Frisökning – ökade valmöjligheter till gymnasieskolan, m.m.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 i betänkande UbU15. Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att ge alla ungdomar möjlighet att välja både utbildning och skola. Att få gå önskad utbildning ökar motivationen och kan därför ge bättre studieresultat. Därför är vi generellt positiva till förslaget om frisökning. Frisökning kan öka samverkan mellan kommunerna kring gymnasieskolan och stärka utbildningsutbudet i en region. I den gymnasiereform som den socialdemokratiska regeringen avsåg att genomföra hösten 2007 ingick frisökningen till gymnasieskolan. Nuvarande regering har valt att dra tillbaka reformförslaget. I stället utreds återigen en ny gymnasiereform som inte kommer att träda i kraft förrän 2010. Det innebär att en hel generation ungdomar missar de förbättringar som gymnasieskolan är i stort behov av och som vi beslutat skulle genomföras hösten 2007. Regeringen väljer nu att visa sin kraftfullhet genom att plocka ut olika reformer ur Gy 07 - nyligen en ny lärlingsutbildning och nu möjligheten till frisökning. Det blir intressant att se vad man härnäst plockar ut ur Gy 07. Tyvärr är detta tillvägagångssätt förödande. Dessa olika reformer måste ingå i en större kontext för att önskad effekt ska uppnås. Dessutom befinner sig gymnasieskolan i ett vakuum; man vet inte någonting om vad som ska hända. Att införa frisökning till gymnasieskolan utan att samtidigt förbättra när det gäller övriga brister i gymnasieskolan leder, befarar vi, till kvalitetsförsämringar. Vi vill se en modern gymnasieskola där fler elever når de gemensamma målen och därmed får de kunskaper som krävs för ett bra liv när det gäller både arbete och fritid. Framtidens gymnasieskola måste bättre än i dag svara upp mot de krav som det moderna samhället ställer på såväl breda kunskaper som hög specialisering.

Fru talman! Jag har precis visat runt en skolgrupp i huset. Bland annat pratade vi om frisökningen. Regeringen stoppar den stora gymnasiereformen Gy 07. Man har valt att plocka ut förslag ur den och att göra dem till sina egna. Det är trevligt. Men det här duttandet gör att saker rycks ut ur sitt sammanhang. Därmed saknas ett helhetsgrepp. Det visar också detta betänkande på. Majoriteten i utskottet hänvisar till att man får återkomma till den framtida gymnasiereformen med vad som ska gälla för frisökning och lokala inriktningar. När vi ställde oss bakom förslaget om att införa frisökning till gymnasieskolan gjorde vi det utifrån att det ger kommunala gymnasieskolor förutsättningar som är mer lika dem för fristående gymnasier. Vi anser dock att det behövs kompletterande förändringar för att alla elever ska få bättre möjligheter i gymnasieskolan. Flera storstadskommuner har infört system med betygsintagning till gymnasiet. Det innebär att elever med de högsta betygen har förtur till de mest populära skolorna. Förutom att detta förstärker betygens negativa roll i grundskoleundervisningen skapar det starka segregationseffekter mellan elever med höga betyg och elever med låga betyg. Vänsterpartiet avvisar argumentet att den etniska segregationen minskar om elever från storstädernas förorter ges möjlighet att studera på populära gymnasieskolor i innerstan - detta mot bakgrund av att elever med utländsk bakgrund av sociala och klassmässiga skäl generellt har lägre betyg än infödda svenska elever. Rapporten Vad innebar införandet av fritt skolval i Stockholm för segregeringen i skolan? från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering visar att både den etniska och den socioekonomiska segregeringen har ökat sedan betygsintagningen infördes i Stockholms gymnasieskolor. Skolverket har också en rapport där problematiken kring det fria skolvalet tas upp. Vänsterpartiet vill i stället understryka behovet av en närhetsgaranti inom gymnasieskolan. För att motverka segregeringen och skapa en skola med mångfald, en skola som är en mötesplats för elever med olika bakgrund, förutsättningar och intressen, måste det finnas en närhetsgaranti som ger de elever företräde som bor närmast skolan. Vad vill regeringen och majoriteten i utskottet aktivt göra för att bryta segregeringen? Vill man göra någonting alls? Utskottsmajoritetens svar på vår motion kan jag inte tolka på annat sätt än att man är nöjd med hur det är. Den borgerliga majoriteten som talat så varmt om att bryta utanförskapet vill inte göra någonting för att bryta segregationen eftersom det gynnar deras barn och det samhälle som de vill ha - ett samhälle med ökade klasskillnader, ökad segregation och ökat utanförskap. Med detta yrkar jag bifall till reservation 2 i betänkandet.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet. Det är väldigt bra att regeringen återigen lägger fram ett förslag som verkligen förstärker elevernas möjligheter till valfrihet. Det betänkande om frisökning som vi i dag behandlar innebär att eleverna får större möjligheter att välja den skola som bäst passar den enskilde. Man får en större frihet att kunna se vad det är man vill, vad det är för inriktning och annat som passar en. Den enskilde ges den möjligheten. Det här förslaget om frisökning innebär också att det blir en större likvärdighet - mer likvärdiga förutsättningar, mellan kommunala och fristående skolor - vilket också är bra. Just nu pågår, som också tidigare talare uppmärksammat, en utredning om en översyn av gymnasieskolan. Inriktningen är att den nya gymnasieskolan ska få ordentliga grunder som också blir en bas för fortsatt lärande och för ordentliga jobb, för en livslång utveckling. Den nya gymnasieskolan ska ha en examen med tre valbara inriktningar: ett studieförberedande program, ett yrkesförberedande program och en modern lärlingsutbildning. Det studieförberedande programmet ska leda till en gymnasieexamen med allmän behörighet. Det yrkesförberedande programmet ska, liksom lärlingsutbildningen, kunna leda till allmän behörighet. Det är dock inte ett krav. Det ska alltså finnas en valmöjlighet även där för eleverna. Lärlingsutbildningen ska också kunna ha en stor del av utbildningen förlagd på en arbetsplats, alltså kopplad till praktisk verksamhet. Det här är basen för den nya gymnasieskolan. Frisökningen ser vi från regeringens och allianspartiernas sida, som sagt, mycket positivt på eftersom detta stärker den enskilde eleven. Vi vill till och med ta ytterligare steg vad gäller den här tanken. Utbildningar som erbjuds på gymnasiet ska vara sökbara för alla elever inte bara vad gäller de nationella programmen utan också där det finns lokala inriktningar. Först då får vi en riktig frisökning. Regeringen har till sittande utredning om en reformerad gymnasieskola gett direktiv om att se över hur de här lokala inriktningarna ska kunna omfattas av frisökningen. När det gäller Socialdemokraternas reservation i betänkandet är det lite intressant att se att deras arbete med att förnya skolpolitiken faktiskt har börjat. Socialdemokraterna säger ju att de är bedrövade över att eleverna måste vänta ända till 2010 på alliansens nya gymnasieskola. I reservationen säger de: "Det medför att en hel generation ungdomar missar de förbättringar som gymnasieskolan är i starkt behov av." Det har man alltså kommit till självinsikt om, vilket är bra, tycker jag. Det jag däremot inte förstår i Socialdemokraternas resonemang i reservationen är att man i grunden, om jag förstår det rätt, är positiv till frisök men säger att det kan leda till kvalitetsförsämringar. Jag, Centerpartiet och regeringspartierna är överens om att valmöjligheten för eleverna stärker möjligheterna, inte försämrar varken kvalitetsmässigt eller individuellt. Det är bra att eleverna får större möjlighet att välja skola. Bifall till utskottets förslag i betänkandet!

