Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Herr talman! Under alla mina år i konstitutionsutskottet, och de börjar bli rätt många nu, har frågan om regeringens utnämningsmakt dykt upp med jämna mellanrum. Många är bekymrade över regeringens makt över utnämningarna till högre offentliga poster och hur detta går till. Alldeles uppenbart framgår det av regeringsformens föreskrifter att vid tillsättning av statlig tjänst ska avseende fästas bara vid sakliga grunder som förtjänst och skicklighet. Detta har regeringen proklamerat genom statsrådet Österberg själv. I sin chefspolicy har man under fjolåret proklamerat följande föresatser i denna policy. Jag vill läsa upp dem därför att jag tycker att de är bra och kloka. De lyder så här: Vid tillsättningen av statlig tjänst ska avseende fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Rekryteringen av myndighetschefer ska ske utifrån preciserade krav, ett brett ansökningsförfarande och ett omsorgsfullt urvalsförfarande. En skriftlig kravprofil baserad på myndigheternas nuvarande och kommande verksamhet ska alltid tas fram innan sökandet av kandidater börjar. Särskild vikt bör läggas vid ledaregenskaper och tidigare erfarenheter som chef. Ett brett sökförfarande innebär att regeringen söker kandidater även från näringsliv, kommuner och landsting. Regeringen ska sträva efter att vid utnämningen av myndighetschefer öka den etniska och kulturella mångfalden. Så långt som möjligt ska det alltid finnas både en kvinnlig och en manlig kandidat med i det slutliga urvalet. Målet är att rekrytera så kvalificerade ledare som möjligt inom statsförvaltningen. Det ska uppnås genom att ta vara på den kompetens som finns bland såväl kvinnor som män. Detta är alltså den chefspolicy som Regeringskansliet ska tillämpa. Som jag sade så låter det bra och klokt. Det är precis så det ska gå till. Men så är det tyvärr inte i dag. Därför har jag bett riksdagens utredningstjänst att från Regeringskansliet begära fram underlaget för alla generaldirektörsutnämningar under förra året för att se om mina farhågor har besannats. Regeringens utnämningspolitik har utsatts för hård kritik av bland andra Inga-Britt Ahlenius, som tidigare var generaldirektör för Riksrevisionsverket och numera har ett toppjobb för FN:s revision. Inga-Britt Ahlenius har uttryckt det så här: I Sverige dyker det plötsligt upp en ny generaldirektör, och ingen har insyn i den processen. Man utkräver inte ansvar för sina politiska vänner, och man kan aldrig ställa regeringen till svars för en dålig utnämning. Herr talman! Riksdagen har vid flera tillfällen krävt öppenhet och insyn i utnämningsförfarandet. Men det sker inte i alla fall. Förvaltningspolitiken är en av de viktigaste hörnstenarna i en fungerande demokrati, och den måste naturligtvis ske i full öppenhet. Socialdemokraterna brukar klaga över att min partikamrat Tobias Krantz tar upp frågan gång på gång här i kammaren. Det är så tröttsamt att höra honom, framhåller man. Men jag kan garantera Socialdemokraterna att detta kommer inte bara Tobias Krantz att göra, utan många av oss andra politiker kommer också att ta upp det här gång på gång med envishet till dess att vi ser att det blir en tillfredsställande ordning. Min partikamrat och tidigare statsrådet Birgit Friggebo brukade säga att politik är att tjata, och vi kommer att fortsätta att tjata om en annan öppen form för utnämningar till offentliga tjänster tills vi är nöjda. Men, herr talman, de myndighetschefer som utses av regeringen måste också känna att det vore mycket bättre om de tillsattes med mer öppenhet i processen. Det ökar ju deras legitimitet inför de anställda, medierna och allmänheten. Då är det helt klart varför man har fått jobbet. KU:s majoritet hänvisar i betänkandet till den pågående Grundlagsutredningen. Den här utredningen ska bland alla sina uppgifter också komma med förslag när det gäller tillsättningsförfarandet av myndighetschefer. Socialdemokraterna menar att utredningen inte bör förekommas. Den måste få arbeta i fred och få tänka över de här frågorna. Men jag menar att det är ett väldigt konstigt resonemang. Den här utredningen ska ju pågå i flera år. Det dröjer länge innan den blir klar. Dessutom har ju utredningens ledamöter förklarat att de är väldigt angelägna om att vi ska ha en öppen debatt om bland annat de frågor som gäller utnämningsförfarandet under den tid som utredningen arbetar. Så låt oss ha den debatten! Jag vill därför avslutningsvis undra: Om vi nu inte ska diskutera regeringens utnämningsmakt under den tid som Grundlagsutredningen pågår, ska inte regeringen då också avstå från att göra utnämningar under samma tid? Eller hur?

Herr talman! I går reagerade jag på en artikel som jag fick via nätet. Där hette det: "Erfarenhetsmässigt är inte heller konstitutionsutskottets granskning ett effektivt medel att utkräva ansvar." Problemet med den skrivningen är att den bygger på ett missförstånd. Per definition utkräver konstitutionsutskottet inte ansvar. Däremot gör vi en ansvarsgranskning som vi meddelar kammaren, och därmed är det slut. Utkrävandet av ansvar får andra agerande sköta. Detta skickade jag som en replik till den här artikeln. Min reaktion möttes av ett svar som inte är ovanligt i dagens mediebild av just konstitutionsutskottet, nämligen "att granskningen har styrts mer av politisk taktik och partiomsorg än av önskan att reellt granska ansvarigheten". Det är mediebilden. Mer än tio års erfarenhet inifrån utskottet ger mig en annan bild. Visst finns det partipolitiskt färgande här och där, men det generella påståendet om politisk taktik och partiomsorg är baserat på en mediebild där man gärna fokuserar på det som skiljer. Men den kan svårligen föras i bevis såsom generellt påstående. Detta betänkande är ett exempel på detta. Ja, det finns en reservation till betänkandet, men samtidigt kan det visas att utskottet är enigt på flera punkter i sin kritik av hur saker och ting fungerar på andra sidan. Ett exempel är oklarheten när det gäller medel till Allmänna arvsfonden. Herr talman! Ett annat exempel är det faktum att Regeringskansliet den senaste tioårsperioden ständigt vuxit även när det gäller antalet politiskt tillsatta tjänstemän. Utskottet konstaterar att det är svårt att få en helhetsbild av varför personalstyrkan ökar. Ökat internationellt arbete sägs vara en orsak, men när det gäller samarbetet inom EU har ju Sveriges ständiga representation i Bryssel också byggts ut ordentligt. Herr talman! Jag tycker att det är bra att utskottet slår fast att man tänker fortsätta att följa och granska den här utvecklingen. Herr talman! Ett tredje exempel är följetongen om hur regeringen dokumenterar styrningen av de statliga bolagen. I mer än tio år har konstitutionsutskottet påpekat vikten av rutiner som gör det möjligt att följa upp viktiga händelseförlopp och som gör det möjligt att granska vilka kontakter som funnits mellan departement och bolagsledningar. Om inte KU har underlag för sin granskning och om inte Riksrevisionen har information för sin revision kan vi ju inte ta ställning till om vi har en effektiv styrning av våra statliga bolag. Men det är tydligt att det för regeringen inte varit tillräckligt angeläget att få ordning på rutinerna. Efter konstitutionsutskottets granskning i våras ställde sig riksdagen bakom ställningstagandet att statsråden Leif Pagrotsky och Thomas Östros inte kunde undgå kritik för bristen på dokumentation av kontakterna mellan Näringsdepartementet och Vattenfall. I det här betänkandet, herr talman, konstaterar utskottet återigen att några rutiner inte kommit i bruk som tillgodoser kravet att kunna granska regeringens agerande. Herr talman! Det är viktigt att denna följetong får ett slut. Regeringen måste på ett bättre sätt ta till sig resultatet av konstitutionsutskottets granskningar. Jag förutsätter nämligen att regeringen är läskunnig. Jag ska avslutningsvis uppehålla mig vid vår granskning av hur regeringen förvaltar utnämningsmakten. Det framgår av regeringsformen att vid tillsättande av statlig tjänst ska avseende fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet även om hänsyn får tas till andra grunder så länge de är sakliga. Frågan är alltså om regeringen lever upp till denna bestämmelse. Det finns starka skäl att betvivla det. Av utnämnda myndighetschefer som har politisk bakgrund har närmare 60 % socialdemokratisk bakgrund. Det är en överrepresentation som är så stor att den kan väcka misstanke om att inte enbart sakliga grunder vägs in i utnämningen. Herr talman! Självklart ska politisk bakgrund inte diskvalificera någon från att utnämnas till statlig tjänst, till exempel till generaldirektör. I vissa fall kan politisk erfarenhet till och med vara särskilt värdefull för ledningen av en offentlig organisation. Vad som i sådana fall är relevant är inte vilket politiskt parti den person som utnämns har representerat, utan att han eller hon har haft vissa uppgifter i en politisk och offentlig miljö och utfört dessa på ett sådant sätt att det är meriterande för den tjänst som ska tillsättas. Om det är vi alla eniga. Men frågan är varför Socialdemokraterna är så pass överrepresenterade bland dem som har politisk bakgrund. Statsministern har i en tidigare utfrågning av utskottet uttryckt att "vi" har all anledning att ta vara på statssekreterare i staten. Misstanken infinner sig att den socialdemokratiska regeringen har en bevekelsegrund utöver sakliga grunder, nämligen att ta till vara sina före detta statssekreterare. Socialdemokraterna och vänsterpartisten i utskottet fortsätter argumenteringen så att vi får en cirkelargumentering. Eftersom det är så många statssekreterare som utnämns så blir det många med en bakgrund inom Socialdemokraterna eftersom att vi haft socialdemokratiska regeringar i mer än tio år. Nej, här behöver vi göra en markering och värna en effektiv statsförvaltning genom att betona att skickligheten ska sättas främst vid tillsättning av statlig tjänst. Herr talman! Jag vill därför yrka bifall till reservationen, som jag hyser goda förhoppningar ska få kammarens godkännande.

