Folkbildningsfrågor

Fru talman! Kulturutskottets betänkande 2006/07:KrU10 ska nu debatteras och diskuteras. Det handlar om folkbildningsfrågor. Det finns åtta motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2006, och det finns flera motioner som är både kloka och förnuftiga och som tar upp saker som regeringen arbetar med för fullt. En motion tar upp kontakttolksutbildningen. En annan tar upp det ekonomiska stödet till folkbildningen, både när det gäller stat, kommun och landsting. Några motioner tar upp förslag om att värna folkbildningen, något som naturligtvis på alla sätt är viktigt. En motion tar upp fokus på kvalitet i stället för kvantitet. Det är en viktig, angelägen och aktuell diskussion. En motion, som vi säkert kommer att få höra om, tar upp amatörkulturens ställning och stöd i samhället. Samtliga motioner avstyrks. I betänkandet finns det två reservationer och två särskilda yttranden. Det som står i betänkandet kommer nu att debatteras. Jag vill avsluta med att säga en viktig sak. "Folkbildningen fyller många viktiga uppgifter i samhället. Den bidrar till att stärka och utveckla demokratin, höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället och öka människors samhällsengagemang. Folkbildning är också en viktig aktör i det gemensamma arbetet med att bryta människors utanförskap." Detta sade statsrådet Jan Björklund i en interpellationsdebatt, och med det vill jag överlämna betänkandet till debatt.

