Frågor om kommunal demokrati m.m.

Herr talman! Jag vill börja med att förklara att jag självfallet står bakom alla mp-reservationer, men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till dessa. Betänkandet handlar om olika demokratifrågor, bland annat majoritetsstyre, småpartispärr i val till kommunfullmäktige och rätt att ta ut trängselavgift. Jag tänkte dock ta upp ett antal andra frågor i mitt anförande. Den tekniska, sociala och ekonomiska utvecklingen har gett oss ett samhälle som på många sätt är rikare och mer jämställt än det vi hade i början av förra seklet. Samtidigt har inte det demokratiska systemets sätt att arbeta utvecklats särskilt mycket. Vi har ungefär samma representativa demokrati nu som då. Enligt min mening är det dags att få till en ny stor diskussion om demokratins former. Miljöpartiet de gröna skiljer sig, vågar jag nog säga, från de andra partierna i synen på demokrati. Vi litar på medborgaren och anser att han eller hon är kompetent och ansvarstagande nog att vara med om att fatta beslut som han eller hon berörs av. Besluten blir bättre när fler är inblandade. Direkt är bättre än indirekt, ofta är bättre än vart fjärde år, och medbestämmande är bättre än utanförskap. Jag anser att demokratin behöver förändras i flera avseenden för att bli mer direktdemokratisk och för att öka medborgarnas inflytande. En viktig förändring är att låta medborgarna komma in i början av beslutsprocessen och inte bara, som i dag, bjudas in för att ta ställning till färdiga förslag. Till exempel bör kommunala rådslag om den kommunala budgeten prövas och utvecklas. Det bör också införas en obligatorisk rätt för medborgarna i en kommun att väcka förslag i fullmäktige, så kallade medborgarförslag. Nämndsammanträden bör också vara öppna för allmänheten i alla kommuner och inte, som nu, bara i dem som bestämmer det. Om jag fortsätter resonemanget kring vad vi kan åstadkomma i en modern demokrati bör dagens informationsteknik innebära helt nya möjligheter att få in synpunkter från medborgarna utan att de fysiskt behöver ta sig till en vallokal, ett fullmäktigesammanträde etcetera. Enligt min mening bör dessa möjligheter utnyttjas mycket mer än i dag, bland annat genom att man i större politiska ärenden kompletterar dagens remissförfarande med ett tidigt och brett rådslag som till stor del är Internetbaserat. Samtidigt måste dock hänsyn tas till att människors tillgång och tilltro till Internet varierar. Vidare kan en sådan knapptryckardemokrati inbjuda till snabba, ogenomtänkta beslut. Därför är det framför allt möjligheten till initiativ, inklusive namninsamling för folkomröstning etcetera, och en fördjupad politisk debatt på Internet som bör stimuleras. Regeringen har en del att vidareutveckla för att främja en sådan utveckling. En annan del av demokratin handlar om vid vilken ålder människor får reella möjligheter att påverka och ha inflytande i den demokratiska processen. Jag anser att det för samhället är angeläget att låta även yngre personer påverka utvecklingen i större utsträckning än i dag. Det finns många positiva exempel på hur kommuner har låtit ungdomar ned till elva år - de som går i fjärde klass - delta i lokala kommunala beslutsprocesser. Självfallet kommer denna tidiga möjlighet att ha betydelse för hur ungdomarna ser på demokrati och utanförskap. Barns möjlighet till inflytande bör enligt min mening stärkas. Det kan handla om sänkt rösträttsålder eller om att stärka barns inflytande i beslutsprocessen. Låt oss möta framtiden med att ge människor möjlighet till ökat deltagande och utvecklad svensk demokrati.

