Granskningsbetänkande

Fru talman! I dag har kammaren att debattera mandatperiodens sista granskningsbetänkande. Det blir också mitt sista. Jag har haft förmånen och den stora äran att leda konstitutionsutskottet under de senaste fyra åren. Granskningen av regeringen är en central men ofta underskattad del av det parlamentariska arbetet. KU har stolta traditioner att föra vidare, och jag har försökt att göra mitt bästa för att granskningen ska göras seriöst och med stor noggrannhet. Varje minister ska känna att KU ser dig och är berett att lyfta på alla stenar för att syna fel och brister. Granskningen ska vara tuff men också rättvis. Jag har under de här åren haft ambitionen att öka synligheten i utskottets granskningsarbete. Jag har nämligen uppfattningen att det är offentligheten i själva utredningarna som är det viktigaste i vårt arbete - inte slutsatserna i utskottet. Genom öppenheten i processen kan människor och medier själva dra sina slutsatser. Denna uppfattning blir också bekräftad varje år när någon från regeringssidan i lite bitterhet talar om att kritiken är orättmätig och beror på att majoriteten har politiserat granskningen. Mitt svar är: Läs själva och dra era egna slutsatser! Min egen åsikt är att KU gör ett viktigt arbete. Vi har ett antal högt kvalificerade medarbetare, och det går inte att få gehör i utskottet för överdrifter. Kritiken mot KU hänger vanligtvis ihop med att argumenten tryter snarare än med utredningarna eller KU:s slutsatser. Man måste dock ha en viss förståelse för att det är svårt att kritisera sina egna partikamrater i regeringen, särskilt ett valår. Däremot har jag svårare att respektera när journalister hakar på tal om politisering utan att ens själva orka med att läsa granskningsutredningarna. I år var de dock mycket få, vill jag säga. I år har vi genomfört drygt ett tjugotal granskningsrapporter. Det är den vanliga storleksordningen. Som vanligt är utskottet enigt i de flesta av våra uttalanden. Vi kritiserar till exempel återigen UD för brister i utlämnandet av handlingar. I det här fallet var det fråga om en handläggningstid på tre månader. Det är naturligtvis orimligt med tanke på grundlagens krav på skyndsamhet. Utskottet gör i några fall gemensam sak med Riksrevisionen. Det handlar om försvarets bemanningsorganisation och omregleringarna, där revisorernas kritik nu följs av att KU uttalar sig på liknande sätt om brister i styrningen och beredningen av frågorna. Jag har själv skrivit en reservation i en fråga. Det gäller den förra biståndsministerns hantering av biståndet. 2009 gjordes förändringar som innebar att stora kostnader räknades av från det bistånd som beslutats om av riksdagen. Jag anser inte att riksdagen informerades på ett tydligt sätt om dessa förändringar och att man gick för långt när man till exempel drog bort ministerns egen och statssekreterarens lönesumma för att minska biståndet till världens fattiga. Årets största ärende är naturligtvis granskningen av regeringens agerande i samband med Vattenfalls köp av det holländska energibolaget Nuon. Till detta återkommer jag senare.

