Folkrörelsefrågor och allmänna samlingslokaler

Herr talman! Kulturutskottet ska nu debattera folkrörelsefrågor och allmänna samlingslokaler. Det är ett betänkande som behandlar mer än 30 motionsyrkanden kring de här frågorna. Det är yrkanden som handlar om folkrörelsepolitikens mål, olika regler för den ideella sektorn, krav på utredning av folkrörelsepolitiken, vissa forskningsfrågor på detta område, ledarförsörjningen i den ideella sektorn, Volontärbyråns viktiga verksamhet men också ett antal yrkanden kring allmänna samlingslokaler, statsbidragets storlek och andra frågor. Utskottet avstyrker alla motionsyrkanden, och detta har resulterat i tio reservationer. Min förhoppning är att det blir en snabb debatt och att vi lyckas undvika rösträkning i den kommande omröstningen. Det här är ändå frågor som mer eller mindre omfattande har debatterats tidigare under mandatperioden.

Herr talman! Kära vänner! Den här debatten skulle kunna bli hur bred som helst, som den förra, men jag väljer att i mitt anförande tala om frivilligsektorn. Det här betänkandet handlar inte om pengar, tyvärr. I så fall hade jag kunnat ägna en hel del tid åt att argumentera för en nationell finansiering av Volontärbyrån - en verksamhet som jag vet att även Miljöpartiet känner starkt för och som jag också vet att de har försökt finna en lösning för i budgetmanglingarna med regeringspartiet utan att lyckas, tyvärr. Vi moderater hoppas däremot få en möjlighet att göra denna satsning efter höstens val. Alltfler svenskar vill arbeta ideellt. Olika varianter på den rubriken ser vi ofta i tidningarna numer. Det är oerhört positivt. I dag hör invånarna i Sverige, tillsammans med England och Holland, till de mest engagerade i Europa. Över hälften av alla vuxna svenskar gör en ideell insats, i allmänhet inom idrottsvärlden. Det här engagemanget skulle kunna breddas rejält i den sociala sektorn och kultursektorn. Många vill men vet kanske inte hur, törs kanske inte och vet inte riktigt hur de ska gå till väga. Det är just därför som Volontärbyråns viktiga verksamhet, som Lars Wegendal också sade inledningsvis, är så fantastisk. Den borde därför spridas till betydligt fler kommuner än Stockholm och ett fåtal till där den nu finns. Sedan starten här i Stockholm för snart fyra år sedan har Volontärbyrån förmedlat ca 8 000 volontärer till ungefär 550 organisationer. En helt färsk undersökning som byrån har gjort visar att en överväldigande majoritet av de organisationer som har fått volontärer därifrån anser att det varit avgörande för deras verksamheter. Kanske mest intressant av allt och glädjande är att de flesta volontärer är mellan 18 och 35 år, och för de allra flesta av dessa är det första gången som de volonterar. Och nästan samtliga kan tänka sig att göra det igen. Det handlar om unga människor. Ni ska få höra röster från organisationerna, vad de säger om Volontärbyrån. Lotta Zetterqvist på Tjejzonen i Stockholm säger: 99 % av alla våra volontärer kommer via Volontärbyrån. Det är ett mycket enkelt och effektivt sätt att få volontärer. På Kvinnojouren Frideborg säger man: Det är ett bra sätt att rekrytera ungdomar. Den gruppen hade vi aldrig nått på ett annat sätt. På Naturskyddsföreningen i Göteborg, som har använt sig av Volontärbyrån i Stockholm, säger man: Utan förmedlingen lär vi inte få tag på volontärer. Ni skulle kunna få många fler röster. Många talar om att det är sorgligt med den misär som finns på olika håll i vårt välfärdssamhälle. Det är sant, och det finns många skäl till det, ekonomiska och andra. Men det är också en följd, menar vi, av att det är för lite volontärarbete och för få mänskliga kontakter mellan människor. Vi tror att det frivilliga engagemanget lär oss att se andras behov, vilket också är grunden till ett tolerant samhälle. Engagemang fungerar som ett slags kitt människor emellan. Ur detta föds i bästa fall tillit, förståelse och, hoppas jag, en stor portion ödmjukhet. Utan detta kitt, herr talman, ökar i motsvarande mån misstron. I våra städer och förorter har denna process redan gått långt. Det är gallergrindar, järnjalusier för butikerna, bevakningskameror och väktare. Det här handlar om rädsla, och jag tror