Hemlig teleavlyssning, m.m.

Herr talman! I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse med redogörelse för hur de hemliga tvångsmedlen teleavlyssning, teleövervakning och kameraövervakning använts under år 2004. Det är en redogörelse över hur många tillstånd som givits, hur lång tid de använts och om de haft någon betydelse vid förundersökningen och för att klara upp den grova brottslighet för vilken man kan använda sig av hemliga tvångsmedel. Herr talman! Jag vill först yrka bifall till reservation 1 och i övrigt till förslaget i betänkandet. Lagstiftningen kring hemliga tvångsmedel har under senare år varit föremål för en hel del förändringar. Vi har också fattat beslut kring en reglering av överskottsinformation och om offentliga ombud - ombud som närvarar vid tillståndsgivningen i domstol bland annat för att bevaka de tre principer som ska vara uppfyllda för att tillstånd ska ges, det vill säga ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Under senare år har man också uppmärksammat, bland annat på grund av en ökad användning av tvångsmedlen, det intrång i den personliga integriteten som användandet av tvångsmedel faktiskt innebär. Därför har den frågan tagits upp på olika sätt, bland annat i en särskild utredning, och därför är användandet av tvångsmedel också omgärdat med en stram lagstiftning. Av vikt är också den parlamentariska kontrollen, bland annat genom denna årliga skrivelse som också fortsättningsvis kommer att finnas. Jag tror inte att det råder några större avvikande uppfattningar om tvångsmedelsanvändningen och att den faktiskt utgör ett bra verktyg i bekämpningen av grova brott, i varje fall inte i den form och den omfattning som den har i dag. Jag tror inte heller att vi har några delade meningar om hur redovisningen kring användningen av tvångsmedlen ska se ut. Steg för steg har redovisningen av hur rubricerade tvångsmedel har använts och vilken betydelse de har haft förbättrats. Den skrivelse som vi nu har framför oss har också inneburit förbättringar. Majoriteten vill i ett tillkännagivande till regeringen kräva en ännu fylligare redovisning av åtgärdernas resultat, som om användandet har haft sådan betydelse att det lett till fällande domar, om brottsrubriceringen tid tillståndsgivning och dom överensstämmer. Även att åtgärden haft betydelse för förundersökningen måste preciseras och därtill innehålla en analys av den låga andelen avslag på ansökningarna. Det är inte så länge sedan som det över huvud taget inte kom något krav på redovisning. Första gången det fanns motioner på skrivelsen för hemliga tvångsmedel och avlyssning var riksdagsåret 1999/2000. Därefter dröjde det ända fram till första året på den här mandatperioden innan man hade motioner i den här riktningen. Steg för steg har skrivelsens innehåll och redovisning därefter förbättrats. Vi socialdemokrater har aldrig motsatt oss en förbättring och en fördjupad redovisning av användandet och betydelsen av användandet av tvångsmedel. Vi har alltså aldrig motsatt oss själva redovisningen. Vi har däremot motsatt oss ett tillkännagivande till regeringen innehållande dessa krav eftersom regeringen redan har vidtagit de åtgärder som efterfrågats. Så är det nu också. Skrivelsen ska genomgå ytterligare förbättringar och till större delen i den riktning som majoriteten i betänkandet kräver. Vi menar nog att majoriteten slår in öppna dörrar. Man har hela tiden förbättrat detta. Det ni kräver har redan omhändertagits i den dialog som förts med Rikspolisstyrelsen och åklagarväsendet om förbättringar av redovisningen. Det är Rikspolisstyrelsen och åklagarväsendet som gör den här redovisningen på regeringens uppdrag. Till några av kraven finns det redan förklaringar, anser jag. Åtgärden har haft betydelse för förundersökningen sägs det