Försäljning av vissa statligt ägda företag

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till reservationerna 1, 3, 4, 5, 7, 8 och 9. Fru talman! I dag ska riksdagen fatta beslut om en utförsäljning av statliga bolag av historiska mått. Statliga bolag ska säljas ut för minst 200 miljarder kronor under mandatperioden. Högst upp på utförsäljningslistan står Telia Sonera, Nordea, OMX, Vasakronan, SBAB och Vin & Sprit. Sedan regeringsskiftet har vi fått se en hantering av de här mycket viktiga frågorna som förtjänar mycket skarp kritik. Det står stora värden på spel. En oskicklig hantering kan innebära stora förluster för medborgarna. Den svenska staten är Sveriges största företagsägare. Genom Regeringskansliet hanteras 55 företag. 41 av dem ägs helt av staten, resten i samarbete med andra. Totalt finns 190 000 anställda i dessa bolag. Och det är mycket stora värden som de statliga bolagen representerar, lågt räknat omkring 800 miljarder kronor i sammanlagt värde. Från första stund har vi frågat om regeringens motiv till utförsäljningarna. Varför ska just dessa företag säljas? Vad kommer konsekvenserna att bli? Varför är det så oerhört bråttom? I dag kan vi konstatera att regeringen inte har tagit något ansvar för att reda ut varför man säljer och vilka konsekvenser utförsäljningarna får. Det har visat sig att den enda grunden för utförsäljningarna är devisen staten skall icke äga. Inga hållbara ekonomiska argument har förts fram. Kritik från breda delar av samhället har avspisats utan närmare argumentation. De ideologiska skygglapparna har fått ersätta rationella och ekonomiska överväganden. Fru talman! Jag menar att stridsrop som att staten icke ska äga eller, för den delen, att staten alltid ska äga passar mycket dåligt ihop med en ansvarsfull och långsiktig förvaltning av svenska folkets tillgångar. Under vintern och våren har vi sett en häpnadsväckande hantering av de här stora tillgångarna. Det börjar med att chefen för den enhet på Näringsdepartementet som hanterar statliga bolag hoppar av med motiveringen: Jag skulle vilja göra försäljningarna på ett professionellt och ansvarsfullt sätt mot både staten och skattebetalarna, och jag känner att det finns en risk att det inte blir så. Regeringen lovar att göra konsekvensanalyser innan man lägger fram propositionen. När man lägger fram propositionen på nio sidor finns inte ett spår av analyser. Medan riksdagen som bäst diskuterar hur vi framöver ska hantera den svåra och viktiga frågan om Telias kopparnät - de telefonkablar som går till varje hushåll i Sverige och som spelar så stor roll för konkurrensen på bredbandsmarknaden - säljer regeringen plötsligt 8 procent av Telia till reapris med en förlust på 2 miljarder kronor för skattebetalarna och 20 miljarder kronor för aktieägarna. Samtidigt minskar handlingsfriheten när det gäller kopparnätens framtid. Påtvingat ger regeringen till slut Post- och telestyrelsen i uppdrag att i all hast utreda hur man ska göra med kopparnäten i framtiden, men det ges efter det att propositionen är framlagd, och betänkandet från Post- och telestyrelsen kommer efter det att näringsutskottet har fattat sitt beslut. Det blir uppror i den borgerliga riksdagsgruppen. Tre borgerliga riksdagsledamöter skriver och kräver att regeringen sätter stopp för utförsäljningarna, kräver att regeringen tar sitt förnuft till fånga och ser till att staten fortsättningsvis äger kopparnäten. Upprorsledaren, en moderat riksdagsledamot, får lämna näringsutskottet innan betänkandet justeras. Ett enigt näringsutskott kräver att konsekvensanalyserna måste fram, de konsekvensanalyser som regeringen har lovat. Men regeringen avvisar detta och vägrar att lämna ut handlingarna. Varför får vi reda på när Riksrevisionen till slut får titta på handlingarna och konstaterar att det inte finns några konsekvensanalyser. Därmed säger man att regeringen icke har följt grundlagens krav på hur man ska hantera så här stora och viktiga ärenden. Så långt om vintern och våren. Fru talman! Utförsäljningarna är en mycket dålig affär för medborgarna. Det är välskötta och fina bolag som ger en bra avkastning, och värdeutvecklingen har varit mycket god. Vi bad riksdagens utredningstjänst att titta på hur värdet av dessa bolag har utvecklats sedan 2002, och de konstaterar att det skett en värdeökning med 300 miljarder, närmast en fördubbling. De har inte bara ökat i värde, utan de ger dessutom stora utdelningar till statskassan. 2006 delade bara dessa sex bolag ut 10 miljarder kronor till statskassan. Detta år delar de ut 16 miljarder kronor. När man nu ska sälja och betala av på statsskulden kan man i bästa fall få räntekostnadsminskningar med 8 miljarder. Det räcker inte långt i förhållande till den värdeökning och de utdelningar som de statliga bolagen ger till medborgarna. Då kommer nästa argument, häpnadsväckande i sig: Ja, men bolagen kommer att gå väldigt dåligt framöver, säger statsrådet Odell. Därför måste vi sälja dem. Det är sannerligen ett dåligt argument för säljaren Odell att säga till köparen: Köp de här bolagen! De kommer att gå riktigt dåligt i framtiden. Vilka köpare får man med en sådan säljare? Den sammantagna förlusten för staten kan innebära 15 miljarder kronor per år, motsvarande 50 000 anställda i vård och omsorg. Fru talman! Regeringens hantering av de statliga bolagen riskerar dessutom företagens utveckling och försämrar konkurrensen på viktiga marknader. Det är en risk för ökad kortsiktighet i ägandet. Till exempel företag som Telia Sonera och Nordea har ett spritt aktieägande men få starka och långsiktiga ägare. Vad händer när man bjuder ut dessa företag till försäljning? Risken är stor att ett kortsiktigt riskkapitalbolag tar över. Förr eller senare styckas företagen upp, hamnar som delar i någon internationell koncern och huvudkontor, forskning och utveckling lämnar landet. Också SBAB och Vin & Sprit är goda exempel på hur ett långsiktigt ansvarstagande statligt ägande kan ge större värden än de kortsiktiga försäljningsinkomsterna. Det är bara engångsinkomster när man säljer dem. Nordea, ett av Sveriges viktigaste företag, har stor betydelse för Stockholms attraktionskraft som finanscentrum i norra Europa. Telia Sonera, Nordens och Baltikums största telekomoperatör, spelar en avgörande roll för Sveriges position som ledande IT- och telekomland. Med huvudkontoret i Stockholm och FoU-verksamheten i Sverige bidrar det väsentligt till Sveriges och Stockholms attraktionskraft. Telias kopparnät är en central del av Sveriges infrastruktur och ger i dag faktiskt tillgång till bredband för väldigt stora grupper i Sverige, särskilt för dem som inte lever i storstäderna. Det ska nu säljas ut. Vem kommer att äga det? Är det Deutsche Telecom, en rysk oligark eller norska Telenor, efter den historia vi har haft? Vin & Sprit är ett mycket framgångsrikt företag med stora exportsuccéer. Man har, med bas i Sverige, skapat ett varumärke som är känt över hela världen, och man sysselsätter direkt och indirekt tusentals personer. SBAB har visat hur ett litet statligt bolag kan bidra till bättre konkurrens på bolånemarknaderna och pressa räntemarginalerna så pass att ett hushåll som har lånat 2 miljoner till en bostadsrätt i Stockholm, Umeå eller Malmö har kunnat tjäna upp emot 14 000 kronor per år tack vare att man har konkurrerat med storbankerna. Detta visar riksdagens utredningstjänst. För den borgerliga regeringen är det inte aktuellt med något aktivt och långsiktigt ägande. Ideologin sätter stopp för det. Det spelar ingen roll att ekonomiska fakta talar emot utförsäljningarna. Oron för att huvudkontor, forskning och utveckling lämnar Sverige avspisas. Man lämnar alla argument om konkurrens på bolånemarknaden eller bredbandsmarknaden åt sidan. Fru talman! Att de borgerliga partierna är beredda att låta det kosta att driva igenom de ideologiska föresatser man har är en sak. En annan sak är att man så frankt avvisar Riksrevisionens mycket hårda kritik mot regeringen. Vi har nu det unika läget att vi har Riksrevisionens granskningsrapport på riksdagens bord innan riksdagen ska fatta beslut om att ge regeringen tillstånd att sälja dessa bolag. Vi vet att Riksrevisionen har avslöjat att regeringen har struntat i sitt löfte att göra en analys av argument för och emot att sälja och varför man väljer att sälja just dessa bolag. Det har Riksrevisionen visat oss. Vi vet att Riksrevisionen säger att beredningen inte uppfyller grundlagens elementära krav på hur man ska förbereda ett ärende. Vi vet att Riksrevisionen säger att riksdagen inte har fått tillräckligt underlag för att fatta beslut. Enligt vår mening har Riksrevisionen alldeles rätt. Propositionen uppfyller inte beredningskraven. Regeringen vet inte vilka konsekvenser utförsäljningen får för sysselsättning och utveckling för bolagen och för medborgarna. Vår bestämda uppfattning är att riksdagen inte kan fatta något beslut på denna mycket bristfälliga grund. Det är stenhård kritik från Riksrevisionen. Det märkliga är att detta totala underkännande av regeringens arbete har kunnat gå de borgerliga riksdagsledamöterna helt förbi. Ni har ett stort ansvar när ni i dag i blindo är beredda att fatta beslut om en massiv utförsäljning av statliga bolag. Vi har i dag kunnat se att opinionsvindarna är mycket starka i Sverige. Svenska folket vill inte se någon utförsäljning. Motståndet mot utförsäljning har ökat. Stora delar av Centerpartiets väljare är skarpt emot att sälja ut. Samtidigt får ni dessa stenhårt kritiska slutsatser om hanteringen av ärendet. För mig är en självklar slutsats att regeringen bör dra tillbaka sin proposition, ta sommaren på sig att tänka över och fundera och komma fram till att statliga bolag faktiskt är väl värda att ha också i framtiden för att utveckla Sverige. (Applåder) I detta anförande instämde Christer Adelsbo, Carina Adolfsson Elgestam, Berit Andnor, Luciano Astudillo, Laila Bjurling, Patrik Björck, Alf Eriksson, Agneta Gille, Monica Green, Christin Hagberg, Caroline Helmersson-Olsson, Hans Hoff, Berit Högman, Margareta Israelsson, Eva-Lena Jansson, Peter Jeppsson, Sonia Karlsson, Kurt Kvarnström, Lars Mejern Larsson, Désirée Liljevall, Sylvia Lindgren, Anne Ludvigsson, Pia Nilsson, Carina Ohlsson, Fredrik Olovsson, Göran Persson i Simrishamn, Marina Pettersson, Tommy Ternemar, Börje Vestlund, Tommy Waidelich, Kristina Zakrisson, Karin Åström och Krister Örnfjäder (alla s).

Fru talman! Jag noterar att statsrådet Mats Odell inte är här - han som har hand om den här utförsäljningen och ska sköta om den. Jag tycker att det är synd. Jag saknar verkligen Mats Odell här. Jag ska börja med att säga som Nalle Puh: Det kan vara bra ibland att tänka efter lite, åtminstone en liten stund. Det kan hända att man kommer fram till ett mycket viktigt beslut. Det är framför allt bäst att veta vad man letar efter innan man börjar leta efter det. Det är tänkvärt när vi står inför det faktum att vi i dag ska diskutera utförsäljningen av sex statliga företag, svenska folkets tillgångar. Motivet från alliansen har skiftat från att bolagen kommer att utvecklas bättre om de privatiseras, till att intäkterna av utförsäljningen ska användas till amortering av statsskulden. Därefter ska det göras välfärdssatsningar. Statsskulden är internationellt sett mycket liten. Om vi ser till statens tillgångar har vi i Sverige i dag en nettoförmögenhet, ingen bruttoskuld, som många vill låta påskina. Argumenten från alliansens sida är inte något annat än struntprat. Välfärdssatsningar hade ni haft möjlighet till ändå. Statsbudgeten väntas göra ett överskott på 138 miljarder bara i år. I stället för välfärdssatsningar väljer ni att sänka förmögenhetsskatten. Anders Borg har ju tidigare resonerat om att värnskatten kan stå på tur att sänkas. Den statliga företagssektorn består i dag av 55 företag med ca 190 000 personer anställda. Värdet av företagen bedöms vara över 600 miljarder. De statliga företagen spelar en viktig roll för svensk välfärd. De sex företag som nu ska reas ut värderas till över 200 miljarder. De har gett intäkter till staten på ca 10 miljarder under 2006 och förväntas under 2007 ge närmare 16 miljarder - intäkter som vi i framtiden kommer att gå miste om. Under perioden 2002-2006 har de statliga företagen delat ut 75 ½ miljarder kronor till statskassan. Det är pengar som har använts till välfärdssatsningar. Fru talman! De statliga företagen skapar också sysselsättning över hela landet och är en viktig faktor för att hela landet ska leva. Ta Vin & Sprit som exempel. Det är en stor och viktig arbetsgivare i Skåne. Telia Sonera finns i dag över hela landet. Hur sysselsättningen och utvecklingen kommer att påverkas i dessa bolag vid en privatisering kan vi inte påverka. Hela processen fram till nu är under all kritik. Det bekräftas också av Riksrevisionens rapport om utförsäljning av vissa statliga företag. Jag citerar ur rapporten: "Riksrevisionens granskning visar att regeringen för de sex aktuella bolagen inte har gjort en genomgång enligt vad som aviserades i budgetpropositionen. Regeringen har till riksdagen och allmänheten förmedlat en oklar bild av vilken genomgång som ligger till grund för valet av de sex bolagen för försäljning." Vidare skriver man: "Riksrevisionen konstaterar att den begränsade analys som regeringen har gjort inte har baserats på områdeskunskap från t.ex. myndigheter, och att den inte har omfattat relevanta områden för respektive bolag och de marknader de verkar på. Riksrevisionens bedömning är att det underlag regeringen har tagit fram inför riksdagens beslut, därmed inte är ett tillräckligt heltäckande underlag för bedömningen av förutsättningar för försäljning." Det är en väldigt hård kritik av hela den process som har föregått kammarens behandling. Med tanke på Riksrevisionens skarpa rapport borde ärendet återförvisas för ytterligare beredning, vilket skulle vara naturligt med tanke på det skandalöst dåliga underlag som presenteras för kammaren. Bristen på analyser av vilka konsekvenser utförsäljningen får är påtaglig. Men, fru talman, jag kommer inte att yrka på återförvisning av den enkla anledningen att det kommer att visa sig vara helt meningslöst. Alliansen är beredd att pressa igenom förslaget i kammaren trots alla de brister på analyser som förslaget uppvisar. En ren demonstrationspolitik från Vänsterpartiets sida kommer inte att förekomma. I detta sammanhang kan det kanske vara på sin plats att komma ihåg vad John Stuart Mill skrev en gång i tiden. "Författningen är ett verktyg för att säkerställa att de härskande inte missbrukar sin makt." Frågan är om det inte är det man har gjort vid detta tillfälle. Man är beredd att köra på trots att man bryter mot regeringsformen och grundlagen. Det är skandalöst! Regeringen föreslår att sex statliga bolag ska säljas. De värderas i dag till ca 200 miljarder. Argumentet är enligt alliansen att detta ger möjligheter till satsningar i välfärden. Men det är precis tvärtom. Hela förslaget innebär en gigantisk förlustaffär för statsfinanserna på ca 10 miljarder per år. Hur ska det täckas i framtida budgetpropositioner? Att man från alliansens sida tror att man får en intäkt genom att sälja aktier är helt befängt. Det som händer är att man byter en tillgång mot en annan, från aktier till kontanter. Intäkt kan man endast få genom eventuell utdelning av aktier. För att citera Peps Persson är detta är inget annat än "falsk matematik" från alliansens sida. Detta är givetvis inget annat än en ideologisk fråga. Det handlar om ägande, förvaltning och utveckling av statlig egendom. Det borde också alliansen medge. Det skulle underlätta debatten betydligt. Jag vill påminna kammaren och svenska folket om att statliga företag historiskt sett har spelat en avgörande roll som välståndsskapare och som motor för utveckling av svenskt näringsliv. Utan en aktiv samverkan mellan stat och näringsliv hade vi inte haft så många internationellt sett konkurrenskraftiga företag som i dag står för ett stort exportvärde. Vad hade ABB, tidigare Asea, varit utan Vattenfall eller Ericsson utan gamla Televerket? Vänsterpartiet säger av flera skäl nej till regeringens planer att privatisera svenska folkets gemensamma bolag. För Vänsterpartiet är det viktigt med långsiktiga ägare som inte bara ser till kortsiktiga vinstintressen utan också tar ett samhällsansvar. Staten har i sina bolag visat sig kunna kombinera god avkastning, professionell styrning och utveckling med samhällsansvar. Något som jag skulle vilja se mer av i svenskt näringsliv i dag är just långsiktiga ägare som dessutom är synliga och inte bara ser till kortsiktiga vinstintressen. Ägande ger också möjlighet att via ägardirektiv utveckla bolag till att vara föredömen inom jämställdhetssatsningar och miljötänkande och se till att det finns en god konkurrens inom bankväsende och på bolånemarknaden. Den möjligheten frånhänder vi oss när vi säljer ut bolagen. Är det någon i denna kammare som verkligen tror att konkurrensen på bolånemarknaden kommer att förbättras om vi säljer ut SBAB till en annan konkurrent? Jag menar att risken är påtaglig att det på sikt kommer att leda till höjda bolåneräntor. Vad händer med sysselsättningen i Sverige om Vin & Sprit, som i dag sysselsätter 240 personer i Åhus och 40 i Nöbbelöv, säljs? Och vad händer med bönderna i Skåne som i dag levererar sitt vete för tillverkning av Absolut Vodka? Jag noterar att statsrådet Mats Odell kommer nu. Jag hälsar dig välkommen. Samma genomgång skulle jag kunna göra när det gäller Telia Sonera och kopparnätet, Nordea och de övriga bolag som är uppsatta på försäljningslistan. Vid en avyttring av dessa sex bolag förlorar vi inte bara framtida intäkter utan också kontroll och utveckling av bolagen. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 3, 4, 5, 7, 8 och 9.

Fru talman! Jag står självklart bakom Miljöpartiets samtliga reservationer men yrkar här bifall bara till reservation 13. Fru talman! Det är få frågor där de ideologiska vågorna går så höga som när det gäller försäljningen och ägandet av statliga företag. Det visar sig såväl i denna debatt som i ett flertal tidigare debatter i samma ämne. Vi tycker att det är oroande att det pågår ett sådant starkt ideologiskt sjöslag när det gäller de statliga försäljningarna eftersom vi är oroliga för att det inte kommer att ge de bästa förutsättningarna för en försäljning. På den ena sidan av detta sjöslag finns de blå, som ser försäljningar som ett egenvärde i sig. Vi ska så snabbt som möjligt göra oss av med de statliga bolagen. Det spelar uppenbarligen inte så stor roll om försäljningarna sker till underpris eller om beredningen av ärendet följer alla lagar som finns. På den andra sidan står de röda, som är kategoriskt emot alla former av utförsäljning, åtminstone så länge de själva inte sitter vid rodret. Det finns ingen ände på de problem och hinder man hittar för varje utförsäljning. Man tar också alla chanser att försena och förhala processen, oavsett konsekvensen. Begreppet konstruktiv opposition känns i detta fall tyvärr ganska långt borta. Från den gröna sidan skulle vi ofta önska att de ideologiska skygglapparna inte alltid satt så hårt åtspända. Vi tycker att hanteringen av statliga bolag för flera hundra miljarder kronor är en alltför viktig fråga för att avgöras på rent ideologisk bas. Från det gröna perspektivet har vi inte någon ideologisk låsning, varken vid att till varje pris sälja ut statlig egendom eller att till varje pris ha kvar det statliga ägandet precis som det ser ut i dag. I stället anser vi att utgångspunkten ska vara att varje statligt bolag måste betraktas separat och noga nagelfaras för att i varje fall för sig avgöra vilket ägande som är lämpligast. Vi anser att det viktigaste är att man ställer upp tydliga och raka kriterier för när och hur staten ska äga företag och när det inte är lämpligt att göra det. Den gröna utgångspunkten är att marknadsekonomin är den bäst fungerande formen för handel och ekonomiska förhållanden mellan människor. Marknadsekonomins styrka ligger i att den stimulerar och bejakar de enskildas initiativ och att den effektivt hanterar förhållandet mellan efterfrågan och utbud. Samtidigt ser vi att marknaden måste styras utifrån demokratiska och miljömässiga principer. Det är här staten har sin viktigaste uppgift. Den ska se till att marknadens aktörer håller sig inom demokratins spelregler och de givna ramar som samhället sätter upp. Inom ramen för den politiskt och demokratiskt reglerade marknaden ska sedan de privata företagen verka i konkurrens. Detta anser vi vara bästa möjliga hushållning med resurser. Det ger också valfrihet för konsumenterna. På sådana här väl fungerande marknader kan vi från Miljöpartiets sida inte se något behov av att ha statligt ägda företag. Här har staten en mycket viktigare roll som reglerare och övervakare. Däremot anser vi att staten har en mycket viktig funktion att fylla på marknader där konkurrensen inte fungerar. I sådana sammanhang där det till exempel förekommer naturliga monopol är det viktigt att staten har ett ägande. Ofta handlar detta om marknader för olika typer av infrastruktur. I dessa fall anser vi att det ofta är bättre att staten äger en monopolverksamhet - och därmed kan vara med och sätta pris och bestämma utbud - än att monopolen övergår i privat regi. Statligt ägande kan också vara välmotiverat när det gäller att ge alla medborgare tillgång till grundläggande infrastruktur och tjänster som postgång, betaltjänster, elförsörjning med mera. Ytterligare en viktig funktion för det statliga ägandet kan vara att pressa priserna där en oligopolmarknad riskerar att uppstå. Ett statligt bolag kan då gå in och öka konkurrensen och därmed förbättra marknadens funktion. Ett tydligt exempel på detta är bolåneföretaget SBAB, som har pressat priserna på bolån på en marknad som tidigare dominerades av ett fåtal större aktörer. Vi anser också att det finns verksamheter som av sårbarhets- eller näringspolitiska motiv ska eller kan drivas med staten som ägare. Det kan handla om strategiskt viktiga tillgångar såsom naturtillgångar, råvaror eller energi. Det kan också finnas skäl att säkerställa verksamheter för att de ska drivas på ett ekologiskt och socialt hållbart sätt. Det handlar till exempel om att gå före och visa vägen när det gäller förnybar energi, som initialt kan kräva stora investeringar och ger osäker avkastning, där andra aktörer inte är beredda att gå in och göra de investeringar som krävs för att vi ska få en hållbar energiförsörjning. Även av folkhälsoskäl kan statligt ägande vara motiverat. Ett exempel på detta är självklart försäljning av alkohol, där det finns ett starkt samhällsintresse av att minimera alkoholkonsumtionen. Fru talman! Exemplen på när statligt ägande är motiverat innebär inte att statligt ägande alltid är det bästa alternativet. När man ser på den uppsättning av företag som staten äger i dag är det tvärtom uppenbart att ägandet inte i första hand speglar dagens behov och de aktuella samhällsproblem som måste hanteras i dag. Många av de bolag som staten har finns snarare kvar som ett resultat av beslut som fattades för många decennier sedan och som speglade den tidens behov. Här anser vi att det är viktigt att inte vara ideologiskt låst så att det aldrig går att förnya och omstrukturera det statliga ägandet. I en ständigt föränderlig värld finns det starka skäl för att kontinuerligt se över vilka företag staten har, vilka som fyller en viktig samhällsfunktion och därför bör kvarstå i statlig ägo samt vilka företag som kan säljas ut. Vi tycker också att det finns tydliga fall där det kan uppstå intressekonflikter, det vill säga där staten ska både reglera en marknad och samtidigt driva företag på samma marknad. När politiska regleringar eller beslut hotar avkastningen från statliga bolag skapas det lätt incitament att inte vidta de nödvändiga åtgärderna från politiskt håll. Det kan till exempel handla om krav på minskade utsläpp från verksamheter där staten äger företag. Här ser vi ett problem att statligt ägande faktiskt kan försena och förhindra en nödvändig samhällsutveckling. Vi ser också att staten har helt andra möjligheter till finansiering av sin verksamhet än vad privata aktörer har. Det kan göra att det lätt skapas en osund konkurrenssituation. Genom att staten i princip har en obegränsad kredit blir de finansiella förutsättningarna olika för statliga företag och för privata bolag. Det gör att konkurrensen kan snedvridas och att privata företag på marknaden lätt kan trängas undan. Detta anser vi utgör viktiga skäl för att ständigt ifrågasätta det statliga ägandet av bolag. Vi tycker att det är viktigt att se till att statens resurser används på bästa möjliga sätt. Vi är tveksamma till att ägande av kontorsfastigheter och uthyrande av kontor är det bästa sättet att använda statens resurser. Kanske är det bättre att använda resurserna till andra ändamål. Miljöpartiet har med utgångspunkt i dessa kriterier tagit ställning till att ge regeringen bemyndigande att sälja Civitas Holding, Vasakronan som det också kallas. Eftersom Vasakronan äger och hyr ut kontorslokaler - en väl fungerande marknad med bra konkurrens - fyller det statliga ägandet enligt oss inte någon viktig funktion i det här fallet. Däremot säger vi från Miljöpartiets sida nej till att sälja SBAB, som vi anser har en viktig roll när det gäller att sänka räntor på en i princip oligopolmarknad. Även Vin & Sprit anser Miljöpartiet ska vara kvar i statlig ägo, eftersom en försäljning kan motverka de alkoholpolitiska målsättningarna i samhället. Av princip motsätter vi oss inte att Telia och Nordea ska säljas, men vi anser att det sätt som regeringen genomför försäljningarna på är oansvarigt. Före en utförsäljning av Telia måste frågan om ägandet av telenätet få en långsiktig lösning. Från Miljöpartiets sida anser vi att det som kallas en strukturell separation, där telenätet överförs till ett enskilt bolag som i fortsättningen ägs av staten, är den bästa lösningen. Det borde självklart genomföras innan en försäljning av Telia kan ske. Även när det gäller en försäljning av Nordea anser vi att frågan om infrastrukturen måste lösas. Vi ser Plusgirot som en viktig infrastruktur för att betaltjänster i samhället ska fungera. Även det här anser vi ska vara kvar i offentlig regi. OMX driver Stockholmsbörsen och andra börser. Staten äger drygt 6 procent. Här ser vi att staten svårligen kan använda sitt ägande på ett konstruktivt sätt, och vi anser därför att OMX kan säljas. Däremot föreslår vi i motsats till vad regeringen gör att statens andel i flygbolaget SAS säljs ut. SAS är ett flygbolag som verkar i helt fri konkurrens med ett stort antal andra flygbolag på en väl fungerande marknad. Vi kan inte se några starka skäl till att staten ska fortsätta att vara ägare till detta bolag. Likaväl anser vi inte att staten ska äga till exempel bussbolag. Tyvärr är det svårt av det beslutsunderlag regeringen har givit oss att förstå varför man från regeringens håll väljer att inte sälja ut SAS. Är det bara för att man tycker om flygplan som man väljer att behålla SAS i statlig ägo, eller finns det andra skäl? Här får vi tyvärr inga svar i de underlag vi har fått. Kanske vi kan få ett svar under debattens gång på varför SAS är ett lämpligt bolag att behålla i statlig regi. Det vore intressant. Det är också viktigt att betona att när statliga företag säljs ut måste det vara på marknadsmässiga villkor. Ägarnas, det vill säga medborgarnas, intressen måste säkras. För att demokratisera ekonomin och stärka det personliga ägandet ska staten ge medborgarna och anställda förtur före institutionella aktörer. Det är ett sätt att behålla ägandet i svensk regi, och det är ett sätt att ge fler möjlighet att äga företag. Det finns tyvärr skäl att beröra frågan om det beslutsunderlag som regeringen har tillhandahållit, eller snarare inte tillhandahållit. Det underlag som riksdagen har fått är i det här fallet inte alls tillräckligt. Det har också visats tydligt i Riksrevisionens granskning. Tråkigt nog tycker vi inte heller att utskottet har tagit sitt ansvar för att förbättra beslutsunderlaget och komplettera det. Hanteringen av det här ärendet är djupt oroande. Vi ser inte att det ger en grund för en bra hantering eller skulle vara en god affär för skattebetalarna. I detta anförande instämde Christopher Ödmann (mp).