att rädslan är farlig i sig. Den här rädslan används också som ett argument för att inte engagera sig - varför ska jag ta en risk? - och i stället hoppas att någon annan ska göra det, kommunen, staten, företaget eller andra människor, bara inte jag behöver. Jag tror att det här är oerhört farligt. Det är en uppfattning som jag tror att vi alla delar oavsett politisk bakgrund. Vi inom Moderaterna och inom alliansen vill uppmana och uppmuntra till mer frivilligt engagemang i form av till exempel jourtelefoner, grannsamverkan mot brott, aktiva föräldragrupper på dagis och fritids och i skolan, nattvandrande vuxna, stödfamiljer för ensamstående föräldrar, läxläsningshjälp, frivillig väntjänst för pensionärer och stödpersoner för dem som sitter i fängelse. Listan kan göras hur lång som helst. Det vi behöver är fler möten mellan människor, inte färre. Det är just därför som Volontärbyråns verksamhet är så oerhört viktig. Majoriteten i utskottet skriver i sitt betänkande att finansieringen för närvarande bäst tillgodoses genom avtal mellan å ena sidan kommunerna och å andra sidan Volontärbyrån. Jo, det är förvisso sant, men det är också så att det tar tid och kraft att marknadsföra Volontärbyrån. I dag finns den väl etablerad i Stockholm och i ytterligare några få kommuner. Men det här skulle kunna spridas till hela landet. Den sittande Folkrörelseutredningen ska bland annat se över den framtida folkrörelsepolitikens inriktning, finansiering och omfattning, som det står, och lägga ett förslag senast den 30 juni nästa år. De kommer säkert också att titta på Volontärbyrån. Men utredningens rapport ska ut på remiss, och därefter ska en proposition skrivas. Då är vi förmodligen framme vid år 2009, i bästa fall. Det är långt dit, alldeles för långt. Med detta yrkar jag bifall till reservation 7, men jag står naturligtvis bakom alla övriga reservationer där Moderaterna finns med.

Herr talman! När det gäller de allmänna samlingslokalerna tycker vi i Folkpartiet att de är av väldigt stor betydelse för en rad olika organisationer. De är en viktig grundpelare i det demokratiska samhället. Vi anser att samlingslokalerna i Sverige bidrar till att stärka den lokala identiteten och gemenskapen och demokratin. Vi är därför väldigt positiva till att man har avsatt 3,5 miljoner kronor per år för 2007 och 2008 för att förbättra tillgången till samlingslokaler för ungdomar. I betänkandet om allmänna samlingslokaler föreslog utredaren bland annat att bidraget till handikappanpassning av samlingslokalerna ska höjas. Nu handlar inte det här betänkandet om pengar, men vi i Folkpartiet har ändå ett tips på hur man skulle kunna finansiera en sådan handikappanpassning. Riksdagsbeslutet som ställer upp målet om en genomförd handikappanpassning till 2010 är bra och låter bra. Men många funktionshindrade känner att alltför lite händer som kan medföra att målet uppnås. Förklaringen till att anpassningen inte sker är enkel. Regeringen har hållit hårt på att kommuner, fastighetsägare och andra ska genomföra ombyggnader i snabb takt utan några statliga stimulansbidrag eller andra bidrag. Det är väldigt svårt att nå detta mål om anpassning samtidigt som kravet är att anpassningen egentligen inte får kosta något. Folkpartiets bedömning är klar. Utifrån de bedömningar som Boverket tidigare har utfört och den nuvarande situationen på byggmarknaden kan det konstateras att det behövs ett rejält statligt stimulansbidrag för att uppnå det mål om tillgänglighet som har satts upp för år 2010. Därför har vi i Folkpartiet flera gånger här i riksdagen föreslagit ett femårigt stimulansbidrag, som har avslagits av riksdagen. Nu är det inte längre fem budgetår kvar tills målet ska vara nått, men med den kombination av piska och morot som åstadkoms med en diskrimineringslagstiftning och ett stimulansbidrag bör det ändå vara möjligt att åstadkomma ett tillgängligt samhälle till år 2010. Därför har vi i Folkpartiet i vårt budgetalternativ för 2007 anslagit 250 miljoner kronor för just ökad tillgänglighet. För 2008 har vi anslagit 500 miljoner kronor. Delar av medlen kan användas till att handikappanpassa de föreningsdrivna samlingslokalerna. Herr talman! När det