Hets mot folkgrupp, m.m. (vilande grundlagsförslagoch följdlagstiftning)

Herr talman! Regeringen och konstitutionsut- skottet har föreslagit en utvidgning av det straffbara området när det gäller hets mot folkgrupp. Lagstift- ningen återfinns i tryckfrihetsförordningen, som är en grundlag. Nu tar vi i och med det här beslutet så små- ningom även följdlagstiftningen när det gäller brotts- balken. Kriterierna för straffbarhet är i dag hets mot folk- grupp eller annan sådan grupp med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbe- kännelse. Regeringens och konstitutionsutskottets förslag innebär en utvidgning innefattande sexuell läggning - främst avsedd att skydda gruppen homo- sexuella, men rent definitionsmässigt omfattas både heterosexuella och bisexuella. Dock omfattas icke andra typer av sexuell läggning, vilket ibland miss- uppfattats i debatten. Herr talman! Moderaterna har yrkat avslag på detta och vill på sikt ha ett individuellt skydd. Vi kristdemokrater anser dock att gruppskyddet är vik- tigt och nödvändigt - ta bara exemplen på judeför- följelse eller annan rasistisk verksamhet. Därför kan vi inte rösta för den moderata reservationen, utan vi har ett eget yrkande om förkastande. Herr talman! Vi kristdemokrater är för ett förbätt- rat skydd för de homosexuella. Men vi var, och är, missnöjda med en punkt i förslaget. Regeringen tar upp religionsfrihetsaspekten i sin argumentering och säger att det ligger utanför det straffbara området att citera religiösa urkunder - till exempel Bibeln eller Koranen, i vilka ju finns syn- punkter på en homosexuell livsstil. Regeringen säger också att det finns en rätt att diskutera dessa texter. I likhet med Sveriges Frikyrkosamråd ansåg, och anser, vi att det på denna punkt föreligger en oklarhet. En prediko- eller förkunnelsesituation är ju i hög grad en envägskommunikation och kan inte alltid anses upp- fylla kriteriet i ordet diskutera - även om den typen av predikosituation också förekommer. I vår motion från vårens behandling krävde vi där- för ökad tydlighet på den punkten. I övrigt var vi beredda att acceptera lagförslaget. Religionsfriheten borde kräva att man måste kunna ha en förkunnelse kring bibel- eller koranord. Men, herr talman, det blev en alldeles för svag skrivning. Man försvagade till och med den av rege- ringen föreslagna okontroversiella citaträtten genom att lägga in "torde" och "normalt". Så här lyder mo- tivtexten i utskottsbetänkandet från i våras: "När det gäller predikosituationer torde det, enligt utskottets mening, normalt komma att ligga utanför det straffba- ra området att citera religiösa urkunder och endast uppmana åhörarna till att följa urkundernas inrikt- ning." "Torde", "normalt" och "endast" innebär tydliga begränsningar i uttalanderätten. Det är alltså inte fritt fram för citat, och någon förkunnelse i egentlig me- ning ska inte få förekomma utan endast en uppma- ning till åhörare att följa urkundernas linje. Så mycket är alltså den yttrandefriheten värd när det kommer till kritan! Dock framstår det som väldigt märkligt att ett och samma uttalande som görs i en predikosituation, som vanligen är en envägskommunikation, kan få framfö- ras utan den typen av restriktioner bara det görs till exempel i ett diskussionsforum. På den punkten är regeringen tydlig, och utskottet har inte invänt där. Regeringen skriver: "Meningen är alltså inte att hind- ra resonemang och diskussioner om homosexualitet, bisexualitet eller heterosexualitet vare sig inom kyr- kor eller på andra håll i samhället." Den ekvationen har utskottsmajoriteten inte löst. Den motivtext som jag tidigare citerat skapar allt- så orimligheter i bedömningen av uttalanden. Be- dömningen av ett och samma uttalande blir situa- tionsberoende - det handlar alltså om i vilken situa- tion det framförs. Ska rättssamhället fungera på det sättet? Det finns en grundläggande rättslig princip: att lika ska behandlas lika. Men det sker inte i det här fallet, utifrån den här motivtexten. Herr talman! Nu har det hävdats i medierna att statsministern har svarat nej på frågan om man i en predikosituation kan få säga att homosexuellt um- gänge är onaturligt, det vill säga att det skulle vara straffbart enligt lagförslaget. När Barbro Hietala Nordlund, som strax ska delta i debatten här, får samma fråga av Nya Dagen svarar hon att hon har svårt att tänka sig att detta stämmer. Det vore intressant att veta vad som är den socialde- mokratiska ståndpunkten här. Är det alltså Barbro Hietala Nordlunds ståndpunkt som gäller, eller är det statsministerns ståndpunkt som gäller? Den frågan kan Barbro gärna få svara på i sitt anförande. Herr talman! Låt mig tydligt och klart deklarera - det har ju förekommit missförstånd på den punkten - att vi kristdemokrater inte ville, och inte vill, skapa något fribrev i predikosituationer. Vi delar nämligen regeringens uppfattning att det inte bör - lika lite som det i dag är tillåtet att utifrån religiösa texter hota eller uttrycka missaktning för muslimer eller kristna - vara tillåtet att använda sådant material för att hota eller uttrycka missaktning för homosexuella som grupp. Herr talman! Religionsfriheten är garanterad i 2 kap. 1 § punkt 6 regeringsformen. Det är noterbart att religionsfriheten inte är inskränkbar enligt 12 § i samma kapitel, vilket de andra fem fri- och rättighe- terna är. Religionsfriheten intar alltså en särställning bland de sex fri- och rättigheterna. Den är, som konstitu- tionsutskottet i ett annat sammanhang uttrycker det, en absolut rättighet. Det var, och är, vår bedömning att man i en motivtext till tryckfrihetsförordningen inte ska skriva in något som står i ett slags konflikt med den oinskränkbara religionsfriheten i regerings- formen. Men, herr talman, är religionsfriheten verkligen så totalt oinskränkbar? Nej, självfallet får man inte uti- från religiösa sammanhang till exempel uppmana folk att begå mord. Religionsfriheten måste givetvis vägas mot andra grundläggande värden och principer, till exempel rätten till liv. Den som har ett djupare intres- se för detta med juridisk avvägning hänvisar jag gär- na till Aleksander Peczeniks verk Vad är rätt? Han klargör där tydligt prioriteringarna mellan olika rättskällor i en avvägning. Till exempel är det helt klart att lagar har en högre prioritet än motivtexter. Vid en juridiskt svår avvägning kommer självfal- let rättsväsendet att väga regeringsformens krav på oinskränkbar religionsfrihet mot en motivskrivning till en förändring av 7 kap. 4 § punkt 11 tryckfrihets- förordningen. Då är det möjligt att denna motivskriv- ning inte tillmäts någon avgörande betydelse. Men, som sagt, Kristdemokraternas bedömning är att man inte ska bygga in motsättningar i lag- och motivtext - därav vårt ställningstagande - men majoriteten i kon- stitutionsutskottet har inte velat lyssna på det örat. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva- tion nr 2.

Herr talman! Söndagen den 5 maj i år, tio dagar före första beslutet i fråga om lagen om hets mot folkgrupp, var lagen ett förbönsämne i en radioutsänd gudstjänst. Gudstjänstsfirarna bad att lagstiftningen inte ska få sådana konsekvenser att det blir förbjudet att förkunna Guds ord och att alla förkunnare ska visa aktning för alla människor. Jag rördes av den bönen eftersom jag lyssnade på den gudstjänsten. I den debatt som föregick det första grundlagsbe- slutet var vi också flera talare som från talarstolen i våra anföranden om och om igen markerade just att det inte blir förbjudet att förkunna Guds ord och att hela lagstiftningens grund vilar på att visa aktning för alla människor. Regeringens proposition är enligt vår mening tyd- lig på den punkten. KU:s betänkande KU23 från i våras och dagens KU7 är tydliga. I den stora debatten den 15 maj klarade vi ut de olika politiska ställnings- tagandena och argumenterade i en lång och omfattan- de debatt. I dag, inför det slutliga beslutet, framhålls från oss som företräder KU:s förslag att vår omsorg inte är mindre än något annat partis i de frågorna. Kristdemokraterna och Moderaterna har olika reser- vationer baserade på olika ställningstaganden. Mode- raternas argument är naturligtvis hedervärt i all sin vilja att värna om och skydda tryck- och yttrandefri- heten. Vi har gjort olika bedömningar. Det vi säger om och om igen är att religionsfrihe- ten inte hotas av att homosexuella ges ett starkt skydd mot hot- och hatpropaganda. Religionsfriheten har och ska ha en fortsatt stark ställning i vårt land. Enligt regeringsformen innefattar religionsfriheten friheten att tro vad man vill, på vem man vill och att ensam eller tillsammans med andra fira gudstjänst. I den meningen är religionsfriheten total och oinskränkbar. Religionsfriheten innebär inte - det hörde vi också Ingvar Svensson göra en utläggning om - att man har rätt att begå brott mot andra människor. Den begräns- ningen gäller religionsutövning liksom all annan mänsklig aktivitet. Den inskränkningen gäller för alla våra grundläggande fri- och rättigheter. Herr talman! Det kommer inte att bli förbjudet att trycka och ge ut Bibeln eller Koranen. I propositionen sägs på s. 41 att det inte faller inom det straffbara området att endast citera och diskutera religionsur- kund. I detta ligger också det självklara att det inte heller är straffbart att ge ut sådana urkunder. Den fria opinions- och åsiktsbildningen stryps in- te. I ett demokratiskt och öppet samhälle ska man naturligtvis kunna diskutera, kritisera, debattera och analysera samt i forskning och undervisning också ifrågasätta olika livsåskådningar och livsstilar. Men lika lite som det i dag är tillåtet att utifrån texter hota eller uttrycka missaktning för till exempel muslimer, kristna eller judar kommer det att vara tillåtet att med hänvisning till religionen uttrycka missaktning för homosexuella som grupp. Det är inte möjligt eller rimligt, menar jag, att särskilda regler ska gälla för uttalanden beroende på vilken talarstol som används, om det är den i kyrkan, den i Folkets hus eller den här i riksdagen. Herr talman! På samma sätt som gäller i dag be- träffande hets mot folkgrupp ska bedömningen om det är fråga om ett straffbart uttalande göras, står det, med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, alltså i vilket sammanhang uttalandet gjordes, vad syftet var och av vilken karaktär uttalandet var. För straffansvar ska krävas att uttalandet klart överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion. Dessutom gäller för dem som dömer över miss- bruk i tryck- och yttrandefrihetsfrågor att de ska be- tänka att tryck- och yttrandefriheten utgör grunden för ett fritt samhällsskick. De ska uppmärksamma syftet mer än framställningssättet och hellre fria än fälla. Som sagts i den förra debatten, det är inga lätt- vindiga, slarviga domar som kommer att utfärdas. Det är presumtion för att fria. Jag har undrat mycket över hur det här lagförsla- get har kunnat väcka en sådan stor och stark känslo- storm, skapa en sådan dramatik, innehålla så många missförstånd och osakligheter i debatten. Jag tror alla ledamöter har bombarderats med e-post och med samtal. Jag kallades i ett samtal i går för religionsfri- hetens dödgrävare. Mycket i den här debatten inne- håller ogrundade påståenden om lagens djupa och långsiktiga konsekvenser, rent sanslösa påståenden. Flera brev har varit vänligt undrande och frågan- de. Människor har blivit skärrade av olika uttryck i den här debatten som att pastorer kommer att kastas i fängelse, som det stod i en tidning. Bibelutgivningen kommer att stoppas. Undra på att människor är und- rande och frågande. Majoriteten av dem som har hört av sig har också hänvisat till sin religiösa övertygelse. Många, ja, nästan alla skulle aldrig drömma om att utsätta homo- sexuella för minsta missaktning. I arbetet med det här ärendet har jag också mött mycket öppen och illa dold homofobi. Jag har blivit än mer övertygad dag för dag, faktiskt, om att den här lagen är viktig, här och nu. Det faktum att homosexu- ella förtrycks, förföljs och mördas kräver handling av oss. Hetslagstiftningen är ett sätt att motverka framför allt det rasistiska och nazistiska våldet som skruvas upp gentemot homosexuella. Spetsen, intentionen med lagen, är inte riktad mot religionsutövarna i första hand. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag, och jag yrkar avslag på reservationerna.

Herr talman! Det blev på sitt sätt symtomatiskt att Barbro Hietala Nordlund tvangs att ägna nästan hela sitt anförande åt att tala om vad den tilltänkta lagstift- ningen inte ska hota. Hon blev därmed också ett bevis för vad det är man inte ska göra om man värnar ytt- rande- och tryckfriheten, nämligen genomföra sådana förändringar som man inte till fullo kan överblicka de yttersta konsekvenserna av. En partikamrat till Barbro Hietala Nordlund sade här i Stockholm i går att man inte ska laga det som inte är trasigt. Med det uttalandet ringande i bakhu- vudet skulle jag vilja fråga Barbro Hietala Nordlund: Vad är det specifikt för situationer som den nuvaran- de lagstiftningen om förtal, olaga hot, misshandel och uppvigling inte kommer till rätta med och som är så starka och precisa att de motiverar en ändring i tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen? Barbro Hietala Nordlund sade i sitt anförande att de som nu förespråkade den inskränkning som riks- dagen förutsätts fatta beslut om om en stund, har lika stor omsorg om tryck- och yttrandefriheten som vi övriga. Jag tvivlar inte på att Barbro Hietala Nord- lund anser och tycker det. Men konsekvensen av ett handlande där man med aldrig så goda syften men med dåliga argument bit för bit naggar yttrande- och tryckfriheten i kanten är att omsorgen till slut brister, oaktat de höga ambitionerna hos dem som talar.

Herr talman! Det blev på sitt sätt symtomatiskt att Barbro Hietala Nordlund tvangs att ägna nästan hela sitt anförande åt att tala om vad den tilltänkta lagstift- ningen inte ska hota. Hon blev därmed också ett bevis för vad det är man inte ska göra om man värnar ytt- rande- och tryckfriheten, nämligen genomföra sådana förändringar som man inte till fullo kan överblicka de yttersta konsekvenserna av. En partikamrat till Barbro Hietala Nordlund sade här i Stockholm i går att man inte ska laga det som inte är trasigt. Med det uttalandet ringande i bakhu- vudet skulle jag vilja fråga Barbro Hietala Nordlund: Vad är det specifikt för situationer som den nuvaran- de lagstiftningen om förtal, olaga hot, misshandel och uppvigling inte kommer till rätta med och som är så starka och precisa att de motiverar en ändring i tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen? Barbro Hietala Nordlund sade i sitt anförande att de som nu förespråkade den inskränkning som riks- dagen förutsätts fatta beslut om om en stund, har lika stor omsorg om tryck- och yttrandefriheten som vi övriga. Jag tvivlar inte på att Barbro Hietala Nord- lund anser och tycker det. Men konsekvensen av ett handlande där man med aldrig så goda syften men med dåliga argument bit för bit naggar yttrande- och tryckfriheten i kanten är att omsorgen till slut brister, oaktat de höga ambitionerna hos dem som talar.

Herr talman! Jag skulle vilja upprepa en del av det som sades i den förra debatten och som jag tycker klargjorde argumenten. Det är ett långt utredningsar- bete som ligger till grund för förslaget. Diskussionen i vårt land har tagit nästan tio år. Det är alltså väl grundat och väl genomtänkt när vi konstaterar att skyddet för homosexuella mot förföljelse är dåligt och svagt, att brotten har blivit grövre och att homo- sexuella utsätts för gruppförföljelse. Detta uttömdes på ett fint sätt i den förra debatten av en kollega, vänsterpartisten Kenneth Kvist, som inte finns i riksdagen längre. Han tog debatten på ett tydligt sätt. Det är viktigt att framhäva vilka mekanismer som ligger bakom den kollektiva gruppförföljelse som homosexuella utsätts för. Det som skiljer ut är att de för sin homosexualitets skull utsätts för dessa grova övergrepp av framför allt nazistiska och fascistiska grupperingar - rasideologiska skäl och så vidare. Per Unckel var inne på diskussionen om att vi bryter en viktig princip. Den principen har vi brutit för andra grupper, t.ex. judarna. Det finns redan såda- na markeringar i den lagstiftning vi har.

Herr talman! Det blev inte så många exemplifie- ringar på de konkreta situationer som den tilltänkta lagstiftningen skulle anses träffa. Det bekräftar vad många, inte minst bland homosexuella, själva har använt som motiv för lagstiftningen, nämligen att den är en symbolhandling. Här har riksdagen att välja om man vill använda tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen för symbol- handlingar, eller om man med symboler vill använda det liberala och öppna samhällets naturliga metod för rening, nämligen samtal och offentlig debatt. Jag är övertygad om att det bästa sättet att visa de homosexuella den nödvändiga och angelägna re- spekten och undanröja de attityder som drabbar ho- mosexuella i dag i långt mycket högre utsträckning är att det liberala Sverige ställer sig upp och säger att detta är oacceptabelt. Detta ska ske snarare än att ta till den lagstiftning som ytterst ska syfta till att skyd- da just det samtal som kan undantränga fördomar och slikt annat beteende hos människor som vi inte kan acceptera.

Herr talman! Lagstiftning mot hets kan vara ett sätt att komma till rätta med det som pågår i vårt land, sade jag i mitt anförande. Det betyder naturligtvis att det också finns andra sätt. Vi måste använda oss av alla sätt - öppen, fri och saklig debatt i frågan, opini- onsbildning och informationsinsatser. Vi har själv- klart många gånger att göra med fördomar. De kräver massiva insatser på alla fronter. Vi är den lagstiftande församlingen, och vi får an- vända de medel och redskap vi har, varav lagstift- ningen är ett. Lagstiftningen mot hets kan visst ses som en symbolhandling, men den utgör som instru- ment den allra kraftigaste markeringen i vårt samhälle om att utvecklingen inte får fortsätta. Lagens star- kaste skydd ska de människor åtnjuta som utsätts för den typen av kränkningar och förföljelse som vi vill motverka.

Herr talman! Jag håller med Barbro Hietala Nordlund om att det lätt uppstår missförstånd och problem i debatten. Yttrandefrihets- och tryckfrihets- lagstiftningen är väldigt snårig. Vi har en annan snå- rig lagstiftning som vi ska diskutera i nästa vecka och som också har gett upphov till många missförstånd i diskussionen. Vi politiker är i stor utsträckning i mediernas hand. Det är lätt att den typen av miss- förstånd uppstår. Det är egentligen inga konstigheter. Nu svarade Barbro Hietala Nordlund inte på min direkta fråga - åtminstone svarade hon inte direkt. Det påstås i medierna att statsministern har fått frågan om lagförslaget innebär att man i en predikosituation inte får säga att homosexuellt umgänge är onaturligt. Det påstås också att Mona Sahlin har uttryckt samma uppfattning som statsministern. Jag skulle gärna vilja veta vad som gäller. Indirekt pekar Barbro Hietala Nordlund på att det inte spelar någon roll var talar- stolen finns någonstans utan man ska dömas utifrån diskussionsbegreppet, som regeringen pekar på i propositionen. Menar hon då att en envägskommuni- kation i detta sammanhang är jämställt med ett dis- kussionsinlägg? Om det hade varit tydligt i våras hade vi kanske fått en bredare i majoritet i kammaren för förslaget.

Herr talman! Först var det den direkta frågan. Har statsministern eller jag rätt? När jag fick frågan av tidningen uttryckte jag att det är omöjligt att svara. Justitiekanslern sade när vi ställde en rad frågor till honom att det avgörande måste bli - som över huvud taget vid tolkningen av straffbestämmelsen - vilket uppsåt uttalandet har och vilket sammanhang det är fråga om. Det är en bedömning. Jag tror visst att ett uttalande kan uppfattas och syfta till att vara ett hot och utgöra missaktning och rymma det som exempli- fierades, men justitiekanslern säger att det för det mesta inte är så. Man måste alltså kunna föra diskus- sionen. Kristdemokraterna och Ingvar Svensson har fört diskussionen om vad predikosituationen är. Som jag ser det kan en predikan vara mycket. Den kan vara en dialogpredikan, den kan vara en monolog, ett spel och så vidare. Jag ser inte och gör inte den skillnad som Ingvar Svensson gör. Kanske trasslade vi till det när vi inledde diskus- sionen inför den första beredningen av ärendet. Vi ville vara så tydliga som möjligt. Sedan säger Ingvar Svensson gång på gång att vi inte har rett ut frågan. Vi tyckte att vi redde ut frågan, men Ingvar Svensson fastnade i tolkningen av orden - som vi ägnade så mycket tid åt i förra debatten.

Herr talman! Barbro Hietala Nordlund ägnade sig också åt en hel del ord i sammanhanget. Hon säger - om hon är rätt citerad, det går ju aldrig att riktigt lita på medierna - att man ska kunna hålla en utläggning om en text från en religiös urkund, och hon säger att oron är obefogad. Men om det nu finns ett uttalande från statsmi- nistern - jag vet inte om det är korrekt, det återstår att bevisa - som säger att detta är straffbart, har vi med tanke på Barbro Hietala Nordlunds utgångspunkt olika uppfattningar. Hur ska man tolka detta? Vad är effekten? Det är en omöjlig fråga, men den måste ha ett svar. Är det inte så? Återkom gärna till det här svaret. Jag håller med Barbro Hietala Nordlund om att det förekommer olika typer av predikosituationer. Men när en predikosituation är en envägskommuni- kation, är den då att jämställa med ett diskussionsin- lägg? Om vi hade varit överens om detta i våras hade saken varit klar för vår del - då hade vi stött det här lagförslaget.

Herr talman! Jag har inte talat med statsministern om vilket uttalande han har gjort i den här saken, så jag kan inte säga något om det. Men det jag hävdar här är att det jag säger gäller. Det finns stöd för det i alla de uttalanden som har gjorts, i betänkandet, i propositionen och från Justitiekanslern. Det sker en bedömning. Dessbättre, höll jag på att säga, är det inte vi som uttolkar, som dömer. Det är Justitiekanslern som är åklagare i ärenden som rör tryck- och yttrandefrihet. Där finns en stor erfarenhet och kompetens för att döma just sådana mål. Det innehåller, som sagt var, presumtion för att fria. Vi måste komma ihåg det, och jag tror också att det kan dämpa en del av övertonerna och dramatiken inför just de här frågorna.

Herr talman! Kammaren ska i dag ta ställning till om dagens lagstiftning om hets mot folkgrupp ska utvidgas till att omfatta hets med anspelning på sexu- ell läggning. Ärendet har diskuterats länge och berör viktiga ideologiska frågor om yttrande- och tryckfri- hetens gränser, frågor som är centrala inte minst för oss liberaler. Diskussionen om denna reform fokuserar dock oftast på enskildheter - nog så viktiga - i lagstift- ningen och hur den ska utformas i olika detaljer. Det gör att man kanske lätt tappar bort helhetsperspekti- vet. Jag ska försöka bidra till att föra in det i diskus- sionen. Till att börja med måste man skilja ut vad hetslag- stiftningen inte är. Den handlar inte om förtal, äre- kränkning, olaga hot, olaga diskriminering eller andra brott mot enskilda individer. Den handlar inte heller om uppvigling, det vill säga uppmaningar till brott i ett sammanhang som gör att det finns en överhängan- de fara för att brottet förverkligas. Nej, herr talman, hetsförbudet är den enda para- graf i lagstiftningen som sätter upp vissa gränser för vad det ska vara tillåtet att säga om vissa grupper. Och just för att denna bestämmelse inte ska inskränka tryck- och yttrandefriheten mer än vad som är absolut nödvändigt har denna bestämmelse avgränsats till att enbart täcka de grupper som är särskilt utsatta för förföljelse, våld och hot. Den som säger nej till hetslagstiftningen, eller till dagens reform, genom att hänvisa till brottsparagrafer av typen förtal, olaga hot eller uppvigling har, menar jag, inte riktigt satt sig in i lagens innebörd. Man kan naturligtvis tycka att det ska vara tillåtet att hetsa mot grupper, så länge inte en enskild individ i gruppen utpekas. Den ståndpunkten kan man ha. Men man kan inte ta avstånd från hetslagstiftningen eller en utvidg- ning av den genom att hävda att andra paragrafer kan tillämpas mot det som hetsförbudet tar sikte på. Många länder i Europa har förbud mot hets mot folkgrupp. Detta beror på att man drog lärdom av nazismens terrorvälde och det industriella massmör- dandet av hela folkgrupper och samhällsgrupper vilka nazisterna ansåg inte förtjänade att leva. Nazismens massmord gick hand i hand med den kanske grövsta hetspropaganda som historien sett. Den antisemitiska veckotidningen Der Stürmer intar för evigt en särskild plats i judehatets skräckkabinett, och dess utgivare Julius Streicher ställdes inför Nürn- bergdomstolen eftersom segrarmakterna konstaterade att hans fanatiska hatpropaganda gjorde honom till en av de huvudansvariga för nazismens brott mot mänskligheten. Den antisemitiska hetsen utgjorde den psykologiska förberedelsen för Förintelsen, eftersom den lärde människor att vissa inte har rätt att leva enbart därför att de är de som de är. Sverige införde 1948 ett förbud mot hets mot folkgrupp. Att man inte vid denna tid inkluderade hets med anspelning på sexuell läggning, trots att homosexuella är en av nazismens klassiska måltavlor, får ses i sitt historiska sammanhang. Synen på homo- sexualitet var då en annan, och de homosexuella kon- centrationslägerfångarna sågs av segrarmakterna inte som offer för förtryck, utan som sexualförbrytare. Men fortfarande i dag är homosexuella, bisexuella och även transpersoner en grupp i samhället som är utsatt för en systematisk förföljelse från framför allt nazister. Den förföljelsen tar sig uttryck i propaganda men också i våld och i ett antal ytterst brutala mord på senare tid. Den psykologiska förberedelsen för dessa mord är den hetspropaganda som sprids i den nazistiska subkulturen. Det är just därför att homosexuella är en av na- zismens klassiska måltavlor som till exempel Spani- en, Tyskland, Irland, Danmark, Norge och Nederlän- derna redan har inkluderat sexuell läggning i sina förbud mot hets mot folkgrupp. Dagens reform har blivit mycket omdiskuterad, och i debatten utanför denna kammare har det också förts fram beskrivningar av lagens konsekvenser som inte stämmer med verkligheten. Därför har det tyvärr också spritt sig missuppfattningar om lagändringens innebörd - vilket är fullt förståeligt. Dagens reform innebär att förbudet mot hets mot folkgrupp utvidgas till att också täcka hets mot grupp med anspelning på sexuell läggning. Det är den enda förändringen. Lagen kommer att ha exakt samma tillämpning som i dag, och det kommer inte att bli någon förändrad definition av vad som anses vara hets. Det som är förbjudet är att sprida uttalanden med uppsåtet att kränka, hota eller förtala en grupp. Herr talman! Det har diskuterats mycket om den- na reforms konsekvenser för religionsfriheten. Om någon skulle använda lösryckta citat ur en religiös skrift i syfte att hetsa eller hota mot en grupp, till exempel en annan religiös grupp, skulle detta eventu- ellt kunna vara hets i lagens mening. Däremot är den religiösa skriften som sådan självfallet inte förbjuden. Självfallet är det inte heller förbjudet att trycka, spri- da eller citera samma passager i icke-hetsande syfte. Och självfallet är det inte förbjudet att förkunna sin tro. Både från riksdagens och från regeringens sida har det klart markerats att denna lagändring inte syf- tar till att inskränka möjligheten till en öppen och saklig debatt, där olika meningar bryts mot varandra. Herr talman! För att göra det väldigt konkret: Den som i en predikosituation säger att "homosexuella bör leva i avhållsamhet eftersom homosexualitet strider mot Guds bud" gör sig inte skyldig till hets. Den som däremot sprider flygblad där det står att "alla homo- sexuella förtjänar att skjutas" kan eventuellt göra sig skyldig till hets. Vissa debattörer har påstått att hetsförbudet inte kräver uppsåt. En sådan lagtolkning är helt gripen ur luften och saknar stöd i lagens förarbeten. Herr talman! Det har varit en intensiv debatt om denna lagreform. Det är bra. Men lösryckta citat och oriktiga beskrivningar av lagens innebörd har lett till att vissa människor känner oro för att deras möjlighet att utöva sin religion skulle inskränkas. Jag vill därför rikta mig direkt till dessa människor och understryka att ändringen av lagen om hets mot folkgrupp inte kommer att inskränka religionsfriheten, lika lite som lagen gjort hittills. Däremot ger den effektiva redskap att motverka den hatiska och våldsförhärligande hets- propaganda som sprids via tidningar, webbsidor, musik och på annat sätt i den nazistiska subkulturen. Med de orden, herr talman, yrkar jag bifall till ut- skottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Jag har bara ett litet påpekande. Jag tror att Martin Andreasson har alldeles fel på den punkt där han hade ambitionen att undervisa oss övri- ga, nämligen när det gäller huruvida en individuell lagstiftning kan tänkas ha betydelse också för norm- bildningen i samhället. Jag är av en helt annan upp- fattning - jag vill bara understryka det. Jag anser nämligen att individuell lagstiftning också bildar norm för vad som är acceptabelt eller oacceptabelt. Min farhåga finns när man överför denna indivi- duella lagstiftning till kollektiv lagstiftning med de risker som en sådan innehåller. Jag vill dessutom göra en liten randanmärkning. När det gäller frågan om tillämpningen av den här lagstiftningen måtte väl Martin Andreasson åtminsto- ne ha blivit stämd till någon stilla eftertanke när det för en stund sedan här i kammaren uppenbarades att huvudföredraganden för utskottet och landets stats- minister har helt olika uppfattning om räckvidden av lagstiftningen. Jag upprepar vad jag sade till Barbro Hietala Nordlund: Man ska icke genomföra lagstift- ning av inskränkande slag i yttrande- och tryckfrihe- ten när man inte vet vilka konsekvenserna blir och när landets högsta företrädare inte ens förefaller vara medveten om det.