Fru talman! I betänkandet finns två reservationer och två särskilda yttranden. I reservation 1 lyfter Vänsterpartiet och Socialdemokraterna fram betydelsen av kommuners och landstings ansvar för stöd till folkbildningen. De två särskilda yttrandena handlar också om folkbildningen och dess betydelse i en vidare mening. Från Vänsterpartiets sida vill vi öka resurserna till folkbildningen med ytterligare 75 miljoner kronor på grund av de nya uppdrag som riksdagen har beslutat om i samband med folkbildningspropositionen 2006. Den nyvalda regeringen har ökat anslaget med ungefär samma summa som den förra, socialdemokratiska, regeringen var beredd att göra. Men det är viktigt att ange den korrekta summan, det vill säga 490 miljoner kronor, och inte 500 miljoner som Lena Adelsohn Liljeroth och Jan Björklund säger. Av de 490 miljoner kronorna följde 140 miljoner med idrottens studie-, bildnings- och utbildningsverksamhet, Sisu, när de gick över till Riksidrottsförbundet. Återstoden blev 350 miljoner som de övriga studieförbunden och folkhögskolorna ska dela på. Mina frågor till Anders Åkesson blir dels om min redovisning av siffrorna är korrekt, dels om han kan förklara varför de båda statsråden försöker blåsa upp siffrorna på detta sätt. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 som handlar om vem som ska ha huvudansvaret för amatörkulturen. Vänsterpartiet anser att det behövs en särskild utredning som får i uppdrag att se över frågan om det övergripande ansvaret för amatörkultursektorn. Amatatörkulturen är en stor folkrörelse med ca 750 000 medlemmar i körer, teaterföreningar, hembygdsföreningar och mycket mer. Amatörkulturens samrådsgrupp, Ax, består av 16 medlemsorganisationer. Ax bildades 1996 och har sedan dess arbetat för uppvärdering av amatörkultur i kultur- och folkrörelsepolitiken. Regering och riksdag har uttryckt erkännande, men det saknas fortfarande konkreta åtgärder. Vänsterpartiet vill stärka amatörkulturverksamheten med ytterligare 25 miljoner kronor. Vi motiverar vårt förslag med att dels har inte anslaget uppräknats med anledning av löne- och prisökningar, dels handlar det om att få medel till utvecklings- och samordningsverksamhet. Varken Folkbildningsrådet, Kulturrådet eller Ungdomsstyrelsen vet vilket organ inom staten som ska ha huvudansvaret för amatörkulturen. Vänsterpartiet menar att det är viktigt att amatörkulturen synliggörs och erkänns. Så blir det om amatörkulturens verksamheter redovisas i statistik och får del av de offentliga medlen. Det är hög tid att klarlägga var huvudansvaret för amatörkulturen ska ligga, och för att göra det behövs, som sagt, en egen utredning. Fru talman! Jag ställde en interpellation till kulturministern i december förra året. Hon besvarade den i år, närmare bestämt i februari. Svaret var då detsamma som i betänkandet: Regeringskansliet bereder frågan. Kan Anders Åkesson förklara varför regeringen dröjer med ett beslut? Kommer amatörkulturen att bakas in i den aviserade kulturpolitiska utredningen? Amatörkulturens samrådsgrupp redovisade vid sitt besök i kulturutskottet den 12 april att fem av riksdagens sju partier säger ja till en utredning om amatörkulturens ställning, ansvar och utveckling. De som inte svarade ja var Anders Åkessons centerparti, men man svarade i enkäten att man kunde överväga att en sådan utredning tillsattes. Folkpartiet däremot hade ingen ståndpunkt men instämde i att ansvaret för amatörkulturen är oklart. Här finns ett brett parlamentariskt stöd för en utredning. Jag vill därför fråga Anders Åkesson om det är hans parti och kanske Folkpartiet som förhalar att den starkt efterfrågade utredningen tillsätts. Fru talman! Jag vill också ta upp frågan om hur den här förstärkningen på 5 miljoner kronor till amatörkulturens centrala organisationer behandlades i 2007 års budget. Den nya regeringen antog den gamla regeringens förslag till anslagshöjning med 5 miljoner. Man kan säga att samtliga partier i riksdagen stöder och ställer sig bakom den förstärkningen. Vi kunde alla glädjas åt att miljonerna fördelades av Kulturrådet förra månaden. Fru talman! Kulturutskottet var mellan den 6 och den 8 maj inbjudet till Västmanland. Jag vill även i kammaren framhålla att det är nyttigt att ta del av hur man runt om i landet utvecklar kulturen. Jag vill i det här sammanhanget särskilt redogöra för amatörkulturens situation i Västmanlands län som jag tror är ganska representativt för hela landet. Teater Västmanland tog upp amatörkulturens villkor genom att redogöra för hur amatörteaterns ekonomi såg ut. Amatörteaterföreningarna för en ständig kamp för att klara sin ekonomi. Trots att de har en växande verksamhet har inte kommunerna skrivit upp sina bidrag i samma utsträckning som hyror, löner, uppföranderätter och produktionskostnader har ökat. Stödet från studieförbunden har minskat. Stödet från landstinget har stått stilla. En amatörteaterförening i Västerås, Teater Oliver, har blivit uttagen som svensk representant till en världsfestival. I år är festivalen förlagd till Sydkorea. Föreningen arbetar febrilt för att kunna finansiera resan tur och retur till Sydkorea. Tiggarbrev och uppvaktningar har de producerat, hittills utan resultat. Kulturrådet ger heller inga bidrag till resekostnaderna. De ger bara stöd till professionell teater. Den här redovisningen tydliggör hur den ekonomiska situationen är för amatörkulturen i dag. Fru talman! Alla partier säger sig stödja amatörkulturen, men när man kommer till konkreta åtgärder lyser de alltför ofta med sin frånvaro. Tidigare har jag fått för mig att Centerpartiet värderade amatörkulturen särskilt mycket. Men i dag vet jag och många med mig inte var Centerpartiet står i dessa viktiga frågor. Vad kommer Anders Åkesson att kunna bidra med för att amatörkulturen ska få bättre ekonomiska villkor? Fru talman! Som jag tidigare nämnde redogjorde amatörkulturens samrådsgrupp vid sitt besök i kulturutskottet för sina tre punkter för rättvisa. Den första punkten handlade om frågan: Måste pengar till amatörkulturen gå via studieförbunden? De som utövar amatörkulturverksamhet som inte kanaliseras vid studieförbunden eller ungdomsorganisationerna har sämre förutsättningar att få bidrag eller riskerar att helt bli utan. Den andra punkten har rubriken Åldersintegration - straffbart!? Amatörkulturen organiserar människor oberoende av ålder, kön eller etnisk bakgrund. Om ungdomar tillhör ett ungdomsförbund och utövar amatörkultur får de bidrag dels till ungdomsförbundet, dels till själva verksamheten. Men om samma ungdomar utövar amatörkulturverksamhet i en kulturorganisation som har verksamhet från låt oss säga noll till nittio år får de inte ungdomsbidrag. Jag har erfarenhet av att ha varit med i en åldersintegrerad verksamhet. I mitt fall handlade det om just amatörteater. Vi som stod på scen var från ett par månader gamla och jag tror att de äldsta var mellan 80 och 90 år. En intressant bieffekt i sammanhanget var att distriktssköterskan i samhället beskrev att hälsan hos de i 80-årsåldern som deltog i amatörteatern hade förbättrats betydligt. Fru talman! Vänsterpartiet vill ha en ny stödform till föreningar med generationsövergripande verksamhet. Den tredje punkten som Ax tog upp var rättvisa skatteregler. Där kan jag kortfattat uttrycka mig som så att det naturligtvis ska vara rättvist mellan idrotten och kulturen när det gäller skattereglerna. Det här var några punkter som utredningen gärna skulle kunna få innehålla tillsammans med att man gjorde en redovisning på nationell nivå för vem som ska ha huvudansvaret.