Fru talman! Ett antal ärenden är beslutade i full enighet i utskottet. Några är av särskild vikt, och jag vill betona dem. Det gäller subsidiaritetsprincipen i unionsförslag. Regeringen, det vill säga Justitiedepartementet och justitieministern, har inte informerat riksdagen, det vill säga justitieutskottet, inom de beslutade tidsramarna. Här är vår konklusion att detta inte kan undgå kritik. Vidare gäller det nomineringarna till högskolestyrelserna. Intressekonflikter kan och får bedömas av en regering, men vägledande kriterier skulle underlätta nomineringsprocessen och även regeringens slutliga ställningstagande. Vår ordförande har redan berört UD:s alltför långsamma utlämnande av allmänna handlingar, som i och för sig låg på Sida men där myndigheten hade begärt ett vägledande beslut från regeringen. De tre månader detta tog - och vi har fått reda på vad fördröjningen egentligen bestod i - är ingalunda övertygande. Utskottet menar också att det behövs mer av förbättringar i ljuset av både KU:s och Justitieombudsmannens tidigare kritik. När det gäller statsrådet Billströms aktieaffärer betonar vi att korttidsaffärer bör framgå av de förteckningar som lämnats. Det är viktiga ställningstaganden som vi har gjort, och jag vill lyfta fram att det har skett i enighet. Men det finns också några ärenden där enighet inte har nåtts. Försvarsmaktens insatsorganisation kritiseras av Riksrevisionen. De har i ett tiotal rapporter speglat förhållandena i Försvarsmakten. Och det är, enligt min uppfattning, första gången vi får en genomlysning av styrningar av och ansvarsförhållanden i hela försvarssektorn. Det är mycket värdefullt. Riksrevisionen menar att det råder för lite styrning från regeringen på strategisk nivå och för mycket styrning på lägre nivå. Det är också brist på återrapportering till riksdagen beträffande insatsorganisationens situation och skick. Det är allvarligt att avvikelser inte har rapporterats tillräckligt till riksdagen. När det gäller arbetet med omregleringar stöder utskottet sig också här på en rapport från Riksrevisionen om hur ett stort antal omregleringar har gått till i verkligheten. Ett mönster av systematiska brister framträder, både när det gäller beredning och tillsyn av omregleringarna. Revisorerna pekar på en brist på styrning av myndigheter och andra organ. Fru talman! I fråga om Nuon har det varit - för att använda ett modernt ord - extremt svårt att granska. Många motstående uppgifter har cirkulerat, och det har inte gått att genomföra en fullständig granskning utan full medverkan av det ansvariga statsrådet. Men det går ändå att dra några slutsatser efter granskningen med utgångspunkt i grundlag och andra underliggande föreskrifter. Regeringen har ett kollektivt ansvar för de besked som ministrar lämnar till exempel till statliga bolag. Det finns ett ansvar, speciellt hos statsministern, för att Regeringskansliet är ändamålsenligt organiserat och att beredningar, kommunikations- och informationsutbyten fungerar. Så har inte skett i detta fall. Kritik måste också riktas mot dåvarande näringsminister Maud Olofsson för att hon inte har sett till att beredningen och dokumentationen av affären har gått rätt till. Det gäller både den gemensamma beredningen med Finansdepartementet och det uteblivna samrådet med Statsrådsberedningen i enlighet med Regeringskansliets regler för samordning. Det faktum att Maud Olofsson inte har infunnit sig till en utfrågning hos konstitutionsutskottet bryter en långvarig praxis. Det har försvårat granskningen, och därför har konstitutionsutskottet i enighet - det är vi väldigt glada för - beslutat att tillsätta en utredning om hur före detta statsråd ska medverka i utövandet av kontrollmakten. Vi har fortfarande olika versioner om vem som var informerad, Maud Olofssons och Reinfeldts. Vi har fortfarande olika versioner av vilka rutiner som gällde i Regeringskansliet när affären genomfördes, Anders Borgs och Ola Alterås. Många frågor är fortfarande obesvarade, och alla kan inte vara fullt sanningsenliga samtidigt. Fru talman! Vi socialdemokrater utgör en del i majoriteten i alla granskningsärenden. Vi försöker se de konstitutionella frågeställningarna och problemen, både i ljuset av vår roll i dag som oppositionsparti i riksdagen och i ljuset av våra år i regeringsansvarighet. Ett mönster är att de mest allvarliga problemen är regeringen Reinfeldts styrförmågor och därmed också dess ansvar i olika frågor. Det gäller både innevarande mandatperiod och de granskningar vi riktade för föregående mandatperiod. Det gäller den bristande styrningen av Försvarsmakten och redovisningen inför riksdagen och allmänheten om vad man gör och vad man inte gör. Det är samma tendens som i det ärende vi hade förra året, Saudiärendet. Å ena sidan var det en obalanserad och bristfällig styrning av en annan försvarsmyndighet, Totalförsvarets forskningsinstitut, och ett bristande ansvarstagande utåt. Statsministern uppgav sig även i det ärendet vara helt ovetande om allting. Och nu har vi Nuonärendet. Jag behöver väl egentligen inte säga mycket mer än att vi fortfarande har problem med att klarlägga. Jag föreställer mig att både historisk forskning och journalistik så småningom kan komma vidare. Den bristande ledningen av regeringsarbetet och bristen på ansvarstagande hänger tyvärr ihop. Det är ett signum för den sittande regeringen, och det har varit genomgående i våra bedömningar när vi har sett hur anmälningarna har belysts i källmaterialet. Vi menar att konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning visar att vi har en systemproblematik i den sittande regeringens styrning. Det gäller otydligheter i styrningen gentemot myndigheter och samtidigt otydligheter i ansvarstagandet inför riksdagen och inför svenska folket. Jag ber att få yrka på godkännande av utskottets anmälan.