Herr talman! Per Unckel tolkar motiven till da- gens lagreform som att det enda syftet skulle vara att bilda norm, att undervisa befolkningen. På den punkten har jag en annan uppfattning. Orsaken till att lagen behöver ändras är att det i dagens samhälle förekommer en systematisk propa- ganda som uppmanar till våld mot och mord på ho- mosexuella, bisexuella och transpersoner. Jag vill faktiskt be Per Unckel att svara på frågan om på vil- ket sätt de andra lagparagraferna, som han har nämnt i sina inlägg, skulle kunna användas mot till exempel tidningar av typen Siege - för ökat våld mot homo- sexuella. Per Unckel anser att det landets statsminister sä- ger i en tidningsintervju ska läggas till grund för be- dömningen om en lagstiftning är riktigt utformad eller inte. Här har jag också en annan tolkning. Jag anser nämligen att det naturliga är att det vid tillämp- ningen av en lag ska vara lagens förarbeten och rätts- doktrinen som ska vara vägledande och inte intervju- uttalanden i tidningsartiklar.

Herr talman! Man kan naturligtvis anse att landets statsminister är utan betydelse. Det kanske Martin Andreasson och jag i andra sammanhang kan enas om. Men i detta fall råkar statsministern vara den som har undertecknat propositionen. Det är hans ord. Det är han som står som undertecknare, och någon liten betydelse måste vi väl ändå tillmäta den person som har lämnat propositionen till riksdagen. Jag säger inte att statsministern nödvändigtvis visste vad han sade, men jag säger att det är oklart huruvida lagstiftningen når dit som somliga säger att den gör. För mig räcker argumentet att det är oklar- heter som skapas. Då har man gett sig in på ett områ- de som inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten inte bör beträda. När det gäller normbildningen har Martin Andre- asson och jag möjligen lite olika uppfattning om vad som är starkast. För mig är den starkaste kombinatio- nen för normbildning - och därmed för bekämpandet av de beteenden som jag tror att Martin Andreasson och jag är överens om att vi ska bekämpa - lagstift- ning riktad mot individuella överträdelser gentemot de människor som vi vill skydda tillsammans med det öppna samtal varigenom vi bildar opinion för den tolerans som vårt samhälle ska präglas av.

Herr talman! Först och främst noterar jag att Per Unckel inte har använt sina repliker till att svara på frågan om på vilket sätt han menar att man skulle kunna använda andra lagar för att motverka den hets- propaganda som lagen om hets mot folkgrupp är avsedd att motverka och beivra rättsligt. Per Unckel talar bara om normbildning. Jag är fullständigt enig med Per Unckel om att vi alla som lagstiftare och som medmänniskor självklart har ett ansvar att bilda opinion för demokratins och humanismens värderingar, men frågan är: Ska det finnas möjligheter att rättsligt komma åt tidningar av typen Siege - för ökat våld mot homosexuella eller Der Stürmer, ifall någon skulle vilja starta den i Sve- rige? Vi får återkomma till det i ett annat samman- hang. Vad gäller lagtolkning av landets statsminister vill jag bara återkomma till att det som är vägledande är det som står i propositionen och det som står i kon- stitutionsutskottets betänkande. Det är det som lag- stiftarna har angett som lagens förarbeten. Det är det som domstolarna kommer att arbeta efter när de till- lämpar den här lagen. Jag tror att varken jag eller Per Unckel vet i vilket sammanhang och inom ramen för vilket längre samtal som statsministern gjorde det här uttalandet. Per Unckel kan, hursomhelst, inte på allvar mena att det skulle ingå i lagens förarbeten.

Herr talman! Jag vill tacka Martin Andreasson för ett seriöst och klargörande inlägg i den här diskussio- nen. Han säger i det här inlägget att det är fritt fram att förkunna sin tro och försöker lugna dem som känner en oro när det gäller religionsfriheten. Det låter ju betryggande, men i utskottets motivtext från i våras står det inte att man har rätt att förkunna sin tro utan att man endast får uppmana åhörarna att följa de reli- giösa urkunderna. Betyder det att Martin Andreasson tycker att man ska bortse från motivtexten som förar- bete i sammanhanget?

Herr talman! Som vi alla i denna kammare vet skriver lagstiftarna naturligtvis förarbeten till lagar genom att beskriva olika typiska situationer då lagar- na kommer att tillämpas på det ena eller andra sättet. Det skulle inte vara möjligt för lagstiftarna att i detalj beskriva exakt vilken konsekvens det kommer att bli i varje tänkbar situation. Den sortens lagstiftning fanns på medeltiden. Det var då man uttryckte väldigt kon- kreta situationer i lagstiftningen av typen "kallar man någon niding händer följande...". Men det har vi gått ifrån. Det som står klart och tydligt i lagens förarbeten är vad som är typiskt i en predikosituation, nämligen att predikosituationen typiskt sett ligger långt från det som lagen är avsedd att tillämpas på. Den här lag- stiftningen inskränker inte religionsfriheten, men lagstiftarna kan inte uttrycka sig på något annat sätt än man har gjort i förarbetena om man inte vill skapa ett fribrev för vad som sägs från en predikstol, till exempel. Man kan ju inte på förhand veta exakt vad som skulle kunna sägas i en predikstol, men man vill självklart göra den viktiga markeringen att det som sägs från landets predikstolar ligger långt utanför det som lagstiftningen är tänkt att komma åt. Jag tycker, herr talman, att konstitutionsutskottet har gjort sitt allra bästa för att skapa en tydlig och klar grund för rättstillämpningen.

Herr talman! Att man inte kunde göra på något annat sätt var väl ändå en sanning med modifikation. Jag levererade ett par förslag, och Folkpartiet var hela tiden med på vagnen, men när vi kom till slutet visa- de det sig att Vänsterpartiet sade nej. Då svängde både Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpar- tiet över till Vänstern. Därför kunde man visst ha haft en annan formulering. Nu säger Martin Andreasson att det är fritt fram att förkunna sin tro, men är det inte en begränsning av yttrandefriheten när man använder ordet "endast", eller har jag feltolkat ordet "endast"?

Herr talman! Det som står i konstitutionsutskottets betänkande är en beskrivning av olika typiska situa- tioner. Konstitutionsutskottet har velat göra den tyd- liga markeringen att utskottet anser att det i det typis- ka fallet ligger långt utanför det straffbara området att förkunna sin tro. Jag vidhåller att jag tycker att konstitutionsut- skottets skrivning är så tydlig som möjligt. Men här diskuterar vi om man skulle kunna föra in en formu- lering av typen att det, oavsett vad man säger, skulle vara straffbart så länge man säger det inom ramen för en religiös förkunnelse. Där har, vad jag förstår, Ing- var Svensson och jag landat i samma ståndpunkt, nämligen att religionsfriheten självfallet inte kan missbrukas till att hetsa mot till exempel andra reli- giösa grupper eller uppvigla till brott och liknande. Men det är ju inte heller någonting sådant som före- kommer i landets församlingar. Herr talman! Här tycker jag att det är viktigt att ställa sig frågan: Vad är det för bild som oavsiktligt förmedlas av landets troende i den här debatten? Vill kammaren på allvar diskutera utifrån föreställningen att landets troende i församlingar och missionshus ägnar sig åt hets? Detta är ju en beskrivning som är fullkomligt verklighetsfrämmande. Det är detta som konstitutionsutskottet har velat markera. Man ser inte någon anledning att ens miss- tänka att den här lagstiftningen skulle stå i konflikt med religionsfriheten.

Herr talman! Låt mig lite vid sidan av kutymen börja med att tacka Barbro Hietala Nordlund och Martin Andreasson för två mycket intressanta och välgörande anföranden. Herr talman! Folkliga opinionsyttringar är en bra sak. De är en nödvändig del av en levande demokrati. Att sådana opinionsyttringar i regel är organiserade och planerade gör dem inte mindre viktiga. Om de en eller annan gång framställer sig som mer spontana än de i själva verket är, är inte det i sig något skäl att bortse från dem. Däremot är det beklagligt när opini- onsyttringar grundas på orimliga tolkningar av vad till exempel en föreslagen lagändring innebär och när inget argument, ingen upplysning, inget resonemang förmår driva bort de spöken som dessa missuppfatt- ningar utgör. Vi riksdagsledamöter har under de senaste veck- orna översköljts av e-postmeddelanden med lite olika utformning men med ett enahanda innehåll. De som skriver säger sig utan undantag vara oroliga, inte arga, inte upprörda, inte kritiska, utan just oroliga. De flesta smickrar oss ledamöter för vårt hårda arbete och ansvarsfulla uppdrag. Nästan alla understryker sin personliga oansenlighet. Ofta intygar man att man självfallet inte förespråkar hets mot någon grupp av människor. Det man säger sig vara orolig för är att vi ska ändra grundlagen på ett sådant sätt att religions- friheten och yttrandefriheten upphävs för dem som ansluter sig till en viss religiöst grundad syn på ho- mosexualitet. Finns det då någon saklig grund för en sådan oro? Svaret är nej. Detta har klargjorts åtskilliga gånger i den utred- ning som föregick det här lagförslaget, i regeringens proposition, i KU:s betänkande i våras och i kammar- debatten inför det första beslutet. Men för varje klar- görande finns alltid ett nytt skäl att ändå vara, som man säger, orolig. Det är nästan som om kritikerna innerst inne med något slags masochistisk böjelse vill att den nya grundlagsformuleringen ska leda till att polisen den 1 januari 2003 stormar kyrkor och kapell för att gripa predikanter och beslagta biblar. Min teologiska skolning är förvisso rudimentär, men jag tror inte att detta är rätt kristen tolkning av martyr- skapet. Herr talman! De oroliga e-postskrivarna får ur- säkta, men den här lagstiftningen handlar inte om dem. Den är inte föranledd av predikningar eller bi- belställen där homosexualitet fördöms som synd och styggelse hur inskränkta och beklämmande sådana attityder än kan tyckas vara. Den hets som denna lag tar sikte på är den som i relativt stor omfattning och i vidriga former bedrivs av diverse nazistiska och rasistiska grupper. Vid sidan av judar och svarta eller, mer oprecist, invandrare är det just bögar som är dessa hatgruppers främsta mål- tavla. Det är inga teoretiska, hypotetiska fall vi talar om. Det är inte heller fråga om tomma hot. Männi- skor hotas, smädas, misshandlas och, alltför ofta, mördas enbart på grund av sin sexuella läggning. Nazisternas hetspropaganda mot homosexuella är den ideologiska förgiftning som gör dessa övergrepp möjliga. Vi accepterar inte antisemitisk hets. Vi ac- cepterar inte rasistisk hetspropaganda oavsett vilka biologiska, sociologiska eller för den delen religiösa argument som antisemiterna och rasisterna må kon- struera. Ska vi då stillatigande acceptera samma hets med samma våldsamma resultat mot homosexuella? Svaret måste bli nej. Den typ av hets som vi talar om här förekommer såvitt jag vet inte i svenska kyrkor och bönehus. Där- emot förekommer det självfallet att såväl predikanter som församlingsmedlemmar försvarar uppfattningen att homosexualitet är en synd. Som icke kristen får jag nog säga att de därvid har ett tydligare bibelstöd för sin uppfattning än de kristna som har en i mina ögon rimligare och mer civiliserad syn på homosexu- alitet. Men därmed må det vara hur det vill. Frågan är: Riskerar dessa människor att ställas inför rätta på grund av sin religiösa uppfattning? Även på denna fråga är svaret nej. Det är inte olagligt i sig att vara fördomsfull och intolerant eller att ge uttryck för sin inskränkthet, vare sig i sekulära eller i teologiska termer. Men när man begär av lagstiftaren att vi ska utfär- da garantier, att vi ska garantera att en predikan alltid är straffri med avseende på hetslagstiftningen och att citat och religiösa urkunder aldrig kan bedömas som hets mot folkgrupp, då måste vi avböja. Sådana ga- rantier kan självfallet inte ges till någon. Vi kan inte skriva ut fribrev för vare sig pastorer eller kyrksalar. Svensk lag gäller lika för alla och lika på alla platser. Jag noterar med tillfredsställelse att Ingvar Svens- son uttryckte exakt samma uppfattning här. Ändå är Kristdemokraternas reservation upphängd på påståd- da oklarheter i motivtexten och på det faktum att dessa garantier inte finns i motivtexten. Jag kan inte undgå misstanken att vi här har att göra med den obotfärdiges förhinder, det vill säga att Kristdemo- kraterna har sökt efter ett sätt att kunna rösta nej. Att en domstol bedömer ett yttrande som hets i la- gens mening beror inte enbart på yttrandets lydelse utan också på sådant som syfte, effekt och omstän- digheterna i övrigt. Jag får påminna om att inte heller den nuvarande lagen om hets mot folkgrupp har några undantag för till exempel citat och religiösa skrifter. Jag har inte uppfattat att det skulle vara ett problem, trots att det sannerligen inte saknas exempel på reli- giösa texter som teoretiskt skulle kunna användas i rasistiskt syfte. Och förresten - hur är det med jäm- ställdhetslagstiftningen? Inskränker jämställdhetslag- stiftningen religionsfriheten för den som hyllar det som Bibelns bokstav har att säga om förhållandet mellan kvinna och man? Religionsfriheten och yttrandefriheten är grund- läggande värden i vår demokrati. Det är också princi- pen om alla människors lika värde, oavsett kön, hud- färg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse - eller sexuell läggning. Det finns ingen motsättning mellan dessa principer, tvärtom: de förutsätter och förstärker varandra. Slutligen några korta kommentarer till Moderater- nas reservationer. Moderaterna menar i korthet, om jag har förstått det rätt, att begreppet hets mot folk- grupp helt ska utmönstras ur lagstiftningen och er- sättas med en lagstiftning som tar sikte på brott, till exempel hot eller förolämpning, som begås mot en- skilda individer. Man grundar detta på ett yttrandefri- hetsargument, men det är oklart varför man anser att ingrepp mot yttranden riktade mot en viss individ är mer acceptabla än ingrepp mot yttranden riktade mot en folkgrupp eller annan sådan, mer obestämd, grupp. Hot mot enskilda är redan i dag förbjudet, men det karakteristiska för den rasistiska och nazistiska hets- propagandan är att den inte i första hand riktar sig mot individer utan just mot kollektiv av olika slag: judar, svarta, invandrare, bögar och så vidare. Dessa hot, som hetslagstiftningen tar sikte på, är inte mindre reella, inte mindre allvarliga än hot mot enskilda. I förlängningen av hetspropagandan är det dock enskil- da som drabbas. Moderaternas linje innebär en om- fattande legalisering av i dag brottsliga rasistiska handlingar. Den är därför inte möjlig att stödja. Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Fru talman! Mats Einarsson talar om att det skulle finnas något slags dold agenda från Kristdemokrater- nas sida, att vi skulle försöka hitta en förevändning för att tacka nej till någonting som vi egentligen är för. Den typen av konspirationstänkande får stå för Mats Einarssons räkning. Vi har aldrig krävt några garantier. Jag är alldeles för klok för att inte inse att man inte kan utkräva några garantier i det här sammanhanget. Mats Einars- son noterade ju också att jag tidigare hade pekat på att vi inte krävde något slags fribrev i en predikositua- tion. Nu säger han dock att det egentligen inte är några problem med det här. Ändå var han med om att formulera en motivtext där man använde orden "endast uppmana". Det är, som jag uppfattade det, en inskränkning av yttrandefriheten. Det är inte så att man skulle tolerera hets. Det vill jag absolut avvisa, men det är viktigt att kunna peka på att det måste finnas en förkunnelsesituation som inte innebär "endast uppmana". Vad säger Mats Einarsson egentligen om den här formuleringen: "Med respekt för enskilda människors integritet måste också en i övrigt kontroversiell text kunna bli föremål för förkunnelse. Avsikten med den föreslagna kriminaliseringen är vare sig att omöjlig- göra trosbaserade uttalanden eller att träda yttrande- friheten för när." Vad var det egentligen för fel på den texten? Hade vi kunnat enas om detta hade vi haft en bredare majo- ritet i frågan.

Fru talman! Mats Einarsson beskriver processen på ett märkligt sätt, men vi behöver kanske inte för- djupa oss i den debatten. Det var tvärtom så att vi fick släpa fram Vänsterpartiet till ett ställningstagande som kom väldigt sent. Det som jag läste upp här var ett exempel som också finns i det utkast som vi hade framme. Det var tydliga skrivningar där man inte medgav fribrevstanken, vilket Mats Einarsson nu hävdar. Det är lite fult att göra sådana påståenden här i debatten. Det är fel.

Fru talman! Det är inte helt enkelt att från talar- stolen i kammaren rekapitulera det redaktionskom- mittéartade arbete som vi utförde när vi i konstitu- tionsutskottet kämpade med den här betänkandetex- ten. Vad diskussionen då handlade om var att försöka att hitta en formulering om lagstiftningens syfte och innebörd som vi skulle kunna enas om - möjligtvis bortsett från Moderaterna, som hade mer principiella invändningar. Detta gick inte vad gäller kd eftersom kd ville ha sådana formuleringar som skulle ha tolkats just som garantier eller fribrev. Vi försökte att hitta andra for- muleringar. Jag kan bara konstatera att vi inte lyck- ades få med Kristdemokraterna på en rimlig skrivning i betänkandetexten.

Fru talman! Det kan som sagt i efterhand vara svårt att beskriva vem som släpade vem fram till vad i en utskottsdiskussion. Så mycket kan jag säga att vi hela tiden var öppna för den här diskussionen. Vi deltog aktivt i diskussionen kring formuleringen av utskottsbetänkandet för att så långt som möjligt un- danröja den oro som uppenbarligen fanns på vissa håll. I den diskussionen hade kd dock en linje i formu- leringarna som skulle ha lett till ett utskottsbetänkan- de som för oss inte var acceptabelt. Det skulle ha gett alldeles för mycket till dem som ville ha ett fribrev eller garantier i utskottsbetänkandet. Det kunde vi naturligtvis inte gå med på. Det lät tidigare här lite grann som om Vänsterpar- tiet hade en makt att diktera utskottsmajoritetens ställningstagande. Jag tror nog inte att det var så utan det var något som vi gemensamt kom fram till i den här diskussionen.

Fru talman! Mats Einarsson beskriver processen på ett märkligt sätt, men vi behöver kanske inte för- djupa oss i den debatten. Det var tvärtom så att vi fick släpa fram Vänsterpartiet till ett ställningstagande som kom väldigt sent. Det som jag läste upp här var ett exempel som också finns i det utkast som vi hade framme. Det var tydliga skrivningar där man inte medgav fribrevstanken, vilket Mats Einarsson nu hävdar. Det är lite fult att göra sådana påståenden här i debatten. Det är fel.

Fru talman! I den här kammaren har vi gemen- samt lagt fast att all offentlig makt ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Det finns utanför den här kammaren krafter som inte delar detta synsätt. Vi har dem hos oss till exempel i Södertälje. Det finns krafter som även denna dag har som mål att hetsa mot människor och mot grupper beroende på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse men också på grund av sexuell lägg- ning. Det är mörka extrema krafter, som hotar och vill uttrycka missaktning mot folkgrupper och som inte erkänner allas lika värde och rättigheter. Låt oss inte blunda för den här verkligheten. Låt oss inte ge dessa krafter ett fredat rum, en mantel att låna för att fortsätta att hetsa mot andra. Det handlar om tre grundfrågor. Den första frågan är: Vill vi hävda alla männi- skors lika värde när detta ifrågasätts eller hotas? Vårt svar är entydigt ja, och här är vi glädjande nog också överens i kammaren. Den andra frågan är: Vill vi att hets mot folkgrupp ska vara straffbar? Även här tycker vi från Center- partiets sida och en stor majoritet i kammaren att svaret ska vara ett entydigt ja. Här talar vi inte om samtal och diskussion utan om hets. Tyvärr finns det i kammaren tvivel i den här delen, ja uppenbarligen tvivel mot hela lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Genom att individualisera hot och brott på grund av till exempel sexuell läggning blundar man för den strukturella verklighet som är vardagen för dem som berörs och som skapar en friyta för dem som hetsar på strukturella grunder, en friyta för grupper som vill hetsa mot andra grupper. Det är på den grunden som den moderata reservatio- nen måste avvisas. Den tredje frågan är: Vill vi att alla ska vara lika inför lagen? Vårt svar måste vara entydigt ja. Även på den här punkten finns det anledning att fråga dem som motsätter sig förslaget: Ska det vara tillåtet att i någon situation hetsa mot folkgrupp? Ska lagen gälla lika för alla, eller ska det finnas ett staket runt vissa grupper eller runt vissa situationer där den under inga omständigheter ska gälla? Vi tycker inte det från Centerpartiets sida. Jag hör den oro som finns kring det förslag till grundlagsändring som nu ligger på riksdagens bord för andra gången, en oro som är obefogad för alla som inte har för avsikt eller vill skapa utrymme för att hetsa mot folkgrupp på grund av sexuell läggning. De som i verkligheten uppsåtligen vill hetsa och hetsar ska däremot alla prövas rättsligt och dömas på objek- tiva grunder, lika för alla. Därför anser också Center- partiet att den kristdemokratiska reservationen ska avvisas. Fru talman! Jag har tagit del av den debatt som fördes här i kammaren före valet, då jag inte hade äran att vara ledamot i församlingen. Jag noterar att väljarna nu sagt sitt i allmänna val och att detta också lett till ett ökat stöd här i kammaren för det vilande grundlagsförslaget. Det välkomnar jag. Jag yrkar således bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkande KU7.

Fru talman! Det kan som sagt i efterhand vara svårt att beskriva vem som släpade vem fram till vad i en utskottsdiskussion. Så mycket kan jag säga att vi hela tiden var öppna för den här diskussionen. Vi deltog aktivt i diskussionen kring formuleringen av utskottsbetänkandet för att så långt som möjligt un- danröja den oro som uppenbarligen fanns på vissa håll. I den diskussionen hade kd dock en linje i formu- leringarna som skulle ha lett till ett utskottsbetänkan- de som för oss inte var acceptabelt. Det skulle ha gett alldeles för mycket till dem som ville ha ett fribrev eller garantier i utskottsbetänkandet. Det kunde vi naturligtvis inte gå med på. Det lät tidigare här lite grann som om Vänsterpar- tiet hade en makt att diktera utskottsmajoritetens ställningstagande. Jag tror nog inte att det var så utan det var något som vi gemensamt kom fram till i den här diskussionen.

Fru talman! I den här kammaren har vi gemen- samt lagt fast att all offentlig makt ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Det finns utanför den här kammaren krafter som inte delar detta synsätt. Vi har dem hos oss till exempel i Södertälje. Det finns krafter som även denna dag har som mål att hetsa mot människor och mot grupper beroende på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse men också på grund av sexuell lägg- ning. Det är mörka extrema krafter, som hotar och vill uttrycka missaktning mot folkgrupper och som inte erkänner allas lika värde och rättigheter. Låt oss inte blunda för den här verkligheten. Låt oss inte ge dessa krafter ett fredat rum, en mantel att låna för att fortsätta att hetsa mot andra. Det handlar om tre grundfrågor. Den första frågan är: Vill vi hävda alla männi- skors lika värde när detta ifrågasätts eller hotas? Vårt svar är entydigt ja, och här är vi glädjande nog också överens i kammaren. Den andra frågan är: Vill vi att hets mot folkgrupp ska vara straffbar? Även här tycker vi från Center- partiets sida och en stor majoritet i kammaren att svaret ska vara ett entydigt ja. Här talar vi inte om samtal och diskussion utan om hets. Tyvärr finns det i kammaren tvivel i den här delen, ja uppenbarligen tvivel mot hela lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Genom att individualisera hot och brott på grund av till exempel sexuell läggning blundar man för den strukturella verklighet som är vardagen för dem som berörs och som skapar en friyta för dem som hetsar på strukturella grunder, en friyta för grupper som vill hetsa mot andra grupper. Det är på den grunden som den moderata reservatio- nen måste avvisas. Den tredje frågan är: Vill vi att alla ska vara lika inför lagen? Vårt svar måste vara entydigt ja. Även på den här punkten finns det anledning att fråga dem som motsätter sig förslaget: Ska det vara tillåtet att i någon situation hetsa mot folkgrupp? Ska lagen gälla lika för alla, eller ska det finnas ett staket runt vissa grupper eller runt vissa situationer där den under inga omständigheter ska gälla? Vi tycker inte det från Centerpartiets sida. Jag hör den oro som finns kring det förslag till grundlagsändring som nu ligger på riksdagens bord för andra gången, en oro som är obefogad för alla som inte har för avsikt eller vill skapa utrymme för att hetsa mot folkgrupp på grund av sexuell läggning. De som i verkligheten uppsåtligen vill hetsa och hetsar ska däremot alla prövas rättsligt och dömas på objek- tiva grunder, lika för alla. Därför anser också Center- partiet att den kristdemokratiska reservationen ska avvisas. Fru talman! Jag har tagit del av den debatt som fördes här i kammaren före valet, då jag inte hade äran att vara ledamot i församlingen. Jag noterar att väljarna nu sagt sitt i allmänna val och att detta också lett till ett ökat stöd här i kammaren för det vilande grundlagsförslaget. Det välkomnar jag. Jag yrkar således bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkande KU7.