i redovisningen. Det betyder att åtgärden har lett till polisingripande, till exempel att den misstänkte har gripits, anhållits eller häktats eller att avlyssning på andra sätt fört förundersökningen framåt. Jag undrar hur ni anser att det mer kan preciseras. Ni efterfrågar dessutom en analys av varför så få ansökningar har avslagits. I skrivelsen sägs det att enligt Åklagarmyndighetens och Rikspolisstyrelsens bedömning håller det underlag som ligger till grund för domstolens prövning en hög kvalitet. Den bedömningen ifrågasätts av majoriteten, om jag förstår saken rätt. Frågan är: Vem anser ni ska göra den bedömningen? Jag tänker inte gå in på redovisningens olika delar, i vilken omfattning de har använts och så vidare. Det framgår av skrivelsen och betänkandet. Vi kan bara konstatera att, som vi tolkar det, har användandet av tvångsmedel i en övervägande del har haft betydelse i brottsbekämpningen. Vi är ganska stärkta i den uppfattningen efter samtal med poliser ute på fältet. Det finns en rad exempel där det skulle ha varit omöjligt att få tag i en gärningsman om man inte fått använda till exempel hemlig teleövervakning. Sammanfattningsvis: Det ni vill ha ett tillkännagivande kring är i stora delar redan på gång. Därför yrkar jag bifall till reservation 1. När det gäller den andra reservationen om offentligt ombud kan jag bara säga att justitieministern har lovat och föranstaltat om en uppföljning av den frågan. Vi socialdemokrater har också signalerat de påpekanden som har gjorts i motionen till skrivelsen. Vi är lika angelägna som Vänsterpartiet bland annat att få det uppklarat huruvida det ligger något i dessa påpekanden. I avvaktan på denna uppföljning och klarläggande yrkar vi alltså avslag på reservationen. Den tredje reservationen tar upp stärkt parlamentarisk kontroll. Också den frågan är aktualiserad i en utredning, vilket framgår av betänkandet, och den frågan vågar jag påstå skyndsamt bereds i Justitiedepartementet. Den är viktig inte minst med tanke på nya tvångsmedel som är i antågande. Vilken form denna förstärkta parlamentariska kontroll ska ha är ännu inte klart, men regeringen och vi socialdemokrater i riksdagen anser att den är mycket angelägen. Det som krävs har ni redan fått igenom. Jag tycker kanske att man också i det här fallet slår in öppna dörrar. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och i övrigt till förslaget i betänkandet utom den del som upptas i vår reservation.

Herr talman! Förutom att stifta lag har riksdagen en väldigt viktig uppgift. Det är att granska regeringens arbete med att styra landet och dess myndigheter. Det är denna granskningsuppgift som denna debatt handlar om. Vi har möjlighet att uppfylla denna granskningsuppgift genom regeringens skrivelse om hemlig teleavlyssning med mera. Det är en väldigt tunn produkt. Om vi som riksdagsledamöter och valda ombud av Sveriges folk ska kunna fullgöra vår granskningsuppgift måste vi ha ett bättre underlag. Margareta Persson tog upp i sitt anförande att det var ett alldeles nytt krav som vi har kommit med att detta måste bli bättre. Nej, det är inget nytt krav. Om man går tillbaka i betänkanden har det här kravet funnits länge. Där ska framför allt Folkpartiet ha en eloge för sitt arbete, eftersom det var de som motionerade första gången i det här. Förra året kunde vi ha gjort ett tillkännagivande, men tyvärr lyckades inte det. Det är just det här som är så allvarligt. Vi måste ha ett bättre underlag för att kunna genomföra den granskning som våra väljare ställer krav på oss att göra. Därför duger det inte att man har fikaövningar mellan Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen och regeringen där man diskuterar hur det här kan bli bättre, utan vi kräver att regeringen ställer krav på bättre uppgifter från de