Godkännande av rambeslut om en europeiskarresteringsorder
Debatt om förslag 22 maj 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMärta Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
- Hoppa till i videospelarenMärta Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
- Hoppa till i videospelarenMärta Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMärta Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMärta Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
- Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
- Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
- Hoppa till i videospelarenGunnel Wallin (C)
- Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
- Hoppa till i videospelarenGunnel Wallin (C)
- Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
- Hoppa till i videospelarenGunnel Wallin (C)
- Hoppa till i videospelarenJohan Pehrson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
- Hoppa till i videospelarenJohan Pehrson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenJohan Pehrson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenJohan Pehrson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenJustitieminister Thomas (S)
- Hoppa till i videospelarenJohan Pehrson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenJustitieminister Thomas (S)
- Hoppa till i videospelarenJohan Pehrson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenJustitieminister Thomas (S)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
- Hoppa till i videospelarenJustitieminister Thomas (S)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
- Hoppa till i videospelarenJustitieminister Thomas (S)
- Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
- Hoppa till i videospelarenJustitieminister Thomas (S)
- Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
- Hoppa till i videospelarenJustitieminister Thomas (S)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenJustitieminister Thomas (S)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenJustitieminister Thomas (S)
- Hoppa till i videospelarenMargit Gennser (M)
Protokoll från debatten
Anföranden: 53
Anf. 1 Alice Åström (V)
Fru talman! I dag ska vi debattera godkännande
av rambeslutet om en europeisk arresteringsorder.
Det är en oerhört viktig fråga som vi ska ta ställning
till här i riksdagen.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen
och avslag på propositionen.
Fru talman! Jag vill gå in lite grann på bakgrun-
den och hur det här förslaget togs fram. Det här är ett
rambeslut som har framförhandlats inom EU. Det
togs fram i en väldig hast i den situation som uppstod
efter den 11 september. Det är en fråga som det har
förhandlats om länge inom EU, men man har inte
lyckats komma fram till någon som helst politisk
enighet. Detta är ett oerhört stort steg att ta.
Att godkänna rambeslutet om en europeisk arres-
teringsorder innebär att man har en fullständig tilltro
till alla rättssystem inom EU. Då kan man fråga sig
om det är rimligt att ha en fullständig tilltro till alla
rättssystem inom EU. Enligt Vänsterpartiet är det inte
det.
Fru talman! Det finns de som hävdar att detta är
ett ganska enkelt steg att ta. Det enda man gör är att
man underlättar utlämnandet mellan staterna inom
EU. Man förenklar handläggningen. Det innebär att
folk inte behöver sitta häktade eller anhållna så länge
i Sverige medan man går igenom de formella proce-
durerna, vilket sker i dag när man vill ha någon ut-
lämnad.
Men så enkelt är det inte. Jag vill verkligen po-
ängtera att Vänsterpartiet är för att man ska kunna
utlämna mellan staterna för brott som har begåtts. Det
låter ibland i debatten som om vi inte är det. För inte
så länge sedan fattade vi beslut här i Sveriges riksdag
om att vi även ska kunna utlämna svenska medborga-
re för brott som de har begått i andra länder. Det
beslutet stödde Vänsterpartiet.
Fru talman! Det här handlar inte om att vi anser
att folk ska kunna begå brott och inte ställas till svars
för dem. Den här möjligheten finns redan i dag. Det
handlar om att man ska ta ytterligare ett steg där man
ska ha en fullständig tilltro till rättssystemen i de
övriga EU-länderna.
Det är viktigt att man tittar på vad som händer i
Europa i dag. Vad händer inom rättsväsendet? Ska vi
ha fullständig tilltro? Nej, efter den 11 september har
vi sett tydliga tecken på att rättssäkerheten och re-
spekten för mänskliga rättigheter sätts på undantag i
flera av länderna. I Italien har man nu beslutat att de
lagar som man har mot maffian, och det är en serie
lagar som har karaktär av undantagslagar, även ska
gälla terroristbrott. Det är ett av de brott som rambe-
slutet om terrorism ska gälla.
I Storbritannien fattade man med stor majoritet
beslut om en lagstiftning som innebär att misstänkta
terrorister, flyktingar som kommer som kan misstän-
kas ha samröre med terrorister, kan hållas häktade
utan tidsbegränsning och utan att få en domstolspröv-
ning. Här har Storbritannien t.o.m. sagt att man inte
kommer att följa Europarådets konvention om
mänskliga rättigheter.
I Frankrike väntar man en ny lagstiftning år 2003.
Till dess har man begränsat organisationsfriheten för
islamistiska grupper.
Efter terrorattacken har vi sett förändringar i lag-
stiftningen i land efter land där rättssäkerheten sätts
ur spel. Är det då rimligt att i ett sådant läge fatta
beslut om ha en gemensam arresteringsorder inom
EU där Sverige inte kommer att ha rätt att pröva en
utlämning? Det är underlaget från den stat som begär
att få arresteringsordern genomförd som ska gälla,
och Sverige ska inte pröva frågan.
För Vänsterpartiet är det självklart att säga nej i
ett sådant här läge. Dessutom anser vi att det här
förslaget borde ha analyserats och granskats tillsam-
mans med ett förslag som vi ska fatta beslut om nästa
vecka, nämligen rambeslutet om terrorism. Där finns
det oerhört många brister i själva rambeslutet, defini-
tionen av vad terrorism är, vilka grupper det kommer
att omfatta och vilka brott det ska gälla. Men den
diskussionen får vi ta nästa vecka. Vi i Vänsterpartiet
anser att det borde ha varit fullständigt självklart att
analysera de här två förslagen tillsammans innan man
går vidare.
Fru talman! Jag vill ta upp sättet som förslaget
togs fram på. Vi i justitieutskottet, och även EU-
nämnden, fick information under den tid som försla-
get framförhandlades. Men vi fick se olika förslag
från gång till gång, eftersom det hela tiden pågick
förhandlingar. Det dokument vi fick ena veckan gäll-
de inte nästa vecka, för då hade det hänt något nytt i
förhandlingarna. Det gjorde att det var fullständigt
omöjligt för både justitieutskottet och EU-nämnden
att ta ställning till om man skulle stödja förslaget eller
inte.
När vi i dag har förslaget på riksdagens bord ser
vi att det inte nämns någonting om den svenska
följdlagstiftningen. Vi har ett rambeslut som säger att
vi ska genomföra detta, men det finns inte med nå-
gonting om vilka förändringar vi behöver göra i den
svenska lagstiftningen. Hur ska vi som lagstiftare, fru
talman, med hedern i behåll kunna stödja förslaget
när vi inte ens vet vilka lagstiftningsförändringar som
krävs?
Fru talman! Det är ett orimligt sätt att hantera lag-
stiftning. Det rimliga hade varit att vi hade fått veta
något om den svenska följdlagstiftningen.
Vi har en lista på brott vid vilka dubbel straffbar-
het ska avskaffas. Handlingen behöver inte vara
straffbar i Sverige för att vi ska utlämna en person.
Eftersom detta förutsätter en fullständig tilltro till att
alla andra länder är rättsstater vore det rimligt att vi i
justitieutskottet hade fått veta hur lagstiftningen ser ut
i de andra länderna. Hur ser straffskalorna ut? Vad
har man för kriterier? Men vi har inte fått något så-
dant underlag.
Fru talman! Det finns många brott på listan man
kan diskutera. Det finns IT-brott. Det finns miljöbrott.
En mängd brott för vilka man avskaffar den dubbla
straffbarheten räknas upp på listan. Vi i Vänsterparti-
et tycker att det är oerhört anmärkningsvärt att ett
speciellt brott är med på listan, och vi ser det som
väldigt oroande. Det gäller människor som hjälper
och gömmer flyktingar.
I Sverige bedriver vi en human och solidarisk
flyktingpolitik, låt vara med stora brister. Vi har trots
allt i denna kammare valt att inte kriminalisera män-
niskor som i solidaritetens namn gömmer flyktingar.
Men det har man gjort i många länder.
Man säger att det inte är någon fara, för straff-
skalan för dessa brott ska omfatta straff på tre år. Det
man inte säger är vilken den nedre gränsen är. Det
högsta straffet i straffskalan ska vara tre år. Det kan
innebära att det rätta straffvärdet kan vara två eller
sex månader, men så länge straffskalan för brottet
omfattar straff på tre år ska vi kunna utlämna männi-
skor som handlar i solidaritetens namn.
Fru talman! Det har riktats mycket kritik mot för-
slaget från en mängd olika organisationer: Sveriges
advokatsamfund, Svenska Helsingforskommittén och
Amnesty. Kriminologer från de juridiska institutio-
nerna och en mängd debattörer har riktat oerhört stark
kritik mot förslaget när det gäller rättssäkerhet och
skyddet för mänskliga rättigheter.
För oss i Vänsterpartiet, fru talman, är det full-
ständigt obegripligt att man kan säga att man försva-
rar det öppna samhället, mänskliga rättigheter och
rättssäkerhet, som är viktiga grundprinciper i en de-
mokrati, utan att ta ställning och hålla fanan högt. I
paniken efter den 11 september har man släppt fram
krafter som inte sätter rättssäkerhet och mänskliga
rättigheter högst på dagordningen.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis ställa en fråga
till Centerpartiet och Kristdemokraterna. Jag har
fortfarande inte hört era argument för att stödja för-
slagen. Jag hoppas att ni från talarstolen tydligt kan
förklara hur ni kan bortse från den oerhörda kritik
som har kommit och stödja ett förslag som riskerar att
drabba enskilda människor hårt.
I detta anförande instämde Lars Ohly, Mats Ei-
narsson, Ulla Hoffmann, Kalle Larsson, Charlotta L
Bjälkebring, Britt-Marie Danestig, Willy Söderdahl,
Tasso Stafilidis, Sven-Erik Sjöstrand, Stig Sandström,
Marie Engström, Sture Arnesson, Tanja Linderborg,
Murad Artin, Yvonne Oscarsson, Siv Holma och
Camilla Sköld Jansson (alla v) samt Yvonne Ruwaida
och Kia Andreasson (båda mp).
Anf. 2 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Miljöpartiet är emot förslaget om en
europeisk arresteringsorder. Vi kommer att rösta
emot förslaget i kammaren i dag. Tyvärr är det bara
ett enda parti till - Vänsterpartiet - som kommer att
rösta emot. Däremot kommer Moderaterna och Folk-
partiet tydligen att avstå, och Centern och kd kommer
att stödja förslaget. Det gäller ett grundläggande och
nytt fenomen i vår svenska lagstiftning.
Jag tycker att Folkpartiet från talarstolen måste ge
en väldigt bra motivering till att man går emot sina
egna motioner både när det gäller terrorism och arr-
esteringsordern. Man har skrivit motioner i båda
ärendena. Vad gäller den europeiska arresteringsor-
dern har det gjorts med motiv som liknar Vänsterns
och Miljöpartiets. Plötsligt gäller de inte längre. Jag
skulle vilja ha en förklaring till det.
Fru talman! Den europeiska arresteringsordern
kan inte ses isolerad utan måste ses i sitt samman-
hang. Det gäller definitionen av terroristbrott. Det är
det som är kärnan i det hela. Man vill enkelt kunna
utlämna dem som man klassar som terrorister. Det
gäller också konventionen om frysning av tillgångar.
Terrorister som står med på listan ska kunna få sina
tillgångar frysta. Det är också en väldigt svår proble-
matik. Till detta paket hör också Socialdemokraternas
förslag om en grundlagsändring.
Jag har flera gånger hävdat att rambeslut som fat-
tas på detta sätt och som förutsätter ändring av svensk
lag i efterföljande beslut strider mot den svenska
grundlagen. Vad gäller beslutet om en europeiska
arresteringsorder ska ministerrådet, visserligen en-
hälligt, kunna lägga brott till den lista som redan
finns. Vi i parlamentet behöver över huvud taget inte
bry oss, för det bestämmer ministrarna i EU. Därför
måste man ändra den svenska grundlagen, mina vän-
ner. Det är Miljöpartiet fullständigt emot. Jag hoppas
att det inte sker denna mandatperiod.
För att återgå till arresteringsordern kan jag säga
att regeringen skriver att det huvudsakliga innehållet i
propositionen gäller att en begäran om gripande och
överlämnande av en efterlyst person skyndsamt och
med få formaliteter ska verkställas av de rättsliga
myndigheterna i en annan medlemsstat. Det är syn-
nerligen illavarslande, fru talman, om tidseffektivitet
och förenklade procedurer prioriteras framför rättssä-
kerhetsaspekten.
Vidare tycker jag att arresteringsordern är helt
onödig. Riksdagen godkände för bara ett år sedan en
konvention om förenklat utlämningsförfarande. Vi
samarbetade om konventionen om förenklad utläm-
ning. Att i det perspektivet slänga fram förslag om ett
helt nytt förfarande är helt orimligt.
Varför gör man det? Det har jag redan svarat på.
Det beror på rädslan för terrorister efter den 11 sep-
tember. Det behövs egentligen inget annat utläm-
ningsförfarande. Vi i Miljöpartiet ifrågasätter alltså
behovet av ett rambeslut på ett redan reglerat område.
Sedan kommer vi in på slopandet av den dubbla
straffbarheten. Det betyder alltså att vi är tvungna att
lämna ut en person som begår ett brott som inte är
kriminaliserat i Sverige till en annan medlemsstat.
Det har tidigare varit kutym att vi ska ha dubbel
straffbarhet, men nu ska vi upphäva detta. Det är
visserligen en lista, men det är förfärligt många brott,
och det är inte heller riktigt definierat på den här
listan.
Man säger att anledningen till att man slopar den-
na straffbarhet är att det inte är så stora skillnader
mellan medlemsstaternas straffrättsliga rubriceringar.
Då kan man fråga sig på vilka grunder regeringen
baserar åsikten att medlemsstaternas straffrättssystem
inte skiljer sig åt. Vi har här i riksdagen inte fått pre-
senterat material som vi kan ta ställning till, och när
vi i EU-sammanhang får information i utskottet säger
delegationen från Justitiedepartementet att det är stora
skillnader. Men plötsligt är det inga skillnader. Kan
justitieministern förklara detta? Och har justitiemi-
nistern satt sig in i denna materia som säger att vi inte
skiljer oss åt särskilt mycket, så att vi kan slopa kra-
vet på dubbel straffbarhet?
Jag har för min del inte fått något sådant underlag,
så att jag kan säga det.
Som Advokatsamfundet påpekar i sitt remissytt-
rande saknas det definitioner av respektive brott i
rambeslutets brottskatalog. Den utfärdande staten har
tolkningsföreträde när det gäller om ett brott är hän-
förligt till brottskatalogen, och det är väldigt osäkert.
Vi kan alltså inte här i Sverige göra någon rättslig
prövning, utan vi måste bara lämna ut personen i
fråga.
