Högskolan
Debatt om förslag 20 mars 2003
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenUlf Nilsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTorsten Lindström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLennart Gustavsson (V)
- Hoppa till i videospelarenUlf Nilsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLennart Gustavsson (V)
- Hoppa till i videospelarenUlf Nilsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLennart Gustavsson (V)
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenLennart Gustavsson (V)
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenLennart Gustavsson (V)
- Hoppa till i videospelarenTorsten Lindström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLennart Gustavsson (V)
- Hoppa till i videospelarenTorsten Lindström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLennart Gustavsson (V)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Larsson (C)
- Hoppa till i videospelarenMikaela Valtersson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenTorsten Lindström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMikaela Valtersson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenUlf Nilsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMikaela Valtersson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMajléne Westerlund Pank (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenMajléne Westerlund Pank (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenMajléne Westerlund Pank (S)
- Hoppa till i videospelarenUlf Nilsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMajléne Westerlund Pank (S)
- Hoppa till i videospelarenUlf Nilsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMajléne Westerlund Pank (S)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Larsson (C)
- Hoppa till i videospelarenMajléne Westerlund Pank (S)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Larsson (C)
- Hoppa till i videospelarenMajléne Westerlund Pank (S)
- Hoppa till i videospelarenTorsten Lindström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMajléne Westerlund Pank (S)
- Hoppa till i videospelarenTorsten Lindström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMajléne Westerlund Pank (S)
- Hoppa till i videospelarenAna Maria Narti (Fp)
Protokoll från debatten
Anföranden: 40
Anf. 56 Tobias Billström (M)
Herr talman! I Sverige finns många universitet
och högskolor med verkligt hög kvalitet i både un-
dervisning och forskning. Särskilt imponerande är
detta om man tänker på den minskning av resurserna
till högskolan som regeringen har låtit ske de senaste
åren. Nu får det inte ske att en mängd kvalificerade
utbildningar urholkas och tappar kvalitet, men det
finns allvarliga tecken på att den utvecklingen är på
väg.
Vi har också fått en kraftig utökning av antalet
studenter. Alltfler väljer att satsa på utbildning efter
gymnasieskolan. Det är viktigt att dessa studenter får
den kvalificerade utbildning de har rätt att förvänta
sig.
I dag debatterar vi motioner som rör utbildningen
på högskolan; forskningen kommer upp vid ett annat
tillfälle, och därför är det naturligt att vi framför allt
tar upp studenternas situation.
I dag har den som väljer att studera inte alltid en
lätt situation. Att stå i kö är ett välkänt begrepp för
dagens student. Det är ofta en tröttsam och nervös
väntan på en efterlängtad utbildningsplats, på studie-
medel som aldrig kommer eller på en bostad och tak
över huvudet. Många studenter lever helt enkelt i ett
kösamhälle.
Vi liberaler tycker att studenten måste sättas i fo-
kus för utbildningspolitiken i mycket större utsträck-
ning än i dag. Vi föreslår därför en rad reformer för
att förbättra för den som studerar i högskolan. Våra
reformer går kort ut på att öka friheten för högskolor
och studenter och att säkra kvaliteten i utbildningen.
Vi kan med hjälp av olika rapporter konstatera att
ett stort antal problem drabbar studenterna hårt: re-
surserna till utbildningen har minskat, och undervis-
ningstimmarna har dragits ned, köerna till många
utbildningar är långa, medan samtidigt platser står
tomma på andra håll. Problemen med ett dåligt funge-
rande studiestödssystem och problemen med bristen
på studentbostäder är också värda en debatt, men
dagens ämne rör inte de frågorna.
Det vi ser när det gäller högskolan är följden av
en centralstyrd politik i socialdemokratisk regi, där de
som styr tror att studenternas verklighet kan styras
från Utbildningsdepartementet. Antagningssystemet
för högskolan gör att det är väldigt svårt att över
huvud taget komma in på en utbildning som man
önskar. Det har gjort att till exempel statistiken nu
visar, att lika många som kommer in på högskolan
efter gymnasiet läser på komvux för att komplettera
betyg. Det gör att många börjar en utbildning på and-
ra- eller tredjehandsval för att över huvud taget få
studera.