Fru talman! Jag tyckte att jag var väldigt tydlig när jag sade att vi ställer oss bakom frisöket. Det jag tycker är synd är att man har dragit tillbaka Gy 07 och att det inte ska komma en ny gymnasieskola förrän 2010. Ungdomarna hade behövt de förändringar som vi hade föreslagit 2007. Det här innebär att man får vänta. Frisöket är vi helt överens om, men vi tycker inte att det är bra att man nu gör så här och rycker loss det ur sitt sammanhang.

Fru talman! Det är helt riktigt att gymnasieskolan behöver förändringar just för elevernas skull, att de ska vara bättre rustade för fortsatt lärande men också för att komma ut på arbetsmarknaden direkt. Det är det som regeringen föreslår. Vi ansåg - den debatten har vi haft i kammaren ett par gånger - att Gy 07 inte alls var så kraftfull och inte kunde motsvara de behov som verkligen finns, för att kunna se till att eleverna blir så bra rustade som de kan vara både för fortsatt lärande och för att komma ut i arbetslivet. Vi såg att det var ett halvdant försök. Därför vill vi ha en större, omfattande gymnasieutredning och återkomma, och det kommer att bli verklighet framåt 2010. Däremot ställer vi oss mycket positiva till den del i Gy 07 som gällde just frisöket. Det är den som nu plockas ut för att eleverna ska kunna få möjlighet att söka mer fritt, och till exempel för att motverka den boendesegregation som finns, att se vad som passar en elev bäst och vilken utbildning en elev vill gå. Vi vill gå ännu längre och se till att vi får ett frisök som gör att man kan gå in på alla utbildningar.

Fru talman! Det resonemanget förde vi också, att det hade varit bra om man kunde söka över hela landet. Men eftersom det skulle kräva att man tillför kommunerna resurser för inackorderingstillägg med mera var det begränsningen. Egentligen är det ett fiktivt val, därför att det bara är vissa som har råd att söka en skola långt från hemmet. När det sedan gäller genomförandet tycker jag att det hade varit bättre ur elevsynpunkt om man låtit Gy 07 genomföras och sedan utifrån sin politiska ideologi gjort förändringar. Väldigt mycket jobb är redan nedlagt ute på de olika gymnasieskolorna, och det stannar nu bara av eftersom man inte vet någonting om inriktningen. Den stora markering vi gjorde var på yrkesutbildningarna, och det har ni också lyft fram, i och för sig i en annan version. Man hade ju kunnat göra den versionen som ett undantag i stället för att riva upp hela propositionen.

Fru talman! Vi ansåg då - den debatten har vi haft - att det inte var försvarbart att sätta i gång en så pass stor organisationsförändring som Gy 07 innebar just för lärarna och de elever som är i skolan. För lärarnas del skulle man ha behövt organisera om och samtidigt veta att man några år senare måste göra om samma organisation igen. Om vi hade satt Gy 07 i sjön skulle det för elevernas del ha inneburit att några årskullar hade fått ett nytt system, för ansökningar till högskolan och annat. Vi såg att det inte var försvarbart att göra det. I dialog med olika parter kom man överens om att det är bättre att vänta tills de större förändringarna kommer. Jag har inte hört några större diskussioner om det efteråt, utan man tyckte att det var väldigt bra. Regeringen har också varit väldigt tydlig med hur man vill att inriktningen på den nya gymnasieskolan ska vara med de tre valbara inriktningarna, studieförberedande, yrkesförberedande och lärlingsprogram. Lärlingsdelen kommer också att kunna genomföras som ett prov nu, och vi tillför pengar för att man ska kunna få i gång det ute på gymnasieskolorna så att eleverna får en ordentlig lärlingsutbildning där företagen och arbetsplatserna också kan vara verksamma.

Fru talman! Valfrihet är ett honnörsord för oss moderater och oss i alliansen. Med mer valfrihet kan alla elever hitta en skola som passar och alla kan komma till sin rätt. Det är bra att många skolor tävlar om att få erbjuda eleverna den bästa utbildningen. Över 500 friskolor har ansökt om att få starta hösten 2008, och det är positivt att så många har idéer om en bättre skola som de vill förverkliga. Samtidigt tycker jag att det är orättvist att de kommunala skolorna inte får chansen att locka elever på samma sätt som friskolorna får. Det hämmar utvecklingskraften i den kommunala skolan. Det känns lite ovärdigt, lite förnedrande, att man som elev måste tigga och be sin hemkommun om att få gå på ett kommunalt gymnasium i en annan kommun. Så är reglerna i dag. Det är lite märkligt att en skola måste vara privat för att kunna rekrytera elever fritt. Det här skulle reformen med frisök rätta till, var tanken. Vi ärvde förslaget från den förra regeringen, som Agneta Lundberg tydligt har deklarerat här. När vi nu ser konsekvenserna måste jag tyvärr säga att det är lite av en bluffreform, som Socialdemokraterna planerade. Restriktionerna är så omfattande att de flesta gymnasieplatser inte går att söka i alla fall. Man får nämligen inte söka någonting som är lite annorlunda. Inriktningar mot idrott, musik och företagande som är ganska populära går inte att söka. Specialutformade program går inte att söka. Det gäller till exempel hälsoprogrammet på en skola i Malmö och hantverksdesign på Parkskolan i Örnsköldsvik - de går inte att söka. Det individuella programmet går inte heller att söka. Om det finns en lokal inriktning på ett program stängs hela programmet för frisök på alla skolor i hela kommunen, inte bara den som har den lokala inriktningen. Jag kan ta ett exempel. På Blackebergs gymnasium här i Stockholm har man en inriktning mot beteendevetenskap på det samhällsvetenskapliga programmet. Det är säkert spännande, bra och attraktivt för många elever. Men det är en lokal inriktning, och det gör att alla 30 skolor i Stockholm som har det samhällsvetenskapliga programmet är stängda för frisök. Man kan tyvärr inte söka det samhällsvetenskapliga programmet i Stockholm efter reformen heller. Så ser det ut inte bara i Stockholm utan i alla våra 20 största kommuner och i många andra, men jag har inte tittat på dem. För naturprogrammet, teknikprogrammet och många andra är det precis likadant. Faktum är att frisöksreformen innebär att tre av fyra gymnasieplatser inte omfattas av frisöket. Eleverna får även fortsättningsvis böna och be sin hemkommun om att få söka till dem, och det får de ofta inte, i alla fall inte om de bor i en s-styrd kommun. Vad är det då man får söka? Ja, det är egentligen det man redan har på skolan hemma, inte det annorlunda, nya, kanske lite spännande. Om skolorna hade varit friskolor hade eleverna kunnat söka dit fritt. Den här orättvisan känns väldigt felaktig. Vi dukar upp ett dignande smörgåsbord av spännande utbildning, men det blir inget annat än skådebröd för eleverna. Det här är inte det som vi moderater menar med valfrihet. Jag kan inte se det förslag som vi debatterar i dag som något annat än ett första litet steg. Därför är jag glad att utskottsmajoriteten så tydligt säger att alla utbildningar som finns på gymnasiet ska vara sökbara för alla elever i hela landet. Det är en ganska enkel grundprincip. Men frågan är varför ni socialdemokrater inte ställer upp på det här, vare sig den reform som ni själva genomförde eller när ni nu reserverar er mot beslutet. Varför ska eleverna tvingas välja en friskola om de vill gå någon lite annorlunda utbildning? Hur kan man försvara att friskolorna får rekrytera elever fritt, men inte den kommunala skolan? Jag har ställt frågan några gånger tidigare från den här talarstolen, men inte fått något svar. Jag hoppas få det i dag. Jag tycker att det är dags att förbättra villkoren också för de kommunala skolorna. Vi tar ett första steg mot det i dag, men vi återkommer i samband med Gy 09, som det heter. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Det finns flera saker som man skulle kunna ta upp här, bland annat hur man definierar ordet valfrihet. Jag tänkte fråga om det som Mats Gerdau valde att inte beröra, nämligen den fråga som jag hade om segregationen. Segregationen har ju ökat sedan man införde den så kallade valfriheten, som man talar så varmt om. Skolverket och även Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering visar på en rapport där man har tittat särskilt på Stockholm som visar att det här inte motverkar segregationen. Det har tvärtom ökat segregationen.

Fru talman! Den reform vi debatterar i dag handlar om elevernas möjlighet och rätt att söka gymnasieskola i en annan kommun än den man bor i. Det är det som debatten egentligen ska handla om. Det är därför notabelt att Rossana Dinamarca inte berör detta över huvud taget. Hon berör inte att hon och hennes parti egentligen har varit motståndare till detta i evig tid. Det är det som vi borde diskutera. Men jag besvarar gärna det som Rossana Dinamarca säger om segregation och eventuell effekt av betygsintagning även om det ligger utanför den här reformen. Min bild är den rakt motsatta mot den som Rossana Dinamarca ger uttryck för. Jag menar nämligen att en annan form av intagning av elever, där deras egen prestation är det som avgör, minskar segregationen. Om vi tittar oss omkring på hur det ser ut i våra storstäder i dag ser vi en ganska kraftfull boendesegregation. När det gäller den möjlighet som elever har att komma in på det som uppfattas som attraktiva och populära skolor i Stockholms innerstad finns det ett enda sätt med den modell som Rossana Dinamarca vill ha, nämligen att bosätta sig nära den skolan. Om man är en nyanländ flykting eller invandrare och bosatt i Tensta - vem har då råd att köpa sig en lägenhet vid Karlaplan för att komma in på Östra Real eller Kungsholmens gymnasium? Ingen har råd med det. Med vår modell med ren betygsintagning, som man har infört i Stockholms stad, har alla elever chans att med egen kraft ta sig in på den skola de vill gå i. Jag tror att det starkt bidrar till en ökad integration. Vi har infört samma modell i Nacka, där jag har varit kommunalråd tidigare. I dag ser vi att i villasamhällets Nacka kommer 25 procent av eleverna på Nacka gymnasium från de södra förorterna. Det blir en blandning av elever där som aldrig någonsin hade funnits med en annan intagning. Dessutom är den här modellen rätt vedertagen i hela Göteborgsregionen, GR, där jag tror att Vänsterpartiet är ansvarigt för skolan. Så vad är det egentligen ni kommer här och vill ändra och ta bort?

Fru talman! Mats Gerdau försöker ge sken av att jag pratar om någonting helt annat, som debatten inte handlar om. Vi har skrivit en motion angående att man också bör ta in frågan om närhetsprincip när det gäller frisöket. Om man bor närmast en skola så ska man också ha företräde till den. Det ska inte vara betygsintagningen som gäller. Man ska ju ändå vara behörig för att söka in till programmet, och det ska vara tillräckligt. Det ska inte spela någon roll vem som har det allra högsta betyget. Det är intressant att Mats Gerdau tar upp bostadspolitiken. Vad gör ni när det gäller bostadsfrågor för att minska bostadssegregationen? Det är mycket riktigt det som är problemet. Vi löser inte problemet med bostadssegregationen genom fritt skolval. Dessutom förs nu en bostadspolitik som gör det ännu svårare för människor med sämre ekonomi att över huvud taget ha en bostad i innerstaden när man nu vill sälja av samtliga hyresrätter. Därmed gör man det svårt för dem som inte har de ekonomiska möjligheterna att flytta dit de vill. Vi måste också se till att inte bara Östra Real är en bra skola, utan samtliga skolor runt om i landet ska ha en så god kvalitet som möjligt. Man ska kunna ha bra lärare, bra lokaler och goda resurser för att kunna tillgodose de behov som olika elever har. Inte heller detta har vi sett några förslag om från den nya regeringen. Det är reprimander, disciplin och så vidare. Det är mycket byråkrati. Men när det gäller att se till att släppa ut resurser till skolorna för att kunna ha fler lärare och en bra skolmiljö så gör regeringen ingenting.

Fru talman! Om det är någonting som jag inte tycker att regeringen ska få kritik för på skolområdet så är det att den inte skulle göra någonting. Den gör massor! Regeringen sprutar ju ut förslag för att förbättra skolan - det ni och dina förra regeringskompisar har misslyckats med under tolv år. Var fjärde elev lämnar grundskolan utan ordentliga betyg. Det har ni inte gjort någonting åt. Det blir bara värre och värre. Det är det vi tänker göra någonting åt, och det här är ett av de förslagen. Rossana Dinamarca säger att alla skolor i Sverige ska vara bra. Jag håller verkligen med om det. Efter ett tolvårigt socialdemokratiskt styre där Vänsterpartiet har instämt hela tiden - varför är det då så att var fjärde elev slutar utan att vara godkänd i alla ämnen? Hur kommer det sig när alla skolor ska vara bra skolor? Man måste också fråga sig vad en bra skola är. Jag tror att vi har lite olika uppfattning om det. Vad är en bra skola för mig och mina barn? Det finns naturligtvis en bra grundkvalitet för alla, men sedan har vi lite olika preferenser och önskemål. Den fråga som den här debatten egentligen gäller är: Varför ska inte jag få välja själv vilken skola jag vill gå i eller den skola som jag tycker är bäst för mig och mina barn? Det är det som vi på den borgerliga kanten slåss för, och det är det som ni på vänsterkanten inte slåss för. Ni vill låsa fast eleverna. Ni vill ha det precis så som Rossana säger; man ska gå i den skola som man bor närmast. Om man bor i Rosengård ska man gå i skolan där. Om man bor i Tensta ska man gå i skolan där. Ni vill låsa fast eleverna. Ni vill cementera segregationen. Det ställer vi på den borgerliga kanten aldrig upp på. Ni har inga lösningar och inga svar på den frågan.

Fru talman! Om man skulle ställa en fråga till föräldrar och barn i dag om vad de tycker om att man ska införa ett system där alla är hänvisade till den skola som kommunen har bestämt så är jag helt övertygad om att nästan alla skulle svara nej. Ändå behöver vi inte se tillbaka längre än till början av 90-talet för att se att det faktiskt var så. Den enda möjligheten att välja skola var om föräldrarna lyckades flytta. I början av 90-talet öppnade den borgerliga regeringen för friskolor. Det blev allt vanligare att man kunde välja också inom kommunen mellan kommunala skolor - något som var helt okänt tidigare. Konsekvensen av valfriheten har diskuterats. Man har hävdat att det blir risk för segregering, brist på likvärdighet och så vidare. Samtidigt har kvalitetsfrågorna kommit upp i debatten på ett mycket tydligare sätt. Varför väljer vissa föräldrar bort vissa skolor? Och hur ska man göra för att utveckla skolor som elever söker sig bort ifrån? Som helhet tycker jag att det blir alltmer uppenbart att valfriheten har inneburit en fokusering på kvalitet. Kvaliteten i undervisningen är det viktigaste i skoldebatten. Som helhet är valfrihet och konkurrens utifrån kvalitetsaspekter bra. Med det förslag vi debatterar i dag går vi ett steg till. Regeringen föreslår att även kommunala gymnasieskolor i andra kommuner ska omfattas av valfriheten. Det är det som förslaget om frisökning till kommunala skolor handlar om. Det blir ökad valfrihet, men det blir inga försämringar för elever som vill gå i hemkommunens skola. Det blir en ökad möjlighet men absolut inte någon rättighet att välja en annan skola. De som bor i kommunen har fortfarande förtur. De som söker till ett program som inte finns i hemkommunen har också förtur. Av någon anledning, fru talman, är Socialdemokraterna emot det här. Jag förstår inte varför, och jag blev inte klokare av att höra Agneta Lundbergs anförande. Man föreslog själv frisök i propositionen 2004. Nu säger man nej med en märklig motivering om att man samtidigt måste åtgärda brister i gymnasieskolan. Men man föreslog ju själv frisök för några år sedan utan att man föreslog några som helst väsentliga förbättringar av gymnasieskolan då - 2004. Den nuvarande regeringen har däremot tillsatt en gymnasieutredning med ett mycket tydligt uppdrag: att höja kvaliteten både på de studieförberedande och på de yrkesförberedande programmen. Och redan nästa år, fru talman, börjar lärlingsutbildningarna. Under fem år har vi nu sett hur Socialdemokraterna sakta och motvilligt backat när det gäller valfrihet i skolan och förskolan. På 80-talet ville det partiet förbjuda föräldrakooperativa dagis och var helt emot nya friskolor, men nu har man motvilligt accepterat att ett sådant centralstyrt system inte gynnar kvaliteten och inte heller accepteras av människor i vår tid. Men i dagens debatt ser vi en liten återspegling av det här valfrihetsmotståndet när Socialdemokraterna med ytterst oklara motiveringar säger nej till propositionen om frisök till kommunala skolor. Jag yrkar därmed bifall till förslaget i betänkandet och avslag på de reservationer som finns.

Fru talman! Ulf Nilsson sade i sitt anförande att om man skulle fråga föräldrar och barn skulle de tveklöst säga att de inte skulle vilja gå i den skola som man var hänvisad till. Barnombudsmannen har kontaktklasser där man regelbundet gör olika undersökningar och ställer frågor om olika saker som rör elevernas skolvardag. Där svarar tveklöst en stor majoritet att man gärna vill gå i den skola som ligger nära där man bor eftersom det är där man har sina klasskompisar, man slipper långa resor och så vidare. Jag kan ta ett exempel från min egen vardag. Nu är inte mitt barn så stort att han ska gå i gymnasiet än på ett tag, utan det handlar om förskolan. När man ställs inför den här så kallade valfriheten är man naturligtvis mån om att man ska få det bästa för sitt barn. När man blir hänvisad till en förskola där det finns en plats kvar börjar man fundera på vad det är med den förskolan och varför den inte är full. Varför vill inte föräldrar sätta sina barn i den förskolan? Jag menar att det viktigaste måste vara att oavsett vilken skola jag som elev ska gå i ska jag vara garanterad att jag får en utbildning med en bra kvalitet. En annan sak som jag också skulle vilja lyfta fram är frågan varför det är så viktigt att ha betygsintagning. Varför kan inte den borgerliga majoriteten tänka sig att ha en närhetsprincip? Är man behörig att gå på gymnasiet och har de kunskaper som krävs för det program man har valt ska man kunna gå där. Det ska inte vara betygsintagning.

Fru talman! Jag tror att Rossana Dinamarca missförstod mig. Jag sade att om man frågar människor om de tycker att kommunen till hundra procent ska bestämma var barnet ska gå i skolan svarar de nej. Sedan är det en helt annan sak att de flesta med små barn vill att barnet ska gå i den närmaste skolan, och det har de också rätt till. Vi har ju en närhetsprincip när det gäller grundskolan. Men även föräldrar till små barn och barn i förskoleåldern skulle bli väldigt negativa om de fick reda på att vi skulle gå tillbaka 15 år i tiden och göra det omöjligt att välja skola på något annat sätt än att skaffa sig en ny bostad och flytta. Det är detta det handlar om. Det ska naturligtvis vara bra kvalitet i alla skolor. Vi ser nu en jättelik kvalitetssatsning med krav på stöd tidigt i skolan, med förbättrad inspektion från Skolverket och så vidare. Det är kvaliteten i alla skolor det handlar om. När det gäller gymnasieskolan är det däremot mer tveksamt att införa en hundraprocentig närhetsprincip. Det är inte självklart att de allra flesta ungdomarna i Stockholm, som är en stor stad, vill gå i den närmaste skolan. När man för några år sedan, under det borgerliga styret i Stockholm, införde möjligheten att söka till andra gymnasieskolor var det många människor i förorterna, i Rinkeby och Tensta, som för första gången hade en chans att söka till skolor i innerstaden. I många avseenden bidrog den valfriheten till en minskad segregation. Grupper från förorterna som aldrig tidigare hade kommit in i innerstadsskolorna kom in. De flesta andra partier är väl överens om att kommunerna får välja lite grann vilka principer man ska ha inom kommunerna, om man ska ha betygsintag eller om man ska ha andra principer. Min fråga till Vänsterpartiet är: Vill ni avskaffa möjligheten att välja skola?

Fru talman! Det som varken Mats Gerdau eller Ulf Nilsson vill prata om är att det finns rapporter som visar att segregationen har ökat med det fria skolvalet där man har haft betygsintagning. Vilken rapport har Ulf Nilsson att hänvisa till som visar att segregationen har minskat? Skolverket har i den rapport jag nämnde visat att segregationen har ökat. Är ni nöjda med den situationen? Det säger ni i utskottsbetänkandet. Ni tänker inte göra någonting. Ni tycker att det är bra som det är med betygsintagning, lottning eller vilken variant man nu väljer. Varför kan ni inte tänka er att närhetsprincipen ska gälla även i gymnasievalet? Det som vi ser i dag har bara resulterat i en ökad segregation. Är ni verkligen nöjda med det?

Fru talman! Rossana Dinamarca svarade inte på min fråga. Jag hoppas att det blir tillfälle i en annan debatt att ge svar på frågan om Vänsterpartiet vill ta bort möjligheten att välja skola helt och hållet även mellan kommunala skolor. Det blir ju konsekvensen av en hundraprocentig närhetsprincip. Rapporter om ökad segregation är mycket mångtydiga och svårtolkade. Det finns inga enhetliga tolkningar av vad den ökade segregationen i skolan beror på. En väldigt viktig orsak är skolans bristande kvalitet. Elever som inte har stöd hemifrån och kanske inte ett färdigt modersmål får inte det stöd och den hjälp de borde ha rätt till i skolan. Jag har läst många rapporter när det gäller att valfriheten i sig skulle öka segregationen. Jag läste rapporter från Malmö och Stockholm när debatten rasade som värst. Det är inte någon självklar, enkel slutsats. Man kan lika gärna säga att segregationen har minskat i Stockholm på grund av att människor med annan etnisk bakgrund, barn till invandrare och så vidare har fått möjlighet att söka till skolor som tidigare bara var reserverade för gamla innerstadsstockholmare. Det finns inget entydigt vetenskapligt bevis på att segregationen har ökat på grund av valfriheten.

Fru talman! I det betänkande som vi behandlar i dag tar vi kristdemokrater, tillsammans med alliansregeringen, ett viktigt steg för att färre elever ska hållas tillbaka. Genom möjligheten till frisök i gymnasieskolan ökar vi valfriheten ett steg. Det har många av mina tidigare partikamrater varit inne på. Vi ökar möjligheten att låta fler elever behålla sin nyfikenhet och kunskapstörst. När det här förslaget presenterades första gången i gymnasiepropositionen Kunskap och kvalitet - elva steg för utveckling av gymnasieskolan var vi kristdemokrater positiva, och vi är positiva i dag också. Samtidigt ser vi det här som ett steg på vägen. Vi menar att fler steg bör följa. Det tycker jag också att utskottsmajoriteten väldigt tydligt visar i betänkandet. För oss kristdemokrater är det viktigt att gymnasieskolans utbildningsutbud är så tillgängligt som möjligt så att elevers individuella förutsättningar, intressen och behov kan tas till vara. Därför är det angeläget att återkomma till hur den här interkommunala ersättningen ska lösas så att det blir ett verkligt frisök för fler. Fru talman! Vänsterpartiet har reserverat sig till förmån för en närhetsgaranti. Som skäl anförs aktuell forskning som tycks visa att segregationen har ökat då Stockholm övergått till betygsprincipen i stället för närhetsprincipen. Jag vill gärna se fler studier för att få en mer fullständig bild av situationen. Frågan kvarstår dock. Vad är problemet, och vad är sedan lösningen på det problemet? Om problemet, fru talman, ligger i att en antagning till gymnasieskolan baserad på betyg skulle skapa segregering för att grupper med gemensam socioekonomisk bakgrund har lägre betyg är det snarare en recension av den skolpolitik som har förts där man inte har satt kunskapsmålen i centrum. Vi kristdemokrater menar tillsammans med alliansregeringen att ambitionerna vad gäller elevernas rätt till den kunskap som vi tror att de kan tillägna sig om de bara får stöd måste vara högprioriterade. Kunskap har man rätt till, och det vill vi ge. Min fråga till Rossana Dinamarca blir efter denna debatt om hon och Vänsterpartiet helt vill ändra på den huvudprincip som det finns starkt stöd för i hela riksdagen när det gäller kommunens, huvudmannens, möjlighet och rätt att själv avgöra kriterierna för hur man ska anta elever. Det är huvudfrågan. Ni duckar och går runt omkring en närhetsprincip. Men ni ruckar ju helt enkelt på hela resonemanget. Säg det i stället! Min nästa fråga blir om vi ska ha närhetsprincipen även när det gäller ansökningar till universitet och högskolor. Det vore bra att få det utrett. Socialdemokraterna är positiva till frisök. Jag hade väl egentligen inte väntat mig något annat, för det är i grunden Socialdemokraternas förslag som ligger till grund för dagens debatt. Dock finns det en motivreservation. Man säger att det är paketet, alltså Gy 07, som är problemet eftersom alliansregeringen nu också har en helt ny gymnasieutredning. Jag tolkar det som att oppositionen fortfarande har svårt att skilja mellan nu och då. Man får nog gilla läget och att det är en ny regering som vill forma sin egen politik. Jag tror att det är oerhört väsentligt att lyfta fram att det nu gäller att blicka framåt, och jag förväntar mig att Socialdemokraterna i detta arbete också kommer att tillföra debatten positiva inriktningar som vi i alliansen kan ta ställning till. Det ligger magi i att söka och finna kunskap. Aha-upplevelsen - ögonblicket av insikt - hoppas jag att varje elev, varje ung, får uppleva. Den naturliga nyfikenheten hos människan är viktig att ta till vara och bygga vidare på i skolan. Vi kristdemokrater vill tillsammans med våra vänner i alliansen ge skolsystemet sådana former att innehållet blir bra och att nyfikenheten får bestå. Därmed ser vi också dagens betänkande som ett steg i den riktningen. Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Gunilla Tjernberg liksom hennes allianspartner vill avfärda rapporter som visar någonting som går emot det de försöker driva igenom. Varför inte i stället säga att ni tycker att det är helt okej att denna segregation finns och att den ökar? Ni vill ju uppenbarligen inte göra någonting åt det. Ni blundar för de rapporter som visar annat än vad ni vill se. Ni går mer på känsla än på vad som är faktiska saker. När det gäller att betygsintagningen går före närhetsgarantin tycker vi att det är ett stort problem för att det ökar segregationen. Vi menar inte att det fria skolvalet skulle innebära att vi löser hela segregationsproblemet. Absolut inte! Vi måste göra andra saker, som vi pratade om tidigare, när det gäller bostadspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och så vidare. Men på skolans område ser vi detta problem, och vi vill göra någonting åt det. Ni vill ju inte göra någonting alls åt det! Ni är ju nöjda med den segregation som vi ser och att den ökar.

Fru talman! Först och främst vänder jag mig direkt mot att Rossana Dinamarca säger att vi avfärdar denna typ av utredning. Det sade jag inte. Jag sade att det inte räcker, och att jag vill se fler undersökningar för att över huvud taget kunna påstå sådant som Rossana Dinamarca gör. Så länge jag inte sett det tar jag avstånd från Vänsterpartiets påståenden. När det sedan gäller min fråga måste jag få svar på den. I dag har de kommunala huvudmännen rätt att själva bestämma urvalskriterier eller använda sig av en kombination av urvalskriterier vid antagningen till den kommunala gymnasieskolan. Det ska ligga hos kommunerna. En stor riksdagsmajoritet anser i dag att man på det lokala planet ska hitta de bästa förutsättningarna för ett intagningssystem som vinner legitimitet bland föräldrar och elever och som i så liten utsträckning som möjligt är orättvist och segregerande. Där ligger kunskapen. Rossana Dinamarca! Vill Vänsterpartiet i riksdagen ändra på denna huvudprincip som det råder stor riksdagsmajoritet om och uppslutning kring?

Fru talman! Nej, Vänsterpartiet vill inte det. Dock finns det många saker som vi gör här i riksdagen som ändå inverkar på principen. Det gör även ni som borgerliga företrädare när det gäller skolpolitiken. Jag menar att här finns ett allvarligt, stort problem. Om vi ska ha frisök och alla nu, som ni har pratat så vackert om här i dag, ska ha möjlighet att söka till alla gymnasieskolor och ha möjlighet att komma in på olika ställen i olika kommuner vore det lämpligt om det också fanns sjysta villkor när det gäller möjligheten att komma in. Vi menar därför att närhetsgarantin bör vara det som gäller först och inte det högsta betyget. Annars kommer Rinkebybarnen inte att gå på Östra Real, för vi vet att elever som är födda i Sverige av svenska föräldrar generellt sett har högre betyg än vad invandrade barn eller barn till invandrare har. Det är ingenting som jag hittar på, utan det är så det generellt ser ut. Frågan är då hur eleverna med sämre betyg ska ha den möjligheten i så fall. Det försvåras ännu mer av den bostadspolitik vi har som gör det omöjligt för många människor som bor till exempel i Rinkeby att över huvud taget kunna bo i innerstaden, särskilt nu när hyresrätterna kanske kommer att bli en raritet i den här staden.

Fru talman! Jag utgår från att fru talman inte accepterar att vi för en bostadsdebatt när vi behandlar ett UbU-betänkande och därför skulle bryta en sådan, så jag kan inte bemöta den frågan. Jag är helt övertygad om att Vänsterpartiet inte anser att elever eller kanske till och med studenter ska kunna läsa utomlands. Det har ni ju helt sagt nej till nu, eftersom hela denna argumentation kring närhetsprincipen faller på sitt eget grepp. Om kommunpolitiker anser att närhetsprincipen är det som ska gälla i deras kommun har de rätt att bestämma så. Vänsterpartiet är sig dock likt i alla lägen! Man vet bäst från det politiska hållet, i rikspolitiken, staten och riksdagen. Där vet man bäst. Lokalt vet man inte så bra vad som är bäst för en viss kommun. Vi har precis motsatt uppfattning. Jag är helt övertygad om att den lokala princip vi har i dag om att kommunen som huvudman ska bestämma kriterierna fyller en funktion för att bland annat tillgodose att vi inte får den segregation som vänstersidan under många år har sett till att vi har i Sverige i dag. Vi kommer från den nya regeringen, och med Kristdemokraternas starka engagemang i dessa frågor, att se till att vi vänder denna utveckling. Jag är övertygad om att vi har en lång väg att gå. Bostadspolitiken får vi ta en annan gång.

Fru talman! Jag vill börja med att från Miljöpartiets sida yrka bifall till förslaget i betänkandet, om än med en viss sorg. Det är ändå så att av Sveriges grundskoleelever är det en hel årskurs som på grund av alliansens senfärdighet har bedragits på möjligheten att välja nu till hösten. Betänkandet är väldigt bra. Det är exakt det förslag som den rödgröna majoriteten lade fram och som skulle ha gått i gång nu till hösten. Det stämmer nästan ordagrant. Jag har letat efter men inte hittat någon formulering som inte stämmer. Det verkar vara kopieringsmaskinerna i Rosenbad som har gått heta. Problemet är att det är en hel generation som inte har fått göra detta val. Jag tycker att det är bra att man kan välja kommunala gymnasieskolor på samma sätt som friskolor. Det är precis i linje med Miljöpartiets politik. Vi vill öka valfriheten såväl inom det fristående som det kommunala skolväsendet, och det är eleverna som är huvudpunkten i vår politik liksom att öka deras möjligheter att hitta den utbildning som passar dem bäst och som gör dem mest motiverade att genomföra sin gymnasieutbildning. Vi diskuterade ju det här för ett halvår sedan när vi diskuterade höstpropositionen. Jag förutsatte då att alliansen skulle använda det här halvåret till att göra någonting - en förändring, något positivt. Tyvärr har jag inte sett någonting. Det verkar som om man har tagit precis de texter som fanns redan då. Varför röstades inte detta igenom? Jag tycker att majoriteten i den här riksdagen och regeringen är skyldiga Sveriges elever en ursäkt för detta, eller åtminstone en förklaring av vad man har gjort under den här tiden. Miljöpartiet tycker att den text som finns från utskottets sida är väldigt bra, nämligen om att öka denna valfrihet till att även omfatta lokala kurser. Flera av alliansens företrädare har nämnt det här i sina anföranden också i dag. Det vore väldigt bra, för då skulle vi få full valfrihet att kunna välja alla kurser som finns. Men här måste jag ställa en rak fråga. När jag lyssnar på skolministern säger han ju faktiskt offentligt att han uppfattar det här som hobbykurser. Jag tycker att det är ganska märkligt av en skolminister att uttala sig så om kurser som finns vid skolorna runt om i landet. De är allvarligt menade och är seriösa. Man kan åka runt i landet och se och höra beskrivningar av väldigt bra utbildningar, som skolministern då avfärdar som hobbykurser. Men i utskottet verkar det finnas en annan mening. Är det här en spricka mellan utskottet och skolministern, eller vad menar man? Vad kan vi förvänta oss i framtiden? Inte kan man förvänta sig av skolministern att han kommer att föreslå att utöka valfriheten till lokala kurser, för då skulle han ju utöka valfriheten till hobbykurser. Om han menar allvar så hoppas jag inte att skolministern föreslår något sådant. Däremot hoppas jag att det här går igenom, eftersom jag stöder förslaget. Min fråga till majoriteten här i församlingen är alltså: Vad menar man med detta? Är det så att vi kan lita på att det kommer förslag om att utöka valfriheten till lokala kurser eller inte? Det halvår man hade till sitt förfogande, mellan hösten och nu, hade ju verkligen varit något att använda till att utöka valfriheten och göra något konstruktivt, i stället för att bara kopiera det rödgröna förslaget. Jag förstår att ni tyckte att det var för bra och att det var helt färdigt. Från Miljöpartiets sida hade vi redan från början gärna haft med lokala kurser, men det fanns ingen majoritet för det då. Nu undrar jag: Varför har ni inte använt tillfället, detta halvår, till att få fram ett hållbart system för att införa valfrihet till lokala kurser?

Fru talman! Jag vill kommentera något varför vi drog tillbaka den förra reformen, som den förra regeringen och dess stödpartier lade fram. Anledningen var helt enkelt att vi inte kunde plocka ut en del ur det beslutet eftersom det var så helt anpassat till den struktur och det tankesätt som fanns där. Av beredningsskäl var man tvungen att dra ut det. Men här återkommer man ju inom bara ett antal månader med egentligen samma förslag. Det ger jag dig rätt i, Mats Pertoft. Problemet, som jag tycker att du borde vara ännu mer upprörd över, är att den förra reformen ju inte var någon ordentlig reform. Ni i Miljöpartiet, som säger er vilja ha valfrihet, blev ju grundlurade. Det var bara 20-30 procent av platserna man fick välja. De andra 70-80 procenten, som man inte fick välja, tycker jag är det stora problemet. Även efter den här reformen får man välja precis det man har hemma, men det man inte har hemma, det man vill välja, det får man inte söka. Det tycker jag är det stora problemet, och det är det som vi vill åtgärda. Det säger vi väldigt tydligt från utskottsmajoriteten. Jag är glad att du inte tillhör reservanterna i den delen. Vi säger väldigt tydligt att alla elever i hela Sverige ska kunna söka till alla utbildningar som finns på gymnasiet i hela Sverige. Vi ska ha en fullständig öppenhet i detta. Det tycker jag är det viktiga.

Fru talman! Jag undrar ju om inte de duktiga tjänstemännen vid Utbildningsdepartementet hade, även med kort varsel, kunnat plocka ut en paragraf och göra en lag av detta. Om man verkligen vill så går det mesta i verkligheten. Naturligtvis: Om man inte har vana och inte kan det så går det inte. När det gäller om vi är grundlurade eller inte förhandlade Miljöpartiet, och vi kom fram till en lösning som tre partier i den föregående majoriteten var överens om. Nu är problemet att den nuvarande majoriteten inte ens verkar ha förhandlat. Den verkar inte ha gjort någonting. I stället kommer ni med en utskottstext, som jag tycker är bra, men ni har en skolminister som verkar tycka tvärtom. Då är min fråga: Vad kan vi förvänta oss i framtiden från alliansregeringen i denna fråga? Kommer ni att vara överens eller inte? Är det Björklund som bestämmer, eller är det alliansen? Är det så att vi kan förvänta oss förslag utan att först vänta en evighet? I så fall borde ju skolministern inte gå ut med sådana uttalanden.

