Företagsfrämjande insatser

Herr talman! Vi ska nu behandla betänkandet om företagsfrämjande insatser. Men jag skulle först vilja passa på att från talarstolen tacka alla de företrädare, ingen nämnd och ingen glömd, som har besökt oss i utskottet för att berätta hur de jobbar med att främja företagande med såväl finansiering som rådgivningsinsatser. Det har varit mycket intressant, och framför allt har det faktiskt tillfört oss mycket kunskap. Herr talman! Det är mycket glädjande att det har gått så bra för Sverige det senaste decenniet. Nutek skriver i sin årsbok för 2008 att Sveriges tillväxt mätt i bruttonationalprodukt under perioden 1997-2006 var klart högre än för EU. Den var också högre än i USA. Vi kan alltså igen konstatera att den svenska välfärdsmodellen har varit mycket framgångsrik och har medfört sysselsättningsökningar. Det är mycket positivt och glädjande. Under den här perioden har Sverige inte heller behövt sänka a-kassan, försämra i sjukförsäkringssystemen eller fördjupa orättvisorna i Sverige. Men nu kan vi skönja en avmattning i den högkonjunktur som vi alla fått glädjas åt. Finansoro och flera vinstvarningar kommer från näringslivet. För en vecka sedan rapporterade bland annat skogsnäringen om en minskad efterfrågan och överkapacitet som gör att industrier kan tänkas komma att läggas ned. Ams rapporterade i februari att antalet varsel faktiskt hade ökat något och prognostiserade en ökning av arbetslösheten under senare delen av 2008, samtidigt som vi naturligtvis har en stor brist på arbetskraft inom vissa områden. Sysselsättningen börjar alltså stagnera, och regeringen misslyckas gång på gång med att uppfylla sina vallöften. I stället för att sänka arbetsgivaravgiften för småföretag höjs den med 37 000 kronor per år. Vallöftet att sänka skatter för tjänsteföretagen har totalt havererat. I stället väljer regeringen att vidta en enormt dyr åtgärd, nämligen sänkningen av arbetsgivaravgiften för ungdomsgruppen 18-26 år, 7 miljarder. Finansminister Borg hänvisar till forskning som säger att det ska ge fler jobb. Samtidigt säger marknadsekonomerna att det faktiskt inte finns några sådana vetenskapliga belägg via forskningen. I stället bör man satsa på koncentrerade arbetsmarknadspolitiska insatser till unga i tid. Sammantaget, herr talman, är det så att vi socialdemokrater är djupt oroade eftersom regeringen bedriver en tvärtompolitik som successivt trappar ned en aktiv näringspolitik. Vi tycker faktiskt att det är mycket olyckligt att regeringen tror att massiva skattesänkningar, där hela 75 miljarder går till dem som redan är rika, ska uppväga brister i näringspolitiken. Det verkar vara så att regeringen helt har tappat bort eller inte förstår vilken dynamik det ger när samhälle, fackföreningar och näringsliv i stället krokar arm med varandra. Regeringen har faktiskt slösat och slarvat bort den kraftigaste högkonjunktur som vi någonsin har haft i Sverige. Herr talman! Regeringens särskilda kvinnosatsning är faktiskt något i rätt riktning, men den är långt ifrån tillräcklig. Riksrevisionen har ifrågasatt verkan av denna tidsbegränsade satsning på 100 miljoner som löper över tre år. Vi socialdemokrater tycker att det är lite i jämförelse med hela paketet för företagsfrämjande insatser. Tidsbegränsningen gör även att verksamheterna kan komma att upphöra i samband med att de öronmärkta pengarna tar slut. Jag har träffat representanter för Nationellt resurscentrum för kvinnor. Det är den organisation som har hand om pengarna. Jag har träffat dem i riksdagen, i utskottet, på ett frukostmöte och i mitt hemlän Norrbotten. De är naturligtvis glada för pengarna, men det är för lite pengar. Dessutom ska det beviljas nya pengar varje år. Det här ska göras vid årsskiftena. Det har fått till följd att första kvartalet varje år har de 19 regionala kontoren inte en enda krona att bedriva verksamhet för. Det är olyckligt och dålig planering av de 100 miljonerna. Dessutom sker kvinnosatsningen i ett sammanhang där vi har en avmattning i konjunkturen. Regeringen har, som vi alla känner till sedan tidigare, skurit ned de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, däribland starta-eget-bidraget. Det nyttjades till stor del av kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Det är glädjande att vi i våra diskussioner i partiet inför framtiden har lyft upp frågan om att bland annat se om det finns möjligheter och förutsättningar att ge de många kvinnor som har företag vid sidan om sin vanliga anställning att på heltid under ett halvår prova på att driva företaget med någon form av ersättning under tiden. Vi vill se så mycket mer, och vi anser att det måste tas ett bredare grepp på statens samtliga företagsfrämjande insatser. Dessa insatser måste följas upp av regeringen, och alla måste garanteras att de behandlas lika och erbjuds likvärdiga företagsfrämjande stöd oavsett kön och etnicitet. Det här måste genomsyra alla myndigheters arbete. Regeringen måste också ge tydliga instruktioner till de berörda myndigheterna och verken. Herr talman! En av småföretagarnas viktigaste frågor handlar om det sociala trygghetssystemet. Trygghet för den som blir sjuk eller trygghet för den som är förälder är viktigt för att våga satsa framåt. Vi tycker att småföretagarna i så stor utsträckning som möjligt ska omfattas av motsvarande trygghet som andra anställda har till exempel vid sjukdom och föräldraskap. Det var därför vi startade en översyn av trygghetssystemen för småföretagare när vi satt i regeringsställning. Enligt de direktiven skulle detta ha varit klart redan 2007. Fortfarande finns ingen översyn klar utan regeringens sjabblande med att avsätta utredaren när halva utredningstiden hade förflutit och att sedan vänta ytterligare flera månader innan en ny utredare tillsattes har kraftigt försenat utredningen. Jag kan bara konstatera att småföretagarens trygghet inte är mycket värd för regeringen. Nu väntar företagarna på att regeringen skyndsamt ska presentera förslaget på åtgärder. Vi socialdemokrater har tillsammans med företagarnas olika organisationer fört en dialog. Inom en mycket snar framtid kommer vi att presentera förslag som vi tycker kan vara lämpliga. En bärande del i detta är att steget till företagande ska bli lättare att ta med hjälp av den ökade tryggheten. Jag har förhoppningen att vi senast den 12 maj på vårt jobbtoppmöte ska kunna lämna ett sådant förslag. Herr talman! Samverkan och gemenskap är viktiga beståndsdelar för att utveckla svenskt företagande. Vi anser att det är bra att vara måna om mångfalden i företagandet. Vi vill därför främja olika verksamheter inom den sociala ekonomin. Det bör också vara lättare att starta och driva företag inom den sociala ekonomin. Socialt företagande bör ges samma tillgång till rådgivning och kompetensutveckling. Tyvärr är det fortfarande stor brist i kunskaper inom exempelvis Almi om vilka de sociala företagen är och vilka behov och förutsättningar de har. Vi bör ta steget ut och anmoda regeringen att utarbeta en nationell handlingsplan för det sociala företagandet. Vi socialdemokrater driver en jobbpolitik för fler och växande företag samt ett konkurrenskraftigt och kunskapsintensivt svenskt näringsliv. Vi vill så mycket mer, och tiden rinner i väg i talarstolen. Jag vill därför rekommendera alla att läsa vår reservation i betänkandet. Där finns massor av förslag som vi vill se. Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2. Betänkandet handlar om vissa företagsfrämjande insatser, och jag tänker beröra två frågor i mitt anförande, dels frågan om statligt riskkapital, dels trygghetssystem för småföretagarna. I måndagens Svenska Dagbladet kunde vi läsa att svensk miljöteknik lockar riskkapital från USA. 48 svenska miljöteknikföretag kommer nu under våren att presenteras för amerikanska riskkapitalister. För ett år sedan presenterades 30 objekt, och bakom initiativet står den amerikanska ambassadören i Sverige Michael Wood. En av hans uttalat viktigaste uppgifter är att para ihop svenska miljöinnovationer med amerikanska riskkapitalister. Det är fråga om satsningar på produktion som mycket väl kan komma att hamna i USA. På samma sätt har viktiga solenergisatsningar framtagna på Ångströms i Uppsala med hjälp av statliga medel hamnat för produktion i Tyskland eftersom intresset från svensk sida inte har varit stort nog. Det här visar på två saker. Det finns ett stort kunnande i Sverige med många innovatörer, men det är få riskkapitalister som är intresserade av att förverkliga drömmarna framför allt i Sverige. Invest in Sweden kom i januari i år med en rapport där det framgår att Sverige halkar efter vad gäller life science -sektorn. Det handlar om läkemedel, bioteknik och medicinteknik. Ingen ny forskning eller tillverkning av betydelse av ett utländskt företag har etablerats i Sverige under de senaste 20 åren. Det är allvarligt och kan leda till stora problem för denna sektor i framtiden. En annan sida av samma mynt, framtiden för svensk hightechproduktion, är den brist på satsningar inom miljöteknik som vi just nu upplever. Sverige i stort har ingen brist på riskkapital. Staten, som står för en mindre part, satsar genom olika fonder och myndigheter, Industrifonden, Innovationsbron och Almi, en del kapital på olika sätt. Privata riskkapitalister står för merparten och har gått in med kapital i ett stort antal branscher. Men som vanligt finns vita fläckar för staten och för samhället i stort. Det är viktiga framtidssatsningar som inte kommer till stånd. Det kan bero på att riskerna upplevs som för höga, att man sitter fast i gamla föreställningar om vad som är värt att satsa på, att privata riskkapitalister har en tendens att springa i flock, vilket betyder att vissa branscher är på modet för tillfället och andra inte, och det kan slutligen bero på att satsningen är för långsiktig och att uthålligheten bland privata riskkapitalister inte är så stor. Herr talman! När marknaden inte fungerar måste staten träda in och ta sitt ansvar. Med den regering vi har för tillfället verkar inte någonting hända. Inga initiativ kommer. Jag funderar över varför ingenting händer. Den enda slutsats jag kommer fram till är att regeringen är fullt upptagen med att sälja ut vår gemensamma egendom, föreslå försäljningar i försäkringssystemen och avreglera marknader. Man förlitar sig helt på det privata kapitalet, att det ska träda in. Vi kan inte se att det historiskt har visat sig speciellt framgångsrikt, i ett skede som miljötekniken är för tillfället. Det är just mot den bakgrunden som Vänsterpartiet menar att staten genom en miljö- och teknikfond bör satsa både på den tidigare såddfasen, då det krävs djärvhet och långsiktighet, och på den senare fasen när produktionen är på väg att starta och det oftast krävs stort kapital i igångsättningsskedet och under den första kommersialiseringsfasen. Ett sådant exempel är svartlutsproduktionen i Piteå, där restprodukter från massatillverkning ger ersättningsbränsle till fossila bränslen. Inom miljö- och energisidan står vi inför ett teknikskifte som Sverige kanske inte skådat sedan järnvägen och elektriciteten förändrade Sverige. En satsning i en miljö- och teknikfond måste därför ha en höjd utöver det vanliga. När ni nu nyligen har sålt ut en av våra gemensamma tillgångar har staten fått in 55 miljarder. Det finns möjligheter här och nu att satsa och använda de pengarna till kreativa investeringar som gynnar sysselsättningen och svensk framtid. Herr talman! Den andra frågan som jag vill beröra är trygghetssystem för småföretagare. Vänsterpartiet medverkade tidigare till att tillsätta en utredning som skulle ta fram ett underlag till beslut i denna fråga. Personer som driver eget företag med F-skattsedel, alltså enskild firma eller handelsbolag, ska ha samma rätt till socialförsäkringssystem som anställda. Det är Vänsterpartiets utgångspunkt. Efter lång väntan, och förhalande från regeringens sida, har regeringen nu tillsatt en utredning som ska behandla företagares sociala trygghet och regler som rör a-kassan. Att regeringen förhalat frågan innebär osäkerhet för många som står inför beslut om sin framtida verksamhet. Jag menar att man måste få en lösning där människor som driver eget företag inte får en sämre försäkring än anställda. Det kan lösas genom en speciell försäkring, där en genomsnittslön kan vara grund för beräkning av ersättning i stället för nettovinsten. I direktivet till utredningen menar regeringen att det ska finnas ett starkare samband mellan den avgift som betalas in och den ersättning som erhålls. Jag har svårt att tro att det på ett avgörande sätt skulle förbättra företagarens trygghet men återkommer när utredningen presenterat sitt förslag. Avslutningsvis noterar jag att utskottsmajoriteten i sitt betänkande kräver att regeringen skyndsamt presenterar åtgärder för att stärka småföretagarnas trygghet. Det är på tiden, herr talman.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation nr 3. Miljöpartiet har en mycket positiv syn på företagande och entreprenörskap. Vi ser företagandet som en möjlighet för människor att förverkliga sina idéer, att bidra positivt till samhällsutvecklingen och att möjliggöra en kreativ och skapande sysselsättning för sig själva. Ökat företagande kan också skapa de nya varor och tjänster som är en förutsättning för att Sverige ska kunna klara de stora omställningar som väntar i framtiden, och då inte minst omställningen på miljöområdet. Vår syn är därför att politiken aktivt ska skapa så goda förutsättningar som det bara är möjligt för människor som vill starta och driva företag. En aktiv företagarpolitik måste ha flera olika beståndsdelar. I grunden krävs ett gynnsamt samhällsklimat med sunda statsfinanser och god tillgång till välutbildad arbetskraft. Samhället måste också organiseras på ett sådant sätt att företagsamhet och entreprenörskap uppmuntras i stället för att motverkas. Vi är av den anledningen oroade av regeringens politik så här långt under mandatperioden. Vi ser hur beslut efter beslut går emot företagare, speciellt småföretagare. Sänkningen av arbetsgivaravgiften har tagits bort så att man har höjt avgifterna för småföretagaren med 37 000 kronor. Man har misslyckats med regelförenklingen, som är en väldigt viktig förutsättning för att småföretagare ska ha lust och kreativitet i arbetet. Man har inte kommit med några förslag för att förbättra trygghetssystemen för företagare. Allt det här är väldigt oroande. Vi behöver en samhällsstruktur som ger stabila och gynnsamma villkor för företag. Vi tycker att det är befogat att från statligt håll göra särskilda satsningar för att stödja företag under vissa faser av deras livscykel. Det kan gälla ekonomiskt stöd, som är speciellt motiverat i det tidigaste skedet, när en idé ska omsättas till att bli ett företag. Men också i senare skeden i ett företags utveckling kan det behövas insatser i form av stöd, information och andra tjänster. En mycket viktig tidpunkt när ett sådant stöd är extra viktigt är den absoluta uppstartsfasen av ett företag, när såddkapital i någon form ofta behövs. I en motion har Miljöpartiet föreslagit att regeringen ska göra en utvärdering av den satsning på såddfinansiering genom Almi som man har gjort. Anledningen är att vi tror att det behövs statlig finansiering i mycket tidiga skeden av ett företags utveckling, därför att osäkerheten är då väldigt stor och det är ofta svårt att få tillgång till privat såddkapital och riskkapital via det vanliga finansieringssystemet. För Miljöpartiet är tillgången till såddfinansiering mycket viktig för att nya produkter ska kunna komma ut på marknaden och för att de ska bilda grund för framgångsrika företag. Vi tycker därför att en satsning på såddkapital inom Almi är väldigt välkommen. Det är viktigt att satsningen utvärderas kontinuerligt för att vi ska kunna se att de här medlen ger den effekt som det var tänkt. Regeringen borde därför ge Almi i uppdrag att redovisa effekterna på ett sådant sätt att jämförelser kan göras med andra typer av såddfinansiering. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en sådan utvärdering av såddkapitalsatsningen så att vi kan få ett underlag för att se om resurserna prioriteras riktigt. Herr talman! Jag vill också lyfta fram vikten av att stödja ökat lokalt ägande av företag. Lokala ägare med ett engagemang för orten tror vi kan bidra till en ökad stabilitet genom att de inte är lika benägna att flytta ut arbetstillfällen, på så sätt som globala koncerner till exempel är. Vi kan se att lokala ägare ofta har ett mycket mer långsiktigt perspektiv på sin investering och att beslut oftare fattas lokalt i viktiga frågor. För att stödja en utveckling med ökat lokalt ägande anser Miljöpartiet att man bör utreda möjligheten att införa ett system med offentliga lån med låg ränta till lokala investmentbolag. Sådana investmentbolag tror vi kommer att utveckla det lokala näringslivet på ett väldigt positivt sätt. Från Miljöpartiets synvinkel är det också viktigt att öka möjligheten för de grupper i samhället som hittills har haft svårt att kunna starta företag. Det handlar till exempel om att förbättra möjligheten för kvinnors företagande. Det är väl känt att kvinnor i dag startar företag i mindre utsträckning än män. Ökningen av andelen kvinnor som är företagare har skett mycket långsamt, och fortfarande är i dag bara hälften så många kvinnor som män företagare. Vi är övertygade om att det går att göra någonting åt detta. Vi tror att man kan skapa mycket bättre förutsättningar för kvinnor att starta företag. Här har Nutek bedrivit ett framgångsrikt arbete genom utbildning och nätverksskapande, forskning och andra åtgärder för att skapa möjligheter för kvinnor att starta företag. Det program som Nutek har startat inbegriper information, rådgivning och affärsutveckling men också finansiering och arbete med att förändra attityder och skapa nya förebilder för kvinnligt företagande. Från Miljöpartiets sida ser vi att det är viktigt att det här inte bara blir ett kortvarigt projekt som sedan tar slut. Vi har sett många sådana projekt som har tagit slut, och sedan har de goda ambitionerna och de resultat som har kommit ut av dem försvunnit. Vi tror att de erfarenheter och kunskaper som har utarbetats inom Nuteks arbete kan bli ett naturligt arbetssätt även för andra statliga myndigheter som arbetar med företagare och deras verksamheter. Vi är också övertygade om att det snabbt behövs många olika insatser som sammantaget kan få stor betydelse för kvinnors företagande. Det handlar till exempel om att förändra trygghetssystemen. Det handlar om att ändra beräkningsgrunden för sjukpenninggrundande inkomst. Det handlar om, som jag var inne på, om att sänka arbetsgivaravgiften för de allra minsta företagen. Vi vet att de i stor utsträckning drivs av kvinnor. Det handlar om att öka stödet till sociala och kooperativa företag. Vi vet att många av dem också drivs av kvinnor. Det handlar om att förlänga tiden med vilande sjukpenninggrundande inkomst för att öka företagarnas trygghet - någonting som vi vet värdesätts extra mycket just av kvinnliga företagare. Det handlar om att kunna ge kvinnliga företagare - och även manliga - möjlighet att ha flera personer som kan ta hand om barnen och ta ut tillfällig föräldrapenning. Herr talman! Även kooperativt företagande är en prioriterad fråga för Miljöpartiet. Varje år startas ungefär 500 nya kooperativa företag, och flertalet av dem har sitt ursprung i offentlig sektor. Det kan till exempel handla om äldreomsorg som ägs av brukarna, om sociala arbetskooperativ eller om kooperativ inom hälso- och sjukvårdsområdet. Det finns nu i dag också en stark trend av att även andra verksamheter, som hantverkare, revisorer och småföretagare, sluter sig samman i kooperativ form för att man ser att man kan hjälpa och stödja varandra. I dag finns det ungefär 25 kooperativa utvecklingscentrum där nya kooperatörer kan få råd och stöd. För Miljöpartiet har den sociala ekonomin mycket stora värden i form av ett ökat lokalt inflytande och ökade möjligheter för människor som annars står väldigt långt från arbetsmarknaden att få ett arbete. Vi anser att kooperativt företagande bör stödjas mer än det görs i dag och har därför föreslagit att stödet till den sociala ekonomin, som kommer genom Nutek, ska ökas från 35 till 65 miljoner kronor per år. Det här stödet anser vi ska gå till exempel till kooperativa utvecklingscentrum och annan stödstruktur för att utveckla socialt företagande. Miljöpartiets reservation innebär sammantaget att man utvärderar satsningen på såddfinansiering så att den kan få en ökad stabilitet för framtiden, att man utvärderar Nuteks program för ökat kvinnligt företagande och ser till att vi kan få en fortsättning och att det blir långsiktigt och att man stöder den sociala ekonomin mer än vad man gör i dag. Vi ser att alla de här åtgärderna kommer att bidra till ett tryggare och stadigare företagande i Sverige.