Sedan är det då tidsfristerna. Jag inledde med att
säga att det skulle gå snabbt och vara effektivt, men
Miljöpartiet tycker att det är alldeles för långa tids-
frister. En person kan sitta upp till 60 dagar, och se-
dan kan man begära förlängning 30 dagar. Det här
strider mot de svenska reglerna om häktning och
också mot Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna, vad jag kan se. Tidsfristerna motverkar
själva grunden för det föreslagna rambeslutet. Det är
ju inte så snabbt och effektivt om dessa tidsfrister ska
utnyttjas.
Sedan gäller det verkställighetsvägran. Det står
lite luddigt om att man ska kunna göra detta, men vi
reagerar särskilt mot att humanitära skäl inte kan
åberopas som vägransgrund samt mot avsaknaden av
ett uppenbarhetsrekvisit. Regeringen uppger att det
tidigare har varit ovanligt att unga personer har be-
gärts utlämnade. Regeringen antar att detta förhållan-
de kommer att bestå, varför krav på åldersavvägning-
ar inte behöver införas i rambeslutet. Det tycker vi är
en stor brist.
Sedan gäller det beslutsprocessen. Den är nu un-
der all kritik.
Fru talman! Det har faktiskt bildats ett demokrati-
nätverk, vilket jag är väldigt glad för. Men tänk att
det ska behövas ett demokratinätverk år 2002 för att
det nu har kommit så många beslut och konstiga
procedurer som gör att människor, allmänheten, rea-
gerar. T.o.m. Polisförbundet har sagt att allmänhetens
förtroende är oerhört viktigt, men det grusar allmän-
hetens förtroende om människor nu ska utlämnas på
så här svaga grunder och med en politisk bedömning i
botten. Det är ju det som terroristdefinitionen och
terroriststämplingen är, en politisk bedömning, och
det är inte bra. Tidigare har vi fokuserat strikt på
handlingarna.
Nu är det en förändring, och vad innebär den för-
ändringen för samhällsutvecklingen och samhället?
Den analysen har vi inte gjort, utan det har gått
snabbt. Det är precis som en kaviartub. Alla förslag
har funnits liggande i EU. Plötsligt efter den 11 sep-
tember trampar man på tuben. Korken åker ut och allt
strömmar ut på en gång, och det hamnar inte där det
ska hamna, på smörgåsen eller dekorationen, utan det
kladdar ut runtom.
Risken, fru talman, är att politiskt verksamma per-
soner, t.ex. djurrättsaktivister, stenkastande EU-
demonstranter och fredsaktivister som demonstrerar
och vill förändra samhället kan komma att klassas
inom terroristdefinitionen och på detta vis utlämnas. I
terroristdefinitionen står det: Våld mot en annan stats
offentliga institutioner. Det är ju tolkningsbart, och då
kan inga rättsliga medel förhindra utlämning.
Sedan har vi också deltagande i kriminell organi-
sation, IT-brottslighet och människohandel, som står
uppräknade som brott.
Kriminalisering av en grupps organisation har vi i
Sverige tidigare inte varit för. Vi har haft en parla-
mentarisk utredning som enhälligt har sagt nej. Nu
kommer detta att ske den här vägen, genom EU.
Rättsstatens grundläggande principer kommer att
vika, och de grundläggande principerna är legalitets-
principen och förutsägbarheten, och det borde ha stått
tydligare om dessa grundläggande principer.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tionen.
Anf. 3 Märta Johansson (S)
Fru talman! Jag är till skillnad från Alice Åström
och Kia Andreasson ganska nöjd i dag, eftersom en
fråga som vi har behandlat länge och ingående nu är
på väg att föras i hamn. Frågan om en europeisk arr-
esteringsorder väcktes på hösten 1999 i Tammerfors,
då kommissionen vid rådets toppmöte fick i uppdrag
att ta fram ett förslag om ett enklare förfarande vid
överföring av personer som är på flykt undan rättvi-
san, något som skulle kunna ersätta det tungrodda
utlämningsförfarandet. I september 2001 presenterade
så kommissionen ett förslag som sedan efter ett om-
fattande förhandlingsarbete hela hösten kunde antas
som en politisk överenskommelse vid toppmötet i
Belgien i december. I februari godkände Europapar-
lamentet förslaget till rambeslut utan förslag till för-
ändringar, och under hela den här förhandlingsperio-
den har vi i utskottets EU-grupp och i hela justitieut-
skottet hållits informerade om det aktuella läget,
likaså i EU-nämnden. Det har tagits fram i en väldig
hast, sade Alice Åström. Jag tycker inte riktigt det. Vi
är alltså nu framme vid och mogna för ett beslut.
Vad innebär då rambeslutet? Jo, det innebär att all
utlämning inom EU i princip ska ske med tillämpning
av den europeiska arresteringsordern, och det innebär
även att vi tillämpar principen om det ömsesidiga
erkännandet av rättsliga beslut i de olika medlems-
länderna. Det innebär också att de olika konventio-
nerna om utlämning, som har funnits, nu ersätts av
denna arresteringsorder, och det betyder en avsevärd
förenkling och förbättring.
En europeisk arresteringsorder får utfärdas för
brott som i det utfärdande landets lagstiftning kan
medföra fängelse i minst ett år. Och när en överföring
begärs för verkställighet av ett redan utdömt straff
krävs att straffet uppgår till minst fyra månaders
fängelse. En fråga som har väckt stor uppmärksamhet
är frågan om den dubbla straffbarheten, dvs. att brot-
tet ska vara straffbart inte bara i det land som utfärdar
arresteringsordern utan också i det land som ska verk-
ställa. Uppmärksamheten gäller att krav på dubbel
straffbarhet inte kan ställas om brottet eller brottsty-
pen ingår i den s.k. listan, där de 32 brotten finns
uppräknade, och om brottet i det utfärdande landet
medför minst tre års fängelse.
Enligt vissa fastställda regler kan också länder
vägra att verkställa en arresteringsorder, bl.a. ska
ingen kunna dömas två gånger för samma sak. Man
kan också vägra utlämning om den som eftersöks inte
uppnått straffmyndig ålder i det land som ska verk-
ställa, t.ex. Sverige. Rambeslutet ger också rätt att
vägra utlämning om det finns skäl att tro att en euro-
peisk arresteringsorder utfärdats i syfte att lagföra en
person på grund av dennes kön, ras, religion, etniska
ursprung, nationalitet, politiska uppfattning eller
sexuella läggning. Det finns även en rad andra vä-
gransgrunder.
Den myndighet som ska verkställa en arreste-
ringsorder kan också sätta upp villkor, t.ex. att en
person som är medborgare eller bosatt i ett land åter-
förs dit efter rättegången för att avtjäna det straff som
ådömts honom i det andra landet. Det är inget nytt
utan blev möjligt redan när vi antog 1996 års utläm-
ningskonvention.
Beslut om utlämning för brott har tidigare fattats
på regerings- eller ministernivå. Nu flyttar man ned
det från den politiska nivån. Det hamnar på myndig-
hetsnivå i stället, dvs. varje land får bestämma vilken
myndighet som ska ha hand om dessa frågor. För-
modligen är det i de flesta fall åklagare eller domsto-
lar.
Om en person som är eftersökt samtycker till
överlämnande ska beslut fattas inom 10 dagar efter
det att han lämnat sitt samtycke. I de fall där han inte
har samtyckt ska beslut fattas inom 60 dagar. Denna
person har också rätt till rättsligt biträde, tolk om så
behövs och möjlighet att överklaga.
Även svenska medborgare kan, liksom tidigare,
utlämnas till en annan EU-stat efter vissa bestämda
regler. När utlämning av en svensk medborgare be-
viljas kan man ställa villkor på att vederbörande åter-
förs till Sverige för att sitta av sitt straff eller annat
frihetsberövande här hemma.
Det rambeslut som ska antas i dag ska inte träda i
kraft förrän den 1 januari 2004. Det är alltså mer än
ett och ett halvt år dit. De förändringar i våra lagar
som måste göras finns inte med i dag - det är rätt.
Förslaget till ny lag tänker regeringen komma med
våren 2003, alltså cirka ett halvår innan rambeslutet
om europeisk arresteringsorder ska träda i kraft. Detta
har skarpt kritiserats av Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet i en gemensam reservation och dessutom i ett
särskilt yttrande från Moderaterna och Folkpartiet.
Jag måste säga, fru talman, att jag har svårt att
förstå upprördheten över att lagstiftningen inte finns
med i propositionen. Arbetssättet med en godkännan-
deproposition och en lagstiftningsproposition har vi
ju godkänt i riksdagen i och med att vi har använt oss
av det när vi har antagit fem tidigare rambeslut.
Alla vi här vet att det är ett önskemål bland med-
lemsländerna att det ska gå ganska fort mellan poli-
tisk överenskommelse och ett formellt antagande,
endast några få månader helst. Då är det solklart för
mig att man inte hinner ta fram en genomarbetad
lagstiftning. När dessutom genomförandet inte ska
träda i kraft förrän om ett och ett halvt år ser jag inte
brådskan.
Regeringen har i propositionen mycket tydligt an-
givit på vilka punkter lagen behöver ändras och i
vilken riktning. Om det behöver ingen tveka. Det
viktigaste, som jag ser det, är att lagförslagen blir bra
och kan tjäna som goda verktyg i kampen mot den
internationella brottsligheten.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskot-
tets betänkande och avslag på reservationen.
Anf. 4 Alice Åström (V)
Fru talman! Märta Johansson sade att frågan har
behandlats länge och ingående. Ja, möjligtvis inom
EU, inom kretsen av tjänstemän som sitter och för-
handlar och håller på i EU-sammanhang. Det är inte
så att frågan har behandlats länge och ingående här i
riksdagen. Den information som riksdagen har fått
och justitieutskottet och EU-nämnden fick inför för-
handlingsomgången ingick i en process där det hela
tiden byttes ställningstagande, där inget dokument var
det andra likt. Hur kan man då säga att frågan har
behandlats länge och väldigt ingående så att vi ska
kunna fatta beslut i riksdagen?
Fru talman! Enligt vårt sätt att se det saknar be-
slutet fullständigt förankring i Sverige. Tycker inte
Märta att det lagstiftningsarbete vi har haft tidigare,
med en utredning, - oftast en parlamentarisk sådan
för stora frågor - en remissomgång och Lagrådet som
granskar att lagförslaget inte bryter mot svensk
grundlag är en viktig princip att hålla på? Uppenbar-
ligen är Socialdemokraterna beredda att helt släppa
denna lagstiftningsprocess. Jag undrar om Märta
Johansson verkligen inte tycker att det lagstiftnings-
arbete vi tidigare haft har varit det riktiga och rimliga
sättet att bedriva det på?
Fru talman! Jag vill också lyfta upp frågan om
listan. När vi fattar beslutet innebär det att vi ger
rådet fullständig makt att utöka listan, där vi avskaf-
far den dubbla straffbarheten. Vi frånsäger oss helt
möjligheten att i denna kammare vara med och fatta
beslut om huruvida vi ska göra sådana stora föränd-
ringar. Tycker Märta Johansson att det är rimligt ur
lagstiftningssynpunkt och ur Sveriges riksdags syn-
punkt?
Anf. 5 Märta Johansson (S)
Fru talman! När det gäller förhandlingar var vi
med om hela skedet i höst. Vi fick veta på vilka
punkter förslaget ändrades. Vi fick lägga synpunkter.
Vi vet att Sverige hade rätt så stora framgångar när
det gällde att förändra vissa saker i förslaget.
Lagrådet ska komma in när själva lagtexten före-
ligger. Jag förutsätter att den kommer till Lagrådet
vid det tillfället.
Anf. 6 Alice Åström (V)
Fru talman! Det är självklart att Lagrådet ska
granska den svenska lagstiftningen sedan, men då har
vi ju redan ställt oss bakom en princip för ett utläm-
ningsförfarande. Det är ett oerhört viktigt och stort
beslut. Det låter som om det inte skulle vara det. För
att tydliggöra det kan jag nämna vad regeringen själv
säger: "rambeslutet bygger till stor del på begrepp
och förfaranden som är kända från utlämningsrätten.
Samtidigt innehåller det nyheter som i såväl praktiskt
som principiellt hänseende kan framstå som proble-
matiska".
Vi har inte fått underlaget. Vi vet att det är pro-
blematiskt. Märta Johansson säger att vi har fått en
skiss på hur den lagstiftning som kommer senare ska
se ut, så det är inget allvarligt. Det sägs i propositio-
nen: "Regleringen kräver dock ytterligare övervägan-
den samt inhämtande av synpunkter från berörda
instanser. Det kan därför under det fortsatta lagstift-
ningsarbetet bli nödvändigt att i någon del avvika från
den ordning som här presenteras".
Detta innebär att vi fattar beslut om någonting
ganska mycket i blindo. Med det mandat som lag-
stiftare som vi har fått anser inte jag att detta är rim-
ligt. Jag vill ändå höra Märta Johanssons svar på
frågan. Rådet kommer att fatta beslut om att utöka
listan och avskaffa den dubbla straffbarheten på flera
områden. Jag vet att den svenska regeringens för-
handlingsposition var att vi skulle avskaffa den
dubbla straffbarheten helt. Tycker Märta Johansson
att det är rimligt att vi som lagstiftare som sitter i
justitieutskottet ska lämna ifrån oss frågan helt och
hållet?
Anf. 7 Märta Johansson (S)
Fru talman! Om jag förstår det rätt krävs det för-
ändringar i regeringsformen för att ministrarna ska
kunna få sköta listan helt själva. Där är vi ju inte
ännu. Det förslaget föreligger inte. Jag tycker därför
inte att vi ska ta ställning till det i dag.
Anf. 8 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Det har inte gått så snabbt och vi har
fått bra information, hävdar Märta Johansson. Men
varför har regeringen inte skickat ut förslaget på re-
miss som vanligt? Jag vet att Märta Johansson har en
lång bakgrund inom socialdemokratin. Jag tror att
Märta Johansson också har tyckt att det är bra med
det förfarandet - att berörda organisationer ska kunna
få säga sin åsikt och att människor i allmänhet också
ska få en chans att bli informerade, i den gamla tradi-
tionen av folkbildning. Är inte det angeläget, Märta
Johansson? Är det plötsligt ingenting värt? Räcker
det att bara informera oss insatta i justitieutskottet och
EU-nämnden om förslagen?
Kommissionen i EU lägger fram förslaget den 19
september, och den 14 december säger ministrarna ja.
På denna korta tid ska vi bli insatta och kunna föra ut
det själva. Ett parti i Sveriges riksdag fick t.o.m. ta
över regeringens ansvar och skicka ut förslaget till
några organisationer för att få synpunkter. Är det inte
skamligt, Märta Johansson?