Fru talman! Denna fråga är en av de större frågor som kommer att diskuteras i den här kammaren det här året. Den rör rent bokstavligt något så centralt som liv och död för många människor i olika åldrar och med olika bakgrund. Det handlar om våld, om förföljelse, om bestialiska mord som utförs därför att någon råkar älska någon av fel kön. Det är ett viktigt och mycket välkommet steg i kampen mot homofobin och mot den verklighetsuppfattning där problemet i samhället sägs vara för mycket kärlek, när världens egentliga problem är det motsatta. Den 3 september 1997 fälldes två män i Göte- borgs tingsrätt för mord, misshandel och brott mot vapenlagen respektive skyddande av brottsling. De hade i samförstånd misshandlat en homosexuell konstnär till döds vid Nya Allén i Göteborg. Miss- handeln hade varit ytterst brutal, och enbart ett mira- kel hade kunnat rädda konstnären från att avlida av skadorna som de båda männen tillfogade honom. Mannen i Göteborg är tyvärr inte ensam. Flera ex- empel jag nämner i det här anförandet kan tyckas ha ett par år på nacken, men det handlar tyvärr inte om att det inte finns nya exempel, utan enbart om fallens inneboende känslighet och personernas integritet. Tvärtom visar tyvärr all upptänklig statistik från Säpo, Stockholms universitet, RFSL:s brottsofferjour och Brottsförebyggande rådet att hatbrotten mot ho- mo- och bisexuella samt transpersoner ökar. Ett liv som homo- eller bisexuell eller transperson i Sverige är i dag helt enkelt inte ett säkert liv. Du riskerar att bli kartlagd, förföljd, misshandlad och till och med mördad enbart för vem du råkar älska. Det är detta, och nästan uteslutande detta, som den här debatten borde handla om. Det finns nämligen de som underblåser denna ut- veckling. Det finns de som iscensätter misshandeln, utför kartläggningen och uppmanar till morden. Det finns de krafter som har som politiskt mål att skapa rädsla och som vägrar ge människor någon frihet och enbart vill beröva dem rätten att vara de som de själva är. Hemma hos en av den göteborgska konstnärens banemän hittade polisen den nazistiska tidskriften Sieg - för ökat våld mot homosexuella. Det är just dessa hatets skrifter, talespersoner och förmedlare som lagen vi nu debatterar ska slå undan benen för. Det är också dessa hatets förmedlare som lagens motståndare ofrivilligt håller under armarna. Fru talman! Den 19 oktober 1997 attackerade ett tiotal nazister RFSL:s lokaler i Linköping. Några av nazisterna fotograferade gästerna för framtida kart- läggning medan andra gick loss på lokalen med base- bollträn och krossade fönsterrutor. Tillsammans skrek de slagord som "bögdjävlar", gjorde nazihälsningar och misshandlade RFSL:s lokala ordförande. Han vågar än i dag inte gå ut ensam i Linköping. Återigen: Linköpings RFSL-ordförande är inte ensam. RFSL som organisation nämns specifikt varje år i Säpos årliga rapporter om hatbrott. I Säpos rap- port för 2001 kan man också läsa att antalet anmälda hatbrott med homofobisk anknytning har ökat med 12 %. Det förtjänar att upprepas: Bakom brotten finns några som hetsar och några som driver på. Bakom brotten finns homofobins ideologer som vill se för- domarna och hatet breda ut sig. Det är dessa vi måste bekämpa. Lagens motståndare har skilda argument för sina uppfattningar. Moderaterna talar i sin reservation allmänt om att det är bättre att lösa problemet indivi- duellt än kollektivt. Det är klart att de som utför dessa vidriga handlingar måste bekämpas genom individu- ell lagstiftning. Men homofobin är inte bara en indi- viduell företeelse. Den är i högsta grad också ett kol- lektivt problem. Därför måste den också bekämpas som ett sådant. Det är också intressant att mot bak- grund av de brott och det våld som hetsen mot homo- och bisexuella samt transpersoner manar fram över- går de moderata argumenten om viljan att värna fri- heten i grundlagen till ett ofrivilligt värnande av ofri- heten för människor som blir skrämda för att lämna sina hem och fruktar våld och terror. Kristdemokraterna å sin sida tar i stället sikte på predikanters rätt till förkunnelse i anslutning till bi- belcitat. Det har inte, det har vi hört i den här debat- ten, förbigått kristdemokraterna att rätten att citera urkunder förblir oinskränkt om man inte hetsar, likaså rätten att öppet diskutera olika sexualiteter, om man inte hetsar. När man hör Ingvars ord i kammaren då han säger att man inte vill ha fribrev i predikositua- tioner måste man fråga sig: Vilken rätt är det egentli- gen Kristdemokraterna kämpar för? Är det inte rätten att från en predikstol hetsa mot homosexuella, rätten att indirekt eller direkt uppmana till fruktansvärda handlingar? Jag har många kristna vänner som känner sig kränkta av den bild av kristendomen som män- niskofientlig som Kristdemokraterna i den här debat- ten tyvärr lyckas förmedla. Enligt Miljöpartiets utsago är det uppenbart, när man ser de dåd som utförs mot bland annat homosex- uella, att vi måste bifalla utskottets linje och faktiskt få en lag som slår undan benen på dem som hetsar mot homosexuella. Fru talman! Den här lagen handlar inte, vilket man lätt kan få uppfattningen om, att sätta dit några meningsmotståndare inom frikyrkorna. Den här lagen handlar framför allt om att gå hårdare åt de rasister och nazister som lyckas sprida sin uppfattning bland många människor landet över. Det handlar om att gå till kärnan för att bekämpa hatets spridning, och då är det nazismen och rasismen som måste bekämpas. Den här lagen är givetvis inte allt. Den måste kompletteras med ett hårt arbete och en duktig opinionsbildning. Fru talman! I januari i år misshandlades Kristian Lilja, eller Krizz DeeLight som han heter som drag queen, svårt utanför en videoklubb i Göteborg. Krizz DeeLight arbetar som värdinna på en gayklubb i samma stad, och efter jobbet en kväll hade hon plane- rat att besöka några andra klubbar. Utanför video- klubben blev hon sparkad medvetslös. När man hitta- de henne var hon nedblodad till oigenkännlighet, även för sin familj, och i dag saknar Kristian känsel i höger kind, har frakturer i ansiktet och nedsatt syn på höger öga. När nu hetslagstiftningen äntligen förändras är det viktigt att inte lämna några kryphål för hetsarna, ho- mofoberna eller rasisterna. Det ska inte längre finnas några specifika grupper att särskilt hetsa mot. Tyvärr lämnar även den föreslagna grundlagsändringen en del övrigt att önska här. I skrivningarna om hets på grund av sexuell läggning har man missat den hets som försiggår mot människor på grund av könsiden- titet, hetsen mot transpersoner. Miljöpartiet efterlyser därför från regeringen att man skyndsamt ser till att lagen snarast möjligt också innefattar dessa. När det blir förbjudet att hetsa mot homosexuella konstnärer ska det också vara förbjudet att hetsa mot värdinnor som är drag queens. Fru talman! Den 11 augusti 1997 fick dåvarande ordföranden i RFSL Göteborg, efter att ha uttalat sig i medierna om våldet mot homosexuella, dörren till sin lägenhet inkletad med hundavföring. Med upptåget fick han ett följebrev där det tydliggjordes att föröva- ren tyckte: "Det var helt rätt att ni homofiler åker på en smocka. Vi heterosexuella måste ju ha rätt att slå tillbaka." Mannen som utförde dådet mot lägenhetsdörren är troligtvis inte organiserad rasist. Även om rasisterna är de som oftast hetsar är de allra flesta som utför hatbrotten vad vi skulle kalla för vanliga människor. Forskaren Eva Tiby vid Stockholms universitet ger några fler exempel: Grannarna till en ung lesbisk mor i en Stockholmsförort kastade in vattenfyllda kondo- mer på balkongen, öppnade fönstren för att spela vit makt-musik, gjorde Hitlerhälsning och utsatte hennes lilla dotter för mobbning. Arbetskamrater lägger fram artiklar om aids på en homosexuells arbetsplats. Ar- betskamraterna på firmafesten sjunger nidvisor om sin lesbiska kollega. Den lag vi i dag fattar beslut om i den här kamma- ren är särskilt viktig därför att den ger oss ett redskap att bekämpa intoleransen i vardagslivet med. Det är en lag som är en seger för den lesbiska modern i Stockholmsförorten eller den homosexuella medar- betaren på ett medelstort företag. Det är en lag som är en seger för toleransen. Fru talman! Den 7 april i år mördades 28-åriga Johan Pettersson i Katrineholm. Han fick halspulså- dern avskuren och hittades i en dagvattenbrunn med ett flertal knivhugg i bröstkorgen och buken. Byxor och kalsonger var neddragna. Mördaren, en man från samma stad, berättar att enda anledningen till mordet var att Johan lämnat en lapp med sitt telefonnummer till honom. Att leva som homosexuell i Sverige är farligare än vi nog egentligen orkar ana. Fru talman! Låt mig få avsluta med samma histo- riska bild som inledde mitt anförande under allmän- politiska debatten: Sömnen störs av att någon krossar skyltfönstren i den ekipering du förestått i decennier. Du hör skrik medan du hafsar på dig kläder och sakta smyger ned. Du ser dem, och du ser vad de gör: dina tidigare grannar, kunder, vissa i den bruna partiuniformen, andra utan. Draperierna till provrummen sätts i lågor. Kläderna - ditt levebröd - kastas ut i eldhärdar utan- för fönstren. När du äntligen vågar dig ut på gatan nästa morgon, när du äntligen hör att de dragit sig tillbaka, ser du hur samma behandling drabbat flera andra köpmän. Din synagoga är nedbränd till grun- den. Du skattar dig ändå lycklig över att inte vara en av de 30 000 över hela landet som samma natt sänts till koncentrationsläger eller en av dem som redan mördats. Gatan är fylld av små, små glasskärvor från de krossade fönstren, som kristaller. Så berättar en judisk köpman som var med under kristallnatten, då andra världskrigets terrorräd mot judar, romer, me- ningsmotståndare och homosexuella började. I helgen tvingades RFSL i Helsingborg ställa in en planerad fest. Deras verksamhet var tvungen att läggas på is efter hot och trakasserier av nynazister. Dörrvakter har blivit misshandlade och festdeltagare förföljda. Attiraljer utanför lokalen har vandaliserats. RFSL i Kalmar saknar fortfarande lokal efter en mordbrand som inträffade för ett par år sedan. Och på gatorna i Kalmar och Helsingborg har man återigen fått se hur mycket små glasskärvor liknar kristaller. Det ger kusliga associationer. Vänner! När ni går till röstning i den här frågan ber jag er att tänka på det här. Som politiker har vi ett ansvar för att historiens mörka sidor inte upprepar sig - inte för massorna, inte för fåtalet, inte för någon. Jag vill med dessa ord å den gröna gruppens vägnar yrka bifall till utskottets förslag rörande betänkande KU7.

Fru talman! Gustav Fridolin fokuserar på våld, vandalisering och mord. Det är riktigt att man fokuse- rar på det i olika debatter. Möjligtvis kan det bli lite fel i dagens debatt som handlar mera om yttrandefri- hetsbrott. Men det är riktigt som Gustav Fridolin säger, att det finns ett samband mellan hetsning och att man sedan utför våld, vandalisering, mord och så vidare. Jag hade egentligen inte tänkt begära replik på Gustav Fridolin. Men eftersom han vände sig direkt till mig måste jag svara. Vi har faktiskt inte eftersträ- vat ett fribrev i predikosituationen, att man skulle få rätt att hetsa mot homosexuella. Men det måste finnas en rätt till förkunnelse utifrån de religiösa urkunder- na. Jag kan hålla med om att det inte är enkelt att formulera den avvägningen på ett bra sätt. Vi gjorde vad vi kunde. Jag har förklarat tidigare vad vi skulle ha velat se och vad vi har invänt mot. Syftet är inte att man i en predikosituation ska kunna hetsa mot homo- sexuella och andra.

Fru talman! Denna fråga är en av de större frågor som kommer att diskuteras i den här kammaren det här året. Den rör rent bokstavligt något så centralt som liv och död för många människor i olika åldrar och med olika bakgrund. Det handlar om våld, om förföljelse, om bestialiska mord som utförs därför att någon råkar älska någon av fel kön. Det är ett viktigt och mycket välkommet steg i kampen mot homofobin och mot den verklighetsuppfattning där problemet i samhället sägs vara för mycket kärlek, när världens egentliga problem är det motsatta. Den 3 september 1997 fälldes två män i Göte- borgs tingsrätt för mord, misshandel och brott mot vapenlagen respektive skyddande av brottsling. De hade i samförstånd misshandlat en homosexuell konstnär till döds vid Nya Allén i Göteborg. Miss- handeln hade varit ytterst brutal, och enbart ett mira- kel hade kunnat rädda konstnären från att avlida av skadorna som de båda männen tillfogade honom. Mannen i Göteborg är tyvärr inte ensam. Flera ex- empel jag nämner i det här anförandet kan tyckas ha ett par år på nacken, men det handlar tyvärr inte om att det inte finns nya exempel, utan enbart om fallens inneboende känslighet och personernas integritet. Tvärtom visar tyvärr all upptänklig statistik från Säpo, Stockholms universitet, RFSL:s brottsofferjour och Brottsförebyggande rådet att hatbrotten mot ho- mo- och bisexuella samt transpersoner ökar. Ett liv som homo- eller bisexuell eller transperson i Sverige är i dag helt enkelt inte ett säkert liv. Du riskerar att bli kartlagd, förföljd, misshandlad och till och med mördad enbart för vem du råkar älska. Det är detta, och nästan uteslutande detta, som den här debatten borde handla om. Det finns nämligen de som underblåser denna ut- veckling. Det finns de som iscensätter misshandeln, utför kartläggningen och uppmanar till morden. Det finns de krafter som har som politiskt mål att skapa rädsla och som vägrar ge människor någon frihet och enbart vill beröva dem rätten att vara de som de själva är. Hemma hos en av den göteborgska konstnärens banemän hittade polisen den nazistiska tidskriften Sieg - för ökat våld mot homosexuella. Det är just dessa hatets skrifter, talespersoner och förmedlare som lagen vi nu debatterar ska slå undan benen för. Det är också dessa hatets förmedlare som lagens motståndare ofrivilligt håller under armarna. Fru talman! Den 19 oktober 1997 attackerade ett tiotal nazister RFSL:s lokaler i Linköping. Några av nazisterna fotograferade gästerna för framtida kart- läggning medan andra gick loss på lokalen med base- bollträn och krossade fönsterrutor. Tillsammans skrek de slagord som "bögdjävlar", gjorde nazihälsningar och misshandlade RFSL:s lokala ordförande. Han vågar än i dag inte gå ut ensam i Linköping. Återigen: Linköpings RFSL-ordförande är inte ensam. RFSL som organisation nämns specifikt varje år i Säpos årliga rapporter om hatbrott. I Säpos rap- port för 2001 kan man också läsa att antalet anmälda hatbrott med homofobisk anknytning har ökat med 12 %. Det förtjänar att upprepas: Bakom brotten finns några som hetsar och några som driver på. Bakom brotten finns homofobins ideologer som vill se för- domarna och hatet breda ut sig. Det är dessa vi måste bekämpa. Lagens motståndare har skilda argument för sina uppfattningar. Moderaterna talar i sin reservation allmänt om att det är bättre att lösa problemet indivi- duellt än kollektivt. Det är klart att de som utför dessa vidriga handlingar måste bekämpas genom individu- ell lagstiftning. Men homofobin är inte bara en indi- viduell företeelse. Den är i högsta grad också ett kol- lektivt problem. Därför måste den också bekämpas som ett sådant. Det är också intressant att mot bak- grund av de brott och det våld som hetsen mot homo- och bisexuella samt transpersoner manar fram över- går de moderata argumenten om viljan att värna fri- heten i grundlagen till ett ofrivilligt värnande av ofri- heten för människor som blir skrämda för att lämna sina hem och fruktar våld och terror. Kristdemokraterna å sin sida tar i stället sikte på predikanters rätt till förkunnelse i anslutning till bi- belcitat. Det har inte, det har vi hört i den här debat- ten, förbigått kristdemokraterna att rätten att citera urkunder förblir oinskränkt om man inte hetsar, likaså rätten att öppet diskutera olika sexualiteter, om man inte hetsar. När man hör Ingvars ord i kammaren då han säger att man inte vill ha fribrev i predikositua- tioner måste man fråga sig: Vilken rätt är det egentli- gen Kristdemokraterna kämpar för? Är det inte rätten att från en predikstol hetsa mot homosexuella, rätten att indirekt eller direkt uppmana till fruktansvärda handlingar? Jag har många kristna vänner som känner sig kränkta av den bild av kristendomen som män- niskofientlig som Kristdemokraterna i den här debat- ten tyvärr lyckas förmedla. Enligt Miljöpartiets utsago är det uppenbart, när man ser de dåd som utförs mot bland annat homosex- uella, att vi måste bifalla utskottets linje och faktiskt få en lag som slår undan benen på dem som hetsar mot homosexuella. Fru talman! Den här lagen handlar inte, vilket man lätt kan få uppfattningen om, att sätta dit några meningsmotståndare inom frikyrkorna. Den här lagen handlar framför allt om att gå hårdare åt de rasister och nazister som lyckas sprida sin uppfattning bland många människor landet över. Det handlar om att gå till kärnan för att bekämpa hatets spridning, och då är det nazismen och rasismen som måste bekämpas. Den här lagen är givetvis inte allt. Den måste kompletteras med ett hårt arbete och en duktig opinionsbildning. Fru talman! I januari i år misshandlades Kristian Lilja, eller Krizz DeeLight som han heter som drag queen, svårt utanför en videoklubb i Göteborg. Krizz DeeLight arbetar som värdinna på en gayklubb i samma stad, och efter jobbet en kväll hade hon plane- rat att besöka några andra klubbar. Utanför video- klubben blev hon sparkad medvetslös. När man hitta- de henne var hon nedblodad till oigenkännlighet, även för sin familj, och i dag saknar Kristian känsel i höger kind, har frakturer i ansiktet och nedsatt syn på höger öga. När nu hetslagstiftningen äntligen förändras är det viktigt att inte lämna några kryphål för hetsarna, ho- mofoberna eller rasisterna. Det ska inte längre finnas några specifika grupper att särskilt hetsa mot. Tyvärr lämnar även den föreslagna grundlagsändringen en del övrigt att önska här. I skrivningarna om hets på grund av sexuell läggning har man missat den hets som försiggår mot människor på grund av könsiden- titet, hetsen mot transpersoner. Miljöpartiet efterlyser därför från regeringen att man skyndsamt ser till att lagen snarast möjligt också innefattar dessa. När det blir förbjudet att hetsa mot homosexuella konstnärer ska det också vara förbjudet att hetsa mot värdinnor som är drag queens. Fru talman! Den 11 augusti 1997 fick dåvarande ordföranden i RFSL Göteborg, efter att ha uttalat sig i medierna om våldet mot homosexuella, dörren till sin lägenhet inkletad med hundavföring. Med upptåget fick han ett följebrev där det tydliggjordes att föröva- ren tyckte: "Det var helt rätt att ni homofiler åker på en smocka. Vi heterosexuella måste ju ha rätt att slå tillbaka." Mannen som utförde dådet mot lägenhetsdörren är troligtvis inte organiserad rasist. Även om rasisterna är de som oftast hetsar är de allra flesta som utför hatbrotten vad vi skulle kalla för vanliga människor. Forskaren Eva Tiby vid Stockholms universitet ger några fler exempel: Grannarna till en ung lesbisk mor i en Stockholmsförort kastade in vattenfyllda kondo- mer på balkongen, öppnade fönstren för att spela vit makt-musik, gjorde Hitlerhälsning och utsatte hennes lilla dotter för mobbning. Arbetskamrater lägger fram artiklar om aids på en homosexuells arbetsplats. Ar- betskamraterna på firmafesten sjunger nidvisor om sin lesbiska kollega. Den lag vi i dag fattar beslut om i den här kamma- ren är särskilt viktig därför att den ger oss ett redskap att bekämpa intoleransen i vardagslivet med. Det är en lag som är en seger för den lesbiska modern i Stockholmsförorten eller den homosexuella medar- betaren på ett medelstort företag. Det är en lag som är en seger för toleransen. Fru talman! Den 7 april i år mördades 28-åriga Johan Pettersson i Katrineholm. Han fick halspulså- dern avskuren och hittades i en dagvattenbrunn med ett flertal knivhugg i bröstkorgen och buken. Byxor och kalsonger var neddragna. Mördaren, en man från samma stad, berättar att enda anledningen till mordet var att Johan lämnat en lapp med sitt telefonnummer till honom. Att leva som homosexuell i Sverige är farligare än vi nog egentligen orkar ana. Fru talman! Låt mig få avsluta med samma histo- riska bild som inledde mitt anförande under allmän- politiska debatten: Sömnen störs av att någon krossar skyltfönstren i den ekipering du förestått i decennier. Du hör skrik medan du hafsar på dig kläder och sakta smyger ned. Du ser dem, och du ser vad de gör: dina tidigare grannar, kunder, vissa i den bruna partiuniformen, andra utan. Draperierna till provrummen sätts i lågor. Kläderna - ditt levebröd - kastas ut i eldhärdar utan- för fönstren. När du äntligen vågar dig ut på gatan nästa morgon, när du äntligen hör att de dragit sig tillbaka, ser du hur samma behandling drabbat flera andra köpmän. Din synagoga är nedbränd till grun- den. Du skattar dig ändå lycklig över att inte vara en av de 30 000 över hela landet som samma natt sänts till koncentrationsläger eller en av dem som redan mördats. Gatan är fylld av små, små glasskärvor från de krossade fönstren, som kristaller. Så berättar en judisk köpman som var med under kristallnatten, då andra världskrigets terrorräd mot judar, romer, me- ningsmotståndare och homosexuella började. I helgen tvingades RFSL i Helsingborg ställa in en planerad fest. Deras verksamhet var tvungen att läggas på is efter hot och trakasserier av nynazister. Dörrvakter har blivit misshandlade och festdeltagare förföljda. Attiraljer utanför lokalen har vandaliserats. RFSL i Kalmar saknar fortfarande lokal efter en mordbrand som inträffade för ett par år sedan. Och på gatorna i Kalmar och Helsingborg har man återigen fått se hur mycket små glasskärvor liknar kristaller. Det ger kusliga associationer. Vänner! När ni går till röstning i den här frågan ber jag er att tänka på det här. Som politiker har vi ett ansvar för att historiens mörka sidor inte upprepar sig - inte för massorna, inte för fåtalet, inte för någon. Jag vill med dessa ord å den gröna gruppens vägnar yrka bifall till utskottets förslag rörande betänkande KU7.

Fru talman! Jag är glad för att Ingvar Svensson så tydligt fastslår att det finns ett samband mellan hets och de dåd som utförs. Mot bakgrund av de dåd jag har nämnt förstår jag inte hur man kan vara motstån- dare till den lagändring vi ska göra i dag. Men det är en annan fråga där vi möts i debatt. Jag vet att Kristdemokraterna inte vill ha något fribrev för predikosituationen. Det har vi också hört i debatten. Min fråga är vad man egentligen eftersträ- var. Vilken rätt är det man vill ha i predikosituatio- ner? Det är inte så att den samlade frikyrkorörelsen är rädd. Det finns flera frikyrkor som tvärtom ser att den här lagen kan vara något positivt. I Nya Dagen, som har blivit flitigt citerad i dag, kan man läsa hur Krister Andersson, missionsföreståndare på Svenska Mis- sionsförbundet, säger: Vi ser inte lagen som ett hot för SMF:s pastorer. Däremot kan den vara bra som skydd mot exempelvis nazister. Eller Ulla Sköld Jansson, distriktsföreståndare för Metodistkyrkan som säger: Vi har inte funnit någon anledning att protestera mot lagen. Det kan aldrig vara rätt att hetsa mot någon folkgrupp över huvud taget. Vilken rätt är det då man vill ge predikanter? Är det rätten att, utöver att citera en urkund och säga att man ska följa vad som eventuellt står i den, hetsa och på det sättet, direkt och indirekt, bidra till de dåd som sker i samhället? Det tycker jag är en farlig syn. Det är en trist syn för alla de kristna som verkligen tror på det kärleksbudskap som också innefattar de grupper vi pratar om i dag. Det är en ännu tristare syn för dem som faller offer för rasismens och nazismens gär- ningar.

Fru talman! Gustav Fridolin fokuserar på våld, vandalisering och mord. Det är riktigt att man fokuse- rar på det i olika debatter. Möjligtvis kan det bli lite fel i dagens debatt som handlar mera om yttrandefri- hetsbrott. Men det är riktigt som Gustav Fridolin säger, att det finns ett samband mellan hetsning och att man sedan utför våld, vandalisering, mord och så vidare. Jag hade egentligen inte tänkt begära replik på Gustav Fridolin. Men eftersom han vände sig direkt till mig måste jag svara. Vi har faktiskt inte eftersträ- vat ett fribrev i predikosituationen, att man skulle få rätt att hetsa mot homosexuella. Men det måste finnas en rätt till förkunnelse utifrån de religiösa urkunder- na. Jag kan hålla med om att det inte är enkelt att formulera den avvägningen på ett bra sätt. Vi gjorde vad vi kunde. Jag har förklarat tidigare vad vi skulle ha velat se och vad vi har invänt mot. Syftet är inte att man i en predikosituation ska kunna hetsa mot homo- sexuella och andra.

Fru talman! Jag är glad för att Ingvar Svensson så tydligt fastslår att det finns ett samband mellan hets och de dåd som utförs. Mot bakgrund av de dåd jag har nämnt förstår jag inte hur man kan vara motstån- dare till den lagändring vi ska göra i dag. Men det är en annan fråga där vi möts i debatt. Jag vet att Kristdemokraterna inte vill ha något fribrev för predikosituationen. Det har vi också hört i debatten. Min fråga är vad man egentligen eftersträ- var. Vilken rätt är det man vill ha i predikosituatio- ner? Det är inte så att den samlade frikyrkorörelsen är rädd. Det finns flera frikyrkor som tvärtom ser att den här lagen kan vara något positivt. I Nya Dagen, som har blivit flitigt citerad i dag, kan man läsa hur Krister Andersson, missionsföreståndare på Svenska Mis- sionsförbundet, säger: Vi ser inte lagen som ett hot för SMF:s pastorer. Däremot kan den vara bra som skydd mot exempelvis nazister. Eller Ulla Sköld Jansson, distriktsföreståndare för Metodistkyrkan som säger: Vi har inte funnit någon anledning att protestera mot lagen. Det kan aldrig vara rätt att hetsa mot någon folkgrupp över huvud taget. Vilken rätt är det då man vill ge predikanter? Är det rätten att, utöver att citera en urkund och säga att man ska följa vad som eventuellt står i den, hetsa och på det sättet, direkt och indirekt, bidra till de dåd som sker i samhället? Det tycker jag är en farlig syn. Det är en trist syn för alla de kristna som verkligen tror på det kärleksbudskap som också innefattar de grupper vi pratar om i dag. Det är en ännu tristare syn för dem som faller offer för rasismens och nazismens gär- ningar.

Fru talman! Jag förstår inte riktigt avvägningen, att man skulle få en rätt till att hetsa i och med att man har rätt till förkunnelse. Det kanske är en aka- demisk diskussion. Det är inte lätt att fastställa i några få meningar hur området ser ut. Vi tyckte att det var en för stor begränsning att säga att man endast skulle få uppmana åhörarna att följa citat från urkunderna. Det är en begränsning. Om man säger så är det egentligen ingen förkunnelse.

Fru talman! Som Barbro Hietala Nordlund, Mats Einarsson, Martin Andreasson och andra i debatten tydligt pekat på finns fortfarande rätten att öppet diskutera, om man inte hetsar. Man kan ta upp det i en predikan, och det tycker jag är en fullgod rätt. När vi har tittat på andra länders hetslagstiftning, både de som inbegriper dessa grupper och de som inte gör det, har vi bara lyckats hitta ett enda fall där någon blivit fälld i en predikosituation. Det var i Danmark, en ledare för en muslimsk rörelse som öppet uppmanade till mord på judar. Först då var hetslagstiftningen i Danmark möjlig att använda, den som lyder nästan likadant som den vi har i Sverige. Jag förstår inte rädslan, mot bakgrund av detta, när man ser på vad som ska sägas i predikosituationen. Alla de gånger jag har lyssnat på en predikan har jag aldrig hört någonting som liknar hets. Däremot har jag hört många kloka saker.

Fru talman! Jag förstår inte riktigt avvägningen, att man skulle få en rätt till att hetsa i och med att man har rätt till förkunnelse. Det kanske är en aka- demisk diskussion. Det är inte lätt att fastställa i några få meningar hur området ser ut. Vi tyckte att det var en för stor begränsning att säga att man endast skulle få uppmana åhörarna att följa citat från urkunderna. Det är en begränsning. Om man säger så är det egentligen ingen förkunnelse.