Fru talman! Låt mig inleda med att å konstitutionsutskottets vägnar anmäla vårt dryga 1 000 sidor långa granskningsbetänkande i tre volymer. Det här är vår produkt. Det finns visserligen tre reservationer från Alliansen, men vi tänker inte votera om dessa. Vi tycker inte att det är riksdagens roll att överpröva den granskning som har gjorts av konstitutionsutskottet. Jag vill, likt utskottets ordförande Peter Eriksson, rikta ett stort tack till kansliet för allt jobb de har gjort med de dryga 1 000 sidorna. Kristina Svartz, Hans Hegeland och övriga har gjort ett fantastiskt bra jobb, både för oss på regeringssidan och för oppositionen. Fru talman! Enligt regeringsformens 13 kap. 1 § ska vi granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Det är åttonde gången som jag är med och gör denna granskning. Våra utgångspunkter under de åtta åren har varit att värna KU:s integritet som kontrollorgan att använda konstitutionell stringens och relevans att göra en normprövning som syftar till att utveckla regeringsarbetet, det vill säga att vara den gode revisorn. I år har vi haft 21 ärenden, varav ett har bordlagts. Det är lika många som förra året, om jag kommer ihåg det hela rätt. Men när det har varit som värst har det varit nästan dubbelt så många ärenden. Numera är vi alltså nere på ett mer rimligt antal, och själva KU-anmälningarna håller också en högre kvalitet. Utöver vad Peter Eriksson har sagt om när KU får kritik får vi ibland också kritik för själva KU-anmälningarna och bristerna i dem. Det är också en aning orättvist. Årets skörd, årets 21 ärenden, har egentligen inte innehållit några vansinnigt svåra konstitutionella prövningar. Det kanske mest intressanta ärendet handlar om införande av elprisområden. Det är nämligen konstitutionellt spännande i den bemärkelsen att vi helt plötsligt har en EU-kommission som vänder sig direkt till myndigheter under regeringen. Hur gör man då? Jag tror att Regeringskansliet kan få en hel del vägledning av våra dryga 1 000 sidor i betänkandet. I de flesta ärenden är vi eniga eller nästan eniga, men i tre ärenden finns det delade meningar. Det är dem vi ska debattera den närmaste timmen. Jag tänkte spara Nuondebatten till dess och inte ta den nu, i förväg. Låt mig titta på några ärenden där ett enigt utskott inte påtalat några brister samt några ärenden där vi gemensamt påtalat brister. De ärenden där vi inte påtalat brister inkluderar regeringens hantering av verksamheten på Thielska Galleriet, förra biståndsministerns hantering av biståndsverksamheten samt utrikesministerns och förra biståndsministerns hantering av biståndsanslaget. Där finns dock en reservation från MP, V och SD. Precis som några varit inne på tidigare finns det enig kritik eller påtalande av brister när det gäller regeringens bedömning av tillämpningen av subsidiaritetsprincipen i förslaget om en europeisk åklagarmyndighet. Det tog alldeles för lång tid. Utrikesdepartementets hantering av utlämnande av allmänna handlingar tog ännu längre tid. Där finns påtagliga brister. Däremot kunde jag inte läsa vårt uttalande om utbildningsministern som någon typ av kritik. Jag kunde heller inte läsa det som stod om aktieinnehav hos en minister, Tobias Billström, som någon form av kritik. Det var bara påpekanden om hur saker och ting ska skötas. Jag kunde inte hitta något kritiskt i de två uttalandena från utskottet. Vi har nu framför oss en debatt som kommer att handla om regeringens information till riksdagen angående bemanningen av insatsorganisationen 2014. Där kommer Andreas Norlén att vara Moderaternas debattör. Sedan ska vi debattera regeringens arbete med omregleringar. Där kommer Karl Sigfrid att vara vår debattör. Vi ska också debattera regeringens hantering av Vattenfall AB:s förvärv av Nuon. Där kommer jag att återkomma. Fru talman! Innan jag lämnar talarstolen den här gången vill jag rikta ett tack till ordförande Peter Eriksson, som med ett glatt humör har lett utskottets arbete på ett trevligt sätt. Jag önskar honom stor lycka till i sitt nya jobb som EU-parlamentariker.