Anf. 9 Märta Johansson (S)
Fru talman! De som har remissbehandlat detta är
såvitt jag vet Advokatsamfundet, RPS, Riksåklagaren
och några till. Därtill kommer de institutioner och
organisationer som Vänsterpartiet på eget bevåg re-
mitterade det till. Jag har läst alla dessa yttranden.
Vi kan ju ändå inte gå till väga på samma sätt när
det gäller dessa EU-rambeslut som när vi ska stifta en
egen lag här hemma i vår egen riksdag. Då har vi en
utredning, som Kia säger, som sedan remissbehandlas
och så småningom leder fram till en proposition. Det
går inte att behandla detta på samma sätt.
Anf. 10 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Det vi gör i dag är att vi förbinder oss
till en ramlag som innebär det vi har stått i talarstolen
och sagt. Man säger: Vi förbinder oss till en lagstift-
ning som vi inte riktigt vet men anar vad den innebär
och som vi ser att vi måste förbinda oss till. Enligt
Märtas resonemang skulle ju det presenteras samti-
digt. Det är därför vi behöver mer tid.
Miljöpartiet har vid samtliga ramlagsbeslut haft
argumentet att vi inte kan fatta beslut om lagar och
bestämmelser på detta vis. Det är en halvmesyr. Det
är inte ett riktigt förfarande. Det har vi sagt tidigare,
och det säger vi nu. Den här frågan är väldigt viktig,
och i så viktiga frågor måste den svenska lagstift-
ningen presenteras samtidigt med rambeslutet. An-
nars blir det ingenting. Det faller mellan två stolar.
Anf. 11 Märta Johansson (S)
Fru talman! Även för mig är det väldigt viktigt att
lagstiftningen blir bra. Men då tror jag inte att man
ska hasta fram den, Kia Andreasson. Jag tror att man
ska arbeta länge och väl och få den tydlig så att man
inte gör några missar i det avseendet.
Jag har ingen annan åsikt än vad jag sagt förut. Vi
får titta på lagstiftningen när den kommer.
Anf. 12 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Flera kolleger har i dag bett mig att
prata enkelt och förståeligt. Det är en ambition jag
tror att vi alla har i alla typer av ärendedebatter, men
jag förstår varför denna synpunkt har framförts. För
många i den här kammaren har det varit svårt att ta
till sig delar och innehåll i det vi i dag ska fatta beslut
om. Det finns, hör och häpna, t.o.m. en och annan
journalist som inte verkar helt insatt. Det låter otro-
ligt, men det verkar vara så.
Kanske ännu värre och viktigare är att vi har en
stor och bred allmänhet som jag tror svävar i ganska
stor okunskap om vad kärnan egentligen är i det be-
slut vi fattar i dag. Detta kan aldrig folkvalda tycka är
en nullitet, ett bekymmer som vi inte behöver förhålla
oss till. Vi ska alltid ställa oss frågan om det i grun-
den finns en folklig förståelse, om det har varit möj-
ligt att följa den process på vägen fram till ett beslut
som jag menar har saknats i det här fallet.
Jag tror inte heller att det tjänar sakens olika syf-
ten att som Kia Andreasson hävda att hela det beslut
som vi i dag ska fatta är tillkommet bara för att jaga
terrorister. Då tror jag att man missförstår vad detta i
grunden är. Kärnan är att detta är en rättslig utveck-
ling inom Europeiska unionen som påbörjades före
händelserna den 11 september, och effekten av det
rambeslut som sedan ska följa i olika nationella lag-
stiftningar är betydligt bredare än att bara handla om
terrorister. Detta handlar om all grund för utlämning
inom EU mellan EU:s medlemsstater och sätter den
lägsta ribban till en strafftid på minimum ett år för att
någon ska kunna begäras utlämnad.
De stora nyheterna här är att vi går från ett förfa-
rande där detta har legat regeringar emellan på poli-
tisk nivå till att flytta ned det till rättsliga instanser
som ska utpekas i respektive medlemsstat, till att fatta
det här beslutet med rättslig verkan i ett annat land
och att dessutom införa tidsgränser. Det är det verk-
ligt nya. Vi snabbar upp processen, och vi flyttar ned
den från en politisk nivå till domstolar och åklagare,
vilka förmodligen kommer att bli de rättsliga instan-
ser som utpekas.
Den rättsliga utvecklingen inom EU har ju tagit
fart, och det beror på att det i olika dokument har
sagts att man vill se ett närmare rättsligt samarbete.
Det är också en uppfattning som Moderaterna delar:
Vi går mot den utvecklingen. Det måste förstås av att
våra nationalstater inte längre kan uppträda som slut-
na stater utan samröre med sina grannar. Vi har en
värld som blir alltmer global med människor som blir
alltmer rörliga. Det gör att våra rättssystem måste
utformas och utvecklas till att fungera inte bara på
nationalstatens grund. Det är ju det som är den driv-
kraft vi ser till den utveckling som nu finns.
Då är det bara att konstatera att de internationella
rättsliga fora vi nu håller på att formera har stora
barnsjukdomar. Vi behöver bara titta på det FN-
system som har fryst tillgångar för tre svenska med-
borgare på ett rättsvidrigt sätt, vilket vi är många som
kritiserar. Det visar att detta absolut inte är fullbordat
och riktigt och rätt. Det gäller även EU:s rättsliga
utveckling, som ju går fort när det gäller att skriva
dokument men mer trögt och långsamt när det gäller
analys och eftertanke. Det är det som delar av vår
kritik här i dag handlar om.
Jag tycker som sagt, och det kan Märta Johansson
berätta en hel del om, att vi har fått mycket informa-
tion och ägnat mycket tid åt detta. Jag har läst mycket
papper i detta ärende. Det som har saknats är alltså
inte information. Jag har sagt det till Thomas Bod-
ström vid flera tillfällen: Det jag vill är inte att en
gång till höra Thomas Bodström berätta att det enligt
hans förmenande går ganska bra, att man lyssnar på
honom i förhandlingarna och att det verkar väga över
i svensk riktning - alla de omdömen av denna typ
som vi har försörjts med under processen. Det jag har
saknat är analys, dokument som går på djupet med
vad konsekvenserna blir av att snabba upp utläm-
ningsbesluten. Hur ser det ut i de stater som i dag
finns inom EU-kretsen? Och kanske ännu viktigare:
Hur ser det ut i de stater som ska ingå i det framtida
EU, som när arresteringsordern träder i funktion
kommer att vara fullvärdiga medlemmar - inte de 15
utan de 25 eller 26 medlemsstater som faktiskt kom-
mer att leva med detta system? Det är den analysen vi
har saknat.
Det är det vi känner igen från annan lagstiftning
och brukar tycka är ett svenskt adelsmärke: Vi vet
vad vi gör när vi fattar beslut. Åtminstone tror vi det.
I det här fallet vet vi att vi inte vet vad vi gör. Det är
mer bekymmersamt. Vi vet att vi inte har full kontroll
över konsekvenserna. Vi vet att lagstiftningen inte är
framlagd på riksdagens bord. Vi vet att den är anmäld
att komma nästa vår. Då blir naturligtvis frågan: Vad
är det egentligen för beslut vi fattar i dag? Ja, det har
egentligen ingen rättslig verkan.
Till detta måste påpekas att allt skrivande om att
detta är en del av ett paket i EU:s terrorlagar är helt
felaktigt. Det finns inga terrorlagar inom EU, och
detta är inte en del av ett paket. Detta är ett rambeslut
utan egen rättslig verkan. Den rättsliga verkan följer
när man fattar beslut i respektive medlemsland.
Låt mig påpeka en sak. Jag är ofin nog att göra det
i alla de här debatterna. Den kritik som Vänsterpartiet
och Miljöpartiet ofta framför i de här sammanhangen
kommer lite grann i ett annat sken när man betänker
att det är just dessa två partiers stöd som möjliggör
för Socialdemokraterna att agera som om de hade
egen majoritet inom EU-systemet. Glöm inte bort det!
Sverige har den svagaste minoritetsministären inom
hela EU-systemet. När andra ministrar kommer till
ministerråden med bred parlamentarisk förankring
kommer Socialdemokraterna med bara sina 36 %, och
det kan de göra tack vare det stöd Vänsterpartiet och
Miljöpartiet har givit dem i riksdagen. Man ger dem
en enorm makt när man låter enbart socialdemokra-
tiska ministrar sitta i förhandlingar.
Justitieutskottet var i början av året i Lettland och
i Litauen. Jag tycker att man utifrån det faktiskt kan
sätta upp ett exempel som illustrerar de problem som
jag ändå tycker att det här förslaget vållar.
Låt oss tänka oss att vi har en svensk företagare
som tänker etablera sig i Riga, någonting som inte är
ovanligt i dag och som jag tror inte alls kommer att
vara ovanligt i framtiden. Denna etablering hotar
ekonomiska intressen i Riga, ekonomiska intressen
med koppling till välkänd organiserad brottslighet i
Lettland.
Via kontakter inom rättsväsendet i Lettland utver-
kar dessa organiserade intressen ett brott som man
påstår att den här företagaren har begått. Det kan vara
en grov misshandel, det kan vara någon typ av grövre
förskingring. Det enda kravet är att det är minst ett år
i straffpåföljd för det brott han eller hon anklagas för.
Företagaren blir underrättad om att de här försöken
pågår, flyr till Sverige för att komma undan det sken-
brott som har riggats.
När Lettland och för den delen Litauen blir med-
lemmar inom Europeiska unionen möjliggör arreste-
ringsordern att en rättsväsendeinstans, förmodligen en
domstol, i Lettland, kanske påverkad av organiserad
brottslighet, begär den här svenske medborgaren
utlämnad, förmodligen i syfte att misskreditera ho-
nom, förmodligen i syfte att undanröja konkurrens.
Vi som var i Lettland och Litauen vet att det ex-
emplet inte är helt ointressant. Det är fullt möjligt.
Det talas om administrativ kompetens i dessa system.
Det är lätt att ändra lagar, men är det lätt att utrota
korruption?
Det finns god möjlighet för alla talare som kom-
mer efter mig i dag att säga att det här exemplet ald-
rig kommer att inträffa. Fördelen med det är att vi får
det till protokollet och kan jämföra i framtiden. Jag
tror ingen av er kommer att göra det.
Men det jag saknar är just analysen av den typ av
händelser som möjliggörs av det här rambeslutet. Om
vi hade haft bättre underlag hade jag och Moderaterna
varit beredda att stödja det. Nu tycker vi att regering-
en har lagt fram ett ofullständigt förslag.
Vi försökte också få till en annan ordning i ut-
skottet. När det förslaget föll med röstsiffrorna 9 mot
8 tvingades vi konstatera att här finns en majoritet
som tänker anta rambeslutet i dag. Då finner vi för
gott att avstå i eftermiddagens omröstning.
I detta anförande instämde Jeppe Johnsson, Maud
Ekendahl, Anita Sidén och Lennart Bolander (alla m).
Anf. 12 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Flera kolleger har i dag bett mig att
prata enkelt och förståeligt. Det är en ambition jag
tror att vi alla har i alla typer av ärendedebatter, men
jag förstår varför denna synpunkt har framförts. För
många i den här kammaren har det varit svårt att ta
till sig delar och innehåll i det vi i dag ska fatta beslut
om. Det finns, hör och häpna, t.o.m. en och annan
journalist som inte verkar helt insatt. Det låter otro-
ligt, men det verkar vara så.
Kanske ännu värre och viktigare är att vi har en
stor och bred allmänhet som jag tror svävar i ganska
stor okunskap om vad kärnan egentligen är i det be-
slut vi fattar i dag. Detta kan aldrig folkvalda tycka är
en nullitet, ett bekymmer som vi inte behöver förhålla
oss till. Vi ska alltid ställa oss frågan om det i grun-
den finns en folklig förståelse, om det har varit möj-
ligt att följa den process på vägen fram till ett beslut
som jag menar har saknats i det här fallet.
Jag tror inte heller att det tjänar sakens olika syf-
ten att som Kia Andreasson hävda att hela det beslut
som vi i dag ska fatta är tillkommet bara för att jaga
terrorister. Då tror jag att man missförstår vad detta i
grunden är. Kärnan är att detta är en rättslig utveck-
ling inom Europeiska unionen som påbörjades före
händelserna den 11 september, och effekten av det
rambeslut som sedan ska följa i olika nationella lag-
stiftningar är betydligt bredare än att bara handla om
terrorister. Detta handlar om all grund för utlämning
inom EU mellan EU:s medlemsstater och sätter den
lägsta ribban till en strafftid på minimum ett år för att
någon ska kunna begäras utlämnad.
De stora nyheterna här är att vi går från ett förfa-
rande där detta har legat regeringar emellan på poli-
tisk nivå till att flytta ned det till rättsliga instanser
som ska utpekas i respektive medlemsstat, till att fatta
det här beslutet med rättslig verkan i ett annat land
och att dessutom införa tidsgränser. Det är det verk-
ligt nya. Vi snabbar upp processen, och vi flyttar ned
den från en politisk nivå till domstolar och åklagare,
vilka förmodligen kommer att bli de rättsliga instan-
ser som utpekas.
Den rättsliga utvecklingen inom EU har ju tagit
fart, och det beror på att det i olika dokument har
sagts att man vill se ett närmare rättsligt samarbete.
Det är också en uppfattning som Moderaterna delar:
Vi går mot den utvecklingen. Det måste förstås av att
våra nationalstater inte längre kan uppträda som slut-
na stater utan samröre med sina grannar. Vi har en
värld som blir alltmer global med människor som blir
alltmer rörliga. Det gör att våra rättssystem måste
utformas och utvecklas till att fungera inte bara på
nationalstatens grund. Det är ju det som är den driv-
kraft vi ser till den utveckling som nu finns.
Då är det bara att konstatera att de internationella
rättsliga fora vi nu håller på att formera har stora
barnsjukdomar. Vi behöver bara titta på det FN-
system som har fryst tillgångar för tre svenska med-
borgare på ett rättsvidrigt sätt, vilket vi är många som
kritiserar. Det visar att detta absolut inte är fullbordat
och riktigt och rätt. Det gäller även EU:s rättsliga
utveckling, som ju går fort när det gäller att skriva
dokument men mer trögt och långsamt när det gäller
analys och eftertanke. Det är det som delar av vår
kritik här i dag handlar om.