Fru talman! Jag vill ta tillfället i akt att inför kammaren och Gustav Fridolin belysa frågan om transpersonerna. Det är inte riktigt så att utskottet har missat den eller glömt bort den. Det framkommer alldeles tydligt i utskottets betänkande och dessutom i justitieutskottets yttrande att vi lutar oss mot den parlamentariska kommitté som arbetar, som enligt sina direktiv har till uppdrag att överväga skyddet för transpersoner. Kommittén ska också, enligt direktivet, kartlägga och analysera behovet och formerna. Den 1 december 2004 ska kommittén vara klar. Det är helt klart så som Gustav Fridolin beskriver, att transper- soner utsätts för hot, våld och kränkningar. Det är helt oacceptabelt, det är inte frågan om annat. Bestämmelsen om hets mot folkgrupp tar inte sikte på den typ av övergrepp mot enskilda som man känner till sker mot transpersoner i dag. Man vill ytterligare undersöka och kartlägga. Frågan åter- kommer.

Fru talman! Som Barbro Hietala Nordlund, Mats Einarsson, Martin Andreasson och andra i debatten tydligt pekat på finns fortfarande rätten att öppet diskutera, om man inte hetsar. Man kan ta upp det i en predikan, och det tycker jag är en fullgod rätt. När vi har tittat på andra länders hetslagstiftning, både de som inbegriper dessa grupper och de som inte gör det, har vi bara lyckats hitta ett enda fall där någon blivit fälld i en predikosituation. Det var i Danmark, en ledare för en muslimsk rörelse som öppet uppmanade till mord på judar. Först då var hetslagstiftningen i Danmark möjlig att använda, den som lyder nästan likadant som den vi har i Sverige. Jag förstår inte rädslan, mot bakgrund av detta, när man ser på vad som ska sägas i predikosituationen. Alla de gånger jag har lyssnat på en predikan har jag aldrig hört någonting som liknar hets. Däremot har jag hört många kloka saker.

Fru talman! Tack för svaret, Barbro. Även om inte jag heller har haft förmånen att sitta i riksdagen eller konstitutionsutskottet tidigare känner jag väl till KU:s behandling och vad som står omkring transpersoner i det vi i dag ska ta beslut om. Den synpunkt jag har, som också görs tydlig i ett särskilt yttrande till betänkandet, handlar just om att jag ser det som farligt att lämna kvar ett fribrev åt hetsarna när det gäller en speciell grupp. När man nu äntligen tar det här steget efter, enligt vår mening, alltför många år, borde man ha tagit det ordentligt och inkluderat både sexuell läggning och könsidentitet. Vi vet nämligen, precis som Barbro Hietala Nordlund säger, att det utförs många dåd mot transpersoner. Vi vet också, vilket även har sagts i utredningen, att det finns en särskild form av hets. Hets mot homosexuell läggning anspelar också på hets på grund av könsidentitet. Därför blir det farligt att förbjuda det ena men inte det andra, eftersom hetsen då kan övergå till att gälla enbart detta, och den vidriga verksamheten kan fortsätta. Det är det som vi vill bekämpa, och därför vill jag lyfta fram frågan.

Fru talman! Jag vill ta tillfället i akt att inför kammaren och Gustav Fridolin belysa frågan om transpersonerna. Det är inte riktigt så att utskottet har missat den eller glömt bort den. Det framkommer alldeles tydligt i utskottets betänkande och dessutom i justitieutskottets yttrande att vi lutar oss mot den parlamentariska kommitté som arbetar, som enligt sina direktiv har till uppdrag att överväga skyddet för transpersoner. Kommittén ska också, enligt direktivet, kartlägga och analysera behovet och formerna. Den 1 december 2004 ska kommittén vara klar. Det är helt klart så som Gustav Fridolin beskriver, att transper- soner utsätts för hot, våld och kränkningar. Det är helt oacceptabelt, det är inte frågan om annat. Bestämmelsen om hets mot folkgrupp tar inte sikte på den typ av övergrepp mot enskilda som man känner till sker mot transpersoner i dag. Man vill ytterligare undersöka och kartlägga. Frågan åter- kommer.

Fru talman! Det Gustav Fridolin nu för in i de- batten är den klassiska diskussionen och argumenta- tionen som har bidragit till att den här frågan har tagit så lång tid. När vi gör ingrepp i och begränsningar av yttran- defriheten har vi tidigare, också från mitt partis sida, haft som huvudargument att man ska vara oerhört försiktig när man räknar upp grupper som är skyddsvärda, därför att listan kan bli hur lång som helst och då tappar den sin dignitet. Det är alldeles riktigt, med tanke på att man nu har inlett arbetet med situationen för transpersoner, att fråga sig: På vilket sätt kan man förbättra skyddet mot diskriminering? Det behöver även vidtas många andra samhällsåtgärder. Man har därför kopplat ett större grepp om frågan. Jag tror inte någon sak är vunnen genom att kata- logen utökas med en lång lista. Den debatten var uppe i förra vändan, i våras, då jag tror att företrädare för Moderaterna frågade varför detta inte gällde adopte- rade, gamla människor och så vidare. Det viktiga är att vara oerhört distinkt när man talar om skyddet mot gruppövergrepp.

Fru talman! Tack för svaret, Barbro. Även om inte jag heller har haft förmånen att sitta i riksdagen eller konstitutionsutskottet tidigare känner jag väl till KU:s behandling och vad som står omkring transpersoner i det vi i dag ska ta beslut om. Den synpunkt jag har, som också görs tydlig i ett särskilt yttrande till betänkandet, handlar just om att jag ser det som farligt att lämna kvar ett fribrev åt hetsarna när det gäller en speciell grupp. När man nu äntligen tar det här steget efter, enligt vår mening, alltför många år, borde man ha tagit det ordentligt och inkluderat både sexuell läggning och könsidentitet. Vi vet nämligen, precis som Barbro Hietala Nordlund säger, att det utförs många dåd mot transpersoner. Vi vet också, vilket även har sagts i utredningen, att det finns en särskild form av hets. Hets mot homosexuell läggning anspelar också på hets på grund av könsidentitet. Därför blir det farligt att förbjuda det ena men inte det andra, eftersom hetsen då kan övergå till att gälla enbart detta, och den vidriga verksamheten kan fortsätta. Det är det som vi vill bekämpa, och därför vill jag lyfta fram frågan.

Fru talman! Det är uppenbart att vi måste vara försiktiga. Men det är också uppenbart att den hets som i dag finns mot människor med homosexuell läggning också finns mot människor på grund av könsidentitet. När man då förbjuder det ena är risken stor att denna hets kan fortsätta genom att man läm- nar ett, ska vi kalla det kryphål, i lagen. Vi skulle vilja att man tog tag i detta redan från början. Jag är jätteglad att arbetet nu har kommit i gång, men det hade varit skönt om man redan hade kommit dit. Jag tackar för att det finns en insikt i det social- demokratiska partiet om att vi måste ta ett mycket större grepp om denna fråga. Jag nämnde i mitt anfö- rande att en hetslagstiftning aldrig är tillräcklig. Vi ska i den här kammaren återkomma till den motion som jag och flera andra miljöpartister har väckt om homo- och bisexuella samt om transperso- ner. I den tar vi upp många bra krav. Det gäller till exempel vikten av en ordentlig utredning av situatio- nen inom vården för transsexuella, vikten av att man har samma möjligheter till könskorrigering över hela landet och så vidare. Jag räknar med att då få Social- demokraternas, eller åtminstone Barbro Hietala Nordlunds, stöd för den motionen.

Fru talman! Det Gustav Fridolin nu för in i de- batten är den klassiska diskussionen och argumenta- tionen som har bidragit till att den här frågan har tagit så lång tid. När vi gör ingrepp i och begränsningar av yttran- defriheten har vi tidigare, också från mitt partis sida, haft som huvudargument att man ska vara oerhört försiktig när man räknar upp grupper som är skyddsvärda, därför att listan kan bli hur lång som helst och då tappar den sin dignitet. Det är alldeles riktigt, med tanke på att man nu har inlett arbetet med situationen för transpersoner, att fråga sig: På vilket sätt kan man förbättra skyddet mot diskriminering? Det behöver även vidtas många andra samhällsåtgärder. Man har därför kopplat ett större grepp om frågan. Jag tror inte någon sak är vunnen genom att kata- logen utökas med en lång lista. Den debatten var uppe i förra vändan, i våras, då jag tror att företrädare för Moderaterna frågade varför detta inte gällde adopte- rade, gamla människor och så vidare. Det viktiga är att vara oerhört distinkt när man talar om skyddet mot gruppövergrepp.

Fru talman! Jag ska inte heller gå i polemik med Gustav Fridolin utan ta upp exakt samma fråga och klargöra mitt partis ståndpunkt när det gäller transpersoner. När den här reformen började diskuteras fanns det ett starkt motstånd mot att föra in sexuell läggning i lagstiftningen. Ett av de argument som användes var att om vi för till en lång lista av olika skyddsvärda grupper försvagar vi lagstiftningen. Vi måste nog erkänna att det ligger något i det argumentet. Därför stödde vi den formulering som nu är aktuell, och som därmed kunde få majoritet och bli genomförd. Det är också skälet till att vi inte stod bakom den reservation som fanns i våras om att föra in transper- soner i lagstiftningen. Det i sin tur är anledningen till att vi nu inte står bakom det särskilda yttrandet. Trots det som jag nu har sagt anser vi nog att det är ologiskt och en svaghet att transpersoner inte finns med i lagstiftningen. Vi tycker därför att det är allde- les utmärkt att utredningsarbetet och funderandet på den punkten fortsätter.

Fru talman! Det är uppenbart att vi måste vara försiktiga. Men det är också uppenbart att den hets som i dag finns mot människor med homosexuell läggning också finns mot människor på grund av könsidentitet. När man då förbjuder det ena är risken stor att denna hets kan fortsätta genom att man läm- nar ett, ska vi kalla det kryphål, i lagen. Vi skulle vilja att man tog tag i detta redan från början. Jag är jätteglad att arbetet nu har kommit i gång, men det hade varit skönt om man redan hade kommit dit. Jag tackar för att det finns en insikt i det social- demokratiska partiet om att vi måste ta ett mycket större grepp om denna fråga. Jag nämnde i mitt anfö- rande att en hetslagstiftning aldrig är tillräcklig. Vi ska i den här kammaren återkomma till den motion som jag och flera andra miljöpartister har väckt om homo- och bisexuella samt om transperso- ner. I den tar vi upp många bra krav. Det gäller till exempel vikten av en ordentlig utredning av situatio- nen inom vården för transsexuella, vikten av att man har samma möjligheter till könskorrigering över hela landet och så vidare. Jag räknar med att då få Social- demokraternas, eller åtminstone Barbro Hietala Nordlunds, stöd för den motionen.

Fru talman! Det är precis som Mats Einarsson sä- ger att det inte handlar om att leta upp alla grupper i landet. Men lagen har en poäng, och den handlar om att man ska se till att stoppa den hets som de facto pågår. Vi i Miljöpartiet anser att det i denna hets finns en hets mot sexuell läggning. Detta kommer vi i dag att föra in i lagen, som kommer att börja gälla från den 1 januari. Men det förekommer också hets på grund av kön- sidentitet. Vi anser att risken är stor att man genom att förbjuda den ena formen lämnar ett kryphål för hetsarna att börja syssla med den andra. Då är det bättre att ha ett helhetsgrepp från början. Vi är samtidigt glada för att man nu har kommit i gång, och vi är också glada för det aviserade stödet från Vänsterpartiet när ärendet ska behandlas.

Fru talman! Jag ska inte heller gå i polemik med Gustav Fridolin utan ta upp exakt samma fråga och klargöra mitt partis ståndpunkt när det gäller transpersoner. När den här reformen började diskuteras fanns det ett starkt motstånd mot att föra in sexuell läggning i lagstiftningen. Ett av de argument som användes var att om vi för till en lång lista av olika skyddsvärda grupper försvagar vi lagstiftningen. Vi måste nog erkänna att det ligger något i det argumentet. Därför stödde vi den formulering som nu är aktuell, och som därmed kunde få majoritet och bli genomförd. Det är också skälet till att vi inte stod bakom den reservation som fanns i våras om att föra in transper- soner i lagstiftningen. Det i sin tur är anledningen till att vi nu inte står bakom det särskilda yttrandet. Trots det som jag nu har sagt anser vi nog att det är ologiskt och en svaghet att transpersoner inte finns med i lagstiftningen. Vi tycker därför att det är allde- les utmärkt att utredningsarbetet och funderandet på den punkten fortsätter.

Fru talman! Det är precis som Mats Einarsson sä- ger att det inte handlar om att leta upp alla grupper i landet. Men lagen har en poäng, och den handlar om att man ska se till att stoppa den hets som de facto pågår. Vi i Miljöpartiet anser att det i denna hets finns en hets mot sexuell läggning. Detta kommer vi i dag att föra in i lagen, som kommer att börja gälla från den 1 januari. Men det förekommer också hets på grund av kön- sidentitet. Vi anser att risken är stor att man genom att förbjuda den ena formen lämnar ett kryphål för hetsarna att börja syssla med den andra. Då är det bättre att ha ett helhetsgrepp från början. Vi är samtidigt glada för att man nu har kommit i gång, och vi är också glada för det aviserade stödet från Vänsterpartiet när ärendet ska behandlas.

Fru talman! I dag ska vi i Sverige fatta det slutliga beslutet om att undanröja alla möjligheter för nazis- tiska extremhögergrupper, religiösa grupper och and- ra att hetsa och missakta homosexuella. Samhället och den svenska staten vill genom denna lagstiftning markera att hets mot homosexuella är förbjudet. Det är en viktig markering, fru talman. I dag, när mörkermännen nästan bokstavligt talat är på marsch i vårt samhälle, när man inte drar sig för knappt nå- gonting, när man skriver det ena mejlet efter det and- ra och talar om vad detta skulle innebära för religi- onsfriheten, då kan man undra vilken betydelse den här lagen tillmäts. I grund och botten säger de här grupperna följan- de: Vi tycker att det är rätt med hets mot homosexu- ella. Vi tycker att det är rätt att man i sina predikning- ar ska kunna utöva hets mot homosexuella. Detta sker trots att man från lagstiftarens sida har varit noggrann med att tala om att det handlar om just hets. Det är uppsåtet att hetsa som den här lagstiftning- en ska lägga hinder för. Därför är det så underligt att denna debatt förs. Det är också underligt att man för en debatt om rätten och möjligheten att slippa utsättas för andras missaktning. Det är en underlig del av den här debatten. Moderaterna säger i sin reservation att det skulle vara bättre att ha en lagstiftning som gällde enskilda i stället för en grupp. Det skulle i princip innebära att hets eller diskriminering inte fick riktas mot den en- skilda homosexuella, men mot gruppen homosexuella skulle detta vara tillåtet. Jag tror att det finns en stor enighet i denna kam- mare om att detta inte kan accepteras. Det kan inte vara rimligt att säga att mot den enskilda bögen får hets inte förekomma, däremot mot gruppen bögar. Det handlar alltså om singularis eller pluralis. Jag tycker också att det är viktigt med en fri och öppen debatt. Den fria och öppna debatten ger ut- rymme för att bryta ned dåliga argument, framför allt när det gäller de högerextrema grupper och nazistiska och rasistiska grupper som i dag finns i vårt samhälle. När den så kallade homosexutredningen redan i början av 80-talet lades fram togs där upp frågan om behovet att förändra grundlagen för att skydda de homosexuella. Varför gjorde man det redan då? Var- för har den diskussionen fortgått i så många år? Sva- ret måste vara att detta är ett problem. Homosexuellas organisationer, homosexuellas fö- retag och homosexuella som grupp blir utsatta för hets inte minst av kyrkor och samfund. Vad är det för grund som dessa mörkermän funderar över? Varför är det så viktigt? Är det ett så centralt begrepp i de reli- giösa urkunderna att man ska ha rätt att ha undantag eller till och med att kunna hetsa och att det inte ska vara förbjudet? På vilket sätt skulle det inskränka religionsfriheten, fru talman? Det är svårt att förstå. Jag är väldigt glad över att lagstiftningen äntligen kommer till stånd. Det har varit många års debatte- rande, diskuterande och vändande på alla stenar. Därför är lagen extra välkommen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Svenska domslut baseras inte enbart på lagen utan motiven är också mycket viktiga. Det är lagstiftarens motiv, alla våras motiv, som är väldigt viktiga. Vid en grundlagsändring är det särskilt vik- tigt att lagstiftarna vet och är överens om hur lagen bör tillämpas. En bred enighet är mycket viktig, och tydlighet är väsentligt för att inte rättssäkerheten ska äventyras. I det här fallet gäller det ett tillägg i hetslagstift- ningen. Här visar lagstiftarna Göran Persson, Mona Sahlin, Maud Olofsson, Bo Lundgren och Lars Lei- jonborg på att det finns en väldig oenighet i hur lagen ska tillämpas. Även jurister har uttryckt en oro över hur domstolarna ska kunna ta ställning i dessa frågor. Vi har en hetslagstiftning som har brukats mycket restriktivt. Det beror på att lagstiftarna har varit just eniga och tydliga. De har talat om att man vill att åsikts- och yttrandefriheten ska stå högt i kurs. Vi har nu fått höra att Börje Vretlund anser att den delen av debatten som rör just missaktning är en underlig del. Jag tänker fortsätta på den underliga delen av debat- ten. Det är inte fråga om hets. Jag är liberal. Jag vill inte att någon människa ska utsättas för hets. Det som däremot är problemet är del nummer två. Hot och hets är en sak, missaktning är en annan. Det är oer- hört mycket subjektiv bedömning som ligger till grund för det. Det står också i utskottets övervägande att missaktning är att syfta till att kränka en grupp på grund av sexuell läggning. Gustav Fridolin pekar just på ett sådant problem. Hans vänner anser sig kränkta till och med av kd:s yttrande i den här salen. Det är en subjektiv bedömning vad som kränker mig. Det vi nu lämnar till domstolarna är ett lagför- slag som blir oerhört svårt att ta ställning till. Det gäller inte framför allt delen som rör hets och hot utan främst delen som rör missaktning. Vi har också hört Barbro Hietala Nordlund säga: "Det jag säger gäller", "Jag tror att", Min syn på predikan". Det är väl jättefint att Barbro ger så klara besked. Jag skulle önska att fler härinne i kammaren i stället gav precis så klara besked som vår Martin Andreasson. Då skulle vi ha en väldigt tydlig och klar inställning till detta. Alla ger inte så entydiga och klara besked. Det kommer svävande uttryck. Man säger att det är för att man inte kan ge fribrev till vad som sägs i prediksto- len. Nej, visst. Men det är en subjektiv bedömning vad som är kränkande. Det skiftar med samhällets utveckling och åsiktsbildning ute bland människor, de vi företräder. Lagen är till för att skydda alla individer. Då ska vi heller inte glömma att den ska skydda människor som på grund av sexuell läggning hotas och förföljs. Men det är också viktigt att åsiktsfriheten, yttrande- friheten och religionsfriheten inte inskränks. Jag kommer att rösta för Kristdemokraternas re- servation, det vill säga emot ett tillägg om sexuell läggning i grundlagen. Det är för att jag är oroad, lite upprörd och diverse. Jag känner mig orolig för att när lagtillämparna sitter och tar ställning till hur man ska bedöma om ett yttrande har varit missaktande eller kränkande mot en grupp kommer alltför mycket godtycklighet att spela in. Det är ett rättssystem som jag inte anser tryggar vare sig åsikts- eller religions- friheten i detta land. I detta anförande instämde Tuve Skånberg (kd), Annelie Enochson (kd), Runar Patriksson (fp).

Fru talman! I dag ska vi i Sverige fatta det slutliga beslutet om att undanröja alla möjligheter för nazis- tiska extremhögergrupper, religiösa grupper och and- ra att hetsa och missakta homosexuella. Samhället och den svenska staten vill genom denna lagstiftning markera att hets mot homosexuella är förbjudet. Det är en viktig markering, fru talman. I dag, när mörkermännen nästan bokstavligt talat är på marsch i vårt samhälle, när man inte drar sig för knappt nå- gonting, när man skriver det ena mejlet efter det and- ra och talar om vad detta skulle innebära för religi- onsfriheten, då kan man undra vilken betydelse den här lagen tillmäts. I grund och botten säger de här grupperna följan- de: Vi tycker att det är rätt med hets mot homosexu- ella. Vi tycker att det är rätt att man i sina predikning- ar ska kunna utöva hets mot homosexuella. Detta sker trots att man från lagstiftarens sida har varit noggrann med att tala om att det handlar om just hets. Det är uppsåtet att hetsa som den här lagstiftning- en ska lägga hinder för. Därför är det så underligt att denna debatt förs. Det är också underligt att man för en debatt om rätten och möjligheten att slippa utsättas för andras missaktning. Det är en underlig del av den här debatten. Moderaterna säger i sin reservation att det skulle vara bättre att ha en lagstiftning som gällde enskilda i stället för en grupp. Det skulle i princip innebära att hets eller diskriminering inte fick riktas mot den en- skilda homosexuella, men mot gruppen homosexuella skulle detta vara tillåtet. Jag tror att det finns en stor enighet i denna kam- mare om att detta inte kan accepteras. Det kan inte vara rimligt att säga att mot den enskilda bögen får hets inte förekomma, däremot mot gruppen bögar. Det handlar alltså om singularis eller pluralis. Jag tycker också att det är viktigt med en fri och öppen debatt. Den fria och öppna debatten ger ut- rymme för att bryta ned dåliga argument, framför allt när det gäller de högerextrema grupper och nazistiska och rasistiska grupper som i dag finns i vårt samhälle. När den så kallade homosexutredningen redan i början av 80-talet lades fram togs där upp frågan om behovet att förändra grundlagen för att skydda de homosexuella. Varför gjorde man det redan då? Var- för har den diskussionen fortgått i så många år? Sva- ret måste vara att detta är ett problem. Homosexuellas organisationer, homosexuellas fö- retag och homosexuella som grupp blir utsatta för hets inte minst av kyrkor och samfund. Vad är det för grund som dessa mörkermän funderar över? Varför är det så viktigt? Är det ett så centralt begrepp i de reli- giösa urkunderna att man ska ha rätt att ha undantag eller till och med att kunna hetsa och att det inte ska vara förbjudet? På vilket sätt skulle det inskränka religionsfriheten, fru talman? Det är svårt att förstå. Jag är väldigt glad över att lagstiftningen äntligen kommer till stånd. Det har varit många års debatte- rande, diskuterande och vändande på alla stenar. Därför är lagen extra välkommen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Svenska domslut baseras inte enbart på lagen utan motiven är också mycket viktiga. Det är lagstiftarens motiv, alla våras motiv, som är väldigt viktiga. Vid en grundlagsändring är det särskilt vik- tigt att lagstiftarna vet och är överens om hur lagen bör tillämpas. En bred enighet är mycket viktig, och tydlighet är väsentligt för att inte rättssäkerheten ska äventyras. I det här fallet gäller det ett tillägg i hetslagstift- ningen. Här visar lagstiftarna Göran Persson, Mona Sahlin, Maud Olofsson, Bo Lundgren och Lars Lei- jonborg på att det finns en väldig oenighet i hur lagen ska tillämpas. Även jurister har uttryckt en oro över hur domstolarna ska kunna ta ställning i dessa frågor. Vi har en hetslagstiftning som har brukats mycket restriktivt. Det beror på att lagstiftarna har varit just eniga och tydliga. De har talat om att man vill att åsikts- och yttrandefriheten ska stå högt i kurs. Vi har nu fått höra att Börje Vretlund anser att den delen av debatten som rör just missaktning är en underlig del. Jag tänker fortsätta på den underliga delen av debat- ten. Det är inte fråga om hets. Jag är liberal. Jag vill inte att någon människa ska utsättas för hets. Det som däremot är problemet är del nummer två. Hot och hets är en sak, missaktning är en annan. Det är oer- hört mycket subjektiv bedömning som ligger till grund för det. Det står också i utskottets övervägande att missaktning är att syfta till att kränka en grupp på grund av sexuell läggning. Gustav Fridolin pekar just på ett sådant problem. Hans vänner anser sig kränkta till och med av kd:s yttrande i den här salen. Det är en subjektiv bedömning vad som kränker mig. Det vi nu lämnar till domstolarna är ett lagför- slag som blir oerhört svårt att ta ställning till. Det gäller inte framför allt delen som rör hets och hot utan främst delen som rör missaktning. Vi har också hört Barbro Hietala Nordlund säga: "Det jag säger gäller", "Jag tror att", Min syn på predikan". Det är väl jättefint att Barbro ger så klara besked. Jag skulle önska att fler härinne i kammaren i stället gav precis så klara besked som vår Martin Andreasson. Då skulle vi ha en väldigt tydlig och klar inställning till detta. Alla ger inte så entydiga och klara besked. Det kommer svävande uttryck. Man säger att det är för att man inte kan ge fribrev till vad som sägs i prediksto- len. Nej, visst. Men det är en subjektiv bedömning vad som är kränkande. Det skiftar med samhällets utveckling och åsiktsbildning ute bland människor, de vi företräder. Lagen är till för att skydda alla individer. Då ska vi heller inte glömma att den ska skydda människor som på grund av sexuell läggning hotas och förföljs. Men det är också viktigt att åsiktsfriheten, yttrande- friheten och religionsfriheten inte inskränks. Jag kommer att rösta för Kristdemokraternas re- servation, det vill säga emot ett tillägg om sexuell läggning i grundlagen. Det är för att jag är oroad, lite upprörd och diverse. Jag känner mig orolig för att när lagtillämparna sitter och tar ställning till hur man ska bedöma om ett yttrande har varit missaktande eller kränkande mot en grupp kommer alltför mycket godtycklighet att spela in. Det är ett rättssystem som jag inte anser tryggar vare sig åsikts- eller religions- friheten i detta land. I detta anförande instämde Tuve Skånberg (kd), Annelie Enochson (kd), Runar Patriksson (fp).

Fru talman! Jag heter Börje Vestlund, och ingen- ting annat. Fru talman! Det är egentligen ganska underligt. Det jag inriktar mig mot är: Vad ska vi som lagstif- tande församling och vad ska nationen sätta för grän- ser? Det måste fastställas av kammaren. Ibland kan det vara svåra, besvärliga och kompli- cerade beslut. Men vi kan inte dra oss för att skydda personer eller grupper i vårt samhälle som man hetsar mot, missaktar och diskriminerar. Om vi inte tar det ansvaret har vi förbrukat det förtroende vi har fått av svenska folket. Jag kan inte förstå det resonemanget över huvud taget. Att man kan vara frågande inför en så speciell lagstiftning kan jag ha respekt för, men inte att man inte ska kunna säga: Så här långt vill vi gå i lagstift- ningen. Därmed tycker jag att jag har motiverat var- för lagstiftningen ska vara så tydlig på den här punk- ten.

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag i min nervositet inte sade namnet rätt. Självklart tycker inte heller jag att vi ska avstå från att behandla svåra frågor i kammaren och också ta ställning för och skydda grupper som är utsatta. Givetvis inte. Jag är inte den som backar för att fatta svåra beslut. Men jag känner mig väldigt tveksam när Börjes kolleger, statsminister Göran Persson och Mona Sahlin, tydligen inte har blivit undervisade i tillräcklig omfattning av sina kolleger Barbro och Börje. Jag tycker att det är sorgligt att det ges så många olika otydliga besked i frågan om vad som ska tolkas in och inte. Jag är absolut inte främmande för att man har en hetslagstiftning. Det jag vänder mig emot är delen som rör missaktning. Det är en subjektiv och svår bedömning. Överlämnar vi lagen i det skick som den ser ut i dag med de utskottsöverväganden som finns anser jag inte att motivtexten är tillräckligt tydlig och ger till- räcklig vägledning för att fatta riktiga beslut som inte äventyrar rättssäkerheten.