olika myndigheterna för att vi sedan ska kunna ta ställning om myndigheterna uppfyller de krav som kan ställas. Det är ju faktiskt ett problem gentemot den personliga integriteten, oavsett om man är vanlig medborgare och det här riktas mot någon oskyldig eller om det gäller någon som har begått grova brott. Man kan inte som Margareta Persson gör ställa brottsbekämpningen mot den personliga integriteten. Man måste kunna tillämpa båda delarna, effektiv brottsbekämpning samtidigt som man värnar den enskilda integriteten. Jag håller verkligen inte med Margareta Persson om att det är under de senaste åren som den personliga integriteten har uppmärksammats. Jag kan påminna Margareta Persson och andra socialdemokrater om att vi i många år har ställt krav på den integritetsutredning som Socialdemokraterna äntligen har satt i sjön. Den utredningen skulle vi ha behövt ha framme nu när vi står i begrepp att få nya tvångsmedel som det ska beslutas om. Det är ett allvarligt underskott när det gäller integriteten i det här landet. Därför är det framför allt allvarligt, tycker jag, att Margareta Persson och Socialdemokraterna tar så lätt på den personliga integriteten. I ljuset av alla de nya förslagen gällande tvångsmedel som Socialdemokraterna vill införa måste man titta på vad det innebär för risker för samhället i stort, inte bara på vilka förutsättningar det finns för att bedriva effektivare brottsbekämpning. Det finns andra mycket goda verktyg som polisen redan i dag har till sitt förfogande för att fånga bovar. I den reservation som jag vill yrka bifall till, nämligen reservation nr 3 under punkt 4, ligger den viktiga diskussionen inte bara om hur vi kan förbättra den parlamentariska kontrollen utan också om vilka möjligheter enskilda individer som har blivit utsatta ska ha att få reda på detta och kunna påverka om de har blivit utsatta av staten för det här. Den frågan tog Margareta Persson över huvud taget inte upp. Det är oerhört viktigt att vi innan vi tar beslut om nya tvångsmedel faktiskt tar beslut om hur enskilda som är oskyldiga ska skyddas och hur vi parlamentariskt bättre ska kunna kontrollera vad myndigheterna gör. Därmed, herr talman, har jag yrkat bifall till reservation 3 under punkt 4.

Herr talman! Det är naturligtvis så att det här är ett sätt för riksdagen att granska om regeringen utför de uppgifter den ska. Precis som jag sade i mitt anförande här är det väldigt viktigt. Vi har aldrig motsatt oss att vi skulle förbättra den här redovisningen. Det tycker vi naturligtvis också. Men det kan göras i en viss takt, och det är andra myndigheter än regeringen som gör redovisningen utifrån de kunskaper som de har. Det är en tunn produkt - jag vet inte hur stor produkt Cecilia Magnusson skulle känna sig nöjd med. Jag sade inte att det är ett nytt krav. Jag sade bara att sedan jag kom in i riksdagen dröjde det faktiskt ganska länge. Det var Vänsterpartiet som först motionerade och reserverade sig i det här. Det var först 2002 som Folkpartiet gjorde det. När det gäller Integritetsutredningen är det säkert så att den tar väldigt lång tid, men det är ju för att man ska granska all lagstiftning ur ett integritetsperspektiv. Det tar naturligtvis sin tid. Och det kom inte fram i samband med just den produkt som vi har här med hemlig teleavlyssning, utan det var faktiskt när det gäller olika databaser. Det var då som förslaget kom fram och kravet på en integritetsutredning. Min fråga är: På vilket sätt vill nu Moderaterna och andra reservanter att det här ska fördjupas? Hur ska det här preciseras? Vem är det som ska göra bedömningen huruvida det här är riktigt? Det skulle jag vilja veta. Det är bra att slänga ur sig att det ska preciseras och att det ska göras. Men hur ska det göras? Ni tycks ju veta så väldigt mycket om detta.

