Försvar samt beredskap mot sårbarhet – budgetåret 2007

Herr talman! I dag ska kammaren behandla försvarsutskottets betänkande Försvar samt beredskap mot sårbarhet - budgetåret 2007 . Inom utgiftsområde 6 föreslås ett anslag om 44,2 miljarder. Dessa delas upp enligt följande: till området Totalförsvar 40,2 miljarder, till området Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar 3,6 miljarder samt till kärnteknisk säkerhet och strålningsskydd 0,3 miljarder. Det största utgiftsområdet, Totalförsvar, består i sin tur av verksamhetsområdena Det militära försvaret och Det civila försvaret. I Det militära försvaret ingår anslag till verksamheter som bedrivs av Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarshögskolan, Pliktverket samt Försvarets radioanstalt. Till Det civila försvaret hör verksamheter som krisberedskap som byggs upp för fredstida kriser. Riksdagen har tidigare beslutat om mål för området Totalförsvar. Målet är att bidra till att hantera och förebygga kriser i vår omvärld, hävda vår territoriella integritet, försvara Sverige mot väpnat angrepp samt värna civilbefolkningen och säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna vid väpnat angrepp eller krig i vår omvärld. Utifrån de ställda målen blir det naturligt att de internationella insatserna utgör en viktig del av svensk säkerhets- och utrikespolitik, liksom försvaret av vår egen självständighet med försvar av landets gränser. I anslaget till Försvarsmakten ökas tilldelningen till fredsfrämjande trupper. Det finns ett stort behov av internationell kris- och konflikthantering där Sverige har gott rykte och efterfrågas. Men insatserna till internationella trupper är också viktiga för uppbyggnaden och utvecklingen av vår nationella försvarsförmåga. Regeringen föreslår en ökning av anslaget med 600 miljoner kronor, vilket ger ett totalt anslag om 2,1 miljarder. Socialdemokraterna har här en avvikande mening och vill anslå 400 miljoner mindre än regeringen. Det är ett enigt utskott som ställer sig bakom det fortsatta arbetet att utveckla styrformerna med en tydligare anslagsstruktur med flera anslag för att göra det lättare att ta ställning till hur medel inom det militära försvaret ska användas. En början är uppdelningen av materielanslaget i två anslag. Till hela budgeten finns från Vänsterpartiet yrkanden om en minskning av anslaget med 3,9 miljarder och från Miljöpartiet med 900 miljoner. I betänkandet finns också 31 motionsyrkanden, 14 reservationer - 1 från Socialdemokraterna och 13 från Miljöpartiet med bifall av Vänsterpartiet på 3 av dessa - och 2 särskilda yttranden. I och med det överlämnar jag ärendet till dagens debattörer.

Herr talman! Först av allt vill jag hälsa försvarsministern välkommen till budgetdebatten. Sverige är militärt alliansfritt, och grunden till att vi har ett försvar är fortfarande att vi ska kunna försvara Sverige här hemma. I dag ser vi inget militärt hot direkt mot Sverige från en annan stat, men framtiden kan ingen av oss sia om. Därför måste vi behålla och utveckla en grundläggande försvarsförmåga. För att det ska fungera måste vi också avsätta resurser till forskning och till teknikutveckling här hemma. Men de förmågor som vi skapar för försvaret av Sverige ska också vara användbara internationellt. I dag stärker vi Sveriges säkerhet bäst genom att verka internationellt, och därför är det också de internationella insatserna som utgör de prioriterade operativa uppgifterna. Vi vill göra vårt land rustat för att kunna bidra i internationella insatser för fred och för säkerhet. I den budget som debatteras i dag ser vi att omvandlingen av det svenska försvaret ska fortsätta. Vi vill se ett effektivare insatsförsvar med förmåga att verka både i Sverige och utomlands, över hela skalan från förebyggande åtgärder till fredsframtvingande insatser. Vi vill också ge EU ökad kapacitet för internationell krishantering i enlighet med FN-stadgan. Den borgerliga regeringens första budget på det försvarspolitiska området är i mycket identisk med det budgetalternativ som den socialdemokratiska regeringen hade påbörjat före den borgerliga regeringens maktövertagande. Därför kan jag alltså börja med att konstatera att den borgerliga regeringen ställer sig bakom mycket av den förda socialdemokratiska försvarspolitiken, trots att borgarna valde att bryta samarbetet om svensk försvarspolitik i samband med försvarsbeslutet 2004. Med facit i hand kan vi ändå konstatera att samsyn i stort sett trots allt råder inom försvarspolitiken, och jag välkomnar det. På några punkter skiljer sig ändå vår politik. I förhållande till 2004 års försvarsbeslut ökar den borgerliga regeringen anslagen till internationella fredsfrämjande insatser med 400 miljoner kronor för 2007. Dessa 400 miljoner i den totala budgeten - det vill säga ungefär 1 % ökning - välkomnas säkert av Försvarsmakten, men det är väl ändå ingen som tror att det räcker till så mycket snabbare omställningsarbete, ytterligare beredskapssättningar eller flera internationella insatser. Under de senaste åren har vi socialdemokrater fört över resurser från försvarsbudgeten till polisen, till kriminalvården och till övriga rättsväsendet för att också stärka Sveriges inre säkerhet. Det har varit en medveten politik. Hotbilden mot Sverige har förändrats, och många av dagens hot mot vårt samhälle kan inte mötas med militära insatser. Att leva i en säker värld handlar också om att uppleva trygghet här hemma. Den förändrade hotbilden måste också avspeglas i fördelningen av resurser. Nu har regeringen slagit in på den motsatta vägen och överför resurser från den inre säkerheten till den yttre, och det menar vi socialdemokrater är fel väg att gå. En annan del i den borgerliga regeringens försvarsbudget som vi socialdemokrater reagerar på är fastlåsningen vid 2 000 soldater i utlandstjänst. Sedan 2004 års försvarsbeslut har ambitionen varit att Försvarsmakten ska kunna delta i två insatser av bataljonsstorlek och med mindre förbandsenheter i tre insatser. Det är omkring 2 000 soldater, så ambitionen är densamma. Men att låsa fast sig vid en exakt siffra är fel. Det måste alltid vara kvaliteten och inte den exakta kvantiteten som ska vara styrande för det svenska internationella deltagandet. Svenskt deltagande i internationella insatser är en viktig del både i svensk utrikespolitik och i säkerhetspolitiken här hemma. Herr talman! Med anledning av regeringens förslag till budget för år 2007 har vi socialdemokrater lämnat en gemensam motion som behandlas i finansutskottet. Utöver den vill jag yrka bifall till reservation 13 i detta betänkande, därför att det finns all anledning att ta arbetet för ökad beredskap och ökad säkerhet här hemma på stort allvar. Erfarenheterna av översvämningar, stormar, kraftiga snöväder, långa elavbrott och mycket annat visar ett ständigt behov av att det offentliga Sverige måste kunna samarbeta och samverka till gagn för oss alla. Gränser mellan allvarliga olyckor och extraordinära händelser har blivit alltmer diffus. Vi socialdemokrater vill ta ett helhetsgrepp om beredskapsfrågorna också här hemma. Vi vill se en delvis ny politik när det gäller förebyggande säkerhetsarbete i Sverige. I det säkerhetsarbetet är inte bara de statliga myndigheterna en viktig del utan också det civila samhället och alla våra frivilligorganisationer. Sverige är på många sätt unikt då det gäller svenska kvinnors och mäns vilja att inte bara göra något extra för sin egen skull utan också vara beredda att göra något för andra och arbeta ideellt så att också andra får glädje av det. Också det gör vårt land tryggare och mindre sårbart. Det visar också på ett konkret sätt det behov av samarbete och samverkan som finns mellan försvaret och det civila samhället, inte bara då det gäller insatser från enskilda kvinnor och män utan också då det gäller synergieffekter av forskning och utveckling inom försvaret. Den forskning som oftast startat inom försvarsindustrin har också lett till imponerande framgångar inom svensk fordonsindustri och telekomnäring, för att ta några exempel. För ett litet land, med nio miljoner invånare, är det naturligtvis viktigt att man har de synergieffekterna. Det finns därför all anledning att känna oro inför den forsknings- och arbetsmarknadspolitik som den nuvarande regeringen vill föra. Skulle den bli verklighet missas den samverkan som burit så många framgångar med sig. Vi motsätter oss en sådan utveckling. I detta anförande instämde Peter Jeppsson och Peter Jonsson (båda s).

Herr talman, ledamöter, försvarsministern och åhörare! Vänsterpartiet presenterar i sin budgetmotion en helt annan inriktning för den ekonomiska politiken än vad riksdagsmajoriteten fattat övergripande beslut om. Vårt budgetalternativ avvisar regeringens politik som bygger på skattesänkningar som tillfaller de mest gynnade, på folkflertalets bekostnad. Vi avvisar de kraftiga försämringar som regeringen föreslår, särskilt på arbetsmarknadspolitikens område. Vänsterpartiet presenterar en omfattande reformbudget för jobb, rättvisa, miljöomställning och jämställdhet. Detta gäller alla områden, även det område som vi nu debatterar, försvar och beredskap mot sårbarhet. Krig och konflikter inom och mellan länder har krävt mer än 5 miljoner människors liv under det senaste årtiondet. Sverige har anslutit sig till FN:s millenniemål om en halvering av världens fattigdom till 2015. Att bekämpa fattigdom och orättvisor via humanitärt bistånd, insatser för att säkra rent vatten, hälsovård, utbildning och samarbete i demokrati- och rättssäkerhetsfrågor är långt viktigare redskap för att förebygga konflikter och krig än att öka vapentillverkning och militära insatser via internationell handel och militärt samarbete. Sveriges vapenexport bidrar kraftigt till upprustningen. Sverige är världens åttonde vapenexportör - åttonde i världen! De militära utgifterna i världen är astronomiska. Enligt Världsbanken räcker en tiondel av dessa resurser varje år till att göra millenniemålen uppnåeliga. Det förutsätter att de rika ländernas bistånd fördubblas eller att flera följer Muhammad Yunus och Grameen Banks exempel. De fick årets Fredspris, som delades ut i Oslo i går. Fredspriset gick till byabanker i Bangladesh som ger mikrolån till kvinnor så att de kan skapa en egen framtid, starta egna företag med ytterst små medel. Dessa lån har hjälpt miljontals kvinnor och barn ur förnedring och fattigdom. Kvinnorna får makt över sina egna liv och kan ta ansvar för sina barns framtid. Vänsterpartiet kräver i likhet med en rad organisationer som Diakonia, Svenska Freds, Svenska Amnesty, Svenska Röda Korset, Kristna Fredsrörelsen med flera att all vapenexport till krigförande och människorättskränkande länder ska upphöra. Vapenexporten borde överensstämma med utvecklingspolitiken - Sverige ska inte ge bistånd med ena handen och sälja vapen med den andra. Sverige ska vara alliansfritt. Här är vi överens. Sverige ska inte vara medlem i Nato, inte nu och inte i framtiden. Det är med djupaste oro som vi ser hur Sverige och det svenska försvaret på flera områden knyter sig närmare Nato, EU, och USA liksom andra länder inom det militärstrategiska området och med vapenexporten. Sveriges handel och militära samarbete med diktaturer och krigförande länder måste upphöra. Vi ska inte tumma på vapenembargot mot Kina. Vi måste avbryta u-båtssamarbetet med USA. Nato gör varken Sverige eller världen säkrare. USA har förutom sina egna kärnvapen placerat ut 480 taktiska kärnvapen i sex europeiska Natoländer. Kärnvapenupprustningen i världen är ett faktum. Vad gör Sverige och den svenska regeringen för att förmå och kräva att Europas kärnvapenbärande länder nedrustar och avvecklar kärnvapen inom EU? Herr talman! Vi anser att den globala vapenhandeln är ett stort säkerhetsproblem. Det måste vara strikt militära behov som vägs in inför en anskaffning av materiel, inte industripolitiska konsekvenser och exportmöjligheter med hjälp av generösa avtal, kraftfull marknadsföring och exportstöd. Regeringen föreslår att resurserna till internationella insatser ska öka. Det förslaget avvisar Vänsterpartiet. Regeringens förslag innebär en ökning med 600 miljoner, varav 200 miljoner är överföring från annat anslag. Vänsterpartiet motsätter sig ökningen med 400 miljoner, som satsningen innebär. Vi föreslår dessutom besparingar när det gäller materielbeställningar. Herr talman! Försvarsmakten behöver kvinnorna och kvinnornas kompetens. Vänsterpartiet föreslår därför i vårt budgetalternativ en omfördelning på 50 miljoner kronor till den pågående jämställdhetsintegreringen. Dessa resurser blir ett viktigt tillskott för utbildning och för en snabbare omställning inom Försvarsmakten till en jämställd organisation. Försvarsmakten måste bli mer jämställd och en arbetsplats som inte trakasserar någon på grund av kön, etniskt ursprung eller sexuell läggning. Samma krav ska naturligtvis gälla all verksamhet inom det civila området, inom polisväsende, rättsväsende, utbildning och vård. För att på allvar göra Försvarsmakten jämställd är en viktig åtgärd att utöka totalförsvarsplikten till att gälla även kvinnor. Vänsterpartiet är motståndare till upprättandet av den nordiska snabbinsatsstyrkan, eftersom det utgör ett led i EU:s militarisering. Men , förutsatt att dagens långtgående planering av den nordiska snabbinsatsstyrkan fortsätter är vi angelägna om att Sverige som ledande nation i utvecklandet av EU:s snabbinsatsstyrka tar ansvar för att implementera resolution 1325 på ett tidigt stadium. Alla svenska insatser måste alltid föregås av ett beslut från FN. Sverige har undertecknat resolution 1325 från FN:s säkerhetsråd om att öka kvinnors deltagande i allt arbete med att förebygga, hantera och lösa väpnade konflikter. I anslutning till sexårsdagen av resolution 1325 höll säkerhetsrådet en debatt på temat kvinnor, fred och säkerhet. Sveriges representant Anders Lidén beskrev i sitt tal de reella åtgärder och åtaganden som gjorts från svensk sida, bland annat den svenska nationella handlingsplanen för implementeringen av resolution 1325. Sverige har även lagt fram ett förslag i FN om tillsättandet av civila observatörer i konfliktområden avsett att indirekt leda till en ökning av deltagandet av kvinnor i fredsbevarande operationer. Detta är bra exempel på hur vårt försvar ska öka kvaliteten och satsa mer resurser på konfliktförebyggande och fredsbevarande insatser. Sverige borde vara världsledande i sådant arbete. I stället för att vi ökar våra insatser i militära operationer i andra länder behöver vi skapa nya ekonomiska resurser för att stödja och underlätta för alla miljontals människor som befinner sig på flykt från sina länder och som befinner sig i flyktingläger under hemska förhållanden. Världen har sagt att Rwanda inte får inträffa igen, men förmågan att stödja människor som flyr undan våldtäkter och dödsskjutningar i Darfur är avskräckande. Herr talman! Vår forskning och vår spetsteknologi bör inriktas på att förstärka områden inom medicin, bioteknik, vatten- och matförsörjning, skydd mot värme och kyla, miljöteknik, energi och telekommunikationer i katastrofområden. Sverige borde vara världsledande inom freds- och konfliktforskning. Vi behöver ställa om delar av vår försvars- och säkerhetspolitik. Svensk försvars- och säkerhetspolitik måste få mer öppenhet och större folklig förankring. Ett bidrag till detta är flera värnpliktiga och behållande av hemvärn och frivilligorganisationer. Försvaret måste bli mer kostnadseffektivt, och resurser bör omfördelas till civil katastrofberedskap och förstärkning av institutioner, till exempel Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten, räddningstjänst, för att stärka vårt skydd och vår beredskap mot svåra olyckor. Herr talman! Vänsterpartiets anslagsförslag inom utgiftsområde 6 uppgår till en lägre summa än den som regeringen föreslår. Formellt kan det alltså tas upp till behandling. Vårt budgetalternativ ska ses som en helhet, och därför deltar vi inte i detta beslut utan lämnar ett särskilt yttrande till betänkandet. Jag står givetvis bakom våra reservationer, och jag yrkar bifall till reservation 10.