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att vända på steken och ställa frågan: Varför ska staten äga företag? Nu för vi debatten som om det normala vore att staten ska äga företag och att det behövs starka argument för att avyttra. Jag tycker att man ska göra precis tvärtom. Eftersom det i en modern marknadsekonomi inte är statens huvuduppgift att driva näringslivet måste det för varje enskilt företag som staten ändock driver finnas starka argument för att det är staten som ska göra det. En sådan värdering ska regeringen göra av hela det statliga bolagsinnehavet. För varje bolag ska man titta på vilka argument som finns för att behålla det. För dem det inte finns några tydliga argument kan man fundera på lämpliga tidpunkter och möjligheter att i stället skifta ut ägandet. När det gäller de sex bolag vi diskuterar nu har regeringen för tre av dem sedan tidigare av s, v och mp fått mandat att sälja. Det är ingen nyhet. Det som i dag är högsta skräckvisionen är något som den tidigare majoriteten i kammaren, bestående av de tre partier som vi nu har hört passera revy, gav den dåvarande regeringen mandatet att genomföra - detta skräckvälde. Vad tänkte de på då med tanke på hur förfärligt v och s anser att det ska bli att genomföra det bemyndigande de har gett tidigare? Man skulle också kunna tro att säljandet av företag är någon nyhet, att det aldrig har förekommit förut. Det låter lite som om Telia aldrig har sålts till svenska folket, inte av Thomas Östros själv men av den regering han satt med i när han hade en annan statsrådspost. Man skulle kunna tro att den regering som Thomas Östros har suttit med i inte har sålt en massa andra företag. Så är det inte. Det har skett löpande. Någonstans på senare år har det skett en förändring i hållningen, och man har övergått till att intressera sig mer för att driva företag än för att se till att de verksamheter som bara staten kan sköta, som ingen annan kan sköta, fungerar. Statens uppgift är att se till att det finns fungerande regelverk för att marknaderna ska fungera. De regelverken kan ingen annan plocka fram. Det kan bara staten göra. Det är statens uppgift att övervaka att regelverken följs. Det kan inte heller någon annan göra. Staten ska först och främst göra det bara staten kan göra. Den tidigare regeringen var uppenbarligen mycket mer intresserad av att sälja vodka till Kina, brygga whisky i USA, sköta utländska börser eller lägga under sig utländska aktiebörser än att driva äldreomsorg och få ned sjukfrånvaron. Under samma period som man investerade mycket pengar i vodkaproduktionen försvann 18 000 platser i äldreboenden. Det kunde inte andra privata företagare göra i stället. När staten misslyckas med sina egna uppgifter finns det ingen annan som kan gå in. En halv miljon människor var förtidspensionärer, men Thomas Östros var mer intresserad av att investera i kolkraft i Tyskland. Thomas Östros var mer intresserad av att driva ett eget telefonbolag än att se till att få en fungerande reglering av tillträdet till accessnätet. Den fråga som nu helt plötsligt har blivit så oerhört viktig och intressant misskötte man kapitalt under förra mandatperioden. PTS har nu fått uppdraget att lägga fram ett förslag till reglering och har också kommit med det, men det borde ha gjorts för länge sedan. Det har ingenting med ägarminskningen i Telia att göra, för det är med staten som dominerande ägare i Telia som konkurrensen inte fungerar, som konkurrenterna inte får tillträde, som bolaget överklagar vartenda beslut av den reglerande myndigheten. Post- och telestyrelsen är statens verktyg för att se till att det finns bra regelverk och att regelverken följs. Men Telia med staten som majoritetsägare sätter hela tiden alla käppar i hjulet man kan för en fungerande konkurrens. Därför är det inte ägandet i Telia som är nyckeln till en fungerande bredbandsmarknad, utan regleringen. Vi pratar här om sex bolag som verkar på helt och hållet konkurrensutsatta marknader. På en av dem fungerar inte konkurrensen helt tillfredsställande, men på övriga kan man faktiskt säga att de gör det. Bolånemarknaden fungerar mycket väl. SBAB har haft en viktig roll tidigare, men den finns inte längre kvar. Vin & Sprit verkar ärligt talat också på en helt och hållet konkurrensutsatt marknad, en världsmarknad. Drygt fem sjättedelar av produktionen säljs i helt andra länder. Vin & Sprit har ingenting med den svenska socialpolitiken att göra och fyller ingen funktion i den svenska alkoholpolitiken. Det är Systembolaget som gör det och de regelverk som vi förhoppningsvis kommer att kunna vässa och förbättra i den nya situationen. Men bolaget Vin & Sprit har ingenting med den svenska alkoholpolitiken att göra, och jag tycker att det är tråkigt att Miljöpartiet, som jag tycker i övrigt har en sund hållning till det här, gör den missbedömningen av bolaget som sådant. Fru talman! Att sälja bolag är en ganska grannlaga uppgift. Det handlar om att bedriva affärsverksamhet. Jag tycker att processen som vi har haft i riksdagen nu verkligen understryker hur illa lämpad riksdagsbehandling är för affärsverksamhet. Den öppenhet och långsamhet som ska prägla de politiska besluten passar väldigt illa i konkurrensutsatta bolag. Det passar dåligt ihop. Därför tycker jag att det är bra att vi har ordningen att riksdagen mycket grundligt går igenom sakfrågan om att minska det statliga ägandet och pekar ut bolagen, men sedan överlämnar åt regeringen att sköta själva affärsverksamheten. Det finns en lång rad exempel på att riksdagen tidigare har tagit ställning till färdigförhandlade affärsuppgörelser, och då, mina vänner, kan jag säga att det inte har handlat om några tremånadersbehandlingar. Då har det inte handlat om några utfrågningar. Då har det inte handlat om några propositioner med långa remissyttranden. Vet ni till exempel att börsintroduktionen, försäljningen och förslaget till samgående med Telenor är beslut som riksdagen har tagit utan att det har varit några remissrundor? Det har inte konstitutionsutskottet då haft någonting att invända emot. Thomas Östros säger att vi är beredda att köra igenom trots att det bryter mot regeringsformen. Men då vill jag erinra både fru talmannen och alla andra här inne om att den granskningen återstår att göra. Den granskningen har inte Riksrevisionen gjort. Det åligger konstitutionsutskottet att göra den granskningen, och det har noggrant anmälts av flera ledamöter här till konstitutionsutskottet. Jag är lite förvånad över att riksrevisorn själv så bestämt säger att det här inte stämmer överens med regeringsformens beredningskrav. Vid de tidigare tillfällen då konstitutionsutskottet, som alltså är den instans som har till uppgift att å riksdagens vägnar göra den här granskningen, har gjort granskningar av bolagsaffärer, som exempelvis slutat med att Thomas Östros blivit prickad för sin hantering av olika saker, har man kommit fram till att beredningen av propositioner inte automatiskt kräver remissrundor. Vid många olika tillfällen har man kommit fram till att det kan finnas andra skäl när det gäller bolagsfrågorna som gör att det inte är nödvändigt att bereda frågan genom remissrundor. Det är anmärkningsvärt att riksrevisorn är så bestämd i sin slutsats, med tanke på att konstitutionsutskottet har kommit till den rakt motsatta slutsatsen vid tidigare granskningar. Jag tycker att det är mycket bra att konstitutionsutskottet ska titta på detta grundligt och komma fram till ett besked om hur man ser på frågan om beredningen, så att regeringen för framtiden har klara riktlinjer för hur det här ska gå till. Det har dock ingenting med vår behandling i dag att göra. Fru talman! Thomas Östros talar inte ens riktigt sant. Han påstod tidigare här att riksrevisorn skulle ha sagt att riksdagen saknar beslutsunderlag. Det är inte sant. Riksdagen tar ställning i dag utifrån det beslutsunderlag som finns i betänkandet. I betänkandet finns utöver vad som står i propositionen yttranden från tre andra i olika sakfrågor berörda utskott: finansutskottet, försvarsutskottet och trafikutskottet. Vi har haft en offentlig utfrågning tillsammans med dem där vi har hört Konkurrensverkets generaldirektör, Post- och telestyrelsens generaldirektör, Konsumenternas Bankbyrå, försvaret, Telia, Telias konkurrenter med flera och dessutom under en lång utfrågning hört ansvarigt statsråd. Näringsutskottet har dessutom vid ytterligare två tillfällen hört statsrådet Odell på utskottssammanträden. Vi har haft två besök av riksrevisorn, vi har haft OMX på besök och vi har till och med haft besök av LRF i Kristianstad som har fått lägga fram sina synpunkter på framtiden för veteproduktion och annat i Skåne. Det har varit åtskilliga interpellationsdebatter, och vi har haft en särskilt anordnad debatt. Jag tycker att vi har ett alldeles utmärkt beslutsunderlag. Det är väl få frågor i riksdagen som är så grundligt behandlade, genomtröskade och genomdiskuterade som denna. Fru talman! Därför tycker jag att det är bra att vi nu närmar oss slutet på processen. Vi har som sagt haft en mycket lång beredning. Nu går vi till beslut. Jag yrkar bifall till näringsutskottets förslag under samtliga punkter och ser fram emot att regeringen återkommer med information om den fortsatta processen att minska det statliga ägandet med de här sex bolagen. I detta anförande instämde Gunnar Andrén och Karin Granbom (båda fp).

Fru talman! Jag förstår att Karin Pilsäter är glad för att det är dags för riksdagsbeslut. Det har sannerligen inte varit någon lätt process för majoriteten. Opinionsmätningarna visar det väldigt tydligt. Motståndet mot utförsäljningar har ökat ordentligt under våren och finns långt in i de borgerliga leden. Det är inte så konstigt. Under processens gång har också argumenten för försäljning hela tiden varierat. Nu verkar det som att argumentet för att sälja är att Socialdemokraterna vill sälja. Men jag har varit näringsminister och fick då varje vecka av olika aktörer frågan om vi ville sälja. Mitt besked var att vi inte hade några planer på det. Vi tror att det är en bra idé att fortsätta att utveckla dessa bolag. Det är i grunden en pragmatisk hållning. Vi har alltid varit intresserade av att söka möjligheter att utveckla bolagen och se om det finns partner som kan bidra till det, men inte av några ideologiskt motiverade utförsäljningar. Då kommer nästa argument: Det är för äldreboendets skull man ska sälja. Så säger den regering och den majoritet som nyss avskaffat förmögenhetsskatten och har råd med det, men säger sig inte ha råd att bygga ut äldreboendet om man inte säljer ut kopparnäten i Telia. Det är ett dåligt och skamligt argument. Det är klart att vi har råd att bygga ut äldreboendet. De svenska statsfinanserna är urstarka. Det är klart att Riksrevisionens betänkande är stenhårt. Riksrevisionen kritiserar regeringen för att inte ha uppfyllt de löften man gett om att göra en analys av argumenten för och emot att man ska sälja och att just dessa bolag ska säljas. Regeringen har beredningsansvaret, inte riksdagen. Det är regeringen som sitter med stora resurser för att genomföra denna analys. Ändå lägger sig den borgerliga majoriteten platt för regeringens krav att få sälja ut dessa bolag. Varför inte ta hänsyn till Riksrevisionen?

Fru talman! Det ska bli jättespännande att se när konstitutionsutskottets granskning är klar om Thomas Östros kommer att vara lika aktiv i den debatten. Den debatten förs där och då. Det kommer att granskas i konstitutionsutskottet om regeringen har gjort fel i formfrågan när man har berett propositionen. Thomas Östros vet lika bra som jag att konstitutionsutskottet har granskat regeringens hantering av många tidigare bolagsaffärer. Man har inte kritiserat den dåvarande regeringen för brister i remissrundor. Däremot har kritik till exempel riktats för brister i dokumentation och så vidare. Men det är en annan fråga. Vad vi har att ta ställning till här och nu är sakfrågan. Jag tycker att vi kan förhålla oss lite till den. Konkurrensen på till exempel telemarknaden fungerar inte tillräckligt bra i dag. Vi ser att det finns klara brister. De andra företagen, de privata företagen, litar inte på staten. De litar inte på staten som reglerare därför att staten samtidigt har ett stort vinstintresse av att se till att konkurrensen inte fungerar. Ju sämre konkurrensen fungerar, desto mer pengar tjänar staten. De stora utdelningar som nu kommer som engångsutdelningar från Telia är pengar som man har tjänat in under föregående mandatperiod, när Thomas Östros regering var mer intresserad av att driva telefonbolag än att se till att ha en fungerande reglering. Man fokuserade inte på att bygga ut äldreomsorgen, utan 18 000 platser försvann i stället. Man var mer fokuserad på att bygga ut vodkaproduktionen. Vi kan alla ha olika skäl. Jag tycker att det är väldigt viktigt att regering och riksdag fokuserar på det som är deras huvuduppgifter. Då kanske man måste lägga bort annat. Det kanske finns andra som till och med är bättre på detta.

Fru talman! Det är klart att vi har råd att bygga ut äldreomsorgen utan att sälja ut Telia Sonera och SBAB. Är det verkligen ett argument som regeringen och riksdagens majoritet har tänkt igenom när statsfinanserna är starkare än någonsin? Det är skamligt att påstå att det kräver utförsäljningar när man samtidigt avskaffar förmögenhetsskatten. Det är mångmiljardskattesänkningar riktade mot de allra bäst ställda. Karin Pilsäter säger att vi nu inte ska diskutera att Riksrevisionen har sagt att underlaget från regeringen är undermåligt och inte tillräckligt för att fatta beslut, eftersom det ska granskas i efterhand. Själva poängen med Riksrevisionens arbete, vilket de säger själva, var att de ville bli klara med sin rapport innan näringsutskottet var klart med sitt beslut och innan vi här i kammaren fattar beslutet. De kommer med rapporten och lägger den på vårt bord. I den konstaterar de att regeringen inte har uppfyllt sitt löfte att göra en analys om vilka bolag som ska säljas och varför. Regeringen har inte följt grundlagens krav på beredning. Karin Pilsäter säger att det får konstitutionsutskottet granska till hösten, vintern eller kanske till våren nästa år. Men då kanske bolagen är sålda. Ska vi få ett granskningsbetänkande och säga: Oj då, här gjorde vi visst fel. Vi bröt nog mot grundlagen. Köpa tillbaka lär inte bli aktuellt. Majoriteten tär här på sitt ansvar. Ni har fått kunskap från det organ som leds av folkpartisten Eva Flyborg. Riksrevisionen är det organ som den borgerliga minoriteten under vår regeringsperiod stred stenhårt för att skapa. De kommer nu med aktiva rapporter och talar om för riksdagen: Stopp, regeringen följer inte grundlagen, tänk på det. Det bortser ni fullständigt ifrån. Ni säger: Det får väl konstitutionsutskottet granska. De sade ju nej till att granska det när vi lämnade över frågan till det.

Fru talman! Nu har jag bara två minuters talartid på mig att försöka bemöta det mycket gravt vilseledande inlägg som Thomas Östros här gör. Man tar sig nästan för pannan när han gör den fullkomliga sammanblandningen av allting. Det är inte så att Riksrevisionen har påstått att det på något sätt skulle vara grundlagsstridigt att sälja bolagen. Nu får du skärpa dig! Riksrevisionen leds inte alls av Eva Flyborg. Det är Riksrevisionens styrelse som leds av Eva Flyborg. Riksrevisionen är helt självständig och granskar på eget initiativ och inte på riksdagens ungefär vad den vill. Det är konstitutionsutskottet som på riksdagens uppdrag granskar statsrådens tjänsteutövning. Om riksrevisorn beskäftigt säger att regeringen borde ha skickat det på remiss till Konkurrensverket och PTS är det inte något som gör att det är grundlagsstridigt att sälja bolagen. När konstitutionsutskottet tidigare har granskat den här typen av frågeställningar har man kommit fram till motsatsen. Vi får se vad konstitutionsutskottet kommer fram till. I sak har vi hört just Konkurrensverket och Post- och telestyrelsen. I sak är hela den invändningen överspelad. Historien kan inte skrivas om. Regeringen kan inte i efterhand förändra detta. Men i sak är förändringen tillgodosedd. Det är fortfarande konstitutionsutskottet som ska granska detta. De gör det inte på näringsutskottets uppdrag utan på kammarens uppdrag.

Fru talman! Jag blev ganska upprörd när jag hörde Karin Pilsäter blanda ihop vodkaproduktionen i Sverige med utbyggnaden av äldreomsorgen. Det är snarare så att de merintäkter som den verksamheten ger har gett möjligheter till välfärdssatsningar. Det är det som ni nu tänker ska brytas ut. Den sammanblandningen finns inte. Som tidigare har sagts finns möjligheten att bygga ut äldreomsorgen med 138 miljarder i förväntat överskott i år. Men som jag också har sagt tidigare har ni valt att sänka skatterna. Varför ska vi äga företag? Det finns en anledning till det. Det gäller framför allt om vi ser utifrån konkurrensförhållanden. Det är oerhört viktigt att också staten finns med som aktiv ägare när en marknad inte fungerar. Det kan inte bara vara så att vi via lagar och regler ska gå in och försöka rädda marknaden när den inte fungerar. De regelverken ska ni nu se över och minska med ungefär 25 procent. Det är det förslag som ni har lagt fram. Jag funderar väldigt mycket: På vilket sätt kommer konkurrensen att öka om vi säljer ut Vin & Sprit? Kommer konkurrensen att bli bättre då? Kommer konkurrensen att bli bättre på bolånemarknaden om vi säljer ut SBAB eller Nordea till en konkurrent? Det är huvudargumentet för er. Ni säger att konkurrensen kommer att bli bättre på marknaden, och företagen kommer också att utvecklas bättre framöver. Det är verkligen att underkänna bolagsstyrelsernas arbete och vad de har gjort i de sex föreslagna bolagen. Utvecklingen har varit exceptionellt bra under de senaste sex åren.

Fru talman! En regering måste fokusera på sina viktigaste uppgifter. Det är inte så att man har använt pengar till att investera i Vin & Sprits fabrik i Åhus i stället för att investera samma pengar i äldreomsorgen. Så är det naturligtvis inte. Men under samma period som Thomas Östros regering var så fokuserad på att driva företagen var man totalt ofokuserad på att få ned sjukfrånvaron. En halv miljon människor gick som förtidspensionärer, och 18 000 platser i äldreomsorgen försvann. Det är vad jag försöker lyfta fram. Regeringen måste fokusera. Framför allt när det gäller telemarknaden måste vi nu fokusera på att få fram ett regelverk som gör att det blir fritt tillträde till kopparnätet. Det ska inte ske genom att staten äger Telia. Det är uppenbarligen inte rätt medicin. Det fungerar inte som det är i dag. Det är helt andra metoder som behövs. Man kan frigöra kapital som i dag är investerat i företag. Det är företag som i stället kan utvecklas bättre med andra ägare. De kan få nya affärsmöjligheter och så vidare. Det är vad som nu ska värderas och som kommer att göras innan man förändrar ägarförhållandet. Det bemyndigande som nu ligger är att man ska kunna minska innehavet i företagen. Man ska kunna avyttra dem helt och hållet. Man ska kunna göra olika typer av strukturaffärer eller sälja dem över börsen. Det finns många andra möjligheter. De ska värderas. Det ska regeringen göra noggrant och redovisa. Men den processen börjar först nu. Den kan man inte göra i förväg innan man har satt i gång processen.

