Förändring i sexmånadersregeln för sjömän, m.m. (prop. 2005/06:21)

Herr talman! Först måste jag komma ihåg att yrka bifall till Miljöpartiets reservation 1. Det får inte glömmas bort. Sedan måste jag genast haka på vår kära näringsminister och då inte sälla mig till grupptrycket eller den förväntade konsensusgruppen. Vi har konsensus om att bra världshandel är bra. Det tycker vi allihop. Det tror jag verkligen att vi kan säga. Men vi måste också komma överens om vad som är bra och skillnaden mellan retorik och praktik. Jag tycker att det är det som den här diskussionen borde handla om. Nu talar jag till allihopa. Man vet inte riktigt om man ska vända sig till utskottet, riksdagen, regeringen, EU eller WTO självt när man pratar om de här frågorna, för de tycker ungefär lika. Protektionismen är ju inte problemet. Det är inte protektionismen vi sida upp och sida ned i utskottets betänkande måste värja oss emot, utan det är bristen på effektiv fattigdomsbekämpning där världshandelsinstrumentet skulle kunna vara det allra bästa. Där ska problemställningen ligga. Jag och Miljöpartiet tycker inte att betänkandet speglar det, inte heller regeringens skrivelse, agerandet i EU eller agerandet i WTO. Även om det är en Doharunda så har inte utfallet för de fattiga länderna och deras möjlighet att kapa åt sig bättre välstånd över huvud taget kommit dit där det skulle vara. Jag hade egentligen tänkt att börja i den djungel som WTO är av förkortningar, processer, underavtal, motstridiga fakta och en hel världs tyckande. Jag hade tänkt att börja med tre korta avsnitt ur UNDP:s årsrapport om human development , alltså mänsklighetens utveckling, med bärighet på det här. De säger på s. 24 i den korta versionen: Afrika söder om Sahara har marginaliserats ytterligare - det här är alltså under rubriken Handel. I dag står regionen och dess befolkning på 689 miljoner människor för en mindre andel av världsexporten än Belgien med sina 10 miljoner gör. På s. 27 står det: I dag spenderar rika länder en dryg miljard dollar per år på bistånd till fattiga länders jordbruk och en knapp miljard dollar om dagen på att subventionera överproduktion i det egna jordbruket. Här ligger problemen, mina vänner. Detta är problemet, inte protektionismen. Det tredje avsnittet, kära ministern - kul om du lyssnar: Bomullsodlare i Burkina Faso konkurrerar med amerikanska bomullsproducenter som varje år tar emot mer än 4 miljarder dollar i stöd, en summa som är större än Burkina Fasos bnp. Det är de här orättvisorna som vi har att brottas med och som jag skulle önska att den svenska riksdagen var lite mer medveten om. Jag sitter inte i det här utskottet och är inte riktigt familjär med hur ni bygger upp era betänkanden, så jag har till exempel inte riktigt klart för mig vilken status kompletterande uppgifter har och vad som är utskottets genuina värderingar. Men jag ser att gång på gång, på s. 11, s. 16 och s. 47, kommer detta credo, denna trosbekännelse om hur viktig frihandel är. Javisst, det är väl viktigt, men då måste den fria handeln vara rättvis. Den måste gå ut på att de som ska spela på samma spelplan har samma förutsättningar. Det här är innebörden av att inte ställa upp på det väldiga konsensusbekännandet om att frihandeln är viktigast. Jag saknar lite mer bett från till exempel Kristdemokraterna som också i grunden har förstått den här problematiken, alltså konsekvenserna av den världshandelsordning som vi har nu. Det handlar om vilken bild man har av vad som sker. Jag har några siffror. De går faktiskt allihop ut på att de flesta WTO-avtal inte gynnar de fattiga länderna. 96 % av jordbruksstöden i världen går till 4 % av bönderna, alltså är jordbruket den svåraste biten, nyckelbiten, den som antingen bör angripas först eller tills vidare lyftas ur eftersom den låser de andra underförhandlingarna. År 2003 var det de allra fattigaste länderna, som man kallar för MUL på svenska eller LDC, Least Developed Countries , på engelska som bara hade 0,4 % av bidraget, som alltså bidrog så lite till världshandeln. Tullmurarna i världen kostar 700 miljarder för alla under en tioårsperiod. Så det är stora summor som det handlar om, och obalanserna är stora. Så sent som i somras skrev 41 afrikanska stater ett