Jag tycker som sagt, och det kan Märta Johansson
berätta en hel del om, att vi har fått mycket informa-
tion och ägnat mycket tid åt detta. Jag har läst mycket
papper i detta ärende. Det som har saknats är alltså
inte information. Jag har sagt det till Thomas Bod-
ström vid flera tillfällen: Det jag vill är inte att en
gång till höra Thomas Bodström berätta att det enligt
hans förmenande går ganska bra, att man lyssnar på
honom i förhandlingarna och att det verkar väga över
i svensk riktning - alla de omdömen av denna typ
som vi har försörjts med under processen. Det jag har
saknat är analys, dokument som går på djupet med
vad konsekvenserna blir av att snabba upp utläm-
ningsbesluten. Hur ser det ut i de stater som i dag
finns inom EU-kretsen? Och kanske ännu viktigare:
Hur ser det ut i de stater som ska ingå i det framtida
EU, som när arresteringsordern träder i funktion
kommer att vara fullvärdiga medlemmar - inte de 15
utan de 25 eller 26 medlemsstater som faktiskt kom-
mer att leva med detta system? Det är den analysen vi
har saknat.
Det är det vi känner igen från annan lagstiftning
och brukar tycka är ett svenskt adelsmärke: Vi vet
vad vi gör när vi fattar beslut. Åtminstone tror vi det.
I det här fallet vet vi att vi inte vet vad vi gör. Det är
mer bekymmersamt. Vi vet att vi inte har full kontroll
över konsekvenserna. Vi vet att lagstiftningen inte är
framlagd på riksdagens bord. Vi vet att den är anmäld
att komma nästa vår. Då blir naturligtvis frågan: Vad
är det egentligen för beslut vi fattar i dag? Ja, det har
egentligen ingen rättslig verkan.
Till detta måste påpekas att allt skrivande om att
detta är en del av ett paket i EU:s terrorlagar är helt
felaktigt. Det finns inga terrorlagar inom EU, och
detta är inte en del av ett paket. Detta är ett rambeslut
utan egen rättslig verkan. Den rättsliga verkan följer
när man fattar beslut i respektive medlemsland.
Låt mig påpeka en sak. Jag är ofin nog att göra det
i alla de här debatterna. Den kritik som Vänsterpartiet
och Miljöpartiet ofta framför i de här sammanhangen
kommer lite grann i ett annat sken när man betänker
att det är just dessa två partiers stöd som möjliggör
för Socialdemokraterna att agera som om de hade
egen majoritet inom EU-systemet. Glöm inte bort det!
Sverige har den svagaste minoritetsministären inom
hela EU-systemet. När andra ministrar kommer till
ministerråden med bred parlamentarisk förankring
kommer Socialdemokraterna med bara sina 36 %, och
det kan de göra tack vare det stöd Vänsterpartiet och
Miljöpartiet har givit dem i riksdagen. Man ger dem
en enorm makt när man låter enbart socialdemokra-
tiska ministrar sitta i förhandlingar.
Justitieutskottet var i början av året i Lettland och
i Litauen. Jag tycker att man utifrån det faktiskt kan
sätta upp ett exempel som illustrerar de problem som
jag ändå tycker att det här förslaget vållar.
Låt oss tänka oss att vi har en svensk företagare
som tänker etablera sig i Riga, någonting som inte är
ovanligt i dag och som jag tror inte alls kommer att
vara ovanligt i framtiden. Denna etablering hotar
ekonomiska intressen i Riga, ekonomiska intressen
med koppling till välkänd organiserad brottslighet i
Lettland.
Via kontakter inom rättsväsendet i Lettland utver-
kar dessa organiserade intressen ett brott som man
påstår att den här företagaren har begått. Det kan vara
en grov misshandel, det kan vara någon typ av grövre
förskingring. Det enda kravet är att det är minst ett år
i straffpåföljd för det brott han eller hon anklagas för.
Företagaren blir underrättad om att de här försöken
pågår, flyr till Sverige för att komma undan det sken-
brott som har riggats.
När Lettland och för den delen Litauen blir med-
lemmar inom Europeiska unionen möjliggör arreste-
ringsordern att en rättsväsendeinstans, förmodligen en
domstol, i Lettland, kanske påverkad av organiserad
brottslighet, begär den här svenske medborgaren
utlämnad, förmodligen i syfte att misskreditera ho-
nom, förmodligen i syfte att undanröja konkurrens.
Vi som var i Lettland och Litauen vet att det ex-
emplet inte är helt ointressant. Det är fullt möjligt.
Det talas om administrativ kompetens i dessa system.
Det är lätt att ändra lagar, men är det lätt att utrota
korruption?
Det finns god möjlighet för alla talare som kom-
mer efter mig i dag att säga att det här exemplet ald-
rig kommer att inträffa. Fördelen med det är att vi får
det till protokollet och kan jämföra i framtiden. Jag
tror ingen av er kommer att göra det.
Men det jag saknar är just analysen av den typ av
händelser som möjliggörs av det här rambeslutet. Om
vi hade haft bättre underlag hade jag och Moderaterna
varit beredda att stödja det. Nu tycker vi att regering-
en har lagt fram ett ofullständigt förslag.
Vi försökte också få till en annan ordning i ut-
skottet. När det förslaget föll med röstsiffrorna 9 mot
8 tvingades vi konstatera att här finns en majoritet
som tänker anta rambeslutet i dag. Då finner vi för
gott att avstå i eftermiddagens omröstning.
I detta anförande instämde Jeppe Johnsson, Maud
Ekendahl, Anita Sidén och Lennart Bolander (alla m).
Anf. 13 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Fredrik Reinfeldt ifrågasätter min
analys, att jag tror att det här kom till bara för just
terroristjagandet efter den 11 september. Det presen-
terades ju av kommissionen den 19 september. Varför
tror Fredrik Reinfeldt att det sammanföll så i tid med
detta förslag?
Vad är det som får Fredrik Reinfeldt att hävda att
det här var så nödvändigt när vi nyss skrev under
1996 års konvention för utlämning inom EU? Det är
alltså redan ett nyss reglerat område. Varför skulle
inte den konventionen ha giltighet nu? Vad var den
stora förändringen, och varför sammanföll detta i tid?
Det är därför jag säger som jag säger.
Vilken är Fredriks analys av detta? Jag vill också
ha svar på varför inte 1996 års konvention kan vara
tillfyllest.
Det handlar om en ramlag och att vi inte har för-
bundit oss. Vi måste göra svensk lag efteråt. Men
genom att säga ja - eller som Fredriks parti gör, fegt
avstår från att ta ställning - och genom det beslut som
går igenom om ramlag har vi ju rättsligt förbundit oss
till det innehåll som står i ramlagen. Vi har ju redan
förbundit oss!
Anf. 14 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Min poäng var, och det vet Kia And-
reasson, att den process som gällde arresteringsordern
eller förändringar av hur vi ska utlämna medborgare
inom EU var i gång långt tidigare än händelserna den
11 september. Sedan kan vi vara överens om att ar-
betet kom att snabbas på av händelserna den 11 sep-
tember. Det som tidigare bara hade varit ett sätt att se
problem och olika länder som bromsade förbyttes till
en atmosfär där man ansåg att det var viktigt att få
fram nya gemensamma rättsliga beslut. Det är att
göra det för enkelt att hävda att syftet bara skulle vara
att jaga terrorister. Nej. Ett av syftena, ja.
Men det är ändå viktigt att se EU:s rättsliga ut-
veckling. I den delen vill jag också ge Alice rätt som
sade att det här naturligtvis bygger just på att det ska
vara ett förtroende. Det är grunden för detta, ett för-
troende för respektive rättsväsende. Jag vill gärna
leva i en värld där jag känner förtroende, inte bara för
de 15 EU-medlemsstaterna utan också för den utvid-
gade kretsen. Men då vill jag också ha en analys till
grund för detta. Då vill jag också att det vidtas åtgär-
der för att utrota korruptionen i de länder där vi vet
att det finns rättsröta kvar, unga demokratier som
knappt har fått sin rättsstat att börja fungera. Det är
naturligtvis viktigt.
Sedan vill jag gärna säga att Moderaterna tar
ställning. Vi tog ställning för att säga att vi tycker att
det här kan höra hemma i den rättsliga utvecklingen
inom EU. Men Moderaterna fattar beslut när vi vet
konsekvenserna av de beslut vi är med och fattar.
Därför tyckte vi att följdlagstiftningen skulle läggas
fram samtidigt. Det var därför jag begärde att frågan
skulle bordläggas i justitieutskottet i avvaktan på
följdlagstiftning, en votering jag förlorade med 9-8,
som Kia känner till. Då finner jag för gott att avstå.
Att säga nej vore ju att ge en indikation om att vi inte
vill ha den här rättsliga utvecklingen, och det är inte
heller Moderaternas ståndpunkt. Ibland blir detta att
avstå faktiskt en väldigt tydlig markering av stånd-
punkt, även om det inte är just det ja eller nej som
oftast styr vår tillvaro. Så fungerar en komplicerad
verklighet, tyvärr.
Anf. 15 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Att jag tar upp argumentet om terro-
rism är också grundläggande, därför att nu har en
internationell organisation, man kan säga EU, som
första organisation gjort en definition, och den ska vi
ta ställning till nästa vecka. Detta har ju FN brottats
med i decennier och inte kunnat göra därför att det är
så knepigt, därför att det är så många människor som
kommer att drabbas som inte är terrorister. Det är ju
det som egentligen är grundproblemet.
Men nu har man plötsligt gjort den här definitio-
nen, ganska snabbt för att vara sådana här samman-
hang. Det är ju det som häktningsordern kan appelle-
ra till. Egentligen skulle vi besluta i omvänd ordning.
Det är ju det som är det centrala. Det måste Fredrik
Reinfeldt vara medveten om.
Anf. 16 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Det är inte det centrala. Syftet är - det
är också svar på Kias tidigare fråga om varför de
konventioner som har funnits ska bytas ut - att som
jag nämnde föra ned detta från en politisk nivå till en
rättslig nivå. Den myndighet som utpekas i respektive
land ska kunna ställa ut en arresteringsorder, och det
införs tidskrav. I en rättslig gemenskap där man
kommer allt närmre varandra ska den här typen av
utlämningar naturligtvis kunna gå allt fortare. Det är
skälet till att man överger konventioner som byggde
på tanken att regeringar måste fatta beslut rent poli-
tiskt om utbyte.
När det gäller terrorister håller jag med Kia And-
reasson. Jag tror i och för sig inte att någon kan tala
emot att de här två rambesluten hör ihop på det viset
att ett av de brott som listas är just terrorism som
grund för utlämning. Det är ett brott som vi inte har
definierat i svensk brottsbalk och som vi dessutom
ska föra en diskussion om nästa onsdag. Det antar jag
kommer att bli en bärande del av nästa onsdags de-
batt. Det blir spännande för åhörarna att vänta på den
debatten till nästa vecka.
Anf. 17 Alice Åström (V)
Fru talman! Jag måste säga att jag delar uppfatt-
ningen i mycket stora delar av Fredrik Reinfeldts
anförande, framför allt oron när det gäller de nya
länderna och deras rättssystem.
Men jag har en fråga till Fredrik Reinfeldt som
gäller rättssystemen inom de redan existerande EU-
länderna och de förändringar som görs. Hur ser man
från moderat sida på att man fattar det här beslutet
nu? Jag tog också i mitt anförande upp betydelsen av
att man fattar det här beslutet just nu när vi har en
ganska stor orostid när det gäller lagstiftning i olika
EU-länder. Det vore bra att få höra hur Fredrik Rein-
feldt ser på utvecklingen i de andra EU-länderna.
Sedan kan jag inte låta bli att kommentera det som
sades om att Socialdemokraterna har den svagaste
regeringen i EU-sammanhang eftersom det nu har
stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i dessa frågor.
Det kan jag hålla med om. Det är en fullständigt kor-
rekt beskrivning.
Men det Fredrik Reinfeldt glömmer lite grann är
att det var Moderaterna som såg till att Socialdemo-
kraterna och Thomas Bodström som justitieminister
kunde åka ned till rådsmötet i EU och säga att Sveri-
ge stod bakom förslaget om rambeslut om europeisk
arresteringsorder.
Det var tack vare att Moderaterna stödde förslaget
i EU-nämnden som regeringen kunde göra det. Krist-
demokraterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet uttryckte en ganska stor oro och var inte be-
redda att ge regeringen fullständigt mandat att ställa
sig bakom beslutet. Det var på Moderaternas mandat
det skedde.
Visst är det en minoritetsregering. Men Modera-
terna ser till att regeringen kan ställa sig bakom för-
slag i EU för att sedan säga: Nej, det gör vi inte. Vi
hade aldrig hamnat i den här situationen ifall Mode-
raterna hade haft samma tvekan vid den förhandlings-
situationen som man har i dag.
Nu tycker jag att det är bra att Moderaterna har
tagit till sig kritiken, att man själv ser oron och att
man i dag inte är beredd att stödja det. Men jag hade
önskat att Moderaterna hade sagt nej. Det innebär inte
att man säger nej för all framtid. Det handlar om att
man måste ha större rättssäkerhet och bättre analys.
Regeringen hade i så fall fått återkomma.
Anf. 18 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Just när det gäller arresteringsordern
röstade alla fyra borgerliga partierna och Socialde-
mokraterna för när detta beslutades i EU-nämnden.
Däremot är det korrekt att när beslutet fattades om
rambeslutet mot terrorism var det bara Moderaterna
och Socialdemokraterna som stod bakom.
Det gjorde vi trots den kritik som har framförts
vid flera tillfällen. Det var en oerhörd snabbhet i
processen. Vi satt med dokument som började på
engelska och slutade på franska. Trots allt detta, och
det bör naturligtvis inte accepteras att det går till på
det viset, tyckte vi att vi fått de framgångar från
svensk sida som vi hade ställt krav på.
Vi kunde i detta se en logisk fortsatt utveckling,
vilket jag också har sagt i dagens anförande, av vart
EU är på väg. Vi ställde också i direkt anslutning till
detta accepterande av rambeslutet krav på fortsätt-
ningen, analysen, underlagen och att få följdlagstift-
ningen framlagd vid samma tillfälle.
Det är ett faktum att det inte har efterkommits.
Det har trots allt gått en försvarlig mängd dagar,
veckor och månader sedan detta beslut fattades. Det
har lett oss till att börja titta på hela rambeslutspro-
cessen. Hur lycklig är den egentligen?
Är det inte märkligt att vi de facto binds av ett be-
slut i ministerråden när de antar rambesluten som
egentligen, om vi ska vara riktigt ärliga, omöjliggör
att vi får något parlamentariskt inflytande som är värt
namnet?
Det är där jag menar att det egentligen bara är en-
skilda statsråd som har den makten i dag. Vi har fått
en märklig form av ministerstyre som egentligen är
väldigt olikt hur vi i övrigt stiftar svensk lag.
Det gör att vi, vilket vi också har anmält i olika
sammanhang, måste fundera över hur rambesluten
ska se ut i framtiden. De har inte blivit särskilt lycka-
de. De har bara funnits sedan Amsterdamfördraget
trädde i kraft 1999.
Anf. 19 Alice Åström (V)
Fru talman! Jag är glad över att Moderaterna nu
ser den här oron och att man börjar föra den här dis-
kussionen. Det är oerhört viktigt om vi som lagstifta-
re ska kunna ta ansvar.
