Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Konstitutionsutskottet har gjort en administrativ granskning av regeringens och ministrarnas arbete. I sin granskning följer utskottet löpande Regeringskansliets utveckling, och utskottet konstaterar att antalet tjänstgörande i Regeringskansliet har fortsatt att minska.

Utskottet har vidare bland annat granskat Utrikesdepartementets beslut i så kallade regeringskansliärenden. Huvudfrågan är om beslut har fattats enligt den praxis som tillåter att Regeringskansliet fattar beslut i vissa typer av ärenden. Utskottet anser att så får anses ha varit fallet, men det finns skäl att vara uppmärksam på att beslut som innefattar avsiktsförklaringar kan ha en politisk dimension som talar för att regeringen bör vara beslutsfattare. Utskottet understryker även vikten av tydlighet när det gäller beslutsfattares behörighet och användning av anslagna medel. Det är lämpligt att regeringens bemyndigande för statsråd ställs till ett vid namn angivet statsråd, i varje fall bemyndiganden för statsråd som inte är departementschefer.

Vidare har utskottet granskat regeringens delegation och subdelegation av föreskriftsrätt. Syftet med granskningen har varit att på en allmän nivå klargöra och bedöma rutiner och kontrollfunktioner när det gäller detta arbete. Granskningen ger vid handen att det mer eller mindre fortlöpande inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att kontrollera myndigheternas normgivning. Enligt utskottet är det dock viktigt att regeringen även tar egna initiativ och kontinuerligt granskar myndigheternas föreskrifter. Den övergripande bild som framkommit utgör enligt utskottet en god grund för fortsatt granskning inriktad på hur regeringens rutiner och kontrollfunktioner i arbetet med normgivningsfrågor fungerar i praktiken.

Ett annat område som utskottet granskat gäller regeringens bemyndiganden till förvaltningsmyndigheter att ingå internationella överenskommelser. Utskottet vill understryka att ett uppdrag till en myndighet som innebär att regeringen delegerar den grundlagsreglerade uppgiften att ingå sådana överenskommelser måste grunda sig på ett klart och uttryckligt bemyndigande. Några av de bemyndiganden som granskats har varit alltför generellt formulerade. Det saknas dessutom rutiner inom Regeringskansliet för att säkerställa en kontroll av att myndigheterna har haft de nödvändiga bemyndigandena.