Herr talman! Det är KU:s uppdrag att granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning enligt vår regeringsform, antagen här i kammaren. Jag vill beröra tre punkter i den granskning som vi nu har lagt på kammarens bord. Vi har en samsyn i flera av våra bedömningar, och det är bra. Herr talman! Vi har börjat granska Regeringskansliets utveckling. Vi har gjort det under många år. I den handling som nu ligger på bordet redovisar vi perioden 1994-2004. Den visar en stadig ökning av antalet tjänstgörande i Regeringskansliet. Det är ingen nyhet för den här kammaren och ingen nyhet för konstitutionsutskottet. Den visar också att antalet politiskt tillsatta tjänstemän har ökat. Man kan konstatera att det är en entydig ökning, men det är en otydligare orsak. Ja, visst påverkar EU. Ja, det är färre ärenden som regeringen handlägger. Det är färre beslutade regeringsärenden och färre regeringsärenden som registreras. Visst är det ett ökat antal interpellationer och frågesvar, herr talman, vilket syns i kammarens arbete, men ändock. Vi kan konstatera att regeringen inte tydligt kan visa varför denna ökning behövt ske. I årsredovisningen från 2004 har vi kunnat konstatera att man har utvecklat nyckeltal. Men vi konstaterar nu från utskottets sida att det inte är tillräckligt för att klargöra den tydliga ökning som varit. Den andra punkten som jag vill beröra är regeringens styrning av statliga företag. Det är också en fråga som återkommande hamnat i KU, en fråga som nu även Riksrevisionen har uppmärksammat och som självklart också har uppmärksammats i andra sammanhang här i kammaren, i näringsutskottets arbete med mera. Här har pekats på, också från denna kammares majoritet, att styrningen måste formas så att det blir möjligt att i efterhand granska hur det har gått till och granska regeringens agerande. Vi noterar nu samfällt att några rutiner som tillgodoser det här kravet från riksdagens majoritet inte kommit i bruk. Jag här glad att konstitutionsutskottet nu samlat är tydligt med att det krävs en enhetlig dokumentation med möjlighet att granska i efterhand, inte den brända jordens taktik där man rensar akterna för att allt som inte utgör allmän handling ska försvinna. Akterna måste i stället omfatta material som gör vår granskning i efterhand möjlig. Här hoppas och förväntar jag mig att KU:s samlade markering i den här delen länder till efterföljd. Herr talman! Den tredje punkten som jag vill beröra rör det uppdrag som regeringen har i regeringsformen 11 kap. 9 §, att tillsätta tjänster för myndighet som lyder under regeringen. När man tillsätter en statlig tjänst, vilket har framgått tidigare, ska den beslutande bara fästa avseende vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Visst, det är möjligt att tolka, och det finns också ett utrymme att göra det, men det bör också vara möjligt att granska, i den här kammaren och för oss i KU, i efterhand. Det är viktigt för att säkerställa förtroendet, herr talman, förtroendet för att tillsättningar och utnämningar verkligen görs på de här grunderna och inte på andra bevekelsegrunder. Det är viktigt såväl för allmänheten som för den utnämnde. KU har sökt granska, vid olika tillfällen, hur tjänstetillsättningar eller utnämningar har ägt rum. Frågan handlar således inte om politisk tillsättning eller inte utan om möjligheten att granska i efterhand. Vi har tittat på perioden 2003-2005. Här har vi konstaterat att 157 beslut om tillsättningar av myndighetschefer har gjorts. Det vi nu kan granska, herr talman, är det objektivt synliga. Vi kan se kön på den tillsatta eller utnämnda, vi kan se etnisk och kulturell bakgrund, och vi kan också se politisk bakgrund - eller annan, för den delen. Det är det som går att se. Dagens ordning leder då till att vi bara granskar just detta. Vi har från utskottets minoritet en önskan om en ny ordning, också i avvaktan på Grundlagsutredningen, som gör det möjligt att granska grunderna för tillsättningarna och utnämningarna. Jag hoppas att kammarens majoritet här senare kommer att bejaka den reservation som jag också yrkar bifall till i avsnitt 5, som handlar just om detta att få en ny ordning när det gäller utnämningsmakten, också i avvaktan på Grundlagsutredningen. Herr talman! Av de 157 beslut som vi kan se har tagits har 37 % av de utnämnda haft politisk bakgrund. Det kan vi se. Av dem utgör 58 % personer med socialdemokratisk bakgrund. Sedan har i utskottet utspelat sig en intressant diskussion huruvida statssekreterare i en socialdemokratisk regering ska betraktas som personer med politisk bakgrund eller inte. Det är måhända en intressant frågeställning för några, men för de flesta torde det ganska klart framgå att statssekreterare i en socialdemokratisk regering har en politisk bakgrund. De är ju, näst statsråden, de styrande. Mot den bakgrunden är det rimligt att också beakta den frågan, vilket vi gör i den reservation som vi har lyft fram. Men det centrala i den är de facto, herr talman, att vi ska få möjlighet att i avvaktan på Grundlagsutredningen få en ordning till stånd även här som gör det möjligt att granska att regeringsformen efterlevs också när det gäller utnämningsmakt och tillsättningar av chefer för statliga myndigheter.