Herr talman! Vi har i dag fem riksdagspartier som är i stort sett överens om svensk försvarspolitik. Endast Miljöpartiet har tagit fram ett oppositionsförslag. Man skulle kunna tro att vi är stolta över detta, men personligen är jag rätt bekymrad över en opposition som är så passiv som den är. På den ena sidan finns Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. De har inte kraft att lägga fram egna partimotioner om försvaret. Det finns endast några särskilda yttranden och några enstaka motioner från socialdemokratiska riksdagsledamöter och någon från Vänsterpartiet. För mig som är ny i riksdagen är det obegripligt att det största oppositionspartiet kan vara så passivt inför en sådan proposition. Kan det bero på att propositionen i och för sig, som Ulrica Messing nyss sade, till 99 % är en fortsättning på den politik som Socialdemokraterna lade fram tidigare? Eller är det något annat? På den andra sidan har vi en regering som lägger fram en proposition där det finns en del att önska. Jag ska strax återkomma till detta. Vårt militära försvar ska i samverkan med civila myndigheter bevaka Sveriges gränser samt ha incidentberedskap och förmåga att anpassa sig till omvärldsförändringar. Vi ska ha ett försvar anpassat i första hand efter FN:s behov där vi ska möjliggöra humanitär hjälp samt skydda människor mot våld och övergrepp. Dessa behov kommer tyvärr inte att minska utan snarare tvärtom att öka. Beviset för det påståendet ser vi runtom i världen varje dag. Med anledning av det är det obegripligt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte accepterar regeringens förslag just för ökade resurser för fredsbefrämjande insatser. Socialdemokraternas särskilda yttrande ger två bilder. Å ena sidan säger Socialdemokraterna att behovet av internationella insatser och fred och säkerhet ökar. Ni håller med om det. Å andra sidan målar Socialdemokraterna upp en bild som inte utesluter ett väpnat angrepp mot Sverige. Det finns en mening om det. Jag är förvånad över just den meningen. Satsar ni hellre på den inre säkerheten i stället för att lägga resurser på den yttre? Det är det som stärker svensk trygghet. Vi är överens med regeringen om att vi ska satsa just på de internationella insatserna, men vi är inte överens om hur vi ska finansiera dessa. Regeringen föreslår att pengarna tillförs den internationella verksamheten. Vi menar att pengarna ska tas inom ram. Miljöpartiets viljeinriktning är klar. Vi vill fortsätta att spara på det militära försvaret, inte genom att osthyvla fram besparingar utan genom att göra ordentliga besparingar på materielanslaget. Vi vill på allvar prioritera just de internationella verksamheterna. Därför har vi också lagt fram ett sparförslag på 500 miljoner på materiel och anläggningar jämfört med regeringens förslag och ytterligare 400 på det anslag som numera heter 6:1. Sammanlagt blir det en besparing på 900 miljoner kronor. Miljöpartiet ser, precis som Vänsterpartiet nyss sade, med stor oro på att Sverige tillåter export av krigsmateriel till länder i krig där grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Sverige har fördubblat vapenexporten sedan 2003. Fördubblingen av svensk vapenexport har skett under den tid som Irakkriget har pågått. Det är ett krig som den förra regeringen, med Göran Persson i spetsen, sade var ett brott mot folkrätten och ett agerande mot FN-stadgarna. Trots dessa hårda ord från Göran Persson har exporten av svensk krigsmateriel fortsatt. Under 2005 sålde Sverige krigsmateriel för 8,6 miljarder kronor till 55 länder. Det är den högsta siffran i modern tid. Sverige ligger i dag på plats 11 av de 15 länder som står för 95 % av vapenexporten i världen. Räknar vi per capita, per person, leder vi. Vi är den största exportören av vapen räknat per person. Miljöpartiet kräver ett omedelbart stopp för exporten av krigsmateriel till bland annat USA, Storbritannien och andra krigförande länder. I stället för att minska exporten av krigsmateriel lägger regeringen fram ett förslag som troligtvis kommer att öka exporten ännu mer. Regeringen skriver i propositionen att regeringen tidigt vill väga in exportmöjligheter som en faktor i materielförsörjningen. "Exportmöjligheterna bör också beaktas och lyftas fram vid deltagande i internationella fora, exempelvis inom ramen för EU:s försvarsbyrå (EDA)." Herr talman! Miljöpartiet avvisar detta med kraft. Det måste vara strikt militära behov som vägs in inför en anskaffning av materiel, inte inrikespolitiska eller regionalpolitiska syften. Jag förväntar mig att den nya regeringen skyndsamt lämnar en proposition om vapenexport som är anpassad till de nya utmaningar vi står inför i dag. Vi anser också att frågan om internationell övningsverksamhet måste omfattas av strategin så att ett samlat grepp kan tas om verksamheten. Jag tänker till exempel på vilka övningar som ska prioriteras. Finns det några speciella kriterier för vilka länder Sverige ska kunna öva tillsammans med eller inte? Detta måste ingå så att det blir tydligt. När det gäller insatsorganisationen avvisar Miljöpartiet regeringens förslag att godkänna en inriktning för insatsorganisationens utformning för 2009. För det första avvisar vi förslaget på en rad områden där man just låser fast utvecklingen för väldigt lång tid. Det gäller bland annat förslag om nischer inom materielförsörjningen, materielplan och insatsorganisationen. Om nu riksdagen skulle ställa sig bakom regeringens förslag om hur insatsorganisationen ska se ut 2009 är risken stor att man lägger fast en organisation som redan är dömd att misslyckas på grund av att de långsiktiga konsekvenserna är både oklara och kontraproduktiva. För det andra är frågan om det är rimligt att låsa fast en insatsorganisation när regeringen i en annan del av propositionen slår fast att man avser att utarbeta en nationell strategi för Sveriges deltagande i internationella insatser. Då borde det logiska vara att både insatsorganisationen och materielplanen utformas efter det att strategin har slagits fast och att man därmed anpassar materielinköp och organisation efter de internationella ambitionerna, och inte tvärtom, som regeringen nu föreslår. Utskottet godkände tidigare kraftfulla besparingar inom stats- och förvaltningsverksamheten. Utskottet utgick från att regeringen med kraft driver arbetet så att besparingsprogrammet på 2 miljarder kronor kan genomföras. Jag konstaterar när jag läser att regeringen tänker återkomma med inriktningarna på besparingarna vid ett senare tillfälle. Det är knappast någon uttömmande beskrivning som regeringen gör av hur Försvarsberedningens och försvarsutskottets viljeinriktning har varit. Regeringen bör, enligt vårt förmenande, återkomma i vårens tilläggsbudget med en konkret redovisning av hur besparingar kommer att se ut för budgetåret 2007. Då pratar jag om myndighet för myndighet. När det gäller riksdagens inflytande vill Miljöpartiet att det ska stärkas. Utskottet har också vid flera tillfällen pekat på att materielanskaffningen bör utvecklas och att riksdagens inflytande måste stärkas. Även denna regering vill nu komma undan riksdagens inflytande på en rad områden. Regeringen vill skapa en generell möjlighet att undandra sig det inflytande som en enig riksdag vid flera tillfällen har beslutat om. Jag citerar återigen: "Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att regeringen under 2007 får besluta om utveckling och anskaffning av . materielprojekt och i övrigt får fatta nödvändiga beslut beroende på förändrade förutsättningar som inte kunnat förutses." Det jag pratar om nu är anskaffning av gemensamt taktiskt radiosystem, studier avseende marina system, anskaffning av gemensamt ledningssystem och anskaffning av artillerigranat. Detta tycker vi borde komma upp på riksdagens bord. Avslutningsvis, herr talman, skulle jag vilja säga några ord om krishanteringsorganisationen. Riksdagens samtliga partier har i full enighet ställt sig bakom att införa en krisledande funktion. Nu vill regeringen att utredningen även bör ha möjlighet att ge förslag på befintliga konstitutionella ramar och att regeringen därför får besluta om tilläggsdirektiv till utredningen. Vi har inget emot det i och för sig, men vi vill att utredningen först ska redovisa hur ett system med krisledande funktion ska se ut och sedan eventuellt komma med det här tillägget vid ett senare tillfälle. Risken är annars stor att tilläggsdirektivet kommer att fördröja implementeringen, om man går den väg som regeringen föreslår.

Herr talman! Jag kan inte låta bli att begära replik på Peter Rådbergs anförande, därför att det känns som att det har hänt något med Miljöpartiets politik inom försvarspolitiken. Miljöpartiet har varit aktivt i Försvarsberedningens arbete under många år. Miljöpartiet ställde sig också bakom 2004 års försvarspolitiska beslut. Av det anförande som Peter Rådberg nu höll kan man nästan tro att ni ångrar det. Ångrar ni det ställningstagandet, Peter Rådberg? Har ni ändrat synsättet att Sveriges säkerhet just nu inte handlar om att se ett hot om väpnade konflikter för vårt land? Säkerhet här hemma kan också handla om väldigt många andra saker, till exempel inre säkerhet. Men Sverige blir just nu säkrare om vi bidrar i de internationella styrkorna. Har det hänt något med Miljöpartiets försvarspolitik?

Herr talman! Nej, det har inte hänt någonting. Vad vi försöker säga är att om vi ska skydda Sverige gör vi det bäst genom att skapa fred utomlands. Vi tror inte att man ska hålla igen och försöka bygga upp något försvar. Den mening som jag läste upp förvånar mig oerhört mycket, där ni säger att det finns risk att Sverige kan bli angripet inom kort tid. Vad menar ni med detta? Jag tolkar det som att ni på grund av det drar tillbaka de pengar som inte går till internationella insatser utan försöker bygga upp någon form av försvar för Sverige. Jag får inte ihop det, för ni utvecklar det inte längre i ert särskilda yttrande.

Herr talman! Utgångspunkten för det är precis det vi skrev i 2004 års försvarspolitiska beslut. Sverige ska vara alliansfritt. Ska vi kunna vara det måste vi också ha ett eget militärt försvar. Som en del i det militära försvaret har vi också svensk vapenindustri. Jag försvarar allt detta. Hot mot vårt land kan vara hot här hemma, till exempel att det civila samhället upplevs osäkert och att vi inte klarar stora påfrestningar som stormar eller elavbrott, eller hot från psykiskt sjuka. Det måste vi också arbeta offensivt med. Därför har vi under några år fört pengar från försvarets budget till det civila samhället. Vi ville fortsätta på den vägen. Varken jag eller Peter Rådberg kan sia i någon kristallkula. Jag vågar inte utesluta att det i en framtid kan uppstå ett militärt hot mot vårt land. Jag hoppas att det inte sker, men om det sker måste Sverige kunna försvara sig. Just nu handlar vårt försvar om att dels se till att vi har ett starkt civilt samhälle här hemma, där vi alla hjälps åt, dels medverka i internationella styrkor. I dag blir vår säkerhet större genom att vi gör just det. Det är inget skifte i politiken. Grunden är 2004 års försvarspolitiska beslut.

Herr talman! Vi är nog rätt överens där, Ulrica. Skillnaden är att vi vill satsa ännu mer på utländska insatser och att ni drar tillbaka lite grann där. Jag håller med om att vi kan få en situation med hot mot Sverige, typ översvämningar, och att pengar ska anskaffas till det. Det är självklart. Jag konstaterar bara att ni lägger in den här meningen, och jag förstår inte riktigt vad ni menar med den. Vad är syftet? Jag tycker att de internationella insatserna är så viktiga, och Sverige har råd att vara med där ute och försvara och hjälpa till. Det var därför som jag reagerade på just den där meningen.

Herr talman! Jag delar Ulrica Messings bakgrundsbeskrivning av varför svensk försvarspolitik ser ut som den gör i dag. Vilka förändringar Vänsterpartiet vill ha har jag redogjort för i mitt anförande. I övrigt står vi i stort bakom svensk försvarspolitik. Hur ser Miljöpartiets försvarspolitik ut? Ni har i en massa reservationer i betänkandet tagit upp och petat på punkt efter punkt och rotat i olika delar. Men hur ser er samlade försvarspolitik ut? Ni tar bara bort 900 miljoner av den totala budgeten. I övrigt ställer ni upp bakom den budget som har lagts. Menar ni att hela försvaret ska inriktas på de internationella insatsstyrkorna? Med vilka länder ska då Sverige samarbeta? I vilket land ska Sverige öva? Vilket materiel ska de använda? Menar ni verkligen att man ska ha en försvarspolitik som bygger helt och hållet på att Sverige ska vara i krigshärdar i andra länder?

Herr talman! Som jag sade i mitt anförande ska svensk försvarspolitik utgå från FN-insatserna. Det var ju Vänsterpartiet ganska överens med Miljöpartiet om. Och är vi överens om den punkten ska också materielanskaffningen vridas åt det hållet. Vad regeringen gör nu, och som Socialdemokraterna håller med om, är att skjuta på alla nivåer samtidigt. Det gör att det blir väldigt dyrt. Vi kan dra ned nästan 1 miljard kronor för att vi siktar just mot FN-insatserna, och då behöver man inte ha till exempel den extra u-båt som regeringen föreslår och så vidare. Vi kan alltså dra ned rätt mycket pengar för att rikta vår verksamhet just mot de internationella insatserna. Jag tror att det är mycket viktigare än att bygga upp något för Sverige.

Herr talman! Miljöpartiet får ursäkta, men jag förstår i alla fall inte hur ni tänker när det gäller svensk försvarspolitik. Ska vi skicka våra resurser i en påse till FN, som då ska avgöra det här och skicka ut svenskt försvarsfolk i världen? Och hur ska ni kunna veta vilken materiel som Sverige behöver bidra med? Om vi är i en krigshärd i ett land som ligger utmed en kust kanske det behövs ubåtar - Sverige behöver kanske bidra med det. Om vi är inne i ett ökenområde behöver vi annan utrustning. Är vi i ett stort land kanske vi behöver skicka JAS-flygplan. Är det verkligen Miljöpartiets mening att vi ska ställa om vårt försvar så till den milda grad att vi inte ska ha något slags bas i Sverige som skyddar Sverige och ökar säkerheten i Sverige?

Herr talman! Det är klart att vi ska ha en bas. Jag har ingen annan uppfattning än vad du har i den frågan. Vad jag försöker säga är att vi inte kan satsa på alla hästar samtidigt, och vi måste bestämma oss för åt vilket håll svensk försvarspolitik ska gå. När vi gör det kan vi dra ned de här 900 miljonerna för 2007, som jag nyss har redovisat. Det är ju vårt förslag. Sedan är vi ett så pass litet land, så vi kan ändå inte satsa på alla de områden som du nu räknade upp. Utgångspunkten är ju ett FN-mandat. Sedan får vi ju välja vilket av de här FN-mandaten vi ska ta. Det är därför som vi är så glada åt att vi kan ställa upp på regeringens extrapengar just i den här frågan, för då kan vi vara med och bidra till fred och säkerhet.

