Hets mot folkgrupp, m.m. (vilande grundlagsförslagoch följdlagstiftning)
Debatt om förslag 13 november 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
- Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
- Hoppa till i videospelarenCecilia Wikström (Fp)
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
Protokoll från debatten
Anföranden: 131
Anf. 24 Per Unckel (M)
Herr talman! Regeringen och konstitutionsut-
skottet har föreslagit en utvidgning av det straffbara
området när det gäller hets mot folkgrupp. Lagstift-
ningen återfinns i tryckfrihetsförordningen, som är en
grundlag. Nu tar vi i och med det här beslutet så små-
ningom även följdlagstiftningen när det gäller brotts-
balken.
Kriterierna för straffbarhet är i dag hets mot folk-
grupp eller annan sådan grupp med anspelning på ras,
hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbe-
kännelse. Regeringens och konstitutionsutskottets
förslag innebär en utvidgning innefattande sexuell
läggning - främst avsedd att skydda gruppen homo-
sexuella, men rent definitionsmässigt omfattas både
heterosexuella och bisexuella. Dock omfattas icke
andra typer av sexuell läggning, vilket ibland miss-
uppfattats i debatten.
Herr talman! Moderaterna har yrkat avslag på
detta och vill på sikt ha ett individuellt skydd. Vi
kristdemokrater anser dock att gruppskyddet är vik-
tigt och nödvändigt - ta bara exemplen på judeför-
följelse eller annan rasistisk verksamhet. Därför kan
vi inte rösta för den moderata reservationen, utan vi
har ett eget yrkande om förkastande.
Herr talman! Vi kristdemokrater är för ett förbätt-
rat skydd för de homosexuella. Men vi var, och är,
missnöjda med en punkt i förslaget.
Regeringen tar upp religionsfrihetsaspekten i sin
argumentering och säger att det ligger utanför det
straffbara området att citera religiösa urkunder - till
exempel Bibeln eller Koranen, i vilka ju finns syn-
punkter på en homosexuell livsstil. Regeringen säger
också att det finns en rätt att diskutera dessa texter. I
likhet med Sveriges Frikyrkosamråd ansåg, och anser,
vi att det på denna punkt föreligger en oklarhet. En
prediko- eller förkunnelsesituation är ju i hög grad en
envägskommunikation och kan inte alltid anses upp-
fylla kriteriet i ordet diskutera - även om den typen
av predikosituation också förekommer.
I vår motion från vårens behandling krävde vi där-
för ökad tydlighet på den punkten. I övrigt var vi
beredda att acceptera lagförslaget. Religionsfriheten
borde kräva att man måste kunna ha en förkunnelse
kring bibel- eller koranord.
Men, herr talman, det blev en alldeles för svag
skrivning. Man försvagade till och med den av rege-
ringen föreslagna okontroversiella citaträtten genom
att lägga in "torde" och "normalt". Så här lyder mo-
tivtexten i utskottsbetänkandet från i våras: "När det
gäller predikosituationer torde det, enligt utskottets
mening, normalt komma att ligga utanför det straffba-
ra området att citera religiösa urkunder och endast
uppmana åhörarna till att följa urkundernas inrikt-
ning."
"Torde", "normalt" och "endast" innebär tydliga
begränsningar i uttalanderätten. Det är alltså inte fritt
fram för citat, och någon förkunnelse i egentlig me-
ning ska inte få förekomma utan endast en uppma-
ning till åhörare att följa urkundernas linje. Så mycket
är alltså den yttrandefriheten värd när det kommer till
kritan!
Dock framstår det som väldigt märkligt att ett och
samma uttalande som görs i en predikosituation, som
vanligen är en envägskommunikation, kan få framfö-
ras utan den typen av restriktioner bara det görs till
exempel i ett diskussionsforum. På den punkten är
regeringen tydlig, och utskottet har inte invänt där.
Regeringen skriver: "Meningen är alltså inte att hind-
ra resonemang och diskussioner om homosexualitet,
bisexualitet eller heterosexualitet vare sig inom kyr-
kor eller på andra håll i samhället."
Den ekvationen har utskottsmajoriteten inte löst.
Den motivtext som jag tidigare citerat skapar allt-
så orimligheter i bedömningen av uttalanden. Be-
dömningen av ett och samma uttalande blir situa-
tionsberoende - det handlar alltså om i vilken situa-
tion det framförs. Ska rättssamhället fungera på det
sättet? Det finns en grundläggande rättslig princip: att
lika ska behandlas lika. Men det sker inte i det här
fallet, utifrån den här motivtexten.
Herr talman! Nu har det hävdats i medierna att
statsministern har svarat nej på frågan om man i en
predikosituation kan få säga att homosexuellt um-
gänge är onaturligt, det vill säga att det skulle vara
straffbart enligt lagförslaget.
När Barbro Hietala Nordlund, som strax ska delta
i debatten här, får samma fråga av Nya Dagen svarar
hon att hon har svårt att tänka sig att detta stämmer.
Det vore intressant att veta vad som är den socialde-
mokratiska ståndpunkten här. Är det alltså Barbro
Hietala Nordlunds ståndpunkt som gäller, eller är det
statsministerns ståndpunkt som gäller? Den frågan
kan Barbro gärna få svara på i sitt anförande.
Herr talman! Låt mig tydligt och klart deklarera -
det har ju förekommit missförstånd på den punkten -
att vi kristdemokrater inte ville, och inte vill, skapa
något fribrev i predikosituationer. Vi delar nämligen
regeringens uppfattning att det inte bör - lika lite som
det i dag är tillåtet att utifrån religiösa texter hota eller
uttrycka missaktning för muslimer eller kristna - vara
tillåtet att använda sådant material för att hota eller
uttrycka missaktning för homosexuella som grupp.
Herr talman! Religionsfriheten är garanterad i
2 kap. 1 § punkt 6 regeringsformen. Det är noterbart
att religionsfriheten inte är inskränkbar enligt 12 § i
samma kapitel, vilket de andra fem fri- och rättighe-
terna är.
Religionsfriheten intar alltså en särställning bland
de sex fri- och rättigheterna. Den är, som konstitu-
tionsutskottet i ett annat sammanhang uttrycker det,
en absolut rättighet. Det var, och är, vår bedömning
att man i en motivtext till tryckfrihetsförordningen
inte ska skriva in något som står i ett slags konflikt
med den oinskränkbara religionsfriheten i regerings-
formen.
Men, herr talman, är religionsfriheten verkligen så
totalt oinskränkbar? Nej, självfallet får man inte uti-
från religiösa sammanhang till exempel uppmana folk
att begå mord. Religionsfriheten måste givetvis vägas
mot andra grundläggande värden och principer, till
exempel rätten till liv. Den som har ett djupare intres-
se för detta med juridisk avvägning hänvisar jag gär-
na till Aleksander Peczeniks verk Vad är rätt? Han
klargör där tydligt prioriteringarna mellan olika
rättskällor i en avvägning. Till exempel är det helt
klart att lagar har en högre prioritet än motivtexter.
Vid en juridiskt svår avvägning kommer självfal-
let rättsväsendet att väga regeringsformens krav på
oinskränkbar religionsfrihet mot en motivskrivning
till en förändring av 7 kap. 4 § punkt 11 tryckfrihets-
förordningen. Då är det möjligt att denna motivskriv-
ning inte tillmäts någon avgörande betydelse. Men,
som sagt, Kristdemokraternas bedömning är att man
inte ska bygga in motsättningar i lag- och motivtext -
därav vårt ställningstagande - men majoriteten i kon-
stitutionsutskottet har inte velat lyssna på det örat.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tion nr 2.
Anf. 25 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Söndagen den 5 maj i år, tio dagar
före första beslutet i fråga om lagen om hets mot
folkgrupp, var lagen ett förbönsämne i en radioutsänd
gudstjänst. Gudstjänstsfirarna bad att lagstiftningen
inte ska få sådana konsekvenser att det blir förbjudet
att förkunna Guds ord och att alla förkunnare ska visa
aktning för alla människor. Jag rördes av den bönen
eftersom jag lyssnade på den gudstjänsten.
I den debatt som föregick det första grundlagsbe-
slutet var vi också flera talare som från talarstolen i
våra anföranden om och om igen markerade just att
det inte blir förbjudet att förkunna Guds ord och att
hela lagstiftningens grund vilar på att visa aktning för
alla människor.
Regeringens proposition är enligt vår mening tyd-
lig på den punkten. KU:s betänkande KU23 från i
våras och dagens KU7 är tydliga. I den stora debatten
den 15 maj klarade vi ut de olika politiska ställnings-
tagandena och argumenterade i en lång och omfattan-
de debatt. I dag, inför det slutliga beslutet, framhålls
från oss som företräder KU:s förslag att vår omsorg
inte är mindre än något annat partis i de frågorna.
Kristdemokraterna och Moderaterna har olika reser-
vationer baserade på olika ställningstaganden. Mode-
raternas argument är naturligtvis hedervärt i all sin
vilja att värna om och skydda tryck- och yttrandefri-
heten. Vi har gjort olika bedömningar.
Det vi säger om och om igen är att religionsfrihe-
ten inte hotas av att homosexuella ges ett starkt skydd
mot hot- och hatpropaganda. Religionsfriheten har
och ska ha en fortsatt stark ställning i vårt land. Enligt
regeringsformen innefattar religionsfriheten friheten
att tro vad man vill, på vem man vill och att ensam
eller tillsammans med andra fira gudstjänst. I den
meningen är religionsfriheten total och oinskränkbar.
Religionsfriheten innebär inte - det hörde vi också
Ingvar Svensson göra en utläggning om - att man har
rätt att begå brott mot andra människor. Den begräns-
ningen gäller religionsutövning liksom all annan
mänsklig aktivitet. Den inskränkningen gäller för alla
våra grundläggande fri- och rättigheter.
Herr talman! Det kommer inte att bli förbjudet att
trycka och ge ut Bibeln eller Koranen. I propositionen
sägs på s. 41 att det inte faller inom det straffbara
området att endast citera och diskutera religionsur-
kund. I detta ligger också det självklara att det inte
heller är straffbart att ge ut sådana urkunder.
Den fria opinions- och åsiktsbildningen stryps in-
te. I ett demokratiskt och öppet samhälle ska man
naturligtvis kunna diskutera, kritisera, debattera och
analysera samt i forskning och undervisning också
ifrågasätta olika livsåskådningar och livsstilar. Men
lika lite som det i dag är tillåtet att utifrån texter hota
eller uttrycka missaktning för till exempel muslimer,
kristna eller judar kommer det att vara tillåtet att med
hänvisning till religionen uttrycka missaktning för
homosexuella som grupp. Det är inte möjligt eller
rimligt, menar jag, att särskilda regler ska gälla för
uttalanden beroende på vilken talarstol som används,
om det är den i kyrkan, den i Folkets hus eller den här
i riksdagen.
Herr talman! På samma sätt som gäller i dag be-
träffande hets mot folkgrupp ska bedömningen om
det är fråga om ett straffbart uttalande göras, står det,
med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet,
alltså i vilket sammanhang uttalandet gjordes, vad
syftet var och av vilken karaktär uttalandet var. För
straffansvar ska krävas att uttalandet klart överskrider
gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion.
Dessutom gäller för dem som dömer över miss-
bruk i tryck- och yttrandefrihetsfrågor att de ska be-
tänka att tryck- och yttrandefriheten utgör grunden
för ett fritt samhällsskick. De ska uppmärksamma
syftet mer än framställningssättet och hellre fria än
fälla. Som sagts i den förra debatten, det är inga lätt-
vindiga, slarviga domar som kommer att utfärdas. Det
är presumtion för att fria.
Jag har undrat mycket över hur det här lagförsla-
get har kunnat väcka en sådan stor och stark känslo-
storm, skapa en sådan dramatik, innehålla så många
missförstånd och osakligheter i debatten. Jag tror alla
ledamöter har bombarderats med e-post och med
samtal. Jag kallades i ett samtal i går för religionsfri-
hetens dödgrävare. Mycket i den här debatten inne-
håller ogrundade påståenden om lagens djupa och
långsiktiga konsekvenser, rent sanslösa påståenden.
Flera brev har varit vänligt undrande och frågan-
de. Människor har blivit skärrade av olika uttryck i
den här debatten som att pastorer kommer att kastas i
fängelse, som det stod i en tidning. Bibelutgivningen
kommer att stoppas. Undra på att människor är und-
rande och frågande.
Majoriteten av dem som har hört av sig har också
hänvisat till sin religiösa övertygelse. Många, ja,
nästan alla skulle aldrig drömma om att utsätta homo-
sexuella för minsta missaktning.
I arbetet med det här ärendet har jag också mött
mycket öppen och illa dold homofobi. Jag har blivit
än mer övertygad dag för dag, faktiskt, om att den här
lagen är viktig, här och nu. Det faktum att homosexu-
ella förtrycks, förföljs och mördas kräver handling av
oss. Hetslagstiftningen är ett sätt att motverka framför
allt det rasistiska och nazistiska våldet som skruvas
upp gentemot homosexuella. Spetsen, intentionen
med lagen, är inte riktad mot religionsutövarna i
första hand.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag,
och jag yrkar avslag på reservationerna.
Anf. 26 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Det blev på sitt sätt symtomatiskt att
Barbro Hietala Nordlund tvangs att ägna nästan hela
sitt anförande åt att tala om vad den tilltänkta lagstift-
ningen inte ska hota. Hon blev därmed också ett bevis
för vad det är man inte ska göra om man värnar ytt-
rande- och tryckfriheten, nämligen genomföra sådana
förändringar som man inte till fullo kan överblicka de
yttersta konsekvenserna av.
En partikamrat till Barbro Hietala Nordlund sade
här i Stockholm i går att man inte ska laga det som
inte är trasigt. Med det uttalandet ringande i bakhu-
vudet skulle jag vilja fråga Barbro Hietala Nordlund:
Vad är det specifikt för situationer som den nuvaran-
de lagstiftningen om förtal, olaga hot, misshandel och
uppvigling inte kommer till rätta med och som är så
starka och precisa att de motiverar en ändring i tryck-
och yttrandefrihetslagstiftningen?
Barbro Hietala Nordlund sade i sitt anförande att
de som nu förespråkade den inskränkning som riks-
dagen förutsätts fatta beslut om om en stund, har lika
stor omsorg om tryck- och yttrandefriheten som vi
övriga. Jag tvivlar inte på att Barbro Hietala Nord-
lund anser och tycker det. Men konsekvensen av ett
handlande där man med aldrig så goda syften men
med dåliga argument bit för bit naggar yttrande- och
tryckfriheten i kanten är att omsorgen till slut brister,
oaktat de höga ambitionerna hos dem som talar.
Anf. 26 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Det blev på sitt sätt symtomatiskt att
Barbro Hietala Nordlund tvangs att ägna nästan hela
sitt anförande åt att tala om vad den tilltänkta lagstift-
ningen inte ska hota. Hon blev därmed också ett bevis
för vad det är man inte ska göra om man värnar ytt-
rande- och tryckfriheten, nämligen genomföra sådana
förändringar som man inte till fullo kan överblicka de
yttersta konsekvenserna av.
En partikamrat till Barbro Hietala Nordlund sade
här i Stockholm i går att man inte ska laga det som
inte är trasigt. Med det uttalandet ringande i bakhu-
vudet skulle jag vilja fråga Barbro Hietala Nordlund:
Vad är det specifikt för situationer som den nuvaran-
de lagstiftningen om förtal, olaga hot, misshandel och
uppvigling inte kommer till rätta med och som är så
starka och precisa att de motiverar en ändring i tryck-
och yttrandefrihetslagstiftningen?
Barbro Hietala Nordlund sade i sitt anförande att
de som nu förespråkade den inskränkning som riks-
dagen förutsätts fatta beslut om om en stund, har lika
stor omsorg om tryck- och yttrandefriheten som vi
övriga. Jag tvivlar inte på att Barbro Hietala Nord-
lund anser och tycker det. Men konsekvensen av ett
handlande där man med aldrig så goda syften men
med dåliga argument bit för bit naggar yttrande- och
tryckfriheten i kanten är att omsorgen till slut brister,
oaktat de höga ambitionerna hos dem som talar.
Anf. 27 Per Unckel (M)
Herr talman! Jag skulle vilja upprepa en del av det
som sades i den förra debatten och som jag tycker
klargjorde argumenten. Det är ett långt utredningsar-
bete som ligger till grund för förslaget. Diskussionen
i vårt land har tagit nästan tio år. Det är alltså väl
grundat och väl genomtänkt när vi konstaterar att
skyddet för homosexuella mot förföljelse är dåligt
och svagt, att brotten har blivit grövre och att homo-
sexuella utsätts för gruppförföljelse.
Detta uttömdes på ett fint sätt i den förra debatten
av en kollega, vänsterpartisten Kenneth Kvist, som
inte finns i riksdagen längre. Han tog debatten på ett
tydligt sätt.
Det är viktigt att framhäva vilka mekanismer som
ligger bakom den kollektiva gruppförföljelse som
homosexuella utsätts för. Det som skiljer ut är att de
för sin homosexualitets skull utsätts för dessa grova
övergrepp av framför allt nazistiska och fascistiska
grupperingar - rasideologiska skäl och så vidare.
Per Unckel var inne på diskussionen om att vi
bryter en viktig princip. Den principen har vi brutit
för andra grupper, t.ex. judarna. Det finns redan såda-
na markeringar i den lagstiftning vi har.
Anf. 28 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Det blev inte så många exemplifie-
ringar på de konkreta situationer som den tilltänkta
lagstiftningen skulle anses träffa. Det bekräftar vad
många, inte minst bland homosexuella, själva har
använt som motiv för lagstiftningen, nämligen att den
är en symbolhandling.
Här har riksdagen att välja om man vill använda
tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen för symbol-
handlingar, eller om man med symboler vill använda
det liberala och öppna samhällets naturliga metod för
rening, nämligen samtal och offentlig debatt.
Jag är övertygad om att det bästa sättet att visa de
homosexuella den nödvändiga och angelägna re-
spekten och undanröja de attityder som drabbar ho-
mosexuella i dag i långt mycket högre utsträckning är
att det liberala Sverige ställer sig upp och säger att
detta är oacceptabelt. Detta ska ske snarare än att ta
till den lagstiftning som ytterst ska syfta till att skyd-
da just det samtal som kan undantränga fördomar och
slikt annat beteende hos människor som vi inte kan
acceptera.
Anf. 29 Per Unckel (M)
Herr talman! Lagstiftning mot hets kan vara ett
sätt att komma till rätta med det som pågår i vårt land,
sade jag i mitt anförande. Det betyder naturligtvis att
det också finns andra sätt. Vi måste använda oss av
alla sätt - öppen, fri och saklig debatt i frågan, opini-
onsbildning och informationsinsatser. Vi har själv-
klart många gånger att göra med fördomar. De kräver
massiva insatser på alla fronter.
Vi är den lagstiftande församlingen, och vi får an-
vända de medel och redskap vi har, varav lagstift-
ningen är ett. Lagstiftningen mot hets kan visst ses
som en symbolhandling, men den utgör som instru-
ment den allra kraftigaste markeringen i vårt samhälle
om att utvecklingen inte får fortsätta. Lagens star-
kaste skydd ska de människor åtnjuta som utsätts för
den typen av kränkningar och förföljelse som vi vill
motverka.
Anf. 30 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Jag håller med Barbro Hietala
Nordlund om att det lätt uppstår missförstånd och
problem i debatten. Yttrandefrihets- och tryckfrihets-
lagstiftningen är väldigt snårig. Vi har en annan snå-
rig lagstiftning som vi ska diskutera i nästa vecka och
som också har gett upphov till många missförstånd i
diskussionen. Vi politiker är i stor utsträckning i
mediernas hand. Det är lätt att den typen av miss-
förstånd uppstår. Det är egentligen inga konstigheter.
Nu svarade Barbro Hietala Nordlund inte på min
direkta fråga - åtminstone svarade hon inte direkt.
Det påstås i medierna att statsministern har fått frågan
om lagförslaget innebär att man i en predikosituation
inte får säga att homosexuellt umgänge är onaturligt.
Det påstås också att Mona Sahlin har uttryckt samma
uppfattning som statsministern. Jag skulle gärna vilja
veta vad som gäller. Indirekt pekar Barbro Hietala
Nordlund på att det inte spelar någon roll var talar-
stolen finns någonstans utan man ska dömas utifrån
diskussionsbegreppet, som regeringen pekar på i
propositionen. Menar hon då att en envägskommuni-
kation i detta sammanhang är jämställt med ett dis-
kussionsinlägg? Om det hade varit tydligt i våras
hade vi kanske fått en bredare i majoritet i kammaren
för förslaget.
Anf. 31 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Först var det den direkta frågan. Har
statsministern eller jag rätt? När jag fick frågan av
tidningen uttryckte jag att det är omöjligt att svara.
Justitiekanslern sade när vi ställde en rad frågor till
honom att det avgörande måste bli - som över huvud
taget vid tolkningen av straffbestämmelsen - vilket
uppsåt uttalandet har och vilket sammanhang det är
fråga om. Det är en bedömning. Jag tror visst att ett
uttalande kan uppfattas och syfta till att vara ett hot
och utgöra missaktning och rymma det som exempli-
fierades, men justitiekanslern säger att det för det
mesta inte är så. Man måste alltså kunna föra diskus-
sionen.
Kristdemokraterna och Ingvar Svensson har fört
diskussionen om vad predikosituationen är. Som jag
ser det kan en predikan vara mycket. Den kan vara en
dialogpredikan, den kan vara en monolog, ett spel och
så vidare. Jag ser inte och gör inte den skillnad som
Ingvar Svensson gör.
Kanske trasslade vi till det när vi inledde diskus-
sionen inför den första beredningen av ärendet. Vi
ville vara så tydliga som möjligt. Sedan säger Ingvar
Svensson gång på gång att vi inte har rett ut frågan.
Vi tyckte att vi redde ut frågan, men Ingvar Svensson
fastnade i tolkningen av orden - som vi ägnade så
mycket tid åt i förra debatten.
Anf. 32 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Barbro Hietala Nordlund ägnade sig
också åt en hel del ord i sammanhanget. Hon säger -
om hon är rätt citerad, det går ju aldrig att riktigt lita
på medierna - att man ska kunna hålla en utläggning
om en text från en religiös urkund, och hon säger att
oron är obefogad.
Men om det nu finns ett uttalande från statsmi-
nistern - jag vet inte om det är korrekt, det återstår att
bevisa - som säger att detta är straffbart, har vi med
tanke på Barbro Hietala Nordlunds utgångspunkt
olika uppfattningar. Hur ska man tolka detta? Vad är
effekten? Det är en omöjlig fråga, men den måste ha
ett svar. Är det inte så? Återkom gärna till det här
svaret. Jag håller med Barbro Hietala Nordlund om
att det förekommer olika typer av predikosituationer.
Men när en predikosituation är en envägskommuni-
kation, är den då att jämställa med ett diskussionsin-
lägg? Om vi hade varit överens om detta i våras hade
saken varit klar för vår del - då hade vi stött det här
lagförslaget.
Anf. 33 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Jag har inte talat med statsministern
om vilket uttalande han har gjort i den här saken, så
jag kan inte säga något om det. Men det jag hävdar
här är att det jag säger gäller. Det finns stöd för det i
alla de uttalanden som har gjorts, i betänkandet, i
propositionen och från Justitiekanslern. Det sker en
bedömning.
Dessbättre, höll jag på att säga, är det inte vi som
uttolkar, som dömer. Det är Justitiekanslern som är
åklagare i ärenden som rör tryck- och yttrandefrihet.
Där finns en stor erfarenhet och kompetens för att
döma just sådana mål. Det innehåller, som sagt var,
presumtion för att fria. Vi måste komma ihåg det, och
jag tror också att det kan dämpa en del av övertonerna
och dramatiken inför just de här frågorna.
Anf. 34 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Kammaren ska i dag ta ställning till
om dagens lagstiftning om hets mot folkgrupp ska
utvidgas till att omfatta hets med anspelning på sexu-
ell läggning. Ärendet har diskuterats länge och berör
viktiga ideologiska frågor om yttrande- och tryckfri-
hetens gränser, frågor som är centrala inte minst för
oss liberaler.
Diskussionen om denna reform fokuserar dock
oftast på enskildheter - nog så viktiga - i lagstift-
ningen och hur den ska utformas i olika detaljer. Det
gör att man kanske lätt tappar bort helhetsperspekti-
vet. Jag ska försöka bidra till att föra in det i diskus-
sionen.
Till att börja med måste man skilja ut vad hetslag-
stiftningen inte är. Den handlar inte om förtal, äre-
kränkning, olaga hot, olaga diskriminering eller andra
brott mot enskilda individer. Den handlar inte heller
om uppvigling, det vill säga uppmaningar till brott i
ett sammanhang som gör att det finns en överhängan-
de fara för att brottet förverkligas.
Nej, herr talman, hetsförbudet är den enda para-
graf i lagstiftningen som sätter upp vissa gränser för
vad det ska vara tillåtet att säga om vissa grupper.
Och just för att denna bestämmelse inte ska inskränka
tryck- och yttrandefriheten mer än vad som är absolut
nödvändigt har denna bestämmelse avgränsats till att
enbart täcka de grupper som är särskilt utsatta för
förföljelse, våld och hot.
Den som säger nej till hetslagstiftningen, eller till
dagens reform, genom att hänvisa till brottsparagrafer
av typen förtal, olaga hot eller uppvigling har, menar
jag, inte riktigt satt sig in i lagens innebörd. Man kan
naturligtvis tycka att det ska vara tillåtet att hetsa mot
grupper, så länge inte en enskild individ i gruppen
utpekas. Den ståndpunkten kan man ha. Men man kan
inte ta avstånd från hetslagstiftningen eller en utvidg-
ning av den genom att hävda att andra paragrafer kan
tillämpas mot det som hetsförbudet tar sikte på.
Många länder i Europa har förbud mot hets mot
folkgrupp. Detta beror på att man drog lärdom av
nazismens terrorvälde och det industriella massmör-
dandet av hela folkgrupper och samhällsgrupper vilka
nazisterna ansåg inte förtjänade att leva.
Nazismens massmord gick hand i hand med den
kanske grövsta hetspropaganda som historien sett.
Den antisemitiska veckotidningen Der Stürmer intar
för evigt en särskild plats i judehatets skräckkabinett,
och dess utgivare Julius Streicher ställdes inför Nürn-
bergdomstolen eftersom segrarmakterna konstaterade
att hans fanatiska hatpropaganda gjorde honom till en
av de huvudansvariga för nazismens brott mot
mänskligheten. Den antisemitiska hetsen utgjorde den
psykologiska förberedelsen för Förintelsen, eftersom
den lärde människor att vissa inte har rätt att leva
enbart därför att de är de som de är.
Sverige införde 1948 ett förbud mot hets mot
folkgrupp. Att man inte vid denna tid inkluderade
hets med anspelning på sexuell läggning, trots att
homosexuella är en av nazismens klassiska måltavlor,
får ses i sitt historiska sammanhang. Synen på homo-
sexualitet var då en annan, och de homosexuella kon-
centrationslägerfångarna sågs av segrarmakterna inte
som offer för förtryck, utan som sexualförbrytare.
Men fortfarande i dag är homosexuella, bisexuella
och även transpersoner en grupp i samhället som är
utsatt för en systematisk förföljelse från framför allt
nazister. Den förföljelsen tar sig uttryck i propaganda
men också i våld och i ett antal ytterst brutala mord
på senare tid. Den psykologiska förberedelsen för
dessa mord är den hetspropaganda som sprids i den
nazistiska subkulturen.
Det är just därför att homosexuella är en av na-
zismens klassiska måltavlor som till exempel Spani-
en, Tyskland, Irland, Danmark, Norge och Nederlän-
derna redan har inkluderat sexuell läggning i sina
förbud mot hets mot folkgrupp.
Dagens reform har blivit mycket omdiskuterad,
och i debatten utanför denna kammare har det också
förts fram beskrivningar av lagens konsekvenser som
inte stämmer med verkligheten. Därför har det tyvärr
också spritt sig missuppfattningar om lagändringens
innebörd - vilket är fullt förståeligt.
Dagens reform innebär att förbudet mot hets mot
folkgrupp utvidgas till att också täcka hets mot grupp
med anspelning på sexuell läggning. Det är den enda
förändringen. Lagen kommer att ha exakt samma
tillämpning som i dag, och det kommer inte att bli
någon förändrad definition av vad som anses vara
hets. Det som är förbjudet är att sprida uttalanden
med uppsåtet att kränka, hota eller förtala en grupp.
Herr talman! Det har diskuterats mycket om den-
na reforms konsekvenser för religionsfriheten. Om
någon skulle använda lösryckta citat ur en religiös
skrift i syfte att hetsa eller hota mot en grupp, till
exempel en annan religiös grupp, skulle detta eventu-
ellt kunna vara hets i lagens mening. Däremot är den
religiösa skriften som sådan självfallet inte förbjuden.
Självfallet är det inte heller förbjudet att trycka, spri-
da eller citera samma passager i icke-hetsande syfte.
Och självfallet är det inte förbjudet att förkunna sin
tro.
Både från riksdagens och från regeringens sida
har det klart markerats att denna lagändring inte syf-
tar till att inskränka möjligheten till en öppen och
saklig debatt, där olika meningar bryts mot varandra.
Herr talman! För att göra det väldigt konkret: Den
som i en predikosituation säger att "homosexuella bör
leva i avhållsamhet eftersom homosexualitet strider
mot Guds bud" gör sig inte skyldig till hets. Den som
däremot sprider flygblad där det står att "alla homo-
sexuella förtjänar att skjutas" kan eventuellt göra sig
skyldig till hets.
Vissa debattörer har påstått att hetsförbudet inte
kräver uppsåt. En sådan lagtolkning är helt gripen ur
luften och saknar stöd i lagens förarbeten.
