Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning
Debatt om förslag 17 januari 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenInger René (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenInger René (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenInger René (M)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
Protokoll från debatten
Anföranden: 10
Anf. 159 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Av förarbetena till regeringsformen
framgår att KU:s granskning ska avse statsrådens hela
ämbetsutövning och att den i första hand ska inriktas
på regeringsärendenas handläggning. Granskning och
redovisning av administrativ praxis borde enligt fö-
rarbetena utgöra det normala ledet i utskottets
granskning.
Författningsutredningen anförde att det synes vara
lämpligt att utskottet varje år tar upp någon eller
några kategorier av regeringsärenden till en mer ingå-
ende systematisk granskning. Grundtanken var att
granskningen ska vara administrativ, inte politisk.
Betänkande KU10 är alltså det betänkande som
behandlar statsrådens tjänsteutövning och hur Re-
geringskansliet handlägger sina ärenden. Förhopp-
ningen är naturligtvis att det påpekande som vi gör i
KU-betänkandet ska ge effekter i form av ansträng-
ningar från regeringen för att förbättra ärendenas
handläggning eller, ännu bättre, att detta med att vi
faktiskt granskar regeringen varje år också ska ha ett
förebyggande syfte.
Vid årets granskning kan vi konstatera att perso-
nalen på Regeringskansliet fortsätter att öka med
ungefär 10 % per år. I enskilda tal leder Näringsde-
partementet stort, men procentuellt är ökningen hos
Justitiedepartementet värst - eller bäst, hur man nu
ser det. Också antalet politiskt sakkunniga har ökat
med nästan 10 % på ett år. Den ökningen har också
försiggått under flera år.
Det är svårt att veta vad ökningen av personal i
Regeringskansliet beror på. En förklaring, som re-
geringen framför, torde vara ordförandeskapet i EU.
Om det är så borde vi se en tillbakagång nästa år -
åtminstone inte en ökning.
En annan fråga som KU har granskat är jäm-
ställdheten. Där uppvisar Regeringskansliet, inte
förvånande, samma ojämna fördelning som samhället
i stort. Exempelvis är fler lokalvårdare kvinnor, och
fler fordonsförare är män.
När det gäller handläggarna är könen i stort sett
lika representerade, åtminstone enligt det statistiska
urval som utskottet har tagit del av.
När det gäller lönediskriminering ser det faktiskt
ut att gå åt rätt håll i Regeringskansliet. Som Göran
Magnusson sade och som framgår av den statistik
som vi tagit del av minskar löneskillnaderna i de
lägre åldersgrupperna, medan de fortsatt är stora i de
högre åldersgrupperna. Där rör det sig om 10-20 %
skillnad mellan män och kvinnor. Om det nu är så,
borde löneskillnaderna så att säga växa bort. Men
frågan måste säkert uppmärksamt följas i Regerings-
kansliet och av KU vid nästa års granskning.
Utskottet har också tittat på hur olika departement
hanterar olika rutinmässiga ärenden såsom besvaran-
de av brev, överklagandeärenden, utnyttjande av
konsulter, upphandling, diarieföring osv.
Tidigare år har Näringsdepartementet utmärkt sig
som "den stora oredans departement" Också i år har
formella brister noterats på just det departementet.
Men för rättvisans skull får jag väl nämna att sådana
förekommer också på andra departement.
Till slut vill jag ta upp några frågor som i särskilt
hög grad rör oss i det här huset. Det gäller proposi-
tionsavlämnandet och interpellationsbesvarandet.
Vad gäller propositionerna har KU och enskilda
ledamöter i kammaren vid flera tillfällen haft syn-
punkter dels på att ett stort antal propositioner som
inte hänger samman med budgetarbetet kommer just
under höstens budgetarbete, dels på att det under
våren kommer propositioner med ketchupfart - väl-
digt många under en kort tid. Effekten i bägge fallen
kan bli att arbetet med varje enskilt ärende inte kan få
den djupa och omsorgsfulla behandling som varje
ärende här faktiskt är värt.
