Grundläggande betaltjänster

Herr talman! I dag behandlar vi motioner från den allmänna motionstiden 2008 och 2009 som gäller den grundläggande betaltjänsten. Jag tar till orda för oppositionens del. I motionerna beskrivs ganska väl hur det står till med de problem som finns för att få den grundläggande betaltjänsten i vårt land - denna service till människor och företagare som vi från oppositionens sida har påpekat är en viktig förutsättning för tillväxt i vårt samhälle. Det ska vara möjligt att bo och driva företagsverksamhet i hela vårt land. När vi debatterade statens ansvar för vissa betaltjänster för snart tre år sedan påpekade vi från Socialdemokraternas, Vänsterns och Miljöpartiets sida att staten måste ta ett ansvar för målet med grundläggande betaltjänster för alla till rimliga priser. Moderaterna försäkrade för sin och de andra borgerliga partiernas del att det skulle bli så. Nu ska vi diskutera hur det blev. Egentligen behöver jag väl bara säga: Vad var det vi sade! I den förra debatten uttryckte vi en oro för problem som skulle kunna uppstå för äldre och funktionshindrade personer och för företagare, och särskilt för dem som bor och verkar i glesbygd. I dag kan jag konstatera att länsstyrelsernas bevakning av den grundläggande betaltjänsten tydligt pekar på att avvecklingen av Svensk Kassaservice har skapat problem för både privatpersoner och småföretagare, och särskilt för dem som bor i glesbygd. Vi tryckte vid ärendebehandlingen för snart tre år sedan på att för att hela landet ska kunna leva och utvecklas måste det finnas en grundläggande service i alla delar av landet på likvärdiga villkor. Visst, sade Lisbeth Grönfeldt Bergman vid det tillfället: "Om länsstyrelsernas rapportering till regeringen skulle tyda på att det brister i utbudet av grundläggande betaltjänster förutsätter utskottet att regeringen snarast överväger nödvändiga åtgärder." Jag bara undrar, Lisbeth Grönfeldt Bergman: Var är åtgärderna? Herr talman! PTS har upphandlat tjänsten för dem som tidigare hade lantbrevbärare med betalserviceombud. Men de har gjort en geografisk bestämning, genom att det ska vara 30 kilometer till närmaste bank för att upphandling ska ske. Tre mil är långt. Det är särskilt långt om det inte finns kollektivtrafik utan det hänger på att man ska ta sig fram med eget fordon. Detta har skapat problem för äldre personer som bor i områden där detta villkor inte uppfylls och för personer som aldrig har tagit körkort eller som på grund av ålder eller sjukdom inte längre klarar av att köra bil. Det innebär att många på landsbygden, till exempel i södra Sverige, blir beroende av någon annan för att klara sin kontanthantering. Det är inte acceptabelt. Vi vill därför att det görs en översyn över denna geografiska bestämning. Jag undrar: Hur tänker majoriteten här? Herr talman! I propositionen från 2006/07 om statens ansvar för betaltjänster redovisas att med grundläggande betaltjänster avses betalningsförmedling, uttag av kontanter och hantering av dagskassor för näringsidkare och ideella föreningar. Men PTS upphandlar inte service för företagare att lämna in dagskassor. Jag antar att regeringen hade hoppats att marknaden skulle lösa denna fråga åt dem. I den sammanfattande redovisning som Länsstyrelsen i Dalarna har gjort pekar de på att det största problemet är just bristen på möjligheter att lämna in dagskassor i glesbygd. Det är också problem med kontantförsörjningen på vissa orter, eftersom det inte går att använda alla kort hos dem som har blivit upphandlade för att stå för den servicen. Utländska bankkort accepteras till exempel inte. Detta har blivit ett stort problem, särskilt i områden som är beroende av turism. Ja, vad var det vi sade! PTS har tydligen gjort bedömningen att marknaden tillhandahåller dagskassehantering på kommersiell väg och att en upphandling därför inte ligger i linje med PTS uppdrag. Men, Lisbeth Grönfeldt Bergman: Slutsatserna från länsstyrelserna ger ett annat besked. Det räcker inte med att ni moderater står här i talarstolen och säger att regeringen följer detta noga och ska åtgärda alla brister när den uppenbarligen inte gör det. Jag undrar igen, Lisbeth Grönfeldt Bergman: Var är åtgärderna? Vi från oppositionen vill se att det ska finnas möjligheter i hela landet. Ja, herr talman, jag får väl upprepa: Vad var det vi sade! Därmed yrkar jag bifall till reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i vårt betänkande. (Applåder)

Herr talman! Det senaste inlägget i denna debatt visar med tydlighet att alla är måna om att grundläggande betaltjänster kan tillgodoses i hela landet på ett tillfredsställande sätt. Vi är överens om det. Det är viktigt att alla, såväl privatpersoner som företagare och föreningar, ges möjlighet till trygga tjänster för betalning av räkningar, kontantuttag och hantering av dagskassor med mera. Kvarstående problem och brister ska lösas och åtgärdas. Innan jag tar upp hur det ska gå till vill jag bara först lite snabbt gå igenom vad som har gjorts sedan beslutet togs sommaren 2007 om att ersätta den grundläggande kassaservice som Svensk Kassaservice AB har tillhandahållit med ett statligt åtagande att tillhandahålla betaltjänster och det arbete som nu pågår. Inför Postens avveckling av kassaserviceverksamheten fick Post- och telestyrelsen, PTS, redan hösten 2007 uppdraget att handla upp betaltjänster på orter där betaltjänster inte tillgodosågs av marknaden, och länsstyrelserna fick i uppdrag att bevaka att så skedde. Upphandlingen resulterade i tjänster på 15 orter och i 73 landsbygdsområden från och med den 1 juli 2008. Då PTS hade gjort bedömningen att företag och organisationer själva skulle kunna köpa sina tjänster på marknaden gällde upphandlingen endast kontantuttag och räkningar. Bedömningen var kanske inte helt riktig. Det visade sig ju i december 2009 att problemen kvarstod, vilket Länsstyrelsen i Dalarnas län som samordnande länsstyrelse redovisade. Framför allt gällde det småföretagare i glesbygd och landsbygd, inte minst i Stockholms skärgård. Dessutom var situationen när det gällde kontantuttag bristfällig för en del äldre och personer med funktionsnedsättning. I rapporten från december 2009 föreslogs också att PTS skulle ges i uppdrag att komma med nytt förslag till upphandling av dagskassehantering och att dessutom en utredning av behovet av extrainsatser för äldre och personer med funktionsnedsättning skulle göras. Rapporten bereds för närvarande i Regeringskansliet, och regeringen har också redan förlängt uppdraget till PTS när det gäller upphandling av dagskassehantering. För att lösa utestående problem måste som jag ser det PTS samverka med länsstyrelserna, diskutera nya tekniska lösningar med bland andra pensionärs- och handikapporganisationer och göra informationsinsatser om alternativa lösningar. Länsstyrelserna måste särskilt bevaka kapacitetsbrister i bredbandstäckning och föreslå åtgärder mot dessa. Allt detta arbete pågår just nu. Anslaget för grundläggande betaltjänster i den senaste budgeten har ökats från 27 miljoner 2009 till 49 miljoner 2010. Har oppositionen avsatt mer medel för detta i sin budget? Problemen är identifierade. Anslagen har ökats, och nu arbetas det med det. Det krävs mer fantasi och kreativitet och en smula flexibilitet hos PTS, länsstyrelserna och övriga aktörer. Utskottet kan bevaka detta och förutsätter att såväl beredningen i Regeringskansliet som de uppdrag som givits och kommer att ges kommer att leda till att kvarstående brister åtgärdas, så att målet om grundläggande betaltjänster för alla tillgodoses. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Herr talman! Nu fick vi återigen höra att det ska fungera. Det är väl bra att man säger det från talarstolen. Men det fungerar ju uppenbarligen inte! Lisbeth Grönfeldt Bergman säger att detta bereds i Regeringskansliet. Det är väl konstigt att det har tagit så lång tid för Regeringskansliet att börja bereda ärendet. Jag har sett att det redan 2008 inkom ett brev från Stockholms läns landsting där man beskrev hur det stod till i Stockholms skärgård. Detta är något som också moderata ledamöter har motionerat om i det ärende som vi behandlar i dag. Det kom även in ett brev från Länsstyrelsen i Norrbotten redan den 24 juni 2009. Jag undrar, Lisbeth Grönfeldt Bergman, varför det tar sådan tid att åtgärda en sådan här fråga som är så viktig, och varför har hon inte sagt något om kompletterande upphandling, så att utländska betalkort också går att använda på orter där man har upphandlat att man ska kunna ta ut kontanter?

