Författningsfrågor

Fru talman! Detta betänkande är nästan gammalt redan innan vi har hunnit börja debattera det. I betänkandet hänvisar vi i de flesta frågor och motioner till den grundlagsutredning som inte var färdig när betänkandet skrevs men som är färdig nu. Vi gjorde upp före jul om Grundlagsutredningen. Alla sju partier stod bakom överenskommelsen. Det är på många sätt en styrka för vårt land att vi har kunnat skapa en sådan överenskommelse och samsyn. Det finns många länder där man träter om demokratins spelregler och ändrar system stup i kvarten beroende på vem som råkar vinna ett val. Man försöker ändra spelreglerna för att kunna nå egna fördelar. Så gör vi inte i Sverige. Så vill vi inte ha det. Vi vill ha långsiktiga och breda överenskommelser som kan stå sig i 35-40 år, på det sätt som den regeringsform som antogs 1974 har gjort. Samtidigt är det ett slags mogenhetstest för ett lands beslutsfattare. Klarar man av att göra sådana här överenskommelser och hålla sig till dem under lång tid? I Sverige har vi försökt göra det. Nu har vi en ny uppgörelse. Det är en helhetsuppgörelse. Den täcker nästan alla frågor. Det finns inga reservationer. Det finns inte ens några särskilda yttranden. Vi har inte löst alla bekymmer. Det finns några saker som ska utredas vidare, men det får man i det stora hela betrakta som mindre frågor. Från socialdemokratins sida är vi nöjda med den uppgörelse som gjorts. Hade vi fått bestämma helt själva hade det väl sett något annorlunda ut på en del punkter, men så är det alltid i en förhandling. Det är inga revolutionerande förändringar i regeringsformen. Lösningarna från 1974 står sig väl. Man skulle kanske kunna säga att vi har putsat lite i kanterna på regeringsformen. Vi socialdemokrater beskrivs ofta som konservativa i författningsfrågor. Det ligger något i det. Vi menar att den regeringsform vi har haft i huvudsak har varit bra och fungerat väl. Här har vi också stor majoritet av svenska folket bakom oss. Det finns inget starkt folkligt tryck på att göra några stora revolutionerande förändringar i vår författning, tvärtom. De opinionsundersökningar som har gjorts i dessa frågor visar att det finns ett starkt stöd för de huvudsakliga dragen i de demokratiska spelreglerna. I den mån nu människor funderar över det tycker de att det nog är ganska lagom avvägningar som har gjorts. En sak stör mig ofta i denna debatt. Det är att det finns en tendens till att reducera de stora demokratifrågorna till författningsfrågor. När man ska tala demokrati börjar man tala om författningsfrågor som detaljer i valsystem och så vidare. Man förminskar den stora demokratifrågan om man gör den till något slags teknikaliteter i valsystemet. Vår inställning är att demokrati är mycket mer än författningsfrågor. Det finns många länder som kan kalla sig demokratier. Det finns olika kriterier för det. Grundkriterierna måste vara allmän och lika rösträtt, valhemlighet, respekt för mänskliga rättigheter, yttrande- och tryckfrihet, självständigt rättsväsen och ytterligare några sådana formella kriterier. Svaret på frågan om det är en bra eller en dålig demokrati måste man dock söka utanför det formella. Det måste man söka med andra frågor. Hur ser det ut för folket i ett land? Har de mat för dagen? Har de tak över huvudet? Kan de läsa och skriva? Känner de tillhörighet med det samhälle de lever i? Författningsfrågorna är bara instrumenten för att utöva demokrati, men demokrati är mycket mer än så. De författningspolitiska instrumenten är inte demokratin i sig. Man kan ha ett land som lever upp till alla de formella författningspolitiska demokratikriterierna, men om de ekonomiska klyftorna får växa och de sociala motsättningarna tillta kommer de antidemokratiska krafterna att växa sig allt starkare. Då kommer folkstyrets grunder att eroderas. Vi ska inte förminska demokratifrågan. Ska vi säkerställa och utveckla demokratin i vårt land är det inte i första hand författningsförändringar vi ska göra. Då handlar det i stället om att föra en politik som minskar klyftorna och de sociala spänningarna - inte tvärtom som nu är fallet. Under utredningen slogs vi ofta av en paradox. Politiker som sade sig vilja utveckla demokratin var inte sällan snabba att lägga fram förslag som folk i allmänhet inte alls var med på. Jag ska nämna två sådana frågor. Det ena var frågan om skilda valdagar. Där krävde de borgerliga att man skulle skilja valdagarna åt, och man drev detta hårt. Det kan finnas argument för det. Det finns också starka motargument. Det starkaste är naturligtvis att valdeltagandet vid en sådan ordning förmodligen skulle falla. Det är erfarenheten överallt där man har skilda valdagar. Varför