Genomförande av delar av Prümrådsbeslutet

Herr talman! I ärendet vi nu behandlar om förtursförklaring i domstol har vi socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet en gemensam reservation i vilken vi yrkar avslag på propositionen. Förslaget i propositionen är att ge en enskild möjlighet att begära förtur i domstol om oskäligt lång handläggningstid kan påvisas. För oss socialdemokrater är det självklart att mål ska behandlas så skyndsamt som möjligt. Det handlar om den enskildes situation - om det dröjer alltför länge innan domstolen kan behandla dennes mål är det försvårande för den enskilde. Det handlar också om eventuella vittnens minnesbilder av en händelse. För oss socialdemokrater är det självklart att alla mål ska behandlas så skyndsamt som möjligt och att inte den som har kunskap och tillgång till juridiskt biträde ska ges företräde på bekostnad av andras lika angelägna krav. Vi reservanter anser i likhet med flera tunga remissinstanser att en förtursförklaring i domstol skulle dels medföra en ökad administration, dels missgynna dem som är i avsaknad av juridisk kunskap eller saknar tillgång till juridiskt ombud. Vi befarar också att förtursförklaring kan komma att leda till mer begränsade resurser i andra mål, att andra mål och ärenden kan komma att få stå tillbaka till förmån för yngre mål samt att förtursförklaring i högre utsträckning kan meddelas på domstolar som har stora balanser. Risken finns för att den som inte besitter kunskaper eller har vetskap om möjligheten får sitt mål och ärende förflyttat längre bak i kön. Är det rimligt och rättvist? Anledningarna till att mål har oskäligt lång handläggningstid kan naturligtvis vara flera, men den naturligaste förklaringen är kanske bristande resurser. Vi har gång på gång med flera andra och med andra myndigheter i rättskedjan påtalat vad konsekvenserna skulle bli när regeringen i början av denna mandatperiod tillförde medel endast till polisen men inte till åklagarna, domstolarna eller kriminalvården. En hel del mål fick ställas in under en period just beroende på bristande resurser hos åklagarna. Resultatet blir naturligtvis ökade balanser och oskäligt långa handläggingstider. Nu har det meddelats att budgetpropositionen kommer att innehålla ökade resurser till hela rättskedjan, främst till polisen och något mindre till övriga myndigheter. Äntligen, men ändå för sent, har regeringen insett att mer resurser måste tillföras rättsväsendet för att man ska kunna ta igen vad som har gått förlorat under tiden. Domstolar får enligt vad som meddelats långt mindre än vad som skulle behövas. Hur ska domstolarna, som för detta år räknar med ett underskott på 180 miljoner och nästa år med dubbelt så mycket, kunna klara uppställda mål samtidigt som man genom förslaget om förtursförklaring pålägger dem ytterligare administration? Ger man nu polisen förstärkta resurser betyder det också fler utredningar som leder till åtal. Därigenom ökar antalet inkomna mål till domstolen. Förklara för oss andra hur man ska klara detta! Regeringen skriver i propositionen att man verkar fortlöpande för att rättegångsreglerna ska vara moderna och ändamålsenliga. Reglerna ska bidra till att infria medborgarnas och andra aktörers berättigade krav på att få sin sak prövad inom rimlig tid. Det handlar bland annat om utnyttjande av modern teknik, och det övervägs förändringar som syftar till att modernisera och effektivisera förvaltningsprocessen. Det pågår arbete med en ny delgivningslag som väntas bidra till kortare handläggningstider och minskad risk för inställda förhandlingar. Utvärdering ska ske om domstolarnas inre organisation och arbetsformer och så vidare. Alla dessa åtgärder som regeringen nu vidtar och som syftar till - får man anta - att minska handläggningstiderna, så att människor inte ska få vänta onödigt länge på att få sina mål och ärenden prövade inför domstol, borde man väl avvakta innan man inför en förtidsförklaring i domstol, med tanke på de konsekvenser som vi i vår reservation befarar? Utöver dessa planerade åtgärder kan vi konstatera att domstolschefen, enligt skrivningen i propositionen, redan i dag har befogenhet att bestämma vilka mål och ärenden som ska ges prioritet framför andra. Med det följer att domstolschefen kan beordra en domare att prioritera att visst mål på grund av att det har blivit, eller riskerar att bli, för gammalt. Mot bakgrund av den möjlighet som domstolschefen har i dag, de planerade åtgärder som regeringen nu vidtar, de ökade resurser som vi nu ser är för begränsade och de konsekvenser för många enskilda som en förtursförklaring skulle ge, yrkar vi avslag på propositionen om förtursförklaring i domstol och därmed bifall till vår reservation.