Därför vill Folkpartiet införa en studentpeng, som
följer studenten så att det är studentens val som be-
stämmer vilka utbildningar som ska byggas ut. Om en
högskola kan bygga ut en utbildning är det naturligt-
vis fullständigt orimligt att i stället, som i dag, tvinga
studenter att flytta 20-30 mil för att läsa samma sak
på en helt annan ort. Om vi dessutom kunde få ett
vettigt antagningssystem skulle studenternas valfrihet
öka ännu mer. I dag kan en språkintresserad stude-
rande i konkurrensen om en studieplats bli utslagen
av en konkurrent med väldigt dåliga språkbetyg, men
med betyg i lätta ämnen som ger lika många betygs-
poäng som en språkkurs. Det borde väl vara självklart
att om man ska läsa till exempel språk ska ett gymna-
siebetyg i språk väga mycket tyngre än en kurs i
matlagning.
Herr talman! Det behövs också mycket bättre in-
formation till studenten om vad en högskola kan
erbjuda. Det behövs, kan vi kalla det, ett studentkon-
trakt som talar om vilka rättigheter och skyldigheter
en student har på en viss högskola eller institution.
Studenten ska veta i förväg hur mycket undervisning
och handledning han eller hon är garanterad, vilken
utbildningsnivå de olika lärarna har, hur studentin-
flytandet fungerar, vilka möjligheter man har att få
sitt betyg omprövat och så vidare. Studenten ska helt
enkelt kunna jämföra olika högskolor och institutio-
ner med varandra.
Sådana här reformer som ökar möjligheten till in-
flytande tror jag hör framtiden till. Gamla stelnade
former som till exempel tvånget att tillhöra en stu-
dentkår hör däremot forntiden till. I dag skulle vi inte
kunna tänka oss att en anställd på en arbetsplats
måste tillhöra en viss fackförening för att få jobb.
Men studenter måste tillhöra en viss studentorganisa-
tion för att få studera och kunna ta ut sitt betyg.
Först som sist drabbas många studenter av att
kvaliteten i själva undervisningen frestas på mer och
mer. De senaste åren har pengarna till studenternas
utbildning minskat med minst 20 % - en del uppgifter
talar om 25 %. När regeringen har planerat för nya
högskolor har man bara räknat ut hur många studenter
man kan få plats med. Man har inte alls tänkt på hur
undervisningen ska fungera.
Det talas mycket om att snedrekryteringen till
högskolan ska brytas och att det är viktigt att fler från
studieovana miljöer kommer in på högskolan. Tyvärr
har det som alla vet gått alldeles för långsamt med
snedrekryteringen, och man kan inte säga att rege-
ringen har lyckats med sin politik.
Men för de nya studentgrupper som trots allt
kommer är detta med minskad undervisning ett väl-
digt stort problem. Har man ett annat modersmål eller
börjar högskolan efter vuxenstudier ska man inte
behöva läsa utan riktig handledning och med under-
visning bara några timmar i veckan. Det är faktiskt så
illa att dagens nybörjare ofta måste läsa med lika lite
hjälp som studenterna på tredjeårsnivå läste med för
tio år sedan.
Det behövs en riktig återställare i fråga om resur-
ser till högskolan och till forskningen. Folkpartiets
budgetförslag med extrasatsningar i miljardklassen
både till högskola och till utbildning och forskning
har tyvärr avslagits av riksdagen, men vi ger oss inte
utan kommer igen med nya förslag.