Herr talman! I detta betänkande behandlas 35 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2006 som rör kommunal demokrati och kompetens med mera. Vi socialdemokrater har inga reservationer, då det hänvisas i remissvaren till pågående utredningar. Framför allt kan Grundlagsutredningen nämnas. Den har i uppdrag att göra en samlad översyn av regeringsformen. Kommittén ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2008. Dessutom kan nämnas Ansvarskommitténs slutbetänkande Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft som nu remissbehandlas. Båda dessa utredningar behandlar de förändringar som flera motionärer vill åstadkomma. Då medborgarinflytandet berörs i flera motioner vill jag lyfta fram vikten av det kommunala självstyret och möjligheten för kommuninvånare att påverka beslut och att delta i demokratiska beslutsprocesser. I kommunallagens inledningsparagraf fastslås att demokratin gäller som grundläggande princip för alla kommuner och landsting. Hur den kommunala demokratin ska utformas konkret har i stor utsträckning ansetts vara en fråga för varje kommun respektive landsting att själva besluta om. Det bör med andra ord inte vara en uppgift för staten utan för kommunerna och landstingen själva att inom ramen för sitt självstyre besluta hur formerna för den lokala demokratin och invånarnas direktinflytande ska ske. Konstitutionsutskottet har tidigare ställt sig bakom beslutet om ändringar för att förenkla medborgarförslag. Ändringen träder i kraft den 1 juli 2007 och syftar till att ge redskap för direktinflytande för kommunerna. Förenklat medborgarförslag innebär bland annat att fullmäktige ska kunna överlåta till styrelse eller nämnd att besluta i ärenden som väcks genom medborgarförslag. Viktigt är också att betona barns möjligheter att påverka. I maj 2006 beslutade den tidigare regeringen att överlämna skrivelsen Ett Sverige för barn - redogörelse för regeringens barnpolitik till riksdagen. I skrivelsen redovisas bland annat insatser för att öka barns och ungas aktiva deltagande i samhällslivet. I november 2006 beslutade den nuvarande regeringen att återkalla nämnda skrivelse med hänvisning till att man avser att återkomma till riksdagen med en redogörelse för barnpolitiken och dess inriktning under våren 2007. Vi socialdemokrater kommer alltid att värna människors möjligheter att genom brukarinflytande påverka den kommunala servicen och att genom medborgarinflytande påverka beslut som rör deras vardag. Detta är lika viktigt vare sig man är gammal eller ung. Men det är också viktigt att rätt beslut fattas på rätt nivå i samhället. Med detta sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Jag riktar ett tack till de ledamöter vars motioner utgör grunden för det här betänkandet om kommunal demokrati. Utskottet har haft att behandla frågor om vilket inflytande medborgarna ska ha över kommunindelningar, huruvida kommuner ska få införa trängselavgifter och mycket annat. När vi tar ställning till hur den kommunala demokratin ska utformas finns det ingen mall att följa. Det går inte heller att enbart luta sig tillbaka på traditioner. Som flera motionärer har påpekat förändras hela tiden demokratins förutsättningar, ofta till det bättre genom att möjligheterna att kommunicera blir mer utvecklade och genom att betydelsen av fysiska avstånd minskar. Demokratiska traditioner måste väga tungt, men vi måste hela tiden ifrågasätta demokratins begränsningar. Till vilka delar är begränsningarna en nödvändig del av systemet, och till vilka delar är de resultatet av tidigare tekniska begränsningar som utvecklingen nu har röjt undan? Det är en av de grundläggande frågor som bör genomsyra hela arbetet med den kommunala demokratin. En annan grundläggande fråga är var gränsen ska gå mellan den lokala demokratin och den statliga styrningen. En förutsättning för att medborgarna över huvud taget ska vara motiverade att delta i beslutsfattande är att kommunen är garanterad ett stort självbestämmande. Det kommunala självbestämmandet bör innebära att olika kommuner löser sina uppgifter på olika sätt. Kommuner bör också kunna prioritera olika för att få mångfald och därmed sprida goda exempel. Det kanske viktigaste av allt är att olika kommunala strategier också ska få ge olika utfall. Kommuner som driver en sund tillväxtpolitik ska inte bestraffas med skatteutjämningsavgifter som i sin tur används för att hålla dåligt skötta kommuner under armarna. Kommunal demokrati är inte bara rätten för medborgarna att fatta beslut utan det är också att ta ansvar för de konsekvenser som kommer av de beslut man har fattat. Med de kommentarerna vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Herr