Fru talman! Inledningsvis vill jag anmäla årets KU-granskning till kammaren. Utskottet har hanterat 21 anmälningar, och i de flesta fall är vi eniga i slutsatserna och har ingen kritik att framföra. Möjligen lämnar utskottet några ord på vägen. I två fall är det oomtvistat att regeringen brustit i förhållande till regelverket. Det handlar om att det tagit för lång tid för regeringen att återkomma till justitieutskottet när de begärde att få tala med regeringen om en subsidiaritetsfråga, och Utrikesdepartementet får en gång till höra att de behöver snabba upp sin hantering av samråd och utlämnande av handlingar för att kunna leva upp till offentlighetsprincipens krav på skyndsamhet. I det senare fallet kan vi dock notera att ett förbättringsarbete pågår och att utvecklingen går åt rätt håll. I två ärenden har Riksrevisionens rapporter fått en central roll. För framtiden vill jag skicka med att det är angeläget att Riksrevisionen och konstitutionsutskottet med noggrannhet håller sig till sina respektive granskningsfunktioner så att det inte uppstår någon överlappning i rollerna. I år har granskningen av regeringens hantering av Vattenfall AB:s förvärv av Nuon varit det stora samtalsämnet. Det är en affär där Vattenfall beslutade om förvärvet men där regeringen hade kunnat motsätta sig det om starka skäl talade emot affären. Frågan var inte ett regeringsärende, men regeringens svar till Vattenfall krävde formell beredning mellan Näringsdepartementet och Finansdepartementet. Ärendet är fem år gammalt. Att frågan först nu anmälts för granskning beror med största sannolikhet på att det, så här fem år i efterhand, står klart att förvärvet var kostsamt. Då förvärvet gjordes var det inte kontroversiellt hos en bred majoritet av riksdagen utan sågs som en naturlig del i den ägarstrategi som den tidigare socialdemokratiska regeringen hade lagt fast. Nu är en omfattande granskning gjord av regeringens handläggning i samband med förvärvet av Nuon. Utskottet kan gemensamt konstatera att Näringsdepartementet har brustit i beredningen med Finansdepartementet och att dokumentationen varit otillräcklig. Vad gäller dokumentationskraven har en skärpning av regelverket skett på detta område, möjligen föranledd av att Regeringskansliet självt velat stärka rutinerna. Det är förstås välkommet. Alliansen har en reservation då vi inte delar hela oppositionens ställningstagande. Det kommer vi att återkomma till senare här i dag. Skyldighet att delta vid KU:s muntliga och tv-sända utfrågningar har fått stor plats i årets granskning i och med att före detta näringsminister Maud Olofsson avböjde KU:s inbjudan. En praxis bröts, kanske lite överraskande. Man kan ha olika uttryck för vad man anser om detta. Jag vill dock påminna om att det var en avvikelse från praxis, inte ett brott mot regelverket. För att konstruktivt gå vidare med frågan har utskottet nu gett en utredare i uppdrag att utvärdera frågan om statsråds medverkan i KU:s granskning. Utvärderingen ska vara klar till slutet av september 2015. I denna övergripande inledning till 2014 års KU-granskning nöjer jag mig med dessa ord.