långt brev till Lamay och deklarerade sitt missnöje med vart WTO-processen i sin helhet barkar hän. Då undrar man varför det svenska etablissemanget ändå ställer upp så mycket på tron på att det är frihandelsmodellen enligt WTO i dag som är okej. Jag har ytterligare några siffror. Center of Economic Policy Research i Washington säger: Om TRIPS-avtalet skulle implementeras fullt ut skulle det kosta de fattigaste länderna mer än vad ett bättre marknadstillträde för jordbruket skulle ge dem. Allt är sagt för att visa att vi måste ha samma världsbild för att kunna landa i samma åtgärder. Kriget mot protektionismen är då inte det viktigaste, utan kriget mot fattigdomen. En internationell rättsordning, näringsministern, är precis vad vi vill och bör ha. Vi bör stödja WTO som institution. Det är helt rätt. Men det kan inte vara den starkes rätt inom WTO. Det har ju varit så. Processen inom WTO har inte gjort att de fattiga länderna har kommit till tals. Synen på att kollapsen i Cancún var till nackdel för de fattiga är fullständigt tondöv. Det handlar om att de fattiga länderna - låt oss säga MUL, även om det är ogiltigt som kategori - själva menar att processen inte går deras väg. Därför backade man ur. Nu har syd - om jag säger så i stället för de fattiga länderna - börjat vakna. Vad vi kan hoppas på inför Hongkong är att vi jämnar ut spelplanen lite mer och börjar lägga en vettigare grund. Jag har en del konkreta punkter, förut dem som Ingegerd tog upp och som jag naturligtvis håller med om. Det behövs en tidtabell för avskaffandet av exportsubventionerna, inte bara en deklaration och en deklaration som bara är luft. De 70 utlovade procenten nedskärningar ska inte stå för att man boxar om och plockar ned i den trevliga gröna boxen det som förut var i den mindre trevliga blåa boxen av handelsstörande subventioner och man ska inte räkna sådant som man inte har utnyttjat. Vi har en schweizisk modell för tullsänkningar som inte fungerar. Handelsministrarna i AVS-länderna, alltså de gamla koloniländerna, har sagt att det här kommer att leda till en avindustrialisering och minskade statsinkomster. Man bör i stället fundera på att ta bort tullar och kvoter för de fattiga länderna. Man borde också sluta med korsförhandlingar, det vill säga att på den ena sektorn och det ena underavtalet göra erbjudanden eller hot som ska tas ut på ett annat område. Värst är det när man dessutom blandar in hot om indraget bistånd till exempel i WTO-förhandlingarna. Allt detta är orimligheter i hela WTO-processen som de fattiga länderna har vänt sig emot. Det är det som är vårt problem. Det har ordats en hel del om GATS. Man kan spekulera i om det är fråga om en privatiseringsprocess eller inte. Det är i alla fall fråga om att exponera för konkurrens. Det som har hänt, och som flera har sagt här, är att det står var och en fritt att erbjuda vad man vill, men nu kommer det en modell som Sverige och Thomas Östros ställer sig bakom. Det kallas bench marking och innebär att det inte alls står var och en fritt längre. Sverige tycker - och det står i skrivelsen - att kvaliteten på de bud som har givits är för dålig. Det betyder i korthet: Vi vill ha mer exponerat för konkurrens. Erbjud mer och sätt ribban gemensamt, alltså en ytterligare press på fattiga länder. Vatten har varit en av de mycket kritiska frågorna i GATS-förhandlingarna och den har kommit upp gång på gång. Något annat som har nämnts i dag, och som Moderaterna gärna får tala om varför det är så bra, är att öppna upp för finansiella tjänster. Jag, och många av de duktiga kritiska NGO:er som kan mycket av det här, menar att finansiella tjänster som exponeras genom GATS-ramen skulle kunna bli förödande i små fattiga länder. Vem tycker, i dag på aidsdagen, att TRIPS har hjälpt till för att få fram bättre aidsmediciner? Man försenar och förhalar en reformering av TRIPS-avtalet. Till och med UNDP säger att TRIPS är ett utvecklingshinder, för att inte tala om det som TRIPS gör för att inte underlätta valet mellan människa och miljö. TRIPS patenträtt är tyvärr viktigare än vad skyddet av miljön är. Det visar sig tydligast på området om konventionen för biologisk mångfald. Det som vi inte har hunnit säga nu kanske vi kan ta på flyget till Hongkong.