Herr talman! Det har varit en intensiv debatt om
denna lagreform. Det är bra. Men lösryckta citat och
oriktiga beskrivningar av lagens innebörd har lett till
att vissa människor känner oro för att deras möjlighet
att utöva sin religion skulle inskränkas. Jag vill därför
rikta mig direkt till dessa människor och understryka
att ändringen av lagen om hets mot folkgrupp inte
kommer att inskränka religionsfriheten, lika lite som
lagen gjort hittills. Däremot ger den effektiva redskap
att motverka den hatiska och våldsförhärligande hets-
propaganda som sprids via tidningar, webbsidor,
musik och på annat sätt i den nazistiska subkulturen.
Med de orden, herr talman, yrkar jag bifall till ut-
skottets förslag och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 35 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Jag har bara ett litet påpekande. Jag
tror att Martin Andreasson har alldeles fel på den
punkt där han hade ambitionen att undervisa oss övri-
ga, nämligen när det gäller huruvida en individuell
lagstiftning kan tänkas ha betydelse också för norm-
bildningen i samhället. Jag är av en helt annan upp-
fattning - jag vill bara understryka det. Jag anser
nämligen att individuell lagstiftning också bildar
norm för vad som är acceptabelt eller oacceptabelt.
Min farhåga finns när man överför denna indivi-
duella lagstiftning till kollektiv lagstiftning med de
risker som en sådan innehåller.
Jag vill dessutom göra en liten randanmärkning.
När det gäller frågan om tillämpningen av den här
lagstiftningen måtte väl Martin Andreasson åtminsto-
ne ha blivit stämd till någon stilla eftertanke när det
för en stund sedan här i kammaren uppenbarades att
huvudföredraganden för utskottet och landets stats-
minister har helt olika uppfattning om räckvidden av
lagstiftningen. Jag upprepar vad jag sade till Barbro
Hietala Nordlund: Man ska icke genomföra lagstift-
ning av inskränkande slag i yttrande- och tryckfrihe-
ten när man inte vet vilka konsekvenserna blir och
när landets högsta företrädare inte ens förefaller vara
medveten om det.
Anf. 36 Per Unckel (M)
Herr talman! Per Unckel tolkar motiven till da-
gens lagreform som att det enda syftet skulle vara att
bilda norm, att undervisa befolkningen. På den
punkten har jag en annan uppfattning.
Orsaken till att lagen behöver ändras är att det i
dagens samhälle förekommer en systematisk propa-
ganda som uppmanar till våld mot och mord på ho-
mosexuella, bisexuella och transpersoner. Jag vill
faktiskt be Per Unckel att svara på frågan om på vil-
ket sätt de andra lagparagraferna, som han har nämnt
i sina inlägg, skulle kunna användas mot till exempel
tidningar av typen Siege - för ökat våld mot homo-
sexuella.
Per Unckel anser att det landets statsminister sä-
ger i en tidningsintervju ska läggas till grund för be-
dömningen om en lagstiftning är riktigt utformad
eller inte. Här har jag också en annan tolkning. Jag
anser nämligen att det naturliga är att det vid tillämp-
ningen av en lag ska vara lagens förarbeten och rätts-
doktrinen som ska vara vägledande och inte intervju-
uttalanden i tidningsartiklar.
Anf. 37 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Man kan naturligtvis anse att landets
statsminister är utan betydelse. Det kanske Martin
Andreasson och jag i andra sammanhang kan enas
om. Men i detta fall råkar statsministern vara den som
har undertecknat propositionen. Det är hans ord. Det
är han som står som undertecknare, och någon liten
betydelse måste vi väl ändå tillmäta den person som
har lämnat propositionen till riksdagen.
Jag säger inte att statsministern nödvändigtvis
visste vad han sade, men jag säger att det är oklart
huruvida lagstiftningen når dit som somliga säger att
den gör. För mig räcker argumentet att det är oklar-
heter som skapas. Då har man gett sig in på ett områ-
de som inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten
inte bör beträda.
När det gäller normbildningen har Martin Andre-
asson och jag möjligen lite olika uppfattning om vad
som är starkast. För mig är den starkaste kombinatio-
nen för normbildning - och därmed för bekämpandet
av de beteenden som jag tror att Martin Andreasson
och jag är överens om att vi ska bekämpa - lagstift-
ning riktad mot individuella överträdelser gentemot
de människor som vi vill skydda tillsammans med det
öppna samtal varigenom vi bildar opinion för den
tolerans som vårt samhälle ska präglas av.
Anf. 38 Per Unckel (M)
Herr talman! Först och främst noterar jag att Per
Unckel inte har använt sina repliker till att svara på
frågan om på vilket sätt han menar att man skulle
kunna använda andra lagar för att motverka den hets-
propaganda som lagen om hets mot folkgrupp är
avsedd att motverka och beivra rättsligt. Per Unckel
talar bara om normbildning.
Jag är fullständigt enig med Per Unckel om att vi
alla som lagstiftare och som medmänniskor självklart
har ett ansvar att bilda opinion för demokratins och
humanismens värderingar, men frågan är: Ska det
finnas möjligheter att rättsligt komma åt tidningar av
typen Siege - för ökat våld mot homosexuella eller
Der Stürmer, ifall någon skulle vilja starta den i Sve-
rige? Vi får återkomma till det i ett annat samman-
hang.
Vad gäller lagtolkning av landets statsminister vill
jag bara återkomma till att det som är vägledande är
det som står i propositionen och det som står i kon-
stitutionsutskottets betänkande. Det är det som lag-
stiftarna har angett som lagens förarbeten. Det är det
som domstolarna kommer att arbeta efter när de till-
lämpar den här lagen.
Jag tror att varken jag eller Per Unckel vet i vilket
sammanhang och inom ramen för vilket längre samtal
som statsministern gjorde det här uttalandet. Per
Unckel kan, hursomhelst, inte på allvar mena att det
skulle ingå i lagens förarbeten.
Anf. 39 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Jag vill tacka Martin Andreasson för
ett seriöst och klargörande inlägg i den här diskussio-
nen.
Han säger i det här inlägget att det är fritt fram att
förkunna sin tro och försöker lugna dem som känner
en oro när det gäller religionsfriheten. Det låter ju
betryggande, men i utskottets motivtext från i våras
står det inte att man har rätt att förkunna sin tro utan
att man endast får uppmana åhörarna att följa de reli-
giösa urkunderna. Betyder det att Martin Andreasson
tycker att man ska bortse från motivtexten som förar-
bete i sammanhanget?
Anf. 40 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Som vi alla i denna kammare vet
skriver lagstiftarna naturligtvis förarbeten till lagar
genom att beskriva olika typiska situationer då lagar-
na kommer att tillämpas på det ena eller andra sättet.
Det skulle inte vara möjligt för lagstiftarna att i detalj
beskriva exakt vilken konsekvens det kommer att bli i
varje tänkbar situation. Den sortens lagstiftning fanns
på medeltiden. Det var då man uttryckte väldigt kon-
kreta situationer i lagstiftningen av typen "kallar man
någon niding händer följande...". Men det har vi gått
ifrån.
Det som står klart och tydligt i lagens förarbeten
är vad som är typiskt i en predikosituation, nämligen
att predikosituationen typiskt sett ligger långt från det
som lagen är avsedd att tillämpas på. Den här lag-
stiftningen inskränker inte religionsfriheten, men
lagstiftarna kan inte uttrycka sig på något annat sätt
än man har gjort i förarbetena om man inte vill skapa
ett fribrev för vad som sägs från en predikstol, till
exempel. Man kan ju inte på förhand veta exakt vad
som skulle kunna sägas i en predikstol, men man vill
självklart göra den viktiga markeringen att det som
sägs från landets predikstolar ligger långt utanför det
som lagstiftningen är tänkt att komma åt.
Jag tycker, herr talman, att konstitutionsutskottet
har gjort sitt allra bästa för att skapa en tydlig och
klar grund för rättstillämpningen.
Anf. 41 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Att man inte kunde göra på något
annat sätt var väl ändå en sanning med modifikation.
Jag levererade ett par förslag, och Folkpartiet var hela
tiden med på vagnen, men när vi kom till slutet visa-
de det sig att Vänsterpartiet sade nej. Då svängde
både Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpar-
tiet över till Vänstern. Därför kunde man visst ha haft
en annan formulering.
Nu säger Martin Andreasson att det är fritt fram
att förkunna sin tro, men är det inte en begränsning av
yttrandefriheten när man använder ordet "endast",
eller har jag feltolkat ordet "endast"?
Anf. 42 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Det som står i konstitutionsutskottets
betänkande är en beskrivning av olika typiska situa-
tioner. Konstitutionsutskottet har velat göra den tyd-
liga markeringen att utskottet anser att det i det typis-
ka fallet ligger långt utanför det straffbara området att
förkunna sin tro.
Jag vidhåller att jag tycker att konstitutionsut-
skottets skrivning är så tydlig som möjligt. Men här
diskuterar vi om man skulle kunna föra in en formu-
lering av typen att det, oavsett vad man säger, skulle
vara straffbart så länge man säger det inom ramen för
en religiös förkunnelse. Där har, vad jag förstår, Ing-
var Svensson och jag landat i samma ståndpunkt,
nämligen att religionsfriheten självfallet inte kan
missbrukas till att hetsa mot till exempel andra reli-
giösa grupper eller uppvigla till brott och liknande.
Men det är ju inte heller någonting sådant som före-
kommer i landets församlingar.
Herr talman! Här tycker jag att det är viktigt att
ställa sig frågan: Vad är det för bild som oavsiktligt
förmedlas av landets troende i den här debatten? Vill
kammaren på allvar diskutera utifrån föreställningen
att landets troende i församlingar och missionshus
ägnar sig åt hets? Detta är ju en beskrivning som är
fullkomligt verklighetsfrämmande.
Det är detta som konstitutionsutskottet har velat
markera. Man ser inte någon anledning att ens miss-
tänka att den här lagstiftningen skulle stå i konflikt
med religionsfriheten.
Anf. 43 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Låt mig lite vid sidan av kutymen
börja med att tacka Barbro Hietala Nordlund och
Martin Andreasson för två mycket intressanta och
välgörande anföranden.
Herr talman! Folkliga opinionsyttringar är en bra
sak. De är en nödvändig del av en levande demokrati.
Att sådana opinionsyttringar i regel är organiserade
och planerade gör dem inte mindre viktiga. Om de en
eller annan gång framställer sig som mer spontana än
de i själva verket är, är inte det i sig något skäl att
bortse från dem. Däremot är det beklagligt när opini-
onsyttringar grundas på orimliga tolkningar av vad
till exempel en föreslagen lagändring innebär och när
inget argument, ingen upplysning, inget resonemang
förmår driva bort de spöken som dessa missuppfatt-
ningar utgör.
Vi riksdagsledamöter har under de senaste veck-
orna översköljts av e-postmeddelanden med lite olika
utformning men med ett enahanda innehåll. De som
skriver säger sig utan undantag vara oroliga, inte
arga, inte upprörda, inte kritiska, utan just oroliga. De
flesta smickrar oss ledamöter för vårt hårda arbete
och ansvarsfulla uppdrag. Nästan alla understryker
sin personliga oansenlighet. Ofta intygar man att man
självfallet inte förespråkar hets mot någon grupp av
människor. Det man säger sig vara orolig för är att vi
ska ändra grundlagen på ett sådant sätt att religions-
friheten och yttrandefriheten upphävs för dem som
ansluter sig till en viss religiöst grundad syn på ho-
mosexualitet. Finns det då någon saklig grund för en
sådan oro? Svaret är nej.
Detta har klargjorts åtskilliga gånger i den utred-
ning som föregick det här lagförslaget, i regeringens
proposition, i KU:s betänkande i våras och i kammar-
debatten inför det första beslutet. Men för varje klar-
görande finns alltid ett nytt skäl att ändå vara, som
man säger, orolig. Det är nästan som om kritikerna
innerst inne med något slags masochistisk böjelse vill
att den nya grundlagsformuleringen ska leda till att
polisen den 1 januari 2003 stormar kyrkor och kapell
för att gripa predikanter och beslagta biblar. Min
teologiska skolning är förvisso rudimentär, men jag
tror inte att detta är rätt kristen tolkning av martyr-
skapet.
Herr talman! De oroliga e-postskrivarna får ur-
säkta, men den här lagstiftningen handlar inte om
dem. Den är inte föranledd av predikningar eller bi-
belställen där homosexualitet fördöms som synd och
styggelse hur inskränkta och beklämmande sådana
attityder än kan tyckas vara.
Den hets som denna lag tar sikte på är den som i
relativt stor omfattning och i vidriga former bedrivs
av diverse nazistiska och rasistiska grupper. Vid sidan
av judar och svarta eller, mer oprecist, invandrare är
det just bögar som är dessa hatgruppers främsta mål-
tavla. Det är inga teoretiska, hypotetiska fall vi talar
om. Det är inte heller fråga om tomma hot. Männi-
skor hotas, smädas, misshandlas och, alltför ofta,
mördas enbart på grund av sin sexuella läggning.
Nazisternas hetspropaganda mot homosexuella är
den ideologiska förgiftning som gör dessa övergrepp
möjliga. Vi accepterar inte antisemitisk hets. Vi ac-
cepterar inte rasistisk hetspropaganda oavsett vilka
biologiska, sociologiska eller för den delen religiösa
argument som antisemiterna och rasisterna må kon-
struera. Ska vi då stillatigande acceptera samma hets
med samma våldsamma resultat mot homosexuella?
Svaret måste bli nej.
Den typ av hets som vi talar om här förekommer
såvitt jag vet inte i svenska kyrkor och bönehus. Där-
emot förekommer det självfallet att såväl predikanter
som församlingsmedlemmar försvarar uppfattningen
att homosexualitet är en synd. Som icke kristen får
jag nog säga att de därvid har ett tydligare bibelstöd
för sin uppfattning än de kristna som har en i mina
ögon rimligare och mer civiliserad syn på homosexu-
alitet. Men därmed må det vara hur det vill. Frågan
är: Riskerar dessa människor att ställas inför rätta på
grund av sin religiösa uppfattning? Även på denna
fråga är svaret nej.
Det är inte olagligt i sig att vara fördomsfull och
intolerant eller att ge uttryck för sin inskränkthet, vare
sig i sekulära eller i teologiska termer.
Men när man begär av lagstiftaren att vi ska utfär-
da garantier, att vi ska garantera att en predikan alltid
är straffri med avseende på hetslagstiftningen och att
citat och religiösa urkunder aldrig kan bedömas som
hets mot folkgrupp, då måste vi avböja. Sådana ga-
rantier kan självfallet inte ges till någon. Vi kan inte
skriva ut fribrev för vare sig pastorer eller kyrksalar.
Svensk lag gäller lika för alla och lika på alla platser.
Jag noterar med tillfredsställelse att Ingvar Svens-
son uttryckte exakt samma uppfattning här. Ändå är
Kristdemokraternas reservation upphängd på påståd-
da oklarheter i motivtexten och på det faktum att
dessa garantier inte finns i motivtexten. Jag kan inte
undgå misstanken att vi här har att göra med den
obotfärdiges förhinder, det vill säga att Kristdemo-
kraterna har sökt efter ett sätt att kunna rösta nej.
Att en domstol bedömer ett yttrande som hets i la-
gens mening beror inte enbart på yttrandets lydelse
utan också på sådant som syfte, effekt och omstän-
digheterna i övrigt. Jag får påminna om att inte heller
den nuvarande lagen om hets mot folkgrupp har några
undantag för till exempel citat och religiösa skrifter.
Jag har inte uppfattat att det skulle vara ett problem,
trots att det sannerligen inte saknas exempel på reli-
giösa texter som teoretiskt skulle kunna användas i
rasistiskt syfte. Och förresten - hur är det med jäm-
ställdhetslagstiftningen? Inskränker jämställdhetslag-
stiftningen religionsfriheten för den som hyllar det
som Bibelns bokstav har att säga om förhållandet
mellan kvinna och man?
Religionsfriheten och yttrandefriheten är grund-
läggande värden i vår demokrati. Det är också princi-
pen om alla människors lika värde, oavsett kön, hud-
färg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse
- eller sexuell läggning. Det finns ingen motsättning
mellan dessa principer, tvärtom: de förutsätter och
förstärker varandra.
Slutligen några korta kommentarer till Moderater-
nas reservationer. Moderaterna menar i korthet, om
jag har förstått det rätt, att begreppet hets mot folk-
grupp helt ska utmönstras ur lagstiftningen och er-
sättas med en lagstiftning som tar sikte på brott, till
exempel hot eller förolämpning, som begås mot en-
skilda individer. Man grundar detta på ett yttrandefri-
hetsargument, men det är oklart varför man anser att
ingrepp mot yttranden riktade mot en viss individ är
mer acceptabla än ingrepp mot yttranden riktade mot
en folkgrupp eller annan sådan, mer obestämd, grupp.
Hot mot enskilda är redan i dag förbjudet, men det
karakteristiska för den rasistiska och nazistiska hets-
propagandan är att den inte i första hand riktar sig
mot individer utan just mot kollektiv av olika slag:
judar, svarta, invandrare, bögar och så vidare. Dessa
hot, som hetslagstiftningen tar sikte på, är inte mindre
reella, inte mindre allvarliga än hot mot enskilda. I
förlängningen av hetspropagandan är det dock enskil-
da som drabbas. Moderaternas linje innebär en om-
fattande legalisering av i dag brottsliga rasistiska
handlingar. Den är därför inte möjlig att stödja.
Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till utskottets
förslag och avslag på reservationerna.
Anf. 44 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Mats Einarsson talar om att det skulle
finnas något slags dold agenda från Kristdemokrater-
nas sida, att vi skulle försöka hitta en förevändning
för att tacka nej till någonting som vi egentligen är
för. Den typen av konspirationstänkande får stå för
Mats Einarssons räkning.
Vi har aldrig krävt några garantier. Jag är alldeles
för klok för att inte inse att man inte kan utkräva
några garantier i det här sammanhanget. Mats Einars-
son noterade ju också att jag tidigare hade pekat på att
vi inte krävde något slags fribrev i en predikositua-
tion. Nu säger han dock att det egentligen inte är
några problem med det här. Ändå var han med om att
formulera en motivtext där man använde orden
"endast uppmana". Det är, som jag uppfattade det, en
inskränkning av yttrandefriheten.
Det är inte så att man skulle tolerera hets. Det vill
jag absolut avvisa, men det är viktigt att kunna peka
på att det måste finnas en förkunnelsesituation som
inte innebär "endast uppmana".
Vad säger Mats Einarsson egentligen om den här
formuleringen: "Med respekt för enskilda människors
integritet måste också en i övrigt kontroversiell text
kunna bli föremål för förkunnelse. Avsikten med den
föreslagna kriminaliseringen är vare sig att omöjlig-
göra trosbaserade uttalanden eller att träda yttrande-
friheten för när."
Vad var det egentligen för fel på den texten? Hade
vi kunnat enas om detta hade vi haft en bredare majo-
ritet i frågan.
Anf. 46 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Mats Einarsson beskriver processen
på ett märkligt sätt, men vi behöver kanske inte för-
djupa oss i den debatten. Det var tvärtom så att vi fick
släpa fram Vänsterpartiet till ett ställningstagande
som kom väldigt sent. Det som jag läste upp här var
ett exempel som också finns i det utkast som vi hade
framme. Det var tydliga skrivningar där man inte
medgav fribrevstanken, vilket Mats Einarsson nu
hävdar. Det är lite fult att göra sådana påståenden här
i debatten. Det är fel.
Anf. 45 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Det är inte helt enkelt att från talar-
stolen i kammaren rekapitulera det redaktionskom-
mittéartade arbete som vi utförde när vi i konstitu-
tionsutskottet kämpade med den här betänkandetex-
ten. Vad diskussionen då handlade om var att försöka
att hitta en formulering om lagstiftningens syfte och
innebörd som vi skulle kunna enas om - möjligtvis
bortsett från Moderaterna, som hade mer principiella
invändningar.
Detta gick inte vad gäller kd eftersom kd ville ha
sådana formuleringar som skulle ha tolkats just som
garantier eller fribrev. Vi försökte att hitta andra for-
muleringar. Jag kan bara konstatera att vi inte lyck-
ades få med Kristdemokraterna på en rimlig skrivning
i betänkandetexten.
Anf. 47 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Det kan som sagt i efterhand vara
svårt att beskriva vem som släpade vem fram till vad i
en utskottsdiskussion. Så mycket kan jag säga att vi
hela tiden var öppna för den här diskussionen. Vi
deltog aktivt i diskussionen kring formuleringen av
utskottsbetänkandet för att så långt som möjligt un-
danröja den oro som uppenbarligen fanns på vissa
håll.
I den diskussionen hade kd dock en linje i formu-
leringarna som skulle ha lett till ett utskottsbetänkan-
de som för oss inte var acceptabelt. Det skulle ha gett
alldeles för mycket till dem som ville ha ett fribrev
eller garantier i utskottsbetänkandet. Det kunde vi
naturligtvis inte gå med på.
Det lät tidigare här lite grann som om Vänsterpar-
tiet hade en makt att diktera utskottsmajoritetens
ställningstagande. Jag tror nog inte att det var så utan
det var något som vi gemensamt kom fram till i den
här diskussionen.
Anf. 46 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Mats Einarsson beskriver processen
på ett märkligt sätt, men vi behöver kanske inte för-
djupa oss i den debatten. Det var tvärtom så att vi fick
släpa fram Vänsterpartiet till ett ställningstagande
som kom väldigt sent. Det som jag läste upp här var
ett exempel som också finns i det utkast som vi hade
framme. Det var tydliga skrivningar där man inte
medgav fribrevstanken, vilket Mats Einarsson nu
hävdar. Det är lite fult att göra sådana påståenden här
i debatten. Det är fel.
Anf. 48 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! I den här kammaren har vi gemen-
samt lagt fast att all offentlig makt ska utövas med
respekt för alla människors lika värde och för den
enskilda människans frihet och värdighet. Det finns
utanför den här kammaren krafter som inte delar detta
synsätt. Vi har dem hos oss till exempel i Södertälje.
Det finns krafter som även denna dag har som mål
att hetsa mot människor och mot grupper beroende på
ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller
trosbekännelse men också på grund av sexuell lägg-
ning. Det är mörka extrema krafter, som hotar och
vill uttrycka missaktning mot folkgrupper och som
inte erkänner allas lika värde och rättigheter.
Låt oss inte blunda för den här verkligheten. Låt
oss inte ge dessa krafter ett fredat rum, en mantel att
låna för att fortsätta att hetsa mot andra. Det handlar
om tre grundfrågor.
Den första frågan är: Vill vi hävda alla männi-
skors lika värde när detta ifrågasätts eller hotas? Vårt
svar är entydigt ja, och här är vi glädjande nog också
överens i kammaren.
Den andra frågan är: Vill vi att hets mot folkgrupp
ska vara straffbar? Även här tycker vi från Center-
partiets sida och en stor majoritet i kammaren att
svaret ska vara ett entydigt ja.
Här talar vi inte om samtal och diskussion utan
om hets. Tyvärr finns det i kammaren tvivel i den här
delen, ja uppenbarligen tvivel mot hela lagstiftningen
om hets mot folkgrupp. Genom att individualisera hot
och brott på grund av till exempel sexuell läggning
blundar man för den strukturella verklighet som är
vardagen för dem som berörs och som skapar en
friyta för dem som hetsar på strukturella grunder, en
friyta för grupper som vill hetsa mot andra grupper.
Det är på den grunden som den moderata reservatio-
nen måste avvisas.
Den tredje frågan är: Vill vi att alla ska vara lika
inför lagen? Vårt svar måste vara entydigt ja. Även på
den här punkten finns det anledning att fråga dem
som motsätter sig förslaget: Ska det vara tillåtet att i
någon situation hetsa mot folkgrupp? Ska lagen gälla
lika för alla, eller ska det finnas ett staket runt vissa
grupper eller runt vissa situationer där den under inga
omständigheter ska gälla? Vi tycker inte det från
Centerpartiets sida.
Jag hör den oro som finns kring det förslag till
grundlagsändring som nu ligger på riksdagens bord
för andra gången, en oro som är obefogad för alla
som inte har för avsikt eller vill skapa utrymme för att
hetsa mot folkgrupp på grund av sexuell läggning. De
som i verkligheten uppsåtligen vill hetsa och hetsar
ska däremot alla prövas rättsligt och dömas på objek-
tiva grunder, lika för alla. Därför anser också Center-
partiet att den kristdemokratiska reservationen ska
avvisas.
Fru talman! Jag har tagit del av den debatt som
fördes här i kammaren före valet, då jag inte hade
äran att vara ledamot i församlingen. Jag noterar att
väljarna nu sagt sitt i allmänna val och att detta också
lett till ett ökat stöd här i kammaren för det vilande
grundlagsförslaget. Det välkomnar jag.
Jag yrkar således bifall till konstitutionsutskottets
förslag i betänkande KU7.
Anf. 47 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Det kan som sagt i efterhand vara
svårt att beskriva vem som släpade vem fram till vad i
en utskottsdiskussion. Så mycket kan jag säga att vi
hela tiden var öppna för den här diskussionen. Vi
deltog aktivt i diskussionen kring formuleringen av
utskottsbetänkandet för att så långt som möjligt un-
danröja den oro som uppenbarligen fanns på vissa
håll.
I den diskussionen hade kd dock en linje i formu-
leringarna som skulle ha lett till ett utskottsbetänkan-
de som för oss inte var acceptabelt. Det skulle ha gett
alldeles för mycket till dem som ville ha ett fribrev
eller garantier i utskottsbetänkandet. Det kunde vi
naturligtvis inte gå med på.
Det lät tidigare här lite grann som om Vänsterpar-
tiet hade en makt att diktera utskottsmajoritetens
ställningstagande. Jag tror nog inte att det var så utan
det var något som vi gemensamt kom fram till i den
här diskussionen.
Anf. 48 Mats Einarsson (V)
Fru talman! I den här kammaren har vi gemen-
samt lagt fast att all offentlig makt ska utövas med
respekt för alla människors lika värde och för den
enskilda människans frihet och värdighet. Det finns
utanför den här kammaren krafter som inte delar detta
synsätt. Vi har dem hos oss till exempel i Södertälje.
Det finns krafter som även denna dag har som mål
att hetsa mot människor och mot grupper beroende på
ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller
trosbekännelse men också på grund av sexuell lägg-
ning. Det är mörka extrema krafter, som hotar och
vill uttrycka missaktning mot folkgrupper och som
inte erkänner allas lika värde och rättigheter.
Låt oss inte blunda för den här verkligheten. Låt
oss inte ge dessa krafter ett fredat rum, en mantel att
låna för att fortsätta att hetsa mot andra. Det handlar
om tre grundfrågor.
Den första frågan är: Vill vi hävda alla männi-
skors lika värde när detta ifrågasätts eller hotas? Vårt
svar är entydigt ja, och här är vi glädjande nog också
överens i kammaren.
Den andra frågan är: Vill vi att hets mot folkgrupp
ska vara straffbar? Även här tycker vi från Center-
partiets sida och en stor majoritet i kammaren att
svaret ska vara ett entydigt ja.
Här talar vi inte om samtal och diskussion utan
om hets. Tyvärr finns det i kammaren tvivel i den här
delen, ja uppenbarligen tvivel mot hela lagstiftningen
om hets mot folkgrupp. Genom att individualisera hot
och brott på grund av till exempel sexuell läggning
blundar man för den strukturella verklighet som är
vardagen för dem som berörs och som skapar en
friyta för dem som hetsar på strukturella grunder, en
friyta för grupper som vill hetsa mot andra grupper.
Det är på den grunden som den moderata reservatio-
nen måste avvisas.
Den tredje frågan är: Vill vi att alla ska vara lika
inför lagen? Vårt svar måste vara entydigt ja. Även på
den här punkten finns det anledning att fråga dem
som motsätter sig förslaget: Ska det vara tillåtet att i
någon situation hetsa mot folkgrupp? Ska lagen gälla
lika för alla, eller ska det finnas ett staket runt vissa
grupper eller runt vissa situationer där den under inga
omständigheter ska gälla? Vi tycker inte det från
Centerpartiets sida.
Jag hör den oro som finns kring det förslag till
grundlagsändring som nu ligger på riksdagens bord
för andra gången, en oro som är obefogad för alla
som inte har för avsikt eller vill skapa utrymme för att
hetsa mot folkgrupp på grund av sexuell läggning. De
som i verkligheten uppsåtligen vill hetsa och hetsar
ska däremot alla prövas rättsligt och dömas på objek-
tiva grunder, lika för alla. Därför anser också Center-
partiet att den kristdemokratiska reservationen ska
avvisas.
Fru talman! Jag har tagit del av den debatt som
fördes här i kammaren före valet, då jag inte hade
äran att vara ledamot i församlingen. Jag noterar att
väljarna nu sagt sitt i allmänna val och att detta också
lett till ett ökat stöd här i kammaren för det vilande
grundlagsförslaget. Det välkomnar jag.
Jag yrkar således bifall till konstitutionsutskottets
förslag i betänkande KU7.
Anf. 49 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Denna fråga är en av de större frågor
som kommer att diskuteras i den här kammaren det
här året. Den rör rent bokstavligt något så centralt
som liv och död för många människor i olika åldrar
och med olika bakgrund. Det handlar om våld, om
förföljelse, om bestialiska mord som utförs därför att
någon råkar älska någon av fel kön. Det är ett viktigt
och mycket välkommet steg i kampen mot homofobin
och mot den verklighetsuppfattning där problemet i
samhället sägs vara för mycket kärlek, när världens
egentliga problem är det motsatta.
Den 3 september 1997 fälldes två män i Göte-
borgs tingsrätt för mord, misshandel och brott mot
vapenlagen respektive skyddande av brottsling. De
hade i samförstånd misshandlat en homosexuell
konstnär till döds vid Nya Allén i Göteborg. Miss-
handeln hade varit ytterst brutal, och enbart ett mira-
kel hade kunnat rädda konstnären från att avlida av
skadorna som de båda männen tillfogade honom.
