Globalisering och internationellt ekonomiskt samarbete

Herr talman! Detta betänkande handlar om globalisering. Det är ett betänkande där många av de motioner som har väckts under den allmänna motionstiden behandlas. Vi socialdemokrater har också motionerat i flera delar. Det rör globaliseringen som möjlighet, handelspolitiken men även insatser för att bekämpa fattigdom och annat. Man kan säga att globaliseringen har fört mycket positivt med sig. Det ser jag inte bara som svensk och som en person från ett exportberoende land. Globaliseringen har också i ett globalt perspektiv skapat ett ökat välstånd och bidragit till att fattigdomen har minskat för flera hundra miljoner människor. Med globaliseringen har också kraven på demokrati, mänskliga rättigheter och social trygghet ökat runt om i världen. Det ser vi inte minst nu i Nordafrika när den unga Internetgenerationen kräver samma rättigheter som anses självklara i andra delar av världen. På så sätt har globaliseringen inte bara bidragit till ökad handel och ökat välstånd utan även till demokrati. Samtidigt finns det också en oro för globaliseringen och dess effekter. Det handlar inte minst om omställningen från den gamla till den nya ekonomin och om den konkurrens som finns mellan rika och fattiga länder men också mellan låglöneländer där man spelar ut låglöneländerna mot varandra. Då är det viktigt att inte bara utforma handelspolitiken på ett riktigt och rättvist sätt så att den ökade frihandeln, som är mycket positiv, inte leder till social dumpning och till att man spelar ut länder mot varandra, utan man behöver också se till att företagen tar ett större ansvar för bra och rättvisa arbetsvillkor. Inom ramen för FN, OECD, ILO, Världsbanken och andra organisationer finns det möjligheter att driva fram regler om företags ansvar för arbetsvillkor och en bättre miljö. Det handlar också om det som vi socialdemokrater brukar prata om, nämligen den klassiska välfärdspolitiken på hemmaplan. Det handlar om att bygga broar från det gamla till det nya. Den dagen du är arbetslös ska du veta att det finns en generös a-kassa så att du slipper lämna hus och hem. Det ska finnas insatser så att du kan utbilda dig för det nya och ta den här kursen som krävs för att ta det nya jobbet. Att bygga broar från det gamla till det nya är också en del av att möta globaliseringen. Det är sådant som man kan göra på nationell nivå. På det globala planet finns det möjligheter att jobba med regler inom de här olika internationella organisationerna. De kan också användas för att möta många av de andra svårigheter som vi har sett som en del av globaliseringen under den senaste tiden. Jag tänker inte minst på den senaste finanskrisen. Det har funnits exempel på excesser, bristande regelverk och girighet som har drivit fram ett extremt risktagande som vi nu betalar notan för inte bara i form av arbetslöshet runt om i världen utan också i form av den så kallade skuldkrisen. Mycket av det som har hänt inom den finansiella sektorn har nu lyfts över på skattebetalarna. Vi ser att den här skuldkrisen dyker upp i flera olika länder, inte minst här i Europa. Vi tror att det finns mer att göra. Det har gjorts en del i finanskrisens efterdyningar för att reformera de internationella finansiella institutionerna. Vi tror att det kan göras mer. Vi tror att demokrati och mänskliga rättigheter i högre grad bör vara förknippade med organisationernas utlåning. Det är en del i att möta den övergripande utmaningen med globalisering, handel och rättvisa villkor. Vi tror också att en annan del av reformarbetet när det gäller de här institutionerna, nämligen den del där man möter finansiell oro och ytterligare kriser som kan dyka upp i framtiden, är just att få en ökad koppling mellan IMF, Världsbanken och FN-systemet. Vi tror att FN bör kunna fatta beslut som även de finansiella organisationerna måste rätta sig efter. En idé som vi tycker är värd att lyfta fram för diskussion är att omvandla det ekonomiska och sociala rådet till ett handlingskraftigt råd för mänsklig utveckling. Detta är några av de saker vi för fram i våra reservationer. På det hela taget tror vi på globaliseringen och frihandeln, men det måste ske med sjysta villkor. Det måste ske på ett sådant sätt att vi inte spelar ut länder mot varandra och så att vi inte spelar ut löntagare i olika länder mot varandra. Det krävs reformer för att möta ytterligare risker för finansiella kriser. De reformerna kan genomföras på en global nivå där inte minst de internationella finansiella institutionerna är viktiga spelare. Med de orden yrkar jag bifall till reservation nr 2.