Herr talman! Nej, vi vet inte särskilt mycket om detta. Det är därför vi ställer dessa krav. Vi får inte veta tillräckligt, och därför ställer vi kravet att vi ska få reda på mer. Margareta Persson räknade själv upp vilka krav vi har ställt på fylligare innehåll i den här skrivelsen. Det är därför vi återigen ställer kravet att den måste bli fylligare, och vi har gett ett antal exempel på hur. Varför leder till exempel inte mer än hälften av tillstånden till något av nytta för utredningen? Man måste väl förklara varför man ska ha dessa tillstånd om de bara är till någon nytta i ett fall av två. Det är ju ett väldigt grovt intrång i en människas integritet att använda dessa tvångsmedel. Detta är bara ett exempel; vi har flera. Sedan håller sig Margareta Persson faktiskt inte riktigt till sanningen. Förra året sade Socialdemokraterna nej, och fick majoritet för det, när vi ställde samma krav som vi gör nu och som nu äntligen en majoritet i riksdagen har blivit överens om. Integritetsutredningen kunde ha varit klar om ni då hade satt i gång en sådan utredning. Om Margareta Persson går tillbaka i betänkandena kan hon läsa att vi i reservationer faktiskt har påtalat vikten av att sätta i gång en utredning om integritetsfrågorna.

Herr talman! Jag förstår att det är svårt att precisera vad ni vill komma fram till. Vi har inte motsatt oss detta, och det har vi inte gjort tidigare heller. Vi har motsatt oss reservationen eftersom vi har vetat att detta arbete ändå pågår för att förbättra i den riktning som reservanterna har fört fram. En sak är ju hur detta har lett till fällande domar. Det tycker jag att man kan precisera mer. Men ni säger också att det inte är tillräckligt redovisat om det har lett till polisingripande, haft betydelse vid förundersökning eller lett till att personer har gripits, anhållits eller häktats. Då är min fråga: Vad är det mer som ska preciseras? Visst kan man säga att det bara har lett till 50 %, men det redovisas ju också här att det ibland är tekniska problem. Ibland finns det ingen telefon kvar. Man kan ha bytt telefonabonnemang. Det finns också redovisat att detta faktiskt har friat människor som har varit misstänkta för en gärning. Det är väl också viktigt att komma underfund med. Min synpunkt i detta är att polisen här har ett väldigt bra verktyg, även om jag vet att det är integritetskränkande för många människor. Vi får väga detta mot vartannat: att få tag i en gärningsman till ett grovt brott och den personliga integriteten. Det finns olika principer att ta hänsyn till i den riktningen.

Herr talman! Nu måste jag rätta Margareta Persson. Det är faktiskt ni som har en reservation om att det ska bli ett fylligare innehåll i denna redogörelse. Ni var inbjudna att göra det tillkännagivande som vi nu har majoritet för. Den rättelsen är alltså på sin plats. Eftersom det är så grannlaga med de verktyg som polisen har till sitt förfogande - hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning med flera - är det väldigt viktigt att vi hela tiden har integritetsfrågorna på bordet. Jag tycker att det är lite otäckt när Margareta Persson säger att det är viktigare med brottsbekämpning än med integritetsfrågor, framför allt när vi i dag inte har framme den belysning av integritetsfrågorna som utredningen håller på med. Det är väldigt allvarligt. De verktyg polisen totalt har för brottsbekämpning ska användas. Problemet i dag är ju att det inte finns tillräckligt många polismän som kan använda sig av dessa verktyg. Socialdemokraterna och vänstermajoriteten har inte tillskjutit tillräckligt mycket medel för att vi ska ha en poliskår som kan använda alla de verktyg som i dag står till förfogande. Om man ska använda ett sådant här hemligt tvångsmedel räcker det inte att bara komma åt telefonlinjerna, utan det är väldigt många mantimmar inom poliskåren som måste bindas upp. Därför behövs det fler poliser.