Fru talman! Jag heter Börje Vestlund, och ingen- ting annat. Fru talman! Det är egentligen ganska underligt. Det jag inriktar mig mot är: Vad ska vi som lagstif- tande församling och vad ska nationen sätta för grän- ser? Det måste fastställas av kammaren. Ibland kan det vara svåra, besvärliga och kompli- cerade beslut. Men vi kan inte dra oss för att skydda personer eller grupper i vårt samhälle som man hetsar mot, missaktar och diskriminerar. Om vi inte tar det ansvaret har vi förbrukat det förtroende vi har fått av svenska folket. Jag kan inte förstå det resonemanget över huvud taget. Att man kan vara frågande inför en så speciell lagstiftning kan jag ha respekt för, men inte att man inte ska kunna säga: Så här långt vill vi gå i lagstift- ningen. Därmed tycker jag att jag har motiverat var- för lagstiftningen ska vara så tydlig på den här punk- ten.

Fru talman! Vi har ju också ett domstolsväsende, som ska bedöma hur man ska uttolka lagstiftningen. Då har man inte minst propositionens förarbeten och det som har skrivits av utskottet som handledning när man dömer i de enskilda fallen. Jag känner mig gans- ka trygg i och med att vi har en rättsstat som fungerar på det sättet. Men vår roll måste vara den att vi sätter tydliga gränser för vad som är tillåtet och inte tillåtet i samhället. För mitt ställningstagande är grunden detta: Ska man inte sätta upp tydliga regler för vad man får göra med en grupp som hela tiden, under många årtionden och förmodligen många århundraden, har missaktats, diskriminerats och hotats? Det gäller oaktat vilken grund man än har - ideologi, religion eller vad det nu är. Något annat kan aldrig vara acceptabelt. Här måste samhället sätta en tydlig gräns, och det gör vi i och med att vi fattar beslut om denna lagstiftning.

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag i min nervositet inte sade namnet rätt. Självklart tycker inte heller jag att vi ska avstå från att behandla svåra frågor i kammaren och också ta ställning för och skydda grupper som är utsatta. Givetvis inte. Jag är inte den som backar för att fatta svåra beslut. Men jag känner mig väldigt tveksam när Börjes kolleger, statsminister Göran Persson och Mona Sahlin, tydligen inte har blivit undervisade i tillräcklig omfattning av sina kolleger Barbro och Börje. Jag tycker att det är sorgligt att det ges så många olika otydliga besked i frågan om vad som ska tolkas in och inte. Jag är absolut inte främmande för att man har en hetslagstiftning. Det jag vänder mig emot är delen som rör missaktning. Det är en subjektiv och svår bedömning. Överlämnar vi lagen i det skick som den ser ut i dag med de utskottsöverväganden som finns anser jag inte att motivtexten är tillräckligt tydlig och ger till- räcklig vägledning för att fatta riktiga beslut som inte äventyrar rättssäkerheten.

Fru talman! Beslutet om lagstiftning är en sak, men själva motiven är inte riktigt så tydliga som Börje Vestlund påstår. Det som står i motiven har föranlett en hel del funderingar från både ansedda juristers sida och från politiker i denna kammare. Det gäller även medbor- gare ute på stan, som känner sig oroliga över hur denna lag kommer att tolkas och framför allt tilläm- pas framöver. Motivtexten är inte så tydlig som man skulle kun- na önska. Det står bland annat i utskottets övervägan- de att om man endast citerar och diskuterar exempel- vis religiösa urkunder så faller inte det inom det straffbara området enligt förslaget. Sedan kommer någonting som för mig känns motsägelsefullt. Det står: Det bör däremot inte, lika lite som det i dag är tillåtet utifrån religiösa texter att hota eller uttrycka missaktning för muslimer eller kristna, vara tillåtet att använda sådant material för att hota eller uttrycka missaktning för homosexuella som grupp. Jag fastnar på "missaktning". Vad är missaktning? Det är en kränkning, står det lite längre ned här. Det syftar till att kränka. Och vad är kränkning? Jag vill hävda att det skiftar från en tid till en annan när det gäller vad som objektivt sett kan betraktas som kränkning. En sådan lagstiftning, som ger så mycket god- tyckligt utrymme för bedömningar i domstol, tycker inte jag känns rättstrygg - särskilt inte när det handlar om en grundlag, som är svår att ändra.

Fru talman! Vi har ju också ett domstolsväsende, som ska bedöma hur man ska uttolka lagstiftningen. Då har man inte minst propositionens förarbeten och det som har skrivits av utskottet som handledning när man dömer i de enskilda fallen. Jag känner mig gans- ka trygg i och med att vi har en rättsstat som fungerar på det sättet. Men vår roll måste vara den att vi sätter tydliga gränser för vad som är tillåtet och inte tillåtet i samhället. För mitt ställningstagande är grunden detta: Ska man inte sätta upp tydliga regler för vad man får göra med en grupp som hela tiden, under många årtionden och förmodligen många århundraden, har missaktats, diskriminerats och hotats? Det gäller oaktat vilken grund man än har - ideologi, religion eller vad det nu är. Något annat kan aldrig vara acceptabelt. Här måste samhället sätta en tydlig gräns, och det gör vi i och med att vi fattar beslut om denna lagstiftning.

Fru talman! Jag måste ställa en fråga till Mia Franzén. Anser hon att det ska vara tillåtet i någon lagstiftning att i någon situation hetsa mot folkgrupp eller uttrycka missaktning mot folkgrupp? Det som Mia Franzén säger talar snarast för att hon anser att de andra delarna i hetslagstiftningen måste ändras. Eller anser Mia Franzén att lagen ska gälla lika för alla? Vill Mia Franzén ha en lag som gäller lika för alla när det gäller hets mot folkgrupp - även för sexu- ell läggning - eller vill hon sätta ett staket runt vissa, där lagen under inga omständigheter ska få gälla? Måste det inte vara så att den som i verkligheten uppsåtligen vill hetsa och vill uttrycka missaktning måste prövas rättsligt? Det ska inte vara subjektivt, utan på objektiva grunder - lika för alla.

Fru talman! Beslutet om lagstiftning är en sak, men själva motiven är inte riktigt så tydliga som Börje Vestlund påstår. Det som står i motiven har föranlett en hel del funderingar från både ansedda juristers sida och från politiker i denna kammare. Det gäller även medbor- gare ute på stan, som känner sig oroliga över hur denna lag kommer att tolkas och framför allt tilläm- pas framöver. Motivtexten är inte så tydlig som man skulle kun- na önska. Det står bland annat i utskottets övervägan- de att om man endast citerar och diskuterar exempel- vis religiösa urkunder så faller inte det inom det straffbara området enligt förslaget. Sedan kommer någonting som för mig känns motsägelsefullt. Det står: Det bör däremot inte, lika lite som det i dag är tillåtet utifrån religiösa texter att hota eller uttrycka missaktning för muslimer eller kristna, vara tillåtet att använda sådant material för att hota eller uttrycka missaktning för homosexuella som grupp. Jag fastnar på "missaktning". Vad är missaktning? Det är en kränkning, står det lite längre ned här. Det syftar till att kränka. Och vad är kränkning? Jag vill hävda att det skiftar från en tid till en annan när det gäller vad som objektivt sett kan betraktas som kränkning. En sådan lagstiftning, som ger så mycket god- tyckligt utrymme för bedömningar i domstol, tycker inte jag känns rättstrygg - särskilt inte när det handlar om en grundlag, som är svår att ändra.

Fru talman! Jag vill givetvis ha en lagstiftning som gäller lika för alla. Däremot kan man alltid fråga hur lång listan ska göras vad gäller just hets mot folk- grupp - och det är där jag tycker att det blir ett felak- tigt tillägg om man lägger till sexuell läggning. Vi har ändå en religionsfrihet och en yttrandefrihet som jag tycker är viktig att värna. Varje nytt tillskott till hets- lagstiftningen blir ytterligare en inskränkning och ytterligare en osäkerhet när man ska diskutera så svåra frågor som livsåskådningsfrågor. Det är många här inne som har nämnt ordet homo- fobi. Det låter som en sjukdom. Jag tycker att det är ett skrämmande sätt att se på andras åsikter, även om jag inte hyser förståelse för varenda människas utta- landen. Häromdagen uttryckte en kollega till mig att en grupp som tillhör en viss tro är helt sjuka i huvudet. Man kan väl anse att det är ganska missaktande, men jag skulle aldrig drömma om att säga att kollegan inte får säga så om den gruppen. Jag kan säga att det inte är lämpligt och inte människovärdigt att uttrycka sig så. Men att däremot gå så långt att man säger att man vill förbjuda att någon uttrycker sig så är ett steg för långt, enligt min mening. Jag argumenterar hellre mot sådana uttalanden än tiger ihjäl dem.

Fru talman! Jag måste ställa en fråga till Mia Franzén. Anser hon att det ska vara tillåtet i någon lagstiftning att i någon situation hetsa mot folkgrupp eller uttrycka missaktning mot folkgrupp? Det som Mia Franzén säger talar snarast för att hon anser att de andra delarna i hetslagstiftningen måste ändras. Eller anser Mia Franzén att lagen ska gälla lika för alla? Vill Mia Franzén ha en lag som gäller lika för alla när det gäller hets mot folkgrupp - även för sexu- ell läggning - eller vill hon sätta ett staket runt vissa, där lagen under inga omständigheter ska få gälla? Måste det inte vara så att den som i verkligheten uppsåtligen vill hetsa och vill uttrycka missaktning måste prövas rättsligt? Det ska inte vara subjektivt, utan på objektiva grunder - lika för alla.

Fru talman! Det låter som om Mia Franzén egent- ligen inte vill ha hets mot folkgrupp som lagstift- ningsrum. När hon talar nu låter det som om hon snarare tycker att det är att gå för långt. Vill då Mia Franzén medvetet medverka till att skapa rum där mörka, extrema krafter kan åsidosätta alla människors lika värde och där mörka, extrema krafter får ett ut- rymme att hetsa mot andra människor och inskränka andra människors frihet? Du svarar uppenbarligen inte heller på frågan om huruvida du anser att den som agerar med uppsåt att hetsa ska prövas på objektiva grunder och kunna dömas enligt hetslagstiftningen.

Fru talman! Jag vill givetvis ha en lagstiftning som gäller lika för alla. Däremot kan man alltid fråga hur lång listan ska göras vad gäller just hets mot folk- grupp - och det är där jag tycker att det blir ett felak- tigt tillägg om man lägger till sexuell läggning. Vi har ändå en religionsfrihet och en yttrandefrihet som jag tycker är viktig att värna. Varje nytt tillskott till hets- lagstiftningen blir ytterligare en inskränkning och ytterligare en osäkerhet när man ska diskutera så svåra frågor som livsåskådningsfrågor. Det är många här inne som har nämnt ordet homo- fobi. Det låter som en sjukdom. Jag tycker att det är ett skrämmande sätt att se på andras åsikter, även om jag inte hyser förståelse för varenda människas utta- landen. Häromdagen uttryckte en kollega till mig att en grupp som tillhör en viss tro är helt sjuka i huvudet. Man kan väl anse att det är ganska missaktande, men jag skulle aldrig drömma om att säga att kollegan inte får säga så om den gruppen. Jag kan säga att det inte är lämpligt och inte människovärdigt att uttrycka sig så. Men att däremot gå så långt att man säger att man vill förbjuda att någon uttrycker sig så är ett steg för långt, enligt min mening. Jag argumenterar hellre mot sådana uttalanden än tiger ihjäl dem.

Fru talman! Jag tyckte att jag uttryckte mig klart, men det var visst luddigt i alla fall. Jag tycker inte att någon människa ska utsättas för hets. Jag tycker inte att någon människa ska behöva utsättas för hot. Det är den tredje delen, missaktning, som är ett svårt begrepp för domstolarna att ta ställ- ning till. Vad är missaktning? Vad är kränkning? Kränkning är en subjektivt upplevd känsla. Den skiftar från en tid till en annan. För inte så många år sedan betecknades homosexualitet som en sjukdom. Vad ska vi göra med de äldre människor som lever och som vi inte har lyckats omvända utan har kvar den synen? De har inte förstått att detta inte är en sjukdom utan en sexuell läggning som inte gör att en människa är mindre värd en någon annan. Jag vill inte lämna utrymme för några mörka krafter för att hetsa och hota människor. Men jag känner mig väldigt tveksam inför och oroad över begreppet missaktning, som innebär kränkning som grundas på subjektiv bedömning. Även om domsto- larna försöker göra en objektiv bedömning av detta ger inte motiven klara besked om vad missaktning innefattar.

Fru talman! Det låter som om Mia Franzén egent- ligen inte vill ha hets mot folkgrupp som lagstift- ningsrum. När hon talar nu låter det som om hon snarare tycker att det är att gå för långt. Vill då Mia Franzén medvetet medverka till att skapa rum där mörka, extrema krafter kan åsidosätta alla människors lika värde och där mörka, extrema krafter får ett ut- rymme att hetsa mot andra människor och inskränka andra människors frihet? Du svarar uppenbarligen inte heller på frågan om huruvida du anser att den som agerar med uppsåt att hetsa ska prövas på objektiva grunder och kunna dömas enligt hetslagstiftningen.

Fru talman! Jag har förstås respekt för Mia Fran- zéns ställningstagande. Men jag måste säga att det är svårt att riktigt hänga med i argumenteringen. Jag ska försöka kommentera tre saker. Mia Franzén anger att ett argument är att vi nu är så svävande härifrån att man inte riktigt vet vad som gäller. Frågan är: Hur skulle vi kunna vara annat? Vi är inte någon domstol. I varje lagstiftningssammanhang gäller att det är domstolarna som sätter praxis. Vi kan inte veta tvär- säkert annat än vad vi har angett för dömande i den här typen av mål. Där har jag beskrivit att det är väl- digt högt ställda kriterier. Vi har bedömt godtyckligt, sägs det. Det är inte så att det är vi som bedömer. Vi har varit tydliga från utskottets sida och också i betänkandet vad gäller den terminologi som används. Det var väl ordet "missaktning" som var svårt för Mia Franzén att riktigt ta till sig. Det uttrycktes att det var oklart och godtyckligt. Det här kollade man upp otroligt noga i den utredning som föregick lagförslaget. Man jobba- de faktiskt mycket med vilken terminologi som skulle användas. Det finns en redogörelse för vad rekvisitet "uttrycka missaktning" innebär. Oavsett vilket rekvi- sit - det är riktigt - man använder för att bestämma den brottsliga gärningen kan det uppstå gränsdrag- ningsproblem. Det gäller generellt. Riksåklagaren, JK med flera instanser ville absolut ha kvar rekvisitet "uttrycka missaktning". Det var i deras remissvar, och de ville ha det kvar. Utredningen hade andra förslag. Ordet "missaktning" är 30 år gammalt i lag- stiftningen, så nog vet man i dömande instanser. Nu får jag tyvärr inte tala längre, men jag skulle vilja kommentera det här med vad statsministern har sagt. Jag får återkomma till det.

Fru talman! Jag tyckte att jag uttryckte mig klart, men det var visst luddigt i alla fall. Jag tycker inte att någon människa ska utsättas för hets. Jag tycker inte att någon människa ska behöva utsättas för hot. Det är den tredje delen, missaktning, som är ett svårt begrepp för domstolarna att ta ställ- ning till. Vad är missaktning? Vad är kränkning? Kränkning är en subjektivt upplevd känsla. Den skiftar från en tid till en annan. För inte så många år sedan betecknades homosexualitet som en sjukdom. Vad ska vi göra med de äldre människor som lever och som vi inte har lyckats omvända utan har kvar den synen? De har inte förstått att detta inte är en sjukdom utan en sexuell läggning som inte gör att en människa är mindre värd en någon annan. Jag vill inte lämna utrymme för några mörka krafter för att hetsa och hota människor. Men jag känner mig väldigt tveksam inför och oroad över begreppet missaktning, som innebär kränkning som grundas på subjektiv bedömning. Även om domsto- larna försöker göra en objektiv bedömning av detta ger inte motiven klara besked om vad missaktning innefattar.

Fru talman! Det är just det som Barbro Hietala Nordlund ska återkomma till, vad statsministern har sagt, som gör att jag känner mig väldigt osäker. För "missaktning" räcker det tydligen att man säger att homosexualitet är onaturlig. Det är alltså statsminis- terns bedömning. Han kan inte heller ha tagit del av den här utredningen, som är så väl grundad. Det framgår inte riktigt av utskottets övervägan- den hur man ska tolka begreppet "missaktning". Jag tycker att det har framkommit att Kristdemokraterna har haft en väldigt öppen hållning. Det är därför som jag kommer att yrka bifall till Kristdemokraternas förslag. Enligt deras motivtext skulle man ha garderat det på ett bättre sätt. Då hade man tagit bort exempel- vis "torde", om jag har förstått saken rätt, och "normalfallet". Men det betyder inte heller att man skapar något slags staket eller utrymme för mörker- krafter inom kyrkoväsendet med en sådan skrivning, anser jag.

Fru talman! Jag har förstås respekt för Mia Fran- zéns ställningstagande. Men jag måste säga att det är svårt att riktigt hänga med i argumenteringen. Jag ska försöka kommentera tre saker. Mia Franzén anger att ett argument är att vi nu är så svävande härifrån att man inte riktigt vet vad som gäller. Frågan är: Hur skulle vi kunna vara annat? Vi är inte någon domstol. I varje lagstiftningssammanhang gäller att det är domstolarna som sätter praxis. Vi kan inte veta tvär- säkert annat än vad vi har angett för dömande i den här typen av mål. Där har jag beskrivit att det är väl- digt högt ställda kriterier. Vi har bedömt godtyckligt, sägs det. Det är inte så att det är vi som bedömer. Vi har varit tydliga från utskottets sida och också i betänkandet vad gäller den terminologi som används. Det var väl ordet "missaktning" som var svårt för Mia Franzén att riktigt ta till sig. Det uttrycktes att det var oklart och godtyckligt. Det här kollade man upp otroligt noga i den utredning som föregick lagförslaget. Man jobba- de faktiskt mycket med vilken terminologi som skulle användas. Det finns en redogörelse för vad rekvisitet "uttrycka missaktning" innebär. Oavsett vilket rekvi- sit - det är riktigt - man använder för att bestämma den brottsliga gärningen kan det uppstå gränsdrag- ningsproblem. Det gäller generellt. Riksåklagaren, JK med flera instanser ville absolut ha kvar rekvisitet "uttrycka missaktning". Det var i deras remissvar, och de ville ha det kvar. Utredningen hade andra förslag. Ordet "missaktning" är 30 år gammalt i lag- stiftningen, så nog vet man i dömande instanser. Nu får jag tyvärr inte tala längre, men jag skulle vilja kommentera det här med vad statsministern har sagt. Jag får återkomma till det.

Fru talman! Frågan vad statsministern har sagt har varit uppe flera gånger - jag nämnde det också från talarstolen. Jag vill till Mia Franzén säga att jag inte vill kommentera vad statsministern har sagt av det skälet att jag faktiskt inte vet vad han har sagt. Men vad jag vet är att han stöder det här förslaget till hetslagstiftning. Enligt vad jag vet har justitieminis- tern vid flera tillfällen uttalat precis det som utskottet och också jag är företrädare för. Jag utgår från att statsministern inte har någon annan uppfattning. I övrigt vill jag inte kommentera det, för ingen av oss, inte heller Mia Franzén, vet vad som har sagts och citerats. Mia Franzén har fel på flera punkter när hon säger att ordet "missaktning" skulle vara ett otydligare och vagare ord i straffbestämmelsen än andra ord som "hot", "hat" eller "hets". Det är direkt felaktigt. Det gäller också för ordet "missaktning" att man ska be- döma vad syftet var, i vilket sammanhang det yttra- des. Det finns inte några svagare bedömningskriterier för det ordet.

Fru talman! Det är just det som Barbro Hietala Nordlund ska återkomma till, vad statsministern har sagt, som gör att jag känner mig väldigt osäker. För "missaktning" räcker det tydligen att man säger att homosexualitet är onaturlig. Det är alltså statsminis- terns bedömning. Han kan inte heller ha tagit del av den här utredningen, som är så väl grundad. Det framgår inte riktigt av utskottets övervägan- den hur man ska tolka begreppet "missaktning". Jag tycker att det har framkommit att Kristdemokraterna har haft en väldigt öppen hållning. Det är därför som jag kommer att yrka bifall till Kristdemokraternas förslag. Enligt deras motivtext skulle man ha garderat det på ett bättre sätt. Då hade man tagit bort exempel- vis "torde", om jag har förstått saken rätt, och "normalfallet". Men det betyder inte heller att man skapar något slags staket eller utrymme för mörker- krafter inom kyrkoväsendet med en sådan skrivning, anser jag.

Fru talman! Jag har förstått att det här lagförslaget kommer att gå igenom, jag är fullt medveten om det. Jag vill ändå skicka med till domstolarna en ursäkt för att jag tycker att motivet är otydligt såsom det är skrivet. Jag känner en stor oro även om "missaktning" är ett begrepp som har funnits i många, många år. Men dess tillämpning och praxis har vi inte sett ännu. När jag lyssnar på bland annat Gustav Fri- dolin blir jag skrämd. Ska det räcka med att man upplever sig kränkt? Jag tror inte det, och det tror jag att domstolarna kommer att vara förnuftiga nog för att under övervägande. Man kommer också att betrakta uppsåt och syfte. Men jag är ändock oroad.

Fru talman! Frågan vad statsministern har sagt har varit uppe flera gånger - jag nämnde det också från talarstolen. Jag vill till Mia Franzén säga att jag inte vill kommentera vad statsministern har sagt av det skälet att jag faktiskt inte vet vad han har sagt. Men vad jag vet är att han stöder det här förslaget till hetslagstiftning. Enligt vad jag vet har justitieminis- tern vid flera tillfällen uttalat precis det som utskottet och också jag är företrädare för. Jag utgår från att statsministern inte har någon annan uppfattning. I övrigt vill jag inte kommentera det, för ingen av oss, inte heller Mia Franzén, vet vad som har sagts och citerats. Mia Franzén har fel på flera punkter när hon säger att ordet "missaktning" skulle vara ett otydligare och vagare ord i straffbestämmelsen än andra ord som "hot", "hat" eller "hets". Det är direkt felaktigt. Det gäller också för ordet "missaktning" att man ska be- döma vad syftet var, i vilket sammanhang det yttra- des. Det finns inte några svagare bedömningskriterier för det ordet.

Fru talman! Jag har förstått att det här lagförslaget kommer att gå igenom, jag är fullt medveten om det. Jag vill ändå skicka med till domstolarna en ursäkt för att jag tycker att motivet är otydligt såsom det är skrivet. Jag känner en stor oro även om "missaktning" är ett begrepp som har funnits i många, många år. Men dess tillämpning och praxis har vi inte sett ännu. När jag lyssnar på bland annat Gustav Fri- dolin blir jag skrämd. Ska det räcka med att man upplever sig kränkt? Jag tror inte det, och det tror jag att domstolarna kommer att vara förnuftiga nog för att under övervägande. Man kommer också att betrakta uppsåt och syfte. Men jag är ändock oroad.

Fru talman! För några veckor sedan blev åter en homosexuell person misshandlad och brutalt nedsla- gen av en grupp nazister i min hemstad Helsingborg. Strax efter händelsen har det gått att läsa på en nazis- tisk hemsida på Internet att det som hände var en välgärning. De så kallade patrioterna blev berömda, de som hade utfört dådet. Men det var inte det enda som stod på hemsidan. Nu uppmanades alla så kalla- de patrioter att med handling den 2 november visa sin avsky mot homosexuella, att upprepa det som skett några veckor innan. Jag gjorde en polisanmälan, fru talman. Men i den polisanmälan kunde jag inte göra en anmälan mot den hets som den nazistiska gruppen riktade mot gruppen homosexuella i Helsingborg, i min hemstad där även jag är en del av den grupp som hotades. Fru talman! Jag vill instämma i de anföranden som hållits av Mats Einarsson, Barbro Hietala Nord- lund, Martin Andreasson, Kerstin Lundgren, Gustav Fridolin och Börje Vestlund. Jag kommer inte att upprepa det som de redan har sagt i talarstolen, utan jag vill gå in på det som Ingvar Svensson och nu senast Mia Franzén har lyft upp här. Fru talman! Ingvar Svensson talar om religions- frihetsaspekten, han lyfte upp predikosituationen precis i enlighet med den reservation som Kristdemo- kraterna har skrivit. Ingvar Svensson citerade också ur en tidning vad vissa andra ledamöter hade sagt. Jag håller med Ingvar Svensson om att man inte alltid kan veta om citaten är rätt. I den här tidningen säger Ing- var Svensson att man däremot tycker att regeringen var otydlig när det gäller predikosituationen; där lyckades man inte få till en bra skrivelse. Man vet inte alls hur rättstillämpningen kan vridas. Därför ville man ha en tydlig skrivning när det gäller religi- onsfriheten. Precis som Gustav Fridolin och andra vill jag ställa en fråga. Vi vill ha ett svar på den frågan i kammaren i dag. Vi fick det inte i våras, och det har fortfarande inte kommit något svar. Ingvar Svensson var väldigt nyanserad i talarstolen och har ändå gjort ett på många sätt bra inlägg vad gäller att han ser allvarligt på de brott som begås mot homosexuella. Jag kan inte förstå varför ni kristdemokrater inte ställer upp på detta. Nu vet jag bakgrunden, men jag undrar ändå vad det beror på att ni från Kristdemo- kraternas sida ser det här som ett hot. Samma fråga har jag egentligen till Mia Franzén. Vad är det som gör Mia Franzén så orolig? Det är ingen inskränkning i religionsfriheten. Men det är en inskränkning i ytt- randefriheten och därmed i den handlingsfrihet som följer av religionsfrihet, nämligen att man inte heller får använda religiösa sammankomster för att hetsa mot folk. Jag ska göra något som jag aldrig förut gjort här i talarstolen. Jag ska citera ur katolska kyrkans katekes, den gällande upplagan med numrerade paragrafer, § 2109, som heter Rätten till religionsfrihet. "Rätten till religionsfrihet kan inte i sig vara obe- gränsad och heller inte bara begränsas av en 'offentlig ordning' som uppfattas på ett naturalistiskt eller posi- tivistiskt sätt. De 'rimliga gränser' som hänger sam- man med denna rätt måste bestämmas för varje situa- tion i samhället av den politiska klokheten som ser till de krav som ställs upp av det allmänna bästa." Det tycker jag är en mycket klok formulering av den ka- tolska kyrkan. Detta är intressant: Vad är det vi menar när vi här från talarstolen påpekar att vi ser risker för att religi- onsfriheten blir inskränkt? Det är därför som denna fråga inte omfattas av religionsfriheten. Den täcker inte hets och omfattar inte allmän ordning. Enligt vanliga regler får inte brottsliga handlingar gömmas bakom religioner. Där var Ingvar Svensson väldigt tydlig när han tidigare sade att man inte får uppmana till mord. Fru talman! Jag vill fortsätta att citera, eftersom det krävs en tydlighet och ett klargörande, precis som Mia Franzén efterlyste. I utredningen SOU 1998:113, s. 116, står det följande: "Religionsfrihet innebär således inte någon obe- gränsad rätt att i religionens namn eller under hänvis- ning till dess påbud, dogmer, läror eller sedvänjor begå brottsliga gärningar, handla i strid med andra bestämmelser eller viktiga svenska samhällsintressen eller störa samhällets och dess invånares frid. Religionsfrihet innebär inte heller utan vidare nå- gon rätt att i varje sammanhang oemotsagt hävda etiketten religion eller trossamfund på företeelser, som vid objektiv granskning har annan inriktning än religiös. Religionsfrihet innebär inte att ett trossamfund eller dess ledare, medlemmar eller anhängare, läror, riter, utövning, symboler etc. skulle vara fredade för granskning, kritik, analys eller ifrågasättande, så länge detta sker under iakttagande av respekten för gällande regler för hur samtalet i samhället får bedri- vas. Vid sidan av lagstiftningen finns yrkesetiska re- gelsystem av betydelse i detta sammanhang för t.ex. vad som får sägas i press, radio och TV eller av ad- vokater i processer eller annan verksamhet. Religionsfrihet innebär slutligen inte någon rätt för en religiös sammanslutning, dess företrädare, ledare eller medlemmar att kränka andra människors rättigheter och friheter, såsom med avseende på tan- ke-, åsikts-, yttrande-, religions- och associationsfri- heterna. Religionsfriheten skiljer sig vad avser dess be- gränsningar alltså inte från dem som allmänt gäller vid utövandet av grundläggande fri- och rättigheter. Gränsen går alltid vid skyddet för andras fri- och rättigheter. Problemet, som återkommer, hänger samman med metoderna för påverkan och hur de används i relation till vad som skall anses lämpligt, tillåtet och tillbörligt eller ej." Fru talman! Det här är en väldigt tydlig stånd- punkt. Det är helt självklart att Kristdemokraterna vill ha fullständig frihet att göra vilka utfall som helst mot bögar och flator i predikstolen. Det går hand i hand med de invändningar som görs från vissa religiösa personer och i mängder av e-postmeddelanden som även jag har fått. Fru talman! Det har bland annat från Mia Franzén efterfrågats en tydlighet. Vi vet vad vår grundlags- stadgade religionsfrihet står för utifrån det citat som jag anförde från utredningen där man förklarade vad religionsfriheten innebär. Då undrar jag: På vilket sätt inskränker dagens förslag religionsfriheten? Vi från Vänsterpartiet ser inte någon sådan inskränkning. Det är bland annat det som frågan om skydd mot hets mot homosexuella går ut på. Det handlar nämligen om försvaret för den sekulä- ra konfessionellt neutrala staten. Religiösa organisa- tioner ska helt enkelt behandlas som alla andra orga- nisationer. Det är just därför som det inte ska finnas något fribrev för predikosituationer. En religiös för- kunnare ska varken ha större eller mindre frihet än andra medborgare. Jag trodde att vi var överens om det i denna kammare. Fru talman! Men det räcker inte med att stå här i talarstolen och påpeka att det känns oerhört oroligt att man vill skicka med en ursäkt till domstolarna som ska döma när man tycker att ordet "missaktning" inte hör hemma i den här lagstiftningen. Redan i dag står det i grundlagen att man inte får uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Varför har inte Mia Franzén eller Ingvar Svensson föreslagit att detta ska tas bort? Varför har ingen av er föreslagit att uttrycket "missaktning" ska tas bort även när det gäller personer som utsätts för hets på grund av sin trosbekännelse? Jag vet inte om Mia Franzén har funderat på det. Men både i tryckfrihetsförordningens 7 kap. och i brottsbalkens 16 kap. nämns ordet "missaktning". Är det inte så att det enbart är på grund av att det som vi diskuterar i dag handlar om hets på grund av sexuell läggning som ni har invändningar mot denna lagstift- ning, en lagstiftning som på många sätt och vis är historisk och som en gång för alla visar att denna kammare inte är beredd att fortsätta att låta nazistiska grupperingar rikta hets mot bland annat homosexuel- la? Fru talman! Jag vill återigen fråga: Vad är det som gör att Mia Franzén just i det här fallet tycker att missaktning är otydligt samtidigt som hon tycker att missaktning är väldigt tydligt och okej när det gäller ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse? Vari ligger skillnaden? Kan det möj- ligtvis vara så att det är homosexualiteten som är skillnaden? I sexuell läggning ingår ju även hetero- sexualitet.

