Folkbildningsfrågor

Herr talman! Nu handlar det om en svensk framgångshistoria, nämligen folkbildning.

Jag tror att Oscar Olsson var en av de första som startade en studiecirkel i början av 1900-talet, inspirerad av svenska och danska tänkare och sociala ingenjörer runt om i landet som funderade på om vi inte borde försöka lösa problem tillsammans och försöka lära oss mer tillsammans. Man skapade den där svenska modellen, som har blivit så viktig, med ett föreningsliv som samlar människor som funderar tillsammans kring vad man kan lära och hur man ska lära och sedan också lär sig tillsammans.

Det är en historia där nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen, frikyrkorna, idrottsrörelsen och många andra rörelser skapade sina möjligheter att lära sig mer om samhället, dels för att ta makten och demokratin, dels för att ta makten över sitt eget liv. Det skedde en kulturutveckling och ett kulturlärande. Ett läsande folk ville ta makten. Samtidigt skapade man en djup tillit, en social tillit, ett socialt kitt, en social gemenskap människor emellan, vilket blev väldigt viktigt för Sveriges utveckling på lång sikt.

Den tillit till varandra och till det gemensamma som skapas av att människor går ihop i föreningar och lär sig saker blev väldigt viktig för Sverige och har varit en viktig förklaring till att Sverige gått starkt de senaste 100 åren, från Oscar Olsson fram till människor som i frivillig samverkan såg till att flyktinginvandringen 2015, som myndigheterna hade svårt att klara av, trots allt löstes, till stor del genom frivilligarbete och folkbildningsverksamhet. Det blev en viktig del av civilsamhället och också en lärande organisation. Detta skapar tillit och socialt kapital, samtidigt som individernas självständighet och frihet ökar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Detta var en framgångshistoria som vi har stor nytta av också i dag, men som inte får tas för självklar. Det finns människor som inte känner behov av att lösa sin situation utan kanske tycker att någon annan borde lösa problemen i stället - staten eller någon annan. Det kan finnas en önskan om att få ta det lite lugnt och inte hela tiden behöva lära nytt och vara nyfiken på det man inte känner så väl till. Det råder en kamp om vår tid - man vill kanske hellre titta på tv eller göra något annat än samlas i föreningar och jobba på.

Vidare finns en risk för att byråkrati och administration släcker intresset för att ägna den där extra timmen åt kassörskapet, liksom en risk för att staten ser att det som föreningarna och folkbildningen har skapat är så bra att man försöker använda det till det man från statens sida vill. Staten kan då börja med riktade i stället för generella statsbidrag och korta statsbidrag i stället för långsiktig finansiering och börja se alltmer instrumentellt på folkbildningen och civilsamhället, i stället för att se att de har ett värde i sig.

Risken med framgångssagan är att man blir så duktig på att lösa problem i samhället att staten försöker använda det för sitt eget syfte och därmed släcker intresset och engagemanget och riskerar att underminera hela idén.

Det finns utmaningar för folkbildningen och civilsamhället, herr talman: att hitta balansen mellan det fria och frivilliga och den leverans samhället förväntar sig för de pengar man ger. Där ser jag, och även Folkbildningsrådet i sitt budgetunderlag, en tendens till att staten allt oftare har en kortsiktig, instrumentell beställningsinställning, i stället för att se det långsiktigt generella som har varit framgångssagans grund.

Det finns ett behov av att värna särarten och hitta en balans mellan det fria och frivilliga å ena sidan och det offentligas behov å andra sidan. Stödet till folkbildningen, herr talman, bör präglas av långsiktighet. Av den anledningen yrkar jag bifall till reservation 5.

Folkbildningen har varit en drygt hundraårig framgångshistoria. Den har visat sig vara väldigt stark och leveransskicklig, också när Sverige de senaste åren har stått inför en kris. Den kraften behövs även framöver, men den måste vårdas mycket ömt. Det får inte bli för instrumentellt, för mycket beställning från staten och för kortsiktigt. Vi måste bevara och värna särarten. Den rätta balansen när det gäller det fria och frivilliga måste hittas.

Herr talman! I mitt hemlän Dalarna har vi, som i de flesta län, ett antal folkhögskolor. Några drivs av regionen och några av olika intresseorganisationer eller stiftelser. De har olika inriktningar vad gäller kursutbud.