I betänkandet säger vi att vi utgår från att reger-
ingen klarar att framöver undvika anhopningar, men
man kan bli lite fundersam när man tittar på vårens
propositionslista.
Jag kommer nu till interpellationerna, som kanske
är bästa sättet för riksdagen att kontinuerligt få insyn i
riksdagens arbete och därmed utöva en del av kon-
trollmakten. Men det förutsätter att interpellationerna
besvaras inom stipulerad tid, dvs. inom lagstadgade
14 dagar.
I mer än hälften av fallen har regeringen inte
lyckats med detta. Det finns ett enskilt statsråd som
har lyckats besvara endast en av tio interpellationer i
tid.
Trots att bl.a. vi moderater har tyckt att Reger-
ingskansliet vuxit för fort glömmer Göran Magnusson
att i sin beskrivning berätta att Regeringskansliet
faktiskt har vuxit och i dag är betydligt större än tidi-
gare. Som jag förut sade växer det fortfarande med
10 %, så detta med att det skulle vara fråga om en
form av personalbrist - om jag får kalla det så - är
kanske inte alldeles relevant.
Det här med att inte besvara interpellationer i tid
är anmärkningsvärt. Denna nonchalans gentemot
riksdagen har föranlett utskottet att i total enighet
uttrycka att regeringen inte kan undgå kritik. Det är ju
inte vanligt att KU vid den administrativa gransk-
ningen på detta sätt ger regeringen kritik, men vi är
eniga om att det är synnerligen viktigt för det allmän-
na rättsmedvetandet att regeringens medlemmar visar
respekt för de lagar som instiftats här i riksdagen.
Med detta ställer jag mig bakom betänkandet.
Anf. 160 Inger René (M)
Herr talman! Jag har en synpunkt på detta med
antalet anställda i Regeringskansliet och egentligen
en fråga till Inger René. En konsult har ju gått igenom
Regeringskansliets bemanning och organisation och
konstaterat att det fattas ett par hundra befattningsha-
vare för att man ska kunna svara mot de ambitioner
och de anspråk som finns. Delar Inger René den upp-
fattningen?
Den Inger René citerade i sitt anförande är väl den
flitige anmälaren Axén. I fråga om resonemanget om
att besvara interpellationer i tid har jag inga invänd-
ningar. Vi står ju bakom det som sägs i utskottsbetän-
kandet.
Min andra fråga till Inger René blir: Kan Inger
René tänka sig att tillsammans med mig instämma i
samma ordalydelse, samma kritik, riktad mot de tre
borgerliga regeringarna?
För övrigt går det fortfarande att anmäla statsråd.
Det finns ingen absolutionsgräns för statsråd från
KU-anmälningssynpunkt, så vi kan granska någon
eller några av de borgerliga regeringarna. Men fram-
för allt undrar jag om Inger René är beredd att vara
med och enstämmigt - på samma sätt som vi nu har
gjort - instämma i den kritik som det kan finnas an-
ledning att rikta mot de borgerliga regeringarna.
Anf. 161 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Den första frågan, om konsulter, är
en fråga som vi inte det minsta har berett. Jag brukar
inte avge en synpunkt åt vare sig det ena eller det
andra hållet innan jag har haft tillfälle att sätta mig in
i ärendet. Vi har alltså inte berett just frågan om kon-
sulter, utan vi har bara konstaterat att konsulterna har
avgivit ett yttrande.
När det gäller den andra frågan - om det förekom
slarv, om jag får uttrycka det så, också på den bor-
gerliga tiden - är det på samma sätt. Det är klart att
man får titta på antalet tjänstemän och antalet inter-
pellationer i förhållande till den angivna tiden.
Vi är dock alldeles överens om att har vi stiftat en
lag som säger att interpellationer ska besvaras inom
14 dagar - såvitt jag vet gjorde vi det för inte så väl-
digt länge sedan och dessutom i enighet - ska de
också besvaras inom dessa 14 dagar.