Herr talman! För någon månad sedan kunde vi lä-
sa att studentkårerna vid fem stora universitet kritise-
rade att universiteten godkänner studenter utan de
kunskaper som krävs. Enligt studentrepresentanterna
fick elever som hade blivit underkända på en tenta
göra en ny lätt omtenta där det nästan var omöjligt att
misslyckas. 99 % av studenterna fick godkänt, medan
det normalt brukar vara bara hälften. Annars är det
rätt ovanligt att elever i något sammanhang kritiserar
att det är för lätt att bli godkänd. Jag tycker alltså att
det säger någonting att studenterna själva tyckte att
betyget inte var värt någonting.
Detta säger någonting om situationen, även om
jag efter besök på olika högskolor vet att de flesta
lärare naturligtvis inte vill göra på det här sättet.
Tvärtom har jag sett, precis som många andra här, att
många högskolelärare jobbar gratis övertid för att
hinna med både studenter och forskning. Men det blir
naturligtvis påfrestningar med dagens system, där
högskolan å ena sidan får betalt för hur många man
godkänner men å andra sidan inte har tillräckligt med
pengar för att erbjuda bra undervisning.
Herr talman! Antalet studenter har som sagt ökat
kraftigt. Ändå ligger Sverige inte så högt i statistiken
över högutbildade som man skulle kunna tro. I Sveri-
ge är det fortfarande en förhållandevis liten del av
ungdomen som skaffar sig högskoleexamen, faktiskt
bara 27 %. I andra europeiska länder är det många
fler som gör det. Dessutom blir svenska studenter
färdiga sent med sin utbildning. I en del fall är detta
kanske vad individen själv vill - man vill göra studie-
avbrott och så vidare - men i många fall beror det på
dåliga antagningsregler eller jobbig studiemiljö. Det
är som sagt svårt att komma in på en utbildning, och
många gör avbrott eller hoppar av.
Avslutningsvis, herr talman: Det behövs verkligen
fler högskoleutbildade om Sverige ska utvecklas som
kunskapsnation. Vi från Folkpartiet menar att det
behövs ett rejält nytänkande i studentpolitiken. Det
behövs en satsning på utbyggd undervisning, på
forskning och forskarutbildning och på bättre service
i studiestödssystemet. De som studerar behöver det
stöd de kan få, men de behöver inte pekpinnar eller
politiker som bestämmer vad som är viktigt att stude-
ra eller var någonstans de ska studera.
Vi liberaler brukar kalla vår vision av den nya
högskolan för den fria akademin. I en fri akademi är
det inte centralstyrning och fabrikstänkande som
gäller. I en fri akademi är det studenten som står i
fokus.
Jag nöjer mig i det här sammanhanget med att yr-
ka bifall till Folkpartiets reservation 19 under punkt
14.
Anf. 57 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 2. Givetvis står jag bakom Kristdemo-
kraternas samtliga reservationer, men av tidsskäl
nöjer jag mig med att yrka bifall till denna reserva-
tion.
En nyckel till framtiden är utbildning och fram-
tidstro. Det är nödvändigt både att fler får tillgång till
den högre utbildningen och att den högre utbildning-
en kännetecknas av kvalitet. Så är det inte överallt i
dag. På många håll står överfulla studiesalar med
lärare som går på knäna, på andra håll tomma platser
som kunde ha använts bättre för att möta den efter-
frågan och de behov som finns. Högskolorna och
universiteten har utvecklats, och riskerar att i än hög-
re grad komma att utvecklas, till utbildningsfabriker
där korvstoppning står högt i kurs.
Frågan är vart bildningen tagit vägen i den svens-
ka högskolan. För oss kristdemokrater är det centralt
att högskolan har fokus på bildning. Högskoleutbild-
ningen ska ju inte bara ge studenterna specifika äm-
neskunskaper utan även leda till personlig utveckling,
samhällsengagemang och kritiskt tänkande. Visst
handlar det helt krasst också om att utbilda morgon-
dagens arbetskraft, som är grunden för all form av
välfärd, men framför allt handlar det om bildning -
att fler ska få tillgång till de rika kunskapskällorna, att
fler ska få upptäcka fler dimensioner i tillvaron och
därmed komma närmare vad det innebär att vara
människa. Det handlar om att genom bredd och djup
och genom nära koppling mellan teori och praktik
låta studenterna ana något mer av det som döljer sig
bakom kunskapens portar.