Det kan vara hantverk i Leksand, musik på Sjövik, teckenspråksmiljö på Västanvik eller allmänna kurser i estetik, entreprenörskap eller friluftsliv på Brunnsvik, i Mora eller Malung eller på Fornby. Naturligtvis finns också kurser med inriktning mot skidåkning och folkmusik i detta idrottsliga och kulturella landskap. På Mora folkhögskola har man dessutom en mycket speciell tvåårig utbildning i anpassad it för personer med intellektuell funktionsnedsättning - en kurs som har rönt stort nationellt intresse.

Herr talman! Bildningsresan är livslång, och den tar sig olika uttryck i olika livsskeden. Från min egen tid som lärare kan jag se att elever som varit skoltrötta och hoppat av gymnasiestudier har kunnat fortsätta sina studier på folkhögskolan, som har förberett dem för fortsatt utbildning eller lett dem in i arbetslivet. Lika viktigt som studierna är att det bidrar till personlig utveckling och ett ökat samhällsengagemang. Detta stärker demokratin. Folkbildningen är en viktig del i vårt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Folkhögskolorna och studieförbunden bedriver olika verksamheter, men på samma värdemässiga grund. Folkbildningen tillämpar en pedagogik som stärker självförtroendet för att därmed stärka förmågan att prestera och förstå vilken plats man kan ta i samhället.

Folkbildningen har inte, herr talman, något direkt uppdrag att öka antalet personer som deltar i arbetskraften eller att öka inkomstnivåerna i samhället. Men både arbetsinkomster och sysselsättning kan ändå vara medel för att uppnå andra mål, till exempel att kunna påverka sin livssituation.

Studieförbunden når många olika grupper i samhället. Där finns deltagare i alla åldrar, från ungdomar till seniorer. Det finns mycket som tyder på att studieförbundens och studiecirklarnas verksamhet har ett värde för de människor som deltar och att studiecirkeln på olika sätt bidrar till alla statsbidragets fyra syften.

Det handlar om att stärka och utveckla demokratin, att göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen, att utjämna utbildningsklyftor och att höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället samt att bredda intresset för att öka delaktigheten i kulturlivet.

Studiecirklar och lärgrupper är en skola i och om demokrati. De utvecklar och inspirerar individer att påverka sina liv, ger nya kunskaper och skapar möjligheter att utöva kulturella intressen för människor över hela landet.

Herr talman! I enlighet med alliansregeringens proposition Allas kunskap - allas bildning fick Statskontoret i uppdrag att utvärdera statsbidraget till folkbildningen, vilket fördelas på 10 studieförbund och 154 folkhögskolor samt Sisu Idrottsutbildarna. Utvärderingen presenterades 2018, och Statskontorets huvudsakliga intryck var mycket positivt. På folkhögskolorna får deltagarna stärkt självförtroende, nya perspektiv och bättre studieresultat än de tidigare uppnått, enligt utvärderingen.

Samtidigt finns det förbättringsområden. Det handlar bland annat om hur folkhögskolorna ska nå utanför sina traditionella målgrupper. För studieförbunden är det en utmaning att nå människor som inte redan är organiserade. Detta kräver att förbunden utvecklar delvis nya sätt att arbeta.

Statskontorets utvärdering såg också att studieförbunden har begränsade incitament för att lägga resurser på att bredda rekryteringen till verksamheten. Studieförbunden styr inte arbetet i de enskilda studiecirklarna. Där utgår verksamheten i stället från deltagarnas behov och önskemål. Det finns ett stort mått av tillit. Samtidigt ska studieförbunden kunna säkerställa att verksamheten håller god folkbildningskvalitet och att resurserna används till verksamhet som bidrar till statsbidragets fyra syften. Statskontoret fick även i uppdrag att föreslå en modell för hur folkbildningen kan utvärderas på ett mer regelbundet och systematiskt sätt.

Vi moderater anser att intentionerna i alliansregeringens proposition bör fullföljas vad gäller att långsiktigt värna folkbildningens särskilda uppdrag och metodik. Detta är särskilt viktigt i ett föränderligt utbildningslandskap som i allt högre grad präglas av ny teknik. Även verksamhetsformerna kan utvecklas för att bättre motsvara dagens behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Herr talman! Jag yrkar bifall till Moderaternas reservation nr 2.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annicka Engblom och Viktor Wärnick (båda M).

Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 3 och 6 i det här betänkandet. I övrigt vill jag deklarera vårt stöd även till våra övriga reservationer.

Folkbildning är ett av vårt utskotts största beredningsområden sett till både anslag att fördela och antalet sysselsatta. "Bildning är det som är kvar sedan vi glömt allt vad vi lärt oss" är bevingade ord som Ellen Key en gång lär ha yttrat. Jag vill påstå att det är en kärnfull sentens. Folkbildningen - ett träd med djupa historiska rötter sedan Grundtvigs dagar och socialkonservativa strävanden efter ökad gemenskap och sämre bemedlades chanser att nå bildning och personlig utveckling - har varit en viktig grund för demokratiseringsprocesser. Det är ett träd jämte det ordinarie utbildningsväsendet som bär många grenar och frukter för social gemenskap och lusten att lära. Folkbildningen, med sitt icke-auktoritära förhållningssätt mellan ledare och deltagare i kurser, skolgång, yrkesutbildningar och studiecirklar, fyller även i våra dagar en viktig funktion i det livslånga lärandet och för att höja vår samlade kompetens. Inte sällan sker det också i vackra, stimulerande internatmiljöer, där man skapar band och minnen för livet.

Många av oss har en relation till folkbildningen. Det kan vara en folkhögskola, eller ett studieförbund. Inte sällan är det positiva minnen av förkovran. Det är just detta som jag just ringat in som vi ser som folkbildningens unika position och egenvärde, väl värt att värna, vårda och kvalitetssäkra. Den är fri och frivillig i sin själ och har fyra i grunden goda syften: att stödja verksamhet som syftar till att öka deltagandet i demokratin och engagemanget för samhället, att bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och att skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen, att bidra till att utjämna utbildningsklyftor och att öka delaktigheten i kulturlivet.

Ingen ifrågasätter syftena i grunden; däremot har vi efter en längre tids översyn och dialog med berörda aktörer, samt efter Statskontorets omfattande rapport, i likhet med just Statskontoret konstaterat att det på en rad områden krävs reformer för att i sanning och handling uppnå dessa goda grundsyften. Det är dessa reformbehov som ligger till grund för de reservationer vi står bakom i dag.

Herr talman! Låt mig lotsa oss igenom några av dessa och börja med frågan om betyg. Deltagare som har studerat för högskolebehörighet inom folkbildningen kan inte vara säkra på att studierna vid folkhögskola bedöms rättvist vid antagningen till olika universitetsutbildningar. Kvotsystemet i antagningsprocessen gör att om inte tillräckligt många från samma kvot söker en utbildning antas ingen från denna kvot. Söker inte tillräckligt många inom folkbildningskvoten har den som har studerat vid folkhögskola ingen chans att antas på basis av sina folkhögskolemeriter. Detta är såklart problematiskt för den som har studerat inom folkbildningen. Därför föreslår vi att elever som har studerat vid folkhögskola ska kunna begära betygsättning som är likvärdig med den som ges om man har studerat på Komvux.

Herr talman! Det finns vidare en rad olika kriterier för att en aspirerande folkhögskola ska vara berättigad till statsbidrag. Bland annat ska den aspirerande folkhögskolans verksamhetsinriktning överensstämma med syftet med statens stöd till folkbildningen, ha god kännedom om utbildningsformen och vara demokratiskt styrd. Ett av kraven, som dessvärre rimmar illa med demokratisyftet, är att för att en aspirerande folkhögskola ska kunna få statligt stöd måste skolan först samköra med en befintlig folkhögskola genom en sorts faddersystem. För att Folkbildningsrådet ska godkänna en sökande organisation som självständig folkhögskola och mottagare av statsbidrag är ett av villkoren att verksamheten ska omfatta minst 500 deltagarveckor per år i samarbete med en befintlig folkhögskola under de två senaste åren före ansökningsåret.

Statsbidraget ökas inte när det blir ett ökat antal godkända aktörer. Det innebär att befintliga folkhögskolor ökar konkurrensen om medel om de bistår en aspirerande folkhögskola med etablering. Det saknas därför generellt sett incitament för att upprätta ett samarbete med en aspirerande folkhögskola, vilket riskerar att hämma utvecklingen inom folkbildningsområdet. Nya skickliga aktörer som vill förmedla bildning i folkhögskolans anda får svårt att göra detta utanför redan befintliga folkbildningsinstitutioner.