Herr talman! Företagandets villkor är naturligtvis helt avgörande för vår framtida möjlighet att ha ett gott välstånd och att människor ska kunna förverkliga sina drömmar och sina idéer och få en god vardag. Det är också helt avgörande att vi ser framtiden an med tillförsikt i globaliseringens tidevarv men inte med några armar i kors. Det går inte att vinna några framtida tävlingar med gamla medaljer, utan det är bara ny träning och att ständigt bli bättre när konkurrenterna blir bättre som gäller för att klara uppgiften. Utan att lägga ned så mycket mer tid på sådana här allmänna exposéer och på utvecklande av idéer tänkte jag bara be att få påpeka att det i grunden är entreprenörerna som gör det, ingen annan. Alla företagens vänner, som vi nu kommer att diskutera i själva debatten om betänkandet, kan vara med och hjälpa till. Men det är som det sägs i det gamla kinesiska ordspråket: Du kan leda en häst fram till vattnet, men den måste dricka själv. Det är väldigt viktigt att vi kommer ihåg det när vi pratar om företagsfrämjande insatser. Det är bara om enskilda personer, du och jag, bestämmer sig för att de faktiskt vill omsätta en idé om en födkrok eller en idé som kan bli en innovation, det vill säga en upptäckt, eller har en affärsidé som också omsätts i kommersiell verksamhet som det händer någonting. Företagsfrämjandet kan vara uppmuntrande eller stötta där det finns brister eller kanske täppa till någon lucka i marknaden som inte täpps till av sig själv, ett så kallat marknadsmisslyckande, men det kan aldrig starta några företag. I det här betänkandet som handlar om företagsfrämjande insatser har vi haft att behandla två rapporter från Riksrevisionen. Man har granskat en del av statens företagsfrämjande insatser. I en rapport har man granskat Almi Företagspartner. I en rapport har man granskat de särskilda insatserna för vissa prioriterade grupper, främst invandrare och kvinnor. När man ska utforma sådana här företagsfrämjande insatser måste man först bestämma sig för vilket mål man har. När man har bestämt det måste man bestämma sig för vilken metod och vilka medel man tror leder fram mot det målet. Sedan måste man välja vilken aktör som man tror är bäst på att använda medlen och genomföra metoderna. När det är gjort är det bra med en granskning och en utvärdering av insatserna. Nådde de till målet? Men det handlar också om andra frågor: Var målet bra? Var det rätt tänkt? Sedan drar man sin slutsats. I de här granskningarna har Riksrevisionen kommit fram till, när det gäller Almi Företagspartner, att de har en rätt omfattande kritik mot det sätt som samhällsuppdraget utförs på. De har kritik när det gäller stora brister i regeringens styrning av det här. Det här är inte den första, utan det är en av många återkommande kritiska granskningar av regeringens styrning av de statliga bolagens samhällsuppdrag som Riksrevisionen har kommit med. Nu riktar sig de här kritiska granskningarna mot den föregående regeringen, vill jag påpeka. Det finns ingenting som säger att det inte kan komma nya granskningar som kritiserar den nuvarande regeringen, men så har ännu inte skett. Men den här ganska förödande kritiken gäller då hur den föregående regeringen har skött de här frågorna. När det gäller både de företagsfrämjande insatserna för prioriterade målgrupper och Almi har regeringen redan innan vi tar ställning till de här rapporterna i dag dragit slutsatser och initierat förändringar. Man tyckte nämligen också att det här var befogad kritik. Det handlar exempelvis om att ge Nutek tydligare direktiv på området när det gäller att redovisa och tänka igenom hur de här prioriterade målgrupperna ska nås och om att det sker vissa förändringar i uppdragen till Almi. Men den viktigaste frågan är egentligen inte: Hur sköter man specifikt de här enskilda uppgifterna? Som vi vet finns det en hel uppsjö av åtgärder, program, främjanden och aktörer. Utvärderas de var och en för sig får man ingen samlad bild. Jag tycker redan de föregående talarnas inlägg visar just på det. Man har väldigt många idéer. Man ser en lucka någonstans, och så sätter man dit en ny åtgärd i någon form och tar gärna in en ny aktör. Det sammanlagda lapptäcket måste man sätta ett ganska stort frågetecken för. Hur ändamålsenligt är det egentligen? Förmår man att nå målen? Och, framför allt, vad var det för mål vi hade? Det är rätt ofta ganska oklart. I samband med att utskottet behandlade det här bad vi, som tidigare nämnts, tolv olika aktörer på området att komma och berätta om sin verksamhet. Utifrån den typen av föredragning och korta frågor går det inte att dra några slutsatser om hur man borde göra i stället. Men det är ganska uppenbart utifrån den redogörelsen och genom att man tar del av olika rapporter och årsredovisningar och så vidare att det är en väldig överlappning. Det är väldigt många aktörer. Uppdragen är ganska oklara. Det är många olika typer av aktörer. En del handlar om olika typer av finansieringsinsatser. Andra handlar om andra typer av främjandeinsatser. En del har rådgivning. En del har både-och. Staten äger en del. Staten ger bidrag till en del andra och så vidare. Därför tycker vi från utskottets majoritet - utskottet är faktiskt till och med helt enigt - att det inte räcker med den utredning som regeringen redan har initierat när det gäller statens finansieringsinsatser, som alltså inte bara ska beröra Almi, som Riksrevisionen föreslog. Den behöver beröra samtliga aktörer för att vi ska se hur de kan komplettera och i viss mån kanske, ifall det är befogat, också konkurrera med varandra till gagn för den enskilde. Det behövs också en samlad översyn av de här rådgivningsinsatserna. Vad är rimliga behov? Vad är marknadsmisslyckandet, det vill säga vad är statens uppgift? Vilka befintliga aktörer och modeller är funktionella och verksamma och når vettiga mål? Var finns överlappningarna? Var finns luckorna? Först när en sådan är gjord är det lämpligt att gå in och renodla och förtydliga uppdragen och också se vilka olika typer av aktörer som det är lämpligt att använda statens insatser för. Många av de förslag som ändå finns i de här tre reservationerna är, om man ska vara ärlig, ganska allmänt hållna. De förslag som man vill tillkännage för regeringen är, åtminstone så som de beskrivs här, ganska lika mycket av det som redan pågår. Jag vet inte riktigt hur stor skillnad man kan säga att det är på ett nationellt handlingsprogram och på ett tvärtsektoriellt nationellt program för socialt företagande. Det kanske är någon semantisk skillnad som är jättestor. Men det framgår inte riktigt, om man tittar på det här, vad den helt avgörande skillnaden mellan ett tvärsektoriellt nationellt program och ett nationellt handlingsprogram är. Men det kanske är jätteviktigt. Jag tror att det i stor utsträckning är så att vi vill tala om hur väl vi vill företagandet. Då vill jag ändå på något sätt backa tillbaka till att det inte är företagens vänner - vi i den här församlingen är faktiskt en av de här vännerna - som startar och driver företagen, utan det är företagarna själva. Det är entreprenörerna själva. Jag vill bara snabbt kommentera en specifik frågeställning. Det gäller programmet för kvinnors företagande. Jag tycker att det som framförs i Miljöpartiets reservation är väldigt viktigt, nämligen att programmet noga måste utvärderas. Jag tycker att det på hela det här företagsfrämjande och näringslivsfrämjande området är alldeles för mycket åtgärder och program som genomförs och som sedan inte utvärderas. När man upptäcker att det finns brister ute i samhället lägger man på ett program till utan att man har någon aning om ifall det förra över huvud taget gav något resultat och om det i så fall var positivt eller kanske tvärtom mest störde. Evidensbasering pratar man väldigt mycket om i sjukvården. Det är ingen som skulle få för sig att man i den vanliga sjukvården skulle skriva ut ny medicin efter den gamla ifall man inte hade en aning om att det gamla över huvud taget var till någon nytta. Men när det gäller näringspolitiken är evidensbaseringen ganska eftersatt. Karin Åström nämnde tidigare att det var några marknadsekonomer som sade si eller så. När det gäller näringspolitiken är det tyvärr så att man fördjupar sig alldeles för lite i utvärderingar och forskning som finns, vad som fungerar och vad som är lämpligt. Herr talman! Utöver de specifika frågeställningar som vi tar upp här vill jag säga följande. Om vi ska få ett gott företagsklimat i Sverige med många människor i Sverige som vill driva företag, äga företag och vara med och äga andras företag är det otroligt viktigt att vi förbättrar de generella villkoren. Under många decennier har vi i det här landet missgynnat inhemska ägare gentemot utländska och missgynnat privata ägare gentemot institutionella. Det är en av de viktigaste förklaringarna till att vi har få lokala ägare, som Per Bolund nämnde. Jag vet inte riktigt vad en lokal ägare är. Vi är väl alla lokala just där vi befinner oss. Men det handlar om ägare som är baserade här i Sverige. En viktig åtgärd som regeringe har gjort och som vi har röstat igenom här i riksdagen är att ta bort förmögenhetsskatten. Det kan innebära att betydligt mer av de sparpengar som finns i det här landet också kommer att användas i landet. Den översyn och utredning som regeringen ska tillsätta när det gäller skatteincitament för riskkapital tror jag är minst lika viktig som den andra översynen som gäller de statliga insatserna. Det är ändå alltid så att riskkapital är kapital som kan riskeras, och det är ändå alltid bäst att det är den som äger pengarna som också bedömer om risken är värd att ta. Det är viktigt att människor har mer egna pengar att riskera. Herr talman! Jag yrkar bifall till majoritetens förslag och avslag på reservationerna.