Ju fler som får tillgång till dessa källor desto bätt-
re.
Herr talman! De senaste årens socialdemokratiska
högskolepolitik har lett till ett kaos. Utbyggnaden av
antalet platser har inte följts av motsvarande resurs-
förstärkningar. Det är studenter och lärare som varje
dag får betala priset för obalansen och bristen på
realism i den förda politiken.
Den senaste statistiken från Högskoleverket visar
att antalet helårsstudenter sedan mitten av 1990-talet
har ökat med 25 % medan antalet lärare bara ökat
med 13 %. Priset för detta har betalats dyrt av de
enskilda lärarna genom ökad stress. Sjukskrivningar-
na blir fler, och utbrändhetens farsot sprider sig. Allt-
fler högskolelärare anser att förutsättningarna för
undervisning drastiskt försämrats. Högskolelärarna
bränner ut sig själva för att inte studenterna ska bli
lidande av systemfelen.
Herr talman! Vi kristdemokrater vill se en rad åt-
gärder för att tillvarata högskolans utvecklingskraft
och ge den rätt förutsättningar för att utvecklas. Vi
önskar större frihet för våra lärosäten. Det kan inte
vara rationellt att detaljreglera högskolan. Släpp i
stället loss den inneboende kraften!
Vi vill sätta ett tydligt fokus på kvaliteten. Ett
problem när de gångna årens politik svept fram ge-
nom högskolan är att kvaliteten fått stryka på foten.
Vi ser klara behov av resursförstärkningar i högsko-
lan. Det var därför vi i budgeten i höstas satsade mer
pengar på både grundutbildningen och forskningen än
vad den socialdemokratiska regeringen och dess
stödpartier ville eller klarade av. Kvaliteten är viktig!
Vi kristdemokrater kräver ett studentperspektiv.
Det saknas i dag i alltför hög grad. Det gäller till
exempel studenters rättssäkerhet. Högskoleverket har
presenterat en rad förslag för att stärka denna. Hittills
har regeringen förhållit sig passiv. Inget har kommit
fram. Inga förslag har regeringen förmått presentera,
inte ens vid min interpellationsdebatt med utbild-
ningsministern i tisdags.
Den lärarledda tiden har på alltför många lärosä-
ten till följd av obalansen mellan utbyggnaden och
resurstilldelningen minskat. Därför är det rimligt att
tydligare ange vilken undervisningstid som ryms
inom en kurs. Vi kristdemokrater vill införa ett sådant
krav på kursplanerna så att alla vet vad som är att
vänta.
Högskolan rymmer i dag mer heterogena grupper
än tidigare. Det är bra. Myten om den glade studenti-
kose festprissen på 19 år måste avvecklas. Studenter
är överlag hårt arbetande, fler och fler därtill med
försörjningsansvar för barn. Högskolan behöver ock-
så nå ännu fler nya grupper. Det är därför som vi vill
satsa på en utbyggnad av distansutbildningen så att
fler får lättare att läsa närmare hemmet. Det handlar
om att nå fler i de nya grupper som behöver lockas
till högskolan.
Det är också därför som vi kristdemokrater tryckt
på regeringen för att få fram tydliga och bra förslag
till större och mer effektiva inslag av validering i det
högre utbildningssystemet. Det handlar om att tillva-
rata och bedöma den informella kompetens som
människor besitter, alltifrån de vårdbiträden som
genom år av hårt arbete tillägnat sig till exempel
undersköterskekunskaper och behöver få papper på
det för att öka sin trygghet och sina utvecklingsmöj-
ligheter till de utländska akademiker som i vårt land
inte får arbeta i sina egentliga yrken utan i stället
tvingas till passivitet, sysslolöshet och utanförskap.