gäller den ideella sektorn anser vi i Folkpartiet att samhället måste ta ett större ansvar för att stödja utvecklingen av den. Under den borgerliga regeringen inleddes ett arbete för att utveckla den ideella sektorn. Olika forsknings- och utredningsprojekt inleddes. En beredning för utveckling av den ideella sektorn tillsattes. Men arbetet avbröts när Socialdemokraterna kom till makten 1994. För att utveckla spelreglerna återigen för den ideella sektorn behövs en modell med det svenska offentliga systemet som utgångspunkt. I Sverige finns det fortfarande relativt lite forskning om den ideella sektorn. Det bidrar till en bristande tillit från det offentliga. Forskning och kunskapsuppbyggnad är väldigt viktigt för att möjliggöra jämförelser, utvärderingar med mera inte minst för organisationerna själva. Vi i Folkpartiet anser därför att det behövs bestående och kontinuerliga kontakter mellan den ideella sektorn och forskningsvärlden för att starta och utveckla nya forskningsprojekt kring den ideella sektorn. När det gäller Volontärbyrån delar vi i Folkpartiet den positiva syn som Lena Adelsohn Liljeroth redogjorde för i sitt anförande. Jag står bakom alla Folkpartiets reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation nr 7. Allra sist vill jag också rikta ett tack till Lennart Kollmats, som i dag har hållit sitt sista anförande här i riksdagen. Jag vill tacka honom för det goda jobb han har gjort som ordförande för vårt kulturutskott. Jag vill också tacka honom för den fina vänskap och den goda guidning in i riksdagsarbetet som jag själv personligen har fått av Lennart. Stort tack, Lennart!

Herr talman! Kollmats är van vid att ta emot alla hälsningar, så jag spär på från Gunilla Tjernberg och undertecknad. Vi tackar också för gott arbete i utskottet och önskar lycka till framöver. Ett samhälle, herr talman, består av olika delar. Det är olika ansvarstaganden, engagemang och inriktningar. Politiken har sin del och sitt ansvar. Det privata näringslivet har sina förpliktelser. Det offentliga, med företagande, myndigheter och övriga organisationer har sina uppdrag. Men utöver detta finns i vårt och i andra samhällen och länder den ideella sektorn, som i Sverige inryms under folkrörelsepolitiken. Det blir lite komplicerat om man försöker sig på konststycket att ta bort någon del av de olika sektionerna. I dagens debatt gäller det varken det privata näringslivet eller statligt företagande, utan det är just den ideella sektorn som jag skulle vilja koncentrera mig på. Det är en grupp som på intet sätt är oväsentlig utan som har ett stort ansvar och som tar ett stort ansvar varje vecka. Vi har debatterat en del av idrottsrörelsen tidigare. Som exempel kan jag säga att det är ungefär 639 000 personer som är engagerade som ledare eller har styrelseuppdrag inom idrottsvärlden. Detta talar, herr talman, sitt tydliga språk om ett engagemang i samhället. Om man skulle ge de här människorna en ersättning på 100 kr i timmen - som ett exempel - skulle det arbete som varje år utförs helt ideellt kosta samhället ungefär 5 miljarder. Detta är ingenting som man leker med, utan det är en rörelse, och en respektingivande sådan, som vi ska både uppmuntra och erkänna i vårt samhälle. Det finns ett engagemang i Sverige där enskilda människor avsätter tid och kraft för att bidra till ett bättre samhälle. Kristdemokraterna och jag själv är oerhört imponerade av det här. Vi tycker att det är viktigt för oss och för Sverige. Det är därför som just den borgerliga regeringen 1991-1994 erkände detta arbete genom dåvarande civilminister Inger Davidson. Den ideella sektorn skulle få resurser till och hjälp med att starta olika aktiviteter och engagemang. Många föreningar drog i gång sina aktiviteter, lokala och regionala sådana, och man lyckades verkligen på ett bra sätt att bland annat minska ungdomsarbetslösheten. Hemma i min egen hemstad Helsingborg drog vi i gång ett sådant projekt, som vi kallad stiftelsen Varvet. Många ideella krafter från både kommunen och från näringslivet hjälptes åt för att få i gång just den här verksamheten, som mer eller mindre fungerar på ett alldeles utmärkt sätt än i dag, även om den har vissa andra uppgifter nu. Vi har motsvarande imponerande verksamhet här i Stockholm. Jag tänker på Fryshuset, där man kan finna en god verksamhet av den ideella sektorns engagemang från början. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 under punkt 2. På detta sätt vill jag uppmärksamma regeringen och Socialdemokraterna på den ideella sektorns betydelse. På intet sätt ska detta få negligeras i Sverige. Självfallet står jag bakom också övriga kristdemokratiska reservationer. Det finns en interdepartemental arbetsgrupp som har påbörjat sitt arbete. Jag skulle önska att den kunde få kompletteras med engagerade människor just ifrån den ideella sektorn, som redan i dag driver och lever med de här frågorna. Jag skulle därför vilja fråga Nikos Papadopoulos om man oroas för att lyssna in vad folk i allmänhet tycker om detta eller om man inte bryr sig om vad den ideella sektorn egentligen har för kunskap och engagemang. Hur ser Socialdemokraterna på ett engagemang och ett erkännande från den ideella sektorn? Kan man få ett tydligt uttalat positivt svar på detta - att man är uppmuntrande i sitt tänkande? Ska den interdepartementala organisationen eller arbetsgruppen se till att det blir enklare och mer trovärdigt från regeringens sida sett att erkänna verksamheten? Som det är i dag sitter många av dessa människor, däribland jag själv, och river vårt hår i vansinne över hur vi ska klara av skatteregler, rapporter till Skatteverket och så vidare. Det kan inte vara syftet med en ideell sektor att vi ska bekymra oss alltför mycket om de här svåra och otillgängliga frågorna. Det skulle vara av värde för oss här i kammaren, men även för svenska folket - speciellt för alla dem som ägnar timme efter timme vecka ut och vecka in åt olika uppdrag - att få veta vad som egentligen ligger bakom Socialdemokraternas obegripliga ointresse för den ideella sektorn. Kan vi få ett svar från Nikos Papadopoulos i debatten så skulle jag uppskatta det, och säkerligen många med mig. För min och Kristdemokraternas del tror jag att den ideella sektorn behövs och kommer att behövas i ett samhälle framöver. Vi får inte negligera detta, utan vi måste snarare ge den verksamheten ett erkännande och ett klart uttalat positivt uppmuntrande ord.

Herr talman! Också jag vill börja med att tacka kulturutskottet. Jag tycker att det har varit lärorikt och intressant. Jag vill också rikta ett tack till kulturutskottets kansli för allt det stöd som vi har fått som politiker. Vi har fått bra betänkanden och de har blivit korrekta med reservationer, särskilda yttranden med mera. Herr talman! Vänsterpartiet har två reservationer och ett särskilt yttrande i betänkandet. För tids vinnande yrkar jag inte bifall till dessa utan jag kommer i mitt anförande att redovisa vad de innehåller. Den ena reservationen, nr 9, handlar om tillgången på samlingslokaler. Tillgången till kulturella mötesplatser är avgörande för såväl samhällsutvecklingen som hela demokratin. Föreningslivet behöver utrymme för rena kulturföreningar likaväl som för kvinnors organisering, ungdomsorganisationer och minoritetsföreningar. Det behövs lokaler för folkbildning, amatörkultur, gästspel i form av konserter, dans- och teaterföreställningar ute i byar och lokalsamhällen likaväl som för regionala institutioner som länsteatrar och länsmuseer. Föreningslivet har en viktig roll att fylla för att mötesplatser ska uppstå mellan människor. Det är viktigt att se till att det finns tillgång till gratis samlingslokaler. Det är viktigt för att få ett aktivt kulturliv och av stor betydelse för att demokratin ska fungera. Det finns i dag ett bidrag till allmänna samlingslokaler. Man kan få ett statligt bidrag för köp eller nybyggnad, ombyggnad, standardhöjande reparationer och handikappanpassning. Boverkets samlingslokaldelegation fördelar bidragen. Jag läste på Boverkets hemsida i går att det hade kommit in ansökningar om drygt 80 miljoner och att 10 miljoner fördelades i februari. Det finns anslaget 29 miljoner. Man kan lätt konstatera att behoven överstiger med drygt 50 miljoner. Vänsterpartiet anser att när staten lämnar bidrag till icke-statliga kulturlokaler och gemensamma samlingslokaler måste man