skulle Sverige vara annorlunda? När kommunala företrädare har tagit upp den frågan med oss, vilket ibland har hänt, har jag alltid ställt motfrågan: Om resultatet av att skilja valdagarna åt skulle bli att valdeltagandet i de kommunala församlingarna faller till 40-50 procent, vilken legitimitet skulle du som kommunal beslutsfattare ha i en sådan situation? Finns det något värre slag mot kommunalt självstyre än att ställa till en ordning där valdeltagandet blir så lågt att hela kommunsektorns demokratiska legitimitet kan ifrågasättas? Frågan om skilda valdagar har drivits hårt från en del håll. Då ställer man sig frågan: Finns det något folkligt stöd för att skilja valdagarna åt? Grundlagsutredningen gjorde opinionsundersökningar och tittade på detta. Man har följt folks inställning till denna fråga under en ganska lång tid. Man ställde följande fråga till folk: Tycker ni att det är bra eller dåligt att skilja valdagarna åt? 5 procent av befolkningen tyckte att det var en mycket bra idé att skilja valdagarna åt. 12 procent tyckte att det var en ganska bra idé att skilja valdagarna åt. Det var alltså 17 procent som tyckte att detta var en ganska bra eller en mycket bra idé. De som tyckte att det var en mycket dålig idé eller en ganska dålig idé var 48 procent av befolkningen. 35 procent hade ingen åsikt. Dessutom har stödet för skilda valdagar fallit genom åren. Stödet för skilda valdagar har halverats mellan år 2000 och 2006. Skilda valdagar är alltså av många skäl ingen bra idé. Den inställningen har också svenska folket i allmänhet. Därför vill man inte ha det. I utredningen tittade vi också en hel del på personvalsfrågorna. Vi tittade på opinionsundersökningar. Hur ställer sig egentligen folk till personval? När man följer dessa undersökningar får man intrycket att de som är mest intresserade av personval är politikerna själva. Grundlagsutredningen gjorde en opinionsundersökning om detta. Man frågade: Vill ni ha ett ökat personval, eller vill ni ha ett minskat personval, eller tycker ni att det är ganska bra som det är? 12 procent ville ha ett ökat inslag av personval. 54 procent sade att det var ganska bra som det var och att det var en rimlig avvägning. 12 procent ville ha ett mindre inslag av personval, och hela 14 procent ville inte ha något personvalssystem alls. Det var alltså fler som ville ta bort personvalet helt än som ville utöka det. Det var dubbelt så många som ville ta bort eller minska personvalsinslagen än som ville utöka dem, och de allra flesta ville ha det ungefär som det är i dag. Nu gör vi en uppgörelse om att sänka spärren i personvalet, från 8 till 5 procent. Jag tror inte att det kommer att få några stora effekter. Men vi kom ändå fram till att det inte fanns något argument för att vi just i riksdagsval ska ha en spärr på 8 procent men att vi i alla andra val ska ha en spärr på 5 procent. Därför kunde vi göra upp om det. Men man måste ha klart för sig att det inte är korrekt att det utanför detta hus finns ett starkt folkligt tryck för långtgående reformer när det gäller personval. Det finns de som tror det. Men det finns inget sådant. Jag tror att det som folk i allmänhet resonerar kring i dessa frågor, i den mån de tänker på det, är att de vill ha tydliga politiska alternativ att välja mellan, tydliga färdriktningar - vi vill att landet ska gå i den riktningen, och vi vill att landet ska gå i den riktningen. Då tror jag nog att de ser att det kan finnas en otydlighet om man driver personvalsinriktningen för långt i stället för det grundläggande partival som vi har. Dessutom tror jag att folk i allmänhet är rädda för att enskilda beslutfattare, enskilda politiker, ska knytas upp till mäktiga ekonomiska intressen som ska finansiera deras personvalskampanjer. Jag tror att folk i allmänhet i fråga om detta faktiskt gör en ganska riktig bedömning. Det finns skäl att vara skeptisk till att detta drivs alldeles för långt. Nu har vi en uppgörelse på plats. Den gäller mycket annat än bara detta - valsystem eller skilda valdagar. Vi har gjort upp om lagprövningsrätt. Vi har gjort upp om hur vi ska reglera det kommunala självstyret. Det finns många frågor som vi har grävt i. Våra åsiktsskillnader partierna emellan kommer säkert att bestå. Det är klart att vi kommer att ha olika uppfattningar om detta. Men jag hoppas att det som vi nu har gjort är att vi har lagt undan den mer skarpa konflikten i detta under lång tid framöver. Vi har kommit överens om att det som vi nu har gjort upp om ska hålla åtminstone lika länge som den gamla regeringsformen, åtminstone 35-40 år framåt. Det tycker jag att vi är skyldiga varandra nu när vi har gjort detta handslag kring författningsfrågorna.

