Fristående skolor

Herr talman! Jag ska också yrka bifall till reservationerna 1 och 11. Vi tycker att det är mycket viktiga reservationer. De kan hjälpa oss att bli av med misstänksamheten mot friskolor. Det är dags att avliva denna misstänksamhet. Om reservationerna, som talar om lika villkor för alla skolor och om en förnuftig tidsram för förberedelse av etablering av nya skolor, går igenom så har vi plockat bort två hinder. Det är två svårigheter som står i vägen för utveckling av fria skolor. Vi får också hoppas att voteringsknapparna fungerar då så att vi inte får den otrevliga överraskning som vi har fått några gånger när fem partier har beslutat att stödja vissa ställningstaganden och voteringen trots det har visat en helt annan situation. Jag är nästan glad för att vi inte voterar om dessa två reservationer i dag. Egentligen är det mycket små steg framåt som vi talar om. Och egentligen är det absolut obegripligt att misstänksamheten mot de så kallade friskolorna finns kvar. Vi har nu år av goda erfarenheter bakom oss. Vi vet att jämförelser mellan fristående skolor och kommunala skolor har varit till fördel för bägge sidor i den ständigt pågående fredliga och inspirerande tävlingen. Det finns sådana tävlingar också. Alla tävlingar är inte av ondo, och det vet vi som tycker om idrott. Det är samma sak med kunskap. Det kan vara lika spännande att upptäcka nya sätt att arbeta med kunskap som att upptäcka nya träningsmetoder för våra idrottare. Sedan blir vi mycket glada när vi ser att de hoppar så högt. Den här misstänksamheten har yttrat sig på olika sätt under åren som gått, och den ligger hela tiden bakom vissa ställningstaganden som för vissa partier fortfarande verkar helt acceptabla. Ett sådant exempel hade vi när Skolverket drog tillbaka tillståndet för Vittra skola på Södermalm. Lika snabbt kom tillståndet tillbaka. Men de flesta sådana fall förekommer i kommunerna. Behandlingen av fria skolor är mycket varierande från kommun till kommun. Det visar att det är stora svagheter när det gäller rättssäkerheten för de fria skolorna. Samma misstänksamhet kommer till uttryck i ordet enskild, som plötsligt har poppat upp i beskrivningen av de fri skolorna. Varför ska vi byta namn på dem? Enskild betyder isolerad, inriktad mot sig själv. Dessutom är de finansierade med enskilda medel. Ordet är inte ens korrekt. Ändå finns det kvar i officiella dokument. Friskolor eller fria skolor är den riktiga benämningen av den här sortens skolor. Det är den benämningen som talar om att denna skola bygger på människornas initiativ, att den bygger på lust som kommer nedifrån, från lärare, från föräldrar, från elever. Den bygger på passion för pedagogik och för förnyelse. Vad är det för fel på det namnet? Jag tycker att vi ska gå vidare i den mycket envisa ansträngningen att plocka bort misstänksamheten mot de fria skolorna. Kom ihåg en sak: Ingen av dessa skolor som vi nu har diskuterat i ganska många år har visat sig vara ett hot mot skolsystemet. Man har försökt att bevisa det när det gäller konfessionella skolor. Man har till och med försökt skapa mycket starka rörelser mot dessa skolor. Men detta har inte lett någonvart. Föräldrarna vill inte låta sig dras in i de här kampanjerna, och eleverna är nöjda och når bra resultat. Dessutom finns det andra vinster. Minoriteterna i Sverige, som har gråtit över avsaknaden av egna skolor under decennier, fick äntligen sin normala, naturliga rättighet tillfredsställd när de fria skolorna kom. Framför allt är finländarna mycket glada över detta. Vi som har väldigt mycket att lära av finländarna, både i Finland och i Sverige, borde titta lite närmare på de finländska fria skolorna. Där finns en stark och mycket begåvad pedagogik. Mycket kort om de konfessionella skolorna - ett ämne som ofta återkommer. Det är mycket enkelt att upprepa de ställningstaganden som visar varför vi har konfessionella skolor i dag och varför vi vill ha en mycket stark kontroll över dessa skolor. Ingen konfessionell skola ska kunna bedriva religiös indoktrinering. Det skulle vara farligt och odemokratiskt. Men ateistiska grupper ska inte heller få använda konventionella skolor för hatpropaganda mot religionen. Hatpropaganda mot religionen skapar som vanligt när extremerna kommer i dialog med varandra utrymme för fundamentalister. Det är när de kan visa att de är förtryckta och förföljda som de får anhängare. Med dessa ord tackar jag för den här gången.

Herr talman! Dagens Nyheter presenterade häromdagen en genomgång av de senaste årens ansökningar till Skolverket om att få starta en fristående skola. Enligt tidningen är trenden tydlig; intresset för att starta fristående skolor har svalnat. Det borde väl få vara förvånade över. De senaste åren har det närmast förts något slags kampanj mot fristående skolor i allmänhet och mot konfessionella skolor i synnerhet. I medierna har fristående skolor framställts som segregationsskapande, trots att flera undersökningar visar motsatsen. Skolverket, som redan tidigare hade ägnat den största delen av sin tillsynsverksamhet åt de fristående skolorna, har ändå fått i uppdrag av regeringen att göra en särskild granskning av de konfessionella skolorna. I resultatet av granskningen konstaterades att skolornas verksamhet inte strider mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för all utbildning inom det offentliga skolväsendet. Men det räcker inte. Den nye skolministern Ibrahim Baylan började sin bana med att deklarera att han inte är för konfessionella friskolor, men att det inte går att stoppa dem eftersom Sverige skrivit under internationella konventioner som säger att föräldrarna har rätt att välja skola för sina barn. Och det sades med en suck. L'Estradska gymnasiet här i Stockholm, som också Ana Maria Narti nämnde, fick sitt tillstånd indraget av Skolverket - ett oerhört långtgående ingrepp som kränkte både lärare och elever vid skolan. Men det hade gjorts på så löslig grund att det sedan fick lämnas tillbaka. Tala om rättsosäkerhet! Många kommuner ger dessutom de fristående skolorna sämre resurser, och de ekonomiska förhandlingarna mellan kommunerna och friskolorna tenderar att dra ut så långt på tiden att all långsiktig planering blir omöjlig. Så här skulle jag kunna fortsätta. Det är klart att allt det här påverkar lusten att lägga ned den tid, den kraft och det engagemang som krävs för att dra i gång ett så stort projekt som det innebär att starta och driva en skola. Jag antar att regeringspartierna ser positivt på den vikande friskoletrenden. Kristdemokraterna gör det inte. Kommunala och fristående skolor är båda viktiga delar av skolväsendet. De kompletterar och befruktar varandra på ett positivt sätt. Och självklart ska de därför behandlas likvärdigt av staten, av kommunerna och av Skolverket. Alla skolor behöver granskas och utvärderas för att föräldrar och elever ska kunna känna sig trygga med att undervisning och verksamhet i övrigt bedrivs enligt de lagar och regler som lagts fast. Och avvikelser ska beivras och rättas till om skolan ska få fortsätta sin verksamhet. Jag tror inte att någon är emot det. Det vi kristdemokrater och många med oss reagerar mot är den negativa särbehandling som de fristående skolorna är föremål för. Det är det som det måste bli ett slut på. Utvärderingar och undersökningar visar samstämmigt att eleverna generellt sett trivs bra i fristående skolor och får bra resultat och att en mycket stor majoritet av föräldrarna gillar idén med friskolor, oavsett om de själva har valt en sådan för sina barn eller inte. Det, om inte annat, borde avskräcka regeringen från att komma med ytterligare inskränkningar för friskolorna, något som jag starkt misstänker är på gång i den revidering av skollagen som dragit ut så på tiden. Men självklart krävs det inte bara lust och vilja att starta en fristående skola utan också kunskap om vad det innebär. Därför är själva ansökningsförfarandet en viktig del i processen. Där har Skolverket nyligen skärpt kraven för den som ska starta en friskola, och delar av den skärpningen tycker jag är befogade. Det handlar om att man ska kunna visa att man har kunnat göra relevanta beräkningar av kostnaderna och visa upp budgetförslag och ett trovärdigt koncept när det gäller möjligheten att få elever till skolan. Det är ju vad man bör kunna kräva. Och detta ska göras på speciella ansökningshandlingar och så vidare. Däremot anser jag att möjligheten att få dispens från kravet på minst 20 elever för att få starta en skola borde öka. Det kravet omöjliggör för många föräldrar i glesbygd att ta över och driva en skola som hotas av nedläggning. Om det finns finansieringslösningar som är godtagbara ska inte en mindre avvikelse från det exakta elevantalet vara skäl nog för avslag. Jag ska också ta upp några andra områden där vi kristdemokrater kräver en ändring och därför har reserverat oss i det här betänkandet. Fristående skolor får inte starta individuella program i gymnasiet. Det är fullständigt feltänkt, eftersom det inom just de programmen krävs ett stort mått av den sortens pedagogiska nytänkande som finns i många fristående skolor. Inte heller vuxenutbildning får i dag bedrivas i fristående regi. Att vuxna människor inte är betrodda att kunna välja utbildningsanordnare övergår min fattningsförmåga. En ytterligare insnävning i de fristående skolornas möjlighet att verka är att kommunen inte är skyldig att betala skolskjuts för elever som väljer en annan skola än den kommunen anvisat. Vi anser att kommunen borde vara skyldig att betala skolskjuts även till en fristående skola, om det inte innebär en merkostnad i förhållande till kostnaden för skolskjuts till den kommunala skolan. Det är väl ett ganska hemult krav, kan man tycka. I glesbygd kan den här begränsningen vara avgörande för om en elev kan välja skola eller inte, och det är ett ganska effektivt sätt att stoppa det fria valet. Sammanfattningsvis vill jag säga till regeringen och stödpartierna: Låt den positiva utveckling som det innebär att vi nu har både kommunala och fristående skolor att välja mellan få fortsätta! Satsa på att utveckla alla skolor, oavsett huvudman, inom de områden där det finns brister i stället för att ägna en stor del av energin till att försöka svälta ut eller stoppa några av dem utan sakliga skäl! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 11, som andra tidigare har gjort, men jag vill också lägga till reservation 18.