Herr talman, skatteutskottets ledamöter och alla övriga i kammaren! Den här propositionen handlar ju om en förändring av sexmånadersregeln för sjömän med mera. Här föreslås en förändring i inkomstskattelagen så att sjömän som arbetar för utländska redare också ska omfattas av sexmånadersregeln. De skattemässiga förutsättningarna för sjömän blir på det här sättet oberoende av i vilket land inom EES som hans arbetsgivare hör hemma. Det råder inga delade meningar om detta i utskottet. Det är de båda orden med mera som den här debatten kommer att handla om igen. Det gäller en liten justering avseende paragrafen i lagen som beskriver vilka bilar som inte är skattepliktiga enligt lagen om trängselskatt. Det handlar om ett förtydligande när det gäller de bilar som är utrustade med en teknik för drift med alkohol. Den nya skrivningen föreslås vara: med en bränsleblandning som till övervägande delen består av alkohol. Man går alltså från skrivningen "alkohol", till den nya skrivningen "övervägande delen består av alkohol". Det är det det hela handlar om. Ändringen har beretts av Skatteverket och Vägverket. De har inte haft några synpunkter eller invändningar. Herr talman! De borgerliga partierna har ett särskilt yttrande som inte med ett ord berör det som propositionen egentligen handlar om. Det handlar bara om att man egentligen inte vill ha den här miljöstyrande avgiften. Den frågan är debatterad ett otal gånger. Det har det skrivits spaltkilometer om. Vi må ha olika uppfattningar i sakfrågan, men beslutet är fattat här i kammaren. Det är fattat på demokratiska grunder enligt vår svenska grundlag. I det borgerliga särskilda yttrandet i det aktuella ärendet, alltså det som gäller förtydligandet av bränsle för bilar som är utrustade med teknik för alternativa bränslen säger man när det gäller justeringen av skrivningen "alkohol" till den nya skrivningen "bränsleblandning som till övervägande delen består av alkohol": Det nu aktuella ärendet visar brister från konstitutionell, principiell och författningsteknisk utgångspunkt. Man får fundera. Det är kraftiga ord om ett bränsleförtydligande. Man kräver också att lagstiftningen snarast ska upphävas. Om en månad startar det här försöket här i Stockholm. Det ska provas under en sjumånadersperiod för att man sedan ska ha bra kunskap i bagaget för att kunna ta ställning till om man vill att försöket ska permanentas. Det gör man genom att på valdagen nästa år, 2006 vara med och lägga sin röst i folkomröstningen. Herr talman! Resultatet av folkomröstningen kommer vi socialdemokrater att respektera och följa. Hur kommer ni att göra? Jag yrkar bifall till propositionen.

Herr talman! Först och främst är jag lite förvånad över att Gunnar Andrén inte vet vem som ska få rösta i folkomröstningen. Du är väldigt engagerad i frågan och har varit uppe i varenda debatt men har inte en aning om tjörnborna ska få rösta eller inte. Det är lite förvånande. Det får du gärna utveckla. Sedan har ju Folkpartiet gång efter annan sagt, i trafikutskottet och i motioner, att man vill ha miljöstyrande avgifter. Om jag har förstått Folkpartiet rätt är dock formerna viktigare än målet för Folkpartiet.

Herr talman! Vi diskuterar i dag en förändring i sexmånadersregeln för sjömän, med mera. I huvudsak gäller det alltså, som Catharina Bråkenhielm säger, orden "med mera" eftersom det inte föreligger någon oenighet om resten. Det vore mig fjärran att påstå att regeringen skulle vilja smyga igenom någon förändring. Det är dock ägnat att notera att en ytterligare förändring i lagen om trängselskatt ges denna rubrik - "Förändring i sexmånadersregeln för sjömän, m.m." som det så vackert står. Det är ju inte alldeles uppenbart för alla att det handlar om trängselskattens utformning. Det är nu fjärde gången inom drygt ett och ett halvt år som riksdagen diskuterar trängselskatten. Den 16 juni 2004 fattades huvudbeslutet. I oktober 2004 fick vi en ny lag som handlade om att kommuner och landsting fick träffa avtal med staten om detta. I våras kom ett nytt förslag om ändring i lagen om trängselskatt som handlade om flyttandet av en betalstation i norra Stockholm och som möjliggjorde att man kan köra hur som helst genom nationalstadsparken. Jag