Fru talman! För oss socialdemokrater har folkbildningen en lika viktig plats i vårt samhälle i dag som den hade för över hundra år sedan. Naturligtvis har den utvecklats utifrån hur samhället har förändrats, men dess grund ligger i den svenska bildningstraditionen. Folkbildningen har än i dag med sin pedagogik och sitt sätt att möta människor en unik möjlighet att bidra till att minska kunskaps- och klassklyftorna och att få fler att vara med och påverka sin egen situation, men även samhället i stort. Att det är ett populärt sätt att lära kan vi se av de siffror över antalet deltagare som redovisas från Folkbildningsförbundet. Studiecirkeln är den vanligaste verksamheten. Varje år arrangeras ungefär 310 000 studiecirklar runt om i landet med totalt ca 2,5 miljoner deltagare. Man anordnar ungefär 220 000 kulturarrangemang med mer än 15 miljoner besökare eller deltagare. Detta visar på en stor och bred verksamhet som genomförs runt om i hela landet. Det visar också på den folkliga förankring som folkbildningen har i Sverige. Vi har i kulturutskottet en bred politisk samsyn på vikten av folkbildning. Det parti som skiljer ut sig är Moderaterna. Det har de gjort tidigare, och det gör de än i dag - senast i sitt eget kulturpolitiska program. Allra bäst tycker jag att det hade varit om Moderaterna här i kammaren i dag hade kunnat klargöra var de står i fråga om folkbildningen. Det är nog många inom folkbildningens verksamhet som är intresserade av att veta det. Moderaterna själva säger ju att deras kulturpolitiska program är ett program för att stimulera den kulturpolitiska debatten. Då hade det ju varit en fördel om de också hade valt att vara med i debatten. Det kanske var tänkt att vi andra skulle ha en debatt om deras program och att Moderaterna själva passivt skulle titta på. Jag är glad att Anne Marie Brodén från Moderaterna inledde debatten i dag med en kort sammanfattning av dagens betänkande. Det hade ju varit roligt att också få se några initiativ inom kulturområdet som är framåtsyftande och inte som i dag tar flera steg tillbaka. Än så länge ger de vika för er andra borgerliga partier vad gäller folkbildningspolitiken. Det är inte utan att jag känner en stor oro för vad som kanske komma skall. Att ni andra skulle få Moderaterna att ändra sin syn på folkbildningen tror i alla fall inte jag. Fru talman! I dag har vi att debattera ett betänkande som behandlar åtta motionsyrkanden om folkbildning som är väckta under allmänna motionstiden 2006. Där har vi socialdemokrater valt att lämna en reservation och ett särskilt yttrande tillsammans med Vänsterpartiet. I det särskilda yttrandet vill vi tydligt framföra vår syn på folkbildningens betydelse. Vi vet att folkbildningen gör skillnad. Den ger möjlighet för människor att lära sig mer och att utvecklas. Genom studiecirkeln, kulturprojekten och genom folkhögskolornas verksamhet uppstår mängder med möten mellan människor. Det är möten som i en tid som vår kanske betyder mer än någonsin när kraven på den enskilde är högt ställda. Men vi vill också lyfta fram vikten av folkbildningens frihet. Precis som deltagandet i folkbildningen är fritt och frivilligt behöver en god folkbildning vara befriad från pekpinnar och tvång. Syftet med statens bidrag till folkbildningen bör fortsatt vara att utveckla och förstärka, inte att styra och begränsa. Vi lyfter fram detta på grund av den syn som vi vet att Moderaterna har på folkbildningen. De anser att det är vi som politiker som ska tala om vad som ska vara folkbildning eller inte, att vi politiker ska säga att vi tycker att det är okej att man ska få statsbidrag till en viss studiecirkel men inte till en annan. Detta tycker vi inte är politikernas sak att styra. Detta ska folkbildningen själv avgöra utifrån statens syfte om bidrag till folkbildningen. Vår reservation tillsammans med Vänsterpartiet handlar om det gemensamma ansvaret som vi tycker att staten, kommunerna, landstingen och huvudmännen har för stödet till folkbildningen. Det är precis som majoriteten i utskottet skriver, nämligen att kommunerna och landstingen själva har att bestämma över vilket stöd som man vill ge. Men i den proposition som lades på riksdagens bord under den förra mandatperioden, och som vi också beslutade om då, lyftes denna fråga fram. Det sades i propositionen att folkbildningen är en gemensam angelägenhet för staten, landstingen, kommunerna och huvudmännen och att man från regeringens sida skulle ta initiativ till överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting om betydelsen av ett gemensamt ansvar för folkbildningen. Detta beslutade vi om i riksdagen. Och det fanns inga delade meningar om det då. I likhet med det som folkbildningsminister Jan Björklund sade i en interpellationsdebatt i kammaren i december förra året svarade den borgerliga majoriteten i utskottet att den inte har för avsikt att ta initiativ till överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting eller kommentera nivån på de bidrag som kommuner och landsting ger till folkbildningen. Detta svar är vi inte nöjda med. Fru talman! Vi beslutade i denna kammare att man skulle ta initiativ till en dialog. Och jag tycker att det är anmärkningsvärt att den nya regeringen inte fullföljer de beslut som har fattats här i Sveriges riksdag. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.