Herr talman! Jag ska försöka ta min utgångspunkt i mitt anförande i den enda reservation som Vänsterpartiet har i det här betänkandet. Den utgår från vår bedömning att det saknas en fullständig analys av de samhälleliga konsekvenser som det rådande regelverket för fristående skolor har och har haft. Vi menar att det finns behov av att göra en utredning av det här som inte bara identifierar problem utan också lämnar förslag på lösningar. Det gäller till exempel kommunernas ekonomi och möjligheten att planera verksamheten, inte bara inom skolans område, utan det handlar även om vad det har för effekter på annan verksamhet. Även effekterna på statens ekonomi och verksamheter bör tas upp. Andra frågor som behöver belysas är de fristående skolornas inverkan på jämställdhet och segregation samt skoldemokrati och inflytande. I det här sammanhanget vill jag yrka bifall till reservation nr 4 - jag hoppas att jag gör rätt nu - i detta betänkande. Jag ska ge några beskrivningar av konsekvenser som jag menar har uppstått på grund av det gällande regelverket för fristående skolor och hur de här reglerna har tillämpats. Det finns fler frågor som kan diskuteras, men jag ska ta upp några frågor. Jag menar att det övergripande kommunala ansvaret för att vid varje tillfälle erbjuda alla barn och ungdomar en god utbildning måste tydliggöras. En kommun ska i alla lägen kunna erbjuda elever plats i sina skolor, till skillnad från en fristående skola som kan optimera sin skolorganisation. Inflyttningar, elevökningar, fristående skolor som inte startar sin verksamhet eller fristående skolor som upphör medför att kommunen ska ha en beredskap och en överkapacitet som troligen medför högre kostnader per elev. Det är kanske en sak man ska titta på. För mig är det självklart att kommunen borde ha möjlighet att fatta det avgörande beslutet vid godkännande av en ny fristående skola. Det skulle alltså innebära att för att Skolverket ska kunna godkänna en fristående skola som bidragsberättigad ska kommunen i fråga ha tillstyrkt ett sådant beslut. Jag tror också att det är viktigt att kommunen ska ha möjlighet att bedöma kvalitet i all skolverksamhet som erbjuds barn och ungdomar i kommunen och som finansieras med offentliga medel. Jag menar att den kommunala uppföljningen och utvärderingen av fristående skolor borde stärkas. En kommun skulle vara skyldig att inkludera fristående skolor i den uppföljning och utvärdering som kommunen gör av sina egna skolor. Det skulle innebära att kommunen måste ha insyn i verksamheten hos en fristående skola som får offentligt bidrag. Det skulle också innebära att den fristående skolan skulle vara skyldig att delta i kommunens uppföljning och utvärdering. Jag vill bara säga att jag använder fristående skolor som begrepp till dess vi eventuellt har ändrat till något annat. En annan sak som Ana Maria Narti tog upp var den intressanta diskussion som vi har haft många gånger. I läroplanerna, både för det obligatoriska skolväsendet och för gymnasieskolan, anges att undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell. Och att undervisningen inte ska ta ställning för en viss trosuppfattning utan i stället uppmuntra till eget kritiskt sökande efter kunskap och ge stöd i skapandet av en egen världsbild är grundläggande i en demokrati. Jag tror att vi allihop ställer upp på det. Jag har fortfarande svårt att hantera den här frågan när vi säger att vi ska ha en icke-konfessionell undervisning och samtidigt ska lämna offentliga medel till fristående skolor som drivs på konfessionell grund. Men jag tycker att det vore intressant att titta djupare på det här, hur det förhåller sig. Sedan ska jag avslutningsvis, herr talman, säga att idén om en demokratisk skola som mötesplats för elever med olika social och kulturell bakgrund är en hörnsten i Vänsterpartiets politik. Vi vill därför utveckla och förbättra den kommunala skolan. Av den anledningen har vi också varit kritiska - vi har ofta varit ganska ensamma i kritiken - till den expansion av de fristående skolor som har skett. Vi har i en rad motioner föreslagit förändrade regler som, utifrån vårt perspektiv, har syftat till att skapa mer rättvisa villkor mellan kommunala och fristående skolor. Vad vi har lyft fram i den reservation vi har är alltså vår bedömning att det behövs en ganska bred översyn av samhälleliga konsekvenser på det här området. Det är därför jag har yrkat bifall till den.

Herr talman! Jag ska försöka förklara för min kamrat, Lennart Gustavsson, hur det kan gå till när man är verksam i en konfessionell skola samtidigt som man uppmuntrar kritiskt tänkande och demokratiska grundläggande attityder. Det är precis samma sak som att befinna sig i skolan som lärare och vara medlem i Vänsterpartiet eller Folkpartiet. Att jag är medlem i Folkpartiet betyder inte alls att jag använder min undervisningstimme till att värva medlemmar till mitt parti. Jag berättar för eleverna och diskuterar med eleverna om olika partier och om min politiska tro, men jag använder mig inte av den fördel jag har som lärare för att förstärka min organisation. Precis på samma sätt kan en troende människa i en konfessionell skola berätta om att han eller hon är katolik, men han respekterar protestantismen och kan beskriva islam och livsuppfattningar som grundar sig på ateistiska bilder av livet. Det är helt möjligt. Det viktigaste är att det är nödvändigt. Vi som lärare får inte gömma oss bakom en falsk mask av objektivitet. Vi har våra övertygelser. Vi har våra trosuppfattningar, eller vi är ateister. Det ska vi bekänna inför barnen. Att ljuga för barnen, att låtsas att man är ett slags docka utan tro är direkt destruktivt.