Fru talman! Jag vill först tacka för frågan. Därmed får jag en chans att än en gång förklara varför jag blev så orolig. Dessutom får jag chans att använda Tasso Stafilidis citat för att illustrera varför jag blev så orolig. Man ska alltså göra en bedömning av vad som är tillämpligt, lämpligt, tillbörligt eller ej, om jag uppfattade citatet rätt. Jag har inte suttit så länge i riksdagen. Därför ha- de jag ingen chans att föreslå något annat när detta ärende prövades tidigare. Men jag anser fortfarande att ordet "missaktning" bör förklaras bättre i motiven just därför att så många av oss lagstiftare har gjort olika uttalanden som stöder att det går att tolka in mer i ordet "missaktning" än vad man tidigare har gjort. Det som skiljer tillägget från tidigare lagstiftning är att det finns prejudikat som säger att hetslagstift- ningen tillämpas i väldigt restriktiv omfattning. Det är detta som skiljer de båda delarna åt. Men det är ing- enting som säger att vi ska tolka in mer i ordet "missaktning" eller tolka det i ett vidare perspektiv bara för att det görs detta tillägg. Jag är dock oroad för att så kommer att bli fallet.

Fru talman! För några veckor sedan blev åter en homosexuell person misshandlad och brutalt nedsla- gen av en grupp nazister i min hemstad Helsingborg. Strax efter händelsen har det gått att läsa på en nazis- tisk hemsida på Internet att det som hände var en välgärning. De så kallade patrioterna blev berömda, de som hade utfört dådet. Men det var inte det enda som stod på hemsidan. Nu uppmanades alla så kalla- de patrioter att med handling den 2 november visa sin avsky mot homosexuella, att upprepa det som skett några veckor innan. Jag gjorde en polisanmälan, fru talman. Men i den polisanmälan kunde jag inte göra en anmälan mot den hets som den nazistiska gruppen riktade mot gruppen homosexuella i Helsingborg, i min hemstad där även jag är en del av den grupp som hotades. Fru talman! Jag vill instämma i de anföranden som hållits av Mats Einarsson, Barbro Hietala Nord- lund, Martin Andreasson, Kerstin Lundgren, Gustav Fridolin och Börje Vestlund. Jag kommer inte att upprepa det som de redan har sagt i talarstolen, utan jag vill gå in på det som Ingvar Svensson och nu senast Mia Franzén har lyft upp här. Fru talman! Ingvar Svensson talar om religions- frihetsaspekten, han lyfte upp predikosituationen precis i enlighet med den reservation som Kristdemo- kraterna har skrivit. Ingvar Svensson citerade också ur en tidning vad vissa andra ledamöter hade sagt. Jag håller med Ingvar Svensson om att man inte alltid kan veta om citaten är rätt. I den här tidningen säger Ing- var Svensson att man däremot tycker att regeringen var otydlig när det gäller predikosituationen; där lyckades man inte få till en bra skrivelse. Man vet inte alls hur rättstillämpningen kan vridas. Därför ville man ha en tydlig skrivning när det gäller religi- onsfriheten. Precis som Gustav Fridolin och andra vill jag ställa en fråga. Vi vill ha ett svar på den frågan i kammaren i dag. Vi fick det inte i våras, och det har fortfarande inte kommit något svar. Ingvar Svensson var väldigt nyanserad i talarstolen och har ändå gjort ett på många sätt bra inlägg vad gäller att han ser allvarligt på de brott som begås mot homosexuella. Jag kan inte förstå varför ni kristdemokrater inte ställer upp på detta. Nu vet jag bakgrunden, men jag undrar ändå vad det beror på att ni från Kristdemo- kraternas sida ser det här som ett hot. Samma fråga har jag egentligen till Mia Franzén. Vad är det som gör Mia Franzén så orolig? Det är ingen inskränkning i religionsfriheten. Men det är en inskränkning i ytt- randefriheten och därmed i den handlingsfrihet som följer av religionsfrihet, nämligen att man inte heller får använda religiösa sammankomster för att hetsa mot folk. Jag ska göra något som jag aldrig förut gjort här i talarstolen. Jag ska citera ur katolska kyrkans katekes, den gällande upplagan med numrerade paragrafer, § 2109, som heter Rätten till religionsfrihet. "Rätten till religionsfrihet kan inte i sig vara obe- gränsad och heller inte bara begränsas av en 'offentlig ordning' som uppfattas på ett naturalistiskt eller posi- tivistiskt sätt. De 'rimliga gränser' som hänger sam- man med denna rätt måste bestämmas för varje situa- tion i samhället av den politiska klokheten som ser till de krav som ställs upp av det allmänna bästa." Det tycker jag är en mycket klok formulering av den ka- tolska kyrkan. Detta är intressant: Vad är det vi menar när vi här från talarstolen påpekar att vi ser risker för att religi- onsfriheten blir inskränkt? Det är därför som denna fråga inte omfattas av religionsfriheten. Den täcker inte hets och omfattar inte allmän ordning. Enligt vanliga regler får inte brottsliga handlingar gömmas bakom religioner. Där var Ingvar Svensson väldigt tydlig när han tidigare sade att man inte får uppmana till mord. Fru talman! Jag vill fortsätta att citera, eftersom det krävs en tydlighet och ett klargörande, precis som Mia Franzén efterlyste. I utredningen SOU 1998:113, s. 116, står det följande: "Religionsfrihet innebär således inte någon obe- gränsad rätt att i religionens namn eller under hänvis- ning till dess påbud, dogmer, läror eller sedvänjor begå brottsliga gärningar, handla i strid med andra bestämmelser eller viktiga svenska samhällsintressen eller störa samhällets och dess invånares frid. Religionsfrihet innebär inte heller utan vidare nå- gon rätt att i varje sammanhang oemotsagt hävda etiketten religion eller trossamfund på företeelser, som vid objektiv granskning har annan inriktning än religiös. Religionsfrihet innebär inte att ett trossamfund eller dess ledare, medlemmar eller anhängare, läror, riter, utövning, symboler etc. skulle vara fredade för granskning, kritik, analys eller ifrågasättande, så länge detta sker under iakttagande av respekten för gällande regler för hur samtalet i samhället får bedri- vas. Vid sidan av lagstiftningen finns yrkesetiska re- gelsystem av betydelse i detta sammanhang för t.ex. vad som får sägas i press, radio och TV eller av ad- vokater i processer eller annan verksamhet. Religionsfrihet innebär slutligen inte någon rätt för en religiös sammanslutning, dess företrädare, ledare eller medlemmar att kränka andra människors rättigheter och friheter, såsom med avseende på tan- ke-, åsikts-, yttrande-, religions- och associationsfri- heterna. Religionsfriheten skiljer sig vad avser dess be- gränsningar alltså inte från dem som allmänt gäller vid utövandet av grundläggande fri- och rättigheter. Gränsen går alltid vid skyddet för andras fri- och rättigheter. Problemet, som återkommer, hänger samman med metoderna för påverkan och hur de används i relation till vad som skall anses lämpligt, tillåtet och tillbörligt eller ej." Fru talman! Det här är en väldigt tydlig stånd- punkt. Det är helt självklart att Kristdemokraterna vill ha fullständig frihet att göra vilka utfall som helst mot bögar och flator i predikstolen. Det går hand i hand med de invändningar som görs från vissa religiösa personer och i mängder av e-postmeddelanden som även jag har fått. Fru talman! Det har bland annat från Mia Franzén efterfrågats en tydlighet. Vi vet vad vår grundlags- stadgade religionsfrihet står för utifrån det citat som jag anförde från utredningen där man förklarade vad religionsfriheten innebär. Då undrar jag: På vilket sätt inskränker dagens förslag religionsfriheten? Vi från Vänsterpartiet ser inte någon sådan inskränkning. Det är bland annat det som frågan om skydd mot hets mot homosexuella går ut på. Det handlar nämligen om försvaret för den sekulä- ra konfessionellt neutrala staten. Religiösa organisa- tioner ska helt enkelt behandlas som alla andra orga- nisationer. Det är just därför som det inte ska finnas något fribrev för predikosituationer. En religiös för- kunnare ska varken ha större eller mindre frihet än andra medborgare. Jag trodde att vi var överens om det i denna kammare. Fru talman! Men det räcker inte med att stå här i talarstolen och påpeka att det känns oerhört oroligt att man vill skicka med en ursäkt till domstolarna som ska döma när man tycker att ordet "missaktning" inte hör hemma i den här lagstiftningen. Redan i dag står det i grundlagen att man inte får uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Varför har inte Mia Franzén eller Ingvar Svensson föreslagit att detta ska tas bort? Varför har ingen av er föreslagit att uttrycket "missaktning" ska tas bort även när det gäller personer som utsätts för hets på grund av sin trosbekännelse? Jag vet inte om Mia Franzén har funderat på det. Men både i tryckfrihetsförordningens 7 kap. och i brottsbalkens 16 kap. nämns ordet "missaktning". Är det inte så att det enbart är på grund av att det som vi diskuterar i dag handlar om hets på grund av sexuell läggning som ni har invändningar mot denna lagstift- ning, en lagstiftning som på många sätt och vis är historisk och som en gång för alla visar att denna kammare inte är beredd att fortsätta att låta nazistiska grupperingar rikta hets mot bland annat homosexuel- la? Fru talman! Jag vill återigen fråga: Vad är det som gör att Mia Franzén just i det här fallet tycker att missaktning är otydligt samtidigt som hon tycker att missaktning är väldigt tydligt och okej när det gäller ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse? Vari ligger skillnaden? Kan det möj- ligtvis vara så att det är homosexualiteten som är skillnaden? I sexuell läggning ingår ju även hetero- sexualitet.

Fru talman! Jag har ingen anledning att ifrågasätta Mia Franzéns oro. Mia Franzén sade att hon inte hade någon chans att föreslå något annat eftersom hon inte har suttit i riksdagen förut. Innebär det alltså att Mia Franzén har något förslag och en vilja att förändra hetslagstiftningen så att man tar bort missaktningen helt och hållet för alla andra grupper som är skyddade i hetslagstiftningen och i brottsbalken 16 kap.? Men det som är intressant i det som Mia Franzén tar upp är att återigen hamnar man vid frågan: Varför skulle det bli en skillnad när vi bara lägger till orden sexuell läggning? Varför skulle det bli en skillnad och en inskränkning? Varför skulle det bli mer otydligt att göra tolkningar för dem som har att tolka lagstift- ningen, för våra domstolar? Varför skulle det bli svårare att göra det nu när vi för in "sexuell lägg- ning"?

Fru talman! Jag vill först tacka för frågan. Därmed får jag en chans att än en gång förklara varför jag blev så orolig. Dessutom får jag chans att använda Tasso Stafilidis citat för att illustrera varför jag blev så orolig. Man ska alltså göra en bedömning av vad som är tillämpligt, lämpligt, tillbörligt eller ej, om jag uppfattade citatet rätt. Jag har inte suttit så länge i riksdagen. Därför ha- de jag ingen chans att föreslå något annat när detta ärende prövades tidigare. Men jag anser fortfarande att ordet "missaktning" bör förklaras bättre i motiven just därför att så många av oss lagstiftare har gjort olika uttalanden som stöder att det går att tolka in mer i ordet "missaktning" än vad man tidigare har gjort. Det som skiljer tillägget från tidigare lagstiftning är att det finns prejudikat som säger att hetslagstift- ningen tillämpas i väldigt restriktiv omfattning. Det är detta som skiljer de båda delarna åt. Men det är ing- enting som säger att vi ska tolka in mer i ordet "missaktning" eller tolka det i ett vidare perspektiv bara för att det görs detta tillägg. Jag är dock oroad för att så kommer att bli fallet.

Fru talman! Jag skulle önskat, som svar på Tasso Stafilidis fråga hur jag skulle vilja lösa detta, en kla- rare och tydligare skrivning i motiven just om vad missaktande uttalanden är. Lagstiftare har gått ut och uttalat sig om att det kan räcka med att man säger att homosexualitet är onaturligt, att det är missaktande i sig. Däremot är min oro är ganska ointressant i det här sammanhanget. Den har ingenting med skakningar, sömnsvårigheter eller sådana saker att göra, utan jag är orolig för hur vi kommer att använda detta lagrum framöver. Det har också visat sig att man mer gene- röst nu börjar att bruka den här hetslagstiftningen, senast mot TV 4 och Aftonbladet. Jag blir då orolig för hur yttrandefriheten, åsiktsfriheten och också, i andra steget, religionsfriheten kommer att drabbas av detta.

Fru talman! Jag har ingen anledning att ifrågasätta Mia Franzéns oro. Mia Franzén sade att hon inte hade någon chans att föreslå något annat eftersom hon inte har suttit i riksdagen förut. Innebär det alltså att Mia Franzén har något förslag och en vilja att förändra hetslagstiftningen så att man tar bort missaktningen helt och hållet för alla andra grupper som är skyddade i hetslagstiftningen och i brottsbalken 16 kap.? Men det som är intressant i det som Mia Franzén tar upp är att återigen hamnar man vid frågan: Varför skulle det bli en skillnad när vi bara lägger till orden sexuell läggning? Varför skulle det bli en skillnad och en inskränkning? Varför skulle det bli mer otydligt att göra tolkningar för dem som har att tolka lagstift- ningen, för våra domstolar? Varför skulle det bli svårare att göra det nu när vi för in "sexuell lägg- ning"?

Fru talman! Jag skulle önskat, som svar på Tasso Stafilidis fråga hur jag skulle vilja lösa detta, en kla- rare och tydligare skrivning i motiven just om vad missaktande uttalanden är. Lagstiftare har gått ut och uttalat sig om att det kan räcka med att man säger att homosexualitet är onaturligt, att det är missaktande i sig. Däremot är min oro är ganska ointressant i det här sammanhanget. Den har ingenting med skakningar, sömnsvårigheter eller sådana saker att göra, utan jag är orolig för hur vi kommer att använda detta lagrum framöver. Det har också visat sig att man mer gene- röst nu börjar att bruka den här hetslagstiftningen, senast mot TV 4 och Aftonbladet. Jag blir då orolig för hur yttrandefriheten, åsiktsfriheten och också, i andra steget, religionsfriheten kommer att drabbas av detta.

Fru talman! Jag känner inte samma oro som Mia Franzén gör. Jag tycker att konstitutionsutskottet har varit exemplariskt tydligt i både de motivtexter och debatter som har föregått det beslut som vi kommer att fatta i eftermiddag. Även regeringen har varit tydlig liksom den utredning som ligger till grund för förslaget, enligt min mening. Jag har fått alla de här mejlen där man skriver om homosexuella och pedofiler, om att en jude är född jude men att den som är homosexuell bara har det som en livsstil och så vidare. Om man bara byter ut ordet homosexuell mot grekerna, katolikerna eller de svarta i Sverige, tror jag faktiskt inte att ens Mia Franzén hade sett den otydlighet som hon hela tiden hänvisar till vad gäller ordet missaktning. Så länge det handlar om att man pratar om något som man kanske inte riktigt accepterar, något som man kanske inte har kunskap om, blir det genast främmande. Det blir främmande därför att man inte känner till det. Därför är det rätt att använda uttryck som att man inte är född till homosexuell utan blir det och att man kan bli botad, som jag också fått en massa mejl om. Man skriver att det inte går att införa den här lagstiftningen på grund av att det går att bota de homosexuella, och varför ska vi då skydda dem?

Fru talman! Jag tänkte att jag skulle slippa fler re- pliker, men Tasso Stafilidis utmanar mig och då får jag väl haka på. Tasso Stafilidis vill arbeta för klokhet för det ge- mensamma bästa, apropå citatet från katolska kateke- sen. Jag vill bara säga en sak mycket tydligt: Jag har inte ifrågasatt substansen i missaktningsbegreppet. Om vi skulle skrivit en ny lagstiftning i dag, kanske vi inte skulle valt just det ordet. Men jag har inte ifrågasatt substansen bakom detta, så där är han ute och cyklar. Sedan bör han nog, när han läser sitt anförande i protokollet i morgon, kolla igenom det för han mot- säger sig själv på ett antal punkter. Han talar om att jag för ett nyanserat resonemang och inser att det inte finns en oinskränkbar religionsfrihet i och med att den kommer i konflikt med andra värdenormer. Han talar vidare om att jag inte vill ha ett fribrev. Och plötsligt säger han att Kristdemokraterna vill ha full- ständig frihet för religiösa personer att hetsa. Det är inte en konsekvent argumentering, Tasso Stafilidis. Egentligen begärde jag ordet med anledning av frågan om varför vi tog den ställning som vi gjorde. Det har jag förklarat tidigare i debatten - det vet Tas- so också - så jag behöver inte upprepa det. Men det berodde just på att vi inte fick igenom tydligheterna, och då gjorde vi en avvägning. Vi ville egentligen ha en utökning av hetslagstiftningen, men vi gjorde en avvägning i förhållande till religionsfriheten. Jag vet att det är många i den här kammaren som fnyser åt religionsfrihet. Jag har hört det. Därför kan jag säga att det förekommer. Men vi tyckte faktiskt att det var en viktig fråga. Vi gjorde en avvägning och säger alltså nej, och det får Tasso respektera. Nästa vecka kommer vi att ta ställning till en an- nan grundlagsändring. Då kommer Tasso Stafilidis parti att rösta emot förstärkta skydd när det gäller sexuell läggning i regeringsformen 1:2, därför att man ogillar förändringen i regeringsformen 10:5. Så, visst, där har även Vänsterpartiet gjort en avvägning.

Fru talman! Jag känner inte samma oro som Mia Franzén gör. Jag tycker att konstitutionsutskottet har varit exemplariskt tydligt i både de motivtexter och debatter som har föregått det beslut som vi kommer att fatta i eftermiddag. Även regeringen har varit tydlig liksom den utredning som ligger till grund för förslaget, enligt min mening. Jag har fått alla de här mejlen där man skriver om homosexuella och pedofiler, om att en jude är född jude men att den som är homosexuell bara har det som en livsstil och så vidare. Om man bara byter ut ordet homosexuell mot grekerna, katolikerna eller de svarta i Sverige, tror jag faktiskt inte att ens Mia Franzén hade sett den otydlighet som hon hela tiden hänvisar till vad gäller ordet missaktning. Så länge det handlar om att man pratar om något som man kanske inte riktigt accepterar, något som man kanske inte har kunskap om, blir det genast främmande. Det blir främmande därför att man inte känner till det. Därför är det rätt att använda uttryck som att man inte är född till homosexuell utan blir det och att man kan bli botad, som jag också fått en massa mejl om. Man skriver att det inte går att införa den här lagstiftningen på grund av att det går att bota de homosexuella, och varför ska vi då skydda dem?

Fru talman! Jag tänkte att jag skulle slippa fler re- pliker, men Tasso Stafilidis utmanar mig och då får jag väl haka på. Tasso Stafilidis vill arbeta för klokhet för det ge- mensamma bästa, apropå citatet från katolska kateke- sen. Jag vill bara säga en sak mycket tydligt: Jag har inte ifrågasatt substansen i missaktningsbegreppet. Om vi skulle skrivit en ny lagstiftning i dag, kanske vi inte skulle valt just det ordet. Men jag har inte ifrågasatt substansen bakom detta, så där är han ute och cyklar. Sedan bör han nog, när han läser sitt anförande i protokollet i morgon, kolla igenom det för han mot- säger sig själv på ett antal punkter. Han talar om att jag för ett nyanserat resonemang och inser att det inte finns en oinskränkbar religionsfrihet i och med att den kommer i konflikt med andra värdenormer. Han talar vidare om att jag inte vill ha ett fribrev. Och plötsligt säger han att Kristdemokraterna vill ha full- ständig frihet för religiösa personer att hetsa. Det är inte en konsekvent argumentering, Tasso Stafilidis. Egentligen begärde jag ordet med anledning av frågan om varför vi tog den ställning som vi gjorde. Det har jag förklarat tidigare i debatten - det vet Tas- so också - så jag behöver inte upprepa det. Men det berodde just på att vi inte fick igenom tydligheterna, och då gjorde vi en avvägning. Vi ville egentligen ha en utökning av hetslagstiftningen, men vi gjorde en avvägning i förhållande till religionsfriheten. Jag vet att det är många i den här kammaren som fnyser åt religionsfrihet. Jag har hört det. Därför kan jag säga att det förekommer. Men vi tyckte faktiskt att det var en viktig fråga. Vi gjorde en avvägning och säger alltså nej, och det får Tasso respektera. Nästa vecka kommer vi att ta ställning till en an- nan grundlagsändring. Då kommer Tasso Stafilidis parti att rösta emot förstärkta skydd när det gäller sexuell läggning i regeringsformen 1:2, därför att man ogillar förändringen i regeringsformen 10:5. Så, visst, där har även Vänsterpartiet gjort en avvägning.

Fru talman! Ja, jag tycker faktiskt att Ingvar Svensson har varit nyanserad när jag har diskuterat den här frågan med honom. Men där nyanserna sak- nas är just där man kommer till slutsatsen att trots att man vill ha ett skydd, vill man just vid predikositua- tioner ha en annan lydelse än den som gäller. Man vill inte ha med "torde" och "normalfallet". Det som ändå är kärnan i det här är att vad gäller de andra grupperna, som har ett skydd i den här lag- stiftningen, har inte Kristdemokraterna och inte heller Ingvar Svensson uttalat att man vill ändra eller ta bort någon av de grupperna. Men redan i dag finns ju en lagstiftning som innebär precis samma sak som den lagstiftning som vi ska besluta om i eftermiddag. Vad gäller frågan som kommer upp i nästa vecka och beslutet som gäller att lämna över makt till EU har konstitutionsutskottet och riksdagen tyvärr ställt sig bakom en praxis som innebär att beslutet ska fattas med ett enda klubbslag. Då kommer inte Vänsterpartiet att kunna göra en markering just vad gäller diskriminering på grund av bland annat sexuell läggning och visa att vi står bakom förslaget, vilket vi faktiskt gör. Det är en punkt i det ärende som kom- mer upp i nästa vecka som vi är väldigt kritiska mot, och den punkten är en huvudpunkt i ärendet.

Fru talman! Ja, jag tycker faktiskt att Ingvar Svensson har varit nyanserad när jag har diskuterat den här frågan med honom. Men där nyanserna sak- nas är just där man kommer till slutsatsen att trots att man vill ha ett skydd, vill man just vid predikositua- tioner ha en annan lydelse än den som gäller. Man vill inte ha med "torde" och "normalfallet". Det som ändå är kärnan i det här är att vad gäller de andra grupperna, som har ett skydd i den här lag- stiftningen, har inte Kristdemokraterna och inte heller Ingvar Svensson uttalat att man vill ändra eller ta bort någon av de grupperna. Men redan i dag finns ju en lagstiftning som innebär precis samma sak som den lagstiftning som vi ska besluta om i eftermiddag. Vad gäller frågan som kommer upp i nästa vecka och beslutet som gäller att lämna över makt till EU har konstitutionsutskottet och riksdagen tyvärr ställt sig bakom en praxis som innebär att beslutet ska fattas med ett enda klubbslag. Då kommer inte Vänsterpartiet att kunna göra en markering just vad gäller diskriminering på grund av bland annat sexuell läggning och visa att vi står bakom förslaget, vilket vi faktiskt gör. Det är en punkt i det ärende som kom- mer upp i nästa vecka som vi är väldigt kritiska mot, och den punkten är en huvudpunkt i ärendet.

Fru talman! Jag vet inte om Tasso medvetet för- söker missförstå mig. Vi har inga invändningar mot den nuvarande hetslagstiftningen. Vi ansåg att en klar och tydlig skrivning hade tillfört ytterligare en faktor här. Vi behöver inte diskutera den punkten. Vi har den grundinställningen. Sedan tog jag bara som exempel beslutet i nästa vecka, för att visa att även i Vänsterpartiet måste man göra avvägningar och välja det ena eller det andra. Ni väljer alltså EU-frågan framför detta med sexuell läggning i det läget, och vi valde mellan religionsfri- het och hetslagstiftning i det här läget. Vi får väl ha respekt för varandras ståndpunkter i det avseendet, men så är det.

Fru talman! Jag vet inte om Tasso medvetet för- söker missförstå mig. Vi har inga invändningar mot den nuvarande hetslagstiftningen. Vi ansåg att en klar och tydlig skrivning hade tillfört ytterligare en faktor här. Vi behöver inte diskutera den punkten. Vi har den grundinställningen. Sedan tog jag bara som exempel beslutet i nästa vecka, för att visa att även i Vänsterpartiet måste man göra avvägningar och välja det ena eller det andra. Ni väljer alltså EU-frågan framför detta med sexuell läggning i det läget, och vi valde mellan religionsfri- het och hetslagstiftning i det här läget. Vi får väl ha respekt för varandras ståndpunkter i det avseendet, men så är det.