Herr talman! Kammarkamrater! Vänner i utskottet! Engagerade samhällsmedborgare! Det här är en väldigt viktig debatt. Det är en viktig debatt därför att det här är en del av KU:s ständigt pågående granskning av regeringen. Det är kanske den delen av KU:s granskning som får minst uppmärksamhet och som i minst utsträckning når utanför det här rummet och debatteras bland medborgarna i allmänhet. Det kanske inte är så konstigt. Det här betänkandet handlar nämligen väldigt lite om stora rubriker eller upprörda riksdagsledamöter som lämnar in KU-anmälningar. Det handlar faktiskt inte alls om KU-anmälningar. I KU:s pågående granskning ingår både att granska, gå till botten med och lyfta fram uppgifterna där det finns en misstanke om att ett fel har begåtts då någon riksdagsledamot har lämnat in en anmälan till utskottet, och att göra en ständig granskning av det löpande arbetet i Regeringskansliet. Båda uppgifterna är lika viktiga. Den ständiga granskningen av Regeringskansliet och av hur Regeringskansliet fungerar är ju den som kan utveckla Regeringskansliet. Tillsammans kan vi hitta en ton där riksdagen genom sin granskning hjälper till att få en så effektiv statsförvaltning som möjligt, också på regeringsnivå, så att medborgarnas skattepengar används på ett bra sätt och så att vi kanske inte behöver få så där många saker att vara upprörda över i framtiden. Herr talman! Låt mig prata om några saker som finns i det här betänkandet. Låt mig börja med en av de mindre frågorna - åtminstone en av de mindre debatterade frågorna. I det här betänkandet följer vi varje år upp hur Regeringskansliet fungerar som arbetsgivare. Hur står det till med jämställdheten på Regeringskansliet? Hur står det till med fördelningen av etnisk bakgrund på Regeringskansliet? Hur ser man till att människor från hela samhället får en plats i den politiska hetluft som Regeringskansliet utgör och kan vara med och påverka samhället? Jag vill understryka en mening i utskottets eniga ställningstaganden här. "Utskottet noterar med gillande det arbete som har inletts i fråga om avidentifierade ansökningshandlingar." Avidentifierade ansökningshandlingar är ett sätt, som Regeringskansliet nu tagit åt sig, att få bort den etniska diskriminering som de flesta arbetsgivare i Sverige medvetet eller omedvetet sysslar med. Därför vill jag understryka detta gillande i KU:s betänkande. Herr talman! Låt mig därefter ta upp avsnitt 3.3, som handlar om hur regeringen fungerar i förhållande till de statliga bolagen. Detta är en fråga som har återkommit i konstitutionsutskottets granskning under de år jag har varit med. Den har framför allt återkommit utifrån granskningsanmälningar som har rört hur regeringen och ansvariga statsråd har hanterat Vattenfall. Där har vi ibland hamnat i en situation där vi haft reservationer och debatt mot varandra, och sådant kan givetvis vara uppfriskande. Men i det här betänkandet har vi ett enigt ställningstagande, och det är givetvis bra, för då markerar konstitutionsutskottet och riksdagen enigt vad det är man vill ska göras på regeringsnivå. Vi markerar följande: "Utskottet erinrar inledningsvis om att utskottet sedan lång tid tillbaka och vid upprepade tillfällen har pekat på vikten av att styrningen av statligt ägda bolag sker på ett sätt som skapar möjlighet att i efterhand granska regeringens agerande. Utskottet noterar att några rutiner som tillgodoser ett sådant ändamål ännu inte har kommit i bruk på detta område." Herr talman! Jag vill, precis som Ingvar Svensson och flera andra tidigare, understryka att vi förutsätter att regeringen snarast efterkommer det som KU säger. Något av det viktigaste i en demokrati av Sveriges modell är att medborgarna kan följa de beslut som tas och att fattade beslut kan granskas. I takt med att alltmer av den statliga verksamheten sker i form av statligt ägda bolag är det viktigt att regeringens hantering av de statliga bolagen kan granskas i efterhand, och det är därför KU uttalar detta. Herr talman! Låt mig också nämna något om utnämningsmakten, det enda avsnitt i det här betänkandet där KU inte är enigt. Det är enigt om många saker. Om man läser ställningstagandet är det faktiskt bara ett stycke i detta ställningstagande där KU har olika uppfattningar, och det är olika uppfattningar som har återkommit under de senaste åren. En majoritet av riksdagen men en minoritet av KU har gång efter annan, med rätta vill jag mena, påpekat att man också måste kunna granska hur utnämningar görs. Eftersom vi inte kan granska detta på ett fullgott sätt i dag finns det ett problem med att misstankar uppstår när man tittar på statistiken. En sådan misstanke som uppstår och som är omdebatterad inte minst i medierna och samhället i stort är den att personer som har en bakgrund inom regeringspartiet har något enklare att få en utnämnd post än någon annan och att personer med politisk bakgrund får detta uppvägt något tyngre än andra kvalifikationer. Regeringsformen är tydlig med hur det ska vara. Man ska enbart fästa vikt vid sakliga grunder, och där ska skickligheten sättas främst. Sverige ska ha de bästa ämbetsmän vi kan ha och kan få. På grund av den misstanke som finns vill jag markera, och där har jag flera i KU med mig, att det vore bra om vi redan innan Grundlagsutredningen är färdig kan få rutiner inom Regeringskansliet som skapar bättre förutsättningar för att i efterhand kunna granska vad som har legat till grund för olika utnämningar. Därför vill jag, herr talman, yrka på godkännande av anmälan i reservationen under utskottets ställningstagande om utnämningsmakten. Vi måste kunna granska utnämningarna. För så länge vi inte kan granska utnämningarna och statistiken ser ut som den gör kommer misstankarna fortsätta att vara att regeringen fäster vikt vid annat än sakliga grunder när man gör utnämningar. Det är ett problem för förtroendet för utnämningsmakten, ett problem för förtroendet för regeringen och ett problem för förtroendet för dem som blir utnämnda. Därför behövs en öppenhet, och därför bör det understrykas på detta område precis som det understryks vad gäller regeringens hantering av de statliga bolagen. Herr talman! Ett spännande område som vi berör i det här betänkandet handlar om regelförenklingsarbetet. Också på detta område har vi kunnat komma till ett enigt ställningstagande. Det är ett intressant ställningstagande, som jag rekommenderar alla som är intresserade att läsa, som tar upp de olika ingredienser som finns i hur man ser till att förenkla regler och gör det lätt för medborgarna och kanske speciellt företagarna att verka i Sverige. Där finns en ingrediens som vi tar upp och som man kan ta upp utifrån vitt skilda utgångspunkter men som jag vill understryka för den som vill arbeta vidare med detta. Det är det svenska EU-medlemskapet. För att regelförenklingar ska kunna gå på ett så bra sätt som möjligt krävs att man har en översikt av var beslut fattas. Genom sin extra beslutsnivå innebär EU, och också genom sin konstruktion, att det blir något svårare att få översikt över var besluten fattas. Detta bör Sverige inom EU-samarbetet på olika sätt trycka på så att medborgarna kan få en kontroll över var beslut fattas och så att regelmängden blir så liten som möjligt fast de regler som ska finnas finns där. Som ni hör slutar det med en politisk fråga. Hur många regler ska egentligen finnas? Precis där går gränsen för vad man ska syssla med i KU när det gäller granskningen. Vi granskar utifrån de förutsättningar som satts upp, inte utifrån de förutsättningar vi skulle vilja ha satts upp. Det kan vara svårt ibland. Ibland tycker vi kanske att den andra går lite över på det som borde vara den politiska planhalvan. Men min erfarenhet i KU är att det är ganska sällsynt och att vi alla utifrån de olika utgångspunkter vi har bara vill få fram så mycket som möjligt för att kunna granska så mycket som möjligt och få ut så mycket information som möjligt.

Herr talman! Jag börjar med att säga att den reservation eller alternativa text som finns i det här betänkandet på utnämningsområdet illustrerar det som är en missuppfattning beträffande KU:s betänkanden. Riksdagen tar egentligen inte ställning till vad som framförs i betänkandet, utan det läggs till handlingarna. Vad voteringen kan komma att handla om är vilken text som ska läggas till handlingarna. Jag vill säga det för att klara ut det i det här sammanhanget, och KU kommer kanske med större spänning emotsedda betänkanden senare i vår. Det är samma förfarande vid det tillfället. Jag hade tänkt att inleda med att säga att det faktiskt finns några positiva omdömen i det här betänkandet kring regeringen och regeringens agerande. Lennmarker tog inte ordet inledningsvis. Därför blev väl gnället och kritiken av regeringen något mindre än vad jag hade föreställt mig. Men jag ska i alla fall, herr talman, be att få läsa upp ett par rader när det gäller Regeringskansliet och personalpolitiken. "Utskottets granskningar sedan år 1994 visar att Regeringskansliet under tidsperioden har utfört ett grundligt och metodiskt arbete med jämställdheten på ständigt nya och utökade områden." Jag tycker att det är bra att vi kunde enas kring detta. Det har faktiskt skett väsentliga förbättringar. Det kan fortfarande bli mycket bättre. Det är för få kvinnliga chefer i framför allt högre befattningar. Men det har skett väsentliga förändringar, och det har skett förbättringar beträffande möjligheten för barnlediga att komma tillbaka och fortsätta sin karriär, för att peka på ytterligare ett exempel. Herr talman! När det gäller de statliga företagen har enigheten i de kritiska synpunkterna betonats, och det är ju korrekt. Jag vill bara tillfoga till detta att utskottet har informerats om att regeringen stod eller står i begrepp att utfärda föreskrifter, riktlinjer, för hur den här dokumentationen i fortsättningen ska ske. Jag vill bara understryka angelägenheten i att det kommer till stånd. Det är viktigt att vi kan dokumentera detta. Den stora frågan, den som tilldrar sig mest uppmärksamhet, handlar väl om Regeringskansliets bemanning. Man kan när man lyssnar lite slarvigt till argumenten här tro att Regeringskansliet är bemannat med partipolitiskt tillsatta tjänstemän i allt väsentligt. Det har ökat väsentligt under den här perioden, sägs det. Jag tycker att man ska sätta de här siffrorna i något slags relation till verkligheten. Regeringskansliet har ungefär tre och ett halvt tusen anställda, om man bortser från kommittéväsendet och annat, inklusive Utrikesdepartementet. De politiskt tillsatta befattningarna har alltså ökat från 136 till 181 - det är pressekreterare och politiskt sakkunniga i departementet - under motsvarande period. Det har alltså skett under en period av fem-sex år. Under motsvarande period har antalet statsråd ökat från 17 till 22. Det drar ju med sig ett antal ytterligare tjänstemän av den här karaktären i Regeringskansliet. Det är ingen brist på krav från ledamöter i den här kammaren på ytterligare statsråd som ska bevaka barnområdet, äldreområdet och vad man nu vill ta till. Det leder ju till att detta ökar. När det gäller utnämningsmakten är det intressant att höra upprepningarna. I den så kallade reservationen, alternativa texten, finns inte mycket beskrivningar av vad man egentligen vill göra på den här punkten, när det gäller själva tillsättningsförfarandet. Genom ett tillkännagivande som borgerligheten fick majoritet för i kammaren tillsattes Grundlagsutredningen som har till uppgift att överväga de här frågorna. Det är förvisso inte så enkelt som man vill göra gällande. Vår regeringsform bygger ju på att det är regeringen som är ansvarig inför riksdagen för myndigheterna. Det är regeringen som då rimligen också ska utse den som ska vara chef för de här olika myndigheterna. Om riksdagen skulle blandas in i den processen blandar man samman de olika rollerna. Det finns ju ett intresse, kanske amerikanskinspirerat, av att få utskottsförhör till stånd här i riksdagen för dem som eventuellt skulle utnämnas till dessa befattningar. Man vill också ha kravspecifikationer för att kunna granska utnämningar i efterhand i utskottet. Det är naturligtvis ett intressant resonemang. Men om utskottet eller riksdagen, vem det nu blir, skulle komma fram till att regeringen har utnämnt en person som inte stämmer med kravspecifikationen, vad ska man göra då? Grundlagsutredningen har tagit sig an denna fråga på ett mycket ordentligt sätt. Jag har med mig här i kammaren - jag ska dock inte använda materialet, eftersom det inte är tillgängligt för andra - en stor enkätundersökning som utredningen har gjort om hur det förhåller sig i en rad länder ute i Europa där vi vet att det fungerar på olika sätt. I Italien, noterade jag, ska senast 90 dagar efter det att ett regeringsskifte har ägt rum alla generaldirektörskontrakt vara upphävda och nytt folk ska in. Det är möjligen inte det vi eftersträvar i det här landet, det vill jag inte påstå, men det finns alltså en rad olika sådana här förhållanden som det kan vara intressant att studera för att se om de kan vara intressanta från svensk synpunkt. Men som sagt: Jag blir alltid fundersam när jag hör Kerstin Lundgren och andra säga att man ska ha denna kravspecifikation och att sedan KU ett eller annat år efter det att någon blivit utnämnd till generaldirektör ska granska om detta var korrekt eller ej. Jag vet inte riktigt vilka som ställer upp som anställda i det sammanhanget. En av ledamöterna i Grundlagskommittén, Henrik von Sydow, tänker sig i en artikel i Svenska Dagbladet, där man speglar alliansens ansträngningar att hitta rätt på detta område, att en oberoende instans ska delta i regeringens utnämningspolitik och -process. Den oberoende instans han tänker sig - och det gäller väl alliansen också - är Riksrevisionen. Riksrevisionen skulle alltså vara med och utse de generaldirektörer som man sedan ska revidera. Något lite eftertänksamhet borde man kanske ha i de här sammanhangen. Summan av kardemumman i denna Svenska Dagbladet-artikel, som jag läser den, är att det i alla fall är regeringen som till sist ska bestämma. Det är alltså Reinfeldt som ska bestämma om det skulle bli en borgerlig regering. Sedan kan man ha lite olika krusiduller för att komma dit, men det är regeringen som till sist ska bestämma i denna fråga. Jag har ingen invändning emot det, men det är en rätt intressant slutsats efter mycket resonerande om att det borde vara på något helt annat sätt. Jag vill med detta föreslå att riksdagen lägger konstitutionsutskottets betänkande KU10 till handlingarna.