Fru talman! Det var väldigt många frågor från Siv Holma, och de får vi möjligen hantera i ett replikskifte. Jag kan notera att Gunilla Carlsson har gått från att vara sömnlös till att vara orolig, och det är ett steg framåt. När vi tidigare diskuterade folkbildning kopplad till kulturpolitik var oron större. Låt mig, fru talman, initialt säga att den majoritet som fattar beslut i utskott, regering och riksdag består av fyra partier i en allians. Man kan givetvis skapa de spöken som man själv vill genom att dissekera och plocka delar från alliansregeringens olika partier. Men det är klart att den politik som vi driver och för fram i kammaren är den som också tar sig uttryck i betänkanden från utskott, i beslut i kammaren och i beslut i regeringen. Så är det ju, och det känner säkert Gunilla Carlsson till. Fru talman! Jag ska för ett ögonblick återgå till folkbildningen och belysa dess roll i samhällsbygget. Jag vill påstå att synen på civilsamhällets roll är avgörande för utvecklingen av demokratin i hela vårt samhälle. Vi lever i en tid med ett minskat deltagande i och färre som engagerar sig i politiken. Min tro är att vitaliseringen av demokratin måste ske lokalt. Det är bland deltagare i lokala föreningar, i nätverk, i lokala utvecklingsgrupper, i aktionsgrupper och i studiecirklar som ett brett medborgerligt samhällsengagemang kan växa. Studieförbunden och folkbildningen är därför en av civilsamhällets allra viktigaste aktörer, då inte minst för människor som av olika anledningar lever i utsatta livssituationer. Bildningssträvanden i civilsamhället är också av stor betydelse för både skapande och fördelning av samhällets tillväxt. Ur ett demokratiskt perspektiv, ur civilsamhällets perspektiv, är det därför en väldigt klok politik och en väldigt tydlig signal om folkbildningens fortsatta betydelse i ett modernt samhälle att riksdag och regering har fattat beslut om att väldigt kraftigt öka stödet till folkbildningsorganisationerna i landet. Fru talman! Jag vill också hävda att studieförbund och folkhögskolor är viktiga aktörer för att kulturlivet ska leva lokalt runt om i hela landet och erbjuda både mångfald och hög kvalitet. Man skulle kunna uttrycka det som att folkbildningsorganisationerna vid sidan av annan lokal och regional organisationsstruktur är en del av det som man kan kalla en regional och lokal infrastruktur som möjliggör de nationella kulturpolitiska strävandena som vi fattar beslut om här i kammaren. Utan en mycket stor andel ideellt arbete, bland annat kanaliserat genom folkbildningsorganisationer, skulle det för nationella institutioner som Riksteatern med flera vara svårt, för att inte säga omöjligt, att fullgöra sina uppdrag. Det statsbidrag som riksdag och regering har fattat beslut om, avsett för folkbildningen, syftar till att ge dessa goda förutsättningar att, utifrån folkbildningens egna värderingar och väldigt höga kvalitetsambitioner, arbeta långsiktigt med inriktning på egna mål och med hög kvalitet, att stärka människors kunskap, självtillit och delaktighet i demokrati och samhällsliv, att skapa möten mellan människor med bakgrund i olika länder, olika kulturer och olika livssituationer och att vända sig till och engagera människor som inte har samma förutsättningar som andra att ta del av det som samhället erbjuder och folkbildningsverksamheten. Fru talman! Jag tycker att det betänkande som kulturutskottets majoritet har lagt fram i riksdagen för beslut mycket väl svarar upp mot de ambitioner som Centerpartiet och alliansregeringen har med folkbildningen, och jag yrkar därför bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande 10 om folkbildningsfrågor.