Anf. 162 Inger René (M)
Herr talman! Det finns klara statistiska fakta på
det här området. Om man inte har klarat av att besva-
ra 12 interpellationer, om man har fått 12 interpella-
tioner och har hundra procent fel så att säga, är det
väl ingenting som behöver undersökas ytterligare,
utan det är det faktum som gäller.
Jag får intrycket att Inger René nu är ute efter att
vi ska mäta borgerliga regeringar med en måttstock
och socialdemokratiska regeringar med en annan.
Vore det inte enklare ur KU-synpunkt att säga att det
är samma måttstock som gäller hela tiden? Vi behö-
ver inte undersöka varför Carl Bildt eller Per Unckel
inte klarade av det här, utan det är sagt som det är
sagt.
Det finns ju inga som helst öppningar i KU:s re-
sonemang när det gäller den socialdemokratiska re-
geringen om att det skulle bero på personalbrist, ar-
betsanhopning eller annat, utan det som gäller i riks-
dagsordningen ska följas. Då vore det väl enklast för
Inger René att nu konstatera att samma kritik som s-
regeringen nu får har tre borgerliga regeringar kvali-
ficerat sig för.
Anf. 163 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Det var inte jag som tog upp detta att
det fordras mer personal om man ska klara av att
hinna svara på interpellationer. Det var Göran Mag-
nusson som gjorde det. Då utgår jag från att Göran
Magnusson menar att antalet anställda i Regerings-
kansliet står i något slags förhållande till den tid som
statsråden har på sig för att svara på interpellationer-
na.
Sedan kanske det hade varit bättre förhållanden i
Regeringskansliet i dag om någon hade sett över den
här frågan redan på den borgerliga regeringstiden,
men såvitt jag vet gjordes inte det.
Anf. 164 Inger René (M)
Herr talman! Det som redan har konstaterats i ett
enigt betänkande gör att jag kan fatta mig relativt
kort, även om tidigare talare har visat att det inte är
helt omöjligt att få till stånd en replikväxling även om
ett enigt betänkande.
På pendeltåget hit från Tumba i morse läste jag
någon av våra tidningar. Där var faktiskt en insändare
i denna fråga, och det är inte så vanligt. Det var en
person som var väldigt bekymrad över det uppenbar-
ligen totala kaos som råder i Regeringskansliet vad
gäller administrativa rutiner. Han föreslog att man
borde ha någon form av granskning och genomgång
av Regeringskansliet och att man skulle tillämpa det
som tydligen heter ISO 9001, kvalitetssäkringsgaran-
tin.
Om denna insändarskribent möjligen hör denna
debatt eller läser protokollet skulle jag för honom
vilja hävda att vi har en sådan kvalitetssäkringsorga-
nisation i det här landet sedan ganska lång tid, sedan
1809, som heter konstitutionsutskottet.
Nu kan man ju ifrågasätta vår kompetens och vad
vi har åstadkommit, men jag tycker ändå, när man ser
resultatet av den är granskningen och även tidigare
granskningar, att vi nog har hjälpt till att hålla en
någorlunda hög standard när det gäller administration
och annat även i Regeringskansliet.
Det innebär inte att det alltid är helt utan brister.
Vi har hittat några saker att slå ned på, och de har
redan kommenterats en del här. Interpellationssvaren
är sena. Magnusson gav i och för sig en föredömlig
redovisning av att antalet interpellationer har ökat,
vilket är relevant i sammanhanget, att tidigare reger-
ingar var minst lika usla på det här området som den
nuvarande regeringen, och det är väl kanske också en
relevant synpunkt. Men, som Magnusson själv har
konstaterat, detta är inte några argument. Vi har reg-
ler, och de ska följas. Klarar inte regeringen av det får
vi antingen se över reglerna - tiderna kanske är för
snäva, vad vet jag - eller se över regeringens organi-
sation och resurser, som Magnusson också var inne
på.