Fru talman! Det är just det som är huvudkritiken. De analyserna finns inte. Hur kommer marknaden att påverkas? Det är också det som riksrevisorn tar fram. Ni följer inte ens det som ni har sagt i budgetpropositionen, att en noggrann genomgång ska föreläggas riksdagen innan beslut ska fattas. Det är huvudkritiken mot det hela. Ni svarar inte heller på frågan om hur konkurrensen kommer att förbättras genom att man säljer ut SBAB, Nordea och Vin & Sprit. Blir det en bättre fungerande marknad? Den försäljning som har gjorts av Telia Sonera förskräcker ganska rejält - jag tänker då på det senaste. Vad är det för ägare som vi har fått in genom den försäljningen? Vad har de för intressen? Nu visar det sig att den största delen är utländska ägare och kanske även pensionsfonder. Vilka drivkrafter finns, och vad är det egentligen för underlag som ni kommer att gå till beslut på i framtiden? Vi i riksdagen, som ska fatta beslut om bemyndigandet och ge det till regeringen, har inte en blekaste aning om vad det innebär. Det är detta och bristerna på analyser som är så tydliga i genomgången. Detta skulle aldrig kunna förekomma i en kommun. Man skulle inte kunna ha ett sådant bristande underlag. Det skulle återförvisas direkt.

Fru talman! Hur en viss marknad påverkas av en viss affär beror på hur den affären ser ut. Det går inte att göra en oändlig räcka av konsekvensanalyser för ett oändligt antal alternativ och sedan sitta och värdera dem. Det blir helt olika resultat beroende på hur man gör. Därför kan inte konsekvensanalyserna göras i förväg; det är självklart. Däremot är det entydigt så att bolånemarknaden är en väl fungerande konkurrensutsatt marknad. Det finns många olika rapporter som visar det. Den har dessutom starkt förbättrats. När det gäller konkurrensen på vodkamarknaden har konkurrenssituationen i Sverige snarare att göra med vilka regleringar vi har för hur Systembolaget tar in olika produkter än att staten är ägare av ett produktionsbolag som till absolut - det var inte meningen att det skulle vara någon ordvits - största delen säljer till helt andra länder. Detta har inte heller någonting med konkurrensen på de marknaderna att göra. Jag tror att det till exempel skulle kunna vara mycket bra om vi fick hit banker från några andra länder så att SBAB blev en av flera. Det skulle öka den svenska bankkonkurrensen där vi har några storbanker, varav Nordea är en, som är ganska dominerande. Vi skulle behöva ha in fler spelare. Men bankmarknaden är uppdelad i olika sektorer, där bolånemarknaden är en som har väl fungerande konkurrens i dag. Den typen av analys kan man göra. Den hade vi gjort redan före valet. Jag kan väl säga att det kanske var en lite missvisande formulering i budgetpropositionen, men detta är inte någon fråga att göra halt vid på den grunden. De här sex bolagen verkar på konkurrensutsatta marknader. De brister som finns i konkurrensen behöver rättas till med regelverk och inte med statligt ägande. I och med detta tycker jag att jag är fullt beredd att gå vidare med att regeringen nu får sätta i gång processen och ta fram olika alternativ där alla viktiga frågor ska beaktas.

Fru talman! Jag ställer min fråga med anledning av det bristande underlag vi har fått från regeringen. Jag skulle vilja ha ett klarläggande. Karin Pilsäter börjar med att försöka vända på steken och säga: Varför ska staten över huvud taget äga företag? Hon konstaterar att staten ska göra det som bara staten kan göra. Min fråga är: Hur kommer man med den utgångspunkten fram till att just ett flygbolag är ett av de företag som måste kvarstå i statlig regi? Alla är väl överens om att SAS bedriver trafik på en fri och helt konkurrensutsatt marknad. Det är ingen infrastruktur som ingår som SAS äger och som staten därför behöver ha något slags makt över. Trots detta väljer man att i stället för SAS sälja ut till exempel SBAB, som alla är överens om har haft en viktig funktion för att reglera en bristfällig marknad. SBAB har sänkt räntenivåerna, vilket har inneburit stora besparingar för medborgarna här i Sverige. Med anledning av det som Karin Pilsäter säger kan jag inte utgå från annat än att det är av rent ideologiska skäl man nu väljer att ha kvar SAS. Man hade detta uppe före valet och diskuterade att man skulle sälja SAS, men sedan tog man bort det från listan. Man valde aktivt att ha kvar SAS i statlig ägo. Jag måste fråga vilka grunder man egentligen har haft för urvalet av de bolag som nu ska säljas. Varför väljer man att aktivt sälja bolag som man erkänner har haft en viktig funktion på marknaden och har styrt upp marknaden på ett bra sätt? Bolag som man inte alls styr eller över huvud taget vill styra ska man däremot ha kvar i statlig ägo, tydligen. För mig finns det inget vett och sans i den hanteringen. Jag skulle gärna vilja ha ett svar på varför man anser att ett flygbolag är någonting som staten till varje pris måste fortsätta att äga.

Fru talman! Staten äger helt eller delvis långt över 50 olika bolag. Samtliga ska nu gås igenom. Från början konstaterade vi att det här finns sju bolag som verkar på helt och hållet konkurrensutsatta marknader och som bedriver verksamheter som saknar samhällsuppdrag. Några av dem är redan börsnoterade. Några av dem hade regeringen redan tillstånd av den tidigare majoriteten att sälja. Sedan lade man till tre bolag som verkar på helt och hållet konkurrensutsatta marknader, som inte har något samhällsuppdrag och som mycket väl skulle kunna utvecklas bra - till och med bättre - med andra ägare. De kanske behöver nya affärsmöjligheter. Dessa bolag är SBAB, Vasakronan och Vin & Sprit. Sedan tog man bort SAS från listan för den första omgången på grund av att det finns olika komplikationer som föreligger just nu. Men det finns ingenting som säger att det kommer att kvarstå. SAS ligger nu i bunten med de över 45 bolag som ska granskas och värderas. Man ska se om det finns saker man behöver förändra, om bolagen har ett samhällsuppdrag, om det finns delar som kanske ska skiljas ut och om marknaderna behöver förändras. Exempelvis kan man förstås inte sälja Apoteksbolaget så länge vi har ett apoteksmonopol. Där behövs helt andra förutsättningar innan bolaget som sådant kan komma i fråga och så vidare. Det är absolut inte så att vi har gjort något ställningstagande för att SAS ska kvarstå. Det enda som är sagt tydligt där är att under innevarande mandatperiod kan varken Vattenfall eller LKAB komma att bli aktuella. Men alla övriga bolag ska granskas och värderas baserat på sina egna meriter, på hur marknaden ser ut, hur uppdraget och hur villkoren i övrigt ser ut. De kan då komma till på en försäljningslista vid någon senare tidpunkt. Men redan de här sex bolagen är ett jättestort beting. Som ni påpekar är det väldigt mycket pengar.

Fru talman! Ja, det är ett stort beting. Just därför tycker vi att det finns starka skäl att vara försiktig med att sälja ut just de bolag som de flesta är överens om har haft en viktig reglerande funktion. De har fyllt en viktig funktion för att styra upp marknader. Men det är det man väljer att inte göra, och det är det som är så svårförståeligt. Karin Pilsäter hänvisar till olika komplikationer när det gäller att inte sälja SAS. Det visar just på de stora brister som finns i beslutsunderlaget. Vi har inte fått någon som helst vägledning när det gäller hur regeringen har valt ut de bolag som man nu har ute till försäljning. Man säger lite vagt att bolagen verkar på en fri marknad. Men det är precis den analysen som vi så många gånger har efterfrågat från oppositionens roll. Varför är just de här bolagen speciellt lämpliga att sälja? Varför verkar de på en fri marknad medan till exempel SAS uppenbarligen inte gör det eftersom man väljer att inte sälja det bolaget? Så länge vi inte får något riktigt svar på den frågan måste vi utgå från att det är av rent ideologiska skäl och ingenting annat som man har valt ut de här bolagen. Det gör mig orolig, för då får man utgå från att staten vill fortsätta att äga SAS för att regeringen anser att det ska fylla en funktion - det vill säga att stödja flygandet i Sverige. Man ska alltså subventionera flyget. Annars finns det absolut inga som helst skäl för att staten ska äga ett flygbolag lika lite som det finns skäl för att staten ska äga ett bussbolag, till exempel. Men Karin Pilsäter kanske tycker att staten ska gå in och styra upp bussmarknaden också. Precis som jag sade visar det här på bristerna i beslutsunderlaget. Det finns inga som helst motiveringar till att man har valt ut de här bolagen och på vilket sätt man har gjort urvalet. Det är det som är en av de stora bristerna, och det är detta som vi har ifrågasatt. Men jag får väl hoppas på att vi får höra ett bättre skäl nu till att just SAS ska vara kvar i statlig ägo. Jag tycker att "olika komplikationer" är ett lite för vagt beslutsunderlag för min del.

Fru talman! Ägandet i de här sex bolagen värderas till långt över 200 miljarder kronor. Staten heläger ju långt ifrån hela de börsnoterade bolagen. Det är mycket stora frågeställningar. Jag tror att det räcker bra just nu med att låta regeringen behålla bemyndigandet att sälja tre och få bemyndigande för ytterligare tre utan att man särskilt behöver argumentera för varför något bolag inte kommer upp på listan. Det finns många bolag som är av liknande karaktär som SAS där man kan konstatera att det i grunden inte finns något samhällsuppdrag eller liknande. Jag tycker inte att staten ska äga bussbolag. Det är i och för sig många kommuner som gör det därför att man driver kollektivtrafik, men jag anser inte att det finns något sådant skäl för att äga ett flygbolag. Det ska inte heller vara några subventioner - tvärtom. I går hade vi i näringsutskottet och trafikutskottet möjlighet att få en information från SAS ledning om deras nya strategiprogram. Det var en mycket intressant information, men jag gör precis samma reflexion som du, nämligen att det absolut inte föreligger något samhällsuppdrag på det sättet. Det finns olika historier bakom varför staten äger dessa bolag. Televerket var ett statligt monopol, en statlig myndighet, som sedan, utan remissrundor, ombildades till Telia AB och sedermera börsnoterades, och det var inga remissrundor före den propositionen heller. Det har sin historia. SBAB har sin historia. Vin & Sprit har sin historia från den tid då vi hade en helt annan struktur där. Nu måste vi se framåt. Den roll som SBAB har haft bakåt i tiden är historia. Nu ser vi framåt, och då fungerar det inte på det viset. Därför tycker jag att man mycket väl kan sätta upp SBAB på en försäljningslista för att kanske till och med stärka bankkonkurrensen.

Fru talman! Riksdagen ska i dag ge Sveriges alliansregering mandat att helt eller delvis sälja sex av statens bolag. Det handlar om att sälja, inte sälja ut. Det handlar om att realisera och omvandla gemensamma tillgångar till annan nytta, inte rea ut. Trots att de nu aktuella bolagen sysslar med så skilda saker som att tillverka och sälja sprit, hyra ut kontorslokaler, sälja sms-tjänster eller vara marknadsplats för internationella aktiespekulanter har de en sak gemensamt, och det är att alla verkar på en konkurrensutsatt marknad. För oss moderater och våra alliansvänner är det helt fel att staten ska driva bolag som verkar i konkurrens med privata företag på annars helt och väl fungerande konkurrensutsatta marknader. Ännu mer fel blir det när staten samtidigt formar spelreglerna. Med dagens ägande är rollfördelningen otydlig om vem som gör vad. Utgångspunkten är att konkurrensutsatt verksamhet bäst bedrivs i privat regi. Det kan finnas tungt vägande skäl för ett statligt ägande av företag, främst där det råder naturligt monopol eller där det finns ett starkt samhällsintresse, och detta tillgodoses bäst genom ett bolag. Dessa skäl finns inte när det gäller dessa sex aktuella bolag. Liksom all konkurrensutsatt affärsverksamhet behöver även dessa sex aktuella bolag självständiga och engagerade ägare med en naturlig förankring på marknaden. Bolagen är värda starka och engagerade ägare som kan fokusera kraft på sitt ägande. De behöver ägare som på bästa sätt kan garantera företagen och deras anställda en god utveckling. Att minska statens ägande av företag gör det således möjligt att renodla statens roll som lagstiftare och normgivare samt att säkra bolagens utvecklingsmöjligheter och i förlängningen också arbetstillfällen. Vårt förslag bygger på det mandat som Allians för Sverige har fått av svenska folket, av väljarna. Vi har fattat det här beslutet därför att vi är övertygade om att det är bra för vårt gemensamma folkhushåll. När man tar del av det mycket ideologiskt präglade motståndet från riksdagens vänstra partier ligger det nära till hands att tänka på texten till en låt som för några decennier sedan präglade en röd generation. Den var skriven av Blå Tåget och gjord till klassiker av Ebba Grön. Sida vid sida, tillsammans hjälps de åt staten och kapitalet, dom sitter i samma båt. Orden från det tidiga 70-talet stämmer fortfarande alltför väl med verkligheten, och det är just detta som är problemet. Det är äntligen dags för staten och kapitalet att få ro i var sin båt, inte mot strömmen utan medströms framåt. Vi menar att det inte är statens uppgift att driva företag på konkurrensutsatta marknader. Genom att minska det statliga ägandet skapas en tydligare rollfördelning mellan privat och offentligt ägande där staten ger privata företag goda förutsättningar att konkurrera på lika villkor och utan att staten samtidigt driver egna konkurrerande företag. Det är därför ett viktigt steg på vägen att med den här hanteringen minska det statliga ägandet så att vi kan skapa bättre förutsättningar för en hållbar välfärd även i framtiden. Mycket av diskussionen inför dagens debatt har handlat om formalia och processfrågor snarare än om själva sakfrågan varför det är bra att sälja. Inför försäljningarna har det gjorts ett grundligt beredningsarbete inom riksdagen och regeringen. Det har varit ett betydligt mer omfattande förarbete än vad som var fallet vid den famösa Teliaaffären för snart tio år sedan. Den taffliga hanteringen kostade hundratusentals småsparare många bittra sparslantar. Det är småsparare som än i dag känner sig lurade på konfekten. De trodde att de skulle få ta del av den lukrativa så kallade folkaktien. Så ska det givetvis inte gå till. Vi har nu ett gyllene tillfälle att lära av dessa tidigare misstag. Sedan regeringen aviserade sina intentioner har olika statsråd besvarat ett drygt 20-tal frågor och interpellationer i riksdagen med anknytning till försäljningarna. Riksdagen har anordnat en aktuell debatt på temat. Näringsutskottet har tillsammans med finansutskottet, försvarsutskottet och trafikutskottet hållit en offentlig utfrågning om de statliga bolagen. Dessutom har statsrådet Odell deltagit i två slutna utfrågningar i näringsutskottet. Till detta ska läggas den livliga mediedebatt där både riksdagsledamöter, statsråd och andra deltagit. Den kritik som oppositionen, med Socialdemokraterna i spetsen, nu riktar mot dagens affär faller platt och ekar väldigt tomt. Det är därför ingen överdrift att hävda att det nu finns ett tillräckligt underlag för ett riksdagsbeslut. Fru talman! Att omvandla gemensamma tillgångar till andra nyttigheter är både klokt och till gagn för Sverige. Att använda de frigjorda resurserna i form av pengar från försäljningarna till att minska varje svensk medborgares del av statsskulden med drygt 20 000 kronor är att ta ansvar för framtiden. Att använda delar av överskotten till att investera i infrastruktur och välfärd är att ge nuvarande och kommande generationer framtida frihet. Det ärende som riksdagen i dag har att fatta beslut om handlar om att bygga, inte om att stå stilla och inte om att riva. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Fru talman! Hans Rothenberg säger att det är helt fel att staten ska driva bolag på konkurrensutsatta marknader. Det är den ideologiska utgångspunkten. Det innebär att 90 procent av statens bolagsinnehav måste säljas. Dessa sex bolag är bara början. Vattenfall bedriver sin verksamhet på helt konkurrensutsatta marknader. Sveaskog gör det likaså. LKAB bedriver sin verksamhet på en globalt konkurrensutsatt marknad. Det är dessa skygglappar, att det är helt fel att staten ska driva bolag, som har lett hela regeringsarbetet och majoritetsarbetet. Sedan påstås det att om man gör det subventionerar staten bolagen. Men vakna! Detta är fullständigt förbjudet. Staten får inte alls subventionera några bolag. Det finns konkurrensmyndigheter både i Sverige och i EU som skarpt griper in om detta skulle ske. Det andra Hans Rothenberg säger är att man har fått mandat från folket. Detta är alliansens valmanifest, det orangea, som ni gick till val på. Här står ingenting om utförsäljningen av dessa bolag. Det sägs inte ett ljud om detta! När Riksrevisionen ville se analyserna hänvisade statsrådet Mats Odell lite föraktfullt till att de skulle läsa valmanifestet. Riksrevisionen har också läst det. Här hittar de inga analyser. Ingenstans finns det bevis för detta grundliga beredningsarbete i Regeringskansliet som Hans Rothenberg nu talar om. Dessutom är det en mycket dålig affär. Din partikollega Anne-Marie Pålsson som är docent i nationalekonomi har uttryckt det så att man tar tillgångar från högt avkastande bolag och placerar dem i lågt avkastande tillgångar. Det innebär en förlust för folkhushållet och motsvarar ungefär 15 miljarder kronor per år. Det är ungefär 50 000 anställda i vård och omsorg, äldreomsorg inte minst. Varför göra denna usla affär på denna usla grund?

Fru talman! Jag är inte förvånad över att Thomas Östros fortsätter att vidhålla tesen om att statligt ägande är bra för ekonomin. Det är dock förvånande att Thomas Östros och övriga socialdemokrater inte har löpt linan ut när man har haft möjligheten att under förra perioden ta bort det bemyndigande som redan ligger för tre av de aktuella bolagen. Vi ser inte heller att man under sitt tidigare regeringsinnehav ville utöka det statliga ägandet. Vi talar om ideologisk inriktning när det gäller varför man vill göra någonting, och det skulle vara intressant att veta hur det kommer sig att statens ägande av bolag är så optimalt att man varken ska köpa en aktie till eller sälja en aktie, utan det är helt perfekt och optimalt som det är. Det skulle vara intressant att veta detta. Det finns många bolag kvar i statlig ägo. Efter de här affärerna kommer staten fortfarande att vara den i särklass största bolagsägaren i Sverige. Det regeringen och majoriteten har sagt är att de bolag som inte ska säljas under denna mandatperiod är Vattenfall och LKAB. Det kommer givetvis att ges tillfällen att titta över det övriga bolagsbeståndet, men det ska göras så att man vet varför man gör det, och man ska också använda pengarna på ett konstruktivt sätt framöver. Thomas Östros är oroad över att de svenska väljarna inte vet vad de har röstat på. Jag skulle nog vilja säga att det gläder mig att Thomas Östros har läst vår orange skrift. I Bankerydsöverenskommelsen finns också en hel del att ta vara på. Det är ingen hemlighet att allianspartierna har gått till val på att frigöra statliga bolag från statens ägande.

Fru talman! Den borgerliga regeringens problem är att man gick till val med ett helt annat intryck hos väljarna om hur politiken skulle te sig än vad man sedan genomför. Det är det som upprör folk, och det är det som gör att opinionssiffrorna rasat så kraftigt för alliansen. Så var det också med de statliga bolagen. Man ville inte prata om detta, för man vet att en majoritet vill att vi ska behålla de statliga bolagen. I denna skrift, som Mats Odell själv hänvisade till och sade att analysen av varför man ska sälja stod där, sägs inte ett ord om utförsäljning av sex bolag eller utförsäljning över huvud taget. Det säger en hel del om den strategi man hade. För oss har det varit väldigt viktigt att ha ett pragmatiskt, förnuftigt förhållningssätt till de statliga bolagen. Det är klart att det behövs ett bemyndigande när man - som vi har gjort - har arbetat med att Telia har kunnat samverka med Sonera, gå ihop och därmed bli Nordens största telekomoperatör och kunnat expandera i Baltikum. Kring Östersjön har man kunnat bygga ett starkt bolag med huvudkontor, forskning och utveckling i Sverige. Så kan man bidra till utveckling! När man av ideologiska skäl säger att allt ska säljas ut riskerar man att hamna i läget att Telias huvudkontor inte längre finns i Stockholm om några år. Är du beredd att arbeta för och ge garantier för att huvudkontoret blir kvar? När det gäller den ekonomiska frågeställningen finns det ekonomiskt kunniga i Moderaterna - det vill säga de som inte har examen från Fairfax University utan kanske från Lunds universitet - som säger att detta är en dålig affär. Högt avkastande tillgångar byts mot lågt avkastande tillgångar. Det kostar pengar att sälja, och det minskar utrymmet för välfärd. Tycker Hans Rothenberg att det är värt de kostnader som det nu handlar om för att uppfylla sina ideologiska föresatser?

Fru talman! Det är härligt att vi i denna kammare kan utgå från ideologi och äntligen också tydligt börja se skillnaden mellan de partier som är i denna kammare. Thomas Östros hukar bakom sin socialistiska agenda. Det är helt uppenbart. Retoriken - som förvisso kanske inte kommer från Ciceros skola direkt men väl från Bommersvik med alla dess varianter - ter sig väldigt påtaglig i denna kammare. Ja, det är faktiskt så att det är klokt och förnuftigt att frigöra resurser från de statliga bolagen till att amortera på en statsskuld. Det är inte att förlora pengar. Det är faktiskt att befria varje svensk medborgare och skattebetalare från den börda som det innebär att amortera på lån - statens räntelån. Detta är en god affär. Att se statiskt på hur värdena, ekonomin och företagsamheten ser ut i dag är att inte våga blicka framåt. När det gäller att Telia Sonera har sitt huvudkontor i Sverige är förhoppningen - det är ingenting som vi politiker kan eller ska bestämma över - att det ska kunna finnas här. Förhoppningen är dock också att många andra bolags huvudkontor ska kunna finnas i Sverige och att vi kanske får ytterligare aktörer. Det är marknadsekonomi. Det handlar om att frigöra de bundna resurser som staten i dag har i sitt ägande till att i sitt ägande kunna få in nya, engagerade ägare som har en idé om vart man vill och inte bara vill behålla för sakens egen skull.

Fru talman! Det var väldigt vad ideologisk Hans Rothenberg blev här i det sista replikskiftet! Det var riktigt kul att lyssna på. Moderaterna är helt emot statligt ägda företag som fungerar på en konkurrensutsatt marknad. Samtidigt säger Hans att vi är ideologiskt förblindade. Vad är då detta att man är emot statligt ägande om inte ideologi? Betänkandet heter ju faktiskt Försäljning av vissa statligt ägda företag . Jag noterar att Hans Rothenberg kunde tänka sig utförsäljning av en viss del. Det är ju en förskjutning, för det handlar inte betänkandet om, utan det handlar om försäljning av vissa statligt ägda företag. Varför är det då bra att sälja? Det är den frågan och den diskussionen som vi har fört under hela denna debatt. Kom med argument för att det är bra att sälja! Det är de analyserna som saknas! Hur kommer konkurrensen att förbättras om SBAB säljs till en konkurrent? Hur kommer konkurrensen att förbättras här i Sverige om Nordea köps upp av en annan bank? Det är analyserna av detta som borde ligga på vårt bord innan vi går till beslut! Du talar om att frigöra resurser. Vad du gör om du avyttrar dessa företag är att du byter en tillgång mot en annan. Men det faktiska ekonomiska utfallet är en gigantisk förlust. Du går miste om statliga utdelningar som vida överstiger de eventuella räntekostnadsminskningar som uppstår vid en utförsäljning. Hur ska du täcka det i framtiden? Det räcker ju inte till att försörja äldreomsorgen med arbetskraft i framtiden!