Fru talman! Jag skulle ändå vilja höra Fredrik
Reinfeldts syn på lagstiftningsutvecklingen i de övri-
ga EU-länderna. Man kan titta på lagstiftningen i
Storbritannien och det som händer i flera av de andra
länderna. Hur ser man på den frågan från Moderater-
na?
Det blev så mycket när det gäller de nya länderna
och brister i de rättssystemen. Är det så att Modera-
terna har förtroende för rättsväsendet i de övriga
redan existerande EU-länderna?
Anf. 20 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Replikväxlingen ger sken av att här
står Miljöpartiet och Vänsterpartiet och berömmer
Moderaterna, och sedan får jag förklara mig för mina
partivänner. Det blir i och för sig kul. Får jag bara
påpeka att vi ändå gör detta mot bakgrunden av att vi
vill se den här utvecklingen.
Skälet till att vi inte röstar tillsammans med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet är att ni inte erkänner
att den här processen finns. Vi har nu en national-
statskavaj som har blivit för trång. Vi har en rättslig
utveckling som också måste kunna hanteras på EU-
nivå och en internationell nivå, även om vi är kritiska
mot de försök som än så länge har gjorts.
Där blir ni svaret skyldiga. Ni måste också svara
på hur vi ska klara den globala verkligheten och den
allt större rörligheten på ett sätt som är rättssäkert. Att
bara gå hem och försvara röda stugor och national-
staten blir för futtigt. Det klarar inte hur det ser ut i
verkligheten längre.
När det sedan gäller frågan om övriga EU-länder
förstår jag poängen. Det har funnits kritik mot enskil-
da EU-stater som inte lever upp till egna regler. Det
har, hör och häpna, funnits kritik också mot Sverige. I
anknytning till EU-kravallerna i Göteborg var det
flera länder som påpekade att de tyckte att det svens-
ka rättsväsendet var för långsamt.
Vi har en diskussion om våra egna häktningstider
och hur vårt eget rättsväsende inte klarar de krav man
har anledning att ställa, och den ska absolut föras. Det
för också in frågor om hur Sverige sköter sig och hur
andra EU-medlemsstater som i dag finns inom syste-
met sköter sig.
Den stora oron är för rättsröta och korruption. Det
är en diskussion som förs i förhandlingarna. Den
tillkommer kanske ännu mer när vi tittar mot de
medlemsstater som är på väg in i EU och som kom-
mer att leva med arresteringsordern i princip från dag
ett.
Anf. 21 Gunnel Wallin (C)
Fru talman! Ett väl fungerande rättsligt samarbete
inom EU är av stor betydelse för att människor ska
känna trygghet i gemenskapen. Det finns därför all
anledning för Sverige att fortsätta sitt aktiva delta-
gande i de internationella ansträngningarna för att
motverka terrorism och organiserad brottslighet.
En självklar utgångspunkt i detta arbete är demo-
kratins rätt att försvara sig. Ett ökat medvetande om
nödvändigheten av ett globalt samarbete för att lösa
gemensamma och överhängande problem krävs. Den
ökade internationaliseringen sätter tydliga avtryck
även i vårt rättsväsende.
Ett öppet och gränslöst Europa innebär att även
kriminaliteten rör sig alltmer över gränserna. Den
svenska rättsbildningen och rättstillämpningen har
också successivt anpassats efter EU-rätten i och med
att Sverige sedan några år är bundet till Europarådets
konvention om de mänskliga fri- och rättigheterna
och till följd av medlemskapet i den europeiska unio-
nen.
I och med Amsterdamfördraget förändrades reg-
lerna på det rättsliga området genom att flera sakom-
råden flyttades över till gemensamt beslutsfattande
och därmed blev en del av gemenskapsrätten. Kvar
som mellanstatligt samarbete blev polissamarbetet,
det straffrättsliga samarbetet och det brottsförebyg-
gande arbetet.
Att vi i Centerpartiet accepterar vissa nya gemen-
samma minimiregler när det gäller straffrättsliga
påföljder och andra former av straffrättsliga åtgärder
som ska vidtas ska ses som ett undantag på grund av
frågornas dignitet. Centerpartiet anser att grundprin-
cipen ska vara att polissamarbete och straffrättsligt
samarbete ska ske genom mellanstatligt samarbete.
All utlämning inom EU ska ske med tillämpning
av europeiska arresteringsordern. Det är vad förslaget
till beslut nu gäller. Möjligheten att mellan stater
utlämna personer som är eftersökta för lagföring eller
för att verkställa straff är av central betydelse i det
internationella straffrättsliga samarbetet. Men det är
av största vikt att medlemsstaterna hela tiden uppfyl-
ler kraven på frihet, demokrati och respekt för de
mänskliga rättigheterna.
Fru talman! Centerpartiet gör därför bedömningen
att vi står bakom propositionen om godkännande av
rambeslutet om en europeisk arresteringsorder.
Det är alltid av stor vikt att följa upp beslut. Där-
för föreslog vi i Centerpartiet i vår motion i detta
ärende att det skulle ske en översyn efter det att lagen
har varit i kraft i två år. Det är viktigt att följa upp och
ha kontroll av att lagstiftarnas intentioner efterlevs av
alla medlemsstaterna.
Det är värdefullt att följa upp just rambeslut och
den följdlagstiftning som ett rambeslut ger upphov till
så att de verkligen får den avsedda effekten. Jag är
glad över att utskottet ställde sig bakom detta i ett
tillkännagivande.
Anf. 22 Alice Åström (V)
Fru talman! Jag har en fråga till Gunnel Wallin
och till Centerpartiet. Man berör knappast med ett ord
den oerhörda kritik som ändå har kommit mot försla-
get ur rättssäkerhetssynpunkt från Svenska Advokat-
samfundet, från Svenska Helsingforskommittén, från
Amnesty och från flera av dessa oerhört viktiga orga-
nisationer. Kritiken gäller alltså rättssäkerheten och
skyddet för mänskliga rättigheter.
Hur har Centerpartiet resonerat när det gäller kri-
tiken? Anser Centerpartiet att rättssäkerheten är till-
godosedd fullt ut i förslaget? Känner man någon oro?
Är det vissa punkter som man ser? Hur har man sett
på kritiken?
Jag tycker att detta är oerhört viktigt, för jag upp-
lever att Centerpartiet och Gunnel Wallin tidigare
alltid har varit ganska noga med att se till att rättssä-
kerhetsgarantier finns i förslag och att man alltid
skyddar den enskilde individen. Men hur har man
resonerat här, där det finns så mycket kritik? Hur ser
man på bristerna när det gäller rättssäkerhet? Eller
tycker man att det hela är uppfyllt i förslaget?
Anf. 23 Gunnel Wallin (C)
Fru talman! Till Alice Åström kan jag säga att jag
har hört frågorna förr. Naturligtvis har vi diskuterat
dem och funderat på detta. Därför tycker jag att det är
viktigt att vi har fått tillägget om just uppföljning. Vi
kan ju se i dag att det finns brister även om det finns
lagar, och därför är det alltid viktigt med uppföljning
och kontroll av att det blir så som vi lagstiftare hade
tänkt oss.
Anf. 24 Alice Åström (V)
Fru talman! Jag håller med om att det är mycket
bra med uppföljning och att det är bra att man kon-
trollerar all lagstiftning - inte bara rambesluten. Men
rambesluten är ju lite speciella. Detta är ett avtal som
EU-länderna gör sinsemellan, så även om vi vid en
uppföljning om två år konstaterar att det fanns en
massa brister här och om vi ser att lagstiftningen i
andra länder har gått åt ett felaktigt håll osv. så har
Sverige i stort sett inga möjligheter att göra föränd-
ringar av vare sig vår lagstiftning eller något annat.
Detta är ju ett gemensamt åtagande som man gör, och
därför är det så oerhört viktigt just när det gäller ram-
beslut och överenskommelser mellan alla EU-
länderna att man har täckt in alla rättssäkerhetsgaran-
tier redan från första början.
Möjligheten att förändra är mycket mindre, för
detta är inte som vanlig svensk lagstiftning. Om vi
konstaterar om två år att det fanns massor av brister i
lagstiftningen i andra länder, att de har för långa
häktningstider eller inte följer det hela så kan vi inte
ändra lagstiftningen i de länderna. Men vi kan inte
heller med vanlig svensk lagstiftning här i kammaren
förändra villkoren.
Därför tycker jag att det är mycket bra att Center-
partiet tar upp frågan om uppföljning osv. Men det
ger inga rättssäkerhetsgarantier när det gäller detta.
Jag har alltså svårt att förstå att Centerpartiet inte alls
- inte ens genom ett särskilt yttrande eller på något
annat sätt - lyfter fram den kritik och den oro som
ändå finns.
Anf. 25 Gunnel Wallin (C)
Fru talman! I den värld vi lever i i dag tycker jag
att det är viktigt att våga ta steg. När det gäller att
vara försäkrad och ha alla garantier och med tanke på
det som har sagts tidigare i debatten om vilka svårig-
heter man har haft med att komma fram till en
gemensam lösning så är jag glad över att man har
kommit fram till det här ställningstagandet och en
gemensam hantering av frågorna på detta sätt. Jag
vågar ställa mig bakom detta.
Anf. 26 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Kolleger! Folkpartiet liberalerna har
ett särskilt yttrande i detta betänkande. Vi har ej del-
tagit i beslutet. Detta är ett extraordinärt beslut från
vår sida och en åtgärd som har föregåtts av svåra
överväganden beroende på att motståndet, kritiken
och oppositionen mot denna process och eventuellt
mot innehållet - ett innehåll som vi inte helt känner
till ännu - ser olika ut.
Vi liberaler tycker att det europeiska samarbetet i
grunden är bra. Det är nödvändigt att fördjupa och
utveckla demokratin i vår del av världen. Det innebär
kompromisser som inte alltid blir bra och som inne-
håller knepighetens prägel. Det gäller både form och
innehåll, och i detta fall kan man nog ha invändningar
mot båda områdena.
Därför har jag, precis som den moderate företrä-
daren, jättesvårt att ställa upp på den retorik som man
får höra framför allt från Miljöpartiet om hur det är
fel med häktningstider osv. och att vi inte ska ha
något utlämnande. Det var visst väldigt bra med sten-
kastande människor som visade sina demokratiska
rättigheter också. Jag ställer inte upp på den retoriken.
Vi är kritiska till hur detta behandlas för vi vet inte
riktigt vad det är.
Regeringen, Centerpartiet och Kristdemokraterna
balanserar på en ytterst slak lina i dag. De riskerar att
falla stenhårt till marken. Vi får se hur detta kommer
att utvecklas i ett perspektiv när vi tittar bakåt. Vad vi
behandlar i dag är ett utkast till ett rambeslut, som
inte ens är språkligt granskat. Vi ges i propositionen
en viss beskrivning av hur förfarandet är tänkt att
fungera - inte av hur det ska fungera. Man har tänkt
ut ungefär hur det ska bli, men det finns inga lagför-
slag.
Vi har fått detta förankrat i utskottet och EU-
nämnden vid ett par tillfällen, som några här målande
har beskrivit. Det har varit olika språk. Jag deltog i
den svenska skolan för några år sedan, och då körde
vi inte franska på grundskolan.
Detta underlag är otillräckligt för att vi i Folkpar-
tiet liberalernas riksdagsgrupp ska kunna ta ställning.
Vi känner inte till vilka effekterna kan vara, och där-
för väljer vi att nu inte delta. Folkpartiet liberalerna
har löpande sedan november, då vi förde en debatt i
kammaren, kritiserat denna och andra åtgärder som
man kan koppla ihop med terroristbekämpningen. Det
har varit en klar kritik. Vi har frågat och frågat. Vi
har fått en del svar och regeringen har delvis gjort
vissa framsteg. Det tycker jag är bra. Jag vill kunna
lita på vår regering. Jag vill att vår justitieministern
ska försvara rättssäkerheten i förhandlingar med
andra länder på ett bra sätt, och jag hoppas att det ska
kunna fungera. Jag vill också att regeringen ska få
regera landet, även om det är en socialdemokratisk
regering som sitter ett tag till.
När det gäller konsekvenserna och kritiken så är
det väldigt svårt att förutse det rimliga innehållet och
den praktiska juridiken i svensk lagstiftning. Vi ser
inte detta. Det är svaga beskrivningar av vad som kan
hända. Vad händer med deltagande i kriminella orga-
nisationer? Vad händer med terroristbrotten - som vi
visserligen ska prata om på onsdag? Hur ser det ut
med IT-brottsligheten? Hur går det med flykting-
gömmarna?
Hur är det med vägransgrunderna, Thomas Bod-
ström? Kan Thomas Bodström nu garantera att vi i
artikel 4, där vägransgrunderna tas upp, vid en even-
tuell vägran har rätt att ta hänsyn till Europaråds-
kommissionen om mänskliga rättigheter så att vi inte
utlämnar människor till en vad jag vill kalla rättsvid-
rig process? Det säger Thomas Bodström att vi inte
ska behöva göra, för vi har ju ordre public, som det
heter apropå svåra ord. Det betyder att man inte ska
få lämna ut saker som är helt främmande för oss i
Sverige med vår rättstradition. Jag vill lita på Thomas
Bodström. Klargör nu detta, så att det blir lite lättare
för oss i Folkpartiet liberalerna att fatta ett klart beslut
när hela lagstiftningsmaterialet ska ligga framme här
om ett halvår eller vad det nu var. Då kan vi ge be-
sked, och då kommer vi säkert att kunna stödja 90 %,
och kanske 95 % eller alltihop om det nu är så rosen-
rött som Thomas Bodström ger sken av. Men vi vet
inte i Folkpartiet liberalerna. Det är väldigt svårt att
göra den analysen. Vi fattar bara beslut när vi vet vad
de innebär. Därför väljer vi i dag att avstå. En klar
motivation finns i det särskilda yttrandet.
Det är inte att huka och vara rädd. Det enkla är att
säga nej nej nej till allt som har med europeiskt sam-
arbete att göra. Vi kan inte göra det, därför att den
gränslösa brottsligheten, den grova brottsligheten,
måste vi bekämpa gemensamt, och då måste vi ha ett
samarbete på rättsområdet.
Jag skulle vilja att Thomas Bodström vid tillfälle
tar upp detta med sina kolleger i ministerrådet, om vi
inte ska ha ett riktigt rättskonvent i Europa där vi kan
försöka fundera på hur vi ska sammansmälta olika
rättstraditioner - den nordiska, den anglosaxiska, den
franska och den tyska - och få detta att fungera bätt-
re. Olikheterna gör i dag att vi känner stor osäkerhet
gentemot varandra, och det leder till misstro.