Fru talman! I det betänkande som vi nu debatterar om författningsfrågor behandlas 54 motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Man kan säga att det handlar om författningsfrågor, men det berör också demokratifrågor - grundvalen i vårt samhälle. Ur detta perspektiv tycker jag att det är oerhört glädjande att det finns 54 motionsyrkanden från riksdagsledamöter. Det visar att vi här i riksdagen arbetar aktivt med demokratifrågor. Vi är beredda att vara med och utveckla demokratin. Det går nämligen aldrig att slå sig till ro och säga att vi nu har demokrati och att den fungerar utmärkt. Det förhållningssättet skulle vara ett sätt att sätta stopp för demokratin. Ur detta perspektiv refererar jag till Grundlagsutredningen som på ett enligt mig bra parlamentariskt sätt har arbetat fram gemensamma förslag inom riksdagen just för att demokratifrågorna - grunden för vårt samhälle - ska kunna fortsätta att vila på trygga ben och inte ändras över tiden. Jag kan om motionerna i betänkandet säga att flera av dem återkommer under årens lopp. Därför har vi också från utskottets sida valt en förenklad behandling. Det innebär dock inte att motionerna är mindre viktiga för den sakens skull. Spännvidden när det gäller motionerna är väldigt stor. De handlar om allt från minskning av antalet riksdagsledamöter till större genomslag för personval. De handlar om kommunal demokrati. De handlar om att synliggöra och tydliggöra plattformar för de olika politiska partierna. De handlar också om domarväsendet. De handlar alltså om grunderna för vår demokrati. Jag ska gå tillbaka till Grundlagsutredningen. Vi moderater företräddes av Henrik von Sydow. Det gör att jag inte kan referera till hur diskussionerna har gått i Grundlagsutredningen på det sätt som Morgan Johansson kan som också har suttit i Grundlagsutredningen. Men det som jag kan säga är att jag tror väldigt mycket på Grundlagsutredningen. Jag ser fram mot den proposition som regeringen kommer att lägga fram så småningom eftersom det, som jag sade, är viktigt med gemensamma värden och en gemensam grund så att vi inte ändrar grundlagen utan att den kan verka under många år. Jag avstår från att benämna och gå in på de motioner som tas upp i själva betänkandet i ett närmare perspektiv eftersom jag tycker att det gemensamma ställningstagandet är det viktiga i demokratin. Jag vill beröra en fråga som vi moderater har drivit mycket, och den handlar om personvalet. Som moderat tror jag, precis som mina partikolleger som har motioner som tas upp i detta betänkande, att det är viktigt med ett tydligt personval. Det handlar om att synliggöra för medborgarna vilka som är valda. Men det handlar också för medborgarna om att i större omfattning kunna utkräva ett ansvar. Vad jag vill säga är att det här är mina reflexioner. Jag avstår således från att yrka bifall till de motioner som finns här, just med hänvisning till Grundlagsutredningen. Den är det primära i de här sammanhangen. Det finns också två särskilda yttranden i betänkandet. Det är väldigt glädjande att det som sägs i det ena yttrandet är tillgodosett. Det handlar om att skriva in frågan om att inte undvika diskriminering på grund av sexuell läggning. Detta är ju något som kommer att finnas med i grundlagen framöver. Jag tycker att det visar att demokratifrågorna fungerar bra och fortsätter att utvecklas.

Herr talman! Jag vill inledningsvis instämma i det som Margareta Cederfelt lyft fram i sitt anförande och därmed också yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkande KU9 rörande författningsfrågor. Denna debatt handlar om 54 motionsyrkanden, av vilka många förtjänar att särskilt lyftas fram. Jag sätter stor tilltro till det beredningsarbete som Regeringskansliet nu ska göra - detta efter det att Grundlagsutredningen i december presenterat sitt slutbetänkande. Många av de motioner som behandlas i detta betänkande berör särskilt Grundlagsutredningen men också Ansvarskommittén där motionerna i fråga går längre än utredningarnas slutbetänkanden. Av respekt för den fortsatta processen väljer jag att inte kommentera frågeställningarna i ljuset av utredningsförslagen och beredningsarbetet utan i ljuset av Centerpartiets fastlagda politik vad gäller författningsfrågor. Centerpartiet står bakom slutbetänkandet - detta för att nå en bred överenskommelse som varar över tid. Men det är ingen hemlighet att de förslag som Grundlagsutredningen unisont lade fram var ett mycket kompromissat slutbetänkande där alla partier mer eller mindre fick ge upp viktiga hjärtefrågor för att komma överens. För egen del kan jag bara beklaga att den viktiga Grundlagsutredningen inte kom med några större konstitutionella reformer utan enbart gick några steg i rätt riktning. I stället för en författningsdomstol, som hade varit en juridiskt tydlig kontroll av om politiska beslut lever upp till mänskliga fri- och rättigheter, valde man att plocka bort uppenbarhetsrekvisitet i regeringsformen. Det kan få stor betydelse i lagprövningsfrågor i framtiden. I stället för att helt ge väljarna makten att besluta om vem som ska företräda dem genom personval tillämpat fullt ut sänktes i alla fall spärren till 5 procent så att det är samma spärr till alla politiska församlingar. Herr talman! Att stärka riksdagens makt och inflytande, att stärka väljarens makt genom ett ökat personval, att se över valkretsindelningen samt att se hur vi bäst kan gagna medborgerliga fri- och rättigheter genom en författningsdomstol är frågor som jag tycker är högst intressanta. Det finns en dynamisk och intressant diskussion i triangeln parti-politiker-väljare. För vems skull finns egentligen politiken - för de enskilda partiernas eller för medborgarnas skull? Och vem ska fälla den avgörande rösten? Det är min starkaste övertygelse att personvalssystemet måste ses över och reformeras och att mer makt ges till medborgarna, väljarna. Men den önskan lär inte förverkligas, i alla fall inte under nästkommande decennium. Den kompromiss som nåddes i samband med den svenska personvalsreformen på 1990-talet har en släng av en gyllene medelväg. Om kandidaten lyckas skramla ihop 8 procent av sitt partis röster får väljarna någonting att säga till om. Annars är det den interna partiordningen som gäller. Men i kommunerna får väljarna lite mer att säga till om. Där räcker det med 5 procent. Grundlagsutredningen säger nu i sitt förslag att samma gräns ska