Fru talman! Det känns skönt att tala med det marxistiska originalet som står för det statliga ägandet och makten över produktionsmedlen och som lever vidare i den andan. Jag har stor respekt för Kent Persson och Vänsterpartiet som inte hymlar med detta och inte ger sig in i för mycket av formalia och processkritik, utan här är det faktiskt en politisk och ideologisk skillnad som är viktig. Bemyndigandet i dag handlar om att ge bemyndigande att helt eller delvis sälja ett antal statliga bolag. Det är vad mandatet kommer att innebära när vi senare i dag kommer att trycka på knapparna och ge det här bemyndigandet. Ja, det är så att konkurrensutsatta bolag som är på en fri marknad har bäst nytta av att ha starka, engagerade ägare som ser med långsiktighet på varför man ska äga. Det här är bra för bolagen, och det är bra för bolagens anställda. Det är också bra för bolagens kunder. Vi tar SBAB som ett exempel. SBAB har haft en fördel gentemot andra konkurrenter på den i övrigt fria marknaden av att man har kunnat ha garanti från Riksgälden och därmed också har kunnat ge lägre räntor. Det här är ju en snedvridning av marknaden som har varit till men för övriga bolag och som har varit till men för de anställda i de andra, konkurrerande bolagen, som inte har kunnat konkurrera på samma villkor. Det har kunnat vara till men för de bolag som inte har kunnat växa på grund av detta. Det här är ett typiskt exempel på en snedvridning av marknaden när staten agerar både reglerare, lagstiftare och ägare. Det är detta som vi vill ändra på. Det är därför vi vill ge regeringen detta bemyndigande.

Fru talman! Det känns skönt att tala med det marxistiska originalet som står för det statliga ägandet och makten över produktionsmedlen och som lever vidare i den andan. Jag har stor respekt för Kent Persson och Vänsterpartiet som inte hymlar med detta och inte ger sig in i för mycket av formalia och processkritik, utan här är det faktiskt en politisk och ideologisk skillnad som är viktig. Bemyndigandet i dag handlar om att ge bemyndigande att helt eller delvis sälja ett antal statliga bolag. Det är vad mandatet kommer att innebära när vi senare i dag kommer att trycka på knapparna och ge det här bemyndigandet. Ja, det är så att konkurrensutsatta bolag som är på en fri marknad har bäst nytta av att ha starka, engagerade ägare som ser med långsiktighet på varför man ska äga. Det här är bra för bolagen, och det är bra för bolagens anställda. Det är också bra för bolagens kunder. Vi tar SBAB som ett exempel. SBAB har haft en fördel gentemot andra konkurrenter på den i övrigt fria marknaden av att man har kunnat ha garanti från Riksgälden och därmed också har kunnat ge lägre räntor. Det här är ju en snedvridning av marknaden som har varit till men för övriga bolag och som har varit till men för de anställda i de andra, konkurrerande bolagen, som inte har kunnat konkurrera på samma villkor. Det har kunnat vara till men för de bolag som inte har kunnat växa på grund av detta. Det här är ett typiskt exempel på en snedvridning av marknaden när staten agerar både reglerare, lagstiftare och ägare. Det är detta som vi vill ändra på. Det är därför vi vill ge regeringen detta bemyndigande.

Fru talman! Nu blir det väldigt konstigt här. Hans Rothenberg måste vara ganska ensam om den uppfattningen om SBAB:s betydelse för den svenska bolånemarknaden. Till och med konkurrenterna har vitsordat SBAB:s betydelse för att pressa ned bolåneräntorna. Det har visat sig att det har varit väldigt positivt för konsumenterna, kunderna, att SBAB har funnits. Det är så typiskt här: De frågor som jag ställer till Hans får jag inga svar på. Kommer marknaden att utvecklas bättre? Kommer det att bli lägre räntor om SBAB säljs ut, eller vad kommer att hända? Vad kommer att hända med Stockholm, som har som plan att utvecklas till en finansmarknadsplats i Norden? Vad kommer att hända med det om Nordea säljs och köps upp av en konkurrent, eller om OMX köps upp av Nasdaq? Hur kommer de planerna att kunna utvecklas? Det är klart som tusan - ursäkta! - att det är viktigt att man som ägare också går in och talar om vad man vill med sitt ägande, och staten har verkligen kunnat göra det när det gäller SBAB men även Vattenfall och andra statliga bolag. Det är viktigt med långsiktigt ägande. Vad har vi för garantier när vi säljer ut dessa bolag - rear ut dem i många fall - för att det blir just ett långsiktigt ägande? Kommer Hans Rothenberg att verka för att vi får ett långsiktigt ägande av ägare som är beredda att utveckla företagen här i Sverige, eller ska det överlämnas till marknaden att hantera de här företagen utifrån eget välbefinnande?

Fru talman! Jag önskar att man som enskild person skulle kunna påverka detta väldigt mycket. Nu är vi riksdagsledamöter här som ska fatta beslut om den här frågan och ge regeringen bemyndigande. Den regeringen - det känner jag förtroende för - kommer att hantera de här affärerna på ett seriöst sätt när riksdagen väl har givit bemyndigande att sälja delar av bolag eller hela bolag till seriösa ägare. Det är en del i vårt uppdrag här - absolut. Jag tror inte att man ska vara så rädd för att det kommer in aktörer som både kan sina branscher och som har ett intresse av att engagera sig i de här bolagen. Vi ska inte vara rädda för det. Anledningen till att staten har ett engagemang i Nordea härrör ju från bankkrisen för 15 år sedan, och det var en nödlösning vid det tillfället att gå in och ta en del av ägandet. Det är dags nu att frigöra det ägandet. Det kommer att vara bra för marknaden, därför att staten behöver inte vara ägare av en delvis privatägd bank. Staten har en riksbank, och den har en helt annan funktion. Det handlar om att frigöra resurser. Det handlar om att kunna använda överskotten till exempel till det som står först på agendan: att amortera på statsskulden. Detta är att använda pengarna på ett klokt sätt. Det här är förnuftig, seriös ekonomi. Skulle det vara bättre om vi ökade statsskulden? Ja, det kanske Kent Persson och Vänsterpartiet tycker. Vi har gått till val på att driva en ansvarsfull ekonomi. Vi kommer att ta det ansvaret framöver. Det finns många intressanta projekt att använda överskott från försäljningar till. Det ser vi fram emot att regeringen efter bemyndigandet kommer att göra.

Fru talman! Min fråga gäller återigen det beslutsunderlag som vi har fått på riksdagens bord. Jag kan börja med att konstatera att alla verkar vara överens om att den proposition som vi fick från regeringen gav ett mycket bristfälligt underlag. Jag har inte hört någon som har försvarat propositionen som ett underlag för försäljning. Det är ju bra att vi är överens åtminstone om den saken. Sedan hänvisar Hans Rothenberg till att den process som har ägt rum här i riksdagen skulle ge ett bra underlag som gör att vi nu kan gå till beslut. Hans Rothenberg hänvisar till exempel till att ministern har varit här på besök. Problemet är ju bara att vi inte har fått några svar på de frågor vi har ställt till statsrådet om vilka analyser som ligger bakom urvalet av bolag till exempel och hur en utförsäljning påverkar marknaden. Det är också så att vi från oppositionens sida begärde ut underlag från Regeringskansliet, nämligen de analyser som vi trodde fanns på Regeringskansliet för varje bolag, men vi fick inte ut dem. Det sipprade fram efterhand att det inte fanns några sådana analyser, och det var anledningen till att vi inte fick dem. Vi hade en utfrågning som gällde bara två bolag av dem som är aktuella, och inte heller utfrågningen gav några svar på varför just de här bolagen är aktuella till försäljning och inte andra. Faktum kvarstår ju: Man väljer att först sälja ut Telia, med det monopol som man har på accessnätet, och man väljer att först sälja ut SBAB, som har styrt upp en dåligt fungerande lånemarknad, innan man säljer ut till exempel SAS, som inte har någon påverkan på infrastrukturen och som inte styr upp marknaden på något sätt. Vilken analys ligger bakom det här? Faktum är att det nu börjar komma fram att beslutet om vilka bolag som var aktuella för utförsäljning togs väldigt informellt utan något som helst relevant underlag i Bankeryd. Jag måste fråga: Anser Hans Rothenberg verkligen att det finns godtagbara analyser för vart och ett av de bolag som nu är aktuella för försäljning, analyser som vi här i riksdagen har fått ta del av?

Fru talman! Ja, vi från alliansen anser att riksdagen i dag har ett underlag som är tillfyllest för att ge bemyndigandet. Ja, det gör vi. När det gäller SBAB och Telia har vi tidigare resonerat om att de agerar på en konkurrensutsatt marknad, och de kan mycket väl, mot en god betalning, lämnas över till denna marknad och dess aktiva aktörer. Vi har fått en rapport från Post- och telestyrelsen där man, också där, föreslår en lagändring om att separera nätbolag inom Telia Sonera. När det gäller SAS ser jag framöver fram emot kommande, nästa vända av översyn av det statliga bolagsägandet och att Miljöpartiet då kommer att stödja en försäljning av SAS. Allting handlar om tajmning. Det har gjorts en analys, även om den kanske inte i sin helhet har lämnats över i pappersform till utskotten, av varför man väljer att göra detta. Vad utskotten och riksdagen har att ta ställning till är förslaget som regeringen kommer till oss med: De här bolagen vill vi sälja. Vi vill ha bemyndigande att kunna sälja helt eller delvis. Jag anser att vi har fått godtagbara analyser. Jag ser fram emot Per Bolunds och Miljöpartiets stöd i nästa vända, då SAS möjligen skulle kunna bli aktuellt för försäljning - när så är lämpligt. Det måste ju faktiskt vara så att bolagen ska vara flygfärdiga innan de kan säljas - så även SAS.

Fru talman! Hans Rothenberg säger uppenbarligen att SBAB och Telia går före SAS då, eftersom man har valt ut på det sättet. Men han glömmer bort att vid den utfrågning som hölls om SBAB konstaterade Konkurrensverkets generaldirektör att det inte finns några garantier för att man vid en försäljning av SBAB kommer att långsiktigt behålla den lågränteprofil som finns i dag. Det är det som är problemet. Om SBAB köps upp av en av de stora bankerna kan inte regeringen och regeringspartierna på något sätt garantera att det kommer att finnas en sådan kraft kvar på bolånemarknaden som kommer att hålla nere räntenivån. Risken är snarare överhängande att man kommer att återgå till en oligopolmarknad med ett fåtal stora, dominerande aktörer. Man har inte ett mindre bolag som sätter en standard och håller räntorna på en låg nivå. Det var också vad Konkurrensverkets generaldirektör konstaterade. Det finns inga sådana garantier för att man behåller en långsiktig profil hos SBAB vid en utförsäljning. Trots detta väljer man att sätta SBAB före ett bolag som SAS. Hans Rothenberg säger att vi kanske inte har fått alla papper på bordet ännu. Problemet är att vi inte har fått ett enda papper på bordet. Det finns över huvud taget inga papper om varför man har valt att prioritera på det här sättet. Detta är vår kritik mot underlaget. Det finns inga papper över huvud taget! För prioriteringen av företag finns det över huvud taget inget underlag som vi har sett. Det tycker vi är en stor brist i hanteringen av frågan. Det visar också i vilken utsträckning detta har hastats igenom utan att man verkligen har funderat igenom vilka bolag som är lämpligast att sälja i ett första steg och vilka bolag som man kan vänta med. Det har hastats igenom på ett ganska oprofessionellt sätt. Det oroar oss mycket, för det ger inte en god grund för en försäljning som ger bästa möjliga valuta för skattebetalarna.

Fru talman! Det här är frågor som lämpar sig väl för att ställas till statsrådet Odell när det blir repliktillfälle om en stund: Varför har regeringen valt att göra detta, och varför har man inte valt att inte göra det? Det verkar som om Per Bolund skulle vara beredd att - utan att det har gjorts någon analys, vilket regeringen säkert har gjort för de utförsäljningar man föreslår - också sälja ut SAS. Det vill regeringen inte göra i det här läget. Analysen har kommit så långt. Det finns inga papper som vi i riksdagen har fått om att vi skulle kunna sälja SAS - inte ens ett papper att göra en papperssvala av. Det finns inga garantier i en marknadsekonomi om att priser ska sjunka eller stiga eller om att räntor ska höjas eller sänkas. Det är marknadsekonomins själva grundmekanism. Däremot anser vi att det är fel att staten använder ett ägande och går in på en väl fungerande marknad för att styra. När man styr blir det goda det bästas fiende. Det är inte rimligt att man använder de muskler som staten har i form av riksgälden till att erbjuda fördelar som andra aktörer inte kan erbjuda. Det är i slutändan till men för kunden. Vi har inga som helst garantier för att räntorna kommer att sjunka, lika lite som vi har garantier för att de inte kommer att stiga. Om statligt ägande skulle vara garantier för att hålla i gång marknaden borde Per Bolund och Miljöpartiet också vara starka anhängare av ökat statligt ägande på ett antal marknader: livsmedelsbranschen, bensinbranschen, textilbranschen med mera. Men mer om det kanske vi får ta i en annan debatt.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Som ersättare i riksdagen och näringsutskottet har jag under våren kastats rakt in i en process av stor dignitet. Det har varit mycket spännande och lärorikt. Jag har fått möjlighet att träffa representanter för olika myndigheter, företag och organisationer som alla har haft frågor eller synpunkter på den fortsatta försäljningsprocessen. Det har varit viktiga medskick, både till oss i näringsutskottet och till regeringen, som fortlöpande analyserar och skaffar sig nödvändig information inför det kommande arbetet. För min del står det fullständigt klart att staten inte behöver driva företag och agera på i övrigt fullt konkurrensutsatta marknader om det inte finns starka och synnerliga skäl. Som man frågar får man ofta svar, och när man frågar människor om de tycker att staten ska tillverka sprit, hyra ut kontorslokaler eller sälja sms-tjänster får man oftast svaret att det naturligtvis inte är rimlig verksamhet för en stat. Enligt min mening finns det inga starka eller synnerliga skäl att staten ska vara fortsatt hel- eller delägare i de sex bolag vi nu diskuterar. Fru talman! Oppositionen har gång efter annan frågat varför regeringen så snabbt vill ha ett bemyndigande från riksdagen att sälja dessa bolag. Borde man inte kunna vänta lite till? Till att börja med kan vi konstatera att det redan nu finns ett bemyndigande när det gäller Telia Sonera, Nordea Bank och OMX. Det är ett bemyndigande som begärdes av den socialdemokratiska regeringen. En försäljning skulle alltså kunna inledas i morgon, förutsatt att köparen är beredd att betala med kontanter. Jag vill också påminna om att alliansen redan i valrörelsen aviserade att vi avsåg att sälja de här företagen och att regeringen under hösten var öppen om att en proposition var på gång. Propositionen lades fram för riksdagen den 1 mars i år, och vi har alltså haft tre och en halv månad på oss att debattera, diskutera och inhämta kunskaper. Det har vi också gjort. Att i det här läget ytterligare förlänga processen, när vi hela tiden har varit tydliga med avsikten, skulle vara respektlöst mot de aktuella företagen och framför allt mot de anställda. Att som anställd inte veta när ett planerat ägarbyte ska bli av är väldigt påfrestande. Det är först när man har en tidsplan och vet vem den nya ägaren blir som man har något att förhålla sig till. Fru talman! Det är för mig synnerligen märkligt att det just vänsterkartellen som med näbbar och klor kämpar för att förlänga den påfrestningen för de anställda. Min förhoppning är att den fortsatta processen ska klaras av så fort det går - inte för regeringens skull utan för de företagsledningar och anställda som i dag svävar i ovisshet om vilka förutsättningarna framöver kommer att vara. Det ska dock, naturligtvis, ske utan att man tullar på kvaliteten och grundligheten i beredningsarbetet. I debatten har också förts fram att försäljningen är ideologiskt betingad, som om det skulle vara något negativt. Vi vet alla att Socialdemokraternas ideologiska stringens de senaste årtiondena har varit något suddig i kanterna, men för oss andra kommer det inte precis som ett chockbesked att den praktiska politiken bygger på ideologiska grundvärderingar. Och att alliansens syn på vad en stat bör och inte bör ägna sig åt skiljer sig från oppositionens är väl inte heller någon kioskvältare. Det enda parti som jag tycker redovisar någon tydlighet i det här avseendet är Vänsterpartiet. De tycker att staten ska göra så mycket som möjligt, och de står för det. Det har jag stor respekt för. Miljöpartiet redovisar en nyanserad hållning och säger att man ska sälja vissa företag men inte andra. Hur man har kommit fram till det och vilken analys som ligger till grund för det har vi inte fått se. Socialdemokraterna har en gång själva begärt och fått bemyndigande att sälja tre av bolagen, däribland Telia Sonera, som ju är den försäljning som många ställer sig mest tveksamma till. Men när nu en annan regering vill göra samma sak måste man tydligen ändå vara lite emot. Fru talman! Jag har lärt mig mycket under den här processen. Det vi som beslutsfattare gör och säger bevakas ständigt av marknadens aktörer, och det påverkar hur marknaden agerar. Den öppenhet och långsamhet som präglar en demokratisk process fungerar väldigt illa när man har att göra med stora, börsnoterade företag. Konkurrenterna gnuggar händerna varje gång de får tillgång till information som kanske inte borde ha kommit ut eller när företagens fokus flyttas från deras affärsområde till att hantera vad den statliga storägaren gör. Den här processen har bara ytterligare stärkt mig i övertygelsen att staten ska bedriva affärsverksamhet på konkurrensutsatta marknader bara om det finns särskilda skäl. Att hyra ut kontorslokaler, bedriva bankverksamhet, sälja telekomtjänster eller tillverka sprit är knappast några av statens kärnverksamheter - och det, mina vänner, är vad den här debatten handlar om.

Fru talman! Låt mig ägna den här repliken framför allt åt Telia Sonera. Det är en fråga som engagerar väldigt många, och jag vet att den engagerar Centerpartiets väljare väldigt starkt. Den opinionsmätning vi fick ta del av i morse visar det som är mycket tydligt när man rör sig bland Centerpartiets sympatisörer: Man vill inte ha en stor utförsäljning av statliga bolag. Jag tror att man är särskilt bekymrad över just Telia Sonera. Det har att göra med infrastrukturen, nämligen det kopparnät som går till varje hushåll och som med den tekniska utvecklingen nu är bredbandsnätet, särskilt utanför storstäderna. Det är i själva verket den enda möjligheten för väldigt många hushåll utanför storstäderna att få bredband. Det är därför det har varit så viktigt för Socialdemokraterna att säga att vi är långsiktiga ägare i Telia Sonera. Det är bra att vi kan klara ut det. Jag var näringsminister och fick väldigt ofta frågan och svarade så varje gång, alltså att vi har ett mandat att göra strukturförändringar men att vi är långsiktiga ägare i Telia Sonera. Nu vill Centerpartiet sälja ut Telia Sonera utan att frågan om kopparnätet och bredbandstillgången runt om i hela landet är löst. Det är till och med så att en utredning kom häromdagen med förslag på hur man skulle kunna göra. Men då har Centerpartiet redan bestämt sig för att det ska säljas. Jag vill ställa följande frågor: Var Centerpartiet med på att sälja 8 procent av Telia Sonera nu i våras till reapris? Accepterar Centerpartiet att frågan om kopparnätet inte är löst innan man säljer? Vill Centerpartiet att kopparnätet bryts ut i ett särskilt bolag ägt av staten? Det är sådana frågor som Centerns väljare funderar på. För dem handlar det om att hela Sverige ska leva och om bredbandstillgången för alla, det som ibland gick under namnet digital allemansrätt.

Fru talman! Vi ligger alla i den säng som Thomas Östros och hans kamrater har bäddat. Börsintroduktionen av Telia AB, då man började sälja ut delar av Telia, föregicks av ett betänkande från näringsutskottet där själva börsintroduktionen tas upp på mindre än en sida. Det var den analys som man gjorde då. Det kanske hade varit lämpligt att vid detta tillfälle skilja ut accessnätet och kanske helt och hållet behålla det i statlig ägo. Nu gjorde man inte det därför att man uppenbarligen inte hade analyserat på vilket sätt denna försäljning skulle gå till. Och det är beklagligt. Det kanske hade varit bra att behålla det och att det kanske hade legat i en statlig myndighet, till exempel Banverket. Nu har vi inte den situationen, utan nu får vi förhålla oss till den situation som vi har i dag. Det är uppenbart och tydligt att den marknad som vi har haft när det gäller teletjänsterna inte har fungerat. Konkurrensen har inte fungerat med staten som ägare. Som Karin Pilsäter tidigare har sagt har det berott på att Thomas Östros har varit mer intresserad av att äga Telia och att bedriva telekomtjänster än att se till att konkurrensen fungerar på den här marknaden. Thomas Östros har inte gett något uppdrag till PTS att utreda huruvida man ska kunna säkra konkurrensen på telemarknaden. Det har den nuvarande regeringen gjort. Man har också från regeringens sida sagt att Telia inte kommer att säljas och att huvudägarskapet i Telia inte kommer att avslutas förrän vi vet att accessnätet är säkrat och att konkurrensen på telemarknaden är säkrad. Och den frågan ska avgöras innan man går vidare till försäljning. Det finns redan i dag ett bemyndigande. Vi begär inte någon förändring i detta bemyndigande när det gäller möjligheten att sälja. Det som vi begär en förändring av är i fråga om vilka medel som vi ska kunna ta som betalning för företaget. Bemyndigandet att sälja Telia finns redan. Det har begärts av dig och dina kamrater, Thomas Östros.

Fru talman! Det var en fråga som var uppe till diskussion under hela den förra mandatperioden. Och jag som näringsminister kunde varje gång säga att det för staten och för den socialdemokratiska regeringen var väldigt viktigt att staten långsiktigt är kvar som huvudägare i Telia Sonera. Det var ett väldigt tydligt besked. Och då hade vi också kontrollen över infrastrukturen. Detta trodde jag var också Centerpartiets uppfattning. Men det som har skett är att Centerpartiet redan under våren har accepterat en stor utförsäljning på 8 procent och nu tycker att man ska sälja ut Telia Sonera. Då försvinner kontrollen över den viktiga infrastrukturen. Det är klart att om man äger 45 procent kan man knoppa av infrastrukturen i ett eget bolag och se till att staten är majoritetsägare i detta bolag. Det tror jag att Centerpartiets väljare skulle uppskatta väldigt mycket. Då får man nämligen verktyget för bredband ut till hushållen även i de mer glesbefolkade delarna av Sverige. Men om man har bestämt sig ideologiskt för att det måste säljas och säljas snabbt, då avhänder man sig detta. Och det är ett faktum. Därför vill jag fråga Centerpartiet: Tyckte ni att det var bra att man under våren sålde ut 8 procent av statens ägande i Telia Sonera och därmed minskade möjligheterna till att staten har kontrollen över infrastrukturen och kopparnäten? Tycker ni att det är rimligt att utredningen om kopparnätets framtid kom efter att näringsutskottet hade fattat sitt beslut? Vill Centerpartiet, och detta är viktigt, att kopparnätet nu bryts ut i ett särskilt bolag ägt av staten för att man ska garantera infrastrukturen och bredbandstillgången runt om i landet? Jag är övertygad om att Centerpartiets väljare är mycket intresserade av denna fråga.