Mannen i Göteborg är tyvärr inte ensam. Flera ex-
empel jag nämner i det här anförandet kan tyckas ha
ett par år på nacken, men det handlar tyvärr inte om
att det inte finns nya exempel, utan enbart om fallens
inneboende känslighet och personernas integritet.
Tvärtom visar tyvärr all upptänklig statistik från
Säpo, Stockholms universitet, RFSL:s brottsofferjour
och Brottsförebyggande rådet att hatbrotten mot ho-
mo- och bisexuella samt transpersoner ökar. Ett liv
som homo- eller bisexuell eller transperson i Sverige
är i dag helt enkelt inte ett säkert liv. Du riskerar att
bli kartlagd, förföljd, misshandlad och till och med
mördad enbart för vem du råkar älska. Det är detta,
och nästan uteslutande detta, som den här debatten
borde handla om.
Det finns nämligen de som underblåser denna ut-
veckling. Det finns de som iscensätter misshandeln,
utför kartläggningen och uppmanar till morden. Det
finns de krafter som har som politiskt mål att skapa
rädsla och som vägrar ge människor någon frihet och
enbart vill beröva dem rätten att vara de som de själva
är.
Hemma hos en av den göteborgska konstnärens
banemän hittade polisen den nazistiska tidskriften
Sieg - för ökat våld mot homosexuella. Det är just
dessa hatets skrifter, talespersoner och förmedlare
som lagen vi nu debatterar ska slå undan benen för.
Det är också dessa hatets förmedlare som lagens
motståndare ofrivilligt håller under armarna.
Fru talman! Den 19 oktober 1997 attackerade ett
tiotal nazister RFSL:s lokaler i Linköping. Några av
nazisterna fotograferade gästerna för framtida kart-
läggning medan andra gick loss på lokalen med base-
bollträn och krossade fönsterrutor. Tillsammans skrek
de slagord som "bögdjävlar", gjorde nazihälsningar
och misshandlade RFSL:s lokala ordförande. Han
vågar än i dag inte gå ut ensam i Linköping.
Återigen: Linköpings RFSL-ordförande är inte
ensam. RFSL som organisation nämns specifikt varje
år i Säpos årliga rapporter om hatbrott. I Säpos rap-
port för 2001 kan man också läsa att antalet anmälda
hatbrott med homofobisk anknytning har ökat med
12 %. Det förtjänar att upprepas: Bakom brotten finns
några som hetsar och några som driver på. Bakom
brotten finns homofobins ideologer som vill se för-
domarna och hatet breda ut sig. Det är dessa vi måste
bekämpa.
Lagens motståndare har skilda argument för sina
uppfattningar. Moderaterna talar i sin reservation
allmänt om att det är bättre att lösa problemet indivi-
duellt än kollektivt. Det är klart att de som utför dessa
vidriga handlingar måste bekämpas genom individu-
ell lagstiftning. Men homofobin är inte bara en indi-
viduell företeelse. Den är i högsta grad också ett kol-
lektivt problem. Därför måste den också bekämpas
som ett sådant. Det är också intressant att mot bak-
grund av de brott och det våld som hetsen mot homo-
och bisexuella samt transpersoner manar fram över-
går de moderata argumenten om viljan att värna fri-
heten i grundlagen till ett ofrivilligt värnande av ofri-
heten för människor som blir skrämda för att lämna
sina hem och fruktar våld och terror.
Kristdemokraterna å sin sida tar i stället sikte på
predikanters rätt till förkunnelse i anslutning till bi-
belcitat. Det har inte, det har vi hört i den här debat-
ten, förbigått kristdemokraterna att rätten att citera
urkunder förblir oinskränkt om man inte hetsar, likaså
rätten att öppet diskutera olika sexualiteter, om man
inte hetsar. När man hör Ingvars ord i kammaren då
han säger att man inte vill ha fribrev i predikositua-
tioner måste man fråga sig: Vilken rätt är det egentli-
gen Kristdemokraterna kämpar för? Är det inte rätten
att från en predikstol hetsa mot homosexuella, rätten
att indirekt eller direkt uppmana till fruktansvärda
handlingar? Jag har många kristna vänner som känner
sig kränkta av den bild av kristendomen som män-
niskofientlig som Kristdemokraterna i den här debat-
ten tyvärr lyckas förmedla.
Enligt Miljöpartiets utsago är det uppenbart, när
man ser de dåd som utförs mot bland annat homosex-
uella, att vi måste bifalla utskottets linje och faktiskt
få en lag som slår undan benen på dem som hetsar
mot homosexuella.
Fru talman! Den här lagen handlar inte, vilket
man lätt kan få uppfattningen om, att sätta dit några
meningsmotståndare inom frikyrkorna. Den här lagen
handlar framför allt om att gå hårdare åt de rasister
och nazister som lyckas sprida sin uppfattning bland
många människor landet över. Det handlar om att gå
till kärnan för att bekämpa hatets spridning, och då är
det nazismen och rasismen som måste bekämpas. Den
här lagen är givetvis inte allt. Den måste kompletteras
med ett hårt arbete och en duktig opinionsbildning.
Fru talman! I januari i år misshandlades Kristian
Lilja, eller Krizz DeeLight som han heter som drag
queen, svårt utanför en videoklubb i Göteborg. Krizz
DeeLight arbetar som värdinna på en gayklubb i
samma stad, och efter jobbet en kväll hade hon plane-
rat att besöka några andra klubbar. Utanför video-
klubben blev hon sparkad medvetslös. När man hitta-
de henne var hon nedblodad till oigenkännlighet,
även för sin familj, och i dag saknar Kristian känsel i
höger kind, har frakturer i ansiktet och nedsatt syn på
höger öga.
När nu hetslagstiftningen äntligen förändras är det
viktigt att inte lämna några kryphål för hetsarna, ho-
mofoberna eller rasisterna. Det ska inte längre finnas
några specifika grupper att särskilt hetsa mot. Tyvärr
lämnar även den föreslagna grundlagsändringen en
del övrigt att önska här. I skrivningarna om hets på
grund av sexuell läggning har man missat den hets
som försiggår mot människor på grund av könsiden-
titet, hetsen mot transpersoner. Miljöpartiet efterlyser
därför från regeringen att man skyndsamt ser till att
lagen snarast möjligt också innefattar dessa. När det
blir förbjudet att hetsa mot homosexuella konstnärer
ska det också vara förbjudet att hetsa mot värdinnor
som är drag queens.
Fru talman! Den 11 augusti 1997 fick dåvarande
ordföranden i RFSL Göteborg, efter att ha uttalat sig i
medierna om våldet mot homosexuella, dörren till sin
lägenhet inkletad med hundavföring. Med upptåget
fick han ett följebrev där det tydliggjordes att föröva-
ren tyckte: "Det var helt rätt att ni homofiler åker på
en smocka. Vi heterosexuella måste ju ha rätt att slå
tillbaka."
Mannen som utförde dådet mot lägenhetsdörren är
troligtvis inte organiserad rasist. Även om rasisterna
är de som oftast hetsar är de allra flesta som utför
hatbrotten vad vi skulle kalla för vanliga människor.
Forskaren Eva Tiby vid Stockholms universitet ger
några fler exempel: Grannarna till en ung lesbisk mor
i en Stockholmsförort kastade in vattenfyllda kondo-
mer på balkongen, öppnade fönstren för att spela vit
makt-musik, gjorde Hitlerhälsning och utsatte hennes
lilla dotter för mobbning. Arbetskamrater lägger fram
artiklar om aids på en homosexuells arbetsplats. Ar-
betskamraterna på firmafesten sjunger nidvisor om
sin lesbiska kollega.
Den lag vi i dag fattar beslut om i den här kamma-
ren är särskilt viktig därför att den ger oss ett redskap
att bekämpa intoleransen i vardagslivet med. Det är
en lag som är en seger för den lesbiska modern i
Stockholmsförorten eller den homosexuella medar-
betaren på ett medelstort företag. Det är en lag som är
en seger för toleransen.
Fru talman! Den 7 april i år mördades 28-åriga
Johan Pettersson i Katrineholm. Han fick halspulså-
dern avskuren och hittades i en dagvattenbrunn med
ett flertal knivhugg i bröstkorgen och buken. Byxor
och kalsonger var neddragna. Mördaren, en man från
samma stad, berättar att enda anledningen till mordet
var att Johan lämnat en lapp med sitt telefonnummer
till honom. Att leva som homosexuell i Sverige är
farligare än vi nog egentligen orkar ana.
Fru talman! Låt mig få avsluta med samma histo-
riska bild som inledde mitt anförande under allmän-
politiska debatten:
Sömnen störs av att någon krossar skyltfönstren i
den ekipering du förestått i decennier. Du hör skrik
medan du hafsar på dig kläder och sakta smyger ned.
Du ser dem, och du ser vad de gör: dina tidigare
grannar, kunder, vissa i den bruna partiuniformen,
andra utan. Draperierna till provrummen sätts i lågor.
Kläderna - ditt levebröd - kastas ut i eldhärdar utan-
för fönstren. När du äntligen vågar dig ut på gatan
nästa morgon, när du äntligen hör att de dragit sig
tillbaka, ser du hur samma behandling drabbat flera
andra köpmän. Din synagoga är nedbränd till grun-
den. Du skattar dig ändå lycklig över att inte vara en
av de 30 000 över hela landet som samma natt sänts
till koncentrationsläger eller en av dem som redan
mördats. Gatan är fylld av små, små glasskärvor från
de krossade fönstren, som kristaller. Så berättar en
judisk köpman som var med under kristallnatten, då
andra världskrigets terrorräd mot judar, romer, me-
ningsmotståndare och homosexuella började.
I helgen tvingades RFSL i Helsingborg ställa in
en planerad fest. Deras verksamhet var tvungen att
läggas på is efter hot och trakasserier av nynazister.
Dörrvakter har blivit misshandlade och festdeltagare
förföljda. Attiraljer utanför lokalen har vandaliserats.
RFSL i Kalmar saknar fortfarande lokal efter en
mordbrand som inträffade för ett par år sedan. Och på
gatorna i Kalmar och Helsingborg har man återigen
fått se hur mycket små glasskärvor liknar kristaller.
Det ger kusliga associationer.
Vänner! När ni går till röstning i den här frågan
ber jag er att tänka på det här. Som politiker har vi ett
ansvar för att historiens mörka sidor inte upprepar sig
- inte för massorna, inte för fåtalet, inte för någon.
Jag vill med dessa ord å den gröna gruppens vägnar
yrka bifall till utskottets förslag rörande betänkande
KU7.
Anf. 50 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Gustav Fridolin fokuserar på våld,
vandalisering och mord. Det är riktigt att man fokuse-
rar på det i olika debatter. Möjligtvis kan det bli lite
fel i dagens debatt som handlar mera om yttrandefri-
hetsbrott. Men det är riktigt som Gustav Fridolin
säger, att det finns ett samband mellan hetsning och
att man sedan utför våld, vandalisering, mord och så
vidare.
Jag hade egentligen inte tänkt begära replik på
Gustav Fridolin. Men eftersom han vände sig direkt
till mig måste jag svara. Vi har faktiskt inte eftersträ-
vat ett fribrev i predikosituationen, att man skulle få
rätt att hetsa mot homosexuella. Men det måste finnas
en rätt till förkunnelse utifrån de religiösa urkunder-
na. Jag kan hålla med om att det inte är enkelt att
formulera den avvägningen på ett bra sätt. Vi gjorde
vad vi kunde. Jag har förklarat tidigare vad vi skulle
ha velat se och vad vi har invänt mot. Syftet är inte att
man i en predikosituation ska kunna hetsa mot homo-
sexuella och andra.
Anf. 49 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Denna fråga är en av de större frågor
som kommer att diskuteras i den här kammaren det
här året. Den rör rent bokstavligt något så centralt
som liv och död för många människor i olika åldrar
och med olika bakgrund. Det handlar om våld, om
förföljelse, om bestialiska mord som utförs därför att
någon råkar älska någon av fel kön. Det är ett viktigt
och mycket välkommet steg i kampen mot homofobin
och mot den verklighetsuppfattning där problemet i
samhället sägs vara för mycket kärlek, när världens
egentliga problem är det motsatta.
Den 3 september 1997 fälldes två män i Göte-
borgs tingsrätt för mord, misshandel och brott mot
vapenlagen respektive skyddande av brottsling. De
hade i samförstånd misshandlat en homosexuell
konstnär till döds vid Nya Allén i Göteborg. Miss-
handeln hade varit ytterst brutal, och enbart ett mira-
kel hade kunnat rädda konstnären från att avlida av
skadorna som de båda männen tillfogade honom.
Mannen i Göteborg är tyvärr inte ensam. Flera ex-
empel jag nämner i det här anförandet kan tyckas ha
ett par år på nacken, men det handlar tyvärr inte om
att det inte finns nya exempel, utan enbart om fallens
inneboende känslighet och personernas integritet.
Tvärtom visar tyvärr all upptänklig statistik från
Säpo, Stockholms universitet, RFSL:s brottsofferjour
och Brottsförebyggande rådet att hatbrotten mot ho-
mo- och bisexuella samt transpersoner ökar. Ett liv
som homo- eller bisexuell eller transperson i Sverige
är i dag helt enkelt inte ett säkert liv. Du riskerar att
bli kartlagd, förföljd, misshandlad och till och med
mördad enbart för vem du råkar älska. Det är detta,
och nästan uteslutande detta, som den här debatten
borde handla om.
Det finns nämligen de som underblåser denna ut-
veckling. Det finns de som iscensätter misshandeln,
utför kartläggningen och uppmanar till morden. Det
finns de krafter som har som politiskt mål att skapa
rädsla och som vägrar ge människor någon frihet och
enbart vill beröva dem rätten att vara de som de själva
är.
Hemma hos en av den göteborgska konstnärens
banemän hittade polisen den nazistiska tidskriften
Sieg - för ökat våld mot homosexuella. Det är just
dessa hatets skrifter, talespersoner och förmedlare
som lagen vi nu debatterar ska slå undan benen för.
Det är också dessa hatets förmedlare som lagens
motståndare ofrivilligt håller under armarna.
Fru talman! Den 19 oktober 1997 attackerade ett
tiotal nazister RFSL:s lokaler i Linköping. Några av
nazisterna fotograferade gästerna för framtida kart-
läggning medan andra gick loss på lokalen med base-
bollträn och krossade fönsterrutor. Tillsammans skrek
de slagord som "bögdjävlar", gjorde nazihälsningar
och misshandlade RFSL:s lokala ordförande. Han
vågar än i dag inte gå ut ensam i Linköping.
Återigen: Linköpings RFSL-ordförande är inte
ensam. RFSL som organisation nämns specifikt varje
år i Säpos årliga rapporter om hatbrott. I Säpos rap-
port för 2001 kan man också läsa att antalet anmälda
hatbrott med homofobisk anknytning har ökat med
12 %. Det förtjänar att upprepas: Bakom brotten finns
några som hetsar och några som driver på. Bakom
brotten finns homofobins ideologer som vill se för-
domarna och hatet breda ut sig. Det är dessa vi måste
bekämpa.
Lagens motståndare har skilda argument för sina
uppfattningar. Moderaterna talar i sin reservation
allmänt om att det är bättre att lösa problemet indivi-
duellt än kollektivt. Det är klart att de som utför dessa
vidriga handlingar måste bekämpas genom individu-
ell lagstiftning. Men homofobin är inte bara en indi-
viduell företeelse. Den är i högsta grad också ett kol-
lektivt problem. Därför måste den också bekämpas
som ett sådant. Det är också intressant att mot bak-
grund av de brott och det våld som hetsen mot homo-
och bisexuella samt transpersoner manar fram över-
går de moderata argumenten om viljan att värna fri-
heten i grundlagen till ett ofrivilligt värnande av ofri-
heten för människor som blir skrämda för att lämna
sina hem och fruktar våld och terror.
Kristdemokraterna å sin sida tar i stället sikte på
predikanters rätt till förkunnelse i anslutning till bi-
belcitat. Det har inte, det har vi hört i den här debat-
ten, förbigått kristdemokraterna att rätten att citera
urkunder förblir oinskränkt om man inte hetsar, likaså
rätten att öppet diskutera olika sexualiteter, om man
inte hetsar. När man hör Ingvars ord i kammaren då
han säger att man inte vill ha fribrev i predikositua-
tioner måste man fråga sig: Vilken rätt är det egentli-
gen Kristdemokraterna kämpar för? Är det inte rätten
att från en predikstol hetsa mot homosexuella, rätten
att indirekt eller direkt uppmana till fruktansvärda
handlingar? Jag har många kristna vänner som känner
sig kränkta av den bild av kristendomen som män-
niskofientlig som Kristdemokraterna i den här debat-
ten tyvärr lyckas förmedla.
Enligt Miljöpartiets utsago är det uppenbart, när
man ser de dåd som utförs mot bland annat homosex-
uella, att vi måste bifalla utskottets linje och faktiskt
få en lag som slår undan benen på dem som hetsar
mot homosexuella.
Fru talman! Den här lagen handlar inte, vilket
man lätt kan få uppfattningen om, att sätta dit några
meningsmotståndare inom frikyrkorna. Den här lagen
handlar framför allt om att gå hårdare åt de rasister
och nazister som lyckas sprida sin uppfattning bland
många människor landet över. Det handlar om att gå
till kärnan för att bekämpa hatets spridning, och då är
det nazismen och rasismen som måste bekämpas. Den
här lagen är givetvis inte allt. Den måste kompletteras
med ett hårt arbete och en duktig opinionsbildning.
Fru talman! I januari i år misshandlades Kristian
Lilja, eller Krizz DeeLight som han heter som drag
queen, svårt utanför en videoklubb i Göteborg. Krizz
DeeLight arbetar som värdinna på en gayklubb i
samma stad, och efter jobbet en kväll hade hon plane-
rat att besöka några andra klubbar. Utanför video-
klubben blev hon sparkad medvetslös. När man hitta-
de henne var hon nedblodad till oigenkännlighet,
även för sin familj, och i dag saknar Kristian känsel i
höger kind, har frakturer i ansiktet och nedsatt syn på
höger öga.
När nu hetslagstiftningen äntligen förändras är det
viktigt att inte lämna några kryphål för hetsarna, ho-
mofoberna eller rasisterna. Det ska inte längre finnas
några specifika grupper att särskilt hetsa mot. Tyvärr
lämnar även den föreslagna grundlagsändringen en
del övrigt att önska här. I skrivningarna om hets på
grund av sexuell läggning har man missat den hets
som försiggår mot människor på grund av könsiden-
titet, hetsen mot transpersoner. Miljöpartiet efterlyser
därför från regeringen att man skyndsamt ser till att
lagen snarast möjligt också innefattar dessa. När det
blir förbjudet att hetsa mot homosexuella konstnärer
ska det också vara förbjudet att hetsa mot värdinnor
som är drag queens.
Fru talman! Den 11 augusti 1997 fick dåvarande
ordföranden i RFSL Göteborg, efter att ha uttalat sig i
medierna om våldet mot homosexuella, dörren till sin
lägenhet inkletad med hundavföring. Med upptåget
fick han ett följebrev där det tydliggjordes att föröva-
ren tyckte: "Det var helt rätt att ni homofiler åker på
en smocka. Vi heterosexuella måste ju ha rätt att slå
tillbaka."
Mannen som utförde dådet mot lägenhetsdörren är
troligtvis inte organiserad rasist. Även om rasisterna
är de som oftast hetsar är de allra flesta som utför
hatbrotten vad vi skulle kalla för vanliga människor.
Forskaren Eva Tiby vid Stockholms universitet ger
några fler exempel: Grannarna till en ung lesbisk mor
i en Stockholmsförort kastade in vattenfyllda kondo-
mer på balkongen, öppnade fönstren för att spela vit
makt-musik, gjorde Hitlerhälsning och utsatte hennes
lilla dotter för mobbning. Arbetskamrater lägger fram
artiklar om aids på en homosexuells arbetsplats. Ar-
betskamraterna på firmafesten sjunger nidvisor om
sin lesbiska kollega.
Den lag vi i dag fattar beslut om i den här kamma-
ren är särskilt viktig därför att den ger oss ett redskap
att bekämpa intoleransen i vardagslivet med. Det är
en lag som är en seger för den lesbiska modern i
Stockholmsförorten eller den homosexuella medar-
betaren på ett medelstort företag. Det är en lag som är
en seger för toleransen.
Fru talman! Den 7 april i år mördades 28-åriga
Johan Pettersson i Katrineholm. Han fick halspulså-
dern avskuren och hittades i en dagvattenbrunn med
ett flertal knivhugg i bröstkorgen och buken. Byxor
och kalsonger var neddragna. Mördaren, en man från
samma stad, berättar att enda anledningen till mordet
var att Johan lämnat en lapp med sitt telefonnummer
till honom. Att leva som homosexuell i Sverige är
farligare än vi nog egentligen orkar ana.
Fru talman! Låt mig få avsluta med samma histo-
riska bild som inledde mitt anförande under allmän-
politiska debatten:
Sömnen störs av att någon krossar skyltfönstren i
den ekipering du förestått i decennier. Du hör skrik
medan du hafsar på dig kläder och sakta smyger ned.
Du ser dem, och du ser vad de gör: dina tidigare
grannar, kunder, vissa i den bruna partiuniformen,
andra utan. Draperierna till provrummen sätts i lågor.
Kläderna - ditt levebröd - kastas ut i eldhärdar utan-
för fönstren. När du äntligen vågar dig ut på gatan
nästa morgon, när du äntligen hör att de dragit sig
tillbaka, ser du hur samma behandling drabbat flera
andra köpmän. Din synagoga är nedbränd till grun-
den. Du skattar dig ändå lycklig över att inte vara en
av de 30 000 över hela landet som samma natt sänts
till koncentrationsläger eller en av dem som redan
mördats. Gatan är fylld av små, små glasskärvor från
de krossade fönstren, som kristaller. Så berättar en
judisk köpman som var med under kristallnatten, då
andra världskrigets terrorräd mot judar, romer, me-
ningsmotståndare och homosexuella började.
I helgen tvingades RFSL i Helsingborg ställa in
en planerad fest. Deras verksamhet var tvungen att
läggas på is efter hot och trakasserier av nynazister.
Dörrvakter har blivit misshandlade och festdeltagare
förföljda. Attiraljer utanför lokalen har vandaliserats.
RFSL i Kalmar saknar fortfarande lokal efter en
mordbrand som inträffade för ett par år sedan. Och på
gatorna i Kalmar och Helsingborg har man återigen
fått se hur mycket små glasskärvor liknar kristaller.
Det ger kusliga associationer.
Vänner! När ni går till röstning i den här frågan
ber jag er att tänka på det här. Som politiker har vi ett
ansvar för att historiens mörka sidor inte upprepar sig
- inte för massorna, inte för fåtalet, inte för någon.
Jag vill med dessa ord å den gröna gruppens vägnar
yrka bifall till utskottets förslag rörande betänkande
KU7.
Anf. 51 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag är glad för att Ingvar Svensson så
tydligt fastslår att det finns ett samband mellan hets
och de dåd som utförs. Mot bakgrund av de dåd jag
har nämnt förstår jag inte hur man kan vara motstån-
dare till den lagändring vi ska göra i dag. Men det är
en annan fråga där vi möts i debatt.
Jag vet att Kristdemokraterna inte vill ha något
fribrev för predikosituationen. Det har vi också hört i
debatten. Min fråga är vad man egentligen eftersträ-
var. Vilken rätt är det man vill ha i predikosituatio-
ner? Det är inte så att den samlade frikyrkorörelsen är
rädd. Det finns flera frikyrkor som tvärtom ser att den
här lagen kan vara något positivt. I Nya Dagen, som
har blivit flitigt citerad i dag, kan man läsa hur Krister
Andersson, missionsföreståndare på Svenska Mis-
sionsförbundet, säger: Vi ser inte lagen som ett hot
för SMF:s pastorer. Däremot kan den vara bra som
skydd mot exempelvis nazister. Eller Ulla Sköld
Jansson, distriktsföreståndare för Metodistkyrkan
som säger: Vi har inte funnit någon anledning att
protestera mot lagen. Det kan aldrig vara rätt att hetsa
mot någon folkgrupp över huvud taget.
Vilken rätt är det då man vill ge predikanter? Är
det rätten att, utöver att citera en urkund och säga att
man ska följa vad som eventuellt står i den, hetsa och
på det sättet, direkt och indirekt, bidra till de dåd som
sker i samhället? Det tycker jag är en farlig syn. Det
är en trist syn för alla de kristna som verkligen tror på
det kärleksbudskap som också innefattar de grupper
vi pratar om i dag. Det är en ännu tristare syn för dem
som faller offer för rasismens och nazismens gär-
ningar.
Anf. 50 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Gustav Fridolin fokuserar på våld,
vandalisering och mord. Det är riktigt att man fokuse-
rar på det i olika debatter. Möjligtvis kan det bli lite
fel i dagens debatt som handlar mera om yttrandefri-
hetsbrott. Men det är riktigt som Gustav Fridolin
säger, att det finns ett samband mellan hetsning och
att man sedan utför våld, vandalisering, mord och så
vidare.
Jag hade egentligen inte tänkt begära replik på
Gustav Fridolin. Men eftersom han vände sig direkt
till mig måste jag svara. Vi har faktiskt inte eftersträ-
vat ett fribrev i predikosituationen, att man skulle få
rätt att hetsa mot homosexuella. Men det måste finnas
en rätt till förkunnelse utifrån de religiösa urkunder-
na. Jag kan hålla med om att det inte är enkelt att
formulera den avvägningen på ett bra sätt. Vi gjorde
vad vi kunde. Jag har förklarat tidigare vad vi skulle
ha velat se och vad vi har invänt mot. Syftet är inte att
man i en predikosituation ska kunna hetsa mot homo-
sexuella och andra.
Anf. 51 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Jag är glad för att Ingvar Svensson så
tydligt fastslår att det finns ett samband mellan hets
och de dåd som utförs. Mot bakgrund av de dåd jag
har nämnt förstår jag inte hur man kan vara motstån-
dare till den lagändring vi ska göra i dag. Men det är
en annan fråga där vi möts i debatt.
Jag vet att Kristdemokraterna inte vill ha något
fribrev för predikosituationen. Det har vi också hört i
debatten. Min fråga är vad man egentligen eftersträ-
var. Vilken rätt är det man vill ha i predikosituatio-
ner? Det är inte så att den samlade frikyrkorörelsen är
rädd. Det finns flera frikyrkor som tvärtom ser att den
här lagen kan vara något positivt. I Nya Dagen, som
har blivit flitigt citerad i dag, kan man läsa hur Krister
Andersson, missionsföreståndare på Svenska Mis-
sionsförbundet, säger: Vi ser inte lagen som ett hot
för SMF:s pastorer. Däremot kan den vara bra som
skydd mot exempelvis nazister. Eller Ulla Sköld
Jansson, distriktsföreståndare för Metodistkyrkan
som säger: Vi har inte funnit någon anledning att
protestera mot lagen. Det kan aldrig vara rätt att hetsa
mot någon folkgrupp över huvud taget.
Vilken rätt är det då man vill ge predikanter? Är
det rätten att, utöver att citera en urkund och säga att
man ska följa vad som eventuellt står i den, hetsa och
på det sättet, direkt och indirekt, bidra till de dåd som
sker i samhället? Det tycker jag är en farlig syn. Det
är en trist syn för alla de kristna som verkligen tror på
det kärleksbudskap som också innefattar de grupper
vi pratar om i dag. Det är en ännu tristare syn för dem
som faller offer för rasismens och nazismens gär-
ningar.
Anf. 52 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Jag förstår inte riktigt avvägningen,
att man skulle få en rätt till att hetsa i och med att
man har rätt till förkunnelse. Det kanske är en aka-
demisk diskussion. Det är inte lätt att fastställa i några
få meningar hur området ser ut. Vi tyckte att det var
en för stor begränsning att säga att man endast skulle
få uppmana åhörarna att följa citat från urkunderna.
Det är en begränsning. Om man säger så är det
egentligen ingen förkunnelse.
Anf. 53 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Som Barbro Hietala Nordlund, Mats
Einarsson, Martin Andreasson och andra i debatten
tydligt pekat på finns fortfarande rätten att öppet
diskutera, om man inte hetsar. Man kan ta upp det i
en predikan, och det tycker jag är en fullgod rätt.
När vi har tittat på andra länders hetslagstiftning,
både de som inbegriper dessa grupper och de som
inte gör det, har vi bara lyckats hitta ett enda fall där
någon blivit fälld i en predikosituation. Det var i
Danmark, en ledare för en muslimsk rörelse som
öppet uppmanade till mord på judar. Först då var
hetslagstiftningen i Danmark möjlig att använda, den
som lyder nästan likadant som den vi har i Sverige.
Jag förstår inte rädslan, mot bakgrund av detta, när
man ser på vad som ska sägas i predikosituationen.
Alla de gånger jag har lyssnat på en predikan har
jag aldrig hört någonting som liknar hets. Däremot
har jag hört många kloka saker.
Anf. 52 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag förstår inte riktigt avvägningen,
att man skulle få en rätt till att hetsa i och med att
man har rätt till förkunnelse. Det kanske är en aka-
demisk diskussion. Det är inte lätt att fastställa i några
få meningar hur området ser ut. Vi tyckte att det var
en för stor begränsning att säga att man endast skulle
få uppmana åhörarna att följa citat från urkunderna.
Det är en begränsning. Om man säger så är det
egentligen ingen förkunnelse.