Herr talman! Jag är helt överens med mycket av det som Ana Maria Narti säger. Det är det sista; man ska inte ljuga eller förställa sig inför barn. Det är bland det sämsta man kan göra. Det vet jag mycket väl efter en lång yrkeserfarenhet. Jag har aldrig heller skämts för att presentera vad jag tycker i en mängd olika saker. Jag tror att det är viktigt att man som lärare vågar göra det i sin profession. Det jag försökte problematisera var egentligen någonting helt annat. Jag menar att vi kanske borde titta djupare på det. Jag försöker anlägga en ganska ödmjuk inställning i den här debatten för att föra den framåt. Jag är ibland lite trött på att vi står och slänger de stenhårda argumenten i huvudet på varandra. Jag tror att vi alla är överens om att undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell. Jag tycker att det är lite grann det jag pratar om. Det är en grundbult i den svenska skolan. Samtidigt säger vi, ibland med hänvisning till en del internationella överenskommelser, att vi ska uppmuntra fristående skolor som drivs på konfessionell grund och också ge offentliga medel till dem. Jag har svårt att få det att gå ihop. Jag har en konkret fråga. Delar Ana Maria Narti uppfattningen att en grundläggande punkt i det svenska obligatoriska skolväsendet är att undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell?

Herr talman! Om jag säger som jag redan har gjort under mitt anförande, att skolorna oavsett om de är konfessionella eller inte absolut inte får bedriva religiös indoktrinering säger jag precis vad du säger med andra ord. Men att erkänna att man tror på någonting och beskriver den trosuppfattningen är en helt annan sak. Jag vill också påminna Lennart Gustavsson om påvens begravning. Man kan säkert kritisera den döde påven för väldigt mycket, men man kan absolut inte förneka att hans gärning har varit mycket viktig för demokratiseringen av det kommunistiska Östeuropa. När man ser vilken kärlek väldigt många människor och unga människor bär på till den här gamle mannen är det lite svårt att helt säga ifrån. Det kanske finns något mycket värdefullt i dessa människors upplevelser. Vad är det som ger den utomstående, den som inte delar denna kärlek, den som inte delar denna entusiasm, rätt att se ned på detta hav av kärlek?

Herr talman! Jag ska inte kommentera påvens begravning. Däremot vet vi att han är död. Jag konstaterar att Ana Maria Narti säger att icke-konfessionell undervisning är okej. Jag tycker att man i skolan ska kunna presentera olika trosuppfattningar utifrån sina grundläggande värderingar och sin syn och utifrån den professionalitet man äger som lärare kunna föra dialogen utan att för den skull direkt påverka eleverna till att bli folkpartister, vänsterpartister eller muslimer eller något annat. Det tror jag att man klarar av inom professionen. Men jag har svårt att greppa vad det är som hindrar att man kan göra det inom den existerande icke-konfessionella skolan. Det måste ju finnas en anledning att man väljer att skapa en skola med en konfessionell grund. Det måste finnas en anledning till det. Det är det jag skulle vilja att man fick titta lite mer och lite djupare på.

Herr talman! Jag ska först säga att det var reservation 19 som jag ville yrka bifall till. Jag råkade säga fel, och det behöver komma in i protokollet att det var den det handlade om. Värdeneutralitet finns inte, Lennart Gustavsson. Det kan vi tala om hur mycket vi vill, men varje person har en uttalad åskådning, en livsåskådning, antingen den har en religiös bakgrund eller inte. Ibland talar vi om den dolda läroplanen i den vanliga skolan. Ibland, vill jag säga, är den inte särskilt dold. Jag minns hur mina lärarkompisar på 70-talet gick med stora Mao-märken och var väldigt uttalade med sin kommunistiska inriktning. Det var i den vanliga skolan. Så att tala om att det finns någonting som är värdeneutralt kan vi glömma. Frågan är vad Lennart Gustavsson är så rädd för. Och vad vill han ska göras mer? Jag skulle förstå det här om det var en nyhet, att vi inte hade haft några sådana här skolor förut, men nu har vi haft dem i en massa år, och en massa saker har gjorts, som jag talade om i min inledning. Till och med har Skolverket fått ett särskilt uppdrag, trots att de har granskat och granskat och ägnat nästan hundra procent av sin granskningsverksamhet åt just de här skolorna, varit där dagar, veckor i ända, pratat med elever, pratat med lärare och deras slutsats är att skolornas verksamhet inte strider mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för all utbildning inom det offentliga skolväsendet. Vad behövs mer?

Herr talman! Nej, värdeneutralitet finns inte. Jag tror att det samtal som jag och Ana Maria Narti hade här också tyder på det. Naturligtvis har man utifrån sina erfarenheter och sina övertygelser värderingar i olika frågor. Jag försöker att tydliggöra att utifrån den professionalism jag eller du har som lärare kan vi ge eleverna en möjlighet att fatta beslut. Sedan har vi de grundläggande värderingar som vi har pratat om utifrån värdegrund och sådant som vi har diskuterat många gånger. Jag tror inte att Skolverket använder nära nog hundra procent av sina resurser för att granska de fristående skolor som drivs på konfessionell grund. Jag kan ställa en fråga för att jag ska förstå det hela lite bättre. Vad är anledningen till att man vill starta en fristående skola på konfessionell grund för att sedan bedriva en undervisning som ska vara icke-konfessionell?

Herr talman! Det är uppenbart så att Skolverket har ägnat alla sina resurser tidigare åt just de konfessionella skolorna - fristående över huvud taget men mest de konfessionella. Man kan gå tillbaka och titta i deras verksamhetsplaner. Då ser man det. Nu har de fått nya uppdrag av regeringen. Äntligen ska alla skolor granskas, och det ska göras under en sexårsperiod. Det är ett väldigt bra beslut, tycker jag. Jag undrar hur många konfessionella skolor som Lennart Gustavsson har besökt. Har du besökt någon konfessionell skola? Då tror jag att den här rädslan skulle försvinna lite grann. Det är inte så att det står en massa predikanter i de här klassrummen och försöker missionera och pådyvla eleverna en viss trosuppfattning. Men man har sin bakgrund. Man vill betona, till exempel att man tar sin etiska utgångspunkt i kristendomen, i judendomen eller i islam i vissa förekommande fall. Det har man rätt att göra enligt svensk skollag. Det är inte så att alla lärare i en arabisk skola är muslimer till exempel eller i en kristen skola tillhör någon frikyrkorörelse eller något sådant. Det finns alldeles "vanliga" människor som fungerar som lärare i de här skolorna. Det är framför allt inte bara föräldrar som tillhör samma trosriktning som väljer de här skolorna. Det är ett väldigt brett spektrum. Man gör det av olika anledningar. Man kanske tycker att det är en lugnare miljö. Det kanske är en tryggare miljö eller man kanske tycker att det är bra att man ägnar sig lite mer åt värdegrundsfrågor i de skolorna. Besök dem! Jag vill uppmuntra till det.

Herr talman! Ja, jag har besökt ett antal fristående skolor som drivs på konfessionell grund. Jag har diskuterat med dem ungefär på det sätt som vi diskuterar här och nu. När det gäller frågan om att alla skolor ska granskas kan jag instämma i Inger Davidsons synpunkter att det är bra. Det är naturligtvis bra i det styrsystem vi har för den svenska skolan att vi har olika system för att följa upp och granska kvaliteten. Självklart ska vi göra det. Jag är nästan säker på att jag inte delar Inger Davidsons uppfattning att de här skolorna inte verkar segregerande och förhindrar det som jag säger är viktigt, nämligen att den offentliga obligatoriska skolan i Sverige skapar mötesplats för en mängd olika elever med bred och olika bakgrund. Vi ska ha en skola som ska verka i ett mångkulturellt samhälle. Därför tror jag att det mänskliga mötet mellan elever och barn med erfarenheter från olika kulturer är viktigt att skapa.