I samband med att folkbildningsväsendet reformerades 1991 slog regeringen fast att allmän kurs skulle utgöra basen för folkhögskolornas verksamhet och uppgå till 15 procent av den totala statsfinansierade verksamheten. Under många år har andelen varit avsevärt högre och ligger numera mellan 40 och 50 procent. Det är givetvis bra att många ges chans att studera allmän kurs, men samtidigt innebär det delvis att folkbildningen kompenserar för det ordinarie utbildningsväsendets tillkortakommanden. Man skjuter så att säga över strukturproblem på andra aktörer.

Vi anser inte att folkbildningens huvudsakliga roll i det moderna samhället ska vara ett komvux light utan att ett större fokus bör ges de särskilda kurserna. Allmän kurs kan och ska komplettera ordinarie utbildningssystem genom att tillgodose en utbildningsmetod som passar vissa personer bra, men allmän kurs bör inte vara folkhögskolans huvudsakliga verksamhet. Därför bör vi i stället för en minimimålsättning om minst 15 procent allmän kurs etablera en ny målsättning om att allmän kurs bör utgöra just runt 15 procent av folkhögskolornas verksamhet.

Folkbildningsfrågor

Folkbildningsfrågor

Avslutningsvis, herr talman, vill jag kommentera strukturen. I dag fattar Folkbildningsrådet beslut om medelstilldelningen till folkbildningsaktörerna och genomför granskning och uppföljning av att medlen använts korrekt. Även om Folkbildningsrådet har egna kontrollsystem för att säkra att skattemedel används på rätt sätt upplever vi att det av flera skäl är problematiskt och främmande i svensk förvaltnings- och myndighetstradition att en organisation som består av de aktörer som själva bedriver folkbildningsverksamhet fördelar och följer upp medelsanvändningen inom sina egna medlemsorganisationer.

Vi föreslår därför att en ny aktör som är oberoende av de verksamheter som får stöd ska få i uppdrag att fördela medlen till folkbildningen. Det bör utredas om och hur en nystiftad eller befintlig myndighet kan handha folkbildningens medelstilldelning. Denna myndighet bör även få i uppdrag att se över möjligheterna till förbättrad uppföljning av folkbildningsverksamheten och ett större mått av tillsyn utan att folkbildningens frihet påverkas negativt.

Med denna sammantagna kvalitetssäkring av folkbildningsväsendet har vi möjlighet att på ett hållbart och långsiktigt sätt behålla folkbildningens fria själ, samtidigt som vi reformerar vad som inte är tillfredsställande i dag för att bevara vad som är bra och därmed öka folkbildningsväsendets legitimitet för imorgon.

(Applåder)

(forts. § 12)

Folkbildningsfrågor

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservationerna 1 och 5.

Kontakter med andra och bildning är viktigt för att kunna orientera sig, forma självständiga uppfattningar och aktivt delta i samhället. Här spelar civilsamhällets alla delar en mycket viktig roll.

Ett tydligt exempel är folkbildningen, där det skapas rum för reflektion och där man gemensamt får djupare kunskap om vår värld. Bildning vidgar våra vyer och gör oss friare, och vi kan konstatera att samhället berikas när goda möjligheter finns för människor att gå samman och gemensamt lära sig mer om något ämne. Folkbildningen bidrar här med en struktur som understöder en bredd av bildningsverksamhet. Denna verksamhet fyller en viktig funktion i samhället och kan inte ersättas av utbildningar som arrangeras av det offentliga eller utbildningsföretag.

Folkbildningens studieförbund och folkhögskolor måste ha bra och rimliga förutsättningar för att kunna fortsätta bidra till vårt samhälles utveckling. Det finns dock ett problem med projektbidrag när de sker på bekostnad av grundstöd. Det kan göra verksamheten svårstyrd över tid. Man måste gå från projekt till projekt, eftersom det behövs grundstöd för att kunna söka projekt och inte minst för att kunna utveckla sin verksamhet. Vi vill därför se mer fria resurser till folkbildningen i stället för mer styrda bidrag.