Anf. 54 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Jag vill ta tillfället i akt att inför
kammaren och Gustav Fridolin belysa frågan om
transpersonerna. Det är inte riktigt så att utskottet har
missat den eller glömt bort den. Det framkommer
alldeles tydligt i utskottets betänkande och dessutom i
justitieutskottets yttrande att vi lutar oss mot den
parlamentariska kommitté som arbetar, som enligt
sina direktiv har till uppdrag att överväga skyddet för
transpersoner. Kommittén ska också, enligt direktivet,
kartlägga och analysera behovet och formerna. Den 1
december 2004 ska kommittén vara klar. Det är helt
klart så som Gustav Fridolin beskriver, att transper-
soner utsätts för hot, våld och kränkningar. Det är helt
oacceptabelt, det är inte frågan om annat.
Bestämmelsen om hets mot folkgrupp tar inte
sikte på den typ av övergrepp mot enskilda som man
känner till sker mot transpersoner i dag. Man vill
ytterligare undersöka och kartlägga. Frågan åter-
kommer.
Anf. 53 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Som Barbro Hietala Nordlund, Mats
Einarsson, Martin Andreasson och andra i debatten
tydligt pekat på finns fortfarande rätten att öppet
diskutera, om man inte hetsar. Man kan ta upp det i
en predikan, och det tycker jag är en fullgod rätt.
När vi har tittat på andra länders hetslagstiftning,
både de som inbegriper dessa grupper och de som
inte gör det, har vi bara lyckats hitta ett enda fall där
någon blivit fälld i en predikosituation. Det var i
Danmark, en ledare för en muslimsk rörelse som
öppet uppmanade till mord på judar. Först då var
hetslagstiftningen i Danmark möjlig att använda, den
som lyder nästan likadant som den vi har i Sverige.
Jag förstår inte rädslan, mot bakgrund av detta, när
man ser på vad som ska sägas i predikosituationen.
Alla de gånger jag har lyssnat på en predikan har
jag aldrig hört någonting som liknar hets. Däremot
har jag hört många kloka saker.
Anf. 55 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Tack för svaret, Barbro. Även om inte
jag heller har haft förmånen att sitta i riksdagen eller
konstitutionsutskottet tidigare känner jag väl till KU:s
behandling och vad som står omkring transpersoner i
det vi i dag ska ta beslut om.
Den synpunkt jag har, som också görs tydlig i ett
särskilt yttrande till betänkandet, handlar just om att
jag ser det som farligt att lämna kvar ett fribrev åt
hetsarna när det gäller en speciell grupp. När man nu
äntligen tar det här steget efter, enligt vår mening,
alltför många år, borde man ha tagit det ordentligt och
inkluderat både sexuell läggning och könsidentitet.
Vi vet nämligen, precis som Barbro Hietala
Nordlund säger, att det utförs många dåd mot
transpersoner. Vi vet också, vilket även har sagts i
utredningen, att det finns en särskild form av hets.
Hets mot homosexuell läggning anspelar också på
hets på grund av könsidentitet. Därför blir det farligt
att förbjuda det ena men inte det andra, eftersom
hetsen då kan övergå till att gälla enbart detta, och
den vidriga verksamheten kan fortsätta. Det är det
som vi vill bekämpa, och därför vill jag lyfta fram
frågan.
Anf. 54 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag vill ta tillfället i akt att inför
kammaren och Gustav Fridolin belysa frågan om
transpersonerna. Det är inte riktigt så att utskottet har
missat den eller glömt bort den. Det framkommer
alldeles tydligt i utskottets betänkande och dessutom i
justitieutskottets yttrande att vi lutar oss mot den
parlamentariska kommitté som arbetar, som enligt
sina direktiv har till uppdrag att överväga skyddet för
transpersoner. Kommittén ska också, enligt direktivet,
kartlägga och analysera behovet och formerna. Den 1
december 2004 ska kommittén vara klar. Det är helt
klart så som Gustav Fridolin beskriver, att transper-
soner utsätts för hot, våld och kränkningar. Det är helt
oacceptabelt, det är inte frågan om annat.
Bestämmelsen om hets mot folkgrupp tar inte
sikte på den typ av övergrepp mot enskilda som man
känner till sker mot transpersoner i dag. Man vill
ytterligare undersöka och kartlägga. Frågan åter-
kommer.
Anf. 56 Barbro Hietala Nordlund (S)
Fru talman! Det Gustav Fridolin nu för in i de-
batten är den klassiska diskussionen och argumenta-
tionen som har bidragit till att den här frågan har tagit
så lång tid.
När vi gör ingrepp i och begränsningar av yttran-
defriheten har vi tidigare, också från mitt partis sida,
haft som huvudargument att man ska vara oerhört
försiktig när man räknar upp grupper som är
skyddsvärda, därför att listan kan bli hur lång som
helst och då tappar den sin dignitet.
Det är alldeles riktigt, med tanke på att man nu
har inlett arbetet med situationen för transpersoner,
att fråga sig: På vilket sätt kan man förbättra skyddet
mot diskriminering? Det behöver även vidtas många
andra samhällsåtgärder. Man har därför kopplat ett
större grepp om frågan.
Jag tror inte någon sak är vunnen genom att kata-
logen utökas med en lång lista. Den debatten var uppe
i förra vändan, i våras, då jag tror att företrädare för
Moderaterna frågade varför detta inte gällde adopte-
rade, gamla människor och så vidare. Det viktiga är
att vara oerhört distinkt när man talar om skyddet mot
gruppövergrepp.
Anf. 55 Barbro Hietala Nordlund (S)
Fru talman! Tack för svaret, Barbro. Även om inte
jag heller har haft förmånen att sitta i riksdagen eller
konstitutionsutskottet tidigare känner jag väl till KU:s
behandling och vad som står omkring transpersoner i
det vi i dag ska ta beslut om.
Den synpunkt jag har, som också görs tydlig i ett
särskilt yttrande till betänkandet, handlar just om att
jag ser det som farligt att lämna kvar ett fribrev åt
hetsarna när det gäller en speciell grupp. När man nu
äntligen tar det här steget efter, enligt vår mening,
alltför många år, borde man ha tagit det ordentligt och
inkluderat både sexuell läggning och könsidentitet.
Vi vet nämligen, precis som Barbro Hietala
Nordlund säger, att det utförs många dåd mot
transpersoner. Vi vet också, vilket även har sagts i
utredningen, att det finns en särskild form av hets.
Hets mot homosexuell läggning anspelar också på
hets på grund av könsidentitet. Därför blir det farligt
att förbjuda det ena men inte det andra, eftersom
hetsen då kan övergå till att gälla enbart detta, och
den vidriga verksamheten kan fortsätta. Det är det
som vi vill bekämpa, och därför vill jag lyfta fram
frågan.
Anf. 57 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Det är uppenbart att vi måste vara
försiktiga. Men det är också uppenbart att den hets
som i dag finns mot människor med homosexuell
läggning också finns mot människor på grund av
könsidentitet. När man då förbjuder det ena är risken
stor att denna hets kan fortsätta genom att man läm-
nar ett, ska vi kalla det kryphål, i lagen. Vi skulle
vilja att man tog tag i detta redan från början. Jag är
jätteglad att arbetet nu har kommit i gång, men det
hade varit skönt om man redan hade kommit dit.
Jag tackar för att det finns en insikt i det social-
demokratiska partiet om att vi måste ta ett mycket
större grepp om denna fråga. Jag nämnde i mitt anfö-
rande att en hetslagstiftning aldrig är tillräcklig.
Vi ska i den här kammaren återkomma till den
motion som jag och flera andra miljöpartister har
väckt om homo- och bisexuella samt om transperso-
ner. I den tar vi upp många bra krav. Det gäller till
exempel vikten av en ordentlig utredning av situatio-
nen inom vården för transsexuella, vikten av att man
har samma möjligheter till könskorrigering över hela
landet och så vidare. Jag räknar med att då få Social-
demokraternas, eller åtminstone Barbro Hietala
Nordlunds, stöd för den motionen.
Anf. 56 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Det Gustav Fridolin nu för in i de-
batten är den klassiska diskussionen och argumenta-
tionen som har bidragit till att den här frågan har tagit
så lång tid.
När vi gör ingrepp i och begränsningar av yttran-
defriheten har vi tidigare, också från mitt partis sida,
haft som huvudargument att man ska vara oerhört
försiktig när man räknar upp grupper som är
skyddsvärda, därför att listan kan bli hur lång som
helst och då tappar den sin dignitet.
Det är alldeles riktigt, med tanke på att man nu
har inlett arbetet med situationen för transpersoner,
att fråga sig: På vilket sätt kan man förbättra skyddet
mot diskriminering? Det behöver även vidtas många
andra samhällsåtgärder. Man har därför kopplat ett
större grepp om frågan.
Jag tror inte någon sak är vunnen genom att kata-
logen utökas med en lång lista. Den debatten var uppe
i förra vändan, i våras, då jag tror att företrädare för
Moderaterna frågade varför detta inte gällde adopte-
rade, gamla människor och så vidare. Det viktiga är
att vara oerhört distinkt när man talar om skyddet mot
gruppövergrepp.
Anf. 58 Barbro Hietala Nordlund (S)
Fru talman! Jag ska inte heller gå i polemik med
Gustav Fridolin utan ta upp exakt samma fråga och
klargöra mitt partis ståndpunkt när det gäller
transpersoner.
När den här reformen började diskuteras fanns det
ett starkt motstånd mot att föra in sexuell läggning i
lagstiftningen. Ett av de argument som användes var
att om vi för till en lång lista av olika skyddsvärda
grupper försvagar vi lagstiftningen. Vi måste nog
erkänna att det ligger något i det argumentet. Därför
stödde vi den formulering som nu är aktuell, och som
därmed kunde få majoritet och bli genomförd.
Det är också skälet till att vi inte stod bakom den
reservation som fanns i våras om att föra in transper-
soner i lagstiftningen. Det i sin tur är anledningen till
att vi nu inte står bakom det särskilda yttrandet.
Trots det som jag nu har sagt anser vi nog att det
är ologiskt och en svaghet att transpersoner inte finns
med i lagstiftningen. Vi tycker därför att det är allde-
les utmärkt att utredningsarbetet och funderandet på
den punkten fortsätter.
Anf. 57 Barbro Hietala Nordlund (S)
Fru talman! Det är uppenbart att vi måste vara
försiktiga. Men det är också uppenbart att den hets
som i dag finns mot människor med homosexuell
läggning också finns mot människor på grund av
könsidentitet. När man då förbjuder det ena är risken
stor att denna hets kan fortsätta genom att man läm-
nar ett, ska vi kalla det kryphål, i lagen. Vi skulle
vilja att man tog tag i detta redan från början. Jag är
jätteglad att arbetet nu har kommit i gång, men det
hade varit skönt om man redan hade kommit dit.
Jag tackar för att det finns en insikt i det social-
demokratiska partiet om att vi måste ta ett mycket
större grepp om denna fråga. Jag nämnde i mitt anfö-
rande att en hetslagstiftning aldrig är tillräcklig.
Vi ska i den här kammaren återkomma till den
motion som jag och flera andra miljöpartister har
väckt om homo- och bisexuella samt om transperso-
ner. I den tar vi upp många bra krav. Det gäller till
exempel vikten av en ordentlig utredning av situatio-
nen inom vården för transsexuella, vikten av att man
har samma möjligheter till könskorrigering över hela
landet och så vidare. Jag räknar med att då få Social-
demokraternas, eller åtminstone Barbro Hietala
Nordlunds, stöd för den motionen.
Anf. 59 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Det är precis som Mats Einarsson sä-
ger att det inte handlar om att leta upp alla grupper i
landet. Men lagen har en poäng, och den handlar om
att man ska se till att stoppa den hets som de facto
pågår. Vi i Miljöpartiet anser att det i denna hets finns
en hets mot sexuell läggning. Detta kommer vi i dag
att föra in i lagen, som kommer att börja gälla från
den 1 januari.
Men det förekommer också hets på grund av kön-
sidentitet. Vi anser att risken är stor att man genom
att förbjuda den ena formen lämnar ett kryphål för
hetsarna att börja syssla med den andra. Då är det
bättre att ha ett helhetsgrepp från början.
Vi är samtidigt glada för att man nu har kommit i
gång, och vi är också glada för det aviserade stödet
från Vänsterpartiet när ärendet ska behandlas.
Anf. 58 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag ska inte heller gå i polemik med
Gustav Fridolin utan ta upp exakt samma fråga och
klargöra mitt partis ståndpunkt när det gäller
transpersoner.
När den här reformen började diskuteras fanns det
ett starkt motstånd mot att föra in sexuell läggning i
lagstiftningen. Ett av de argument som användes var
att om vi för till en lång lista av olika skyddsvärda
grupper försvagar vi lagstiftningen. Vi måste nog
erkänna att det ligger något i det argumentet. Därför
stödde vi den formulering som nu är aktuell, och som
därmed kunde få majoritet och bli genomförd.
Det är också skälet till att vi inte stod bakom den
reservation som fanns i våras om att föra in transper-
soner i lagstiftningen. Det i sin tur är anledningen till
att vi nu inte står bakom det särskilda yttrandet.
Trots det som jag nu har sagt anser vi nog att det
är ologiskt och en svaghet att transpersoner inte finns
med i lagstiftningen. Vi tycker därför att det är allde-
les utmärkt att utredningsarbetet och funderandet på
den punkten fortsätter.
Anf. 59 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Det är precis som Mats Einarsson sä-
ger att det inte handlar om att leta upp alla grupper i
landet. Men lagen har en poäng, och den handlar om
att man ska se till att stoppa den hets som de facto
pågår. Vi i Miljöpartiet anser att det i denna hets finns
en hets mot sexuell läggning. Detta kommer vi i dag
att föra in i lagen, som kommer att börja gälla från
den 1 januari.
Men det förekommer också hets på grund av kön-
sidentitet. Vi anser att risken är stor att man genom
att förbjuda den ena formen lämnar ett kryphål för
hetsarna att börja syssla med den andra. Då är det
bättre att ha ett helhetsgrepp från början.
Vi är samtidigt glada för att man nu har kommit i
gång, och vi är också glada för det aviserade stödet
från Vänsterpartiet när ärendet ska behandlas.
Anf. 60 Mats Einarsson (V)
Fru talman! I dag ska vi i Sverige fatta det slutliga
beslutet om att undanröja alla möjligheter för nazis-
tiska extremhögergrupper, religiösa grupper och and-
ra att hetsa och missakta homosexuella. Samhället
och den svenska staten vill genom denna lagstiftning
markera att hets mot homosexuella är förbjudet.
Det är en viktig markering, fru talman. I dag, när
mörkermännen nästan bokstavligt talat är på marsch i
vårt samhälle, när man inte drar sig för knappt nå-
gonting, när man skriver det ena mejlet efter det and-
ra och talar om vad detta skulle innebära för religi-
onsfriheten, då kan man undra vilken betydelse den
här lagen tillmäts.
I grund och botten säger de här grupperna följan-
de: Vi tycker att det är rätt med hets mot homosexu-
ella. Vi tycker att det är rätt att man i sina predikning-
ar ska kunna utöva hets mot homosexuella. Detta sker
trots att man från lagstiftarens sida har varit noggrann
med att tala om att det handlar om just hets.
Det är uppsåtet att hetsa som den här lagstiftning-
en ska lägga hinder för. Därför är det så underligt att
denna debatt förs. Det är också underligt att man för
en debatt om rätten och möjligheten att slippa utsättas
för andras missaktning. Det är en underlig del av den
här debatten.
Moderaterna säger i sin reservation att det skulle
vara bättre att ha en lagstiftning som gällde enskilda i
stället för en grupp. Det skulle i princip innebära att
hets eller diskriminering inte fick riktas mot den en-
skilda homosexuella, men mot gruppen homosexuella
skulle detta vara tillåtet.
Jag tror att det finns en stor enighet i denna kam-
mare om att detta inte kan accepteras. Det kan inte
vara rimligt att säga att mot den enskilda bögen får
hets inte förekomma, däremot mot gruppen bögar.
Det handlar alltså om singularis eller pluralis.
Jag tycker också att det är viktigt med en fri och
öppen debatt. Den fria och öppna debatten ger ut-
rymme för att bryta ned dåliga argument, framför allt
när det gäller de högerextrema grupper och nazistiska
och rasistiska grupper som i dag finns i vårt samhälle.
När den så kallade homosexutredningen redan i
början av 80-talet lades fram togs där upp frågan om
behovet att förändra grundlagen för att skydda de
homosexuella. Varför gjorde man det redan då? Var-
för har den diskussionen fortgått i så många år? Sva-
ret måste vara att detta är ett problem.
Homosexuellas organisationer, homosexuellas fö-
retag och homosexuella som grupp blir utsatta för
hets inte minst av kyrkor och samfund. Vad är det för
grund som dessa mörkermän funderar över? Varför är
det så viktigt? Är det ett så centralt begrepp i de reli-
giösa urkunderna att man ska ha rätt att ha undantag
eller till och med att kunna hetsa och att det inte ska
vara förbjudet? På vilket sätt skulle det inskränka
religionsfriheten, fru talman? Det är svårt att förstå.
Jag är väldigt glad över att lagstiftningen äntligen
kommer till stånd. Det har varit många års debatte-
rande, diskuterande och vändande på alla stenar.
Därför är lagen extra välkommen. Jag yrkar bifall till
utskottets förslag i betänkandet.
Anf. 61 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Svenska domslut baseras inte enbart
på lagen utan motiven är också mycket viktiga. Det är
lagstiftarens motiv, alla våras motiv, som är väldigt
viktiga. Vid en grundlagsändring är det särskilt vik-
tigt att lagstiftarna vet och är överens om hur lagen
bör tillämpas. En bred enighet är mycket viktig, och
tydlighet är väsentligt för att inte rättssäkerheten ska
äventyras.
I det här fallet gäller det ett tillägg i hetslagstift-
ningen. Här visar lagstiftarna Göran Persson, Mona
Sahlin, Maud Olofsson, Bo Lundgren och Lars Lei-
jonborg på att det finns en väldig oenighet i hur lagen
ska tillämpas. Även jurister har uttryckt en oro över
hur domstolarna ska kunna ta ställning i dessa frågor.
Vi har en hetslagstiftning som har brukats mycket
restriktivt. Det beror på att lagstiftarna har varit just
eniga och tydliga. De har talat om att man vill att
åsikts- och yttrandefriheten ska stå högt i kurs. Vi har
nu fått höra att Börje Vretlund anser att den delen av
debatten som rör just missaktning är en underlig del.
Jag tänker fortsätta på den underliga delen av debat-
ten.
Det är inte fråga om hets. Jag är liberal. Jag vill
inte att någon människa ska utsättas för hets. Det som
däremot är problemet är del nummer två. Hot och
hets är en sak, missaktning är en annan. Det är oer-
hört mycket subjektiv bedömning som ligger till
grund för det.
Det står också i utskottets övervägande att
missaktning är att syfta till att kränka en grupp på
grund av sexuell läggning. Gustav Fridolin pekar just
på ett sådant problem. Hans vänner anser sig kränkta
till och med av kd:s yttrande i den här salen.
Det är en subjektiv bedömning vad som kränker
mig. Det vi nu lämnar till domstolarna är ett lagför-
slag som blir oerhört svårt att ta ställning till. Det
gäller inte framför allt delen som rör hets och hot utan
främst delen som rör missaktning.
Vi har också hört Barbro Hietala Nordlund säga:
"Det jag säger gäller", "Jag tror att", Min syn på
predikan". Det är väl jättefint att Barbro ger så klara
besked. Jag skulle önska att fler härinne i kammaren i
stället gav precis så klara besked som vår Martin
Andreasson. Då skulle vi ha en väldigt tydlig och klar
inställning till detta.
Alla ger inte så entydiga och klara besked. Det
kommer svävande uttryck. Man säger att det är för att
man inte kan ge fribrev till vad som sägs i prediksto-
len. Nej, visst. Men det är en subjektiv bedömning
vad som är kränkande. Det skiftar med samhällets
utveckling och åsiktsbildning ute bland människor, de
vi företräder.
Lagen är till för att skydda alla individer. Då ska
vi heller inte glömma att den ska skydda människor
som på grund av sexuell läggning hotas och förföljs.
Men det är också viktigt att åsiktsfriheten, yttrande-
friheten och religionsfriheten inte inskränks.
Jag kommer att rösta för Kristdemokraternas re-
servation, det vill säga emot ett tillägg om sexuell
läggning i grundlagen. Det är för att jag är oroad, lite
upprörd och diverse. Jag känner mig orolig för att när
lagtillämparna sitter och tar ställning till hur man ska
bedöma om ett yttrande har varit missaktande eller
kränkande mot en grupp kommer alltför mycket
godtycklighet att spela in. Det är ett rättssystem som
jag inte anser tryggar vare sig åsikts- eller religions-
friheten i detta land.
I detta anförande instämde Tuve Skånberg (kd),
Annelie Enochson (kd), Runar Patriksson (fp).
Anf. 60 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! I dag ska vi i Sverige fatta det slutliga
beslutet om att undanröja alla möjligheter för nazis-
tiska extremhögergrupper, religiösa grupper och and-
ra att hetsa och missakta homosexuella. Samhället
och den svenska staten vill genom denna lagstiftning
markera att hets mot homosexuella är förbjudet.
Det är en viktig markering, fru talman. I dag, när
mörkermännen nästan bokstavligt talat är på marsch i
vårt samhälle, när man inte drar sig för knappt nå-
gonting, när man skriver det ena mejlet efter det and-
ra och talar om vad detta skulle innebära för religi-
onsfriheten, då kan man undra vilken betydelse den
här lagen tillmäts.
I grund och botten säger de här grupperna följan-
de: Vi tycker att det är rätt med hets mot homosexu-
ella. Vi tycker att det är rätt att man i sina predikning-
ar ska kunna utöva hets mot homosexuella. Detta sker
trots att man från lagstiftarens sida har varit noggrann
med att tala om att det handlar om just hets.
Det är uppsåtet att hetsa som den här lagstiftning-
en ska lägga hinder för. Därför är det så underligt att
denna debatt förs. Det är också underligt att man för
en debatt om rätten och möjligheten att slippa utsättas
för andras missaktning. Det är en underlig del av den
här debatten.
Moderaterna säger i sin reservation att det skulle
vara bättre att ha en lagstiftning som gällde enskilda i
stället för en grupp. Det skulle i princip innebära att
hets eller diskriminering inte fick riktas mot den en-
skilda homosexuella, men mot gruppen homosexuella
skulle detta vara tillåtet.
Jag tror att det finns en stor enighet i denna kam-
mare om att detta inte kan accepteras. Det kan inte
vara rimligt att säga att mot den enskilda bögen får
hets inte förekomma, däremot mot gruppen bögar.
Det handlar alltså om singularis eller pluralis.
Jag tycker också att det är viktigt med en fri och
öppen debatt. Den fria och öppna debatten ger ut-
rymme för att bryta ned dåliga argument, framför allt
när det gäller de högerextrema grupper och nazistiska
och rasistiska grupper som i dag finns i vårt samhälle.
När den så kallade homosexutredningen redan i
början av 80-talet lades fram togs där upp frågan om
behovet att förändra grundlagen för att skydda de
homosexuella. Varför gjorde man det redan då? Var-
för har den diskussionen fortgått i så många år? Sva-
ret måste vara att detta är ett problem.
Homosexuellas organisationer, homosexuellas fö-
retag och homosexuella som grupp blir utsatta för
hets inte minst av kyrkor och samfund. Vad är det för
grund som dessa mörkermän funderar över? Varför är
det så viktigt? Är det ett så centralt begrepp i de reli-
giösa urkunderna att man ska ha rätt att ha undantag
eller till och med att kunna hetsa och att det inte ska
vara förbjudet? På vilket sätt skulle det inskränka
religionsfriheten, fru talman? Det är svårt att förstå.
Jag är väldigt glad över att lagstiftningen äntligen
kommer till stånd. Det har varit många års debatte-
rande, diskuterande och vändande på alla stenar.
Därför är lagen extra välkommen. Jag yrkar bifall till
utskottets förslag i betänkandet.
Anf. 61 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Svenska domslut baseras inte enbart
på lagen utan motiven är också mycket viktiga. Det är
lagstiftarens motiv, alla våras motiv, som är väldigt
viktiga. Vid en grundlagsändring är det särskilt vik-
tigt att lagstiftarna vet och är överens om hur lagen
bör tillämpas. En bred enighet är mycket viktig, och
tydlighet är väsentligt för att inte rättssäkerheten ska
äventyras.
I det här fallet gäller det ett tillägg i hetslagstift-
ningen. Här visar lagstiftarna Göran Persson, Mona
Sahlin, Maud Olofsson, Bo Lundgren och Lars Lei-
jonborg på att det finns en väldig oenighet i hur lagen
ska tillämpas. Även jurister har uttryckt en oro över
hur domstolarna ska kunna ta ställning i dessa frågor.
Vi har en hetslagstiftning som har brukats mycket
restriktivt. Det beror på att lagstiftarna har varit just
eniga och tydliga. De har talat om att man vill att
åsikts- och yttrandefriheten ska stå högt i kurs. Vi har
nu fått höra att Börje Vretlund anser att den delen av
debatten som rör just missaktning är en underlig del.
Jag tänker fortsätta på den underliga delen av debat-
ten.
Det är inte fråga om hets. Jag är liberal. Jag vill
inte att någon människa ska utsättas för hets. Det som
däremot är problemet är del nummer två. Hot och
hets är en sak, missaktning är en annan. Det är oer-
hört mycket subjektiv bedömning som ligger till
grund för det.
Det står också i utskottets övervägande att
missaktning är att syfta till att kränka en grupp på
grund av sexuell läggning. Gustav Fridolin pekar just
på ett sådant problem. Hans vänner anser sig kränkta
till och med av kd:s yttrande i den här salen.
Det är en subjektiv bedömning vad som kränker
mig. Det vi nu lämnar till domstolarna är ett lagför-
slag som blir oerhört svårt att ta ställning till. Det
gäller inte framför allt delen som rör hets och hot utan
främst delen som rör missaktning.
Vi har också hört Barbro Hietala Nordlund säga:
"Det jag säger gäller", "Jag tror att", Min syn på
predikan". Det är väl jättefint att Barbro ger så klara
besked. Jag skulle önska att fler härinne i kammaren i
stället gav precis så klara besked som vår Martin
Andreasson. Då skulle vi ha en väldigt tydlig och klar
inställning till detta.
Alla ger inte så entydiga och klara besked. Det
kommer svävande uttryck. Man säger att det är för att
man inte kan ge fribrev till vad som sägs i prediksto-
len. Nej, visst. Men det är en subjektiv bedömning
vad som är kränkande. Det skiftar med samhällets
utveckling och åsiktsbildning ute bland människor, de
vi företräder.
Lagen är till för att skydda alla individer. Då ska
vi heller inte glömma att den ska skydda människor
som på grund av sexuell läggning hotas och förföljs.
Men det är också viktigt att åsiktsfriheten, yttrande-
friheten och religionsfriheten inte inskränks.
Jag kommer att rösta för Kristdemokraternas re-
servation, det vill säga emot ett tillägg om sexuell
läggning i grundlagen. Det är för att jag är oroad, lite
upprörd och diverse. Jag känner mig orolig för att när
lagtillämparna sitter och tar ställning till hur man ska
bedöma om ett yttrande har varit missaktande eller
kränkande mot en grupp kommer alltför mycket
godtycklighet att spela in. Det är ett rättssystem som
jag inte anser tryggar vare sig åsikts- eller religions-
friheten i detta land.
I detta anförande instämde Tuve Skånberg (kd),
Annelie Enochson (kd), Runar Patriksson (fp).
Anf. 62 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag heter Börje Vestlund, och ingen-
ting annat.
Fru talman! Det är egentligen ganska underligt.
Det jag inriktar mig mot är: Vad ska vi som lagstif-
tande församling och vad ska nationen sätta för grän-
ser? Det måste fastställas av kammaren.
Ibland kan det vara svåra, besvärliga och kompli-
cerade beslut. Men vi kan inte dra oss för att skydda
personer eller grupper i vårt samhälle som man hetsar
mot, missaktar och diskriminerar. Om vi inte tar det
ansvaret har vi förbrukat det förtroende vi har fått av
svenska folket.
Jag kan inte förstå det resonemanget över huvud
taget. Att man kan vara frågande inför en så speciell
lagstiftning kan jag ha respekt för, men inte att man
inte ska kunna säga: Så här långt vill vi gå i lagstift-
ningen. Därmed tycker jag att jag har motiverat var-
för lagstiftningen ska vara så tydlig på den här punk-
ten.
Anf. 63 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag i min
nervositet inte sade namnet rätt.
Självklart tycker inte heller jag att vi ska avstå
från att behandla svåra frågor i kammaren och också
ta ställning för och skydda grupper som är utsatta.
Givetvis inte. Jag är inte den som backar för att fatta
svåra beslut. Men jag känner mig väldigt tveksam när
Börjes kolleger, statsminister Göran Persson och
Mona Sahlin, tydligen inte har blivit undervisade i
tillräcklig omfattning av sina kolleger Barbro och
Börje.
Jag tycker att det är sorgligt att det ges så många
olika otydliga besked i frågan om vad som ska tolkas
in och inte. Jag är absolut inte främmande för att man
har en hetslagstiftning. Det jag vänder mig emot är
delen som rör missaktning. Det är en subjektiv och
svår bedömning.
Överlämnar vi lagen i det skick som den ser ut i
dag med de utskottsöverväganden som finns anser jag
inte att motivtexten är tillräckligt tydlig och ger till-
räcklig vägledning för att fatta riktiga beslut som inte
äventyrar rättssäkerheten.
Anf. 62 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Jag heter Börje Vestlund, och ingen-
ting annat.
Fru talman! Det är egentligen ganska underligt.
Det jag inriktar mig mot är: Vad ska vi som lagstif-
tande församling och vad ska nationen sätta för grän-
ser? Det måste fastställas av kammaren.