Herr talman! Här har vi alltså tre reservanter: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag kan instämma i den kritik som socialdemokratins företrädare har gett här i talarstolen. Vänsterpartiet delar den till fullo. För att inte ytterligare förlänga den här debatten yrkar jag härmed bifall till reservationen.

Herr talman! Kanske till glädje för en del ledamöter härinne instämmer också jag till fullo och vill inte förlänga den här debatten. Vi fick en väldigt tydlig redogörelse för den reservation vi har i ärendet. Jag yrkar bifall till den.

Herr talman! Vi pratar om en möjlighet att stärka den enskildes ställning i domstolsförfarandet: medborgarmakt. Till detta säger nej-koalitionen nej, så klart. Vi tror att det är värdefullt att låta människor ha mer makt. På så sätt är detta en ideologisk frågeställning. Som enskilda ska vi kunna påverka också handläggningen och ha så kallat partsinflytande i domstolsprocessen. Det handlar om möjligheten för en individ att skriftligt ansöka om en förtursförklaring. Det är domstolschefen som själv eller på delegation ska besluta detta. Det går inte att överklaga. Vi redovisar också hur vi ska utvärdera den här verksamheten. Det är självklart att detta väl inte är lösningen på utmaningarna för något rättsväsen i hela världen, men det är en del som kan förbättra och öka inflytandet för enskilda i Sverige. Vi är liksom alla här i kammaren väl medvetna om att handläggningstider och kvalitet i domstolen avgörs av vilken organisation man har, vilken utbildning man har, vilka processrättsliga regler man har, vilken resurstilldelning som görs och vilket ledarskap som finns. Detta sammantaget avgör om vi får en bra domstolsprocess som är snabb och har hög kvalitet. Vi i alliansen gläds åt att vi har lyckats pressa ned omloppstiderna i samtliga domstolskategorier mellan 2007 och 2008. Vi går åt rätt håll, och det beror bland annat på att vi har - inte sällan i bred enighet här i kammaren och justitieutskottet - kommit fram till att vi ska modernisera rättegången. Detta har skett. Detta diskuteras också aktivt offentligt och i medier. Vi har också vidtagit åtgärder för att modernisera domstolsorganisationen. Oppositionen brukar vara emot sådant, har jag förstått, och historien kan visa att detta inte är något nytt. Vi har Ärendeutredningen, som jag hoppas kommer att se till att vi får en bättre hantering av ärenden. Vi har också vidtagit åtgärder för att bredda och förbättra rekryteringen av domare. Äntligen, sade föregående talare här. Jag fäster avseende vid att vi gör en historiskt stark satsning ekonomiskt på vårt rättsväsen, en satsning utan motstycke i modern tid. Det är naturligtvis till förmån också för våra domstolar. Vi ska få en bättre dömande verksamhet präglad av både effektivitet och hög kvalitet. Nej-koalitionen, som är emot enskilda medborgares rättighet till partsinflytande, måste tycka att det är något konstigt som uttalas av Europadomstolen, som använder sig av Europarådets deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det var en debatt tidigare på förmiddagen där det framhölls att detta var en väldigt viktig konvention som vi skulle följa. Domstolen har sagt att det här är ett sätt att jobba för att stärka medborgarnas rättigheter. Vi har mängder av åtgärder att reparera. Om en människa utsätts för oskäligt långa handläggningstider finns det ytterst straffrihet. Det finns ekonomisk ersättning och andra kompensatoriska åtgärder. Men man kan ju tänka sig att vara proaktiv, att tänka till och försöka vara förebyggande. Det är i alla fall någonting som alliansen jobbar med, att inte hela tiden bara reagera. Detta är alltså något som lyfts fram av Europarådet och dess domstol. Även våra grannländer - Finland, Norge och Danmark - har gått i den här riktningen. Så det är fullt rimligt. En majoritet av remissinstanserna säger också att det här absolut är värt att pröva. Skulle man gå på nej-koalitionens linje, att man förvägrar medborgarna rättigheter att själva kunna påverka, måste man, med den retorik som ni använder, fundera på om det är rimligt att människor över huvud taget får uppträda i domstol utan målsägandebiträde eller utan försvarsadvokat. Det är också en mänsklig rättighet vi har. Man får ta till vara sina intressen. Men man kan också säga: Jag tycker inte att mitt mål är så viktigt. Därför behöver jag ingen förtur. Trots de åtgärder vi och tidigare regeringar har vidtagit för att effektivisera och skapa en modernare rättegång och en bättre process finns det exempel på mål som fortfarande tar för lång tid. Det är därför vi lägger fram det här förslaget. Jag tycker att det är tråkigt att vi har en nejkoalition när det gäller att förstärka enskilda människors rättigheter på bekostnad av systemet och det kollektiva tänkandet. Jag yrkar bifall till propositionen och avslag på reservationen. (Applåder)