Fru talman! Folkbildningen spelar en otroligt stor och viktig roll för att fler i hela landet och med olika förutsättningar ska kunna ta del av och delta i olika typer av kulturevenemang. Folkbildningen spelar som sagt en stor roll för samhällsutvecklingen och demokratin. Det är också inte minst i studiecirklar som ett brett samhällsengagemang kan växa fram.

Centerpartiet vill att den enskilda människan ska få utvecklas genom samröre med det civila samhället, i möten med andra som finns på orten där man bor. Folkbildningen med studieförbunden och folkhögskolorna som finns över hela landet, på landsbygden och i staden, spelar här en viktig - jag skulle vilja säga helt väsentlig - roll.

Staten satsar stora resurser på folkbildningen. Det är enligt min mening väl använda pengar, för folkbildningen är en viktig aktör för att lyfta och skapa engagemang i vårt samhälle. Kontakter med andra och bildning är som sagt viktigt för att kunna orientera sig, forma självständiga uppfattningar och aktivt delta i samhället. Studieförbunden och folkhögskolorna gör en viktig insats. Det handlar om mänsklig bildning, inte bara utbildning.

Fru talman! Vi firar i år att det är 100 år sedan Sveriges riksdag beslutade att kvinnor skulle få lika rösträtt som män. Det är ett otroligt viktigt jubileumsår att uppmärksamma.

Vad som inte är lika känt är att det är 30 år sedan personer med intellektuell funktionsnedsättning fick samma rätt. Den 1 januari 1989 avskaffade vi omyndigförklaringen i Sverige. Det var först då vi fick lika rösträtt för alla i Sverige som uppnått myndig ålder. Det är också något som är värt att uppmärksamma och fira, kan jag tycka.

Ännu i dag är inte alla riktigt medvetna om hur man kan använda sin rätt att påverka sitt samhälle bland annat genom att delta i allmänna val. Inte minst gäller detta personer med intellektuell funktionsnedsättning. Studieförbund och folkhögskolor spelar också en mycket viktig roll för att ge möjlighet för personer med en intellektuell funktionsnedsättning att skapa sig en plattform för att kunna påverka och delta på lika villkor i vårt samhälle.

Detta kan ske genom kulturevenemang och kulturengagemang, och det kan också ske genom förmedling av kunskap och bildning i olika studiecirklar och på folkhögskolor. Ann-Britt Åsebol från Moderaterna nämnde i sitt anförande kursen Anpassad IT på Mora folkhögskola som ett bra exempel, och jag kan bara hålla med. Det är en fantastisk och unik kurs som man erbjuder personer med intellektuell funktionsnedsättning på Mora folkhögskola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Ett annat exempel är Studieförbundet Vuxenskolans Mitt Val, som startade inför valåret 2014 och som riktade sig till personer med intellektuell funktionsnedsättning. Genom detta, som först var ett projekt och alltså hette Mitt Val, tog man fram kunskap, underlag och material för studiecirklar som stöttade och utbildade personer med intellektuell funktionsnedsättning i att ta del av och använda sin medborgerliga rättighet att få rösta och påverka politiska beslut.

Mitt Val har sedan dess bidragit till att ytterligare några av våra medborgare i Sverige fått möjlighet att använda sin rätt att påverka det samhälle man lever i, och det finns nu Mitt Val-studiecirklar på många platser runt om i vårt land - allt för att fler ska kunna använda denna rättighet och förstå vad den innebär.

Studiecirkeln kan också bli början till något mycket större, en början till något som man inte har förutsett men som ger ytterligare dimension till ens bildning. Detta skulle inte kunna hända om inte folkbildningen hade sin fria roll att hitta egna vägar. Och det är just friheten och öppenheten som ger folkbildningen dess kraft att genom bildning möta varje individ där man står för att därifrån lyfta vidare i ett livslångt lärande.

Fru talman! Folkbildningens kraft ligger också i att den finns över hela landet. Folkhögskolor och studieförbundens studiecirklar och kulturarrangemang finns inte bara i städerna utan minst lika mycket, kanske till och med mer, på landsbygden och mindre orter.

Det finns dock en risk för att projekt, likt det Mitt Val startade som, stannar vid att vara just projekt och att den kunskap och den metodik man lyckats skapa inte kommer fler till del än dem som ingick i projektet. Det är återigen därför som det är så viktigt med ett starkt generellt stöd till folkbildningen.