Vi har även haft en del synpunkter på proposi-
tionsavlämnande och på vissa brister i protokollskri-
vande etc. Det är inga stora saker men viktiga saker.
Protokoll ska vara korrekta. Regeringsprotokoll måste
alltid vara korrekta. Det ska inte finnas två exemplar
av samma protokoll i arkiven, det ska inte vara bly-
ertsanteckningar på protokollen osv. Detta har vi
påpekat. Jag förutsätter att det blir rättelse på dessa
punkter inför framtiden.
Bara en kort avslutning om en sak som tidigare
talare också har berört, nämligen löneskillnader mel-
lan könen i Regeringskansliet. Som redan har kon-
staterats finns det en systematisk skillnad mellan
kvinnor och män, att kvinnor har lägre lön än män.
Det är naturligtvis, som har sagts, en avspegling av
situationen i samhället i dess helhet, men det är inte
något skäl att slå sig till ro.
Jag vill tydliggöra en sak. De här skillnaderna be-
höver inte bero på, och jag tror faktiskt inte att de
beror på, diskriminering i det enskilda fallet, alltså att
någon kvinna har för låg lön sett till arbetsuppgifter
eller av andra sakliga skäl och alltså är lönediskrimi-
nerad. Sådant kan förekomma och är i så fall fullstän-
digt oacceptabelt, men det är inte detta som är orsa-
ken, tror jag, till de systematiska skillnaderna. Det
kan vara så att det är en systematisk diskriminering
av kvinnor som grupp bland de anställda, utan att det
för den skull är några oegentligheter i den enskilda
lönesättningen. Därför måste man arbeta långsiktigt
och medvetet med att minska skillnaderna och inte
bara konstatera att det inte sker några oegentligheter i
det enskilda fallet.
Det finns säkert ett och annat ytterligare att tilläg-
ga till det här betänkandet, men av omsorg om de-
battiden och ledamöternas välbefinnande avslutar jag
mitt anförande.
Anf. 165 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Det var intressanta siffror som Göran
Magnusson lämnade om den tidigare regeringen från
1991 till 1994. Det är riktigt att regelverket måste
gälla alla regeringar. Det får inte vara någon skillnad
beroende på kulör.
Jag skulle bara vilja göra kommentaren att stats-
råden väl inte gärna skulle drömma om att komma för
sent till sändningar i televisionen när de vill presente-
ra sig själva och sin politik. Samma respekt borde
riksdagen förtjäna oavsett vilken kulör regeringen
har.
Det riktas också en del kritik mot regeringsproto-
kollen på justitiesidan. När jag funderade på det där
rann det en sentens genom huvudet på mig som jag
tror att Dag Hammarskjöld har fällt, nämligen att
endast den hand som stryker ut kan skriva det rätta.
Men att använda blyerts vid rättning av regerings-
protokoll är nog inte att rekommendera.
Det finns ett annat allvarligt bekymmer, herr tal-
man, som Inger René var inne på, och det är proposi-
tionsavlämnandet. Sett över en längre tidsperiod kan
man säga att regeringar av olika kulörer inte har skött
detta på ett exemplariskt sätt. Det föreskrivs i riks-
dagsordningen att propositioner ska avlämnas på
sådana tider att anhopning av arbete hos riksdagen
om möjligt förebyggs. Det vore bra om statsråden
någon gång kastade en blick i riksdagsordningen. Då
kanske vi skulle slippa den oordning som nu tycks
råda.
Det finns två problemområden.
Det första är den allmänna motionstiden. Den är
ju förknippad med ledamöternas, främst oppositio-
nens, möjligheter att väcka vilka förslag som helst för
beslut i riksdagen. Den är också ihopkopplad med
budgetpropositionen. Denna sammanlagda arbetsan-
hopning gör att det borde vara en fingervisning till
regeringen att inte lägga fram en mängd och framför-
allt inte stora och tunga propositioner inom andra
områden under denna tid.