Ibland kan det vara svåra, besvärliga och kompli-
cerade beslut. Men vi kan inte dra oss för att skydda
personer eller grupper i vårt samhälle som man hetsar
mot, missaktar och diskriminerar. Om vi inte tar det
ansvaret har vi förbrukat det förtroende vi har fått av
svenska folket.
Jag kan inte förstå det resonemanget över huvud
taget. Att man kan vara frågande inför en så speciell
lagstiftning kan jag ha respekt för, men inte att man
inte ska kunna säga: Så här långt vill vi gå i lagstift-
ningen. Därmed tycker jag att jag har motiverat var-
för lagstiftningen ska vara så tydlig på den här punk-
ten.
Anf. 64 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Vi har ju också ett domstolsväsende,
som ska bedöma hur man ska uttolka lagstiftningen.
Då har man inte minst propositionens förarbeten och
det som har skrivits av utskottet som handledning när
man dömer i de enskilda fallen. Jag känner mig gans-
ka trygg i och med att vi har en rättsstat som fungerar
på det sättet. Men vår roll måste vara den att vi sätter
tydliga gränser för vad som är tillåtet och inte tillåtet i
samhället.
För mitt ställningstagande är grunden detta: Ska
man inte sätta upp tydliga regler för vad man får göra
med en grupp som hela tiden, under många årtionden
och förmodligen många århundraden, har missaktats,
diskriminerats och hotats? Det gäller oaktat vilken
grund man än har - ideologi, religion eller vad det nu
är. Något annat kan aldrig vara acceptabelt. Här
måste samhället sätta en tydlig gräns, och det gör vi i
och med att vi fattar beslut om denna lagstiftning.
Anf. 63 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag i min
nervositet inte sade namnet rätt.
Självklart tycker inte heller jag att vi ska avstå
från att behandla svåra frågor i kammaren och också
ta ställning för och skydda grupper som är utsatta.
Givetvis inte. Jag är inte den som backar för att fatta
svåra beslut. Men jag känner mig väldigt tveksam när
Börjes kolleger, statsminister Göran Persson och
Mona Sahlin, tydligen inte har blivit undervisade i
tillräcklig omfattning av sina kolleger Barbro och
Börje.
Jag tycker att det är sorgligt att det ges så många
olika otydliga besked i frågan om vad som ska tolkas
in och inte. Jag är absolut inte främmande för att man
har en hetslagstiftning. Det jag vänder mig emot är
delen som rör missaktning. Det är en subjektiv och
svår bedömning.
Överlämnar vi lagen i det skick som den ser ut i
dag med de utskottsöverväganden som finns anser jag
inte att motivtexten är tillräckligt tydlig och ger till-
räcklig vägledning för att fatta riktiga beslut som inte
äventyrar rättssäkerheten.
Anf. 65 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Beslutet om lagstiftning är en sak,
men själva motiven är inte riktigt så tydliga som
Börje Vestlund påstår.
Det som står i motiven har föranlett en hel del
funderingar från både ansedda juristers sida och från
politiker i denna kammare. Det gäller även medbor-
gare ute på stan, som känner sig oroliga över hur
denna lag kommer att tolkas och framför allt tilläm-
pas framöver.
Motivtexten är inte så tydlig som man skulle kun-
na önska. Det står bland annat i utskottets övervägan-
de att om man endast citerar och diskuterar exempel-
vis religiösa urkunder så faller inte det inom det
straffbara området enligt förslaget. Sedan kommer
någonting som för mig känns motsägelsefullt. Det
står: Det bör däremot inte, lika lite som det i dag är
tillåtet utifrån religiösa texter att hota eller uttrycka
missaktning för muslimer eller kristna, vara tillåtet att
använda sådant material för att hota eller uttrycka
missaktning för homosexuella som grupp.
Jag fastnar på "missaktning". Vad är missaktning?
Det är en kränkning, står det lite längre ned här. Det
syftar till att kränka. Och vad är kränkning? Jag vill
hävda att det skiftar från en tid till en annan när det
gäller vad som objektivt sett kan betraktas som
kränkning.
En sådan lagstiftning, som ger så mycket god-
tyckligt utrymme för bedömningar i domstol, tycker
inte jag känns rättstrygg - särskilt inte när det handlar
om en grundlag, som är svår att ändra.
Anf. 64 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Vi har ju också ett domstolsväsende,
som ska bedöma hur man ska uttolka lagstiftningen.
Då har man inte minst propositionens förarbeten och
det som har skrivits av utskottet som handledning när
man dömer i de enskilda fallen. Jag känner mig gans-
ka trygg i och med att vi har en rättsstat som fungerar
på det sättet. Men vår roll måste vara den att vi sätter
tydliga gränser för vad som är tillåtet och inte tillåtet i
samhället.
För mitt ställningstagande är grunden detta: Ska
man inte sätta upp tydliga regler för vad man får göra
med en grupp som hela tiden, under många årtionden
och förmodligen många århundraden, har missaktats,
diskriminerats och hotats? Det gäller oaktat vilken
grund man än har - ideologi, religion eller vad det nu
är. Något annat kan aldrig vara acceptabelt. Här
måste samhället sätta en tydlig gräns, och det gör vi i
och med att vi fattar beslut om denna lagstiftning.
Anf. 66 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag måste ställa en fråga till Mia
Franzén. Anser hon att det ska vara tillåtet i någon
lagstiftning att i någon situation hetsa mot folkgrupp
eller uttrycka missaktning mot folkgrupp?
Det som Mia Franzén säger talar snarast för att
hon anser att de andra delarna i hetslagstiftningen
måste ändras.
Eller anser Mia Franzén att lagen ska gälla lika för
alla? Vill Mia Franzén ha en lag som gäller lika för
alla när det gäller hets mot folkgrupp - även för sexu-
ell läggning - eller vill hon sätta ett staket runt vissa,
där lagen under inga omständigheter ska få gälla?
Måste det inte vara så att den som i verkligheten
uppsåtligen vill hetsa och vill uttrycka missaktning
måste prövas rättsligt? Det ska inte vara subjektivt,
utan på objektiva grunder - lika för alla.
Anf. 65 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Beslutet om lagstiftning är en sak,
men själva motiven är inte riktigt så tydliga som
Börje Vestlund påstår.
Det som står i motiven har föranlett en hel del
funderingar från både ansedda juristers sida och från
politiker i denna kammare. Det gäller även medbor-
gare ute på stan, som känner sig oroliga över hur
denna lag kommer att tolkas och framför allt tilläm-
pas framöver.
Motivtexten är inte så tydlig som man skulle kun-
na önska. Det står bland annat i utskottets övervägan-
de att om man endast citerar och diskuterar exempel-
vis religiösa urkunder så faller inte det inom det
straffbara området enligt förslaget. Sedan kommer
någonting som för mig känns motsägelsefullt. Det
står: Det bör däremot inte, lika lite som det i dag är
tillåtet utifrån religiösa texter att hota eller uttrycka
missaktning för muslimer eller kristna, vara tillåtet att
använda sådant material för att hota eller uttrycka
missaktning för homosexuella som grupp.
Jag fastnar på "missaktning". Vad är missaktning?
Det är en kränkning, står det lite längre ned här. Det
syftar till att kränka. Och vad är kränkning? Jag vill
hävda att det skiftar från en tid till en annan när det
gäller vad som objektivt sett kan betraktas som
kränkning.
En sådan lagstiftning, som ger så mycket god-
tyckligt utrymme för bedömningar i domstol, tycker
inte jag känns rättstrygg - särskilt inte när det handlar
om en grundlag, som är svår att ändra.
Anf. 67 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Jag vill givetvis ha en lagstiftning
som gäller lika för alla. Däremot kan man alltid fråga
hur lång listan ska göras vad gäller just hets mot folk-
grupp - och det är där jag tycker att det blir ett felak-
tigt tillägg om man lägger till sexuell läggning. Vi har
ändå en religionsfrihet och en yttrandefrihet som jag
tycker är viktig att värna. Varje nytt tillskott till hets-
lagstiftningen blir ytterligare en inskränkning och
ytterligare en osäkerhet när man ska diskutera så
svåra frågor som livsåskådningsfrågor.
Det är många här inne som har nämnt ordet homo-
fobi. Det låter som en sjukdom. Jag tycker att det är
ett skrämmande sätt att se på andras åsikter, även om
jag inte hyser förståelse för varenda människas utta-
landen.
Häromdagen uttryckte en kollega till mig att en
grupp som tillhör en viss tro är helt sjuka i huvudet.
Man kan väl anse att det är ganska missaktande, men
jag skulle aldrig drömma om att säga att kollegan inte
får säga så om den gruppen. Jag kan säga att det inte
är lämpligt och inte människovärdigt att uttrycka sig
så. Men att däremot gå så långt att man säger att man
vill förbjuda att någon uttrycker sig så är ett steg för
långt, enligt min mening. Jag argumenterar hellre mot
sådana uttalanden än tiger ihjäl dem.
Anf. 66 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Jag måste ställa en fråga till Mia
Franzén. Anser hon att det ska vara tillåtet i någon
lagstiftning att i någon situation hetsa mot folkgrupp
eller uttrycka missaktning mot folkgrupp?
Det som Mia Franzén säger talar snarast för att
hon anser att de andra delarna i hetslagstiftningen
måste ändras.
Eller anser Mia Franzén att lagen ska gälla lika för
alla? Vill Mia Franzén ha en lag som gäller lika för
alla när det gäller hets mot folkgrupp - även för sexu-
ell läggning - eller vill hon sätta ett staket runt vissa,
där lagen under inga omständigheter ska få gälla?
Måste det inte vara så att den som i verkligheten
uppsåtligen vill hetsa och vill uttrycka missaktning
måste prövas rättsligt? Det ska inte vara subjektivt,
utan på objektiva grunder - lika för alla.
Anf. 68 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Det låter som om Mia Franzén egent-
ligen inte vill ha hets mot folkgrupp som lagstift-
ningsrum. När hon talar nu låter det som om hon
snarare tycker att det är att gå för långt. Vill då Mia
Franzén medvetet medverka till att skapa rum där
mörka, extrema krafter kan åsidosätta alla människors
lika värde och där mörka, extrema krafter får ett ut-
rymme att hetsa mot andra människor och inskränka
andra människors frihet?
Du svarar uppenbarligen inte heller på frågan om
huruvida du anser att den som agerar med uppsåt att
hetsa ska prövas på objektiva grunder och kunna
dömas enligt hetslagstiftningen.
Anf. 67 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag vill givetvis ha en lagstiftning
som gäller lika för alla. Däremot kan man alltid fråga
hur lång listan ska göras vad gäller just hets mot folk-
grupp - och det är där jag tycker att det blir ett felak-
tigt tillägg om man lägger till sexuell läggning. Vi har
ändå en religionsfrihet och en yttrandefrihet som jag
tycker är viktig att värna. Varje nytt tillskott till hets-
lagstiftningen blir ytterligare en inskränkning och
ytterligare en osäkerhet när man ska diskutera så
svåra frågor som livsåskådningsfrågor.
Det är många här inne som har nämnt ordet homo-
fobi. Det låter som en sjukdom. Jag tycker att det är
ett skrämmande sätt att se på andras åsikter, även om
jag inte hyser förståelse för varenda människas utta-
landen.
Häromdagen uttryckte en kollega till mig att en
grupp som tillhör en viss tro är helt sjuka i huvudet.
Man kan väl anse att det är ganska missaktande, men
jag skulle aldrig drömma om att säga att kollegan inte
får säga så om den gruppen. Jag kan säga att det inte
är lämpligt och inte människovärdigt att uttrycka sig
så. Men att däremot gå så långt att man säger att man
vill förbjuda att någon uttrycker sig så är ett steg för
långt, enligt min mening. Jag argumenterar hellre mot
sådana uttalanden än tiger ihjäl dem.
Anf. 69 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Jag tyckte att jag uttryckte mig klart,
men det var visst luddigt i alla fall.
Jag tycker inte att någon människa ska utsättas för
hets. Jag tycker inte att någon människa ska behöva
utsättas för hot. Det är den tredje delen, missaktning,
som är ett svårt begrepp för domstolarna att ta ställ-
ning till. Vad är missaktning? Vad är kränkning?
Kränkning är en subjektivt upplevd känsla. Den
skiftar från en tid till en annan. För inte så många år
sedan betecknades homosexualitet som en sjukdom.
Vad ska vi göra med de äldre människor som lever
och som vi inte har lyckats omvända utan har kvar
den synen? De har inte förstått att detta inte är en
sjukdom utan en sexuell läggning som inte gör att en
människa är mindre värd en någon annan.
Jag vill inte lämna utrymme för några mörka
krafter för att hetsa och hota människor. Men jag
känner mig väldigt tveksam inför och oroad över
begreppet missaktning, som innebär kränkning som
grundas på subjektiv bedömning. Även om domsto-
larna försöker göra en objektiv bedömning av detta
ger inte motiven klara besked om vad missaktning
innefattar.
Anf. 68 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Det låter som om Mia Franzén egent-
ligen inte vill ha hets mot folkgrupp som lagstift-
ningsrum. När hon talar nu låter det som om hon
snarare tycker att det är att gå för långt. Vill då Mia
Franzén medvetet medverka till att skapa rum där
mörka, extrema krafter kan åsidosätta alla människors
lika värde och där mörka, extrema krafter får ett ut-
rymme att hetsa mot andra människor och inskränka
andra människors frihet?
Du svarar uppenbarligen inte heller på frågan om
huruvida du anser att den som agerar med uppsåt att
hetsa ska prövas på objektiva grunder och kunna
dömas enligt hetslagstiftningen.
Anf. 70 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag har förstås respekt för Mia Fran-
zéns ställningstagande. Men jag måste säga att det är
svårt att riktigt hänga med i argumenteringen. Jag ska
försöka kommentera tre saker.
Mia Franzén anger att ett argument är att vi nu är
så svävande härifrån att man inte riktigt vet vad som
gäller. Frågan är: Hur skulle vi kunna vara annat? Vi
är inte någon domstol.
I varje lagstiftningssammanhang gäller att det är
domstolarna som sätter praxis. Vi kan inte veta tvär-
säkert annat än vad vi har angett för dömande i den
här typen av mål. Där har jag beskrivit att det är väl-
digt högt ställda kriterier.
Vi har bedömt godtyckligt, sägs det. Det är inte så
att det är vi som bedömer. Vi har varit tydliga från
utskottets sida och också i betänkandet vad gäller den
terminologi som används. Det var väl ordet
"missaktning" som var svårt för Mia Franzén att
riktigt ta till sig. Det uttrycktes att det var oklart och
godtyckligt. Det här kollade man upp otroligt noga i
den utredning som föregick lagförslaget. Man jobba-
de faktiskt mycket med vilken terminologi som skulle
användas. Det finns en redogörelse för vad rekvisitet
"uttrycka missaktning" innebär. Oavsett vilket rekvi-
sit - det är riktigt - man använder för att bestämma
den brottsliga gärningen kan det uppstå gränsdrag-
ningsproblem. Det gäller generellt. Riksåklagaren, JK
med flera instanser ville absolut ha kvar rekvisitet
"uttrycka missaktning". Det var i deras remissvar,
och de ville ha det kvar. Utredningen hade andra
förslag. Ordet "missaktning" är 30 år gammalt i lag-
stiftningen, så nog vet man i dömande instanser.
Nu får jag tyvärr inte tala längre, men jag skulle
vilja kommentera det här med vad statsministern har
sagt. Jag får återkomma till det.
Anf. 69 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag tyckte att jag uttryckte mig klart,
men det var visst luddigt i alla fall.
Jag tycker inte att någon människa ska utsättas för
hets. Jag tycker inte att någon människa ska behöva
utsättas för hot. Det är den tredje delen, missaktning,
som är ett svårt begrepp för domstolarna att ta ställ-
ning till. Vad är missaktning? Vad är kränkning?
Kränkning är en subjektivt upplevd känsla. Den
skiftar från en tid till en annan. För inte så många år
sedan betecknades homosexualitet som en sjukdom.
Vad ska vi göra med de äldre människor som lever
och som vi inte har lyckats omvända utan har kvar
den synen? De har inte förstått att detta inte är en
sjukdom utan en sexuell läggning som inte gör att en
människa är mindre värd en någon annan.
Jag vill inte lämna utrymme för några mörka
krafter för att hetsa och hota människor. Men jag
känner mig väldigt tveksam inför och oroad över
begreppet missaktning, som innebär kränkning som
grundas på subjektiv bedömning. Även om domsto-
larna försöker göra en objektiv bedömning av detta
ger inte motiven klara besked om vad missaktning
innefattar.
Anf. 71 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Det är just det som Barbro Hietala
Nordlund ska återkomma till, vad statsministern har
sagt, som gör att jag känner mig väldigt osäker. För
"missaktning" räcker det tydligen att man säger att
homosexualitet är onaturlig. Det är alltså statsminis-
terns bedömning. Han kan inte heller ha tagit del av
den här utredningen, som är så väl grundad.
Det framgår inte riktigt av utskottets övervägan-
den hur man ska tolka begreppet "missaktning". Jag
tycker att det har framkommit att Kristdemokraterna
har haft en väldigt öppen hållning. Det är därför som
jag kommer att yrka bifall till Kristdemokraternas
förslag. Enligt deras motivtext skulle man ha garderat
det på ett bättre sätt. Då hade man tagit bort exempel-
vis "torde", om jag har förstått saken rätt, och
"normalfallet". Men det betyder inte heller att man
skapar något slags staket eller utrymme för mörker-
krafter inom kyrkoväsendet med en sådan skrivning,
anser jag.
Anf. 70 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Jag har förstås respekt för Mia Fran-
zéns ställningstagande. Men jag måste säga att det är
svårt att riktigt hänga med i argumenteringen. Jag ska
försöka kommentera tre saker.
Mia Franzén anger att ett argument är att vi nu är
så svävande härifrån att man inte riktigt vet vad som
gäller. Frågan är: Hur skulle vi kunna vara annat? Vi
är inte någon domstol.
I varje lagstiftningssammanhang gäller att det är
domstolarna som sätter praxis. Vi kan inte veta tvär-
säkert annat än vad vi har angett för dömande i den
här typen av mål. Där har jag beskrivit att det är väl-
digt högt ställda kriterier.
Vi har bedömt godtyckligt, sägs det. Det är inte så
att det är vi som bedömer. Vi har varit tydliga från
utskottets sida och också i betänkandet vad gäller den
terminologi som används. Det var väl ordet
"missaktning" som var svårt för Mia Franzén att
riktigt ta till sig. Det uttrycktes att det var oklart och
godtyckligt. Det här kollade man upp otroligt noga i
den utredning som föregick lagförslaget. Man jobba-
de faktiskt mycket med vilken terminologi som skulle
användas. Det finns en redogörelse för vad rekvisitet
"uttrycka missaktning" innebär. Oavsett vilket rekvi-
sit - det är riktigt - man använder för att bestämma
den brottsliga gärningen kan det uppstå gränsdrag-
ningsproblem. Det gäller generellt. Riksåklagaren, JK
med flera instanser ville absolut ha kvar rekvisitet
"uttrycka missaktning". Det var i deras remissvar,
och de ville ha det kvar. Utredningen hade andra
förslag. Ordet "missaktning" är 30 år gammalt i lag-
stiftningen, så nog vet man i dömande instanser.
Nu får jag tyvärr inte tala längre, men jag skulle
vilja kommentera det här med vad statsministern har
sagt. Jag får återkomma till det.
Anf. 72 Barbro Hietala Nordlund (S)
Fru talman! Frågan vad statsministern har sagt har
varit uppe flera gånger - jag nämnde det också från
talarstolen. Jag vill till Mia Franzén säga att jag inte
vill kommentera vad statsministern har sagt av det
skälet att jag faktiskt inte vet vad han har sagt. Men
vad jag vet är att han stöder det här förslaget till
hetslagstiftning. Enligt vad jag vet har justitieminis-
tern vid flera tillfällen uttalat precis det som utskottet
och också jag är företrädare för. Jag utgår från att
statsministern inte har någon annan uppfattning. I
övrigt vill jag inte kommentera det, för ingen av oss,
inte heller Mia Franzén, vet vad som har sagts och
citerats.
Mia Franzén har fel på flera punkter när hon säger
att ordet "missaktning" skulle vara ett otydligare och
vagare ord i straffbestämmelsen än andra ord som
"hot", "hat" eller "hets". Det är direkt felaktigt. Det
gäller också för ordet "missaktning" att man ska be-
döma vad syftet var, i vilket sammanhang det yttra-
des. Det finns inte några svagare bedömningskriterier
för det ordet.
Anf. 71 Barbro Hietala Nordlund (S)
Fru talman! Det är just det som Barbro Hietala
Nordlund ska återkomma till, vad statsministern har
sagt, som gör att jag känner mig väldigt osäker. För
"missaktning" räcker det tydligen att man säger att
homosexualitet är onaturlig. Det är alltså statsminis-
terns bedömning. Han kan inte heller ha tagit del av
den här utredningen, som är så väl grundad.
Det framgår inte riktigt av utskottets övervägan-
den hur man ska tolka begreppet "missaktning". Jag
tycker att det har framkommit att Kristdemokraterna
har haft en väldigt öppen hållning. Det är därför som
jag kommer att yrka bifall till Kristdemokraternas
förslag. Enligt deras motivtext skulle man ha garderat
det på ett bättre sätt. Då hade man tagit bort exempel-
vis "torde", om jag har förstått saken rätt, och
"normalfallet". Men det betyder inte heller att man
skapar något slags staket eller utrymme för mörker-
krafter inom kyrkoväsendet med en sådan skrivning,
anser jag.
Anf. 73 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Jag har förstått att det här lagförslaget
kommer att gå igenom, jag är fullt medveten om det.
Jag vill ändå skicka med till domstolarna en ursäkt
för att jag tycker att motivet är otydligt såsom det är
skrivet. Jag känner en stor oro även om
"missaktning" är ett begrepp som har funnits i många,
många år. Men dess tillämpning och praxis har vi inte
sett ännu. När jag lyssnar på bland annat Gustav Fri-
dolin blir jag skrämd. Ska det räcka med att man
upplever sig kränkt? Jag tror inte det, och det tror jag
att domstolarna kommer att vara förnuftiga nog för att
under övervägande. Man kommer också att betrakta
uppsåt och syfte. Men jag är ändock oroad.
Anf. 72 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Frågan vad statsministern har sagt har
varit uppe flera gånger - jag nämnde det också från
talarstolen. Jag vill till Mia Franzén säga att jag inte
vill kommentera vad statsministern har sagt av det
skälet att jag faktiskt inte vet vad han har sagt. Men
vad jag vet är att han stöder det här förslaget till
hetslagstiftning. Enligt vad jag vet har justitieminis-
tern vid flera tillfällen uttalat precis det som utskottet
och också jag är företrädare för. Jag utgår från att
statsministern inte har någon annan uppfattning. I
övrigt vill jag inte kommentera det, för ingen av oss,
inte heller Mia Franzén, vet vad som har sagts och
citerats.
Mia Franzén har fel på flera punkter när hon säger
att ordet "missaktning" skulle vara ett otydligare och
vagare ord i straffbestämmelsen än andra ord som
"hot", "hat" eller "hets". Det är direkt felaktigt. Det
gäller också för ordet "missaktning" att man ska be-
döma vad syftet var, i vilket sammanhang det yttra-
des. Det finns inte några svagare bedömningskriterier
för det ordet.
Anf. 73 Barbro Hietala Nordlund (S)
Fru talman! Jag har förstått att det här lagförslaget
kommer att gå igenom, jag är fullt medveten om det.
Jag vill ändå skicka med till domstolarna en ursäkt
för att jag tycker att motivet är otydligt såsom det är
skrivet. Jag känner en stor oro även om
"missaktning" är ett begrepp som har funnits i många,
många år. Men dess tillämpning och praxis har vi inte
sett ännu. När jag lyssnar på bland annat Gustav Fri-
dolin blir jag skrämd. Ska det räcka med att man
upplever sig kränkt? Jag tror inte det, och det tror jag
att domstolarna kommer att vara förnuftiga nog för att
under övervägande. Man kommer också att betrakta
uppsåt och syfte. Men jag är ändock oroad.
Anf. 74 Barbro Hietala Nordlund (S)
Fru talman! För några veckor sedan blev åter en
homosexuell person misshandlad och brutalt nedsla-
gen av en grupp nazister i min hemstad Helsingborg.
Strax efter händelsen har det gått att läsa på en nazis-
tisk hemsida på Internet att det som hände var en
välgärning. De så kallade patrioterna blev berömda,
de som hade utfört dådet. Men det var inte det enda
som stod på hemsidan. Nu uppmanades alla så kalla-
de patrioter att med handling den 2 november visa sin
avsky mot homosexuella, att upprepa det som skett
några veckor innan.
Jag gjorde en polisanmälan, fru talman. Men i den
polisanmälan kunde jag inte göra en anmälan mot den
hets som den nazistiska gruppen riktade mot gruppen
homosexuella i Helsingborg, i min hemstad där även
jag är en del av den grupp som hotades.
Fru talman! Jag vill instämma i de anföranden
som hållits av Mats Einarsson, Barbro Hietala Nord-
lund, Martin Andreasson, Kerstin Lundgren, Gustav
Fridolin och Börje Vestlund. Jag kommer inte att
upprepa det som de redan har sagt i talarstolen, utan
jag vill gå in på det som Ingvar Svensson och nu
senast Mia Franzén har lyft upp här.
Fru talman! Ingvar Svensson talar om religions-
frihetsaspekten, han lyfte upp predikosituationen
precis i enlighet med den reservation som Kristdemo-
kraterna har skrivit. Ingvar Svensson citerade också
ur en tidning vad vissa andra ledamöter hade sagt. Jag
håller med Ingvar Svensson om att man inte alltid kan
veta om citaten är rätt. I den här tidningen säger Ing-
var Svensson att man däremot tycker att regeringen
var otydlig när det gäller predikosituationen; där
lyckades man inte få till en bra skrivelse. Man vet
inte alls hur rättstillämpningen kan vridas. Därför
ville man ha en tydlig skrivning när det gäller religi-
onsfriheten.
Precis som Gustav Fridolin och andra vill jag
ställa en fråga. Vi vill ha ett svar på den frågan i
kammaren i dag. Vi fick det inte i våras, och det har
fortfarande inte kommit något svar. Ingvar Svensson
var väldigt nyanserad i talarstolen och har ändå gjort
ett på många sätt bra inlägg vad gäller att han ser
allvarligt på de brott som begås mot homosexuella.
Jag kan inte förstå varför ni kristdemokrater inte
ställer upp på detta. Nu vet jag bakgrunden, men jag
undrar ändå vad det beror på att ni från Kristdemo-
kraternas sida ser det här som ett hot. Samma fråga
har jag egentligen till Mia Franzén. Vad är det som
gör Mia Franzén så orolig? Det är ingen inskränkning
i religionsfriheten. Men det är en inskränkning i ytt-
randefriheten och därmed i den handlingsfrihet som
följer av religionsfrihet, nämligen att man inte heller
får använda religiösa sammankomster för att hetsa
mot folk.
Jag ska göra något som jag aldrig förut gjort här i
talarstolen. Jag ska citera ur katolska kyrkans katekes,
den gällande upplagan med numrerade paragrafer,
§ 2109, som heter Rätten till religionsfrihet.
"Rätten till religionsfrihet kan inte i sig vara obe-
gränsad och heller inte bara begränsas av en 'offentlig
ordning' som uppfattas på ett naturalistiskt eller posi-
tivistiskt sätt. De 'rimliga gränser' som hänger sam-
man med denna rätt måste bestämmas för varje situa-
tion i samhället av den politiska klokheten som ser till
de krav som ställs upp av det allmänna bästa." Det
tycker jag är en mycket klok formulering av den ka-
tolska kyrkan.
Detta är intressant: Vad är det vi menar när vi här
från talarstolen påpekar att vi ser risker för att religi-
onsfriheten blir inskränkt? Det är därför som denna
fråga inte omfattas av religionsfriheten. Den täcker
inte hets och omfattar inte allmän ordning. Enligt
vanliga regler får inte brottsliga handlingar gömmas
bakom religioner. Där var Ingvar Svensson väldigt
tydlig när han tidigare sade att man inte får uppmana
till mord.
Fru talman! Jag vill fortsätta att citera, eftersom
det krävs en tydlighet och ett klargörande, precis som
Mia Franzén efterlyste. I utredningen SOU 1998:113,
s. 116, står det följande:
"Religionsfrihet innebär således inte någon obe-
gränsad rätt att i religionens namn eller under hänvis-
ning till dess påbud, dogmer, läror eller sedvänjor
begå brottsliga gärningar, handla i strid med andra
bestämmelser eller viktiga svenska samhällsintressen
eller störa samhällets och dess invånares frid.
Religionsfrihet innebär inte heller utan vidare nå-
gon rätt att i varje sammanhang oemotsagt hävda
etiketten religion eller trossamfund på företeelser,
som vid objektiv granskning har annan inriktning än
religiös.
Religionsfrihet innebär inte att ett trossamfund
eller dess ledare, medlemmar eller anhängare, läror,
riter, utövning, symboler etc. skulle vara fredade för
granskning, kritik, analys eller ifrågasättande, så
länge detta sker under iakttagande av respekten för
gällande regler för hur samtalet i samhället får bedri-
vas.
Vid sidan av lagstiftningen finns yrkesetiska re-
gelsystem av betydelse i detta sammanhang för t.ex.
vad som får sägas i press, radio och TV eller av ad-
vokater i processer eller annan verksamhet.
Religionsfrihet innebär slutligen inte någon rätt
för en religiös sammanslutning, dess företrädare,
ledare eller medlemmar att kränka andra människors
rättigheter och friheter, såsom med avseende på tan-
ke-, åsikts-, yttrande-, religions- och associationsfri-
heterna.