Fru talman! Thomas Östros tycker att det är viktigt att man har kontrollen över infrastrukturen. En sådan kontroll måste ha en funktion, och den måste vara att säkra en konkurrens på marknaden. Genom ägandet i Telia har vi inte kunnat säkra en konkurrens på marknaden. Det är nämligen så att konkurrensen kontrolleras av de regler som sätts av riksdag och regering och som PTS sedan har att förhålla sig till. Det är det som styr hur konkurrensen på marknaden ser ut. Det är det som är själva kontrollen över infrastrukturen. Det är uppenbart att Thomas Östros under de senaste åren varken har försökt att byta telefonleverantör eller Internetleverantör. Det har jag gjort, kan jag säga, och det är ingen lätt match. Det tar flera månader innan man kan få sin nya telefon inkopplad. Och det är ett spännande förfarande. Den utredning som PTS har kommit med gjordes på uppdrag av regeringen. Det var också en följd av att PTS har tittat på hur bredbandsutbyggnaden ser ut just nu. Det är det uppdrag som man har fått av regeringen. Hur man ska separera och reglera måste naturligtvis utredas vidare. PTS förslag är att man ska använda sig av en funktionell separation. Detta måste man utreda vidare och titta på. Det är det förslag som PTS har lagt fram och som vi naturligtvis ska förhålla oss till. Det som är viktigast är att riksdag och regering ser till att skapa regleringar som gör att marknaden kan fungera på ett bra sätt, så att konkurrenter och kunder inte hamnar i kläm. Det har Thomas Östros inte klarat av. Och den nuvarande regeringen har lovat att detta ska vara klart innan vi går vidare med en försäljning. I dag beslutar vi om ett bemyndigande. Vi ska inte sälja Telia i morgon, Thomas Östros.

Fru talman! Till Kristin Oretorp vill jag säga att det är respektlöst mot anställda att förlänga processen. Men det är också respektlöst mot riksdagen att det inte finns ett underlag som man kan fatta beslut om. Jag har noterat att ni tycker att det underlag som finns är tillräckligt för att man ska kunna gå till beslut. Ni viftar alltså undan Riksrevisionens kritik mot hela denna process och tycker att den inte är något värd. Jag tycker att det är lite märkligt att ni bara viftar undan den kritik som har framförts från Riksrevisionen. Att man säger att det skulle vara Vänsterpartiets uppfattning att staten ska äga så mycket som möjligt var verkligen att ta ut svängarna ganska rejält, måste jag säga. Vad vi säger är att det ska finnas ett syfte med ägandet, annars ska staten inte äga. Det är också viktigt att staten har en kontroll över viktig infrastruktur som telenätet, elen och även LKAB. Vi kommer aldrig att tumma på att det ska säljas ut. Det är också viktigt att staten har ett stort skogsinnehav som komplement till de privata skogsägarna. Är ni från Centerpartiet beredda att sälja ut Sveaskog som är så betydelsefullt framför allt för köpsågverken som inte har egen skog utan som köper väldigt mycket från Sveaskog? Och vilka är de särskilda skäl som ni säger måste finnas för att staten ska äga? Det är dessa särskilda skäl som jag saknar här. Vilka är dessa skäl?

Fru talman! Kent Persson tar upp många aspekter i sin replik. Till att börja med kan jag säga att vi i dag debatterar de sex bolag som finns med i detta betänkande och i denna proposition från regeringen. Vi diskuterar inte LKAB, och vi diskuterar inte Sveaskog. Den debatten får vi ta vid ett senare tillfälle. Regeringen kommer nu att göra en genomgång av alla de bolag som staten äger. Vad man kommer fram till där finns det möjlighet att titta på senare. I dag kan jag inte säga om vi ska sälja Sveaskog eller inte. Du tycker att underlaget är bristfälligt när det gäller de här sex bolagen. Tycker du då att jag ska uttala mig om ett bolag vars försäljning vi över huvud taget inte har berett? Det om något tycker jag är respektlöst både mot väljare och mot riksdagen. Riksrevisionens kritik handlar om det underlag som vi fick i regeringens proposition. Det är det enda de har uttalat sig om. I dag fattar vi beslut med ett annat underlag. Det är ett ganska tjockt betänkande från näringsutskottet. Precis som Karin Pilsäter har gått igenom har vi haft utfrågningar, och olika utskott har yttrat sig. Vi har haft besök av olika organisationer, vi har haft besök av Riksrevisionen och vi har fått mycket information och kunskap inför beslutet. Jag vill åter hålla underlaget för börsintroduktionen av Telia i min hand. Det var ett helt annat underlag. Jag vill hävda att riksdagen i dag har ett mycket bra underlag att fatta beslut utifrån. Kent Persson kommer in på att det måste finnas ett syfte med ägandet. Ja, det är precis det jag säger. Det är skönt att Kent Persson delar min åsikt i den frågan. Det måste finnas ett syfte med att staten ska äga bolag. Vi tycker inte att det syftet finns när de här sex bolagen.

Fru talman! Kristin Oretorp vidgade diskussionen till att gälla ägandet i största allmänhet. Hon påstod att Vänsterpartiet vill äga så mycket som möjligt. Det är inte en riktigt korrekt historiebeskrivning. Hon säger också att börsbolag styrda av staten fungerar illa. Det är en trög process. Men det är precis tvärtom. Staten har visat sig kunna hantera och få en god avkastning i de här företagen, med ett samhällsansvar. De senaste fem åren, mellan 2002 och 2006, har dessa börsnoterade statens bolag haft en utdelning på 75 miljarder kronor. 75 miljarder! Det visar väl om något att de här bolagen är välskötta och välhanterade. Jag tycker att det är nästan oförskämt av Kristin Oretorp mot styrelsen att säga att det styrs dåligt av staten. Vilka är skälen för att vi ska sälja ut dem? Kommer konkurrensen att förbättras på bolånemarknaden om en konkurrent köper upp SBAB? Det är sådana analyser som saknas. Sådana finns inte med i det betänkande som du höll upp nyss. Jag kan dela uppfattningen att propositionen på 9-16 sidor i sig är fullständigt undermålig och att utskottets arbete åtminstone i den delen har gjort att det blivit något bättre. Men analyserna saknas fortfarande.

Fru talman! Kent Persson säger att vi har lyckats kombinera ägandet med ett samhällsansvar. Det visas av att de här företagen har gått med en stor vinst. Jag vet inte om han tycker att samhällsansvaret verkligen har tagits när det gäller konkurrensen på telemarknaden. Är samhällsansvaret att företagen ska gå med så stor vinst om möjligt? Jag tycker att samhällsansvar är mycket bredare. När jag säger att det inte passar med en demokratisk process att äga stora börsnoterade företag handlar det inte om att man har en inkompetent företagsledare. Det handlar om att den information som finns i de här företagen är mycket känslig för att komma ut på marknaden. Det kanske inte passar så bra i en process som präglas av öppenhet och långsamhet. Vi har i dag till exempel fått höra att man skulle vilja ha preciserade de komplikationer som gör att vissa företag väljs bort. Vi har i utskottet kunnat ställa de frågorna till statsrådet Odell och där fått svar på frågor som inte kan redovisas här i kammaren för att det allvarligt skulle skada olika företag. Det måste man ha respekt för. Information som rör de här företagens allra innersta verksamhet kan inte debatteras hur som helst i kammaren och därmed offentliggöras. På det viset passar det väldigt illa att driva börsnoterade företag samtidigt som man ska försöka ha en demokratisk process. Kent Persson frågar om försäljningen av SBAB kommer att öka konkurrensen på bolånemarknaden. Man kan undra om konkurrensen på bolånemarknaden kommer att försämras av att vi säljer SBAB. Det hänger naturligtvis på vem som köper SBAB. Det är inte det vi beslutar om här i dag, utan det kommer regeringen att arbeta vidare med. Jag har fullt förtroende för att regeringen kommer att se till att konkurrensen på bolånemarknaden kommer att upprätthållas.

Fru talman! Först vill jag beklaga att jag kom sent till den här debatten och därmed missade en del av de första anförandena. Det beror på att jag deltog i regeringssammanträdet som midsommarveckan var förlagt till i dag, onsdag, i stället för på torsdag. Som riksdagsledamöter har ni alla ett mandat av väljarna som kanske ibland kan vara lite svårt att tolka, vad vet jag. Så tycker jag inte fallet är i dag när vi debatterar det här ärendet. När det gäller det bemyndigande som ni efter debatten har att ta ställning till har svenska folket, alltså våra uppdragsgivare, sagt sitt klart och tydligt. I fjolårets valrörelse var statens försäljning av aktier i sju namngivna företag ett ämne som var uppe. Det var en av de frågor som debatterades i valrörelsen och som väljarna hade att ta ställning till. Den nytillträdda regeringen beskrev i budgetpropositionen för 2007 översiktligt hur man avsåg att förvalta det här mandatet under perioden fram till nästa val. Det har vi sedermera förtydligat ytterligare dels i samband med att ansvaret för försäljningarna överfördes på mitt ansvarsområde, dels genom den nu föreliggande propositionen. Vi var tydliga med att vi avsåg att minska statens ägande i de nämnda bolag som har debatterats här i dag, med ett betydelsefullt undantag, nämligen SAS som har strukits från listan. I budgetpropositionen beräknades försäljningsinkomsterna uppgå till 50 miljarder kronor per år under perioden 2007-2009. Ambitionen har sedan i vårpropositionen höjts. Vi hoppas kunna sälja för totalt ungefär 200 miljarder kronor under innevarande mandatperiod. Försäljningsmandatet i den här propositionen innebär att om hela innehavet avyttras under perioden kan intäkterna för folkhushållet bli betydligt större än så. 50 miljarder per år kan vi jämföra med de 15 miljarder per år som den förra socialdemokratiska regeringen sade sig vilja sälja och som man budgeterade för under tio års tid. Jag vet inte i vilket syfte man gjorde det. Man hade kanske inte några avsikter, men man gjorde det. Det räknades in i tabellverket och fanns med hela tiden - spännande. I budgetpropositionen för 2006, fru talman, angav den socialdemokratiska regeringen motiv till varför man ville minska det statliga ägandet: På en väl fungerande marknad saknas det skäl för staten att agera som producent. Staten kan i de fallen ha en viktig roll i lagstiftningen och tillsynen över lagen. Det här, fru talman, och jag vänder mig till Thomas Östros, stod alltså i budgetpropositionen 2005/06 s. 66. Motivtexten är i princip densamma som vi skriver i propositionen. Jag tycker att det är beklagligt att Socialdemokraterna inte har förmått att hålla fast vid den här linjen utan nu växlat spår till vad som tidvis tett sig som ren skräckpropaganda mot de planerade försäljningarna. På våra tillkännagivanden som vi har gjort i olika sammanhang har följt en mycket intensiv debatt, inte minst i den här kammaren. Dagens debatt är sannerligen inte något undantag. Många har med förundran kunnat lyssna till de tirader som oppositionen har riktat mot regeringen i allmänhet och mig i synnerhet. Det tillhör mitt jobb att ta det och debattera detta. Det är en spännande uppgift. I går, fru talman, gick den socialdemokratiska partisekreteraren och tre andra före detta statsråd ut på DN Debatt med kravet att grundlagsskydda statens egendom, inklusive de företag som de själva har begärt bemyndigande av denna kammare, och fått det, att sälja. Spännande personligheter vi har att göra med! Här är det alltså så att man avvisar försäljningen bland annat med hänvisning till riksrevisor Lennart Grufberg som kritiserat regeringen för att inte ha inhämtat synpunkter från myndigheter med expertkunskap. Regeringen anser för sin del att beredningen av propositionen står i överensstämmelse med regeringsformen och dess krav och att den också uppfyller de övriga krav på dokumentation med mera som man kan ställa på beredningen av den här typen av proposition. När man läser Riksrevisionens rapport får man intrycket att den i huvudsak tycks bygga på att man har missförstått våra avsikter vad gäller genomgången av skäl för och emot de återstående företagen. Jag har tidigare beklagat om skrivningarna i budgetpropositionen har gett Riksrevisionen en otydlig bild av regeringens avsikter beträffande de nu aktuella försäljningarna. Frågan har aldrig gällt om utan hur dessa ska säljas. I det här sammanhanget kan det också vara på sin plats att påminna kammarens ledamöter om att Socialdemokraterna under hela sin långa regeringsperiod har bundit upp hundratals miljarder kronor av skattebetalarnas pengar, för närvarande mer än 700 miljarder, i statliga eller delstatliga företag utan att vare sig riksdagen eller skattebetalarna har fått något underlag i fråga om varför man gör på detta vis. Vi anser i motsats till Socialdemokraterna och deras bundsförvanter att staten i stället ska ägna sig åt att skapa trygghet och välfärd för medborgarna. Det tillhör inte statens kärnuppgifter att tillverka brännvin eller att hyra ut affärslokaler. Det kan privata företag sköta minst lika bra. Det är också vår övertygelse, för övrigt väl dokumenterad, att de nu aktuella företagen kommer att få bättre utvecklingsmöjligheter sedan staten - det gäller vare sig det är Thomas Östros eller jag som har ansvaret - har avstått från sitt ägarinflytande. Det kan däremot vara på sin plats, tycker jag, att klarlägga att vi vid varje försäljning kommer att försäkra oss om att de som köper statens företag också kommer att fullgöra sina förpliktelser som ägare mot andra finansiärer, mot myndigheter och mot de anställda i företaget. Som jag var inne på har den socialdemokratiska regeringen redan begärt och fått riksdagens bemyndigande att sälja hela innehavet i de tre noterade bolag som nu är aktuella, nämligen Telia Sonera, Nordea och OMX. Skälet, fru talman, till att vi ändå har begärt ett förnyat bemyndigande för de här företagen är att vi vill ha utrymme för att som likvid, vid sidan av kontanter, också kunna ta emot andra värdepapper, för att kunna göra strukturaffärer. Thomas Östros efterlyste en sådan möjlighet när det gällde Telia Sonera till exempel. Den får han om man bifaller propositionen och majoritetens förslag i betänkandet. Ett exempel där det här kan bli aktuellt är ju den föreslagna affären mellan amerikanska Nasdaq och OMX, där staten äger knappt 6,7 procent. Den affären visar också, fru talman, att den konsekvensutredning som görs inför varje försäljning knappast kan ske innan man har en någorlunda klar uppfattning om vilka handlingsalternativ som till exempel OMX ägare, inklusive staten, står inför. Nu finns ett förslag på bordet, vilket kommer att prövas väldigt grundligt av regeringen innan regeringen slutligen tar ställning till om vi kan acceptera budet. Fru talman! Vi har också begärt bemyndigande att få avyttra aktierna i helägda SBAB, Vin & Sprit och Vasakronan. Vi har ganska ingående tidigare diskuterat de två förstnämnda företagen och motiven till att de, med riksdagens godkännande, kommer att vara till salu. Men varför vill vi sälja Vasakronan som väl hyr ut lokaler till statliga myndigheter? undrar någon. Ja, så var det förvisso tidigare. Vi kan gå tillbaka till 1993 när Vasakronan bildades. Då hade man enbart statliga kunder och en verksamhet på ungefär 190 orter runt om i landet. I dag är verksamheten koncentrerad till storstadsregioner, och man har enbart 35 procent statliga kunder. Övriga är privata. Bland dem finns SEB, Sony Ericsson och Hennes & Mauritz, för att nämna några. I dag hyr polisen och Domstolsverket inte längre i första hand av statliga Vasakronan utan av en lång rad andra privata företag. Polishuset och häktet i Uppsala, din hemstad, Thomas Östros, ägs av Royal Bank of Scotland. Vad sägs om det? Domstolsverket hyr lokaler och säkerhetssal i Stockholm av Fabege och samma Royal Bank of Scotland. Vi kommer att se över om några enskilda fastigheter kommer att behöva lösgöras från Vasakronan och behållas i statlig ägo. Det arbetet pågår. Men jag vill samtidigt påminna om att kravet på byggnadsminnesmärkta fastigheter är lika, oberoende av om de är i privat eller statlig ägo. Har det funnits motiv för statligt ägande på den kommersiella fastighetsmarknaden så saknas dessa definitivt i dag. Jag anser att skattebetalarna vore betjänta av att det ganska betydande värde som ligger i det statliga företaget kan förvaltas minst lika framgångsrikt i andra händer medan staten då får utrymme för investeringar inom sitt egentliga ansvarsområde. Pengarna går då tills vidare till att minska statsskulden, vilket lättar räntebördan på staten och skapar utrymme för investeringar i infrastruktur och i annan välfärd och naturligtvis också för forskning. Nu finns det många som hävdar att staten av något slags företagsekonomiska skäl bör behålla innehaven för att nyttiggöra sig de utdelningar som i år har varit exceptionellt höga - det har varit extrema vinster och väldigt låga räntor. Vi delar inte den uppfattningen, även om vi har helt andra motiv när det gäller varför staten inte bör äga företag på fungerande konkurrensutsatta marknader. Jag menar att om företag kan utvecklas bättre i andras händer än statens kommer också statens intäkter från de här företagen att öka, helt enkelt till följd av att skatteintäkterna ökar snabbare än de annars skulle ha gjort. Enbart bolagsskatten, fru talman, gör ju i praktiken staten till 28-procentig ägare av företagen även sedan man har sålt dem. Vår uppgift är att skapa goda betingelser för företag att verka och växa i vårt land. Det är den uppgiften som den här regeringen tar på blodigt allvar.

Fru talman! Mats Odell och jag har debatterat frågan om utförsäljning av vissa statliga företag vid några tillfällen tidigare. Hela tiden återkommer ni till det valmanifest som ni gick till val med och att det klart och tydligt finns uttalat att det här ska säljas, de utpekade bolagen. Det må så vara att ni har fått mandat av väljarna att styra landet. Men vi kan också avläsa resultatet i dagens opinionsundersökning, vad svenska folket tycker om planerna på att sälja ut de statliga företagen. Den här kopplingen finns ju inte när det gäller ert regeringsinnehav och det mandat som ni säger att ni har fått. Tydligen har det svenska folket en annan uppfattning i den delen. Jag tänker inte ta upp de frågor som jag har ställt tidigare, utan jag vill i stället lite grann diskutera statsskulden och tankarna på att amortera av statsskulden med de här intäkterna. Vi är ju medvetna om de behov som finns i samhället i dag, inte minst när det gäller infrastrukturinvesteringar. Det är investeringar som är oerhört viktiga för att näringslivet ska ges möjligheter att utvecklas positivt. Vägar behöver förbättras för att timret ska komma från skogarna till sågverken. Järnvägarna behöver förbättras för att arbetskraft ska kunna transporteras till de platser där arbetstillfällena finns. Det saknas alltså miljarder i underhåll när det gäller investeringar inom infrastrukturen. Varför inte använda de här pengarna till produktiva investeringar som skapar sysselsättning, som skapar mervärde och som skapar ytterligare ekonomisk tillväxt i stället för att bara amortera av på statsskulden?

Fru talman! Först ska jag ta upp frågan om vad vi sade i valrörelsen. Vi i allianspartierna har haft gemensamma reservationer under hela 2000-talet. Vi hade under 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2005 och 2006 gemensamma reservationer i såväl finansutskottet som näringsutskottet där vi beskrev vår avsikt att sälja de här bolagen. Vi gav motiv för detta. Under valrörelsen hade vi också en gemensam budgetmotion. Där hade vi sju bolag som vi lade fram. Det debatterades här i kammaren. Vi lade fram en rapport våren 2006 som arbetsgruppen Tillväxtregion Sverige lade fram där vi beskrev varför och vilka bolag det gällde. I Bankerydsöverenskommelsen presenterades dessa sju bolag, och i det Norrlandspaket som partiledarna tog fram fanns dessa bolag med. Där gjordes också klart att Vattenfall och LKAB icke var aktuella att röra. I dag har vi en statsskuld på 121 679 kronor per person, från den minsta nyfödda till den äldsta medborgaren. Om vi genomför vårt program kommer den att minska till 86 964 kronor. Om vi inte gör det har vi kvar en skuld på 108 507 kronor. Det kanske inte Kent Persson tycker spelar någon roll, men faktum är att de statsfinansiella effekterna av det vi frigör är en oerhört viktig komponent. Ungefär 11 miljarder kronor minskar räntekostnaderna om vi säljer och amorterar de här bolagen som är värda 250 miljoner till dagens statslåneränta. Den har för övrigt gått upp från den förra kalkylen till dagens 4,41 procent. 11 miljarder, Kent Persson, per år frigörs när det här har genomförts. De kan användas till infrastrukturinvesteringar. De kan användas till en mängd andra saker. I dag är det bundet i produktion av vodka och uthyrning av kontorslokaler.

Fru talman! De 11 miljarderna ska man ställa i relation till de 16-17 miljarder som beräknas ge intäkter av de här sex bolagen bara under det här året. Det finns ett glapp däremellan. Det här är värt betydligt mycket mer, och intäkterna är betydligt större. De 11 miljarder som ni säger att ni vill använda till infrastruktursatsningar räcker ju inte på långa vägar till det som måste till för att industrin ska ges möjligheter att kunna växa här i Sverige. Det behövs utbyggd järnvägskapacitet, inte bara i Stockholmsområdet utan även vid västkusten. Botniabanan behöver också byggas för att vi ska klara av den ekonomiska utveckling som behövs för att företagen ska kunna överleva. Annars är risken stor att företagen väljer att förlägga verksamheten någon annanstans. Det är lite märkligt att man hänvisar till de budgetmotioner som har väckts och de motiv och reservationer som tidigare har lagts fram. De innehåller ju inga analyser. Man väger för- och nackdelar, men det är knappast det man ställer som krav på en bra analys. Man hänvisar till Bankerydsöverenskommelsen. Jag cyklade förbi där häromnatten under Vätternrundan. Jag såg inte ett spår av någon överenskommelse, att det satt några effekter där. Utan det var väl en snabb resa därigenom. Varför inte använda en större andel av just de tänkta intäkterna till att göra de nödvändiga investeringar som behöver göras för att vi ytterligare ska kunna få till stånd en ekonomisk utveckling för företagen?

Fru talman! Jag märker att Kent Persson är ute och cyklar på flera områden. Det är spännande. Han märkte inte av Bankerydsöverenskommelsen. Det är ju den budget som vi har antagit. Det var stommen till den budget som kom in i budgetpropositionen för 2007, som togs fram och som presenterades redan i Bankeryd. Om han inte har märkt det är det att beklaga. Varför säljer vi? Det finns fyra skäl. För det första är det för att renodla statens roll. Staten ska sätta spelreglerna. Staten ska vara domare, inte spelare samtidigt. Det andra är att vi tror att det är bättre för företagen att få nya privata ägare. Det visar sig. OECD pekar på en mängd fakta runt detta. Vi har en mängd fall vi kan peka på, bolag som British Telecom och British Airways för att ta två konkursfärdiga bolag som med nya ägare har kunnat blomstra och fungera. Det tredje är att vi tror att det är bra för folkhushållet, helt enkelt för att det ger en bättre dynamik i ekonomins funktionssätt. Det är bra att staten drar sig tillbaka. Det fjärde är att vi inte vill binda 700 miljarder kronor i produktion av varor och tjänster som andra likaväl kan göra. Vi får ändå 28 procent av den vinst som de gör. Vi vill i stället ta de gemensamma resurserna och investera dem där de gör samhällsnytta som ingen privat investerare gör. Det är den stora skillnaden, Kent Persson. Jag förstår inte att ni i Vänsterpartiet är så fixerade vid att driva företag och att ni inte i stället vill ta pengarna och satsa dem där de gör samhällsnytta. Förklara det för mig!