Fru talman! Jag tog i mitt anförande upp vår reservation om att vi här i riksdagen under den förra mandatperioden beslutade om att man skulle ta initiativ till en dialog med Sveriges Kommuner och Landsting. I betänkandet som vi behandlar i dag säger den borgerliga utskottsmajoriteten att man inte tänker fullfölja detta beslut. Då undrar jag vilka andra punkter i den proposition som vi beslutade om under den förra mandatperioden som den borgerliga utskottsmajoriteten inte tänker genomföra. Är det satsningen på att få fler unga inom folkbildningen, eller är det kulturverksamheten? Jag tycker att det hade varit bra om Anders Åkesson hade varit tydlig i debatten i dag med vad man egentligen tycker. Men jag undrar också över hur Anders Åkesson ser på det inlägg som hans egen partikamrat Birgitta Sellén, som också är vice talman, höll då hon faktiskt frågade mig om vad som händer i frågan om att starta dialogen med Sveriges Kommuner och Landsting. Hon säger också att hon är väldigt oroad över just hur kommuner och landsting drar ned på bidragen till folkbildningen.

Fru talman! Jag tror att Birgitta Sellén liksom jag brinner för folkbildningen och är mycket engagerad och därmed ställer frågan i syfte att utveckla en dialog men att Birgitta Sellén liksom jag och Gunilla Carlsson har en oerhört stor respekt för det kommunala självstyret. Det uttrycktes också väl i den proposition som riksdagen fattade beslut om. Det finns former för dialog mellan stat, kommuner, landsting, folkbildningsråd etcetera, där intressenterna finns och där det som jag bedömer det är fullt möjligt att ta upp frågan. Dessutom har folkbildningsorganisationerna själva på olika sätt, både innan och efter att beslut angående propositionen fattades i kammaren, aktualiserat behovet av resursförstärkning och dialog mellan olika aktörer, lokala, regionala och statliga. Så frågan är på intet sätt ny, Gunilla Carlsson. Jag tror att den kommer att leva.

Fru talman! Det är alldeles riktigt som Anders Åkesson säger: Frågan är inte ny. Din partikamrat Birgitta Sellén tog kanske upp den i debatten för att hon tyckte att det var en angelägen fråga. Det var också därför man hade med den i propositionen. Vi i utskottet ställde oss bakom det som den förra regeringen sade: att man skulle ta initiativ till en dialog för att frågan var viktig. Därför blir jag förvånad när dagens utskottsmajoritet ställer sig bakom det som folkbildningsminister Jan Björklund lyfte fram i interpellationen: att han inte tänker ta initiativ till någon dialog. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Precis som jag sade i mitt anförande har vi beslutat om propositionen och att det ska införas en dialog. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att den nya utskottsmajoriteten inte tycker att det är viktigt att följa de beslut som fattas i kammaren. Jag vill också fråga Anders Åkesson om han och Centerpartiet tycker att folkbildningen även fortsättningsvis ska vara fri från staten. Jag undrar om du här i kammaren i dag kan lova att inte rösta för att vi politiker ska bestämma vilka kurser inom folkbildningen som ska få bidrag och inte.