Herr talman! Det är alltså åter dags för den årliga skrivelsen över användningen av hemliga tvångsmedel. Det kan förtjäna att nämnas att det bara är den öppna polisens användning som det redogörs för i skrivelsen. Säpos användning vet vi ingenting om. Det finns stor anledning att kontinuerligt och kritiskt granska och diskutera användningen av hemliga tvångsmedel. Som framgår av skrivelsen kan vi konstatera att användningen av hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning stadigt ökar och så har gjort under många år. Vi menar att det är avgörande att vara medveten om att all tvångsmedelsanvändning måste vägas noggrant mot rättssäkerhet och skyddet av personlig integritet. Grundläggande principer, ytterst med bäring på innehållet i regeringsformen, ska gälla vid alla beslut om användning av tvångsmedel. Således ska befogenheterna att använda tvångsmedlet vara bundna till det ändamål för vilket tvångsmedlet beslutats. Tvångsmedlet ska dessutom användas bara när det finns ett påtagligt behov och det inte räcker med en mindre ingripande åtgärd. Slutligen ska tvångsåtgärden till utformningen stå i rimlig proportion till vad som går att vinna med åtgärden. Detta är utomordentligt centrala och viktiga principer att hela tiden hålla i minnet, också i framtida debatter när det kommer upp nya förslag. Herr talman! Vi har i utskottet under senare år upprepade gånger, vilket vi tidigare har konstaterat här i debatten, påtalat vikten av att förbättra dagens redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel. Vissa smärre förbättringar har vidtagits. Det är positivt, men det räcker inte. I föreliggande betänkande föreslås ett tillkännagivande om förbättringar av redogörelsens innehåll. Det finns fortsatta behov av förtydliganden på en rad områden. Det gäller bland annat uppgifter om i hur många fall berörda förundersökningar leder till fällande dom. Det handlar vidare om precisering av vad som menas med uttrycket i skrivelsen att tvångsmedlet var av betydelse för undersökningen. Vi förväntar oss också att det kommer förklaringar och kommentarer till att så relativt få ansökningar om tvångsmedel avslås. Jag lyssnar självklart till debatten och tycker att det är bra om vi är överens om färdriktning och inriktning. Detta är utomordentligt viktiga punkter att förtydliga och analysera. Jag menar att det är för tunt i dag med tanke på vad som ytterst står på spel för de enskilda med de åtgärder som vidtas, och som de som inte åtalas över huvud taget inte får reda på. Detta har vi tidigare påpekat i reservationer och har fortsatt som vår mening. Det är omöjligt att diskutera användningen av dessa existerande tvångsmedel utan att diskutera vad som händer i övrigt på området. Vi i Vänsterpartiet är kritiska till och allvarligt oroade över de många förslag om nya integritetskränkande tvångsmedel som regeringen förbereder att presentera. Förslagen läggs fram vart för sig utan att helheten och den samlade effekten analyseras. Tillsammans med företrädare från andra partier och från många olika organisationer har vi därför inlett ett opinionsarbete och föreslagit att vi måste hejda oss och öppet diskutera varför det är en sådan oerhörd brådska att införa alla dessa nya tvångsmedel och vidta dessa åtgärder. Det är som sagt stora värden som står på spel. Det gäller ytterst det öppna samhället, och det gäller inte minst den personliga integriteten. Som vi hörde tidigare finns nu Integritetsskyddskommittén. Varför kan vi inte till exempel låta den få uttala sig om utvecklingen och situationen genom ett delbetänkande? Herr talman! Behovet av förstärkt parlamentarisk kontroll är redan nu mycket påtagligt. Det kommer också att växa om den nuvarande användningen av hemlig teleavlyssning och teleövervakning fortsätter att öka och det dessutom tillkommer nya varianter av tvångsmedel. Vänsterpartiet anser att det behövs ett bättre helhetsgrepp över tvångsmedelsanvändningen som är vidare än enbart en årlig skrivelse för att förstärka tillsynen och den