Man ska komma ihåg, som någon annan tidigare
har sagt, att det finns invändningar också mot det
svenska rättssystemet. Människor skjuts ned av poli-
ser, och människor sitter inspärrade alldeles för lång
tid. Vi har livstidsstraff i det här landet. Det avgörs av
politiker för närvarande, och justitieministern tycker
att det är trevligt att ge folk nåd. Det är helt oaccepta-
belt. En rad invändningar finns alltså mot det svenska
rättssystemet, som skulle må bra av en genomgång.
Anf. 27 Alice Åström (V)
Fru talman! Johan Pehrson hade inte behövt ställa
sig på vare sig Miljöpartiets sida eller Vänsterpartiets
sida i den här debatten och när vi ska rösta. Det hade
räckt om Folkpartiet hade tagit ställning för sin egen
motion, som också har ett avslagsyrkande som första
hemställanspunkt. Dessutom är Folkpartiets motion
väldigt bra. Därför undrar jag varför man inte ens
fullföljer sin egen motion.
Fru talman! Jag tycker att det är väldigt billigt att
påstå - men jag hade knappast väntat mig något annat
- att Vänsterpartiets ställningstagande när vi i dag
kommer att rösta nej bygger på att vi bara säger nej
nej nej. Folkpartiet har haft exakt samma kritik som
Vänsterpartiet har fört fram mot det här förslaget när
det gäller rättssäkerheten och skyddet för mänskliga
rättigheter.
Jag har inte med ett ord i mitt anförande eller i re-
plikerna sagt att det handlar om att det är något slags
EU-beslut. Det handlar om kritik i sak. Vi är inte
heller ensamma om den kritiken, utan väldigt många
organisationer har fört fram den.
Jag tycker att det vore hedervärt om Johan Pehr-
son sade att ställningstagandet att säga nej inte är ett
ställningstagande för nej nej nej bara för att det är
fråga om EU. Folkpartiet hade ju också ett avslagsyr-
kande, som man nu inte är beredd att följa upp.
Anf. 28 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Nej, det här är ingen situation att vara
billig i. Om det var så Alice Åström uppfattade det
kanske jag uttryckte mig slarvigt. Det var verkligen
inte min mening.
I grunden handlar det bara om det faktum att
Folkpartiet liberalerna vill utveckla, fördjupa och
bredda samarbetet inom den europeiska unionen,
därför att det ökar demokratin, ökar inflytandet för
Sverige och skapar en bättre värld där vi bor.
Medan vi vill göra detta vill Vänsterpartiet och
tillika Miljöpartiet avveckla Sveriges roll i den euro-
peiska unionen. Man vill ju inte ens vara med i detta
samarbete, och då är det klart att man har lättare att
säga nej.
Men Alice Åström förtjänar all respekt, inte minst
för den remissrunda som hon och Vänsterpartiet har
tagit initiativ till.
När jag kommer till utskottet tar jag våra utskotts-
förhandlingar på största allvar. Jag lyssnar noga på
alla argument som förs fram. När jag hör retoriken
och ser texten i reservationen och det särskilda ytt-
randet är det framför allt inriktat på själva processen
och formen. Detta beslut har nu drivits igenom gans-
ka okänsligt av socialdemokrater, centerpartister och
kristdemokrater.
För mig innebär inte det att jag kan säga nej till
detta, för jag vill ha ett fördjupat samarbete när det
gäller möjligheten att utlämna grova brottslingar -
eller för den delen att få grova brottslingar utlämnade
till Sverige - och vad gäller att vi måste föra kampen
mot terrorism. Men jag vill också veta innehållet.
Därför avstår vi. Det är ingen meslinje, som jag ser
det, utan jag känner att det verkligen är ett svårt över-
vägande. Jag måste få förklara detta, och jag tycker
att jag har gjort det i dag.
Anf. 29 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Än en gång kommer den här låga dis-
kussionsnivån. När sakargumenten tryter kommer det
från Johan Pehrson: Ni säger bara nej, och jag säger
ja ja till samarbete.
Så tråkigt det är att gång på gång få detta i ansik-
tet, när man vet att man lägger ned ett seriöst arbete
på de lagförslag och de handlingar som presenteras,
läser och tar ställning seriöst.
Det kan bara tydas som att den motion som Johan
Pehrson och Helena Bargholtz skrev den 9 april, med
argument som jag helt kan instämma i, har han fått på
pälsen för av någon i partiet. Jag kan inte tolka det på
något annat sätt.
Det som står i denna motion, och begäran att riks-
dagen ska avslå propositionen, stämmer inte ett dugg
med det Johan Pehrson har stått här och sagt. Där bör
blir det till slut sådana här yviga gester.
Gå in på de sakfrågor som ni tar upp i motionen!
Ni har synpunkter på frågan om dubbel straffbarhet
och på att den utfärdande statens definition på brotten
ska gälla. Det kritiserar ni. Det är ju det vi ska disku-
tera här i dag. Ni tar upp vad "deltagande i kriminell
organisation" är och säger att det är svårt att ta ställ-
ning. Så är det på punkt efter punkt.
Ni säger i slutet av motionen att regeringen inte
har några riktiga förslag och att "motsägelser och
oklarheter präglar hela propositionen". Därför kan ni
inte ställa er bakom den utan vill att den ska avslås.
Det framgår också av motionens intentioner att man
redan fattar vad som kommer att krävas.
Dessa sakfrågor överger man bara plötsligt, och
man säger att det har blivit kompromisser. Det håller
inte, Johan Pehrson. Jag skulle verkligen vilja veta
sanningen och att man är uppriktig. Det är väl så som
jag sade sist, att partiet inte är enigt med Johan Pehr-
son, tyvärr.
Anf. 29 Alice Åström (V)
Fru talman! Än en gång kommer den här låga dis-
kussionsnivån. När sakargumenten tryter kommer det
från Johan Pehrson: Ni säger bara nej, och jag säger
ja ja till samarbete.
Så tråkigt det är att gång på gång få detta i ansik-
tet, när man vet att man lägger ned ett seriöst arbete
på de lagförslag och de handlingar som presenteras,
läser och tar ställning seriöst.
Det kan bara tydas som att den motion som Johan
Pehrson och Helena Bargholtz skrev den 9 april, med
argument som jag helt kan instämma i, har han fått på
pälsen för av någon i partiet. Jag kan inte tolka det på
något annat sätt.
Det som står i denna motion, och begäran att riks-
dagen ska avslå propositionen, stämmer inte ett dugg
med det Johan Pehrson har stått här och sagt. Där bör
blir det till slut sådana här yviga gester.
Gå in på de sakfrågor som ni tar upp i motionen!
Ni har synpunkter på frågan om dubbel straffbarhet
och på att den utfärdande statens definition på brotten
ska gälla. Det kritiserar ni. Det är ju det vi ska disku-
tera här i dag. Ni tar upp vad "deltagande i kriminell
organisation" är och säger att det är svårt att ta ställ-
ning. Så är det på punkt efter punkt.
Ni säger i slutet av motionen att regeringen inte
har några riktiga förslag och att "motsägelser och
oklarheter präglar hela propositionen". Därför kan ni
inte ställa er bakom den utan vill att den ska avslås.
Det framgår också av motionens intentioner att man
redan fattar vad som kommer att krävas.
Dessa sakfrågor överger man bara plötsligt, och
man säger att det har blivit kompromisser. Det håller
inte, Johan Pehrson. Jag skulle verkligen vilja veta
sanningen och att man är uppriktig. Det är väl så som
jag sade sist, att partiet inte är enigt med Johan Pehr-
son, tyvärr.
Anf. 30 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Jag har hela mitt parti med mig. Det
är snarare så att flera av mina goda liberala vänner,
några advokater, har ringt till mig och undrat: Men,
Johan Pehrson, varför ska du inte rösta nej? Det är ju
mycket tydligare och enklare, så att folk ute på gatan
fattar att vi är mot det här.
Då säger jag, med stor respekt, att jag försöker
spela på det seriösa planet. Jag försöker ha en viss
inlevelse och försöker förstå vilken roll Thomas Bod-
ström har när han sitter i ministerrådet och ska för-
svara svensk rättstradition och förhandla med andra
länder. Jag har en viss förståelse för att det inte är helt
enkelt.
Det jag kräver av Thomas Bodström är att jag får
ett korrekt och fullständigt beslutsunderlag. Då ska
jag kunna fatta beslut. Jag litar på Thomas Bodströms
goda intentioner, men jag är inte säker på att det
kommer att räcka ända fram.
När vi ser den fullständiga följdlagstiftningen
kommer vi att väcka motsvarande motion, där vi
kommer att säga ja till de delar som vi kan acceptera.
Men i nuläget är det helt omöjligt att fatta ett beslut.
Kia Andreasson verkar ha den uppfattningen att
man inte ska lita på de intentioner som regeringen
har. Det är väldigt konstigt att Kia Andreasson inte
litar på de intentionerna, när hon utgör själva språng-
brädan för det socialdemokratiska maktinnehavet och
den socialdemokratiska regeringen.
Anf. 30 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Jag har hela mitt parti med mig. Det
är snarare så att flera av mina goda liberala vänner,
några advokater, har ringt till mig och undrat: Men,
Johan Pehrson, varför ska du inte rösta nej? Det är ju
mycket tydligare och enklare, så att folk ute på gatan
fattar att vi är mot det här.
Då säger jag, med stor respekt, att jag försöker
spela på det seriösa planet. Jag försöker ha en viss
inlevelse och försöker förstå vilken roll Thomas Bod-
ström har när han sitter i ministerrådet och ska för-
svara svensk rättstradition och förhandla med andra
länder. Jag har en viss förståelse för att det inte är helt
enkelt.
Det jag kräver av Thomas Bodström är att jag får
ett korrekt och fullständigt beslutsunderlag. Då ska
jag kunna fatta beslut. Jag litar på Thomas Bodströms
goda intentioner, men jag är inte säker på att det
kommer att räcka ända fram.
När vi ser den fullständiga följdlagstiftningen
kommer vi att väcka motsvarande motion, där vi
kommer att säga ja till de delar som vi kan acceptera.
Men i nuläget är det helt omöjligt att fatta ett beslut.
Kia Andreasson verkar ha den uppfattningen att
man inte ska lita på de intentioner som regeringen
har. Det är väldigt konstigt att Kia Andreasson inte
litar på de intentionerna, när hon utgör själva språng-
brädan för det socialdemokratiska maktinnehavet och
den socialdemokratiska regeringen.
Anf. 31 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! "Jag litar på Thomas Bodström." Det
kan man väl inte säga när vi sitter här och är den
lagstiftande församlingen. Jag kan inte säga att "jag
litar på Johan Pehrson". Jag måste väl själv läsa och
ta ställning. Jag trodde att det var vårt grundläggande
arbete här. Det är också ett väldigt underligt argu-
ment.
Jag har läst, och jag har tagit ställning. Min grupp
som jag har presenterat detta för och som har läst
detta har tagit ställning. Det är bara det som det gäll-
er. Det gäller att se de argument som finns i ramlag-
stiftningen, som Johan Pehrson och Helena Bargholtz
har tagit upp i en motion. I den motionen tycker de att
detta är så ingripande att de vill avslå propositionen.
Det är det vi diskuterar här i dag. Det har Johan
Pehrson totalt vikit undan från.
Anf. 32 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Folkpartiet har sedan denna fråga
kom upp varit starkt kritiskt. Vi har deltagit i debat-
ten, och vi kommer i dag att avstå. Vi stöder inte
detta, för vi vet inte vad det innehåller. Jag förbehål-
ler mig rätten att hamna på en något annan linje än
det parti som mest ihärdigt av alla säger att Sverige
ska ut ur EU. Jag tycker inte att det platsar.
Anf. 33 Justitieminister Thomas (S)
Fru talman! Brottsligheten har inga gränser. Där-
emot utnyttjar brottsligheten de gränser som finns,
och det är därför som det är problem med att interna-
tionellt bekämpa brottslighet. En av de viktigaste
frågorna är att samtliga inblandade i ett mål ska kun-
na ställas inför rätta, att detta inte tar för lång tid och
att det blir effektivt. Alla som har varit med vid större
rättegångar vet att om någon av de inblandade inte är
där, kommer alla att skylla på den personen, vilket
gör det oerhört svårt att över huvud taget få någon
fälld.
Detta är ett av skälen till att vi vill utveckla det
internationella samarbetet mot brottsligheten. Ett
annat skäl är att vi vill ge alla möjligheter till upprät-
telse för brottsoffer. Vi vill inte skydda mördare,
våldtäktsmän och terrorister. Vi vill att brott ska kla-
ras upp, och vi vill att brottsoffer ska få upprättelse.
Fru talman! Det finns två saker som många försö-
ker skapa sig något slags monopol på. Det ena är vad
som är bäst utifrån barnets bästa, och det andra är
rättssäkerhet. Detta finns med i debatten, och man
försöker ibland göra gällande att just det egna försla-
get är det enda som gäller.
Jag diskuterar gärna rättssäkerhet i samband med
de här förslagen. Det är inte så enkelt att bekämpning
av internationell brottslighet innebär en försämring av
rättssäkerheten. Det bästa sättet är förstås att jämföra
det system som vi i dag har med det nya system som
riksdagen nu ska ta ställning till.
Vad har vi då för system i dag? Jo, det är redan
möjligt att lämna ut anklagade svenska medborgare
för vad som motsvarar 140 brott, och utlänningar för i
stort sett samtliga brott. Vi har i dag inga tidsgränser.
Enligt det nya förslaget ska gälla 60 plus 30 dagar.
I dag är det regeringar, alltså politiker, som avgör.
I framtiden blir det rättsliga myndigheter som avgör. I
dag finns det ingen muntlighet, men det ska finnas i
framtiden. I dag finns det ingen rätt att överklaga,
men det ska finnas i framtiden.
Fru talman! Det här om något är väl sådant som är
till för att förbättra rättssäkerheten. På Johan Pehrsons
fråga kan jag direkt svara: Ja, Europakonventionen
står över de här rambesluten. Den kommer även fort-
sättningsvis att gälla på det här området.
Fru talman! Det har förekommit en del märkliga
saker under de månader som vi har diskuterat det här.
En sak som det är oerhört svårt att få fram, hur myck-
et vi än försöker, är att det här inte är ett resultat av
händelserna den 11 september. Men det är klart att
retoriken fungerar mycket bättre om man talar om
terrorlagar, bristande rättssäkerhet, panik osv. Det är
bara ett problem med detta, nämligen att det inte är
sant. Det här är inte ett resultat av den 11 september.
Det är resultatet av ett initiativ som togs redan 1999.
Det vet alla som nu under många månader har arbetat
med de här frågorna, även om vissa fortfarande inte
vill låtsas om det.
Därför blir diskussionen om att det här så snabbt
har hastats fram under det belgiska ordförandeskapet
lite haltande. Det har nu redan gått två och ett halvt
år, och det bör enligt min uppfattning i varje fall inte
ta längre tid i anspråk.