Religionsfriheten skiljer sig vad avser dess be-
gränsningar alltså inte från dem som allmänt gäller
vid utövandet av grundläggande fri- och rättigheter.
Gränsen går alltid vid skyddet för andras fri- och
rättigheter. Problemet, som återkommer, hänger
samman med metoderna för påverkan och hur de
används i relation till vad som skall anses lämpligt,
tillåtet och tillbörligt eller ej."
Fru talman! Det här är en väldigt tydlig stånd-
punkt. Det är helt självklart att Kristdemokraterna vill
ha fullständig frihet att göra vilka utfall som helst mot
bögar och flator i predikstolen. Det går hand i hand
med de invändningar som görs från vissa religiösa
personer och i mängder av e-postmeddelanden som
även jag har fått.
Fru talman! Det har bland annat från Mia Franzén
efterfrågats en tydlighet. Vi vet vad vår grundlags-
stadgade religionsfrihet står för utifrån det citat som
jag anförde från utredningen där man förklarade vad
religionsfriheten innebär. Då undrar jag: På vilket sätt
inskränker dagens förslag religionsfriheten? Vi från
Vänsterpartiet ser inte någon sådan inskränkning. Det
är bland annat det som frågan om skydd mot hets mot
homosexuella går ut på.
Det handlar nämligen om försvaret för den sekulä-
ra konfessionellt neutrala staten. Religiösa organisa-
tioner ska helt enkelt behandlas som alla andra orga-
nisationer. Det är just därför som det inte ska finnas
något fribrev för predikosituationer. En religiös för-
kunnare ska varken ha större eller mindre frihet än
andra medborgare. Jag trodde att vi var överens om
det i denna kammare.
Fru talman! Men det räcker inte med att stå här i
talarstolen och påpeka att det känns oerhört oroligt att
man vill skicka med en ursäkt till domstolarna som
ska döma när man tycker att ordet "missaktning" inte
hör hemma i den här lagstiftningen.
Redan i dag står det i grundlagen att man inte får
uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan
grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.
Varför har inte Mia Franzén eller Ingvar Svensson
föreslagit att detta ska tas bort? Varför har ingen av er
föreslagit att uttrycket "missaktning" ska tas bort
även när det gäller personer som utsätts för hets på
grund av sin trosbekännelse?
Jag vet inte om Mia Franzén har funderat på det.
Men både i tryckfrihetsförordningens 7 kap. och i
brottsbalkens 16 kap. nämns ordet "missaktning". Är
det inte så att det enbart är på grund av att det som vi
diskuterar i dag handlar om hets på grund av sexuell
läggning som ni har invändningar mot denna lagstift-
ning, en lagstiftning som på många sätt och vis är
historisk och som en gång för alla visar att denna
kammare inte är beredd att fortsätta att låta nazistiska
grupperingar rikta hets mot bland annat homosexuel-
la?
Fru talman! Jag vill återigen fråga: Vad är det som
gör att Mia Franzén just i det här fallet tycker att
missaktning är otydligt samtidigt som hon tycker att
missaktning är väldigt tydligt och okej när det gäller
ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller
trosbekännelse? Vari ligger skillnaden? Kan det möj-
ligtvis vara så att det är homosexualiteten som är
skillnaden? I sexuell läggning ingår ju även hetero-
sexualitet.
Anf. 75 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Jag vill först tacka för frågan. Därmed
får jag en chans att än en gång förklara varför jag
blev så orolig. Dessutom får jag chans att använda
Tasso Stafilidis citat för att illustrera varför jag blev
så orolig. Man ska alltså göra en bedömning av vad
som är tillämpligt, lämpligt, tillbörligt eller ej, om jag
uppfattade citatet rätt.
Jag har inte suttit så länge i riksdagen. Därför ha-
de jag ingen chans att föreslå något annat när detta
ärende prövades tidigare. Men jag anser fortfarande
att ordet "missaktning" bör förklaras bättre i motiven
just därför att så många av oss lagstiftare har gjort
olika uttalanden som stöder att det går att tolka in mer
i ordet "missaktning" än vad man tidigare har gjort.
Det som skiljer tillägget från tidigare lagstiftning
är att det finns prejudikat som säger att hetslagstift-
ningen tillämpas i väldigt restriktiv omfattning. Det är
detta som skiljer de båda delarna åt. Men det är ing-
enting som säger att vi ska tolka in mer i ordet
"missaktning" eller tolka det i ett vidare perspektiv
bara för att det görs detta tillägg. Jag är dock oroad
för att så kommer att bli fallet.
Anf. 74 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! För några veckor sedan blev åter en
homosexuell person misshandlad och brutalt nedsla-
gen av en grupp nazister i min hemstad Helsingborg.
Strax efter händelsen har det gått att läsa på en nazis-
tisk hemsida på Internet att det som hände var en
välgärning. De så kallade patrioterna blev berömda,
de som hade utfört dådet. Men det var inte det enda
som stod på hemsidan. Nu uppmanades alla så kalla-
de patrioter att med handling den 2 november visa sin
avsky mot homosexuella, att upprepa det som skett
några veckor innan.
Jag gjorde en polisanmälan, fru talman. Men i den
polisanmälan kunde jag inte göra en anmälan mot den
hets som den nazistiska gruppen riktade mot gruppen
homosexuella i Helsingborg, i min hemstad där även
jag är en del av den grupp som hotades.
Fru talman! Jag vill instämma i de anföranden
som hållits av Mats Einarsson, Barbro Hietala Nord-
lund, Martin Andreasson, Kerstin Lundgren, Gustav
Fridolin och Börje Vestlund. Jag kommer inte att
upprepa det som de redan har sagt i talarstolen, utan
jag vill gå in på det som Ingvar Svensson och nu
senast Mia Franzén har lyft upp här.
Fru talman! Ingvar Svensson talar om religions-
frihetsaspekten, han lyfte upp predikosituationen
precis i enlighet med den reservation som Kristdemo-
kraterna har skrivit. Ingvar Svensson citerade också
ur en tidning vad vissa andra ledamöter hade sagt. Jag
håller med Ingvar Svensson om att man inte alltid kan
veta om citaten är rätt. I den här tidningen säger Ing-
var Svensson att man däremot tycker att regeringen
var otydlig när det gäller predikosituationen; där
lyckades man inte få till en bra skrivelse. Man vet
inte alls hur rättstillämpningen kan vridas. Därför
ville man ha en tydlig skrivning när det gäller religi-
onsfriheten.
Precis som Gustav Fridolin och andra vill jag
ställa en fråga. Vi vill ha ett svar på den frågan i
kammaren i dag. Vi fick det inte i våras, och det har
fortfarande inte kommit något svar. Ingvar Svensson
var väldigt nyanserad i talarstolen och har ändå gjort
ett på många sätt bra inlägg vad gäller att han ser
allvarligt på de brott som begås mot homosexuella.
Jag kan inte förstå varför ni kristdemokrater inte
ställer upp på detta. Nu vet jag bakgrunden, men jag
undrar ändå vad det beror på att ni från Kristdemo-
kraternas sida ser det här som ett hot. Samma fråga
har jag egentligen till Mia Franzén. Vad är det som
gör Mia Franzén så orolig? Det är ingen inskränkning
i religionsfriheten. Men det är en inskränkning i ytt-
randefriheten och därmed i den handlingsfrihet som
följer av religionsfrihet, nämligen att man inte heller
får använda religiösa sammankomster för att hetsa
mot folk.
Jag ska göra något som jag aldrig förut gjort här i
talarstolen. Jag ska citera ur katolska kyrkans katekes,
den gällande upplagan med numrerade paragrafer,
§ 2109, som heter Rätten till religionsfrihet.
"Rätten till religionsfrihet kan inte i sig vara obe-
gränsad och heller inte bara begränsas av en 'offentlig
ordning' som uppfattas på ett naturalistiskt eller posi-
tivistiskt sätt. De 'rimliga gränser' som hänger sam-
man med denna rätt måste bestämmas för varje situa-
tion i samhället av den politiska klokheten som ser till
de krav som ställs upp av det allmänna bästa." Det
tycker jag är en mycket klok formulering av den ka-
tolska kyrkan.
Detta är intressant: Vad är det vi menar när vi här
från talarstolen påpekar att vi ser risker för att religi-
onsfriheten blir inskränkt? Det är därför som denna
fråga inte omfattas av religionsfriheten. Den täcker
inte hets och omfattar inte allmän ordning. Enligt
vanliga regler får inte brottsliga handlingar gömmas
bakom religioner. Där var Ingvar Svensson väldigt
tydlig när han tidigare sade att man inte får uppmana
till mord.
Fru talman! Jag vill fortsätta att citera, eftersom
det krävs en tydlighet och ett klargörande, precis som
Mia Franzén efterlyste. I utredningen SOU 1998:113,
s. 116, står det följande:
"Religionsfrihet innebär således inte någon obe-
gränsad rätt att i religionens namn eller under hänvis-
ning till dess påbud, dogmer, läror eller sedvänjor
begå brottsliga gärningar, handla i strid med andra
bestämmelser eller viktiga svenska samhällsintressen
eller störa samhällets och dess invånares frid.
Religionsfrihet innebär inte heller utan vidare nå-
gon rätt att i varje sammanhang oemotsagt hävda
etiketten religion eller trossamfund på företeelser,
som vid objektiv granskning har annan inriktning än
religiös.
Religionsfrihet innebär inte att ett trossamfund
eller dess ledare, medlemmar eller anhängare, läror,
riter, utövning, symboler etc. skulle vara fredade för
granskning, kritik, analys eller ifrågasättande, så
länge detta sker under iakttagande av respekten för
gällande regler för hur samtalet i samhället får bedri-
vas.
Vid sidan av lagstiftningen finns yrkesetiska re-
gelsystem av betydelse i detta sammanhang för t.ex.
vad som får sägas i press, radio och TV eller av ad-
vokater i processer eller annan verksamhet.
Religionsfrihet innebär slutligen inte någon rätt
för en religiös sammanslutning, dess företrädare,
ledare eller medlemmar att kränka andra människors
rättigheter och friheter, såsom med avseende på tan-
ke-, åsikts-, yttrande-, religions- och associationsfri-
heterna.
Religionsfriheten skiljer sig vad avser dess be-
gränsningar alltså inte från dem som allmänt gäller
vid utövandet av grundläggande fri- och rättigheter.
Gränsen går alltid vid skyddet för andras fri- och
rättigheter. Problemet, som återkommer, hänger
samman med metoderna för påverkan och hur de
används i relation till vad som skall anses lämpligt,
tillåtet och tillbörligt eller ej."
Fru talman! Det här är en väldigt tydlig stånd-
punkt. Det är helt självklart att Kristdemokraterna vill
ha fullständig frihet att göra vilka utfall som helst mot
bögar och flator i predikstolen. Det går hand i hand
med de invändningar som görs från vissa religiösa
personer och i mängder av e-postmeddelanden som
även jag har fått.
Fru talman! Det har bland annat från Mia Franzén
efterfrågats en tydlighet. Vi vet vad vår grundlags-
stadgade religionsfrihet står för utifrån det citat som
jag anförde från utredningen där man förklarade vad
religionsfriheten innebär. Då undrar jag: På vilket sätt
inskränker dagens förslag religionsfriheten? Vi från
Vänsterpartiet ser inte någon sådan inskränkning. Det
är bland annat det som frågan om skydd mot hets mot
homosexuella går ut på.
Det handlar nämligen om försvaret för den sekulä-
ra konfessionellt neutrala staten. Religiösa organisa-
tioner ska helt enkelt behandlas som alla andra orga-
nisationer. Det är just därför som det inte ska finnas
något fribrev för predikosituationer. En religiös för-
kunnare ska varken ha större eller mindre frihet än
andra medborgare. Jag trodde att vi var överens om
det i denna kammare.
Fru talman! Men det räcker inte med att stå här i
talarstolen och påpeka att det känns oerhört oroligt att
man vill skicka med en ursäkt till domstolarna som
ska döma när man tycker att ordet "missaktning" inte
hör hemma i den här lagstiftningen.
Redan i dag står det i grundlagen att man inte får
uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan
grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.
Varför har inte Mia Franzén eller Ingvar Svensson
föreslagit att detta ska tas bort? Varför har ingen av er
föreslagit att uttrycket "missaktning" ska tas bort
även när det gäller personer som utsätts för hets på
grund av sin trosbekännelse?
Jag vet inte om Mia Franzén har funderat på det.
Men både i tryckfrihetsförordningens 7 kap. och i
brottsbalkens 16 kap. nämns ordet "missaktning". Är
det inte så att det enbart är på grund av att det som vi
diskuterar i dag handlar om hets på grund av sexuell
läggning som ni har invändningar mot denna lagstift-
ning, en lagstiftning som på många sätt och vis är
historisk och som en gång för alla visar att denna
kammare inte är beredd att fortsätta att låta nazistiska
grupperingar rikta hets mot bland annat homosexuel-
la?
Fru talman! Jag vill återigen fråga: Vad är det som
gör att Mia Franzén just i det här fallet tycker att
missaktning är otydligt samtidigt som hon tycker att
missaktning är väldigt tydligt och okej när det gäller
ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller
trosbekännelse? Vari ligger skillnaden? Kan det möj-
ligtvis vara så att det är homosexualiteten som är
skillnaden? I sexuell läggning ingår ju även hetero-
sexualitet.
Anf. 76 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag har ingen anledning att ifrågasätta
Mia Franzéns oro. Mia Franzén sade att hon inte hade
någon chans att föreslå något annat eftersom hon inte
har suttit i riksdagen förut. Innebär det alltså att Mia
Franzén har något förslag och en vilja att förändra
hetslagstiftningen så att man tar bort missaktningen
helt och hållet för alla andra grupper som är skyddade
i hetslagstiftningen och i brottsbalken 16 kap.?
Men det som är intressant i det som Mia Franzén
tar upp är att återigen hamnar man vid frågan: Varför
skulle det bli en skillnad när vi bara lägger till orden
sexuell läggning? Varför skulle det bli en skillnad och
en inskränkning? Varför skulle det bli mer otydligt att
göra tolkningar för dem som har att tolka lagstift-
ningen, för våra domstolar? Varför skulle det bli
svårare att göra det nu när vi för in "sexuell lägg-
ning"?
Anf. 75 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag vill först tacka för frågan. Därmed
får jag en chans att än en gång förklara varför jag
blev så orolig. Dessutom får jag chans att använda
Tasso Stafilidis citat för att illustrera varför jag blev
så orolig. Man ska alltså göra en bedömning av vad
som är tillämpligt, lämpligt, tillbörligt eller ej, om jag
uppfattade citatet rätt.
Jag har inte suttit så länge i riksdagen. Därför ha-
de jag ingen chans att föreslå något annat när detta
ärende prövades tidigare. Men jag anser fortfarande
att ordet "missaktning" bör förklaras bättre i motiven
just därför att så många av oss lagstiftare har gjort
olika uttalanden som stöder att det går att tolka in mer
i ordet "missaktning" än vad man tidigare har gjort.
Det som skiljer tillägget från tidigare lagstiftning
är att det finns prejudikat som säger att hetslagstift-
ningen tillämpas i väldigt restriktiv omfattning. Det är
detta som skiljer de båda delarna åt. Men det är ing-
enting som säger att vi ska tolka in mer i ordet
"missaktning" eller tolka det i ett vidare perspektiv
bara för att det görs detta tillägg. Jag är dock oroad
för att så kommer att bli fallet.
Anf. 77 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Jag skulle önskat, som svar på Tasso
Stafilidis fråga hur jag skulle vilja lösa detta, en kla-
rare och tydligare skrivning i motiven just om vad
missaktande uttalanden är. Lagstiftare har gått ut och
uttalat sig om att det kan räcka med att man säger att
homosexualitet är onaturligt, att det är missaktande i
sig.
Däremot är min oro är ganska ointressant i det här
sammanhanget. Den har ingenting med skakningar,
sömnsvårigheter eller sådana saker att göra, utan jag
är orolig för hur vi kommer att använda detta lagrum
framöver. Det har också visat sig att man mer gene-
röst nu börjar att bruka den här hetslagstiftningen,
senast mot TV 4 och Aftonbladet. Jag blir då orolig
för hur yttrandefriheten, åsiktsfriheten och också, i
andra steget, religionsfriheten kommer att drabbas av
detta.
Anf. 76 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Jag har ingen anledning att ifrågasätta
Mia Franzéns oro. Mia Franzén sade att hon inte hade
någon chans att föreslå något annat eftersom hon inte
har suttit i riksdagen förut. Innebär det alltså att Mia
Franzén har något förslag och en vilja att förändra
hetslagstiftningen så att man tar bort missaktningen
helt och hållet för alla andra grupper som är skyddade
i hetslagstiftningen och i brottsbalken 16 kap.?
Men det som är intressant i det som Mia Franzén
tar upp är att återigen hamnar man vid frågan: Varför
skulle det bli en skillnad när vi bara lägger till orden
sexuell läggning? Varför skulle det bli en skillnad och
en inskränkning? Varför skulle det bli mer otydligt att
göra tolkningar för dem som har att tolka lagstift-
ningen, för våra domstolar? Varför skulle det bli
svårare att göra det nu när vi för in "sexuell lägg-
ning"?
Anf. 77 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag skulle önskat, som svar på Tasso
Stafilidis fråga hur jag skulle vilja lösa detta, en kla-
rare och tydligare skrivning i motiven just om vad
missaktande uttalanden är. Lagstiftare har gått ut och
uttalat sig om att det kan räcka med att man säger att
homosexualitet är onaturligt, att det är missaktande i
sig.
Däremot är min oro är ganska ointressant i det här
sammanhanget. Den har ingenting med skakningar,
sömnsvårigheter eller sådana saker att göra, utan jag
är orolig för hur vi kommer att använda detta lagrum
framöver. Det har också visat sig att man mer gene-
röst nu börjar att bruka den här hetslagstiftningen,
senast mot TV 4 och Aftonbladet. Jag blir då orolig
för hur yttrandefriheten, åsiktsfriheten och också, i
andra steget, religionsfriheten kommer att drabbas av
detta.
Anf. 78 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag känner inte samma oro som Mia
Franzén gör. Jag tycker att konstitutionsutskottet har
varit exemplariskt tydligt i både de motivtexter och
debatter som har föregått det beslut som vi kommer
att fatta i eftermiddag. Även regeringen har varit
tydlig liksom den utredning som ligger till grund för
förslaget, enligt min mening.
Jag har fått alla de här mejlen där man skriver om
homosexuella och pedofiler, om att en jude är född
jude men att den som är homosexuell bara har det
som en livsstil och så vidare. Om man bara byter ut
ordet homosexuell mot grekerna, katolikerna eller de
svarta i Sverige, tror jag faktiskt inte att ens Mia
Franzén hade sett den otydlighet som hon hela tiden
hänvisar till vad gäller ordet missaktning. Så länge
det handlar om att man pratar om något som man
kanske inte riktigt accepterar, något som man kanske
inte har kunskap om, blir det genast främmande. Det
blir främmande därför att man inte känner till det.
Därför är det rätt att använda uttryck som att man inte
är född till homosexuell utan blir det och att man kan
bli botad, som jag också fått en massa mejl om. Man
skriver att det inte går att införa den här lagstiftningen
på grund av att det går att bota de homosexuella, och
varför ska vi då skydda dem?
Anf. 79 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Jag tänkte att jag skulle slippa fler re-
pliker, men Tasso Stafilidis utmanar mig och då får
jag väl haka på.
Tasso Stafilidis vill arbeta för klokhet för det ge-
mensamma bästa, apropå citatet från katolska kateke-
sen. Jag vill bara säga en sak mycket tydligt: Jag har
inte ifrågasatt substansen i missaktningsbegreppet.
Om vi skulle skrivit en ny lagstiftning i dag, kanske
vi inte skulle valt just det ordet. Men jag har inte
ifrågasatt substansen bakom detta, så där är han ute
och cyklar.
Sedan bör han nog, när han läser sitt anförande i
protokollet i morgon, kolla igenom det för han mot-
säger sig själv på ett antal punkter. Han talar om att
jag för ett nyanserat resonemang och inser att det inte
finns en oinskränkbar religionsfrihet i och med att
den kommer i konflikt med andra värdenormer. Han
talar vidare om att jag inte vill ha ett fribrev. Och
plötsligt säger han att Kristdemokraterna vill ha full-
ständig frihet för religiösa personer att hetsa. Det är
inte en konsekvent argumentering, Tasso Stafilidis.
Egentligen begärde jag ordet med anledning av
frågan om varför vi tog den ställning som vi gjorde.
Det har jag förklarat tidigare i debatten - det vet Tas-
so också - så jag behöver inte upprepa det. Men det
berodde just på att vi inte fick igenom tydligheterna,
och då gjorde vi en avvägning. Vi ville egentligen ha
en utökning av hetslagstiftningen, men vi gjorde en
avvägning i förhållande till religionsfriheten. Jag vet
att det är många i den här kammaren som fnyser åt
religionsfrihet. Jag har hört det. Därför kan jag säga
att det förekommer. Men vi tyckte faktiskt att det var
en viktig fråga. Vi gjorde en avvägning och säger
alltså nej, och det får Tasso respektera.
Nästa vecka kommer vi att ta ställning till en an-
nan grundlagsändring. Då kommer Tasso Stafilidis
parti att rösta emot förstärkta skydd när det gäller
sexuell läggning i regeringsformen 1:2, därför att man
ogillar förändringen i regeringsformen 10:5. Så, visst,
där har även Vänsterpartiet gjort en avvägning.
Anf. 78 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Jag känner inte samma oro som Mia
Franzén gör. Jag tycker att konstitutionsutskottet har
varit exemplariskt tydligt i både de motivtexter och
debatter som har föregått det beslut som vi kommer
att fatta i eftermiddag. Även regeringen har varit
tydlig liksom den utredning som ligger till grund för
förslaget, enligt min mening.
Jag har fått alla de här mejlen där man skriver om
homosexuella och pedofiler, om att en jude är född
jude men att den som är homosexuell bara har det
som en livsstil och så vidare. Om man bara byter ut
ordet homosexuell mot grekerna, katolikerna eller de
svarta i Sverige, tror jag faktiskt inte att ens Mia
Franzén hade sett den otydlighet som hon hela tiden
hänvisar till vad gäller ordet missaktning. Så länge
det handlar om att man pratar om något som man
kanske inte riktigt accepterar, något som man kanske
inte har kunskap om, blir det genast främmande. Det
blir främmande därför att man inte känner till det.
Därför är det rätt att använda uttryck som att man inte
är född till homosexuell utan blir det och att man kan
bli botad, som jag också fått en massa mejl om. Man
skriver att det inte går att införa den här lagstiftningen
på grund av att det går att bota de homosexuella, och
varför ska vi då skydda dem?
Anf. 79 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag tänkte att jag skulle slippa fler re-
pliker, men Tasso Stafilidis utmanar mig och då får
jag väl haka på.
Tasso Stafilidis vill arbeta för klokhet för det ge-
mensamma bästa, apropå citatet från katolska kateke-
sen. Jag vill bara säga en sak mycket tydligt: Jag har
inte ifrågasatt substansen i missaktningsbegreppet.
Om vi skulle skrivit en ny lagstiftning i dag, kanske
vi inte skulle valt just det ordet. Men jag har inte
ifrågasatt substansen bakom detta, så där är han ute
och cyklar.
Sedan bör han nog, när han läser sitt anförande i
protokollet i morgon, kolla igenom det för han mot-
säger sig själv på ett antal punkter. Han talar om att
jag för ett nyanserat resonemang och inser att det inte
finns en oinskränkbar religionsfrihet i och med att
den kommer i konflikt med andra värdenormer. Han
talar vidare om att jag inte vill ha ett fribrev. Och
plötsligt säger han att Kristdemokraterna vill ha full-
ständig frihet för religiösa personer att hetsa. Det är
inte en konsekvent argumentering, Tasso Stafilidis.
Egentligen begärde jag ordet med anledning av
frågan om varför vi tog den ställning som vi gjorde.
Det har jag förklarat tidigare i debatten - det vet Tas-
so också - så jag behöver inte upprepa det. Men det
berodde just på att vi inte fick igenom tydligheterna,
och då gjorde vi en avvägning. Vi ville egentligen ha
en utökning av hetslagstiftningen, men vi gjorde en
avvägning i förhållande till religionsfriheten. Jag vet
att det är många i den här kammaren som fnyser åt
religionsfrihet. Jag har hört det. Därför kan jag säga
att det förekommer. Men vi tyckte faktiskt att det var
en viktig fråga. Vi gjorde en avvägning och säger
alltså nej, och det får Tasso respektera.
Nästa vecka kommer vi att ta ställning till en an-
nan grundlagsändring. Då kommer Tasso Stafilidis
parti att rösta emot förstärkta skydd när det gäller
sexuell läggning i regeringsformen 1:2, därför att man
ogillar förändringen i regeringsformen 10:5. Så, visst,
där har även Vänsterpartiet gjort en avvägning.
Anf. 80 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Ja, jag tycker faktiskt att Ingvar
Svensson har varit nyanserad när jag har diskuterat
den här frågan med honom. Men där nyanserna sak-
nas är just där man kommer till slutsatsen att trots att
man vill ha ett skydd, vill man just vid predikositua-
tioner ha en annan lydelse än den som gäller. Man
vill inte ha med "torde" och "normalfallet".
Det som ändå är kärnan i det här är att vad gäller
de andra grupperna, som har ett skydd i den här lag-
stiftningen, har inte Kristdemokraterna och inte heller
Ingvar Svensson uttalat att man vill ändra eller ta bort
någon av de grupperna. Men redan i dag finns ju en
lagstiftning som innebär precis samma sak som den
lagstiftning som vi ska besluta om i eftermiddag.
Vad gäller frågan som kommer upp i nästa vecka
och beslutet som gäller att lämna över makt till EU
har konstitutionsutskottet och riksdagen tyvärr ställt
sig bakom en praxis som innebär att beslutet ska
fattas med ett enda klubbslag. Då kommer inte
Vänsterpartiet att kunna göra en markering just vad
gäller diskriminering på grund av bland annat sexuell
läggning och visa att vi står bakom förslaget, vilket vi
faktiskt gör. Det är en punkt i det ärende som kom-
mer upp i nästa vecka som vi är väldigt kritiska mot,
och den punkten är en huvudpunkt i ärendet.
Anf. 80 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Ja, jag tycker faktiskt att Ingvar
Svensson har varit nyanserad när jag har diskuterat
den här frågan med honom. Men där nyanserna sak-
nas är just där man kommer till slutsatsen att trots att
man vill ha ett skydd, vill man just vid predikositua-
tioner ha en annan lydelse än den som gäller. Man
vill inte ha med "torde" och "normalfallet".
Det som ändå är kärnan i det här är att vad gäller
de andra grupperna, som har ett skydd i den här lag-
stiftningen, har inte Kristdemokraterna och inte heller
Ingvar Svensson uttalat att man vill ändra eller ta bort
någon av de grupperna. Men redan i dag finns ju en
lagstiftning som innebär precis samma sak som den
lagstiftning som vi ska besluta om i eftermiddag.
Vad gäller frågan som kommer upp i nästa vecka
och beslutet som gäller att lämna över makt till EU
har konstitutionsutskottet och riksdagen tyvärr ställt
sig bakom en praxis som innebär att beslutet ska
fattas med ett enda klubbslag. Då kommer inte
Vänsterpartiet att kunna göra en markering just vad
gäller diskriminering på grund av bland annat sexuell
läggning och visa att vi står bakom förslaget, vilket vi
faktiskt gör. Det är en punkt i det ärende som kom-
mer upp i nästa vecka som vi är väldigt kritiska mot,
och den punkten är en huvudpunkt i ärendet.
Anf. 81 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Jag vet inte om Tasso medvetet för-
söker missförstå mig. Vi har inga invändningar mot
den nuvarande hetslagstiftningen. Vi ansåg att en klar
och tydlig skrivning hade tillfört ytterligare en faktor
här. Vi behöver inte diskutera den punkten. Vi har
den grundinställningen.
Sedan tog jag bara som exempel beslutet i nästa
vecka, för att visa att även i Vänsterpartiet måste man
göra avvägningar och välja det ena eller det andra. Ni
väljer alltså EU-frågan framför detta med sexuell
läggning i det läget, och vi valde mellan religionsfri-
het och hetslagstiftning i det här läget. Vi får väl ha
respekt för varandras ståndpunkter i det avseendet,
men så är det.
Anf. 81 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag vet inte om Tasso medvetet för-
söker missförstå mig. Vi har inga invändningar mot
den nuvarande hetslagstiftningen. Vi ansåg att en klar
och tydlig skrivning hade tillfört ytterligare en faktor
här. Vi behöver inte diskutera den punkten. Vi har
den grundinställningen.
Sedan tog jag bara som exempel beslutet i nästa
vecka, för att visa att även i Vänsterpartiet måste man
göra avvägningar och välja det ena eller det andra. Ni
väljer alltså EU-frågan framför detta med sexuell
läggning i det läget, och vi valde mellan religionsfri-
het och hetslagstiftning i det här läget. Vi får väl ha
respekt för varandras ståndpunkter i det avseendet,
men så är det.
Anf. 82 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag kan inte instämma i den jämförel-
se som Ingvar Svensson gör med det ärende som
kommer upp i nästa vecka. Men vår inställning kom-
mer att utvecklas av Vänsterpartiet under den debat-
ten i nästa vecka.
Återigen lyfter ändå Ingvar Svensson upp religi-
onsfriheten som orsaken till den avvägning som
Kristdemokraterna har gjort för att reservera sig och
ställa sig mot det förslag som ligger. Återigen blir det
alltså inte tydligare från Kristdemokraterna. Vi får
inget tydligt svar på var någonstans det är som religi-
onsfriheten begränsas av det här förslaget enligt ert
sätt att se.