också från regional och lokal nivå vara med och bidra. Inom ramen för budgetsamarbetet mellan s, v och mp finns det avsatt ytterligare 3 ½ miljoner kronor per år 2007 och 2008. De medlen riktas till att ge ungdomar, särskilt i storstadsområdena, bättre tillgång till allmänna samlingslokaler. Det är bra, men Vänsterpartiet anser att det inte är tillräckligt. Till att börja med efterlyser vi en bättre dialog mellan de parter som ger bidrag på nationell och regional nivå. Ett gott exempel på en sådan är den som Kulturrådet och Västra Götalandsregionen har - inte Svealandsregionen som vi i motionen och reservationen skriver. Det är alltså Västra Götalandsregionen. Det handlar om ett samarbete om alla bidrag på kulturområdet, inte bara samlingslokaler. Man kommer helt enkelt överens om vem som ska satsa vad. Det är viktigt att tillgången till samlingslokaler säkras i de kulturpolitiska prioriteringarna. Det är mot den bakgrunden som vi anser att regeringen ska återkomma med förslag på hur denna tillgång till samlingslokaler kan säkras. Då handlar det också om att se över hur man kan säkerställa en långsiktig finansiering. Herr talman! Den andra reservationen, nr 4, berör utredningen av folkrörelsepolitiken. Denna utredning pågår och ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 juni i år. Men vi är osäkra på om organisationer som har tillkommit när det sociala nätverket inte fungerar finns med i utredningens uppdrag. Det är väl i likhet med det som Lena Adelsohn Liljeroth tog upp, just den formen av organisation. Detta är vi osäkra på, även om utskottsmajoriteten anser att våra synpunkter är tillgodosedda. Det finns i dag organisationer som får stöd genom årliga uppdrag i statsbudgeten. Dit hör handikapp-, nykterhets- och pensionärsorganisationer. Men vi skulle vilja se en ordning där man skapar en särskild budgetpost för att kunna ge dessa organisationer en mer stadigvarande finansiering. Herr talman! Avslutningsvis har vi i Vänsterpartiet i ett särskilt yttrande gett vårt stöd till en socialdemokratisk motion skriven av Yoomi Renström med flera. Motionen föreslår att det införs en ny kategori i folkrörelsedefinitionen, kallad sexualpolitiska organisationer. Varje dag diskrimineras människor på grund av sin sexuella läggning och sin könstillhörighet. Vi vill på samhällslivets alla områden bekämpa de orättvisor som drabbar HBT-personer: homosexuella, bisexuella och transpersoner. De sexualpolitiska organisationerna har en mycket viktig uppgift i detta arbete. Vi anser att dessa organisationer uppfyller kriterierna för att räknas som folkrörelser och att de ska ingå bland de uppräknade som nämns som viktiga för demokratin i folkrörelsebegreppet. Vi hoppas naturligtvis att den pågående folkrörelseutredningen beaktar detta och avger därför i dag bara ett särskilt yttrande för att avvakta resultatet av denna utredning.

Herr talman! Jag ser fram emot stimulerande diskussioner om vad som väntar i framtiden. Där citerar jag Åsa-Britt Karlsson som är utredare just vad gäller folkrörelserna och som för knappa tre månader sedan hade en konferens. Jag stöder verkligen den kommentaren. Centerpartiet uppmuntrar engagemang och initiativ som växer underifrån. Därför har vi under den tid som byarörelserna vuxit sig starka i landet följt den utvecklingen med stor glädje. De här ideella folkrörelsegrupperna ger folk i bygden inspiration och mod att satsa på verksamheter i sin närmiljö. De fixar ofta barnomsorg och samlingsplatser, och de arbetar för ett attraktivt boende i trivsamma miljöer. Det finns många folkrörelser i landet, och de betyder så oerhört mycket för vardagen. Jag tänker bland annat på LRF som ser till att stötta näringsidkare som ser till att vi har mat på borden och håller landskapet öppet så att turister från när och fjärran reser runt i vårt vackra land. Jag tänker på idrottsrörelsen med alla de drygt 600 000 ledarna som ställer upp ideellt för att aktivera människor, unga som gamla, för att de ska kunna vara delaktiga i olika idrotter. Folkrörelserna drivs av väldigt många vardagshjältar som gör livet bättre där de bor för alla andra i bygden. Det är till exempel folkrörelserna som ordnar midsommarfirandet