Jag tycker också att det är bra att man diskuterar
hanteringen i riksdagen. Det är bra att det kommer
fram synpunkter, men glöm inte att det här sker på
exakt samma sätt som skett vid tidigare rambeslut.
Det finns inget nytt i det system som vi nu använder.
Den här diskussionen i frågan om man ska göra änd-
ringar i framtiden kan visserligen vara bra, men det är
inget särskilt med det här rambeslutet.
Det märkligaste av allt, fru talman, är ändå Mode-
raternas 180-gradiga vändning. I december sade,
precis som Alice Åström framhöll, Moderaterna ett
uttryckligt ja till det här. Den 21 mars lade regeringen
fram sin proposition, och två timmar senare samma
dag sade Moderaterna nej.
Ärligt talat vet jag inte riktigt var Moderaterna nu
står, för det har varit så oerhört många svängningar
fram och tillbaka. Detta kan bero på den debatt som
har förts. Den har haft en del grova överdrifter och i
vissa fall direkta felaktigheter. Det har varit en sam-
hällsdebatt som har engagerat många, men det får
man stå ut med. Man får inte svaja i kampen mot
internationell brottslighet. Man måste stå upp för den
här kampen.
Det är många som tror att det kanske främsta
skälet ändå är att krångla till det för regeringen. Och
visst skulle det vara pinsamt att när vi ska träffas i
juni för att slutligt ta ställning tvingas medge: Ja, vi
sade ja i december, men nu har vi som enda land
ändrat oss och vill inte vara med. Men den part som
framför allt skulle fått lida av detta är naturligtvis
Sverige. Så hade det också gått om inte Centern och
Kristdemokraterna hade tagit ansvar för Sverige.
Jag borde naturligtvis som socialdemokratisk mi-
nister vara glad över att kunna säga att Moderaterna
hoppar av från den internationella kampen mot
brottsligheten, men jag tycker ändå att det är trist att
kortsiktiga partipolitiska hänsyn får företräde framför
Sveriges väl. Vi behöver som ett litet land inte den
här typen av partipolitiskt tänkande utan vi behöver
stå eniga i kampen mot internationell brottslighet.
Men nu vet vi att Moderaterna inte är ett parti att
lita på när det gäller kampen mot internationell
brottslighet. De sade från början ja. Jag säger ingen-
ting om Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De har sagt
nej från första början. De har gjort det innan vi fatta-
de beslut om det här i EU-nämnden. De har från allra
första början sagt att de inte kommer att ställa sig
bakom det här. De står inte för några överraskningar
utan har haft en väldigt konsekvent linje från början.
Moderaterna sade däremot ja. Jag anser förstås,
som jag tror att de allra flesta gör, att man ska hålla
sina löften. Det gäller även beträffande EU. Man kan
inte ändra sig någon gång mellan december och mars,
särskilt om ingenting nytt har kommit fram.
Men det finns naturligtvis en möjlighet att fort-
sätta efter den här linjen. Jag utgår från att Modera-
terna kommer att vara konsekventa och inte heller vid
nästa rambeslut anser sig kunna ställa upp på det sätt
som de har gjort tidigare. Det här är nämligen bara ett
av flera rambeslut, och nästa gäller narkotikabrotts-
lighet, som också ska behandlas på det här mötet. För
detta söker regeringen liksom vid alla andra överens-
kommelser som ska ingås stöd i riksdagen.
Det ska bli väldigt intressant att se om Moderater-
na nu på tre veckor kommer att svänga tillbaka eller
om de lägger in en massa villkor om att hela lagstift-
ningen ska ligga på bordet, vilket i så fall kommer att
fördröja beslutet med kanske ett halvår eller bortåt ett
år. Vi ska komma ihåg att Sverige redan är det land
som tar längsta tiden på sig av alla i EU.
Fru talman! Dubbel straffbarhet har diskuterats.
Det är en väldigt viktig fråga. Låt mig bara påminna
om att vi i Norden för länge sedan har tagit bort dub-
bel straffbarhet, och det gäller för tusentals brott. Jag
tycker inte att vi är beredda att i EU ta detta steg.
Fortfarande är det alltför stor skillnad mellan de olika
lagstiftningarna. Men jag tycker att det är en naturlig
utveckling att gå åt det här hållet och att det är rimligt
att börja med de 32 brott som nu presenteras av de
flera tusen gärningar som är straffbara i Sverige.
Jag tycker också att det är en naturlig utveckling
att Sverige är med i kampen mot internationell
brottslighet. Det sägs att det när det gäller det rambe-
slut som nu diskuteras i alla 15 länder har gått allde-
les för fort och att vi inte har fått någon analys. Men i
alla fall har redan 12 länder tyckt att analysen har
varit tillräcklig och sagt ja. 2 länder kommer att an-
sluta sig i juni.
Vi vill inte stå utanför denna utveckling. Också
brottslingar läser tidningar. Vi vill vara med i kampen
mot brottslighet, och det känns skönt för Socialdemo-
kraterna att vi är det. Tillsammans med Centern och
Kristdemokraterna ser Socialdemokraterna till att
Sverige kan fortsätta att vara aktivt i kampen mot
brottslighet och vara ett land som andra länder känner
förtroende för och gärna har ett samarbete med i de
här oerhört viktiga frågorna i det brottsbekämpande
arbetet och för våra brottsoffer.
I detta anförande instämde Göran Norlander, He-
lena Zakariasén, Göran Magnusson, Ingemar Väner-
löv, Märta Johansson, Morgan Johansson, Margareta
Sandgren, Ann-Marie Fagerström, Yilmaz Kerimo
och Anita Johansson (samtliga s), Ingvar Svensson,
Ragnwi Marcelind och Rolf Åbjörnsson (samtliga kd)
samt Gunnel Wallin (c).
Anf. 34 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Det är skönt att höra att justitiemi-
nistern inte bara ikläder sig rollen som justitieminis-
ter; han ikläder sig också rollen som Luke Skywalker
i Star Wars. Han för kampen för det goda. Det är så
mycket retorik om kampen mot brottslighet att man
håller på att trilla av stolen här. Det är tur att det är
sidoskydd på den!
Nu pratar vi rambeslut. Rambesluten har sedan
Amsterdamfördraget en knepighetens prägel. Det är
ju jättesvårt för oss att i parlamentet kunna förankra
det här. Jag kan säga att om du kommer dragande
med rambeslut om paprikaodling, Thomas Bodström,
kommer vi att kunna säga: Ja, det fixar du säkert, och
så får du ta ansvar som minister och företräda den
svenska regeringen. Men när det gäller en sådan här
fundamental och viktig fråga tycker jag att det är
oacceptabelt att vi ska ta ställning till någonting som
inte är färdigt. Det är inte språkligt justerat, och vi vet
inte vilken följdlagstiftning som följer. Det är ju helt
omöjligt att veta vilken effekt detta får.
Justitieministern har ju tidigare varit flyktingad-
vokat. Det måste ju engagera ministern hur det kom-
mer att gå för flyktinggömmor och människor som
gör viktiga humanitära insatser nere i Europas länder.
Flera av dem blir ju allt hårdare i sin syn på männi-
skor som tar humanitär hänsyn. Det vore kul att få ett
svar på!
Anf. 35 Justitieminister Thomas (S)
Fru talman! Hur de här frågorna ska lösas i fram-
tiden tycker jag är väldigt viktigt att man diskuterar.
Men jag vill påminna om att det inte bara är modera-
terna som har hoppat av, och det är knappast någon
ny fråga med tanke på att vi gör på exakt samma sätt
som vid tidigare rambeslut. Jag ställer samma fråga
som tidigare: Varför stödde i så fall Folkpartiet frågan
om arresteringsordern i december och nu plötsligt har
ändrat sig under våren? Vi gör ju på exakt samma sätt
som tidigare.
Anf. 36 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! I den EU-nämnd då ministern med-
verkade så medverkade jag tyvärr inte personligen,
men jag fick klart för mig att det skickades med en
hel del synpunkter på vad vi ville att justitieministern
skulle ta med sig i de slutliga förhandlingarna. Det
var ju då vi kopplades in, och det är ju då EU-
nämnden får säga sitt. Då sade vi att om Thomas
Bodström ser till att detta förverkligas kommer vi att
kunna godkänna det här. Nu har Thomas Bodström
levererat en del, men om det håller hela vägen får vi
vänta ett halvår eller så för att se i den färdiga lag-
stiftningen. Det fungerar inte så. Vi kan inte lita på
justitieministern så mycket, även om jag litar helt på
Luke Skywalkers - jag menar Thomas Bodströms -
goda intentioner.
Anf. 37 Justitieminister Thomas (S)
Fru talman! Det är riktigt att det fanns saker som
EU-nämnden ansåg vara avgörande för om Sverige
skulle kunna ansluta sig till detta, och det var också
de saker som Sverige fick med i överenskommelsen.
Sverige har alltså fått de här kraven uppfyllda. Det
gör Folkpartiets ställningstagande ännu mera märk-
ligt: Man begär saker och säger att de ska vara upp-
fyllda. Så blir de uppfyllda, och så hoppar man ändå
av.
Anf. 38 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Thomas Bodström har inte varit med
så länge i politiken, men han har uppenbarligen nu
sänts i väg på en grundkurs i Bommersvik, där man
har lärt sig att anfall är bästa försvar. I stället för att
göra en lite mer ingående analys i sitt anförande här i
dag utformar han anförandet till ett mastodontangrepp
på Moderaterna, som dessutom våra vänner Kristde-
mokraterna har vänligheten att instämma i.
Det är fullkomligt fantastiskt att Thomas Bod-
ström försöker ge sken av att det är han och jag som
är motpolerna i den här debatten, när det snarare är så
att det är Socialdemokraternas regeringsunderlag som
i grunden har en annan syn.
Det är möjligt att man ska förlåta nybörjaren för
detta angrepp och i stället ställa några raka frågor,
som jag tycker att Thomas Bodström ska ägna sig åt
att besvara.
Det har varit exakt samma förfarande som tidiga-
re, sägs det. Ser Thomas Bodström någon principiell
skillnad på de två rambesluten, dvs. det vi fattar be-
slut om i dag och det som kommer nästa onsdag,
jämfört med de tidigare? Är de av tyngre vikt? Har de
viktigare principiell karaktär än de tidigare?
När det gäller att se över vilka konsekvenser detta
får: Har Thomas Bodström tillgång till analys av hur
de rättsliga systemen inom EU:s medlemsstater fun-
gerar i praktiken och en analys av hur de kommande
EU-medlemsstaternas rättssystem fungerar i prakti-
ken, som han kan lägga till grund för sitt ställningsta-
gande att få det här rambeslutet att fungera? Kan
Thomas Bodström inför kammaren ange hur många
som kommer att träffas av dessa nya utlämningsreg-
ler, ifall det blir ett större antal än de som i dag träffas
och inom vilken närtid den här kretsen kommer att
vidgas? Finns den analysen, Thomas Bodström?
Finns det någon analys av hur det här rambeslutet
påverkas av att terrorism står med på listan över de
brott för vilka man kan bli utlämnad, ett brott som i
dag inte finns i svensk brottsbalk? Har du tillgång till
den analysen, Thomas Bodström?
Anf. 39 Justitieminister Thomas (S)
Fru talman! På den första frågan, om det här är av
större eller mindre principiell betydelse, vill jag svara
att min uppfattning i alla fall är att det stora genom-
brottet när det gäller utlämning av brottslingar redan
har skett. Det trädde i kraft 1 oktober förra året. Det
var då vi öppnade vägen. Det här beslutet kommer
framför allt att innebära att man höjer rättssäkerheten
på en rad olika punkter, som jag läste upp i mitt anfö-
rande som de konkreta, viktiga sakerna. Det ser jag
mer som en förbättring av det nuvarande systemet.
Det stora, avgörande steget har redan tagits av Sveri-
ges riksdag.
Vad gäller terroristdefinitionen tror jag inte att
detta beslut på något sätt är större än andra rambeslut,
t.ex. det kommande som jag nämnde som gäller nar-
kotikabrottslighet. Alla terroristhandlingar är straffba-
ra i samtliga länder, även i Sverige. Jag tror inte att
det kommer att ha så stor betydelse när det gäller
utlämnande av personer, därför att det gör vi redan i
dag för så grova brott. Däremot tycker jag att det är
en väldigt viktig debatt vi har i nästa vecka, men jag
säger samma sak som har sagts tidigare: Vi ska inte
föregå den debatten här och nu.
Anf. 40 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Men Thomas Bodström, nu får du ta
ansvar för vad du har sagt här i dag i kammaren. Du
har hävdat att Moderaterna nu har hoppat av kampen
mot den internationella brottsligheten, och om jag
förstod det rätt skulle jag ha lett Moderaterna till detta
beslut i syfte att vinna partipolitiska poäng på att
käbbla med socialdemokraterna.
Jag vet inte hur många väljare Thomas Bodström
har träffat, men jag har aldrig träffat någon som sä-
ger: I valet mellan ett bra partipolitiskt käbbel mellan
dig och Thomas Bodström och kampen mot den in-
ternationella brottsligheten väljer vi naturligtvis
käbblet. Om du bara levererar käbbel bryr vi oss inte
om ifall ni hoppar av den internationella kampen.
Det är så löjligt att det inte kan tas på allvar när
det beskrivs på det sättet. Jag ser min roll som lag-
stiftare med lite större seriositet än så. Jag vill veta
konsekvenserna av de beslut jag är med och fattar.
Jag märkte när Thomas Bodström delvis svarade
på mina frågor att han använde begreppet "tror". Han
sade att han inte tror att detta kommer att få vissa
konsekvenser. Jag ställde inte någon fråga om vad
justitieministern trodde. Jag frågade om han har till-
gång till analysunderlag för de beslut som han har
varit med och fattat - och som vi förvisso också
släppte fram. Men det vi sade i EU-nämnden, och till
den delen har vi inte ändrat oss, var att vi tycker att
det här är en viktig och väsentlig del av EU:s rättsliga
utveckling, men ska vi gå vidare, möta våra väljare
och förklara vad detta är så måste vi ha kontroll över
konsekvenserna. Då vill vi ha den svenska lagstift-
ningen framme, och vi vill ha analys av vad detta ska
ge för effekt. Har Thomas Bodström tillgång till nå-
got av de analysmaterial jag efterfrågade i min första
replik?
Anf. 41 Justitieminister Thomas (S)
Fru talman! Anledningen till att många tror att det
här är partipolitiskt är att Moderaterna reservations-
löst sade ja under EU-nämnden. Det var en diskus-
sion som också föranleddes av ordförande och andra
om hur vi ska gå vidare. Det var jag, Socialdemokra-
terna och Moderaterna, och även Folkpartiet, Krist-
demokraterna och Centern när det gällde arreste-
ringsordern. Sedan fortsatte en diskussion som var
viktig och bra på många sätt. Den 21 mars, sista da-
gen för att lämna en proposition, beslutade regeringen
detta. Två timmar senare kom ett pressmeddelande
eller ett TT-telegram om att Moderaterna hoppar av.