talman! Enligt regeringsformen utgår all makt från folket, och det är vi i riksdagen som är uttolkare av denna folkets vilja. Vi har den uppgiften - det är bra - men samtidigt kan det kännas lite bakvänt som centerpartist och federalist att diskutera kommunal demokrati utifrån den synpunkten. Med den synen lyfts makten upp underifrån, att fatta rätt beslut på rätt plats, och på den lokala nivån ska man inte vara beroende av vår vilja och vårt uttolkande av folkets vilja. Det är människorna själva som lokalt ska avgöra vilken beslutskompetens de har och vilka frågor som de vill lyfta upp till nästa nivå. Inte desto mindre är detta en viktig debatt att föra också i denna kammare. Det handlar mycket om att få en fortsatt diskussion om maktdelning. Vilken ansvarsdelning ska vi ha i samhället, och vilket ansvarstagande ska vi som politiker utöva på olika nivåer? Inte minst ska väljarna i direkta val ställa oss till svars - tillsätta oss och avsätta oss. Det är viktigt att vi i det sammanhanget slår vakt om de representativa valen, men de får inte stå i motsättning till en diskussion om hur vi ska utveckla formerna för mer direkt medborgarinflytande. Det finns folkomröstningar, men vi borde ännu mer diskutera olika former av rådslag. Det ska finnas en öppenhet inför en sådan diskussion, utifrån lokala förhållanden, sakfrågor och sammanhang. Herr talman! Det här leder till mångfald i vårt Sverige, som också är en demokratisk styrka. Det ger möjligheter för oss att möta de utmaningar som ett ständigt föränderligt samhälle leder till. Mikael Johansson pratade om att lita på medborgarna. Det är självklart det som är grunden i vår demokrati. Det är medborgarna som har gett oss uppdraget. Vi måste också kunna lita på det civila samhället. Allt kan inte lösas av oss politiker. Vi måste ta vara på det civila samhället som finns runt om oss, organiserat i föreningar och folkrörelser men också mer eller mindre oorganiserat. Mycket av det civila samhället är också det som rör sig i det vardagliga umgänget mellan medborgare i vårt land. Jag ser också framför oss en möjlighet till det som kallas den sociala ekonomin, det vill säga vad den tredje sektorn i vår samhällsekonomi kan innebära för att ta vara på de möjligheter som finns. Över huvud taget tycker jag att engagemanget från motionärerna och diskussionen i dag bör handla om det lokala uppdraget, det lokala engagemanget, som bär mycket av vårt samhälle. Tidigare nämndes Grundlagsutredningen och Ansvarskommittén. Från demokratisk synpunkt i allmänhet, men också från kommunaldemokratisk synpunkt i synnerhet, står vi inför mycket intensiva år då vi ska diskutera det framlagda förslaget från Ansvarskommittén men också det väntade förslaget från Grundlagskommittén och det öppna arbete som pågår där. Ansvarskommitténs förslag bygger inte på federalism utan på ett bibehållande av nationalstaten. Från centerpartistisk utgångspunkt är det mer av det gamla Centerpartiet med decentralisering än det nya Centerpartiet med federalism. Jag tror att Ansvarskommitténs förslag är ett steg åt rätt håll. Framför allt gäller förslaget den kommunala och regionala nivån. Det är de lokala sammanhangen som kommer att få det stora genomslaget i de regionkommuner som föreslås. Inte minst tycker jag att Ansvarskommitténs betänkande återupprättar de små kommunernas förmåga. Ansvarskommittén konstaterar att det inte finns något samband mellan kommunernas storlek och förutsättningarna att klara välfärden. Många småkommuner står inför särskilda utmaningar, inte minst i min egen hembygd i Norrbotten. Men det beror inte på storleken, utan det beror på andra utmaningar - demografi, befolkningstäthet och så vidare. Det är viktigt, för att kommunerna i vårt land ska klara utmaningen, att vi underlättar samverkan, bland annat genom avbyråkratisering. Inte minst behöver vi se över statens styrning av kommunsektorn. I dag finns mer än 1 500 lagar och förordningar som direkt styr kommunsektorn. Dessutom finns det en omfattande gråzonsstyrning med riktlinjer, handlingsplaner och annat. Herr talman! Det är viktigt att vi skyddar det lokala självstyret i våra handlingar och i våra diskussioner. Jag skulle gärna se att Grundlagsutredningen kommer fram till hur det lokala självstyret kan skyddas i den svenska regeringsformen. Men det är också viktigt att vi stärker det civila samhället och släpper loss den lokala kraften så att inte våra föreningar reduceras till de kravmaskiner de ofta tvingas att bli utan i stället tillåts bli delaktiga i vårt samhälle, i den sociala ekonomin och i ansvarstagandet för det lokala samhället. Idealet, herr talman, är den demokrati vi utövar vid köksbordet.