Vi har varit lovade en proposition om validering
detta riksmöte. Döm nu om vår förvåning när det
visar sig att den här propositionen uteblir. Det är inte
bra. Det avslöjar den handlingsförlamning som allt-
mer kännetecknar regeringens utbildningspolitik. Det
är tråkigt för alla dem som väntat kraftfulla åtgärder
men nu i stället får uppleva sveket vid uteblivna för-
slag.
En annan punkt där vi kristdemokrater känner be-
hovet av en ny politik är i synen på kunskap. All form
av kunskap är viktig, inte minst praktisk yrkeskun-
skap. Därför vill vi satsa mer på en särskild yrkeshög-
skola. Den kan bland annat rikta sig till dem som i vår
modell går lärlingsutbildning under gymnasiet. Även
den kvalificerade yrkesutbildningen bör integreras i
yrkeshögskolan för att få en erkänd och gedigen sta-
tus och kvalitet.
Herr talman! Det har blivit dags för en högskole-
politik som värnar bildningen, kvaliteten och banar
väg för framtiden. Den outsläckliga kunskapstörsten
är ett av de mest framträdande dragen i den mänskli-
ga naturen. Drivkraften att söka kunskap har lett till
historiska stordåd. Den drivkraften är en mänsklig
rättighet som måste värnas. Därför krävs en ny poli-
tik.
Anf. 58 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Jag ska försöka uppbåda lite inspira-
tion även i detta ärende. Låt mig inleda med att kon-
statera att jag naturligtvis står bakom Vänsterpartiets
samtliga motioner, men jag väljer som många andra
att på grund av tidsskäl bara yrka bifall till reserva-
tion 20. Dessutom ska jag på grund av en tidigare
miss från vår sida vara en aning besvärlig och yrka
bifall till motion 2002/03:Ub303.
Jag ska liksom i den förra debatten försöka tillföra
lite ny substans så att vi inte bara diskuterar det gam-
la. Därför ska jag börja med att ta upp en fråga som
det ofta är ganska tyst om, för den är lite känslig. Det
är alkoholkonsumtionen bland studenter.
Alkoholkonsumtionen bland unga ökar. Särskilt
bland studenterna vid landets universitet och hög-
skolor är konsumtionen hög. Studenters genomsnittli-
ga alkoholintag skiljer sig inte nämnvärt från kon-
sumtionen i det övriga samhället. Men bland de yngre
studenterna i åldern 18-25 år dricks det betydligt
mycket mer än bland andra ungdomar i samma ålder.
Enligt preliminära resultat från en undersökning
genomförd av Studenthälsan har ungefär en femtedel
av denna grupp studenter en sådan hög konsumtion
av alkohol att de riskerar att drabbas av alkoholrelate-
rade skador. De riskerar också att lägga grunden till
framtida alkoholism. En annan följd är naturligtvis
försämrade studieresultat.
Problemet består inte bara av mängden alkohol
som studenterna intar. Det handlar också om sättet de
dricker på, vilken attityd till alkohol som finns i stu-
dentvärlden. I det traditionellt studentikosa umgäng-
eslivet intar alkoholen en central position som mycket
av det sociala utbytet faktiskt kretsar kring. Många av
de insatser med upplysning och utbildning som görs
inom högskolan för att minska alkoholkonsumtionen
går ut på att förändra sådana attityder och beteenden
hos studenterna.
Försöken till attitydförändringar är dock inte till-
räckliga. Som vänsterpartister ser vi alkohol som en
folkhälsofråga, inte som en näringsfråga. Därför står
vi för en restriktiv och solidarisk syn på alkoholpoli-
tiken. Den svenska alkoholpolitik som förespråkas av
oss bygger på låg tillgänglighet, höga priser och för-
bud mot reklam för alkohol.
Vid de nöjesetablissemang som är tillgängliga för
studenter råder för det mesta helt motsatta förhållan-
den. Generösa öppettider i kombination med studen-
ternas ibland obundna liv gör alkoholen lättillgänglig.