Fru talman! Jag kan inte instämma i den jämförel- se som Ingvar Svensson gör med det ärende som kommer upp i nästa vecka. Men vår inställning kom- mer att utvecklas av Vänsterpartiet under den debat- ten i nästa vecka. Återigen lyfter ändå Ingvar Svensson upp religi- onsfriheten som orsaken till den avvägning som Kristdemokraterna har gjort för att reservera sig och ställa sig mot det förslag som ligger. Återigen blir det alltså inte tydligare från Kristdemokraterna. Vi får inget tydligt svar på var någonstans det är som religi- onsfriheten begränsas av det här förslaget enligt ert sätt att se.

Fru talman! Eftersom jag hyser den djupaste re- spekt för människors olikheter vad gäller ursprung, hudfärg, tro och sexuell läggning och anser att ingen enda människa någonsin ska behöva utsättas för hot, missaktning, kränkning eller förtal borde ställningsta- gandet vara enkelt. Men det finns, som alltid, en an- nan sida av myntet. Är det möjligen så att den yttersta konsekvensen av utvidgningen av lagen skulle innebära en begräns- ning av yttrandefriheten, tryckfriheten och religions- friheten? Eller är det enbart skrönor och felaktiga tolkningar av konstitutionsutskottets betänkande? Vad framkommer när man tar del av propositionen, utskottets betänkande samt Justitiekanslerns yttrande? Jag citerar: "När det gäller predikosituationer torde det, enligt utskottets mening, normalt komma att ligga utanför det straffbara området att citera religiösa urkunder och endast uppmana åhörarna till att följa urkundernas inriktning - - - Det avgörande måste bli, vilket uppsåtet med uttalandet är, i vilket samman- hang det görs och vilken karaktär uttalandet har i det enskilda fallet. Man måste alltid ställa sig frågan om uttalandet inrymmer ett hot eller ett uttryck för missaktning mot gruppen i fråga." Oron över att yttrandefriheten, tryckfriheten och religionsfriheten begränsas är uppenbar. Grund- lagsändringen är inte så kristallklar som man borde kunna förvänta sig av en lag. Ord som "torde" och "normalt" öppnar upp för olika tolkningar och skapar osäkerhet. Fru talman! Så länge det för mig råder osäkerhet kring dessa frågor kommer mitt beslut att innebära att jag inte kan ställa upp på denna lagändring som den nu är utformad. I debatten har de kristnas oro ställts mot skyddet av homosexuella grupper. I hetsfrågan finns inget kristet svar. Vi kan utifrån vår personliga trosuppfattning komma fram till olika slutsatser. Vad vi beslutsfattare har gemensamt är dock viljan att medverka till att enskilda såväl som grupper av indi- vider behandlas värdigt och med tolerans. Därför hyser jag tilltro till att vi politiker får mötas av re- spekt och att vi också kan respektera varandra i ställ- ningstagandet i denna fråga och i många andra viktiga frågeställningar. I detta ärende, fru talman, kommer jag i första hand att yrka bifall till kd:s reservation.

Fru talman! Jag kan inte instämma i den jämförel- se som Ingvar Svensson gör med det ärende som kommer upp i nästa vecka. Men vår inställning kom- mer att utvecklas av Vänsterpartiet under den debat- ten i nästa vecka. Återigen lyfter ändå Ingvar Svensson upp religi- onsfriheten som orsaken till den avvägning som Kristdemokraterna har gjort för att reservera sig och ställa sig mot det förslag som ligger. Återigen blir det alltså inte tydligare från Kristdemokraterna. Vi får inget tydligt svar på var någonstans det är som religi- onsfriheten begränsas av det här förslaget enligt ert sätt att se.

Fru talman! Jag måste ställa en fråga till Anita Brodén. Jag utgår från att Anita Brodén står bakom den lagstiftning som i dag finns vad gäller ras, hud- färg och religion. Det utgår jag från att Anita Brodén står bakom. Är det detta att det just är homosexuella eller vad är det som är så komplicerat? Har man tek- niskt gjort denna lagstiftning på ett annorlunda sätt än man har gjort när det har gällt lagstiftning mot dis- kriminering av etniska grupper eller är det just för att det är homosexuella? Den frågan tycker jag faktiskt måste belysas. Jag har stor respekt för att man kan vara tveksam. Man kan till och med känna obehag inför ett komplicerat politiskt beslut. Det har jag stor respekt för. Men det är väldigt konstigt när man rör sig inne i hjärtat av den här typen av frågor att det rör just homosexuella. Jag skulle vilja få fram det. Vad är det egentligen som gör att detta verkar så allvarligt när det gäller just den här lagstiftningen?

Fru talman! Eftersom jag hyser den djupaste re- spekt för människors olikheter vad gäller ursprung, hudfärg, tro och sexuell läggning och anser att ingen enda människa någonsin ska behöva utsättas för hot, missaktning, kränkning eller förtal borde ställningsta- gandet vara enkelt. Men det finns, som alltid, en an- nan sida av myntet. Är det möjligen så att den yttersta konsekvensen av utvidgningen av lagen skulle innebära en begräns- ning av yttrandefriheten, tryckfriheten och religions- friheten? Eller är det enbart skrönor och felaktiga tolkningar av konstitutionsutskottets betänkande? Vad framkommer när man tar del av propositionen, utskottets betänkande samt Justitiekanslerns yttrande? Jag citerar: "När det gäller predikosituationer torde det, enligt utskottets mening, normalt komma att ligga utanför det straffbara området att citera religiösa urkunder och endast uppmana åhörarna till att följa urkundernas inriktning - - - Det avgörande måste bli, vilket uppsåtet med uttalandet är, i vilket samman- hang det görs och vilken karaktär uttalandet har i det enskilda fallet. Man måste alltid ställa sig frågan om uttalandet inrymmer ett hot eller ett uttryck för missaktning mot gruppen i fråga." Oron över att yttrandefriheten, tryckfriheten och religionsfriheten begränsas är uppenbar. Grund- lagsändringen är inte så kristallklar som man borde kunna förvänta sig av en lag. Ord som "torde" och "normalt" öppnar upp för olika tolkningar och skapar osäkerhet. Fru talman! Så länge det för mig råder osäkerhet kring dessa frågor kommer mitt beslut att innebära att jag inte kan ställa upp på denna lagändring som den nu är utformad. I debatten har de kristnas oro ställts mot skyddet av homosexuella grupper. I hetsfrågan finns inget kristet svar. Vi kan utifrån vår personliga trosuppfattning komma fram till olika slutsatser. Vad vi beslutsfattare har gemensamt är dock viljan att medverka till att enskilda såväl som grupper av indi- vider behandlas värdigt och med tolerans. Därför hyser jag tilltro till att vi politiker får mötas av re- spekt och att vi också kan respektera varandra i ställ- ningstagandet i denna fråga och i många andra viktiga frågeställningar. I detta ärende, fru talman, kommer jag i första hand att yrka bifall till kd:s reservation.

Fru talman! Det som gör det komplicerat för mig är att jag inte har hittat det kristallklara i det förslag som ligger framme. Här finns det fortfarande ett ut- rymme där jag känner mig osäker. Så länge jag gör det får jag förbehålla mig rätten att rösta som jag gör. Jag vill ha det kristallklart. För mig betyder det oer- hört mycket. Här ställs alltså religionsfriheten, fram- för allt, och även tryckfrihet och yttrandefrihet, mot den utökade hetslagstiftningen. Det är mitt motiv.

Fru talman! Jag måste ställa en fråga till Anita Brodén. Jag utgår från att Anita Brodén står bakom den lagstiftning som i dag finns vad gäller ras, hud- färg och religion. Det utgår jag från att Anita Brodén står bakom. Är det detta att det just är homosexuella eller vad är det som är så komplicerat? Har man tek- niskt gjort denna lagstiftning på ett annorlunda sätt än man har gjort när det har gällt lagstiftning mot dis- kriminering av etniska grupper eller är det just för att det är homosexuella? Den frågan tycker jag faktiskt måste belysas. Jag har stor respekt för att man kan vara tveksam. Man kan till och med känna obehag inför ett komplicerat politiskt beslut. Det har jag stor respekt för. Men det är väldigt konstigt när man rör sig inne i hjärtat av den här typen av frågor att det rör just homosexuella. Jag skulle vilja få fram det. Vad är det egentligen som gör att detta verkar så allvarligt när det gäller just den här lagstiftningen?

Fru talman! Jag har fått svar på min fråga. Det rör sig om att det råkar vara homosexuella i det här fallet. Det är ungefär vad Anita Brodén också säger. Alla har rätt att rösta som de vill. Alla har rätt att göra hur de vill. Det har jag inte sagt någonting emot. Men vad jag tycker är väldigt märkligt är att det helt plötsligt blir en sådan samvetsnöd hos ett antal ledamöter just när det gäller homosexuella. Det anser jag står för något annat än det som man uttrycker i kammaren. Det tycker jag är väldigt beklagligt, Anita Brodén.

Fru talman! Det som gör det komplicerat för mig är att jag inte har hittat det kristallklara i det förslag som ligger framme. Här finns det fortfarande ett ut- rymme där jag känner mig osäker. Så länge jag gör det får jag förbehålla mig rätten att rösta som jag gör. Jag vill ha det kristallklart. För mig betyder det oer- hört mycket. Här ställs alltså religionsfriheten, fram- för allt, och även tryckfrihet och yttrandefrihet, mot den utökade hetslagstiftningen. Det är mitt motiv.

Fru talman! Det jag tycker är beklagligt är att om man har en avvikande åsikt i det här läget motas man in i ett hörn; man känner rädsla eller homofobi. Det handlar inte om det. Jag hoppades med mitt inlägg kunna klargöra min inställning till att alla människor har lika värde och den djupa respekt som jag känner för olika grupper och olika människor. Det är vad det ytterst handlar om. Det jag här inte har blivit övertygad om är det lag- förslag som ligger. Därför kan jag inte ställa upp på det. Det är fortfarande osäkra ord som ger utrymme för olika tolkningar. Det är orsaken - inte, som Börje Vestlund anspelar på, rädsla inför den grupp som nu är aktuell.

Fru talman! Jag har fått svar på min fråga. Det rör sig om att det råkar vara homosexuella i det här fallet. Det är ungefär vad Anita Brodén också säger. Alla har rätt att rösta som de vill. Alla har rätt att göra hur de vill. Det har jag inte sagt någonting emot. Men vad jag tycker är väldigt märkligt är att det helt plötsligt blir en sådan samvetsnöd hos ett antal ledamöter just när det gäller homosexuella. Det anser jag står för något annat än det som man uttrycker i kammaren. Det tycker jag är väldigt beklagligt, Anita Brodén.

Fru talman! Den senaste veckan har jag, och sä- kert många andra riksdagsledamöter, blivit bombar- derad av en massa mejl som utifrån en religiös över- tygelse argumenterar och uppmanar mig och andra ledamöter att rösta emot denna vilande grundlagsänd- ring om hets mot folkgrupp. Av alla dessa mejl får man ju en känsla av att reli- giöst troende inte gör något annat än att diskutera frågor som rör homosexuella och deras rättigheter i kyrkan. Det skulle faktiskt förvåna mig om homofrå- gan var det vanligaste samtalsämnet för starkt religiö- sa människor. Men jag kan ha fel på den punkten. Jag kan ha fel. Jag ber om ursäkt i så fall. Den bild av kristna som lämnas här i denna sal tror jag inte är riktig, inte om jag utgår från alla de kristna som jag känner i alla fall. Då är det andra frågor som diskuteras mycket mer. Där har man inte alls den oro som vissa ledamöter visar här i salen. Den här grundlagsändringen förbjuder inte att ci- tera religiösa urkunder som Bibeln. En del hävdar till och med att det skulle bli förbjudet att ge ut Bibeln i tryck igen. Vad grundlagsändringen handlar om är att det ska bli straffbart att hota eller uttrycka missakt- ning mot homosexuella som grupp. Dagens bestäm- melser om hets mot folkgrupp ska alltså i framtiden innefatta brott som handlar om anspelning på sexuell läggning - och sexuell läggning innebär homosexuell, bisexuell eller heterosexuell läggning. Homosexuella är en grupp i samhället som utsätts för hetspropaganda, inte minst från högerextrema och nynazistiska grupper. Det finns i dag ingen klar och tydlig lagstiftning mot detta. Det är grundbulten i hela det vilande förlaget om grundlagsändring - ingenting annat. Jag vill här också passa på att uttrycka min stora uppskattning över det mycket omfattande underlaget från bland annat konstitutions- och justitieutskottet i denna fråga. Jag har ju inte varit riksdagsledamot tidigare, så jag har haft en del att sätta mig in i. Jag tycker att underlaget är mycket väl genomarbetat och att frågan faktiskt har blivit väl behandlad. Därför kan det inte ses som ett förhastat lagförslag. Jag tycker att det är synd att man använder Bibeln eller andra religiösa skrifter som ett argument eller som en sorts upphöjd sanning för att argumentera mot detta grundlagsförslag. För alla som har läst hela eller delar av gamla religiösa skrifter vet att det står väldigt många saker där som inte accepteras av dagens sam- hälle. Det kan handla om kvinnors ställning i sam- hället eller om att man ska straffas öga för öga, tand för tand. Vi ska väl inte göra detta till rättesnöre i dagens samhälle? Det finns människor som är rädda. Ett samhälle med rädda människor är inte något vi ska acceptera. Personer är rädda för att vara sig själva och visa sina känslor och sin kärlek till någon av sitt eget kön. Rädsla leder till ett otryggt samhälle och en otrygg värld. Rädsla kan också leda till ensamhet. Människor i Miljöpartiets samhälle ska inte behöva vara rädda eller ensamma på grund av sin kärlek. Tyvärr har väldigt många i Sverige blivit miss- handlade och till och med mördade på grund av att de är homosexuella. Personer har blivit mördade enbart på grund av att de hyser kärlek till en annan person. Det är hemskt och kan inte få fortsätta. Därför yrkar jag med stor glädje bifall till förlaget om grundlagsändring i KU7.

Fru talman! Det jag tycker är beklagligt är att om man har en avvikande åsikt i det här läget motas man in i ett hörn; man känner rädsla eller homofobi. Det handlar inte om det. Jag hoppades med mitt inlägg kunna klargöra min inställning till att alla människor har lika värde och den djupa respekt som jag känner för olika grupper och olika människor. Det är vad det ytterst handlar om. Det jag här inte har blivit övertygad om är det lag- förslag som ligger. Därför kan jag inte ställa upp på det. Det är fortfarande osäkra ord som ger utrymme för olika tolkningar. Det är orsaken - inte, som Börje Vestlund anspelar på, rädsla inför den grupp som nu är aktuell.

Fru talman! Det här förslaget hade jag som liberal och kristen aldrig godtagit om det hade haft den in- skränkande betydelse för religions- och yttrandefri- heten som det har framstått som under den laddade debatten både här i riksdagens kammare och i sam- hället utanför. Hets mot folkgrupp är ingen nyhet vare sig i tryckfrihetsförordningen eller i brottsbalken. Det har funnits där i årtionden. Det är väl känt vad riksdagen menade med att lagstifta, och det är likaså väl känt hur bestämmelserna tillämpas. Kriminaliseringen ska skydda samhället mot det slags sönderslitande och våldsframkallande hatpropaganda som bäst exempli- fieras med nazistiska och andra grovt antisemitiska angrepp på judar som folk och judendomen som reli- gion. Detta, fru talman, aktualiseras i och med den skrämmande framgången för Sverigedemokraterna i flera kommuner som vi har sett i det senaste valet. Likartad hatpropaganda mot homosexuella som grupp förekommer, särskilt från nazistiskt håll, och flera talare har här i talarstolen berättat skrämmande ex- empel på detta. Det är orsaken till den nu aktuella lagändringen. Det är alltså hets det handlar om. Däremot är la- gens bestämmelser om hets mot folkgrupp inte ett åsiktsförbud, och det är inte en inskränkning i yttran- defriheten som gör det svårt eller riskabelt att i en diskussion eller förkunnelse uttrycka sig negativt eller starkt kritiskt om sådant som länder med viss befolk- ning, religiösa läror och annat. Att lagen fungerar på det sättet finns det lång erfarenhet av. Det väcks inga lättvindiga åtal för hets mot folkgrupp. Vi har vid flera tillfällen här i debatten i kamma- ren fått frågor rörande begreppet missaktning. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till det rättsfall, ett tryck- frihetsmål, som återges i utredningen från Kommittén om straffansvar för organiserad brottslighet, som kom år 2000. Där pekar man på det rättsfall som handlade om Radio Islam. En hel del av er kommer säkert ihåg Radio Islam och den avskyvärde Achmed Rami, som i inlägg efter inlägg, program efter program drev tesen att judarna borde utrotas. Till slut blev han dömd för hets mot folkgrupp. Det handlade om 17 av 57 program, där han hade uttryckt detta. Det visar att tröskeln för åtal och för dom är väldigt hög. Och det ska den vara. En del grova rashetsare har blivit dömda, men det är väldigt få. Och lagen är inte en inskränkning av samhällsdebattens eller den religiösa diskussionens och förkunnelsens frihet. Däremot har lagen - och det är jag övertygad om - ändå haft en viss återhållande effekt mot de värsta angreppen på personer, exempel- vis beroende på att de är afrikaner eller judar. De som agiterar mot den nu aktuella lagändringen verkar förutsätta att dessa bestämmelser skulle ändra karaktär på ett mycket långtgående sätt när man nu utvidgar brottet. Det är ju bara det det handlar om: att man lägger till passusen "sexuell läggning". Att häv- da att det skulle ändra hela bakgrunden, hela motiv- texten, förefaller mig helt obegripligt. Jag kan inte förstå det, helt enkelt. Regeringen har inte föreslagit det, och det har inte heller konstitutionsutskottet gått med på. Att regeringens förslag skulle ge utrymme för att börja åtala för hets mot folkgrupp med påtagligt sänkt tröskel för vad som räknas som hets är en föreställ- ning som faktiskt i första hand har uppstått utanför riksdagen och som verkar odlas flitigt på sina håll. Det märker vi av de många mejl som vi alla får. När man läser betänkandet och propositionen vi- sar det sig att avsikten inte är att lagförslaget ska sänka tröskeln för åtal. Den sänker inte tröskeln för åtal. Vad det innebär är att sådant hetsande som förut var straffbart om det riktades mot judar eller afrikaner nu är straffbart om det med samma grovhet riktas mot en grupp med viss sexuell läggning. Men det är ju så, fru talman, att missförstånd om sådant här lättast uppstår där viljan att missförstå är stark. Och det oroar mig väldigt mycket. Finns det en medveten vilja att missförstå detta? Att det förekommer så missvisande påståenden om lagändringens innebörd har att göra med att frå- gan om att allt som är förkunnelse i predikans form skulle kunna undantas från straffbarhet. Där bör man observera att lagen när det gäller till exempel antise- mitisk rashets inte gör skillnad på om denna sker på torgmöten eller i gudstjänstlokal. Förklaringen är densamma som för den nu aktuella lagändringen. Det som sägs i gudstjänstlokaler tillhörande olika religio- ner är näst intill aldrig något som kan beröras av bestämmelser om hets mot folkgrupp. Men det ex- trema kan förekomma även inom ett religiöst sam- fund eller inom något som uppträder i förklädnad till religiöst samfund. Religionsfriheten i Sverige hotas inte av att hets mot folkgrupp kan avse även hets mot grupp med viss sexuell läggning. För att förkunna, kritisera eller - om man så vill - moralisera behöver man ju inte hetsa. Religionsfriheten är i Sverige grundlagsskyddad, och den religiösa förkunnelsen skyddas av att Sverige har världens starkaste grundlagsskydd för tryck- och yttrandefriheten. De fantasier som förekommer om att åklagare och tingsrätter skulle kunna börja missbruka lagen för att förvandla brottet hets mot folkgrupp till ett åsiktsförbud, riktat mot kyrkliga riktningar, bortser från att en sådan förvandling av lagens innehåll skulle stå i strid med något av det mest grundläggande i hela den svenska rättsordningen, nämligen synen på den fria diskussionens värde. Fru talman! Innan jag lämnar talarstolen vill jag säga att jag tillsammans med mina folkpartistiska kamrater i konstitutionsutskottet står bakom det sär- skilda yttrande som gäller transpersoner med flera, och som Gustav Fridolin har redovisat här i talarsto- len. Med detta yrkar jag bifall till konstitutionsut- skottets förslag.

Fru talman! Den senaste veckan har jag, och sä- kert många andra riksdagsledamöter, blivit bombar- derad av en massa mejl som utifrån en religiös över- tygelse argumenterar och uppmanar mig och andra ledamöter att rösta emot denna vilande grundlagsänd- ring om hets mot folkgrupp. Av alla dessa mejl får man ju en känsla av att reli- giöst troende inte gör något annat än att diskutera frågor som rör homosexuella och deras rättigheter i kyrkan. Det skulle faktiskt förvåna mig om homofrå- gan var det vanligaste samtalsämnet för starkt religiö- sa människor. Men jag kan ha fel på den punkten. Jag kan ha fel. Jag ber om ursäkt i så fall. Den bild av kristna som lämnas här i denna sal tror jag inte är riktig, inte om jag utgår från alla de kristna som jag känner i alla fall. Då är det andra frågor som diskuteras mycket mer. Där har man inte alls den oro som vissa ledamöter visar här i salen. Den här grundlagsändringen förbjuder inte att ci- tera religiösa urkunder som Bibeln. En del hävdar till och med att det skulle bli förbjudet att ge ut Bibeln i tryck igen. Vad grundlagsändringen handlar om är att det ska bli straffbart att hota eller uttrycka missakt- ning mot homosexuella som grupp. Dagens bestäm- melser om hets mot folkgrupp ska alltså i framtiden innefatta brott som handlar om anspelning på sexuell läggning - och sexuell läggning innebär homosexuell, bisexuell eller heterosexuell läggning. Homosexuella är en grupp i samhället som utsätts för hetspropaganda, inte minst från högerextrema och nynazistiska grupper. Det finns i dag ingen klar och tydlig lagstiftning mot detta. Det är grundbulten i hela det vilande förlaget om grundlagsändring - ingenting annat. Jag vill här också passa på att uttrycka min stora uppskattning över det mycket omfattande underlaget från bland annat konstitutions- och justitieutskottet i denna fråga. Jag har ju inte varit riksdagsledamot tidigare, så jag har haft en del att sätta mig in i. Jag tycker att underlaget är mycket väl genomarbetat och att frågan faktiskt har blivit väl behandlad. Därför kan det inte ses som ett förhastat lagförslag. Jag tycker att det är synd att man använder Bibeln eller andra religiösa skrifter som ett argument eller som en sorts upphöjd sanning för att argumentera mot detta grundlagsförslag. För alla som har läst hela eller delar av gamla religiösa skrifter vet att det står väldigt många saker där som inte accepteras av dagens sam- hälle. Det kan handla om kvinnors ställning i sam- hället eller om att man ska straffas öga för öga, tand för tand. Vi ska väl inte göra detta till rättesnöre i dagens samhälle? Det finns människor som är rädda. Ett samhälle med rädda människor är inte något vi ska acceptera. Personer är rädda för att vara sig själva och visa sina känslor och sin kärlek till någon av sitt eget kön. Rädsla leder till ett otryggt samhälle och en otrygg värld. Rädsla kan också leda till ensamhet. Människor i Miljöpartiets samhälle ska inte behöva vara rädda eller ensamma på grund av sin kärlek. Tyvärr har väldigt många i Sverige blivit miss- handlade och till och med mördade på grund av att de är homosexuella. Personer har blivit mördade enbart på grund av att de hyser kärlek till en annan person. Det är hemskt och kan inte få fortsätta. Därför yrkar jag med stor glädje bifall till förlaget om grundlagsändring i KU7.

Fru talman! Skälet till att jag begär replik är den hänvisning som Helena Bargholtz gör till det särskil- da yttrandet till konstitutionsutskottets betänkande i denna fråga, nämligen frågan om könsidentitet. Vi från Centerpartiet har tidigare sagt, vilket vi fortfa- rande står fast vid, att detta är en fråga som måste få sin lösning. Och vi är glada över det arbete som pågår kring denna fråga. Jag vill bara göra den deklaratio- nen att vi i denna del inte har ändrat uppfattning även om vi inte står bakom detta särskilda yttrande.

Fru talman! Det här förslaget hade jag som liberal och kristen aldrig godtagit om det hade haft den in- skränkande betydelse för religions- och yttrandefri- heten som det har framstått som under den laddade debatten både här i riksdagens kammare och i sam- hället utanför. Hets mot folkgrupp är ingen nyhet vare sig i tryckfrihetsförordningen eller i brottsbalken. Det har funnits där i årtionden. Det är väl känt vad riksdagen menade med att lagstifta, och det är likaså väl känt hur bestämmelserna tillämpas. Kriminaliseringen ska skydda samhället mot det slags sönderslitande och våldsframkallande hatpropaganda som bäst exempli- fieras med nazistiska och andra grovt antisemitiska angrepp på judar som folk och judendomen som reli- gion. Detta, fru talman, aktualiseras i och med den skrämmande framgången för Sverigedemokraterna i flera kommuner som vi har sett i det senaste valet. Likartad hatpropaganda mot homosexuella som grupp förekommer, särskilt från nazistiskt håll, och flera talare har här i talarstolen berättat skrämmande ex- empel på detta. Det är orsaken till den nu aktuella lagändringen. Det är alltså hets det handlar om. Däremot är la- gens bestämmelser om hets mot folkgrupp inte ett åsiktsförbud, och det är inte en inskränkning i yttran- defriheten som gör det svårt eller riskabelt att i en diskussion eller förkunnelse uttrycka sig negativt eller starkt kritiskt om sådant som länder med viss befolk- ning, religiösa läror och annat. Att lagen fungerar på det sättet finns det lång erfarenhet av. Det väcks inga lättvindiga åtal för hets mot folkgrupp. Vi har vid flera tillfällen här i debatten i kamma- ren fått frågor rörande begreppet missaktning. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till det rättsfall, ett tryck- frihetsmål, som återges i utredningen från Kommittén om straffansvar för organiserad brottslighet, som kom år 2000. Där pekar man på det rättsfall som handlade om Radio Islam. En hel del av er kommer säkert ihåg Radio Islam och den avskyvärde Achmed Rami, som i inlägg efter inlägg, program efter program drev tesen att judarna borde utrotas. Till slut blev han dömd för hets mot folkgrupp. Det handlade om 17 av 57 program, där han hade uttryckt detta. Det visar att tröskeln för åtal och för dom är väldigt hög. Och det ska den vara. En del grova rashetsare har blivit dömda, men det är väldigt få. Och lagen är inte en inskränkning av samhällsdebattens eller den religiösa diskussionens och förkunnelsens frihet. Däremot har lagen - och det är jag övertygad om - ändå haft en viss återhållande effekt mot de värsta angreppen på personer, exempel- vis beroende på att de är afrikaner eller judar. De som agiterar mot den nu aktuella lagändringen verkar förutsätta att dessa bestämmelser skulle ändra karaktär på ett mycket långtgående sätt när man nu utvidgar brottet. Det är ju bara det det handlar om: att man lägger till passusen "sexuell läggning". Att häv- da att det skulle ändra hela bakgrunden, hela motiv- texten, förefaller mig helt obegripligt. Jag kan inte förstå det, helt enkelt. Regeringen har inte föreslagit det, och det har inte heller konstitutionsutskottet gått med på. Att regeringens förslag skulle ge utrymme för att börja åtala för hets mot folkgrupp med påtagligt sänkt tröskel för vad som räknas som hets är en föreställ- ning som faktiskt i första hand har uppstått utanför riksdagen och som verkar odlas flitigt på sina håll. Det märker vi av de många mejl som vi alla får. När man läser betänkandet och propositionen vi- sar det sig att avsikten inte är att lagförslaget ska sänka tröskeln för åtal. Den sänker inte tröskeln för åtal. Vad det innebär är att sådant hetsande som förut var straffbart om det riktades mot judar eller afrikaner nu är straffbart om det med samma grovhet riktas mot en grupp med viss sexuell läggning. Men det är ju så, fru talman, att missförstånd om sådant här lättast uppstår där viljan att missförstå är stark. Och det oroar mig väldigt mycket. Finns det en medveten vilja att missförstå detta? Att det förekommer så missvisande påståenden om lagändringens innebörd har att göra med att frå- gan om att allt som är förkunnelse i predikans form skulle kunna undantas från straffbarhet. Där bör man observera att lagen när det gäller till exempel antise- mitisk rashets inte gör skillnad på om denna sker på torgmöten eller i gudstjänstlokal. Förklaringen är densamma som för den nu aktuella lagändringen. Det som sägs i gudstjänstlokaler tillhörande olika religio- ner är näst intill aldrig något som kan beröras av bestämmelser om hets mot folkgrupp. Men det ex- trema kan förekomma även inom ett religiöst sam- fund eller inom något som uppträder i förklädnad till religiöst samfund. Religionsfriheten i Sverige hotas inte av att hets mot folkgrupp kan avse även hets mot grupp med viss sexuell läggning. För att förkunna, kritisera eller - om man så vill - moralisera behöver man ju inte hetsa. Religionsfriheten är i Sverige grundlagsskyddad, och den religiösa förkunnelsen skyddas av att Sverige har världens starkaste grundlagsskydd för tryck- och yttrandefriheten. De fantasier som förekommer om att åklagare och tingsrätter skulle kunna börja missbruka lagen för att förvandla brottet hets mot folkgrupp till ett åsiktsförbud, riktat mot kyrkliga riktningar, bortser från att en sådan förvandling av lagens innehåll skulle stå i strid med något av det mest grundläggande i hela den svenska rättsordningen, nämligen synen på den fria diskussionens värde. Fru talman! Innan jag lämnar talarstolen vill jag säga att jag tillsammans med mina folkpartistiska kamrater i konstitutionsutskottet står bakom det sär- skilda yttrande som gäller transpersoner med flera, och som Gustav Fridolin har redovisat här i talarsto- len. Med detta yrkar jag bifall till konstitutionsut- skottets förslag.