Det andra problemområdet är, som Inger René var
inne på, det s.k. tomatområdet, dvs. ketchupeffekten.
Först kommer ingenting, sedan kommer ingenting,
sedan ingenting och sedan kommer allt på en gång.
Dessutom kan det vara så att ketchupeffekten kan
drabba vissa områden speciellt. Ta t.ex. vecka 12 år
2001, då 30 propositioner avlämnades under loppet
av fyra dagar. Av dessa var nio inom ett enda ut-
skottsområde. Stackars opposition, säger jag. Det där
är kanske bra för en regering som inte vill att opposi-
tionen ska kunna granska propositionerna och komma
med motförslag. Men det är knappast en acceptabel
ordning för en demokratisk process. Vi brukar ju vara
överens om att demokrati måste få ta sin tid, inte att
den ska stjäla motionstid.
Utskottet är skarpt i sina formuleringar: Det är
anmärkningsvärt att regeringen inte kan planera pro-
positionsavlämnandet så att anhopningar undviks.
Utskottet förutsätter att regeringen i fortsättningen tar
erforderliga initiativ för att dels undvika anhopningar,
dels inte avlämna andra än med budgeten samman-
hängande propositioner under hösten.
Jo, jo, herr talman, i går fick vi en propositions-
förteckning för våren. För varje proposition anges en
avlämnandetidpunkt, med reservation för att avläm-
nandet ska ske senast vid den tidpunkten. Men man
kan sucka när man läser denna propositionsförteck-
ning. Om nu regeringen håller vad den lovar kommer
60 propositioner att lämnas under tiden 15-21 mars.
Av dessa 60 har 52 fått datumet den 21 mars.
Alltså var förra vårens anhopning enbart en väs-
tanfläkt mot det som komma skall. Vi kan knappast
sjunga att den ljusnande framtid är vår. Vi kan möj-
ligtvis hoppas på att regeringen inte infriar sina löften
på den här punkten. Om regeringen hade förstått
någonting av den inställning som riksdagen har i den
här frågan, skulle vi ha fått se en annan fördelning.
Med förlov sagt: Det är oerhört nonchalant att
över huvud taget lägga fram en sådan propositions-
förteckning. Statsministern bör omedelbart ta itu med
sin regering och få den att fungera på ett sådant sätt
att riksdagens arbetssätt respekteras.
Anf. 166 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Jag noterade att Ingvar Svensson
nog ansåg att alla regeringar och alla statsråd ska
mätas med samma måttstock. Inger René var mera
tveksam till om det verkligen skulle behöva vara på
det sättet.
Jag vill bara få bekräftat av Ingvar Svensson att
den felprocent som Alf Svensson hade ett år, nämli-
gen 87 %, är lika klandervärd som Ingegerd Wärners-
sons 88 %. Det är lätt att bara nicka och säga: Så är
det. Alf Svensson är lika klandervärd som Ingegerd
Wärnersson.
Anf. 167 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Ja, absolut. Det ska inte vara någon
åtskillnad. Alla ska självfallet vara lika inför regel-
verket, Göran Magnusson.
Anf. 168 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Till kammarens traditioner under se-
nare år hör om inte en begivenhet så ändå en diskus-
sion i frågan om säkerhet i sjötrafiken. Det har gjorts
allt tätare och man skulle också kunna säga allt breda-
re framstötar. Under den senaste allmänna motionsti-
den väcktes motioner av företrädare för alla riksda-
gens partier. De har haft en gemensam färdriktning,
nämligen att regelverket för nykterheten på sjön
skulle stärkas genom lägre gränsvärden liksom även
genom tillåtelse till rutinmässiga kontroller - inte för
att ge möjlighet att bestraffa människor utan som en
tydlig signal från lagstiftaren om att det i sjötrafiken
är viktigt att upprätthålla nykterheten.