Genom bland annat låga personalkostnader kan pri-
serna hållas på en ganska låg nivå. Producenter och
distributörer av alkoholhaltiga drycker ser studenter-
na som en viktig målgrupp för att sälja in ett varu-
märke och satsar mycket på marknadsföring i stu-
dentsammanhang.
Tyvärr är också det ekonomiska beroendet av al-
koholförsäljning mycket stort. Så länge det är en
viktig inkomstkälla och en förutsättning för verksam-
heten vid studentnationer och liknande organisationer
finns det inget incitament för dem att aktivt minska
alkoholkonsumtionen genom insatser som begränsar
utskänkningen. De här organisationerna kanske inte
kan lösa problemen på egen hand. Därför menar vi att
högskolan ska vidta konkreta åtgärder tillsammans
med studentorganisationerna för att minska alkohol-
konsumtionen bland studenterna.
Herr talman! Den andra punkten jag tänkte ta upp
och lyfta in i debatten är frågan om ohälsa. Ett väl
fungerande arbetsliv är ju en förutsättning för lång-
siktig hållbarhet när det gäller hälsa och ekonomisk
utveckling. I dag vet vi alla att ohälsotalen stiger.
Samhällskostnaderna för sjukskrivningar, rehabilite-
ring och förtidspensionering är höga. Den negativa
utvecklingen hotar ju folkhälsan. Den hotar också en
ändamålsenlig offentlig verksamhet och företagens
konkurrenskraft. Det behövs kunniga, friska och
motiverade människor för ett effektivt arbetsliv. Det
faktum att vi har en allt större andel äldre arbetskraft
gör inte problemen lättare att hantera.
Det finns flera orsaker till den ökade ohälsan, och
det krävs olika slags insatser och åtgärder. Men nå-
gonting som jag tycker har försummats och ganska
kraftigt underskattats är de högre tekniska utbildning-
arnas betydelse för arbetsmiljön och för sambandet i
arbetslivet mellan människan, tekniken och organisa-
tionen. Arbete, teknik och tekniska system måste
utformas efter människans förutsättningar att utföra
uppgifterna, och då krävs både kunskap och kompe-
tens.
Teknisk utveckling och förändring av tekniska
system har betydelse för den fysiska miljön och för
arbetslivets stresspåverkan, direkt genom tekniska
produkter och system och indirekt genom att tekniken
har betydelse för hur arbetet organiseras i dag och för
de möjligheter till förändringar som finns.
Olika tekniska yrkeskategorier är nyckelgrupper i
det här sammanhanget. Därför menar jag att det är
nödvändigt att det utvecklas en strategi från samhäl-
lets sida som leder fram till att blivande civilingenjö-
rer får goda kunskaper om människans förmåga och
begränsningar, kunskaper om hur man skapar männi-
ska-teknik-system. Organisationer som tar hänsyn till
detta är på sikt mycket viktigare än enbart punktinsat-
ser, som lite grann lappar och lagar, och rehabilite-
ringsåtgärder för det ökade antal människor som
drabbas av en dålig arbetsmiljö. I denna strategi bör
ingå att forskningssatsningar görs så att den goda
kopplingen mellan högre utbildning och forskning
som finns inom andra teknikområden uppnås.
Vi i Vänsterpartiet skulle vilja se att Högskole-
verket får i uppdrag att förändra en del av utbildning-
en för skyddsingenjörer till en civilingenjörsutbild-
ning med koppling till annan högre teknisk utbildning
och forskning. Vi menar också att man skulle kunna
tillsätta en utredning med uppdrag att utarbeta en
strategi för hur kompetens avseende just människa-
teknik kan bli en viktig komponent i all högre teknisk
utbildning. Med tanke på den debatt vi har om ohälsa
kan detta vara ett litet bidrag i den debatten.