Fru talman! Jag återvänder till frågan om beslutsunderlaget. De här debatterna får lite tendens till att bli skuggboxning, eftersom vi inte får några som helst svar på hur man har gjort urvalet av bolagen. Då är det svårt att föra en relevant debatt. Så jag skulle gärna vilja ha lite svar från ministern. Mats Odell hänvisar till att Riksrevisionen har haft kritik, men har går bara in på delar av den kritik som Riksrevisionen har haft mot beslutsunderlaget. De kritiserar också att det inte finns någon analys av varför just de bolag som nu är uppe till försäljning har valts ut. Vi har också ställt den frågan i näringsutskottet flera gånger till ministern men har inte fått några relevanta svar. Vi har begärt ut underlaget skriftligt för vart och ett av de bolagen, vilket inte har kommit. Problemet för oss är att det enda som vi har att ta ställning till nu är just de här sex bolagen och inga andra som nu är uppe till försäljning. Det gör att man får anta att det finns en prioritering här som regeringen har gjort. Man har prioriterat att sälja ut Telia innan man hade någon aning om hur man skulle hantera den del av Telia som faktiskt är ett monopol. Man har valt att sälja ut SBAB som enligt alla bedömare har medverkat till att sänka räntorna på bolånemarknaden. Vi fick svar från Konkurrensverkets generaldirektör att man inte kan få några garantier för att de vid en utförsäljning kommer att fortsätta att ha den profilen. Man får utgå från att det är viktigare av ideologiska skäl att minska konkurrensen på bolånemarknaden än att till exempel sälja SAS som är ett flygbolag vilket som helst som inte har några samhällsuppdrag eller någon infrastruktur. Mats Odell säger att staten ska vara domare och inte spelare. Svara då på frågan: Varför ska man vara spelare när det gäller flygmarknaden? Det är det som regeringen går till beslut på här. Man ska fortsätta att spela och vara domare samtidigt när det gäller flygverksamhet. Det kan verka som att vi bara grälar här, men det är viktigt att få svar på frågan kring analysen. Om det är en rent ideologisk analys som ligger till bas och inte några analyser av marknaden är det en betydligt större risk att regeringen kommer att göra en dålig affär när det gäller försäljningarna.

Fru talman! Per Bolund har själv här gjort en analys av vilka bolag som bör säljas och vilka som kan behållas. Det är väl gott och väl. Vi har olika uppfattningar om ett bolag. Jag noterar att den enda reservation som Per Bolund stöder är den där man också ska sälja SAS. Jag kan inte uppfatta beslutsunderlaget annat än att han egentligen instämmer i det övriga. Låt mig säga när det gäller SAS att vi inte ska vara långsiktiga spelare på flygmarknaden. Men här finns ett antal konsortialavtal. Vi har en skandinavisk luftfartspolitik och andra faktorer som gör att det inte är lämpligt att nu sälja detta bolag. Det innebär inte att staten ska fortsätta att vara långsiktig ägare. Tvärtom är vår uppfattning att SAS bör få privata ägare framöver. Vi tror att det är bäst för bolaget. Vi tror att det är bäst för utvecklingen också på den skandinaviska luftfartsmarknaden. SBAB har spelat en väldigt viktig roll. Konkurrensen har hårdnat. Det har tillkommit ytterligare nya konkurrenter. Jag tog i morse fram hur bolåneräntorna ser ut för villor: SBAB 4,22 procent, SCB 4,10 procent, Handelsbankens Stadshypotek 4,15 procent, Swedbank Bolån Direkt 4,13 procent. Det är en stenhård konkurrens, Per Bolund. SBAB är inte längre marknadsledande. Man har en för liten portfölj av tjänster. Man behöver hitta en samarbetspartner. Vi tror att detta är bra för bolaget. Den uppfattningen delar också ledningen av SBAB. Telia kommer inte att förändras när det gäller huvudägarskapet förrän alla frågor om accessnätet och de försvarspolitiska dimensionerna har retts ut och vi har fått en lagstiftning på plats som garanterar ett likvärdigt tillträde till accessnätet och en säker hantering av försvarsdimensionerna.

Fru talman! Att hänvisa till Miljöpartiets reservationer känns som ett ganska lågt argument. Jag sade väldigt tydligt i början att jag står bakom samtliga reservationer, men jag valde att hänvisa bara till en av dem. Det är ju lite av kutym i riksdagen att inte belasta voteringsförfarandet med onödiga reservationer. Mats Odell säger här att staten inte ska vara ägare av SAS fortsättningsvis, men det har vi inte sett några som helst bevis på. Det vi har att ta ställning till här är en försäljning av sex bolag. Där finns SAS inte med. I stället har man valt att sälja ut andra bolag. Man har alltså prioriterat bort SAS och prioriterat upp andra bolag som uppenbarligen är viktigare att sälja, och det är den frågan som vi vill ha svar på. Varför har ni gjort den prioriteringen? Det får vi inga svar på. Mats Odell säger att även vi har gjort en prioritering av några bolag, men jag anser att regeringen har ett betydligt större ansvar, med alla de resurser man sitter på, att presentera ett relevant beslutsunderlag än vad ett oppositionsparti har. Jag har i den här debatten tagit upp flera av de aspekter som ligger till grund för vår prioritering. När det gäller Telia tycker vi till exempel att man måste ta bort monopoldelarna innan man går till beslut i frågan. Jag tycker att man ska prioritera ned SBAB eftersom de både enligt ministern och enligt mig haft en väldigt viktig funktion. Varken ministern eller jag kan svara på vilken effekt det får att sälja ut SBAB. Han hänvisar till aktievärderingen just i dag, men det är med SBAB som en spelare. Om man säljer ut och någon av de stora bankerna köper upp SBAB kan ingen garantera vilken inriktning SBAB kommer att ha i framtiden. Konkurrensen kan mycket väl komma att minska, och då kommer de noteringar som Mats Odell hänvisar till att vara ett minne blott. Det kan mycket väl bli helt andra siffror än dem Mats Odell nu redovisar. Problemet är att vi inte får några svar på frågan om prioriteringen mellan bolagen. Vi får ett alldeles för dåligt beslutsunderlag från en regering som sitter med väldiga resurser och som skulle kunna göra det om man inte hade så otroligt bråttom att genomföra dessa försäljningar på rent ideologisk grund. Det är vad man kan sluta sig till.

Fru talman! När det gäller SAS har vi varit väldigt tydliga med att bolaget inte är färdigt att föra in i en försäljningsfas. Vi vill analysera det vidare och reda ut ett antal frågor. Vi vill inte skada bolaget ytterligare utan i stället se till att det kan utvecklas på bästa möjliga sätt. När det gäller analysen av de olika bolagen var jag i mitt inledningsanförande inne på att det hade varit omöjligt att för varje bolag analysera konsekvenserna av antingen en börsintroduktion om vi hade fått ett bud, exempelvis som gäller OMX. Hur det kunde ha sett ut om vi i stället hade ha sålt våra aktier över börsen är en helt annan analys. Nu har vi ett bud från Nasdaq. Det har funnits andra som har sagt att de kanske vill köpa, till exempel Dubaibörsen och flera andra. Det går inte att analysera alla dessa och lägga in i propositionen. Det enda rimliga är att göra det vi nu gör, nämligen att arbeta metodiskt och systematiskt med en målbild för varje bolag. Vad tror vi är bäst för detta bolag? Vad är bäst för de svenska folkhushållen? Vad är bäst för utvecklingen av vår ekonomi på bankmarknaden och på telekommarknaden? Därefter presenterar man ett förslag. Kanske är det en strukturaffär, Thomas Östros. Men då måste ni ju bifalla propositionen, annars kan vi bara ta emot kontanter. Denna analys kommer att göras för varje bolag och kommer därefter att ligga till grund för det beslut som regeringen tar och som vi kommer att kommunicera med denna kammare.

Fru talman! Det är festligt att lyssna på Odell. Han nämner mitt ringa namn oftare än skälen till varför han vill sälja statliga bolag. Vad säger han nu? Med blossande kinder säger statsrådet: Frågan har aldrig gällt om utan hur vi ska sälja. Det är precis detta som har varit vår kritik från allra första början. Frågan har aldrig gällt om . Det är denna ideologiskt brinnande övertygelse, formad någon gång under 1970-talets ungdomsförbundsår, som gör att det nu minsann ska säljas medan det finns tid. Då får man en process under all kritik, som nu under våren. Det har varit chefsavhopp på Näringsdepartementet. Vi har fått en proposition på bara nio sidor utan de konsekvensanalyser som har lovats. Riksdagen får plötsligt reda på att 8 procent av Telia har sålts till reapris, medan vi diskuterar kopparnätets framtid. PTS får slutligen ett uppdrag men först efter att regeringen har fattat sitt och riksdagen sitt beslut att utreda frågan. Vi har sett uppror i den borgerliga riksdagsgruppen mot regeringens hantering av detta viktiga bolag. Ett enigt näringsutskott begär ut konsekvensanalyserna, men regeringen vägrar att lämna ut dem. Orsaken visar sig när Riksrevisionen knackar på porten. Det fanns inga konsekvensanalyser. Kritiken som Mats Odell viftar bort är stenhård från Riksrevisionen. Beredningen uppfyller inte grundlagens krav på hur en regering ska agera i så viktiga frågor. Frågan är inte om utan hur , säger Mats Odell. Då är man beredd att göra dessa affärer. Man säljer till reapris under våren, till stor kostnad för folkhushållen. Man gör sig av med en tillgång som ger en så fin utdelning. Det kommer att kosta. Det kommer att minska regeringens möjligheter att satsa på äldreomsorg och på infrastruktur - tvärt emot budskapet som Mats Odell nu kommer med.

Fru talman! Det här blir alltmer spännande. Mina uppfattningar lär ligga fast sedan 70-talet i ungdomsförbundet. Vad har då hänt med Thomas Östros? Där är det snabbare kast i lärorna. Så sent som i den sista budgetpropositionen ni lämnade sade ni: "På en väl fungerande marknad saknas det skäl för staten att agera som producent. Staten kan i de fallen ha en viktig roll i lagstiftning och tillsyn över lagen." Thomas Östros har genomgått en fullständigt fantastisk metamorfos på bara något år. Vad har hänt? Tidigare talade han om denna väl fungerande marknad där staten inte hade någon roll. Nu ska det plötsligt grundlagsfästas. Beskriv gärna den processen! Vilka konsekvensanalyser ligger bakom denna omsvängning? Tala inte om ekonomi, Thomas Östros, för här talar fakta sitt tydliga språk. Utdelningarna under 2007 var 16,5 miljarder. Av dessa 16,5 miljarder var 9,2 miljarder pengar som togs ur Telia Soneras kassa. Det var inga vinster. Om Thomas Östros så vill kan man säga att man sålde familjesilvret och delade ut. Kvar är 7,3 miljarder. 7,3 miljarder är den reguljära utdelningen av de vinster som de statliga bolagen gjorde under 2007. Om man säljer de 250 miljarderna och amorterar på statsskulden tjänar man 11 miljarder. Förklara för mig, Thomas Östros, varför man ska förlora skillnaden mellan 11 miljarder och 7,3 miljarder bara för nöjet att få ratta dessa bolag. Är det inte bättre att vi överlåter dem till andra ägare och tar in 28 procent i bolagsskatt och satsar pengarna där de gör samhällsnytta? Beskriv den förändring av socialdemokratins hållning till statligt ägande som har skett på ett och ett halvt år, Thomas Östros!

Fru talman! Jag har varit näringsminister i en socialdemokratisk regering och regelbundet fått frågan och diskuterat frågan om statens ägande i exempelvis Telia Sonera. Jag har varit glasklar: Staten bör vara kvar som huvudägare i Telia Sonera. Det är ett viktigt företag för Sverige. Det är ett företag som har lyckats expandera tack vare samarbete med finska Sonera och med danska och baltiska företag. Det är mycket viktigt att huvudkontoret finns kvar i Sverige och att infrastrukturen har staten som huvudägare. Allt detta bortser Mats Odell fullständigt ifrån. Vilken säljare vi har att göra med! Han pratar aktivt ned värdet på de bolag som ska säljas genom att säga att de kommer att gå riktigt dåligt i framtiden. Men om Mats Odell menar allvar med att ägande i aktier i väl utvecklade och framgångsrika bolag ger bättre avkastning än obligationer står han sannerligen ensam. Då är examen kanske trots allt från Fairfax University. Om det vore så att utdelningen är sämre än obligationer skulle inte AP-fonderna äga några aktier. I själva verket har vi nu ett läge där Mats Odell av ideologiska skäl raskt säljer ut och tydligt har visat att han är beredd att ge en rejäl rabatt till dem som köper. Det kommer att minska underlaget för staten med uppemot 15 miljarder kronor per år. Det motsvarar 50 000 anställda i vård och omsorg. Mats Odell märker att folk är väldigt skarpt emot detta, långt in i de borgerliga lägren. Man vill inte vara med om att göra en sådan dålig affär. Dessutom gäller det bolag som kan bidra till samhällets utveckling - vi har kopparnätet, bredbandet, SBAB med pressade bolåneräntor. Mats Odell, det är inte väl skött när det gäller regeringens hantering nu. Det är skarp kritik från Riksrevisionen. Man säger att ni bryter mot grundlagen i er beredning. Ta konsekvenserna av detta och dra tillbaka propositionen, Mats Odell!

Fru talman! Jag tror att någon grävande journalist borde börja intressera sig för vid vilka lärosäten Thomas Östros har fått sina matematikkunskaper. Hur kan han få en räntebesparing på 11 miljarder, jämfört med utdelningar på 7,3 miljarder toppåret hittills när det gäller statlig verksamhets utdelningar, till en förlust på 15 miljarder? Var får man sådana matematikkunskaper, Thomas Östros? Förklara gärna det vid något tillfälle! Jag har hört det här så ofta att jag snart börjar intressera mig för om det finns någon bakgrund. Hur kan Thomas Östros bara säga sådana här saker rakt ut i luften, utan någon som helst analys? Jag tycker att det är ganska fantastiskt. Thomas Östros är ändå näringspolitisk talesman. (TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att Thomas Östros inte har rätt till ytterligare replik.) Jag är ledsen. Thomas Östros har inte rätt till fler repliker, men vi lär träffas igen. Låt mig ändå, fru talman, säga att det viktiga här för oss är att redovisa varför vi vill sälja dessa bolag. Thomas Östros kommer med matematik och vill peka på att det är väldigt lönsamt att äga statliga bolag. Fine ! Kom då med ett koncept för hur denna lönsamhet ska öka framöver! Eller är det just de här bolagen som är det optimala? Vi säger följande. För det första: Staten ska sätta spelreglerna. Staten ska vara domare och inte samtidigt delta som spelare på planen. För det andra: Vi tror att det är bättre för de här bolagen att få nya privata ägare. De behöver inte mangla sina affärsidéer i denna kammare, utan i en globaliserad ekonomi kan de sköta detta på ett annat sätt. För det tredje: Vi tror att det är bra för det svenska folkhushållet och att det blir en mer dynamisk ekonomi när staten träder tillbaka, när det blir fler entreprenörer av kött och blod som äger och driver de här företagen. För det fjärde och allra sist: Vi vill inte ha 700 miljarder av skattebetalarnas pengar bundna i spritproduktion och i kontorslokaler, utan vi vill satsa pengarna på äldreboenden. Vi vill satsa där pengarna gör samhällsnytta och inte bara är en ren kapitalplacering.

Fru talman! Debatten om utförsäljning av statliga bolag har i dag haft olika dimensioner här i kammaren - med all rätt. Konkurrensen har nämnts vid ett flertal tillfällen. Jag kommer till allra största delen att i mitt inlägg koncentrera mig på den säkerhetspolitiska aspekten. Vid ett antal tillfällen under våren har Försvarsmaktens, försvarsutskottets och flertalet ledamöters kritik avseende regeringens hantering - eller, rättare sagt, icke-hantering - berörts här i kammaren och så även i dag. Försvarsmakten har bland annat pekat på de kostnader som en total utförsäljning av Telia Sonera skulle medföra i form av uppbyggnad av ett separat system för myndighetens eget bruk. Vidare har Försvarsmakten uppmärksammat regeringen på de mycket allvarliga kommunikationsproblem som kan uppstå vid en kris som till exempel i samband med stormen Gudrun. Hela försvarsutskottet har ställt sig bakom ett yttrande där utskottet kräver att regeringen tar hänsyn till de allvarliga konsekvenser som förbisetts på Försvarsmaktsområdet och som minskar Sveriges möjligheter att bemöta en kris- eller krigssituation. Det är självfallet oerhört viktigt att vi sätter landets säkerhet främst, före eventuella kortsiktiga ekonomiska intressen. Detta både tror och hoppas jag att vi kan vara eniga om här i dag. Vid riksdagens frågestund torsdagen den 10 maj lovade försvarsminister Mikael Odenberg att Försvarsmaktens kritik skulle tillgodoses: "Jag kan omedelbart tillmötesgå försvarsutskottet genom att konstatera att regeringen kommer att omhänderta önskemålet och se till att hanteringen av företaget Telia Sonera sker på ett sådant sätt att olika svenska säkerhetsintressen tillvaratas. Omsorgen om detta är också ett av skälen till att en remiss till Försvarsmakten har ingått som ett led i den hittillsvarande beredningen av frågorna kring Telia Sonera." I interpellationsdebatten måndagen den 11 juni ställde jag följande frågor till finansmarknadsminister Mats Odell om en fortsatt försäljning av Telia Sonera-aktier: Hur möts de brister som Försvarsmakten har fört fram? Kommer Försvarsmakten att behöva bygga upp ett parallellt system? Vad kommer det att kosta? Hur lång tid tar det? Vad gör man tills ett nytt system finns på plats? Varifrån tas pengarna - Försvarsmaktens budget, och från vilken budgetpost i så fall? Hur ska svenska folket veta att utförsäljningen inte äventyrar rikets säkerhet? Fru talman! Jag kan tyvärr konstatera att svaret på mina frågor uteblev. Varför? Ja, det kan jag bara spekulera om. Den förödande kritik som den borgerliga regeringen fått från Riksrevisionen föranleder mig att tro att den borgerliga regeringen helt enkelt inte har några svar på frågorna, för man har inte tagit sig tid att ta reda på svaren. Riksrevisionen konstaterar: "Regeringen har inte gjort den genomgång som utlovades i budgetpropositionen för de sex bolag som nu föreslås för försäljning. Genomgången skulle göras av argument för och emot statligt ägande. Regeringens beredning av propositionen om försäljning har varit otillräcklig." Detta är alltså Riksrevisionens bedömning, uttalad av Lennart Grufberg som är ansvarig riksrevisor. Tyvärr kan vi härmed även konstatera att den borgerliga regeringen har påbörjat dessa av revisionen kritiserade utförsäljningar utan någon analys eller konsekvensbeskrivning. Detta gjordes den 2 maj då 8 procent av statens och svenska folkets aktier i Telia Sonera såldes ut. Vi socialdemokrater är emot regeringens utförsäljningar och har krävt ett stopp på processen. Budskapet från Socialdemokraterna i regeringsställning var tydligt: Staten bör vara kvar som långsiktig ägare i ett bolag som Telia Sonera. Vi har också ställt krav på bättre beslutsunderlag och begärt att riksdagen själv ska utreda konsekvenserna av försäljningarna, men utan resultat. Vi har alla med stort intresse kunnat följa den borgerliga regeringens hantering av utförsäljningsfrågan, oavsett om vi på plats följer debatten eller om vi sitter hemma i soffan framför tv:n. En sak är dock säker: Allt som sägs och allt som görs i denna kammare är väldokumenterat. Detta innebär att frukten av allt det vi säger och av de förslag som vi i slutändan stöder sannolikt kommer att granskas och noga vägas av våra väljare. Det är positivt att borgerliga företrädare har anslutit sig till den kritik som finns avseende regeringens hantering och politik. Men till syvende och sist är det rösterna som räknas. Jag hoppas att man även här vågar stå upp för sin åsikt. Jag både hoppas och tror att logiken och det sunda förnuftet segrar även i detta fall och att den borgerliga regeringens förslag röstas ned. Jag är övertygad om att de svenska hushållen tycker detsamma när det gäller det statliga bolåneinstitutet SBAB, om att de drygt 300 personer som arbetar på Vin & Sprit i Skåne och de totalt tusen berörda liksom de lantbrukare som levererar råvaror dit tycker detsamma och om att Försvarsmakten som är beroende av säkra kommunikationer tycker detsamma. Detta är en alltför viktig fråga för att bara lämnas därhän. Den måste lösas innan beslut fattas här i kammaren.

Fru talman! Den borgerliga majoriteten i konstitutionsutskottet förvägrade oss i minoriteten möjligheten att granska just beredningen av utförsäljningen av de statliga företagen. De förvägrade oss möjligheten att lämna ett yttrande till näringsutskottet i denna mycket viktiga fråga. Själva bakgrunden är den att näringsutskottet begärde ett yttrande av oss mot bakgrund av riksrevisorns helt unika och mycket starka kritik av regeringens beredning av frågan om utförsäljning. Det uttalande som riksrevisorn gjorde i den rapport som han lämnade var att beredningen av frågan om utförsäljningen av de statliga företagen strider mot grundlagens beredningskrav. Det här är en helt unik situation, som vi aldrig tidigare har upplevt. Det är helt naturligt - en självklarhet, kan man tycka - att näringsutskottet begär ett yttrande från konstitutionsutskottet, som ju är ansvarigt för att kontrollera och se till att regeringen följer kraven i regeringsformen. Icke! Först i näringsutskottet tvingades minoriteten att utnyttja minoritetsskyddet. När det kommit till konstitutionsutskottet röstade man vid tre tillfällen ned minoriteten - förvägrade oss möjligheten att pröva denna viktiga fråga. Riksrevisorerna är helt självständiga i vad de ska granska, när de ska göra det och hur de ska presentera sina resultat. Riksrevisorn har valt att följa och granska hela den process som utgörs av utförsäljningen av de statliga företagen. Anledningen är naturligtvis det oerhört stora värde som dessa företag representerar för svenska folket. Riksrevisorn har därför ansett att det är både riktigt och viktigt att följa att det här går rätt till och att svenska folkets tillgångar inte slumpas ut. En viktig del i den kontrollmakt som vi har byggt upp är reglerad i regeringsformen, likväl som konstitutionsutskottets roll och kontrollmakt också är reglerade i regeringsformen. Vår uppgift är just att granska regeringen och statsrådens tjänsteutövning men också regeringsärendenas handläggning. Därför är det nu så oerhört allvarligt att riksdagen går till beslut i en fråga innan vi har haft möjlighet att granska om uttalandet från riksrevisorn - att regeringens beredning av utförsäljningen strider mot grundlagen - äger giltighet eller inte. Nej, granskningen ska enligt den borgerliga majoriteten i konstitutionsutskottet ske när utförsäljningen är ett faktum, när det är för sent att rätta till de brister som uppenbarligen präglar hela den här hanteringen. Enligt den borgerliga majoriteten i konstitutionsutskottet ska det av riksrevisorn påstådda felet först begås, och därefter ska konstitutionsutskottet titta på saken. Det är som att försöka rädda patienten när det är för sent och dödsfallet redan är konstaterat. Var det detta som var syftet med den självständiga, fristående Riksrevisionen, som det argumenterades för i denna kammare? Ska man helt enkelt strunta i vad riksrevisorn säger och avfärda riksrevisorn så som det ansvariga statsrådet gjorde? Den ansvarige ministern lämnade precis Kammaren biföll utskottets förslag.maren - han kom sent och gick tidigt. Han avfärdade riksrevisorns uttalanden. Det är helt grundlöst, sade Mats Odell. Det är intressant. Så avfärdas riksrevisorn. Den borgerliga regeringen har ett mycket dåligt facit när det gäller beredningen av ärenden. De har hittills blivit anmälda sju gånger till konstitutionsutskottet på lika många månaders regerande för just bristande beredning. I samband med vår granskning under våren hade vi en utfrågning av statsministern. Då lovade han att regeringen i fortsättningen skulle följa beredningskravet. Sedan kommer den här mycket seriösa kritiken från riksrevisorn. Så gick det med det löftet, precis som med allting annat. Regeringen vill ju vänja oss vid att riksdagen ska få ta ställning till politiska hafsverk, i stället för korrekt beredda ärenden. De räknar uppenbarligen med att de borgerliga riksdagsledamöterna ska agera lydigt transportkompani oavsett hur dåliga förslagen är i formellt hänseende. Jag tycker att det är upprörande. Grundlagen är våra gemensamma spelregler, som vi har för att garantera att lagförslagen blir så genomtänkta som möjligt, oavsett det politiska innehållet. Men nu förvägras riksdagens kontrollmakt i form av konstitutionsutskottet av den borgerliga majoriteten att genomföra sin granskning av regeringen, dess ministrar och regeringsärendenas handläggning. Genom att man avstår från att avge yttrande från utskottet till näringsutskottet, och genom att man avstår från att genomföra den nödvändiga granskningen av regeringens beredning av en viktig fråga, devalveras självfallet konstitutionsutskottets funktion som den var tänkt i grundlagen. De borgerliga ledamöterna har uppenbarligen inte ryggrad nog att stå upp för den grundlagsfästa kontrollfunktion som konstitutionsutskottet utgör. De lägger sig platt för den enbart av ideologi drivna borgerliga regeringens vilja att snabbt driva igenom utförsäljning av de statliga företagen. Den grundlagsfästa kontrollmakten avfärdas med majoritetsbeslut. Riksdagen ses som ett rundningsmärke där de borgerliga ledamöterna förutsätts avstå från varje typ av självständigt agerande. De borgerliga ledamöterna i konstitutionsutskottet beter sig som mutade fotbollsdomare. De ska egentligen vara garanter just för att spelreglerna följs, men i stället är de bara intresserade av det på förhand bestämda slutresultatet, oavsett vad som händer.