Fru talman! Lennart Gustavsson vill belysa allt gällande konfessionella friskolor utom kunskapsresultat och trivsel. Han har över huvud taget inget elevperspektiv i det han vill granska utan enbart ett system- och överhetsperspektiv. Det är systemen som ska värnas inte elevernas möjlighet till en god skolgång. Få skolor är så granskade som de kristna friskolorna. Man har inte funnit några värdegrundsproblem. Det finns skolor där det har förekommit kränkningar, värdegrundsproblem, lydnadstvång och problem för barn med särskilda behov - dessutom under lång tid. Jag tänker då till exempel på den kommunala skolan i Knutby. Där förekom allt det som Vänsterpartiet försöker pådyvla konfessionella friskolor. Där användes offentliga medel på just det sätt som Vänsterpartiet vill ta avstånd från i sitt särskilda yttrande på s. 33 i dagens betänkande. Vilka generella åtgärder föranleder det Lennart Gustavsson att nu kräva vad gäller mindre kommunala skolor i glesbygd? Ska de stoppas? Ska de särgranskas? Ska vi kräva redovisningar? Jag har inte hört något som helst sådant förslag. Det är alldeles uppenbart, precis som Lennart Gustavsson själv säger, att han inte förstår varför konfessionella kristna friskolor behövs. Därom är vi alldeles överens. Det är knappast heller poängen med dem. Poängen är att föräldrarna förstår och att skolorna efterfrågas. Lennart Gustavsson vill alltså överpröva det behov som barn och föräldrar själva ser. Det är ett tydligt överhetsperspektiv. Det vilar inte på saklig grund. Det bör fullkomligt avvisas.

Fru talman! Jag inledde med att prata om att jag menade att det fanns ett behov av att göra en översyn av samhälleliga konsekvenser, som vi har i vår reservation, för det regelverk vi har för de fristående skolorna. Jag var inte enbart problemfixerad, om du lyssnade på vad jag sade. Jag hävdade också att man måste se på vad som händer i skolan. Jag nämnde sådant som jämställdhet, segregation, skoldemokrati och inflytande. Du har en hyfsat förutfattad mening. Om jag säger att man ska titta på de sakerna utgår du ifrån att jag med automatik har tagit ställning i frågan. Jag har försökt att vara seriös när jag har lyft fram behovet av en översyn. En översyn kan naturligtvis mycket väl visa på erfarenheter och konsekvenser där du kanske skulle säga: Vad var det vi sade? Eller: Det var roligt att få veta det också. Vi måste våga granska det som händer och har hänt. Under den föregående debatten om gymnasieskolan var det en ganska stor jeremiad över hur eländigt tillståndet var. Jag tror inte att tillståndet är så eländigt som det beskrevs i den debatten. Jag tror inte heller att all lycka som ibland påstås komma genom de fristående skolorna kommer ur det regelverk som finns.

Fru talman! Jag tror att Lennart Gustavsson kan lyckas sälja in sig själv som ganska många olika saker i politiken men knappast som att han inte skulle vara en särdeles problemorienterad politiker vad gäller de konfessionella friskolorna. Han försöker säga att jag har en förutfattad mening om vad han tycker att granskningen ska visa. Låt mig därför citera vad Lennart Gustavsson själv skriver på s. 33 i dagens betänkande, eftersom han själv uppenbarligen har glömt, förnekat, förträngt och backat från det han skriver. Jag citerar: "Jag ställer mig därför frågande till hur de fristående skolor som drivs på konfessionell grund uppfyller detta grundläggande krav." Det syftas då på allsidighet i undervisningen. Lennart Gustavsson ifrågasätter ju detta. Det är precis det som det här syftar till. Sprid misstro, underkänn varje granskning som kommer fram till annat än vad Lennart Gustavsson själv vill. Här har skett särskilda granskningsåtgärder från Skolverkets sida, till och med starkt politiserade sådana, på uppdrag av regeringen. Man gjorde en typ av granskning som annars bara förekommer i skolor där man har akuta situationer som man har fått anmälningar om. Här gjordes oanmälda besök. Man fann inget problem. Lennart Gustavsson vet ju bättre. Han vet alldeles särskilt bättre än alla föräldrar som väljer dessa skolor med alla inbyggda dolda problem som han försöker pådyvla dem. Det har ju förekommit att skolor har haft exakt den typ av problem som Lennart Gustavsson försöker larma om, men det har varit i en liten kommunal skola i glesbygd. Om det fanns någon intellektuell hederlighet från Vänsterpartiets sida skulle detta föranleda kraftfulla krav på stärkt kvalitetsgranskning av den typen av skolor. Det har jag aldrig någonsin hört. Här står man i stället för en politik där elever kan traska igenom hela sin skoltid i en kommunal skola utan att skolan någonsin hamnar under kvalitetsgranskning från Skolverket. Hur är detta förenligt med den upprördhet över skolans kvalitet som Lennart Gustavsson försöker ge sken av? Jag tror, som sagt, att Lennart Gustavsson kan sälja sig som många olika saker men knappast som en politiker som inte är problemfixerad vad gäller konfessionella och kristna friskolor.

Fru talman! Jag undrar om herr Tolgfors utifrån den benämningen kan sälla sig till skaran av problemorienterade. Jag ska använda min tid till att kommentera behovet av kvalitetsgranskningar på de kommunala skolorna. Jag vet inte i vilken utsträckning jag som vänsterpartist har sagt att vi inte ska granska dem. Jag sade i ett tidigare replikskifte att en viktig del i det styrsystem som vi har valt att ha inom det svenska utbildningsväsendet är att ha kvalitetsuppföljningar och kvalitetsredovisningar. Naturligtvis ska alla skolor vara bra skolor, som någon sade tidigare. Det gäller även de kommunala skolorna, och naturligtvis ska brister och felaktigheter inom den kommunala skolan påpekas och åtgärdas. I det här sammanhanget blir det lite märkligt för mig när man från moderat håll trycker så hårt på behovet av kvalitetsredovisningar, uppföljningar, tillsyn och så vidare. Det vore en logisk självklarhet att man såg till att kommunerna hade ansvar för tillsynen gentemot de fristående skolorna, och samtidigt att de fristående skolorna såg det som positivt att få ingå i den kommunala tillsynen och ha ett ansvar att rapportera in till dem.

Fru talman! Jag vill också börja med att yrka bifall till reservationerna nr 1 och 11. Jag ska villigt erkänna att jag har haft en ganska skeptisk inställning till de fristående skolorna. Den skepsisen har dock minskat successivt ju mer jag har lärt mig om hur de fungerar. I dag anser jag att de är en väldigt viktig del av det svenska skolsystemet. De medverkar till att öka öppenheten och valfriheten för elever och föräldrar, vilket är positivt. Bakom dessa skolor finns ofta också människor med ett starkt engagemang och en vilja att utveckla skolan. Självfallet är det en kraft vi bör ta till vara, särskilt som många fristående skolor medverkar till att olika pedagogiska inriktningar får möjligheter att utvecklas. Ibland kan en fristående skola vara ett sätt att bevara en skola i glesbygd som annars hotas av nedläggning. Jag tror att de här olika typerna av skolor kan stimulera varandra. Ibland hävdas det att de fristående skolorna på något sätt skulle vara på väg att konkurrera ut den kommunala skolan. Det är en våldsam överdrift. Mellan 5 och 6 % av landets grundskoleelever och mellan 8 och 9 % av landets gymnasieelever går i fristående skolor. Den stora majoriteten kommer vad jag kan förstå även i framtiden att gå i kommunala skolor. Det borde i dagens läge vara en självklarhet att landets skolor ska verka och utvecklas på någorlunda likvärdiga villkor. Kommunala och fristående skolor ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Vi har inte kommit riktigt så långt än, av debatten att döma. I det här betänkandet pekar vi på några exempel på vad man borde justera. Barn med funktionsnedsättning ska ha samma möjlighet att ta del av de fristående skolorna. Intagningsreglerna för gymnasiet bör ses över och bli mer konkurrensneutrala. Fristående skolor ska ges möjlighet att erbjuda undervisning inom individuella program. Fristående skolor för vuxenutbildning måste tillåtas. Kommunen bör bidra med skolskjuts för elever i fristående skolor om detta inte innebär merkostnad för kommunen. Om alla kunde enas om att skolor ska få verka på likvärdiga villkor oberoende av driftsform vore detta knappast något problem. Vad de fristående skolorna efterlyser i dag, vad jag förstår efter de kontakter jag haft, är arbetsro. Man vill arbeta långsiktigt för att skapa en så bra utbildning som möjligt för sina elever. Tyvärr verkar inte denna arbetsro infinna sig än, trots att de här skolorna diskuterats i 15 år vid det här laget. Det verkar som om kritikerna laddar om igen, kanske inför valet 2006. Som jag ser det måste målsättningen vara att vi ska ha en bra skola som ger bra kunskap för landets alla elever vare sig de går i kommunala eller fristående skolor. Därför bör vi satsa krafterna på att åstadkomma ett långsiktigt hållbart system för de fristående skolorna - men naturligtvis också för de kommunala. De ska behandlas lika och granskas lika. Vi ska se till att alla svenska elever får en bra undervisning.