Fru talman! I den här övergripande debatten vill jag kommentera några ärenden som har fått stor uppmärksamhet i medierna och som har lett till att riksdagsledamöter gjort anmälan till KU. Nu har vi genomfört granskningarna, men det har inte blivit särskilt uppmärksammat vad KU kommit fram till. Jag vill inledningsvis lyfta fram fyra ärenden. För två och ett halvt år sedan gjordes en anmälan till konstitutionsutskottet riktad mot statsrådet Anna-Karin Hatt. Det gällde den indelning av Sverige i fyra elprisområden som Svenska kraftnät genomförde från den 1 november 2011 efter en anmälan från Danmark till EU-kommissionen om att Sverige var skyldigt att göra den typen av indelning. Granskningen i konstitutionsutskottet sköts upp både 2012 och 2013 beroende på en pågående rättsprocess. I mars i år kom ett utslag från förvaltningsdomstolen i Stockholm som sade att EU-kommissionens beslut är bindande för Sverige och att Svenska kraftnäts beslut därför var lagligen grundat. Detta ledde naturligtvis till att konstitutionsutskottets slutsats blev att det inte fanns någon kritik att rikta mot statsrådet Anna-Karin Hatt. Visst väcker detta en del principiella frågor. KU har diskuterat att vid höstens granskning titta på i vilken utsträckning EU-kommissionen kan ålägga svenska myndigheter att genomföra dess beslut. Relationen mellan svenska myndigheter och EU-kommissionen är alltså viktig del att granska. I KU finns dock ingen kritik mot statsrådet Anna-Karin Hatt. Vidare vill jag ta upp den anmälan som gjordes mot miljöminister Lena Ek och som gällde regeringens beräkning av klimatmålen för 2020. Det var en anmälan gjord av Socialdemokraternas Matilda Ernkrans. Anmälaren ville att KU skulle granska regeringens beräkningar av hur målen för 2020 kommer att kunna nås. Regeringen och Miljödepartementet har till konstitutionsutskottet lämnat en ganska omfattande redovisning av hur målen nås. Målen har jämförts med de mål riksdagen tidigare har fattat beslut om. Här har konstitutionsutskottet enhälligt kommit fram till att granskningen inte leder till något uttalande. Det finns ingen kritik mot miljöministern avseende det sätt på vilket regeringen och Miljödepartementet gjort beräkningen. Men, visst, det har funnits en stor uppmärksamhet kring denna fråga under det senaste året. Det har också varit en anmälan mot näringsminister Annie Lööf som gällde Inlandsinnovation. Det var Socialdemokraternas gruppledare Mikael Damberg som i januari i år begärde att KU skulle granska hur näringsministern hade hanterat och styrt det statliga bolaget Inlandsinnovation. Det fanns under vintern rätt så omfattande skriverier bland annat i Dagens Industri om att det fanns en nära anknytning mellan bolaget och riksdagsledamoten Per Åsling. KU har granskat Näringsdepartementets styrning av Inlandsinnovation och har inte funnit att det finns grund för någon kritik mot Annie Lööf när det gäller regeringens hantering. Det är viktigt att konstatera, med tanke på de mycket omfattande skriverier som fanns för fyra fem månader sedan om detta, att KU alltså inte finner någon grund för den kritik som framfördes i bland annat Dagens Industri. Vattenfall och Nuon kommer jag att återkomma till senare i ärendedebatten. Men jag vill lyfta fram det som Björn von Sydow sade i debatten, att när det gäller statsrådet Tobias Billströms aktieaffärer har KU konstaterat att korttidsaffärer ska redovisas. Det som jag tycker också är viktigt att framföra är att KU har funnit att Tobias Billström inte genomförde några korttidsaffärer. Det är viktigt. Peter Eriksson, ordföranden i konstitutionsutskottet, uppmanade i sin inledning: Läs KU:s beslut. Jag tycker att det är viktigt, men ganska många gånger har jag funnit att den kritik som framförts muntligt i olika presskonferenser och i andra sammanhang ofta har varit väsentligt tuffare än den som verkligen finns i det som vi kan läsa. Tyvärr är det inte så många som läser KU:s beslut. Men uppmärksamheten har varit ganska omfattande kring främst presskonferenser och andra sammanhang där ordföranden och andra har framfört kritik.

Fru talman! Tidigare talare har gjort en ganska fyllig genomgång av ärendet och framfört både en del kritik och långa försvarstal. Jag tänker inte diskutera mer runt själva ärendena i klump utan tänker lyfta fram frågan om öppenhet, offentlighet och insyn. Jag tycker att det har varit genomgående under de år jag har varit med i konstitutionsutskottet att vi alltid har haft synpunkter på offentlighetsprincipens tillämpning och på öppenhet och insyn generellt i regeringens arbete. Det var till och med så en gång att vi inte ens fick handlingar till KU som vi begärde förrän granskningen var färdig därför att man inte lämnade ut dem från Regeringskansliet. Det är förstås allvarligt med tanke på att både konstitutionsutskottets och mediernas granskning och insyn ska fungera. Det allra tydligaste är väl ärendet där Sida behövde samråda med regeringen angående utlämnande av allmänna handlingar. Det har redan berörts här, och det är uppenbart att det inte är rimligt med tre månaders handläggningstid. Där är vi helt överens, och det är bra att vi är överens. Ett annat ärende där UD är inblandat gäller avräkningen på biståndet. Enligt min uppfattning var avräkningen olämplig. Även om biståndsministern och statssekreteraren självklart lägger mycket tid på att arbeta med bistånd är det inte rimligt att deras löner ska ingå i det som räknas ihop som biståndsmedel. Deras löner är en del av kostnaden för Regeringskansliet och bör inte avräknas. Det här har ändrats igen, och förra biståndsministern var mycket tydlig i sina svar till KU att hon inte tyckte det här var en bra ordning och att det därför inte räknades av längre. Där har vi olika bedömningar, och jag är för godkännande av anmälan i reservationen i det fallet. Men tillbaka till öppenheten: När man nu gör förändringar som innebär helt nya sätt att göra avräkningar och man tar med något som skulle kunna uppfattas som kontroversiellt är det viktigt att informationen går fram till riksdagen. Det är riksdagen som fattar beslut om budgeten. I det här fallet var informationen inte tillräckligt tydlig. I ytterligare två fall har vi sett bristande information till riksdagen. Det första gäller Försvarsmaktens bemanning av insatsorganisationen. Den granskningen kommer att belysas senare i debatten, men jag vill ändå påpeka att det är tydligt att regeringen har brustit i informationen till riksdagen. Sedan gäller det subsidiaritetsbedömningar, som också nämnts tidigare. Regeringen har inte återkommit till justitieutskottet med sin bedömning i tid. Två veckor ska regeringen ha på sig för att lämna sin bedömning i ett subsidiaritetsärende till ett utskott som så begär. I det här fallet fick man fyra veckor, och ändå kunde regeringen inte leverera en bedömning. Man kan ha olika synpunkter på och idéer om vad det kan bero på, men en seghet på det här sättet kan inte vara acceptabel. Regeringen måste arbeta på ett sådant sätt att det här fungerar. Ytterligare ett ärende där frågan om öppenhet aktualiserats gäller migrationsministerns aktieaffärer. Precis som tidigare har sagts har utskottet konstaterat att det inte har funnits några formella fel i själva aktiehandeln. Sedan är det en annan fråga om vad som är lämpligt. Självklart kan man fundera över om det är lämpligt att en minister handlar med aktier i till exempel företag där staten är inblandad. Jag skulle