Herr talman! Ni tillhörde väl nej-alliansen innan ni kom i regeringsställning. Ni brukade säga nej till allt som vi föreslog. Dessutom har Domstolsverket ställt sig ganska tveksamt. En del pekar på att det kanske krävs mer resurser för att man ska klara av det. Vad vi säger är att det är den som besitter juridisk kunskap och den som har tillgång till juridiskt ombud som i första hand skulle kunna utnyttja det här, det vill säga att andra får stå tillbaka. Vi säger att det kanske är en omfördelning av resurserna som behövs för att domstolen ska kunna klara av det här. Ni kan återkomma om några år när ni har gett dem resurserna och när alla de förslag som ni pekar på i propositionen är genomförda. Då kan man kanske tänka sig det. Nåväl, det här är egentligen ingen budgetdebatt. Men jag vill ändå ta upp det här, eftersom det handlar lite grann om resurser när det gäller om man ska kunna klara av de inkomna målen och göra det i rimlig tid. Det görs en hel del satsningar, men de är ganska ojämnt fördelade. Ni ger mer till polisen, vilket naturligtvis får konsekvenser för övriga i rättskedjan. Det var ett intressant inlägg från Jusek i den här debatten i Göteborgs-Posten häromdagen. Jusek säger att problemet med regeringens budgetförslag är att det inte i tillräcklig grad tar hänsyn till effekten av satsningen på polisen. Domstolsverket har i sitt budgetunderlag begärt 300 miljoner. Det har ni prutat ned till hälften. Åklagarmyndigheten har fått 50 miljoner. Det är mindre än en tredjedel av vad man har begärt. Man säger så här från Juseks sida: Om inte åklagare och domstolar får tillräckliga resurser för att hantera resultatet av alla nya polisers arbete riskerar satsningen på polisen att inte få så stor effekt. Risken är stor att handläggningstiderna blir längre. Håller inte Johan Pehrson med om det?

Herr talman! Det gäller att försöka släppa det statiska tänkandet. Tack vare vår historiska polissatsning kan vi till exempel se polisstationer återöppnas runt om i vårt land. Jag brukar säga att svensk polis har varit lokalt förankrad i hundratals år, ja faktiskt så länge polisen har funnits. Sedan var det ett antal år när polisen drogs tillbaka till stora centrala enheter långt bort från medborgarna. Detta ledde till ganska tråkiga resultat vad gäller trygghet och effektivitet. Vi tror att fler poliser också kan förebygga brottslighet. Jag tror att fler lokala polisstationer, vilket vi ser alltmer av i vårt land till följd av att vi har fler poliser, faktiskt kan minska brottsligheten och inte bara innebära att det blir fler personer som dras inför rätta. På så sätt kan polisen ha en viktig socialpolitiskt förebyggande roll. Jag tror att det är viktigt. Inte minst när det gäller den otäcka händelseutvecklingen i många hårt belastade områden i vårt land, där en annan rättsordning ser ut att ha trätt in på senare år, kommer polisen nu att försöka återskapa ordning. Man kommer också att se till att förebygga på ett bra sätt. Det tycker vi är viktigt. Vi levererar en satsning som saknar motstycke. Ni tycker uppenbarligen att det är för lite och för sent. Ni kunde ha gjort bättre själva om ni hade velat, orkat och prioriterat, men det gjorde ni inte. Jag ser med spänning fram emot ert budgetalternativ. Flera av dem som nu står bakom reservationen brukar vara splittrade. En hel del brukar vilja dra ned på rättsväsendet. Vi kanske får se det igen - vad vet jag? Detta handlar dock om en administrativ domstolsåtgärd som ger möjligheter för enskilda att påverka lite mer. Jag kan inte förstå hur man kan vara emot detta, om man inte bara tror att människor inte har någon möjlighet att bevaka sina rättigheter på ett bra sätt.

Herr talman! Möjligheten finns väl i och för sig. Domstolschefen kan faktiskt gå in och styra lite grann vilka mål som prioriteras om det till exempel är oskäligt lång handläggningstid. Vi välkomnar att ni satsar på polisen eftersom de har levt på kredit hela detta år. Det är alltså jättebra att ni gör det. Men polisen och andra myndigheter har också tidigare påpekat att om man ger mycket resurser till polisen måste man också se till att rättskedjans övriga myndigheter får tillräckligt med resurser. Det är klart att polisen kan förebygga, men polisen ska också utreda. Det hinner de inte riktigt med i dag, eftersom de har klent med resurser. Det är klart att det har betydelse. Det är inte så, Johan Pehrson, att vi är ensamma om vår kritik och våra synpunkter, utan det finns myndigheter och väldigt många remissinstanser som håller med. Men de kanske också tillhör nej-koalitionen - vad vet jag?

Herr talman! Går man igenom propositionen och tittar på de remissinstanser som har yttrat sig blir det klart att det finns några som tycker att detta inte är nödvändigt. Men en majoritet ser ändå fördelen med att vi skapar ett proaktivt verktyg för att hjälpa den enskilda människan. Vill man se den enskilda människan måste detta vara positivt. Vi har annars bara verktyg för att i efterhand kompensera med ersättningar, lägre straff eller på annat sätt, oavsett om vi pratar om skattemål eller vanliga brottmål eller vad det nu kan vara. Detta är ett sätt att vara före. De domare jag har pratat med har sett klara fördelar med detta, och det är ett totalt obyråkratiskt system som verkligen fortsätter att understryka domarens totala oberoende och förmåga att själv avgöra detta. Det kompletterar det envälde, höll jag på att säga, man som domare har när man själv kan leda arbetet. Man kan fördela och lotta om - man kan göra massor i dag - men nu ger vi ett litet verktyg till den enskilda människan. Det är talande för vår syn på människa och stat. Vi tror att människor kan få vara med och påverka och markera att man tycker att ett visst mål har förtur. Senast i dag hade jag kontakt med en person om detta. Det gällde ett mål om assistansersättning som ligger på länsrätten. Det gällde om man skulle få ersättning för jourtid för en person som har funktionshinder. Den gode mannen tycker att det har tagit lite för lång tid. Den här personen tror jag skulle uppskatta möjligheten att få göra en förtursansökan. Det skulle inte skada. Tittar man till exempel på länsrätter, snart förvaltningsrätter, ser man att det där ligger mål som är extremt komplicerade och där själva rättsutredningen kan ta hur lång tid som helst. Vissa andra mål riskerar då att bli liggande. Det här kan vara ett verktyg för att se till att öka genomströmningen, till fördel för den enskilde medborgaren.