gälla i alla val. Det är bättre än dagens system men absolut inte det bästa. Vi måste formulera ett valsystem som är byggt på förtroende, även utanför det egna partiet - ett förtroende man får av väljarna men också ett förtroende som man kan bli av med genom att väljarna får säga sitt. Det är ett ödmjukt system och ett valsystem som öppnar dörren för påverkan och ansvarsutkrävande, vilket skulle gagna det politiska samtalet i Sverige. Men framför allt, och det viktigaste: Det blir väljaren och ingen annan som bestämmer vem som ska sitta i Sveriges riksdag. Herr talman! För Centerpartiet är människans frihet grundläggande. Det är lika naturligt som ett starkt kommunalt självstyre och lika naturligt som att makten ska finnas så nära människor som möjligt - inte centralism utan decentralism. Centerpartiet har i flera decennier arbetat med decentralisering. År 2003 blev decentralismen federalismen - en stark markering och vilja till att skapa ett nytt konstitutionellt samhälle. Federalismen är utifrån dagens statscementerade perspektiv ett uppochnedvänt samhälle - ett samhälle som byggs underifrån och uppåt. Vi behöver en samhällsordning som stärker den lilla sfären närmast var och en - sfären där Anders och Sofia kan påverka sin tillvaro och känna makten över de beslut som fattas. Vi behöver, anser Centerpartiet, bygga Sverige efter federalismens principer om ett starkt mandat för den enskilda människan men också lokalt, för kommuner och regioner. Vi kan inte längre vara statens beskyddare. Vi på den statliga nivån bör se till att makten kommer så nära Anders och Sofia som möjligt. Det lokala självstyret får inte enbart bli vackra ord i portalparagrafen i den svenska grundlagen utan måste få verklig innebörd. Därför är jag glad över att Grundlagsutredningen nu ger kommunerna ett särskilt kapitel i regeringsformen. Vårt arbete med att bygga samhället efter devisen "mer människa, mindre stat" får ändå en början här. En nedmontering av statens betydelse och en uppgradering av det regionala och kommunala självstyret är i första hand centralt utifrån en demokratiaspekt. Ju närmare besluten fattas, desto mer kan människor påverka. I betänkandet finns det en motion från Centerpartiet rörande just regioner och kommuner - en motion om en regionalisering som gör det möjligt att flytta makt från statlig nivå till regional och kommunal nivå samt om en kompetenskatalog som ska förtydliga ansvar och befogenheter. Vi ställer oss bakom konstitutionsutskottets avstyrkande av motionen, i avvaktan på den beredning som för närvarande pågår rörande Ansvarskommitténs slutarbete.

Herr talman! Det vi nu hörde är ett utmärkt exempel på den paradox som jag berörde i mitt anförande här. Här talar man om demokrati, om väljare och sådant. Sedan lägger man fram ett förslag som inte har något som helst stöd i väljarkåren, nämligen ett förslag om att helt och hållet ta bort personvalsspärren. Det är ju vad ni, Annie Johansson, stod för. När man frågat väljarna vad de tycker är det, precis som jag tidigare sagt, bara 12 procent som vill ha ett ökat inslag av personval. Om man frågade väljarna om det helt och hållet borde vara ett ökat inslag av personval och om de vill ta bort personspärren över huvud taget skulle, kan jag tänka mig, svaret bli en knappt mätbar siffra vad gäller stödet för det förslag som du, Annie, precis har lagt fram. Det finns starka argument mot att driva det så långt. Det måste finnas en balans mellan partival å ena sidan och personval å andra sidan. Om ni ska driva det så långt i personvalsfrågan kan jag säga att det finns väldigt starka argument mot. Ett argument är, som jag varit inne på, att risken finns att starka ekonomiska intressen binder enskilda politiker till sig. Vi behöver inte gå särskilt långt ut i världen för att hitta just ekonomiska intressen som finansierar enskilda politikers kampanjer. Detta är livsfarligt. Ett annat argument är att det bidrar till ett förytligande av politiken. Det viktiga blir inte längre vilken politik partierna står för, utan det viktiga blir det personinriktade: Vem är det? Hur gör han? Hur gör hon? Ett sådant förytligande av politiken är också, skulle jag vilja säga, väldigt påtagligt där man har gått väldigt långt med sitt personvalssystem. Ett tredje argument är att det blir otydligt. Man vet inte riktigt i vilken färdriktning samhället egentligen ska röra sig. Att driva det så långt och att ha en så extrem position som Centern och de övriga borgerliga haft tror jag vore en väldigt dålig idé om man nu vill utveckla folkstyret. Dessutom har det faktiskt inget folkligt stöd.

Herr talman! Det är inte konstigt att jag och Morgan Johansson tycker olika i frågan. Vi representerar två helt olika ideologiska uppfattningar. Vi representerar också två helt olika partier och två helt olika stämmobeslut. Från Centerpartiets partistämma finns det en tydlig markering: Vi ska driva en politik i riktning mot personval fullt ut. Till skillnad från Morgan Johansson sätter jag inte upp fingret i luften och känner av den allmänna folkopinionen för att sedan bestämma vilken politik jag därefter ska driva. Jag drivs av ett ideologiskt patos. Det innebär att man sätter människan framför systemen och väljaren framför politiska partier. Man gör det bland annat konkret genom att driva frågan om ett ökat personval. Jag tillhör en av de sex personer som är personkryssade in i riksdagen. Jag har haft erfarenhet av just den farhåga som Morgan Johansson målar upp i sitt anförande. Blir politiken blir mer personifierad? Jag kan inte se att den blir det. Däremot känner jag till alla de människor som hör av sig till mig och säger: Annie, jag kryssade dig i den här frågan. Annie, jag lade min röst på dig i den här frågan. Jag vill att du ska agera. Det är ett förtroendeförhållande som stärks. Avståndet mellan väljare och politiker minskar genom att man känner att man har röstat på en specifik person. Jag skulle heller inte vilja säga att politikern Annie sätts framför partiet. Däremot får det politiska budskapet en mer personlig prägel, vilket gagnar det politiska samtalet. Morgan Johansson pratade i sin inledning om demokrati. Det är intressant att 4 procent av svenska folket är medlemmar i ett parti. I dagens system är det alltså 4 procent av det svenska folket som bestämmer i realiteten både vilka som ska stå på listorna och vilka som ska representera människor i Sveriges riksdag.