Fru talman! Även i debatten om detta betänkande är det egentligen Mikaela Valtersson som står för inlägget, men jag lånar min röst åt henne eftersom hon har förlorat sin. Fru talman! Man kan undra varför detta betänkande har en egen debatt. De fristående skolorna borde väl vid det här laget ses som en del av svenskt skolväsende och inte som en udda företeelse. För de flesta elever och föräldrar som väljer skola är nog inte det viktiga vem som råkar huvudman utan om det är en bra skola eller inte. Etableringen av friskolor har inneburit något mycket positivt för det svenska skolväsendet. Friskolorna har gett barn och föräldrar en större mångfald och valfrihet när det gäller deras utbildning. Vi måste ha skolor som håller de kvaliteter och profiler som medborgarna vill ha. Antalet elever som väljer att gå i en fristående skola ökar. Friskolorna har tillfört och tillför mycket i form av skolutveckling och nytänkande i Sverige, vilket också inneburit en positiv utveckling för de kommunala skolorna. Låt oss vara positiva till det och ytterligare främja en utveckling där alla skolor är fria och där vi får en stor pedagogisk mångfald oavsett huvudman! Jag vill betona att det är viktigt med en mångfald av pedagogiska metoder och innehåll även i den kommunala skolan. Vi måste bedöma skolor utifrån innehåll och kvalitet och ha en bra tillsyn över hur man lever upp till de regler vi fastställer i stället för att fokusera på vem som driver en skola. Vi måste alltid främst ha barnens och elevernas bästa för ögonen. Det gäller politiker, skolledare och alla som finns ute i våra skolor. Skolan har en viktig roll som förmedlare av samhällets syn på demokrati, jämställdhet och medborgares rättigheter och skyldigheter. Vi tycker från Miljöpartiet att skoldebatten och de förslag man lägger fram ska inrikta sig på innehållet och kvaliteten i skolan snarare än på vilken huvudman det råkar vara som driver en skola. Dit hör frågor om skolans uppdrag och hur det förvaltas, lärarrollen, elevinflytande och skolans förmåga att ta vara på varje elevs unika begåvning. Detta uppdrag gäller oavsett om skolan barnet går i råkar vara kommunal eller fristående. Vi vill ha lika villkor för olika huvudmän att verka. Precis på samma sätt vill vi ha lika möjligheter för alla elever att kunna välja profil på sin utbildning. Att ge lika villkor ska enligt vårt sätt att se inte betyda att man inskränker de fristående skolornas frihet utan att man i stället ökar de kommunala skolornas frihet. Undersökningar visar att lärare som arbetar på fristående skolor trivs bättre och känner att de har större möjlighet att påverka sin arbetssituation, att man blir mer sedd och att ens ambitioner bättre tas till vara. Dessa framgångsfaktorer bör man studera närmare och ta till sig i andra delar. Vi anser att det är viktigt att även fristående gymnasieskolor har rätt att starta individuella program. Detta är viktigt för elevernas skull. Om jag som elev inte har klarat Godkänt i till exempel engelska ska jag naturligtvis ha samma möjligheter som mina kamrater att välja den skola jag vill. Friskolor är också ofta små enheter och har en pedagogik som gör att de är väl lämpade att ta hand om elever som behöver extra stöd och passar många gånger dessa elever bättre. Detta hör till de förslag som just nu diskuteras i förhandlingar om den nya skollagen mellan vårt parti, Socialdemokraterna och Vänstern. Därför avstår vi från att yrka bifall till det i dag, men det är ett viktigt krav från oss i dessa förhandlingar. Vi har två gemensamma fempartireservationer i dagens betänkande. En handlar om det självklara att ge huvudmännen lika villkor att verka. För att kunna ta till vara den positiva drivkraft som friskolor och elevers möjlighet att välja skola kan utgöra är det viktigt att alla skolor, fristående som kommunala, får verka under likvärdiga villkor. Vi vill också understryka att fristående skolor har en betydelsefull roll i det svenska skolväsendet, inte minst genom den mångfald av olika pedagogiska inriktningar som de representerar. I dag förekommer fortfarande orättvisor i till exempel ersättningssystem, momsregler och sanktionsregler. Den andra handlar om att få ett sista datum för besked om tillstånd från Skolverket. Det handlar i praktiken om att ge rimliga planeringsförutsättningar för de fristående skolorna. Det bör finnas ett sista datum för när fristående skolor bör få sina besked om de får starta friskola för att de i god tid ska kunna förbereda sin start till nästa hösttermin om de får tillstånd. Även besked om avslag är viktigt att få tidigt så att skolan kan hinna med att eventuellt överklaga avslaget eller ansöka på nytt i nästa ansökningsomgång. Det behövs bättre sanktionsmöjligheter för tillsynsmyndigheten. Skolverket måste få möjlighet till ytterligare en sanktion, böter, precis som Skollagskommittén föreslår. Sanktionerna för de olika huvudmännen bör bli mer lika. Det är inte rimligt att friskolorna ständigt lever under hotet om indraget tillstånd medan den yttersta åtgärden för de kommunala skolorna, att regeringen tar över och tvångsförvaltar skolan, aldrig någonsin använts. Vägen till den yttersta åtgärden måste vara lika lång om vi vill ha lika regler att verka inom. Vi anser att även en kommunal skola som en sista åtgärd måste kunna stängas om det är kraftiga missförhållanden som ej rättats till trots påpekanden. Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 11.