Herr talman! För ett tag sedan fick jag höra talas om två serviceföretag. Det ena var ett stort städföretag med goda ekonomiska muskler. Det andra var en restaurang i norra delen av Sverige som hade en betydligt lägre omsättning. Agendan för dagen var Skatteverkets malande kvarnar. De hade båda blivit skönstaxerade, och båda gjorde skarpa invändningar. Städbolagets grundare och vd hade gott självförtroende och var fast övertygad om att slå tillbaka och satte till alla klutar. Med god hjälp gick det vägen. Han hade dessutom de ekonomiska musklerna för att hålla ut över tid. Den lilla restaurangens ägarinna var helt förtvivlad. Hon visste inte vad hon skulle göra. Till slut fick hon juridisk hjälp. Även här gick tiden, men hon och hennes lilla restaurang hade inte den ekonomiska kapaciteten att överleva. Efter ett år fick hon stänga och företaget gick i konkurs. Två år senare fick hon rätt, men då var det för sent. För bara några månader sedan träffade jag en 19-årig kvinna som blivit våldtagen i hemmet. Gärningsmannen var känd för henne. Det tog nästan tolv månader innan hennes ärende kom upp till avgörande. Dessa tolv månader var ett töcken för henne, och hon började tro att brottet kanske inte var så allvarligt eftersom tingsrätten, trots färdiga förhör, valde att inte ta upp hennes mål inom rimlig tid. Herr talman! I domstolarna i dag avgörs ungefär 300 000 mål och ärenden per år. Av Domstolsverkets årsredovisning för 2008 framgår att samtliga domstolskategorier förbättrade sina omloppstider under året. Handläggningstiden understiger i de flesta fall ett år, vilket innebär att vi i Sverige i mångt och mycket lever upp till Europakonventionens krav på domstolsprövning inom rimlig tid. Tittar vi vidare för att få en uppfattning om hur många mål det kan röra sig om när det gäller förtursförklaring ser vi att det den 1 januari 2008 var ca 7 procent av de balanserade målen i tingsrätten som var äldre än två år. I länsrätten var det ca 2 procent. Det är oftast för dessa procent som JO uttrycker sin kritik mot domstolarna, det vill säga långsam hantering. Även Justitiekanslern kan redovisa en ökning av skadeståndsärenden mot staten där grunden för ersättningsanspråket är kränkningar av rätten till domstolsprövning inom skälig tid. Herr talman! Dagens proposition är en proposition som återigen sätter brottsoffret i centrum. Brottsoffer ges nu möjlighet att gentemot systemet ifrågasätta en orimligt lång handläggningstid, en tid som kan få förödande konsekvenser av både ekonomisk och personlig karaktär. Oppositionen anser tydligen att det inte ska vara möjligt. Oppositionen anser tydligen att systemen och lagmännen är viktigare än enskilda brottsoffer och målsägande. Man avslår helt enkelt förslaget. Jag kan inte förstå varför, så jag måste fråga Margareta Persson: Är det rättvist att det enbart är det stora bolaget med de stora ekonomiska musklerna som klarar av oskäligt långa handläggningstider? Jag fortsätter att fråga Margareta Persson, som är ensam kvar här från nej-koalitionen, om hon tycker att det är rättvist att restaurangägarinnan i Sälen ska tvingas i konkurs på grund av oskäligt långa handläggningstider. Min tredje fråga till Margareta Persson är: Vilket svar tänker du ge den unga våldtagna kvinnan i Tranås som frågar varför hennes lidande ska bli större för att tingsrätten inte kan ta upp hennes ärende inom skälig tid? Har inte hon lidit tillräckligt? Hur många gånger ska hon kränkas, Margareta Persson? Regeringen kommer i sin budget att tillföra domstolarna ytterligare resurser. Det är sedan, precis som Johan Pehrson sade, upp till domstolarna och domstolscheferna att organisera och hantera ärenden på ett effektivt och rättssäkert sätt - ett sätt som gör att restaurangägarinnan i Sälen blir kvar, att den unga kvinnan i Tranås kan gå vidare med sitt liv utan fler kränkningar och att ekonomiska muskler inte ska vara avgörande för om jag kan behålla min rörelse eller inte. Det är så jag och alliansregeringen vill se en fungerande rättsstat där alla är lika inför lagen. Tydligen är det ingenting som vänsteroppositionen håller med mig och alliansregeringen om. (Applåder)

Herr talman! Alliansregeringen med Centerpartiet, som jag företräder, har utvecklat rättsväsendet på ett flertal områden under de tre år som vi har haft makten. Rättsväsendet har på denna korta tid tillförts mer resurser än någonsin tidigare. I tilläggsbudget för innevarande år föreslås ytterligare 100 miljoner till domstolsväsendet, och i förslaget till budget för 2010 ökas anslagen med 150 miljoner. Dessutom har regeringen tagit itu med flera frågor som sedan länge skulle ha varit genomförda av den tidigare regeringen. Propositionen om förtur i domstol är bara ett av en rad exempel på frågor som bygger på överenskommelser mellan länderna i Europa som vi i Sverige har skyldighet att hantera i svensk lagstiftning. I detta fall är det den europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna som deklarerat att var och en ska ha rätt till en domstolsprövning inom skälig tid. Herr talman! När vi lyssnade på dagens första debatt som behandlade diskussionsunderlaget för Stockholmsprogrammet kunde vi höra den ena efter den andra från oppositionen prata om Europakonventionen. Bland annat sade Thomas Bodström att vi i varje fall borde komma upp i nivå med Europakonventionen och det man har kommit överens om i artikel 6. Alice Åström påminde om att vi måste respektera de mänskliga rättigheterna och att vi givetvis ska leva upp till dem. Mehmet Kaplan tryckte också på vikten av att Sverige följer Europakonventionen och de mänskliga rättigheterna. Detta är just en sådan fråga. Jag har alltså väldigt svårt att förstå varför s, v och mp kan invända mot att även Sverige tar sitt ansvar i enlighet med artikel 6.1 och ger enskilda berörda målsägare möjlighet att påverka sin situation genom att få rätt att fråga om det finns något försvarbart skäl till att tiden går och det inte verkar hända något i det mål som berör och påverkar dem personligen. Herr talman! Det står inget konstruktivt i oppositionens gemensamma motion om hur de själva skulle vilja uppfylla Europakonventionens krav att stävja brott mot konventionen. Deras förslag om avslag på propositionen är därför inte särskilt framåtsyftande. Jag efterfrågar ett klargörande från oppositionen på denna punkt. I stället uttrycker de i motionen en konspiratorisk tanke om att regeringen medvetet vill skapa orättvisor. Orättvisor som s, v och mp uttrycker är att man tror att äldre mål kan komma att få stå tillbaka för yngre mål. I propositionen tydliggörs domstolschefens ansvar vid långsam handläggning. Hela propositionen handlar om att ge äldre ärenden, där oskälig tid har förflutit, rätt till prövning för förtur. Det innebär definitivt inte att äldre mål ska få stå tillbaka för yngre mål, vilket oppositionens motionärer påstår, utan precis det motsatta. Vad som är skälig eller oskälig fördröjning avgör domstolschefen utifrån en rad förutbestämda kriterier, såsom hur komplicerat målet är, parternas agerande under processen och vilken typ av mål det är, det vill säga hur ärendet påverkar den enskilde individen. Helena Bouveng gav ett par exempel på hur det kan påverka den enskilde individen. Jag skulle kunna räkna upp fler. En fördröjning kan drabba enskilda individer på olika sätt. Det kan drabba mindre företag som inte har kraft i form av pengar som tål en fördröjd process. Nu tar vi alltså ytterligare ett steg för att stärka den enskilde individens rättssäkerhet. Herr talman! För rättvisans skull och för de mänskliga rättigheternas skull yrkar jag bifall till förslaget i justitieutskottets betänkande och avslag på motionen.