Herr talman! Det är återigen fokus på jag, jag och jag, på person, person och person. De som är mest intresserade av detta är politikerna själva. Det är så det är. Väljarna i allmänhet vill ha tydliga partialternativ, politiska alternativ. Vilken färdriktning ska landet gå i, den riktningen eller den riktningen? Det är det man söker efter. Om det hade varit så som Annie Johansson säger, att om man har ett långt gånget personvalssystem minskar man gapet mellan väljare och valda, borde man ha sett det i valdeltagandet i de länder som har långt gångna personvalssystem. Finns det någon sådan slutsats? Kan man dra någon sådan slutsats? Det är snarare tvärtom. I länder med långt gånget personvalssystem har man lägre valdeltagande än i länder där man har partivalssystem. Det räcker att gå till våra nordiska grannländer. Det land i Norden som har det längst gångna personvalssystemet är Finland. Det är samtidigt det land som har det lägsta valdeltagandet i Norden. Jag tror att det hänger ihop med detta. När man drar det så långt att vi helst skulle ta bort personspärrarna skulle det räcka med 175 kryss för att ta sig in i riksdagen. År 2006 var det så. Det är släkten och lite till. Ni förstår själva vilka centrifugalkrafter som man sätter i gång i partierna i ett sådant läge. Det är ett mycket lättmanipulerat system. När väljarna ställs inför ett sådant system ser de inte längre de politiska alternativen så tydligt. Då finns det en risk att väljarna vänder sig bort från politiken. Då går man inte och röstar. Tesen att personval minskar klyftorna mellan väljare och valda håller faktiskt inte. De system som har det så visar precis tvärtom. Jag tror också att väljarna är ganska rädda för risken att man knyter upp ekonomiska särintressen och enskilda personer bakom sig.

Herr talman! Jag förstår faktiskt inte riktigt vad det är Morgan Johansson diskuterar när han säger ekonomiska intressen och företrädare bakom en. Man kan driva en personvalskampanj utan externa medel. Man kan driva en personvalskampanj genom att få medel internt från partiet, vilket var så jag gjorde. Man kan också driva en personvalskampanj som inte gör det möjligt att driva en annan linje än partiet. Det handlar om att sätta en personlig prägel på det politiska budskapet och om tydlighet. Säger man att Annie tycker detta skapar det ett närmare förhållande till åhöraren än om man säger att Centerpartiet tycker något. Just det personliga budskapet är en tydlighet. Frågan i det hela gäller vem som ska ha makten. Det är helt okej att Morgan Johansson tycker att det är de politiska partierna som 4 procent av svenska folket är med i som ska ha makten. Men för mig är det en självklarhet att den yttersta makten ändå ska finnas hos väljarna. Jag respekterar Morgan Johanssons åsikt. Jag respekterar andra partiers åsikter också. Men den fastlagda linjen för mitt ideologiska patos och för Centerpartiet är att flytta fokus från system till människor, från partiet till väljare. Jag skulle vilja uppmana Morgan Johansson att söka anställning som partistrateg hos Centerpartiet och försöka få in det ideologiska patoset, men så länge vi har en fast utlagd liberal linje är det ett fullt personval som är vår vision och vårt mål.

Herr talman! I går fick USA en ny president, Barack Obama. Världen har stora förhoppningar på att USA åter kan bli inte bara världens mäktigaste stat utan också en förebild för alla människor som längtar efter att leva sina liv i fred, frihet och demokrati. Alla ledare vet att man måste leva som man lär. För att återupprätta respekten för mänskliga rättigheter världen över behöver vi ett USA som stänger Guantánamo och förbjuder användningen av tortyr. När Barack Obama skulle bli president i går officiellt svor han presidenteden. Fritt översatt lyder den så här: Jag lovar att troget uppbära presidentämbetet och efter min bästa förmåga bevara, skydda och försvara USA:s grundlag. Det var kort och koncist. Allt handlade om grundlagen. Den ska presidenten försvara. När hör vi i Sverige politiker referera till grundlagen? Jag kan hålla med Morgan Johansson om att bra demokrati är mycket mer än en grundlag. Men som liberal är det viktigt för mig att också säga att utan en rättsstat fungerar inte demokratin. En rättsstat kan bara upprätthållas om den gamla devisen att land ska byggas med lag efterlevs. Den traditionen är tyvärr inte så djupt förankrad i Sverige. I år uppmärksammar vi att det är 200 år sedan vårt rike klövs itu och Sverige och Finland blev två olika länder. Regeringsformen som då antogs 1809 gällde fram till 1974 trots att det i den stod att det var kungen som allena styrde riket. Det var tur att demokratin trots grundlagen fick sitt genombrott och att makten flyttades från kungen till riksdagen. Men det säger en hel del om vårt land och hur grundlagen