Herr talman! Jag är precis hemkommen från en resa till en ö mitt i Atlanten - långt borta men ändå i EU. Det är en ö dit många svenskar sedan många år tillbaka har rest för sol och bad. Den var från början en fattig provins i en diktatur, men den har med turismen som bas haft en enorm utveckling på gott och ont. Turisterna spred bland annat information om att en värld med demokrati är möjlig, precis som turisterna, Facebook, Twitter med mera spridit samma information till Tunisien, Egypten med flera. Det är en av de positiva delarna med globaliseringen. Men turister som reser till ön äter inte den mat som produceras där, för den räcker inte till alla. Turister duschar och badar i öbornas färskvatten och har välvattnade planteringar på hotellen. Resultatet är att vattnet sedan inte räcker till deras egna odlingar, utan de behöver bygga energislukande avsaltningsanläggningar. Vi slösar med deras el som i huvudsak kommer från fossila bränslen. Vi överbelastar deras soptipp. Den stora mängden människor innebär att den reducerade och känsliga ytan byggs ut alltmer med bostäder, motorvägar etcetera, allt för att tillfredsställa öns stora industri, turismen. Turismen var ur ekonomisk synvinkel bra för ön när den började. Den lyfte ön från fattigdom genom att ge arbetstillfällen till lokalbefolkningen och var ett lyft för det lokala näringslivet. Ytan räckte till, och resurserna räckte till alla. Samma utveckling ser vi i dag i många utvecklingsländer där turismen börjar slå rot. Men i dag ser vi en annan utveckling på ön. Allt fler gigantiska all-inclusive-hotell, där turisten inte behöver gå ut genom hotellets dörrar för att finna allt som kan behövas och för det mest på det egna språket, har lett till att det lokala näringslivet i stället för att blomstra börjar dö ut, och arbetslösheten är skyhög. Kuststräckan byggs ut i strid med strandskyddet, men ingen bryr sig, för vem vill röra hönan med guldägget. Öns styrande har nu ändå insett att turismen också kostar. De vill styra över från fattiga brittiska ungdomsturister som inte har så mycket att spendera på nöjen till penningstinna golfspelare, så kallad kvalitetsturism. Det innebär ännu mer vatten, ännu mer bekämpningsmedel men något mindre sopor och något mindre slitage på naturen eftersom det handlar om färre personer. Ön har också behov av att få användning för cementen från cementfabriken som byggdes där en megahamn planerades, men den fick man sedan inte tillstånd att bygga, eller man har inte fått det än så länge. Därför bygger och bygger man oavsett om någon kommer att behöva det som byggs. Mycket handlar om att göra så stort som möjligt och behaga turisterna, och lite handlar om att lösa öbornas verkliga problem med arbetslöshet, kommunikationer, hälsovård etcetera. Det senaste riktigt galna projektet är planerna på ett höghastighetståg på en sträcka som är under tio mil och som ska ha åtta nio stationer som ibland inte ens ligger i närheten av där människor bor. Tanken är att den ska ligga så nära kusten som möjligt där turisterna är i stället för längre upp där samhällena ofta ligger, annars kanske inte turisterna använder den. Att ett eventuellt tåg i huvudsak borde tjäna öbornas intresse att kunna arbetspendla till eller från huvudstaden tänkte politikerna nog inte på. På nätterna kan man använda spåren till att transportera gods från hamnen, som ingen vet om den någonsin blir av. Att de också måste bygga omlastningsstationer och att godset efter bara några få mil ändå måste över på lastbil tänkte politikerna nog inte heller på. Finansieringen är oklar. Förutom en del EU-pengar och nationella pengar ska de söka privata finansiärer. Det visar sig att de tänkt sig ett tyskt bolag. Men hur tänker då detta tyska bolag? Har de några tankar på att tåget får förödande konsekvenser för både miljö och människor? Har de några tankar på att kostnaden för tåget är den största i öns historia och att folk på ön hellre vill ha fler sängar i sjukvården så att de slipper att ligga i korridorerna? Har de några tankar på att sträckans lönsamhet ligger i att människor kan använda tåget till ett rimligt pris för att arbetspendla? Om tåget är både dyrare och krångligare och tar längre tid än att ta bilen, då blir det bilen. Det är jag säker på. Hur tänker researrangörerna? De vet att placeringen av kunder på all-inclusive-hotellen tar död på det lokala näringslivet och jobb från lokalbefolkningen. De vet att sopbergen växer och växer. De vet att det snart bara finns hårdgjorda ytor så att regnvattnet inte kan filtreras ned i jorden. De vet att byggherrarna inte alltid på hederlig väg får tillstånd att bygga för vattnets naturliga passager på väg mot havet när de stora regnen kommer och drar allting med sig. Berättar de det för kunderna? Vilket ansvar tar de, mer än att sätta upp en lapp på hotellet att man kan använda handduken fler dagar om man vill? Men städerskan tar den ändå inte, så det kvittar. Och vilket ansvar tar de för att främja de inhemska produkterna i stället för de importerade, för att stötta de lokala näringarna? Det börjar bli bättre när det gäller miljön, men när det handlar om respekten för lokalbefolkningen är det mycket sämre. Herr talman! Det jag i dag ser på Tenerife är konsekvenserna av en stor industris framfart under många år. Det som började som något positivt har förbytts i ett scenario där man inte kan vända åter. Om turismen försvinner är inkomstmöjligheterna borta. Om turismen förvandlas till ett all-inclusive-paradis är inkomstmöjligheterna för lokalbefolkningen också borta. Den dag det dyker upp turistorter i billigare länder är inkomstmöjligheterna borta. Turismen är som vilken industri som helst. Den flyttar dit där den ger ägarna mest inkomster, oavsett om det skulle vara i en diktatur eller i en demokrati. När Volvo eller Saab krisar är det kris i en hel region. Detsamma gäller på ön. Herr talman! När jag talar om företagens ansvar i kammaren brukar jag för det mesta tala om vad svenska och europeiska bolag gör i länder utanför EU. I dag valde jag att tala om hur de faktiskt beter sig i EU. Skillnaderna är inte så stora. Det går inte heller att säga att svenska bolag per automatik tar mer hänsyn till vare sig miljö, mänskliga rättigheter eller lokalbefolknings intressen, vilket vår handelsminister verkar tro. Om det vore så skulle svenska resebolag ta ett större ansvar. Om tyska bolag tog ansvar skulle de tala om för kanarierna att ett höghastighetståg på Tenerife är utom all rim och reson och föreslå en mindre variant, typ pendeltåg. Herr talman! I dagens betänkande finns också frågan om Bolidens ansvar i Chile med. Den frågan har jag diskuterat med handelsministern flera gånger tidigare. Bolidens ansvar för olyckan i Coto de Doñana i Spanien är ett annat exempel på Bolidens framfart i världen. Det är inte rimligt att bland annat Boliden år efter år ska kunna undandra sig ansvar för sina missgärningar genom att utnyttja luckor i de nationella lagstiftningarna och i folkrätten. Det måste skapas möjligheter att ställa företag till svars även för gamla försyndelser. Stater som stöttar exploatering eller investeringar i andra länder har naturligtvis ett ansvar att aldrig ge sig in i tvivelaktiga projekt, som när handelsministern gav sig av till Libyen med ett företag som ville sälja övervakningsutrustning till en av världssamfundets galnaste ledare. Däremot vill jag i dagsläget inte gå lika långt som Vänsterpartiet och säga att Sverige ska vara med och finansiera de skador Boliden åsamkat befolkningen i Arica i Chile. Jag vill dock att Sverige ska sätta stark press på Boliden att betala. Skattebetalarna ska inte behöva stå för ännu existerande skrupelfria företagsledningars nota för begångna försyndelser. Det skulle kunna bli dyrt när det gäller Boliden eftersom de varit på många ställen i världen. Miljöpartiet har under flera års tid lyft upp frågan om ett bindande regelverk för att få företag att respektera miljö samt mänskliga och sociala rättigheter. Det är uppenbart att det inte räcker med rekommendationer och frivilliga åtaganden. Vi sköter oss ju inte ens på hemmaplan alla gånger. Jag vill därför yrka bifall till reservation 9. I detta anförande instämde Valter Mutt (MP).