Anf. 59 Lennart Gustavsson (V)
Herr talman! Även Folkpartiet tycker att det är
viktigt att arbeta mot alkoholmissbruk. Lennart Gus-
tavssons motion är lite märklig eftersom han där
räknar upp en massa problem, men sedan mynnar
motionen ut i att högskolorna ska vidta konkreta
åtgärder. Merparten av problemen ligger på student-
nationerna - frikopplade från högskolorna och med
myndiga studenter. Jag kan inte riktigt förstå. Det är
lite tråkigt att behandla motioner där riksdagens be-
slut egentligen inte leder till någonting. Vad kan
högskolorna göra med myndiga studenter som är
medlemmar i studentnationer? Jag vill gärna höra
vilka åtgärder Lennart Gustavsson tänker sig.
Jag vill fråga om en annan sak som Lennart Gus-
tavsson över huvud taget inte tog upp i sitt anförande.
I valrörelsen hörde jag Vänsterpartiets företrädare
säga att fakultetsanslagen måste öka. Det har visserli-
gen med forskning att göra, men det har också i allra
högsta grad med undervisning att göra. Lärarna måste
välja mellan att antingen släppa forskningen eller
minska undervisningstimmarna eftersom antalet stu-
denter har ökat men fakultetsanslagen har legat i
princip på samma nivå under tio år.
Nu har Vänsterpartiet en femte gång varit med om
att förbereda en budget tillsammans med regeringen,
men vi har inte sett någonting av att anslagen som går
direkt till högskolor och universitet har ökat. Hur blev
det med det vallöftet, Lennart Gustavsson?
Anf. 60 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! Jag börjar med frågan om alkoholen.
Jag försökte i mitt anförande problematisera frågan.
Just situationen bland studenterna gör att försäljning-
en av alkohol ger hyfsade intäkter. Det är lite grann
ett moment 22. Det är därför vi säger att det borde
vara ett ansvar för högskolan som helhet att tänka
igenom situationen. Jag har inte några konkreta, ex-
akta lösningar på problemet. Det här är kanske inte ett
problem som diskuteras så öppet och ofta, men därför
ska det lyftas fram. Ett sätt kan vara att ge Högskole-
verket i uppdrag att i sin tur uppdra åt högskolorna att
tillsammans med studenterna se över problemet. Om
redovisningarna från Studenthälsan är korrekta är
detta ett problem.
Den andra frågan rörde resurser och fakultetsan-
slag. Jag tror mig veta, utan att vara djupare involve-
rad i budgetförhandlingarna, de är inte avslutade, att
det finns en gemensam ambition att öka fakultetsan-
slagen. Hur vi sedan klarar det i en samlad budget är
för tidigt att svara på.
Det är inget att hymla med att vi sitter i en situa-
tion där budgeten ska gå ihop. Alla vi tre samverkan-
de partierna skulle gärna se att vi hade ett läge där det
går att höja fakultetsanslagen.
Anf. 61 Lennart Gustavsson (V)
Herr talman! Jag får konstatera att jag fortsätter
att tycka samma sak som i mitt förra inlägg, nämligen
att tyvärr finns det inget konkret i alkoholmotionen.
Det hade varit intressant att höra ett exempel på vad
ett beslut i riksdagen skulle leda till för att förbättra
situationen och minska riskerna för många studenter
att drabbas av alkoholmissbruk. Då hade det gått att
diskutera och eventuellt instämma i motionen, men
nu är det bara en redovisning av ett problem men
inget förslag till åtgärder.
Lennart Gustavsson håller med mig om att det
kom inget förslag om ökade anslag till universitet och
högskolor i höstas, som Vänsterpartiet hade gett ut-
tryck för i valrörelsen. Jag vet inte om ni som parti
särskilt driver denna fråga i budgetförhandlingarna i
vår. Jag blev inte lugnare. Att undervisningstiden blir
mindre och mindre för vart år som går är ett problem
som verkligen borde engagera Lennart Gustavsson.
Anf. 62 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! Jag ska kort säga något om att Ulf
Nilsson säger att det inte finns något konkret förslag i
fråga om den problembild jag har målat upp kring
studenters alkoholkonsumtion. I andra sammanhang
nämner man att man uppdrar åt någon att utforma
handlingsplaner, att genomföra redovisningar och så
vidare. Det skulle jag naturligtvis kunna kalla kon-
kreta åtgärder. Men först måste man identifiera om
det här problemet finns. Stämmer det jag har försökt
att visa? Det är inte ett uppdrag bara för studenterna.