Vi har diskuterat de här frågorna sedan 1970-talet.
I den gamla sjölagen, som också påbjöd nykterhet,
fanns inte instrument för detta. Sådana kom med
1994 års lag, då det grova sjöfylleriet kom in under
promillereglering. Den som är berusad av alkohol-
haltiga drycker med en alkoholhalt av en promille
eller högre kan dömas enligt en lag som påminner rätt
mycket om lagregleringen av landsvägstrafiken.
Vi har krävt en likställighet med de krav som
gäller för trafiken till lands. Även det s.k. vanliga
fylleriet i trafiken ska kunna påtalas och beivras.
Vad säger då lagutskottet, som har behandlat min
motion? Låt mig till närvarande utskottsledamöter
och andra att utskottet med åren har mognat, blivit
allt klokare och insett värdet av skärpningar av denna
lagstiftning. Man refererar också till det som man
tidigare har uttalat. År 1998 noterades att det råder en
stark uppslutning kring krav på en säker trafik också
på sjön genom nykterhet vid framförande av olika
typer av båtar.
Det är inte bara stora båtar utan också små fritids-
båtar som kommer upp i hastigheter som inte ligger
långt efter de snabba bilarna. Detta gör att kravet på
nykterhet får en särskild tyngd.
Det nämns också att man har uttryckt tillfreds-
ställelse över att vi har fått en promilleregel i sjötrafi-
ken. Det var ett principiellt väldigt viktigt genom-
brott. Jag tycker också, herr talman, att det var väldigt
bra att hela riksdagen vid det tillfället ställde sig bak-
om en sådan förändring och, som jag ser det, förbätt-
ring.
Vad säger då utskottet om vad som bör göras i
nästa steg? Det uttalar principiell sympati för en
skärpning, men man hänvisar till att det pågår en
remissbehandling av en genomförd översyn och att vi
ska avvakta vad regeringen gör. Det är - låt mig säga
så - en gammal besvärjelse som man brukar använda
i avvaktan på att det ska komma förslag från reger-
ingen, som man då får ta ställning till.
Jag tycker för min del, herr talman, att utskottet
med fördel skulle ha kunnat lägga på några kol ex-
tra, framför allt för att snabbt få fram en åtgärd. Det
som krävs är föga komplicerat. Frågan har utretts inte
minst av 1992 års väg- och sjöfyllerikommitté. Tek-
niken är inte så knepig att hantera.
Herr talman! Jag instämmer självfallet i utskottets
uttalande att frågan är angelägen. Det skulle också
vara viktigt att det gavs en signal i denna debatt om
att det faktiskt är bråttom.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Dokument
Beslut
KU:s administrativa granskning av regeringen (KU10)
Konstitutionsutskottet (KU) anmälde för riksdagen utskottets administrativt inriktade granskning av regeringens arbete. KU kritiserar regeringen för att den inte besvarat interpellationer från riksdagens ledamöter inom den tid som anges i riksdagsordningen. Möjligheten att ställa interpellationer till statsråd är en del av kontrollmakten som ger riksdagens ledamöter insyn i regeringens politiska arbete. Huvudregeln är att en interpellation ska besvaras inom två veckor efter att den lämnats in. Regeringen har inte följt denna regel för mer än hälften av alla interpellationer. KU anser vidare att det är anmärkningsvärt att regeringen inte kan planera avlämnandet av propositioner till riksdagen så att anhopningar undviks. Utskottet förutsätter att regeringen i fortsättningen tar de initiativ som krävs för att dels undvika anhopningar av propositioner, dels inte under hösten avlämna andra propositioner än de som hänger samman med budgeten. KU har också granskat bl.a. Regeringskansliets utveckling, regeringens protokoll, rutiner för svar på brev som kommer in till Regeringskansliet samt vissa förvaltningsärenden som avgjorts av regeringen.
- Riksdagens beslut
- Riksdagen godkänner vad utskottet anmält