har respekterats i vårt land. Samhällsdebattören Stig-Björn Ljunggren sade för något år sedan om grundlagen: Regeringen kommer att använda den som karottunderlägg om det behövs. Jag tror att det var överdrivet, men Ljunggren sätter fingret på en svaghet i vår rättsstat. Nu när vi är en demokrati måste vi ändra vårt förhållningssätt till grundlagen och inse att den är lika viktig att värna här som i USA. Det attitydskiftet är en viktig grundlagsreform. Men det antyds bara mellan raderna i Grundlagsutredningen, som jag minns det efter genomläsningen under juluppehållet. Någon får gärna rätta mig på den punkten. Folkpartiet har företrätts i Grundlagsutredningen av Daniel Tarschys och Lena Isaksson. Det är inget omvälvande som föreslås utan ett antal justeringar av regeringsformen. Men de är ändock viktiga. Låt mig nämna några punkter som vi i Folkpartiet liberalerna välkomnar särskilt. För det första är det att det så kallade uppenbarhetskravet tas bort. Det betyder att det inte längre i regeringsformen uppställs något krav på att en uppenbar motstridighet måste föreligga mellan en vanlig lag och grundlagen för att grundlagsbestämmelsen ska få företräde. Lagrådets förhandskontroll av lagars grundlagsenlighet stärks också. Det är viktiga reformer för att värna vår grundlag, även om vi i Folkpartiet hade gått längre med att också ha en författningsdomstol. Men det här är viktiga reformer. Viktigt är också att kontrollmakten stärks, att konstitutionsutskottet får tillgång till alla handlingar för att kunna göra sin granskning och att alla utskott får ett tydligare mandat att också granska hur regeringen utövar sin makt. Det är också positivt att grundlagen betonar forskningens frihet. Det gör moderna grundlagar. En annan viktig punkt för oss liberaler är att skyddet mot diskriminering utvidgas till att också omfatta sexuell läggning. Som Sveriges Europavänligaste parti är vi också nöjda med att EU-medlemskapet nu slås fast ordentligt. En sänkt personvalsspärr från 8 procent till 5 procent i riksdagsval såsom i kommunala val ger människor en ökad möjlighet att påverka vilka som ska representera dem i denna kammare. Det stärker demokratin, för även om vi alla företräder ett parti vet vi att våra partier har breda partiprogram, och det kan vara mycket viktigt och intressant för en väljare att kunna välja. Vill man välja en person som är specialiserad på skolfrågor, eller vill man välja en person som är specialiserad på rättsfrågor till exempel? Vi i Folkpartiet hade gärna tagit bort spärrarna till personvalet över huvud taget, men vi är glada att vi nu i alla fall tar några steg när det gäller riksdagsvalet. Herr talman! Jag har fattat mig kort, eftersom det betänkande vi debatterar inte innehåller några skarpa förslag. Utredningen är nu ute på remiss, och förhoppningsvis bidrar det till en viktig debatt i Sverige om våra grundlagar. Grundlagarna är fundamentet för vårt samhällsbygge och förtjänar i en rättsstat att talas om och hänvisas till i större utsträckning än i dag.

Herr talman! Två saker reagerar jag över. Cecilia Wigström refererar till USA. Skulle USA vara en bättre rättsstat än Sverige? Har Cecilia Wigström hört talas om Guantánamo? Det är en sak att säga att man ska hedra grundlagen och att vi alla ska ansluta oss till den. Det är en annan sak att sedan leva upp till den och se till att man har en ordning som säkerställer att regering och riksdag faktiskt följer grundlagarna. Där måste väl ändå Cecilia Wigström medge att just det amerikanska systemet inte har visat sig vara något föredöme, åtminstone inte de senaste åren. Cecilia Wigström resonerar sedan kring lagprövning, domstolars lagprövningsrätt och uppenbarhetsrekvisitet. Det vi gör i Grundlagsutredningen är att vi omformulerar uppenbarhetsrekvisitet. Vi tar inte bara bort det, utan vi gör en hänvisning till folksuveränitetsprincipen - det är trots allt det som vårt parlamentariska system står för. Det är här i riksdagen som politiska beslut fattas. Domstolar tolkar lag, men domstolar skapar inte lag. Det är det som är innebörden i folksuveränitetsprincipen. Jag tror att vi alla är överens om att det kan finnas situationer när riksdagen kan fatta beslut som kan komma att strida mot andra beslut och lagar och kanske också i viss mån mot Europakonventionen. Alla lagförslag ska förstås först beredas ordentligt, men det ska finnas en nödventil i efterhand, någon form av korrektiv som man måste använda sig av om sådana lagar skulle stiftas här. Det är det vi säger. Vi hänvisar också till den så kallade normhierarkin, det vill säga, i sådana situationer står grundlag över lag, och då är det domstolar som beslutar om det. Men folksuveränitetsprincipen är vi överens om, och en av de stora slutsatserna i det här betänkandet är faktiskt att alla partier är överens om detta.