Herr talman! Kammaren och tv-tittarna har just fått en uppvisning i hur bräcklig den gamla regeringen var. Det var väl sådana här resultat som man kom fram till i nattliga förhandlingar. Det är lite skrämmande att det var så här bräckligt, att det gick så fort över med den här majoriteten. Men, herr talman, vi kan väl alla, hoppas jag, erkänna att det är en sorts mellanår då det gäller försvaret. Men trots detta finns det intressanta iakttagelser att göra i det ärende som vi i dag debatterar. Jag vill också passa på att hälsa några nya kolleger välkomna i försvarsdebatten: Ulrica Messing från Socialdemokraterna, Peter Rådberg från Miljöpartiet och Gunilla Wahlén från Vänstern. Det är också bra att försvarsministern finns på plats. Det har ju vi från oppositionen tidigare krävt. Jag hoppas att vi ska få bra, resultatgivande och goda debatter under mandatperioden. Det svenska försvaret är fortfarande mitt uppe i en omställning bort från det kalla krigets förrådsställda invasionsförsvar som efter en allmän mobilisering skulle kunna ställa 800 000 man på krigsfot. I stället skapar vi nu ett modernt och vasst insatsförsvar med förmåga att agera också internationellt. Självklart är också denna omställning gigantisk. Jag tror att alla kan enas om att den har inneburit och innebär stora påfrestningar för Försvarsmaktens personal - yrkesofficerare, reservofficerare, civilanställda. Också de värnpliktiga har drabbats av nedlagda förband och nedlagda verksamheter. Det handlar om verksamheter som man har siktat in sig på och fått löfte om vid mönstringen, och sedan har det i verkligheten blivit någonting annat. Någon har räknat ut att det gamla försvaret, om uttrycket tillåts, i dag skulle ha kostat 80 miljarder, alltså ungefär dubbelt så mycket som vi i dag har i försvarsbudgeten. Och det är helt sant att alliansens främsta prioritering är att bryta utanförskapet och ta ned massarbetslösheten, inte att öka militärutgifterna. Vår förmåga att möta möjliga framtida hot på hemmaplan är också i sig starkt kopplad till vår medverkan i det gemensamma arbetet för fred och säkerhet. Och där, herr talman, måste jag säga att jag blir aningen osäker då jag läser vad Socialdemokraterna skriver - jag återkommer till det. Och vi är tydligen inte ensamma om att fundera över de skrivningar som Socialdemokraterna har. Vår moderata syn är att vi, genom internationellt samarbete och deltagande i insatser, inte bara bidrar till en ökad säkerhet som reducerar hoten mot vår del av världen och mot oss själva. Vi säkerställer också att vi kan vidmakthålla en bred militär kompetens och förmåga. Det ger oss också bättre möjligheter att tillsammans med andra möta framtida hot och hävda svenska intressen. Och det är här som jag och vi verkligen är förundrade över de skrivningar som finns hos Socialdemokraterna. Jag ska återkomma med direkta citat, men det finns verkligen frågetecken kring om Socialdemokraterna tänker göra det internationella arbetet till en sorts restpost i försvarsbudgeten och när det gäller Socialdemokraternas intresse av att vara med i fortsättningen då det gäller internationellt arbete. Herr talman! Jag noterar att det är första gången på de dryga tolv år som jag har varit i riksdagen som det största oppositionspartiet, alltså Socialdemokraterna, inte har en egen försvarsmotion i ett försvarsbetänkande. Det har också Peter Rådberg tidigare sagt. Detta kan tolkas på många sätt, men efter Ulrica Messings inlägg måste man väl tolka det som att det finns mycket som stämmer och överensstämmer mellan oss i alliansen och Socialdemokraterna. Och på den vagnen finns ju också till stora delar Miljöpartiet. Men, som sagt, jag återkommer lite grann till rena citat från den ekonomiska motion som finns. När man läser reservationerna funderar man lite grann över hur Miljöpartiet kunde vara med tidigare i uppgörelserna. Nu när man har hört Peter Rådberg förstår man att det var väldigt bräckliga överenskommelser och förslag som kom hit till oss i kammaren. På den tiden kunde man bara misstänka att det var så, men i dag har vi fått bekräftelse på det. Att göra en försvarsbudget på en vecka efter ett regeringsskifte är en konst. Jag tycker att försvarsbudgeten är ett bra exempel på att man kan göra ett bra jobb på kort tid. Men jag och vi erkänner gärna att en stor del, som Ulrica Messing också var inne på, är hämtad från den förra försvarsbudgeten och den stora samsyn som trots allt finns och har funnits de senaste åren. Vi vet också att det är ganska unikt, som jag var inne på, att Socialdemokraterna då inte har någon försvarsmotion i år. Det var det som var den stora funderingen. Det skiljer ju inte så mycket, men trots detta har man inte kommit med en egen motion. Den efterlyste man länge. Man funderade över om det var något fel när man inte hittade någon. Jag återkommer, som sagt, till de exakta citaten, som gör en förundrad. Man kan ju diskutera om det ska vara så att man på kort tid gör en budget, på en vecka. Men så är det vid regeringsskifte. Vi har i flera år i utskottet diskuterat styrformerna. Vi har haft en utredning om styrformerna, och jag har själv suttit med i referensgruppen. Vi har diskuterat hur bra anslagsstrukturer ska se ut. Vi har önskat flera olika anslag för att bättre kunna följa och styra verksamheten. Nu föreslår regeringen ännu ett anslag, och detta får vi vara nöjda med i dag, men vi säger enigt att vi vill att det arbetet ska fortsätta. Det finns också några andra saker som jag vill notera när det gäller betänkandet. Jag ser positivt på förändringarna när det gäller mönstringen och inskrivningen, hur det ska gå till. Den stegvisa mönstringen har vi tidigare tagit ställning till. Pliktverket har nu i sitt budgetunderlag för 2007 redovisat hur en stegvis och rationaliserad mönstring ska gå till och hur den ska införas. Myndighetens beslut om vilka män som ska kallas till steg två ska alltså komma efter den så kallade Internetbaserade enkäten, och från och med 2008 ska systemet vara i bruk. Jag noterar också med glädje att regeringen har uppfattningen, som redovisas i propositionen, att kvinnor ska ges ökade möjligheter att göra antagningsprövningen, att skrivas in till tjänstgöring. Det förslag som finns utökar kvinnors möjligheter till tjänstgöring. Många gånger har det hävdats att kvinnor har en lägre fysisk förmåga och att detta skulle vara ett hinder, men jag och vi håller med regeringen, som bland annat säger att en jämnare könsfördelning kan uppväga den delen. Det berättas också i propositionen att den Internetbaserade enkät som kommer att föregå mönstringen från 2008 kommer att sändas ut till alla kvinnor i den aktuella åldersklassen. Vi vet att antalet inryckta kvinnor under 2005 uppgick till 430. Tyvärr var det en minskning med 130 jämfört med året före. Herr talman! En annan viktig fråga som Värnpliktsrådet har uppvaktat oss om i många år är frågan om vitsordssystemet. Därför är vi glada åt att regeringen säger att det måste ske förbättringar då det gäller det civila meritvärdet. Vi måste göra tiden i försvaret mer attraktiv. Den ska av arbetsgivaren också ses som en tillgång då någon söker ett jobb. Vi vet att Försvarsmakten har jobbat med det här vitsordssystemet, och vi hade i alliansen en intressant dragning i frågan för någon vecka sedan. Vi tror också att det är helt rätt. Och Försvarsmakten säger att man måste ha klara och konkreta planer och riktlinjer för hur informationen till just arbetsgivarna ska gå till. En fråga som bekymrar är hur folkförankringen ska vidmakthållas. Jag vet att Styrelsen för psykologiskt försvar har en utredning i gång om just folkförankringen. Självklart hoppas jag att den utredningen ska ge en vägledning för hur folkförankringen ska klaras och förbättras. Men min oro finns och har funnits länge. Då de stora försvarsnedläggningarna kom blev ju också stora delar av Sverige så kallade vita fläckar på försvarskartan. I dag är det praktiskt taget en vit fläck från Enköping upp till Boden, och den kommentaren ger delvis ett svar när det gäller svårigheterna kring folkförankringen. Att vi dessutom har en låg nivå på värnpliktskullarna ger också självklart en negativ del. Ju flera hemmafamiljer som tidigare har fått försvarskontakt ju lättare har det varit att förankra försvaret i hemmen och i landet. Jag följer också medierna ganska hårt. Tyvärr är försvarsartiklarna få. Min oro över folkförankringen finns. Det är ungefär samma orosnivå som när det gäller försvarsmaterielprojektet Amos. Många av oss - jag tror alla - fick i går en hälsning från Övertorneå, norra och södra hemvärnskompaniet. Också där fanns oron, berättade Svante Lejon som brukar vara alert och påpeka olika saker för oss försvarspolitiker. Nu hade man tydligen haft en fest med julbord - det låter trevligt - med 145 hemvärnssoldater. Det är en imponerande siffra, men Svante Lejon skriver: Vi hade det trevligt men tog upp den mer allvarliga frågan om försvarets folkliga förankring. Självklart är detta ord att tas på allvar. Herr talman! Jag övergår nu till vad som finns i betänkandet. Det var något mycket förvånande. Den mening som har fått oss att fundera lyder så här: Det svenska försvaret ska i första hand organiseras med utgångspunkt i svenska behov men utifrån tillgängliga resurser kunna deltaga i internationella insatser. Jag tar meningen en gång till: Det svenska försvaret ska i första hand organiseras med utgångspunkt i svenska behov men utifrån tillgängliga resurser kunna deltaga i internationella insatser. Herr talman! För mig låter den sista meningen med internationella insatser som någon sorts restpost som man ska kunna ställa upp på. Som sagt: kunna deltaga i internationella insatser. Jag hoppas för försvarets bästa och för Sveriges bästa att det är något feltänk i skrivningen. Det är väl svårt att skriva om meningen. Den sitter ju på pränt. Men jag hoppas att Ulrica Messing kan komma med någon förklaring till vad man menar med det här. Den här meningen är verkligen något som får en att fundera. Jag har testat den på några så kallade försvarskunnare. De har samma fundering som jag har. Det finns mycket att säga. Miljöpartiet har ju bytt fot i mycket. Man känner inte igen mycket av vad Lars Ångström brukar stå här och prata om. Det är ju trevligt att Miljöpartiet har dragit sig till vår kant, om jag uttrycker mig så. Det finns också lite luddiga skrivningar. När man nu ska prata om fredsförbanden står det på något ställe att det är av regionalpolitiska skäl som de förbanden finns. Jag tänkte fråga Peter Rådberg: Vilka förband är det som du tänker på när du skriver så i reservationen? Du måste väl kunna tala om vilka det är. Är det Kungsängen? Är det Boden? Är det Arvidsjaur? Om det är Arvidsjaur som är regionalpolitiskt finns det en som är anledningen till det regionalpolitiska beslutet, och det är Peter Rådbergs företrädare här i kammaren. Men det kanske finns någon annan förklaring som inte jag förstår. Jag har tittat på det här, men han har säkert något klurigt svar på den frågan. Ni har en reservation som handlar om försvarsindustrin. Där har ni också en skrivning tillsammans med Vänsterpartiet som har ungefär samma lydelse. Det låter på den skrivningen som om vi har några materielprojekt bara för att vi ska sysselsätta folk. Peter Rådberg och Gunilla Wahlén kan säkert berätta för mig som inte förstår det. Är det Amos? Eller vad är det som vi har ur ren sysselsättningssynpunkt? Det skulle också vara intressant att veta med vilka vi får - leka, tänkte jag säga - träna. Vilka länder är det som ska svartlistas? Det nämndes ju några hemskheter här av talarna. Vilka länder är det som vi absolut ska stryka bort från övningslistan, enligt er bedömning? Jag tror inte att ni är i majoritet, men det kan vara intressant att få ett svar eftersom ni tar upp det i era reservationer. Socialdemokraterna har stött den enskilda motionen och kommer med en reservation. Utskottet har tidigare med socialdemokratisk majoritet vid ett flertal tillfällen, som utskottet skriver, behandlat frågor om samhällets krisberedskap. Jag kan lova Ulrica Messing, som sade att de tog det på allvar, att vi också tar det på största allvar. Så jag tror inte att det föreligger någon skillnad. Det finns ju nu utredningar om det här. Därför fanns det ingen anledning att ta ställning till den enskilda motionen i dagsläget. Det finns i särskilda yttranden skrivningar om den handläggning som vi hade när det gäller Opil, eller Ope som de numera heter i Uppsala. Jag kan bara instämma. Handläggningen har väl inte varit som man önskar att man ska handlägga ett ärende demokratiskt. Men om jag tänker efter hur handläggningen har gått till och de år jag har varit här så fick vi i alla fall ingen guldmedalj för dålig handläggning. Guldmedaljen knep Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet vid förra beslutet när man till och med under pågående debatt, herr talman, inne i kammaren satt och förhandlade om hur beslutet skulle fattas. Visst har vi dåligt samvete. Vi ska försöka göra så bra vi kan med så bra underlag som möjligt. Det var inte bra. Allt måste bli bättre. Men det här var en anledning till att man kunde, som man säger, spara stora pengar. Då tyckte vi att vi skulle ställa upp på det här. Jag är glad att alla gjorde det i utskottet och vill påpeka att vi inte har tagit något beslut om var Ope ska ligga, om det ska ligga i Uppsala eller någon annanstans, men vi har öppnat för att spara ett antal miljoner. Slutligen, herr talman, vill jag tacka vårt alerta kansli. Vi har ju riksdagens minsta kansli, men vi har det mest effektiva kansliet, påstår jag. Jag vill tacka för deras arbete med propositionen. Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. I detta anförande instämde Annicka Engblom, Isabella Jernbeck och Rolf K Nilsson (alla m).

Herr talman! Jag får först yrka bifall till reservation 1 och 7. För övrigt ställer jag mig bakom hela vår motion. Jag glömde det. Jag fick en del frågor av Rolf, men jag tänkte vara fräck och inte besvara dem nu. Det har jag inte tid till. Jag tänkte ställa en fråga till Rolf. Det handlar om vapenexporten. Jag påstod att vapenexporten kommer att öka utifrån den skrivning som regeringen har. Jag läser upp det en gång till: Regeringen vill "tidigt väga in exportmöjligheter som en faktor i materielförsörjningen. - - - Exportmöjligheterna bör också beaktas och lyftas fram vid deltagande i internationella fora, exempelvis inom ramen för EU:s försvarsbyrå (EDA)." Är det rätt tolkat att detta ger en möjlighet för en ökad vapenexport?

Herr talman! Eftersom vi har försvarsministern här så får försvarsministern och Peter Rådberg mer tid. Då kan han ta den frågan, eftersom han ställde frågan rakt till regeringen. Då tycker jag att vi kan reda ut det industripolitiska, var ni vill lägga ned när ni vill dra ned på försvarsindustrin. Är det i Trollhättan hemma hos Peter Jonsson? Var vill ni lägga ned? Var vill ni minska försvarsindustrin? Jag angrep inte Peter. Jag sade bara var han bodde. När ni säger att det är av industripolitiska skäl måste det vara så att man kastar in någon miljard för att rädda jobb. Vad tänker Peter Rådberg på för orter? Jag tror att de som lyssnar och ser på tv nu funderar: Är det på min ort? Är det mitt jobb som Peter Rådberg vill ta bort?

Herr talman! Nu gör Rolf Gunnarsson 180-graderssvängen. Han svarar inte på frågan. Han ställer en fråga till mig i stället. Men jag vill återkomma till frågan. Du har ju ändå en sådan position i vårt försvarsutskott. Min fråga är fortfarande: Innebär citatet att Sverige kommer att exportera mer materiel till krigförande länder? Det är väldigt tydligt det som står. Det är jättetydligt. Jag har säkert läst det hundra gånger. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att om det skulle gå igenom öppnar det möjligheten att den svenska vapenexporten kommer att öka. Kan du ge en liten fingervisning om det stämmer eller inte stämmer?