Herr talman! Vi debatterar nu betänkande UU13 Globalisering och internationellt ekonomiskt samarbete . Få begrepp kan tolkas och uppfattas på så många olika sätt som just begreppet globalisering. Vem vi är och varifrån vi betraktar världen avgör hur vi ser på globaliseringen. Det som för den ene är en ny affärsmöjlighet att exportera en vara är för den andre ett fördjupat ekonomiskt förtryck. Det som för den ene är en möjlighet att med sin ryggsäck resa världen över och twittra är för den andre en skranglig båt på väg över Medelhavet. Vilket perspektiv de borgerliga partierna i sitt betänkande utgått från är inte speciellt svårt att se. Man skriver i betänkandet bland annat att globaliseringen "har skapat nya möjligheter såväl för individer och företag som för idéer och information att fritt röra sig över gränserna". Jag tror inte att Ingvar Kamprad och andra välbärgade svenskar har några problem att känna igen sig i den beskrivningen. Men fråga en småbonde i Mali eller en flykting från Afghanistan om de skulle hålla med om att de under de senaste åren sett en process som skapat nya möjligheter att röra sig fritt över gränserna. Jag tror knappast att de skulle hålla med om beskrivningen. Det visar vilket perspektiv man utgår från när man diskuterar globaliseringen. Det är inte förvånande att de borgerliga partierna väljer att hylla en utveckling där fria marknadskrafter får ökat spelutrymme, där vinstintressena sätts före allmänintressena och miljöintressena och där makten flyttas från de demokratiskt valda församlingarna in i de slutna styrelserummen hos riskkapitalisterna. Mer förvånande är att vi har en borgerlighet som vägrar att se världen. Man ser inte misslyckandet för den politik man fört, de nyliberala dogmernas politik, när det gäller globaliseringen. Åk till Nigerdeltat och besök de småbönder som får se sin mark förgiftas av de globala multinationella oljebolagen samtidigt som dessa plockar ut miljardvinster till sina huvudkontor i Europa. Åk till Angola, ett av de länder som haft absolut högst tillväxt i världen de senaste åren. Vinsterna från denna tillväxt har tillfallit en ytterst liten minoritet i huvudstaden medan vanliga angolaner fortfarande lever i djupaste fattigdom. Vi ser den utvecklingen också i vårt eget land. Vi behöver inte åka till Afrika för att se globaliseringens baksida. Åk runt i de svenska bygderna och besök de orter där vi fick se nedläggningar under finanskrisen, där vi fick se hur beslut avgörande för människors vardag och arbetstillfällen fattades högt över deras huvuden och utan möjlighet till insyn eller inflytande. Herr talman! Globalisering är både en verklig process och en ideologisk process. Den är verklig i den bemärkelsen att ekonomin sedan århundraden är global och tenderar att bli alltmer global. Den är verklig också genom att vi sett en fantastisk teknisk utveckling som gjort att den del av världsbefolkningen som har tillgång till dessa tekniska framsteg fått möjlighet att utbyta information och kunskap på ett sätt vi aldrig tidigare sett på vår jord. Men när vi hyllar twittrandet och "facebookandet" i Nordafrika ska vi komma ihåg alla de människor som lever på denna planet och aldrig har ringt ett telefonsamtal. För alltför många är denna tekniska revolution fortfarande någonting främmande. Det är viktigt att understryka att när det gäller globalisering har det inte skett enligt en naturlag. Det är inga osynliga händer som flyttat makten från demokratiska arenor till de multinationella företagens slutna styrelserum. Det är inga osynliga händer som systematiskt befriat riskkapitalister från demokratisk styrning, reglering och ansvarsutkrävande. Och det är knappast heller någon osynlig ande som sett till att man i land efter land genomfört privatiseringar där sektor efter sektor öppnats upp för de kortsiktiga vinstintressena som fått ersätta allmänintressena. Denna utveckling må i Sverige beskrivas som något från ovan givet, men det är ett resultat av medvetna politiska beslut - även i denna kammare. Globaliseringen beskrivs som en ömsesidig process med ett globalt utbyte frikopplat från allt vad maktrelationer kan heta. Om vi tittar ut över världen ser vi dock att globaliseringen i realiteten fungerar tämligen enkelriktat. Bakom den nyliberala retoriken om ökat utbyte har det skett en tydlig förskjutning av makt och resurser från de fattiga till de rika, till ett fåtal länder och ett fåtal händer. I vår reservation skriver vi från Vänsterpartiets sida hur de 350 största företagen står för 40 procent av den globala handeln samtidigt som vi ser att kontinenten Afrikas handel och export minskar som andel av den totala världshandeln. Vi skriver i vår reservation att 87 av de 100 största företagen har sitt säte i USA, Japan och EU. Samtidigt har en lång rad utvecklingsländer i dag en reell avindustrialisering. Företag utkonkurreras. Världen över ser vi en