parlamentariska kontrollen. Vänsterpartiet har därför i ett flertal tidigare betänkanden och i andra sammanhang föreslagit att en särskild nämnd med möjligheter till insyn och kontroll ska inrättas. Vi är glada över att vårt arbete i denna fråga till slut resulterat i en utredning om hur en sådan nämnd ska kunna organiseras. Utredningen har lämnat sitt förslag om att inrätta en nämnd med namnet Tvångsmedelsnämnden. Utredningen bereds nu av regeringen. Att nämnden verkligen inrättas är av oerhörd vikt för rättsväsendets demokratiska förankring och förtroende. Den måste därför ha en så bred sammansättning som möjligt. I utredningen sägs det faktiskt att det vi nu diskuterar, det vill säga regeringens årliga skrivelse, därmed kan tas bort. Det vore djupt olyckligt, menar vi, och en kontrakurs till den fylligare rapport som vi tydligen alla vill se. Möjligheterna till insyn i nämndens arbete kommer att vara begränsade både för riksdagens ledamöter och för allmänheten, även om det naturligtvis är väldigt viktigt att den kommer till stånd. Behovet av offentlig information och ett tillfälle till debatt om dessa frågor i riksdagen kommer alltjämt att vara stort. De olika formerna av kontroll och insyn kompletterar varandra. Regeringen bör alltså, även när en särskild tvångsmedelsnämnd inrättas, fortsätta att överlämna en årlig skrivelse om polisens hemliga tvångsmedelsanvändning till riksdagen. Herr talman! Slutligen vill jag säga några ord om systemet med offentliga ombud i dessa ärenden, ett system som inrättades 2004. Från flera håll finns kritik mot hur denna ordning fungerar. Kritiken består bland annat i att ombudet företräder allmänintresset och inte den mot vilken hemliga tvångsmedel ska användas. Den består också i att ombuden kallas till förhandlingar med kort varsel och på sittande möte tvingas sätta sig in i det enskilda fallet på grund av att åklagarens underlag inte sänds ut i förväg. Förhandlingarna och åklagarens underlag har också ansetts vara bristfälliga och hastiga. Detta står alltså i klar motsättning till vad som i regeringens skrivelse står om att Åklagarmyndighetens och Rikspolisstyrelsens förklaring till att så få fall överklagas är att underlaget som ligger till grund för domstolarnas prövning håller en hög kvalitet. Ett antal offentliga ombud har nu dessutom lämnat sina uppdrag. Tillförordnanden av offentliga ombud är en mycket viktig del av dessa domstolsförhandlingar, en del som ska säkerställa viktiga krav på rättssäkerhet och demokratisk acceptans. Här får det inte svikta. Möjligheterna för offentliga ombud att utöva sina uppdrag bör förbättras. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman! Vi ska nu yttra oss över den skrivelse som vi har fått från regeringen och från polisen angående hemlig telefonavlyssning. Vi ska utöva ett visst mått av kontroll och granskning av den här verksamheten. Jag har tidigare stått i talarstolen och sagt att det är viktigt att väktarna övervakas, och det är ju vår uppgift. Nu till vårt betänkande. Den redovisning som vi har fått i år är bättre än den vi har fått tidigare. Det är klart. Men det fattas fortfarande väldigt mycket, och Margareta efterlyste en del av de där frågorna. Med tanke på att endast hälften av avlyssningarna ger resultat skulle jag kunna tänka mig att det fanns ett intresse för oss att veta om det betyder att man avlyssnar dubbelt så många som är nödvändigt. Jag vill för min del se att vi så lite som möjligt använder de hemliga tvångsmedlen. Av de 50 % som man avlyssnar och som inte ger något resultat skulle jag vilja veta om det handlar om avlyssnade telefonabonnemang där den man avlyssnar inte är direkt misstänkt utan är en sådan teleadress dit man tror att den misstänkte kan tänkas ringa. Jag skulle vilja särskilja detta. Eftersom man får avlyssna vid förberedelse och stämpling skulle jag också gärna vilja veta hur många brott man har lyckats förhindra genom att man har kunnat avlyssna förberedelse och stämpling. Det finns en mängd sådana här