Herr talman! Jag är lite förvånad över att Göran Magnusson tyckte att kritiken var så mild. Jag tyckte att jag tog i riktigt ordentligt när jag kritiserade regeringens nuvarande utnämningspolitik. Innan jag glömmer det, herr talman, vill jag också instämma i yrkandet på godkännande av anmälan i den reservation som ligger för beslut i eftermiddag och som ju också bör samla riksdagens majoritet genom att vi tack och lov har Gustav Fridolin och Miljöpartiet med på den. Det blir väl alltså ett byte av texter där. När det sedan gäller själva utnämningsmakten, som jag har kommit att intressera mig särskilt för och som är den kontroversiella frågan i det här sammanhanget, kan jag bara säga till Göran Magnusson att han inte alls behöver vara orolig. Den borgerliga alliansen arbetar nu med ett förslag för utnämningsmakten som kommer att innehålla tio punkter och som kommer att tillkännages i god tid före valet. Vad man då talar om är att ha en utnämningspolitik där det ska finnas sådana här så kallade kravspecifikationer. Det ska vara öppna nomineringar och intervjuer av de tänkbara kandidaterna, och sedan ska regeringen besluta vem det ska handla om. Sedan går man till riksdagen, och där kan alltså riksdagen ha offentliga förhör av personerna i fråga. Regeringen ska också motivera varför man har valt en viss person. Det här är en modell. Jag vill inte säga att det blir alliansens slutliga modell, för det känner jag inte till ordentligt. Vad som dock förvånar mig väldigt mycket är att Göran Magnusson blev så upprörd över detta med kravspecifikation och så vidare. Jag läste ju upp vad som är regeringens chefspolicy. I stort sett det jag här talar om finns ju med i regeringens egen chefspolicy. Varför är Göran Magnusson så negativ till denna i och för sig utmärkta chefspolicy? Är det någonting som han bara har hittat på för att lugna oppositionen, eller kan Göran Magnusson inte ställa upp på det kloka som står i denna chefspolicy och som jag inledningsvis citerade?

Herr talman! Jag har inga problem med kravspecifikationer. Det är klart att regeringen ska ha krav och veta vad det är för profil man vill förordna på dessa befattningar. Det är väl inte bekymret. Det som bekymrade mig var att KU ett eller annat år senare skulle ta denna kravspecifikation och granska huruvida den individ som förordnades med hjälp av den verkligen passar in på den. Det är väl där jag tycker svårigheten uppstår. Jag föreställer mig att ganska få människor kan tänkas vilja bli utsatta för detta. Det är också en intressant synpunkt att riksdagen skulle ges en roll när det gäller tillsättningen som innebär att man godkänner generaldirektörerna. På det sättet uppstår ju svårigheter konstitutionellt för riksdagen att granska regeringen. Då godkänner man ju i förväg, och regeringen kan inte utkrävas ansvar på samma sätt eftersom riksdagen är delaktig i tillsättningen. Det är dessa svårigheter som jag tycker att ni bortser ifrån. Det är möjligt att det tiopunktsprogram som Helena Bargholtz nu läser upp går bra i alliansens arbetsgrupp, men jag undrar hur gångbart det är i Grundlagsutredningen. Där måste vi nog ta oss en mer ordentlig funderare på detta. Sedan finns det ju en restriktion på vad man kan göra efter ett eventuellt regeringsskifte, nämligen grundlagen i sig. Den bestämmer hur det ska vara i långa stycken, så detta tycker jag i väsentlig utsträckning är ett spel för galleriet. Jag skulle vilja ställa en fråga till Helena Bargholtz eftersom jag inte vet om ordföranden i utskottet kommer att delta i detta, men jag kan ta det nästa gång.

Fru talman! Om igen hänvisar jag till den utmärkta chefspolicy som regeringen har och som statsrådet Österberg har skrivit. Tydligen har han inte diskuterat den med Göran Magnusson eftersom Göran Magnusson inte tycks vara införstådd med den. När det gäller just kravprofilen handlar det dock om att det ska vara en skriftlig kravprofil baserad på myndigheternas nuvarande och kommande verksamhet, och en sådan ska alltid tas fram innan sökandet av kandidater börjar. Då vet också de sökande vad det är för krav som ställs på dem. Jag tycker alltså inte att det är så märkvärdigt att göra detta. Som jag sade vet jag ännu inte om min modell, den jag framförde här, är den som alliansen kommer att landa på, men för mig förefaller det som en riktigt bra modell - regeringen fattar beslutet men måste inför riksdagen motivera sitt ställningstagande. Jag vet inte hur införstådd Göran Magnusson är med förhållandena i Norge, men efter vad jag har inhämtat är det denna modell, den så kallade norska modellen, som man använder. Det som fungerar i Norge och i Norges storting bör väl också kunna fungera i Sveriges riksdag. Vad som bekymrar mig, vill jag också säga, är att vi från svensk sida har anslutit oss till FN:s arbete mot korruption. Där har det från jurister, också från Inga-Britt Ahlenius, framförts att man inte i det svenska tillsättningsförfarandet i Regeringskansliet har en förutsägbarhet och en öppenhet när det gäller att utse höga statliga chefer. Detta, säger man - och det är hemskt allvarligt - är en allvarlig fråga för svensk demokrati och för tilltron till statsförvaltningen. Jag hoppas alltså att Göran Magnusson inte ska vara så orolig för ett ändrat tillsättningsförfarande. Alla har ju något att vinna på det, inte minst de som får en tjänst och då vet att det har skett öppet och att de kan granskas. De kan också för medierna, sina anställda och allmänheten visa legitimitet, att de fått tjänsten på ett sjyst sätt.

Fru talman! De som nu förordnas av regeringen har fått sina befattningar på ett sjyst sätt. Det finns inte ens från alliansens yttersta flygel något resonemang som innebär att regeringen har förbrutit sig mot grundlagen. Man skriver att det är en överrepresentation av socialdemokrater i den minoritet av förordnanden som har partipolitisk anknytning. Överrepresentation måste ju tyda på att man har någon idé om vad som vore lagom representation för socialdemokrater i en sådan här utnämningsprocess liksom lagom representation för moderater eller allianskamrater. Det vore intressant om Helena Bargholtz ville utveckla det. Jag tycker inte att överrepresentation är bra, men vilken representation är acceptabel sett ur Helena Bargholtz synpunkt. Det vore det intressant att få reda på. Det jag tänkte ta upp i min förra replik var att Fredrik Reinfeldt, icke obekant, kommenterade förordnandet av Bo Bylund som chef för Ams. FR: Vi moderater har ju tidigare markerat en annan typ av inriktning på arbetet . I ett sådant verk passar inte Bo Bylund in. IA: Vad menar du med det? Om ni vinner valet så åker han ut? FR: Ja, jag tycker det är mer naturligt att han då återgår till det socialdemokratiska partikansliet så som han gjorde vid förra tillfället borgerligheten vann regeringsmakten. IA: Då är han misskrediterad bara på grund av sina partisympatier, menar du? FR: Vi ska naturligtvis följa vad Bo Bylund gör. Men visas minsta tendens till att dölja arbetslösheten så har han naturligtvis helt försatt sina möjligheter att kunna fortsätta. Är det de självständiga myndighetschefer som ni ska tillsätta? Bo Bylund passar inte in i riksdagens arbetsmarknadspolitiska beslut utan det ska in någon som passar in i den moderata eller folkpartistiska, alliansen håller väl ihop, uppfattningen om hur de här myndighetscheferna ska göra. De ska uppenbarligen föra regeringens politik.

Fru talman! Göran Magnusson har tidigare från talarstolen pläderat för värdet av att kunna granska. Kammaren ska kunna granska och konstitutionsutskottet ska kunna granska. Vi ska få ordning i hanteringen av till exempel ägarstyrningen av statliga företag, precis som vi säger att man ska kunna genomföra en meningsfull granskning i efterhand. Varför, fru talman, är det viktigare att kunna granska just ägarstyrningen av statliga företag, som ju är ett uppdrag som regeringen har fått, än att i efterhand kunna granska hur regeringen utnyttjar det uppdrag som regeringsformen ger dem när det gäller tillsättning och utnämning av statliga tjänster? Det kan jag inte utläsa av Göran Magnussons tidigare inlägg. Vill inte Göran Magnusson ha öppenhet och möjlighet att granska i efterhand? Det handlar ju inte, fru talman, om att vi från kammarens eller konstitutionsutskottets sida ska granska tjänstemän som tillsätts utan vi ska granska grunderna för regeringens tillsättning. Det är ju det som det handlar om, att vi ska ha en möjlighet att kunna granska grunderna för regeringens tillsättning. Det gör man ju i andra sammanhang, och det borde vi också kunna klara att göra här, om det vore så att Socialdemokraterna visade något intresse för det. Nu har de haft regeringsmakten de senaste tio-tolv åren och då är det naturligtvis viktigt att vi får en ny regering så att vi kan få en ökad öppenhet när det gäller utnämningsmakten och möjlighet för kammaren och KU att kunna granska den som alla andra punkter som vi vill kunna granska.

Fru talman! Det jag har uppfattat av användningen av kravspecifikationerna, profilerna eller vad vi vill kalla det för, är att man ska granska huruvida den person som förordnas passar in på detta. Det är då jag funderar på om det verkligen är möjligt att meddela regeringen att utskottet kommer att anmäla till kammaren, om vi ska hålla oss inom den här granskningsmodellen, att den och den personen inte passar in på kravspecifikationen. Om det är det som Kerstin Lundgren är ute efter tycker jag fortfarande att det är märkligt. Får jag sedan fråga alliansföreträdaren med anledning av det som jag läste upp om Reinfeldts resonemang om Bo Bylund: Delar Kerstin Lundgren Reinfeldts syn på hur man ska behandla chefstjänstemännen eller generaldirektörerna i de olika verken? Är de företrädare för regeringspolitiken eller är de det inte?

Fru talman! För att i den här delen börja med att svara kan jag bara konstatera att jag inte ger mig in på att recensera Fredrik Reinfeldts resonemang i den intervjun. Däremot har vi en konstitutionell utgångspunkt. Det vi försöker hävda, inte minst från KU:s sida, är att myndigheterna ska vara självständiga, men de ska styras tydligt. Man ska kunna granska i efterhand hur den styrningen ser ut. Det är ju det vi säger, att myndigheterna ska ha en tydlig styrning. Därvidlag har vi en del synpunkter på hur den nuvarande regeringen klarar sig. Det handlar inte bara om de statliga företagen, som det är svårt att gå in och granska. En sak som uppenbart är svårt att kunna granska och som gör att det här blir lite mer komplicerat är att vi inte har möjligheter, fru talman, att kunna granska hur den socialdemokratiska regeringens utnämningsmakt har använts, vilka krav och profiler man har haft. Vi kan inte granska till exempel om den nuvarande regeringen har tillsatt Bo Bylund med utgångspunkten att han ska genomföra Socialdemokraternas politik, att han ska kunna genomföra saker som kanske inte går att utläsa av regleringsbrev utan har helt andra former av styrning bakom sig. Hade vi kunnat gå in och granska, hade vi kunnat se hur tillsättningarna gått till, hade det skett i öppenhet, hade den typen av misstankar kunnat undanröjas. Därför är det för mig, fru talman, så obegripligt att Socialdemokraterna inte vill öppna upp och göra det möjligt att granska i efterhand för att undanröja de misstankar som i dag återkommande kan riktas mot nästan de enda objektiva grunder vi kan se. Politisk bakgrund är uppenbart ett av de tydligaste spåren av nuvarande utnämningsmakt.

Fru talman! Jag vill först konstatera att det Kerstin Lundgren nu säger inte har någon täckning i det här betänkandet. Det är ju hennes uppfattning om den förfärliga socialdemokratiska politiken och utnämningsmakten. Det är ju inte sakligt motiverat, och det finns ingen statistik eller något annat som visar att det förhåller sig på det sättet. Menar Kerstin Lundgren med granskning i efterhand att man ska kunna avsätta en generaldirektör med hjälp av riksdagens granskning? Sedan säger Kerstin Lundgren att myndigheterna ska vara självständiga. Därefter säger Kerstin Lundgren att myndigheterna ska styras. Hur är det egentligen? Det är kanske inte korrekt att säga, men det påminner mig om när min fru kör bilen och jag sitter bredvid och bestämmer hur det ska gå till, eller tvärtom. Någon slags ordning borde det väl ändå kunna vara i självständigheten. Om de ska styras kan de väl inte vara självständiga? De ska faktiskt genomföra riksdagens politik. Myndigheterna är regeringens verktyg för att genomföra riksdagens politik. Då kan det väl inte vara fel att de som blir myndighetschefer faktiskt delar uppfattningen om politiken. Man kan knappast ha en myndighetschef som ska genomföra en politik som han inte tror på. Hur är filosofin egentligen? Jag har en känsla av, fru talman, att de flesta argumenten inte utgår från en analys av de faktiska förhållandena, en analys av regeringsformen, en analys av hur förvaltningspolitiken borde vara. Det är en brist på analys och en fixering vid att en eller annan socialdemokrat får befattningar som man tycker att andra borde ha. Det är fel sak därför att det är en socialdemokratisk regering som utför den.

Fru talman! När jag var ung - och det är inte så hemskt länge sedan, bara något 40-tal år - läste jag en bok som hette 21 felslut i den ekonomiska debatten . Nu har jag upptäckt det 22:a felslutet, om jag inte hörde alldeles fel när Göran Magnusson talade tidigare. Han påstod att önskemål om nya statsrådsposter från oppositionen i den här kammaren skulle medföra ett ökat antal tjänstemän i Regeringskansliet. Det var ganska roligt! Men det var inte därför jag begärde replik. Jag funderar på frågan om att sprida ut statssekreterare som generaldirektörer och så vidare i olika sammanhang. Det är en gammal tradition. Före 1993 gällde att om man blev statssekreterare hade man egentligen ett slags livstidsanställning. Har Socialdemokraterna inte kommit ur detta? Man gjorde en överenskommelse 1993 - tror jag - om att för dem som var statssekreterare då skulle reglerna gälla. Sedan infördes en ny regel om två års avgångsvederlag för att hitta nytt jobb. Det skulle inte vara livstidsmöjligheten. Varför sitter man från Socialdemokraternas sida fast i att statssekreterarna ska ges olika poster i statsförvaltningen när de avgår som statssekreterare?

Fru talman! Att ytterligare ett statsråd i regeringen skulle medföra att det behövs ytterligare en eller annan politiskt sakkunnig är rätt uppenbart för alla. Jag gissar att Alf Svensson inte var utan biträde när han var statsråd under den borgerliga regeringen - eller andra. Det där är väl inte någon ny tes. Det är mer en beskrivning av den verklighet som man kan förutse. Däremot behöver det nödvändigtvis inte finnas ett linjärt samband i saken. När vi rör oss med så små tal som 187 politiskt sakkunniga, politiska befattningshavare, i Regeringskansliet i relation till 21, 22 eller 23 statsråd tror jag att det här har relevans. Beträffande statssekreterarna har jag inte uppfattningen att det är fråga om garanti och livstid. Vad som har sagts vid utfrågningar i utskottet är att det är rimligt att man inte är statssekreterare under alltför lång tid - det är ett hårt och tufft jobb - men att statsförvaltningen också tar till vara den kompetens som finns i statssekreterargruppen. Det är det som är utgångspunkten. I den här statistiken handlar det egentligen inte om det. Det handlar om att om man har ett regeringsinnehav under en period och lever efter den principen blir det ett antal utnämningar av politisk karaktär. Det är väl det som vi har försökt att beskriva såsom en faktor att bedöma i samband med de olika relationstalen. Längre gående är inte mitt resonemang på den punkten. Får jag sedan på sex sekunder säga att jag håller med Ingvar Svensson i hans inledningsanförande beträffande missuppfattningen av KU:s roll och den beskrivning som Ingvar där gjorde kring hur KU arbetar och KU:s ställning. Jag vill gärna understryka att jag delar den uppfattningen.

Fru talman! Det är bra att Göran Magnusson håller med mig. Om nya statsrådsposter tillsätts kanske det leder till nya tjänstemän. Det intressanta och roliga var att önskemålet i kammaren om nya statsrådsposter med automatik skulle medföra en ökning av antalet tjänstemän i Regeringskansliet. Det finns varken ett linjärt eller teoretiskt samband i den delen. Det är en virtuell värld som Göran Magnusson rör sig i. Det var det som var det roliga. Jag förstod att Göran Magnusson inte uppfattade detta. Tidigare pratade Göran Magnusson om hur det går till i andra länder. Det är en intressant diskussion. Nu finns det stora skillnader. Vi har inget spoils system i Sverige av till exempel amerikansk karaktär. Vi har myndigheter som givetvis bara har en viss självständighet eftersom de lyder under regeringen och ska följa de direktiv de får från regeringen. Men när vi talar om självständighet handlar det om att de inte kan styras av ministeruttalanden och ministerbeslut utan att det ska vara regeringen som helhet som ska ge instruktionerna. Vad menade Göran Magnusson med detta? Funderar du på att vi borde ha ett spoils system i den svenska förvaltningen? Vad är inriktningen med att ta upp frågan?

Fru talman! Det är möjligt att jag inte hörde vad jag sade själv beträffande politiska sakkunniga och statsråd. Jag uppfattade inte det som att Ingvar Svensson möjligen missuppfattade eller missförstod. Men jag håller med Ingvar Svensson om att borgerliga önskemål i denna kammare om ytterligare statsråd är en virtuell företeelse. Det blir en virtuell företeelse. Det är vi alldeles överens om. Sedan var det spoils system och annat. Det var kanske dumt att nämna det italienska. Det var så kul ur den synpunkten att Italien byter regering rätt ofta. Det är en väldig omsättning. Det måste kosta pengar i någon mening att hålla på med detta. Jag förespråkar inte det utan jag förespråkar långvariga socialdemokratiska regeringsinnehav. Då är problemet inte lika stort längre.

Fru talman! Vi ska se om vi kan lyfta den här debatten till ännu högre nivåer. Det är väl kanske inte helt lätt. Mycket har sagts. Jag ska börja med att också understryka mitt instämmande i vad Ingvar Svensson och även Gustav Fridolin och ytterligare någon har sagt om betänkandets karaktär i dess största del, nämligen att det är ett betänkande från ett enigt utskott. Det är också ett betänkande som riktar viss kritik mot regeringen på ett antal punkter. I fråga om biståndssamarbete med Sydafrika pekar vi på den knepighet som ligger i att myndigheter tecknar avtal med varandra och med regeringen. Vi har också synpunkter på hur beslut vad gäller medel ur Allmänna arvsfonden bör fattas på bästa sätt. Dokumentationen avseende regeringens styrning av de statliga bidragen har redan nämnts. Vi förutsätter och kräver en bättre dokumentation så att granskning blir möjlig. Nu har debatten framför allt kommit att handla om utnämningsmakten. Som har påpekats är det en fråga som har berörts en och annan gång tidigare i kammaren. Min misstanke är att detta inte är sista gången. Skälet till detta är naturligtvis att utnämningsmakten är helt central för varje regerings möjlighet att göra det den är ålagd av regeringsformen, nämligen att styra riket. Det är skälet till att oppositionen är så intresserad av hur utnämningsmakten används. Det är också skälet till att regeringen så svartsjukt bevakar och försvarar sin utnämningsmakt. Det ligger inget konstigt i detta. Här vill jag ändå påpeka en sak. Det kanske har sagts, men för tydlighetens skull: Vi måste skilja mellan vad som är utskottets granskningsuppgift här, nämligen att granska huruvida regeringen har följt gällande reglemente när det gäller utnämningsmakten eller inte. Det är det som är vår uppgift. Sedan finns det en annan diskussion om att det borde gälla andra regler för utnämningsmakten. Det senare ligger vid sidan av KU:s bord i detta betänkande. Nu vågar inte oppositionen riktigt säga att regeringen inte har följt reglerna. Man lutar sig mot en formulering om att enligt deras mening är överrepresentationen av utnämnda myndighetschefer med bakgrund inom regeringspartiet så stor att den kan väcka misstanke om att inte enbart sakliga grunder vägs in. Det är en väl utformad formulering för att säga något utan att riktigt säga det klart ut. Nå. Hur ser det ut med överrepresentationen? Först och främst gäller detta bara den mindre del av utnämningarna där man kan peka på en politisk bakgrund. Vi ska väl ta siffrorna så att de kommer in i protokollet. För den period vi har granskat, 2001-2005, är det 45 personer det handlar om. Av dessa var 26 socialdemokrater eller hade sådan bakgrund, vilket ger en siffra på 57,8 %. Det kan ju tyckas vara en överrepresentation, om man menar att riktmärket ska vara resultatet i senaste valet. Nu ligger i detta, som har påpekats, statssekreterare. Varför bör man särbehandla dem? Det är inte därför att de har någon livstidsanställning vare sig formellt eller informellt, utan därför att statssekreterare för varje regering måste vara en av de viktigaste rekryteringsbaserna för höga chefstjänster. Där finns förhoppningsvis kompetens och erfarenhet av det slag som behövs i myndigheternas ledningar. Nu har vi, av demokratiska skäl, haft socialdemokratiska regeringar under ett antal år. Därmed har vi också en statssekreterarkår som i väldigt stor utsträckning, för att uttrycka det milt, är socialdemokratiskt stämplad. Därav följer också att det kommer att bli en överrepresentation, om jag får använda det uttrycket, genom rekryteringen från den här gruppen av personer. Därför är det också rimligt att se på hur den här fördelningen ser ut om vi bortser från statssekreterarna. Då får Socialdemokraterna 8 av 25, alltså 32 %, inte långt ifrån valresultatet. Ska man räkna på det sättet är det snarast märkligt hur svag kompetensen är i en del andra partier, som Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Man kan naturligtvis inte räkna på det sättet. Min poäng är inte att det föreligger en exakt överensstämmelse mellan valresultat och politiska sympatier bland vissa chefer. Min poäng är att det inte går att utifrån dessa siffror visa att regeringen inte har följt reglerna. Det är ändå det som måste vara avgörande i KU:s granskning. Slutligen - min tid håller på att rinna ut - bara några små punkter till. Det har sagts i debatten att KU inte kan granska utnämningarna. Det kan vi naturligtvis. Det finns granskningsanmälningar som ligger nu och som kommer att behandlas under våren där man vill att KU ska granska enskilda anmälningar, namngivna personer. Vi kan granska det. Vi kan se efter om det har skett enligt de regler som regeringen själv har satt upp för sitt rekryteringsarbete och i enlighet med regeringsformens bestämmelser och allt detta. Visst kan vi granska detta! Men jag håller med om att det inte kan vara KU:s uppgift att överpröva huruvida en viss person var den som borde ha anställts eller inte. Då hamnar vi i helt orimliga konsekvenser. Vad vi ska granska är om regeringen har följt de regler som gäller för utnämningarna. Såvitt jag kan bedöma finns det ingenting som kan leda i bevis att så inte har skett. Därav mitt stöd till utskottets majoritetstext i detta avseende.

Fru talman! Helt kort: Mats Einarsson diskuterar oppositionens mod att säga det ena eller det andra när det gäller utnämningsmakt och citerar ur vår reservation. Jag skulle vilja veta, fru talman, om Mats Einarsson kan hävda att regeringen har utövat utnämningsmakten utifrån endast sakliga grunder och då särskilt beaktat skicklighet.

Fru talman! Såvitt går att utläsa ur det material som utskottet har tagit in från regeringen, de kommentarer vi har fått och det vi själva har kunnat ta reda på finns det inget som tyder på att regeringen inte har följt de regler som gäller. Det innebär naturligtvis inte att jag kan ge garantier för att så har skett i varje enskilt fall. Men så är det med alla sådana här granskningar; det är först när vi har belägg för att något felaktigt har skett som vi kan rikta kritik mot regeringen. Jag menar alltså att det inte finns något som vare sig kan bevisa att något fel har skett eller kan göra att det finns anledning att misstänka att det inte har gått rätt till.

Fru talman! Men om det inte finns bevis för vare sig det ena eller det andra, borde det då inte vara en viktig uppgift att se om detta beror på den brända jordens taktik, att man rensar mappar och gör så att vi inte har möjlighet att granska, ungefär som vi har konstaterat är ett bekymmer när det gäller statliga företag? Borde det då inte ligga i konstitutionsutskottets intresse och i kammarens intresse att försöka åstadkomma en förbättring därvidlag, för att vi ska kunna undanröja misstankar eller undanröja den här diskussionen, komma längre och kunna granska det som man i dag säger är minnesanteckningar och inte förs in i mapparna och därför inte gör det möjligt för oss att granska?

Fru talman! Nu får väl Kerstin Lundgren ändå lugna sig. Nu är det tydligen så att om vi inte hittar något som tyder på att regeringen har gjort fel är detta ett bevis på att man har låtit pappersförstöraren gå på Regeringskansliet och röjt undan bevisen. Det är hypotetiskt sett tänkbart att det är på det sättet, men det är inte riktigt så vi kan arbeta i konstitutionsutskottet. Finns det, Kerstin Lundgren, några skäl att anta att regeringen för det första har begått fel och för det andra har undanröjt bevis för dessa fel? Finns det sådana belägg eller något som tyder på detta tycker jag att utskottet bör få kännedom om det.

Fru talman! Jag tänker varken hänvisa till rysk krigslist eller till den virtuella verkligheten. Men Mats Einarsson gör sig skyldig till ett mycket stort misstag i sitt anförande. Han ifrågasätter nämligen min våghalsighet. Han säger - någorlunda ordagrant, tror jag - att den förmodade riksdagsmajoriteten, utskottsminoriteten, inte vågar föra fram att vi menar att man har begått fel i utnämningsmakten. Han säger att vi hänger upp det på en mening som lyder så här: "Enligt vår mening är överrepresentationen av utnämnda myndighetschefer med bakgrund inom regeringspartiet så stor att den kan väcka misstanke om att inte enbart sakliga grunder vägs in vid utnämningen." Jag skulle vilja pröva en annan möjlighet med Mats Einarsson. Tänk om det nu inte är så att det är vår våghalsighet som det är fel på, inte heller att vi försöker gömma oss bakom en mening, utan att vi faktiskt tycker att det är så som det står i den mening som vi har skrivit och tänker ställa oss bakom! Vi tycker att det är ett problem att det finns en misstanke, i och med att fler socialdemokrater än personer från något annat parti utnämns till statliga tjänster. Vi tycker att det är ett problem att det finns en misstanke att utnämningsmakten utnyttjas, och därför vill vi kunna granska den. Vi har gått in och försökt granska den, förstås med förhoppningen att kunna undanröja misstanken. Jag går aldrig in i en granskning med någon annan förhoppning än att kunna visa att det missförhållande man misstänkte inte fanns, för att kunna undanröja den misstanken. Vi upptäckte att det inte gick att granska det. Det fanns ingenting att granska. Det fanns inga kravprofiler och inget annat tillgängligt material. Därför är det just detta vi efterlyser: nya rutiner inom Regeringskansliet som skapar bättre förutsättningar för att i efterhand kunna granska vad som har legat till grund för olika utnämningar. Det är väl ändå inte ett helt orimligt krav?

Fru talman! Jo, det kan nog finnas ett problem i blotta det faktum att det finns en misstanke. Men hur uppkommer denna misstanke? Jo, den uppkommer därför att Gustav Fridolin och hans vänner i alliansen säger att det finns en misstanke. Det räcker inte att säga att här misstänker vi något och därmed har problemet uppstått. Man måste ha någon typ av belägg. Det belägg man försöker hitta är då den påstådda överrepresentationen för socialdemokrater. Jag tycker att det är ganska uppenbart att det inte kan användas som belägg för några misstankar över huvud taget. Sedan är det en annan sak. Nu ska vi titta på hur utnämningsmakten kan utformas i framtiden. Grundlagsutredningen, där jag och några andra från utskottet sitter, ska titta på den saken. Jag har definitivt inte låst mig på den punkten. Det är mycket möjligt att vi kan hitta former som bättre tillgodoser de önskemål som finns om genomlysning, öppenhet och sådana saker. Men det som vi nu granskar är om regeringen har följt de regler som nu gäller.

Fru talman! Det blir nästan roligare och roligare. Nu ägnar sig Einarsson åt vad man närmast kan beskriva som konstitutionell historierevisionism. Misstanken om att utnämningsmakten utnyttjas ska alltså ha uppkommit genom att det har skrivits borgerliga och miljöpartistiska reservationer i konstitutionsutskottet. Det kan inte ha varit så att det fanns en misstanke om att utnämningsmakten utnyttjades och att det var det som ledde till att konstitutionsutskottet började granska detta förhållande och upptäckte att det inte gick att granska. Det är faktiskt så att jag har vänner inte bara inom alliansen som säger att man har misstankar om att utnämningsmakten utnyttjas. Det finns gott om vänner inom Vänstern som hyser samma misstanke och torgför den i olika tidningsartiklar och på andra sätt. Och just på grund av att det finns en misstanke, och inte vilken misstanke som helst utan en misstanke om att regeringsformens regler inte handhas på ett korrekt sätt inom Regeringskansliet, så måste man kunna granska. Och det är rutiner som går att granska som vi efterlyser. Fru talman! De belägg som vi har för att denna misstanke kan kvarstå och för att vi inte kan avfärda den misstanke som vi hade önskat att kunna avfärda om att regeringsformens skrivning inte handhas på rätt sätt är just de siffror som Mats Einarsson har redovisat. Mats Einarsson säger i sitt anförande att man utifrån dessa siffror inte kan säga att regeringsformens regler inte har respekterats. Nej, det säger vi inte heller. Men man kan utifrån dessa siffror säga att det finns belägg för misstanken att regeringsformens regler inte har respekterats därför att det bland dem som har en politisk bakgrund och som blir utnämnda finns en klar överrepresentation från regeringspartiet. Och den misstanken är inte bra för förtroendet för regeringen, för förtroendet för den statliga utnämningsmakten och framför allt inte för förtroendet för dem som blir utnämnda. Av den anledningen bör man kunna granska.

Fru talman! Nej, Gustav Fridolin, det finns ingenting i dessa siffror som ger grund för den misstanken. Jag har pekat på varför man bör lyfta bort statssekrerarkretsen ur dessa beräkningar, och då försvinner denna överrepresentation helt och hållet. Vad Fridolin sade dessförinnan - jag kommer inte ihåg den filosofiska termen för det, men det är något slags cirkelresonemang - var: Förekomsten av misstankar utgör i sig själv grund för antagandet att det finns grund för dessa misstankar. Det är ungefär så han resonerar. Och det är inte ett giltigt sätt att föra resonemang och föra saker och ting i bevis.

Fru talman! Mats Einarsson är en mycket duktig analytiker. Och han har här ett formaliserat synsätt som man mycket väl kan ha i detta sammanhang. Det finns ju inga dokument att peka på, och alltså har regeringen hanterat det hela rätt. Men jag vill ställa en lite djupare fråga. Ser inte Mats Einarsson riskerna med kombinationen av långvarigt regeringsinnehav och makten över utnämningar, där man kan utnämna de egna på myndigheter som ändå har en viss självständighet under lagar, regleringsbrev och andra instruktioner? Det finns ett gammalt uttryck som säger att makt korrumperar. Menar Mats Einarsson att det inte finns någon sanning bakom detta?

Fru talman! Nej, det skulle jag nog inte säga. Om man formulerar frågeställningen på det sätt som Ingvar Svensson gör måste man med nödvändighet hålla med. Det är självklart så att makt åtminstone kan korrumpera och riskerar att korrumpera. Och visst finns det alltid en risk att en regering, kanske i större utsträckning efter långt regeringsinnehav, det vet jag inte, missbrukar den makt som har lagts i dess händer. Det är därför som det är så oerhört viktigt att till exempel KU:s granskning finns och att det finns ett regelverk som är allmänt accepterat. Och även om vi kanske inte är överens om exakt vilket regelverk som ska gälla är vi i alla fall överens om att vi ska följa det regelverk som nu finns. Därför är det också viktigt att det förs en debatt. Jag är definitivt inte motståndare till att utnämningsmakten debatteras. Därför är det också viktigt att vi löpande ser över formerna för utnämningsmakten, vilket vi nu kommer att göra i Grundlagsutredningen. Så långt har jag inga som helst svårigheter med detta. När det gäller detta kan man givetvis inte slå sig till ro och säga att detta fungerar automatiskt. Det här kräver granskning. Visst är det så.