säga att det inte är lämpligt. Men det är som sagt inget formellt fel. Vi har vidare i granskningen konstaterat att den offentliga förteckningen över aktieinnehav har brister. Den uppdateras inte så ofta att det är möjligt att faktiskt se om det förekommer korttidsaffärer. Det har i det här sammanhanget varit en del diskussion fram och tillbaka om vad som ska vara offentligt och vad som ska vara sekretessbelagt. Det är inte vilket uppdrag som helst att vara minister. Det är ett uppdrag som kräver stor öppenhet med personliga ekonomiska intressen. Det finns en allmän uppfattning att Sverige har ganska liten grad av korruption, och vi hävdar alltid att vår öppenhet utgör grunden för det. Jag tror att det är så. Men det är i ljuset av det som öppenheten runt ministrars och också riksdagsledamöters ekonomiska intressen ska ses. Självklart ska ministrars aktiehandel kunna granskas, och då räcker det inte med en förteckning som uppdateras en gång per år eller när det kommer nya statsråd. Därför är det bra att regeringen ska införa nya rutiner så att korttidsaffärer ska framgå av förteckningen. För att öppenheten och informationen ska fungera krävs att också dokumentationen fungerar. Det har vid flera tillfällen i KU:s granskningar de senaste åren varit väldigt svårt att följa vad som skett i olika ärenden, och dokumentationen har många gånger varit minimal. Ibland verkar regeringen tolka minikravet på dokumentation som ett tak för mängden dokumentation. Det är väldigt tydligt vad gäller ärendet om regeringens styrning av Inlandsinnovation. Det går inte att skapa precisa regelverk; det finns och måste alltid finnas ett visst tolkningsutrymme. För mig är till exempel byte av vd en händelse som faller inom ramen för begreppet viktig händelse, och det borde ha dokumenterats i årsakten. Så skedde inte. Jag tycker faktiskt att det är ganska märkligt att trots att Näringsdepartementet säger att man har haft kontinuerliga kontakter med bolaget har ingenting bedömts vara av sådan vikt att det behöver dokumenteras. Det finns som sagt ingen absolut gräns för vad som är större eller mindre händelse, men det är definitivt inte så att en händelse som bedöms vara på gränsen inte får dokumenteras. Sedan har vi då frågan om Nuon, där det blir verkligt tydligt att dokumentationen är avgörande om öppenheten och granskningen ska fungera. Det kommer vi att återkomma till senare i denna debatt. I flera granskningar under åren har KU som sagt inte kunnat uttala sig, eftersom det inte har funnits dokumentation som har varit tillräckligt tydlig. Saker har avhandlats muntligt, och det har inte kommit fram vem som har varit inblandad i vad. Det är mycket allvarligt eftersom det bjuder in till spekulationer - en del har till och med dragit slutsatsen att man avsiktligt låter bli att dokumentera för att hålla ministrar borta från ansvar i händelse av granskning och kritik. Regeringen har stramat upp regelverket kring dokumentationen i gemensamberedningar. Det är mycket bra, men framför allt får man ett allmänt intryck av att det behövs en förändring i hela Regeringskansliets arbete med öppenhet och insyn samt med synen på hur offentlighetsprincipen ska kunna upprätthållas. Vi har i varje granskning lyft fram olika former av kritik gällande öppenheten, och det är problematiskt. Jag hoppas att vi slipper se det i framtiden.