Fru talman! Mats Pertoft och andra kan vara fullständigt lugna. Den här regeringen och allianspartierna är helt överens om vad vi tycker i skolfrågor, betydligt mer överens än vad den förra regeringen och dess stödpartier var. Det kom ju i princip inga förslag alls från det hållet. Det var ju fullständigt tomt i brevlådan därifrån. Jag tror att den förra skolministern lade fram en enda proposition under sin tid som skolminister. Det var inte så mycket att komma med. Den här har lagt fram massor. Jag tror att Mats Pertoft kan vara väldigt lugn. Vi kommer att vara överens, och det kommer att innebära ökad valfrihet och det som vi är helt överens om i utskottet. Jag är glad över att även Mats Pertoft är med. Det är dock inte hans förtjänst att det blir en ökad valfrihet. Det är de borgerliga partiernas förtjänst att eleverna ska kunna välja mycket friare än vad man kan göra i dag. Elever vill ju så väldigt många olika saker. Det finns ju inte en sanning för alla de tiotusentals elever som börjar skolan varje år, utan man har olika preferenser. Då måste man kunna få söka fritt i hela landet, och det är precis det som är vår ambition och vår målsättning. Det kommer i samband med gymnasiereformen. Det förslaget kommer att presenteras om ett år, och sedan genomförs det väl 2009.

Fru talman! Det verkar ändå som om den förra regeringen lade fram åtminstone ett bra förslag, nämligen det förslag som alliansen ordagrant lägger fram i dag och som vi ska rösta om. Det kan alltså inte riktigt stämma att ingenting gjordes på valfrihetens område. Annars hade ni väl lagt fram ett annat förslag, hoppas jag. Alliansen har inte svarat på min konkreta fråga: Varför uttalar sig skolministern på ett sådant nedsättande sätt om de lokala programmen vid gymnasieskolorna runt om i landet när utskottet, som tillhör den majoritet som har valt honom, uttalar att man vill utöka valfriheten till att omfatta dessa så kallade hobbykurser?

Fru talman! När det gäller begreppet hobbykurser är det en term som bland annat jag använt i debatten för möjligheten att välja kurser som egentligen inte har någon större betydelse för utbildningen. Det är kurser som är lättare än språk och matematik och samtidigt ger höga betyg för antagning. Ingen i regeringen eller alliansen har sagt att flertalet lokala kurser är hobbykurser. En del av dem kanske är det. Man bör dock se över och kvalitetssäkra de lokala kurser som finns, vilket är en annan sak. Om regeringen valt att göra stora förändringar i det förslag som fanns redan förra året hade det blivit en betydligt mer omfattande remissomgång, lagråd och så vidare, och det är mycket troligt att vi inte hade kunnat genomföra frisöket så pass snabbt som vi nu gör. För att räta ut frågetecknen ska jag citera ur den proposition som är undertecknad av skolministern. Där står att "eftersom någon motsvarighet till en lokal inriktning i en annan kommun inte torde finnas i elevens hemkommun, finns det inte någon kostnad hos hemkommunen att utgå från för att beräkna ersättningen från hemkommunen till anordnarkommunen. I sådana fall skulle den anordnande kommunen kunna bestämma ersättningens storlek helt på egen hand." Därefter tillägger skolministern och regeringen: "Regeringen har mot denna bakgrund gett utredningen om en reformerad gymnasieskola . i uppdrag att se över hur lokala inriktningar skall kunna omfattas av frisökning." Det jobbas alltså med denna fråga, och meningen är att godkända lokala kurser naturligtvis också ska omfattas av frisökning.

Herr talman! Det låter mycket positivt att det i utskottet finns denna majoritet. Jag hoppas att skolministern i framtiden kommer att förtydliga sina uttalanden så att vi kan vara säkra på vad han egentligen menar. Jag är fortfarande misstänksam när han uttalar sig på detta sätt. Jag tror inte att det bara är jag som uppfattat att han uttalat sig mot lokala kurser. Man kan välja att tolka det negativt eller positivt. Jag föreslår att vi i mångfaldens tecken talar om det som något positivt. Ulf Nilsson verkar själv ha använt mer negativa omdömen när det gäller frisöket. Javisst, det finns fungerande system. Inom friskolesystemet har det funnits system för det här sättet att ersätta hur länge som helst. Jag förstår därför inte denna senfärdighet. Om man verkligen velat göra någonting hade det gått ganska bra. Dessutom undrar jag varför. Jag återkommer till det: Varför har det tagit så lång tid utan att någonting har hänt? Jag menar att ni lätt hade kunnat plocka ut denna del, kunnat låta lagen gå igenom, och eleverna hade till hösten haft förmånen att kunna välja kommunala gymnasieskolor i andra kommuner än i sina egna. Det är de eleverna som verkligen blir bedragna av denna senfärdighet.

Herr talman! Att vi nu genomför det förslag som Mats Pertoft själv för några år sedan var med om att föreslå beror, som sagt, på att vi vill undvika en lång och seg remissomgång och snabbt få igenom förslaget. När det gäller inställningen till lokala kurser vill jag påminna om att det jag i mitt förra inlägg läste upp var ett citat ur regeringens proposition, undertecknat av skolministern. Det borde skingra Mats Pertofts tvivel om hur skolministern ser på lokala kurser.

Herr talman! Då hoppas jag att skolministern i framtiden kommer att ordentligt läsa igenom det han skrivit under så att han uttalar sig i samma anda. Jag hoppas också att sådana här förändringar i framtiden - vi kan ju inte vara säkra på att alliansen inte kopierar fler lagförslag som man dragit tillbaka - kommer fram lite fortare. Kanske måste tryckpressarna i Rosenbad ha lite bidrag så att de kan gå snabbare. Vi är, som sagt, positiva till själva betänkandet. Vi beklagar bara att det tagit så lång tid att genomföra det som redan var beslutat en gång.