Herr talman! Rätten att säga nej kan vi aldrig förneka oppositionen. Men i det här fallet blir jag ändå förvånad. De argument som man använder sig av är framför allt ekonomiska. Sedan reservationen skrevs har det hänt en hel del saker. Det har hänt mycket - 4 miljarder anledningar till att säga ja till propositionen. Jag behöver inte vara den sista talaren i det här ärendet, utan låt oss ge oppositionen möjligheter att ändra sig. Men det är väl inte troligt att de kommer att göra det av kanske principiella skäl. Ordet "nej" faller dem så väl på läppen. Domstolarna är i princip självständiga. Det är något som vi i alliansen slår fast och kommer att slå fast. Det som är intressant i regeringens proposition är att man understryker att domstolschefen har en kapacitet att styra och ställa över organisationen och prioriteringen i domstolarna. Det är viktigt att det understryks, och det ger en möjlighet för domstolschefen att gå in och vara aktiv i sitt åtagande som han ska fullfölja. Det är bra att det kommer fram. Jag kan inte låta bli att förvåna mig lite grann över hur oppositionen resonerar när man säger att institutet förtursförklaring av en process inte behövs. Men det är ett sätt att värna domstolarna med avseende på deras arbetsbörda. När man väl har vunnit en process, och det har tagit för lång tid, har man alltid en möjlighet att starta en ny process mot staten och kräva skadestånd. Det är ganska tveksamt att det kommer att ske. Det förfarande som föreslås förbättrar effektiviteten i rättsväsendet visavi alternativet för den drabbade att börja en ny process. Det är också intressant att se på det här i ett internationellt sammanhang. Vi har Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och friheterna som klart säger att vi måste få en snabb behandling i rätten. Oppositionen glider på något sätt ifrån det och menar att det kanske inte spelar så stor roll. Med tanke på dagens debatt är det lite märkligt. Våra grannländer har infört motsvarande förtursprövningar. Herr talman! Jag tillstyrker förslaget i betänkandet, för det kommer att öka rättssäkerheten och ge möjligheter för den enskilde människan att stärka sin rätt. Det ligger i linje med hur våra grannländer gjort och understryker vikten av Europakonventionen. Jag yrkar avslag på reservationen.