Fru talman! Det är skönt när en spänning släpper. En spänning har släppt för mig. Debatten har nu dragit ut så långt på tiden att jag missat mitt flyg, så nu har jag all tid i världen att koncentrera mig på dagens debatt. Jag har gått och oroat mig hela dagen för detta. Nu känns det tryggt. Vi behandlar i dag utbildningsutskottets betänkande UbU8 innehållande 45 yrkanden från allmänna motionstiden som alla gäller fristående skolor. Jag vill klargöra från början att flertalet ställningstaganden i betänkandet berör frågor som anknyter till Skollagskommitténs betänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet och som för närvarande bereds i Regeringskansliet. Arbetet med att utarbeta ett förslag till ny skollag bedrivs just nu i samverkan mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, varför vi är överens om att denna beredning bör avvaktas innan ställningstagande görs i ett antal frågor. Jag vill inleda med, för att inte glömma bort det, att yrka avslag på samtliga yrkanden och bifall till utskottets förslag. Fru talman! Utgångspunkten för Socialdemokraterna är och har alltid varit att alla skolor i Sverige ska vara bra skolor. Undervisningen ska hålla en hög kvalitet och vara likvärdig i hela landet, i alla bostadsområden och i alla olika former av skolor. Min grundläggande övertygelse är att vi tillsammans måste ta ansvar för en gemensam och bra skola som ger alla barn och ungdomar den utbildning som krävs för att de ska kunna förverkliga sina innersta drömmar. För att åstadkomma ett kvalitetslyft för den svenska skolan gick vi socialdemokrater till val 2002 på ett program för att anställa 15 000 fler lärare och andra specialister i skolan. Den stora skolsatsningen har beslutats här i Sveriges riksdag och genomförs nu steg för steg. Resultatet av denna öronmärkta satsning, som på intet sätt var okritiserad av oppositionen, är att tusentals nya lärare i dag står i sina klassrum och bedriver undervisning för våra elever på såväl kommunala som fristående skolor. Faktum är att lärartätheten i grund- och gymnasieskolan har ökat varje år sedan 1997. Fru talman! En bärande princip för den nya skollagen, som vi nu diskuterar och som är under utarbetande, är just att alla skolformer ska ha en så långt möjligt gemensam reglering, oavsett om huvudmannen är en kommun eller en enskild. Jag är övertygad om att detta är rätt och riktigt. Jag hoppas verkligen att de partier som i dag har höjt rösten för att kräva likvärdiga villkor och krav på fristående och kommunala skolor står fast vid detta när förslaget till nya skollag diskuteras och voteras i denna kammare. Rätten och möjligheten att välja pedagogisk inriktning för undervisningen är självklart värdefull för elever och föräldrar. Men ingen elev eller förälder ska känna sig tvingad att välja bort en skola för att den är dålig. Vi socialdemokrater har därför en principiell uppfattning att den skola som ligger närmast hemmet ska hålla en hög kvalitet. Under denna debatt har vi fått höra att de fristående skolorna har bidragit till ökad mångfald och pedagogisk förnyelse. Jag kan också vittna om det. Jag har själv besökt många fristående skolor där detta otvivelaktigt är sant. Men jag har också besökt fristående skolor där upplägget och innehållet inte är något annat än en karbonkopia av den kommunala skolan, bara enskild. Om vi ska vara ärliga tror jag nog att det finns båda delarna. När friskolorna först etablerades var det ofta personal och föräldrar som drevs av en pedagogisk idé som startade skolorna. I dag dominerar de stora aktiebolagen. Det är inte ovanligt att dessa utbildningskoncerner är ägare till fem-tio skolor. Problemet är då inte att skolornas ägare i dag heter Tultra Utbildnings AB, Baggium AB, Learnia AB eller Walthers Gymnasium AB. Problemet uppstår, som vi ser det, då dessa koncerner ställer höga avkastningskrav på de enskilda skolorna, när skattepengar som är avsatta för att investeras i våra barns och ungdomars utbildning i stället används till aktieutdelning. Är detta verkligen klokt? Varför säger Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet inte ett ord om den segregation som ökar i Utbildnings-Sverige? Vi kan tydligt se ett växande gap mellan skolor med låg respektive hög status. Jag påstår inte att segregationen är friskolornas fel. Men jag har sagt det förut och jag säger det igen, den stora skiljelinjen i svensk utbildningspolitik går mellan de partier som är beredda att försvara alla elevers rätt till en likvärdig utbildning och de partier som accepterar att vissa skolor förfaller. Moderaternas krav på en enhetlig skolpeng är det tydligaste exemplet på detta. Jag vet inte om vi ska tolka Moderaternas nya besked om att skolpengen inte ska införas nästa mandatperiod som ett tillnyktrande eller bara en taktisk reträtt. Oavsett Moderaternas bevekelsegrunder är det viktigt att se att en nationell skolpeng i kombination med vinstdrivande skolkoncerner skapar direkt farliga ekonomiska drivkrafter för fristående skolor att välja att ta emot bara de mest lönsamma eleverna. Detta marknadstänkande i skolan vill vi socialdemokrater motarbeta. Det var ett tankefel att i så hög grad satsa på friskolorna, utbrast Fredrik Reinfeldt på Moderaternas kommundagar i Örebro för några veckor sedan. Fru talman! Jag måste fråga mig på vilket sätt denna Moderaternas omsvängning även i den här frågan återspeglas i dagens debatt eller i dagens reservationer. Jag ser inte mycket av det. Inte ett ord från Tolgfors om de faktiska problem många kommuner har runtom i Sverige när det gäller att planera och finansiera skolan för alla kommunens elever. Inte ett ord från Moderaterna om krav på ökad rättssäkerhet för den enskilde eleven som valt en friskola som kanske senare går i konkurs eller läggs ned. Inte ett ord om de elever som vi kunde följa på tv för några veckor sedan, som inte skulle få sin högskolebehörighet, trots tre års floristutbildning, bara för att undervisningen inte motsvarade de nationella kraven. Inte ett ord om de elever som i dag kanske inte ens har förstått att friskolor i dag inte är skyldiga att spara och arkivera slutbetygen - bara för att ta några exempel som belyser Moderaternas blinda fläckar i skolpolitiken. Om Moderaterna ska vara trovärdiga när det gäller att fristående skolor och kommunala skolor ska behandlas likvärdigt krävs mer än ett pressmeddelande från en kommunkonferens. Då tycker jag att Sten Tolgfors ska orka tala inte bara om alla fördelar med friskolor utan faktiskt också om de problem och utmaningar som både kommunala och fristående skolor står inför i dag.

Fru talman! Låt mig först säga att det är trevligt att Mikael Damberg fortfarande finns hos oss här i kammaren. Jag hade möjligen tyckt att det varit ännu trevligare om skolministern hade tyckt att det var värt att diskutera skolfrågor i riksdagen och inte bara på konferenser med särskilt inbjudna personer. Låt mig också säga att det Damberg sade nyss i talarstolen, att Moderaterna skulle förordat en enhetlig skolpeng, är fullständigt fel. Thomas Östros, salig i politisk åminnelse i skolfrågorna, har här i kammaren tvingats erkänna detta. Det är möjligt att Damberg där ligger efter en del. Det gäller i så fall också när han påstår att vi inte är för ökad kvalitetsgranskning av alla skolor på samma villkor. Jag konstaterar att vi här i dag ser ett sönderfallande vänsterblock. Miljöpartiet gör upp med de borgerliga partierna och kommer att fälla Socialdemokraterna i nästa votering vad gäller friskolorna. Vänsterpartiet har börjat backa. Skulle varje skola granskas vart sjätte år, som regeringen har sagt, eller inte? Det svävar man på målet om. Är Socialdemokraterna för att Skolverket inte längre ska vara den som granskar friskolor utan att det i stället bara ska vara kommunerna, som Vänsterpartiet antytt i dag. Vi ser ett sönderfallande vänsterblock. Inte ett enda barn kommer att lära sig någonting mer på grund av den friskolenegativa politik som regeringen bedriver. Jag måste säga att jag tycker att Mikael Damberg och Socialdemokraterna är så underbart inkonsekventa vad gäller synen på skattepengar. Det är okej att bygga en skola med skattemedel och att det blir vinst på det. Det är okej att möblera skolan, att sälja svarta tavlor, att sälja krita och att göra vinst på det. Det är skattemedel. Det är okej att städa skolan och få betalt med skattemedel och att röja snö. Men Gud nåde den som gör vinst på att man håller hög kvalitet i undervisningen. Då är det plötsligt fel att göra vinst på skattepengar. Följer man konsekvensen av det resonemang som Damberg och Socialdemokraterna för ska hela den offentliga upphandlingen avskaffas därför att det är fråga om att företag kan göra vinst på skattepengar. Vi pratar bara om kvalitet i undervisningen för barnen. Damberg och Vänsterpartiet får hålla på och fixera sig vid huvudmannaskap.

Fru talman! Den här debatten handlar kanske inte om sönderfallet i vänsterblocket eller den splittring som finns på den borgerliga kanten i synen på skolpolitik. Det vore en intressant debatt att ta rent allmänt. Att Miljöpartiet har gått ihop med de borgerliga partierna i en rad friskolefrågor genom åren är knappast ett nytt fenomen. Om Tolgfors inte har noterat det är det snarare praxis än en nyhet och ett nytt sönderfall. Tolgfors och Moderaterna förstår uppenbarligen inte vilka drivkrafter det skapar i skolan att man kopplar både vinstkrav och nationell skolpeng till eleverna. Om man bygger skolan påverkar inte det vilka barn som ska gå i skolan. Om man inreder klassrummet påverkar inte det vilka barn man vill ha till skolan. Det som är skillnaden här och som man måste se upp med är när man skapar system i skolan, i sjukvården eller på andra ställen som gör det lockande och till och med lönsamt att vinna elever, som Tolgfors tidigare sade i sitt inlägg, och kanske riskera att förlora elever. Jag vill inte vinna elever. Jag vill inte förlora elever. Jag tycker att alla elever ska få vara vinnare och att inga elever ska sorteras bort bara för att den enskilda skolan finner det lönsamt att satsa på vissa elever snarare än ändra. Här skiljer vi oss mycket åt ideologiskt. Jag förstår att vi inte kommer överens i den frågan, men jag tror att svenska folket nog ser ganska oroligt på Moderaternas ingångar om att ha en skolpeng, lika för alla oavsett var någonstans i Sverige utbildningen bedrivs. Jag vet, Tolgfors, att ni har skrivit i er reservation att det ska kunna vara en skillnad, beroende på om man har något dokumenterat problem ska man kunna få en högre skolpeng. Det är inte det jag talar om. Jag talar om att skolorna i Sverige kostar olika beroende på var någonstans i landet de ligger. I Norrland kostar det på grund av avstånden mer att bedriva skolverksamhet. I Stockholm kostar skolorna mer på grund av höga lärar- och lokalkostnader. I segregerade bostadsområden måste de få kosta mer, annars får de ungarna inte en ärlig chans.