Anf. 83 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Eftersom jag hyser den djupaste re-
spekt för människors olikheter vad gäller ursprung,
hudfärg, tro och sexuell läggning och anser att ingen
enda människa någonsin ska behöva utsättas för hot,
missaktning, kränkning eller förtal borde ställningsta-
gandet vara enkelt. Men det finns, som alltid, en an-
nan sida av myntet.
Är det möjligen så att den yttersta konsekvensen
av utvidgningen av lagen skulle innebära en begräns-
ning av yttrandefriheten, tryckfriheten och religions-
friheten? Eller är det enbart skrönor och felaktiga
tolkningar av konstitutionsutskottets betänkande?
Vad framkommer när man tar del av propositionen,
utskottets betänkande samt Justitiekanslerns yttrande?
Jag citerar: "När det gäller predikosituationer torde
det, enligt utskottets mening, normalt komma att
ligga utanför det straffbara området att citera religiösa
urkunder och endast uppmana åhörarna till att följa
urkundernas inriktning - - - Det avgörande måste bli,
vilket uppsåtet med uttalandet är, i vilket samman-
hang det görs och vilken karaktär uttalandet har i det
enskilda fallet. Man måste alltid ställa sig frågan om
uttalandet inrymmer ett hot eller ett uttryck för
missaktning mot gruppen i fråga."
Oron över att yttrandefriheten, tryckfriheten och
religionsfriheten begränsas är uppenbar. Grund-
lagsändringen är inte så kristallklar som man borde
kunna förvänta sig av en lag. Ord som "torde" och
"normalt" öppnar upp för olika tolkningar och skapar
osäkerhet.
Fru talman! Så länge det för mig råder osäkerhet
kring dessa frågor kommer mitt beslut att innebära att
jag inte kan ställa upp på denna lagändring som den
nu är utformad. I debatten har de kristnas oro ställts
mot skyddet av homosexuella grupper. I hetsfrågan
finns inget kristet svar. Vi kan utifrån vår personliga
trosuppfattning komma fram till olika slutsatser. Vad
vi beslutsfattare har gemensamt är dock viljan att
medverka till att enskilda såväl som grupper av indi-
vider behandlas värdigt och med tolerans. Därför
hyser jag tilltro till att vi politiker får mötas av re-
spekt och att vi också kan respektera varandra i ställ-
ningstagandet i denna fråga och i många andra viktiga
frågeställningar.
I detta ärende, fru talman, kommer jag i första
hand att yrka bifall till kd:s reservation.
Anf. 82 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Jag kan inte instämma i den jämförel-
se som Ingvar Svensson gör med det ärende som
kommer upp i nästa vecka. Men vår inställning kom-
mer att utvecklas av Vänsterpartiet under den debat-
ten i nästa vecka.
Återigen lyfter ändå Ingvar Svensson upp religi-
onsfriheten som orsaken till den avvägning som
Kristdemokraterna har gjort för att reservera sig och
ställa sig mot det förslag som ligger. Återigen blir det
alltså inte tydligare från Kristdemokraterna. Vi får
inget tydligt svar på var någonstans det är som religi-
onsfriheten begränsas av det här förslaget enligt ert
sätt att se.
Anf. 84 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag måste ställa en fråga till Anita
Brodén. Jag utgår från att Anita Brodén står bakom
den lagstiftning som i dag finns vad gäller ras, hud-
färg och religion. Det utgår jag från att Anita Brodén
står bakom. Är det detta att det just är homosexuella
eller vad är det som är så komplicerat? Har man tek-
niskt gjort denna lagstiftning på ett annorlunda sätt än
man har gjort när det har gällt lagstiftning mot dis-
kriminering av etniska grupper eller är det just för att
det är homosexuella? Den frågan tycker jag faktiskt
måste belysas. Jag har stor respekt för att man kan
vara tveksam. Man kan till och med känna obehag
inför ett komplicerat politiskt beslut. Det har jag stor
respekt för. Men det är väldigt konstigt när man rör
sig inne i hjärtat av den här typen av frågor att det rör
just homosexuella. Jag skulle vilja få fram det. Vad är
det egentligen som gör att detta verkar så allvarligt
när det gäller just den här lagstiftningen?
Anf. 83 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Eftersom jag hyser den djupaste re-
spekt för människors olikheter vad gäller ursprung,
hudfärg, tro och sexuell läggning och anser att ingen
enda människa någonsin ska behöva utsättas för hot,
missaktning, kränkning eller förtal borde ställningsta-
gandet vara enkelt. Men det finns, som alltid, en an-
nan sida av myntet.
Är det möjligen så att den yttersta konsekvensen
av utvidgningen av lagen skulle innebära en begräns-
ning av yttrandefriheten, tryckfriheten och religions-
friheten? Eller är det enbart skrönor och felaktiga
tolkningar av konstitutionsutskottets betänkande?
Vad framkommer när man tar del av propositionen,
utskottets betänkande samt Justitiekanslerns yttrande?
Jag citerar: "När det gäller predikosituationer torde
det, enligt utskottets mening, normalt komma att
ligga utanför det straffbara området att citera religiösa
urkunder och endast uppmana åhörarna till att följa
urkundernas inriktning - - - Det avgörande måste bli,
vilket uppsåtet med uttalandet är, i vilket samman-
hang det görs och vilken karaktär uttalandet har i det
enskilda fallet. Man måste alltid ställa sig frågan om
uttalandet inrymmer ett hot eller ett uttryck för
missaktning mot gruppen i fråga."
Oron över att yttrandefriheten, tryckfriheten och
religionsfriheten begränsas är uppenbar. Grund-
lagsändringen är inte så kristallklar som man borde
kunna förvänta sig av en lag. Ord som "torde" och
"normalt" öppnar upp för olika tolkningar och skapar
osäkerhet.
Fru talman! Så länge det för mig råder osäkerhet
kring dessa frågor kommer mitt beslut att innebära att
jag inte kan ställa upp på denna lagändring som den
nu är utformad. I debatten har de kristnas oro ställts
mot skyddet av homosexuella grupper. I hetsfrågan
finns inget kristet svar. Vi kan utifrån vår personliga
trosuppfattning komma fram till olika slutsatser. Vad
vi beslutsfattare har gemensamt är dock viljan att
medverka till att enskilda såväl som grupper av indi-
vider behandlas värdigt och med tolerans. Därför
hyser jag tilltro till att vi politiker får mötas av re-
spekt och att vi också kan respektera varandra i ställ-
ningstagandet i denna fråga och i många andra viktiga
frågeställningar.
I detta ärende, fru talman, kommer jag i första
hand att yrka bifall till kd:s reservation.
Anf. 85 Anita Brodén (Fp)
Fru talman! Det som gör det komplicerat för mig
är att jag inte har hittat det kristallklara i det förslag
som ligger framme. Här finns det fortfarande ett ut-
rymme där jag känner mig osäker. Så länge jag gör
det får jag förbehålla mig rätten att rösta som jag gör.
Jag vill ha det kristallklart. För mig betyder det oer-
hört mycket. Här ställs alltså religionsfriheten, fram-
för allt, och även tryckfrihet och yttrandefrihet, mot
den utökade hetslagstiftningen. Det är mitt motiv.
Anf. 84 Anita Brodén (Fp)
Fru talman! Jag måste ställa en fråga till Anita
Brodén. Jag utgår från att Anita Brodén står bakom
den lagstiftning som i dag finns vad gäller ras, hud-
färg och religion. Det utgår jag från att Anita Brodén
står bakom. Är det detta att det just är homosexuella
eller vad är det som är så komplicerat? Har man tek-
niskt gjort denna lagstiftning på ett annorlunda sätt än
man har gjort när det har gällt lagstiftning mot dis-
kriminering av etniska grupper eller är det just för att
det är homosexuella? Den frågan tycker jag faktiskt
måste belysas. Jag har stor respekt för att man kan
vara tveksam. Man kan till och med känna obehag
inför ett komplicerat politiskt beslut. Det har jag stor
respekt för. Men det är väldigt konstigt när man rör
sig inne i hjärtat av den här typen av frågor att det rör
just homosexuella. Jag skulle vilja få fram det. Vad är
det egentligen som gör att detta verkar så allvarligt
när det gäller just den här lagstiftningen?
Anf. 86 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag har fått svar på min fråga. Det rör
sig om att det råkar vara homosexuella i det här fallet.
Det är ungefär vad Anita Brodén också säger. Alla
har rätt att rösta som de vill. Alla har rätt att göra hur
de vill. Det har jag inte sagt någonting emot. Men vad
jag tycker är väldigt märkligt är att det helt plötsligt
blir en sådan samvetsnöd hos ett antal ledamöter just
när det gäller homosexuella. Det anser jag står för
något annat än det som man uttrycker i kammaren.
Det tycker jag är väldigt beklagligt, Anita Brodén.
Anf. 85 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Det som gör det komplicerat för mig
är att jag inte har hittat det kristallklara i det förslag
som ligger framme. Här finns det fortfarande ett ut-
rymme där jag känner mig osäker. Så länge jag gör
det får jag förbehålla mig rätten att rösta som jag gör.
Jag vill ha det kristallklart. För mig betyder det oer-
hört mycket. Här ställs alltså religionsfriheten, fram-
för allt, och även tryckfrihet och yttrandefrihet, mot
den utökade hetslagstiftningen. Det är mitt motiv.
Anf. 87 Anita Brodén (Fp)
Fru talman! Det jag tycker är beklagligt är att om
man har en avvikande åsikt i det här läget motas man
in i ett hörn; man känner rädsla eller homofobi. Det
handlar inte om det. Jag hoppades med mitt inlägg
kunna klargöra min inställning till att alla människor
har lika värde och den djupa respekt som jag känner
för olika grupper och olika människor. Det är vad det
ytterst handlar om.
Det jag här inte har blivit övertygad om är det lag-
förslag som ligger. Därför kan jag inte ställa upp på
det. Det är fortfarande osäkra ord som ger utrymme
för olika tolkningar. Det är orsaken - inte, som Börje
Vestlund anspelar på, rädsla inför den grupp som nu
är aktuell.
Anf. 86 Anita Brodén (Fp)
Fru talman! Jag har fått svar på min fråga. Det rör
sig om att det råkar vara homosexuella i det här fallet.
Det är ungefär vad Anita Brodén också säger. Alla
har rätt att rösta som de vill. Alla har rätt att göra hur
de vill. Det har jag inte sagt någonting emot. Men vad
jag tycker är väldigt märkligt är att det helt plötsligt
blir en sådan samvetsnöd hos ett antal ledamöter just
när det gäller homosexuella. Det anser jag står för
något annat än det som man uttrycker i kammaren.
Det tycker jag är väldigt beklagligt, Anita Brodén.
Anf. 88 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Den senaste veckan har jag, och sä-
kert många andra riksdagsledamöter, blivit bombar-
derad av en massa mejl som utifrån en religiös över-
tygelse argumenterar och uppmanar mig och andra
ledamöter att rösta emot denna vilande grundlagsänd-
ring om hets mot folkgrupp.
Av alla dessa mejl får man ju en känsla av att reli-
giöst troende inte gör något annat än att diskutera
frågor som rör homosexuella och deras rättigheter i
kyrkan. Det skulle faktiskt förvåna mig om homofrå-
gan var det vanligaste samtalsämnet för starkt religiö-
sa människor. Men jag kan ha fel på den punkten. Jag
kan ha fel. Jag ber om ursäkt i så fall.
Den bild av kristna som lämnas här i denna sal
tror jag inte är riktig, inte om jag utgår från alla de
kristna som jag känner i alla fall. Då är det andra
frågor som diskuteras mycket mer. Där har man inte
alls den oro som vissa ledamöter visar här i salen.
Den här grundlagsändringen förbjuder inte att ci-
tera religiösa urkunder som Bibeln. En del hävdar till
och med att det skulle bli förbjudet att ge ut Bibeln i
tryck igen. Vad grundlagsändringen handlar om är att
det ska bli straffbart att hota eller uttrycka missakt-
ning mot homosexuella som grupp. Dagens bestäm-
melser om hets mot folkgrupp ska alltså i framtiden
innefatta brott som handlar om anspelning på sexuell
läggning - och sexuell läggning innebär homosexuell,
bisexuell eller heterosexuell läggning.
Homosexuella är en grupp i samhället som utsätts
för hetspropaganda, inte minst från högerextrema och
nynazistiska grupper. Det finns i dag ingen klar och
tydlig lagstiftning mot detta. Det är grundbulten i hela
det vilande förlaget om grundlagsändring - ingenting
annat.
Jag vill här också passa på att uttrycka min stora
uppskattning över det mycket omfattande underlaget
från bland annat konstitutions- och justitieutskottet i
denna fråga. Jag har ju inte varit riksdagsledamot
tidigare, så jag har haft en del att sätta mig in i. Jag
tycker att underlaget är mycket väl genomarbetat och
att frågan faktiskt har blivit väl behandlad. Därför kan
det inte ses som ett förhastat lagförslag.
Jag tycker att det är synd att man använder Bibeln
eller andra religiösa skrifter som ett argument eller
som en sorts upphöjd sanning för att argumentera mot
detta grundlagsförslag. För alla som har läst hela eller
delar av gamla religiösa skrifter vet att det står väldigt
många saker där som inte accepteras av dagens sam-
hälle. Det kan handla om kvinnors ställning i sam-
hället eller om att man ska straffas öga för öga, tand
för tand. Vi ska väl inte göra detta till rättesnöre i
dagens samhälle?
Det finns människor som är rädda. Ett samhälle
med rädda människor är inte något vi ska acceptera.
Personer är rädda för att vara sig själva och visa sina
känslor och sin kärlek till någon av sitt eget kön.
Rädsla leder till ett otryggt samhälle och en otrygg
värld. Rädsla kan också leda till ensamhet. Människor
i Miljöpartiets samhälle ska inte behöva vara rädda
eller ensamma på grund av sin kärlek.
Tyvärr har väldigt många i Sverige blivit miss-
handlade och till och med mördade på grund av att de
är homosexuella. Personer har blivit mördade enbart
på grund av att de hyser kärlek till en annan person.
Det är hemskt och kan inte få fortsätta.
Därför yrkar jag med stor glädje bifall till förlaget
om grundlagsändring i KU7.
Anf. 87 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Det jag tycker är beklagligt är att om
man har en avvikande åsikt i det här läget motas man
in i ett hörn; man känner rädsla eller homofobi. Det
handlar inte om det. Jag hoppades med mitt inlägg
kunna klargöra min inställning till att alla människor
har lika värde och den djupa respekt som jag känner
för olika grupper och olika människor. Det är vad det
ytterst handlar om.
Det jag här inte har blivit övertygad om är det lag-
förslag som ligger. Därför kan jag inte ställa upp på
det. Det är fortfarande osäkra ord som ger utrymme
för olika tolkningar. Det är orsaken - inte, som Börje
Vestlund anspelar på, rädsla inför den grupp som nu
är aktuell.
Anf. 89 Anita Brodén (Fp)
Fru talman! Det här förslaget hade jag som liberal
och kristen aldrig godtagit om det hade haft den in-
skränkande betydelse för religions- och yttrandefri-
heten som det har framstått som under den laddade
debatten både här i riksdagens kammare och i sam-
hället utanför.
Hets mot folkgrupp är ingen nyhet vare sig i
tryckfrihetsförordningen eller i brottsbalken. Det har
funnits där i årtionden. Det är väl känt vad riksdagen
menade med att lagstifta, och det är likaså väl känt
hur bestämmelserna tillämpas. Kriminaliseringen ska
skydda samhället mot det slags sönderslitande och
våldsframkallande hatpropaganda som bäst exempli-
fieras med nazistiska och andra grovt antisemitiska
angrepp på judar som folk och judendomen som reli-
gion.
Detta, fru talman, aktualiseras i och med den
skrämmande framgången för Sverigedemokraterna i
flera kommuner som vi har sett i det senaste valet.
Likartad hatpropaganda mot homosexuella som grupp
förekommer, särskilt från nazistiskt håll, och flera
talare har här i talarstolen berättat skrämmande ex-
empel på detta. Det är orsaken till den nu aktuella
lagändringen.
Det är alltså hets det handlar om. Däremot är la-
gens bestämmelser om hets mot folkgrupp inte ett
åsiktsförbud, och det är inte en inskränkning i yttran-
defriheten som gör det svårt eller riskabelt att i en
diskussion eller förkunnelse uttrycka sig negativt eller
starkt kritiskt om sådant som länder med viss befolk-
ning, religiösa läror och annat. Att lagen fungerar på
det sättet finns det lång erfarenhet av. Det väcks inga
lättvindiga åtal för hets mot folkgrupp.
Vi har vid flera tillfällen här i debatten i kamma-
ren fått frågor rörande begreppet missaktning. Jag vill
i detta sammanhang hänvisa till det rättsfall, ett tryck-
frihetsmål, som återges i utredningen från Kommittén
om straffansvar för organiserad brottslighet, som kom
år 2000. Där pekar man på det rättsfall som handlade
om Radio Islam. En hel del av er kommer säkert ihåg
Radio Islam och den avskyvärde Achmed Rami, som
i inlägg efter inlägg, program efter program drev
tesen att judarna borde utrotas. Till slut blev han
dömd för hets mot folkgrupp. Det handlade om 17 av
57 program, där han hade uttryckt detta. Det visar att
tröskeln för åtal och för dom är väldigt hög. Och det
ska den vara.
En del grova rashetsare har blivit dömda, men det
är väldigt få. Och lagen är inte en inskränkning av
samhällsdebattens eller den religiösa diskussionens
och förkunnelsens frihet. Däremot har lagen - och det
är jag övertygad om - ändå haft en viss återhållande
effekt mot de värsta angreppen på personer, exempel-
vis beroende på att de är afrikaner eller judar.
De som agiterar mot den nu aktuella lagändringen
verkar förutsätta att dessa bestämmelser skulle ändra
karaktär på ett mycket långtgående sätt när man nu
utvidgar brottet. Det är ju bara det det handlar om: att
man lägger till passusen "sexuell läggning". Att häv-
da att det skulle ändra hela bakgrunden, hela motiv-
texten, förefaller mig helt obegripligt. Jag kan inte
förstå det, helt enkelt. Regeringen har inte föreslagit
det, och det har inte heller konstitutionsutskottet gått
med på.
Att regeringens förslag skulle ge utrymme för att
börja åtala för hets mot folkgrupp med påtagligt sänkt
tröskel för vad som räknas som hets är en föreställ-
ning som faktiskt i första hand har uppstått utanför
riksdagen och som verkar odlas flitigt på sina håll.
Det märker vi av de många mejl som vi alla får.
När man läser betänkandet och propositionen vi-
sar det sig att avsikten inte är att lagförslaget ska
sänka tröskeln för åtal. Den sänker inte tröskeln för
åtal. Vad det innebär är att sådant hetsande som förut
var straffbart om det riktades mot judar eller afrikaner
nu är straffbart om det med samma grovhet riktas mot
en grupp med viss sexuell läggning.
Men det är ju så, fru talman, att missförstånd om
sådant här lättast uppstår där viljan att missförstå är
stark. Och det oroar mig väldigt mycket. Finns det en
medveten vilja att missförstå detta?
Att det förekommer så missvisande påståenden
om lagändringens innebörd har att göra med att frå-
gan om att allt som är förkunnelse i predikans form
skulle kunna undantas från straffbarhet. Där bör man
observera att lagen när det gäller till exempel antise-
mitisk rashets inte gör skillnad på om denna sker på
torgmöten eller i gudstjänstlokal. Förklaringen är
densamma som för den nu aktuella lagändringen. Det
som sägs i gudstjänstlokaler tillhörande olika religio-
ner är näst intill aldrig något som kan beröras av
bestämmelser om hets mot folkgrupp. Men det ex-
trema kan förekomma även inom ett religiöst sam-
fund eller inom något som uppträder i förklädnad till
religiöst samfund.
Religionsfriheten i Sverige hotas inte av att hets
mot folkgrupp kan avse även hets mot grupp med viss
sexuell läggning. För att förkunna, kritisera eller - om
man så vill - moralisera behöver man ju inte hetsa.
Religionsfriheten är i Sverige grundlagsskyddad, och
den religiösa förkunnelsen skyddas av att Sverige har
världens starkaste grundlagsskydd för tryck- och
yttrandefriheten. De fantasier som förekommer om att
åklagare och tingsrätter skulle kunna börja missbruka
lagen för att förvandla brottet hets mot folkgrupp till
ett åsiktsförbud, riktat mot kyrkliga riktningar, bortser
från att en sådan förvandling av lagens innehåll skulle
stå i strid med något av det mest grundläggande i hela
den svenska rättsordningen, nämligen synen på den
fria diskussionens värde.
Fru talman! Innan jag lämnar talarstolen vill jag
säga att jag tillsammans med mina folkpartistiska
kamrater i konstitutionsutskottet står bakom det sär-
skilda yttrande som gäller transpersoner med flera,
och som Gustav Fridolin har redovisat här i talarsto-
len. Med detta yrkar jag bifall till konstitutionsut-
skottets förslag.
Anf. 88 Anita Brodén (Fp)
Fru talman! Den senaste veckan har jag, och sä-
kert många andra riksdagsledamöter, blivit bombar-
derad av en massa mejl som utifrån en religiös över-
tygelse argumenterar och uppmanar mig och andra
ledamöter att rösta emot denna vilande grundlagsänd-
ring om hets mot folkgrupp.
Av alla dessa mejl får man ju en känsla av att reli-
giöst troende inte gör något annat än att diskutera
frågor som rör homosexuella och deras rättigheter i
kyrkan. Det skulle faktiskt förvåna mig om homofrå-
gan var det vanligaste samtalsämnet för starkt religiö-
sa människor. Men jag kan ha fel på den punkten. Jag
kan ha fel. Jag ber om ursäkt i så fall.
Den bild av kristna som lämnas här i denna sal
tror jag inte är riktig, inte om jag utgår från alla de
kristna som jag känner i alla fall. Då är det andra
frågor som diskuteras mycket mer. Där har man inte
alls den oro som vissa ledamöter visar här i salen.
Den här grundlagsändringen förbjuder inte att ci-
tera religiösa urkunder som Bibeln. En del hävdar till
och med att det skulle bli förbjudet att ge ut Bibeln i
tryck igen. Vad grundlagsändringen handlar om är att
det ska bli straffbart att hota eller uttrycka missakt-
ning mot homosexuella som grupp. Dagens bestäm-
melser om hets mot folkgrupp ska alltså i framtiden
innefatta brott som handlar om anspelning på sexuell
läggning - och sexuell läggning innebär homosexuell,
bisexuell eller heterosexuell läggning.
Homosexuella är en grupp i samhället som utsätts
för hetspropaganda, inte minst från högerextrema och
nynazistiska grupper. Det finns i dag ingen klar och
tydlig lagstiftning mot detta. Det är grundbulten i hela
det vilande förlaget om grundlagsändring - ingenting
annat.
Jag vill här också passa på att uttrycka min stora
uppskattning över det mycket omfattande underlaget
från bland annat konstitutions- och justitieutskottet i
denna fråga. Jag har ju inte varit riksdagsledamot
tidigare, så jag har haft en del att sätta mig in i. Jag
tycker att underlaget är mycket väl genomarbetat och
att frågan faktiskt har blivit väl behandlad. Därför kan
det inte ses som ett förhastat lagförslag.
Jag tycker att det är synd att man använder Bibeln
eller andra religiösa skrifter som ett argument eller
som en sorts upphöjd sanning för att argumentera mot
detta grundlagsförslag. För alla som har läst hela eller
delar av gamla religiösa skrifter vet att det står väldigt
många saker där som inte accepteras av dagens sam-
hälle. Det kan handla om kvinnors ställning i sam-
hället eller om att man ska straffas öga för öga, tand
för tand. Vi ska väl inte göra detta till rättesnöre i
dagens samhälle?
Det finns människor som är rädda. Ett samhälle
med rädda människor är inte något vi ska acceptera.
Personer är rädda för att vara sig själva och visa sina
känslor och sin kärlek till någon av sitt eget kön.
Rädsla leder till ett otryggt samhälle och en otrygg
värld. Rädsla kan också leda till ensamhet. Människor
i Miljöpartiets samhälle ska inte behöva vara rädda
eller ensamma på grund av sin kärlek.
Tyvärr har väldigt många i Sverige blivit miss-
handlade och till och med mördade på grund av att de
är homosexuella. Personer har blivit mördade enbart
på grund av att de hyser kärlek till en annan person.
Det är hemskt och kan inte få fortsätta.
Därför yrkar jag med stor glädje bifall till förlaget
om grundlagsändring i KU7.
Anf. 90 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Skälet till att jag begär replik är den
hänvisning som Helena Bargholtz gör till det särskil-
da yttrandet till konstitutionsutskottets betänkande i
denna fråga, nämligen frågan om könsidentitet. Vi
från Centerpartiet har tidigare sagt, vilket vi fortfa-
rande står fast vid, att detta är en fråga som måste få
sin lösning. Och vi är glada över det arbete som pågår
kring denna fråga. Jag vill bara göra den deklaratio-
nen att vi i denna del inte har ändrat uppfattning även
om vi inte står bakom detta särskilda yttrande.
Anf. 89 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Det här förslaget hade jag som liberal
och kristen aldrig godtagit om det hade haft den in-
skränkande betydelse för religions- och yttrandefri-
heten som det har framstått som under den laddade
debatten både här i riksdagens kammare och i sam-
hället utanför.
Hets mot folkgrupp är ingen nyhet vare sig i
tryckfrihetsförordningen eller i brottsbalken. Det har
funnits där i årtionden. Det är väl känt vad riksdagen
menade med att lagstifta, och det är likaså väl känt
hur bestämmelserna tillämpas. Kriminaliseringen ska
skydda samhället mot det slags sönderslitande och
våldsframkallande hatpropaganda som bäst exempli-
fieras med nazistiska och andra grovt antisemitiska
angrepp på judar som folk och judendomen som reli-
gion.
Detta, fru talman, aktualiseras i och med den
skrämmande framgången för Sverigedemokraterna i
flera kommuner som vi har sett i det senaste valet.
Likartad hatpropaganda mot homosexuella som grupp
förekommer, särskilt från nazistiskt håll, och flera
talare har här i talarstolen berättat skrämmande ex-
empel på detta. Det är orsaken till den nu aktuella
lagändringen.
Det är alltså hets det handlar om. Däremot är la-
gens bestämmelser om hets mot folkgrupp inte ett
åsiktsförbud, och det är inte en inskränkning i yttran-
defriheten som gör det svårt eller riskabelt att i en
diskussion eller förkunnelse uttrycka sig negativt eller
starkt kritiskt om sådant som länder med viss befolk-
ning, religiösa läror och annat. Att lagen fungerar på
det sättet finns det lång erfarenhet av. Det väcks inga
lättvindiga åtal för hets mot folkgrupp.
Vi har vid flera tillfällen här i debatten i kamma-
ren fått frågor rörande begreppet missaktning. Jag vill
i detta sammanhang hänvisa till det rättsfall, ett tryck-
frihetsmål, som återges i utredningen från Kommittén
om straffansvar för organiserad brottslighet, som kom
år 2000. Där pekar man på det rättsfall som handlade
om Radio Islam. En hel del av er kommer säkert ihåg
Radio Islam och den avskyvärde Achmed Rami, som
i inlägg efter inlägg, program efter program drev
tesen att judarna borde utrotas. Till slut blev han
dömd för hets mot folkgrupp. Det handlade om 17 av
57 program, där han hade uttryckt detta. Det visar att
tröskeln för åtal och för dom är väldigt hög. Och det
ska den vara.
En del grova rashetsare har blivit dömda, men det
är väldigt få. Och lagen är inte en inskränkning av
samhällsdebattens eller den religiösa diskussionens
och förkunnelsens frihet. Däremot har lagen - och det
är jag övertygad om - ändå haft en viss återhållande
effekt mot de värsta angreppen på personer, exempel-
vis beroende på att de är afrikaner eller judar.
De som agiterar mot den nu aktuella lagändringen
verkar förutsätta att dessa bestämmelser skulle ändra
karaktär på ett mycket långtgående sätt när man nu
utvidgar brottet. Det är ju bara det det handlar om: att
man lägger till passusen "sexuell läggning". Att häv-
da att det skulle ändra hela bakgrunden, hela motiv-
texten, förefaller mig helt obegripligt. Jag kan inte
förstå det, helt enkelt. Regeringen har inte föreslagit
det, och det har inte heller konstitutionsutskottet gått
med på.
Att regeringens förslag skulle ge utrymme för att
börja åtala för hets mot folkgrupp med påtagligt sänkt
tröskel för vad som räknas som hets är en föreställ-
ning som faktiskt i första hand har uppstått utanför
riksdagen och som verkar odlas flitigt på sina håll.
Det märker vi av de många mejl som vi alla får.
När man läser betänkandet och propositionen vi-
sar det sig att avsikten inte är att lagförslaget ska
sänka tröskeln för åtal. Den sänker inte tröskeln för
åtal. Vad det innebär är att sådant hetsande som förut
var straffbart om det riktades mot judar eller afrikaner
nu är straffbart om det med samma grovhet riktas mot
en grupp med viss sexuell läggning.
Men det är ju så, fru talman, att missförstånd om
sådant här lättast uppstår där viljan att missförstå är
stark. Och det oroar mig väldigt mycket. Finns det en
medveten vilja att missförstå detta?
Att det förekommer så missvisande påståenden
om lagändringens innebörd har att göra med att frå-
gan om att allt som är förkunnelse i predikans form
skulle kunna undantas från straffbarhet. Där bör man
observera att lagen när det gäller till exempel antise-
mitisk rashets inte gör skillnad på om denna sker på
torgmöten eller i gudstjänstlokal. Förklaringen är
densamma som för den nu aktuella lagändringen. Det
som sägs i gudstjänstlokaler tillhörande olika religio-
ner är näst intill aldrig något som kan beröras av
bestämmelser om hets mot folkgrupp. Men det ex-
trema kan förekomma även inom ett religiöst sam-
fund eller inom något som uppträder i förklädnad till
religiöst samfund.