Fru talman! Jag tror inte att det blir en särskilt lång debatt i den här frågan heller eftersom jag är den enda uppsatta talaren åtminstone så här långt. Låt oss i alla fall konstatera att precis som i föregående ärende har vi en rödgrön opposition som är oerhört oense. Det här handlar om Europapolitiken och det internationella polisiära samarbetet, det internationella samarbetet inom rättspolitiken i Europa. Det här betänkandet handlar om genomförande av delar av Prümrådsbeslutet, och det är därför jag tänker ta till orda. Det är ett konstigt ord, namnet Prüm kommer av en tysk stad. Vi har haft en stor debatt om detta tidigare i kammaren där vi har ställt oss bakom de principer som överenskommelsen innebär. Jag tänker kort nämna vad det innebär. Det vi ser i dag är förslag till följdlagstiftning. Det rambeslut som vi i Sveriges riksdag har antagit efter en debatt - där hade den rödgröna oppositionen en annan uppfattning än vi när det gäller i vilken utsträckning vi ska samarbeta polisiärt, och de olika partierna i den rödgröna oppositionen hade inte heller lika uppfattningar - innebär att vi ska samarbeta på ett antal punkter. Den första gäller att vi ska kunna utbyta information för att lättare kunna lösa brott som begås på grund av att människor lättare tar sig över gränserna. Det är informationsutbyte avseende fingeravtryck, DNA och fordonsregister. Det är inte så att den här informationen kommer att ligga ute tillgänglig för vem som helst, utan det är referensuppgifter. Lite enkelt kan man säga att det är ett hittsystem som innebär att polisen, om man har hittat DNA-spår eller spår av ett fingeravtryck, ska kunna söka gentemot databaser i andra länder och se om det eventuellt kan finnas en uppgift. Sedan begär man att få ut uppgiften. Det är ett sätt att tjäna tid. I stället för att fråga 26 andra länder räcker det med en slagning. Nästa del i Prümrådsbeslutet handlar om informationsutbyte för att vi lättare ska kunna hantera sådant som stör den allmänna ordningen, sådant som inte är bra. Exempel på detta är större evenemang, idrottsarrangemang, exempelvis VM eller EM i fotboll, dit tyvärr inte bara fotbollssupportrar söker sig utan även ibland rätt många huliganer och människor som vill tjäna pengar både på människohandel vad gäller prostitution och på att tvinga människor att ägna sig åt ficktjuveri och annat. Här ska det finnas en möjlighet för en stat att ge information, sända en varningssignal, berätta att sådana är på väg till ett land och på det sättet hjälpa till att stävja brottsligheten. Detsamma kan gälla vid större politiska demokratiska möten. Som vi vet erfarenhetsmässigt störs de ibland av olika krafter. Även där ska vi kunna ha ett informationsutbyte. Vidare innehåller Prümrådsbeslutet en möjlighet att utbyta personuppgifter när det gäller befarat terroristbrott. En viktig sak som vi har pratat rätt mycket om - jag har motionerat om det och till och med fått motionen bifallen - är det operativa polisiära samarbetet. Viktigt, inte minst för mig som kommer från Norrbotten, är det samarbete mellan Sverige och Finland som Prümrådsbeslutet möjliggör och gör det lättare även om det sker inom det nordiska samarbetet. Det vi gör i dag är att fatta beslut om en del av genomförandet. I dag gäller det inte den del av regleringen som handlar om DNA eller fingeravtryck. Där kommer en lagstiftning senare. Den lagstiftning som kommer i och med dagens beslut handlar om informationsutbyte i samband med större evenemang, samarbete med polisen när det gäller allvarliga olyckor där vi har en skyldighet att bistå varandra med kompetens och materiel. Den lagstiftning som antas i dag handlar om lagen om internationellt polisiärt samarbete. Det vi de facto gör är att vi inte bara utökar samarbetet utan i och med beslutet också får en balans med rättssäkerhet och integritet som alltid måste finnas. Det förslag som det i dag ska röstas om i kammaren innebär att vi ger svenska myndigheter möjlighet att göra användningsbegränsningar, det vill säga att när en annan stat vill ha information kan vi snäva av användningsområdet. Det är inte meningen att man ska kunna utnyttja och använda sig av uppgifter om svenska medborgare på vilket sätt som helst. Det andra är att det ges en lagstadgad möjlighet för myndigheterna att ställa villkor för uppgiftslämnande och det sätt på vilket det ska gå till. Det här, fru talman, är ett typisk praktisk hantering av ett normalt Europasamarbete i strävan att göra Europa säkrare och tryggare för allihop, alla våra medborgare i alla medlemsländer, och samtidigt ett typexempel på hur vi täpper till hålen för att se till att myndigheterna inte får en möjlighet att missbruka uppgifterna. Det är den vanliga svåra avvägningen mellan att bekämpa brottslighet och att se till att det finns möjlighet att garantera människor rättssäkerhet och integritet. Jag yrkar bifall till utskottets yrkande. (Applåder)