Herr talman! Jag förutsätter att propositionen stämmer. Eftersom försvarsministern kommer alldeles strax kommer det att bli svar på den frågan. Jag har fått frågan tidigare av olika medier. När det gäller krigförande länder är min princip att det ska vara klara raka besked om vart materielen går. Jag är inte så blåögd att jag tror att man till hundra procent kan säga vilken slutdestinationen är. Om vi kunde lösa den frågan, Peter Rådberg, kanske vi inte står här, utan nästa år är vi på Nobelfesten.

Herr talman! Framför mig stod här alldeles nyligen företrädare för de två partier som tycker att försvarets roll alltid och enbart handlar om internationella insatser. Det är ganska intressant att se hur Miljöpartiet och Moderaterna har funnit varandra i den ståndpunkten. Jag delar inte den. Svenskt försvar ska kunna försvara vårt land. Och utifrån de behov som finns för att kunna försvara vårt land ska vi också kunna bidra aktivt och delta aktivt i internationella insatser. Just nu är min bedömning, precis som jag sade i mitt inlägg i talarstolen och i mitt förra replikinlägg med Peter Rådberg, att vi försvarar vårt land bäst genom att vara aktiva i de internationella insatserna. Rolf Gunnarsson är orolig, och han har funderat mycket på varför vi inte har en egen budgetmotion i försvarsutskottets betänkande. Jag var ganska tydlig i mitt inlägg här tidigare när det gäller att vi har en gemensam motion för hela politikområdet när det handlar om regeringens förslag till ekonomiska ramar under 2007. Den ligger under Finansdepartementet. Jag blir samtidigt lite lättad därför att om Rolf Gunnarsson inte har större saker att vara orolig för än en motion från Socialdemokraterna, så utgår jag från att Rolf Gunnarsson sover gott om nätterna. Det är också en bra signal, tycker jag, att i fråga om en budget på 44,2 miljarder kronor så är skillnaden mellan det som regeringen har föreslagit, som utgår från 2004 års försvarspolitiska beslut, och det som vi har föreslagit i vårt särskilda yttrande 400 miljoner kronor. Det speglar faktiskt att det finns en bred samsyn mellan ett antal politiska partier i Sveriges riksdag. Jag önskar att denna samsyn skulle finnas och också uttalas oavsett om man sitter i regeringsställning eller i opposition. Man kanske ska lära sig av det när man nu hamnar i regeringsställning, att man inte bara ska resa sig upp när man sitter i opposition utan också våga och orka ta ansvar för även en del jobbiga beslut. Det kommer vi att göra i opposition.

Herr talman! Jo, jag sover gott efter regeringsskiftet. Jag sover också bättre när jag vet att ni när det gäller försvarsfrågor nu har fått bättre kamrater. Min mamma och pappa brukade alltid säga: Skaffa dig goda lekkamrater. Och ni har kommit i bättre sällskap nu, Ulrica Messing, än tidigare. Och ni ser hur det har gått med dessa kamrater. De var inte kamrater så länge. De stack så fort de fick en chans. Men det var inte det som jag skulle ta upp. Du ändrade nu din formulering till: bidra aktivt internationellt. Och det ställer jag upp på. Men fortfarande undrar jag om du tycker att det som ni skriver är bra. Jag ska läsa meningen en gång till: Det svenska försvaret ska i första hand organiseras med utgångspunkt i svenska behov men utifrån tillgängliga resurser kunna delta i internationella insatser. Det är väl den meningen som är lite konstigt skriven? Man frågar sig om det är en restpost. Det här låter lite grann som om det är en restpost. Så långt tror jag att Ulrica Messing kan sträcka sig. Helt klart är samsynen mycket viktig i försvarspolitiken. Och det har den alltid varit i svensk politik. Och jag tycker att det är väldigt bra att vi har nått en samsyn i så många frågor att betänkandet delvis är ett arv efter den förra regeringen. Det är helt klart, och det är inget att hymla om. Formuleringen: bidra aktivt, är en helt annan sak än vad som står i er motion. Och visst är det lite underligt att man inte har en egen motion om detta. Vi brukar alltid ha en stor ekonomisk partimotion. Men sedan brukar man gå ned på detaljnivå i kommittémotionerna. Däremot tillstyrker ni en reservation med anledning av en enskild motion. Det är också ovanligt. Men det är kanske något nytt som är på gång som jag inte förstår.

Herr talman! Om Rolf Gunnarsson tittar på den roll som försvaret har utvecklat under de senaste tio åren, om Rolf Gunnarsson bara tänker på alla de länder och alla de insatser där Sverige i dag spelar en aktiv roll och framför allt också har spelat en aktiv roll, och om vi gemensamt bara funderar över den goda kvittens som svenska trupper får när de bidrar i internationella styrkor, så är det naturligtvis resultatet av en medveten politik och en medveten strategi. Det är en politik som har drivits fram och letts av socialdemokratiska regeringar. Ja, vi står bakom den. Svenska militärer ska kunna delta i internationella insatser. Man har gjort det tidigare och gör det just nu, och man ska fortsätta göra det. Men Sverige ska också fortsätta att vara militärt alliansfritt. Och då ska vi också ha ett försvar som ska kunna försvara vårt eget land. Det står vi också fast vid. Rolf Gunnarsson, man leker inte krig. Vid ett flertal tillfällen har Rolf Gunnarsson i replikerna sagt: Vilka ska vi leka med? Krig är absolut inte på lek utan på blodigt allvar. Och vi spelar en avgörande roll när vi är med och skapar förutsättningar med våra fredsfrämjande trupper. Det ska vi fortsätta med.

Herr talman! Det som handlade om lek var lite hårdraget. Jag sade att mina föräldrar när det gällde att umgås med kamrater sade att man ska passa sig för dåliga kamrater. Och i försvarssammanhang tycker jag att Vänstern, ledd av en kommunist, har varit en dålig lekkamrat, när vi talar om att göra en försvarsbudget. Det var där jag gjorde jämförelsen med lekkamrater. Jag har inte sagt att krig är någon lek. Jag har varit ute och sett eländet, jag har följt eländet under många år, och jag är uppväxt i en militärfamilj, så jag förstår precis vad det handlar om. Men jag tycker att det är tråkigt att Ulrica Messing inte kan stå här och säga att detta är en mycket dålig skrivning och att det är en restpost. Och stämpeln att det är en restpost kommer att finnas kvar när vi lämnar kammaren i dag om Ulrica Messing inte kan säga att man menar någonting annat än det som står här. Men det är beklagligt att referatet kommer att gå vidare i handlingarna som att det är detta som Socialdemokraterna vill, alltså att utifrån tillgängliga resurser kunna delta i internationella insatser. Jag tycker att det är beklagligt när det gäller samsynen i den svenska försvarspolitiken att Socialdemokraterna enligt protokollet i dag kommer att ha en fråga hängande över sig, nämligen om vad de verkligen menade i försvarsdebatten 2006 med anledning av skrivningen i den så kallade stora ekonomiska motionen.

Herr talman! Som ny i försvarsutskottet har jag med spänning fördjupat den bild som jag som allmänintresserad politiker redan hade av säkerhets- och sårbarhetsfrågorna i dagens svenska samhälle liksom av det internationella läget och utvecklingen. Det bästa vore givetvis att leva i en värld där krig och elände, våld och katastrofer, terrordåd, förtryck och lidande inte existerade. Då kunde FN:s och allas vår dröm om en fredlig värld utan krig och våldsdåd bli sann. Det är en fantastisk dröm, som måste hållas vid liv, om en ädel mänsklighet men som realistiskt sett tyvärr ligger långt utom räckhåll under överskådlig tid. Ofta har människan i både politiska och religiösa termer försökt att lyfta sig mot de goda idealen, ibland framgångsrikt, men ibland med fruktansvärda misslyckanden. Och låt mig bara nämna några exempel: nazismen, Sovjetkommunismen och dagens religiöst färgade och ohyggliga massmordsterror mot vanliga män, kvinnor och barn. I ungdomen läste jag med spänning Gula brigadens hjältar , en idealiserad skildring över svenska hjältedåd under 1600-talets förfärliga strider, så som Sverige gärna velat beskriva dem. Samtidigt var för 40 år sedan desperationen nära över hur världen då såg ut med de fruktansvärda världskrigen nära i minnet, det kalla kriget med kärnvapenhotet, Vietnamkriget och andra inbördeskrig lite varstans i världen. Vår världsdel har nu varit förskonad från storskaliga krig i mer än 66 år, längre än på oerhört länge. Men hemska inbördeskrig med organiserat hat och vanvettiga övergrepp, dödande och lidanden sker fortlöpande i dagens värld, till exempel på 1990-talet i dåvarande Jugoslavien och just i dag, i denna stund, i Darfur i Sudan. Trots det mörka överväger ändå det ljusa i dagens värld, enligt min uppfattning. För det första: Mycket i dagens värld pekar åt rätt håll. Hotet om ett tredje världskrig är inte aktuellt. Järnridån har fallit. Världens länder ökar sitt samarbete och sitt fredliga handelsutbyte. Tillväxten ökar, och levnadsnivån förbättras för alltfler. För det andra: I Europa har tillkomsten av Europeiska unionen betytt oerhört mycket för att alltfler länder tillsammans i fredligt samarbete utvecklar lösningar för demokrati, handel och säkerhet. Tänk bort EU som snart omfattar 27 länder, och tänk bakåt hur samma länder i många sekler hanterat sina konflikter tidigare, så blir man glad och tacksam över att Sverige nu deltar inom EU:s ram för att göra Europa, och därmed världen, till en bättre plats för oss alla. För det tredje - nu närmar jag mig raskt Sverige och dagens försvars- och sårbarhetsdebatt i denna kammare - finns det oftast ett gott samförstånd i de allra flesta frågorna även i vårt nordliga och befolkningsmässigt rätt lilla land. Vi behöver ett modernt försvar i Sverige mot bakgrund av den bild jag givit, och vi behöver hjälpa till internationellt. Vi kritiserar ofta vår försvarsmakt för att genomföra den enorma omställningen alltför ineffektivt och alltför sakta. Vi lyfter, tycker jag, alltför sällan fram den professionalitet och det engagemang som framför allt ändå präglar arbetet inom Försvarsmakten i en mycket påfrestande tid. Just på det försvarspolitiska området finns det en särskild, en god och välmotiverad, tradition att eftersträva breda majoriteter och en bred uppslutning bakom besluten. Detta har ofta lyckats, men inte alltid. Försvarsbeslutet 2004 fattades av tre vänsterpartier - en helt unik situation - trots att Allians för Sverige gjorde betydande ansträngningar för att möjliggöra ett bredare beslut. Konflikten handlade framför allt om pengar. I slutändan skilde det med 400 miljoner kronor. Centerpartiet arbetade hårt tillsammans med allianspartierna för en bredare uppgörelse om försvaret. Vi menar att en blocköverskridande samsyn kring Sveriges, vårt lands, försvars- och säkerhetspolitik har ett stort värde. Vi var djupt bedrövade över att Socialdemokraterna valde att söka stöd hos Vänsterpartiet som, vilket vi i dag naket ser i dagens utskottsbetänkande, varken vill ha tillräckliga resurser till försvaret eller vill samarbeta för Europas utveckling och säkerhet inom EU. Det är ändå positivt att Socialdemokraterna och allianspartierna i realiteten har en stor samsyn kring den omställning av försvaret som under mycket stora påfrestningar genomförts under det senaste decenniet - från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar med en stark internationell profil. Huvudpunkterna i dagens försvarspolitik är, som framgått, att ambitionsnivån för Sveriges långsiktiga internationella insatser höjs rejält i flera steg för nästa år och kommande år och att antalet kvinnor och män i internationella insatser mer än fördubblas till en nivå omfattande ca 2 000. Ulrica Messing var inne på detta. Så exakt är det väl inte, men nivån ligger i alla fall där. Det är vi överens om. Vidare bör de svenska insatserna koncentreras mer än i dag. Utskottet godkänner olika materielprojekt, vidhåller sin uppfattning att riksdagens inflytande över materielanskaffningen bör öka och beställer olika förslag från regeringen till exempel om utformningen av insatsorganisationen, reformeringen av den nuvarande befälsordningen och en redovisning av arbetet med det nätverksbaserade försvaret, NBF. Låt mig sedan markera det mycket anmärkningsvärda som har hänt med de partier som faktiskt samarbetade om makten fram till valet för några månader sedan. Lägger de nu fram ett samlat motförslag till alliansbudgeten likt det som de faktiskt var överens om under hela 2005 och 2006? Nej, inte alls! För Sverige tycker jag att det känns skönt att det även på det här området nu förs en stabil och verklighetsförankrad politik, till skillnad från de strider och de mycket stora åsiktsskillnader som nu uppenbarar sig mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och, framför allt, Vänsterpartiet. Det var ju tidigare en mycket givande och fullständigt avslöjande replikomgång där tre samarbetspartier som tidigare var helt överens om försvaret skilde ut sig. Det var en oerhört bräcklig majoritet. Det är synd att den uppstod och att det inte blev en bredare uppgörelse 2004. Såvitt jag förstår ansluter sig Socialdemokraterna - det är bekräftat av Ulrica Messing, vilket jag välkomnar - i mycket hög grad till alliansens budgetförslag. Det råder alltså fortsatt bred enighet om försvarspolitikens inriktning, vilket lovar gott inför de fortsatta diskussionerna. Socialdemokraterna vill i ett särskilt yttrande i förhållande till alliansens budgetförslag minska beloppet med samma 400 miljoner kronor som striden gällde vid försvarsbeslutet 2004. Jag tycker att det är lite trist att det som Socialdemokraterna vill skära ned på är vår solidaritet med de utsatta länder där våra internationella fredsförband säkerligen kommer att vara efterlängtade av civilbefolkningen. Socialdemokraterna väckte alltså ingen försvarsmotion, viket jag väljer att tolka positivt - vi är överens i det stora hela - men det har minsann deras tidigare samarbetspartier gjort. Miljöpartiet har en lång och genomarbetad motion med en rad yrkanden som i rätt betydande grad faktiskt tillgodoses. Det är bra att Miljöpartiet i alla fall står upp för Sveriges internationella insatser. Men, herr talman, med nästan 1 miljard, 900 miljoner kronor, vill Miljöpartiet skära ned när det gäller försvaret. Självfallet får det allvarliga och svåröverskådliga konsekvenser för försvarets resurser, personal och insatsförband. Det är ändå bara en fjärdedel av vad det tredje tidigare samarbetspartiet lyckats rasera i sin försvarspolitiska ohämmade populism. Det är fyra resor värre, rakt ned i diket. Vänsterpartiet skär, utan någon analys värd namnet, ned försvaret med nästan 4 miljarder kronor utöver de stora nedskärningar som försvaret just är i färd med att komma igenom. Det är ingen omställningstid alls, vilket säger mycket om respekten för politiken, för dessa frågor och för de människor som verkar inom sektorn. Vänsterpartiets politik skulle få förödande och oöverskådliga konsekvenser för försvarets resurser, personal och insatsförband och för vårt lands säkerhet och sårbarhet. Vi skulle smita från den internationella solidaritet som Vänsterpartiet så mycket brukar orda om i uppenbarligen tomma fraser. Man kan se det som att Vänsterpartiet tryggt hukar under Natos mantel och därför tycker sig ha råd att smita ifrån Sveriges eget ansvar. Detta är nog så anmärkningsvärt. Eller är det i det nya Rysslands styrkor som Vänsterpartiet söker sin och Sveriges trygghet? Vad vet jag om era motiv och er analys som är otroligt kort? Jag ser bara det förskräckande resultatet. Det här är alltså den samarbetspartner som Socialdemokraterna valde att ty sig till i stället för en blocköverskridande samsyn med allianspartierna. Vänsterpartiet är alltså ett parti som kunde ha varit i regeringsställning i dag om det velat sig illa. En centerpartistisk federalist här i kammaren brukar säga hej och hå. Det tycker jag rätt bra karakteriserar Vänsterpartiets grovt tillyxade politik. 200 000 nya statliga jobb - hej och hå! Bort med alla privata entreprenörer i vård, skola och omsorg - hej och hå! Och 4 miljarder mindre till försvaret - hej och hå! Ursäkta, herr talman, en rätt raljerande ton. Det är svårt att låta bli. Jag måste erkänna att jämfört med Vänsterpartiets försvarspolitik framstår Socialdemokraternas alternativ i något av ett förklarat skimmer, även om det är en bit kvar till utskottsmajoritetens förslag, som jag yrkar bifall till.

Herr talman! Hej och hå! Ja, så kan man säga. Det låter poetiskt och trevligt, men det låter också väldigt populistiskt i mina öron att på det här sättet beskriva Vänsterpartiets försvarspolitik. Staffan Danielsson beskriver Vänsterpartiets försvarspolitik som att vi lämnar hela landet öppet för alla möjliga angrepp. Så är absolut inte fallet. Vad vi har redovisat är de förändringar som vi vill göra i det förslag som finns från den borgerliga majoriteten. Det är sannerligen inte stora förändringar. Det är sannerligen inte stora neddragningar vi gör. I stort är vi överens om innehållet i försvarspolitiken. Vänsterpartiet vet och anser att svensk försvarsmakt och svenska försvarsanställda håller en mycket bra kvalitet och att man har en mycket bra utbildning. Vi vet att svensk personal uppskattas och beröms i hela världen för de insatser som görs. Det är väldigt populistiskt att påstå att Vänsterpartiet har en annan syn på det. Vänsterpartiet vill ha ett värnpliktsförsvar, och Vänsterpartiet vill ha ett hemvärn och frivilligorganisationer - så är det. Den omställning som gjordes i och med förra försvarsbeslutet har svenska försvarsanställda och försvaret gjort på ett föredömligt sätt. Man har sett till att försvaret fungerar trots den stora nedskärningen. Vi är inte försvarsfientliga. Vad vi reagerar på är den stora vapenexporten - att Sverige är världsledande där, att detta lilla land ligger på åttonde plats i världen när det gäller vapenexport - men det kan jag inte se som ett hot mot hela den internationella säkerheten och framför allt inte mot Sveriges säkerhet.

Herr talman! Vem som är populist, den som kritiserar ett förslag för att ligga i den absoluta närheten av ett populistiskt agerande eller den som säger hej och hå när man karakteriserar de svepande penseldragen i Vänsterpartiets nuvarande politik, får jag överlåta åt kammaren och lyssnarna att avgöra. Det är en oerhörd omställning som försvaret har genomgått i och med 2004 års försvarsbeslut, som Vänsterpartiet stod bakom. Och allianspartierna stod helt och hållet bakom inriktningen, även om vi inte var nöjda med resurserna. Om 19 dagar ska försvarets resurser minskas med 10 %, med 3 900 miljoner kronor. Som Rolf Gunnarsson sade: Vad kommer detta att innebära för våra resurser, för stabiliteten i vårt försvar, för människorna som jobbar i Försvarsmakten och med att producera de materiel som behövs. Det är mot bakgrund av vår neutralitetspolitik som vi har vår försvarsindustri, och det är därför som vi köper in men även exporterar försvarsmateriel. Jag vill ställa två frågor. Är det realistiskt och bra med sådana här oerhört snabba kast? Har ni inte någon form av omställningstid? För ett år sedan stod ni bakom den nivå i försvarsbudgeten som Socialdemokraterna nu ligger på. Nu vill ni helt plötsligt minska den med 3,5 miljarder. Vad var kompromissen mellan er och Socialdemokraterna i frågan? Uppenbarligen var den att ni till hundra procent tydde er till dem för att få vara med och samverka. Det är intressant att notera.

Herr talman! Vänsterpartiet är inget hot mot Sveriges säkerhet. Vi är inget hot mot Sveriges försvarsmakt. Vi är faktiskt en tillgång därför att vi på ett ansvarsfullt sätt vill ställa om en del av Sveriges politik. Vi delar inte riksdagsmajoritetens och regeringens politik när det gäller skattesänkningar, när det gäller omfördelning och när det gäller sänkningar i a-kassan och i försäkringssystemen. Vi delar inte den omfördelning som den regering som ni företräder föreslår. Vi vill föra över resurser. Vi vill att man ska göra förstärkningar på den civila sidan, och då måste vi visa på varifrån vi ska ta pengar. Bland annat tar vi en del medel från det här utgiftsområdet och för över till ett annat utgiftsområde. Vi är helt övertygade om att det kommer att öka antalet arbetstillfällen och stärka tryggheten och därmed säkerheten i Sverige. Vi vill ha en politik på alla områden som gör Sverige till ett säkert och framgångsrikt land.

Herr talman! Det låter kanske bra. I realiteten, vi kan väl säga som det är, Gunilla Wahlén, har Vänsterpartiet fullständigt oöverskådliga överbud på många politiska områden - de 200 000 statliga jobben, bort med all privat verksamhet i vård, skola och omsorg, sex timmars arbetsdag, och så vidare. För att som oppositionsparti nu kunna stoltsera med era överbud måste ni ta pengarna någonstans, och då är försvaret ett tacksamt område för att yxa till 4 miljarder. Jag får väl tacka för att det inte blev 8 miljarder när ni ändå var ute med de stora penseldragen och gjorde era analyser. Men 4 miljarder är ändå oerhört mycket. Jag kan bara summera med att säga att det har varit en hittills viktig debatt i Sveriges riksdag - den blir säkert lika intressant framöver - och det är en avslöjande debatt. Jag är väldigt glad över att Socialdemokraterna står för en inriktning av politiken som också vi står bakom. Vi diskuterar nivån. Låt oss fortsätta att göra det. Jag hoppas att vi, när vi jobbar framåt i försvarspolitiken, ska hitta en samsyn som möjliggör bredare uppgörelser över blockgränserna, vilket jag är fullständigt övertygad om är en styrka för Sverige, för vårt försvar och våra möjligheter till insatser internationellt. Tyvärr är inte Vänsterpartiet med i de sammanhangen, utan man har straffat ut sig. Jag kan beklaga det, men jag hade kanske inte förväntat mig så mycket annat.

Herr talman! Även denna dag har så här långt illustrerat den konflikt som finns inom svensk försvars- och säkerhetspolitik, den konflikt som råder mellan den nationella och den internationella inriktningen. Detta är också en kamp om var resurserna ska allokeras. Ska resurserna satsas på det som är behovet här och nu eller ska de möjligen sparas och inriktas på att användas om 10, 20 eller 30 år? Jag brukar finna stöd i utgångspunkten att resurser alltid ska användas där de gör bäst nytta. Det blir då lite enklare att tänka. Frågan är då om våra arméförband gör störst nytta vid Kalix- och Morjärvlinjen eller i Bunia i Demokratiska republiken Kongo och om våra marina enheter är bäst behövda i Bornholmsgattet eller utanför Libanons västkust. Herr talman! Svaren på dessa frågor är ju givna, och det är en tröst för dem som talar om det nationella att det egentligen inte finns någon motsättning mellan nationellt och internationellt. När vi tillsammans med andra länder agerar på den internationella arenan lär vi oss att samarbeta. Skulle vår omvärld förändras på ett sätt som gör att militära hot mot Sverige återigen dyker upp har vi därmed en bättre beredskap för att tillsammans med andra hävda våra säkerhetsbehov. Det ska också sägas att de insatser som vi gör ger oss skarpa erfarenheter, och det är de bästa erfarenheter man kan få för framtiden. Att vi inledningsvis berört denna fråga beror på att Socialdemokraterna under hösten har haft en viss otydlighet i hur de tänker i frågan. Det har vi fått många vittnesbörd om i dag. Jag minns för något år sedan då Peter Jonsson stod i talarstolen och apropå omställningen från territorialförsvar till insatsförsvar gjorde liknelsen vid ett tåg där Socialdemokraterna skyfflade in stenkol i lokomotivets panna och några andra, jag ska inte säga vilka, satt längre bak i första klass och bad lokföraren att för guds skull bromsa tåget. Under hösten har det varit så att Socialdemokraterna från tid till annan verkar ha hängt i nödbromsen själva. Jag tror att det är en övergående fas. Jag är övertygad om att enigheten kommer att öka också på detta område framöver. Regeringens första budgetproposition bådar gott. 400 miljoner kronor extra till de internationella insatserna slår vakt om de ambitioner som fanns i försvarsbeslutet år 2004. Hade de pengarna funnits hade vi kanske haft två korvetter i Medelhavet i stället för en och kanske hade det förband som i dagarna lämnade Liberia kunnat vara kvar, åtminstone så länge som våra samarbetspartner var kvar. Regeringen utlovar också en nationell strategi för de internationella insatserna. Det är något som Folkpartiet liberalerna har kämpat för i kammaren under tre års tid. Det är med stor nyfikenhet och spänning som vi ser fram emot någon form av resultat under det kommande året. Sverige har spelat knattefotboll. När någonting har hänt har vi alltid känt ett behov av att skicka ett aldrig så litet förband till den insats som planeras, det må vara av FN, EU eller Nato. Detta har lett till en suboptimering i användandet av våra resurser. Jag är glad över att regeringen framöver vill att rekrytering och utbildning av reservofficerare endast ska komma till stånd om dessa reservofficerare också binder sig att delta i det internationella insatsarbetet. Samtidigt kan försvarsministern glädja sig åt att det är mycket som återstår, många kvardröjande arbetsuppgifter, inom hans område. Materielförsörjningen är ett särskilt sorgebarn. I går när jag bakade pepparkakor med mina flickor hemma i Malmö slog det mig att det finns många likheter mellan svensk materielförsörjning och att baka pepparkakor. Först och främst vill alla ha med sina speciella formar. Om de ska få plats på bordet måste degen kavlas oerhört tunt, nästan till bristningsgränsen. Det faktum att alla använder olika formar gör att spillet i form av överbliven deg blir mycket omfattande. Pepparkakorna är förunderliga också på det sättet att när de ligger på plåten, innan man har satt in dem i ugnen, är de väldigt tunna och slanka. När de väl kommer in i ugnen jäser de och växer till dubbla storleken, precis som ett och annat materielprojekt. Efteråt, när man tittar på de svartbrända mutanterna till pepparkaksgubbar och -gummor ställer man sig ju frågan: Varför köpte jag inte pepparkakorna i affären runt hörnet? Jag tror att Sverige behöver en ny materielstrategi. Utgångspunkten för den bör vara att det som kan köpas behöver inte vi utveckla. En annan utgångspunkt är att gott nog räcker. Sverige har en drift att alltid ha det senaste av teknikutveckling och gärna väl anpassad till just våra behov. Det leder till dyrare lösningar och förseningar i materielleveranserna. Vi måste också ha en insikt om att när vi väljer egna lösningar blir det alltid särlösningar. Det blir alltid nödvändigt med någon form av modifiering och justering. Vi borde också i en sådan här strategi bestämma oss för att inte släppa i väg några materielprojekt om vi inte från början vet när leveransen kommer att ske och vad det totala priset blir på det enskilda projektet. Det är därför jag med stor glädje noterar att ett enigt utskott nu bestämt sig för att granska en av de bollar som skickades i väg för ett antal år sedan och som har tendens att inte landa. Den bollen heter NBF, nätverksbaserat försvar. Inte minst den kostsamma utvecklingen av ledningssystem T för teknik behöver granskas av riksdagen. Inom området för personalförsörjning återstår också många arbetsuppgifter. Plikten är en sak som försvarsministern måste ta itu med. Vi har ett moraliskt problem. Problemet i dag är att medan platserna är för få för dem som vill göra lumpen fortsätter vi att med hot om frihetsberövande tvinga unga män till en vapenutbildning. Det är också ett problem med plikten på ett ekonomiskt plan. Det är ett rent slöseri. I dag visar den senaste statistiken från Försvarsmakten att bara en av fyra utbildade är beredd att delta i huvuduppgiften, nämligen de internationella insatserna. Vi skulle aldrig utbilda läkare till stora kostnader om bara en av fyra läkare opererade, om bara en av fyra blev yrkesverksam. Det är därför min bestämda uppfattning att plikten måste bort förr eller senare. Min fråga till försvarsministern är: När tillsätts nästa pliktutredning? En sådan blir nödvändig om vi ska kunna ta ett stort grepp om personalförsörjningen. En annan del i personalförsörjningen handlar om så kallat OP-tempo. För några år sedan bestämde riksdagen att den som är yrkesofficer ska, åtminstone om man är nyutbildad, delta i internationella insatser. Ännu har inte regeringen, och inte heller Försvarsmakten, bestämt hur ofta en internationell insats ska göras. Vad har den för betydelse för den befordringsgång som den enskilde officeren får? När jag var ung blev officerare befordrade efter att ha genomfört KFÖ, krigsförbandsövningar. Dagens KFÖ är internationella insatser. Vi behöver ett politiskt ledarskap som visar hur ofta man måste tjänstgöra skarpt för att bibehålla sin kompetens som yrkesman eller -kvinna. Sverige kommer de följande åren att uppleva att det blir svårare att rekrytera till internationella insatser. De gamla stora värnpliktsomgångarna från 80- och 90-talet får allt mindre betydelse för bemanningen av de internationella insatserna. Om vi ska kunna locka människor att göra insatser internationellt tror jag att det krävs en nationell veteranpolitik. Det handlar om ett bättre omhändertagande under insatsen och efter insatsen av de människor som deltar. Det handlar om stöd till familjer. Det handlar om bättre uppföljning. Det handlar om att vi också inom Försvarsmakten och även inom Försvarsdepartementet behöver sammanhållna enheter för omhändertagandet av våra veteraner. För svenska män och kvinnor i internationella insatser i dag är förstärkningen om 600 miljoner kronor till anslaget för internationella insatser goda nyheter. De själva vet vilken nytta deras insatser gör och vad gott deras insatser gör ute i världen. Samtidigt innebär en förstärkning med 600 miljoner en förpliktelse för oss på den politiska planhalvan. Vi måste se till att använda pengarna på ett bra och offensivt sätt. Jag kan konstatera att vi i dagarna har lämnat Liberia. Om några veckor försvinner vi från Kongo. Vid årsskiftet försvinner den militära personalen från Bosnien. Trots resursförstärkningen verkar numerären i utlandsstyrkan sjunka. Jag tror att det tillfälle till förstärkning som därmed ges i till exempel Afghanistan borde tillvaratas. Den tråkiga utvecklingen i Afghanistan beror inte på att vi har för mycket krishanteringsresurser där; den beror på att vi har för lite resurser. Om man jämför den personaltäthet som råder inom svenska PRT med den som gäller i Norges PRT kan man konstatera att Sverige har hälften så mycket personal på motsvarande befolkning och motsvarande yta. Det leder till att återuppbyggnaden blir sämre. Det leder också till att våra möjligheter till samverkan med civilbefolkningen och med myndigheterna blir mindre. Det i sin tur gör oss mer sårbara. Sverige behöver förstärkas och förstärkas rejält. Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet.