i nästa vecka. Tänk på det när du dansar runt midsommarstången på midsommarafton! Läs i annonserna om vilka det är som står som arrangörer! Fundera över vilken kraft det är som driver de här arrangörerna! Gör de det för egen vinning eller för att de vill att bygden ska leva? Naturligtvis är det för att de vill att bygden ska leva. De som börjar jobba ideellt i exempelvis byarörelserna börjar ofta med kaffekokning och saftblandning vid olika möten som anordnas. Där växer många, och efterhand tar de på sig större och större uppgifter. De fixar möten med kommunpolitiker för att lyfta fram frågor som är viktiga för till exempel Grundsunda eller Docksta som är orter i mitt län. Deras idéer leder ofta till kommunala satsningar i deras bygder. De får resurser till att öppna kooperativa dagis och friskolor, för att nämna några saker. De här vardagshjältarna är bäst på att kläcka idéer. De vill inte hålla på med en massa administration. Det finns som bekant många fler olika folkrörelser i vårt avlånga land än de som jag har nämnt. Alla dessa ideella krafter har ett oerhört stort inflytande i samhället, ett inflytande som vi behöver för samhällsutvecklingen. Därför är det viktigt att vi ger dem långsiktiga spelregler. Därför vill vi också ge folkrörelserna sunda generella bidrag och stoppa undan tankarna om moms i den ideella verksamheten. Det krånglar bara till deras verksamheter, och många tappar sugen att jobba ideellt när det finns regler som försvårar deras viktiga arbete. Det är i dag svårt för många föreningar att få någon att ta på sig ansvaret att vara ordförande eller kassör, bland annat beroende på att man oroar sig för det stora ansvaret. Riksidrottsförbundet har gjort en undersökning av varför så få vill ta på sig styrelseuppdragen. Svaren visar att det tar för lång tid och att det är svårt att sköta ekonomin och den krångliga administrationen. Därför har Centerpartiet en reservation som handlar just om ledare och funktionärer i den ideella sektorn som innebär att det inte ska behövas långtgående krav på specialkunskaper för att kunna klara av ett styrelseuppdrag. Om vi hela tiden krånglar till regler leder det till att vi riskerar att tappa bort potentiella ledare och därmed också förlora väldigt många bra idéer som är viktiga för samhällsutvecklingen. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 6 under punkt 5. Ledarförsörjningen är en väldigt viktig stafettpinne för att vi ska få fler ledare att vilja kliva fram och ta ansvar och leda samhällsutvecklingen framåt. Ordföranden i Riksidrottsförbundet Karin Matsson har lyft upp frågan hur viktigt det är för Idrotts-Sverige att det finns ledare som är redo att fortsätta att jobba ideellt. Det är viktigt att unga kommer i kontakt med idrottsrörelsen tidigt och att de har kunniga och engagerade ledare som stöttar och peppar. Det känns extra viktigt i dag när vi ser hur barn redan i fyraårsåldern är överviktiga. Centerpartiet vill se att folkrörelserna tas på allvar och får bra spelregler i framtiden. Men i Socialdemokraternas vardag är det alltid "någon annan" som ska göra de saker som vi anser att folkrörelserna kan klara av på ett föredömligt sätt. Om man hela tiden litar på "någon annan" tar man död på skaparkraften som finns i de ideella krafterna. Min uppmaning är därför: Lyssna till folkrörelsernas åsikter! Lägg inte på dem en massa pålagor som krånglar till deras verksamhet! Lyssna till deras behov av samlingsplatser och samlingslokaler! Folkrörelserna är starka krafter i vår framtids samhällsutveckling och viktiga inspiratörer i ett demokratiskt samhälle. De behöver allt stöd som är möjligt. De behöver platser. De behöver lokaler. Det är en av många folkrörelsefrågor som vi i Centerpartiet värnar extra starkt. Vi säger att det är viktigt med mer pengar till samlingslokaler och har också i vår budget 21 miljoner mer. En utredning tog ju fram riktlinjer för två år sedan, och vi anser att huvuddragen i utredningens förslag bör genomföras. Det skulle innebära att många insatser kommer att göras för ungdomar och att bidraget till att handikappanpassa samlingslokalerna kommer att öka. Det behövs. Det är ett led i att stärka folkrörelsen.