Fru talman! Det var jättebra att Mats Einarsson gjorde den deklarationen. Det talas ju om misstankar i reservationen. Och det finns samband som ser ut som en tanke, och då skulle man möjligtvis kunna få tänka den tanken, Mats Einarsson.

Fru talman! Det finns samband som ser ut som en tanke. Men att de ser ut som en tanke betyder inte alltid att de är en tanke.

Fru talman! Jag begärde ordet eftersom replikskiftena är så vist ordnade att när Göran Magnusson i sin avslutande replik ställer frågor och så vidare har vi inte möjlighet att kommentera det på annat sätt än att begära ordet på nytt. Fru talman! Visst var det en spännande interiör som vi fick från Göran Magnussons värld, både det som handlade om när han kör bil med sin fru och talar om hur det går till och det som handlade om hur styrningen i regeringen och i Regeringskansliet ser ut. Den sista delen handlade självklart om att myndigheter har ett uppdrag att genomföra det som riksdagen och regeringen har beslutat. Det är en sak. Men det andra, som var det intressanta, var ganska självklart och uppenbart - jag ska med spänning läsa protokollet i den delen - nämligen när Göran Magnusson konstaterar att man inte kan ha en myndighetschef, eller rättare sagt kanske han konstaterar att man bör ha en myndighetschef, som delar uppfattningen om politikens innehåll. Det innebär att det blir en diskvalificerande faktor att man inte gör det. Då kan det måhända vara skäl till att 58 % av dem som har en politisk bakgrund faktiskt har det inom socialdemokratin. De andra kanske inte delar uppfattningen om politikens innehåll och därmed diskvalificeras. Men frågan är då om det är det som är den sakliga grunden, och om det är det som menas i fråga om regeringsformens krav på att förtjänst och skicklighet ska vara i fokus. Det bidrar dessutom till ett bekymmer. Därför att om man har den synen och har det som krav blir det naturligtvis ett bekymmer eftersom vår konstitution förutsätter möjligheten att byta regeringsmakt.

Fru talman! När det gäller styrning av självständiga myndigheter så finns det väl ändå en konflikt i det som Kerstin Lundgren uttrycker. Myndigheterna är självständiga. Självständighet är närmast ett absolut uttryck. Men sedan ska de också styras. Finns det inte något resonemang som ändå skulle kunna leda till att man kommer till rätta med detta missförstånd när det gäller självständighet i fråga om de svenska myndigheterna, så att vi tillsammans skulle kunna komma till rätta med detta? Ingvar Svensson var ju på väg här och sade att självständigheten sker ju i den direkta myndighetsutövningen, alltså tillämpningen av lag mot enskild. När det sedan gäller arbetsmarknadspolitiken i stort, för att hålla mig till det området, är det det som riksdagen har beslutat och som regeringen sedan fattar beslut om som faktiskt gäller. Jag vidhåller nog tanken på att en myndighetschef som ogillar den politik som han är satt att genomföra ändå har svårigheter att vara där. Men nu var inte det huvudproblemet. Utan huvudproblemet var att Fredrik Reinfeldt på alliansens vägnar ogillar den nuvarande Amschefen och anser att han inte passar in i det koncept som alliansen ska ha. Och det kunde vara intressant att höra Kerstin Lundgrens synpunkter på det. Man kan titta på vad Henrik Sjöholm, som är Centerns representant i alliansens arbetsgrupp, säger. Han säger att det blir väldigt märkligt att ta ifrån regeringen det uppdraget, alltså utnämningsmakten. Detsamma säger Gunnar Axén, Moderaternas representant, med motiveringen att det ju är regeringen som ansvarar för myndigheterna. Det är som att läsa socialdemokratiskt principresonemang kring de här myndigheterna. Vad är det som egentligen ska ändras?

Fru talman! Jag hoppas att det har framgått av den hittillsvarande debatten att det inte funnits någon mening - jag tror inte ens Göran Magnusson kan läsa in en sådan i den reservation som finns - som säger att vi ska avlöva regeringen utnämningsmakten. Det är inte den frågan detta handlar om. Det handlar om möjligheten att granska utnämningsmakten. Det är konstitutionsutskottets uppdrag att granska. När vi inte ser att vi har den möjligheten, fru talman, vilket har framgått av flera inlägg, är det naturligt att vi försöker hitta sådana möjligheter. Men Göran Magnusson har en annan syn på detta, och det beklagar jag. En myndighetschef som ogillar politiken är naturligtvis inte bra, men det blir ett bekymmer. Om Göran Magnusson och Göran Magnussons regering anställer myndighetschefer som bara gillar socialdemokratisk politik och det blir ett bekymmer om det kommer en annan politisk linje, då blir det ett konstitutionellt problem som det blir spännande att diskutera också i Grundlagsutredningssammanhang. Det handlar verkligen om huruvida vi ska kunna ha en utnämningsmakt som fungerar på det sätt som vi hitintills har sett den fungera. Det är väl en fråga som vi i så fall får anledning att återkomma till.

Fru talman! Det skulle bli intressant - jag hoppas att det håller sig till det virtuella planet - att se vilka myndighetschefer som Kerstin Lundgrens borgerliga regering skulle utse om kriteriet skulle vara att de i varje fall inte ska gilla den politik som förs. Det blir ganska egenartat till sist. När det gäller att inte avlöva utnämningsmakten tänker sig den här gruppen att det ska finnas ett oberoende organ som ska få inflytande över anställningsförfarandet. Det är väl tidningen som har skrivit fel, för det måste vara utnämningsmakten. Det skulle kunna vara Riksrevisionen. Denna oberoende myndighet ska alltså dras in i utnämningsmakten. Det är en tanke. Riksdagen skulle också med regeringens medgivande - hör: med regeringens medgivande - kunna få möjlighet att få ordna utskottsförhör med sökande. Det är tänkbart att tvinga regeringen att redovisa sina argument och höra utskottets synpunkter innan regeringen fattar sitt beslut, säger Stefan Attefall. Det verkar inte som om konstitutionen är någon ledstjärna i det här tänket. Det är någonting annat som är ledstjärnan i hur man egentligen tänker. Det här är väl goda exempel på att regeringen ska avlövas - avlönas kanske också - utnämningsmakten; i varje fall ska den väsentligt inskränkas. Kerstin Lundgren har ett resonemang om de socialdemokratiska utnämningarna, förhållandet till politiken och hur det fungerar. Jag kommer ofta i den här typen av debatter att tänka att ni egentligen för debatten utifrån ett teoretiskt resonemang. Det är bara socialdemokratiska regeringar som kan ha problem på den här punkten. Det förefaller dessutom som om socialdemokratiska regeringar var eviga. Ni för den konstitutionella debatten som om ni aldrig skulle komma i regeringsställning.

Fru talman! Jo, det hoppas vi, och det jobbar vi för. Jag lovar Göran Magnusson att vi ska göra vårt bästa för att kunna byta regering. Kanske är också Göran Magnusson är beredd, eftersom han är nyfiken på hur det ska kunna gå till, att medverka till ett regeringsskifte eftersom den nuvarande regeringen uppenbarligen har ett ointresse för detta. Kanske vi kunde få möjlighet att visa hur man skulle kunna öppna utnämningsmakten, med den nuvarande regeringsformen alltjämt på plats. Det är en möjlighet för varje regering. Den hittillsvarande har visat sig inte intresserad. Men jag lovar, fru talman, att vi ska göra vårt bästa. Det är bra om Göran Magnusson, som nyfiket undrar hur detta ska kunna gå till, också hjälper till att åstadkomma ett sådant skifte.

Fru talman! Jag tror inte att det är särskilt lätt, Mats Einarsson, att få fram något skriftligt underlag. Det är omvittnat så att det inte finns några formella papper och arbetsanteckningar när det gäller anställning av de högre myndighetscheferna. Det är därför som jag hos riksdagens utredningstjänst har begärt att, om möjligt, få fram underlaget. Annars är det väl som Mats Einarsson befarar, att man har börjat tugga papperen. Jag vill också säga att det vore intressant vad gäller utnämningar att se på kommuner och landsting, där man tack och lov skiftar majoriteter rätt frekvent, inte minst här i Stockholmsområdet. Det går bra att ha kvar förvaltningschefer trots att de kanske inte till fullo delar den nya majoritetens värderingar. Det är sunt att man byter majoritet då och då. Det ger också förvaltningscheferna en friare ställning i förhållande till den beslutande makten. Slutligen, fru talman, vill jag säga ett par ord om jämställdheten. Visst är det bra att jämställdheten bland myndighetschefer och utlandschefer ökar. Där har KU varit väldigt pådrivande. Vi har alltid tagit upp den frågan. Men det handlar inte bara om höga tjänster. Det handlar också om löner. Hur ser det ut mellan män och kvinnor där? Vi vet att kvinnorna fortfarande tyvärr tjänar sämre än män på många poster.

Fru talman! Jag vill bara säga till Kerstin Lundgren och till kamraterna i alliansen att jag ska göra mitt bästa för att det ska finnas en s-regering även efter valet.