Fru talman! Vi får här flera intressanta besked. Det första är att ett sönderfallande vänsterblock är praxis. Det är inte något nytt. Det är praxis. Tack för det, Mikael Damberg. Men jag saknar dina besked om Vänsterpartiet i reträtt. Hur var det med kvalitetsgranskning av skolorna? Står regeringens förslag kvar på vart sjätte år eller inte? Är det kommunerna eller Skolverket som ska sköta den? Vi skapar system där kvaliteten är drivkraft. Vilka barn ska då gå i friskolor? Det är alla som vill. Vi skickar med resurser för att det också ska vara möjligt. Det som är oroväckande för oss är att vart fjärde barn i den socialdemokratiska trekvartsskolan varje år - inte bara ett år - går ur grundskolan utan att nå kunskapsmålen. Det oroar oss. Vart tionde barn varje år - inte bara ett år - går ur grundskolan utan nationell behörighet för gymnasiet, i den socialdemokratiska trekvartsskolan som är till för några men inte för alla. Vi kan inte leva med det. Socialdemokraterna lever med det varje år. Jag kan inte heller leva med en situation där i min hemkommun någonstans mellan noll och hälften av eleverna på skolorna går ut utan att nå kunskapsmålen, beroende på den segregation som en lång rad år av socialdemokratisk politik har skapat. Jag kan inte heller leva med den syn på barn som integrationspolitiska verktyg som Damberg står för, där man uppifrån kan tala om för barnen att de inte trivs i skolan och att den inte fungerar väl, men de ska inte få välja bort den. De ska gå kvar. Det har Socialdemokraterna bestämt. Vi lägger makten och myndigheten hos eleverna. Vi skapar alternativ. Vi kvalitetsgranskar. Vi låter barnen finnas i en miljö där alla kan växa. Alla skolor ska vara bra, har vi hört Damberg säga upprepade gånger. Socialdemokraterna ansvarar för en situation där det inte är så. Det finns skolor i Sverige där kanske bortåt två tredjedelar av eleverna går ut utan att nå kunskapsmålen. Socialdemokraterna ansvarar. Det är inte vinst som är hotet. Det är inte friskolor som är hotet. Det är en socialdemokratisk skolpolitik som inte fokuserar på kunskap. Det har statsministern själv erkänt. Läs TT från december. Det handlar om bristande kunskapsfokus.

Fru talman! Vem som är på reträtt och vem som kapsejsar i politiken, kan man fråga sig. Moderaterna backar på i stort sett alla frågor. Just nu backar ni också i den här debatten och säger att den nationella skolpengen var feltänkt, förhastat tänkt, inte genomtänkt. Därför går det inte att genomföra en nationell skolpeng nu. Eller så är det bara taktik, som så många andra av Fredrik Reinfeldts utspel verkar vara, det vill säga att skjuta obehagliga frågor framåt. Jag förstår varför man gör det. En faktisk debatt om en nationell skolpeng i Sverige skulle innebära att Stockholmsregionen skulle förlora i snitt 1 miljard kronor. Det är 1 miljard kronor som skulle behövas för att förbättra undervisningen i många av de segregerade bostadsområden och skolor där kanske 50 % av eleverna lämnar skolan utan fullständiga resultat. Menar man allvar med en politik som ger alla elever chansen att lyckas i skolan, måste man våga omfördela. Man måste prioritera resurser. Man kan inte säga att alla skolelever har ett pris och smeta ut pengarna överallt. Det är, antar jag, samma anledning till varför Moderaterna röstar nej till de 225 miljoner kronorna som regeringen har avsatt för att stödja just skolutvecklingen i segregerade bostadsområden. Det är ytterligare ett exempel på att talet om att alla elever ska få samma chans inte är så mycket värt. Man ska ta på allvar de risker som finns med att koppla ihop ett vinstbegrepp i skolan med en drivkraft där skolor kan tjäna pengar på att ta in elever som är lättare att hantera eller lättare att lära. Ser man inte den konflikten - som Moderaterna uppenbarligen inte gör - ser man inte heller vilka risker detta medför. Jag tror att svenska folket kommer att se detta och se med oro på en sådan utveckling av svensk skola.

Fru talman! Hoppas att oppositionen står fast vid att alla skolor ska behandlas lika när den nya skollagen kommer, säger Mikael Damberg. Jag anar ett undertryckt hot i detta. Jag är ganska säker på att det genomförs förhandlingar i dag där man tänker snäva in de fristående skolornas villkor i den nya skollagen. Det ska bli mycket intressant att se vad man kommer fram till. Här har Miljöpartiet, som är med i den förhandlingsgruppen, ett stort ansvar för resultatet. Är det på den linjen ni tänker gå i den nya skollagen kommer ni inte att få stöd från Kristdemokraterna. Jag har en enkel och kort fråga: Varför får inte fristående skolor bedriva individuella program?

Fru talman! Jag tror inte att Inger Davidson behöver beteckna det som ett hot. Jag såg det som en möjlighet att vi skulle komma överens i kammaren om att hitta ett regelverk och allmänna regler både för kvalitet och för insyn som är mer lika än i dag mellan fristående skolor och kommunala skolor. Det kanske skulle minska en del av misstänksamheten som uppenbarligen finns i debatten. Jag ser möjligheter med en skollag som så långt möjligt är likvärdig för både kommunala skolor och fristående skolor. Det gäller insyn, granskning och kvalitet i skolan. Inger Davidson frågade om det individuella programmet. Jag tror att det är en sådan fråga som diskuteras nu när det gäller hur skollagen ska formuleras. Jag vill inte föregripa det arbetet, men anledningen till att vi inte har gått framåt i frågan tidigare har berott på att det individuella programmet inte har varit reglerat särskilt bra. Vi har sett en skiftande kvalitet på det individuella programmet i många skolor, även kommunala skolor. En del kommuner har inte gett eleverna rimliga chanser att lyckas med bra kvalitet på undervisningen. Det har vi avhjälpt genom att i den föreslagna gymnasiereformen garantera eleverna heltidsundervisning. Med det stärker man kvalitetskraven. Det är en viktig fråga. Sedan kan vi återkomma till frågan om huruvida det ska vara så också på fristående skolor.

Fru talman! Det fanns en ganska stor samstämmighet i Skollagskommittén om många av de förslag som lades fram. Det är därför min misstänksamhet är stor när man nu börjar med nya förhandlingar. Den har också sin bakgrund i det ständiga misstänkliggörandet av de fristående skolorna, som faktiskt kommer från både i hög grad Socialdemokraterna och framför allt Vänsterpartiet. Det får vi ta när det kommer, så det kan vi lämna därhän. Detta med det individuella programmet är ett sätt att insnäva för de fristående skolorna. Om de inte kan erbjuda det individuella programmet kan de inte heller vara öppna för alla elever. Nu säger Mikael Damberg att det ska diskuteras i samband med skollagen. Vi har aldrig fått något besked om varför det har varit så. När förslaget om den nya gymnasiereformen lades fram sade man nej, men egentligen utan någon som helst motivering. Det är därför jag tycker att det är så intressant att få reda på varför man gör så. Det har gått år efter år, och sedan kanske man möjligen kommer fram till en skollag i slutet av det här året där det kan ges möjlighet för även fristående skolor att bedriva ett individuellt program. Jag förstår ärligt talat inte detta. Riksdagen får fatta beslut. Riksdagen är överställd regeringen. Om det finns en majoritet i riksdagen som tycker så - vi vet att Miljöpartiet gör det, det skulle gå att genomföra något bra här - varför kan inte även socialdemokratiska politiker tänka sig att delta i ett sådant resonemang här? Det vore spännande.