Herr talman! Jag är ingen expert på tillståndet i Sverige som rättsstat och inte på USA som rättsstat heller, så jag vill inte svara exakt på din fråga. Men jag vill ändå påstå att rättsstaten USA fungerar ganska bra, eftersom många av de beslut som har tagits av presidenten för att inrätta Guantánamo - ett läger som jag totalt fördömer - ju har överklagats. Många av de besluten har också ogiltigförklarats av Högsta domstolen i USA eftersom besluten inte har varit förenliga med USA:s grundlag. På det sättet har rättsstaten USA fungerat. Rättsstaten handlar som sagt om att följa lagstiftningen. Fallet Guantánamo har överklagats, och jag reagerar också mycket starkt på de andra övergrepp mot mänskliga rättigheter som USA har hållit på med på andra länders territorier. Det har som sagt överklagats, och jag tror att även frågan om tortyr har varit uppe i kongressen. Jag är ingen expert, men jag skulle kunna tro att även där finns rättsliga processer som är i gång för att helt enkelt ogiltigförklara de beslut som har tagits av presidenten där man har legitimerat tortyr. På det sättet fungerar ju rättsstaten: Man stoppar exekutiva beslut från regeringen eller från kongressens sida om de strider mot principer i grundlagen. För mig som liberal är det oerhört viktigt att vi värnar mänskliga rättigheter och dem som slås fast i den svenska grundlagen och att Sveriges riksdag inte stiftar lagar som strider mot dem. Därför måste vi ha ett skydd så att mänskliga rättigheter alltid respekteras i vårt land.

Herr talman! Självklart är det så. Cecilia Wigström säger att det har varit uppe i den amerikanska kongressen och i domstol och så. Javisst, men likväl står Guantánamo där. Det krävdes en ny president. Det krävdes att det politiska systemet ryckte in för att få en ändring till stånd. Det jag reagerar över är den ibland vanliga tendensen vi har i Sverige att klä oss i säck och aska. Vårt system är ingenting värt, det finns andra som har ett mycket bättre system och så vidare. Tänk på att vi är ett av de länder som internationellt sett har ett mycket högt valdeltagande. Vi är ett av de länder där korruption kanske allra mest sällan förekommer, om man tittar på internationella rankningslistor. Vi har en författningstradition, en förvaltningstradition, ett rättssystem med månghundraåriga anor som jag skulle vilja säga är ett av de mest utvecklade i världen när det gäller rättsväsendet. Därför ska vi inte klä oss i säck och aska och racka ned på oss själva. Vi har i grund och botten ett ganska bra system som människor i allmänhet är nöjda med. De vill inte göra några stora och revolutionerande förändringar. När Cecilia Wigström för diskussionen på det sätt hon gör är hon egentligen ute efter något annat. När hon säger att Sverige inte är någon rättsstat, eller att det finns andra system som är bättre, är hon egentligen ute efter att skjuta över makt från politikerna, från den här kammaren, från riksdagen, till domstolarna. Precis så är det i det amerikanska systemet. Där har vi domstolar som kan fatta i grunden politiska beslut, vilket innebär att väljarna sedan inte kan ställa beslutsfattarna till svars. Men det innebär också att domstolarna i sig blir politiserade, för det blir viktigt vilka politiska åsikter olika domare har. Titta just på den amerikanska Högsta domstolen! Vi vill inte ha ett sådant system där man skjuter över mer och mer makt från de folkvalda politikerna till domstolarna. Där tror jag möjligen att vi skiljer oss åt.

Herr talman! Jag tycker att Morgan Johansson övertolkar det jag sade. Jag sade inte att rättsstaten Sverige inte fungerar. Jag klär inte Sverige i säck och aska, även om jag tillhör det parti som ändå påpekar och för fram till svenska medborgare att vi inte är det bästa landet på jorden. Socialdemokratin har hela tiden mer ägnat sig åt att försköna Sverige, på bekostnad av till exempel vårt deltagande i Europeiska unionen och liknande. Jag lyfte i mitt anförande fram att vi har en tradition av att inte respektera grundlagen. Nu har inte Morgan Johansson någon replikrätt, men det skulle vara intressant att veta om han inte tycker att det är lite anmärkningsvärt att vi har haft en tradition av att ha en grundlag i Sverige som antogs 1809 och i grunden inte förändrades förrän 1974, trots att vi under den tiden gjorde en massa förändringar och flyttade makten från kungen till riksdagen. Det var ett otroligt starkt maktskifte som inte blev ordentligt uttryckt i vår grundlag förrän 1974. Det är därför det är så viktigt att vi ytterligare förankrar den traditionen. Jag tror att vi ska ha en ödmjukhet i att bära med oss den historien. Därmed har vi inte samma tradition som i USA som har byggt upp sitt land kring detta och som ända sedan dess början på presidentinstallationerna har pratat om grundlagens värnande. Varför är grundlagen viktig att värna? Jo, för att det finns en risk att folksuveränitetsprincipen går ut över de mänskliga rättigheterna, att man i demokratins namn i ett parlament stiftar lagar som inskränker invånares mänskliga rättigheter. Det är därför vi tycker att det är viktigt att värna de mänskliga rättigheterna och att en domstol också kan övervaka det i fall lagar stiftas som i grunden är motstridiga till grundlagen. Nu tycker jag att Grundlagsutredningen tar ett bra steg i den här riktningen.