Herr talman! Det är trevligt att ministern också deltar i debatten. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Det svenska försvaret är en angelägenhet för hela Sverige, och för många andra länder också för den delen. Det är så man måste se försvarspolitiken. Med den ska vi trygga Sverige och dess befolkning. Med den ska vi också, så långt det är möjligt, bidra till säkerhet och utveckling i andra delar av världen. Det råder ingen motsättning i detta. Solidaritet med de utsatta stavas inte alltid bistånd, menar jag. Regering och riksdag har ett ansvar att ge Försvarsmakten och andra berörda myndigheter de bästa möjliga förutsättningar att utföra de uppgifter som vi beställer. Förutsättningarna har tidigare varit avsevärt sämre än de borde ha varit. Nu hoppas vi på en bred samsyn när det gäller vårt framtida försvar. Det har ju kommit fram i debatten i dag. Med det betänkande och dess föregående proposition som vi i dag debatterar läggs grunden till en förändring. Det är en förändring för en ökad förmåga att bidra till Sveriges och omvärldens säkerhet och en förändring för tydligare och stabilare förutsättningar för Försvarsmakten och andra berörda myndigheter. För mig som ledamot av ett regeringsparti är det naturligtvis mycket glädjande att se detta betänkande och de framsteg som gjorts sedan Allians för Sverige tillträdde. Herr talman! Vi i den borgerliga majoriteten har på mycket kort tid tagit tag i åtskilliga av de mest grundläggande problemen inom svensk försvarspolitik som den tidigare regeringen haft flera år på sig att hantera. Vi talar om en strategi för våra internationella insatser, en reformerad personalförsörjningsstruktur, utvecklade styr- och finansieringsformer för försvaret, ett ökat anslag för våra internationella insatser, för att nämna några exempel. En strategi för internationella insatser ökar möjligheterna till ännu bättre svenska bidrag och ger ett ökat svenskt inflytande över de insatser vi deltar i. En ny personalförsörjningsstruktur är en helt central grund för Försvarsmaktens förmåga att förverkliga de uppgifter som vi i riksdag och regering beställer. Det skapar också mycket bättre möjligheter för till exempel den nordiska snabbinsatsstyrkans möjligheter att snabbt finnas på plats i olika konfliktzoner. Utvecklade styr- och finansieringsformer ger dels bättre politisk insyn i försvarets verksamhet, dels stabilare förutsättningar för Försvarsmakten att utföra sina arbetsuppgifter. Det säger sig självt att det ökade anslaget till internationella insatser också stärker Sveriges förmåga att verka för säkerhet och utveckling i världen och inte minst här hemma. Herr talman! När det gäller vårt nationella försvar önskar jag även beröra hemvärns- och frivilligorganisationerna, som i dag är under stor förändring. De utgör en viktig resurs. Miljöpartiet skriver i sin motion, vars uppfattning Kristdemokraterna delar, att "med utgångspunkt i de positiva erfarenheterna från verksamheten inom de frivilliga försvarsorganisationerna bör nu alla organisationer som med uthållighet och kvalitet bidrar till samhällets krishanteringsförmåga kunna komma ifråga för ekonomiskt stöd". Detta är för övrigt ett citat ur Försvarsberedningens rapport En strategi för Sveriges säkerhet . Jag utgår från att frivilligverksamheten följs upp i positiv anda av regeringen och att de frivilligas rätt till tjänstledighet för att kunna hjälpa till vid kriser snarast kommer till stånd. Herr talman! Vi får genom detta betänkande en försvarspolitik som fokuserar på förmåga och kapacitet i stället för på inbördes kohandel. Nu är det slut på vetorätt för försvarsfientliga riksdagspartier. Nu är det slut med kohandel inom en motsträvig vänsterkartell. Försvarspolitiken är inte längre en spelbricka eller en budgetregulator vilken som helst inom vänsterkartellens inbördes maktkamp. Försvarspolitiken är nu ett av de viktigaste instrumenten för att bidra till Sveriges och världens säkerhet och utveckling. I detta anförande instämde Rosita Runegrund (kd).

Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag med stort intresse lyssnat på försvarsutskottets debatt kring budgetbetänkandet. Jag ska väl inte hemlighålla att jag fann inledningen av debatten särskilt underhållande. Peter Rådberg från Miljöpartiet sågade Ulrica Messing jäms med fotknölarna och klagade över socialdemokratins obegripliga passivitet som största oppositionsparti för att därefter själv bli kraftfullt sågad av Vänsterpartiets Gunilla Wahlén. Vi kunde se någon sorts vänsterkartell i upplösning. Jag får erkänna att även jag är lite förundrad över att se en socialdemokrati som helt saknar partimotioner på viktiga politikområden. Slutintrycket blir att det är två besked som har lämnats. Det ena är att vi nu börjar se en begynnande marginalisering av Miljöpartiet och Vänsterpartiet inom svensk försvars- och säkerhetspolitik. Det andra är att det trots allt finns en ganska bred enighet mellan fem av riksdagens partier om att den omställning som försvaret är inne i ska fortsätta. Det gäller omställningen från traditionellt invasionsförsvar till ett insatsförsvar, från ett försvar i förråd till ett försvar i användning. Jag tycker att denna normalisering av de politiska relationerna i försvars- och säkerhetspolitiken i grunden är bra. Den omställning som försvaret är mitt inne i är, som flera talare varit inne på, oerhört omfattande. Det är viktigt att fastslå att den inte drivs av budgethänsyn eller av besparingsskäl, utan omställningen är driven av en förändrad omvärldssituation. Många har svårt att ta till sig detta. Inte minst har generationer av män som gjort värnplikten i det gamla invasionsförsvaret svårt att förhålla sig till den nya situation som vi nu befinner oss i. Vi upplever emellertid en totalt förändrad omvärldssituation. Decenniers omedelbara invasionshot är borta. Forna sovjetiska satellitstater är nu fria nationer med medlemskap i både Europeiska unionen och Nato. Det är naturligtvis ingen garanti för att inte Sverige i en framtid kan ställas inför militära hot. Grunden för Försvarsmaktens verksamhet kommer därför alltid att vara förmågan till väpnad strid, och uppgiften kommer naturligtvis alltid att vara - vilket Ulrica Messing också var inne på - att försvara Sveriges territoriella integritet. Med den situation vi i dag upplever ligger dock tyngdpunkten på att bidra till fred och säkerhet i omvärlden. Därmed kan vi också bidra till vår egen fred och säkerhet, och inte minst ökar vi genom de internationella insatserna vår förmåga att försvara oss själva och vårt land - själva och tillsammans med andra. Regeringen föreslår nu en ökad ambition när det gäller den internationella verksamheten och svenskt deltagande i internationella operationer. Det handlar om en i det närmaste fördubbling av våra möjligheter till insatser. Det uttrycks i budgetpropositionen så att vi ska kunna sätta in ungefär 2 000 soldater i stället för 1 000. Det är dock inte, vilket Ulrica Messing hävdade i sitt inledningsanförande, en fastlåsning. Men om vi uttrycker det i traditionella arméförband handlar det om detta. Det hindrar inte att vi också kan tänka oss att sätta in andra typer av förband i internationella operationer, vilket vi ju gjort när vi ställt upp med en korvett, HMS Gävle, i FN:s mission i Libanon. För egen del utesluter jag heller inte att även flygstridskrafter skulle kunna komma i fråga i fredsbevarande eller fredsframtvingande operationer. Denna ambitionshöjning från den nya regeringens sida har mottagits utomordentligt väl internationellt - i EU-systemet, Förenta nationerna, USA. Från alla håll uttrycks stor tillfredsställelse över Sveriges beredvillighet att ta ett ökat internationellt ansvar. Det är också viktigt eftersom vi genom ett sådant agerande påverkar andra mindre nationer i deras agerande. Jag har under hösten haft tillfälle att besöka två av missionerna, KS 14 i Pristina i Kosovo och ML 01 utanför Libanon. Det är lätt att bli imponerad av de insatser som våra förband och soldater gör. Som Allan Widman påpekade arbetar vi nu med att ta fram en nationell strategi för hur våra internationella insatser ska utformas. Det handlar bland annat om att göra en avvägning mellan kvantitet och kvalitet, som Allan Widman också indikerade. Hur mycket ska vi sprida våra insatser och hur mycket ska vi koncentrera dem? En viktig del i det ökade internationella åtagandet är förstås nu fokuserat på den nordiska stridsgrupp som Sverige kommer att leda under första halvåret 2008. Det utgör ett led i EU:s ökade beredskapsmöjligheter. Vi har även anmält intresse för att ta ett sådant ledningsansvar för motsvarande stridsgrupp under första halvåret 2011. Jag beklagar att Socialdemokraterna inte tydligare slutit upp bakom den ökade ambitionen från svensk sida för att vara närvarande och göra nytta i fredsbevarande och fredsframtvingande operationer. Jag tycker också att det finns skäl att korrigera Ulrica Messings historieskrivning något. Det var inte så att alliansen bröt ett långt samförstånd på det försvars- och säkerhetspolitiska området inför försvarsbeslutet 2004. Sanningen är att det var Socialdemokraterna som aktivt valde att inte söka samförstånd med den borgerliga oppositionen. I stället valde de att för första gången göra upp om säkerhetspolitiken med kommunisterna i den svenska riksdagen. Det var den stora förändringen och den stora förskjutningen. En av huvudsakerna i det försvarsbeslutet var en nedskärning med 3 miljarder inom det militära försvaret. 3 miljarder kan ju tyckas vara ett begränsat belopp i förhållande till totalomslutningen på 40 miljarder, men när många av kostnaderna är låsta är 3 miljarder på marginalen väldigt mycket pengar. Det där kallades av Göran Persson, och också av Ulrica Messing i inledningsanförandet, för en överföring av resurser från det militära försvaret till det civila försvaret och till polisen. Det var ju så att säga en liturgisk finess. I själva verket handlade det om en godtycklig besparing, lanserad av dåvarande statsministern Göran Persson under en partiledardebatt här i kammaren. Vi för nu till ökade medel för att svara mot de höjda ambitioner som vi har om deltagande i internationella insatser. Sanningen är att vi återför en del av de besparingar som den tidigare regeringen drev igenom i sin uppgörelse med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. En av effekterna är att vi nu i spåren av det beslutet och av Försvarsförvaltningsutredningen kommer att skära ned med 2 miljarder kronor inom olika stödmyndigheter. Särskilt hårt drabbas den forskning som Ulrica Messing i sitt inledningsanförande sade sig värna speciellt om. Vi har nu en ny budgetordning sedan början av 1990-talet. Höstens val markerade det första tillfälle då vi har fått ett regimskifte efter att den nya budgetordningen trädde i kraft. Den nya regeringen hade i realiteten 48 timmar på sig att granska det underliggande budgetarbetet. I praktiken innebar det att den nya regeringen vid sitt framläggande av budgetpropositionen ännu inte hade hunnit göra några självständiga analyser. Det är icke desto mindre, herr talman, lätt att peka ut några problem som förtjänar särskild uppmärksamhet. Ett sådant var Allan Widman inne på. Det handlar om Försvarsmaktens personalförsörjning, både när det gäller den fast anställda personalen och soldaterna. Jag avser att återkomma till det längre fram och jag kommer i dag inte att besvara Allan Widmans fråga om och när det ska tillsättas en pliktutredning. Det andra området som också förtjänar uppmärksamhet är materielförsörjningsfrågorna. Jag håller med om en hel del av det som Allan Widman talade om - att vi inte kommer att kunna upprätthålla möjligheter att utveckla vapensystem över hela bredden utan att vi måste bli mycket mer fokuserade, nischade och genomtänkta när det gäller vilka projekt vi ska satsa på. Det tredje området som förtjänar uppmärksamhet är också försvarsutskottets älsklingsområde, nämligen styrningsfrågorna. De frågorna har att göra med ekonomistyrning och anslagsfördelning, insyn, uppföljning och kontroll. Det här är ju någonting som försvarsutskottet har tagit upp under en följd av år, och en del arbete pågår. Vi har en försvarsstyrningsutredning och vi har Sten Heckschers utredning som också har bäring på styrningen av statliga myndigheter. I budgetpropositionen tas det några få och ganska små steg för att efterkomma önskemål som försvarsutskottet tidigare har framfört. Jag hoppas att vi nästa höst, i samband med den budgetproposition som kommer då, ska kunna ta nya steg för att möta försvarsutskottets krav och önskemål om ökad spårbarhet och insyn, och ökade möjligheter till uppföljning av vad skattebetalarnas pengar används till. Jag kommer att ägna styrningsfrågorna ökad uppmärksamhet, men samtidigt vill jag säga att jag i grunden tycker att vi måste vänja oss vid att se på Försvarsmakten på samma sätt som vi ser på andra statliga myndigheter. Vi har nu under en följd av år reformerat Försvarsmakten. Vi har fått en myndighet i stället för ett stort antal myndigheter. Vi har fått en ökad myndighetsprofessionalisering när det gäller personalfrågor och ekonomistyrningsfrågor. Man arbetar nu med att ta fram nya ekonomistyrningssystem. Vi bör enligt min mening i möjligaste mån försöka använda inom den statliga sektorn normalt förekommande budgeterings- och styrningsrutiner även för Försvarsmakten. Detta hindrar inte att det ibland kan behövas avsteg, motiverade exempelvis av de långa ledtider som gäller i materielprojekt eller när man ominriktar verksamheten. Men utgångspunkten ska inte vara att Försvarsmaktens verksamhet är så speciell till sin karaktär att det behövs en alldeles särskild form av styrning. Jag tror också att det vore bra om försvarsutskottet, Regeringskansliet, Försvarsdepartementet och myndigheten Försvarsmakten hade samma fördelning av beslut som man har i andra statliga sektorer. Därför är det bra att försvarsutskottet nu i ett tillkännagivande till regeringen tar ett steg tillbaka när det gäller att lägga sig i den organisatoriska indelningen av Försvarsmakten. Om vi börjar fatta riksdagsbeslut om lokalisering av del av förband har vi kommit långt i detaljeringsnivå i beslutsfattandet. Det är en detaljeringsnivå som är långt vid sidan av vad som gäller för alla andra statliga myndigheter, och det är inte särskilt lyckligt. Även när det gäller beslutsfördelningen mellan riksdag, regering och myndighet bör strävan vara att i görligaste mån tillämpa den ordning som gäller generellt inom statens verksamhet. Med detta ber jag att få tacka försvarsutskottets ledamöter för denna möjlighet att följa den första försvarspolitiska budgetdebatten i mitt nya ämbete.

Herr talman! Jag har en konkret fråga till försvarsministern. Ministern tyckte att den tidigare regeringen gjorde en godtycklig besparing när vi förde pengar från försvaret till det civila samhället. Det var ingen godtycklig besparing. Det var en politisk prioritering. Min fråga har bäring just på denna prioritering. I den budgetproposition som ni har lämnat skriver ni att det finns behov av en samlad och samordnad operativ och taktisk ledning, av militära och polisiära insatser samt räddningsinsatser. Jag instämmer i det. Precis som försvarsministern sade finns det också ett antal utredningar som jobbar med den frågan. Nu har regeringen också gett ett tilläggsdirektiv till utredningen för den krisledande myndigheten. Man skriver att "utredningen även bör ha möjlighet att ge förslag utanför befintliga konstitutionella ramar". Jag utgår från att regeringen hade vissa saker i åtanke när man antog detta tilläggsdirektiv. Min konkreta fråga till försvarsministern är därför: Vad skulle detta, utanför de konstitutionella ramarna, kunna vara?