ökad arbetsdelning och en ökad specialisering mellan och inom länder. Det sker mellan fattiga och rika, men det sker också mellan män och kvinnor. I dagens världsordning ser vi en arbetsdelning där kvinnor ska utföra de tyngsta arbetena till de lägsta lönerna och med den sämsta arbetsmiljön. Den kanske allra smutsigaste baksidan av det som kallas ekonomisk globalisering är de drygt 5 200 exportfrizoner som finns världen över. Där finner vi de vidrigaste arbetsmiljöerna, de lägsta lönerna och de sämsta möjligheterna att organisera sig fackligt och kräva sina rättigheter. Av de 42 miljoner människor som arbetar i exportfrizonerna världen över med att sy våra T-shirts, väskor och jympadojor är 80 procent kvinnor. Detta är baksidan av den nyliberala frihandel som de borgerliga partierna förespråkar. I deras nya sköna värld ska i realiteten syds fattiga kvinnor med värkande ryggar, förslitna leder och andningsbesvär garantera ständigt nya försäljningsrekord av kläder och skor i den svenska handeln. Herr talman! På samma sätt som vi sett en utveckling som drivits av politiska beslut skulle en annan utveckling kunna vara möjlig. Man skulle kunna öppna upp styrelserummen för insyn. Makten över finansmarknaderna skulle kunna flyttas tillbaka i de folkvaldas händer. De internationella finansinstitutionerna, såsom Internationella valutafonden och Världsbanken, skulle i grunden kunna demokratiseras och reformeras och skatteparadisen stängas ned. Handelns regler skulle kunna göras rättvisa, och de rika länderna och de multinationella företagen skulle kunna tvingas ta sitt ansvar för klimatförändringarna. Det saknas inte möjligheter att göra globaliseringen både demokratisk, rättvis och jämlik. Det som saknas i dag är den politiska viljan att göra det. Centralt i arbetet med att göra globaliseringen rättvis och demokratisk är också vi får en omfördelning av makt, från rika till fattiga, från män till kvinnor, från multinationella företag till nationella, demokratiskt valda parlament. Därför behövs det, som Bodil Ceballos också lyfte fram tidigare, rättsligt bindande och globala regelverk för företag. Det har vi också tagit upp i en gemensam reservation från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi behöver också värna de fackliga rättigheterna. Till och med Världsbanken, en källa jag som vänsterpartist sällan hänvisar till, har i åtskilliga rapporter visat att fungerande fackföreningar och kollektivavtal i ett land bidrar till lägre arbetslöshet och lägre inflation, högre produktivitet och snabbare anpassning vid ekonomiska kriser. Det gäller i Vietnam och El Salvador och självklart också i Sverige. Sverige skulle kunna spela en central roll i att vända globaliseringen i en positiv riktning. Vänsterpartiets mål är därför klart. Vi vill se en solidarisk globalisering av rättvisa, jämställdhet och demokrati. Därför vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 9. I detta anförande instämde Valter Mutt (MP).

Herr talman! Vi debatterar i dag ett motionsbetänkande om globalisering som berör många olika och ganska svårgreppade områden. När man funderar på hur man ska tackla ett sådant tema frågar man sig först: Vad är egentligen globalisering? Det finns många olika definitioner och också många olika känslor inför såväl ordet som fenomenet. Ett visst stöd får vi om man ger sig till att googla på ordet. Av ungefär en miljon träffar hittar vi exempelvis följande definitioner. I Nationalencyklopedin står det: Globalisering innebär att länder, företag och människor i världen blir alltmer beroende av varandra. Och Wikipedia, som man i och för sig inte ska luta sig emot, skriver mer i detalj: Globalisering kan ses som en samlingsbenämning som syftar på den internationella utvecklingen inom politik, ekonomi och kultur som sker till en följd av en utökad och inte lika lokalt förankrad världsbild. Politiskt sett innebär förskjutning av makten från nationell nivå till över- och mellanstatliga organ, men generellt syftar globalisering oftast till hur de nationella ekonomierna kontinuerligt tvinnas samman. Redan i dessa två definitioner kan man utläsa den spänning som råder mellan dem som i likhet med mig finner att globalisering är något mycket positivt till dem som tycks anse att det är bättre om vi utvecklas isolerat från omvärlden. Går vi in i en livsmedelsbutik ser vi att hyllan med tacos är betydligt större än utrymmet för rotmos - ett exempel på globalisering. Viktigare är nog ändå de förändringar som globaliseringen medför för oss enskilda människor. När amerikanska Facebook och Twitter används för att sprida idéer till frihetshungrande i Tunisien, Egypten med flera länder är det en annan sida av globaliseringen. Det är en sida, som vi alla uppskattar, en ny sida som många inte riktigt kan umgås med. För mig handlar konceptet globalisering om att sprida information till alla så att alla kan handla gemensamt. Det