detaljer som man mycket väl kan titta lite närmare på. Det kan vara så att polisen avlyssnar för många. Alldeles uppenbart är det så eftersom man får hälften i positivt resultat. Jag skulle också vilja veta vilka de fällande domarna har blivit i de här fallen. Är det så att man har avlyssnat dem som man har misstänkt ska fällas enligt en tvåårig straffskala men det har resulterat i dagsböter tycker jag att man har tillgripit för grova medel. Men det är naturligtvis lätt att vara efterklok. När domen har fallit kan man se att här kanske det var onödigt. Men jag tycker att det vore intressant att få en redovisning av detta också. Visst finns det väldigt många saker man kan förbättra i redovisningen, utan tvekan, även om det har blivit bättre. Vi har två reservationer, herr talman. Det är reservation nr 2 och reservation nr 3, vilka jag yrkar bifall till. Den ena handlar om de offentliga ombudens möjligheter att vara verksamma. Jag delar helt och fullt den plädering som Rolf Olsson gjorde i detta fall. Jag tror att vi rentav har fått detta från samma källa. Den ökade mängden hemliga tvångsmedel som man i totalen använder i samhället i dag kräver en ökad, stärkt parlamentarisk kontroll. Vi måste ta vår uppgift att övervaka väktarna på fullt allvar. Då tror jag att det är viktigt att de offentliga ombuden också ges möjligheter att vara verksamma. Vi har påpekat i vår reservation att vi tycker att det här inte har fungerat. Det har vi alltså direkt från en del av de offentliga ombuden. Då tycker jag att det är viktigt att vi ser över detta. Därför anser jag att det finns god grund för den reservationsanmärkningen. När det gäller den diskuterade Tvångsmedelsnämnden delar jag också Rolf Olssons uppfattning om vikten av att den är parlamentariskt sammansatt, vikten av att den har en legitimitet och att den har möjligheter att få föra en diskussion om en del frågor. Givetvis förstår jag att mycket kommer att vara hemligt och att mycket kommer att vara känsligt. Men de delar som inte är det ska man ha möjlighet att fritt föra den diskussionen om. Jag ska inte förlänga debatten så mycket mer. Jag vill bara till sist understryka att det i rapporten skulle finnas skäl att också titta närmare på andra tvångsmedel som vi använder och som parlamentet borde kunna begära redovisning av. Säpo är redan nämnt, men jag kan tänka mig att det finns fler, eftersom den repressiva lagstiftningen växer lavinartat.

Herr talman! Cecilia Magnusson var vänlig nog att påpeka att Folkpartiet under några år har engagerat sig i de här frågorna. Det är alldeles korrekt. Vi har sedan valet 2002 motionerat så fort vi har haft tillfälle. Det har vi gjort därför att vi anser att de här frågorna är oerhört viktiga och oerhört grannlaga. Det handlar om att göra intrång i en grundlagsskyddad rätt för alla medborgare att hemligen kunna meddela sig med varandra utan att riskera intrång i den kommunikationen. Inte minst viktigt i det sammanhanget är naturligtvis den så kallade proportionalitetsprincipen som hela tiden ska se till att vi inte gör större ingrepp i dessa grundlagsskyddade rättigheter än vad som kan vara motiverat utifrån ett brottsbekämpningsperspektiv. Det är inte utan att jag blir lite oroad av Margareta Perssons ganska lakoniska konstaterande att hade vi inte haft dessa tvångsmedel hade det funnits personer som vi inte hade kunnat få fast på något annat sätt. Jag tycker att de avvägningar som ska göras kräver en högre grad av problematisering än vad det uttalandet ger uttryck för. Den årliga redovisningen från regeringen är oerhört viktig. Den är viktig för vår debatt här i kammaren kring tvångsmedlen, hur de ska utvecklas och utformas i framtiden, men den är också viktig för massmedierna och därmed för allmänhetens insyn i verksamheten. Därför vill jag gärna passa på att säga att även om en tvångsmedelsnämnd tillsätts och den får en aldrig så bred parlamentarisk sammansättning är det viktigt att den här redovisningen fortsätter att läggas fram. Utskottets majoritet