Fru talman! Jag upprepar, Gunilla Carlsson, att det finns forum för dialog mellan primärkommuner, landstingskommuner och stat även avseende folkbildningsverksamhet. Jag utgår från att man i mån av behov tar upp frågan där, eftersom kloka företrädare från samtliga aktörer är inblandade. Respekten för det primärkommunala och landstingskommunala självstyret är måhända större i den här regeringen än i den förra. Det kan möjligtvis ta sig ett sådant uttryck. Detta är inte det enda beslut fattat av den förra riksdagsmajoriteten som den nya riksdagsmajoriteten ändrar på, så det är väl heller ingen större chock. Men nu söker oppositionen spöken att hänga upp skrämselpropaganda kring. Den nya riksdagsmajoriteten och den nya regeringen har kraftfullt ökat resurserna till folkbildningen. Därför kan man inte skrämmas med det, utan försöker misstänkliggöra oss genom att hävda att vi inte vill föra en dialog. Det finns forum för att föra dialogen. Jag är övertygad om att den kommer upp. Jag är övertygad om att folkbildningsorganisationerna själva kommer att lyfta fram den. Jag är inte fullt så bekymrad som Gunilla Carlsson över detta. Avslutningsvis vill jag svara på frågan om folkbildningens frihet från statlig styrning. Jag har, till skillnad från Gunilla Carlsson, inte noterat någon ändrad ambition i det avseendet. Folkbildningen är fri. Den har en relation till samhället. Den är viktig i civilsamhället. Jag har inte uppfattat någon som helst signal som skulle tyda på motsatsen. Jag fortsätter att sova gott om nätterna.

Fru talman! Jag ställde en del frågor i mitt anförande. Vad jag förstod av Anders Åkesson ville han svara på dem i replikskiftet. Den första fråga jag ställde handlade om redovisningen av siffrorna. Det ska vara 490 i stället för 500 miljoner om man ger en korrekt beskrivning och så vidare - jag ska inte återupprepa allt jag sade. Jag frågade vad Anders Åkesson trodde att det berodde på att statsråden, både folkbildningsministern och kulturministern, vill blåsa upp siffrorna. Den andra frågan, som kanske har större betydelse i sammanhanget, är varför det dröjer med besked om utredningen om vem som ska ha ansvar för amatörkulturen. Jag ställde också frågan om amatörkulturen kommer att bakas in i den aviserade kulturpolitiska utredningen. Beror dröjsmålet på att Centerpartiet i enkäten sade att de eventuellt kunde tänka sig att tillsätta en utredning? Är det sådana faktorer som gör att vi har fått vänta så länge på ett besked?

Fru talman! Det var intressant att få upplysningen att frågan om vem som ska ha huvudansvaret för amatörkulturen kommer att behandlas just i den kulturpolitiska utredningen. Jag tycker att det hade varit förnämligt om man hade kunnat tillsätta en utredning om vem som ska ha huvudansvaret för amatörkulturen ganska snabbt. Jag sade också i mitt anförande att det finns ett stort och brett stöd för att göra en utredning. Fem av riksdagens sju partier har sagt ja till en sådan. De två som inte har sagt ja tycker jag ändå har varit relativt öppna för detta, eftersom det varit oklart vem som ska ha ansvaret för amatörkulturen. Jag har en viss förståelse för det här eftersom regeringen är relativt ny, men jag tyckte samtidigt att frågan var av stor dignitet. Den hade enkelt kunnat lösas genom att man tillsatt en utredning och fått den ordning som behövs. Jag skulle vilja ställa en annan fråga också, som kanske inte direkt berör det här. Jag är intresserad av hur Centerpartiet ser på amatörkulturen. Förut har jag uppfattat det som att Centerpartiet värderar amatörkulturen mycket högt. Det skulle vara intressant att höra hur Anders Åkesson och Centerpartiet ser på amatörkulturen i framtiden.