Fru talman! Skälet till att jag begär replik är den hänvisning som Helena Bargholtz gör till det särskil- da yttrandet till konstitutionsutskottets betänkande i denna fråga, nämligen frågan om könsidentitet. Vi från Centerpartiet har tidigare sagt, vilket vi fortfa- rande står fast vid, att detta är en fråga som måste få sin lösning. Och vi är glada över det arbete som pågår kring denna fråga. Jag vill bara göra den deklaratio- nen att vi i denna del inte har ändrat uppfattning även om vi inte står bakom detta särskilda yttrande.

Fru talman! Jag är glad över att Kerstin Lundgren har gjort denna deklaration. Jag vet nämligen att Folkpartiet och Centerpartiet i många frågor har identiska uppfattningar när det gäller att kämpa för bättre villkor för homosexuella.

Fru talman! Skälet till att jag begär replik är den hänvisning som Helena Bargholtz gör till det särskil- da yttrandet till konstitutionsutskottets betänkande i denna fråga, nämligen frågan om könsidentitet. Vi från Centerpartiet har tidigare sagt, vilket vi fortfa- rande står fast vid, att detta är en fråga som måste få sin lösning. Och vi är glada över det arbete som pågår kring denna fråga. Jag vill bara göra den deklaratio- nen att vi i denna del inte har ändrat uppfattning även om vi inte står bakom detta särskilda yttrande.

Fru talman! Jag är glad över att Kerstin Lundgren har gjort denna deklaration. Jag vet nämligen att Folkpartiet och Centerpartiet i många frågor har identiska uppfattningar när det gäller att kämpa för bättre villkor för homosexuella.

Fru talman! Först vill jag instämma i den stånd- punkt som Folkpartiets representanter i konstitutions- utskottet har intagit, och som här har redovisats av Martin Andreasson och Helena Bargholtz. Anledningen till att jag har begärt ordet är att jag kortfattat vill fästa uppmärksamheten på en viktig skillnad mellan de olika par av reservationer som är fogade till utskottets betänkande. I de moderata reservationerna angrips hela lag- stiftningen om hets mot folkgrupp. Man menar att lagstiftningen bör inskränka sig till brott som begås mot enskilda individer. Man menar till och med att lagstiftningen om hets mot folkgrupp kan sända sig- naler om att hets mot andra folkgrupper som inte är utpekade i lagen skulle vara laglig. Det sistnämnda är med förlov sagt en något krystad argumentering. Kristdemokraterna däremot ställer sig bakom den lagstiftning som vi har i dag om hets mot folkgrupp. Ingvar Svensson har också här i kammaren i dag bekräftat att så är fallet. Den lagstiftningen har inte tillkommit av någon teoretisk perfektionism, utan den har tillkommit mot bakgrund av bittra erfarenheter som har drabbat människor i hela vår del av världen på 30- och 40-talen. Men det är inte heller någon historisk relik, utan det är en lagstiftning som är brännande aktuell i vårt svenska samhälle i dag. Vi har grupper och individer som hetsar mot andra folk- grupper, och vi upplever spänningar mellan olika folkgrupper. Den gamla klassiska antisemitismen, som var utgångspunkten för lagstiftningen, upplever nästan något av en högkonjunktur, eller i varje fall ett uppsving, i dag. Den föregående talaren Helena Bargholtz påmin- de om att vi under många år hade en närradiostation som under flera timmar om dagen spydde ut antise- mitisk hetspropaganda. Den radiostationen skulle vi inte ha kunnat hejda med en lag som bara tog sikte på brott mot enskilda personer. Jag tror inte att någon tror att denna lagstiftning löser problemet med mot- sättningar mellan grupper, rashets, antisemitism och i dagsläget också hets mot muslimer. Men detta pro- blem skulle säkert förvärras om vi inte hade denna lagstiftning. Därför vill jag bara kortfattat vädja till dem som är tveksamma inför dagens beslut, vilket inte jag är, att i varje fall inte stödja den moderata reservationen.

Fru talman! Som präst i Svenska kyrkan är jag förundrad över att ett av de första ärendena som jag är med om att behandla här i plenum tycks gälla teologi och den kristna förkunnelsen. Men jag har en be- stämd känsla av att det i den aktuella debatten finns ett behov av att förtydliga några uppenbara missupp- fattningar. Ett stort antal människor har till mig uttryckt far- hågor om att prästers förkunnelse kan komma att inskränkas och till och med berättat om sin rädsla för att Bibeln inte längre ska kunna tryckas och distribue- ras. Efter att ha satt mig in i materialet kan jag i dag med gott samvete säga att dessa farhågor är helt utan grund, precis som remissinstanserna också gett ut- tryck för. Det känns viktigt för mig att få klargöra att predi- kans funktion är att hjälpa människor att växa och mogna i tro och liv, att hitta fram till en livshållning och att fördjupa sin tro med utgångspunkt i Bibelns berättelser. Personligen har jag alltid en överordnad målsätt- ning med predikan - den ska förmedla hopp och livsmod, den ska visa på nya möjligheter när allting i livet har gått på tok. Det är inte prästens uppgift att i predikan ge uttryck för sina egna personliga åsikter och tyckanden, och predikstolen i en kyrka eller talar- stolen i ett kapell är inte någon frizon där man kan uttala sig kränkande om andra människor eller deras sätt att leva. Det finns i Bibeln många texter som rör homo- sexuella relationer. Ingen av dessa texter ingår i den ekumeniska evangelieboken som är gemensam för en majoritet av kyrkor och samfund i vårt land, alltså Svenska kyrkan, Katolska kyrkan, Missionsförbundet med flera. Dessa texter måste läsas kontextuellt, det vill säga de ska ses med utgångspunkt i deras histo- riska tillkomstsituation. Jag har stått i förkunnelsens tjänst i många år, och jag har aldrig haft någon av dessa texter som ut- gångspunkt för predikan, vare sig i Uppsala domkyr- ka, i Storkyrkan i Stockholm eller i någon annan kyrka där jag har arbetat. Låt oss också, vänner, komma ihåg att lagen från 1948 om hets mot folkgrupp tillkom i en situation då Europa var sargat efter andra världskriget. Miljoner och åter miljoner människor hade förföljts, fängslats och avrättats av nazisterna på grund av religion, et- niskt ursprung eller sexuell läggning. Lagen uttrycker samhällets värderingar. Den skickar budskap till medborgarna om vad som är rätt och acceptabelt och vad som inte är det. Att tillägget, sexuell läggning, nu föreslås läggas till lagen om hets mot folkgrupp tvingar var och en av oss att ställa frågan: Är homosexuella värda skydd enligt lagen precis som de andra grupperna som omfattas av la- gen, eller är de inte värda detta skydd? För mig är det självklart att också homosexuella ska omfattas av detta skydd enligt lagen. Jag har kommit till mitt ställningstagande i denna fråga efter att ha tagit del av ett omfattande material. Både som präst och som riksdagsledamot har jag en målsättning, nämligen att försöka leva mig in i vad mitt agerande kan komma att betyda för den enskilda personen. Att verka för att homosexuella får skydd enligt lagen är enligt min mening en viktig uppgift. Lika självklart kommer jag som präst i framtiden, ja faktiskt redan nu på söndag här i Stockholms dom- kyrka, att med glädje predika och förkunna det glada budskapet till människors hjälp, stöd och uppbyggel- se. Fru talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till för- slaget i utskottets betänkande 7.

Fru talman! Cecilia Wikström hade ett mycket viktigt påpekande i det som hon sade, nämligen att lagen om hets mot folkgrupp tillkom under mycket speciella omständigheter. Den tillkom efter en period av fasa där demokratin hade misslyckats, det vill säga det som är demokratins metod för att klara också det som vi tycker mycket illa om. Det öppna och det fria samhället hade havererat på slagfältet. I den här debatten säger vissa som argumenterar att det som vi nu gör är en mycket liten förändring. Vi lägger bara till. Men då ska man veta att vi lägger till i en lagstiftning som i grunden är en nödlagstiftning där demokratin inte har klarat sin uppgift. Och det är det som bekymrar mig i denna diskussion. När Gabriel Romanus säger att man inte får rösta för den moderata reservationen därför att man då tar avstånd från hela tanken på hetslagstiftningen är det alldeles rätt så. Om någon annan än Gabriel Romanus hade anfört det argumentet skulle jag möjligen ha haft större förståelse för det men att höra det från liberaler bekymrar mig. Liberaler har blivit så lite liberala. En god liberal skulle säga att hetslagstiftningen som sådan är en lagstiftning som vi egentligen inte skulle vilja ha och som är uttryck för att vi i vissa situationer med det öppna samhället faktiskt inte klarar det reningsbad som vi från tid till annan måste gå igenom. Den goda liberalen säger: Kan vi av- veckla denna typ av restriktioner och ersätta restrik- tionerna med det framgångsrika öppna politiska samtalet är detta en vinst både för demokratin och för liberalismen. Nu säger vännerna på den liberala kan- ten tvärtom. Det oroar mig. Jag är fullt medveten om att man från tid till an- nan kan komma i situationer där demokratin och det öppna samtalet faktiskt har misslyckats. Jag tycker inte att vi är där när det gäller synen på homosexuel- la. Tvärtom tycker jag att de senaste åren utan den här lagstiftningen faktiskt i de stora linjerna har inneburit att homosexualitet som livsform blivit oändligt mycket mer accepterad i vårt samhälle än vad jag för en kort tid sedan faktiskt trodde var möjligt så snabbt. Det tycker jag har varit en seger för opinionsbildning och demokrati i deras fria liberala form.

Fru talman! Det är naturligtvis tråkigt för mig att Per Unckel inte vill godkänna mig som en god liberal men jag får väl försöka bära det med jämnmod. Själv tycker jag kanske inte att Per Unckel är en riktig expert på i varje fall social liberalism. Vad jag sade, och som Per Unckel kanske gick förbi med tystnad, var att den här lagstiftningen vis- serligen antogs efter världskrigets hemska erfarenhe- ter men att den, tyvärr, fortfarande behövs. Det är inte så att det öppna samhället och det öppna samtalet i dag gör att vi till exempel kan oskadliggöra en närra- diostation som timme efter timme och dag efter dag spyr ut antisemitisk propaganda. Vi kan skriva de- battartiklar i dagstidningarna men de som lyssnade på den här närradiostationen blev hetsade mot judar. En annan närradiostation skulle kunna sätta i gång att hetsa mot en annan grupp. Det kan vi inte hejda. Tvärtom är det så att de tekniska möjligheterna att bedriva hets mot folkgrupp, som naturligtvis också leder till att man skapar en större risk för våld mot människor som tillhör den folkgruppen, i dag är mycket större än de var när den här lagen antogs. Därför behövs den tyvärr. Jag håller med om att det är beklagligt att vi be- höver inskränka yttrandefriheten. Men alternativet, att bara försöka möta sådana här hetsande radiostationer eller publikationer med argument, är enligt min me- ning tyvärr för svagt. Hittills har vi varit ganska ense om att en lagstiftning som förbjuder hets mot folk- grupp är ett acceptabelt ingrepp i yttrandefriheten. Jag tycker att det är synd att moderaterna inte längre delar den gemensamma ståndpunkten. Det är därför som jag vill vädja till dem som i dag är tveksamma att inte rösta för den moderata reserva- tionen. Men naturligtvis har jag inte - som Per Unckel sade - sagt att man inte får rösta för den. Riksdagsmän får ju rösta för vilka reservationer som helst, självklart även på moderata reservationer. Men jag anser att man ska vara medveten om att man då faktiskt instämmer i en kritik mot den här lagstift- ningen, som ju är väldigt viktig när det gäller att skydda utsatta grupper i dag. De är utsatta i dag, Per Unckel!

Fru talman! För klarhets vinnande vill jag säga att moderaterna inte yrkar på att den nuvarande lagstift- ningen ska tas bort. Däremot för vi ett öppet samtal om behovet av den och motsätter oss att den vidgas - en viktig distinktion här. Får jag sedan kommentera en enda sak och ge Gabriel Romanus alldeles rätt. En avveckling av den nuvarande lagstiftningen innebär att man inte kan oskadliggöra radiostationer - det är en alldeles kor- rekt beskrivning. Men själva idén i det liberala meningsutbytet är att man inte ska oskadliggöra - man ska bemöta. När moderater söker sin väg fram gäller det att hitta de starka argument varigenom vi kan säga: Må de sända sin smörja men den får inte fotfäste. Det är liberalens sätt att bemöta det. Andra kan säga: Stäng stationen! Det ligger en distinktion i detta som inte bara är teo- retisk-praktisk utan som också har en djupt filosofisk innebörd. Jag är ty följande beredd att möjligen acceptera mer smörja i etern men samtidigt gäller det att skärpa den intellektuella agitationen för att säkerställa att människor inte går på den.

Fru talman! Det är naturligtvis så att man får sän- da mycket smörja i etern, och man får skriva mycket smörja i tidningarna. Det tycker jag också att man ska få, så ingrepp av det aktuella slaget ska vara undan- tag. Det beklagliga är att de som lyssnar på till exem- pel den antisemitiska närradiostationen inte är så lätta att nå med artiklar i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter eller med en närradiostation som har en an- nan inriktning. De tekniska möjligheterna att faktiskt bedriva hets mot folkgrupp och att driva fram starka spänningar, våld och övergrepp har alltså ökat, - inte minskat. Därför är den här lagstiftningen möjligen mer nödvändig i dag än den tidigare har varit. Nu säger Per Unckel att hans reservation inte in- nebär att man ska upphäva lagen om hets mot folk- grupp. Nej, men vad ni säger i reservationen - och som man naturligtvis instämmer i om man röstar för reservationen - är att lagstiftning om hets mot grup- per ska ersättas med en lagstiftning som tar sikte på brott som begås mot enskilda individer. Det innebär faktiskt att en sådan här närradiostation skulle få hålla på. Som sagt: Även om vi i de forum som vi har till- gång till debatterar så att vi blir blå tillåts i så fall att hets bedrivs mot folkgrupper, något som kan leda till våld och övergrepp. Sådant tar bort mycket av trygg- heten hos dem som tillhör de här minoritetsgrupper- na, såsom judar, muslimer, homosexuella eller vilken grupp det nu är. Självklart ska vi kunna diskutera hur den här lag- stiftningen på bästa sätt ska utformas men det är ändå så att den som röstar för den moderata reservationen tar ställning för att vi inte ska ha en lagstiftning om hets mot folkgrupp utan att det ska vara en lagstift- ning som enbart tar sikte på sådant som riktar sig mot enskilda individer. Det är ingen konst för till exempel en sådan här närradiostation att anpassa sig så att man klarar den lagstiftningen.

Fru talman! Gabriel Romanus sade själv för en stund sedan att han är den främste experten på uttol- kandet av socialliberalismen. I så fall får jag väl ut- nämna mig till den främste uttolkaren av den mode- rata reservationen - med samma typ av argumente- ring, som innebär att man säger nej till nuvarande förslag om förändringen av yttrande- och tryckfri- hetslagstiftningen. Gabriel Romanus ger sig in på ett sluttande plan. Det är egentligen det här sluttande planet som hela min diskussion i dag här i kammaren handlar om - inte egentligen det konkreta utan farorna för vad som händer när man börjar åka kana. Gabriel Romanus sätt att argumentera - att det tekniskt är så svårt att komma åt de här att man behö- ver lagstiftningen - är, Gabriel Romanus, ett mycket farligt sätt att resonera. Med den typen av argument rutschar man nämligen på kanan. Redan i mitt huvudanförande sade jag att i varje enskilt fall när ingrepp i yttrande- och tryckfrihetslag- stiftningen kommer i fråga är normalt väldigt lätt att försvara. Det är väldigt lätt att med den argumente- ring som många här i kammaren vältaligt har fört fram säga att vi behöver skydd för de homosexuella. Den roll som jag i dag har tagit på mig är att säga: Se upp! Se upp för vad som händer när alla de vällovliga små förändringarna läggs till varandra, för det är då som den stora faran för yttrande- och tryckfriheten faktiskt uppenbarar sig.

Fru talman! Det är säkert så att på det grundläg- gande filosofiska planet kan hela kammaren vara överens om att vi helst skulle vilja se att den här lag- stiftningen inte behövdes. På det grundläggande filo- sofiska planet hälsar vi det givetvis som önskvärt att de här grupperna - de här hatets ideologer som, ty- värr, finns där ute - inte hade funnits, inte hade lyck- ats få fotfäste med det man för fram. Problemet är att vi inte är där nu - vi är inte ens nära. De dåd som jag i mitt anförande pekade på läggs som bevis på detta. Den moderata viljan att slå vakt om yttrande- och tryckfriheten ter sig lite naiv när man faktiskt raserar en frihet för väldigt många människor, friheten att känna sig trygg i att kunna älska vem man vill, frihe- ten att känna sig trygg och inte bli förföljd eller terro- riserad, friheten att kunna leva ett värdigt liv. Hets- lagstiftningen är till för att slå undan benen för dem som försöker kränka denna frihet. Jag vill fråga Per Unckel om han inte någonstans kan se att vi i dag befinner oss i en situation där det demokratiska samhället tyvärr har misslyckats med att genom argumentation slå undan benen för dem som terroriserar. Det är därför det till skydd för de utsatta grupperna behövs en lagstiftning så att vi kan komma i fatt och gå vidare för att sedan se till att få bort de hotande grupperna och hatets ideologi. Kan inte Unckel se att den skenande våldsspiral vi ser i våldet mot homosexuella, bisexuella och transperso- ner, också det väldigt förråande våldet, för hatbrotten är ofta mycket värre än andra brott som begås, kan vara ett bevis för att vi måste göra någonting? Då är hetslagstiftningen åtminstone ett verktyg.

Fru talman! Nej, jag ger inte upp kampen med hjälp av det fria ordet så lätt. Får jag säga - och det är en kommentar till flera inlägg som har gjorts tidigare under diskussionen - att det inte råder någon tvekan om att domstolarna ska döma hårt och bestämt gentemot de brott som begås och som har exemplifierats här i kammaren i dag. Många har tagit just brotten som utgångspunkt för det förskräckliga som sker. På denna punkt föreligger ingen som helst motsättning. Det är enligt min me- ning genom att handla med beslutsamhet gentemot den brottslighet som föds ur det vi nu diskuterar som jag tror att lagstiftaren kan göra sin främsta insats för att baklänges motverka den typ av attityder som vi här bekämpar. Det är det som ligger i den moderata ståndpunkten att det är den individuella handlingen, brottet, som ska bekämpas. De som nu säger att vi ska lösa det här genom hetslagstiftningen tror jag möjligen till och med riske- rar att göra ont värre, om inte annat att göra sig skyl- diga till ett stort slag i luften. Jag håller alltså med Gustav Fridolin om att det finns mycken brottslighet som det finns anledning att hårt bekämpa. Men jag delar inte uppfattningen att lagstiftaren i första hand ska vända sitt strålkastarljus mot yttrandet utan bör göra det mot handlingen.

Fru talman! Vem har gett upp, Per Unckel? Jag ger inte upp kampen mot de högerextrema eller mot hatets ideologer bara för att jag tycker att hetslagstift- ningen är en del av den kampen. Den är en del av det vi kan göra nu för att slå undan benen för dessa grup- per så att vi kan komma vidare och med kraft i vår argumentation mota de här idéerna så att de aldrig får fotfäste. Jag ser inte det här som den enda lösningen, som Per Unckel påskiner i sitt inlägg. Det här är en del av något mycket större, en del av en kamp där många i den här kammaren har varit lite för svaga och där vi måste bli mer engagerade. Jag tror heller inte att det räcker med att bara gå på det individuella utan jag tror att man också behö- ver gå på den kollektiva homofobi som finns. Ingvar Svensson erkände tidigare i en diskussion vi hade med anledning av mitt anförande att de dåd som be- gås faktiskt har ett samband med den hets som be- drivs. Finns det inte då en poäng i att Per Unckel också kan godkänna den åsikten, en poäng i att inte bara slå mot brotten utan också mot grogrunden, slå mot hetsen både med lagstiftning och med andra medel?

Fru talman! Men, Gustav Fridolin, jag har aldrig förnekat att det kan finnas ett samband mellan åsikts- bildningen, hetsen, å ena sidan och brotten å den andra. Det har jag aldrig förnekat. Det jag däremot har sagt är att lagstiftaren bör vända sitt strålkastarljus mot handlingen medan vi bekämpar attityden med det som är det liberala sam- hällets signum, nämligen åsiktsbildning. Det är här jag menar att ni som i dag ropar på förbud har gett upp. Ni tror inte att vi är mäktiga att med åsiktsbild- ning klara den utmaning som vi står inför. Jag tror att vi kan det. Jag är beredd att gå ytterligare ett steg vidare och till och med hävda att jag är orolig för att vår opinionsbildning kommer att försvåras därför att lagstiftningen får träda i dess ställe. Åsiktsbildningen är en mer mödosam process. Det är varje dag strävsamt politiskt arbete för dem som tror på viktiga ideal. Lagstiftning är en typ av short cut när man inte riktigt tror att man klarar detta. Men den är i grund och botten en kapitulation för den fria åsiktsbildningen. Man tror inte att man klarar av det. Det är där som Gustav Fridolin och jag möjligen skiljer oss åt. Jag är övertygad om att det svenska samhället klarar av att bekämpa den typ av företeelser som den här riksdagsdebatten handlar om.

Fru talman! Per Unckel ger en intressant förkla- ring i sitt senaste inlägg, nämligen att lagstiftningen kommer till eftersom samhället i övrigt har misslyck- ats. Därför anser man att den enda åtgärden som finns att vidta är en lagstiftning av den här arten. Det jag tycker är intressant i det uttalandet är just vad man, om man ser tillbaka, kan finna att Per Unckel och Moderata samlingspartiet egentligen har del i när det gäller den så kallade åsiktsbildningen som Per Unckel nu har pratat om. Under mina fyra år här i riksdagen måste jag erkänna att det förvisso har funnits en majoritet i riksdagens kammare, men det har också funnits två partier, nämligen Kristdemo- kraterna och Moderaterna, som i just den här åsikts- bildningen och i strävandena att förändra där det finns fel i samhället inte har ingått i den. Även jag tycker att samhället har misslyckats och att det är därför vi behöver den här lagstiftningen. Men majoriteten av andra partier försöker också göra någonting för att komma till rätta med samhällets misslyckande. Vi ställer upp på en rad olika förslag för att inte fortsättningsvis särskilja och diskriminera till exempel på grund av sexuell läggning. Det är därför Per Unckels inlägg blir väldigt intressant. När Per Unckel pratar om åsiktsbildning och om samhäl- lets misslyckande undrar jag: Vari ligger Moderater- nas ansvar, och vad har Moderaterna gjort i den här kammaren för att hjälpa till så att inte samhället ska misslyckas så mycket som det har gjort i den här frågan?

Fru talman! Jag är övertygad om att också mode- rater har skuld i de bekymmer som homosexuella möter ute i samhället, precis som alla människor har det. Jag vore den sista att hävda att moderater saknar skuld. Vad moderater däremot säger är att det inte är genom den typ av lagstiftning som vi nu diskuterar som vi i så fall rättfärdigar vad vi tidigare har brustit. Det är att göra det "för enkelt" för sig. När jag sade att lagstiftning tas till som sista utväg menade jag bokstavligen denna typ av lagstiftning. Den svenska traditionen känner inte att vi lagstiftar om människors åsikter. Vi lagstiftar för att skydda individuella ståndpunkter. Allt annat är undantag från huvudregeln. Det är på den grunden jag säger att den här typen av ingrepp är en kapitulation, därför att vi i så fall bestämmer oss för att lagstifta bort ståndpunk- ter eller av dessa ståndpunkter följande beteenden, där enligt min mening i stället en annan handlings- linje hade varit mer tjänlig.

Fru talman! Frågan är för vem den här frågan är för enkel och på vilket sätt den är för enkel. Hade Moderaterna stått på samma sida som en majoritet av riksdagens partier i all annan strävan i det lagstift- ningsarbete som försiggår här i kammaren hade jag haft full förståelse för det som Per Unckel pratar om, nämligen att den lagstiftning som vi ska anta i dag är onödig och visar på ett misslyckande, men att ni mo- derater gör det och det i den här kammaren för att lyckas få bort detta misslyckande och i stället nå framgång i de här frågorna. Tyvärr har jag inte kunnat se en sådan strävan från Moderata samlingspartiets sida i kammaren. Alla andra partier som står bakom förslaget i dag ser inte förslaget som det enda verktyget. Det finns en rad olika frågor som bearbetas i parlamentariska kom- mittéer, i de olika partigrupperna, i den tvärpolitiska HBT-gruppen i riksdagen. Dessvärre finns det inte någon medlem från Moderaterna med, men det finns många moderater som jobbar tillsammans med oss. Det är enbart Kristdemokraterna som är helt utanför det tvärpolitiska arbetet. Med all respekt för det Per Unckel säger i talar- stolen, hade jag haft en helt annan förståelse för mo- tivationen att det här är en lag som enbart är till för att få bukt på samhällets misslyckande om Moderaterna hade visat linjen och åsiktsbildningen i alla andra frågor som gör oss till en framgångsrik stat i dessa frågor.

Fru talman! Det fanns ett litet inslag i det senaste inlägget som möjligen röjer var vi skiljer oss åt när det gäller opinionsbildningen, nämligen det lilla till- lägget "i den här kammaren". Jag tror inte, i all uppriktighet, att det stora slaget om människors värderingar vinns här inne. Jag tror att det stora slaget om människors värderingar vinns där ute, där människors hjärtan och själar faktiskt befinner sig. Det är där samtalet måste finnas. Tyvärr är gränserna, väggarna, mellan det där ute och det här inne ibland lite för tjocka. Vi motsätter oss inte denna lagstiftning därför att vi anser den vara onödig. Det är fel argument. Vi anser att den dels inskränker yttrandefriheten, dels möjligen riskerar att göra det hårda arbetet där ute mindre angeläget för oss alla. Onödigt är nog ett för svagt ord. Lagen kan till och med vara skadlig på två sätt: Å ena sidan gentemot respekten mot yttrande- och tryckfrihetslagstiftningen, men å andra sidan gentemot oss övriga som har ett opinionsbildande arbete att göra där ute för att säkerställa att människor av annan läggning än möjligen lejonparten i denna kammare möter precis samma respekt som vi normalt brukar kräva att bli bemötta med.