Herr talman! Det var en fullständigt godtycklig tremiljardersbesparing som lades ut på det militära försvaret. Göran Persson sköt från höften i en partiledardebatt här i kammaren. I den politiska liturgin uttrycktes det som en överföring av resurser från det militära försvaret till det civila försvaret i vid mening. I själva verket tillfördes det inte resurser till det civila försvaret - bland annat polisen - i den omfattning som man gjorde nedskärningar inom Försvarsmakten. Det gjordes en kraftfull besparing på försvaret, och den gjordes för att man skulle kunna träffa en uppgörelse med Miljöpartiet och Vänsterpartiet om försvars- och säkerhetspolitiken. Det ansåg ni vara viktigare än att upprätthålla en bred enighet över blockgränsen. Det var ert val. Ni träffade det medvetet. Vi kritiserade det. Jag beklagar det än i dag. Nu tycks det ske någon sorts normalisering och återgång till det som under efterkrigstiden ändå har varit det normala. Det tycker jag är bra. Vad gäller frågan om en krisledande myndighet äger det sin riktighet att det pågår beredning av tilläggsdirektiv till Anders Svärds utredning. Jag hoppas inom kort att kunna presentera dem.

Herr talman! Det skulle vara önskvärt om regeringen kunde förklara vad den menar med utanförkonstitutionella ramar. Jag tror att det är flera än jag i denna kammare som är intresserad av det. Det civila samhället är inte bara polisen. Den är en viktig del i ett rättssamhälle. Men det civila samhället är också till exempel den satsning som den gamla regeringen gjorde på hemlöshetsprojekt, den satsning vi gjorde på missbrukarvården eller den satsning vi gjorde på psykiatrin. För mig och för oss var det också viktiga politiska prioriteringar, och vi står bakom dem. Försvarsministern skulle nu kunna hålla sig kvar vid det jag frågade om, nämligen behovet av samordning. Jag delar också beskrivningen. Jag hoppas att vi kan fortsatt vara överens om det. Regeringen har själv sagt att det finns en möjlighet att ge förslag utanför konstitutionella ramar. Jag är nyfiken på vad det skulle kunna vara. Jag är också nyfiken vad som sker när väl denna samordning är på plats, och jag hoppas verkligen att den kommer att vara det. Vi vet alla att Moderaterna vid ett antal tillfällen har förespråkat att försvaret ska ha ökade befogenheter. Min nästa konkreta fråga, som jag verkligen vill ha svar på, är: Vem ska leda vem i den samordningen?

Herr talman! Ulrica Messing får ge sig till tåls tills beredningen är färdig och tilläggsdirektiven till Anders Svärds utredning presenteras. Den text som finns i budgetpropositionen har ingen annan bäring än att ta bort de restriktioner som fanns för hans förslagsställande i de ursprungliga direktiven. Frågan om försvarets ställning i sammanhanget har över huvud taget inte med saken att göra. Försvarsmaktens möjligheter att biträda vid olika typer av civila kriser av typen terroristangrepp har reglerats genom ett riksdagsbeslut förra året. Det riksdagsbeslutet gäller. Det finns inga planer på att ändra det riksdagsbeslutet eller att komma med några nya förslag i det hänseendet. Det ankommer i sådana fall på polisen att begära stöd från Försvarsmakten. Då har Försvarsmakten inom de ramar som riksdagsbeslutet anger möjlighet att bistå. På den punkten planeras inga förändringar.

Herr talman! Jag har två frågor till försvarsministern. Den ena frågan gäller att regeringen lägger fram ett förslag om en extra ubåt i insatsorganisationen jämfört med förra årets budgetproposition. Problemet är att jag inte kan läsa vilka de operativa skälen är till detta. Jag skulle gärna vilja ha ett svar på frågan varför man satsar just på en ubåt till. Den andra frågan är den jag ställde till Rolf Gunnarsson och som jag inte fick svar på. Det gäller vapenexporten. Jag påstår att regeringen öppnar för att öka vapenexporten genom följande: Regeringen vill tidigt väga in exportmöjligheterna som en faktor i materialförsörjningen. Exportmöjligheterna bör också beaktas och lyftas fram vid deltagande i internationella forum som exempelvis EU:s försvarsbyrå EDA. Stämmer det? Ska jag tolka det på det viset att det öppnar för att vi kommer att sälja mer vapen i och med den här texten?

Herr talman! Jag måste öppet erkänna att de närmare operativa skälen för en ubåt till inte tillhör de frågor som jag närmare hann analysera under de 48 timmar som vi ägnade oss åt budgetarbetet. Vad gäller vapenexporten är det ett faktum att möjligheterna till export är en viktig faktor i vår materielförsörjning. Vapenexport möjliggör förlängning av serierna och därmed lägre styckkostnader och en bättre försvarsekonomi. I den delen är den text som finns i budgetpropositionen inte särskilt revolutionerande utan närmast ett konstaterande av fakta. Jag hör till dem som vill värna svensk försvarsmaterielindustri. Jag tror att den har haft oerhört stor betydelse genom sina spin-off-effekter på civil industri för att Sverige i dag är en så ledande nation som den är på viktiga teknikområden som fordonsindustri, flygindustri och telekomindustri.

Herr talman! Det finns mycket att säga om detta. Vi har en moralisk fråga. Vi får inte föra ut vapen till krigförande länder, vilket Sverige gör hela tiden. Jag nämnde två länder, USA och Storbritannien, som gör det till nuvarande Irak. Det har pågått sedan år 2003. Jag tycker att försvarsministern tar väldigt lätt på frågan genom att, om jag får säga så, raljera lite grann. Han säger att det är ganska bra att vi kan sälja lite mer vapen, och så vidare. Jag har en helt annan syn i den frågan. Det är tråkigt att försvarsministern inte har ett bättre svar när det gäller ubåten. Det ligger nu ett förslag om att vi ska ha en extra ubåt. Men det finns inte en enda rad om de operativa skälen till varför vi ska ha det. Jag tycker att det är ett krav att riksdagen borde få veta varför vi ska satsa ett antal miljoner eller miljarder till på ubåten och vad den ska användas till.

Herr talman! Det är korrekt att vi har helt olika syn på svensk vapenexport och svensk vapenindustri. Jag är givetvis väldigt noga med att det regelverk vi har kring svensk vapenexport följs. Men är det möjligt för svenska företag att exportera sina produkter inom ramarna för det regelverk som finns är jag den första att lyckönska de industrier som klarar den internationella konkurrensen. Även utifrån ett mer idémässigt perspektiv har jag svårt att förstå kritiken mot svensk vapenexport. Det enkla skälet är att vi ser det som självklart att vi ska ha rätten att försvara vårt land, våra idéer, vårt samhällsskick, vår demokrati och vår frihet. Om vi genom att sälja försvarsmateriel kan hjälpa andra stater att göra samma sak har jag väldigt svårt att se det som moraliskt förkastligt. Det kanske till och med utifrån moraliska eller etiska utgångspunkter kan anses vara en fördel att andra små länder i världen har möjligheter att köpa försvarsmateriel från ett litet och alliansfritt land som Sverige i stället för att knyta upp sig till stormakter.

Herr talman! Jag vill först säga att jag verkligen uppskattar att försvarsministern deltar i debatten och att vi får tillfälle att få några frågor besvarade. Eftersom jag själv befinner mig i samma situation har jag full respekt för att man kan vara ny som jag i utskottet och inte har satt sig in i alla delar. Minskade militärutgifter frigör pengar som skulle kunna användas för att skydda oss mot reella hot och komma till rätta med flera av världens stora problem. Det gäller till exempel miljöförstöring, vattenbrist och fattigdom och att främja uppbyggandet av en stabil säkerhetsgemenskap i vårt närområde. Jag sade i mitt anförande att Sveriges export till och militärt samarbete med diktaturer och krigförande länder skulle upphöra. Jag fick en fråga från Rolf Gunnarsson om vilka länder det skulle kunna vara. I exemplet har nämnts USA, Israel, Irak och Sudan, och det finns en liten lista till. Jag vill ställa en fråga till försvarsministern. Om EU skulle framföra förslaget att man skulle häva vapenembargot mot Kina, hur skulle då Sverige agera och ställa sig till det? Jag har också en fråga när det gäller ubåtssamarbetet med USA med ubåten som finns utanför San Diego i Kalifornien. Hur skyddar den svenskt territorium, och vem är den gemensamma fienden? På vilket sätt bidrar det till stabilitet och säkerhet i vårt land?

Herr talman! Frågan om EU:s beslutsfattande kring vapenembargot mot Kina ligger något vid sidan om dagens budgetdebatt. Det är heller inte en fråga där jag är föredragande i regeringen, utan det är utrikesministern som är det. Jag förutser dock för egen del ingen förändring av det svenska förhållningssättet i denna fråga. Vår ubåt i San Diego tycker jag är ett mycket bra och handfast exempel på internationellt utbyte inom försvarsområdet till ömsesidig nytta. Vår ubåtsbesättning får träning och möjligheter till samverkan som den inte skulle ha fått på hemmaplan. Det ger oss också möjligheter att testa vår utrustning i en helt annan miljö. Jag menar att det är en typ av samarbetsprojekt som gagnar båda de parter som är involverade, såväl den amerikanska Stillahavsflottan som den svenska marinen.

Herr talman! Försvarsministern gör tolkningen att vapenembargot inte ingår i dagens budgetdebatt. Jag är helt övertygad om man vid ett annat tillfälle kommer att återkomma till frågan om Kina, vapenembargot, Sveriges ställning och EU. För att återgå till ubåten: Den frågan skulle man ändå kunna hänföra till dagens budgetdebatt. Hur mycket kostar det att ha en ubåt liggande där och hur länge ska den ligga där? Tänker vi förlänga kontraktet? Tänker vi utöka detta och ha liknande samarbete med andra länder inom ubåtsverksamhet? Tänker vi stationera försvarsverksamhet i andra länder i ett nära samarbete? Försvarsministern nämnde till exempel att han inte är helt avvisande till luftsamarbete med något annat land. Är det så vårt framtida försvar kommer att se ut med den nya regeringen?

Herr talman! Jag tror att det möjligen blev någon sorts sammanblandning. Vad jag sade var att jag inte utesluter att även flygstridskrafter skulle kunna komma till användning i internationella operationer. Det har funnits någon sorts mental begränsning till arméförband. Vi tog det första steget att bryta denna när den tidigare regeringen skickade iväg korvetten Gävle. Det finns inte heller där skäl att ha någon mental begränsning. Jag utesluter som sagt inte att också svenska flygstridskrafter skulle kunna fullgöra en funktion internationellt. Men det innebär inte någon målsättning eller strävan. När det gäller ubåten i San Diego är det så att det från början var ett önskemål från amerikanerna att få hyra en ubåt av oss. Då sade vi: Nej, det får ni inte. Men vi kan gärna komma över med vår egen besättning och öva med er. Det utgår en ersättning för detta. Däremot har jag inte klart för mig vad det är för sluttidpunkt som gäller enligt det avtal som har träffats mellan Sverige och USA. Det måste jag be om att få återkomma till.

Herr talman! Jag tycker att det är en bra proposition, trots en orimligt kort startsträcka, som nuvarande konstitution stadgar. Det har varit ett lödigt deltagande från försvarsministern - en bra start. Det känns bra för mig som allianspartner. Min fråga har aktuell bäring på försvarets möjligheter, intresse och resurser på sikt. I morgon är det en utfrågning här i riksdagen om den planerade gasledningen från Ryssland till Tyskland, ordnad av utrikesutskottet och miljö- och jordbruksutskottet. Nu har vi försvarsministern här i kammaren, och jag tycker att det kan vara bra med ett litet inspel till den debatt som kommer att ske i morgon. Den har uppenbarligen också försvarspolitiska och säkerhetsmässiga aspekter, som försvarsministern har redovisat på ett bra sätt i debatten. Min uppfattning är att det finns bättre alternativ för dragning av gasledningen än i vårt känsliga innanhav med stora miljöbekymmer och även andra bekymmer. Det borde finnas bättre sträckningar. Jag hoppas att den inte blir av. Men om den nu skulle bli av är uppenbarligen planerna att till exempel ryska fartyg regelbundet ska ha tillsyn och kontroll i Sveriges ekonomiska zon där gasledningen går fram. Är det så självklart? En tanke som har slagit mig och som har framförts i debatten är att det här jobbet inom Sveriges ekonomiska zon skulle kunna skötas av svenska fartyg. Vi har kompetensen att ta ansvar för ett sådant uppdrag i ett sådant läge. Det har även framförts förslag om att en bredare sammansättning av ett antal Östersjöländer skulle kunna ta på sig ett ansvar, så att i alla fall den aspekten klaras ut. Som sagt: Jag är ingen anhängare av gasledningen. Den går ändå genom vår ekonomiska zon. Den kan förverkligas. Hur ser försvarsministern på frågan?

Herr talman! Det är ju inte vår gasledning, och det gör att våra möjligheter är små när det gäller att påverka hur den förläggs - på land eller i Östersjön och i sådana fall med vilken sträckning. Det har Sverige med hänsyn till utformningen av havsrättskonventionen mycket små möjligheter att påverka. Det vi kommer att kunna påverka enligt nationell lagstiftning i tillståndsprövningen är framför allt miljöaspekter på ett sådant här projekt. Jag delar Staffan Danielssons uppfattning att det finns starka miljöimplikationer av ett sådant här projekt, inte minst mot bakgrund av att vi har 100 000 minor liggande på Östersjöns botten plus stora mängder av dumpade kemiska stridsmedel. Jag kan bara konstatera att detta ännu inte är ett regeringsärende. Följaktligen har regeringen inte heller diskuterat frågan närmare och har ännu ingen ståndpunkt. Jag har dock gjort det ganska självklara konstaterandet, som jag naturligtvis står för, att ett sådant här projekt har energipolitiska implikationer, miljömässiga implikationer och även säkerhetspolitiska och försvarspolitiska implikationer.

Herr talman! Jag hade en fråga om tekniken, men med all respekt för att försvarsministern i dag inte går in på den är jag nöjd med svaret.