Herr talman! Innan jag börjar mitt anförande vill jag tacka Lennart för den tid jag varit i kulturutskottet. Jag vill tacka alla kamrater som har berikat den här tiden med sina erfarenheter. Tack också till talmannen och kansliet! Herr talman! I dag har vi en debatt angående folkrörelsefrågor. Det är en väldigt viktig debatt, tycker jag, efter kampsporterna. Det är ett ämne som ligger mig mycket varmt om hjärtat. När jag står här kan jag konstatera att det råder en bred samsyn om den ideella sektorns betydelse. Som företrädare för ett parti med starka folkrörelsetraditioner känns det speciellt bra. De svenska folkrörelserna har spelat en viktig roll i vår demokratis utveckling. Det är i folkrörelsernas engagemang som de demokratiska principerna låtits slå rot och utvecklas. Ett starkt föreningsliv ger nämligen människor möjligheter till inflytande och delaktighet. Delaktiga människor är aktiva medborgare, och aktiva människor är demokratins kärna. Herr talman! Stödet till den ideella sektorn är enormt. Det sprider sig över alla politikområden och omfattar alla nivåer i samhället. När Statskontoret räknade uppgick de statliga bidragen till ideella organisationer till nästan 6,5 miljarder kronor. Räknar vi också det kommunala stödet och landstingsstödet kommer vi upp till ca 20 miljarder kronor. Då inser man vilken betydelse den ideella sektorn har för hela det svenska samhället. Vi vill att Sveriges folkrörelser och alla ideella organisationer ska få de bästa förutsättningarna att växa och utvecklas. Därför instiftade vi folkrörelsepolitiken som ett eget politikområde 2001. Vi gjorde det för att garantera alla människor möjligheten att bilda och engagera sig i olika folkrörelser och föreningar. Vi gjorde det för att lyfta upp organisationernas roll för den demokratiska infrastrukturen. Vi gjorde det för att visa vårt engagemang för våra svenska folkrörelser och det arbete som dessa gör. Herr talman! Jag skulle vilja prata om några av de borgerliga reservationerna. Folkrörelsepolitikens mål är att ge människor möjligheter att organisera sig själva. Vi har ett sådant mål därför att vi vet vilka mervärden medborgares frivilliga engagemang skapar i samhället. Målet är ett uttryck för insikten att hela Sverige gynnas av ett aktivt föreningsliv. Det ska erkännas att den ideella sektorn inte alltid fått det erkännande den förtjänat. Tidigare har det kanske funnits en inställning att den ideella sektorn enbart skulle ses som ett komplement till det offentliga. Så är inte fallet i dag. I dag finns det en förståelse för att människor som känner sig delaktiga också kan vara de bästa aktörerna. Vi vill att den ideella sektorn ska vara en part till det offentliga. Därför lägger vi ned mycket tid på dialog och samverkan. Folkrörelseforum, som startades 2002, är specifikt avsett för det ändamålet. Samtidigt är vi väldigt måna om att undvika en situation där den ideella sektorn tar över ansvar för det offentliga. Det får aldrig bli en utveckling där människor blir utlämnade till endast den ideella sektorn. Det är just denna utveckling jag ser framför mig när jag läser de borgerliga reservationerna. Att skriva om målet för den generella folkrörelsepolitiken eller införa system där den ideella sektorn tecknar avtal med staten ser jag som steg i fel riktning. Det är steg mot en uppdelning av det offentligas ansvar som vi socialdemokrater inte strävar efter. Samtidigt vill vi ändå se över hur relationen mellan det offentliga och den ideella sektorn fungerar. Folkrörelseutredningen tittar just nu på de generella principerna för bidragsgivningen. Arbetet med att skapa de bästa förutsättningarna för våra ideella organisationer pågår. Herr talman! Jag vill också säga lite om forskningen om den ideella sektorn. Folkrörelseutredningen har ett uttalat mandat att lämna förslag på hur forskningen om folkrörelserna kan utvecklas. Jag liksom flera andra ser behovet av bra forskning på området. Jag ser mycket fram emot de förslag som utredningen kommer att presentera. Vad gäller rekrytering av ledare är det viktigt att skapa enkla och tydliga regler för ideella organisationer, framför allt när det gäller ekonomin. Idrottsskatteutredningen har tittat närmare på skattereglerna för idrottsföreningar och föreslagit att regelverket både förtydligas och förenklas - ett regelverk som kan gälla även ideella organisationer. Herr talman! Den ideella sektorns betydelse för vår svenska demokrati är enorm. Den ideella sektorn har vitaliserat och upprätthållit demokratin. Den har sett till att abstrakta principer som våra fri- och rättigheter blivit påtagliga inslag i människornas vardag. Det är en tradition som vi alla vill bevara för framtiden. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.