hade enorma invändningar mot detta, men jag har inte noterat att majoriteten haft några som helst invändningar mot denna mycket stora försämring av miljön inom nationalstadsparken. Vad vi nu ser, herr talman, är följden av en oklar lagstiftning. Vi får en lång rad oklara situationer. Det senaste som hänt på detta område utöver detta är inte frågan om alkoholpolitik, som man möjligtvis skulle kunna tro, utan en ändring i fråga om bilarnas bränsle. Man ska alltså också hålla reda på vilken bil man kör för att veta om man ska betala eller inte. Det kan ju hända att familjer har två bilar, och då måste man veta vilken bränsleblandning man har i bilen. Det är alltså ganska mycket ansvar vi lägger på varje bilist i det här landet. Det är också så att man ska veta detta i hela landet. Till den ändan har Vägverket sänt ut meddelanden till varje bilägare i hela landet om hur de ska betala skatt om de skulle råka närma sig Stockholm. Det är naturligtvis väldigt intressant för väldigt många människor i både Ystad och Haparanda hur man ska göra i Stockholm. Catharina Bråkenhielm ställer frågan till mig om vi kommer att respektera den här folkomröstningen. Då måste man ju fråga, herr talman: vilken folkomröstning? Vem är det som ska rösta? Är det bara människorna i Stockholm, eller är det alla som fått informationen från Vägverket? Är det också de som bor i Ystad och Haparanda som ska rösta? Vem ska rösta? Vilka är valkorporationen? Man kan väl inte bara säga att alla människor i till exempel Täby eller Solna, där talmannen råkar bo, ska respektera ett utslag som bara stockholmare har tagit ställning till. Vi får väl besluta, om vi ska respektera detta, vilka som är valkorporationen. Det är väl det som är det viktiga. Jag vill alltså ställa en fråga till Catharina Bråkenhielm på den här punkten. Hon säger att vi ska respektera detta, och jag tycker också att man ska ta hänsyn till det. Men vem är det som ska rösta om detta? Exakt vilka är det som ska rösta? Ska också människorna på Tjörn och Öckerö och så vidare, som har fått den här informationen, respektera vad de i Stockholm säger, eller gäller det bara dem i Stockholm? Detta är ett väldigt viktigt klargörande - vem som ska rösta och hur man ska betrakta detta. Jag anser inte att alla i Haparanda är bundna av vad stockholmarna säger i den här frågan, och det beror på att det är fel valkorporation som gör detta. Det är fel valkorporation som ska få besluta om andras skatter. Sedan har vi detta med integritetsfrågorna. Det är alldeles uppenbart, som Tommy Hammarström har skrivit i Expressen, att det här har blivit en jättelik integritetsfråga. Man får inte registrera bilar som åker till Estland med stöldgods och så vidare, men varenda bil som kör ut och in i Stockholm under vissa tider ska registreras. Jag anser att detta är ett allvarligt integritetsingrepp och är förvånad över att Socialdemokraterna inte ens vill diskutera denna fråga. Jag anser att det är alldeles felaktigt. Slutligen vill jag ändå ge finansminister Pär Nuder ett enormt erkännande. Så sent som i lördags framträdde han på Socialdemokraternas distriktsstämma i Stockholms län - där jag också till min glädje noterade att herr talmannen blev nominerad på en framträdande plats på listan - och sade att nu skulle han minsann se till att Förbifart Stockholm skulle byggas för ett stort antal miljarder. Vad är detta? Det är ju detta som Folkpartiet hela tiden har sagt är en del av alternativet till trängselavgifterna. Nu genomför man först trängselavgifterna och sedan bygger man Förbifart Stockholm. Någon ordning måste det ju vara också på en finansminister när det gäller i vilken ordning man tar sakerna. Om vi hade fått Förbifart Stockholm, som Dennispaketet sade redan 1993, hade vi fått avgifter. Folkpartiet var med på detta, Catharina Bråkenhielm. Folkpartiet var med på att det skulle finansieras med avgifter. Men nu gör man tvärtom: Först inför man trängselavgifter, och sedan bygger man Förbifart Stockholm! Allra sist tycker jag att det är väldigt tråkigt att de i Ystad och Haparanda via skatten ska behöva vara med och betala till kollektivtrafiken i Stockholms stad. Det tycker jag att stockholmarna kunde klara själva.