har skrivit att det finns skäl till förtydliganden och förbättringar av statistiken. Det ska ses mot bakgrund av att regeringen sedan 2002 fört en dialog med myndigheterna om hur den ska kunna förbättras. Efter tre år tycker vi att de framsteg som kommer bör vara mer påtagliga än vad vi har sett i årets upplaga. Om man till exempel tittar på huruvida begreppet tvångsmedelsanvändning har haft någon betydelse för förundersökningen ser man att Rikspolisstyrelsen och regeringen inte lägger fram några definitioner. Det är en exemplifiering. Man säger att det är om någon häktas, grips eller anhålls eller på något annat sätt för förundersökningen framåt. Vad ryms i den exemplifieringen? Det är svårt att säga. Själv blev jag något överraskad av fortsättningen när det gäller förklaringen av vad uttrycket innehåller. Till exempel säger man att om man avför en misstänkt från förundersökningen registreras detta som att det inte har haft någon betydelse för förundersökningen. Det är paradoxalt. Det stämmer inte med mitt sätt att tolka texten. Här finns möjligheter till förbättringar. I första hand kan det inte ankomma på riksdagsledamöter att formulera på vilket sätt det ska ske. Vi kan konstatera att regeringen har många myndigheter som är duktiga på att föra statistik, definiera begrepp och på ett tydligt sätt visa på de problem som finns. Jag ska inte heller bli särskilt långrandig. En annan punkt som jag tycker är viktig att trycka på är att koppla till brottsrubriceringarna, det vill säga: Om man använder en brottsrubricering när tillstånd lämnas för tvångsmedelsanvändning, hur förhåller sig den brottsrubriceringen till den dom som i en del fall fälls i slutändan? Är det samma brott? Är det samma personer, som även ledamoten Björnlod var inne på? Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 3.

Herr talman! Jag får tacka er och konstitutionsutskottet för att ni har hållit på så länge att jag hann tillbaka hit. Som lagstiftare måste vi alltid fundera på om en tvångslag är nödvändig. Vid all tvångsmedelsanvändning ska en avvägning ske mellan nyttan av tvångsmedelsanvändningen och graden av integritetskränkning. För mig är det inget tvivel om att det faktiskt behövs - det kan vi nog vara alldeles överens om - tvångsmedel för bekämpningen av den grova kriminaliteten. Samtidigt - jag tror att jag har hela alliansen med mig - måste vi vara oerhört tydliga med att värna den personliga integriteten. Det är allvarligt att regeringen år efter år har lovat att redovisningen ska bli bättre. Nu säger man att det är lite bättre, men det finns mycket kvar att önska. Vi lagstiftare har rätt att besluta om att myndigheter får använda tvångsmedel mot enskilda. Men vi har också skyldigheten att granska om det har gjorts på rätt sätt eller har missbrukats. Med den årliga skrivelse som vi får på vårt bord sent året efter har vi ingen chans att granska om de hemliga tvångsmedlen har använts på rätt sätt. Jag förstår inte hur vi med skrivelsen skulle kunna säga att de hemliga tvångsmedlen inte har missbrukats på något sätt. Jag kan inte ta ansvar och säga att jag vet att de inte har missbrukats. Jag tycker att det är glädjande att samtliga partier förutom Socialdemokraterna inser att det är för dålig information för att vi ska klara av vår skyldighet att granska. Nu ger vi regeringen anvisningar om vad vi tycker ska finnas i den årliga redovisningen. Herr talman! Även om den årliga redovisningen blir bättre tycker jag inte att det räcker till. Vi vet att det finns saker som man inte kan redovisa i offentligheten. Det kan vi vara överens om. Det finns ett förslag om tvångsmedelsnämnd, men tyvärr innebär förslaget en sämre parlamentarisk kontroll av hemliga tvångsmedel eftersom nämnden skulle ligga under regeringen. Centerpartiet tycker att en hemlig tvångsmedelsnämnd ska ligga under riksdagen. Då först kan det vara en parlamentarisk kontroll. Vid det här laget har det säkert yrkats på de flesta reservationerna, men även jag yrkar bifall till reservation 3.