Fru talman! Jag tycker att det är mycket intressant att höra detta indignationsnummer. Vad Berit Andnor, ordförande i konstitutionsutskottet, gör är bara en total devalvering av konstitutionsutskottet - en total devalvering av sin egen roll. Konstitutionsutskottet granskar statsrådens tjänsteutövning, inte på näringsutskottets uppdrag utan enligt, precis som Berit Andnor sade, den grundlagsreglering som finns för hur riksdagens kontrollmakt utförs. Det är inte på uppdrag av näringsutskottet. KU rapporterar inte till näringsutskottet. KU granskar inte heller näringsutskottets beredning och näringsutskottets beslutsunderlag. Alldeles oavsett hur det är i själva formfrågan med regeringens beredning av den här propositionen tar vi i dag ställning till näringsutskottets betänkande, den beredning och det beslutsunderlag som finns där. Det är inte KU:s uppgift att granska det. KU:s uppgift är att granska statsrådens tjänsteutövning. Det är noggrant KU-anmält, flera gånger redan. Jag kan inom parentes säga att det inte alltid är så att antalet anmälningar står i direkt proportion till handläggningen. Det vet Thomas Östros, som många gånger har blivit KU-anmäld och dessutom prickad. (TREDJE VICE TALMANNEN: Thomas Östros har ingen möjlighet att svara.) Regeringens beredning är en helt separat fråga. Vi tar ställning till sakfrågan. Ni gör här ett indignationsnummer som får det att låta som om det på något sätt skulle vara oklart i regeringsformen huruvida man får sälja statliga företag. Det är inget nytt att vi säljer statliga företag - det har gjorts många gånger förut. Det finns långa listor med propositioner från den regering som Berit Andnor var medlem av under föregående mandatperiod som rör bolagsfrågor där man inte heller har inhämtat remissyttranden. Det är också granskat av konstitutionsutskottet vid ett flertal tillfällen, och konstitutionsutskottet har tidigare kommit fram till att det var i sin ordning.

Fru talman! Det är uppenbart att Karin Pilsäter inte har den minsta aning om turerna i konstitutionsutskottet. Läget var att vi ombads att lämna ett yttrande till näringsutskottet. För att kunna göra det begärde vi i minoriteten att ärendet skulle bordläggas. Bakgrunden var självfallet att vi hade anmälningar i just detta ärende. Vi hade dessutom den helt unika situationen, något som vi aldrig har upplevt, att riksrevisorer påtalade att beredningen av detta ärende inte följde grundlagen. Därför sade vi i minoriteten: Låt oss bordlägga ärendet. Låt oss ta oss an granskningen av detta ärende nu. Det följer vad som står i regeringsformen. Där står det nämligen klart och tydligt att det inte bara är statsrådens tjänsteutövning och regeringen som vi ska granska, utan att det också är regeringsärendenas handläggning som vi ska genomföra en granskning av. Det är en väldigt viktig del av riksdagens granskning. Men för att kunna göra denna granskning på ett bra sätt tyckte vi att det var rimligt att bordlägga ärendet, genomföra granskningen och se vilken grund som fanns för riksrevisorns mycket skarpt uttalade kritik mot regeringen. Så var det. Det innebar att vi tre gånger röstades ned av den borgerliga majoriteten i konstitutionsutskottet. Vi förvägrades att genomföra det som är avsikten i regeringsformen. Vi förvägrades nämligen att granska regeringens handläggning av detta ärende. Det är så den borgerliga regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen utnyttjar majoritetssituationen till att förvägra oss att göra den rättmätiga granskning som skulle ha gjorts i det här ärendet.

Fru talman! Vad Berit Andnor gör nu är att medvetet vilseleda åhörarna när hon påstår att man förvägrats att göra en granskning. Så är det absolut inte, tvärtom. Detta ska granskas, och det är konstitutionsutskottets uppgift. Om konstitutionsutskottet den här gången kommer till en annan slutsats än vad konstitutionsutskottet har gjort när man vid tidigare tillfällen har granskat den socialdemokratiska regeringens handläggning av propositioner som rör bolagsfrågor, kommer det att framgå av det granskningsbetänkande som KU tar fram. Men vad ni var ute efter var ju att förhala riksdagsbeslutet om att ge det här bemyndigandet, och det är det som ni har förvägrats. Majoriteten i näringsutskottet avstyrkte att vi skulle be om ett yttrande från konstitutionsutskottet, eftersom KU alltså inte jobbar på vårt uppdrag och det inte är vårt beslutsunderlag som ska granskas. Men då finns det en regel som säger att en minoritet kan begära ett yttrande om detta inte fördröjer ärendet. Eftersom det fanns ett par dagars marginal för att ärendet inte skulle bli ytterligare fördröjt, efter alla andra fördröjningar som redan varit, utan vi skulle kunna fatta beslut i dag, utnyttjades denna minoritetsmöjlighet. Men sedan valde majoriteten i konstitutionsutskottet uppenbarligen att ändå hålla sig till den ordinarie ordningen. Detta tycker jag inte är ett enda dugg konstigt. Och Berit Andnor ska inte försöka lura i tv-tittare och andra att KU:s granskning på något sätt har förhindrats. Tvärtom har vi varit mycket angelägna om att det skulle ske en noggrann och bra prövning av den här frågan. Jag tror att det är viktigt för regeringen i sin fortsatta hantering av olika typer av frågor att KU gör ett entydigt ställningstagande i den här frågan. Det kan ju bli så att KU håller fast vid den linje som man hållit fast vid i tidigare sådana här granskningar och att man då kommer att finna att riksrevisorn hade fel. Det kan också vara så att KU kommer fram till en annan ståndpunkt än vad man har gjort i sina tidigare granskningar, och då kommer regeringen att få den signalen. Men ingenting av detta påverkar dagens beslutsunderlag och dagens beslut, för det har ingenting med det här att göra.

Fru talman! Där har vi helt olika uppfattningar, Karin Pilsäter. Vad den borgerliga majoriteten i konstitutionsutskottet sade var: Här ska vi inte granska om detta gått rätt till. Vi bryr oss inte om vad riksrevisorn säger. Vi tycker kanske som Mats Odell att det är helt grundlöst. Vi bryr oss inte om att leva upp till det som står i regeringsformen och till den uppgift som konstitutionsutskottet har. Och det är nämligen att vara det granskande kontrollerande organ som riksdagen har, Karin Pilsäter. Det är inte ett utskott som arbetar på något annat utskotts uppdrag, utan det är ett utskott som arbetar på riksdagens uppdrag, därför att vi behöver ha en kontrollmakt, en granskning, inte bara av att våra statsråd sköter sig och agerar på ett korrekt sätt utan att de också förmår att bereda sina ärenden på ett korrekt och riktigt sätt. I det här fallet har vi fått vara med om något helt unikt. Vi har en riksrevisor som följer denna mycket viktiga process och som säger: Regeringen uppfyller inte kraven på de beredningar som ska göras enligt regeringsformen. Det är väl helt naturligt, en självklarhet kan det tyckas, att utskottet får en möjlighet att granska dessa påståenden och kunna värdera dessa när vi har dels anmälningar, dels riksrevisorns mycket klara uttalande. Detta, Karin Pilsäter, är en väldigt viktig del i den kontrollmakt som riksdagen har byggt upp. Men ni väljer att bortse från detta till vilket pris som helst. Ni vill genomföra den politik som ni av ideologiska skäl driver. Det är därför ni gör detta. Ni bortser från riksrevisorns uttalanden, och ni bortser också från vad konstitutionsutskottet skulle kunna tycka i denna viktiga fråga. Jag tycker att det är upprörande.

Fru talman! Som framgått av tidigare socialdemokratiska talare anser vi att riksdagen inte bör bemyndiga regeringen att minska det statliga ägandet. När det gäller SBAB handlar det om ett statligt företag som påtagligt bidragit till att öka konkurrensen på en oligopolistisk marknad. Den finansiella marknaden präglas av få stora aktörer. För min del ser jag det som att regeringen av ideologiska skäl och inte av samhällsekonomiska skäl vill sälja ut SBAB, som faktiskt är en prispressare på bolånemarknaden. Bedömare säger att detta kommer att kosta låntagarna 4 miljarder kronor per år i högre boendekostnader. Genom en medveten räntestrategi från statliga SBAB har kunderna fått betydligt bättre villkor på sina bolån, eftersom konkurrensen tack vare SBAB har ökat väsentligt. När det gäller propositionsberedningen anser vi att den inte uppfyller de krav som riksdagen bör ställa. Riksdagen har rätt att förvänta sig ett bättre beslutsunderlag. Det saknas en konsekvensanalys av en försäljning av SBAB. Regeringen borde ha genomfört ytterligare analyser innan den lämnade förslagen om minskat statligt ägande till riksdagen. Finansutskottets roll är bland annat att följa den finansiella marknaden. Vi socialdemokrater anser att finansutskottet skulle initiera en revision om hur de finansiella marknaderna påverkas när staten avyttrar SBAB och Nordea. Detta röstade den borgerliga majoriteten ned i utskottet. I samband med att Riksrevisionen inrättades beslutade riksdagen att utskotten skulle ha möjlighet att beställa utredningsinsatser av revisionsliknande karaktär och att det för detta ändamål skulle avsättas resurser i statsbudgeten. Konstitutionsutskottet skrev i sitt betänkande att "de granskningar av revisionsliknande slag som det kan finnas behov av inom riksdagen bör enligt utskottets mening - på grund av vikten av oberoende för den nya revisionsmyndigheten - genomföras vid sidan av revisionsmyndigheten". Med anledning av de planerade utförsäljningarna av de statliga bolagen och de stora värden som de omfattar anser vi att finansutskottet borde ha beslutat om en revisionsliknande utredning, även om Riksrevisionen planerar att göra en granskning. Riksrevisionen gör sin egen granskning utifrån sin roll, och den kan inte riksdagen påverka. Finansutskottet har ett eget särskilt ansvar att utifrån sin position särskilt bevaka den påverkan som de planerade utförsäljningarna har på utskottets ansvarsområden. Det är värt att notera att det som hittills framkommit om Riksrevisionens planerade granskning visar att man inte har tänkt revidera privatiseringarnas konsekvenser för konkurrensen på bankmarknaden och de samhällsekonomiska effekterna av privatiseringarna. Utförsäljningarna av de statliga bolagen påverkar också statens inkomster och utgifter. Det är också därför väsentligt att finansutskottet genom en intern revisionsutredning kunde granska det utfallet. Fru talman! Om inte riksdagen i denna stora fråga kan initiera revisionsliknande utredningar kan man ju fråga sig vad det finns för större frågor som kan ge möjlighet till revisionsliknande utredningsinsatser. Vi menar att regeringens argument mot statligt företagande inte håller. Det saknas skäl att minska statsskulden genom försäljningar av statliga företag. Staten byter en tillgång mot en annan och får därmed inte en bättre ekonomisk ställning. Fortsätter sedan regeringen på den inslagna vägen att sälja aktierna till ett underpris lär de statsfinansiella effekterna av en försäljning bli negativa. Vi menar att regeringen undervärderar statens förmåga att äga företag. De aktuella företagen har utvecklats väl med staten som ägare, och vi anser därför inte att det finns fog för regeringens generella påstående att staten skulle vara dåligt ägnad som företagsägare. De minskade räntekostnader som en amortering av statsskulden ger upphov till är lägre än värdet av minskade utdelningar. Dessutom har företagens värde stigit markant under senare år, vilket lett till förmögenhetsökning för staten. Värdeökningar framöver på de aktuella företagen kommer att kunna bli höga. Då blir en minskning av det statliga ägandet en dålig affär för staten. Det är i sammanhanget anmärkningsvärt att de knapphändiga analyserna av de aktuella bolagens återbäring till staten inskränker sig till direktavkastning i form av aktieutdelningar. Fru talman! Man bör inte bara av rent ideologiska skäl minska det statliga företagandet, särskilt inte när det finns tydlig samhällsnytta med statligt ägande i de aktuella bolagen. Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna 3, 4 och 5.

Fru talman! Vi har nu haft gott och väl tre timmars debatt om utförsäljningen av statliga företag. Om ungefär fem timmar skulle jag tippa att klubbslaget faller. Som läget ser ut just nu har vi då avyttrat och gett regeringen möjlighet att avyttra gemensamma statliga egendomar för 250 miljarder kronor. Detta är i stora stycken ett historiskt beslut. Staten avhänder sig stora och viktiga företag, inte minst inom tele- och accessnätet. Faran med att avyttra infrastrukturen inom Telia Sonera har tidigare nämnts i debatten. Den har belysts i en hearing där närings- och trafikutskotten deltog. Generalmajoren i försvaret uttryckte faran med att överlämna detta till några andra stora ägare. Trots det bestämmer sig den borgerliga regeringen och de borgerliga ledamöterna i Sveriges riksdag för att sälja ut. Vad kommer konsekvenserna att bli? Samme generalmajor belyser risken för ett skadeståndsanspråk på Telia Sonera som kan innebära att hela företaget sätts i likvidation. Trots det och trots dåligt gjorda analyser bestämmer man sig för att sälja ut Telia Sonera bland andra. Vad är det som driver på detta? Är det ideologiska intressen för att maximera kortsiktiga vinster? Ja, det är det förmodligen. Vi i oppositionen har åtminstone inte sett vad detta skulle kunna innebära för förbättringar för svenska folket. När man i debatten hör Karin Pilsäter säga att detta ger större utrymme för omsorg och vård är det på gränsen till skrattretande. Det är bevisligen så att vi får in 15 miljarder mer i statens budget genom att behålla företagen. Mats Odell påstår senare att det inte är sant. Nej, det är möjligt. Men det är uträknat av en mycket känd civilekonom vid namn P.-O. Edin. Han säger att det är dessa siffror det handlar om. Då är det 15 miljarder mindre som vi ska använda till vård och omsorg, vilket motsvarar ca 50 000 människor inom denna sektor. Och så säger de borgerliga ledamöterna att vi ska få en bättre vård och omsorg om vi säljer ut företag. Jag får inte detta att gå ihop. Det får ingen annan heller. Jag tror inte att svenska folket riktigt har förstått vad som håller på att ske. I Svenska Dagbladet i dag står det bland annat att varannan svensk tycker att det är fel att sälja ut de statliga bolagen. Må domen vara hård mot den borgerliga regeringen 2010 för att den i dag fattar detta olyckliga beslut! Men det är inte nog med det. Det finns ett antal borgerliga ledamöter i Sveriges riksdag som på DN Debatt mycket tydligt har uttryckt att detta är naturliga monopol. De ska inte säljas ut. Kommer de tre ledamöter som hade denna debattartikel att rösta för de socialdemokratiska reservationerna? Det blir intressant att se. Förmodligen kommer de inte att göra det, för piskan har väl vinit. Det fick vi ofta höra under den tid som det var socialdemokratisk regering. Partipiskan har väl vinit, så nu vågar ni inte tycka vad ni själva vill. Vågar de tre borgerliga ledamöterna tycka vad de vill i dag eller är det den borgerliga piskan som har vinit? Här talar man om företag för 250 miljarder och 190 000 anställda. Väldigt många människor vet inte vad som kommer att ske med dem i framtiden. Och nu fattar man detta beslut utan att ha gjort några konsekvensanalyser. Berit Andnor har på ett föredömligt sätt sagt detta tidigare. Vi måste utreda detta bättre när Riksrevisionen har sagt ifrån. Då förnekades man att titta på det. Snacka om maktfullkomlighet! Vi socialdemokrater har under årtionden fått höra från borgerliga ledamöter om det maktfullkomliga socialdemokratiska partiet i debatter i kommunfullmäktige, landsting och Sveriges riksdag. Vad kallar man detta? Är det inte maktfullkomlighet att inte ens i propositionen bemöda sig att tala om vad som kommer att ske och göra ordentliga konsekvensanalyser? Ungefär så här känns det: Prata ni på i utskotten och kammaren. Vi beslutar som vi själva vill utan att lyssna på vad ni säger. Sådan är demokratin. Med en rösts övervikt är det bifall till detta. Men det är mycket allvarligt, och det får stora konsekvenser för svenska folkets framtid. Man undandrar varje år 15 miljarder till vård och omsorg genom att fatta detta beslut.

Fru talman! Jag börjar med att instämma i den reservation som mina partikamrater och Vänstern har lagt fram i näringsutskottet. Det är en mycket välformulerad reservation som jag helt delar. Jag yrkar avslag på propositionen. Som norrbottning får jag många frågor och synpunkter när det gäller utförsäljningarna som är på gång att hända nu. Många är bekymrade och oroade och avvisar naturligtvis direkt dessa utförsäljningar. Man ser att det genererar vinster till staten och till alla invånare. Som norrbottning och Kirunabo ligger LKAB mig extra varmt om hjärtat. I Norrbotten har vi stora industrier, men LKAB, Vattenfall och Sveaskog är något som folket verkligen känner att de äger. Hos oss är LKAB en stor industri och en stor arbetsgivare som i dag genererar stora vinster. Men det har inte alltid varit så. Staten tog sitt ansvar och gjorde investeringar för en fortsatt långsiktig produktion. Det var dock inte en borgerlig regering. En borgerlig näringsminister hade uppfattningen att LKAB borde läggas ned och att det aldrig mer skulle inbringa vinst. Han hade helt fel, lika fel som jag tycker att det är att i dag fatta beslut om att sälja ut företag. Därutöver känner jag stor oro för vad som händer i nästa steg. Vad händer med LKAB och Vattenfall? I dag genererar LKAB, som sagt, stora vinster som kommer staten och därmed alla invånare till del. Det hjälper till att bygga välfärd. Man kan inte påstå att staten är en dålig ägare. Ingen kan påstå att privat ägande skulle ha varit bättre, annat än för de privata som hade fått vinsterna i egna fickor. Ingen kan väl tro att man skulle kunna göra större vinster än vad man gör i dag. Därför är jag, och som jag har förstått väljarna i Norrbotten och hela Sverige, väldigt oroade för vad som kommer i nästa steg. Jag har tittat på LKAB:s och Vattenfalls hemsidor. På LKAB:s står det: LKAB är helägt av svenska staten. Hos Vattenfall står det: Ägs till 100 procent av svenska staten. Fru talman! Jag hoppas att det kommer att vara samma text om några år så att inte den borgerliga regeringens utförsäljningsiver når också dessa företag. I detta anförande instämde Lars U Granberg (s).

Fru talman! Jag ska säga några ord om Vin & Sprit och effekterna för Skåne av en utförsäljning av det företaget. Det är tusentals anställda med familjer som berörs i min del av Sverige. Många är naturligtvis mycket oroliga för vad som nu ska hända. Jag sitter också i konstitutionsutskottet och i Grundlagsutredningen. Jag är en av undertecknarna av den artikel i Dagens Nyheter i går som jag hörde att Mats Odell kommenterade. Jag ska börja med att säga några ord om det. I Grundlagsutredningen driver de borgerliga partierna att skyddet för privat egendom ska stärkas, regeringsformen 2:18. Vad vi påpekar i artikeln är att det knappast är privat egendom som nu hotas. Det är snarare offentlig egendom som hotas. Här ska värden för flera hundra miljarder kronor slumpas bort i en för staten mycket dålig affär. Det ska ske med endast sju rösters övervikt i riksdagen, efter en process som har dömts ut av Riksrevisionen som grundlagsstridig. Samtidigt har KU förvägrats möjligheten att yttra sig. Det har majoriteten röstat ned. Ett år i regeringen, och redan en sådan maktfullkomlighet, en sådan maktberusning! Den här djupt impopulära regeringen vill inte lyssna på någon annan. Också huvudlösa beslut ska drivas igenom till varje pris, trots att riksrevisorn har slagit larm om att konsekvenserna inte är utredda ordentligt. Det rör sig om oåterkalleliga beslut. De kan aldrig tas tillbaka. Mot den bakgrunden lyfte vi upp frågan i Grundlagsutredningen. Vi tyckte att det fanns anledning för oss att ställa frågan: Ska en tillfällig majoritet med mycket svagt stöd i riksdagen och ännu svagare stöd bland medborgarna kunna göra så här? Vi sade att om vi nu diskuterar egendomsskyddet i regeringsformen ska vi då inte också diskutera hur vi skyddar offentlig egendom med särskilt hårda beredningskrav och kanske till och med regler om kvalificerad majoritet. Det har vi på andra områden. Vi har, från socialdemokratisk sida, inte låst oss på något sätt i de frågorna. Men när vi nu ser hur slarvigt och slappt regeringen och majoriteten hanterar offentlig egendom vill vi att Grundlagsutredningen tittar också på det. Jag förstår att Mats Odell gick ifrån den här debatten så fort han kunde. Om jag hade stått bakom en så dålig produkt som den här propositionen hade jag inte heller förlängt plågan genom att stanna en enda minut mer än nödvändigt. Så långt Grundlagsutredningen och KU. Nu går jag över till frågan om Vin & Sprit. Jag var ansvarig för alkoholpolitiken i den tidigare regeringen. Jag hade, och har fortfarande, en stram hållning i de här frågorna när det gäller tillgängligheten, Systembolaget och skattefrågorna. Ibland fick jag frågor av etisk karaktär när det gällde Vin & Sprit. Är det rätt att staten tillverkar alkohol? Jag svarade alltid att jag inte hade några som helst bekymmer med det. Alkohol är inte någon förbjuden vara. Vi har aldrig haft någon allmän förbudslinje. Jag har, tvärtom, mycket god kontakt med företaget och är mycket stolt över hur framgångsrikt företaget är. Jag påpekade också att det faktiskt är en del av ett svenskt kulturarv. Jag känner stor oro över vad som nu sker när det ska säljas ut - kanske till en amerikansk spritjätte eller en fransk. Vad ska då hända med företaget? Det är ju bara märket Absolut Vodka som man vill åt. Tillverkningen kan ju ske var som helst - i Baltikum till exempel. Därför är man nu så orolig i nordöstra Skåne och i södra Småland. Vid tillverkningen i Åhus och Nöbbelöv, jordbruket på Kristianstadsslätten, glastillverkningen i Limmared är det tusentals människor som berörs. Inte minst LRF i Skåne är mycket oroliga. Detta är en stöttepelare i skånskt näringsliv. Jag har en direkt fråga till majoriteten: Om ni säljer Vin & Sprit kan ni då garantera att tillverkningen blir kvar i Skåne?