Herr talman! Om tjörnborna ska få vara med och rösta eller inte har jag ingen särskild uppfattning om. Däremot anser jag att många saker i denna handläggning är felaktiga. Jag tycker att det är alldeles oegentligt att detta bara ska gälla stockholmsborna, de som råkar bo i Stockholms stad, och inte till exempel Martin Andreasson som råkar bor i Solna. Solna stad ligger ju nästan inklämd i Stockholm, men de får inte påverka det här beslutet i Stockholms stad och hela Stockholms län. Detta är ju inte i första hand en fråga för bara stockholmarna. Deras röst är väldigt viktig i sammanhanget, och de ska absolut få vara med och rösta. Men jag vill fråga Catharina Bråkenhielm: Varför ska inte solnaborna, och inte ens de som bor i sådana kommuner som ligger söder om Stockholm, få vara med? De berörs ju i lika hög grad som Stockholms stad om man nu ska ha en sådan här folkomröstning. Personligen har jag alltid tyckt att det är väldigt konstigt att man kan ha en folkomröstning om en statlig skatt. Tänk om man i Staffanstorp eller Kristianstad skulle besluta att ha en folkomröstning och säga: Nej, vi vill inte ha moms! Det vore väldigt konstigt om man kunde besluta om en sådan sak där. Ett sådant beslut kan man väl inte följa, om till exempel Kristianstad skulle besluta att man inte ville ha moms eller att man ville ha högre eller lägre moms. Det är ju en statlig fråga hur skattepolitiken ska utformas. Jag tycker alltså inte att det är några problem med den saken. Sedan säger Catharina Bråkenhielm att Folkpartiet bara uppehåller sig vid formerna. Jag tycker inte att det är en korrekt beskrivning av Folkpartiets politik, men ni får naturligtvis gärna fortsätta att sprida den. Catharina Bråkenhielm och jag har faktiskt vid olika tillfällen debatterat just den frågan, och jag har sagt att vi står fast vid att vi också kan tänka oss avgifter. Det som nu kommer fram, när man bygger Förbifart Stockholm och så vidare, tycker jag inte är en formsak utan en väldigt konkret ändring. Jag tycker fortfarande att det är fantastiskt att Pär Nuder nu byter politik helt och hållet i den här frågan. Det är väldigt intressant.

Herr talman! Jag tror att tjörnborna inte är lika initierade och intresserade av att delta i en folkomröstning som de som bor här i Stockholm och kommer att vara i Stockholm betydligt mer än de människor som bor ute i landet. Därför är det den kommun det berör som ska folkomrösta. I övrigt vet jag att de borgerliga partierna har anfört de så kallade folkomröstningar som har skett förr om åren, före det här försöket, och velat ha med dem i och med att människorna där har sagt nej innan de har fått prova. Då har det varit okej. Sedan hade jag en fråga till Gunnar Andrén i mitt anförande, nämligen om Folkpartiet och Gunnar Andrén kommer att respektera resultatet av folkomröstningen.

Herr talman! Nu har vi alltså återigen ett exempel på hur dåligt planerade trängselskatterna är. Det verkar som det egentligen bara handlar om att försöka förödmjuka den socialdemokratiska ledningen i Stockholms stad genom att bestraffa den socialdemokratiska ledningen i Stockholms stad för att 2002 års klaraste och tydligaste vallöfte var att det inte skulle införas några tullar vid stadens gränser. Det nu aktuella ärendet handlar om sjömansskatter med tillägget "med mera". Man skulle kunna tänka sig att "med mera" på något sätt hade något samband med sjömansskatter, men "med mera" står här för trängselskatterna, som fru Bråkenhielm sade här tidigare. "Med mera" ger i det här sammanhanget väldigt lite association till trängselskatter. Jag frågar mig hur man kan göra en sådan miss i sitt informationstänkande att man kallar trängselskatter för "med mera" i frågan om sjömansskatter. Förra veckan kunde vi konstatera hur staten genom en tillkrånglad skattelagstiftning skulle kunna skaffa inkomster på 500 miljoner kronor med hjälp av en skatt som kostar 3 800 miljoner kronor att införa och administrera. Nettoförlusten på 3 300 miljoner kronor skulle alltså användas till att störa trafiken i Stockholmsområdet under sju månader. Tidigare har vi fått tillägg och ändringar i lagstiftningen på grund av felplacerade trängselskattestationer. Jag frågar mig hur många sådana här tillägg vi kommer att få framöver när Essingeleden får så mycket trafik att den inte längre går att styra. Vilka tilläggsbestämmelser behövs då? I våras slogs ett all time high -rekord med 150 000 bilar per dygn. Jag ställer mig frågan, herr talman: Skulle det inte ha varit möjligt för våra skickliga planerare att tänka igenom de här sakerna bättre från början? De borde åtminstone ha kunnat tänka igenom hur folkomröstningen ska kunna genomföras? Vilka är det som är berörda? Är det bara de som bor i Stockholm eller är det de som bor i Storstockholms bostadsförsörjningsområde? Det är ett område som gäller för något som kallades för Lex Bollmora en gång i tiden, så det är ett väl definierat område där trafiksystemet hänger ihop. Varför får inte alla de rösta? Det kan ju vara en typ av planering, men det är nog en väldigt typisk politisk planering när man vill fråga dem som man tror att man får det bästa svaret från. Det ger en ganska dålig smak åt hela det här försöket att Annika Billström, när hon kommer med nya förslag om hur det här ska utformas, blir lite nonchalant avspisad av finansministern. Återigen är den centrala socialdemokratiska ledningen ute efter att förödmjuka den socialdemokratiska ledningen i Stockholm. Det tycker jag är orimligt.