Religionsfriheten i Sverige hotas inte av att hets
mot folkgrupp kan avse även hets mot grupp med viss
sexuell läggning. För att förkunna, kritisera eller - om
man så vill - moralisera behöver man ju inte hetsa.
Religionsfriheten är i Sverige grundlagsskyddad, och
den religiösa förkunnelsen skyddas av att Sverige har
världens starkaste grundlagsskydd för tryck- och
yttrandefriheten. De fantasier som förekommer om att
åklagare och tingsrätter skulle kunna börja missbruka
lagen för att förvandla brottet hets mot folkgrupp till
ett åsiktsförbud, riktat mot kyrkliga riktningar, bortser
från att en sådan förvandling av lagens innehåll skulle
stå i strid med något av det mest grundläggande i hela
den svenska rättsordningen, nämligen synen på den
fria diskussionens värde.
Fru talman! Innan jag lämnar talarstolen vill jag
säga att jag tillsammans med mina folkpartistiska
kamrater i konstitutionsutskottet står bakom det sär-
skilda yttrande som gäller transpersoner med flera,
och som Gustav Fridolin har redovisat här i talarsto-
len. Med detta yrkar jag bifall till konstitutionsut-
skottets förslag.
Anf. 90 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Skälet till att jag begär replik är den
hänvisning som Helena Bargholtz gör till det särskil-
da yttrandet till konstitutionsutskottets betänkande i
denna fråga, nämligen frågan om könsidentitet. Vi
från Centerpartiet har tidigare sagt, vilket vi fortfa-
rande står fast vid, att detta är en fråga som måste få
sin lösning. Och vi är glada över det arbete som pågår
kring denna fråga. Jag vill bara göra den deklaratio-
nen att vi i denna del inte har ändrat uppfattning även
om vi inte står bakom detta särskilda yttrande.
Anf. 91 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Jag är glad över att Kerstin Lundgren
har gjort denna deklaration. Jag vet nämligen att
Folkpartiet och Centerpartiet i många frågor har
identiska uppfattningar när det gäller att kämpa för
bättre villkor för homosexuella.
Anf. 90 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Skälet till att jag begär replik är den
hänvisning som Helena Bargholtz gör till det särskil-
da yttrandet till konstitutionsutskottets betänkande i
denna fråga, nämligen frågan om könsidentitet. Vi
från Centerpartiet har tidigare sagt, vilket vi fortfa-
rande står fast vid, att detta är en fråga som måste få
sin lösning. Och vi är glada över det arbete som pågår
kring denna fråga. Jag vill bara göra den deklaratio-
nen att vi i denna del inte har ändrat uppfattning även
om vi inte står bakom detta särskilda yttrande.
Anf. 91 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Jag är glad över att Kerstin Lundgren
har gjort denna deklaration. Jag vet nämligen att
Folkpartiet och Centerpartiet i många frågor har
identiska uppfattningar när det gäller att kämpa för
bättre villkor för homosexuella.
Anf. 92 Gabriel Romanus (Fp)
Fru talman! Först vill jag instämma i den stånd-
punkt som Folkpartiets representanter i konstitutions-
utskottet har intagit, och som här har redovisats av
Martin Andreasson och Helena Bargholtz.
Anledningen till att jag har begärt ordet är att jag
kortfattat vill fästa uppmärksamheten på en viktig
skillnad mellan de olika par av reservationer som är
fogade till utskottets betänkande.
I de moderata reservationerna angrips hela lag-
stiftningen om hets mot folkgrupp. Man menar att
lagstiftningen bör inskränka sig till brott som begås
mot enskilda individer. Man menar till och med att
lagstiftningen om hets mot folkgrupp kan sända sig-
naler om att hets mot andra folkgrupper som inte är
utpekade i lagen skulle vara laglig. Det sistnämnda är
med förlov sagt en något krystad argumentering.
Kristdemokraterna däremot ställer sig bakom den
lagstiftning som vi har i dag om hets mot folkgrupp.
Ingvar Svensson har också här i kammaren i dag
bekräftat att så är fallet. Den lagstiftningen har inte
tillkommit av någon teoretisk perfektionism, utan den
har tillkommit mot bakgrund av bittra erfarenheter
som har drabbat människor i hela vår del av världen
på 30- och 40-talen. Men det är inte heller någon
historisk relik, utan det är en lagstiftning som är
brännande aktuell i vårt svenska samhälle i dag. Vi
har grupper och individer som hetsar mot andra folk-
grupper, och vi upplever spänningar mellan olika
folkgrupper. Den gamla klassiska antisemitismen,
som var utgångspunkten för lagstiftningen, upplever
nästan något av en högkonjunktur, eller i varje fall ett
uppsving, i dag.
Den föregående talaren Helena Bargholtz påmin-
de om att vi under många år hade en närradiostation
som under flera timmar om dagen spydde ut antise-
mitisk hetspropaganda. Den radiostationen skulle vi
inte ha kunnat hejda med en lag som bara tog sikte på
brott mot enskilda personer. Jag tror inte att någon
tror att denna lagstiftning löser problemet med mot-
sättningar mellan grupper, rashets, antisemitism och i
dagsläget också hets mot muslimer. Men detta pro-
blem skulle säkert förvärras om vi inte hade denna
lagstiftning. Därför vill jag bara kortfattat vädja till
dem som är tveksamma inför dagens beslut, vilket
inte jag är, att i varje fall inte stödja den moderata
reservationen.
Anf. 93 Cecilia Wikström (Fp)
Fru talman! Som präst i Svenska kyrkan är jag
förundrad över att ett av de första ärendena som jag är
med om att behandla här i plenum tycks gälla teologi
och den kristna förkunnelsen. Men jag har en be-
stämd känsla av att det i den aktuella debatten finns
ett behov av att förtydliga några uppenbara missupp-
fattningar.
Ett stort antal människor har till mig uttryckt far-
hågor om att prästers förkunnelse kan komma att
inskränkas och till och med berättat om sin rädsla för
att Bibeln inte längre ska kunna tryckas och distribue-
ras.
Efter att ha satt mig in i materialet kan jag i dag
med gott samvete säga att dessa farhågor är helt utan
grund, precis som remissinstanserna också gett ut-
tryck för.
Det känns viktigt för mig att få klargöra att predi-
kans funktion är att hjälpa människor att växa och
mogna i tro och liv, att hitta fram till en livshållning
och att fördjupa sin tro med utgångspunkt i Bibelns
berättelser.
Personligen har jag alltid en överordnad målsätt-
ning med predikan - den ska förmedla hopp och
livsmod, den ska visa på nya möjligheter när allting i
livet har gått på tok. Det är inte prästens uppgift att i
predikan ge uttryck för sina egna personliga åsikter
och tyckanden, och predikstolen i en kyrka eller talar-
stolen i ett kapell är inte någon frizon där man kan
uttala sig kränkande om andra människor eller deras
sätt att leva.
Det finns i Bibeln många texter som rör homo-
sexuella relationer. Ingen av dessa texter ingår i den
ekumeniska evangelieboken som är gemensam för en
majoritet av kyrkor och samfund i vårt land, alltså
Svenska kyrkan, Katolska kyrkan, Missionsförbundet
med flera. Dessa texter måste läsas kontextuellt, det
vill säga de ska ses med utgångspunkt i deras histo-
riska tillkomstsituation.
Jag har stått i förkunnelsens tjänst i många år, och
jag har aldrig haft någon av dessa texter som ut-
gångspunkt för predikan, vare sig i Uppsala domkyr-
ka, i Storkyrkan i Stockholm eller i någon annan
kyrka där jag har arbetat.
Låt oss också, vänner, komma ihåg att lagen från
1948 om hets mot folkgrupp tillkom i en situation då
Europa var sargat efter andra världskriget. Miljoner
och åter miljoner människor hade förföljts, fängslats
och avrättats av nazisterna på grund av religion, et-
niskt ursprung eller sexuell läggning.
Lagen uttrycker samhällets värderingar. Den
skickar budskap till medborgarna om vad som är rätt
och acceptabelt och vad som inte är det. Att tillägget,
sexuell läggning, nu föreslås läggas till lagen om hets
mot folkgrupp tvingar var och en av oss att ställa
frågan: Är homosexuella värda skydd enligt lagen
precis som de andra grupperna som omfattas av la-
gen, eller är de inte värda detta skydd?
För mig är det självklart att också homosexuella
ska omfattas av detta skydd enligt lagen. Jag har
kommit till mitt ställningstagande i denna fråga efter
att ha tagit del av ett omfattande material.
Både som präst och som riksdagsledamot har jag
en målsättning, nämligen att försöka leva mig in i vad
mitt agerande kan komma att betyda för den enskilda
personen. Att verka för att homosexuella får skydd
enligt lagen är enligt min mening en viktig uppgift.
Lika självklart kommer jag som präst i framtiden, ja
faktiskt redan nu på söndag här i Stockholms dom-
kyrka, att med glädje predika och förkunna det glada
budskapet till människors hjälp, stöd och uppbyggel-
se.
Fru talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till för-
slaget i utskottets betänkande 7.
Anf. 94 Per Unckel (M)
Fru talman! Cecilia Wikström hade ett mycket
viktigt påpekande i det som hon sade, nämligen att
lagen om hets mot folkgrupp tillkom under mycket
speciella omständigheter. Den tillkom efter en period
av fasa där demokratin hade misslyckats, det vill säga
det som är demokratins metod för att klara också det
som vi tycker mycket illa om. Det öppna och det fria
samhället hade havererat på slagfältet.
I den här debatten säger vissa som argumenterar
att det som vi nu gör är en mycket liten förändring. Vi
lägger bara till. Men då ska man veta att vi lägger till
i en lagstiftning som i grunden är en nödlagstiftning
där demokratin inte har klarat sin uppgift. Och det är
det som bekymrar mig i denna diskussion.
När Gabriel Romanus säger att man inte får rösta
för den moderata reservationen därför att man då tar
avstånd från hela tanken på hetslagstiftningen är det
alldeles rätt så. Om någon annan än Gabriel Romanus
hade anfört det argumentet skulle jag möjligen ha haft
större förståelse för det men att höra det från liberaler
bekymrar mig. Liberaler har blivit så lite liberala.
En god liberal skulle säga att hetslagstiftningen
som sådan är en lagstiftning som vi egentligen inte
skulle vilja ha och som är uttryck för att vi i vissa
situationer med det öppna samhället faktiskt inte
klarar det reningsbad som vi från tid till annan måste
gå igenom. Den goda liberalen säger: Kan vi av-
veckla denna typ av restriktioner och ersätta restrik-
tionerna med det framgångsrika öppna politiska
samtalet är detta en vinst både för demokratin och för
liberalismen. Nu säger vännerna på den liberala kan-
ten tvärtom. Det oroar mig.
Jag är fullt medveten om att man från tid till an-
nan kan komma i situationer där demokratin och det
öppna samtalet faktiskt har misslyckats. Jag tycker
inte att vi är där när det gäller synen på homosexuel-
la. Tvärtom tycker jag att de senaste åren utan den här
lagstiftningen faktiskt i de stora linjerna har inneburit
att homosexualitet som livsform blivit oändligt
mycket mer accepterad i vårt samhälle än vad jag för
en kort tid sedan faktiskt trodde var möjligt så snabbt.
Det tycker jag har varit en seger för opinionsbildning
och demokrati i deras fria liberala form.
Anf. 95 Gabriel Romanus (Fp)
Fru talman! Det är naturligtvis tråkigt för mig att
Per Unckel inte vill godkänna mig som en god liberal
men jag får väl försöka bära det med jämnmod. Själv
tycker jag kanske inte att Per Unckel är en riktig
expert på i varje fall social liberalism.
Vad jag sade, och som Per Unckel kanske gick
förbi med tystnad, var att den här lagstiftningen vis-
serligen antogs efter världskrigets hemska erfarenhe-
ter men att den, tyvärr, fortfarande behövs. Det är inte
så att det öppna samhället och det öppna samtalet i
dag gör att vi till exempel kan oskadliggöra en närra-
diostation som timme efter timme och dag efter dag
spyr ut antisemitisk propaganda. Vi kan skriva de-
battartiklar i dagstidningarna men de som lyssnade på
den här närradiostationen blev hetsade mot judar. En
annan närradiostation skulle kunna sätta i gång att
hetsa mot en annan grupp. Det kan vi inte hejda.
Tvärtom är det så att de tekniska möjligheterna att
bedriva hets mot folkgrupp, som naturligtvis också
leder till att man skapar en större risk för våld mot
människor som tillhör den folkgruppen, i dag är
mycket större än de var när den här lagen antogs.
Därför behövs den tyvärr.
Jag håller med om att det är beklagligt att vi be-
höver inskränka yttrandefriheten. Men alternativet, att
bara försöka möta sådana här hetsande radiostationer
eller publikationer med argument, är enligt min me-
ning tyvärr för svagt. Hittills har vi varit ganska ense
om att en lagstiftning som förbjuder hets mot folk-
grupp är ett acceptabelt ingrepp i yttrandefriheten. Jag
tycker att det är synd att moderaterna inte längre delar
den gemensamma ståndpunkten.
Det är därför som jag vill vädja till dem som i dag
är tveksamma att inte rösta för den moderata reserva-
tionen. Men naturligtvis har jag inte - som Per
Unckel sade - sagt att man inte får rösta för den.
Riksdagsmän får ju rösta för vilka reservationer som
helst, självklart även på moderata reservationer. Men
jag anser att man ska vara medveten om att man då
faktiskt instämmer i en kritik mot den här lagstift-
ningen, som ju är väldigt viktig när det gäller att
skydda utsatta grupper i dag. De är utsatta i dag, Per
Unckel!
Anf. 96 Per Unckel (M)
Fru talman! För klarhets vinnande vill jag säga att
moderaterna inte yrkar på att den nuvarande lagstift-
ningen ska tas bort. Däremot för vi ett öppet samtal
om behovet av den och motsätter oss att den vidgas -
en viktig distinktion här.
Får jag sedan kommentera en enda sak och ge
Gabriel Romanus alldeles rätt. En avveckling av den
nuvarande lagstiftningen innebär att man inte kan
oskadliggöra radiostationer - det är en alldeles kor-
rekt beskrivning.
Men själva idén i det liberala meningsutbytet är
att man inte ska oskadliggöra - man ska bemöta. När
moderater söker sin väg fram gäller det att hitta de
starka argument varigenom vi kan säga: Må de sända
sin smörja men den får inte fotfäste. Det är liberalens
sätt att bemöta det. Andra kan säga: Stäng stationen!
Det ligger en distinktion i detta som inte bara är teo-
retisk-praktisk utan som också har en djupt filosofisk
innebörd.
Jag är ty följande beredd att möjligen acceptera
mer smörja i etern men samtidigt gäller det att skärpa
den intellektuella agitationen för att säkerställa att
människor inte går på den.
Anf. 97 Gabriel Romanus (Fp)
Fru talman! Det är naturligtvis så att man får sän-
da mycket smörja i etern, och man får skriva mycket
smörja i tidningarna. Det tycker jag också att man ska
få, så ingrepp av det aktuella slaget ska vara undan-
tag.
Det beklagliga är att de som lyssnar på till exem-
pel den antisemitiska närradiostationen inte är så lätta
att nå med artiklar i Svenska Dagbladet och Dagens
Nyheter eller med en närradiostation som har en an-
nan inriktning. De tekniska möjligheterna att faktiskt
bedriva hets mot folkgrupp och att driva fram starka
spänningar, våld och övergrepp har alltså ökat, - inte
minskat. Därför är den här lagstiftningen möjligen
mer nödvändig i dag än den tidigare har varit.
Nu säger Per Unckel att hans reservation inte in-
nebär att man ska upphäva lagen om hets mot folk-
grupp. Nej, men vad ni säger i reservationen - och
som man naturligtvis instämmer i om man röstar för
reservationen - är att lagstiftning om hets mot grup-
per ska ersättas med en lagstiftning som tar sikte på
brott som begås mot enskilda individer. Det innebär
faktiskt att en sådan här närradiostation skulle få hålla
på.
Som sagt: Även om vi i de forum som vi har till-
gång till debatterar så att vi blir blå tillåts i så fall att
hets bedrivs mot folkgrupper, något som kan leda till
våld och övergrepp. Sådant tar bort mycket av trygg-
heten hos dem som tillhör de här minoritetsgrupper-
na, såsom judar, muslimer, homosexuella eller vilken
grupp det nu är.
Självklart ska vi kunna diskutera hur den här lag-
stiftningen på bästa sätt ska utformas men det är ändå
så att den som röstar för den moderata reservationen
tar ställning för att vi inte ska ha en lagstiftning om
hets mot folkgrupp utan att det ska vara en lagstift-
ning som enbart tar sikte på sådant som riktar sig mot
enskilda individer. Det är ingen konst för till exempel
en sådan här närradiostation att anpassa sig så att man
klarar den lagstiftningen.
Anf. 98 Per Unckel (M)
Fru talman! Gabriel Romanus sade själv för en
stund sedan att han är den främste experten på uttol-
kandet av socialliberalismen. I så fall får jag väl ut-
nämna mig till den främste uttolkaren av den mode-
rata reservationen - med samma typ av argumente-
ring, som innebär att man säger nej till nuvarande
förslag om förändringen av yttrande- och tryckfri-
hetslagstiftningen.
Gabriel Romanus ger sig in på ett sluttande plan.
Det är egentligen det här sluttande planet som hela
min diskussion i dag här i kammaren handlar om -
inte egentligen det konkreta utan farorna för vad som
händer när man börjar åka kana.
Gabriel Romanus sätt att argumentera - att det
tekniskt är så svårt att komma åt de här att man behö-
ver lagstiftningen - är, Gabriel Romanus, ett mycket
farligt sätt att resonera. Med den typen av argument
rutschar man nämligen på kanan.
Redan i mitt huvudanförande sade jag att i varje
enskilt fall när ingrepp i yttrande- och tryckfrihetslag-
stiftningen kommer i fråga är normalt väldigt lätt att
försvara. Det är väldigt lätt att med den argumente-
ring som många här i kammaren vältaligt har fört
fram säga att vi behöver skydd för de homosexuella.
Den roll som jag i dag har tagit på mig är att säga: Se
upp! Se upp för vad som händer när alla de vällovliga
små förändringarna läggs till varandra, för det är då
som den stora faran för yttrande- och tryckfriheten
faktiskt uppenbarar sig.
Anf. 99 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Det är säkert så att på det grundläg-
gande filosofiska planet kan hela kammaren vara
överens om att vi helst skulle vilja se att den här lag-
stiftningen inte behövdes. På det grundläggande filo-
sofiska planet hälsar vi det givetvis som önskvärt att
de här grupperna - de här hatets ideologer som, ty-
värr, finns där ute - inte hade funnits, inte hade lyck-
ats få fotfäste med det man för fram.
Problemet är att vi inte är där nu - vi är inte ens
nära. De dåd som jag i mitt anförande pekade på
läggs som bevis på detta.
Den moderata viljan att slå vakt om yttrande- och
tryckfriheten ter sig lite naiv när man faktiskt raserar
en frihet för väldigt många människor, friheten att
känna sig trygg i att kunna älska vem man vill, frihe-
ten att känna sig trygg och inte bli förföljd eller terro-
riserad, friheten att kunna leva ett värdigt liv. Hets-
lagstiftningen är till för att slå undan benen för dem
som försöker kränka denna frihet.
Jag vill fråga Per Unckel om han inte någonstans
kan se att vi i dag befinner oss i en situation där det
demokratiska samhället tyvärr har misslyckats med
att genom argumentation slå undan benen för dem
som terroriserar. Det är därför det till skydd för de
utsatta grupperna behövs en lagstiftning så att vi kan
komma i fatt och gå vidare för att sedan se till att få
bort de hotande grupperna och hatets ideologi. Kan
inte Unckel se att den skenande våldsspiral vi ser i
våldet mot homosexuella, bisexuella och transperso-
ner, också det väldigt förråande våldet, för hatbrotten
är ofta mycket värre än andra brott som begås, kan
vara ett bevis för att vi måste göra någonting? Då är
hetslagstiftningen åtminstone ett verktyg.
Anf. 100 Per Unckel (M)
Fru talman! Nej, jag ger inte upp kampen med
hjälp av det fria ordet så lätt.
Får jag säga - och det är en kommentar till flera
inlägg som har gjorts tidigare under diskussionen -
att det inte råder någon tvekan om att domstolarna
ska döma hårt och bestämt gentemot de brott som
begås och som har exemplifierats här i kammaren i
dag.
Många har tagit just brotten som utgångspunkt för
det förskräckliga som sker. På denna punkt föreligger
ingen som helst motsättning. Det är enligt min me-
ning genom att handla med beslutsamhet gentemot
den brottslighet som föds ur det vi nu diskuterar som
jag tror att lagstiftaren kan göra sin främsta insats för
att baklänges motverka den typ av attityder som vi
här bekämpar. Det är det som ligger i den moderata
ståndpunkten att det är den individuella handlingen,
brottet, som ska bekämpas.
De som nu säger att vi ska lösa det här genom
hetslagstiftningen tror jag möjligen till och med riske-
rar att göra ont värre, om inte annat att göra sig skyl-
diga till ett stort slag i luften.
Jag håller alltså med Gustav Fridolin om att det
finns mycken brottslighet som det finns anledning att
hårt bekämpa. Men jag delar inte uppfattningen att
lagstiftaren i första hand ska vända sitt strålkastarljus
mot yttrandet utan bör göra det mot handlingen.
Anf. 101 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Vem har gett upp, Per Unckel? Jag
ger inte upp kampen mot de högerextrema eller mot
hatets ideologer bara för att jag tycker att hetslagstift-
ningen är en del av den kampen. Den är en del av det
vi kan göra nu för att slå undan benen för dessa grup-
per så att vi kan komma vidare och med kraft i vår
argumentation mota de här idéerna så att de aldrig får
fotfäste.
Jag ser inte det här som den enda lösningen, som
Per Unckel påskiner i sitt inlägg. Det här är en del av
något mycket större, en del av en kamp där många i
den här kammaren har varit lite för svaga och där vi
måste bli mer engagerade.
Jag tror heller inte att det räcker med att bara gå
på det individuella utan jag tror att man också behö-
ver gå på den kollektiva homofobi som finns. Ingvar
Svensson erkände tidigare i en diskussion vi hade
med anledning av mitt anförande att de dåd som be-
gås faktiskt har ett samband med den hets som be-
drivs. Finns det inte då en poäng i att Per Unckel
också kan godkänna den åsikten, en poäng i att inte
bara slå mot brotten utan också mot grogrunden, slå
mot hetsen både med lagstiftning och med andra
medel?
Anf. 102 Per Unckel (M)
Fru talman! Men, Gustav Fridolin, jag har aldrig
förnekat att det kan finnas ett samband mellan åsikts-
bildningen, hetsen, å ena sidan och brotten å den
andra. Det har jag aldrig förnekat.
Det jag däremot har sagt är att lagstiftaren bör
vända sitt strålkastarljus mot handlingen medan vi
bekämpar attityden med det som är det liberala sam-
hällets signum, nämligen åsiktsbildning. Det är här
jag menar att ni som i dag ropar på förbud har gett
upp. Ni tror inte att vi är mäktiga att med åsiktsbild-
ning klara den utmaning som vi står inför. Jag tror att
vi kan det. Jag är beredd att gå ytterligare ett steg
vidare och till och med hävda att jag är orolig för att
vår opinionsbildning kommer att försvåras därför att
lagstiftningen får träda i dess ställe.
Åsiktsbildningen är en mer mödosam process. Det
är varje dag strävsamt politiskt arbete för dem som
tror på viktiga ideal. Lagstiftning är en typ av short
cut när man inte riktigt tror att man klarar detta. Men
den är i grund och botten en kapitulation för den fria
åsiktsbildningen. Man tror inte att man klarar av det.
Det är där som Gustav Fridolin och jag möjligen
skiljer oss åt. Jag är övertygad om att det svenska
samhället klarar av att bekämpa den typ av företeelser
som den här riksdagsdebatten handlar om.
Anf. 103 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Per Unckel ger en intressant förkla-
ring i sitt senaste inlägg, nämligen att lagstiftningen
kommer till eftersom samhället i övrigt har misslyck-
ats. Därför anser man att den enda åtgärden som finns
att vidta är en lagstiftning av den här arten.
Det jag tycker är intressant i det uttalandet är just
vad man, om man ser tillbaka, kan finna att Per
Unckel och Moderata samlingspartiet egentligen har
del i när det gäller den så kallade åsiktsbildningen
som Per Unckel nu har pratat om. Under mina fyra år
här i riksdagen måste jag erkänna att det förvisso har
funnits en majoritet i riksdagens kammare, men det
har också funnits två partier, nämligen Kristdemo-
kraterna och Moderaterna, som i just den här åsikts-
bildningen och i strävandena att förändra där det finns
fel i samhället inte har ingått i den.
Även jag tycker att samhället har misslyckats och
att det är därför vi behöver den här lagstiftningen.
Men majoriteten av andra partier försöker också göra
någonting för att komma till rätta med samhällets
misslyckande. Vi ställer upp på en rad olika förslag
för att inte fortsättningsvis särskilja och diskriminera
till exempel på grund av sexuell läggning. Det är
därför Per Unckels inlägg blir väldigt intressant. När
Per Unckel pratar om åsiktsbildning och om samhäl-
lets misslyckande undrar jag: Vari ligger Moderater-
nas ansvar, och vad har Moderaterna gjort i den här
kammaren för att hjälpa till så att inte samhället ska
misslyckas så mycket som det har gjort i den här
frågan?
Anf. 104 Per Unckel (M)
Fru talman! Jag är övertygad om att också mode-
rater har skuld i de bekymmer som homosexuella
möter ute i samhället, precis som alla människor har
det. Jag vore den sista att hävda att moderater saknar
skuld. Vad moderater däremot säger är att det inte är
genom den typ av lagstiftning som vi nu diskuterar
som vi i så fall rättfärdigar vad vi tidigare har brustit.
Det är att göra det "för enkelt" för sig.
När jag sade att lagstiftning tas till som sista utväg
menade jag bokstavligen denna typ av lagstiftning.
Den svenska traditionen känner inte att vi lagstiftar
om människors åsikter. Vi lagstiftar för att skydda
individuella ståndpunkter. Allt annat är undantag från
huvudregeln. Det är på den grunden jag säger att den
här typen av ingrepp är en kapitulation, därför att vi i
så fall bestämmer oss för att lagstifta bort ståndpunk-
ter eller av dessa ståndpunkter följande beteenden,
där enligt min mening i stället en annan handlings-
linje hade varit mer tjänlig.
Anf. 105 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Frågan är för vem den här frågan är
för enkel och på vilket sätt den är för enkel. Hade
Moderaterna stått på samma sida som en majoritet av
riksdagens partier i all annan strävan i det lagstift-
ningsarbete som försiggår här i kammaren hade jag
haft full förståelse för det som Per Unckel pratar om,
nämligen att den lagstiftning som vi ska anta i dag är
onödig och visar på ett misslyckande, men att ni mo-
derater gör det och det i den här kammaren för att
lyckas få bort detta misslyckande och i stället nå
framgång i de här frågorna.
Tyvärr har jag inte kunnat se en sådan strävan från
Moderata samlingspartiets sida i kammaren. Alla
andra partier som står bakom förslaget i dag ser inte
förslaget som det enda verktyget. Det finns en rad
olika frågor som bearbetas i parlamentariska kom-
mittéer, i de olika partigrupperna, i den tvärpolitiska
HBT-gruppen i riksdagen. Dessvärre finns det inte
någon medlem från Moderaterna med, men det finns
många moderater som jobbar tillsammans med oss.
Det är enbart Kristdemokraterna som är helt utanför
det tvärpolitiska arbetet.
Med all respekt för det Per Unckel säger i talar-
stolen, hade jag haft en helt annan förståelse för mo-
tivationen att det här är en lag som enbart är till för att
få bukt på samhällets misslyckande om Moderaterna
hade visat linjen och åsiktsbildningen i alla andra
frågor som gör oss till en framgångsrik stat i dessa
frågor.
Anf. 106 Per Unckel (M)
Fru talman! Det fanns ett litet inslag i det senaste
inlägget som möjligen röjer var vi skiljer oss åt när
det gäller opinionsbildningen, nämligen det lilla till-
lägget "i den här kammaren".
Jag tror inte, i all uppriktighet, att det stora slaget
om människors värderingar vinns här inne. Jag tror
att det stora slaget om människors värderingar vinns
där ute, där människors hjärtan och själar faktiskt
befinner sig. Det är där samtalet måste finnas. Tyvärr
är gränserna, väggarna, mellan det där ute och det här
inne ibland lite för tjocka.
Vi motsätter oss inte denna lagstiftning därför att
vi anser den vara onödig. Det är fel argument. Vi
anser att den dels inskränker yttrandefriheten, dels
möjligen riskerar att göra det hårda arbetet där ute
mindre angeläget för oss alla. Onödigt är nog ett för
svagt ord. Lagen kan till och med vara skadlig på två
sätt: Å ena sidan gentemot respekten mot yttrande-
och tryckfrihetslagstiftningen, men å andra sidan
gentemot oss övriga som har ett opinionsbildande
arbete att göra där ute för att säkerställa att människor
av annan läggning än möjligen lejonparten i denna
kammare möter precis samma respekt som vi normalt
brukar kräva att bli bemötta med.
Dokument
Beslut
Hets mot homosexuella kriminaliseras (KU7)
Förbudet mot hets mot folkgrupp utvidgas genom att hets mot homosexuella kriminaliseras fr.om. den 1 januari 2003. (Se även 2001/02:KU23 .)
- Utskottets förslag till beslut
- Slutligt anta förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen. Delvis bifall till propositionens förslag till lag om ändring i brottsbalken. Avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag