Godkännande av rambeslut om åtgärder för attbekämpa människohandel

Fru talman! Detta är en ramlag som har tagits inom EU men som också fordrar svensk följdlagstift- ning. Vi i Miljöpartiet anser, som vi har sagt många gånger förut här i kammaren, att följdlagstiftningen ska presenteras samtidigt med ramlagen. Nu tar vi bara en miniminorm, och sedan måste vi ordna den svenska lagstiftningen utan att här och nu veta hurdan den kommer att bli. Det är därför jag har en reserva- tion till detta betänkande, och det är reservation 1 som jag yrkar bifall till, fru talman. Vi säger alltså inte nej till ramlagen i sig, men alltså till förfarandet. Ramlagen, som då är minimi- norm för att försöka förhindra handeln med kvinnor och barn för sexuella ändamål, är bra i och för sig. När det gäller barn är lagstiftningen i ramlagen till- fyllest, men inte när det gäller kvinnor, och det är där vi i Miljöpartiet vill att vi ska gå längre i den svenska lagstiftningen. Det finns nu ett kryphål, nämligen formuleringen om att samtycke från kvinnans sida ska bedömas i vissa fall. Vi vill att samtycke ska sakna betydelse, liksom vi i Sverige har gjort när det gäller prostitutio- nen. Det är mannen som köper de sexuella tjänsterna som döms, oavsett om kvinnan gett sitt samtycke. Fokus vill vi alltså, fru talman, ska läggas på handlar- na, inte på de människor som blir utnyttjade. Stora svårigheter finns i dag med vittnesmål. Kvinnorna blir hotade, förföljda etc. om de vittnar mot handlarna. Om de exploaterade personerna då säger att de varit med på att bli exploaterade kommer handlarna undan. Eftersom några länder i EU tillåter bordeller kommer denna handel inte att stoppas med hjälp av det här lagförslaget med miniminormer om de enskilda länderna slopar samtyckediskussionen. I ramförslaget borde den kriminaliserade gärningen anses föreligga oavsett om rekrytering, transport och efterföljande utnyttjande skett med den rekryterade, transporterade eller utnyttjade personens samtycke. Vi i Miljöpartiet anser att människohandel inte får tillåtas i någon form i och med att den reducerar människor till en handelsvara och innefattar exploate- ringssyftet. Vi anser att människohandelsbrott ska föreligga även om kvinnan är medveten om att hon i ett annat land ska prostituera sig eller på annat sätt ingå i en exploatering och tror att hon känner till villkoren. Vidgas inte paragrafen, fru talman, till att även omfatta dessa fall så finns det en stor risk för att han- deln med prostituerade över gränsen blir legal och kvinnokroppen en handelsvara. Det föreligger också en uppenbar risk för att dessa utsatta kvinnor direkt eller indirekt påverkas av sina handlare och agenter att ge uttryck för fri vilja. Olika metoder kan använ- das för att uppnå denna frivillighet, alltifrån våld och hot riktad mot den egna personen eller anhöriga till olika former av avtalsbildningar som t.ex. leder till skuldsättning. Kvinnor kan t.o.m. själva anamma frivillighetsperspektivet i och med att möjligheten att tjäna stora och snabba pengar kan uppfattas som det enda alternativet för den som befinner sig i ekono- misk misär. Detta val är betingat av omständigheter- na. Detta val kan inte likställas med de val som en person som har sina materiella och mentala behov tillgodosedda kan göra. Oavsett om kvinnorna är införstådda med att de ska arbeta som prostituerade i den s.k. sexbranschen eller inte är det gemensamt för de kvinnor som varit föremål för denna handel att de i slutändan blir tving- ade, utnyttjade eller lurade och att de är isolerade och manipulerade. De har fått sina grundläggande mänskliga rättigheter åsidosatta. Att jämföra män- niskohandel för sexuella ändamål med modern slav- handel är ingen överdrift. Vi vill alltså se en strängare lagstiftning när vi gör den svenska följdlagstiftningen. Tyvärr har vi redan fått förslaget från regeringen, och det är inte i enlighet med det jag säger, utan där är det samtycke som ska vara norm i vissa fall. Det finns alltså ett kryphål i den efterföljande lagstiftningen. Det kommer vi att behandla här senare, men jag vill redan nu markera hur viktigt detta är. Även remissinstanser som kvin- nojourer och andra organisationer har pekat på denna möjlighet för handlarna att undkomma.