Herr talman! Häromdagen kom ett telegram från Tidningarnas Telegrambyrå med rubriken Billtullscirkusen fortsätter. Det handlade om den senaste händelseutvecklingen i införandet av statliga biltullar. Men jag håller inte riktigt med om det. Jag tycker inte att biltullshanteringen ska kallas för en cirkus. Jag tycker att det vid det här laget närmare påminner om en Lorrysketch. Ni minns det gamla programmet Lorry som gick för ett tiotal år sedan i Sveriges Television, där det var en glad uppfinnare som kom på den ena fina idén efter den andra. Han bodde i Sundbyberg. När han hade kläckt sina idéer och fått diskutera dem en stund var den stående repliken: Tänkte inte på det. Det är ungefär så som riksdagen har tvingats hantera frågan om biltullar. Först tvingar regeringen igenom en lagstiftning för att man har nått en uppgörelse med Miljöpartiet om detta - en uppgörelse som miljöpartisterna i Stockholmsberedningen själva kallar för ett hastverk, en uppgörelse där lagstiftningen har stressats igenom utan något som helst sedvanligt beredningsarbete. Sedan kommer man på att man inte har något fungerande avtal mellan stat, kommuner och landsting om hur trängselskatterna ska administreras. Tänkte inte på det, säger finansministern, och tvingas lägga fram ett kompletterande lagförslag. Lite senare konstaterar Stockholms universitet att biltullarna, enligt svensk lagstiftning, kommer att placeras tvärs över universitetsområdet. Tänkte inte på det, säger finansministern, och lägger fram ännu ett lagförslag som måste hanteras i Sveriges riksdag och där man för säkerhets skull lägger hela universitetet inom avgiftsområdet. Man hade kunnat göra tvärtom. Det senaste är att man nu har kommit på att lagen är skriven så att de flesta bensindrivna bilar skulle vara undantagna från trängselskatt eftersom de flesta bilar delvis kan köras på etanol. Enligt den ursprungliga lagtexten skulle det leda till att de automatiskt skulle bli avgiftsbefriade. Tänkte inte på det, tvingas Pär Nuder säga och lägger nu fram ännu ett lagförslag. För tre dagar sedan kom den senaste vändan. Finansborgarrådet Annika Billström föreslår att riksdagen ska driva igenom en grundlagsändring före valet för att trängselskatterna ska kunna definieras som en kommunal avgift. Hon hade inte begripit att förslag om grundlagsändringar måste väckas en viss tid före riksdagens avslutande. Det är över huvud taget inte möjligt att lägga fram förslag om grundlagsändringar så kort tid före valet. Tänkte inte på det, säger den glade uppfinnaren från Sundbyberg och säger regeringen. Jag tycker att det är mycket stötande när Socialdemokraternas representant Catharina Bråkenhielm säger att den här frågan ska avgöras av dem det berör och därmed utesluter dem från Stockholmsregionen som inte råkar bo i Stockholms stad. Låt mig använda den sista stunden till att ta er med på en liten resa längs tunnelbanans blå linje. Vi börjar i Rinkeby, som tillhör Stockholms kommun. Där får man vara med och rösta. Sedan passerar vi Sundbyberg, där Lorry för övrigt ligger. Där får man inte vara med och rösta. Säg till partikamraterna från Sundbyberg att deras röster inte ska räknas! Sedan fortsätter vi till Solna, där talmannen bor. Där får man inte heller vara med och rösta. Sedan passerar samma tunnelbana Stockholms stad igen därför att kommungränserna råkar ligga som de gör. Då får man tydligen rösta igen. Jag tycker att det är en stötande och sorglustig hantering. Det är beklämmande att riksdagen ska behöva använda sin tid åt denna långdragna trängselskattefars. (Applåder)