Herr talman! Den kommunala demokratin är betydelsefull, och den borde bli ännu mer betydelsefull enligt mitt synsätt. Kommunerna har i dag inte särskilt stora befogenheter enligt regeringsformen. Det står att det ska finnas kommuner och att kommunerna har beskattningsrätt. Bland statsvetare och författningsjurister pågår en diskussion om de svenska kommunerna egentligen bara är statliga förvaltningsorgan och att det inte finns så mycket av reell lokal demokrati som de kan utöva. Vi måste fundera mycket på dessa frågor och hitta lösningar för att förstärka den kommunala demokratin. Själv fick jag i samband med en debatt för några år sedan en idé. Det går inte att ha detaljerade föreskrifter i regeringsformen eftersom den inte är uppbyggd på det sättet. Men det går att ha en liknande lösning som den som finns för riksdagsordningen. I riksdagsordningen finns huvudbestämmelser som kräver kvalificerad majoritet, och sedan finns tilläggsbestämmelser som kräver enkel majoritet. Sedan går det att tänka sig en kommunal ordning som ger ett betydande område för kommunerna att själva hantera sina befogenheter och kompetenser. Då skulle inte staten utan vidare nu och då kunna ingripa och kasta omkull det kommunala beslutsfattandet. Det har skett vid några tillfällen. Därför ska man hitta en avvägning. Som många har varit inne på tidigare bereds den här frågan i Grundlagsutredningen. Vi har inte några tydliga direktiv, men vi är fria att ta upp de frågeställningarna. Det kommer vi att göra på ett eller annat sätt. Det intressanta är att många av de frågor som behandlas i betänkandet är lagda på Grundlagsutredningen utan att vara grundlagsfrågor. Det är kanske lite märkligt. Men det hänger ihop väldigt mycket med valsystem i övrigt, så ur det perspektivet är det inte så konstigt. Det skulle alltså behöva vara så att subsidiaritetsprincipen - den är enkel till sin konstruktion men kanske svår att uttala och stava till - fick genomslag även i synen på den kommunala verksamheten, att närheten till människorna fick utslag i den lokala demokratin på ett reellt sätt. Mikael Johansson tog upp en intressant diskussion om direktdemokrati och representativ demokrati. Jag måste säga att jag hyllar den representativa demokratin därför att jag tror att den ger långsiktighet, stabilitet och sammanhang och befinner sig i en kontext. Om man inför väldigt mycket av direktdemokratiska inslag kan man få problem med populistiska svängningar eller tillfälliga svängningar. Man kan bara jämföra med det som vi jobbar med för närvarande i utskottet, med granskningsverksamheten. Om man skulle överlåta KU:s granskningsverksamhet till mer direktdemokratiska inslag undrar jag hur det skulle gå. Det är bara ett exempel på att den representativa demokratin behövs, just på grund av komplexiteten, som alla medborgare inte kan förväntas ha. Det finns en mängd frågeställningar som tas upp i betänkandet, men många av dem hänvisas till Grundlagsutredningens arbete. Andra visar att vi har betydande frihet för kommunerna att agera med en viss flexibilitet, till exempel när det gäller öppna nämndsammanträden och så vidare. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! I all korthet skulle jag bara vilja reagera på en sak som Karl Sigfrid sade i sitt anförande. Han började prata om den kommunala demokratin och det som beskrivs i det betänkande som vi i dag hanterar, men i slutet av anförandet kom han också in på kommunal ekonomi. Han sade ungefär så här: Det är fel att bra skötta kommuner ska behöva dela med sig av sina pengar till dåligt skötta kommuner. Därefter attackerade han det kommunala skatteutjämningssystemet och sade att de från moderat sida inte gillar det. I praktiken säger han då att kommuner där rika människor bor måste få mer pengar och kommuner där de fattiga människorna bor måste få mindre pengar. Det finns en del kommuner som har satt det här i system. Vi har ett antal sådana i min hembygd, kommuner som inte vill ha in fattigt folk i sina kommuner - Vellinge, Staffanstorp, Lomma etcetera. Det finns en del kommuner som säger att de inte bygger några hyresrätter, inte tar emot några flyktingar och inte vill ha in fattigt folk i sina kommuner. Karl Sigfrid ska alltså bygga på denna orättvisa med att dessutom attackera det kommunala skatteutjämningssystemet. Han säger att trots att denna orättvisa finns redan i dag ska vi bygga på den genom att kommuner där de allra rikaste bor ska få ännu mer pengar. Karl Sigfrid företräder ett parti som kallar sig Nya moderaterna. Då är min fråga: Vad är det som är nytt med detta? Är detta inte samma politik som Moderaterna alltid har stått för, det vill säga i områden där de rikaste bor ska man få mer pengar, och i områden där de fattigaste bor ska man få mindre pengar?