Herr talman! Det här tar för lång tid, säger Christina Axelsson. Det kan man tycka, men arbetet pågår. Man ska komma med nya förslag. Jag kräver också att det ska vara lite mer fantasi. Det finns åtgärder som går att genomföra mycket snabbt. Det finns ganska enkla åtgärder att ta till. Om vi tittar på till exempel Stockholms skärgård kan vi se att det finns möjligheter. En del finns redan i dag, till exempel helikopterservice till ett antal öar - jag tror att det är tre öar - och det kan utökas till fler öar. Det är en insats som kan göras ganska snabbt. Förr fanns det så kallade bankbåtar som gick. De finns inte nu, men vi har Vaxholmsbåtar som går ganska ofta. Man kan tänka sig serviceboxsystem, alltså kontantinkast och så vidare, när det gäller dagskassor. Sådana åtgärder går att genomföra. Detta diskuteras nu, och det kommer mycket snart nya förslag. Den andra frågan har jag faktiskt inget svar på just nu.

Herr talman! Tack för det beskedet, Lisbeth Grönfeldt Bergman! Det finns alltså inga svar just nu. Jag kan se hur man på Näringsdepartementet har jobbat länge med den här frågan. Jag upprepar vad jag sade i mitt anförande: Vad var det vi sade? Det var det här som vi från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet var oroliga för. Man ser problemet och hoppas på kreativitet och hoppas att det ska vara fantasifulla lösningar. Det är väl jättebra, men man måste också göra något! Man måste se till att det blir gjort. Gång efter annan har länsstyrelserna påpekat bristerna för människor särskilt i glesbygd och i Stockholms skärgård. Då är det oerhört angeläget att vi får konstruktiva förslag på hur det här kan lösas. Vi i oppositionen är inte nöjda med att regeringen bara bereder ärendet. Jag väntar mig nu att det kommer skarpa förslag - att de är både fantasifulla och kreativa får jag förutsätta - och att de kommer inom en mycket snar framtid.

Herr talman! Där har jag och Christina Axelsson samma uppfattning. Jag väntar mig också att förslagen kommer mycket snabbt. Jag tror att de kommer att lösa de utestående problemen. Vad som däremot inte skulle lösa problemen är om vi skulle tillsätta nya utredningar och börja fundera på om gränsen ska vara 29 kilometer, 25 kilometer eller något annat. Det är ju inte det som är lösningen. Lösningen är att försöka hitta alternativen och också se till att vi får informationsinsatser, bättre bredbandstäckning och nya tekniska lösningar tillsammans med nya upphandlingar, när det gäller både dagskassorna och möjligheten för äldre och personer med funktionsnedsättning att ta ut pengar. Jag tror inte att en återgång till ett allmänt lantbrevbärarsystem är lösningen. Vi vet att kontanthanteringen är något som vi försöker minimera med tanke på rånrisk och annat. Däremot finns lantbrevbärarservice upphandlad för personer som är över 80 år. Den finns alltså, men den är inte lösningen totalt sett. Oppositionens förslag till lösningar leder ingenstans. Våra förslag är konkreta och kommer att lösa problemen.

Herr talman! I dag ska vi debattera ett förslag som kommer att innebära omfattande förändringar för myndigheterna inom transport- och infrastruktursektorn. Det kommer att skapas en ny myndighetsstruktur inom transportsektorn. Vägverket och Banverket kommer att slås samman till en ny myndighet, Trafikverket. Vidare kommer delar av verksamheten från Sjöfartsverket och Transportstyrelsen att ingå i det nya Trafikverket. Syftet med denna sammanslagning är att få en mer transportslagsövergripande myndighetsstruktur. Det har vi i alliansen jobbat med sedan början av mandatperioden. Samtidigt med att Trafikverket skapas kommer en annan myndighet att bildas. Den kommer att heta Trafikanalys. Där ska bland annat Statens institut för kommunikationsanalys, Sika, ingå. Syftet med den myndigheten är att den ska vara regeringens utvärderings- och analysorgan för frågor om hela transportområdet. Bägge dessa myndigheter kommer att vara på plats och fungera från den 1 april 2010. Vägverket är den äldsta av våra infrastrukturmyndigheter. Det bildades redan 1841 och kom då att heta Kongliga styrelsen för allmänna wäg- och wattenbyggnader. Man hade hand om ärenden som gällde kanaler och vägar. Genom åren har järnvägar, sjöfart och luftfart funnits inom verket. Banverket bildades 1988 när SJ och tågtrafiken avreglerades. Sika är den yngsta av dessa myndigheter och bildades så sent som 1995. Utskottet är överens om detta betänkande, och inga motioner har inkommit. Men oppositionen har lämnat ett gemensamt särskilt yttrande. Med dessa ord överlämnar jag betänkandet till kammaren för vidare debatt.