Fru talman! Vi börjar med den sista frågan. Det är inga konstigheter med amatörkulturen. Den är en av många viktiga aktörer för ett gott civilsamhälle, Siv Holma. Jag noterade i Siv Holmas inlägg att hon efterlyste skatteregler som var mer gynnsamma bland annat för amatörkulturen. Det är bra, för då ansluter sig Siv Holma till samma synsätt som allianspartierna vad gäller synen på att likabehandla kultur och idrott i skattereglerna. Det gläder mig att Siv Holma är med i den kampen. Det hade blivit verklighet hur eller hur, men nu blir det en ännu större riksdagsmajoritet bakom. Vi har inga problem med amatörkulturen, men vi vill utreda den i sitt sammanhang när vi gör den stora kulturpolitiska genomlysningen. Amatörkulturen är en del av de instrument som finns. Vi vill inte se det som att staten ska styra amatörkulturen, utan snarare se vilka aktörer det finns på den kulturella marknaden, om jag får använda uttrycket, som totalt sett ger ett gott samhälle. Det behöver inte innebära att det är staten som styr och ställer, men jag tycker att staten ska ha en väldig respekt för ett underifrånperspektiv också vad gäller kultur som möter de ambitioner och de ansträngningar som staten har. Jag tog i mitt anförande upp exemplet med Riksteatern och deras sannolika tillkortakommande om det inte fanns en mycket utbredd struktur med ideellt arbete, en organisationsstruktur lokalt och regionalt som kunde möta dessa ambitioner. Man kanske ska se på amatörkulturen på samma sätt. Men låt oss se, Siv Holma, när utredningsarbetet sätter i gång. Låt oss se det tvärsektoriellt, och låt oss undvika de stuprör som vi har haft så mycket av under så lång tid.

Fru talman! Jag tänkte bara kort bemöta Gunilla Carlsson genom att påminna om det jag sade om betydelsen av folkbildningen när jag inledde debatten. Där har vi i alliansen kommit överens om att en företrädare representerar oss alla. Men jag vill ändå gå upp och prata om Moderaternas program. Jag är glad att du läser Kulturen 2.0 eftersom det verkligen är ett inlägg i den kulturpolitiska debatten. Där lyfter vi fram folkbildningens betydelse på olika sätt, och vi diskuterar även kvalitetsfrågan. Statsbidraget till folkbildningen är 2,7 miljarder och den nya regeringen förstärker dessutom med 490 miljoner - nästan ½ miljard. Det är en fantastisk satsning och en fantastisk ökning. Men det innebär ju inte att vi inte också vill ha en kvalitetsdiskussion. Vi lyfter fram detta i vårt program. Även en motionär från Socialdemokraterna lyfter fram den diskussionen: Hur ska vi se på folkbildningen? Ska vi titta på kvantitet eller på kvalitet? Det är en jätteviktig diskussion, och vi moderater är gärna med och fortsätter att diskutera. Men som sagt: Vi är helt överens i alliansen om att folkbildningen är viktig.

Fru talman! Vad härligt - jag fick upp Anne Marie Brodén och Moderaterna i debatten om folkbildningen. Man kan väl säga att det var mitt syfte när jag tryckte till lite. Jag tycker nämligen att ni måste ta lite ansvar i alliansen. Jag förstår att ni ska samarbeta och komma överens, men ni måste väl också i varje parti ta ansvar för den politik ni driver. Eller är det så att ni har bildat ett gemensamt parti? I så fall får ni fundera på hur ni ska gå till val nästa gång, under en och samma partibeteckning. Jag tycker faktiskt att ni måste ta ansvar för de politiska inlägg som ni gör i respektive parti. Det jag lyfte fram var ju Moderaternas syn på folkbildning. Vi hade debatter om folkbildningen här i kammaren under den förra mandatperioden också, och jag har stått här och debatterat med den nuvarande kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth om hennes syn på folkbildning. Den är inte likadan som de andra borgerliga partiernas syn, utan man talar om att man ska kunna ifrågasätta vilka studiecirklar som ska ha bidrag. Man har i debatten sagt: Vi tycker inte att man ska ge statliga bidrag till den typ av studiecirklar som betecknas som hobbyverksamhet och hobbycirklar. Det är klart att jag då ifrågasätter om det är vi politiker som ska stå här och tala om att vi tycker att en viss studiecirkel ska få statsbidrag medan en annan studiecirkel inte ska få det. Borde det inte vara folkbildningen själv som utifrån de syften vi tar beslut om här i riksdagen också ska bestämma vilka ämnen man ska ha i studiecirkelverksamheten?