Herr talman! För den del av Sverige som jag representerar, Blekinge, utföll försvarsbeslutet 2004 positivt. Med F 17 och helikopterbataljonen i Ronneby tillsammans med marinbasen i Karlskrona utgör förbanden i dag en väl fungerande och integrerad garnison. I världsarvsstaden Karlskrona bedrivs Kockums högteknologiska utveckling i samma miljö som riggningen av Karl XI:s linjeskepp ägde rum. Har ni någonsin vägarna förbi Karlskrona får ni definitivt inte missa tillfället att uppleva ett stycke levande historia i dess innersta mening. Jag ser att talmannen instämmer i detta. Trots denna positiva inledning vill jag uppmärksamma ett i mitt och många andras tycke märkligt beslut. Det gäller Säkerhetspluton sjö - i dag förlagd till Kungsholms fort i Karlskronagattet. Säkerhetspluton sjö är den marina delen av säkerhetsbataljonen. Den producerar i dag ca 70-100 säkerhetssoldater per år med uppgift att utbilda främst militärpolis, hundförare, säkerhetsunderrättelse, säkerhetsskydd och stridsbåtsförare. Plutonen har till uppgift att skydda prioriterade marina resurser och därtill hörande baser, hamnar, fartyg, personer med mera mot säkerhetshotande verksamhet. Med en mycket vag formulering i budgetpropositionen 2005 beslutade den förra regeringen att flytta plutonen från Karlskrona till Göteborg. Det finns ingen logik verksamhetsmässigt bakom beslutet. En pluton som är specialutbildad på att skydda marinens resurser ska alltså inte verka eller öva på den enda plats där marinen finns i dag. Infrastrukturella satsningar på uppskattningsvis ca 40 miljoner kronor avseende byggandet av en ny hundgård, en så kallad referensanläggning, har gjorts. Den invigdes så sent som för tre år sedan. Motsvarande satsningar, om än inte så stora, behöver nu göras i Göteborg. Stora insatser kastas nu över bord. Ofrånkomligt uppkommer givetvis tanken om detta inte var ett rent politiskt beslut. Göteborg fick ju stryka ordentligt på foten i försvarsbeslutet 2004. Jag sympatiserar i och för sig med tanken att Sveriges andra stad bör ha ett fullgott skydd mot yttre hot, men kanske inte just detta förband som har sin specialinriktning mot marina resurser. Varför tar jag nu upp denna detalj när det har talats i breda termer här i salen i dag? Jo, främst givetvis för sakens skull - med en bakgrund i marinen är jag väl förtrogen med verksamheten och vilka följder som beslutet får - men också för att understryka det som även försvarsministern uttryckt strax efter sitt tillträde och även här i kammaren i dag, nämligen vad som kan bli följden när politiker lägger sig i detaljer. Som försvarspolitiker har vi till uppgift att utarbeta Sveriges framtida försvars- och säkerhetspolitik och dess inriktning. Att organisera sig därefter är Försvarsmaktens personal långt mer lämpad för. Vad gäller just det här beslutet har åtminstone inte jag mött någon inom försvaret som tycker att det här är en särskilt fiffig idé, och då har jag pratat med många. Nu har processen satts i gång av den förra regeringen. Tiden har varit kort för en omedelbart förändrad inriktning inom den närmaste framtiden, men hos mig är det sista som dör hoppet. Jag hoppas därför att försvarsministern tar tillfället i akt att lyssna till säkerhetsplutonens personal och dess tankar om den framtida verksamheten när han besöker marinbasen i slutet av januari. Varmt välkommen till Karlskrona! Herr talman! Jag byter nu spår lite grann. I förra veckan hade jag förmånen att tillsammans med delar av försvarsutskottet besöka Skaraborgs regemente, trängregementet, Markstridsskolan i Skövde samt Livregementets husarer i Karlsborg. Det var ett mycket välplanerat och informativt besök. Ett välformulerat tack framfördes av försvarsutskottets ordförande Ulrica Messing, och jag vill återigen förnya detta tack till personalen härifrån. Sedan vill jag säga att om det är någonting som jag som politiker alltid uppskattar hos tjänstemän är det att man är uppriktig och en smula obstinat. Jag uppskattar när man inte bara presenterar bekvämligheter för oss politiker. Det gjorde inte heller regementschefen och officerarna vid det här besöket. Man tog tillfället i akt att ställa oss inför ett antal svåra frågeställningar. En av dessa frågeställningar har jag burit inom mig sedan det här besöket. Den vill jag gärna lyfta fram här i kammaren. Vårt alltmer fördjupade internationella engagemang innebär att svenska kvinnor och män kommer att hamna mitt uppe i exploderande konflikthärdar och livsfarliga situationer. Det första halvåret 2008 kommer Sverige att ha huvudansvaret för den europeiska insatsstyrkan i form av Nordic Battle Group. Vi kommer då att vara först på plats. Är vi verkligen mentalt beredda på det? Hur kommer vi att reagera när kapten Lena Melin, underrättelseofficer och tvåbarnsmamma, visas upp i tv på en halvsuddig video med en bindel för ögonen och en pistol mot tinningen samtidigt som maskerade gisslantagare mässande läser upp sin kommuniké? Man ser tydligt att kapten Lena Melin utsatts för misshandel. Den här bilden har vi ju sett förut, men då har det inte handlat om svenskar. Hur kommer vi egentligen att reagera innerst inne? Rolf Gunnarsson tog upp detta med folkförankringen tidigare i sitt anförande. Hur pass förankrat är detta? Kommer vi här inne i kammaren att stå pall när medierna ifrågasätter legitimiteten i att svenska män och kvinnor utsätts för livsfara i andra länder långt bort från Sveriges gränser? Jag lämnar frågan öppen. Jag lämnar kvar bilden i ert inre att fundera över. Men jag gör det inte för att avskräcka. Det är precis tvärtom. Jag tar upp detta svåra ämne för att medvetandegöra vilken verklighet vår personal inom försvaret i dag tränar för. De vässar sina metoder och färdigheter och tränar återigen med målet att få hem alla välbehållna. De behöver alla vårt stöd. De behöver vara förvissade om att vi här inne backar upp dem till hundra procent om det värsta tänkbara skulle inträffa. När jag ser hur man förbereder sig inför Nordic Battle Group på F 17 i Ronneby, i marinbasen och senast nu Skövde, känner jag mig inte bara stolt utan väldigt stärkt i uppfattningen att vi faktiskt har ett oerhört modernt och professionellt försvar. Det är framtidsinriktat men tar också hänsyn till de mjuka frågorna. Omdaningen av Försvarsmakten har varit, och är fortfarande, smärtsam i många avseenden, men den är absolut nödvändig och speglar vår förändrade omvärldssituation. Kanske behöver vi ta några steg tillbaka för att kunna ta ytterligare kliv framåt. Klart är i alla fall att våra soldater ska ha bästa möjliga förutsättningar i form av utbildning och utrustning oavsett om de verkar på svensk mark eller internationellt. Herr talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i försvarsutskottets betänkande i sin helhet.

Herr talman! Jag hade inte tänkt gå upp i den här debatten i dag. Men när jag lyssnar på de fyra borgerliga partiernas företrädare och funderar på vad de har sagt och vad de har fört fram blir jag lite orolig. Vem kommer att få det största inflytandet på regeringen och försvarsministern när det gäller inriktningen av den kommande försvarspolitiken? Det här betänkandet är egentligen en socialdemokratisk produkt. Det handlar om det förra beslutet vi fattade, inriktningen 2004, men också budgeten för 2006. Det har gjorts smärre justeringar, som vår ordförande sade. ÖB och Försvarsmakten har gjort ett enormt arbete med den omställning som nu pågår och ska ha all heder av det. Allan Widman från Folkpartiet tar upp diskussionen om försvarsmaterielförsörjningsplanen och ett ökat beroende av att köpa försvarsmateriel över disk. Det ställer vi också oss bakom, men det ska vara en tänkt strategi för detta. Försämrade utvecklingsmöjligheter när det gäller nätverksbaserat försvar är ytterligare ett område där vi ligger i framkant i Europa och kanske också är världsledande i vissa delar. Vi har ett försvarsmaterielsystem inom exempelvis flygvapnet i dag som är unikt. Jag menar att detta är viktigt. De spin-off-effekter vi får av detta leder faktiskt till en utveckling för hela det svenska näringslivet. Allan nämner också värnplikten. Vad jag förstår menar Allan och Folkpartiet att vi går mot en yrkesarmé, och till syvende och sist går vi med i Nato. Här har försvarsministern i en radiodebatt sagt att det kanske sker inom 15 år. Ser ni framför er den försvarspolitiska inriktning vi har? Staffan från Centerpartiet säger att den socialdemokratiska försvarspolitiken var jättebra och att man följer den och har ställt sig bakom den fast det bara handlar om pengarna. Else-Marie Lindgren från Kristdemokraterna säger i princip att det här beslutet var bra, men att vi nu har fått en regering som verkligen tar de här frågorna på allvar. Samtidigt yrkar hon bifall till förslaget i det här betänkandet som indirekt är en socialdemokratisk produkt. Jag är lite oroad. Jag förväntar mig att 2008 års debatt på det försvarspolitiska området också rör den borgerliga politiska inriktningen av försvarspolitiken. Då kommer vi socialdemokrater att lägga fram kommittémotioner och föra en ordentlig försvarspolitisk debatt utifrån de förutsättningar som den borgerliga politiken ger.

Herr talman! Jag vill särskilt tacka Peter Jonsson för att han ger mig möjlighet att replikera. Det var länge sedan. När det gäller nätverksbaserat försvar och våra ledningssystem måste väl också Peter Jonsson, som är en ansvarskännande politiker, bli orolig när han tar del av Statskontorets rapporter. Statskontoret har följt det här materielprojektet sedan det startade för fyra fem år sedan. I varenda rapport talar man om ett oerhört stort risktagande. Man talar om brist på konkretion och om att detta inte tillför några mervärden till den insatsorganisation som Sverige har. Jag menar att det vore skam och ett brott mot vår lojalitet här i kammaren om vi inte tog fatt i detta och granskade vad det är som kommer ut av alla de många hundra miljoner som har satsats på projektet genom åren. Peter Jonsson talar om våra kommunikationssystem som fullständigt unika. Det är då jag blir väldigt rädd, herr talman. Varenda gång Sverige gör någonting unikt blir vårt bekymmer att vi inte kan samarbeta med andra när vi befinner oss ute på det internationella fältet. Då måste vi bygga om våra prylar, justera dem och uppgradera dem, och detta kostar mycket mer pengar. Varje egen lösning är en särlösning, och det är ett stort problem. Peter Jonsson säger att om Folkpartiet får styra så blir det kanske inte någon värnplikt framöver, och det kanske blir ett Natomedlemskap. Jag kan inte avstå från att ta den passningen. Jag hade ju hoppats att Peter Jonsson också tycker att det är ett stort problem att, som jag sade tidigare i talarstolen, endast en av fyra som vi utbildar - män och kvinnor i det svenska försvaret - kommer till användning för huvuduppgifter. Tre av fyra utbildas förgäves med avseende på den dominerande uppgiften. Vilken lösning har socialdemokratin på detta problem? Till sist vill jag ta upp frågan om Nato. I försvarsbeslutet 2004 fanns det en formulering från den gamla regeringen där det hette att Sverige varken tar eller ger några ömsesidiga försvarsförpliktelser - men vi utgår från att om Sverige hotas ska vi inte möta detta hot på egen hand. Jag kan bara konstatera, Peter Jonsson, att ni vet att vi är beroende av säkerhet från andra länder, men du är inte beredd att acceptera detta den dag som i dag är.

Herr talman! När det gäller försvarsmateriel och försvarsmaterielutveckling handlar det mycket om att man vågar titta in i kristallkulan och se vilka förutsättningar och möjligheter det kan finnas i framtiden för att möta ett hot, oavsett vad det än är för någonting. Visst är det så att det kanske finns försvarsmateriel som vi skulle behöva utveckla ytterligare jämfört med hur det är i dag, men jag ser nätverksbaserat försvar som en utveckling som kan leda till ett ännu modernare försvar än vi har i dag på grund av att tekniken som sådan redan finns och kan appliceras också internationellt med exempelvis Nato. Sedan är det självklart att vi har kommit lite för långt. Vi har gått lite för snabbt fram, och det betyder naturligtvis att vi kanske måste bromsa, men själva tänkesättet när det gäller nätverksbaserat försvar är det viktigt att ge en signal till Försvarsmakten om att jobba utifrån, för det handlar om teknikutveckling. Jag är jätteoroad över Folkpartiets inriktning när det gäller försvarspolitiken och också den internationella politiken kopplad till ett Natomedlemskap. Det är fortfarande så att en del av länderna i Nato har kärnvapen, och det betyder alltså att vi ska ställa oss bakom en politik där man har kärnvapen som strategiska vapen. Det kan socialdemokratin aldrig ställa upp på. Man kan inte förglömma att det är på det sättet. Jag menar att vår militära alliansfrihet har skapat förutsättningar för oss för att vara kritiska emot de länder som ingår i Nato samtidigt som vi har varit en intressant och bra samarbetspartner när det gäller internationella konflikter runtom i världen. Vi har deltagit i alla de militära operationer där Nato har ställt frågan utifrån ett FN-mandat utan att för den skull ha mistat någonting - förutom kanske att vi inte sitter längst in i ledningssystemet. Vi har utfört våra uppgifter på ett betydande och effektivt sätt, och det känner jag mig stolt över som svensk försvarspolitiker.

Herr talman! Som jag antydde är ju konflikten mellan den internationella inriktningen och den nationella inriktningen också en konflikt mellan var vi ska lägga våra resurser. Ska vi alltså satsa på sådant som behövs här och nu, eller ska vi satsa på sådant som kanske behövs om 10, 20 eller 30 år? Peter Jonsson säger då: Om vi bara får fortsätta utveckla lite av de här ledningssystemen så kanske det blir något ännu finare på sikt. Då slås jag av att han uppenbarligen inte har tagit del av den huvudsakliga tanken i de senaste socialdemokratiska årens försvarspolitik. Den gick nämligen ut på att det vi ska satsa på, det ska kunna användas här och nu i insatsförsvaret. Detta är förvånande. Den formulering som jag återgav från försvarsbeslutet 2004 visar ju att Socialdemokraterna litar på Nato. Den visar att vi inte är inne i en planering för att ta hand om vårt eget försvar, utan vi utgår från att andra ska hjälpa oss att möta de hot som uppstår. Problemet är ju att denna insikt, som Socialdemokraterna har haft under decennier, aldrig uttalas. Det finns ett hyckleri inom svensk säkerhetspolitik. Vårt beroende finns där, och det vet Peter Jonsson om. Sedan säger Peter Jonsson att ett medlemskap i Nato gör att vi inte kan vara kritiska mot andra länder inom alliansen. Det påståendet stämmer inte. Jag tror att det egentligen är precis tvärtom. Det faktum att Sverige står utanför Nato gör att vi måste vara duktiga och följsamma inom en rad områden. Jag för min personliga del har under min tid som riksdagsledamot sett hur till exempel norrmän är öppet kritiska mot många av de felaktigheter som USA gör sig skyldigt till. Men från Sverige har alltid kritiken varit mera försiktig. Jag skulle kunna ge en lång rad exempel på detta, herr talman, men dessvärre räcker tiden inte till.

Herr talman! Då menar Allan Widman och Folkpartiet att JAS system när det gäller kommunikation inte ska användas och utvecklas på grund av att det är en del i det nätverksbaserade försvaret. Är det det som Folkpartiet menar? Ska vi gå tillbaka till någon form av gammal strategi när det gäller försvarets utveckling för att möta den hotbild som finns? Jag förstår inte det. Sedan kan man alltid göra förändringar i utvecklingen utifrån de olika materielsystem vi har. Men tänket bakom ett nätverksbaserat försvar handlar ju om att kunna prata med varandra, att leda varandra mot ett mål som finns och på det sättet få största möjliga effekt av den insats man ska göra. Det är nätverksbaserat försvar, och det vill jag fortsätta utveckla, för jag tror att det är en förutsättning för att i framtiden ha ett ännu vassare försvar än vad vi har i dag. Det sista jag vill säga är att vi ingår i ett EU-samarbete, där vi nu, som flera har sagt här, ställer upp med en bättre grupp för att möta upp utifrån ett EU-perspektiv kopplat till ett mandat från FN:s säkerhetsråd, en insats mot någon form av situation som sker 600 mil från Bryssel. Det tycker jag är ett modernt sätt att tänka. Nato är för mig en gammal struktur. Även om de försöker förändra sig för att möta framtiden är organisationen fortfarande föråldrad, konstruerad för att möta Warszawapakten i någon form av hotbildssituation. Jag tror att det är bättre att vi är med och utvecklar EU:s säkerhetspolitik och utifrån våra svenska mått inriktar oss på att det är FN som är basen för de insatser vi ska göra utifrån säkerhetsrådets beslut. Det finns ju länder inom Nato som emellanåt anser att man inte behöver lyssna på säkerhetsrådet utan kan göra vissa insatser utan deras medgivande.