Herr talman! Jag kan ge Karin Pilsäter rätt i att det behövs en genomgång. Det gäller för oss att få en överblick över alla aktörer, vad de gör och vad resultatet av deras verksamhet är. Det instämmer jag i. När vi diskuterar näringspolitik talar vi om framtiden inte bara för företagande utan framtiden för Sverige som nation, hur den ska utvecklas, hur och var sysselsättningen ska vara och vad vi ska leva av i framtiden. Det är givetvis väldigt intressant hur vi hanterar alla nya innovationer som finns och hur de förhoppningsvis ska kommersialiseras och medverka till en utveckling i Sverige. Karin Pilsäter refererar här till ett gammal kinesiskt ordspråk. Man kan leda hästen fram till vatten, men hästen måste dricka själv. Problemen uppstår när vattnet har sinat och det inte finns något vatten kvar. Vem ska då hjälpa till? Det är vad jag menar när vi talar just om innovationer som ska kommersialiseras, när den hjälpen kommer utifrån. Jag skulle helst se att de innovationerna kunde kommersialiseras och bli en verksamhet i Sverige där det finns svenska intressen med att bygga upp det. När de nu inte vill vara med måste staten träda in och gå in med riskkapital. Jag förstår inte varför inte regeringen ser det som håller på att hända och gör någonting åt situationen. Jag skulle vilja höra din synpunkt på det.

Herr talman! Jag förstod inte riktigt liknelsen med vattnet och bristen på riskkapital. Det var möjligen så att om man kunde leda någon fram till ett riskkapital kunde det gå bra om det bara fanns något. Innovation är något som per definition är kommersialiserat. En god idé som inte blir realiserad är en värdelös idé. Däremot är en halvbra idé som blir realiserad och genomförd en god idé, som Håkan Lans sade en gång. Man kan när det gäller miljöteknik fråga sig: Varför är det brist på riskkapital, och var är det brist på riskkapital? Det finns väldigt mycket kapital. Frågan är: Var finns det marknadsmisslyckande? Var finns det matchningsproblem? Vad är det lämpliga för staten att gå in och göra? När det gäller den här typen av större investeringar talas det om att skapa fonder. Det finns enorma fonder. Problemet finns i de allra tidigaste skedena. När det gäller just miljöteknik finns det en hel del som tyder på att det kan vara så att det skiljer sig mellan miljöteknik och andra typer av tekniska områden. Men det gör det inte på ett så avgörande sätt att man ska särbehandla den frågeställningen eller den typen av företagsidéer. Det är väldigt viktigt med en översyn av just var de statliga insatserna ska sättas in så att man inte onödigtvis använder statligt kapital där det redan mycket väl kunde finnas annat privat kapital. Framför allt tror jag att de statliga insatserna betydligt mer än i dag behöver fokuseras på de tidigaste skedena där riskerna är alldeles för stora. Just på miljöteknikområdet tillkommer utöver de risker som alltid finns med den typen av nya innovationer att det också finns en politisk risk som är större än annars. Man vet inte hur regelverken kommer att utveckla sig framöver. Det blir en tillkommande politisk risk som skiljer sig där. Det finns heller ännu inte någon förklaring som skulle säga att Sverige skulle komma sämre ut än andra länder på det området. Där skulle det behövas mer fakta på bordet.

Herr talman! Verkligheten i dag är att det är utländskt kapital som går in och gör satsningarna på de innovationer som finns. Svenska riskkapitalister har uttryckligen sagt: Detta är inte vårt bord. Det här måste staten sköta om. Det sades i en debatt med näringsministern för cirka ett år sedan. Det var en upprörd historia där näringsministern var klar och tydlig med att det var marknadens uppgift, och marknaden sade: Nej, det är inte vår uppgift. Då uppstår ett problem. Ingen gör någonting, och idéerna försvinner. Det handlar om vad vi talade om, nämligen vad vi ska leva av i framtiden. Här finns det enorma möjligheter för Sverige att skapa en ny nisch, ny sysselsättning och exportindustri. Men regeringen gör ingenting här. Det finns flera exempel på detta misslyckande. Man drar ned på Exportrådets stöd som skulle kunna hjälpa till för att få till exempel miljöteknikföretag ut på marknaden. Det är situationen i dag i Sverige. När man leder en häst fram till vattnet som den ska dricka och leva av och det har sinat så måste man tillföra det. Det är vad jag menar med riskkapitalet. Jag tror nog att Karin Pilsäter förstod den liknelsen.

Herr talman! Det är som om det vore så att riskkapitalisterna, det vill säga alla människor som har något riskkapital att satsa, var med i någon sorts förening som sedan hade haft årsmöte, röstat på det årsmötet och unisont kommit fram till: Vi tänker inte satsa på någonting som har något med miljöteknik att göra. Sedan utsåg de ett ombud som fick föra en debatt med näringsministern och meddela det. Om det vore så skulle det som du säger kunna vara korrekt, men så är det inte. Riskkapital finns i alla möjliga upptänkliga former och med alla möjliga upptänkliga ägare. Det satsas massor i dag. Det är inte så att det satsas någonting. Det satsas massor. Möjligen skulle det kunna behövas mer utifrån de affärsidéer och innovationer som finns. Det tycker jag att man ska titta på. Dessutom är de statliga insatserna på det här området inte alls försumbara. Det satsas en hel del även genom de olika statliga fonderna. Det gäller exempelvis Innovationsfonden och Industrifonden, och så vidare. Vi har AP-fonderna som också kommer in här genom sina satsningar på onoterade bolag. Frågan är om det behövs en särskild inriktning utöver det som redan görs i de riktigt tidiga skedena. Jag tycker att man ska titta på om det finns ett särskilt marknadsmisslyckande som gäller detta område. Såvitt jag är rätt underrättad efter att ha läst era förslag talar ni om 200 miljoner kronor. Dessa 200 miljoner skulle kunna vara mycket pengar i fall man satsade i riktigt tidiga skeden. Det skulle kunna vara rätt mycket som tillkommer. Men om man talar mer generellt i riskkapitaltermer är 200 miljoner ingenting. Det räcker kanske till ett företag som har ett finansieringsbehov. Detta är mycket större frågor än att hålla på och tjafsa med så kallade pressmeddelandepengar i det här sammanhanget. Jag tycker att vi även på det här området ska veta lite noggrannare vad det är vi gör innan vi sätter i gång med några stora saker. Jag vet inte vad ni mer tänker er för fonderingspengar. Det låter lite som att ni tyckte att man skulle ta pengarna från försäljningen av Vin & Sprit, som vi först inte tyckte att man skulle sälja över huvud taget. Men nu när det väl är gjort ska man bygga upp någon statlig fond. Vi får säkert höra mer av Vänsterpartiet på den punkten. Men tills vidare tycker jag nog att vi ska arbeta vidare efter de riktlinjer som redan är givna.

Herr talman! I näringsutskottet har vi haft förmånen att få träffa ett antal aktörer som arbetar med företagsfrämjande insatser såsom finansiering och rådgivning. Dessa aktörer verkar dels generellt gentemot företagen, dels gentemot specifika grupper såsom nyföretagare, det sociala företagandet, kvinnors företagande med mera. Samtliga har sagt att de arbetar med rådgivning, och hälften med finansiering. Det gör att det kan förekomma överlappningar i deras verksamheter. Det är därför med tillfredsställelse jag kan konstatera att näringsutskottet enhälligt är överens om att regeringen bör komplettera den beslutande utredningen om finansieringsinsatser för små och medelstora företag med en utvärdering och en översyn av rådgivningsinsatserna för företag. I många avseenden har Sverige goda förutsättningar för företagande. Vi har en välutbildad befolkning. Vi tar snabbt till oss ny teknik. Näringslivet visar på uppfinningsrikedom och bred verksamhet inom forskning och utveckling. Men det finns trösklar att ta sig över som företagare och faktorer som upplevs som hämmande för företagande och entreprenörskap. Detta kan särskilt gälla kvinnor, unga, personer med utländsk bakgrund eller personer inom den sociala ekonomin som vill starta och driva företag. Alliansregeringen vill så långt det är möjligt minimera de faktorer som försvårar för personer som vill förverkliga sina drömmar och ambitioner om att starta, driva och utveckla sitt företag. Sverige behöver fler entreprenörer och fler företag som vågar anställa. Jag kan nu konstatera att antalet nystartade företag ökade med ungefär 10 procent mellan år 2006 och 2007, vilket är mycket glädjande och visar att Sverige är på rätt väg. Alliansregeringen gör och har gjort betydande insatser för företagen, särskilt i prioriterade grupper. Låt mig få ge ett par exempel. Företag som drivs av utlandsfödda personer är en viktig del av den svenska ekonomin. I Sverige startas i dag vart femte företag av en utlandsfödd person. Egenföretagandet är vanligt exempelvis bland dem som är födda i Asien, men mer ovanligt bland dem som är födda i Afrika eller Sydamerika. Variationer i vistelsetid, utbildningsnivå, arbetslivserfarenhet, ålder och personliga förutsättningar påverkar för utlandsfödda såväl för dem som är födda i Sverige när det gäller huruvida man är företagare eller anställd. Alliansregeringen har gett Nutek i uppdrag att ta fram ett nationellt program för att främja invandrares företagande. Syftet med programmet är att invandrare ska få förbättrad möjlighet att starta och utveckla sitt företag eller ta över ett befintligt företag. Programmet har 20 miljoner per år i tre år och beräknas starta i sommar. Det finns en stor potential för ökat företagande bland kvinnor som regeringen vill ta till vara. Regeringen lanserade därför i budgetpropositionen 2007 en omfattande satsning för att främja samt öka forskningen och kunskapen om kvinnligt företagande. 100 miljoner kronor per år under tre år satsas därför på att öka antalet kvinnliga företagare. Programmet genomförs och samordnas av Nutek och verkar inom fyra delprogram, nämligen Information, rådgivning och affärsutveckling Entreprenörskap, mentorskap och ägarskiften Utveckling av finansieringsmöjligheter och Attityder och förebilder. I det sistnämnda vill jag lyfta fram de nyligen utsedda ambassadörerna som ska verka som goda exempel och inspirera kvinnor att våga ta steget att bli företagare. Att ändra och förbättra kvinnors attityd till företagande är viktigt, så att fler kvinnor kan identifiera sig själva som företagare och inte bara se företagare som män i näringslivstoppen. Många kvinnor arbetar inom kommun och landsting. Enligt en undersökning som Svenskt Näringsliv har genomfört tillhör kvinnliga offentliganställda, till exempel barnskötare, vårdbiträden och undersköterskor, den grupp som är mest intresserad av att starta företag. Tyvärr är det också den gruppen som har svårast att övervinna de konkreta hindren till exempel vid en upphandling. Nutek har via Socialstyrelsen fått ett uppdrag gällande utveckling av en modell för bidragsgivning i syfte att stödja entreprenörskap inom hälso- och sjukvården samt omsorgen. Detta är en del av den satsning som regeringen gör för att stödja vårdpersonal - och då givetvis inte bara kvinnor - som vill ta över driften av verksamhet som drivs i offentlig regi, så kallat avknoppningsstöd. Sverige har ett av västvärldens mest omfattande trygghetssystem - om man är anställd. Både manliga och kvinnliga företagare har lägre sjukfrånvaro än vad anställda har. Kvinnliga företagare tar bara ut hälften av den föräldraledighet som kvinnliga anställda tar ut. Man kan som egenföretagare vara medlem i a-kassan, men möjligheten att få ersättning vid arbetslöshet är begränsad av ett antal villkor. Skillnader finns i de stela regler som omsluter trygghetssystemen och som indirekt motverkar nyföretagandet. Regeringen har nu tillsatt en utredning, och vi ser fram emot de förslag till förändringar som den särskilda utredaren kommer att lämna i augusti i år. De sociala företagen upplever specifika problem, till exempel bristande kunskap hos rådgivare, svårighet att få tillgång till kapital eller lån utan säkerhet, hinder i upphandlingsprocessen, kunskap om vad socialt företagande är och så vidare. Regeringen har gett fyra myndigheter - Nutek, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Socialstyrelsen - i uppdrag att ta fram förslag på insatser som ska stimulera till att fler sociala företag startar och växer. Dessa inbegriper att skapa myndighetsövergripande lösningar och en genomgång av vilka ersättningar som kan ges från olika trygghetssystem som de personer som arbetar i sociala företag kan få del av. Man ska också titta på finansieringsmöjligheterna och se över möjligheten för sociala företag att delta i offentliga upphandlingar. Jag vill också nämna kreditgarantiföreningar och garantifonder som växer fram. Det är positivt. I måndags presenterades ett förslag till överenskommelse mellan regeringen och idéburna organisationer inom det sociala området, vilket innebär att man har startat ett arbete med att utveckla relationer mellan det offentliga och den sociala ekonomin. Detta ska präglas av dialog, delaktighet och samverkan. Under perioden april till och med juni inbjuds organisationer att lämna synpunkter på förslaget. Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! Maria Plass säger att ni har minimerat de situationer som försvårar för start av eget företagande. Men så är det faktiskt inte. Det är mycket ord och lite handling, skulle jag vilja säga. Det ni beslutar stämmer inte med den verklighet som vi möter ute i bygderna. Jag har en kort kommentar till socialförsäkringssystemet. Det var vår regering som startade översynen av det sociala försäkringssystemet för småföretagare. Bland det första ni gjorde var att lägga ned den översynen. Sedan har ni fördröjt tillsättandet av en utredare. Det är en procedur kring det också. Ni har fördröjt hela processen, och det ger signalen att ni inte är intresserade av att småföretagare ska få den tryggheten. Jag ska kort beröra någonting annat också - det sociala företagandet. På Sunderbyns folkhögskola uppe i Norrbotten fanns det folk som ville börja med socialt företagande alldeles i skarven när ni tillträdde regeringsmakten. Det var en grupp som höll på att lära sig, och de var jätteglada att de hade fått komma ut och skulle få den här möjligheten. Vad hände vid årsskiftet? Ni drog bort de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Många av de här människorna fick gå hem. Där satt många av dem i sina egna lägenheter och isolerades igen. Det här är människor som har handikapp av olika slag. De såg den här början på det sociala företagandet som den kanske största drömmen i deras liv. Det skulle stärka deras framtida möjligheter till studier eller kanske fortsatt eget företagande. Vad är det du säger, Maria Plass? Vad är det ni ser till att ni gör bättre?