Tänk, jag tror att det är ganska många som drar
den slutsatsen att det var just partipolitiska skäl som
låg bakom det här.
När det gäller de kommande EU-länderna vill jag
säga till Fredrik Reinfeldt att det är just en av de
saker som är så viktiga, nämligen att det är ett villkor
för att man ska få vara med i EU att man uppfyller de
kravet. Annars får man inte vara med i EU. Så det är
ingenting som vi kan diskutera här och nu. Det måste
de här länderna visa upp.
Men jag noterar att Moderaterna, i alla fall utifrån
vad man kan höra i dag, ställer sig relativt skeptiska
till den här utvidgningen. Det är också intressant:
Man börjar alltmer närma sig Vänsterpartiet och
Miljöpartiet i detta, och det är väl inte så konstigt att
man också har fått beröm av de partierna här i dag.
Jag vill också understryka att vi inte har haft stöd
av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, utan det handlar
om det stöd som jag nämnt tidigare. Detta har Väns-
terpartiet och Miljöpartiet klargjort på ett tidigt stadi-
um, så det kom inte som någon överraskning. Det
faktum att vi är tydliga mot varandra ger också ett bra
samarbete.
När det sedan gäller vad man tror att lagen kan få
för betydelse skulle jag vilja påstå att det inte är seri-
öst att veta vilken betydelse olika lagar får, oavsett
om det gäller rambeslut eller andra beslut. Ingen kan
veta med säkerhet, men vi kan göra analyser och
bedömningar. Under de ett och ett halvt år som jag
har varit med har ingenting diskuterats så mycket och
haft så mycket underlag som detta rambeslut.
Anf. 42 Alice Åström (V)
Fru talman! Jag ska börja med att säga samma sak
som Thomas Boström sade, nämligen att visst finns
det sådant i detta beslut som stärker rättssäkerheten,
som snarare kortar tiderna osv. Det finns positiva
saker också, och jag hade i talarstolen kunnat räkna
upp de framsteg som gjorts på vissa områden. Men
det viktiga för oss som lagstiftare är att se var brister-
na finns, och hur dessa kan åtgärdas.
När Thomas Boström säger att detta egentligen
inte är det stora genombrottet motsäger han sig själv
och det som sägs i propositionen. Där står nämligen
att "rambeslutet bygger till stor del på begrepp och
förfaranden som är kända från utlämningsrätten.
Samtidigt innehåller den nyheter som i såväl praktiskt
som principiellt hänseende kan framstå som proble-
matiska." Just dessa frågor har Vänsterpartiet lyft
fram. Detta bygger på tilltron till andra länder.
I mitt huvudanförande nämnde jag Storbritannien
och utvecklingen i Italien, där man nu använder maf-
fialagstiftningen även för terrorbrott. Det finns också
med på listan. Det blir självklart mycket svårare för
oss som lagstiftare att ta ställning när man inte ens
har underlaget till hur lagstiftningen i de andra län-
derna ser ut.
När det gäller den dubbla straffbarheten vill jag ta
upp frågan om flyktinggömmare. Detta är inte straff-
bart i Sverige. När man tar bort den dubbla straffbar-
heten ska det finnas strafftider på minst tre år, men
straffvärdena kan även vara lägre. I straffskalan ska
det dock vara minst tre år.
Hur ser det ut i de andra EU-länderna? Tillämpar
något land detta? Tänker något land införa det? För
oss är denna fråga oerhört viktig.
Nästa fråga handlar om att rådet kan förändra lis-
tan, och att beslut ska fattas enhälligt. Hur tänker
justitieministern förfara med den frågan? Det är prin-
cipiellt oerhört viktigt att vi som lagstiftare har möj-
lighet att kunna följa utvecklingen och vara med och
fatta beslut om den.
Anf. 43 Justitieminister Thomas (S)
Fru talman! När det gäller skydd av flyktingar vill
jag erinra om att det redan i dag är straffbart om det
sker mot vederlag. Vi kan också säga nej om brotten
sker på svenskt territorium. Det har i debatten ofta
diskuterats huruvida någon i Sverige skulle kunna
gömma en person. Detta är alltså inte skäl för utläm-
ning.
När det gäller Alice Åströms fråga om tillägg till
listan håller jag med om att det är oerhört viktigt att
veta om brott läggs till. Det får inte bli så att brott
läggs till utan att vi får reda på det.
Om jag är justitieminister och får arbeta med de
här frågorna kommer jag att arbeta på samma sätt
som tidigare. Inte en enda sak kommer jag att på egen
hand, eller på regeringens vägnar, ta ställning till för
Sveriges del utan att ha stöd i riksdagen, antingen på
det sätt som nu sker eller på något annat sätt.
Vi arbetar hela tiden så att riksdagen formellt fat-
tar beslut, till skillnad från många andra länder där
överenskommelserna blir giltiga direkt i ministerrå-
det. Jag tycker att det är bra att riksdagen formellt
säger ja, och att vi har möjlighet till sådana diskus-
sioner som den vi nu för. Självklart arbetar vi efter
principen att ha stöd från riksdagen.
Anf. 44 Alice Åström (V)
Fru talman! En del av problemet är just att frågan
antagligen kommer att bli förankrad i EU-nämnden
utifrån en sådan här diskussion. Dessa frågor är prin-
cipiellt oerhört viktiga.
Vänsterpartiet är lite oroat när det gäller den
dubbla straffbarheten. Sveriges förhandlingslinje från
början var ju att den skulle avskaffas helt och hållet.
Där känner jag mig alltså inte trygg.
Precis som Johan Pehrson sade tidigare handlar
det om att man ska lita på Thomas Bodström. Jag litar
på att Thomas Bodström driver den linje som Sverige
har drivit tidigare om att avskaffa den dubbla straff-
barheten. Vänsterpartiet ser stora problem när det
gäller den dubbla straffbarheten, och därför röstar vi
nej.
Sedan måste jag kommentera det som sades om
att Sverige är det land som tar längst tid på sig att
införa europeisk lagstiftning. Det är en sanning med
modifikation. Vi kanske tar lång tid på oss innan vi
fattar beslut i riksdagen om att ställa oss bakom ett
rambeslut eftersom alla länder inte behöver göra det.
När det däremot gäller att införa lagstiftningen i
praktiken och få den att fungera tillhör Sverige ett av
de bästa länderna. Därför tycker vi att det är viktigt
att vi får den längre tiden på oss för att införa den i
svensk lagstiftning. Det är viktigt att ha den grunden.
När det gäller kampen mot den internationella
brottsligheten har det sagts att om man står på den
ena eller andra sidan, och om man röstar nej till detta,
är man inte för kampen mot internationell brottslig-
het, och är man inte för EU är man också emot kam-
pen mot internationell brottslighet.
Vänsterpartiet anser att denna fråga är oerhört
viktig. Den gränsöverskridande brottsligheten är en
farsot på många håll. Men man måste föra kampen så
att hänsyn tas till rättssäkerhet och mänskliga rättig-
heter, och med förtroende från viktiga organisationer
som Amnesty, Svenska Helsingforskommittén och
Advokatsamfundet, som för övrigt också riktar kritik
mot de nuvarande förhållandena.
Om man har med sig dessa organisationer i kam-
pen tror jag att man kan lyckas. Om man däremot inte
tar rättssäkerhet och mänskliga rättigheter på allvar
finns det risk för att misslyckas.
Anf. 45 Justitieminister Thomas (S)
Fru talman! Jag är smickrad över att ni litar på
mig, det är roligt. Men det handlar inte om att lita på
mig eller inte, utan om att man egentligen är en bud-
bärare. Man talar om hur förhandlingarna har gått och
presenterar förslag som man sedan vill att riksdagen
ska ta ställning till. Enligt det nuvarande förfarandet
sker det genom EU-nämnden. Huruvida detta förfa-
rande kommer att förändras i framtiden har jag inte
några synpunkter på, men det är viktigt att vi fortsät-
ter diskussionerna.
Det som jag framför allt har vänt mig emot i dag
är att man skulle göra förändringar under det nuva-
rande arbetets gång. Detta skulle skada Sveriges för-
troende oerhört mycket i juni. Däremot tycker jag att
det ur demokratisk synvinkel är viktigt att vi fortsätter
de här diskussionerna.
Anf. 46 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Miljöpartiet bedriver också kamp mot
brottslighet, men vi kan ha olika metoder. De argu-
ment för kampen mot den internationella brottslighe-
ten som Thomas Bodström så pompöst hävdade i sitt
anförande kan även en polisstat använda för att göra
inskränkningar.
Miljöpartiet anser att förebyggande åtgärder i
kampen mot brottslighet ska vara en viktig del. Vär-
den som rättssäkerhet, demokrati och mänskliga rät-
tigheter måste också ligga i vågskålen. Jag tycker att
vi tidigare har haft samma syn kring detta, men en
stor förändring tycks vara på gång. Kampen mot
brottsligheten är tydligen överordnad, vilket det inte
är för Miljöpartiet. De andra värdena är också viktiga.
Jag tror inte att det sätt som nu har föreslagits kan
göra någon skillnad.
Jag återkommer till det nuvarande systemet. Vi
ratificerade, som Thomas Bodström också sade, 1996
års konvention. Den skulle börja praktiseras i oktober
2001. Vi vet inte hur det har fungerat, men ett förslag
i den konventionen byggde på att de rättsvårdande
myndigheterna själva skulle få förhandla - inte bara
komma till regeringen. Detta har vi alltså redan ge-
nomfört.
Vad hade man för motiv för att från oktober 2001
införa det nya systemet? Det blir bättre, säger man,
men det vet vi inte eftersom vi inte har prövat det
andra systemet. Vad är det som blir bättre? Det vet vi
inte, för någon analys har inte gjorts. Också Modera-
terna har framfört att en sådan analys över huvud
taget inte har förekommit.
Det som Thomas Bodström nu för fram hänger
alltså inte riktigt ihop. Förslagen i EU är väldigt in-
gripande, och de finns redan i olika arbetsgrupper. Vi
tycker att det är märkligt att vi med denna snabbhet
ska ta fram och praktisera dem.
Anf. 47 Justitieminister Thomas (S)
Fru talman! Jag tror säkert att Miljöpartiet och
andra partier också står upp för kampen mot brotts-
ligheten. Men man ska ha klart för sig att det är väl-
digt illa för Sverige om vi är det enda EU-landet som
står utanför överenskommelsen och framför allt om vi
från början har sagt ja och sedan ändrar oss och säger
nej. Mycket av det arbete som sker i EU är nämligen
på ett, två, tre eller fyra länders initiativ. Och ett land
som ändrar sig på det sättet och svajar på det sättet
vill inget land ta något initiativ tillsammans med. Det
är därför som det är viktigt att vi nu i juni kan åka till
Bryssel och säga: Ja, vi ansluter oss tillsammans med
de 14 andra länderna.
Utan internationellt samarbete kommer vi inte åt
den internationella brottsligheten. Det är ingen tvekan
om det. När gränserna öppnas öppnas också större
möjligheter för brottslingar, och då måste vi vara med
i utvecklandet av detta samarbete. Det är Socialde-
mokraternas linje att det är väldigt viktigt att utveckla
detta.
Sedan vill jag säga att detta inte på något sätt be-
höver ske på bekostnad av rättssäkerheten. Det är inte
så enkelt som att bekämpande av brottslighet eller
förbättringar av brottslighet automatiskt skulle inne-
bära försämrad rättssäkerhet. Det gör inte detta.
Jag ska upprepa konkreta saker av analysen. Tids-
gränserna blir bättre. Det handlar om rättsliga instan-
ser och inte politiker. Det blir muntlighet. Man får
rätt att överklaga. Detta är typiska rättssäkerhetslagar,
och det finns med i den analys och det underlag som
nu finns för riksdagen att ta ställning till.
Anf. 48 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Jag fick inte svar på vad det var som
gjorde att de nuvarande reglerna som vi antog nyli-
gen, i oktober, inte skulle kunna fungera. Men jag
fick ändå svaret att det är grupptrycket i EU som gör
att vi måste göra detta utan att sansa oss. Det var
svaret.
Anf. 49 Justitieminister Thomas (S)
Fru talman! Nej, det är inte grupptrycket utan det
är just de saker som jag räknade upp och som innebär
en förbättring. Det som antogs i oktober bygger på
1995 och 1996 års konventioner. Det som kallas
arresteringsordern kom 2001. Det är alltså inte så
korta tidsintervaller som Kia Andreasson försöker
göra gällande. Men sammantaget är detta rätt väg för
att fortsätta utveckla det internationella samarbetet
mot brottslighet och samtidigt förbättra rättssäkerhe-
ten.
Anf. 50 Margit Gennser (M)
Fru talman! Första gången som jag anslöt mig till
ett politiskt parti - jag är egentligen fritänkare och
tycker inte om partier - var när Gösta Bohman blev
partiledare. Varför? Jo, han värnade om den demo-
kratiska rättssäkerheten, och det behövdes på 70-talet.
Man hade rambeslut då också. Det behövs ännu mer i
dag. EU:s politiska integrationspolitik har dessvärre
företräde framför rättsenlighet eller det som engels-
männen kallar the rule of law.
I föreliggande betänkande använder man en lag-
stiftningsteknik som inte är förenlig med vår traditio-
nella rättssäkerhet. Remissförfarande och lagråds-
granskning kommer på undantag. Dessutom görs en
mycket långtgående principiell förändring, nämligen
avskaffandet av kravet på dubbel straffbarhet. Detta
är så stora lagstiftningsförändringar, alltså metoderna
för lagstiftning ändras så mycket, att jag inte bara kan
lägga ned min röst, utan så här i slutet av min riks-
dagsverksamhet måste jag faktiskt protestera. Jag är
rädd för den utveckling som man har satt i gång på
det rättsliga området. Man har haft en stor diskussion
om detta i Storbritannien. Och framstående kunniga
och erfarna jurister har yppat samma farhågor. Därför
kommer jag att rösta nej.
Dokument
Beslut
Rambeslut om europeisk arresteringsorder (JuU29)
Riksdagen godkände ett utkast till rambeslut om en europeisk arresteringsorder och om överlämnande mellan medlemsstaterna. Rambeslutet bygger på att de rättsliga myndigheterna i medlemsstaterna erkänner varandras bedömningar och beslut. Rambeslutet innebär även att kravet på dubbel straffbarhet avskaffas för ett antal allvarliga brott. Syftet med rambeslutet är att göra utlämningsförfarandet mellan EU:s medlemsstater enklare och mer effektivt.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag