Granskningsbetänkande
Debatt om förslag 30 maj 2001
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenPER UNCKEL (M)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenPER UNCKEL (M)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenPER UNCKEL (M)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenÅSA TORSTENSSON (C)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenÅSA TORSTENSSON (C)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenÅSA TORSTENSSON (C)
- Hoppa till i videospelarenHELENA BARGHOLTZ (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenHELENA BARGHOLTZ (Fp)
- Hoppa till i videospelarenPER LAGER (Mp)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenPER LAGER (Mp)
- Hoppa till i videospelarenINGER RENE (M)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenÅSA TORSTENSSON (C)
- Hoppa till i videospelarenMATS BERGLIND (S)
- Hoppa till i videospelarenINGER RENE (M)
- Hoppa till i videospelarenMATS BERGLIND (S)
- Hoppa till i videospelarenINGER RENE (M)
- Hoppa till i videospelarenMATS BERGLIND (S)
- Hoppa till i videospelarenMATS EINARSSON (V)
- Hoppa till i videospelarenPER LAGER (Mp)
- Hoppa till i videospelarenPER-SAMUEL NISSER (M)
- Hoppa till i videospelarenK. KRISTIANSSON K. (S)
- Hoppa till i videospelarenPER-SAMUEL NISSER (M)
- Hoppa till i videospelarenK. KRISTIANSSON K. (S)
- Hoppa till i videospelarenPER-SAMUEL NISSER (M)
- Hoppa till i videospelarenK. KRISTIANSSON K. (S)
- Hoppa till i videospelarenINGER RENE (M)
- Hoppa till i videospelarenINGER STRÖMBOM (Kd)
- Hoppa till i videospelarenÅSA TORSTENSSON (C)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenINGER RENE (M)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenINGER RENE (M)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenINGER STRÖMBOM (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenMATS EINARSSON (V)
- Hoppa till i videospelarenPER LAGER (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBIRGER SCHLAUG (Mp)
- Hoppa till i videospelarenB. HIETALA NORDLUND (S)
- Hoppa till i videospelarenBIRGER SCHLAUG (Mp)
- Hoppa till i videospelarenB. HIETALA NORDLUND (S)
- Hoppa till i videospelarenBIRGER SCHLAUG (Mp)
- Hoppa till i videospelarenB. HIETALA NORDLUND (S)
- Hoppa till i videospelarenPER-SAMUEL NISSER (M)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenHELENA BARGHOLTZ (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKENTH HÖGSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenPER-SAMUEL NISSER (M)
- Hoppa till i videospelarenKENTH HÖGSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenHELENA BARGHOLTZ (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKENTH HÖGSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenHELENA BARGHOLTZ (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKENTH HÖGSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKENTH HÖGSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKENTH HÖGSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenPER LAGER (Mp)
- Hoppa till i videospelarenPER UNCKEL (M)
- Hoppa till i videospelarenKENTH HÖGSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenPER UNCKEL (M)
- Hoppa till i videospelarenKENTH HÖGSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenPER UNCKEL (M)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenPER UNCKEL (M)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenPER UNCKEL (M)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenPER UNCKEL (M)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenPER UNCKEL (M)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenPER UNCKEL (M)
- Hoppa till i videospelarenMATS EINARSSON (V)
- Hoppa till i videospelarenPER LAGER (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenPER LAGER (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA NACHMANSON (M)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA NACHMANSON (M)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA NACHMANSON (M)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA NACHMANSON (M)
- Hoppa till i videospelarenINGER STRÖMBOM (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenINGER STRÖMBOM (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenINGER STRÖMBOM (Kd)
- Hoppa till i videospelarenÅSA TORSTENSSON (C)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenÅSA TORSTENSSON (C)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenÅSA TORSTENSSON (C)
- Hoppa till i videospelarenPER LAGER (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenPER LAGER (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenPER LAGER (Mp)
- Hoppa till i videospelarenHELENA BARGHOLTZ (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGÖRAN MAGNUSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenHELENA BARGHOLTZ (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenHELENA BARGHOLTZ (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenHELENA BARGHOLTZ (Fp)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
- Hoppa till i videospelarenINGVAR SVENSSON (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH KVIST (V)
Protokoll från debatten
Anföranden: 140
Anf. 0 PER UNCKEL (M)
Fru talman! Det kanske inte är så underligt att vi
är många här i kammaren i dag som just ställer frågor
om vägar eftersom vägar är så oerhört betydelsefulla
för oss enskilda människor, för företag, för näringsli-
vet och för hela Sverige. Det kanske inte är så kons-
tigt med tanke på den diskussion som faktiskt var på
Miljöpartiets kongress. Där sade man: Ingen ny väg!
Jag skulle vilja vädja till näringsministern att inte
lyssna på de tongångarna. Då får vi det inte lätt i
Sverige. Det behövs nya vägar, både små vägar, och
underhåll av dem, och stora vägar. Jag skulle vilja
veta vilken åsikt näringsministern har om detta. Hur
ska vi ha det med vägarna i Sverige?
Nu är jag lite otålig, så jag kan inte låta bli att frå-
ga: Vilket år kommer E 4:an att vara klar?
Anf. 1 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Detta ärende gäller kommunal upp-
dragsverksamhet. Betänkandet behandlar en proposi-
tion från regeringen om att en försöksverksamhet
med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva upp-
dragsverksamhet inom viss yrkestrafik ska förlängas
till utgången av 2005. Regeringen föreslår också
ändringar beträffande hur denna verksamhet ska sär-
redovisas i bolagens årsredovisningar.
Det pågår i dag en försöksverksamhet med rätt för
kommunala bolag att bedriva uppdragsverksamhet
inom viss trafik enligt yrkestrafiklagen. Där får såda-
na bolag under vissa förutsättningar driva linjetrafik
utan att verksamheten har anknytning till kommunen
eller landstinget eller till deras medlemmar. Denna
försöksverksamhet startade 1996 och gäller fram till
utgången av 2002.
En utredare med uppdrag att utarbeta förslag till
eventuell utvidgning av verksamhetsområden pre-
senterade 1998 ett betänkande. Där sades att det sak-
nas förutsättningar att vidga den kommunala kompe-
tensen och bedriva uppdragsverksamhet inom fler
verksamhetsområden. Utredningen visade att för-
söksverksamhetens omfattning och effekt varit mar-
ginella. Vidare påpekades att det i dag råder en funge-
rande konkurrens vad gäller upphandling av kollek-
tivtrafiktjänster. Utredarna ansåg att det inte förelig-
ger behov av att låta kommunala bolag bedriva upp-
dragsverksamhet utanför den egna kommunen. För-
sökslagstiftningen borde därför inte förlängas eller
permanentas. Så långt utredaren.
Vi moderater anser att konkurrensutsatt närings-
verksamhet i första hand bör bedrivas av privata fö-
retag. Kommunerna bör endast i undantagsfall hand-
ha verksamhet i bolagsform. Detta talar i sig emot en
förlängning av försökslagstiftningen.
Försöksverksamheten innebär att den kommunala
kompetensen skulle utvidgas, och en utvidgning
skulle innebära att kommunal verksamhet eller kom-
munala bolag med skattebetalarnas pengar i ryggen
skulle konkurrera med privata företag inom flera
områden som i dag har en fungerande marknad. Detta
vore en felaktig utveckling, tycker vi.
Det finns således ingen anledning att fortsätta
denna försöksverksamhet. Det finns en fungerande
marknad med konkurrens och flera aktörer, och då är
det fel att låta offentliga och kommunala bolag gå in
och driva affärsmässig verksamhet över kom-
mungränserna.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation nr
1, där vi anser att förslaget bör avstyrkas.
Anf. 2 PER UNCKEL (M)
Fru talman! Det är principiellt fel att ta affärsris-
ker med skattepengar. Kommunernas och landsting-
ens resurser ska i första hand satsas inom vården,
skolan och omsorgen. Ingen medborgare har nytta av
att kommunal- och landstingspolitiker agerar företa-
gare på marknader med väl fungerande konkurrens.
Det är principiellt fel att bedriva kommunal upp-
dragsverksamhet utanför egna kommunen. Själva
grunden för kommunernas och landstingens verk-
samhet är att de ska finnas till för sina medlemmar.
Dessutom ska inte kommunal verksamhet bedrivas så
att den riskerar att konkurrera ut privat. Tyvärr har vi
sett alltför många exempel på detta.
Fru talman! Kommunala aktiebolag har alltid en
konkurrensfördel framför privata, eftersom deras
verksamhet garanteras med skattepengar. Till skillnad
från privata bolag kommer aldrig ett kommunalt
bolag att försättas i konkurs, utan skattebetalarna
kommer att få skjuta till pengar. Det finns ett antal
exempel på detta. Kommunala aktiebolag har alltså
alltid en konkurrensfördel framför privata, eftersom
ägarnas avkastningskrav är lägre. Man kan fråga sig
hur många fullmäktigeförsamlingar i landet som har
lagt fast avkastningskrav för sina bolag. Finns det
över huvud taget något sådant exempel?
Lagstiftningen tillåter att kommunala bolag som
inte är konkurrensutsatta på sin hemmamarknad be-
driver uppdragsverksamhet utanför den egna kom-
munen. Detta är genuint osunt, eftersom det ger de
kommunala bolagen en klar konkurrensfördel.
Fru talman! Kraven på särredovisning i gällande
försökslag har inte efterlevts. Kraven på utökad sär-
redovisning kommer heller inte att följas. Det är
omöjligt att genom lagstiftning säkerställa att fasta
kostnader såsom ledningskostnader, administrations-
kostnader, tekniska kostnader, lokalkostnader m.m.
fördelas korrekt i bolagens redovisning. Inte ens om
uppdragsverksamheten bedrevs i separat aktiebolag
skulle detta kunna säkerställas.
Mot bolag som inte följer kraven på särredovis-
ning finns det inga sanktionsmöjligheter. De riskerar
inte ens att förlora sina uppdragskontrakt.
Fru talman! Avtal som ingåtts med stöd av nuva-
rande lagstiftning förutsätts löpa ut senast den 31
december 2002. I de avtal som länshuvudmännen
tecknat med kommunala bolag finns inga sådana
skrivningar. Det finns inte ens en möjlighet att med
hänvisning till lagstiftningen häva gällande avtal.
Lagstiftningen kommer därför att leda till fler lag-
överträdelser.
En förlängning av försökslagstiftningen t.o.m.
2005 är meningslös eftersom tidsramen från det att
upphandling av ett trafikuppdrag påbörjas till det att
avtalsperioden löper ut i normalfallet är 5-8 år. Med
andra ord har en upphandling som påbörjas i år en
avtalsperiod som löper ut 2006-2009. Inget kommu-
nalt bolag kan delta i en sådan anbudsgivning med
mindre än att lagen inte efterlevs.
Fru talman! Om vi ser på marknaden utanför de
kommunala bolagen tyder ingenting på bristande
konkurrens på busstrafikmarknaden. I Sverige finns
ca 500 bolag. Dessutom har även utländska bolag
visat intresse för anbud vid trafikupphandlingar i
Sverige, t.ex. norska, danska och engelska. Det indi-
kerar att konkurrensen tenderar att öka i stället för att
minska.
Fru talman! Den mycket dåliga lönsamheten för
bussbranschen är ett kraftfullt bevis för att konkur-
rensen fungerar mellan bolagen. Däremot är det lång-
siktigt ett stort problem att vi har ett köparmonopol
på kollektivtrafikmarknaden, eftersom det innebär att
det i princip bara finns en enda kund i varje kommun
och landsting.
Fru talman! Här är några konkreta exempel på hur
snett det kan gå med den här typen av lagstiftning:
Pitebuss var 1996 ej konkurrensutsatt på sin
hemmamarknad, dvs. stadstrafiken i Piteå, men man
deltog i upphandling av länsbussar i Norrbotten och
slog ut sina privata konkurrenter, såväl stora som små
bolag, med ett pris som var långt under självkostna-
den för att bedriva trafiken. Trafiken startade 1997.
Efter mindre än ett år var Pitebuss konkursmässigt.
Den nya trafiken innebar att bolaget förlorade långt
mer än 1 miljon kronor i månaden, trots att stadstrafi-
ken i Piteå genererade en prydlig vinst. Piteå kom-
mun stod då, som ägare till Pitebuss, i en situation då
de antingen kunde försätta bolaget i konkurs för att
komma ur avtalet med Länstrafiken i Norrbotten eller
besluta att skjuta till skattepengar för att bolaget
skulle fortsätta att bedriva busstrafik i andra kommu-
ner eller försöka sälja bolaget samtidigt som avtalet
med Länstrafiken hävdes. I samtliga tre alternativ är
det Piteås invånare som står som förlorare.
Fru talman! Ett annat exempel gäller SL Buss och
Busslink. I början av 90-talet påbörjade SL konkur-
rensutsättning av busstrafiken i Stockholms län. Det
egna bolaget SL Buss hade haft monopol fram till
dess. Konkurrensutsättningen genomfördes i etapper
med början i länets yttre områden för att successivt
närma sig Stockholms innerstad. SL Buss hade för-
delen av att under hela konkurrensutsättningsproces-
sen ha minst ett avtalsområde, nämligen Stockholms
innerstad, inom vilket man aldrig har varit konkur-
rensutsatt. Lönsamheten för innerstadstrafiken har
varit mycket god för SL Buss. Man skrev själv i sin
personaltidning Omnibuss vid flera tillfällen att man
förlorade pengar på trafiken i de områden som varit
konkurrensutsatta, men tack vare innerstadstrafiken
tjänade bolaget ändå en hygglig peng, ca 50 miljoner
kronor per år. 1998 fusionerades SL Buss AB med
Näckrosbuss. Avsikten från SLL:s sida var att på
detta sätt medverka till att ett tredje stort privat buss-
bolag bildades i Sverige. 60 % av aktierna i det nya
bolaget Busslink såldes till investmentbolag, och
ambitionen var att bolaget skulle bli helt privatägt och
introducerat på börsen inom några år. 1999 upphand-
lades då SL Buss och Busslinks gamla monopoltrafik
i Stockholms innerstad. Busslink vann det nya kon-
traktet men till en mycket lägre prisnivå än den tidi-
gare. Detta innebar att Busslinks resultat störtdök.
Bolaget hamnade i kris. I tidningarna spekulerades
det om en förlust på uppemot 180 miljoner kronor om
inget gjordes. VD:n fick avgå. SL accepterade att
Busslink sade upp sitt avtal för trafiken i Nacka och
Värmdö i förtid, och investmentbolagen ville inte
längre vara med och äga Busslink. SL tvingades att
överta alla aktierna i bolaget för 1 kr. Skattebetalarna
i Stockholms län får stå för notan.
Fru talman! Ett annat exempel är Göteborgs Spår-
vägar. Om detta bolag kan man skriva en hel avhand-
ling. Jag nöjer mig med ett exempel. Göteborgs Spår-
vägar AB, förkortat GS, bedriver buss-, färdtjänst-
och spårvagnstrafik i Göteborgs stad och i kringlig-
gande kommuner. Spårvagnstrafiken är en monopol-
trafik som aldrig har upphandlats. Stadstrafiken med
buss har upphandlats i tre omgångar. Den senaste
omgången 1999 avsåg västra och centrala Göteborg,
ett avtal för drygt 100 bussar. Vinnare i upphandling-
en blev GS med ett pris på ca 100 miljoner kronor per
år, en prisnivå som var 25-30 % lägre än närmaste
medtävlare - detta i en bransch där nettomarginalen i
bästa fall är någon enstaka procent. Utfallet kan inte
ses som något annat än att GS har haft konkurrens-
fördelar av att dels i sitt bolag bedriva lönsam mono-
poltrafik med spårvagn, dels ingå i Göteborgs stads
bolagskoncern inom vilken Göteborgs stad har alla
möjligheter att genom koncernbidrag och andra trans-
aktioner täcka upp för dåliga resultat. Parallellt med
denna affär har GS genom låga anbudspriser vunnit
kontrakt för trafik i flera kommuner i Göteborgsregi-
onen. För Göteborgs skattebetalare blir dessa olön-
samma bussaffärer en hög kostnad. Och de privata
bussföretag som slogs ut i upphandlingarna av GS får
lägga ned sin verksamhet och konstatera att man mot
skattegaranterade bolag utan lönsamhetskrav är
chanslös i konkurrensen.
Fru talman! Den slutsats som enmansutredaren
kom fram till i utredningen från 1999, SOU
1999:118, är att det inte finns några skäl för att för-
länga eller permanenta försökslagstiftningen.
Fru talman! De enda som förespråkade en fort-
sättning var Göteborgs och Skellefteå kommuner,
deras respektive bussbolag och facken i Västsverige
samt det s-styrda Svenska Kommunförbundet. I detta
sammanhang ska noteras att just Göteborg och Skel-
lefteå är två av de kommuner som utnyttjat och brutit
mot lagen genom att ta kontrakt som löper ut efter
den 31 december 2002.
Fru talman! Den sammanfattande slutsatsen av
den här argumenteringen blir att det är mycket tydligt
att propositionen om en förlängning av försöksperio-
den måste avslås. Jag yrkar alltså bifall till reserva-
tion 1.
Anf. 3 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Folkpartiet har en klar ståndpunkt när
det gäller de kommunala bolagen. Kommunerna ska
inte annat än i undantagsfall bedriva verksamhet i
bolagsform, och skälen för detta är flera.
Kommunen ska inte ge sig in på områden där det
privata näringslivet väl kan svara för de behov som
det handlar om. Ofta innebär den kommunala bolags-
verksamheten att små privata tjänsteföretag på redan
fungerande marknader konkurreras ut. Om kommu-
nen ger sig in för att konkurrera med privata företag
har det kommunala bolaget ett synnerligen ojämlikt
övertag genom att det har kommunen och dess skat-
tebetalare som garant. Det kan aldrig ett enskilt före-
tag möta på jämbördig nivå. Ett visst offentligt bo-
stadsägande kan dock av sociala skäl vara motiverat i
vissa kommuner.
Den kommunala verksamheten ska styras demo-
kratiskt med mesta möjliga insyn för medborgarna,
men med bolagsformen blir i praktiken allmänhetens
insyn sämre. Det är ingen slump att de skandaler som
har varit aktuella i kommunala sammanhang under
senare år ofta har haft en koppling till just den kom-
munala bolagsverksamheten.
Folkpartiet anser att kommuner ska koncentrera
sin verksamhet till det som kan anses vara kommu-
nens kärnuppgifter och att kommunal verksamhet i
allmänhet ska bedrivas i förvaltningsform och endast,
som jag sade, undantagsvis i bolagsform.
Sedan 1996 råder en försökslagstiftning som
medger kommunala aktiebolag att bedriva uppdrags-
verksamhet inom linjetrafik. Försöksperioden sträck-
er sig till utgången av 2002. Den här verksamheten
har utvärderats av en särskild utredning som heter
Utredningen om utvärdering av den kommunala upp-
dragsverksamheten inom kollektivtrafiken. Utred-
ningens betänkande kom då 1999.
Som skäl för införandet av den här försöksverk-
samheten anförde regeringen att den kommunalrätts-
liga principen inte gjorde det möjligt för de kommu-
nala bussbolagen att erbjuda sina tjänster utanför det
egna geografiska området och att de därför kom i ett
sämre konkurrensläge än de privata företagen. Det
här argumentet, som regeringen använde för att starta
verksamheten, avlivas effektivt av den utredning som
regeringen själv tillsatte. Den konstaterar dels att
försöksverksamheten har fått en mycket liten omfatt-
ning, dels att den har varit ytterst marginell. Utred-
ningen anser att det råder en fungerande konkurrens
när det gäller upphandling av kollektivtrafik. Det har
ju tillkommit nya både svenska och utländska aktörer.
Försöksverksamheten har också fått en väldigt liten
omfattning. Och utredningen säger att det inte finns
skäl att vare sig förlänga eller permanenta den pågå-
ende försöksverksamheten.
Regeringen anför ändå ett par konstruerade argu-
ment för att fortsätta. Det bisarra är att det ena argu-
mentet just är detta att verksamheten har fått en så
liten omfattning. Det förhållandet att behovet av den
här specialregeln varit så litet att försöksverksamhe-
ten blivit endast marginell tas till intäkt för att den ska
fortsätta, så att man ska kunna dra några slutsatser.
Regeringens andra argument är hänsyn till det få-
tal kommunala bolag som ingår i försöksverksamhe-
ten. Detta argument har dock utredningen redan dömt
ut.
I formell mening föreslår regeringen inte att verk-
samheten permanentas, men en ständigt pågående
försöksverksamhet blir ju i praktiken permanent.
När försöksverksamheten startade föreskrevs det
att kostnaderna, intäkterna och resultaten av försöks-
verksamheten skulle redovisas särskilt. Det gällde
också borgensförbindelser och andra ansvarsförbin-
delser som kommunen eller landstinget ingått för
bolagets räkning. Skälen var att detta skulle ge en
möjlighet att se till att konkurrensneutralitet rådde
och att kommuner och landsting inte med skattemedel
subventionerade verksamhet som bedrevs åt annan.
Regeringen pekade då på att detta skulle säkerställa
medborgarnas möjligheter till insyn.
Utredningen konstaterar att av detta har inte blivit
någonting. Utredningen fann inte någon sådan särre-
dovisning i något av de aktuella bolagens årsredovis-
ningar. Bolagen har inte uppfyllt de krav som ställdes
på försöksverksamheten. Det går inte att utläsa dess
omfattning, resultat och eventuella subventionering.
Regeringen försöker nu på ett närmast patetiskt
sätt skärpa det här kravet.
Vi noterar vidare att utredningen haft ett antal
synpunkter på trafikhuvudmännens, dvs. kommuners
och landstings, agerande när det gäller t.ex. storleken
på upphandlingar, avtalstider och villkor i övrigt.
Utredningen ställer frågan om inte dessa utformas på
ett sådant sätt att möjligheterna för mindre privata
företag att vara med och konkurrera försvåras i onö-
dan.
Fru talman! Folkpartiets ståndpunkt i de här frå-
gorna är följande: Folkpartiet är först och främst emot
att kommuner och landsting bedriver verksamhet i
bolagsform annat än i undantagsfall. Den verksamhet
det här handlar om strider mot den s.k. lokalisering-
sprincipen, som innebär att kommunal verksamhet
ska tillgodose intressen inom det egna området.
Kommunen får alltså normalt inte bedriva verksamhet
utanför kommunen. Eventuella behov av samordning
av kollektivtrafiken över kommungränser - sådana
kan ju finnas, framför allt i storstadsområden - kan
lösas genom kommunal samverkan i form av kom-
munalförbund.
Som utredningen konstaterar har de argument som
ursprungligen användes för försöksverksamheten inte
någon bärighet alls. Den verklighetsbeskrivning som
låg till grund för införandet är helt enkelt inte sann.
Detta är, som också flera remissinstanser påpekat, i
och för sig nog skäl att avsluta verksamheten, dvs. då
försöksperioden upphör vid slutet av 2002.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 2.
Anf. 4 PER UNCKEL (M)
Fru talman! Av föregående inlägg skulle man
kunna få uppfattningen att vi här har att göra med en
oerhört dramatisk förändring, ett oerhört genomgri-
pande förslag från regeringen som, får man förstå, i
princip skulle slå sönder all privat verksamhet över
huvud taget. I alla fall får man den uppfattningen när
man hör med vilken intensitet de föregående talarna
går in i debatten.
Jag ska inte relatera hela ärendet och alla dess
detaljer, även om det inte är så oerhört omfattande.
Jag vill bara påminna om att det som regeringen nu
föreslår faktiskt är någonting oerhört begränsat. I
propositionen föreslår regeringen att den försöksverk-
samhet som i dag pågår när det gäller kommunala
bolags rätt att bedriva uppdragsverksamhet, närmare
bestämt i fråga om kollektivtrafik, ska kunna fortsätta
i ytterligare tre år, till år 2005. Jag skulle tro att det
privata näringslivet överlever denna förlängning och
gör det ganska bra.
Vänsterpartiet stöder utskottets förslag, dvs. att bi-
falla regeringens förslag. Vi tycker, även om frågan
inte är dramatisk, att det är mycket angeläget att inte
slå sönder den kommunala verksamhet på det här
området som pågår. Det är sant att den sett i det stora
hela inte är särskilt omfattande. Men den är av bety-
dande vikt där den förekommer, och det vore oansva-
rigt av riksdagen att nu dra undan dess förutsättningar
genom att inte förlänga denna försöksverksamhet.
I och för sig finns det en motion från Hans Sten-
berg m.fl. socialdemokrater om att inte förlänga för-
söksverksamheten utan permanenta den. Det ska jag
säga på en gång: För den motionen har vi från Väns-
terpartiet mycket stor sympati. Om vi beslutade enligt
detta skulle det lösa åtminstone ett av de problem
som Ingvar Svensson tog upp, nämligen svårigheter-
na med att ha så pass korta avtalsperioder som det här
blir fråga om. Med en permanentning skulle det pro-
blemet bortfalla. Men hur som helst: Vi har inte sett
det som konstruktivt eller fruktbart att här gå på nå-
gon särlinje, utan vi har i stället förenat oss med övri-
ga partier på vår kant om att stödja propositionen.
Det vi ser i den här debatten är naturligtvis en
grundläggande ideologisk skillnad, en grundläggande
skillnad i synen på kollektivt ägd, demokratiskt styrd
näringsverksamhet. Både Ingvar Svensson och Hele-
na Bargholtz - och möjligen Per-Samuel Nisser, om
än inte fullt så tydligt - har klargjort att man inte vill
ha kommunala bolag. Man vill inte ha den typen av
verksamhet. Kommunernas medborgare ska inte via
sina valda representanter få ägna sig åt vissa typer av
näringsverksamhet.
Den principen är t.o.m. så stark för dessa partier
att den är överordnad den kommunala självstyrelse
som man i andra sammanhang försvarar med sådan
frenesi. På denna punkt måste den kommunala själv-
styrelsen inskränkas på ett sådant sätt att man inte ska
ha möjlighet att bedriva den här typen av närings-
verksamhet.
Vad använder man då för argument för detta? Ja,
man använder inte argumentet att man vill slå vakt
om vissa privatpersoners möjligheter att göra vinster.
Så uttrycker man sig naturligtvis inte, även om det är
det som ligger i botten. I stället försöker man föra
något slags rättviseresonemang. Man säger att kom-
munala bolag är gynnade jämfört med privata bolag
och frammanar bilden av de stora kommunalägda
jätteföretagen som slår sönder de små stackars privata
entreprenörerna.
Det ska i det sammanhanget bara noteras att man
inte är lika bekymrad när små privata företag slås ut
av stora privata företag. Där finns inga som helst
bekymmer från borgerlighetens sida. Det är bara om
de stora företagen är kollektivt ägda av medborgarna
som det helt plötsligt är väldigt synd om de små fö-
retagen.
Jag ser att jag går mot slutet av min anmälda
talartid, så jag ska inte utveckla detta. Men jag vill
påstå att det i stor utsträckning är en myt att offentligt
ägda bolag skulle vara så oerhört gynnade jämfört
med privata företag. Det är snarare tvärtom på det
sättet att lagstiftningen sätter upp mycket skarpa
hinder för bedrivande av kommunal verksamhet på
ett antal områden. Det här är ett sådant exempel, där
regeln om att man inte får verka utanför den egna
kommunen har förhindrat kommunala bolag att kon-
kurrera med de privata på jämbördig bas - därav
denna försökslagstiftning.
Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag i detta
betänkande.
Anf. 5 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Den här försöksverksamheten trädde i
kraft den 1 juli 1996 och går ut 2002. Nu ska man
förlänga den ytterligare tre år. Min fråga till Mats
Einarsson är: Hur länge kan man hålla på med för-
söksverksamhet, och kan man kalla den försöksverk-
samhet även om den ser ut att vara permanent?
I debatten i går kunde vi notera att Vänsterpartiet
ställde upp bakom den kapitalistiska marknadens
branschpraxis. Men tycker verkligen Mats Einarsson
att det är rimligt att denna branschpraxis ska få strida
mot gällande lagstiftning? Det finns inga sanktioner i
dag, men den strider mot gällande lagstiftning. Tyck-
er Mats Einarsson att detta är rimligt?
Han talar om att han inte vill slå sönder verksam-
heten. Nej, men genom sitt stöd för den här proposi-
tionen vill han fortsätta slösa med skattebetalarnas
medel. Är slösandet med skattemedel verkligen en
ideologisk fråga, Mats Einarsson? Är vi oeniga på
den punkten, att det skulle finnas ideologiska skilje-
linjer när det gäller att slösa med skattemedel? Det
borde vi väl alla vara emot.
Dessutom talar han om privata vinster med visst
förakt. Men han talar inte med samma förakt om de
kommunala förlusterna. Det handlar om en rimlig
konkurrenssituation. Förstår inte Mats Einarsson att
de offentliga bolagen har en helt annan förutsättning
än de konkurrerande bolagen, oavsett om de är stora
eller små?
Anf. 6 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Frågan var hur länge man kan hålla
på med försökslagstiftning. Ja, inte i all evighet, na-
turligtvis. Jag förutsätter att man under den förläng-
ningsperiod som vi nu kommer att besluta om kan
komma fram till en permanent lagstiftning. Om det är
permanentning av just den försökslagstiftning vi nu
har eller om det är någon annan typ av permanent
lagstiftning kan jag i dag inte bedöma. Men det hop-
pas och förutsätter jag att vi ska kunna göra under den
här tiden.
Jag tycker inte att man ska bryta mot svensk lag.
Det vill jag gärna säga här. Jag tror inte att någon
annan i den här kammaren vill det heller.
Jag tycker heller inte att man ska slösa med skat-
tebetalarnas pengar. Jag kan inte se att kommunal
bolagsverksamhet enligt denna försökslagstiftning
eller enligt annan lagstiftning per definition innebär
slöseri med skattebetalarnas medel, vilket Ingvar
Svensson förefaller vilja påstå.
Anf. 7 INGVAR SVENSSON (Kd)
Fru talman! Om nu Mats Einarsson har inställ-
ningen att man inte ska få bryta mot gällande lag,
varför har han då inte lagt fram förslag om att införa
sanktioner när man bryter mot en sådan lagstiftning?
Anf. 8 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Det helt ärliga och korrekta svaret på
frågan varför jag inte har väckt en sådan motion är att
detta definitivt inte är mitt specialområde i denna
kammare. Jag kan i dag inte bedöma om man ska
införa sådana sanktioner och hur de i så fall ska se ut.
Det får vi nog återkomma till i så fall. Jag kan tyvärr
inte svara på den frågan.
Anf. 9 INGVAR SVENSSON (Kd)
Fru talman! Jag ska vara nöjd med att Mats Ei-
narsson inser med vilket allvar jag ser på den här
frågan. Precis som Mats Einarsson framhåller är det
här också en mycket viktig principiell fråga för
många av oss politiker.
Upprinnelsen till detta är helt enkelt de erfaren-
heter som man har fått under 80- och 90-talen av alla
dessa misslyckade affärer som har skett inom ramen
för de kommunala bolagen. Det är det som har fått
oss att reagera och bli ängsliga för att fortsätta i den
här verksamhetsformen.
Ett mycket tungt argument mot just det här försla-
get är också den totala sågning som gjordes av den
särskilda utredning som regeringen tillsatt för att titta
närmare på det här och som fick i uppgift att göra en
utvärdering av den kommunala uppdragsverksamhe-
ten inom kollektivtrafiken. Den utredningen tycker att
det är fullständigt onödigt att fortsätta med denna
försöksverksamhet.
Regeringen försöker ändå att hitta några konstrue-
rade argument för att få fortsätta. Men man konstate-
rar i sin proposition att det i och för sig skulle kunna
hävdas att det inte finns något egentligt behov av en
utvidgad kommunal kompetens på kollektivtrafikom-
rådet och därför skulle försöksverksamheten kunna
avslutas vid utgången av år 2002. Varför inte följa
denna utredning?
Anf. 10 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Det är bra att Helena Bargholtz för
tydlighetens skull upprepar vad hon sade i sitt inled-
ningsanförande. Jag uppfattade kanske inte riktigt vad
själva repliken till mig bestod i.
Men det är väl sant att vi har helt olika uppfatt-
ningar om hur man ska se på kommunal bolagsverk-
samhet. Jag skulle vilja säga så här:
De problem som finns på det här området, och de
finns, det ska jag erkänna, härrör mycket från den
privatiserings- och avregleringsvåg som sköljde över
landet under framför allt 90-talet och som genomför-
des på ett sådant sätt att en mängd olika problem
uppstod, bl.a. i gränssnittet mellan offentlig verksam-
het och privat verksamhet. Självfallet uppkommer där
problem, självfallet måste man där se över lagstift-
ningen och förändra den. Jag ser förslaget om en
förlängning av den här försöksverksamheten snarast
som ett led i en strävan att se till att man här får fun-
gerande regler på lång sikt.
Anf. 11 INGVAR SVENSSON (Kd)
Fru talman! Skälet till att jag i mina repliker talar
om en gång till vad jag sade i mitt inledningsanföran-
de är att jag vill höra en kommentar från Mats Einars-
son om hur han ser på den här utredningen och dess
totala avsågning av den fortsatta försöksverksamhe-
ten.
Jag har fler citat som jag skulle kunna läsa upp,
men jag avstår från att göra det. Jag tycker att de
argument som utredningen för fram, utöver det som
jag ser som den principiella frågan, är så viktiga att
det här förslaget inte ska gå igenom.
Anf. 12 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Utredningen, ja. Jag ska först erkänna
att jag inte har läst den i dess helhet. Jag har läst delar
av den och referat av den.
Jag är inte helt säker på att beskrivningen av ut-
redningens slutsatser och argument är fullständigt
objektiv och så nyanserad som man kanske skulle
önska. Men bortsett från det, att en utredning kommer
fram till vissa slutsatser innebär inte med nödvändig-
het att vi alla i denna kammare måste hålla med om
dem. Regeringen har gått igenom utredningen efter
remissomgång och efter egna bedömningar i det här
avseendet kommit fram till en annan uppfattning när
det gäller förlängningen av försöksverksamheten. Jag
instämmer i den bedömningen och biträder därför
regeringens förslag på denna punkt.
Anf. 13 INGVAR SVENSSON (Kd)
Fru talman! Bakom regeringens bedömning har i
utskottet Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet
och Socialdemokraterna ställt sig. Den bedömning
som regeringen har gjort beträffande fortsatt giltig-
hetstid för den här lagstiftningen, som medger för-
söksverksamhet på just busstrafikområdet, är att det
finns flera skäl som talar för att försöksverksamheten
ska pågå ytterligare några år. Verksamheten har varit
marginell och det gör det svårt att dra några bestämda
slutsatser vad gäller kollektivtrafikområdet enbart
utifrån den utvärdering som utredningen gjorde.
En förlängning av försöksverksamheten skulle ge
ett bättre underlag för ett definitivt ställningstagande
till om det behövs en permanent lagstiftning på områ-
det eller inte. Regeringen pekar också på att flera
remissinstanser anser att försökslagstiftningen bör
förlängas för att ge ytterligare erfarenheter. Det är en
grund som finns i det här sammanhanget.
I debatten har man utgått från vissa närmast axi-
omatiska förutsättningar. Kommunalt bedriven bus-
sverksamhet i aktiebolagsform leder till stora förlus-
ter och måste på allt sätt förhindras. Man har t.o.m.
uttryckt sig så att man kan förstå det på det sättet att
de här bussbolagsdirektörerna sitter med handen i
kassalådan hos kommunstyrelsens ordförande och har
obegränsad dragningsrätt i den lådan. Jag känner inte
igen den beskrivningen av någon kommunal verk-
samhet, allra minst på kollektivtrafikområdet.
Jag tycker alltså att majoriteten i utskottet, som är
ganska bred, har hamnat på en korrekt ståndpunkt.
Det är angeläget och riktigt att göra den här förläng-
ningen av försöksverksamheten.
Jag kan inte heller undgå att kommentera Ingvar
Svenssons, Helena Bargholtz och Per-Samuel Nissers
inlägg. De är företrädare för det jag brukar kalla för
den kommunala självstyrelsefundamentalismen. I
andra debatter i kammaren har dessa företrädare en-
vist hävdat att varje ingrepp från statens eller riksda-
gens sida i form av lagstiftning osv. är ett hot inte
bara mot demokratin utan också mot den kommunala
självstyrelsen. Men i det här sammanhanget är det
naturligtvis inga som helst restriktioner. Här handlar
det om att värna en annan verksamhet, nämligen den
privat bedrivna busstrafiken.
Det finns ett par ytterligare goda skäl för den
gränsöverskridande kommunaktiviteten, nämligen om
trafiken klaras särskilt i glesbygd genom att i det
lokala området upprätthålla en bättre konkurrens
inom sektorn.
Fru talman! Jag ser inte frågan om kommunalt
gränsöverskridande bussverksamhet som den stora
frågan på kollektivtrafikområdet, utan i stället är det
den enorma koncentrationen på det privata bussområ-
det där det knappast ens längre går att lägga anbud för
de små anbudsgivarna. Det är stora konglomerat som
behärskar marknaden. Där undrar jag om inte hela
frågan om pris och konkurrens borde tas upp. Man
borde satsa med kraft för att se vad som kan hända på
det området.
Anf. 14 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Försöksverksamheten för kommunala
bolag gäller att kunna konkurrera på en marknad.
Utredaren pekar på att det finns en fungerande mark-
nad redan i dag. Kommunala bolag kan då agera över
kommungränserna. Jag ser en risk i att näringslivet
lokalt påverkas negativt, dvs. man får svårt att kon-
kurrera med ett kommunalt ägt företag som har skat-
tebetalarnas pengar i ryggen. Det finns en fara att
skattebetalarnas pengar riskeras om det kommunala -
offentliga - bolaget får ekonomiska problem i ett
arbete som sker i en annan kommun.
I det här perspektivet är det bättre att låta en fun-
gerande marknad sköta den affärsmässiga verksam-
heten. Ser inte Göran Magnusson risken att det lokala
näringslivet påverkas negativt, dels i den kommun
som verksamheten finns i från början, dels i de andra
kommunerna som bolaget arbetar i och dels att skat-
tebetalarnas pengar riskeras om det sker någonting?
Jag vill ha Göran Magnussons syn på osund konkur-
rens.
Anf. 15 INGVAR SVENSSON (Kd)
Fru talman! När det gäller det lokala näringslivet
beror det på vilken avgränsning som görs. Syftet med
allmänna och goda kommunikationer är att det lokala
näringslivet ska påverkas positivt. När det gäller de
lokala bussföretag som Per-Samuel Nisser tänker på,
finns det naturligtvis bekymmer. Men lagstiftningen
förutsätter inte att det ska vara kommunala subven-
tioner till den kommunalt bedrivna bussverksamhe-
ten. Den ska särredovisas, och det ska finnas ett rim-
ligt sätt att bedöma denna.
Principiellt vill jag säga om skattepengar - kom-
munala, landstingskommunala och statliga - att jag
alltid har hävdat att man måste vara särskilt försiktig
med skattepengar. Det går inte att vara särskilt slös-
aktig eller se enkelt på de frågorna. Här har pengar
kommit in från medborgarna som man har sagt att
vissa saker ska göras för, och det är viktigt att de
sakerna blir utförda. Därför går det inte att lättsinnigt
pumpa in pengar ens i kommunala bussbolag. Själv-
klart måste man vara strikt på den punkten och se till
att skattepengarna används på ett effektivt och bra
sätt. Jag kan hänvisa till - utan alla jämförelser i
övrigt - vad en tidigare socialdemokrat, Gustav Möl-
ler, har sagt om hur skattepengar ska användas.
Anf. 16 ÅSA TORSTENSSON (C)
Fru talman! Göran Magnusson tog även upp frå-
gan om den kommunala självstyrelsen. Den frågan får
vi ta mer tid att debattera framöver.
Det viktiga och riktiga är inte att offentligt driva
affärsmässig verksamhet. Politikernas roll - den kan
vi också diskutera - är att se till att alla medborgarna
får samma möjligheter och rätt till bl.a. utbildning,
omsorg och sjukvård. Politiker ska inte driva affärs-
mässig verksamhet. Det finns andra som är bättre på
det.
Jag kommer tillbaka till frågan om det lokala nä-
ringslivet. Det finns exempel där lokala småföretag
anser att de inte kan konkurrera och därför undviker
att gå in i ett anbudsförfarande där det finns ett stort
kommunalt bolag med och agerar. Den risken kan
undvikas om det finns en fungerande marknad. Ser
inte Göran Magnusson den risken också? Det finns
många exempel på detta.
Anf. 17 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Det är inte så stor skillnad i vår upp-
fattning om politikernas roll i de allmänna övergri-
pande målen. Man får naturligtvis inte vara så rigid
att man säger att affärsverksamhet eller verksamhet i
bussbolag inte får eller kan bedrivas av kommunerna.
Om det är nödvändigt för att upprätthålla en god och
tillräckligt bra service ska naturligtvis kommunerna
kunna göra det inom de ramar som har satts upp.
Sedan är det naturligtvis inte så konstigt att de
kommunala bussbolagen har uppfattningen att de bör
ha möjlighet att konkurrera inom verksamhet som går
över kommungränserna. De är själva utsatta för ett
konkurrenstryck som bygger på att man jobbar över
ett större område. Själva utgångspunkten för detta är
inte så märklig.
Jag undrar om det är fria och frejdiga företags
klokaste åtgärd att avstå från att lämna anbud om de
vet att det finns ett kommunalt ägt bussföretag. Det är
väl snarare klokare att gå in och ta matchen och se
vilket resultat det blir. Det är att vika undan alldeles i
onödan.
Anf. 18 ÅSA TORSTENSSON (C)
Fru talman! Göran Magnusson säger att han inte
har sett till några problem på området. Lyssnade han
inte på mitt inledningsanförande? Jag tog då upp
Piteå, Stockholms län och Göteborg. Jag skulle vilja
veta om jag lämnade några felaktiga sakuppgifter i
den delen.
Den diskussion Göran Magnusson tar upp om den
kommunala självstyrelsen är intressant. Om inte spe-
ciallagstiftningen funnits, hade det inte varit möjligt
för kommunala bussbolag att konkurrera på andra
marknader. Kommunallagen är tydlig på den punkten.
Göran Magnusson borde veta att kommunen ska ägna
sig åt sina angelägenheter och sina invånare och inte
intervenera på andra områden och marknader.
Tycker Göran Magnusson att det är rimligt att ge-
nom underbud slå ihjäl privata företag och sedan få
tillbaka summorna genom att sticka handen i skatte-
kistan? Vi är egentligen inte principiellt emot den
kommunala bolagsformen, även om vi tycker att man
ska vara restriktiv. Men den får inte utnyttjas på ett
sådant sätt att annan verksamhet slås ut. Göran Mag-
nusson måste inse att ett kommunalt bolag har större
säkerhet än ett annat bolag, såvida det inte finns ett
storföretag i ryggen.
Jag ställer samma frågor till Göran Magnusson
som jag ställde till Mats Einarsson: Är det rimligt att
vi stiftar en lag som möjliggör lagbrott i fråga om
avtalstiden? Är det inte rimligt att om försöksverk-
samheten ska fortsätta införa en sanktion mot den
typen av lagbrott?
Anf. 19 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Jag tycker att man i huvudsak ska
hålla på lokaliseringsprincipen. Det är en riktig ut-
gångspunkt. Jag sade i en tidigare replik att det inte är
konstigt om kommunala bussföretag som själva blir
utsatta för konkurrens i upphandlingsögonblicket
reagerar med att de också borde få agera på samma
marknad för att få samma chans. Det kan vara en
vettig utgångspunkt.
Jag tycker naturligtvis inte att ett kommunalt
bussföretag ska gå ut och offerera till underpriser
under förutsättning att man har möjlighet att få subsi-
dier från kassakistan. Jag har från mina utgångs-
punkter lite svårt att känna igen den beskrivningen i
generella termer. Jag ska inte påstå att det inte har
förekommit. Men i generella termer har jag svårt att
känna igen just den beskrivningen.
Jag ska inte märka ord, men Ingvar Svensson frå-
gar om det är rimligt att vi har en lagstiftning som
möjliggör lagbrott. Det är ju först när det finns lag-
stiftning som det faktiskt blir möjligt att begå lag-
brott, så det är väl inte den relevanta frågan.
Den relevanta frågan är väl om det ska finnas
sanktionsmöjligheter eller ej. Det är, tycker jag, en
intressant och viktig frågeställning. Regeringen och
majoriteten i utskottet har funnit att det i varje fall
inte i det här läget, med en relativt måttlig förläng-
ning av försökslagstiftningen, har varit angeläget och
viktigt att nu införa sanktionsmöjligheter. Det kom-
mer naturligtvis också att vara en fråga som man får
ta när försöksperioden är över och man ser vilka
erfarenheter man har vunnit.
Anf. 20 ÅSA TORSTENSSON (C)
Fru talman! Göran Magnusson har givetvis rätt på
den punkten. Jag uttryckte mig kanske något märk-
ligt.
Men det är mycket märkligt att man har en lag-
stiftning som inte stämmer överens med bran-
schpraxis. Även Göran Magnusson är ju mycket för-
tjust i branschpraxis, det förstod jag under gårdagens
debatt. Det finns en konflikt mellan branschpraxis
och avtalstider, och lagstiftningen. Och det är märk-
ligt att ingen har uppmärksammat detta.
För oss som ville avslå propositionen är det inget
problem. Verksamheten kommer inte att kunna fort-
sätta. Men ni som vill ha en förlängning har hamnat i
en konfliktsituation.
Anf. 21 HELENA BARGHOLTZ (Fp)
Fru talman! Det finns flera exempel på lagstift-
ning som i och för sig saknar sanktionsmöjligheter, så
det är inget unikum. Jag ska inte ta ett annat trafikom-
råde. Att gå mot röd gubbe är faktiskt inte tillåtet,
men inte heller sanktionsbelagt. Det finns också andra
sådana exempel, så principiellt är det inte någon vik-
tig fråga.
Ett par ord, fru talman, om branschpraxis. Jag har
inte sagt - och inte heller Mats Einarsson som uttala-
de sig tidigare i den här frågan - att all branschpraxis
är bra på alla områden. Det vi diskuterade i går i
konstitutionsutskottets betänkande var frågan om ifall
staten skulle få ingå incitamentsavtal eller avtal där
betalningen utfaller beroende på vilket resultat som
konsulter i det här fallet kommer fram till.
Vi har från majoritetens sida inte velat ha den
uppfattningen att man inte kan göra det, och det tror
jag egentligen inte heller att Ingvar Svensson så små-
ningom kom fram till. I varje fall kunde vi inte säga
att det var fel av regeringen att göra det vid det till-
fället, så någon allmän bekännelse till branschpraxis
vill jag inte stå för. Jag vill i så fall syna bran-
schpraxis i sömmarna innan jag bestämmer mig för
om den är bra eller ej.
Anf. 22 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Jag vill ställa samma fråga till Göran
Magnusson som jag ställde till Mats Einarsson.
Det gäller den utredning som vi har talat om så
mycket i den här debatten. Hur uppfattar Göran Mag-
nusson den? Jag kan förstå om Göran Magnusson inte
har hunnit läsa utredningen. Men det finns faktiskt en
hel sida om detta i utskottsutlåtandet, där den kritik
som jag har refererat tidigare mycket tydligt framgår.
Om det nu är så bra med sådan här försöksverk-
samhet skulle jag också vilja höra om Göran Magnus-
son kan tänka sig att gå vidare och utvidga den på
andra kommunala områden.
Anf. 23 HELENA BARGHOLTZ (Fp)
Fru talman! Jag talade tidigare om lokalisering-
sprincipen och bekänner mig till den som huvudlinje.
Sedan får man naturligtvis genom lagstiftning alltid
se vilka möjligheter man vill skapa för olika verk-
samheter i givna situationer. Men lokaliseringsprinci-
pen tycker jag är helt korrekt. Pengar som man samlar
in från kommunmedborgarna i en kommun ska na-
turligtvis också användas i kommunen.
Den fortsatta försöksverksamheten med busstrafi-
ken bygger inte på - jag ska upprepa det - att kom-
munens kassalåda ständigt står öppen för bussbolags-
direktörerna att hämta pengar ur. Det är en vanföre-
ställning som jag brukar se när jag läser någonting
från Timbro och närstående företag, när de ska be-
skriva kommunal verksamhet i både förvaltningsform
och aktiebolagsform.
När det gäller utredningen hade jag kanske inte
tänkt att likt Mats Einarsson bekänna att jag inte hade
läst den. Nu förutsatte nog Helena Bargholtz närmast
att jag inte hade läst den. Jag har i varje fall läst sidan
i utskottsbetänkandet. Jag ska sträcka mig så långt.
Det är väl ingen invändning mot de faktiska upp-
gifter som står i utredningen. Frågan är hur man vär-
derar dem i ett bredare sammanhang än vad som
framgår av utredningsuppdraget och det utredaren har
gjort. Det är den bedömning som har lett majoriteten i
utskottet fram till att man bör förlänga försöksverk-
samheten.
Anf. 24 PER LAGER (Mp)
Fru talman! Jag tycker att Göran Magnusson, som
ju ofta är en klok person, borde ha tagit intryck av
vad utredningen säger. Den är väldigt tydlig i sin
kritik.
Jag vill också fråga om Göran Magnusson är be-
redd att ställa upp på att man borde, som jag tycker,
granska trafikhuvudmännens agerande i en särskild
ordning för att se att kravet på lika konkurrensförut-
sättningar tillgodoses.
Anf. 25 INGVAR SVENSSON (Kd)
Fru talman! Utredningen är mycket tydlig. Den
kan inte ifrågasättas, möjligen inte ens någon uppgift
som man har i den. Som jag sade tidigare är det fråga
om vilken sammantagen värdering av utredningen
man gör, jämfört med andra kunskaper och insikter
man kan ha vid olika tillfällen.
Granska trafikhuvudmännen kan man väl tänka
sig att göra. I så fall borde man väl granska hela bran-
schen. Det som jag ser som ett stort problem är inte
trafikhuvudmännen i sig utan de stora, ständigt väx-
ande bussbolagen, som faktiskt är dominerande inom
sektorn. Jag tycker att det kanske kunde vara någon-
ting för Konkurrensverket och andra att kika på, för
att försöka se om det verkligen ska vara tillåtet att
vara så stor som man är, speciellt om man är stor i en
region. Det går inte att måtta bolagen jämfört med
hela landet. Ofta är de ju verksamma i regioner och är
dominerande och stora där.
Det är naturligtvis - det ska man inte bortse från -
rätt komplicerat. Har man en upphandling där det
krävs 100 eller 150 bussar kan man inte byta entre-
prenör så förfärligt ofta. Det är ett stort kapital i bus-
sarna, och sedan är det ett ännu större och ännu vikti-
gare kapital i den personal som är engagerad i detta,
så det är klart att det finns en del problem i samman-
hanget.
Men, som sagt, den alltmer tilltagande storleken
på de bussentreprenörer som finns tycker jag att man
skulle syna.
Anf. 26 PER LAGER (Mp)
Fru talman! I miljö- och jordbruksutskottets be-
tänkande 2000/01:MJU18 behandlas frågor om skyd-
det för vissa djur- och växtarter och deras livsmiljöer,
detta med anledning av regeringens proposition
nr 111. I denna framförs förslag till ändringar och
förtydliganden i miljöbalken samt en rad andra lagar
som behövs för att direktiven i det s.k. art- och habi-
tatdirektivet samt fågeldirektivet ska kunna följas och
genomföras i enlighet med den svenska lagstiftning-
en.
Från moderat sida har synpunkter och förslag
framförts i motion MJ35. Det gäller principerna för
inrättande av skyddsområden m.m., punkt 1 i betän-
kandet. Det gäller ersättningsreglerna, punkt 7, och
samrådet mellan myndigheter och markägare m.m.,
punkt 9.
Vi har inte i utskottet fått stöd för förslagen i mo-
tionen och redovisar därför våra avvikande stånd-
punkter i reservationerna 1 och 3, och dessutom i
reservationen 6 tillsammans med Kristdemokraterna
och Centern.
Då det gäller principerna för inrättande av
skyddsområden m.m. är det naturligtvis viktigt att de
särskilda skydds- och bevarandeområdena Natura
2000-områdena, hanteras på ett sådant sätt att de
miljöer och arter som ska skyddas också verkligen får
det skydd de behöver. Det är självklart också viktigt
att Sverige genomför de aktuella direktiven på ett
korrekt sätt i lagstiftningen. Men vi menar att när
majoriteten nu vill knyta skyddet till ett tillståndsför-
farande blir det problem.
Risken är stor att markägare drabbas av en lång
period med stor osäkerhet om vad som i praktiken
kommer att gälla. Dessutom blir det markägaren som
tvingas visa att verksamheter och åtgärder inte påver-
kar miljön negativt.
Vårt förslag innebär att det redan före ett beslut
om att inrätta ett Natura 2000-område tydligt bör
framgå vilka restriktioner som kommer att gälla för
den framtida markanvändningen i området. Vi anser
att detta är nödvändigt om man ska undvika påtalade
problem i framtiden. Riksdagen bör som sin mening
ge regeringen detta till känna. Jag yrkar bifall till
reservation nr 1.
Fru talman! I reservation nr 3 under punkt 7 tar vi
moderater upp vilka ersättningsregler som bör gälla.
Det är viktigt att rättigheter och skyldigheter för-
delas på ett rimligt sätt mellan myndigheter och en-
skilda markägare. När ett Natura 2000-område inrät-
tas måste, som jag tidigare har sagt, enligt vår upp-
fattning klart framgå vilka restriktioner som ska råda
för markanvändningen. Självklart ska de då angivna
restriktionernas omfattning vara avgörande för hur
stor ersättning markägaren ska erhålla. Markägaren
ska vara berättigad till full ersättning för de inskränk-
ningar i brukande- och äganderätten som restriktio-
nerna innebär.
I reservation nr 6 under punkt 9 tar vi moderater
tillsammans med Kristdemokraterna och Centerparti-
et upp den viktiga frågan om samråd mellan myndig-
heter och markägare m.m.
Fru talman! Människors engagemang för att
skydda, bevara och rädda värdefulla naturmiljöer
måste tas till vara. Detta gäller inte minst dem som
genom sitt brukande och ägande hittills sett till att
dessa värden finns kvar. Det är viktigt att deras åsik-
ter och intressen tas till vara i framtiden.
Det är mot den bakgrunden det är så viktigt att det
råder ett förtroendefullt samarbete mellan markägare
och myndigheter inför bildandet av nya Natura 2000-
områden.
Tyvärr finns det åtskilliga exempel på dåligt myn-
dighetsarbete där stora motsättningar med berörda
markägare blivit följden. Detta är mycket olyckligt.
Arbetet med att inventera nya Natura 2000-
områden pågår för närvarande på många håll. Arbetet
är ganska så intensivt.
Det är enligt vår uppfattning mycket viktigt att
myndigheter och markägare för en öppen och bred
dialog vid dessa inventeringar. Det måste få ta den tid
som behövs. Det är t.ex. inte rimligt att myndighets-
företrädare utfört inventeringar utan att markägare
varit medvetna eller underrättade om detta, vilket
uppenbarligen skett vid flera tillfällen. Sådant age-
rande måste upphöra.
Fru talman! Utan en öppen och bred dialog mellan
myndigheter och markägare blir det svårt att nå för-
ståelse för arbetet med att skydda markområden. Alla
blir förlorare. Såväl bevarandeintressena som mark-
ägarna och samhället i sin helhet förlorar om inte
detta fungerar väl.
Vi moderater står självklart bakom de reservatio-
ner vi undertecknat, men yrkar bifall och rösträkning
endast till reservation nr 1.
Anf. 27 INGER RENE (M)
Fru talman! Det här betänkandet och underliggan-
de proposition grundar sig på EU:s art- och habitatdi-
rektiv och fågeldirektiv som vi hörde tidigare. Dessa
direktiv påbjuder skydd för livsmiljöer och djur- och
växtarter bl.a. genom ett europeiskt nätverk av skyd-
dade områden; det som kallas Natura 2000.
Sverige har ansett att vi redan före vårt medlem-
skap i EU väl tillgodosåg de här kraven på skydd, och
att vi gör det i ännu högre grad nu tack vare miljöbal-
ken. Men detta har inte EU ansett.
Man förväntar sig vissa formuleringar i vår lagtext
för att garantera skyddet. EU beslöt därför att stämma
Sverige i EG-domstolen. Regeringen ville ju ingen-
ting annat än att skydda. Vi tyckte att vi hade bra
skrivningar. Med hjälp av den proposition som vi nu
behandlar har regeringen föreslagit justeringar av elva
olika lagar, så att ingen ska kunna tveka om att vårt
syfte är att skydda dessa miljöer.
Vi har uppfattat det som att det inte gäller några
nya överväganden beträffande innehållet, utan att det
handlar om tekniska lagändringar för att tillgodose
syftet. Därför har inte Kristdemokraterna lagt någon
egen motion beträffande detta.
Innehållet i direktiven har diskuterats en del när
det gäller listningen av olika arter. Framför allt har
man ju diskuterat frågan om när man får jaga olika
fågelarter. Men det faller inte under den här diskus-
sionen.
Vi delar alltså i sak regeringens åsikt. Vi tycker
att det är bra att man har det här skyddet.
De ändringar som man gör med hjälp av proposi-
tionen innebär att om en verksamhet ska påbörjas i ett
skyddsområde måste man först överväga om någon
av de skyddade arterna eller livsmiljöerna hotas. Man
ska då ansöka om tillstånd. Man kan få tillstånd om
man på något sätt kan kompensera eller garantera att
livsmiljöerna inte försvinner.
Det var vad vi avsåg tidigare också.
Under behandlingen av propositionen i utskottet
har det dock framgått att bildningen av skyddsområ-
dena och kontakten med markägare inte fungerar bra,
åtminstone inte överallt. Vi har därför reserverat oss
beträffande ersättningsreglerna. Vi faller in i reserva-
tion 4, och vi har som vi hörde också deltagit i reser-
vation 6.
Jag står bakom båda reservationerna, men vill yr-
ka bifall till reservation 4.
Det vi reserverar oss mot gäller ersättningsregler-
na. När staten pekar ut vissa områden som särskilt
bevarandevärda är det viktigt att markägaren inte
drabbas negativt, och att han får skälig ersättning för
de miljöinsatser han gör i samband med bildningen av
skyddsområdet. Det kan ske genom att han erbjuds
ersättningsmark eller ekonomisk skogskompensation.
Skogen inom sådana här skyddsområden sköts
annorlunda. Det kan medföra risk för insektsangrepp.
De kan sprida sig till angränsande skog som används
näringsmässigt. Vi tycker, liksom några andra partier,
att det tydligt måste framgå vem som har ansvar för
de eventuella skador som kan uppstå på angränsande
skog.
Arbetet med bildandet av skyddsområden skyndas
på. Det har medfört att inventeringar görs utan mark-
ägares vetskap. Öppenhet och dialog krävs för att det
här arbetet ska möta förståelse hos alla berörda.
Jag upprepar att jag yrkar bifall till reservation 4.
Anf. 28 INGVAR SVENSSON (Kd)
Fru talman! Alla aktörer har ett ansvar för att den
biologiska mångfalden bevaras.
Med utgångspunkt i detta är det positivt om vi up-
pehåller oss vid just skogsbruket en stund. Genom det
certifieringssystem som har utvecklats tar numera
skilda kategorier ägare hänsyn till behovet av skydd
av den biologiska mångfalden.
Samtidigt är det viktigt att slå fast att staten har ett
övergripande ansvar för att enskilda markägare och
bygder inte ska hamna i kläm. Det är därför ett måste
för alla inblandade - inte minst de enskilda små
markägarna - att det finns långsiktiga och tydliga
regler för hur skyddet av den biologiska mångfalden
ska fungera.
Fru talman! Det är t.ex. viktigt att en sådan pro-
cess som inventering av markområden bedrivs öppet
och i en bred dialog med berörda ägare och andra
intressenter.
Inventeringarna i samband med Natura 2000 har
enligt min uppfattning inte varit tillfredsställande i
detta hänseende. Många markägare kan vittna om att
företrädare för staten inventerar marker utan att
markägarna ens är medvetna om att så sker. Av
många upplevs det här - låt mig kalla det så - smy-
gandet från myndigheterna som mycket stötande.
Utan en öppen och bred dialog blir det svårt att nå
förståelse och acceptans för behovet av det skydd
som vi kanske i vissa fall vill ha.
Det är nödvändigt, fru talman, och i allra högsta
grad befogat att samråd mellan myndigheter, mark-
ägare och andra intressenter sker i en öppen och fri
dialog. Jag yrkar med anledning av detta bifall till
reservation nr 6.
Fru talman! När staten väl pekat ut vissa områden
som särskilt intressanta att bevara är det viktigt att
den enskilde markägaren inte på något sätt drabbas
negativt. Staten måste ta sitt ansvar för att så inte
sker. Markägaren måste ges skälig ersättning för de
miljöinsatser som görs och vid bildandet av olika
typer av reservat. Det kan ske genom ekonomisk
kompensation men självklart också t.ex. genom er-
bjudande av ersättningsmark.
Jag tycker exempelvis att det är helt otillfreds-
ställande att en markägare får ett interimistiskt av-
verkningsförbud under ofta mycket långa utrednings-
tider för skyddsobjekt utan att någon som helst eko-
nomisk reglering sker, oavsett om området sedan
anses skyddsvärt och avsätts eller inte. Utan en skälig
ekonomisk eller annan ersättning försämras enligt
min uppfattning möjligheterna att få förståelse från de
markägare som drabbas av inskränkningar i nyttjan-
det av den egna marken. Jag och Centerpartiet tycker,
fru talman, att detta är en mycket olycklig utveckling.
Ekonomisk kompensation löser emellertid inte
alla problem. Många markägare som avstår sin mark
till reservat eller accepterar andra inskränkningar för
att skydda den biologiska mångfalden vill inte ge upp
den rörelse som de bedriver och på något sätt är asso-
cierade med. Den behövs för att företaget ska kunna
utvecklas i en positiv riktning. Jag tycker att det är
märkligt att utskottsmajoriteten inte har velat disku-
tera frågan om ersättningsmark på annat sätt än vad
som har skett i det här betänkandet.
Fru talman! Jag yrkar återigen bifall till reserva-
tion nr 6.
Anf. 29 ÅSA TORSTENSSON (C)
Fru talman! Jag som socialliberal ser den här de-
batten som en debatt om solidaritet - global solidari-
tet och solidaritet med kommande generationer. Det
är en debatt om människans frihet, men en frihet som
inte får inskränka en annan människas frihet. Och
min slutsats blir att vi har ett ansvar att vårda jordens
resurser för kommande generationer.
Mänskligheten i den rika delen av världen utarmar
för närvarande naturresurser för kortsiktig egoism.
Men vi har möjligheter att stoppa den här utarmning-
en. Socialliberala honnörsord som kunskap, demo-
krati och marknadsekonomi ger oss dessa möjlighe-
ter.
Naturvård handlar om att skydda och bevara na-
turvärden och om att bevara mångfalden i naturen åt
kommande generationer. Den biologiska mångfalden
och variationerna inom arterna ger uthållighet i eko-
systemen.
Men hur ska vi då agera för att bevara mångfalden
och variationen? Ja, inte genom att, som vissa partier
i riksdagen vill, argumentera för att vi inte ska gå före
andra länder. Vi ska visa vägen.
En väg är Natura 2000, EU:s nätverk av naturre-
servat. Sverige har föreslagit ungefär 2 000 områden
att upptas i Natura 2000, men det är bara ungefär 500
som passar in på EU:s lista. Inget av de områdena har
en unikt nordisk natur. Här måste Sverige se till att få
till stånd en ändring.
En andra väg är att skydda värdefulla områden
som naturreservat eller att på annat sätt skapa skydd.
En tredje väg är att säkerställa rekreationsmarker i
och kring tätorter. Vi socialliberaler anser att natur-
hänsynen ska vara större där än i t.ex. vanlig produk-
tionsskog.
En fjärde väg, fru talman, är att inrätta särskilda
kustreservat. Vi vill att ett nationellt bevarandepro-
gram för kust och skärgård upprättas.
En femte väg är att ge skydd åt öppet vatten,
havsbottnar och undervattensmiljöer genom att inrätta
marina reservat.
En sjätte väg är att ge ett starkare skydd åt våt-
markerna. Här handlar det i första hand om områden
som ska skyddas enligt våtmarkskonventionen och
fågeldirektivet.
Den sjunde vägen handlar om strandskyddet. Det
lokala inflytandet är viktigt. Kommunerna har ett
stort ansvar för att upprätthålla strandskyddet och för
att bevara grunda havsvikar ostörda. Reglerna för
strandskyddet har tyvärr i alltför stor utsträckning
frångåtts. Därför måste tillämpningen av reglerna i
vissa fall bli hårdare.
En del förändringar i lagstiftningen krävs. I miljö-
balken bör införas ett principiellt förbud mot att be-
driva verksamhet som kan orsaka skadliga effekter på
ett bevarandeområde. Undantag ska kunna medges
endast om det saknas alternativa lösningar, och åtgär-
den ska då ha ett allmänintresse.
Fru talman! Vi föreslår en del ändringar i lagtex-
ten för att skapa starkare skydd. Det gäller 4 kap. 1 §,
7 kap. 28 b § och 8 kap. 1 §.
Bl.a. får ingrepp i miljön göras endast om det kan
ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas
natur- och kulturvärden.
Undantag kan göras då särskilda skäl anses finnas.
Vi anser att de särskilda skälen inte får strida mot
EU-förordning eller direktiv eller mot riksintresse.
Verksamhet får inte heller medges om de arter
som ska skyddas utsätts för störning av verksamhet.
Här vill vi ha tillägg om habitatfragmentering. Det är
ett begrepp som är aningen svårt att översätta, men vi
som deltar i debatten vet ändå vad det handlar om.
Undantag från förbud att döda, skada, fånga eller
störa får göras för att försvara person och värdefull
egendom. Undantag bör också få göras då det är fråga
om att fastställa artens skyddsbehov. Vi vill ha ett
sådant tillägg också.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 un-
der punkt 2 och reservation 5 under punkt 8.
När det gäller reservation 6, som vi inte är med på
och som handlar om samråd mellan myndigheter och
markägare, så instämmer jag i den inriktning som
uttrycks i reservationen, men menar att detta antingen
redan finns reglerat i miljöbalken eller, i de fall det
inte gör det, inte är det stora problem som man har
pekat på. I de fall där det förekommer att man inte
samråder har man självfallet möjlighet att påtala det
från Naturvårdsverket till berörd länsstyrelse.
Anf. 30 MATS BERGLIND (S)
Fru talman! Jag kan till stora delar instämma i Ha-
rald Nordlunds inledning om behovet av att vi skyd-
dar områden för att bevara den biologiska mångfal-
den. Det gäller en av de åtgärder som vi debatterar i
dag, nämligen Natura 2000. Därför tänker jag inte gå
in närmare på de andra skyddsformerna.
När Sverige blev medlem i Europeiska unionen
1995 så blev unionens art- och habitatdirektiv och
fågeldirektivet bindande för Sverige. Sverige begärde
inga undantag i medlemskapsförhandlingarna, utan
förutsatte att de svenska reglerna för skydd av de
aktuella miljöerna var tillräckliga.
Det handlar främst om nätverket med Natura
2000-områden, som avsätts i hela unionen. Syftet är
att bevara, och i en del fall återställa, områden som
har skyddsvärda livsmiljöer och populationer av vissa
djur- och växtarter. Medlemsländerna ska anmäla
förslag på sådana områden - s.k. Natura 2000-
områden - till kommissionen, som sedan i samråd
med de enskilda länderna kan utse områden till beva-
randeområden.
Sverige har hittills föreslagit 2 450 särskilda beva-
randeområden och 395 särskilda skyddsområden för
fågeldirektivet. Detta omfattar närmare fem miljoner
hektar, och då är inte älvsträckorna inräknade.
När dessa områden är uttagna som bevarandeom-
råden ska medlemsstaterna ge dem ett visst skydd,
och det är det som regeringens proposition handlar
om.
De svenska reglerna finns redan, men kortfattat
kan jag säga att EU-kommissionen inte helt godtar
det svenska regelverket. Det är olika lagkulturer som
möts, där kommissionen efterfrågar en mer detaljerad
lagstiftning medan vi har en öppnare i Sverige, som
vi följer upp med förordningar av regeringen. Det
råder alltså ingen tvekan om att vi i Sverige genom
vårt regelverk vill genomföra direktivet om skydd av
områden. Men kommissionen anser att det inte finns
tillräckliga garantier eftersom den inte ser förord-
ningarna som lika starka som lagstiftning.
För att det inte ska råda några som helst tveksam-
heter om att EU:s direktiv på området blir korrekt
införda i den svenska lagstiftningen föreslår regering-
en och utskottet att det görs vissa förtydliganden i
miljöbalken och en hel del andra lagar.
Ändringarna innebär bl.a. att det krävs tillstånd
för att bedriva verksamheter som på ett betydande sätt
påverkar livsbetingelserna för den art som har varit
anledning till att området fått ett skydd.
Det innebär inte att den verksamhet som i dag på-
går får några ändrade förutsättningar. Det kan i en del
fall vara just den verksamheten som är orsaken till att
området är unikt och skyddsvärt. Det är alltså inga
radikala förändringar jämfört med dagens förhållan-
den och de påverkar inte nämnvärt den framtida mar-
kanvändningen.
I några av de sex reservationer som fogats till be-
tänkandet tas frågor om ersättning till markägarna
upp. Den lagändring som nu föreslås ändrar inte för-
utsättningarna för markanvändningen. Om någon
skulle bli nekad tillstånd att exempelvis avverka skog
i ett Natura 2000-område för att det skulle förstöra
den skyddsvärda miljön så träder ersättningsreglerna i
kraft. Då är det att betrakta som att man gör det till ett
reservat.
Harald Nordlund går åt ett annat håll än de övriga
tre partierna. Folkpartiet vill ha fler områden som ges
kvalificerat skydd.
Jag nämnde just att Sverige har föreslagit 2 450
områden. Det var när propositionen skrevs. Till dem
ska vi lägga de 101 områden som regeringen fattade
beslut om i förra veckan, och det finns ytterligare ca
1 000 områden som är under beredning i Regerings-
kansliet.
När det sedan gäller det allmänna bevarandet, i
andra former, kan vi lägga till att det har skett krafti-
ga ökningar i anslagen för biologisk mångfald under
de senaste åren. Även i årets vårproposition, som vi
nu håller på att behandla, finns det ytterligare för-
stärkningar på området.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskot-
tets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 31 INGER RENE (M)
Fru talman! När det gäller pågående arbete med
att lämna fler områden som ska skyddas så tror jag att
det är viktigt att vi inte fastnar i en diskussion om
antalet områden, utan att vi verkligen diskuterar vad
det är som vi vill skydda.
Nu pågår ett arbete med ytterligare drygt 100 om-
råden, säger Alf Eriksson. Det viktigaste är att de
områden som vi nu rapporterar fortsättningsvis verk-
ligen är skyddsvärda områden. Det är viktigt att vi
kommer ifrån sifferresonemanget, och mer diskuterar
vad det är vi vill skydda.
Anf. 32 MATS BERGLIND (S)
Fru talman! Bland de hittills anmälda områdena
har det uppenbarligen inte funnits hela den bredd som
kommissionen har efterlyst. När det gäller de 1 000
områden som nu är aktuella har man beaktat syn-
punkterna och försöker få fram områden som skulle
göra att vi får den bredd av miljöer som efterfrågas.
Jag är övertygad om att vi, när detta är färdigt, kom-
mer att ha den helhet som efterfrågas.
Anf. 33 INGER RENE (M)
Fru talman! Alf Eriksson talade vitt och brett om
de krav som vi har enligt EU-direktiven, och vi ställer
upp på dem. Det är inte frågan om det.
Men sedan är det lite bekymmersamt att inte Alf
Eriksson ser några som helst problem när det gäller
hur man i praktiken handlägger eller verkar inför
bildande av de här Natura 2000-områdena. Vi anser
att samrådet är oerhört viktigt för att vi ska få ett brett
stöd för intresset att bevara. Men det hade Alf Eriks-
son ingen som helst kommentar till, och det tycker
jag är lite bekymmersamt.
När det gäller ersättningsfrågan säger Alf Eriks-
son att den redan är löst och att man tillämpar detta.
Men i praktiken vet vi att det finns stora problem att
komma överens. Vi menar att principen måste vara
att inskränkningar i brukande- och äganderätten
måste ersättas till dess fulla värde. Jag skulle gärna
vilja ha en kommentar från Alf Eriksson till just den
synpunkten.
Anf. 34 MATS BERGLIND (S)
Fru talman! Jag kommenterade inte samrådsförfa-
randet, men jag tänker göra det nu. I inledningen av
den här processen har det nog begåtts ett och annat
misstag. Det har också nått mina öron. Men det är
påtalat. Under senare tid har jag inte hört talas om
några sådana fall. Det är alltså länsstyrelserna som
identifierar de här områdena och har kontakt med
markägarna. Jag ser det som en självklarhet att man
kan föra den här dialogen i en öppen anda. Ingen är
betjänt av att vi får sådana här områden utsedda mot
markägarnas vilja. Jag tror att den här processen
fungerar ganska bra i dag, precis som Harald Nord-
lund sade. Det finns ingen anledning att göra några
förändringar där.
När det gäller ersättningsfrågorna tror jag att Ing-
var Eriksson har blandat ihop de här frågorna lite
grann med reservatsfrågor osv. Jag sade i mitt anfö-
rande att det inte blir någon inskränkning i brukande-
rätten så länge man fortsätter med den verksamhet
som man har i dag. Det är först när man börjar även-
tyra den miljö som vi vill skydda som det kan bli
fråga om ersättning, och då först när man inte får
tillstånd att göra det man hade tänkt.
Anf. 35 MATS EINARSSON (V)
Fru talman! Det är glädjande att Alf Eriksson
ställer upp på att det är viktigt med en bra dialog
mellan olika intressenter. Jag vill säga att det är helt
avgörande för att det här ska fungera väl och att det
ska gå förhållandevis snabbt. Om man får stora mot-
sättningar med rättsprocesser kan det ta många år.
Och då är risken väldigt stor för att det man vill beva-
ra har försämrats under tiden. Om man inte har en bra
dialog och inte kan komma överens på ett vettigt sätt
om lösningar, finns det risk för att man i förtid begår
våld även på sådana områden som är fina och väl
värda att bevara. Det är oerhört viktigt att markägare
och andra intressenter har förtroende för myndighe-
ternas och politikernas sätt att agera. Jag hoppas att
Alf Eriksson ställer upp på detta.
Det är också glädjande att misstagen har påtalats.
Men det är bara fjorton dagar sedan jag var uppe i
nordöstra Uppland och hörde en väldigt tuff dialog
där det fanns stora motsättningar beroende på att man
inte hade samrått från början. Jag hoppas att Alf
Eriksson har rätt när han säger att de här misstagen är
påtalade, så att detta inte upprepas. Det gagnar inte
saken om man inte lyckas här.
När det gäller ersättningarna står jag fast vid det
jag sade, oavsett på vilket sätt inskränkningarna sker.
Nu säger Alf Eriksson att jag har missförstått det,
men jag tror inte det. Om man börjar skapa restriktio-
ner står man där utan inkomst. Det kan t.ex. handla
om att man får tillfälliga avverkningsförbud som kan
bli ganska långa, som Eskil Erlandsson tog upp nyss.
I det fall jag talade om var det en fastighet på 300
hektar där man hade fått förbud mot att verka på
halva arealen. Var och en förstår problemen.
Anf. 36 PER LAGER (Mp)
Fru talman! Vi har uppenbarligen inga delade me-
ningar när det gäller samrådsförfarandet och den
processen. Jag är övertygad om att det här ska funge-
ra bättre i framtiden, även om man aldrig kan gardera
sig för att ett och annat fall kan inträffa där man har
lite dispyter. Det beror kanske mer på personkemin
än på vad ärendet handlar om.
Jag tror inte att vi kommer att få några större be-
kymmer med ersättningarna när det här systemet
kommer i gång och vi får se hur det fungerar i prakti-
ken. Om man inte får tillstånd att göra vad man har
tänkt och det inte går att lösa på något annat sätt,
träder ersättningsreglerna in.
Anf. 37 PER-SAMUEL NISSER (M)
Fru talman! Det här betänkandet gäller skyddet
för vissa djur- och växtarter och även skyddet för
deras livsmiljöer. Här gäller det speciellt det s.k. art-
och habitatdirektivet och fågeldirektivet.
Art- och habitatdirektivet, som rör bl.a. naturty-
per, växtarter, däggdjur och insekter, och fågeldirek-
tivet, som gäller häckande och rastande fåglar, utgör
tillsammans EU:s lagstiftning för att bevara den bio-
logiska mångfalden.
Det s.k. Natura 2000 har tillkommit med stöd av
EG:s art- och habitatdirektiv och fågeldirektivet. EG-
direktiven är en form av EU-lagar som medlemssta-
terna är skyldiga att tillämpa på nationell nivå. Di-
rektiven binder medlemsstaterna till ett viss mål men
ger de nationella myndigheterna rätt att välja hur
målen ska uppnås.
Det här europeiska nätverket ska vara färdigbyggt
2004. Då kommer flera tusen värdefulla naturområ-
den inom EU att ingå. I dessa finns det i dag, som jag
nämnde tidigare, bevarandevärda arter och naturtyper
som ska bevaras för framtiden.
Men Sverige måste, liksom övriga medlemslän-
der, se till att de nödvändiga bevarandeåtgärderna
vidtas i områdena så att de naturtyper och arter som
finns i områdena upprätthålls i det man kallar en
gynnsam bevarandestatus. Om man vill uttrycka det
enkelt innebär detta att ängen ska förbli äng och att
naturskogen ska fortsätta att vara naturskog samt att
arterna ska få fortleva i livskraftiga bestånd.
Sedan 1979 har det i EU funnits särskilda regler
för skydd av fåglar. Det var då fågeldirektivet inför-
des. Att fåglarna fick särskild uppmärksamhet berod-
de bl.a. på ett stort fågelintresse i flera länder och på
att många fågelarter jagas och dessutom flyttar. Att
fåglarna flyttar innebär att ansvaret för att fåglarnas
antal inte minskar måste tas på internationell nivå.
Därför är det viktigt att vi skyddar sådana här områ-
den.
Det är alltså dessa två nämnda direktiv som ger
oss uppgiften att skapa både ett områdesskydd och ett
artskydd, och det behövs verkligen. Det tror jag att vi
alla inser när vi tittar på den utveckling eller som jag
kanske hellre skulle vilja kalla det, avveckling som
tidigare har varit när det gäller arter och livskraftiga
bestånd.
För många Natura 2000-områden behöver även
skötselplaner tas fram eller revideras. Vissa områden
kan behöva restaureras och värdena i dem följas upp.
Det behövs tillsyn så att områden som ingår i nätver-
ket får den skötsel de behöver samt övervakning av
att deras naturvärden bevaras så att tillståndet för de
berörda naturtyperna och arterna förblir gynnsamma
även i fortsättningen.
Sverige har fram till juli år 2000 föreslagit ca
2 450 särskilda bevarandeområden enligt art- och
habitatdirektivet och utsett nästan 400 särskilda
skyddsområden för fågellivet. Eftersom vissa områ-
den som är särskilda bevarandeområden eller särskil-
da skyddsområden överlappar varandra så finns det
totalt ca 2 550 områden som är skyddade. Ytan på
dessa områden motsvarar ungefär 10 % av Sveriges
totala yta.
Den här propositionen som betänkandet grundar
sig på har utformats i samarbete mellan s, v och mp.
Propositionen har fått en sådan utformning att vi inte
har behövt reservera oss i betänkandet. Vi ställer upp
på de lagtekniska ändringar som behövs och föreslås i
betänkandet av utskottsmajoriteten för att genomföra
införandet av direktiven på ett riktigt sätt i vår svens-
ka lagstiftning. Som vi hörde tidigare har ju Sverige
fått kritik av EU-kommissionen för att direktiven inte
varit korrekt genomförda i vår lagstiftning.
Fru talman! Jag yrkar bifall till majoritetens för-
slag i betänkande MJU18.
Anf. 38 K. KRISTIANSSON K. (S)
Fru talman! Så står vi här med ytterligare ett
verktyg i kampen för en bättre miljö, nämligen den
framförhandlade propositionen om skyddet för vissa
djur- och växtarter och deras livsmiljöer. Vid till-
verkningen av detta verktyg har Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet medverkat.
Jag kan konstatera att art- och habitatdirektivet
skyddar 170 naturtyper, varav 90 finns i Sverige, t.ex.
grunda vikar, olika typer av myrar och kärr och natur-
skogar med barrskog. Totalt omfattar direktivet 690
arter, varav 54 finns i landet, t.ex. tumlare, klockgro-
da, ekoxe, alvarmalört och fjällviva.
Fågeldirektivet skyddar 185 arter, varav 62 regel-
bundet häckar i Sverige. Exempel på dessa fågelarter
är storlom, tjäder, skärfläcka, berguv, blåhake och
mindre flugsnappare.
Sverige har lämnat ca 2 400 områden enligt habi-
tatdirektivet och ca 400 områden enligt fågeldirekti-
vet att skyddas inom Natura 2000. Och detta har
Miljöpartiet drivit på.
Dessa områden är naturligtvis inte utvalda på me-
riten av att vara rekreationsområden nära tätorter eller
kulturmiljöer. Vi måste nämligen göra skillnad på
skyddet av områden för människor och skyddet av
områden för djur och natur, vilket dessa direktiv
riktar in sin kraft på.
Sverige har fått kritik för sin lagstiftning i och
med att förslaget ger ett starkare skydd för naturom-
råden än man någonsin förut har haft. Det är detta
som vi har uppnått nu.
För att få gå in i ett Natura 2000-område och or-
saka skada eller störa är det 29 § miljöbalken som
gäller, dvs. att tillstånd ges om alternativa lösningar
saknas och om åtgärderna är tvingande eller av vä-
sentligt allmänt intresse och om kompensationsåtgär-
der vidtas för förlorade miljövärden. Det är ett lagför-
slag som är bra och tufft. Det lär nämligen inte bli lätt
att få sådana tillstånd.
De största förstärkningarna i budgeten sedan
Miljöpartiet kom med gäller skydd av naturområden,
inte bara skog. Anslaget A3 gällande skog, Natu-
ra 2000, kalkning m.m. ökar mellan åren 2000 och
2004 från ca 670 miljoner till 1 400 miljoner, alltså
mer än en fördubbling. Möjligt är att det inte räcker,
eftersom Natura 2000-områdena ofta måste lösas ut
på grund av strikta regler och lagar runt skyddet.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkan-
de.
Anf. 39 PER-SAMUEL NISSER (M)
Kammarens överläggningar återupptas nu för
riksdagens frågestund. Följande statsråd kommer att
delta: vice statsminister Lena Hjelm-Wallén, för-
svarsminister Björn von Sydow, jordbruksminister
Margareta Winberg, näringsminister Björn Rosengren
och miljöminister Kjell Larsson.
Vice statsministern besvarar allmänpolitiska frå-
gor. Frågor till övriga statsråd förutsätts beröra deras
ansvarsområden inom regeringen. Frågor och svar
ska hålla sig inom en minut.
Taken i socialförsäkringarna
Anf. 40 K. KRISTIANSSON K. (S)
Fru talman! Jag vill fråga vice statsministern om
taken i socialförsäkringarna. 1,2 miljoner löntagare
ligger nu över taken och får därmed inte, när de blir
sjuka, de 80 % som de betalat för. Fler och fler tar
privata försäkringar och tvingas därmed betala dub-
belt för tryggheten.
I Sydsvenska Dagbladet i dag skriver statsminister
Göran Persson att det är hans förhoppning att det
"under den kommande tiden ska finnas politiska
förutsättningar i riksdagen för att göra upp om en
takhöjning". Vad betyder det? Gäller inte längre
Miljöpartiets vetorätt i takfrågan? Är regeringen nu
beredd att diskutera takfrågan med t.ex. Folkpartiet?
Anf. 41 PER-SAMUEL NISSER (M)
Fru talman! Lars Leijonborg vet mycket väl att vi
socialdemokrater anser att det är nödvändigt att höja
taken i sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen och
arbetslöshetsförsäkringen därför att det är problema-
tiskt när en så stor andel av löntagarna inte får ut de
80 % som vi har räknat med. Då gäller det att få en
majoritet för det i riksdagen, och då räcker det inte att
vara för det goda, själva höjningen, utan det handlar
även om finansieringen. Det är detta som har varit
svårt för oss. Vi kommer tillbaka till den frågan under
det kommande riksmötet, alltså nästa riksdagsår.
Anf. 42 K. KRISTIANSSON K. (S)
Fru talman! Även i Aftonbladets ledare står det i
dag om den här frågan. Man tycker att statsminister
Persson, som ju inte är närvarande här i dag, behand-
lar frågan nonchalant. Han sade häromdagen ungefär
det som vice statsministern nu säger, nämligen att det
här kommer till år 2003, men han talar inte om hur.
Han har också sagt att nu blir det här en valfråga.
Men det innebär ju att den i så fall inte ska avgöras
under den här mandatperioden. Då blir den intres-
santa frågan: Innebär det som vice statsministern nu
säger att ni struntar i Miljöpartiet och föreslår riksda-
gen ett beslut om detta?
Det märkliga är nämligen att ni och andra just i
dag har avslagit ett förslag från Folkpartiet om att
riksdagen nu ska bestämma om en takhöjning. Men
betyder det här att det i budgetpropositionen till hös-
ten kommer ett förslag om en takhöjning?
Anf. 43 INGER RENE (M)
Fru talman! Vi talar inte i termer av att strunta i
ett samarbetsparti som vi har, utan vi tror väl fortfa-
rande att vi med våra argument ska kunna övertyga
om att en takhöjning är väldigt väsentlig. Det står vi
fast vid. Vi har också sagt att det är år 2003 som
gäller. Det innebär att beslut inte nödvändigtvis måste
fattas under år 2001. Vår inriktning är att takhöjning-
en ska finnas, och att den ska göra det år 2003. För-
visso kommer vi att syna de folkpartistiska korten i
det här sammanhanget. Jag vill bara erinra om att de
också måste ha en finansiering.
Vägarna
Anf. 44 INGER STRÖMBOM (Kd)
Fru talman! Jag har en fråga till näringsminister
Rosengren. Det gäller vägarna. Vid en genomgång i
veckan inför trafikutskottet redovisade den avgående
vägverkschefen Jan Brandborn tillståndet på landets
vägar. Förutom att trafikanternas förtroende för väg-
systemets tillstånd är mindre än någonsin konstatera-
de generaldirektören att underhållet varit mycket
eftersatt under en följd av år. Det samlade under-
skottet i dag utgör, vilket ministern säkert vet, 13 ½
miljarder kronor och ökar för varje år.
En infraproposition har utlovats. Sedan ett och ett
halvt år tillbaka har vi hoppats på att den ska komma.
Nu får vi höra att det blir en inriktningsproposition
till hösten. Kommer regeringen i den propositionen
att anvisa medel motsvarande behovet av en upprust-
ning så att en sådan kan påbörjas, eller kommer vi än
en gång att få vänta på besked om vad som kan klaras
på den här sidan?
Anf. 45 ÅSA TORSTENSSON (C)
Fru talman! I höst kommer vi att lägga fram en
proposition där infrastrukturfrågor tas upp. Det blir en
s.k. inriktningsproposition som beskriver vad vi ska
göra på infrastrukturområdet under en period av cirka
tio år.
När det gäller det som är eftersatt och som mycket
har att göra med den sanering som den dåvarande
socialdemokratiska regeringen blev tvingad att göra
har man skjutit på en del av de planerade frågorna.
Detta har också drabbat drift och underhåll. Tanken
är att i propositionen kunna lösgöra resurser så att vi
även kan sätta i gång en del verksamhet som är plane-
rad redan 2002 och 2003. Vi har också under den här
tiden, det vill jag säga, prioriterat drift, underhåll,
rekonstruktion och tjälsäkring, dvs. bärighet.
Anf. 46 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Regeringens stödpartier har ju effek-
tivt motarbetat planerna på en höjning av anslagen.
Man kan väl inte säga annat än att de hitintills har
varit ganska framgångsrika.
I en morgonintervju tidigare i veckan sade Miljö-
partiets talesman att han inte bara vill hindra utbygg-
naden av motorvägar. Man vill också dra ned på an-
slagen så mycket att det blir helt omöjligt att i fort-
sättningen klara underhållet. Finns det nu verkligen
pengar i regeringens budget som inte bara innebär
förhoppningar och löften utan som också innebär att
man kan starta de utlovade projekten, till trafikanter-
nas fromma?
Anf. 47 INGER RENE (M)
Fru talman! Man måste ha ett helhetsgrepp när det
gäller infrastrukturen. Inte minst handlar det om att
föra över mycket av de transporter vi i dag har från
väg till järnväg. Det är någonting som jag i alla fall
har ambitionen att i den proposition som ska läggas
fram i höst ha med som en tung bit.
I dag har vi en utveckling innebärande att vi ökar
den tunga lastbilstrafiken oerhört snabbt. Vi måste
föra över mer på tåg. Men självklart måste vi också
tillse att vi i första hand förbättrar vårt vägnät och
bygger ut vår väginfrastruktur.
Vasakronan AB
Anf. 48 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Jag vill till vice statsministern ställa
en principiell fråga som berör den regionala klyvning
av vårt land som blir allt tydligare.
I morgon, den 1 juni, genomförs det här årets
största fastighetsförvärv i landet när fastighetsbolaget
Norrporten köper av staten helägda Vasakronans
samtliga fastigheter, utom på de fyra koncentration-
sorterna. Efter förvärvet äger helstatliga Vasakronan
fastigheter endast i Stockholm, Göteborg, Öresunds-
regionen och Linköpingsområdet. Därmed har Va-
sakronan gått från att äga fastigheter i 150 kommuner
till att äga fastigheter enbart på de här fyra största
koncentrationsorterna. Detta är en ren och klar spe-
kulation i en koncentrationsutveckling. Tydligare kan
inte den regionala klyvningen exemplifieras.
En rad frågor av principiell art reser sig naturligt-
vis. Vad är regeringens ägarstrategi i ett sådant här
fall? Är det att ta hem höga vinster i egna statliga
bolag med den egna koncentrationspolitiken? Jag
hoppas att det inte så? Om det är så, vilka åtgärder är
regeringen beredd att vidta för att ändra på det?
Anf. 49 INGER RENE (M)
Fru talman! Det är finansministerns ansvarsområ-
de, men jag ska försöka göra mitt bästa.
Vasakronan har som ett aktiebolag gjort den be-
dömningen att det här är en rimlig strategi. Sedan har
man sålt av, men det innebär inte att inte fastighetsbe-
ståndet finns kvar. Det innebär inte att fastigheterna
inte kommer att utvecklas i Norrporten. Vasakronan
är ett aktiebolag och agerar på marknaden som vilket
annat fastighetsbolag som helst. Den bedömningen
har de gjort, och jag kan inte gå in på bolagets be-
dömning. Fastigheterna kommer att utvecklas även
om de ägs av annan än Vasakronan.
Anf. 50 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Självklart kommer de att göra det, det
är vad jag hoppas. Men det är staten som äger Va-
sakronan, och staten måste väl ändå ha en ägarstrategi
med sitt ägande.
Kan det vara rimligt att ett statligt bolag bara ska
äga fastigheter i fyra koncentrationsorter? Det vore
möjligen en ideologisk strategi att man snarare ägde
fastigheter i de områden som man vill utveckla i
landet. I de här koncentrationsorterna är ju markna-
den självgående.
Min följdfråga blir: Vore det inte bättre att anting-
en sälja Vasakronan eller ge dem ägardirektiv som
går i motsatt riktning än vad de nu håller på med?
Anf. 51 INGER STRÖMBOM (Kd)
Fru talman! Nu koncentrerar man sig i sin affärs-
strategi på vissa orter, och man säljer ut på andra
orter. Det gör man med utgångspunkt i att man har
gjort den bedömningen i företagets styrelse såsom ett
bolag som agerar på en marknad. Det är viktigt att
säga att de fastigheter som säljs ut och säljs till andra
bolag, exempelvis Norrporten, också kommer att
utvecklas. Det är inte så att Vasakronan i sig har varit
ett regionalpolitiskt instrument, utan de har agerat
med utgångspunkt i att de har förvaltat statliga fastig-
heter.
Jag kan nämna att det finns ett schweiziskt företag
som äger länsstyrelsens kontorslokaler i Härnösand.
Det är den utveckling vi har haft och med detta en
konkurrens och en viss rationalitet. Men jag kan för-
stå oron, och den tycker jag Vasakronan och vi i
regeringen ska ta till oss.
JAS 39 Gripen
Anf. 52 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern.
Sverige har under många år försökt att sälja JAS
39 Gripen, och det verkar som att man nu skulle börja
lyckas, att strävandena börjar ge resultat. Men JAS 39
Gripen är inte enbart svenskt, utan British Aerospace
har stora ekonomiska och tekniska intressen i det
flygplanet, som de svenska skattebetalarna betalat
stora summor för att få fram. En riksdagsmajoritet
beslutade för några veckor sedan om en nedläggning
av de båda flygskolorna F 10 och F 16 där framför
allt exportstödet för F 10 var ett viktigt argument för
många av oss för att behålla F 10.
Mina frågor till ministern är: Kan vi med den tur-
bulens som nu är och kommer att råda under de när-
maste åren i det svenska flygvapnet säkerställa ex-
portstödet från svensk bas, eller ska vi rikta in oss på
att exportstödet ska ges på brittisk bas? Ska svensk
industri ensam svara för motköpen i de länder där
JAS 39 Gripen kommer att säljas, eller kommer brit-
terna att ta sin del för försäljningen av JAS?
Anf. 53 MATS EINARSSON (V)
Fru talman! Det är min avsikt att vi ska kunna lö-
sa frågan om att organisera både flygförarutbildningar
och det stöd som vi bör kunna ge inom ramen för det
som riksdagen har beslutat.
När det gäller motköp osv. har det fungerat väl i
Sydafrika, och då har det varit en kombination av
investeringar från svenskbaserade företag och från
brittiskbaserade företag. Det är min bedömning att det
är ett system som också kan vinna erkännande av
andra länder som vill förvärva Gripen.
Anf. 54 PER LAGER (Mp)
Fru talman! Jag tackar för det. Men när det gäller
exportstödet tycker jag inte att svaret var särskilt
klargörande, däremot det andra svaret, som jag tackar
för. Om affären med t.ex. Tjeckien kommer att gå
bra, kommer det då att finnas exportstöd för att verk-
ligen ge den service som tjeckerna behöver ha på
svensk mark, eller kommer utbildningarna att ske på
brittisk mark?
Anf. 55 BIRGER SCHLAUG (Mp)
Fru talman! Min bedömning är att den mest bety-
dande delen av detta s.k. exportstöd kommer att äga
rum i Sverige. Det beror bl.a. på att i Sverige finns
simulatorer för Gripensystemet. I övrigt kommer våra
flygflottiljer att vara anpassade t.ex. när det gäller
miljötillstånd för att bedriva verksamhet som i dag
bedrivs exempelvis med Viggensystemet i Luleå.
Det kommer också att vara så att en del av stödet
kan äga rum i köparlandet. Det ingår i de erbjudanden
som Saab och British Aerospace har gjort och med
stöd av regeringen, att en del av utbildningsverksam-
heten kan äga rum i länderna, t.ex. senare delar av
utbildning av både flygförare och mark- och service-
personal.
Djurmarknader
Anf. 56 B. HIETALA NORDLUND (S)
Fru talman! Häromkvällen fick vi åter se upprö-
rande bilder på hur djur behandlas på marknader. Den
här gången kom bilderna från Sverige. TV visade
hästar som fick skador på hovar, vi fick se bilder på
djur som får stå timme efter timme i solen utan vat-
ten. Det såg mycket obehagligt ut. Några av djuren
skulle lastas i för transport, och det skedde inte heller
på ett bra sätt.
Vi har inget som helst behov av sådana markna-
der. Det rimliga ur både djurskyddssynpunkt och
smittskyddssynpunkt borde vara att djuren endast
transporteras från köpare till säljare, inte via en
marknad. Vad vill jordbruksministern göra för att
komma till rätta med de djurskyddsproblem som
djurmarknaderna innebär?
Anf. 57 BIRGER SCHLAUG (Mp)
Fru talman! Jag är lika upprörd som Carina Ohls-
son över det vi såg. Vi har sett många liknande scener
tidigare. Då har det handlat om marknader och trans-
porter av djur i andra länder. Nu handlar det om Sve-
rige. Det gör på sätt och vis frågan lite enklare även
om den är lika upprörande därför att vi då har lite
större möjligheter att agera. När det gäller möjlighe-
ten att anordna sådana marknader i Sverige med han-
del av djur överväger jag i mitt eget departement att
förändra djurskyddslagstiftningen på ett sådant sätt att
det blir möjligt att inte tillåta, alltså förbjuda, den här
typen av djurmarknader.
Vad gäller transporter i övrigt är det lite mer
komplicerat därför att det är EU-bundet. Det ingår i
den gemensamma jordbrukspolitiken. Där arbetar vi
med dels att på nästa ministermöte i juni få till stånd
ett gemensamt beslut, dels att förändra direktiven.
Anf. 58 B. HIETALA NORDLUND (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret så långt, men jag
vill fortsätta och komma in på djurtransporterna.
Det är sannolikt att några av de hästar som var till
salu på marknaden hör till dem som körs till slakt i
södra Europa. Vi vet att ett stort antal hästar skickas
till slakt söderöver. Ofta vet de ursprungliga häst-
ägarna inte om att just deras hästar, efter det att de
sålts, går till slakt. Det medför naturligtvis ett långt
lidande i transportbilarna, mil efter mil. Det är vad
som alltså väntar de här hästarna.
Jag vill höra ytterligare hur diskussionerna går om
försäljning till slakt och hur man ska komma till rätta
med de långa transporterna.
Anf. 59 BIRGER SCHLAUG (Mp)
Fru talman! Djurtransporterna har vi haft uppe två
gånger under den här våren på de olika ministermöte-
na. Vi kommer att ta upp det på svenskt initiativ i juni
igen. Min förhoppning är att vi då ska kunna ena oss
om ett uppdrag till kommissionen som handlar både
om hur transportfordonen ska se ut och framför allt
om hur långa tider djur ska få transporteras.
Det är kommissionen som lägger fram förslag i
den här delen. Det är ingenting som vi som ett enskilt
land eller ett ordförandeland kan göra.
Sedan har vi i Sverige också nyligen tillsatt en ut-
redning under ledning av Gudrun Lindvall från denna
kammare. Hon ska se över vilka möjligheter det finns
att förhindra långa respektive onödiga djurtransporter
och om man inte kan slakta djur närmare uppföd-
ningsplatsen. Utredningen har ett år på sig att fundera
över detta, och Gudrun Lindvall har många skickliga
experter till sitt förfogande.
Omberg
Anf. 60 B. HIETALA NORDLUND (S)
Fru talman! Jag har en fråga till miljöminister
Kjell Larsson. Den gäller inrättandet av Omberg som
nationalpark.
För två år sedan övergick 1 700 hektar av
Ombergs ca 2 200 hektar i statlig ägo, eftersom man
bedömde detta område som speciellt skyddsvärt.
För inte så länge sedan beslutade riksdagen om
bildandet av Söderåsens nationalpark, och det är bara
att gratulera. Men när kommer Omberg med i Natur-
vårdsverkets nationalparksplan? Det kan vara dags
nu, miljöministern.
Anf. 61 PER-SAMUEL NISSER (M)
Fru talman! Också jag gläder mig över att vi om
tre veckor kan inviga Söderåsens nationalpark. Jag
kommer att vara med när kungen förrättar den invig-
ningen. Det är ett fantastiskt område med mycket
lövskog, många spännande djur- och växtarter och
kuperad terräng. Nationalparken ligger i Skåne, nära
där många människor bor, så den är tillgänglig för
alla som vill söka sig ut till denna vackra natur.
Omberg har också väldigt stora kvaliteter. Det var
därför som vi köpte in en stor del av det området. Jag
skulle önska det ibland, men jag kan tyvärr själv inte
utan vidare besluta om nya nationalparker. Jag kan
inte heller på rak arm säga hur Omberg ligger till i
den prioritering och värdering som Naturvårdsverket
gör. Men jag skulle med stor glädje åka också till
Omberg och inviga den nationalparken.
Anf. 62 INGVAR SVENSSON (Kd)
Fru talman! Då kan ju miljöministern börja med
att besöka Tåkern-Omberg-dagen nu på annandag
pingst, den 4 juni, och se att Omberg inte på något vis
står efter bokskogarna i Skåne i skönhet. Hälften av
de flera hundra tusen personer som besöker Omberg
årligen kommer säkert dit nu, så miljöministern är
välkommen.
Jag har hört att man ska påbörja en översyn av
nationalparksplanen under 2001. Länsstyrelsen i
Östergötland har tyvärr fått veta att man inte vill
lägga till något nytt område i planen, men varför gör
man då en översyn? Det måste väl vara för att man
ska kunna värdera och lägga till nya mycket angeläg-
na nationalparksobjekt.
Anf. 63 HELENA BARGHOLTZ (Fp)
Fru talman! Söderåsen är inte den sista national-
park som inrättas. Vi kommer att inrätta flera, och
som jag sade har Omberg väldigt många av de värden
som vi söker när vi skapar nya nationalparker.
Hur länsstyrelsen och Naturvårdsverket har kom-
municerat med varandra och vilka besked som har
getts kan jag naturligtvis inte kommentera. Men jag
kan lova att jag ska titta på hur läget är.
Som jag sade kommer jag inte att tveka ett ögon-
blick att besöka Omberg när vi ska inviga Omberg
som en ny nationalpark. Jag skulle också hemskt
gärna vilja åka till Omberg och Tåkern på måndag,
men jag hoppas att inbjudan gäller ett besök även
senare.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Anf. 64 KENTH HÖGSTRÖM (S)
Fru talman! Jag har en fråga till näringsministern.
I tilläggsbudgeten i anslutning till vårpropositio-
nen minskade anslaget till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder med 800 miljoner kronor för 2001. Många
arbetslösa och framför allt de arbetslösas förening har
reagerat på detta. Man oroar sig för minskade möjlig-
heter att få genomgå en arbetsmarknadsutbildning
under kommande höst.
Frågan till ministern blir då om han delar denna
oro.
Anf. 65 PER-SAMUEL NISSER (M)
Fru talman! När det gäller arbetsmarknaden, den
ökande sysselsättningen och den sjunkande arbetslös-
heten går det väldigt bra. Den relativa öppna arbets-
lösheten ligger i dag på 3,7 %. Den totala arbetslös-
heten plus åtgärder ligger på ca 6,4 %.
Det innebär att situationen i dag är avsevärt bättre
än tidigare. Samtidigt har antalet varsel ökat. De
uppgår till 5 700. 80 % av dessa kommer från verk-
stadsindustrin. Men den bedömning som AMS gör i
sina prognoser är att sysselsättningen kommer att öka
med 95 000 under det här året, och det är inte dåligt.
Därav följer att jag inte känner någon oro.
Förra året var arbetslösheten större. Vi satsade
mycket på åtgärder. Ändå blev överskottet i AMS
budget 2 miljarder. Budgeten uppgår till ca 45 miljar-
der kronor.
Vi följer detta noga. Skulle det visa sig att ar-
betslösheten ökar kommer vi från regeringen själv-
fallet att vidta åtgärder.
Anf. 66 KENTH HÖGSTRÖM (S)
Fru talman! Jag gläder mig naturligtvis över den
statistik och de siffror som näringsministern redovi-
sar, men de varierar ju kraftigt i olika län.
I mitt hemlän, Gävleborg, som fick en neddrag-
ning med 54 miljoner kronor oroar sig även kom-
munpolitikerna och inte minst länsarbetsnämndens
direktör över denna stora neddragning. De har vänt
sig till AMS centralt för att få till stånd en annan
fördelning av åtgärdsmedel som är mer anpassad till
den arbetslöshetssituation som råder regionalt.
Min fråga är: Är ministern beredd att föra en dia-
log med AMS centralt om detta och att verka för
regionala målsättningar när det gäller arbetslöshet och
sysselsättningsmål?
Anf. 67 HELENA BARGHOLTZ (Fp)
Fru talman! Jag för ständigt en dialog med AMS i
denna fråga.
Det är riktigt att det finns variationer. På vissa
ställen är det en väldigt stor brist på arbetskraft me-
dan det på andra ställen är en relativt hög arbetslös-
het. AMS har både resurser och möjligheter att om-
fördela pengarna. Om det behövs mer pengar på ett
ställe och mindre på ett annat ställe på grund av vari-
ationer i arbetslöshetstalen blir det AMS sak att göra
en omfördelning. Så jag förutsätter att detta ska fun-
gera.
Men jag följer situationen dagligen, kan jag säga.
Gränsdragningskommissionen
Anf. 68 KENTH HÖGSTRÖM (S)
Fru talman! Jag vill rikta min fråga till jord-
bruksministern.
I Norrlands inland pågår, som ministern säkert
vet, ett flertal rättsprocesser mellan markägare,
skogsägare och renägande samer om var gränserna
för renbetesområden ska gå. Som vi ser det har dessa
konflikter sin grund i en oklar lagstiftning. Så länge
som oklarheterna består kommer också konflikterna
att bestå och utgöra allvarliga problem för olika nä-
ringar i Norrland.
Vid ett flertal tillfällen har ministern sagt att en
gränsdragningskommission ska påbörja arbetet med
att lösa dessa problem. När nu riksdagen snart går till
sommarvila vill jag återigen fråga statsrådet när
gränsdragninskommissionen ska påbörja sitt arbete.
Anf. 69 HELENA BARGHOLTZ (Fp)
Fru talman! Frågan om de konflikter som det hän-
visas till måste ses i ett större sammanhang. Grunden
för det hela är den utredning som Sven Heurgren
gjorde för några år sedan vars kärnpunkt var huruvida
Sverige skulle underteckna ILO-konventionen 169
eller ej.
Sven Heurgren ville då att man under en period
skulle vidta ett antal åtgärder för att sedan ta ställning
till om det var möjligt att underteckna denna konven-
tion. Bland dessa åtgärder ingick en informations-
satsning om samerna, samernas historia, samernas
rättigheter, samernas liv, kultur osv. Den informa-
tionssatsningen är nu i gång.
En annan fråga handlade om en gränsdragnings-
kommission. Jag har sagt att jag vill göra dessa två
insatser. Gränsdragningskommissionen kommer - om
jag gör en lös beräkning - att kunna starta sitt arbete
någon gång tidigt under hösten.
Anf. 70 KENTH HÖGSTRÖM (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret att det möjligen
kommer att tillsättas en gränsdragningskommission
tidigt i höst. Det är i så fall ett glädjande besked. Jag
kommer själv från Västerbotten, representerar länet
och känner väl till de konflikter som finns på området
mellan de renägande samerna och den boende be-
folkningen vad gäller jakt, fiske och upplåtelse av
mark. Det vore därför väldigt tacksamt om det till-
sattes en kommission.
Vilka direktiv vill då ministern ge till en sådan
kommission? Vilka uppgifter kommer kommissionen
som startar i höst att få?
Anf. 71 INGVAR SVENSSON (Kd)
Fru talman! Den frågan är svår att besvara just nu
eftersom vi arbetar med hela frågan, dels när vi ska
sätta det hela i sjön, dels vilka direktiv kommissionen
ska ha, så jag har inget bra svar på frågan. Låt oss
återkomma tidig höst så ska jag ge ett bättre svar.
Arbetsmiljön
Anf. 72 KENTH HÖGSTRÖM (S)
Fru talman! Min fråga är till vice statsminister
Lena Hjelm-Wallén och den handlar om arbetsmiljön.
Jag har tidigare både skrivit interpellation och haft
debatt med regeringen om när vi ska få den efter-
längtade nya lagstiftningen om arbetsmiljön. Jag har
nu till min glädje sett att de stora fackliga organisa-
tionerna under veckan, både Kommunal och TCO,
har ägnat mycket tid just åt frågan om ohälsa och
stress i arbetet. Deras ekonomer säger att det är med-
lemmarna som får betala detta med sitt lidande, men
att det är samhället som får stå för kostnaderna för
rehabilitering och annat.
Nu undrar jag vad jag ska svara de fackliga kvin-
norna och männen i allmänhet på frågan om vad
regeringen gör, och i synnerhet vad jag ska svara
kvinnorna.
Anf. 73 INGVAR SVENSSON (Kd)
Fru talman! Ohälsan är ett utomordentligt stort
problem, och det är naturligt att viktiga fackliga or-
ganisationer tar upp frågan, som de har gjort på sina
kongresser den här veckan.
Det finns ingen enstaka åtgärd som kan lösa pro-
blemet, utan det behövs ett helt knippe av lösningar.
Målet är naturligtvis att stoppa den negativa utveck-
lingen med alltfler sjuka människor i arbetslivet och
att de som ändå blir sjuka så snart som möjligt ska
kunna rehabiliteras.
Man måste först och främst se till att man har ett
bättre förebyggande arbete ute på arbetsplatserna. De
som kommer undan väldigt lätt här är arbetsgivarna.
Arbetsgivarna och deras ansvar måste in i bilden.
Man måste ha bättre regler för dem som skadas. Ar-
betsskadeförsäkringen kommer att förbättras genom
en proposition till hösten. Man måste också se till att
de som skadas kommer snabbt tillbaka. Rehabilite-
ringsresurserna kommer att öka. Vidare behövs ett
gemensamt arbete mellan alla myndigheter, så att
hela arbetet utgår från människans bästa.
Anf. 74 KENTH HÖGSTRÖM (S)
Fru talman! Kan vi då räkna med att just kvinnor-
nas situation också kommer att finnas med i det här
arbetet? I dag är det mycket svårare för kvinnor att få
arbetsskador godkända därför att normen oftast är
mannen som ramlar ned från ett tak, och det är klart
att det är lättare att avgöra.
Mycket av diskussionerna bland de fackliga kvin-
norna den här veckan har handlat om att vi måste få
en jämställd situation på arbetsmarknaden vad gäller
just arbetsmiljöfrågorna. Kan vi räkna med det?
Anf. 75 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Det har varit en av utgångspunkterna,
eftersom vi ser att det är kvinnor som i mycket högre
grad nu blir sjuka. Det handlar i väldigt hög grad om
stressrelaterade sjukdomar som förstärks av ett ar-
betsliv som inte är väl organiserat. Här måste vi ar-
beta med det förebyggande men också med arbets-
skadeförsäkringen, och där är det inte minst bevis-
reglerna som behöver ändras så att hänsyn tas till de
speciella förutsättningarna för kvinnor. Svaret på
frågan som Inger Segelström ställde är alltså ja.
E 6:an
Anf. 76 INGVAR SVENSSON (Kd)
Fru talman! Inte en meter motorväg, sade man
från ett av partierna i regeringsunderlaget häromda-
gen. Det gör att vi är några stycken, för att inte säga
väldigt många, särskilt i norra Bohuslän som är ängs-
liga över den fortsatta utbyggnaden när det gäller väg
E 6.
Jag vill fråga näringsministern om han delar min
oro när det gäller detta.
Anf. 77 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Som frågeställaren så väl vet har vi
fastställt att norra delen av E 6 ska vara klar 2007,
inklusive bron över Svinesund.
Anf. 78 INGVAR SVENSSON (Kd)
Fru talman! Tack för svaret. Jag är ändå lite oro-
lig, därför att detta parti tillhör regeringsunderlaget
och man var mycket tydliga i sitt sätt att uttrycka sig.
Då undrar jag på vad näringsministern grundar denna
optimism, som jag i och för sig väldigt gärna skulle
vilja dela.
Anf. 79 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Vi har satt i gång planerna och har
påbörjat en stor del av detta arbete. Vi för också
långtgående diskussioner med norrmännen när det
gäller bron. Och jag repeterar: Detta ska vara klart
2007.
Pilotutbildningen
Anf. 80 PER LAGER (Mp)
Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern.
Den 16 maj debatterade vi ju här i kammaren den
militära flygutbildningen. Det blev ett icke-beslut,
dvs. om var flygutbildningen inte ska lokaliseras.
Frågan ligger nu hos Försvarsmakten och ytterst hos
ministern för avgörande.
Min fråga till försvarsministern är: Kan försvars-
ministern se en möjlighet och en klokskap i att när
beslut ska fattas om var den framtida pilotutbildning-
en i landet ska lokaliseras samtidigt se till att den
platsen kan utgöra en plattform för en eventuell euro-
pagemensam pilotutbildning?
Anf. 81 PER UNCKEL (M)
Fru talman! Det är riktigt att det pågår olika strä-
vanden inom Europa och även inom Norden för att
försöka att samordna stridspilots- och flygvapenpi-
lotsutbildningar. Det finns ett nordiskt arbete och det
pågår ett europeiskt samtal kring detta. De reella
möjligheterna ligger många år framåt, därför att de
flesta länder har genom olika avtal tills vidare löst
sina uppgifter. Men det är givet att i den situation
som riksdagen har beslutat om kommer vi i det sam-
arbete som vi ska ha mellan Försvarsdepartementet
och Försvarsmakten också att belysa de långsiktiga
möjligheterna till samverkan när det gäller utbildning
av flygvapnets förare.
Anf. 82 KENTH HÖGSTRÖM (S)
Fru talman! Jag tackar försvarsministern för sva-
ret. Men jag hoppas att också den eventuella framtida
europagemensamma flygutbildningen ingår i tankar-
na.
Anf. 83 PER UNCKEL (M)
Fru talman! Vi kommer att ta del av och ånyo un-
dersöka hur alla aktuella internationella samarbets-
strävanden ser ut, och det finns ett samarbete inom
Europa innehållande både länder som tillhör Nato och
länder som inte tillhör Nato. Den typen av samarbets-
strävanden finns också mellan de nordiska länderna
Finland, Sverige, Danmark och Norge. Jag vill inte gå
längre här därför att det finns många hinder på vägen,
åtminstone för att omedelbart kunna slå in på en så-
dan väg.
Tullstationen Hån-Töcksfors
Anf. 84 KENTH HÖGSTRÖM (S)
Fru talman! När nu näringsministern är här vill
jag ta chansen att ställa en fråga till honom. Det gäller
ett önskemål från en svensk-norsk grupp som besökte
riksdagen för någon vecka sedan, Värmlands-Öst-
foldskommittén, som är engagerad i E 18 mellan Oslo
och Stockholm.
Det finns ett och annat åderbråck, som vi kallar
det, efter vägen som har samröre med gränsproble-
matiken och tullstationen. Frågan berör både nä-
ringsministerns och finansministerns områden.
När vi tar upp frågan om sträckan på E 18 Hån-
Töcksfors, som är så viktig för att vi ska få i gång
gränstullssamarbetet på en och samma plats, får vi
alltid svaret att man ska se närmare på vägfrågan i
Näringsdepartementet. Sedan säger man från Finans-
departementet att man väntar på ett svar från Nä-
ringsdepartementet.
Den här frågan måste nu få en lösning. Norrmän-
nen satsar för fullt. Värmlands-Östfoldskommittén
väntar ett svar. Den norska kollegan, som då var Odd
Einar Dørum, svarade ja direkt när en svensk kom-
mitté besökte Oslo. Det var klara besked. Även hans
efterträdare svarade ja. Vad svarar den svenska nä-
ringsministern på frågan om E 18 Hån-Töcksfors och
tullstationen vid gränsen?
Anf. 85 PER UNCKEL (M)
Fru talman! Vi har ett utomordentligt bra samar-
bete mellan Näringsdepartementet och Finansdepar-
tementet. Jag är medveten om situationen när det
gäller både vägen och tullstationen. Vi jobbar nu
inom Regeringskansliet för att titta på alla vägar och
järnvägar. Vi får se var vi hamnar också i denna frå-
ga. Samarbetet fungerar i alla fall utomordentligt bra.
Anf. 86 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Jag har också förstått att samarbetet
fungerar bra. Men jag tror att det borde bli ett sam-
manträde mellan dessa två där denna fråga löstes.
Värmlands-Östfoldskommittén ställer nu frågan till
oss riksdagsledamöter från Värmland: Kan vi räkna
med att frågan om E 18 från Töcksfors och gränspro-
blematiken vid tullstationen i Hån blir löst i höstens
infrastrukturproposition?
Anf. 87 PER UNCKEL (M)
Fru talman! Jag hoppas det och det är min ambi-
tion. Jag känner väl till diskussionen, men jag vill inte
tvärsäkert säga att vi ska lösa detta. Jag ska dock ta
till mig detta, och jag känner till det sedan tidigare.
E 4:an genom Uppsala
Anf. 88 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till näringsmi-
nistern som faktiskt är berörd tidigare här i dag. Det
handlar naturligtvis om vägar. Förra året vid ungefär
samma tid som nu frågade jag näringsministern om
E 4:an, eftersom den fortfarande är en stoppkloss. Jag
frågade när beslutet skulle komma och när E 4:an
skulle vara färdig i hela sin längd från söder till norr -
och naturligtvis genom Uppsala. Jag fick då svaret att
beslutet skulle komma innan sommaren.
När jag sedan tog upp samma fråga med statsmi-
nistern svarade statsminister Göran Persson ungefär
att en Rosengren gör ingen sommar. Han frågade
också: Vilken sommar menar Rosengren egentligen?
Var det förra sommaren eller är det den här eller är
det nästa år? Jag vill veta det.
Anf. 89 PER UNCKEL (M)
Fru talman! Jag tycker att Rosengren gör många
somrar, om jag nu får skämta till det lite. Men jag vill
också säga att jag faktiskt var den som fattade ett
beslut före förra sommaren och fastställde planen för
E 4:an utanför Uppsala, vilket man inte kom överens
om i kommunen eller på annat sätt. Vi löste detta från
regeringens sida, och det var det jag svarade på. Det
var det svaret jag gav. Jag gjorde så att säga en som-
mar där.
Sedan kommer nästa fråga, hur det ska finansie-
ras. Där har jag aldrig givit något löfte här inför
kammaren annat än att jag anser att frågan måste
komma upp i den kommande infrastrukturpropositio-
nen. Den är planerad. Den är klar nu. Regeringen har
gjort det som jag utlovade.
Anf. 90 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Det kanske inte är så underligt att vi
är många här i kammaren i dag som just ställer frågor
om vägar eftersom vägar är så oerhört betydelsefulla
för oss enskilda människor, för företag, för näringsli-
vet och för hela Sverige. Det kanske inte är så kons-
tigt med tanke på den diskussion som faktiskt var på
Miljöpartiets kongress. Där sade man: Ingen ny väg!
Jag skulle vilja vädja till näringsministern att inte
lyssna på de tongångarna. Då får vi det inte lätt i
Sverige. Det behövs nya vägar, både små vägar, och
underhåll av dem, och stora vägar. Jag skulle vilja
veta vilken åsikt näringsministern har om detta. Hur
ska vi ha det med vägarna i Sverige?
Nu är jag lite otålig, så jag kan inte låta bli att frå-
ga: Vilket år kommer E 4:an att vara klar?
Anf. 91 INGVAR SVENSSON (Kd)
Fru talman! När det gäller E 4:an vill jag än en
gång säga att regeringen löste de problem som fanns,
dvs. de problem som inte kunde lösas på ort och stäl-
le. Det lyckades vi med. Sedan sade vi också att detta
måste finansieras. Frågan har legat i många år just för
att man inte kunnat lösa det. Nu är det självklart dags
att bygga denna väg. Vi återkommer till hur den ska
finansieras.
Vi måste ha vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar
och båttrafik. Vi måste ha allt. Sedan måste vi tillse,
och där delar jag Miljöpartiets syn, att vi får en ut-
hållig transportpolitik innebärande att vi får en av-
lastning från den typ av trafikslag som är väldigt
miljökrävande till andra trafikslag, som järnväg. Men
E 4:an ska självklart byggas.
Postservicen
Anf. 92 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Jag har också en fråga som berör in-
frastrukturen i vårt land och framför allt något som är
viktigt för en levande landsbygd. Det gäller nämligen
Posten och möjligheten att få sin post utdelad. Det här
har ju varit, och är, en oerhört viktig del för en levan-
de landsbygd och för möjligheten att behålla och ha
företag ute på landsbygden.
Nu kommer det återigen signaler om att man tän-
ker dra ned på postservicen. Bl.a. får vi höra att man i
min egen valkrets, Jönköpings län, kommer att få
posten utdelad i betydligt lägre grad än i dag. Jag
undrar över näringsministerns syn på detta.
Anf. 93 INGVAR SVENSSON (Kd)
Fru talman! Posten gör nu en omstrukturering. I
dag finns det 1 800 postställen varav 1 250-1 300 är
postkontor. Man gör nu en förändring innebärande att
man har post i butik. Det gör att man ökar antalet
postställen från ca 1 800 till 3 000. Då blir det närma-
re. Det blir längre öppettider, och man kan oftare gå
och hämta sina paket.
När det gäller posten i glesbygd har vi i dag 2 700
lantbrevbärare. Dessa 2 700 lantbrevbärare kommer
fortfarande att finnas kvar. Regeringens ambition och
de direktiv som posten har är alltså att det ska finnas
fler postställen. Lantbrevbärarna ska finnas kvar.
Därtill är det så att kassaservicen ska finnas i samma
omfattning som tidigare, dvs. på 1 350 ställen.
Anf. 94 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Det låter väldigt positivt att det ska
bli en förbättrad service genom fler ställen. Men
signalerna ut till människor säger ju något annat, att
det bli en försämring och att servicen inte längre
kommer att vara så nära. Bl.a. säger de att lantbrevbä-
rarlinjerna är hotade. Nu säger visserligen ministern
att samtliga ska vara kvar, men då är det också väl-
digt förvånande om att man får höra att man ska få
försämrad utdelning. En del linjer är uppenbarligen
tänkta att försvinna helt. Man ska hämta i näraliggan-
de butiker eller vad det kan vara fråga om. Är dessa
signaler som hörs helt felaktiga? Det skulle jag vilja
veta.
Anf. 95 PER UNCKEL (M)
Fru talman! Jag kan ju inte svara på hur det är i
enskilda fall. Det kan vara så att det är en väldigt låg
frekvens, väldigt få som man delar ut post till på
något ställe, och att man därför genomför vissa åtgär-
der. Vad vi är överens med Posten om är att 2 700
lantbrevbärare ska finnas kvar, att man ska öka anta-
let postställen som jag nämnde och att vi fortfarande
ska ha en hög kvalitet på kassaservicen.
Jag vill också säga att posthanteringen väljer and-
ra vägar, inte minst på grund av informationstekni-
ken. Vi ser också på postkontoren att allt färre går dit
och hanterar sin post. När det gäller kassaservicen vet
vi att det är ungefär 4 % som betalar över disk och
går på posten. Sådant måste man förstås också ta
hänsyn till. Men den service som vi har inom gles-
bygden ska behållas och vara av samma standard som
tidigare. Det är de direktiv som Posten har.
Lördagsutdelning av tidningar i glesbygden
Anf. 96 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till näringsmi-
nister Björn Rosengren. Denna fråga rör också Pos-
ten. Det är oftast Posten som i dag står för distribu-
tionen av dagstidningar i glesbygden på lördagar. I
dag kostar det ungefär 10 kr per tidning att distribuera
under just lördagar. Kunden betalar 5 kr för tidningen
totalt. Den här ökade kostnaden för tidningarna har de
svårt att klara av.
Det här gäller inte bara Norrbotten utan det gäller
glesbygden i Sverige över huvud taget. Det gäller
mellan 55 000 och 60 000 tidningar.
Den demokratiska rättigheten att ha tillgång till en
morgontidning måste vi ta ansvar för. Det är väldigt
viktigt. Jag undrar vad näringsministern tänker göra
för att lösa det här problemet.
Anf. 97 PER UNCKEL (M)
Fru talman! Denna fråga utreds inom ramen för
Kulturdepartementet, med Marita Ulvskog, och
Presstödsnämnden. Jag får avvakta tills de kommer
med förslag och en rapport om detta.
Jag delar självfallet den uppfattningen att det inte
är bra om man inte kan få sin tidning på lördagarna.
Men med de bedömningar som har gjorts inom posten
skulle tidningar som delas ut på lördagarna, under de
förutsättningar som Birgitta Ahlqvist tar upp, handla
om ungefär 100 kr per tidning och gång.
Anf. 98 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Jag får tacka för det svaret. Jag undrar
också om det här skulle kunna räknas som en regio-
nalpolitisk fråga och kanske tas med i den regional-
politiska proposition som vi får till hösten.
Anf. 99 PER UNCKEL (M)
Fru talman! Det är sådant vi får överväga. Jag vill
inte här lägga ut några löften om detta, utan det får
övervägas vilken betydelse det har i förhållande till
andra regionalpolitiska åtgärder som kommer att
bedömas i den regionalpolitiska proposition som
läggs fram för riksdagen i höst.
Beskattningen av dieselbilar
Anf. 100 MATS EINARSSON (V)
Fru talman! Som miljöministern säkert också har
noterat avlämnade Vägverket en rapport i förra må-
naden med lydelsen Nya dieselbilar är inga miljöbo-
var. Innehållet i den var väl i huvudsak att det mil-
jömotiv som brukar anges för den mycket höga be-
skattningen på framför allt dieselpersonbilar inte
finns. I stället avger den typen av motorer 25-30 %
mindre koldioxid än vad motsvarande bensin gör.
Min fråga till miljöministern är: Vilken slutsats
drar Kjell Larsson av detta, och vilka rekommenda-
tioner är han beredd att ge till finansministern?
Anf. 101 PER LAGER (Mp)
Fru talman! Den där frågan är lite komplicerad.
Det är helt klart att dieselbilarna har den fördelen att
de är mer bränsleeffektiva, dvs. ger ifrån sig mindre
koldioxidutsläpp. Det är bra för våra satsningar och
ansträngningar för att hålla tillbaka klimatpåverkan.
När det gäller utsläppen i övrigt har samtidigt äld-
re dieselbilar i hög grad utsläpp av framför allt hälso-
farliga partiklar, men också av annat som skadar
miljön och naturen. Nyare dieselbilar däremot, sär-
skilt den allra senaste generationen, har på olika tek-
niska sätt lyckats komma åt detta problem. Det inne-
bär att man inte kan betrakta en dieselbil som en
dieselbil, utan det finns olika dieselbilar med olika
miljöpåverkan.
Den rekommendation som jag ska ge till finans-
ministern om det här är att vi nu måste arbeta vidare
med ekonomiska styrmedel. Det är möjligt att man
måste hitta ett mer differentierat sätt att angripa just
dieselbilarna, om man vill ha styrmedel som angriper
de bilar som ger miljöproblem men som kanske också
stimulerar dem som ger mindre miljöproblem.
Anf. 102 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Eftersom klimatfrågan - det har mil-
jöministern mycket riktigt påpekat vid flera tillfällen
- är en så viktig fråga är just utsläpp av koldioxid en
sådan viktig följdfråga. När nu Vägverket självt, som
väl inte kan sägas vara en part i sammanhanget, säger
att totalt sett är dieselprincipen från miljösynpunkt,
och framför allt från klimatsynpunkt, bättre än ben-
sinmotorer, borde vi åtminstone inte ha högre be-
skattning på de bilarna än på bensinbilarna.
Anf. 104 PER LAGER (Mp)
Fru talman! Jag har en fråga till miljöminister
Kjell Larsson.
Strandskyddet är en av de viktigaste skyddsåtgär-
der vi har för att kunna lämna våra stränder vid hav
och sjöar till framtida generationer i ett ursprungligt
skick, om jag får uttrycka det så. Har man väl börjat
bygga vid stränderna finns det ju ingen återvändo.
Jag har sett i ett pressmeddelande att Naturvårds-
verket har fått i uppdrag att se över tillämpningen av
reglerna för strandskyddet, och där står det också att
miljöministern har sagt att han kunde tänka sig vissa
lättnader i glesbygd för att främja turism. Jag skulle
vilja veta vad miljöministern egentligen avser med de
lättnaderna.
Anf. 105 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Strandskyddet är en omistlig och oer-
hört viktig del av svensk naturvårdspolitik och har
varit det länge. Jag kommer som miljöminister att
slåss för att vi ska behålla ett starkt strandskydd också
i framtiden.
Det är precis så som Alf Eriksson säger, att pro-
blemet med att använda stränderna är att då gör man
sig av med dem för all framtid. När de väl är exploa-
terade en gång kommer de alltid att vara exploatera-
de. Det hindrar friluftslivet, men det påverkar också
naturförhållandena och de biotoper som är bundna till
strandområden.
Samtidigt upplever jag ett problem med att vi har
en ganska vildvuxen dispensgivning och inte har
någon riktig koll över strandskyddet och hur det ut-
vecklas. Det har enligt min bedömning lett till att vi
har fått en alldeles för stark exploatering av
strandområden, inte minst i närheten av Stockholm,
medan vi har varit väldigt tuffa när det gäller strand-
skyddet i olika glesbygder.
Jag hoppas nu att Naturvårdsverket, som jag
verkligen litar på i den här frågan, kommer med ett
förslag som gör att vi kan hitta en lite mer balanserad
tillämpning.
Anf. 106 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Tack för svaret! Jag tolkar in i det just
detta att lättnader i glesbygd har av någon kommun i
Västsverige tolkats så att de nu kan börja bygga runt
sjöarna igen därför att de betraktar sig som glesbygd.
Jag tolkar miljöministerns svar så att i de tätbefolkade
områdena är det inte aktuellt med några lättnader i
strandskyddsreglerna.
Anf. 107 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Jag har viss erfarenhet av västkusten.
Jag har vistats en del både norr om Göteborg, i Göte-
borg och söder om Göteborg, och jag har nog väldigt
svårt att längs västkusten hitta några glesbygdsområ-
den av det slag jag tänker på.
Försvarsmaterielaffärer med andra länder
Anf. 108 MARGARETA NACHMANSON (M)
Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern.
Det har nu avlämnats två remisser för bedömning,
betänkandet Försvarsmateriel på nya villkor och
Forskning och utveckling för totalförsvaret. Det är så
att utredaren när det gäller Försvarsmateriel på nya
villkor inte redovisar frågan rörande offset, alltså
motköpsaffärer. De har ju blivit allt vanligare som
villkor i försvarsuppgörelser, och det är en viktig del
för bibehållandet av en viktig försvarsindustriell
kompetens i Sverige.
Jag undrar nu om försvarsministern är beredd att,
eftersom den frågan inte är belyst i utredningen, ta
några egna initiativ för att närmare analysera frågan
om offset och motköp.
Anf. 109 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Vi var i tillfälle att ha en klargörande
interpellationsdebatt om dessa ting nyligen. Jag fram-
höll då att det som kallas för offset eller investeringar
i samband med materielköp har kommit att bli mera
komplext. Det gäller bl.a. därför att försvarssystemen
ofta är internationella samarbetsprojekt.
Men det är fullt möjligt att fortfarande använda
sig av villkor i samband med att man anskaffar eller
med att en kund köper ett materielsystem från ett
företag som är baserat i Sverige. Jag förutser att vi
ska kunna fortsätta att ha den inriktning som jag var i
tillfälle att redovisa vid den interpellationsdebatt som
vi hade för en tid sedan.
Anf. 110 MARGARETA NACHMANSON (M)
Dagens frågestund är därmed avslutad. Jag riktar
ett tack till regeringens företrädare och kammarens
ledamöter för medverkan i dag.
Anf. 111 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
vår moderata reservation om trafiksäkerhetens mål
och prioriteringar. Sedan skulle jag vilja gå in på det
som hände här för ett år sedan. Då var det nämligen
så att ett enigt utskott och en enig riksdag tog en rad
beslut, men regeringen har ännu inte vidtagit några
åtgärder.
Det första gäller det viktiga beslutet om att inrätta
en vägtrafikinspektion. Den frågan är grundligt ut-
redd. Utredningen kom redan förra året, och ännu
väntar vi på beslut. Jag anser att en vägtrafikinspek-
tion behövs för att göra tydligt var ansvaret ligger i
frågor som har med säkerheten i vägtransportsystemet
att göra. Det förslag som ligger framme talar för en
fristående myndighet som ska övervaka systemutfor-
marna, så att de tar sitt ansvar för trafiksäkerheten.
När vi får en sådan inspektion vet vi ännu inte,
men vi i utskottet står kvar vid att vi tycker att den
behövs och att den är viktig.
En annan fråga som vi också var eniga om förra
året var att vi skulle få en ny olycksfallsstatistik. Vi
visste och vet fortfarande att den är ofullständig.
Många olyckor rapporteras inte. Gångtrafikanter
omfattas inte. Här har Vägverket fått i uppdrag att
skapa ett nytt informationssystem som kallas för
STRADA, men vi har ännu inte fått klarhet i hur det
kommer att läggas upp och vad det kommer att inne-
hålla. En del vill ha en ordentlig könsuppdelning,
vilket jag också tycker skulle vara bra. Vad händer
med denna fråga?
En tredje punkt som vi också var eniga om i ut-
skottet, där vi heller inte har hört någonting, var att vi
ville utreda frågan om trafikofferjourer. Någon utred-
ning har vi inte hört talas om. Därför undrar vi vad
som händer.
Fru talman! Sällan har det talats så mycket om tra-
fiksäkerhet som i år. Vi hade t.o.m. en debatt här i
riksdagen den 22 februari om trafiksäkerheten. Men
tyvärr sker det inte färre olyckor om man bara pratar.
Det är faktiskt det som det handlar om, dvs. att mins-
ka antalet olyckor. Vi talar ju om nollvisionen.
Vad vi moderater vill ha är handling. Det kostar
pengar. Vi vill alltså se snabba åtgärder för att öka
trafiksäkerheten.
Man kan säga att trafiksäkerhet består av många
komponenter. Kanske kan man säga att det finns tre.
Det första handlar om de vägar, järnvägar och
farleder som vi använder, dvs. själva infrastrukturen.
Det andra som är viktigt är att det finns en trafikant,
en fotgängare och en bilist och hur han eller hon
upplever det. Det tredje är fordonet. Hur ser det ut?
Det är dessa som samverkar. Beroende på vem
som gör rätt och vem som gör fel och hur infrastruk-
turen ser ut kan det hända olyckor om man inte ser
upp.
Jag tänkte börja med att diskutera vägarna. Vi
moderater menar nämligen att vägarna och vägarnas
underhåll och konstruktion är avgörande när det gäl-
ler trafikolyckor. Vi har också därför avsatt 30 mil-
jarder kronor som under de närmaste åren ska använ-
das till att bygga ut infrastrukturen. 14 av dessa mil-
jarder vill vi använda inom de tre närmaste åren.
Dessutom måste vi börja underhålla vårt vägnät.
Vi vet att den avgående generaldirektören har 13
miljarder i eftersläpande underhållskostnader. Han
har inte ett enda öre till nybyggnation. Det ska bli
spännande att se hur den nya generaldirektören Skogö
kan klara av detta fögderi.
Samtidigt måste man fråga sig vad som finns att
göra och hur man inom Vägverket ser på de fysiska
åtgärderna. Man har, enligt Björn Rosengren, satsat
på att åtgärda de hundra farligaste vägarna.
Man kan läsa i Vägverkets trafiksäkerhetstidskrift
att man minsann nu har genomfört en fantastisk för-
ändring. Tidigare kostade det 1 miljard kronor att
rädda ett människoliv, men nu har man ändrat hela
systemet. I stället för att bygga nytt för att förhindra
olyckor gör man nu om och moderniserar befintliga
vägar. Då kostar det bara 50 miljoner kronor att rädda
ett människoliv.
Då skulle jag vilja fråga vilken forskning som lig-
ger bakom, vad som har hänt och hur det kommer sig
att Vägverket plötsligt kan ta steget från 1 miljard per
räddat liv till 50 miljoner kronor. Detta känner jag
inte till. Jag har inte haft möjlighet att diskutera detta
vare sig i utskottet eller på annat sätt. Kanske finns
det någon forskning bakom detta som det skulle vara
intressant att ta del av.
Här är en annan fråga som jag skulle vilja ta upp.
Det är just forskningens betydelse. Vi har fått en ny
myndighet som ska ta hand om trafikforskningen. Det
är viktigt att se hur denna forskning kommer ut och
hur den används vid t.ex. Vägverket.
Fru talman! Jag kan t.ex. nämna att man i en
doktorsavhandling från Chalmers från mars i år redo-
visar att gupp i gator inte ger låg hastighet. Det enda
det gör är att det ser till att vi får ökade avgasutsläpp,
och det leder till ett ryckigt körbeteende.
I hur många år han man hållit på och bygga gupp
på vägar och trott att det har varit någonting bra?
Kommer man nu på Vägverket att sluta att bygga
gupp, eller försvinner denna doktorsavhandling i
glömska medan man arbetar på som tidigare? Forsk-
ningens betydelse tycker jag är oerhört viktig att lyfta
fram.
Självklart måste vi både bygga nya vägar och
rusta upp de gamla. Jag vill, som jag kommer att göra
varje gång jag talar om trafiksäkerhet, lyfta fram att
motorvägar fortfarande är de säkraste vägarna. Jag
tror att vi behöver bygga motorvägstriangeln mellan
Stockholm, Malmö och Göteborg färdig för att vi
bl.a. ska kunna undvika alla olyckor i Markaryd.
Även denna vår har det dött två personer i Markaryd.
Hur länge ska sådant få inträffa?
Det var vägarna, där vi vill satsa ytterligare me-
del.
Nästa fråga är trafikanterna. Här har Vägverket
låtit Transportøkonomisk institutt i Norge utreda
Vägverkets trafiksäkerhetsarbete. Vad de kom fram
till var att Vägverket har satsat för mycket, eller rätta-
re sagt fel, när det gäller åtgärder för att göra om
själva vägbanan. I stället borde man titta på fartsyn-
dare. Man menar att 200 personer dödas i onödan
varje år på grund av att vi kör för fort.
Av tio personer som kör på landsbygden på 70-
vägar kör nio för fort. Jag menar att det inte bara är
trafikanternas fel. Det gäller minst lika mycket dem
som har satt upp fartbegränsningarna. Min erfarenhet
av skånska och småländska vägar är att det kan vara
90 på kurviga vägar och 70 på raka breda vägar, så de
här hastighetsbegränsningarna är oerhört slumparta-
de. Det gör också att bilisterna inte tar hänsyn till de
här begränsningarna. Jag menar att det krävs att vi får
ett förtroende hos bilisterna, så att våra hastighetsbe-
gränsningar verkligen följs. Och Transportøkonomisk
institutt kan, som sagt, inte redogöra varför Vägver-
kets satsningar på fysiska åtgärder inte har lyckats
bara att de inte har lyckats. Det blir spännande att om
några år se om de här nya satsningarna på 50 miljoner
per räddat liv i stället för 1 miljard kommer att ge
bättre resultat.
Det redovisas också, vilket vi kanske alla vet, att
man följer hastighetsbestämmelserna när polisen
övervakar eller när det finns kameror. Då borde det
kanske finnas medel för att låta polisen få mer pengar
för att just övervaka hastigheten. Vi moderater tycker
att det här med kameror är tveksamt om det inte är
tillfälligt, men att polisen borde finnas mer på vägar-
na tror jag att vi alla är eniga om.
En annan fråga som vi har diskuterat mycket i år,
fru talman, gäller alkohol och trafik. Vi vet att unge-
fär 150 olyckor är alkoholrelaterade. Det betyder att
det när det gäller hastighetsolyckor och alkoho-
lolyckor tillsammans blir 350 döda helt i onödan.
Under de senaste åren har det gjorts försök med al-
kolås. Det är klart att alkolås inte kommer att lösa alla
problem med att människor kör berusade, men det är i
alla fall ett sätt att komma åt de här problemen. När
det gäller den försöksverksamhet som pågår vill vi att
den, om den faller väl ut, blir en aktivitet över hela
landet. Och det som jag känner som oerhört viktigt är
att nyttotrafiken tar upp den här frågan.
Ni läste säkert alla i tidningarna om de bussar som
fanns på Finlandsfärjan. När man fick reda på att det
var ett alkoholtest utanför lät man bli att köra ut.
Detsamma gällde även för några lastbilar.
Sedan skulle vi då kunna komma över till fordo-
nen. Det är ju väldigt bra nu att vi har ordentliga
rapporter om hur trafiksäkra våra personbilar är. Men
hur trafiksäkra är våra lastbilar? Det har varit oerhört
mycket olyckor där lastbilar har varit inblandade. Och
i senaste numret av åkeritidningen säger man att un-
gefär en tredjedel av alla bromsar på lastbilar i Sveri-
ge inte håller måttet. Så kan det inte fortsätta. Jag
menar att lastbilstillverkarna borde känna samma
ansvar som personbilstillverkarna gör och ställa upp
med ordentliga bromsar. Det går ju inte att ha det på
det här sättet.
Nya frågor i år gäller barn och trafik. Det har vi
diskuterat ordentligt i utskottet. Man kan återigen
lyfta fram det här med forskningens betydelse. Vi kan
rapportera att man redan på 60-talet visste hur barn
förhöll sig i trafiken, att barn inte kan höra på samma
sätt som vi vuxna och att barn inte kan se på samma
sätt som vi vuxna. Därför måste trafik där barn finns
med byggas upp på ett särskilt sätt, men så har inte
skett. I stället har vi rader av olyckor med barn på
parkeringsplatser och busshållplatser. Självklart
måste då föräldrar beskydda sina barn extra mycket,
vilket får till följd att barn nu nästan inte vågar röra
sig i trafiken. Samtidigt finns det en sak som är gläd-
jande när det gäller barn i trafik, och det är att barn
har cykelhjälm. Ofta kan man ju se en förälder utan
hjälm cykla omkring med ett barn i sadeln som har
hjälm. Man undrar vad det är som har hänt med den
här föräldern. Anser han eller hon att han eller hon
inte behöver hjälm?
Då kan vi komma över till en annan trafiksäker-
hetsfråga, nämligen om det här med hjälmtvång. Vi
tycker att det vore bättre att sprida kunskaper, så att
både vuxna och barn använder hjälm. Då skulle vi
också få säkrare cykling. Väldigt många olyckor
handlar ju om att man slår i huvudet.
Vi moderater tog initiativ till - det är ganska
många år sedan nu - att göra ett stomnät av cykelvä-
gar runt Sverige. Det här projektet håller nu på att
fullföljas. Man kan se att de sex miljoner cyklar som
finns i Sverige finns i städerna. De finns inte på
landsbygden för där finns inte längre några cykelba-
nor. Man försöker nu sätta i gång cykelbanor även på
landet. Det är väl någonting att uppskatta.
Hur ska vi lösa våra trafikfrågor, så att vi kan
närma oss nollvisionen? Som jag ser det är det många
aktiviteter som behövs, men grunden är att vi har bra
vägar, att trafikanterna får ett sådant förtroende för
väghållaren att det lönar sig att följa de trafikregler
som vi har och att bilfabrikanterna - över huvud taget
de som gör våra fordon - också tar sitt ansvar. Först
då kan vi få ett trafiksäkert samhälle, och först då kan
vi nå fram till nollvisionen.
Anf. 112 MARGARETA NACHMANSON (M)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
förslaget i betänkandet och avslag på den enda mo-
tionen - den moderata. Jag vill också tacka utskottet
och kansliet för ett konstruktivt samarbete som har
möjliggjort det här betänkandet där vi återigen flyttar
fram positionerna och visar hur viktigt vi i riksdagen
tycker att det är med trafiksäkerhet.
I betänkandet behandlas 31 motioner från den
allmänna motionstiden, och utskottet föreslår två
tillkännagivanden helt enigt.
Det första tillkännagivandet gäller en samlad re-
dovisning för riksdagen av de åtgärder som bör vidtas
för att öka säkerheten för barn i trafiken. Då vill jag
särskilt berömma Taxi Stockholm, som är mitt hem-
mabolag, för att man som första beställningscentral i
Stockholms län nu erbjuder bakåtvända barnstolar.
Bakgrunden är att NTF har startat det här och att man
också ger en viss ekonomisk kompensation.
Det andra tillkännagivandet är att vi föreslår att
regeringen gör en allsidig belysning av frågan om
mobiltelefonerandet under bilkörning.
Vidare säger vi att vi utgår från att regeringen
återkommer till riksdagen med en samlad redovisning
om trafiksäkerhetsarbetets fortsättning för att uppnå
etappmålet år 2007. Det är bara moderaterna som har
reserverat sig. Det gäller då motion T474, vars inne-
håll främst handlar om vägstandard. Den frågan åter-
kommer utskottet till efter sommaren när det gäller
budget- och infrastrukturpropositionerna.
Jag vill bara göra några reflexioner, eftersom vi är
helt eniga i sakfrågan.
Det känns viktigt att vi återigen bekräftar i riksda-
gen att beslutet om nollvisionen står fast. Förra året
dog 591, och 4 104 skadades svårt. Det är naturligtvis
oacceptabla siffror. En ny trend är enligt VTI, Statens
väg- och transportforskningsinstitut, att lastbilstrafi-
ken ökar kraftigt. I jämförelse med den andra trafiken
ökar den mer.
I betänkandet skriver vi att av de 29 000 indragna
körkorten drogs hälften in på grund av överträdelser
av hastighetsgränserna. Vi beskriver också att mellan
20 och 30 % av alla dödsolyckor i vägtrafiken är
förknippade med alkohol eller droger. Jag kan här-
med konstatera att om alla skulle följa de regler som
riksdagen har beslutat om och köra med angiven
hastighet och nyktra skulle vi förmodligen redan nu
uppnå vårt etappmål för nollvisionen. Det handlar
alltså mycket om beteenden, och det krävs en respekt
i trafiken trafikanter emellan. Det är ett fåtal som
hotar och gör den så viktiga trafiken osäker i stället
för säker.
Jag vill också påpeka att vi, när det gäller de be-
slut som riksdagen tidigare har fattat om att en vägra-
fikinspektion ska inrättas, förutsätter att ett sådant
förslag ska komma till hösten - detta som ett svar till
Birgitta Wistrand. Dessutom tillstyrker vi naturligtvis
förslaget om att verksamheten vad gäller alkolås, som
är så framgångsrik, också utökas till hela landet. Och
det kommer en ny statistik 2003 som Vägverket tar
fram vad gäller olycksfall, precis som utskottet har
efterfrågat.
Fru talman! Eftersom utskottet är enigt i sakfrågan
om trafiksäkerheten behöver inte jag uppta kamma-
rens tid med att upprepa det som tidigare har framgått
eller finns så bra beskrivet i betänkandet bara för
debattens egen skull. Många motionärer har också fått
positiva svar.
Jag vill tacka igen för ett bra samarbete och ett
viktigt betänkande. Jag yrkar återigen bifall till ut-
skottets förslag i betänkandet och avslag på den mo-
derata reservationen.
Anf. 113 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Fru talman! Det blev ett dystert facit för fjolåret:
591 döda och 4 104 svårt skadade. Jag tänker ta mig
friheten att mycket kort referera lite av det som har
förekommit i massmedierna om trafiksäkerheten den
senaste tiden.
Antalet återfallsförbrytare bland dem som fälls för
trafikbrott har ökat stadigt de senaste tre åren. Det
visar BRÅ, Brottsförebyggande rådet.
Var tredje lastbil blev underkänd när bromsarna
kontrollerades.
Vi fick härförleden en rapport om Gumball 3000,
kändisarnas vansinnesrally genom Sverige. Man intog
alkohol på nätterna och körde på dagarna, långt över
hastighetsgränserna. Utländska förare som blev tagna
av polisen betalade sina böter på 2 000 kr och körde
sedan vidare. Det är en fullständig skandal att sådant
får inträffa.
Vad gäller bilbältesanvändningen visar poliskon-
troller att denna faktiskt har minskat. Första halvåret
2000 ertappades 19 538 bälteslösa, jämfört med
15 424 första halvåret 1999.
För ett litet tag sedan visade det sig också att ett
stort antal lastbilschaufförer har pressats att köra upp
till 100 timmar per vecka. Det är väldigt bra att LO
och facket har börjat engagera sig. Transport har gjort
det länge, men det är alldeles utmärkt att LO nu också
tar itu med trafiksäkerhetsfrågorna. Det är en viktig
fråga både för deras medlemmar och för allmänheten.
Konkurrensen mellan åkerierna leder till trafiksäker-
hetsproblem, och det är också en av anledningarna till
att hälften av dem som numera dör vid kollisioner gör
det i kollision mot ett tungt fordon.
När det gäller onyktra yrkesförare finns det också
dystra rekord. Jag refererar till samma nyhet som togs
upp tidigare här i talarstolen i dag. När Stockholm-
spolisen skulle göra en kontroll visade sig de fyra
första fordonen man kontrollerade vara napp. Därmed
var polisens resurser slut. En del bilar stod kvar och
vägrade köra av - man kan bara gissa varför!
Härförleden rapporterades också om en 19-åring
som klockades för att ha kört 79 kilometer i timmen
mer än tillåtet på riksväg 40 mellan Göteborg och
Borås. Han körde i 189 kilometer i timmen. Vad blev
då följden av detta? Ja, han var inte automatiskt skyl-
dig till vårdslöshet i trafik. Han slapp undan med
2 000 kr i böter.
En annan nyhet som har förekommit är att fler
unga förare har skadats i trafiken sedan 16-åringar
började övningsköra. Det är en stadigt ökande trend.
Slutligen visar en rapport från Vägverkets Region
Norr att nio av tio förare som omkom i singelolyckor
förra året var berusade - allt enligt Vägverkets upp-
gifter.
Hur ska man då tolka det här? Är det brist på tyd-
liga mål från oss i riksdagen? Nej, det kan det knap-
past vara. Det finns inget radikalare mål än en nollvi-
sion. Inget annat parlament har gått längre. Våra
etappmål om max 400 döda i fjor, som vi inte klara-
de, och max 200 döda år 2007 är det heller inget fel
på. När det gäller resurserna till detta kan man inte
heller säga att vår ambition är låg. 6 ½ miljard till
Vägverket under fem år är sannolikt också världsbäst.
Vad är då förklaringen till att vi lyckas så dåligt?
Jo, det är att pengarna används fel. Transportøkono-
misk institutt visar tydligt att Vägverket satsar mest
på de minst effektiva metoderna och minst på de
metoder som ger bäst resultat.
Fru talman! Vänsterpartiets recept för detta hand-
lar väldigt mycket om trafikövervakning. Observera:
Det handlar inte i första hand om att vi ska skärpa
regelverket utan att det gällande regelverket verkligen
efterföljs. Det är uppseendeväckande att trafiköver-
vakning i regeringens regleringsbrev till Rikspolissty-
relsen inte finns med som en prioriterad uppgift.
När det gäller hastighet visar rapporten från
Transportøkonomisk institutt att vi hade haft 38 %
färre döda om folk bara hade hållit de gällande has-
tighetsgränserna.
Vad gäller bilbälten behövs också mer övervak-
ning. Hälften av dem som omkommer i trafiken sak-
nar bilbälte.
Vad gäller nykterhet krävs alldeles uppenbart
också en mycket kraftigt ökad övervakning. Här är
det sorgligt att notera att Vägverket minskar och inte
ökar anslagen vad gäller förebyggande alkoholarbete.
Av den stora summa man har till sitt förfogande har
man nu minskat det som går till förebyggande alko-
holarbete till bara drygt en halv miljon.
När det gäller yrkestrafiken behöver vi mer och
inte mindre övervakning. Jag har sagt flera gånger här
i kammaren att det är en skandal att man minskar
antalet fordonsinspektörer. Det behövs onekligen en
ordentlig kontroll vad gäller kör- och vilotider, last-
säkring och andra regler i yrkestrafiken som är till
både för trafikanterna i allmänhet och för de chauffö-
rer som har detta som sitt yrke.
Om trafikövervakningen ska bli effektiv behövs
det också ett nytt påföljdssystem. Det har vi uttalat i
trafikutskottet, och regeringen hade också med det i
sitt 11-punktsprogram 1999. Man säger att man ska
se till att det finns en utredning som ser över gällande
regler för trafikbrott och ger förslag till ändringar
utifrån nollvisionens perspektiv och grundläggande
krav på rättssäkerhet. Vi i utskottet förutsätter att
regeringens 11-punktsprogram fullföljs och att rege-
ringen snarast återkommer till riksdagen med en
redovisning i den här frågan.
Men varför kan det bli så här fel? Varför får vi,
trots höga ambitioner, ett resultat åt fel håll? Jag kan
se två förklaringar.
Först och främst handlar det om väglobbyn i det
här landet, som använder utbyggnad av vägar som
recept mot precis alla problem som finns i trafiken.
Det är sorgligt att konstatera att moderaterna i sin
reservation ställer upp på den här analysen. Birgitta
Wistrand hänvisar ofta till forskning, men titta då på
vad Väg- och transportinstitutet kom fram till när
man analyserade 100 000 olyckor! Man hittade inget
positivt samband mellan dålig vägkvalitet och ökad
olycksförekomst. Om det fanns något samband var
det snarare tvärtom: När förarna ser att spårdjupet
ökar minskar hastigheten och därmed också olyckor-
na. En allmän utbyggnad av vägar leder till mer trafik
och högre hastigheter. Det kan alltså inte påvisas att
detta har någon positiv effekt ur trafiksäkerhetssyn-
punkt - möjligtvis motsatsen.
Den andra orsaken till att det blev så fel är att det
är för få kvinnor i trafikpolitiken. I undersökningar av
upplevd säkerhet uttalar män i stor utsträckning att de
känner sig säkra i sin egen bil. Men tittar man på
resultatet kan man se att detta är en falsk säkerhet.
Frågar man kvinnor om samma sak, var de är säkrast
i trafiken, blir svaret oftare att de känner sig säkra i
kollektivtrafiken. Det leder till den slutsats som också
Vänsterpartiet har dragit och motionerat om vid ett
flertal tillfällen, nämligen att en större andel av trafi-
karbetet borde ske med kollektiva transportmedel.
När det gäller järnvägs- och busstrafik är vi inte sär-
skilt långt ifrån nollvisionen. Skulle fler använda
dessa transportmedel för sina transporter skulle också
dödstalen på vägarna minska.
Samma sak gäller för yrkestrafiken. Mycket av
det gods som går på vägarna i dag i allt tyngre fordon
borde flyttas över till spårtrafik och sjöfart. Då skulle
vägarna bli säkrare för den trafik som måste finnas
där.
Attityderna till säkerhet finns det också en tydlig
könsskillnad i. Vi har flera gånger pratat om att tra-
fikövervakningen borde öka. Ändå blir inte detta
fallet. Här handlar det om att vi kvinnor känner oss
säkrare när fler övervakar vägarna och att detta är
effektivare. Men av någon anledning har vi från
Vänsterpartiet fått negativa reaktioner, framför allt
från män, när vi har påtalat att gällande regelverk vad
gäller hastigheter borde efterlevas.
Det här är sorgligt och man måste ta upp det till
analys. Man måste också se till att få ordning på detta
om vi ska klara nollvisionen.
I Vägverkets instruktioner finns det en liten mot-
sättning. Framkomlighet är ett överordnat mål för
Vägverket. I vissa fall måste man erkänna att det
finns en motsättning mellan begreppet framkomlighet
och begreppet säkerhet. I valet mellan dessa motsatta
begrepp har i alla fall jag lätt att välja. Att man ska
kunna förflytta sig i trafiken utan att riskera att behö-
va omkomma eller bli allvarligt skadad måste vara
överordnat.
Framkomlighet kan man snarare använda till ett
begrepp som handlar om tillgänglighet. Det är ju det
som är det väsentliga i trafiken, att vi når våra mål, att
vi kan förflytta oss till skolan eller till arbetet, att vi
kan nå den service vi behöver, få de behov tillgodo-
sedda som vi inte kan få i hemmen. Men det handlar
om samhällsplanering. Det handlar om att i stället för
att verksamheterna hela tiden flyttar ut och koncent-
reras skapa ett samhälle där människor kommer när-
mare de verksamheter som finns.
Det gäller också att man differentierar mellan tät-
ort och landsbygd. Sverige är ett glesbefolkat land
och man kan inte tillämpa samma recept över hela
landet. Det innebär också att planeringen måste se
annorlunda ut. Kollektivtrafik behövs, men den kan
nog inte användas i hela landet. Jag säger det i före-
byggande syfte.
Återigen, vi står bakom nollvisionen. Vi är bered-
da att anslå de pengar som behövs, men vi förutsätter
en mycket större effektivitet i trafiksäkerhetsarbetet.
Det utskottsbetänkande som vi allihop, frånsett mode-
raterna, har ställt oss bakom är ett stort steg i rätt
riktning. Vi hoppas att flera av de åtgärder vi påtalar
här kommer att efterföljas.
Anf. 114 MARGARETA NACHMANSON (M)
Fru talman! Karin Svensson Smith sade att mode-
raterna inte stod bakom betänkandet. Vi har avgett en
reservation. Vi står bakom allt annat. Men vi vill
framhålla vägarnas kvalitet och deras betydelse.
Jag tycker att det som är spännande, men som Ka-
rin Svensson Smith inte tar upp, är nyheten från Väg-
verket att man nu plötsligt kan rädda ett människoliv
för 50 miljoner när det tidigare kostade 1 miljard. För
mig är det en gåta hur man har planerat sina insatser
och resurser. Tänk så mycket pengar vi hade fått
över, t.ex. till poliser och nya bättre vägar, om man
hade tillämpat det här sättet att göra vägarna trafik-
säkrare tidigare. Hur kommer det sig att inte Karin
Svensson Smith tar upp den frågan i den här diskus-
sionen?
Anf. 115 INGER STRÖMBOM (Kd)
Fru talman! Jag har tagit upp den frågan vid tidi-
gare tillfällen. Det jag hävdar - och det gjorde jag
här, fast det kanske var lite för inlindat för att det
skulle framgå - är att Vägverket gärna överdimensio-
nerar så fort man ska vidta en fysisk åtgärd i trafiken.
När man fått pengar till fysiska trafiksäkerhetsåtgär-
der har en stor del gått åt till att avlägsna sidohinder.
Man har koncentrerat sig på motorvägsbyggen. Man
har breddat vägar. Man har rätat ut vägar. Och det har
gett väldigt liten effekt.
De fysiska åtgärder som ger stor effekt är att man
gör två-plus-ett-vägar med mittvajrar och rondeller. I
förhållande till hur många liv de räddar är de väldigt
mycket effektivare än de motorvägar och andra
breddningar som Vägverket satsade på tidigare.
Den förändringen hos Vägverket som Birgitta
Wistrand nämner är helt i linje med det som Vänster-
partiet förespråkar.
Anf. 116 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Jag har bara en enda kommentar till
det Karin Svensson Smith sade. Det gäller Vägver-
kets dubbla roll och att det handlar om att Vägverket
främst prioriterar framkomlighet.
Både regeringen och socialdemokraterna i trafi-
kutskottet har med kraft hävdat och även drivit ige-
nom en omprioritering av vägarna just till förmån för
en gradering efter de mest olycksdrabbade sträckorna.
Vägverket i sig har sin prioritering, men den politiska
styrningen har varit solklar i det här fallet.
Anf. 117 INGER STRÖMBOM (Kd)
Fru talman! Alldeles uppenbart har den politiska
styrningen inte varit tillräcklig för att minska antalet
döda. Det gäller att vi kraftigt understöder den omori-
entering som vi har talat om när det gäller Vägverket.
Det betänkande som vi i stort sett har enats kring är ju
ett steg i den riktningen. Men i praktiken tar det
ganska lång tid. Vägverket är statens näst största
arbetsgivare. Det gäller att vi inte förtröttas i våra
ansträngningar att nå de mål som vi enats om här i
riksdagen.
Anf. 118 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Det Karin Svensson Smith och hen-
nes parti har försvårat är ombyggnaden av de vägar vi
har velat bygga om i den takt som kravet har kommit
utifrån landet.
Men när vi nu kommer med den nya infrastruk-
turpropositionen och kan komma i gång med föränd-
ringarna, hoppas jag att vi ska kunna åtgärda det här.
Mycket handlar det ju om både förebyggande arbete
och attitydförändringar, men det handlar också om att
vi behöver bygga om vägarna.
Anf. 119 INGER STRÖMBOM (Kd)
Fru talman! Man kan inte åtgärda allt genom att
bygga om vägarna. Det är inte vägarna som kör på
människorna. Det krävs att beteendet på vägarna är
rätt. Därför efterlyser jag den delen av elva-
punktsprogrammet från 1999 som handlar om ett nytt
påföljdssystem vad gäller trafikbrott.
Jag efterlyser också mer resurser till övervakning
och att det framkommer i regeringens regleringsbrev
att detta blir en prioriterad uppgift för polisen. Så är
inte fallet i dag, tyvärr.
Anf. 120 ÅSA TORSTENSSON (C)
Fru talman! Trafikpolitik som all annan politik
handlar om att det är viktigt att vi har olika mening.
Politik är ju ett civiliserat konfliktsystem. Det bygger
på opposition och regering. Någon kritiserar och
någon annan gör med bästa vilja.
Med dagens betänkande var utskottets tanke att vi
skulle lägga fram med ett enigt betänkande för att
markera trafiksäkerhetens stora vikt. Vi lyckas ju
votera om tusentals saker på ett år. Men vissa saker är
vi helt eniga om över alla partigränser.
När det handlar om motstånd mot droger finns det
inget partiskiljande. Socialutskottets betänkanden om
droger är eniga. Jämställdhet mellan kvinnor och män
är inte heller något partiskiljande, även om vägen dit
kan se olika ut. Dödsstraffet är det rörande enighet
om. Ingen svensk parlamentariker förordar ens tyst
dödsstraff. Vi har ett mycket tydligt motstånd mot
aktiv dödshjälp. Det finns heller ingen som ifrågasät-
ter det.
När det kommer till trafiksäkerheten håller vi på
att bilda en kultur där trafikutskottet säger att vi har
ett område som är fredat från partihänsyn. Säkert har
vi 17 olika viljor och mer än det, men vi samlar oss
för att markera enighetens vikt och tyngd. Och det har
vi försökt att göra i det här betänkandet. Vi har lyck-
ats med det tidigare. Den här gången ville moderater-
na inte följa den linjen i en fråga, vilket jag beklagar.
Vi kristdemokrater anser att för att återupprätta
nollvisionen behövs åtgärder för att öka bilbältesan-
vändningen, öka cykelhjälmsanvändningen, få en
ökad polisnärvaro för hastighetsövervakning, få en
mer differentierad och flexibel hastighetsbevakning.
Vi vill befästa trafikmiljön som en vit zon när det
gäller alkohol. Vi vill få en mer förlåtande trafikmil-
jö. Vi vill se mer frivillig vidareutbildning i samband
med körkortsförnyelse. Dessutom vill vi öka opini-
onsarbetet för att få ändrade attityder till trafiksäker-
het.
Vi vill också öka möjligheterna att ta körkort på
skoltid under gymnasiet. Över huvud taget vill vi se
en bättre utbildning i skolan när det gäller trafiksä-
kerhet, ju tidigare desto bättre.
Fast vi inte har reserverat oss vill även vi natur-
ligtvis förbättra vägarnas standard, ge resurser till
vägunderhåll och nyinvesteringar som ökar trafiksä-
kerheten på olycksdrabbade sträckor. Därför har vi i
vårt budgetalternativ avsatt 8 ½ miljarder kronor mer
än regeringen under den närmaste treårsperioden.
Men som jag redan tidigare har sagt får vi tillfälle att
debattera detta tämligen ingående om en infrastruk-
turproposition läggs fram till hösten. Jag vill bara be
Karin Svensson Smith göra en tankeoperation. Om
sämre vägunderhåll innebär att trafiksäkerheten inte
försämras utan kanske t.o.m. förbättras, kanske vi inte
ska vara så noga med järnvägsspåren heller. Om vi
inte underhåller järnvägsspåren kanske säkerheten
blir ännu bättre för SJ.
Vi kristdemokrater ser dagens betänkande som en
framgång för våra - och säkert allas - trafiksäker-
hetspolitiska mål. Vi förutsätter i betänkandet att
regeringen inom kort inrättar en fristående vägtra-
fikinspektion, och vi har ett långt avsnitt om att öka
säkerheten för barn i trafiken. Att skydda våra barn
har naturligtvis högsta prioritet. Barnkonventionen
slår ju fast att varje barn har en inneboende rätt till
livet, och Sverige har som ratificerande konventions-
stat förbundit sig att till det yttersta av vår förmåga
säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Det
innebär att vi vill högprioritera säkerheten för såväl
födda som ofödda barn som utsätts för faror i trafi-
ken. Den som räddar ett barn till livet har räddat en
värld säger ett judiskt talesätt. Därför gläds vi åt det
avsnittet i betänkandet.
Ett annat avsnitt vi kristdemokrater är särskilt gla-
da för är framgången i samsynen när det gäller kam-
pen mot alkohol och droger i trafiken. Vi måste fasa
bort all alkohol från vägarna.
Alkohol och bilkörning är och förblir oförenliga.
Mellan 20 och 30 % av alla dödsolyckor i trafiken är
förknippade med alkohol och droger. Ca 150 männi-
skor dödas och mer än 2 500 skadas allvarligt på
grund av alkohol i trafiken, vilket kostar över 5 mil-
jarder kronor. Det mänskliga lidandet är omöjligt att
mäta. När man vet att det dagligen kör omkring fler
än 14 000 berusade bilförare inser man lätt att nu
måste kraftiga insatser göras.
Varje år återkallas ungefär 10 000 körkort på
grund av trafikonykterhetsbrott, ofta under minst tolv
månader. För många som är beroende av sin bil, t.ex.
i sitt arbete, är det ett hårt straff att mista körkortet.
Ett förlorat körkort kan faktiskt bidra till att ett alko-
holmissbruk förvärras om det leder till att den dömde
isoleras och mister sitt arbete. I många fall kör man
ändå bil utan körkort, tyvärr ofta berusad.
I och med debatten i dag och beslutet i morgon
fattar riksdagen ett viktigt beslut för att komma till
rätta med problemet. Ända sedan Mats Odells tid som
kommunikationsminister under åren 1991-1994 har
alkolåset varit färdigt att tas i bruk i kampen mot
rattonykterheten. Det finns ett enigt betänkande på
den punkten från trafikutskottet, och nu ska beslut
fattas om att den tidigare försöksverksamheten med
alkolås för personer som har dömts för rattfylleri ska
utökas till att gälla hela Sverige. Detta har vi kristde-
mokrater krävt under många år, och vi är mycket
glada att det nu finns en total uppslutning bakom vårt
förslag.
Alkolåset är en teknisk lösning som garanterar att
föraren inte kör med alkohol i kroppen. Det är kopp-
lat till bilens tändningssystem, och det kontrollerar
om det finns alkohol i förarens utandningsluft. Finns
det alkohol i utandningsluften går bilen helt enkelt
inte att starta. Under färden måste föraren med
slumpmässiga mellanrum blåsa igen. Om inte det sker
tänds varningsblinkers och signalhornet ljuder. Bilen
måste därefter till Bilprovningen för kontroll inom
fem dagar; om inte det sker kan inte bilen startas efter
dessa fem dagar. Alla försök att manipulera alkolåset
registreras i låsets dataminne.
Tekniken med alkolås har använts i USA och i
Kanada under ett tiotal år, där tiotusentals fordon har
utrustats med alkolås. Erfarenheterna är mycket goda,
liksom i de svenska försöken. Tiden är inne att i full
skala bruka alkolåset i kampen mot trafikdöden på
grund av alkohol.
Vi kristdemokrater har också gång på gång lyft
fram frågan om det elektroniska körkortet som ett
gott redskap mot rattonykterheten, eftersom vi vet att
60 % av dem som kör rattonyktra saknar körkort. Här
skriver utskottet att utskottet bedömer att systemet
med elektroniska körkort kan ge väsentliga bidrag till
trafiksäkerheten genom att hindra olovlig körning
t.ex. av personer som har fått sitt körkort återkallat på
grund av rattfylleri. Det arbete som bedrivs med
elektroniska körkort är därför viktigt och bör fortgå,
deklarerar utskottet.
Fru talman! Med detta betänkande tar vi ett vik-
tigt, om än isolerat, litet steg mot en säkrare trafik-
miljö. Det roliga är att i alla väsentliga frågor tar vi
steget i total enighet.
Anf. 121 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Det är viktigt att se trafiksäkerhets-
frågorna på de olika sätt som krävs. Det handlar om
bilarna, om trafikanterna och om vägarna. I våras lade
vi fram en "proposition" för att hjälpa Björn Rosen-
gren på vägen så att han skulle kunna komma fram
till vad han skulle satsa på. Det är synd att kd inte
ställde upp på vår reservation. Det är viktigt att vi inte
låter vägarna släpa efter. Vi behöver få bättre över-
vakning, vi behöver få trafikanter som kör nyktra och
som följer hastighetsbegränsningarna. Det kommer de
inte att göra så länge vi inte bryr oss om vägarna. Allt
hänger ihop. Det går inte att isolera en fråga. Så länge
vi tror att det bara är fråga om trafikanterna eller det
bara är fråga om vägarna går det inte. Det är det som
gör frågan så spännande. Det är synd att vi inte fick
med er på reservationen.
Anf. 122 ÅSA TORSTENSSON (C)
Fru talman! Att vi inte ställde upp på reservatio-
nen beror inte på att vi inte har pengar till vägunder-
hållet. 8 ½ miljarder mer än regeringen talar sitt eget
språk. Det beror inte på att vi inte delar synen att
standarden på vägarna är viktig. Det beror inte på att
vi inte häcklar Rosengren för att han ligger efter med
underhållet. Det beror inte på att vi inte delar den
socialdemokratiska regeringens syn på prioriteringar
när det gäller vägunderhållet. Det beror på att vi
överordnar enigheten i ett utskott, där utskottets le-
damöter har satt som mål att vara eniga. Vi tycker att
det är viktigare med varje människoliv som räddas
tack vare enigheten än att vi tar tillfälliga partipolitis-
ka poäng.
Anf. 123 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Jag förstod inte riktigt vad Tuve
Skånberg vill ha sagt med att vi vill minska under-
hållet av järnvägen. Jag förstår över huvud taget inte
detta.
Vi är självklart positiva till underhåll av vägarna.
Det behövs för en bra framkomlighet i glesbygden.
Men det leder inte till sparade liv. Det var det som var
poängen i det jag ville ha sagt. För att minska trafik-
döden krävs helt andra åtgärder.
Tuve Skånberg kom in på körkortsundervisningen
i gymnasieskolan. Vi i Vänsterpartiet har resonerat
om den frågan, och vi har ett kongressbeslut på att vi
är negativa till detta. Anledningen är att det är en
glädjande trend i dag att allt färre ungdomar i storstä-
derna tar körkort. De prioriterar att förflytta sig kol-
lektivt. De prioriterar andra mål i livet än att förflytta
sig själva i en bil. Skulle antalet körkort bland yngre
människor öka, kan man vara säker på att dödstalen
på vägarna kommer att öka. Det är anledningen till att
vi är kritiska till att införa körkortsundervisning på
gymnasiet.
Däremot är vi positiva till det vi har ställt oss
bakom i betänkandet, dvs. att ha undervisning om
trafiksäkerhet. Det är en helt annan sak än att pracka
på de ungdomar som i dag inte är intresserade av
körkortsundervisning denna undervisning via det
obligatoriska skolväsendet.
Anf. 124 ÅSA TORSTENSSON (C)
Fru talman! Nu hoppas jag att TT har slagit på
mikrofonen. Vänsterpartiet går till val och möter
ungdomsväljarna med att de inte ska ta körkort tidigt.
Det låter intressant. Vi andra tycker att det ska vara
en ännu bättre utbildning så tidigt som möjligt. Vi har
olika sätt att profilera oss på.
När det gäller järnvägsspår och vägar är parallel-
len inte alldeles svår att förstå. Det fanns en gång i
tiden smalspåriga järnvägar. Det fanns skarvar i järn-
vägarna, och vagnarna slängde hit och dit. I dag finns
spår utan skarvar med doserade kurvor. Det går som
"på räls" att ta sig fram på järnvägen.
Karin Svenssons Smiths modell för att öka säker-
heten på vägarna är att det inte är så angeläget med
underhåll. Då kanske det går att komma åt de olyckor
som trots allt sker på järnvägarna genom att återinföra
skarvarna och smalspåren. Ska jag tolka henne så?
Anf. 125 PER LAGER (Mp)
Fru talman! Det är under min värdighet att kom-
mentera det sista.
När det däremot gäller vägunderhållet vill jag på-
tala att regeringen i samarbete med oss och Miljöpar-
tiet ökade budgeten för det regionala vägnätet och
underhåll av detsamma, för tjälsäkring och bärighet,
med 1,3 miljarder. Det vill vi satsa på.
Det enda jag vill ha sagt - och jag upprepar det
för tredje gången och hoppas att Tuve Skånberg för-
står det nu - är att ett bättre underhåll inte leder till
färre trafikdöda. Vi ska ha det av helt andra skäl, och
inte för att minska dödligheten i trafiken.
Anf. 126 KENNETH KVIST (V)
Fru talman! Vi är inte överens om att trafiksys-
temet kan gå att förbättra genom ett ökat vägunder-
håll. Det är helt uppenbart. Men Karin Svensson får
själv stå för bevisföringen på den punkten.
Vi andra - och främst jag eftersom jag står i talar-
stolen - vill göra oss till tolk för åsikten att ju mer vi
optimerar trafiksystemet, så att det är förlåtande,
tänkande och trafiksäkert både passivt och aktivt,
desto bättre blir det. I trafiksystemet är det viktigt
med vägunderhåll. Jag trodde att det var självklart.
Anf. 127 PER LAGER (Mp)
Fru talman! Jag har tyvärr inget koncept eftersom
jag kommer in i den här debatten för Folkpartiet libe-
ralerna ganska sent.
Det känns lite grann som om vi är inne på en re-
petitionsrunda. Det var några månader sedan vi hade
en extra debatt om dessa frågor. Men frågorna är så
aktuella och så viktiga att vi nog borde ha den här
debatten en gång i veckan. Som det i dag ser ut runt-
om i landet tror jag att det är viktigt att trafiksäker-
hetsfrågorna kommer till tals.
När vi som bor i mina trakter slog upp Värm-
landstidningen den här veckan kunde vi läsa om två
döda i Kil och om två döda efter vägen mellan Arvika
och Kil för någon vecka sedan. Så här kan vi räkna
varje dag. Varannan dag är det tre människoliv som
går åt. Går man in i tidningsrummet i Riksdagshuset
och börjar på A med Arvika Nyheter och slutar med
Östersundsposten kan man se hur många liv som
ligger i hyllan just nu. Det är inte riktigt bra. Det
måste vi göra något åt.
Jag skrev ned några ord: Vad beror det på? Jag
tror, trots att utskottet visar så stor enighet, att det
beror på handlingsoförmåga, på genomförandekraft.
Någon måste på något sätt ha missat möjligheten att
använda de medel vi har på rätt sätt. Det handlar
naturligtvis om mer pengar - handlingskraftspengar.
Sedan tror jag också att samverkanspartierna är ett
problem i trafiksäkerhetsfrågorna.
Många gånger har vi i Folkpartiet liberalerna på-
pekat problemet med ordet nollvision. Det är en
vacker vision. Men det händer inte så mycket när det
fortfarande är mellan 500 och 600 liv som går varje
år. Här måste någonting göras.
Vi kommer först och främst osökt in på vägarnas
kvalitet. I de trakter där jag anser att jag har mina
väljare, i Glesbygdssverige, i Värmland, Dalsland,
Dalarna, Jämtland och Härjedalen, är vägbeståndet av
en kvalitet som är mycket undermålig och jag höll på
att våga ta ordet livsfarlig i min mun.
Jag vet att under de veckor som har gått har last-
bilar stått stilla. De kan inte köra sitt virke till sågver-
ken i Nössemark, Årjäng, Edane och Köla på grund
av vägarnas kvalitet. Men det är inte bara vägarnas
kvalitet. Lastbilsförarna säger: Vi måste avvakta
också före det att tjälsäkringsstoppet kommer efter-
som vägkvaliteten är så dålig. Vi möter ju skolbussen
och människor som ska till sina arbeten med våra
stora bilar. Vi måste ta hänsyn till trafiksäkerheten.
Det är ytterligare ett problem för företagsamheten i
glesbygd med det vägsystem vi i dag har. Detta kan
inte fortsätta.
Vi har i dag återigen hört tveksamheter när det
gäller infrastrukturpropositionen. Den kanske inte
kommer. Det får inte ske. Denna höst måste in-
frastrukturpropositionen komma med pengar som har
utlovats. Vi har hört uttalanden om 350 miljarder på
tio år. Vi kan väl inte tro annat än att detta är sanning
och att dessa satsningar kommer.
Cirka en tredjedel av alla offer i trafiken dör på
grund av alkohol och andra droger. Här måste tas
krafttag. Vi hade en debatt med justitieministern en
dag om sådana här frågor. Det hörde vi. Jag tror på att
kontrollera trafiken med poliser och andra möjlighe-
ter. Jag tror inte minst på flygande transportkontroller
runtomkring i landet. Det är någonting som måste
skärpas ordentligt.
Det är de tresiffriga vägarna som vi som åker i
Glesbygdssverige och som har vårt politikerarbete
först och främst där talar om. En tredjedel av alla
olyckor sker på de tresiffriga vägarna. Det är själv-
klart att det är relaterat till vägarnas kvalitet.
Vänsterpartiet tog tidigare här upp frågan om kör-
kort och om när ungdomar ska ta körkort. Det kan
inte vara möjligt att man kan gå ut med ett nytt påbud
om att det är bättre ju senare ungdomar tar körkort.
Vi vill hävda att tvärtom är bäst. Ju tidigare vi lär
våra ungdomar vad det innebär att handskas med bilar
och transporter på vägar, desto bättre. Körkortsut-
bildning kan hållas redan i skolan så att man får lära
sig ordentligt i teorin vad körkortsutbildning är. Jag
tror att det är en stor fördel om man kan övningsköra
redan från 16 års ålder under förutsättning att detta
sker under god kontroll.
Så till forskningspengar. Vid ett flertal tillfällen
har vi uppvaktats här i riksdagen av bilindustrin som
säger att det är viktigt att vi samverkar. Vi hoppas
verkligen att det sker en samverkan mellan statliga
medel och företagens och biltillverkarnas medel för
att konstruera bilar med en sådan säkerhet att vi när-
mar oss nollvisionen.
Järnvägar i all ära. Jag tror att järnvägar endast är
ett alternativ där det är tätbebyggda stråk och man
kan förflytta stora mängder människor mellan dessa
stråk. Vi som bor i stråk där vi inte har sett ett lok på
25 år har ingen förståelse. Vi tror inte att det finns
någon möjlighet att dra nya vägar i de områden runt-
omkring i Sverige där det i dag inte finns.
Vi måste nu från alla partier erkänna bilen som
det färdmedel som är det absolut bästa. Men vi måste
också se till att vi får den säkerhet som behövs för att
vi ska närma oss nollvisionen, det mål vi har satt och
som trafikutskottet så enigt har kommit överens om.
Vägen fram är inte framkomlig just nu på grund
av brist på handlingskraft och pengar och på grund av
de samverkande partierna.
I en motion har folkpartisten Johan Pehrson tagit
upp möjligheten med intelligenta vägar. Jag tror att
det finns en möjlighet att jobba vidare med det. Vi
från Folkpartiet hoppas att man tar ytterligare tag i
det nu, när det ligger bredband utefter vägnätet runt-
omkring i hela landet. Det finns möjligheter att med
indikatorer och liknande i både bilar och nät som
ligger utefter vägarna skapa intelligenta vägar för att
förhindra olyckor av svårare typ. Det kan undvikas
genom att använda den nya tekniken.
Folkpartiet liberalerna vill också i trafikutskottets
anda säga att det är bra med enighet i de här frågorna.
Det är ännu bättre om vi kan få större handlingskraft
och mer pengar till infrastruktur och trafiksäkerhet
och om den som handhar regeringens pengar söker
samverkan med de partier som har samma uppfatt-
ning som regeringen och är beredda att satsa pengar
på trafiksäkerheten.
Anf. 128 KENNETH KVIST (V)
Herr talman! Runar Patriksson säger att han inte
har haft tid att sätta sig in i detta. Jag vill därför re-
kommendera Runar Patriksson att läsa vårt utmärkta
betänkande. Där finns svar på en del av Runar Pat-
rikssons påståenden.
Det är inga upprepningar av tidigare betänkande.
Det handlar om att vi flyttar fram positionerna.
Av min presentation av betänkandet framgick att
vi gör två tillkännagivanden. Dels ett barnavsnitt som
är alldeles nytt och inte har funnits med i trafiksäker-
hetsdiskussionen i våra betänkanden, dels ett initiativ
vad gäller mobiltelefonerande. Det är inte heller någ-
ra upprepningar.
Om Runar Patriksson läser betänkandet kommer
han att upptäcka det.
Utskottet har inte sagt att det först och främst
handlar om vägstandarden. Det står inte heller i be-
tänkandet. Det handlar om många samlade åtgärder.
Det har också utskottet väl beskrivit.
Om Runar Patriksson hade varit här för en timme
sedan och dessutom lyssnat på mig hade han hört att
näringsministern vid frågestunden och jag i mitt anfö-
rande sade att infrastrukturpropositionen kommer i
höst.
Anf. 129 PER LAGER (Mp)
Herr talman! Det var intressant att höra det inläg-
get.
Jag har före mitt inlägg mycket noga läst betän-
kandet. Jag har strukit under med gult det som är
viktigt; även från vår egen motion. Jag försöker bara
säga att jag kommer från verkligheten.
Jag ser verkligheten ute i landet. Jag hoppas att
det blir en annan framtid för skolbussar, virkestrans-
portörer m.m. Det är något helt annat än mobiltelefo-
ner som jag tog upp i mitt inlägg.
Att vägkvaliteten inte togs upp kan jag inte tro.
Jag har lyssnat hela tiden. Moderaterna har ju också
en reservation.
I alla budgetar från de borgerliga partierna finns
det betydligt fler miljarder till vägstandardhöjningar
än i den socialdemokratiska budgeten. Det betyder att
det finns partier som tycker att också vägkvaliteten är
viktig för trafiksäkerheten.
Anf. 130 HELENA BARGHOLTZ (Fp)
Herr talman! Jag trodde att alla ledamöter i kam-
maren var valda på samma demokratiska sätt, och att
vi alla lever vanliga liv och vet vad folk tycker. Jag
tycker att det är mycket magstarkt av Runar Patriks-
son att påstå att vi lever i olika världar och att han
skulle ha mer kunskap om verkligheten än trafikut-
skottet.
Om nu Folkpartiet tycker som Moderaterna när
det gäller motionen, varför har då inte Runar Patriks-
son yrkat bifall till Moderaternas motion?
Det handlar ju om att vi i betänkandet gemensamt
flyttar fram positionerna. Det är ingen upprepning.
Runar Patriksson måste ha läst betänkandet dåligt.
Anf. 131 GÖRAN MAGNUSSON (S)
Herr talman! Jag har läst det bra.
Den verklighet vi lever i kan ju se lite olika ut. In-
ger Segelströms och min verklighet kan ju vara lite
olika under veckor då vi inte finns i Stockholm. Vi
representerar kanske lite olika verkligheter.
Det är ingen tvekan om att även Inger Segelström
har kunskap om glesbygdens problem. Men jag ser
dem dagligen och lever med dem. Jag ville väcka
dem här.
När det gäller enigheten har ju även Folkpartiet
tyckt att det är viktigt att vi försöker vara så eniga
som möjligt. Vi har kanske inte lika mycket pengar
som Moderaterna så att vi kan ställa oss bakom hela
den summa som Moderaterna vill lägga på vägsats-
ningar. Vi har ändå ett par miljarder mer, och det
skulle betyda otroligt mycket för trafiksäkerheten.
Det är vi övertygade om.
Anf. 132 HELENA BARGHOLTZ (Fp)
Herr talman! Detta är en något märklig debatt om
trafiksäkerheten. Vi är väldigt eniga i trafikutskottet -
sånär som på en lätt populistisk reservation från Mo-
deraterna som Tuve Skånberg förtjänstfullt har kom-
menterat.
Vi är eniga i trafikutskottet om att det är ett viktigt
område och att vi måste prioritera de här frågorna.
Regeringen säger t.o.m. att vi i Sverige är bäst i värl-
den på trafiksäkerhet. Vi ligger säkert i elitklassen,
men att vi är bäst är inte helt säkert.