Fru talman! Först måste jag göra Gunilla Carlsson besviken och säga att vi samarbetar bra. Vi är en allians, och vi är ett underlag för regeringen där vi pratar oss samman. Vi diskuterar på olika sätt och har kommit fram till den största satsningen som jag tror någonsin har gjorts när det gäller folkbildningen. Det talar väl sitt tydliga språk att Moderaterna är en del i detta arbete. Det är självklart att det är Folkbildningsrådet, studieförbunden och folkhögskolorna själva som ska bedriva ett kvalitetsarbete. Men när vi delar ut väldigt mycket i statsbidrag är det ändå rimligt att diskutera frågan om kvalitet kontra kvantitet. Eftersom jag vet att du, Gunilla Carlsson, själv har jobbat på studieförbund så vet du ju hur dessa diskussioner går där. Jag tror att det är oerhört angeläget att fortsätta den debatten och diskussionen. Den är inte ny för den här regeringen utan fanns också under den förra regeringens tid. I betänkandet ser man hur Folkbildningsrådet jobbar med kvalitetsfrågan, och då är det ju tydligt att ett sådant behov finns. Annars hade man inte gjort det. Jag har stämt träff med den nya ordföranden i Folkbildningsrådet under en av de kommande veckorna för att lyssna på hur deras arbete fortgår när det gäller detta. Jag tror att det är angeläget att också Gunilla Carlsson och övriga partier funderar på hur man ska jobba med detta och lyssna på dem som kan. Men jag tycker inte att man ska säga att allt är okej och att vi inte ska ha någon kvalitetsdiskussion. Jag tycker det är mycket märkligt att komma fram till det.

Fru talman! Om du, Anne Marie Brodén, hade läst folkbildningspropositionen Lära, växa, förändra hade du också sett att kvalitetsfrågorna var en stor fråga i propositionen. Det är alltså inte så att Socialdemokraterna inte tycker att kvalitetsfrågan är viktig. Det står klart och tydligt i folkbildningspropositionen, och den har vi också ställt oss bakom. Om Anne Marie Brodén påstår att vi inte tycker att kvalitetsfrågan är viktig är det helt fel. Men det jag också ifrågasätter är det jag sade innan: Vem ska styra vad man har för cirkelverksamhet? Det är ju det Moderaterna lyfter fram. Man kan tänka sig att ge bidrag till studiecirklar i engelska eller i samhällskunskap, men man tycker inte att studiecirklar i till exempel keramik är sådant som man ska ge bidrag till. Det ifrågasätter jag, för det är faktiskt Folkbildningsrådet som tillsammans med studieförbunden och folkhögskolorna ska bedöma och sätta upp kriterier för hur man ska fördela bidraget. Jag tycker att kvalitetsfrågan är jätteviktig. Där skiljer vi oss inte åt. Men jag tycker inte att det är vi politiker som ska tala om vad som är folkbildning och inte. Det är de som jobbar inom folkbildningen bäst lämpade att göra. Jag ska också passa på att ställa en fråga till Anne Marie Brodén om reservationen i utskottet angående dialogen med Sveriges Kommuner och Landsting. Tycker inte Anne Marie Brodén att det är anmärkningsvärt att utskottsmajoriteten inte fullföljer det beslut som vi faktiskt fattade i folkbildningspropositionen - att regeringen skulle inleda en dialog med Sveriges Kommuner och Landsting?

Fru talman! Först vill jag återkomma till frågan om kvalitet och vad Folkbildningsrådet ska göra. Det framgår väldigt tydligt i betänkandet vad man jobbar med, och där är ju kvalitetsfrågan i fokus. Det finns skäl till det. Det finns skäl till att lyfta fram kvalitetsfrågorna på det sätt som man gör. Det har funnits både det som är väldigt bra i folkbildningen och det som är mindre bra. Därför finns det anledning att vara glad över att vi är överens om att det är en fråga man faktiskt får diskutera och prata om. Låt oss fortsätta följa den saken! Det är självklart att det är de som ska jobba med frågan, men vi har all rätt att ha synpunkter på hur statsbidragen används, och där kommer ju Folkbildningsrådets roll att bli ännu tydligare och ännu starkare. Det andra är frågan om när man ska bestämma över kommuner och landsting. Anders har på ett klokt och bra sätt beskrivit det kommunala självstyret. Jag kommer från ett län, en region och ett landsting där man faktiskt satsar mer pengar på folkbildning. Det finns ju, som jag hörde i vänsterstyrda Västmanland, en helt annan diskussion där man inte vill satsa lika mycket pengar, och jag kan inte säga att jag kan ta ansvar för att bestämma över prioriteringarna i de olika landstingen. Däremot kan man fortsätta föra ett resonemang i sina olika delar, men Jan Björklunds resonemang just nu delar jag fullt ut. Han säger dessutom att han ska följa frågan noga, och jag tror att han verkligen menar det när han säger det i ett svar här i kammaren.