Herr talman! Precis så säger jag, Karin Åström. Vi gör det bättre. Det tar mer än två minuter att räkna upp de åtgärder som vi har vidtagit och som ni inte vidtog. Jag blev lite fascinerad när jag läste den här reservationen när det gäller trygghetssystemen. Er reservation handlar bara om historia och inte om vad ni vill att man ska göra. Vi har tillsatt en utredning. Jag sitter själv med i referensgruppen. Ett arbete har påbörjats. Det ska redovisas i augusti. Socialdemokraterna har, precis som alla andra partier, med en representant. Det pågår ett arbete som jag tror kommer att bli väldigt bra. Ni koncentrerar er på att prata om historia. Nu gäller det väl ändå att få till det här arbetet. När det gäller starten och besluten förstod jag inte riktigt vad du menar. Vi försöker minimera situationerna så att en person som ska starta företag också gör det, men inte på det sätt som ni gör det. Ni vill ha stöd, stöd och stöd. På något sätt diskvalificerar ni människors egen vilja att komma i gång. Det viktigaste för att ett företag ska bli lyckat är inte stödet utan människans drivkraft och den idé som man har om att starta ett företag och utveckla det.

Herr talman! Om jag ska tolka det Maria Plass säger så säger hon att marknaden helt ska sköta företagandet och även det sociala företagandet. Det vi menar med socialt företagande är företag där handikappade och grupper som normalt har det svårt i samhället får en möjlighet att komma in. Vi tror inte på er lösning. Vi vill se en annan lösning på det sociala företagandet. Jag måste koppla tillbaka igen. För vilka gör ni det bättre? Det är min fråga. För vilka gör ni det bättre? Verkligheten ser helt annorlunda ut ute i bygderna när vi träffar företagare och människor som har varit inne i sociala kooperativ och har en helt annan tillvaro i dag. För vilka gör ni det bättre? Ni har ju försämrat för småföretagarna. Ni har höjt arbetsgivaravgiften för dem med 37 000 per år. Ni har tagit bort att soloföretagare hade möjlighet att anställa en extra under ett år för att utveckla verksamheten. Ni har tagit bort det. Ni har tagit bort de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som gagnade de småföretagare som behövde dem. Ni har också sett till så att det har blivit mer regelkrångel. När kan man tänka sig att översynen av regelkrånglet kommer? När kommer förslagen på vad ni tänker göra? Vi har en helt annan verklighetsuppfattning du och jag, Maria Plass. Jag kan bara konstatera att er regering kommer med väldigt många ord och budskap men väldigt lite handling. Det är en tvärtompolitik som bedrivs.

Herr talman! Vi har skilda verklighetsuppfattningar tror jag, Karin Åström. Vi ser olika saker, och vi för en annorlunda politik. Men jag känner inte igen den beskrivning som du ger av min verklighet. 10 procent fler företag har startats 2006-2007. Det är kanske inte en slump. Socialdemokraterna gjorde ingenting under sina tolv år. Jag såg ingenting för det kvinnliga företagandet under dessa tolv, men nu har man plötsligt vaknat och börjat prata om det i opposition. Jag vet inte vilken typ av bidrag som du var inne på nu, men du nämnde starta-eget-bidraget tidigare. Starta-eget-bidraget finns faktiskt kvar för dem som är arbetslösa eller arbetssökande och också i olika typer av stödområden. Men faktum är att det är färre som söker jobb nu. Det är färre som är arbetslösa. Då är det inte lika många som söker det här bidraget. De har kanske fått ett arbete och övergett tanken på att starta eget. Vi kan konstatera att vi har olika verklighetsuppfattning, men jag tror faktiskt på den verklighet som jag ser när jag kommer ut. Både företagen och Svenskt Näringsliv säger att det har blivit betydligt mycket bättre att starta och driva företag sedan alliansregeringen kom till makten. Förut hände ingenting. Nu händer det väldigt mycket, och det ser man bara som positivt. När det gäller den sociala ekonomin och det sociala företagandet vet du sedan tidigare att jag har ett stort engagemang för det. Däremot kan jag inte kommentera någon folkhögskola eller något annat i Norrland. Men jag konstaterar att vi jobbar för att se till att personer som arbetar i de sociala företagen ska få det bättre och få del av ändrade regelverk. Man ska titta på finansieringsmöjligheter och se till att de kan få vara med i de offentliga upphandlingarna. Det är en styrka för de sociala företagen.

Herr talman! Jag vill ta upp två frågor om kvinnors företagande som Maria Plass också tog upp i sitt anförande. Den första gäller det här förslaget om ambassadörer för kvinnligt företagande som man nu håller på att genomföra. Till att börja med vill jag säga att jag tycker att det är ett bra förslag. Jag tror att det kan göra en stor och positiv skillnad. Det blir fler förebilder för kvinnor som ser att man faktiskt kan starta företag och förverkliga sina idéer. Däremot har det kommit till min kännedom att de här kvinnorna som ska bli ambassadörer inte får någon ersättning för det arbete de lägger ned. De förväntas alltså arbeta gratis för att sprida kunskapen om kvinnligt företagande. Jag ser det som ett stort problem. Jag hävdar att manliga företagare aldrig skulle behandlas på det sättet. Man skulle aldrig förvänta sig att de skulle arbeta utan ersättning för att utföra arbete för regeringens räkning. Jag tycker att man i förlängningen kan säga att här är att förvärra klyftorna mellan könen. Man utnyttjar kvinnors solidaritet med varandra för att spara pengar för regeringens räkning. Det tycker jag är otidsenligt. Jag tycker att ska man genomföra en sådan här reform måste man också betala de kvinnor som ställer upp och gör det här viktiga arbetet. Det är ändå kvinnor som driver egna företag runt om i landet. I vissa fall är det småföretagare som kommer att prata för andra kvinnor och tvingas att avstå från att arbeta i sitt företag. De blir kanske tvungna att anställa en ersättare för att få verksamheten att gå runt. Att förvänta sig att de ska göra det oavlönat tycker jag är ganska upprörande. Jag vill gärna höra om du inte ser det som ett problem, Maria Plass, att ni fortsätter att behandla kvinnors arbete så att det ska vara oavlönat. Sedan undrar jag också över det här med kvinnliga företagare och trygghetssystem, som du var inne på. Vi är överens om att det är ett stort problem att trygghetssystemen inte är anpassade för företagare. Ser du det då inte som ett problem att ni har försenat utredningen? Ni har försenat att det kommer konkreta förslag på hur man kan förändra trygghetssystemen så att de blir bättre anpassade för kvinnor.

Herr talman! Det var nästan som ljuv musik i öronen när jag läste den första delen av reservationen. Sedan kanske vi delar på oss lite grann, men vissa synpunkter delar vi och tydligen också det här med kvinnliga ambassadörer. Jag måste få trycka på detta med attityden mot företagande och kanske speciellt när det gäller kvinnor. Vi måste få en förändrad attityd. De här ambassadörerna är en del av detta. Jag vet inte om män skulle arbeta gratis eller inte. Jag tänker nog inte ta ställning till det heller. De här kvinnorna har anmält sig frivilligt. Det är inte så att man har pekat med hela handen. Det systemet har inte vi inom alliansen. De har anmält sig frivilligt. De vet också villkoren för det. Man kan dra parallellen med många av oss som har varit fritidspolitiker och inte har tjänat några pengar på att berätta om vår politik. Vi har inte gnällt speciellt mycket över att vi inte har fått betalt. Det har vi i alla fall inte gjort det i Moderaterna. Jag vill inte föregå de konkreta åtgärder som kommer i utredningen som pågår. Jag konstaterar att det här arbetet pågår. Jag tror att det kommer att bli väldigt bra. Man gör ett skyndsamt arbete. Låt oss se vad resultatet blir av det.

Herr talman! Jag vet inte riktigt vad Maria Plass tror. Jag sade till att börja med att jag var positiv till själva förslaget. Jag tycker att reformen är bra. Jag tror att de här ambassadörerna för kvinnligt företagande kan göra en väldigt viktig insats. Men jag tycker att det är omoraliskt att förvänta sig av dem att de ska arbeta utan någon som helst ersättning. Vi skulle självfallet inte heller ha tvingat kvinnliga företagare med något slags piska, som det lät som i ditt anförande. Vi skulle självfallet också ha uppmuntrat det. Men jag tycker också att man har ett ansvar när man genomför en sådan här reform att se till att det finns en ersättningsmöjlighet så att man kan få ersättning för uteblivna inkomster. Så ser det faktiskt ut för fritidspolitiker. Som fritidspolitiker kan man få en ersättning för uteblivna arbetsinkomster på grund av att det politiska uppdraget. Ett sådant system hade varit rimligt på det här området också, när det gäller kvinnliga ambassadörer. Jag står fast vid att jag tycker att det tyder på en förlegad kvinnosyn att man, just när man har att göra med kvinnliga företagare, förväntar sig att de ska ställa upp gratis. De ska göra det här arbetet utan att få någon ersättning. Men när man har med manliga företagare att göra tror jag att man aldrig skulle ha löst det på det sättet. Då skulle man självklart ge en ersättning för den arbetstid som de lägger ned. Just därför tycker jag att det är ganska upprörande att man använder sig av de här kvinnornas solidaritet. Det är ju det som det handlar om. De är villiga att ställa upp för att de vill hjälpa sina systrar att starta företag också. Men jag tycker inte att det är rimligt att man ska begära av dem att de ska göra det utan att få någon rimlig ersättning, just därför att det faktiskt försvårar deras situation. I stället ska man ju uppmuntra den här solidariteten och stödja dem genom att ge dem en rimlig ersättning för den arbetsinsats som de lägger ned. Just det här att man inte gör det och därmed inte behandlar män och kvinnor på samma sätt är tyvärr ett tecken på att problemen med ojämställdheten kvarstår och att regeringen tyvärr inte gör tillräckligt mycket för att upphäva den.

Herr talman! Jag håller absolut med om att det ska vara lika villkor för män och kvinnor. Det tror jag inte ens att vi behöver diskutera. Hade det varit manliga ambassadörer så hade det nog varit samma villkor för dem. Jag vet inte vilken tidpunkt det är fråga om. När det gäller företagare och arbetstider har man ju inte något nio-till fem-jobb direkt, och jag vet inte vid vilken tidpunkt det är tänkt att de ska ställa upp. Jag säger det igen: Jag tycker att det här är ett jättebra förslag, och den synpunkten delar vi tydligen. Jag tror att det kommer att vara viktigt för dem också och att de kommer att känna tillfredsställelse över att vara ute, annars hade de nog inte anmält sig till detta. Man känner att det här är något man kan bidra till med sin kunskap. Jag tror att det kommer att bli bra för den attitydförändring som vi behöver när det gäller kvinnors företagande.