handlar om frihandel, så att vi på bästa sätt kan använda de samlade resurserna, och det handlar om öppenhet och rörlighet så att vi som människor kan möta varandra och berikas. Viljan till samexistens mellan människor är universell. Nu har vi också verktygen i form av kommunikationer att göra verklighet av den, inte bara över vår gård, vår bygd eller över vårt land utan faktiskt över hela vår värld. Hindren för denna globalisering består fortfarande av olika former av politiska ställningstaganden, och naturligtvis av traditionella och kulturella beteenden. Därför är denna debatt så viktig för att lyfta fram de förändringar och medskick vi kan ha i processen i riktning mot ökad globalisering. Herr talman! Dagens betänkande beskriver inte ideologin bakom globalisering. Det beskriver i hög grad just den typ av medskick som jag ovan beskrev. I många fall är medskicken en del av en utveckling som redan pågår. Exempelvis diskuteras ekologisk omställning inom ett stort antal organ och i många sammanhang. Jämställdhet mellan könen lyfts i många organisationer fram som en drivkraft för och möjlighet till tillväxt. Behovet av god sjukvård är universellt. Bistånd och handel är våra bästa verktyg för att påverka många människors möjligheter i en positiv riktning. Betänkandet sammanfattar vår ställning i många frågor som är knutna till globaliseringen. Samtidigt vill jag uttrycka min belåtenhet över att vi genom detta betänkande uttrycker vår tro på globaliseringens möjligheter. Låt mig sluta med en levnadsregel som Dag Hammarskjöld lär ha uttalat i en radiointervju i mitten av 1950-talet. Han sade att han vägleds av följande fyra principer: 1. Respekt för det historiskt givna. 2. Respekt för allas rätt att välja. 3. Respekt för allas lika möjligheter. 4. Internationaliseringen. Jag tror att han skulle ha uppfattat dagens betänkande som mycket positivt. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Herr talman! Jag är fullt medveten om att timmen är sen, och jag misstänker att många längtar till andra rum än just riksdagens kammare just nu. Men någonstans är detta ändå en för viktig diskussion för att vi ska lägga band på oss. Därför valde jag att begära replik på Walburga Habsburg Douglas. I mitt anförande sade jag att globaliseringen är beroende av varifrån i världen vi betraktar den. Det tycker jag att Walburga Habsburg Douglas bekräftar i sitt anförande. När hon definierar globaliseringen utgår hon från vad hon hittar på Google, Wikipedia och hyllorna i sin matbutik. Men globalisering handlar också om människor. Jag hade önskat att Walburga Habsburg Douglas också hade talat om de människor som lever i denna så kallade globaliserade värld. Det handlar om småbönderna i Mali, som ser sig utkonkurreras av kycklingvingar som dumpas från EU, eller om kvinnorna i El Salvador, som syr de skor som nog en del av oss har på sig. De syr dem i dunkel belysning i en luft som är tung av textilfibrer och med en lön som de inte kan leva på. Det är också människor som lever i denna globaliserade värld som vi behöver se när vi diskuterar detta. Innan jag landar i en konkret fråga till Walburga Habsburg Douglas vill jag lyfta fram några av de människor som vi har tagit upp från Vänsterpartiets sida, nämligen de människor som lever i Arica i Chile. Det är en liten stad där människor i dag lever i utkanten av det som på 1980-talet var en soptipp där Boliden dumpade giftslam, helt enligt internationella regelverk och med godkännande av svenska myndigheter. I dag ser vi i Arica hur flickor som inte ens var födda när giftslammet dumpades växer upp och dör av luftsjukdomar. Vi ser hur människor sjuknar in och hur kvinnor har fått missfall. Från Vänsterpartiets sida har vi krävt att vi ska ta vårt moraliska ansvar för globaliseringens baksida och ge ersättning till de människor som i dag lever i Arica i den verklighet som svenska Boliden har bidragit till och som svenska myndigheter har godkänt. Det har man från majoritetens sida avstyrkt, och jag skulle från Walburga Habsburg Douglas få veta varför.

Herr talman! Självklart måste var och en förklara för sig själv vad globaliseringen är. Jag är övertygad om att globaliseringen ser mycket olika ut för olika människor. Jag menade heller inte att detta med rotmos och tacos var något som gäller för alla. Jag tror ändå att det viktiga med globaliseringen är att vi försöker, genom att öppna upp, genom att förbättra frihandeln, genom att förbättra demokratiseringen och genom att öppna upp marknaderna så att folk får bättre anställningar. Det är fullständigt klart att vi som svenskar starkt driver globaliseringen. Men vi håller alltid med att det viktigaste när man driver globaliseringen är miljö, demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, rättvisa och särskilt frihandel. Vi måste försöka att driva våra egna värderingar. Då kommer vi väldigt långt med globaliseringen.