Herr talman! Morgan Johansson för ett intressant resonemang i början av sitt anförande, att demokratin är mycket större än författningsregleringen. Det är egentligen, höll jag på att säga, en livsstil. Jag har kanske tjatat om det många gånger i den här kammaren, men det är inte säkert att det här utskottet har hört det. Det är en intressant upplevelse som jag hade för 24 år sedan när jag besökte El Salvador. Det visade sig där att El Salvador under mycket lång tid hade haft en formellt sett mycket demokratisk konstitution, men den underliggande lagstiftningen var helt odemokratisk. Det handlar inte bara om författningsregleringar när det gäller demokrati. Demokratin ska levas, och den måste ständigt också återerövras. Därför är det väldigt viktigt vilka värden och värderingar vi bär med oss för att vi ska hålla demokratin levande. Jag tycker att en av behållningarna från Märkesårets seminarium i torsdags var det Birgitta Dahl sade: När vi bygger ett samhälle, bygger en konstitution, har vi att utgå från människans okränkbarhet. Det är något som även Alf Ross pekar på i sin klassiker Varför demokrati . I slutet funderar han omkring hur dessa värden uppstår och så vidare. Jag erinrade mig när jag satt här att jag satt med i Fri- och rättighetskommittén 1991-1995, tror jag att det var. Vi föreslog bland annat införlivande av Europakonventionen. Under den diskussionen vet jag att det var en ledamot som sade till mig att Europakonventionen är bara naturrättsligt tjafs. Då frågade jag vederbörande om han trodde på ett specifikt människovärde. Det gjorde han. Då frågade jag honom: Hur motiverar du det? Han var så pass klok att han förstod att han hade hamnat i en återvändsgränd så han svarade: Det är naturrättsligt tjafs. Just de här värdena finns det anledning att fundera på, hur vi håller dem levande och ständigt återerövrar dem för att kunna hålla demokratin levande. Vi har diskuterat en del hittills om Grundlagsutredningen, och jag skulle vilja säga att det är väldigt glädjande att vi har lyckats hitta ett samförstånd på ett antal punkter. Det finns, som Morgan säger, fortfarande åsiktsskillnader kvar, men vi visste inte till exempel i våras att alla hade ambitionen att komma överens. Om man vet - det är också en erfarenhet från konstitutionsutskottet - att alla har en ambition att komma överens går det att komma överens. Då får alla ge och ta. Det finns många intressanta frågeställningar. Vi kommer att återvända till dem om något år när regeringen har lagt fram sin proposition när det gäller grundlagsförändringarna. Jag tror att det är väldigt viktigt att man vårdar en överenskommelse så att man inte skapar nya skyttegravar i sammanhanget, därför ska jag inte kommentera så mycket av den debatt som har förts här. Morgan Johansson drar dock upp statistik när det gäller enkätundersökningar om personvalet. Får jag citera skriftens ord: "På deras frukt skall ni känna igen dem." När man tittar på det rent faktiska utfallet i riksdagsvalet är det inte så himla roligt eftersom det bara är 22 procent som personkryssar. De höga procenten i enkätundersökningen lever inte i praktiken. Det anser jag är ett mycket stort problem. Det är därför jag, för att över huvud taget kunna gå med på den här förändringen, fått in att man måste ha ett ökat informationskrav på Valmyndigheten. Det ska finnas information både på valsedeln och i den allmänna informationen.

Herr talman! Jag kommer i mitt anförande i dag inte att ta upp vare sig personval, valdagar eller rösträttsålder. Jag kommer att fokusera på det särskilda yttrande som Vänsterpartiet har i betänkandet. I betänkandet som ligger på bordet har utskottet avstyrkt de flesta yrkanden, som det har sagts tidigare med hänvisning till Grundlagsutredningens arbete och till Ansvarskommitténs förslag. I utskottet justerades betänkandet den 2 december 2008, och två veckor därefter, närmare bestämt den 17 december, lades Grundlagsutredningens förslag fram. Nu kommer det att ta lång tid innan en proposition kommer. En stor remissrunda är på gång. Ärendet kommer för första gången upp i denna kammare i bästa fall kanske någon gång under senhösten. Som jag sade, herr talman, vill jag ta upp det särskilda yttrandet från Vänsterpartiet. Det gäller yrkanden som Vänsterpartiet många gånger har lagt fram som ändringsförslag till grundlagen som innebär att könsidentitet ska inkluderas i 1 kap. 2 § regeringsformen och att könsidentitet också skrivs in i regeringsformens 2 kap. 15 §. Vad gäller skyddet mot diskriminering föreslår utredningen att det utvidgas till att omfatta också sexuell läggning. Det tycker jag är kanon. Det är mycket glädjande. Men när det gäller Vänsterpartiets ändringsförslag eller riksdagens HBT-grupps ändringsförslag gällande könsidentitet saknas detta. Det kan jag tycka är sorgligt. Den gemensamma motionen från HBT-gruppen i riksdagen har undertecknats av Folkpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Vi har inte i detta läge lyckats få gehör, vilket jag som jag sade tidigare tycker är sorgligt. Jag vet att strävan i denna typ av enormt stora utredningar är att komma fram till ett partiöverskridande förslag, det vill säga konsensus. Det har jag stor förståelse för. Men turligt nog har vi också någon tid på oss för att kunna förändra. Vänsterpartiet hoppas att i alla fall de partier som gemensamt har gått ut med motionen från HBT-gruppen får stöd i frågan att få en grundlag som även innefattar könsidentitet. Annars anser jag att det i detta avseende fortsatt blir en diskriminerande lag. Varje dag, mina vänner, diskrimineras personer runt om i vårt land på grund av sin sexuella läggning. Så ser det ut. Vänsterpartiet kan inte på något vis acceptera detta. Alla människors lika värde är något vi alla måste stå bakom, inte bara i ord utan också i handling. För min del betyder det att om könsidentitet inte omfattas av våra lagar lämnar vi en jättestor grupp människor utanför. Vad var det då vi menade med alla människors lika värde? Min förhoppning är att vi nu alla ska inse att könsidentitet ska ingå i vår grundlag och att vi strävar efter att så också kommer att bli fallet. Vi har gott om tid, och jag tror att det är genomförbart.