Samtidigt går märkligt nog utvecklingen bakläng-
es på viktiga punkter när det gäller trafiksäkerheten.
Vi misslyckas med att leva upp till den nollvision vi
antagit här i kammaren. Antalet döda och skadade på
våra vägar ökar igen sedan ett par år tillbaka. Folk
fortsätter att köra för fort, att köra onyktra och att
köra utan bälte. Cykelhjälmsanvändandet kan verka
vara en liten fråga, men vi har strävat efter att öka
användandet av cykelhjälm. Folk använder dock
cykelhjälm i allt mindre utsträckning.
Vi har ett resultat med ungefär 600 döda och
mellan 50 000 och 60 000 skadade, beroende på hur
man räknar, på våra vägar under det senaste året.
Jag skulle vilja lägga till en aspekt som har med
folkhälsan att göra. Vår trafik fortsätter att bidra till
en försämrad livsmiljö. En god och hälsosam
livsmiljö för alla är ju ett av de transportpolitiska
målen. Det misslyckas vi också med att leva upp till.
Varje år får vi en försämrad livsmiljö. Lika många
människor dör faktiskt av försämrad livsmiljö.
Vi från Centerpartiet tycker att det är viktigt att
inte bara tala om fysiska åtgärder och akut trafiksä-
kerhet. Vi bör också öka insatserna för ett mer miljö-
riktigt transportsystem, introducera miljöriktiga
bränslen, förbättra fordonens energieffektivitet och se
till att man kan köra bränslesnålt.
Vi vill också, som flera talare har understrukit,
förbättra vägstandarden så att människor kan ta sig
fram utan att skaka sönder på undermåliga vägar,
främst i våra skogslän. Vi tycker kanske inte att det
riktigt är läge att, som Moderaterna, reservera oss i
det här sammanhanget och t.o.m. hävda att vägstan-
darden skulle vara en av de största orsakerna till en
dålig trafiksäkerhet. Det kan vi inte skriva under på,
även om vi också vill avsätta mer pengar till det här
området.
I betänkandet diskuteras ett antal områden och åt-
gärder som har kommenterats från olika håll. Det
finns två tillkännagivanden som vi också är eniga om
och som det inte finns anledning att kommentera
ytterligare.
Vi har också 11-punktsprogrammet från 1999 som
regeringen presenterade. Det finns god uppslutning
kring det, och vi är angelägna att se det förverkligat.
Låt mig ändå på den korta tid jag har till förfogande
säga något om några viktiga punkter.
För oss i Centerpartiet är det uppenbart att vi
måste leva upp till några centrala åtgärder för att
förbättra trafiksäkerheten och försöka nå ifatt nollvi-
sionen.
För det första: Acceptans och respekt för gällande
hastighetsbegränsningar. Vi tror att vi kan åstad-
komma mycket om vi kan få människor att följa has-
tighetsbegränsningarna. I det sammanhanget vill jag
fråga Moderaterna: Varför så stor tveksamhet till fler
kameror längs våra vägar när det har visat sig vara ett
så effektivt medel att få människor att följa hastig-
hetsbegränsningarna?
För det andra: Nykterheten i trafiken. Den har jag
redan kommenterat. Vi måste förbättra åtgärderna för
att få människor att leva upp till det. Alkolås, som
tidigare har kommenterats, är något som vi från Cen-
terpartiet bejakar.
För det tredje: Bilbältesanvändningen. Även om
80 eller 90 % använder bilbältet är det de som inte
gör det som drabbas så hårt i olyckor på vägarna.
För det fjärde: Det ska sitta bra däck på de fordon
som används. Om vi kan få människor att se till det
kommer vi en bra bit på väg mot nollvisionen.
Tack, herr talman!
Anf. 133 KENNETH KVIST (V)
Herr talman! Vi har talat en del om forskning i
dag. Jag hävdar fortfarande att fysiska åtgärder har
stor effekt när det gäller trafikolyckor, särskilt grava
trafikolyckor.
De djupstudier som görs av Vägverket när det
gäller dödsolyckor visar att 95-98 % beror på kvali-
teten på vägen eller något som har med vägbanan att
göra. Det är orsaken till dödsolyckan.
Detta var punkt 1. Punkt 2 var en fråga om vad vi
har emot kameror. Vi tycker att kameror kan vara bra
tillfälligt, men vi tror inte på att ständigt ha kameror
uppe.
Anf. 134 HELENA BARGHOLTZ (Fp)
Herr talman! Jag noterar att moderaterna i sin
motion skriver: "Den allt sämre vägstandarden är
enligt vår uppfattning den största trafiksäkerhetsris-
ken." Jag skulle gärna vilja syna Birgitta Wistrands
dokumentation på den punkten och få veta vilka ve-
tenskapliga rapporter hon stöder sig på. Det är fak-
tiskt så att nykterheten, hastighetsgränserna och bäl-
tesanvändningen spelar avsevärt större roller.
Därmed är inte sagt att vi inte har den uppfatt-
ningen att det är absolut nödvändigt att satsa på en
bättre vägstandard. Självklart ska man göra det, men
vi tycker att det är populistiskt i överkant när Mode-
raterna som enda parti väljer att sära ut sig i ett i öv-
rigt enhälligt betänkande.
När det gäller kamerorna är jag lite konfunderad
över att ni vill använda dem tillfälligt men inte per-
manent. Varför det? Trafiksäkerheten kommer att
vara ett viktigt område under lång tid framåt, och de
erfarenheter som vi har fått från olika håll i landet
visar att kamerorna är accepterade av människorna. I
min hembygd Hälsingland har vi använt sådana i tre,
fyra år mellan Iggesund och Hudiksvall utan en enda
dödsolycka på denna vägsträcka, som tidigare kalla-
des Dödens väg. Det är inget tvivel om att kamerorna
har en mycket bra effekt och möts av god acceptans
av människor i allmänhet. Varför då denna tveksam-
het från moderaterna?
Anf. 135 KENNETH KVIST (V)
Herr talman! Om Sven Bergström inte tycker att
Vägverkets djupstudier är fakta nog, vet jag inte vil-
ket material jag ska använda. Kan det visa att det är
på det här sättet, tror jag att det är riktigt. Jag har
tidigare sagt, och det tycker jag är viktigt att fram-
hålla när vi diskuterar de här frågorna, att det inte
bara handlar om vägarnas standard, utan också om
trafikanten och om fordonet.
Med en berusad bilist som kör i en dålig bil på en
dålig väg är riskerna stora. Om man kör onykter på en
dålig väg är riskerna också stora, även om bilen är
bra. Man måste ha bra parametrar på alla de här tre
punkterna för att undvika en olycka, men om två av
dem är dåliga och dessutom vägen är dålig, har man
inte en chans. Det är det här som vi försöker bygga
bort.
Anf. 136 HELENA BARGHOLTZ (Fp)
Herr talman! Också jag har tagit del av Vägver-
kets rapporter på olika områden, t.o.m. av djupstudi-
erna, men jag har ingenstans läst att vägstandarden
skulle vara den största trafiksäkerhetsrisken i vårt
land. Birgitta Wistrand och jag kan utanför kammaren
gå igenom de djupstudierna, och det skulle vara in-
tressant att se om hon kan peka ut att det där står
något sådant. Jag tvivlar på det.
Berusade bilister ska naturligtvis motverkas på
alla möjliga sätt. Jag hoppas och tror att vi är eniga
om det. Man ska, som vi föreslår i betänkandet, gå
vidare bl.a. med en utvecklad användning av alkolås.
Jag är dock lite förvånad över att moderaterna i ett
betänkande där vi eftersträvar enighet och tyngd från
trafikutskottets sida uttalar tveksamhet på några cent-
rala punkter. Även om ni inte har någon reservation
t.ex. när det gäller kamerorna, uttalar ni ändå i debat-
ten tveksamhet på det området. I fråga om vägstan-
darden har ni avgivit en särskild reservation.
Det är dock upp till er att göra de bedömningarna.
Från Centerns sida tycker vi att det är angeläget och
bra att vi kan vara eniga i en så här viktig fråga, och
dagens betänkande med de två tillkännagivanden som
vi gör är en tydlig signal till regering och berörda
myndigheter att ytterligare skärpa arbetet för ett mera
trafiksäkert samhälle.
Anf. 137 INGVAR SVENSSON (Kd)
Herr talman! I det här betänkandet behandlar vi
ett antal frågor kring Svensk Bilprovning, fordons-
kontrollen och trafiksäkerheten. Jag ska koncentrera
mitt inlägg på några frågor. Låt mig börja med en-
samrätten för Svensk Bilprovning att utföra kontroll-
besiktningar.
Jag tycker att det är synd, även om jag förstår att
Riksdagens revisorer enbart hade som utgångspunkt
att utgå från riksdagens beslut 1996 att ensamrätten
ska kvarstå och inte drog några ytterligare slutsatser
om vad en konkurrensutsättning skulle kunna innebä-
ra.
Det är intressant att göra en liten reflexion om hur
marknaden på flera andra områden fungerar och hur
vänsterblocket sakta men säkert på område efter om-
råde till sist kommer till viss insikt om att konkur-
rensutsättning är den väg som gagnar verksamheten
och skattekollektivet bäst.
Ett rykande färskt exempel är vänsterblockets av-
styrkande den 6 april i näringsutskottet av de borger-
liga partiernas förslag att regeringen ska ha möjlighet
att minska sitt ägande i Telia. Då fick de borgerliga
reservera sig till förmån för det förslaget. I dag har
näringsutskottet justerat ett utskottsinitiativ där för-
slaget är just det som Socialdemokraterna, Miljöpar-
tiet och Vänsterpartiet så sent som för drygt en månad
sedan röstade emot. Ideologin varade inte längre än
så. Verkligheten kom rusande, genant och snabbt,
mot vänsterblocket, som nu totalt ändrat uppfattning
och röstar med de borgerliga. Förvisso klamrar sig
Vänsterpartiet kvar vid sin åsikt - det är kanske inte
så förvånande - men jag vill i alla fall passa på att till
de övriga säga: Tack för den insikten!
Det är väl förvisso att hoppas alltför mycket att
verkligheten skulle ha kommit i kapp Socialdemo-
kraterna och stödpartierna här i kammaren i frågan
om konkurrensutsättning av bilprovningen. Det vore
bra för Svensk Bilprovning, bra för fordonsägarna,
bra för Sveriges skattebetalare och, sist men inte
minst, bra för den svenska miljön. Insikten kommer
väl så småningom även i den här frågan, får vi hop-
pas. Det finns annars en möjlighet att ändra sig redan
i dag, om majoriteten vill stödja vår reservation nr 1
vid detta betänkande.
Det är intressant att läsa i revisorernas förslag att
remissinstanser som Statskontoret, Konkurrensverket,
Motorbranschens Riksförbund, Trafikförsäkringsfö-
reningen, Motorförarnas Helnykterhetsförbund,
Svenska Taxiförbundet, Kungl. Automobil Klubben,
Svenska åkeriförbundet och Svenska Bussbranschens
Riksförbund anser att Svensk Bilprovnings kärnverk-
samhet bör konkurrensutsättas och monopolet därmed
upphöra. Det kanske är tid för vänsterblocket att
förhöra sig om vilka som egentligen delar dess åsikt
om konserverande av monopolet.
Kreativiteten hos majoriteten sträcker sig inte
långt i detta betänkande, men man har ändå fått upp
ögonen så pass att man inser problemet med Svensk
Bilprovnings monopol och föreslår ett tillkännagi-
vande till regeringen att underlag för kostnadsfördel-
ning, prissättning och ägarstyrning bör förbättras och
utvecklas.
Herr talman! Jag tillåter mig önska att ögonen ha-
de öppnats lite mer, så att klarsynen hade blivit total.
Då hade inte krystade tillkännagivanden om detaljer
varit nödvändiga, utan då skulle affärsmässig konkur-
rens kunna råda på en marknad där staten avvecklar
sina andelar i samägda bolag.
I dag är det ju så att när man ska förbereda sitt
fordon för besiktning, lämnas bilen ofta in på en mär-
kesverkstad. Där görs reparationer av fel på bilen.
Man går igenom alla punkter och gör kontroller och
tester på bilen, samma tester som sedan kommer att
genomföras av Svensk Bilprovning. Kan någon soci-
aldemokrat - jag tänker närmast på Örnfjäder - här i
kammaren redogöra för logiken i att man först får
bilen kontrollerad på en verkstad och sedan får göra
ytterligare en resa till Svensk Bilprovning för att göra
samma kontroll? Detta sker givetvis till fördubblade
kostnader både för arbetstidsbortfall och för resor.
Vad är anledningen till att vi inte kan ha ett sys-
tem med ackrediterade verkstäder som kan konkurre-
ra med Svensk Bilprovning och utföra fordonskon-
troller, givetvis under noggrann kontroll genom ex-
empelvis SWEDAC?
Att jag inte behöver rikta någon direkt fråga till
Vänsterpartiet är rätt uppenbart. Vänsterpartisterna är
emot konkurrensutsättning och vill ha politisk styr-
ning av det mesta. Att deras ställningstagande har
negativa samhällskonsekvenser bryr de sig inte om.
Att ta tid till debatt med dem i den här frågan känns
inte direkt framåtsyftande. Vi vet, och svenska folket
vet, att de vill konservera statliga strukturer oavsett
konsekvenser för den enskilde.
Däremot skulle det vara intressant att få höra
Miljöpartiets argumentering i frågan och varför mil-
jöpartisterna vill ha kvar bilprovningsmonopolet. Det
är trevligt att se Mikael Johansson här i kammaren.
Jag hoppas att han ställer sig på talarlistan så att jag
har möjlighet att få ett svar. Jag vill påminna Mikael
Johansson om att Konkurrensverket i ett tidigare
yttrande framhöll att konkurrensutsättning av Svensk
Bilprovning skulle öka tillgängligheten i glesbygd
och att detta då givetvis skulle gagna miljön.
Om nu ni i Miljöpartiet inte kan se vikten av att
det är bra för människor i glesbygd att slippa ta ledigt
en hel dag från jobbet för att åka långt till bilprovning
med stora kostnader till följd av förlorad arbetsin-
komst och kostnader för dyra resor borde ni väl ändå
se en fördel för miljön om de får kortare sträcka att
åka för att besiktiga en bil. Då krävs det att vi god-
känner ackreditering och konkurrens. Jag ser fram
emot Miljöpartiets motivering här i kammaren nu i
dag.
Att Centerpartiet inte står bakom vår reservation
nr 1 kan jag inte se på något annat sätt än som ett
misstag i Centerns politiska arbete. I förra årets be-
tänkande stod Centerpartiet med oss övriga borgerliga
partier i den reservation vi då hade. Skulle det där-
emot inte vara så som jag tror, att det är ett misstag,
utan att Centerpartiet står för en annan och ny politik
i frågan om Svensk Bilprovning och konkurrensut-
sättning önskar jag att få en redogörelse för det här i
kammaren.
Herr talman! I vår reservation nr 2 tar vi upp en
del frågor om flygande inspektioner. Det är glädjande
att kunna konstatera att resonemanget i betänkandet
om att antalet flygande inspektioner har minskat kan
bero på att regeringen har gett för små resurser till
polisen. Det är värt att notera. Majoriteten anser att
det kan bero på för små resurser till polisen. Det är ett
faktum, och det håller vi moderater givetvis med om.
Det är sällan vi får se en sådan klarhet i betänkanden
om att polisen har små resurser.
Det är också positivt att utskottet ger regeringen
till känna att det kan vara befogat med en utglesning
av den periodiska fordonskontrollen. Moderata sam-
lingspartiet har ändå med i texten i reservation nr 2 att
VTI:s studie talar just för detta att utglesning av for-
donskontrollen ska övervägas. Vi har med det på
grund av att vi alltför många gånger i trafikutskottet
har fått erfara att vi ger regeringen till känna en upp-
fattning men att det därefter stannar med det och att
ingenting händer. Nu kommer vi att lägga även detta
tillkännagivande i högen, och vi kommer givetvis att
bevaka och se om det kommer att hända något i den
här frågan.
När det gäller de kvantitativa målen om antalet
kontroller är det bara att beklaga att inte utskottet går
på moderaternas linje att det borde ställas kvalitativa
mål och inte kvantitativa.
Herr talman! Vi har två reservationer i betänkande
TU14. Moderaterna står givetvis bakom dessa, men
för tids vinning yrkar vi bifall endast till reservation
nr 1.
Anf. 138 KENNETH KVIST (V)
Herr talman! Riksdagens revisorer har granskat
AB Svensk Bilprovnings effektivitet, ägarstyrning
samt hur bolaget avgränsar sin konkurrensutsatta
verksamhet från den verksamhet som bolaget driver
med ensamrätt. Även systemet med s.k. flygande
inspektioner har granskats.
Revisorerna konstaterar i förslaget att bolaget bör
arbeta mer med effektivitet och produktivitet. Där-
emot har man valt att inte ta upp frågan om konkur-
rensutsättning av kärnverksamheten hos bolaget då
revisorerna anser att detta ligger utanför granskningen
även om flera remissinstanser anser att denna fråga
måste lyftas. Vi hörde här Jan-Evert Rådhströms
uppräkning, så jag tar inte samma lista en gång till.
Men det var många remissinstanser som ansåg att
detta borde lyftas. Folkpartiet liberalerna anser också
att AB Svensk Bilprovnings monopol måste avveck-
las snarast möjligt.
Diskussionen om Svensk Bilprovnings framtida
ställning har förts i snart sju år. Den borgerliga rege-
ringen lade våren 1994 fram ett förslag om en avmo-
nopolisering av bilprovningen från den 1 januari 1995
i propositionen 1993/94:167. Riksdagen biföll sedan
detta förslag. Efter regeringsskiftet hösten 1994 lade
den socialdemokratiska regeringen fram propositio-
nen 1994/95:69 som accepterade tanken på en avmo-
nopolisering av Svensk Bilprovning men sköt på
ikraftträdandet till den 1 juli 1995. Sedan dess har
ingenting skett mer än att monopolet har bestått. Det
är nu hög tid att bryta detta monopol.
Herr talman! Folkpartiet liberalerna är tveksamt
till statlig verksamhet bedriven i bolagsform. Det
staten äger ska styras demokratiskt och med full öp-
penhet och insyn för medborgarna. Det finns dess-
utom mycket som staten över huvud taget inte ska
ägna sig åt och som i dag sker i statliga bolag. Endast
verksamhet som kan räknas till den absoluta kärn-
verksamheten eller som är motiverad av t.ex. social-
politiska skäl bör drivas i statliga bolag.
AB Svensk Bilprovning är ett av de bolag som vi
anser bör avvecklas snarast, inte minst mot bakgrund
av att bolaget är ute och konkurrerar på marknader
utanför Sverige samtidigt som de svenska for-
donsägarna inte får en fullgod service på monopol-
marknaden. Varje år nås vi av larmrapporter om att
privatbilister inte hinner få sin bil besiktigad till se-
mesterresan. Yrkesförare som blir tvingade att ställa
sina fordon för att de inte kan få en besiktningstid
lider svåra ekonomiska avbräck som följd. Så här kan
det inte fortsätta.
Riksdagen bör uppdra åt regeringen att snarast
komma med förslag om en konkurrensutsättning av
AB Svensk Bilprovnings kärnverksamhet. En avmo-
nopolisering av den periodiska fordonskontrollen
kommer att innebära att fordonsägaren, dvs. kunden,
får större valfrihet att välja det besiktningsställe som
passar honom bäst. Dessutom kommer konkurrensut-
sättningen sannolikt att innebära att avgifterna för
besiktningen kommer att sjunka till gagn för konsu-
menten. Det är dock viktigt att betona att kvaliteten
på besiktningen inte får bli sämre. Det blir den säkert
inte med en konkurrensutsättning. Konkurrens ger
oftast höjd kvalitet.
Herr talman! Slutligen vill jag ta upp något om
den flygande inspektionen. Den är ett viktigt kom-
plement till de periodiska fordonskontrollerna. För
trafiksäkerheten är det viktigt att dessa inspektioner
av fordonens tekniska skick och kontroller av förar-
nas körtider når upp till planerad nivå. En for-
donsägare ska känna att han måste hålla bilen i ett
trafiksäkert skick även mellan besiktningarna.
Riksdagen har satt upp ett mål om att 120 000
flygande inspektioner ska genomföras årligen. I revi-
sorernas rapporter visar det sig att detta mål inte har
kunnat uppnås något år, utan att nivån ligger någon-
stans vid 90 000 inspektioner per år. Ett skäl till detta
är att regeringen genom regleringsbrev m.m. inte
tydligt uttalat att riksdagens mål måste uppnås. Sig-
naler har dessutom kommit om att antalet inspektio-
ner håller på att sjunka ännu mer. Riksdagen bör
därför uttala att målen vad gäller de flygande inspek-
tionerna måste hållas.
Med detta avslutar jag mitt inlägg i debatten och
yrkar också bifall till reservationerna nr 1 och 3.
Anf. 139 INGVAR SVENSSON (Kd)
Herr talman! I detta ärende ska vi i dag diskutera
Riksdagens revisorers förslag angående Bilprovning-
en, fordonskontrollen och trafiksäkerheten samt de
motioner som väckts med anledning av förslaget eller
under den allmänna motionstiden.
Utgångspunkten för revisorernas överväganden
och förslag har varit att riksdagens beslut år 1996 om
fortsatt ensamrätt för Bilprovningen ligger fast. Vi
socialdemokrater och majoriteten i utskottet anser att
Bilprovningen ska ha fortsatt ensamrätt att utföra
periodisk kontrollbesiktning av motorfordon och
släpvagnar till sådana fordon. Därför avstyrks mo-
tionsyrkandena om avveckling av det s.k. bilprov-
ningsmonopolet.
Vad gäller Bilprovningens verksamhet och effek-
tivitet föreslår vi att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om att
tyngdpunkten i Bilprovningens effektivitetsmätningar
bör ligga på jämförelser mellan stationer och att
SWEDAC:s tillsynsansvar för Bilprovningens verk-
samhet bör ses över.
Detta innebär att revisorernas förslag i motsva-
rande del tillstyrks.
Vidare föreslår utskottet ett tillkännagivande till
regeringen med anledning av revisorernas förslag om
avgränsningen av Bilprovningens konkurrensutsatta
verksamhet. Innebörden är att Bilprovningens under-
lag för kostnadsfördelning och prissättning bör för-
bättras.
Utskottet har ingen erinran mot revisorernas för-
slag om att ägarstyrningen i bolaget bör utvecklas.
Också i denna fråga föreslås ett tillkännagivande
till regeringen. Utskottet delar revisorernas uppfatt-
ning att flera problem är förknippade med polisens
s.k. flygande inspektioner. Mot den bakgrunden till-
styrker utskottet revisorernas förslag om dels en ana-
lys av orsakerna till att verksamheten inte fått avsedd
omfattning och till att verksamhetsutfallet uppvisar
stora länsvisa skillnader, dels om åtgärder för en
förstärkt samordning av verksamheten, dels om möj-
ligheterna till en ytterligare utglesning av den perio-
diska fordonskontrollen.
Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till ut-
skottets förslag och avslag på motionerna.
Anf. 139 KENNETH KVIST (V)
Herr talman! I detta ärende ska vi i dag diskutera
Riksdagens revisorers förslag angående Bilprovning-
en, fordonskontrollen och trafiksäkerheten samt de
motioner som väckts med anledning av förslaget eller
under den allmänna motionstiden.
Utgångspunkten för revisorernas överväganden
och förslag har varit att riksdagens beslut år 1996 om
fortsatt ensamrätt för Bilprovningen ligger fast. Vi
socialdemokrater och majoriteten i utskottet anser att
Bilprovningen ska ha fortsatt ensamrätt att utföra
periodisk kontrollbesiktning av motorfordon och
släpvagnar till sådana fordon. Därför avstyrks mo-
tionsyrkandena om avveckling av det s.k. bilprov-
ningsmonopolet.
Vad gäller Bilprovningens verksamhet och effek-
tivitet föreslår vi att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om att
tyngdpunkten i Bilprovningens effektivitetsmätningar
bör ligga på jämförelser mellan stationer och att
SWEDAC:s tillsynsansvar för Bilprovningens verk-
samhet bör ses över.
Detta innebär att revisorernas förslag i motsva-
rande del tillstyrks.
Vidare föreslår utskottet ett tillkännagivande till
regeringen med anledning av revisorernas förslag om
avgränsningen av Bilprovningens konkurrensutsatta
verksamhet. Innebörden är att Bilprovningens under-
lag för kostnadsfördelning och prissättning bör för-
bättras.
Utskottet har ingen erinran mot revisorernas för-
slag om att ägarstyrningen i bolaget bör utvecklas.
Också i denna fråga föreslås ett tillkännagivande
till regeringen. Utskottet delar revisorernas uppfatt-
ning att flera problem är förknippade med polisens
s.k. flygande inspektioner. Mot den bakgrunden till-
styrker utskottet revisorernas förslag om dels en ana-
lys av orsakerna till att verksamheten inte fått avsedd
omfattning och till att verksamhetsutfallet uppvisar
stora länsvisa skillnader, dels om åtgärder för en
förstärkt samordning av verksamheten, dels om möj-
ligheterna till en ytterligare utglesning av den perio-
diska fordonskontrollen.
Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till ut-
skottets förslag och avslag på motionerna.
Dokument
Beslut
KU:s granskning av regeringen (KU20)
Konstitutionsutskottet (KU) anmälde för riksdagen sin granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. KU riktar kritik mot näringsminister Björn Rosengren när det gäller Näringsdepartementets upphandling av konsulttjänster av Goldman Sachs i samband med fusionen Telia-Telenor. Det är inte en godtagbar ordning att Goldman Sachs utfört huvuddelen av sitt arbete innan avtal slutits även om denna tid utnyttjades för att få till stånd ett för staten mer förmånligt avtal än som ursprungligen föreslogs. KU riktar däremot inte kritik mot valet av upphandlingsform. Granskningen har vidare visat att avsaknaden av dokumentation är en allvarlig och förhållandevis ofta förekommande brist när det gäller upphandlingarna. Bristerna ger intryck av att tillräcklig vikt inte lagts vid en förvaltningsmässigt betryggande hantering av upphandlingsärendena. KU har vidare granskat andra frågor, bl.a. de lokala investeringsprogrammen, Östersjömiljarden, upphandling av trafiken på Västkustbanan samt statminister Göran Perssons uppmaning till kommunerna om socialbidraget.
- Utskottets förslag till beslut
- Resultatet av granskningen anmäls för riksdagen
- Riksdagens beslut
- Bifall till utskottets hemställan