Fru talman! Centerpartiet ser alltid till individen, men det finns hinder i systemen inom folkbildningen för att bland annat mer effektivt kunna bidra till ökad integration för individer. Centerpartiet vill att varje människa ska får möjlighet att utvecklas. Där är folkbildningen en viktig del, för det handlar om bildning och inte bara om utbildning.

Fru talman! I dag deltar tusentals svenskar runt om i landet i en studiecirkel. Till ABF:s lokaler i Upplands Väsby går Eivor, 72 år. Hon behöver bli bättre på att använda datorn och navigera på internet. Hennes bank har nämligen sagt att hon ska utföra sina ärenden via bankens hemsida fortsättningsvis, och själv vill Eivor gärna följa sina barnbarn på Facebook.

Om någon timme slutar Anton, 16 år, skolan. Då ska han till en av Vuxenskolans replokaler i Örebro för att tillsammans med sitt rockband repetera inför konserten på lördagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

På våningen ovanför i samma hus sitter Lars. Han har träffat sitt livs kärlek. Men kärleken bor i Paris, så nu går han i en studiecirkel för att lära sig franska så att han kan överraska honom nästa gång de ses.

Fru talman! Eivor, Anton och Lars är inte ensamma. Varje år deltar 1,7 miljoner personer i någon av studieförbundens ca 266 600 studiecirklar som finns i Sveriges alla kommuner. Studieförbunden är också en landsomfattande rörelse för kulturen i vårt land. Under 2017 anordnades ca 375 200 kulturprogram med nära 20 miljoner besökare.

Jag hade förmånen att tillsammans med Per Lodenius delta på Studieförbundens musikkonferens i Norrköping för någon vecka sedan. Där fick vi ta del av en rapport om just studieförbundens musikverksamhet, och det blev väldigt tydligt hur de tio studieförbunden utgör basen i det svenska musiklivets infrastruktur. Många artister som är stora i dag har en gång i tiden börjat sin resa i en av studieförbundens replokaler. Sverige hade de facto blivit mycket tystare utan den musikverksamhet som studieförbunden bedriver.

Fru talman! Sverige hade inte bara blivit tystare utan en stark folkbildning - Sverige hade också blivit mindre demokratiskt. Demokratiansvaret är nämligen inskrivet i folkbildningens DNA. När de första folkhögskolorna och bildningscirklarna startades under 1800-talet var syftet att göra kunskap och bildning tillgänglig för alla på ett demokratiskt och jämlikt sätt.

Bildning skulle inte längre vara förbehållen en priviligierad grupp i samhället och därmed inte heller makten. Med kunskap och bildning gavs människor möjlighet att forma sina liv, stå upp för sina rättigheter och kräva en del av makten. Bildningen skulle skapa ett jämlikare samhälle.

Det var så dåtidens folkrörelser resonerade, och det var så folkbildningen kom att bli en central del av demokratiseringen av Sverige.

Fru talman! Kampen för demokratin är dock inte över. Folkbildningen är minst lika viktig i dag som den var på 1800-talet. I Europa, i våra grannländer och här i Sverige växer sig odemokratiska krafter ständigt starkare. Med attacker på civilsamhället, rättsstaten, lärosäten och medier vill antidemokratiska krafter i länder som till exempel Ungern och Polen nedmontera demokratin bit för bit.

Jag menar inte att bildade människor inte kan angripa demokratin. Det som sker i vår omvärld visar att det finns många bildade människor som använder våra demokratiska institutioner för att bryta ned densamma. Nej - bildningen är ingen garanti, men bildning skapar större motståndskraft mot antidemokratiska krafter.

Genom att skapa fler mötesplatser för människor att träffas, diskutera och uppmanas till kritiskt tänkande skapar vi en starkare motståndskraft mot antidemokratiska tendenser. Genom att ge människor framtidshopp och makten över sina liv minskar vi också risken för att de ska falla för just auktoritära idéer.

Folkbildningen har infrastrukturen för att göra allt detta. Folkhögskolorna och studieförbunden skapar mötesplatser för människor och erbjuder rum för samtal och diskussioner. Folkbildningen ger genom sin unika pedagogik fler människor chansen till utbildning, och genom studiestyrd utbildning ger studieförbunden även träning i demokratiskt ansvarstagande och ledarskap.