Herr talman! På vägen upp får jag glada tillrop av mina kolleger att hålla mig kort och koncis i det här anförandet. Jag ska till och med glädja församlingen med att säga att jag i nästa debatt, som handlar om angränsande frågor, ämnar stryka mig, därför att jag kommer att ta upp mycket av det som skulle ha kunnat sägas där i anförandet på det här området. Oppositionen försöker nu utmåla en bild av att det är rätt krisigt och illa ställt för svensk del. Ja, visst finns det väl orosmoln, inte minst på ställen där vi själva inte har så stor påverkan, och då tänker jag på andra sidan Atlanten, till exempel. Trots detta är det tveklöst så att det går bra för Sverige. Det går bra för svenska företag. Jag vill påminna om diskussionen före valet. Mycket av valet handlade om jobben. Det handlade om att det skulle löna sig bättre att vara i arbete. Det handlade om att bryta utanförskapet för mängder av människor, som på olika sätt varaktigt hamnade utanför arbetsmarknaden. Det var en tydlig signal, både till människor i arbetsför ålder och till våra företag och företagare. När jag säger att det går bra för Sverige och för svenska företag vill jag också säga att jag tycker att regeringen har lyckats väldigt bra med uppdraget att bryta utanförskapet. Vi har i dagsläget någonstans runt 160 000 färre i utanförskap än vi hade när regeringen tillträdde. Det har för företagen betytt att det finns människor att anställa. Det har också betytt att företagen har kunnat växa. Det har betytt att människor har kunnat växa just som människor, därför att de har fått ett vanligt jobb att gå till. Det har varit oerhört betydelsefullt för många. Vi har haft ett fokus på att göra folk anställningsbara. Det finns exempel när det gäller instegsjobb, nystartsjobb och så vidare som vi har använt för detta. Det andra fokuset har självklart legat på att göra det enklare och roligare att vara företagare. Jag ska nämna några av de åtgärder som i och för sig inte ligger under betänkandet om företagsfrämjande och i de pengar som Nutek eller andra myndigheter har att hantera, men som trots detta har jättestor betydelse för vilka villkor och möjligheter man har som företagare att driva ett företag. Vi jobbar systematiskt med att genomföra regelförenklingar. Målsättningen är en kostnadsreducering med 25 procent under mandatperioden. Vi har en förlängd momsredovisningsperiod till tre månader. Vi tittar på att ta bort revisionsplikten för mindre företag. Vi återställer förmånsrätten i företagsinteckningen, vilket gör att tillgången på kapital för företag förbättras. Vi slopar förmögenhetsskatten, vilket förhoppningsvis kommer att göra att vi får bättre tillgång till riskkapital. Vi gör en översyn av konkurslagstiftningen. Vi skapar en effektivare konkurrenslag. Det här var ett axplock av de åtgärder som regeringen har vidtagit allmänt för att förbättra företagsvillkoren. Tittar vi specifikt på Riksrevisionens granskning kan jag, precis som Karin Pilsäter, konstatera att granskningen gäller den gamla s-regeringen. Jag tycker för all del att det finns delar av granskningen som skjuter över målet, och det finns delar som är väl värda att beakta, men jag ska inte grotta ned mig i det som har varit. Jag nöjer mig med att konstatera att alliansregeringen nu har tagit tag i ett antal åtgärder på det här området för att förbättra de företagsfrämjande åtgärderna. Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! När man lyssnar på Jan Andersson får man en bild av Sverige där allting är lycka och allting är bra. Men om vi nu vänder på det här myntet och tittar på den andra sidan, vad kan vi då se? Ni pratar om det minskade utanförskapet och att det skulle vara regeringens förtjänst. Ja, allt fler experter hävdar att det inte så mycket är regeringens förtjänst, utan det är världskonjunkturen som bär upp den svenska sysselsättningen i dag och svensk ekonomi över huvud taget. Det handlade väldigt mycket om att göra folk anställningsbara. Ja, det har man ju gjort genom att göra försämringar i a-kassan och försämringar i försäkringssystemen överlag. 70 000 går deltidsarbetslösa, är den senaste uppgiften från TCO, 70 000 som i dag inte har heltidsjobb och som regeringen dessutom har planer på att försämra för ytterligare genom att göra det svårt för dem att stämpla upp till heltid. Det är ju den andra sidan av det mynt som Jan Andersson pratar om. Den tredje delen i det här är det regelförenklingsarbete som ska minska med 25 procent. Men sanningen är ju den att alla hävdar - alla! - att regelproblematiken har förvärrats under tiden med den borgerliga regeringen. Det är ju det som är sanningen. Dels beror det på EU:s regelsystem, det ska jag villigt erkänna, men också på regeringens handhavande av regelförenklingsarbetet. Det är inte färre regler i dag, utan det är faktiskt flera.

Herr talman! När det gäller deltidsarbetslöshet förekommer det, som Kent Persson vet, mer i vissa branscher och sektorer än i andra, exempelvis inom handel och offentlig sektor. Som jag ser det handlar det inte bara om försäkringssystem utan också om ett samspel mellan arbetsmarknadens parter. Arbetsgivare har hittills haft ett ganska smidigt system och kunnat använda detta som gummiband. Det gäller den privata sektorn men också den kommunala, och det gäller både kommuner som är alliansstyrda och kommuner styrda av vänstersidan. Där finns ingen större skillnad. Det ger en tydlig signal till parterna att se över systemet så att det inte utnyttjas på det sätt som hittills skett. Vad beträffar regelförenklingarna gjorde Karin Pilsäter en hänvisning till ett kinesiskt ordspråk. I Hávamál finns nordisk visdom nedtecknad från sådär tusen år sedan. Där står bland annat att dagen ska prisas om kvällen. Låt oss därför vänta till slutet av mandatperioden innan vi avgör om vi lyckats med regelförenklingssystemet eller inte. Vi kanske lyckas med det som vänstersidan inte lyckades med under sina tolv år vid makten. Låt oss vänta tills vi är i slutet av perioden innan vi säger att regelförenklingsarbetet är lyckat eller misslyckat.

Herr talman! I väntan på den kommer regeringen att lägga fram förslag som ytterligare ökar regelbördan. Det är sanningen. Senast häromdagen hörde vi i utskottet att det förslag som nu finns om fjärrvärme ytterligare kommer att öka regelbördan för företagen. Det måste till någon form av samordning i Regeringskansliet, mellan de olika departementen, om det ska fungera över huvud taget. Jag har ingen annan uppfattning än att det finns ett behov av att minska regelbördan. Faktum kvarstår dock. Under nuvarande regering ökar den väsentligt snabbare än tidigare. Det är sanningen. Beträffande att arbetsmarknadens parter ska hantera frågan om deltidsarbetslösa vill jag säga: Ge dem då lugn och ro att jobba med den frågan. Försämra inte ytterligare för dem som är deltidsarbetslösa. Det är ju det som är er politik i dag. Ni kan inte med enbart piskan försöka få ut folk i arbetslivet. Ni måste också ha en morot och stimulera efterfrågan exempelvis genom att ge kommunerna och landstingen de förutsättningar de behöver. Nu lägger ni fram en politik där ni fryser statsbidragen till kommunerna och landstingen för 2009 och 2010. Det är sanningen om regeringspolitiken.

Herr talman! När det gäller regelförenklingarna tar Kent Persson upp fjärrvärmepropositionen som exempel. Detta handlar ju om helheten, och som jag sade ska vi göra en utvärdering i slutet av mandatperioden, inte efter 18 månader. Om ledamoten Persson har goda idéer om hur fjärrvärmepropositionen ska ändras så att regelbördan blir mindre är han välkommen att ta upp dem i den fortsatta behandlingen.

Herr talman! Ja, det går bra för Sverige. Det gör det verkligen. Jag är glad att jag som socialdemokrat fått vara med under de tolv åren då vi byggde upp det välstånd som vi nu har i landet. Som jag redovisade i mitt huvudanförande går det väldigt bra tack vare de tolv åren vi satt i regeringsställning. Men det vänder. Så säger Konjunkturinstitutet, Ams etcetera. Vi behöver bara se på hur det varit. 2006 fick vi 156 000 nya jobb. 2007 redovisades 80 000 nya jobb. Siffran för 2008 är 20 000 nya jobb. Konjunkturinstitutet rapporterade dessutom nyligen att inflationen inte varit så hög som nu på 14 år. Om man går tillbaka 14 år inser man att detta inte är bra. Skogsnäringen rapporterar, vinstvarnar och kommer eventuellt att varsla om uppsägning av folk. Fler företag har vinstvarnat och varslat, så det är klart att det är oroande. Ams rapporterar att de mot slutet av året ser att vi kan få en viss ökning av arbetslösheten. Det som nu händer är alltså oroande. Självklart är det så. Låt mig så gå över till frågan om regelförenklingarna. Småföretagarna och även de större företagarna ropar: Var är regelförenklingarna? Faktum är att regelkrånglet ökat avsevärt under den tid alliansen suttit i regeringsställning. Jag skulle vilja fråga: När kommer regelförenklingarna?

Herr talman! På tolv år har Socialdemokraterna bygg upp välståndet i landet. Smaka på den inledningen! Det är självförtroende, eller vad vi nu ska kalla det. När det gäller skogsnäringen säger Karin Åström att det finns tecken på varsel. Vi har i kammaren haft några interpellationsdebatter som handlat om skogsnäringen. Vi ska givetvis vara medvetna om att vi även i skogsnäringen har en produktivitetsutveckling. Om vi jämför vad en arbetare i skogsindustrin producerade för 25 år sedan med vad han producerar i dag ser vi att produktionen per anställd i princip fördubblats. Det är klart att det ska hämtas någonstans, och eftersom det är biologiskt material som processas finns det vissa begränsningar i resursen. Det kunde vara intressant att höra hur Socialdemokraterna exempelvis ser på tillgången på råvara. Beträffande regelförenklingarna tycker jag att det är jättebra att näringslivet ropar efter dem. Det är vidare jättebra att de kommer med goda förslag till regelförenklingar. Vi håller på med ett systematiskt arbete där alla departement är involverade i att ta fram förslag på regelförenklingar som gör att vi kan minska kostnaderna med 25 procent vad gäller hanteringen av regelverket. Jag är övertygad om att vi kommer att lyckas med förenklingsarbetet under mandatperioden.

Herr talman! En av Centerns hjärtefrågor har alltid varit skogen. Även jag tillhör dem som gillar skogen väldigt mycket, och så pass mycket har jag lärt mig för länge sedan att vinstvarningar inom skogssektorn och skogsindustrin är ett av de första tecknen på att man är på väg mot sämre tider inom företagandet. Det är en ganska tidig skoluppgift som jag haft med mig. Men debatten om skogen kan vi säkert ta någon annan gång. Jag ser fram emot den. Låt mig kommentera en sak som du nämnde i ditt inlägg, Jan Andersson, och som jag inte riktigt får att gå ihop. Du sade att en eventuell nedgång i ekonomin - och jag förstår att du menar den totala ekonomin, alltså även här hemma - beror på händelser utanför Sverige; bland annat nämndes USA. Däremot beror sysselsättningsökningen enligt dig på den borgerliga regeringen. Jag får inte logiken att gå ihop i det resonemanget. Förklara gärna för mig hur det går ihop. Jag vill åter ta upp regelförenklingarna. Det har pratats om dem, och jag vet inte hur många gånger vi fått beskedet att det snart är dags, att ni snart lägger fram ett förslag. Sedan kommer en skrivelse att det hela blivit fördröjt. Skulle jag och småföretagarna i Sverige nu kunna få ett besked av Jan Andersson som företrädare för Centern? Kommer regelförenklingarna före 2010?

Herr talman! Jag är väldigt imponerad av Karin Åströms tilltro till alliansregeringen när det gäller regelförenklingssystemet. Det känns skönt att du har en sådan tilltro till vad vi skulle kunna uppnå. Ja, vi har målsättningen att minska kostnaderna för regelbördan med 25 procent under mandatperioden. Det är ett mycket tydligt vallöfte som vi har åtagit oss. Men jag vill också påminna om att det under den period på tolv år som det tidigare har refererats till inte har uppnåtts några regelförenklingar. Jag tycker att det haltar lite när man sätter den stora tilltron till alliansregeringen medan man själv har haft fullständigt blankt på papperet när det gäller regelförenklingar.

Fru talman! Jan Andersson har i sitt anförande en lång lista med eget beröm över regeringens förträfflighet. Tyvärr glömmer han samtidigt andra reformer som han kanske inte är lika mån om att skryta med, till exempel att regeringen har höjt arbetsgivaravgifterna för småföretag generellt med 37 000 kronor. Man kan förstå att han inte vill skryta med en sådan sak. Detta kan vara väldigt betungande för många småföretag. Det lär knappast vara uppmuntrande för nya företagare och för potentiella företagare och få dem att ännu mer vilja starta företag när de får en ökad kostnad på 37 000 kronor. Det tror jag att Jan Andersson håller med om. Man förvärrar problemet ytterligare när man tar pengarna för alla småföretag och pytsar ut dem till vissa företag, nämligen till dem som har yngre arbetskraft, under 26 år. Genom att vara inne och pilla i systemen på det klåfingriga sättet förändrar man konkurrensen mellan företagen på ett väldigt oroande sätt. Företag som sitter med arbetskraft som är över 26 år får bara en ökad kostnad, medan de som sitter med arbetskraft som är under 26 år får en sänkning. Det kan mycket väl vara samma branscher. Det kan vara grannföretag som jobbar med exakt samma saker och som får otroligt olika kostnadsbild på grund av att regeringen är inne och försöker styra på det sättet. Vore jag företagare skulle jag vara mäkta upprörd över det sättet att gå in och ändra konkurrensen mellan företag på befintliga marknader, det kan jag tala om. Jag måste också ta upp regelförenklingen. Miljöpartiet drev på den förra regeringen i regelförenklingsfrågan. När vi inte tyckte att vi kom fram på den sidan gjorde vi en överenskommelse över blockgränsen med de borgerliga partierna. Det var då vi kom fram med 25-procentsmålet, att man skulle minska regelbördan med 25 procent. Just av den anledningen att vi har drivit detta så konsekvent är vi väldigt besvikna på hur regeringen har skött frågan. Än så länge har vi inte sett någonting. Det enda vi har sett är att regelbördan har ökat snarare än minskat. Det var verkligen inte vad alliansen utlovade när den gick in i valrörelsen och tog över makten. Det är väldigt befogat att begära att vi snart måste få se verkliga regelförenklingar.

Fru talman! När det gäller den 5-procentiga nedsättningen framställs det hela som om detta skulle ha varit en överraskning för företagarna. Men det var välkänd materia före valet. Det är definitivt inte fråga om några överraskningseffekter. En av anledningarna till förändringen var att vi insåg att detta gav ganska få nya jobb i förhållande till de kostnader vi hade. När det gäller nedsättningen för ungdomar är det så att ungdomar är en av de grupper som har haft svårast att ta sig in på arbetsmarknaden. Nedsättningen ska ses i ljuset av strävan att minska utanförskapet. Jag tycker att det är en korrekt åtgärd. Under 18 månader har vi suttit i regering. Det är lite svårt att få klart för sig vad oppositionen vill. I vissa fall går det alldeles för fort och är inte tillräckligt utrett. I andra fall går det alldeles för sakta. När det gäller regelförenklingarna gäller utfästelsen över mandatperioden. Den står vi definitivt fast vid, så de 25 procenten i minskade kostnader gäller.

Fru talman! Jan Andersson säger att det var väl känt från alla håll och kanter att man skulle höja arbetsgivaravgiften för småföretagare. Det är inte den bild jag får från de småföretagare som ringer till mig och beklagar att de har fått en chockhöjning av avgifterna. Jag tror att den tydlighet som Jan Andersson upplevde att man pratade om de här frågorna i valrörelsen inte upplevs av väljarna, framför allt inte av småföretagen. Det vi får höra är att det är en betungande avgiftshöjning, speciellt om det är ett företag som har dålig lönsamhet från början. Man går in och tar 37 000 kronor extra av dem. Det är klart att det blir en väldig belastning för en småföretagare. Miljöpartiet har i stället föreslagit att man ska öka detta, just för att vi har sett vilken betydelse det har för småföretagen, de allra minsta företagen, som alla säger sig värna, men som regeringen uppenbarligen inte tar särskilt stor hänsyn till. Vi har föreslagit att man fördubblar sänkningen, så att man ska kunna få upp till 74 000 kronor i lägre arbetsgivaravgift. Jag tycker att ni borde gå ut och fråga företagarna. Vilket tror Jan Andersson ger bäst effekt för en småföretagare, att man får 74 000 kronor i sänkning eller att man inte får någonting alls? Det är det som det står emellan. Jag hör också från företagare att de är väldigt oroliga över att man förändrar konkurrensvillkoren på marknaden så allvarligt som man gör genom att ta in avgifter från småföretag och sedan fördela dem till vissa, lite godtyckligt, beroende på om man har anställt unga eller har äldre arbetskraft. Det är klart att det inte är något bra sätt att skapa stabilitet och förutsägbarhet, vilket alla företagare alltid säger att de vill ha. De vill ha stabila villkor, så att de vet vad som gäller. När det gäller regelförenklingar är det så att det fanns ett förarbete innan den nuvarande regeringen kom in. Man kom faktiskt till ett dukat bord. Vi hade redan satt i gång med flera olika utredningar, där man hade tagit fram förslag och uppgifter om vilka regler som var kostsamma inom många olika områden. Det fanns en möjlighet att sätta i gång med att åstadkomma konkreta åtgärder. Den möjligheten tog man inte, utan man har bara dragit detta i långbänk. Man har fortsatt att utreda i det oändliga. Inte ens nu efter ett och ett halvt år har man kommit med konkreta förslag.

Fru talman! Om 18 månader är en oändlighet eller inte låter jag andra bedöma. När det gäller tydligheten i 5-procentsnedsättningen är det definitivt så att detta inte var någonting okänt för företagare. Sedan är det alltid så i valrörelser att man gärna vill nå ut ännu bättre med sin politik. Det vet Per Bolund också. Vi ska tänka på det till nästa valrörelse.

Fru talman! Först yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner och reservationer. När vi nu debatterar ett betänkande som heter Företagsfrämjande insatser känns det bra att kunna konstatera att svenskt företagsklimat har förbättrats sedan regeringsskiftet hösten 2006. Flera viktiga beslut har tagits som har bidragit till att underlätta för företagande och entreprenörskap. Regeringen ärvde ett system där företagens intressen sällan lyssnades till, där företagande inte ansågs vara en prioriterad fråga. Det synsättet är numera ett minne blott. Företagsfrämjande insatser är en prioriterad och mycket viktig fråga för regeringen. Det blir extra tydligt när man frågar företagare i landet. En stor majoritet anser att dagens regering är betydligt bättre för företagen än den förra socialdemokratiska regeringen. Det är intressant att socialdemokrater och vänsterpartister nu plötsligt börjar intressera sig för företagsklimatet. När man läser oppositionens reservationer förundras man över deras nyvunna intresse. Tolv års regerande räckte uppenbarligen inte för att någonting skulle hända, utan det är först efter ett och ett halvt år i opposition som idéerna börjar strömma till. I reservationerna kan man läsa att riskkapital är viktigt. Gott så. Samtidigt lovar samma opposition att återinföra förmögenhetsskatten om den kommer tillbaka till makten. Snacka om dubbla budskap! Avskaffandet av lex Uggla var oppositionen också emot, trots att det är en viktig åtgärd för företagens riskkapitalförsörjning. Utöver slopandet av dessa skadliga skatter avser regeringen att förstärka bankernas förmånsrätt. En utredare ser nu över systemet med statliga finansieringsinsatser, då risken för bland annat överlappning av de många system som finns i dag är överhängande. För regeringen är frågan om riskkapitalförsörjning för landets företag jätteviktig. Att vi äntligen fått bort lex Uggla och förmögenhetsskatten är mycket viktigt. Nu går vi vidare för att se hur vi ytterligare kan öka riskkapitalet i Sverige. En fråga som vi kristdemokrater driver är att införa ett riskkapitalavdrag som skulle möjliggöra ett skatteavdrag för riskkapital upp till en viss nivå. Det är något som skulle kunna vara mycket viktigt, inte minst för många familjeföretag som behöver riskvilligt kapital. Andra viktiga åtgärder som underlättar nystartandet av företag är förenklade regler för att få F-skattsedel som är på gång liksom bildandet av nystartskontor. Dessa åtgärder införs för att underlätta för fler att våga och kunna starta företag. För 2007 satsade regeringen 100 miljoner kronor för att främja kvinnors företagande och öka kunskapen kring frågan. Nutek har fått ett treårigt uppdrag att främja kvinnors företagande. Målet är bland annat att minst 40 procent av samtliga nystartade företag ska drivas av kvinnor. Även Vinnova och SCB har fått uppdrag som härrör till kvinnors företagande. Även satsningar på företagande bland personer med utländsk bakgrund ökas. 20 miljoner kronor satsas 2008 för att stödja företagande i denna grupp. En annan viktig fråga för bland annat invandrarägda företag är hur offentliga aktörer sköter lagen om offentlig upphandling. Enligt en rapport från Internationella företagarföreningen i Sverige missköts den offentliga upphandlingen med en alltför stor andel direktupphandlingar. Inte heller dessa sköts som de ska. Invandrarägda företag anses vara särskilt drabbade av detta. Det finns all anledning att vara vaksam över detta så att mindre och nystartade företag också kan få ta del av den stora omsättning som offentlig upphandling trots allt utgör. Enligt beräkningar är det uppemot 400 miljarder kronor. Som kristdemokrat vill jag verkligen lyfta fram de sociala företagen. De utgör en ovärderlig del av svensk arbetsmarknad. Min förhoppning är att denna kategori företag i större utsträckning än i dag kan bidra till att bryta utanförskapet för den grupp människor som står allra längst från arbetsmarknaden. Därför är jag glad att regeringen tillsatt en utredning vars syfte är att komma med förslag som kan öka antalet sociala företag. Jag ser fram emot utredningens resultat. Fru talman! År 2007 var ett rekordår när det gäller nyföretagandet. Totalt startades 62 563 nya företag, vilket är en ökning med 10 procent på ett år. Sysselsättningen slår alla tiders rekord. Arbetslösheten har inte varit så låg sedan 1980-talet, och den positiva utvecklingen ser ut att fortsätta. Därför blir det så besynnerligt att ta del av oppositionens reservationer där exempelvis Socialdemokraterna påstår att Sveriges konkurrenskraft kraftigt försämras med regeringens politik. Statistiken visar tvärtom att svensk konkurrenskraft gentemot omvärlden ökat det senaste året från en sjundeplats till en tredjeplats enligt World Economic Forum. Bara Finland och Schweiz ligger före oss. Regeringens politik för arbete och företagande har gett tydligt resultat. Ändå är arbetet med att förbättra företagsklimatet bara igångsatt. Flera åtgärder kommer att levereras. Det är ett arbete som jag och den kristdemokratiska riksdagsgruppen ser fram emot.