Fru talman! Jag vill börja med att anmäla årets granskningsbetänkande till riksdagen. Jag kommer inte att yrka på godkännande av anmälan i någon av våra reservationer - KU:s granskning står för sig själv. Enligt 13 kap. 1 § regeringsformen ska konstitutionsutskottet granska statsrådets tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Det har vi gjort. Jag vill tacka kansliet för ett som alltid utmärkt arbete. Vi vore strandsatta utan dessa utmärkta experter. Jag vill också tacka kollegerna för ett gott samarbetsklimat samt vår ordförande, som har bidragit med ett gott humör. Jag ska nämna några av de viktigare ärendena. Utskottet har granskat regeringens information till riksdagen angående bemanningen av insatsorganisationen 2014. Granskningen rör huruvida regeringen i sin styrning av Försvarsmakten har säkerställt genomförandet av riksdagens försvarsbeslut om insatsorganisation 2014 samt om regeringen har följt gällande regler för information till riksdagen när det gäller införandet av insatsorganisationen. Från Alliansens sida har vi inte funnit någon anledning att kritisera eller påtala brister här. Regeringen har i sina svar till konstitutionsutskottet och i sin skrivelse till riksdagen med anledning av Riksrevisionens rapport redogjort för åtgärder som redan har vidtagits i linje med Riksrevisionens rekommendationer, samt åtgärder regeringen avser att överväga med anledning av rekommendationerna. Vidare har utskottet granskat hur det går till med nomineringen till högskolestyrelser. KU konstaterar att det inte finns några gällande föreskrifter som hindrar att riksdagsledamöter utses till högskolestyrelser, men regeringen har bedömt att verksamma riksdagsledamöter inte samtidigt bör vara styrelseledamöter i statliga universitet och högskolor. Uppfattningen från regeringens sida är att ett aktivt, pågående riksdagsuppdrag hos dessa styrelseledamöter kan medföra oklara ansvarsförhållanden. Denna inskränkning i valet av styrelseledamöter synes enligt KU vara förenlig med regeringsformens bestämmelser. När det gäller Utrikesdepartementets hantering av utlämnande av allmänna handlingar konstaterar utskottet att en sekretessprövning inte får fördröja utlämningen längre än vad som föranleds av själva sekretessprövningen. I det granskningsärende vi här talar om rör det sig formellt sett inte om ett utlämnandeärende hos Regeringskansliet; det handlar om ett ärende där myndigheten Sida i enlighet med regeringsformen har bett om samråd med Utrikesdepartementet om utrikessekretess i ett utlämnandeärende hos myndigheten. Enligt Utrikesdepartementet bereds dock så kallade samrådsärenden på samma sätt som departementets egna utlämnandeärenden. Utskottet noterar att det inom Regeringskansliet pågår ett allmänt förbättringsarbete när det gäller rutiner vid utlämnande av allmänna handlingar och att Utrikesdepartementet har vidtagit särskilda åtgärder för att komma till rätta med långa handläggningstider i utlämnande- och samrådsärenden. En tidsutdräkt på drygt tre månader kan dock i det aktuella ärendet enligt KU:s mening svårligen anses överensstämma med grundlagens skyndsamhetskrav. Utskottet understryker vikten av att Regeringskansliet har den organisation och de rutiner som krävs för att offentlighetsprincipen och kravet på skyndsamhet ska kunna upprätthållas. När det handlar om utskottets granskning av hanteringen av Vattenfalls förvärv av Nuon återkommer jag till det i den debatt vi särskilt har avsatt tid för. Granskningen av utrikesministerns och före detta biståndsministerns hantering av biståndsanslaget visar att de avräkningar som gjorts för biståndets administrativa kostnader inte är i strid med gällande riktlinjer. Utskottet tar upp vissa frågor om statsrådens affärer och innehav av värdepapper. Granskningen har visat att det inte har förekommit några formella fel kring statsrådet Tobias Billströms affärer med finansiella instrument. I granskningen har det inte heller framkommit att det har gjorts några fel i samband med bedömningen av sekretessen för uppgifter om tidpunkterna för statsrådet Tobias Billströms köp av aktier. Sammanfattningsvis, fru talman: Av de 20 granskningar - det är 21 totalt - vi i dag anmäler är det egentligen bara Nuonärendet som är av något större intresse. Också där kommer vi att lägga tid på att reda ut vad vi tror har förevarit och inte. I övrigt håller regeringen en god och jämn kvalitet, som vice ordföranden sade. Det är hälften så många granskningar som det var för en del år sedan, och av dem är det inte många som leder till att utskottet påtalar några synpunkter.