Det är därför inte konstigt att folkbildningen skrämmer antidemokratiska krafter. Det är därför heller inte konstigt att Sverigedemokraterna inte bara gör stora nedskärningar med 770 miljoner på folkbildningen i sin budgetmotion utan i motionerna som vi diskuterar i dag också vill begränsa antalet platser på allmänna kurser, stoppa ett av studieförbunden och uttrycker skepsis mot hur dagens bidragsgivning och fördelningen av bidrag går till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Förslagen må vid första anblick inte verka så farliga, men dessa förslag är endast förevändningar för att på sikt försvaga och underminera folkbildningens roll i samhället. Det framgår tydligt när alla förslag från SD om folkbildningen granskas genom en blick ut över landet för att se hur SD har agerat där de har politiskt inflytande.

Aron Emilsson, Sverigedemokraternas kulturpolitiska talesperson, uttrycker i en artikel i Expressen att anledningen till SD:s nedskärningar på folkbildningen är att de i stället prioriterar satsningar på tryggheten. Han resonerar vidare att om tryggheten inte upprätthålls leder det på sikt till minskade ekonomiska förutsättningar för verksamhet som folkbildning.

Att påstå att satsningar på folkbildningen på något sätt skulle stå emot att skapa ett tryggare samhälle är för mig helt obegripligt. Ett samhälle som investerar i sin befolkning investerar också i tryggheten i samhället. Folkbildningen erbjuder, utan tvång, bildning genom livet och skapar lärandemiljöer där människor kan växa och utvecklas på andra sätt än i skolan eller på arbetsmarknaden. För oss socialdemokrater är satsningar på folkbildningen därför också en medveten satsning på tryggheten.

Därför vill vi socialdemokrater fortsätta att värna folkbildningens självständighet och oberoende och ge studieförbunden och folkhögskolorna rätt förutsättningar för att utvecklas. Vi vill se fler som Eivor, Anton och Lars delta i folkbildningens verksamheter. För folkbildningen bidrar till att stärka människor, den bidrar till ett jämlikare samhälle och i förlängningen bidrar den till demokratin.

Fru talman! För SD handlar inte nedskärningar på folkbildningen om att värna tryggheten. Det handlar om att SD räds folkbildningen. Med sin demokratiska infrastruktur står folkbildningen för allt det som SD vill motverka, nämligen ett bildat samhälle som kämpar mot deras reaktionära idéer. Därför, fru talman, är folkbildningen lika viktig för demokratin i dag som på 1800-talet.

Med detta yrkar jag avslag på samtliga reservationer och ställer mig bakom utskottets ställningstagande.

(Applåder)

Fru talman! Mycket ska man höra innan öronen trillar av, som man brukar säga. Jag noterar att Azadeh har följt den debatt som har förts i Expressen, där också ABF argumenterar osakligt och utan att ta ansvar för en saklig debatt i folkbildningsfrågorna. Det tycker jag är tråkigt.

Jag vet inte om Socialdemokraterna hörde mitt anförande tidigare, men det är uppenbart och tydligt att vi båda värnar folkbildningen och folkbildningens grunder, syften och framtid. Det är också helt uppenbart att Sverigedemokraterna precis som Socialdemokraterna satsar stora resurser på folkbildningsväsendet. Det är en betydande del av vårt beredningsområde och av våra anslag, där även vi lägger en huvuddel av våra resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Men när man reagerar mot att antidemokratiska krafter - vad man nu menar med det - ger sig på folkbildningen bör man också titta på det som jag inte har hört Socialdemokraterna någon enda gång reagera mot. Det handlar om de antidemokratiska krafter som finns inom folkbildningen och som debattörer från vänster till höger har reagerat kraftfullt emot. Men jag har alltså aldrig hört Socialdemokraterna ta avstånd från detta. Samtidigt hör jag vad till exempel Azadeh Rojhan Gustafsson påstår, och jag antar att hon syftar på att Sverigedemokraterna vill stoppa vissa studieförbund.

Vi har tydligt markerat att för att folkbildningens grundsyften, inte minst demokratisyftet, ska kunna värnas och för att det ska kunna leda till något gott framöver måste vi slå ned på antidemokratiska aktörer som får offentliga medel. Och ja, där har vi kritiserat till exempel Ibn Rushd för att man har försökt censurera Studieförbundet Vuxenskolan, att man har bjudit in antisemitiska föreläsare och homofobiska föreläsare och att man har låtit detta ske med hjälp av offentliga medel.

Detta är fullständigt oacceptabelt om man har en grundmurad kärlek till folkbildningens fria själ och folkbildningens demokratisyfte och själv har en relation till och positiva minnen av folkhögskola eller studieförbund.

Fru talman! Tack, Aron Emilsson, för repliken! Vi socialdemokrater har regeringsmakten, och det är vi som har tillsatt de två utredningar som har pågått under de senaste åren för att ta fram demokratikriterier för civilsamhällets organisationer. Så kan vi se över hur vi kan förtydliga demokratibegreppet så att man vet hur man ska betala ut till olika organisationer.

Detta är ett otroligt viktigt arbete. Aldrig någonsin ska någon del av civilsamhället få uppbära bidrag och pengar från staten när man inte kan stå upp för demokratiska värderingar. Där är vi tydliga, och det vill jag bara poängtera om det är så att Aron Emilsson inte har hört det från en socialdemokrat tidigare.

Jag reagerar när Aron Emilsson säger att Sverigedemokraterna står upp för folkbildningen. På vilket sätt står Sverigedemokraterna upp för folkbildningen när ni gör stora nedskärningar, med 770 miljoner? På vilket sätt är det att värna folkbildningen?

Fru talman! Låt mig börja med att säga att vi i likhet med vad både Liberalerna och Centerpartiet tidigare har anfört ser problem med att regeringen sjösätter öronmärkta beställningsuppdrag till folkbildningen, där den till exempel ska syssla med vissa delar av integrationsuppdraget. Det är sådant som egentligen Migrationsverket, sfi och det ordinarie utbildningsväsendet har ansvar för. Det gäller delvis också personer som saknar uppehållstillstånd i landet och som inte själva vet om de kommer att få uppehållstillstånd och så vidare. Detta har regeringen gett som öronmärkta beställningsuppdrag till folkbildningen. Man har också gett i uppdrag till folkbildningen att kvotera in vissa grupper som ska kunna gå före på bekostnad av andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Detta är väldigt märkligt utifrån just folkbildningens syfte och historia: att kunna ge alla en möjlighet till bildning. Då ska man inte ställa grupp mot grupp, som regeringen har gjort inom folkbildningsväsendet. Dessa öronmärkta insatser och beställningsuppdrag från politiskt håll drar vi in; det är helt rätt. Folkbildningens fyra grundsyften och inte minst dess demokratiuppdrag ska komma hela befolkningen till del och spegla hela befolkningen och inte enbart vissa grupper. Det ska inte heller ske enbart utifrån ett vänsterliberalt synsätt på integration.

Det är också av den anledningen vi gör en generell besparing när det gäller dessa och andra delar av folkbildningen. Det handlar om att vi prioriterar. Det måste ha varit lika uppenbart för Socialdemokraterna som det har varit för Amineh Kakabaveh i Vänsterpartiet eller Studieförbundet Vuxenskolan i den andra änden, och alla andra debattörer däremellan, att vi har folkbildningsinstitutioner och aktörer som har missbrukat de offentliga stöden i väldigt dunkla syften.

Det är precis som Statskontoret och andra, i viss mån även Folkbildningsrådet, har sett: Det krävs kvalitetssäkra reformer för att värna folkbildningens tradition och konstitution.

Fru talman! Folkbildningen har tagit ett väldigt stort ansvar sedan 2015. Folkbildningen har hjälpt människor att komma in i det svenska samhället, att lära sig det svenska språket och att bli en del av detta samhälle. Är det inte det som Sverigedemokraterna alltid pratar om? Tycker ni inte att invandrare snabbare ska komma in i samhället?

Det är ju exakt det studieförbunden, folkhögskolorna och folkbildningen överlag har lyckats med. De har lyckats integrera människor, och det är därför vi fortsätter att satsa på folkbildningen. Det handlar inte bara om att rikta sig mot den här gruppen, utan det handlar om att rikta sig mot hela samhället. Det handlar om att fortsätta att bredda folkbildningens ansvar när det gäller att stärka demokratin.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)