Fru talman! Jag tror att jag står här och deltar i ett sådant samtal nu. Jag tror inte att socialdemokrater är rädda för att delta i några samtal. Jag vet också att mina partikamrater, inte minst i Stockholmsområdet, har tyckt att det är en viktig fråga. Man ser att det är en skillnad mellan olika skolor. Det nästan skapas en bild av att de fristående skolorna inte behöver ta emot elever som har problem medan de kommunala skolorna är skyldiga att göra det. Det här är ingen debatt som inte förs i socialdemokratin eller som vi är rädda för att ta här. Däremot ska man ta det hela i rätt ordning. Det individuella programmet hade stora problem. Vi såg stora problem med undervisningen, nämligen att den inte var tillräckligt bra. Nu tog vi ett steg i gymnasiereformen. Nu garanteras en undervisningskvalitet på det individuella programmet på ett helt annat sätt än tidigare. Då öppnas också möjligheterna att titta på hur det går att göra på annat sätt. Då ska det göras på ett smart sätt. Man ska gå igenom regelverk och alla frågor så att man känner sig säker på att en eventuell reform blir bra. Det här är en fråga som diskuteras, och jag tänker inte föregå arbetet inför skollagen - ens om Inger försöker få mig att göra det. (INGER DAVIDSON (kd): Jag trodde inte det.)

Fru talman! Mikael Damberg talar om partier som accepterar att vissa skolor förfaller. Det är ett direkt citat - jag hann skriva ned det. Men ni har haft makten under elva år, och väldigt många kommunala skolor har förfallit. Annars skulle vi inte ha de siffror vi har i dag. Accepterar ni det - inte i ord, men i handling? Det kan inte vara så att just uppkomsten av de fria skolorna plötsligt har lett till de mycket diskutabla resultat som skolsystemet i Sverige har. Det kan inte vara så att den enorma skillnaden mellan Finland och Sverige när det gäller elevernas resultat och lärarens status i samhället, allt detta, förklaras genom existensen av några få fristående skolor i Sverige. Jag tycker att socialdemokratin nu får sluta söka syndabockar, och göra friskolorna till syndabockar. Egentligen är syndarna just de som sitter i ditt parti.

Fru talman! Den som är utan skuld ska kasta den första stenen. Jag tror inte att man ska utse syndabockar på det sätt som Ana Maria Narti just gjorde när hon sade att de som har ansvaret i Sveriges riksdag eller regering är de som bär hela ansvaret för skolutvecklingen i Sverige. Inte minst hade Ana Mari Nartis partikamrat Jan Björklund - majoren, höll jag på att säga - skolborgarrådet i Stockholm under fyra års tid ett väldigt stort inflytande över svensk skolpolitik i Stockholmsregionen, där jag känner mig hemma. Erfarenheterna från de fyra åren var att skolsegregationen ökade, att skillnaderna ökade mellan fattiga och rika skolor och att resultaten varierade väldigt mycket mellan olika skolor. Ytterst - det vet Ana Maria Narti - är skolpolitiken väldigt lokal. De beslut som man fattar om att prioritera resurser men också om att satsa på skolan fattas ute i kommunen. Vi har ett ansvar för att hitta de nationella regelverken, de nationella kraven, se till att granskningen fungerar men också tillskjuta mer resurser, vilket vi har gjort, och vi har även knutit dem till öronmärkta statsbidrag för att kunna anställa fler lärare. Jag tycker att vi har tagit ett ansvar för att bidra till skolutveckling i Sverige. När det gäller jämförelsen med Finland ska jag säga kort att jag inte heller tror att de fristående skolorna i Sverige är huvudanledningen till att Sverige halkar efter Finland i kunskapsutveckling, även om Finland inte har så många fristående skolor. Jag skulle aldrig påstå detta. Jag tror att det finns helt andra och mycket djupare anledningar till att Sverige har halkat efter.

Fru talman! Tyvärr kan vi inte gå in på jämförelsen. Vi besökte Finland för inte så länge sedan, och det är väldigt mycket som man kan lära sig där. Jag vill bara lyfta fram en annan, mycket intressant socialdemokratisk reflexion: Vi har gett pengar till skolan, så många hundra miljoner hit och så många miljarder dit. Ja, det är en av de rikaste skolorna i världen. Hur förklarar du resultatet? Om man absolut inte tittar på hur pengarna används i skolan och vilka resultat man når kommer man till precis den här mycket otrevliga situationen: en enorm kostnad och dåliga resultat. Pengar är inte allt, brukar Socialdemokraterna säga. Vinst - usch, usch, usch! Aktiebolag - det är en viss potentat på väggen. Men människor som tänker ekonomiskt använder pengarna förnuftigt och får resultat. Att hela tiden kasta ut pengar och inte se hur pengarna används, och samtidigt hela tiden gömma sig bakom diskursen att vi har gett så många hundra miljoner - det hänger inte ihop. Om vinst och pengar är någonting mycket farligt borde man ge någonting annat till skolorna. Om pengar inte är en fara borde man se att en satsning, en investering, ska ge bra resultat. Det tycker jag är logiskt.

Fru talman! Min enda poäng med Finland var att man inte kan tala om den skolutveckling som har skett i Finland som ett uttryck just för fristående skolors utveckling i Sverige. Finland har mycket mindre av fristående skolor och har haft ett mycket mindre generöst system än Sverige. Jag tror inte att det är så enkelt att man kan förklara skillnaden mellan Sverige och Finland med den frågan, ens om det skulle vara frestande att i den här debatten göra en poäng av att det då kanske skulle vara tvärtom. Jag tror att pengar spelar en väldigt stor roll i skolan. Det var just därför vi efter ett 90-tal av ganska kraftiga besparingar, större elevgrupper och minskad lärartäthet såg att vi måste göra en riktad satsning på skolan, inte bara smeta ut pengarna, inte bara ge pengarna i en påse till kommunen, utan öronmärka pengarna till fler lärare och specialister i skolan. Det programmet fick ganska hård kritik i den här salen, av dem som tyckte att man inte fick öronmärka pengar, att vi lade oss i vad pengarna skulle användas till. Ytterst är det precis som Ana Maria Narti sade: Hur pengarna används är väldigt viktigt. Det avgjorde till exempel Jan Björklund i Stockholm under fyra års tid, och jag såg inte mycket resultat av den politiken.

Fru talman! Detta betänkande handlar om arbetsmiljö. I betänkandet behandlar arbetsmarknadsutskottet Riksrevisionens styrelses framställning till riksdagen om Arbetsmiljöverkets tillsyn och 110 motionsförslag från den allmänna motionstiden 2003 och 2004. I riksdagen har ett antal motioner väckts om åtgärder med anledning av stormen i södra Sverige i början av året. Några av yrkandena har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet, och dessa behandlas också i betänkandet. I motionerna från allmänna motionstiden lämnas förslag om åtgärder rörande bland annat företagshälsovård, skyddsombudsverksamhet, buller, elektromagnetiska fält och insatser för att motverka våld, hot och mobbning i arbetslivet och andra förebyggande åtgärder. I betänkandet behandlas också vissa lagstiftningsförslag avseende arbetsmiljön. Utskottet avstyrker Riksrevisionens framställning om Arbetsmiljöverkets tillsyn och samtliga motionsförslag, bland annat med hänvisning till pågående utredningsarbete respektive beredningsarbete inom Regeringskansliet och pågående föreskriftsarbete inom Arbetsmiljöverket. Fru talman! Med denna korta inledning överlämnar jag ärendet till debattörerna.