Fru talman! Vi har sett ett antal före detta socialdemokratiska statsråd passera revy i talarstolen görande sina indignationsnummer. Jag förstår att det är jättejobbigt att inte ha majoritet längre. Men det innebär ju inte att majoriteten ska avstå från att fatta de beslut som vi vill fatta. När majoriteten såg annorlunda ut sade man ju inte: Oj, är ni emot detta. Då kompromissar vi lite. Det var ju inte så det fungerade. Vi vill minska det statliga ägandet. Vi tycker att det är väl genomgånget. Vi tycker att vi har bra skäl för att välja de här företagen. Nu ska processen där man tydligt gör utvärderingar och konsekvensanalyser sätta i gång i Regeringskansliet. Debatten blir inte bara gravt vilseledande på punkt efter punkt, utan det lämnas direkt felaktig information. Därför begärde jag replik på Morgan Johansson. Det är inte så att konstitutionsutskottet förvägras att granska frågan. Det är inte sant. Konstitutionsutskottet kommer att granska frågan. Den är noggrant anmäld till konstitutionsutskottet av ett antal ledamöter. Den kommer att granskas. Resultatet av granskningen kommer att föreläggas kammaren. Det är inte sant att majoriteten förvägrar oppositionen en granskning. Det är osant. Grundlagsberedningen känns som en fråga som ligger lite vid sidan av dagens debatt. När det gäller Vin & Sprit vill jag passa på att tillföra debatten att vi till och med har haft LRF Kristianstad på besök i utskottet. Vi har kunnat ställa frågor till dem och de har gjort en redogörelse. Av den redogörelsen framgick att de inte kände någon som helst oro för det här företaget på mycket lång tid. Det är en mycket konkurrenskraftig anläggning och råvarorna är mycket konkurrenskraftiga. Däremot aviserade de att de kände en viss oro för vad som kan hända på lång sikt. De såg också utvecklingsmöjligheter. Alldeles oavsett om det är staten eller någon annan som äger bolaget kan ingen utfärda några eviga garantier.

Fru talman! Vi hade ju en prövning i konstitutionsutskottet. Tre gånger blev vi nedröstade. Vi ville undersöka om detta var ordentligt analyserat och konsekvensberett enligt de beredningskrav som finns i regeringsformen, innan riksdagen fattar beslut så att riksdagen inte fattar beslut i blindo. Det är det som det nu handlar om. Det är det som kritiken från Riksrevisionen går ut på. Vid tre tillfällen prövades denna fråga, och vid tre tillfällen röstade majoriteten emot. Det var till och med så att ni förvägrade oss att yttra oss till näringsutskottet. Så var det. Ni har faktiskt förvägrat oss att granska frågan innan riksdagen fattade beslut. Sedan var det sakfrågan om Vin & Sprit. Ett av bekymren när frågor inte bereds och analyseras ordentligt är att man kan råka ut för lite vad som helst. Man måste i stället spekulera. Ert betänkande är fullt av spekulationer. Jag frågade om ni kan garantera att tillverkningen blir kvar i Skåne. Av betänkandet framgår att varumärket Absolut Vodka är intimt förknippat med Åhus och Nöbbelöv samt med råvaror från södra Sverige. Detta förhållande kan förväntas styra agerandet hos en potentiell köpare. Det sade statsrådet Odell, och ni instämmer. "Kan förväntas" - vad vet ni om det? Vad vet LRF om detta säljs ut till en amerikan eller fransman? Ni har ingen som helst möjlighet att känna till något om detta. Om ni tror att tillverkningen ska bli kvar, svara då hur ni kan garantera att tillverkningen i Skåne blir kvar. Tänker ni ställa ut några sådana garantier när ni säljer ut Vin & Sprit?

Fru talman! Såvitt jag känner till är det helt unikt att minoriteten i KU begär att få granska propositionen och handläggningen före riksdagsbeslutet. Det har aldrig skett förut. Alla de propositioner som har kommit från Thomas Östros före detta departement och som har blivit anmälda för brister i beredningen har konstitutionsutskottet granskat i sin egen arbetstakt, inte alls i någon samordning med näringsutskottets beslut. Kammaren fattade beslut om en proposition bara åtta dagar efter att den hade avlämnats. Då hade väl konstitutionsutskottet inte ens hunnit säga god morgon. Det kom senare kritik. Jag ser fram emot att konstitutionsutskottet gör en seriös granskning. Det har inget med dagens beslut att göra. Den beredning som ska ske av de olika möjligheter som finns ska börja nu. Morgan Johansson tror att det går att utfärda garantier för allt i livet. Det är inte så. Vi kan inte utfärda garantier för att tillverkningen blir kvar i Skåne om staten fortsätter att vara ägare. Det kan se helt annorlunda ut vid något framtida tillfälle. Men i dag är varumärket Absolut totalt förknippat med den lokala tillverkningen. Det verkar inte så sannolikt att något annat företag skulle vara så dumt att det köper varumärket för att sedan fördärva det. Det låter inte särskilt sannolikt. Men några garantier finns inte med någon ägare. Vad vi måste göra i Sverige är att se till att vi har ett så bra företagsklimat och så bra villkor för företagandet att företag vill stanna kvar i Sverige, vill utveckla verksamhet i Sverige, att huvudkontoren, forskning och utveckling och så vidare ligger kvar i Sverige utan att staten behöver äga dem och av det skälet binda fast företagen i Sverige. Vi måste ha så bra villkor att företag befinner sig här för att de finner att det är bäst. När det gäller Vin & Sprit och varumärket Absolut skulle det verka konstigt om någon köpte dem för att fördärva dem.

Fru talman! Det är inte fråga om att fördärva. Men om någon kan bränna spriten i Baltikum till halva priset, och den ägs av en amerikansk eller fransk spritjätte, finns det en risk för lockelsen att flytta hela tillverkningen till Baltikum eller till något annat låglöneland. Karin Pilsäter måste väl ändå hålla med om att det är lättare att ställa krav . (Tredje vice talmannen: Karin Pilsäter har ingen ytterligare replik.) Förlåt! Vi kan väl ändå enas i kammaren om att det är lättare att ställa krav på ett statligt företag när det gäller produktion än på ett franskt eller amerikanskt företag. Ni utsätter er för en stor risk när ni väljer att tro att tillverkningen förmodligen kommer att vara kvar på ett ställe. Vi får väl se om några år hur det går. Risken med detta är att ni har försatt riksdagen i en situation då vi fattar beslut i blindo därför att vi inte riktigt vet vilka konsekvenser som kommer att inträda. Det är därför man nu är så orolig i Åhus, Nöbbelöv och i södra Småland för hur det ska gå med dessa tusentals arbetstillfällen.

Fru talman! Den många timmar långa debatt vi har haft har visat att inte hela oppositionen men det största partiet i oppositionen befinner sig på en tre-fyra-årings nivå. Man använder sin oppositionsroll på samma sätt som det lilla barnet som ska borsta tänderna på kvällen. Man bara vägrar, lägger sig på golvet och sparkar. När det inte funkar springer man och gömmer sig bakom dörren. När inte heller det funkar springer man och gömmer sig bakom soffan eller fåtöljen. Det är inte en konstruktiv oppositionspolitik. Men det är glädjande att det finns partier i oppositionen som också ser att man bör vara konstruktiv i sin oppositionsroll. Jag vill också ge ett erkännande till Vänsterpartiet. Vänstern behandlar frågan med den respekt den förtjänar. Man är helt enkelt för att staten ska äga så mycket som möjligt. Man ser statens ägarroll som viktig. Det är det man arbetar för. Socialdemokraterna har när de har varit i majoritet begärt bemyndigande för att sälja bolag, men när de har hamnat i opposition är de plötsligt emot. Det är märkligt. Jag tycker att regeringen gör helt rätt som begär ett bemyndigande att sälja bolagen. Det är bolag som staten inte ska äga. De som ligger sömnlösa om nätterna gör det inte därför att regeringen håller på att sälja bolag, som ger mer pengar till statskassan. De har legat sömnlösa därför att det under många år har bedrivits en politik som har inneburit att det har blivit färre platser i äldreboenden, att äldre har tvingats bo ensamma kvar hemma - det har inte funnits ett fullgott skydd för våra äldre. Skolan har raserats. Vi har inte tagit vårt vuxenansvar i samhället för att skydda barn som far illa. Det är det som gör att medborgarna i vårt land ligger sömnlösa på nätterna. Att använda ideologi som ett slag i huvudet genom att säga att ni gör något av ideologiska skäl är förmätet. Det är självklart att detta är ideologiskt betingat. Det är oerhört viktigt att vi politiker gör det vi gör på grund av att vi har grundläggande värderingar, en ideologi, som bär upp vår politik. Annars kommer politiken att svänga beroende på om man är i majoritet eller i opposition. Det är inte en sådan politik jag vill föra. Jag yrkar bifall till förslaget i näringsutskottets betänkande.

Fru talman! Jag har begärt ordet för att göra några viktiga preciseringar. Konstitutionsutskottets ordförande Berit Andnor framförde några påståenden som kan, inte minst för dem som följer debatten och inte kan reglerna för hur konstitutionsutskottet fungerar, ge helt felaktiga intryck. Majoriteten i utskottet har inte förvägrat utskottet att granska detta ärende. Vi ska göra det på det sätt vi alltid gör, nämligen seriöst och på det sätt vi brukar granska sådana ärenden. Det vi har förvägrat minoriteten är att förhala ett beslut som denna riksdag ska fatta. Det vi har förvägrat minoriteten är att försöka hindra regeringen att regera landet. Det är inte konstitutionsutskottets roll att göra det. Konstitutionsutskottet ska granska hur statsråden och regeringen handlägger ärendena - inte försöka hindra regeringen från att regera. Det vi har gjort har vi alltid gjort, för det krav som Socialdemokraterna nu ville ställa har man aldrig ställt tidigare. Om man skulle göra så som man nu ville, att konstitutionsutskottet skulle inleda en granskning innan riksdagen fattat beslut, skulle man få en ny praxis med oerhörda konsekvenser för hela riksdagsarbetet. Tänk om vid varje ärende någon skulle säga: "Nu ska vi granska hur det har gått till." Så var det inte tänkt, så har aldrig hänt och så kommer inte att hända så länge vi är i majoritet. Regeringen ska regera. Vi ska granska regeringen när det är befogat och när vi brukar göra det.

Fru talman! Vår enkla uppfattning var att vi ska utreda saker och ting först och besluta sedan. Det är väl en bättre ordning än att först besluta och sedan utreda i efterhand om det var rätt eller fel enligt den ordning som ni nu företräder. Har vi hindrat regeringen från att regera? Nej, men vi har velat följa vad Riksrevisionen har sagt. Riksrevisionen är inte vem som helst. Det är en självständig myndighet som granskar hur samhället sköts: regering, ibland också kommuner och landsting - staten över huvud taget. Det är en oerhört viktigt instans i vårt system. I en fullständigt unik granskning slår de fast att den proposition som ligger till grund för det beslut vi ska fatta i dag inte uppfyller de beredningskrav som regeringsformen ställer. Riksrevisorn understryker dessutom att han säger detta innan riksdagen fattar beslut, så att riksdagen ska veta det. Han slår larm, Mauricio Rojas. Ska då inte konstitutionsutskottet reagera på det? Mauricio Rojas säger: Vi vill inte ens lyssna på Lennart Grufberg på Riksrevisionen. Vi vill inte ens kalla honom till utskottet för att höra vad han egentligen menar. Vi vill inte ens ta upp frågan, utan lägger locket på. Nu fattar vi beslut. Sedan utreder vi i efterhand vad som egentligen är rätt och fel. Om Mauricio Rojas ska ta sitt granskande uppdrag på allvar borde han hålla med om att den rimliga ordningen ska vara att riksdagen först ser om det ligger något i vad riksrevisorn säger och därefter fattar beslut. Då slipper riksdagen fatta beslut i blindo.

Fru talman! Vi ska givetvis kalla riksrevisorn till utfrågning om så behövs. Vi ska kalla varenda en som är relevant att kalla. Men vi ska göra det på det sätt vi brukar göra, inte som ni vill. Minoriteten liknar barn som inte finner sig i att de inte regerar. Ni försöker föra konstitutionsutskottet i något slags gerillakrigsställning för att driva kampen för att hindra regeringen från att regera. Det ska vi inte tillåta. Morgan Johansson! Vi ledamöter i konstitutionsutskottet har en plikt att inte fördärva eller missbruka dessa institutioner. Det som ni begär nu har aldrig förekommit. Man har aldrig under en sådan process sagt: "Nu ska konstitutionsutskottet börja förklara sig om detta." En sådan doktrin, en sådan ny praxis skulle ha absolut förödande konsekvenser för hela riksdagsarbetet. Det vet ni också. Det har aldrig förekommit. Det var inte tänkt så. Det finns ingenting i vår lagstiftning som skulle validera en sådan process. Vi ska göra det vi ska göra. Vi ska kalla varenda en som är relevant. Vi ska granska det här ordentligt och seriöst, men vi ska inte göra det som en del av ett förhalande, inte som en del av den taktik som ni nu vill driva. Jag förstår att ni är besvikna. Men besvikelsen får inte gå över i att ni börjar missbruka konstitutionsutskottet och andra institutioner.

Fru talman! "Missbruka konstitutionsutskottet" är stora ord. Jag vill påminna om att det för första gången på 25 år är så att regeringspartierna har majoritet i konstitutionsutskottet. Ni kan kontrollera granskningen fullständigt, vilket vi såg prov på i debatten i går. Regeringspartierna är i en unik situation. Det ställer väldigt hårda krav på er som sitter för regeringspartierna i KU. Ni måste kunna hävda er i förhållande till era statsråd. Ni måste kunna lyfta er från era enkla partipolitiska hållningspunkter och se till saken och handlandet. Nu väljer ni att vifta bort Riksrevisionens kritik därför att det är så viktigt att få fram beslutet fort. Riksrevisorn konstaterar att den begränsade analys som regeringen har gjort inte har baserats på kunskaper från till exempel myndigheter och att den inte har omfattat relevanta områden för respektive bolag och de marknader de verkar på. Riksrevisionens bedömning är att det underlag regeringen har tagit fram inför riksdagens beslut därmed inte är tillräckligt heltäckande för bedömningen av förutsättningarna för försäljning. Det är stenhårt! Slutsatsen blir att förslaget inte lever upp till regeringsformens beredningskrav. Vi säger: Låt oss först lyssna till vad riksrevisorn har att säga. Ligger det någonting i kritiken? Låt oss först genomgå den processen, till exempel genom att kalla honom till utskottet innan riksdagen beslutar om att göra sig av med värden på kanske flera hundra miljarder kronor genom oåterkalleliga beslut. Då får vi höra av Mauricio Rojas att vi missbrukar konstitutionsutskottets makt. Jag skulle nog vilja säga till Mauricio Rojas att han bör försöka lyfta sig från partipolitiken och ta Riksrevisionens kritik på allvar. Han borde agera på ett annorlunda sätt, därför att KU ska vaka över att regeringsformen följs.

Fru talman! Vi viftar inte bort någonting. Vi kommer att granska allting ordentligt, som vi brukar göra. Allt annat är bara prat, taktik och taktiserande. Visst ska det ställas krav på majoriteten, men också på minoriteten. Det ni håller på med är inte bra. Det är inte bra för det långsiktiga, och det är inte bra för våra institutioner. Som du, Berit Andnor och ni alla mycket väl vet har konstitutionsutskottet aldrig gjort så som ni vill göra nu. Ni vill plötsligt införa en helt ny praxis för att ni kanske hittat ett nytt sätt att förhala ett beslut som denna riksdag kommer att fatta. Det är inte bra. Man använder inte institutionerna som om de vore skjortor som man byter varje dag. De här institutionerna, Morgan Johansson, finns till för att bestå. De har en praxis. De har många, många år bakom sig. Konstitutionsutskottet började fungera för 200 år sedan. Ni försöker, för att det passar er, ändra på saker och ting på ett sätt som är fullständigt oansvarigt. Ni hanterar inte oppositionsrollen på ett bra sätt. Vi ska som majoritet hantera vår roll så seriöst som möjligt. Gör det också ni som minoritet.

Fru talman! Jag tycker att det är häpnadsväckande att oppositionen inte får ha synpunkter på utförsäljningen. Jag tycker att det är häpnadsväckande att man sänker nivån för när oppositionen får ha synpunkter på hur det har gått till i förväg och den debatt som vi ska ha. Man hänvisar till ekonomer. Vi kräver den granskning som detta beslut behöver. Det är häpnadsväckande att vi ska nedvärderas och att det påstås att det är en onödig debatt. Varför är den demokratiska debatten onödig? Jag bara undrar. Och varför ska vi liknas vid tre-fyra-åringar bara för att vi vill ha en demokratisk debatt och en demokratisk granskning? Jag undrar vilken regim den borgerliga regeringen vill ha om man inte vill ha en debatt. Vill man tysta folket? Halva befolkningen säger nej. De säger: Vi vill ha kvar de statliga bolagen. Det viftar man bort med att säga: Det är bara tre-fyra-åringar som inte vill borsta tänderna. Vad innebär det att sänka debatten till en sådan nivå? Det är viktigt med barns rätt. Jag har alltid hävdat att man ska lyssna till barn. Men man ska också lyssna på hela svenska folket och oppositionen. Att inte vilja lyssna på oppositionen är att vilja ha en annan typ av regim. När man inte vill ha en debatt i landet om detta viktiga beslut ifrågasätter jag starkt vilka ledare vi har. Det är häpnadsväckande att man inte vill ha debatt. Det är häpnadsväckande att man inte vill ha någon granskning. Det är också häpnadsväckande vilket räknesätt man använt sig av. Det är bara kortsiktiga räknesätt. Man säljer kon för att ha råd att köpa mjölk. Jag är orolig för hur det ska gå när vi ska privatisera de så viktiga bolagen. Jag vill fortfarande ha ett långsiktigt strategiskt ägande från staten. Jag är mycket besviken över att den borgerliga majoriteten trumfar igenom detta på så kort tid utan att vilja ha den viktiga granskning som vi så väl hade behövt. Jag är också orolig för hur det ska gå med Telias accessnät som ska gå ända hem till bostaden. Hur ska det gå när privata ägare ska in på den delen? Jag yrkar därför bifall till reservationerna 3, 4 och 5. Jag är bekymrad över att den borgerliga majoriteten nedvärderar oss i oppositionen så mycket och att man inte vill ha en demokratisk debatt. Man liknar oss vid tre-fyra-åringar och vill inte ha en granskning. Det är mycket bekymrande.

Fru talman! För att citera Monica Green är det ganska häpnadsväckande att höra vilka påståenden som man kommer med. Det är ganska häpnadsväckande uttalanden som Monica Green just har avlevererat. Hon påstår att vi inte vill ha debatt. Det måste vara ett stort skämt! Vi har hållit på att debattera här i dag sedan klockan halv tio. Vi har debatterat i en särskild debatt. Det har varit ett 20-tal interpellationsdebatter. Det har varit vanliga ärendedebatter om statliga bolag. Vi har haft en offentlig utfrågning. Vi har behandlat frågan i tre och en halv månad i utskottet. Vi har inte gjort någonting annat än att debattera den här frågan. Det är bara det att vi tycker olika. Det är inte så att jag förväntar mig att om vi debatterar här i ett par vändor till kommer du Monica Green helt plötsligt att säga: Jaha, jaså menar du så, men då ändrar jag uppfattning! Jag tror inte att det kommer att hända. Det är inte heller så att jag kommer att ändra uppfattning för att du, Monica Green, här kommer med olika felaktiga påståenden. Det kommer inte att hända. Det är helt fel att vi inte vill ha debatt. Vi har debatterat hur mycket som helst. Vi kommer att fortsätta att debattera den här frågan när vi följer regeringens fortsatta arbete med att ta itu med de olika alternativ som kan finnas för de olika bolagen. Då kommer vi fortsätta att ha debatt. Vi ska ha en granskning. Det är osant att det inte ska granskas. Det ska granskas av konstitutionsutskottet. Sedan ska det granskas av näringsutskottet. Riksrevisionen ska granska den löpande processen. Vi kommer att ha utvärderingar och fortsatta kammardebatter om det. Jag kan försäkra Monica Green att jag kommer att ställa upp på det. Jag är helt övertygad om att ni kommer att se till att ni drar ert strå till den stacken. Jag vill avsluta med en fråga. Om det nu är så viktigt med accessnätet, Monica Green, varför har Socialdemokraterna inte gjort något åt det under alla de år man hade chansen? Det är först nu när vi har fått ett regeringsskifte som vi kommer att börja göra någonting åt det.

Fru talman! Jag förstod inte den frågan. Vi hade inte tänkt sälja ut de stora delar av Telia som ni nu tänker göra. Det borde göras någonting nu eftersom ni vill sälja ut så stora delar av Telia. Man behöver verkligen ta itu med frågan om hur det ska gå med accessnätet. Det var inte aktuellt innan. Sedan är Karin så trött på alla debatterna. Jag kan förstå att Karin Pilsäter blir trött. Hon säger: Oj, vi har debatterat så jättemycket! Nu är vi så trötta på det här att vi inte orkar med mer! Tidigare har ledamöter i den här debatten sagt: Ni är som tre-fyra-åringar som inte vill borsta tänderna. Ni nedvärderar oss i oppositionen så mycket för att vi vill ha debatt. Sedan står ni i replikerna och säger: Vi har debatterat så mycket att nu räcker det väl! Nu vill vi inte höra mer från Monica Green, säger Karin Pilsäter. Du är trött på alla debatterna. Sedan säger du: Vi ska ju granska. Men grejen är att vi skulle ha granskat innan! Det är själva poängen med debatten i dag. Den har visat att granskningen ska ske innan man fattar beslutet. Det blir fel att komma i efterhand och granska.

Fru talman! Alla som hörde vad jag sade här alldeles nyss vet att jag inte alls sade att jag var trött på debatten och att jag inte ville höra mer på Monica Green. Vad jag invände mot var påståendet att vi över huvud taget inte vill debattera. Det var inte sant i det förra inlägget, och det är inte sant att jag har sagt att jag är trött på det. Ibland kommer man fram till beslut. Ibland måste man ändå sätta ned foten och säga: Vi har nu talat färdigt om den här saken, och vi är framme vid beslut. I dag är vårsessionens allra sista arbetsdag. Vi har skjutit upp behandlingen av frågan. Vi har behandlat den i tre och en halv månad sedan propositionen kom. Det finns inget annat ärende som jag kan komma ihåg som har behandlats under så lång tid. Vi har tagit in så många synpunkter. Vi har hört alla upptänkliga personer och företrädare för organisationer, myndigheter och så vidare. Till slut kommer man fram till beslut. I dag är det den allra sista dagen på vårsessionen, och vi kommer fram till beslut. Nu tror jag också att den här debatten snart är slut. Det beror inte på att jag tycker att det är tråkigt. Det beror inte på att jag är trött på den och inte på att jag inte vill höra mer. Men nu är det dags att gå till omröstning. Det ska vi göra i kväll. Sedan får vi fortsätta debatten i nästa steg.

Fru talman! Jag vill återigen säga att det är vad som är felet. Ni vill granska i efterhand, efter det att beslutet är fattat. Karin Pilsäter säger: Vi tänker inte ändra oss oavsett vad som kommer fram! Jag förstår då att man vill granska i efterhand. Karin Pilsäter säger: Vi tänker absolut inte ändra oss! Det säger hon trots att ekonom efter ekonom säger att det sätt man räknar på är fel och häpnadsväckande. Karin Pilsäter säger: Oavsett vad som kommer fram i debatten eller vilken granskning vi än gör kommer vi inte att ändra oss, eftersom vi har våra ideologiska skygglappar på oss. Det är egentligen det Karin Pilsäter säger till oss i dag. Hon tänker aldrig ändra uppfattning, trots att det finns så mycket som pekar på att beslutet går i fel riktning. Jag vädjar återigen: Kom till besinning, låt oss skjuta på beslutet och fatta det till hösten i stället så att vi hinner granska i lugn och ro.