Fru talman! Den gränsöverskridande handeln med människor sprids i världen. Människor, framför allt kvinnor och barn, rekryteras från utsatta miljöer, transporteras under förnedrande former och säljs sedan för att utnyttjas i prostitution och för tvångsar- bete. Enligt Rikskriminalens uppskattningar kommer mellan 200 och 500 kvinnor varje år till Sverige som offer för människohandel. De flesta fall som upp- täckts i Sverige har gällt kvinnor från Central- och Östeuropa som handlats hit för prostitution. Det vi i dag debatterar är ett steg på vägen för att bekämpa den här handeln, där några tjänar pengar på att köpa och sälja sina medmänniskor. EU:s rambe- slut, som vi ska fatta beslut om i dag, kräver gemen- samma minimiregler för att bekämpa människohan- deln. Arbetet mot människohandeln var en högt prio- riterad fråga för Sverige under ordförandeskapet i EU:s ministerråd förra våren. Det rambeslut som vi nu behandlar är ett resultat av det arbetet och de för- handlingar som pågått under lång tid. Förhandlingsre- sultatet stämmer väl överens med Sveriges priorite- ringar, och det ligger också väl i linje med det inter- nationella arbetet i övrigt. Rambeslutet omfattar människohandel som gäller arbetskraftsexploatering och sexuell exploatering. Målsättningen är att skapa nya gemensamma straffrättsliga minimiregler i alla medlemsstater för den handel som sker både mellan länderna och inom länderna. I rambeslutet behandlas bl.a. definitioner av straffbar människohandel, kriminalisering, påföljds- frågor, ansvar för juridiska personer och brottsoffer- frågor. Rambeslutet kommer att vara bindande för medlemsstaterna. Från utskottets sida anser vi att handel med män- niskor är en helt oacceptabel företeelse som måste bekämpas. Vi vill därför inte vänta med att ta fram minimikrav för EU:s medlemsländer. Här är det ock- så viktigt att komma ihåg att rambeslutet ställer upp minimiregler. De länder som vill gå längre kan göra det. I motionen från Miljöpartiet behandlas främst frå- gan om att samtycke inte ska fria från straffrättsligt ansvar i något fall av människohandel. Ett samtyckes straffrättsliga betydelse vid människohandelsbrott regleras i artikel 1. Är brottsoffret ett barn har ett samtycke aldrig någon relevans vid den straffrättsliga bedömningen. I rambeslutet sägs, när det gäller vuxna offer, att människohandel är ett brott som begås med använ- dande av vissa medel. Det gäller bl.a. olika former av tvång men också missbruk av makt eller av någons sårbara situation. I rambeslutet slås det fast att ett offers samtycke till exploateringen inte spelar någon roll när något av de angivna medlen har använts. Uppräkningen av medel innebär i praktiken att det inte krävs tvång. Det räcker med att utnyttja någons sårbara situation. Användning av någon form av otill- börligt medel krävs dock. Om offret därefter under- kastar sig eller "samtycker" ska det inte spela någon roll. Straffansvaret för människohandel kommer vi att behandla senare i vår. Regeringen har lagt fram en proposition till riksdagen där det föreslås åtgärder för att stärka skyddet mot mänskohandel för sexuell exploatering. Jag tycker att vi ska ta debatten om samtycke när det gäller vuxna när den propositionen diskuteras här i kammaren. I dag ska vi se till att rambeslutet om minimireg- lerna för att bekämpa människohandel godkänns i vårt parlament, så att vi utan ytterligare förseningar kan få en gemensam grund inom EU för att bekämpa handel med människor. Fru talman! Utskottet vill inte i detta ärende före- gripa riksdagens bedömning av regeringens proposi- tion om straffansvaret för människohandel. Frågan om samtyckes straffrättsliga verkan kommer att berö- ras i det ärendet. Med anledning av detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer.

Fru talman! Yilmaz säger här att vi ska återkom- ma till frågan i regeringens förslag. Men regeringens förslag överensstämmer med ramlagen när det gäller bedömning av den sårbara situationen. I bedömning- en, som ska göras av en domstol, kommer fokus att läggas på kvinnan: Har hon varit i en sårbar situation? Har hon lämnat sitt samtycke? Om hon säger att hon har lämnat sitt samtycke döms inte handlarna. Det är den centrala punkten. När man antar ramlagen borde man säga att man accepterar miniminormerna, som Yilmaz säger, men att man förväntar sig att vi i Sverige har samma syn på handeln med kvinnor som på prostitution. Varför kan vi då inte följa inriktningen i den reservation Miljöpartiet har skrivit, för att undvika den situation vi har talat om för dessa kvinnor och för att undvika en ökad handel? Vad är det i ert resonemang som säger att fokus på kvinnor och samtycke är väsentligt även för svensk lagstiftning, Yilmaz Kerimo?

Fru talman! Som jag sade i mitt anförande kom- mer debatten att föras här vid ett senare tillfälle, när propositionen läggs fram. Det sade också Kia Andre- asson. Det vi antar är minimiregler. Om vi vill ha strängare straff så går det. Det är minimiregler därför att EU:s alla länder måste vara överens om ett rambe- slut som ska gälla. Annars försenar vi det jobbet ock- så. Därför vill jag att vi nu ska fatta beslut om mini- mireglerna. Vi får ta den straffrättsliga debatten senare.

Fru talman! Jag sade också att vi från Miljöparti- ets sida självklart går med på miniminormerna, för det är bättre än ingenting. Men vi måste ta diskussio- nen om hur vi vill ha det i Sverige. Vi kan inte fatta beslut om lagstiftning och sedan lämna frågan under en lång tid därför att vi ska diskutera den senare. Det är självklart att vi måste diskutera inriktningen i ett sammanhang.

Fru talman! Jag nämnde tidigare att samtycke inte har någon relevans i fall som gäller barn. Det finns många undantag även när det gäller vuxna kvinnor. Jag talade tidigare om sårbarhet. I artikel 1 punkterna a-d finns många undantag. I princip har samtycke inte så stor betydelse. Jag vill återigen säga att vi tar debatten när den propositionen läggs fram och vi diskuterar den här i riksdagen.