Fru talman! Enligt Världsnaturfonden kan svenska företag som arbetar med miljöteknologi bli exportsuccéer. De har tillsammans låtit svenska, kinesiska och indiska experter studera tolv svenska företag samt analysera deras möjligheter att med rätt förutsättningar kunna växa på den internationella marknaden. Rapporten har mätt hur stor företagens produktion och export skulle kunna bli. Om potentialen är så stor kan man fråga sig varför det inte har kommit ett genombrott. Rapporten säger följande: Orsaken enligt företagarna själva är att det råder brist på riskkapital. Ingen vågar satsa stort förrän vinsten är garanterad i ett längre perspektiv. Vidare anser de i rapporten att det behövs ca 4 miljarder kronor om vi ska lyckas med utvecklingen, kommersialisering och export av energilösningar. Det visar på en sak, att det inte är intressant, att riskerna är för stora. När marknaden inte vill ta de riskerna, vem ska då gå in och ta dem om det inte är staten via någon form av riskkapitalfond? Vem ska annars göra det? De här möjligheterna försvinner ut i intet om ingenting händer. Det här är ju en del av lösningen av våra klimatproblem. Det är därför det är ett så stort behov av riskkapital. Det räcker inte med någon förmögenhetsskattesänkning när inte privata personer är beredda att ta de riskerna. Ge mig ett svar på det!

Fru talman! Det är roligt med Kent Perssons engagemang för riskkapital och viljan att företag ska få möjlighet att få de pengar de behöver. Då vill jag fråga först: Kommer förmögenhetsskatten och lex Uggla att återinföras om oppositionen får bilda regering? Hur bidrar detta i så fall till tillkomsten av riskvilligt kapital? I Finland har man avskaffat det. Där stöddes det av socialdemokraterna. Jag vet inte hur vänsterpartiet ställde sig där. Men hur ställer sig Vänsterpartiet här nu? När man talar om företagande är den tanke jag får: Hur ser egentligen Vänsterpartiet på företagande? Har vi rätt andel statligt ägande i Sverige, eller ska det öka? Jag vet att Vänsterpartiet har haft en intern debatt om att det borde vara mer av förstatligande. Jag tycker att det är viktigt att få reda på hur ni står i den frågan.

Fru talman! Nu försöker Mikael Oscarsson slingra sig ur den frågeställning som jag tog upp från början. Hur ska vi göra med de innovationer som finns i Sverige, med den potential som de här företagen har att växa ytterligare på exportmarknaden? Ska de få något stöd eller inte? Inte hjälper det med en sänkning av förmögenhetsskatten. Det är inte lösningen på det när det privata kapitalet inte vill satsa på de här idéerna. Vem ska då göra det? Ska vi sitta med armarna i kors som regeringen gör nu, eller ska vi gå in och satsa? Det finns kapital i Sverige. Staten är oerhört rik och har goda finanser, har haft det länge med stora överskott i statsbudgeten och intäkter från utförsäljning av företag. Vad ska vi leva av i framtiden? Vi kan inte klia varandras ryggar. Det är inte det som ger oss möjligheten att finansiera vår välfärd på sikt. Vi måste faktiskt bygga upp någonting som står sig internationellt med nya innovationer, göra den satsningen. Här finns det möjligheter. Varför inte ta den chansen att göra någonting som vi kan ha nytta av i framtiden för våra barn och barnbarn, så vi kan försörja oss här i Sverige, försörja vår välfärd och se till så att även generationerna i framtiden har möjlighet att utveckla sig?

Fru talman! Det är tydligt att Kent Persson har en väldig tro på att det är staten som ska fixa allt. Det är staten som ska ha riskkapital. Det är staten som ska lösa det här. Jag konstaterar att den enkla frågan hur Vänsterpartiet ser på företagande, om vi behöver mer av förstatligande i Sverige eller inte, lämnar Kent helt obesvarad. Vad gäller riskkapitalet i Sverige satsar regeringen på en översyn för att ytterligare förbättra det. Jag nämnde i mitt anförande behovet av att införa ett riskkapitalavdrag. Det fanns under den förra borgerliga regeringen. Det är något som vi har slagit fast i Bankerydsuppgörelsen att vi ska arbeta för. Nu är det på gång att regeringen ska utreda det. Jag är förvissad om att det kommer mer av förstärkningar till företag som vill exportera ännu mer, för detta är jätteviktigt. Inte minst när det gäller miljökunnandet har vi en jättemöjlighet. Den ska vi ta. Jag är övertygad om att det kommer en hel rad med förbättringar med riskkapital i vårt land.

Fru talman! Jag har en kort fråga till Kristdemokraterna. I ditt anförande sade du, Mikael Oscarsson, att du hyllar företagsfrämjande insatser som något väldigt bra. Din allianskollega folkpartisten Karin Pilsäter liknade de företagsfrämjande insatserna vid bidrag och jag tolkade det som att det är en underprioriterad fråga. Har ni olika syn på företagsfrämjande insatser? Vilken är Kristdemokraternas syn? Med risk att upprepa mig måste jag säga det igen: Det går ju faktiskt skapligt bra för Sverige. Det har gått jättebra under våra tolv år i regeringsställning. Vi har byggt välståndet. År 2006 hade vi 156 000 nya jobb. År 2007 dippade det ned till 80 000 jobb. För 2008 är prognosen 20 000 nya jobb. Konjunkturinstitutet rapporterar att vi inte har haft en så hög inflation på 14 år. Amsrapporterna säger samma sak. Man kan se varsel komma. Man har förvarnat om att det kan bli en ökning av arbetslösheten i slutet av året. Det är självklart oroande. Vi socialdemokrater är jättebekymrade när vi ser att ni slösar bort och slarvar bort det välstånd som vi har byggt upp. Jag vill också fråga Kristdemokraterna: Vilka småföretag tjänar på att ni har tagit bort förmögenhetsskatten?

Fru talman! När det gäller engagemang för företagande är vi i alliansen rörande överens om att på alla tänkbara sätt se till att få ett bättre företagsklimat. I en översyn av vad som har hänt under de här ett och ett halvt åren konstaterar man att vi har lyckats betydligt bättre i arbetet än vad Socialdemokraterna gjorde under tolv år. Det är en väldig skillnad i engagemang och det är en väldig skillnad i att leverera. Jag vill ställa samma fråga till Karin Åström: Kommer förmögenhetsskatten och lex Uggla att återinföras om oppositionen får bilda regering? Hur bidrar det i så fall till ökad tillkomst av riskvilligt kapital? Hur förklarar oppositionen Sveriges kraftiga klättring vad gäller den konkurrenskraft som har skett under det senaste året om den inte beror på regeringens ekonomiska politik? Konjunkturen kan knappast vara svaret eftersom hela världen har upplevt en kraftig konjunkturuppgång.

Fru talman! Jag skulle gärna vilja läsa den där översynen som du berättar om, Mikael Oscarsson. Vad är det för översyn du hänvisar till hela tiden som säger att företagandet går bra i Sverige? Jag skulle gärna vilja veta vilken översyn det är och vilka siffror ni pratar om. Jag är väldigt nyfiken på utvärderingar av olika saker. Jag är tacksam om jag får veta det. De översyner och det som jag har läst handlar om att småföretagen är jättemissnöjda med allianspolitiken. Det är verkligheten. Det kan vi läsa i medierna och det finns rapporter om det. Småföretagen är faktiskt missnöjda. Ni har höjt arbetsgivaravgiften med 37 000 per år. Ni har krånglat till det med en massa regler. Ni kan inte lämna besked om när ni ska göra förbättringar när det gäller regelkrånglet. Det är en mängd saker som är sämre. Frågan om förmögenhetsskatten och vad vi tänker göra med den är jätteintressant, men jag ber att få passa. Vi har just nu väldigt intressanta diskussioner i vårt parti. Jag är alldeles säker på att vi kommer tillbaka längre fram med vad vi tänker göra med vår politik och hur vi vill göra för att öka företagandet i Sverige och ge jobb åt människor. Jag har inte fått något svar ännu. Vad är det för forskning och vetenskapliga belägg du har när du säger att småföretagen tjänar på förmögenhetsskatten? Det vill jag veta.

Fru talman! Karin Åström ber att få passa på frågan om förmögenhetsskatten och lex Uggla kommer att återinföras om oppositionen får bilda regering. Det blir intressant att se. Jag hoppas att ni kan lyssna på systerpartiet i Finland som har varit med och avskaffat den. Det ska bli intressant att se. Än så länge har ni varit hårdnackade motståndare. Det är märkligt att ni inte förstår sambandet. Förmögenhetsskatten är en skatt som har drivit ut hundratals miljarder från vårt land. Pengar som drivs från Sverige skulle naturligtvis kunna arbeta här i stället. Det är självklart att det har en påverkan på riskvilligt kapital. Vad regeringen har gjort för företagsklimatet har flera av talarna före mig räknat upp. Det är skatteavdrag för hushållsnära tjänster, förlängd redovisningsperiod för moms, arbetsgivarnas sjuklöneansvar efter andra sjukveckan har slopats, rätten till heltid har slopats. Det är ett kraftfullt arbete på gång när det gäller att minska regelbördan. EU har slagit fast att man ska minska bördan med 25 procent till 2012. Vi har sagt till 2010. Alla statliga myndigheter och departement har fått rapportera vad man kan göra. Ett regelråd är på gång. Man kommer att göra det som er regering sade sig göra, men ni kom aldrig till skott. Vi kommer att leverera. Var så säker!