Fru talman! Jag har ingenting annat i sak att anföra. Som framgår av betänkandet är det ett enigt utskott bakom förslaget. Jag kunde inte låta bli att gå upp och reagera på Krister Hammarberghs anförande. Anledningen till att det inte blir någon debatt om det här betänkandet är att vi inte tycker olika. Då tycker jag att det är ganska ohederligt och raljant att gå upp och säga att vi skulle vara oeniga, framför allt i oppositionen, om detta. I den här delen av Prümrådsbeslutet tycker hela utskottet likadant. Vi tycker att det är bra med det här informationsutbytet. Det är därför det inte blev någon debatt. Nu blev det i alla fall eftersom jag inte kunde låta bli att gå upp. Det är på något sätt som att luften har gått ur majoriteten i riksdagen. Man har inget eget att komma med, man har ingen framtidsagenda. I stället går man upp, ett pärlband av talare i talarstolen, och ojar sig över oppositionens förmodade oenighet. Jag kan bara säga: Tack för omtanken, men om ni skulle lägga ned lite mer tid på er egen politik i stället för på vår politik - ta det som ett tips från coachen - tror jag att det skulle gå mycket bättre för er i opinionsundersökningarna. (Applåder) I detta anförande instämde Mehmet Kaplan (mp).

Fru talman! Nej, Maryam Yazdanfar, vi har märkt att ni blir allt räddare att ta en rättspolitisk debatt. Debatt för debatt blir ni allt tystare. Vad jag försökt göra och lyckats med i dag - och jag känner mig nöjd med det - är att pumpa in lite luft i oppositionen, för det har varit så tyst i kammaren. Man hör er inte, man ser er inte och man märker er inte. Det är klart att det är bra att vi har ett enigt betänkande, men inte kan det vara bra att vi har tyst i kammaren och att vi inte informerar människor om vad vi fattar för beslut. Det här är en demokratisk institution där vi ska ha en bra debatt. Det innebär inte att ett parti ska deklarera att nu får det vara tyst, för det här vill vi inte prata om. Jag tror att ni inte vill ha en debatt därför att ni inte vill avslöja hur oeniga ni är i fråga efter fråga. Det finns anledning att fråga sig hur ni skulle kunna klara av att sitta i en regering när ni inte är överens om nästan någonting. Du måste börja svara väljarna vad ni vill. Vad är er framtidsagenda inom rättspolitiken? Är det att ge möjlighet att få porr i fängelserna igen? Det är den enda politik jag på rak arm kan komma på att ni är överens om, att se till att sexualbrottsdömda får en möjlighet att läsa porr i fängelserna. Är det halvtidsfrigivning, som Vänsterpartiet driver? Är det att skära ned på polisen eller att ha samma resurser till polisen? Är det att skära på Kustbevakningen? Hur är det med förra debatten? Ni är inte ens överens om en sådan enkel sak som att se till att försöka stoppa rattfulla galningar från att köra in i Sverige. (TREDJE VICE TALMANNEN: Jag får be Krister Hammarbergh att hålla sig till ämnet.)

Fru talman! Det är någonstans där jag vill landa. Jag skulle vilja be om lite hederlighet i debatten. I de ärenden där vi har en ståndpunkt som avviker från utskottets majoritetsbetänkande går vi upp och tar diskussionen. Vi avger våra reservationer i utskottet. Jag är tvärtom väldigt stolt över att vi har många olika åsikter i oppositionen och att vi lyckas kompromissa ned dem till en politik som ska föra Sverige framåt. Det visade vi inte minst prov på i måndags. Jag vet inte om Krister Hammarbergh har varit bortrest, sovit, inte tittat på tv eller läst en enda tidning den senaste veckan. Vi har en politik. Det är inte det som det handlar om. Det handlar om att Krister Hammarbergh ville gå upp i talarstolen och göra en point inför sitt återval till Sveriges riksdag. Då ville han gärna vara ganska raljant. Det tyckte jag var ohederligt och gav tråkig stämning.

Fru talman! Jag anser att det är en del av min roll som riksdagsledamot att fråga oppositionen: Vad tänker ni bedriva för politik om väljarna - förhoppningsvis inte - ger er förtroendet? Ditt svar är att ni har många olika åsikter. Man kan inte regera med många olika åsikter. Man måste enas om en åsikt. Jag har varit bortrest, men jag har ändå haft möjlighet att läsa de förslag som ni kom med i förra veckan. Låt oss konstatera en sak, när det gäller rättspolitiken står det i princip ingenting. Och det finns en anledning till det. Ni är inte överens om någonting.

Fru talman! Jag vill försäkra Krister Hammarbergh om en sak. Vi tre partier, som samarbetar otroligt bra, skiljer oss på ett sätt från ert samarbete. Det är att vi inte någonsin kommer att förvandlas till tre socialdemokratiska partier på det sätt som Krister Hammarberghs parti Moderaterna har söndrat, härskat och tystat under de här fyra åren. Det har tvärtom varit skadligt för svensk pluralism i politiken. (Applåder) I detta anförande instämde Mehmet Kaplan (mp).