Fru talman! Här visar Walburga Habsburg Douglas igen från vilket perspektiv hon blickar ut över världen. Hon säger att det är viktigt att öppna världen. Men samtidigt ser vi att samma borgerliga regering i EU agerar för att bygga allt högre murar runt EU. Bland annat åkte EU-kommissionär Cecilia Malmström bara ett par veckor före protesterna i Libyen ned för att samarbeta med regimen i det landet för att förstärka samarbetet och minska möjligheterna för flyktingar att korsa Medelhavet. Walburga Habsburg Douglas talar glatt om frihandel. Man måste fråga sig: Fri handel för vem? Jag träffade här i riksdagen för ett par år sedan en småbonde från Latinamerika. Han sade: Er frihandel är som att låta en tiger slåss mot en åsna om man först har bundit benen på åsnan. Det är den fria handel ni talar om. Multinationella företag som ofta är hårdsubventionerade från EU eller andra industrialiserade stater ska på en global så kallad fri marknad konkurrera med småbönder i Latinamerika, Afrika och Asien som aldrig haft möjlighet att konkurrera på lika villkor. Det finns inget fritt i det. Återigen måste man fråga sig: Man säger att man ska öppna upp, men för vem? Man säger att det ska vara fri handel, men fri för vem? Sedan svarar inte Walburga Habsburg Douglas på min fråga om Arica. Jag har full förståelse för att Walburga Habsburg Douglas inte kan svara på exakt varje fråga. Men det är trots allt så att vi från Vänsterpartiets sida har lagt fram en motion. Den har lyfts upp i betänkandet. Man har från den borgerliga sidan valt att avstyrka vår motion utan att ens nämna frågan om Arica i betänkandet. Jag skulle vilja att Walburga Habsburg Douglas tog chansen och kanske framför allt för befolkningen i Arica ge svar på: Varför är det så orimligt att Sverige är med och betalar och stöttar de människor som i dag lever med konsekvenserna av att ett svenskt företag med svenska myndigheters godkännande dumpade giftslam i deras by på 80-talet? Det är en baksida av den globalisering som hyllas här från talarstolen.

Fru talman! När jag hör Hans Linde frågar jag mig om han och Vänsterpartiet är emot globaliseringen. De försöker att ta fram allt det som inte fungerar. Det är fullständigt klart att i politiken fungerar inte allt, och i den fria handeln fungerar inte allt. Det är i varje fall så att vi från Sveriges sida alltid har försökt och försöker vidare att driva våra värderingar. Vi försöker att vara med och hjälpa till så mycket som möjligt särskilt vid miljöfrågor och miljöfaror. Det är klart att man alltid kan ta fram exempel på att någonting inte fungerar. Men även om vi skulle vara perfekta jobbar vi i globaliseringen ihop med många andra. Vad vi kan göra är att försöka att jobba för våra värderingar och våra mål och göra globaliseringen till ett allsidigt lyckat exempel.

Fru talman! Folkpartiet har alltid varit en vän av frihandel. Frihandel är viktigt för vårt välstånd, och frihandel är viktigt för andras välstånd. Redan de gamla fenicierna viste att handel utökade välståndet, och genom sina många handelsturer skapade man förutsättningar för expansion och framåtskridande. Det var inte bara med varan man handlade utan också med nyheter, kultur och historia. I dag genom globaliseringen ökar handelskontakterna med snart sagt hela världen. Genom att verka för handelsavtal för att röja undan regleringar får vi en friare handel. Sverige tjänar på det, och andra tjänar på det. Det är en typisk win-win-situation skulle man kunna säga. Människor lyfter sig ur fattigdom till välstånd. De som tvingas avstå från globaliseringen effekter tvingas djupare ned i fattigdom och ofrihet. Att riva murar och att skapa samarbete - vem kan väl vara emot det? Miljöfrågor och gränslös vård som genom patientrörligheten i EU är några exempel. Några andra exempel är trygghet när man reser, studerar eller arbetar utomlands, eller som blir allt vanligare, när man bor i Sverige och arbetspendlar till något av våra grannländer. Men även i vårt närområde finns det murar att riva, saker att förändra och frågor som engagerar Fru talman! Vi har också ett ansvar. Globaliseringen ger oss möjlighet att ta det ansvaret genom att stimulera till en rättvis handel. Tidigare nämndes här i kammaren möjligheten till en rättvis handel. Globaliseringen ger oss den möjligheten om vi tar den. Det ger oss också möjligheten att öka välståndet både för oss och för andra. Det är också viktigt att vi i de olika avtal vi sluter ser till att det är sjysta villkor och att vi ser över våra egna ambitioner, krav och målsättningar. Jag vet att det har diskuterats. För en stund sedan nämndes Latinamerika här i kammaren. Det är inte sunt att med EU:s jordbrukspolitik i ryggen dumpa priser som slår ut lantbrukare i svagare ekonomier. Men här finns också goda exempel som vi kan titta på. Fru talman! När vi debatterar saker som berör oss vill jag även nämna hbtq-frågorna. Trots att de flesta av oss i denna kammare utgår från principen om varje människas frihet och lika värde oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning, språk, religion, politisk eller annan uppfattning så vet vi att det i verkligheten sker kränkningar av dessa mänskliga rättigheter varje dag. Det är skrämmande och oacceptabelt att det fortfarande finns så mycket fördomar i världen och hat kring frågan om sexuell läggning. Vi vet samtidigt att okunskapen ofta är den stora boven. Därför måste både vi politiker och andra engagerade ständigt belysa dessa frågor i samhället både nationellt och internationellt. Vi måste bevaka hbtq-personers mänskliga rättigheter i EU:s kandidatländer och i de länder som får bistånd av Sverige samt när vi tecknar avtal av olika slag. Globaliseringen ger oss också en möjlighet att kunna föra ut kunskap och få förståelse för dessa frågor. Fru talman! Bistånd är en av våra hjärtefrågor. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att effektivisera biståndsinsatser och att tydliggöra vikten av demokratisering, mänskliga rättigheter, miljö och jämställdhet i samband med biståndsinsatser. Det är ett bra grepp och kommer att kunna leda till en positiv utveckling. Glädjande nog kan vi konstatera att Sverige, trots den rådande lågkonjunkturen, bibehåller ett bistånd med 1 procent av bni. Sverige har också vidtagit konkreta åtgärder för att stärka effektiviteten i biståndet. Sverige är därmed ett ledande land i biståndssammanhang, inte minst inom EU som nyligen lagt fast en plan för att öka medlemsländernas bistånd till 0,7 procent av bni för de länder som inte redan ligger över detta mål. Sverige som ett föregångsland i biståndssammanhang bör stimulera andra givarländer att också ta sitt ansvar och infria givna löften och därmed leva upp till ett högt biståndsmål. Ytterligare steg kan tas för att säkra att biståndet stöder fattigdomsbekämpning och en demokratisk utveckling i samarbetsländerna i enlighet med målsättningarna i svensk politik för global utveckling. Sveriges politik för global utveckling och dess målsättning att politiken ska genomsyras av ett fattigdoms- och ett rättighetsperspektiv, bör i större utsträckning ges en central roll i alla politikområden. Mekanismer, däribland konsekvensanalyser, utvärderingar och bred dialog med olika aktörer i Sverige, bör stärkas för säkra att PGU genomsyrar alla politikområden. Som varm vän av Latinamerika kan jag inte låta bli att nämna några positiva saker. Nyligen besökte jag Colombia, ett land som plågats av gerillakamp och inbördes strider under många år. Kritiken från såväl civilsamhälle som myndighetshåll har varit stor över kränkningar av mänskliga rättigheter. Vi har tagit emot många delegationer här i Sverige som har berättat om vad som har hänt. När jag var där för sju år sedan var kritiken massiv. Nu för några månader sedan lyssnade jag på företrädare såväl för den nyvalde presidenten som folk på gatan för att höra vad som nu sker. Tongångarna var övervägande positiva om program som startats för att få bukt med de sociala klyftor, markanspråksfrågor och grunden till den konflikt som härjat Colombia under mer än fyra decennier. Mycket återstår att göra. Det har bara börjat. Men hoppet och optimismen finns där. Latinamerika är en rik region på både naturtillgångar, människor och kultur. Givet de rätta förutsättningar och det stöd som i vissa delar kan behövas för att komma rätt på banan är det en stor framtida möjlighet som finns i ett utbyte av varor, tjänster, kultur med mera mellan oss och Latinamerika. Det gäller att vi inte försnillar den möjligheten, till gagn för både oss och dem. Globaliseringen hjälper oss i detta. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag brukar hänvisa till Harry Martinssons strof när han skrev att det är ont om jordklot. Så är det. Jag känner inte fler än vårt eget. Vårt jordklot är ett gemensamt ansvar och ett gemensamt ansvarstagande för oss alla här i dag, men också för kommande generationer. Det är om detta det handlar. Det handlar om vår glob - att länka samman, att ta ansvar, att se helheter och att skapa möjligheter. För oss centerpartister är det självklart att tilltro människor och vilja jobba för att skapa möjligheter för människor att växa och förverkliga sina idéer varhelst man bor i världen. Människor gör alltid skillnad. Människor har genom historien sprängt gränser, skapat ny kunskap, utvecklat ny teknik och format det som vi känner som demokratier - att själva få styra och besluta om sina egna liv. Det är detta som nu tydligt sker i Nordafrika. Det är en vilja att få denna möjlighet. Det är detta som är så viktigt att bejaka. Det handlar om människors kraft och människors tilltro till sig själva och sina möjligheter. Tidigare i debatten har det givits lite olika exempel. Fru talman! Så sent som i den senaste veckan såg jag ett tv-inslag från Indien. Det handlade om indiska fiskare som plötsligt hade fått möjligheten att verka på helt nya villkor därför att mobiltelefonen hade revolutionerat deras tillvaro. Där man tidigare var hänvisad till att sälja sin fisk på ett ställe till ett pris hade man nu möjligheter att pröva att sälja sin fisk över en mycket större marknad. Man hade fått rådighet över sitt eget företag och sitt eget liv, och det skapades förutsättningar för människor och för utveckling. Det var fantastiskt! Här ser man verkligen att ny teknik skapar möjligheter att förändra sitt eget liv och förändra villkor också för andra. Det är detta som jag tycker är så fantastiskt med människors idérikedom och människors möjligheter att skapa ny teknik och nya förutsättningar som knyter oss samman. Vi talar om att världen är stor. Men samtidigt är vi så nära varandra. Kunskapen om varandras situation växer på ett sätt som 100 år tillbaka inte var möjligt. I grunden har vi globaliseringen, som har pågått hur länge som helst - så länge som globen har varit en levnadsplats för mikrober, människor och vad vi nu har. Det är någonting som vi måste bejaka. Samtidigt ställer det oss inför nya utmaningar. Vi har klimatfrågorna, där vi jobbar med utgångspunkt från att försöka hitta ett regelverk som knyter och binder oss samman och skapar gemensamma förutsättningar och ett nytt klimatavtal. Vi för diskussioner i handelssammanhang eftersom handel är en viktig del. Våra önskemål är att hitta ett gemensamt regelverk i WTO-rundan. Vi har från vår sida också talat om att hitta ett grönt WTO för att skapa ett sjyst regelverk för att klara detta och inte skapa nya handelshinder. Vi ska i stället skapa nya möjligheter för människor. Vi har ILO, som det också talas om i betänkandet. ILO är en del av ett gemensamt regelverk. Men allt är inte perfekt i dag. Det kan förbättras, och det kan utvecklas. Det är det som vi människor har förmåga att göra om vi inte stängs inne, hamnar bakom gränser och inte får släppas ut. Det finns tyvärr många människor som har det så. Jag tänker på Burma, till exempel, som har Kina som i stort sett den enda kontaktytan förutom Indien. Det finns fler exempel. Detta är en del av vad som drabbar de här människorna. De är instängda. De får inte delta. De får inte möjligheter att vara med. Det är viktigt att vi skapar regelverk och jobbar för att öppna världen för människor. Fru talman! I detta sammanhang har också frågan om de internationella finansiella institutionerna varit uppe. Dem har vi genom åren haft många synpunkter på, men även här tycker jag att det finns skäl, inte minst för oss, att se att det har skett en del framsteg. Vi har varit aktiva från svensk sida och verkat för att öppna upp institutionerna och förändra regelverket. Det har börjat ske en hel del även där. Det finns hopp för världen, fru talman. Det finns hopp för vårt enda jordklot. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Just nu följer vi med en blandning av hopp och oro den dramatiska utvecklingen i Libyen. Revolutionerna i Mellanöstern och Nordafrika startade för snart en månad sedan i Tunisien och spred sig till flera andra arabiska länder i regionen. Denna folkliga revolt har vi inte sett någon motsvarighet till sedan kommunismens fall i Östeuropa för ca 20 år sedan. De senaste decenniernas globaliseringsprocess har varit en viktig faktor i de revolutioner vi har sett den senaste månaden. Globaliseringen har skapat nya möjligheter för individer och företag, för idéer och för information att fritt röra sig över gränserna. Det friare flödet av varor, tjänster och kapital har bidragit till att skapa förutsättningar för demokratirörelser, men också för ökad tillväxt och välstånd. Fru talman! Globaliseringen har bidragit till ett öppnare världspolitiskt klimat. Aldrig tidigare har det funnits så många demokratier i världen som i dag. Sambandet mellan demokrati och ekonomisk utveckling är solklar. Demokratins landvinningar, framför allt en fri press, har gjort att färre människor drabbas av svält. Dessutom tenderar demokratier att inte gå i krig med varandra, vilket har gjort att allt färre krig i dag utkämpas mellan stater. Globaliseringen har minskat avstånden mellan människor samtidigt som kunskapen och förståelsen för levnadsvillkoren i andra delar av världen har ökat. Många frågor om bland annat finansmarknaderna och klimatförändringarna kräver lösningar på global och internationell nivå. Det är viktigt att demokratin grundas på gemensamma universella värderingar om alla människors lika rätt och värde. Fru talman! I en alltmer globaliserad värld ställs ökade krav på en värdegemenskap som kan utgöra grunden såväl för ett konstruktivt samarbete som för åtgärder mot hot av olika slag. Av avgörande betydelse är de mänskliga rättigheterna, demokrati, god samhällsstyrning och fungerande rättsordningar. Jag anser att det är viktigt att arbetet för mänskliga rättigheter får ökad tyngd i det svenska bistånds- och utrikespolitiska arbetet. Det är viktigt att Sverige driver en utrikespolitik som har en tydlig förankring i vår gemensamma värdegrund. Därför är det viktigt att vi stöder den pågående kampen för demokrati och mänskliga rättigheter i Mellanöstern och Nordafrika, men också i länder som Vitryssland och Kina. För att främja världsfreden och minska de globala klyftorna och miljöförstöringen krävs ökat internationellt samarbete. Detta sker främst på global nivå via FN, på regional nivå inom EU, Europarådet och OSSE samt genom det nordiska samarbetet. De internationella samarbetskanalerna är viktiga, och dessa behöver vi slå vakt om. Fru talman! Som ett resultat av globaliseringen har andelen fattiga i världen minskat. Andelen fattiga förutspås sjunka från 21 procent till 13 procent år 2015, enligt Världsbankens prognos år 2009. Trenden går åt rätt håll, men trots det är vi långt ifrån att utrota fattigdomen. Fattigdomen och svälten i vår globaliserade värld är en moralisk katastrof som kan åtgärdas. I dag finns kunskap, teknik och alla resurser som behövs för att bekämpa fattigdomen. Det som saknas är den politiska viljan. Utvecklingsländer måste få en chans att konkurrera på lika villkor. De begränsande hindren på världsmarknaden måste därför tas bort. Fru talman! Min förhoppning är att globaliseringen kan leda till att demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna sprider sig över världen och bidrar till ekonomisk utveckling och att allt fler människor lyfts ur fattigdomen. Jag yrkar avslag på motionerna och bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag skulle vilja säga några ord om det som sägs i motion U256 av Åsa Romson med flera om Världsbankens satsningar på fossila bränslen. Den oerhörda potential förnybar energi besitter förtjänar, precis som motionärerna framhåller, att betonas igen och igen. Inte minst många länder i syd präglas av synnerligen god tillgång på energi ur sol, vind, vågor och andra flödesenergier. I skarp kontrast till fossila energislag handlar det här om decentraliserad energi där så att säga själva energiråvaran är gratis och inte tar slut. Den är därmed inte heller konfliktdrivande på samma sätt som alltför ofta är fallet vid utvinning av olja och gas. Många utvecklingsländer med endast bristfälligt utbyggd energiinfrastruktur har här en historisk chans att grodhoppa över såväl kärnkraft som fossila strukturer och i stället satsa på ren och förnybar energiteknologi. För att detta ska bli möjligt, fru talman, krävs emellertid betydande initiala investeringar, och det är då avgörande att Världsbanken - allas vår bank - fasar ut fossilinvesteringar till förmån för satsningar på förnybar energi. Tyvärr sker detta endast i snigelfart, och Världsbankens energiinvesteringar domineras alltjämt av massiva fossilsatsningar. Med tanke på vad klimatklockan är slagen är detta naturligtvis fullständigt ohållbart och oansvarigt. Sverige kan som medlem av Världsbanken vara pådrivande för att accelerera bankens satsningar på förnybar energi, och vår regering har här ett bjudande ansvar.