Det är något som hela högskolevärlden måste ta tag i.
Vi diskuterade resurser, och vi diskuterade egent-
ligen budgeten. Ulf Nilsson vet likaväl som jag att
budgeten är en helhet. Det handlar ibland om att ge
och ta. Det är dessutom tre partier som ska komma
överens. Jag tror att det råder en samstämmighet
mellan partierna om betydelsen av kvalitetsarbete
inom universitets- och högskolevärlden. Där har
naturligtvis resurser en avgörande betydelse.
Anf. 63 Lennart Gustavsson (V)
Herr talman! Jag tycker att vi ska spinna vidare på
frågan om alkohol. En gång i världen var det säkert så
att när man lämnade föräldrahemmet och kom till
akademien var det första gången man kom i kontakt
med alkohol. I dag är det helt annorlunda. När stu-
denterna kommer till universitetet har de vid flera
tillfällen smakat på alkohol i en eller annan form. Det
är angeläget att betona.
Vänsterpartiet är uppenbarligen inne på att lägga
ett ansvar på högskolorna. Det måste preciseras. Själv
upplevde jag vid min första dag vid Lunds universitet
hur dåvarande rektorn Boel Flodgren hälsade väl-
kommen och i det sammanhanget talade om att alko-
hol ska drickas lagom mycket, men inte för mycket,
och så vidare. Det var på ett ganska sympatiskt sätt.
Det är min personliga erfarenhet. Men den är viktig.
Det är inte riksdagens uppgift att fastslå på vilket
sätt informationsåtgärderna ska läggas upp vid lan-
dets lärosäten, även om man tycker att detta är en
viktig fråga. Därför tycker jag att Lennart Gustavsson
måste precisera detta. Har man väckt en motion anser
man att detta är en viktig fråga.
Sedan är det reservation 34. Den handlar om ut-
bildning av imamer. Vänsterpartiet har här en idé om
att ge möjlighet för de muslimer som finns i Sverige
att utbilda blivande präster. Det är en lovvärd idé.
Men varför måste det ske inom det offentliga utbild-
ningsväsendet? Varför stöder inte Vänsterpartiet vår
reservation nr 3 Fristående högskolor, som går ut på
att ge möjlighet för landets universitet och högskolor
att antingen avknoppa sig eller bygga upp separat
privat utbildning? Det är en utmärkt idé. Det är att
göra saken svårare än det behöver vara att som
Vänsterpartiet skriver i sin reservation, att eftersom
det saknas ekonomisk och organisatorisk kapacitet
måste detta behov tillgodoses inom det offentliga
utbildningsväsendet.
Anf. 64 Tobias Billström (M)
Herr talman! Det är intressant att det jag sade i
debatten om alkoholkonsumtionen väcker vissa fun-
deringar. Sedan får jag ta till mig av frågorna om var
de konkreta förslagen och idéerna finns. Jag försökte
i mitt anförande och i motionen peka på frågan om
detta är ett problem. Är detta någonting vi ska ta på
allvar?
Om det är ett problem är det ett problem isolerat
för studentgruppen, eller kan man se det som ett pro-
blem som finns inom högskolans värld? Är det ett
problem som finns inom högskolans värld och beror
på en del speciella situationer som finns i högskolan?
I så fall tycker jag att det är ett ansvar för högskolor-
na att se över det. Du har helt rätt när du säger att
alkoholdebuten har förskjutits. Det finns också en helt
annan studerandekategori nu på universitet och hög-
skolor än tidigare.
När det gäller utbildningen av imamer tycker vi
att det är en motion som leder en tanke vidare. Är det
självklart i ett land som Sverige, där vi har ganska
många muslimer, att det inte också via det offentliga
systemet ska kunna erbjudas en utbildning som
imam? Det kan inte vara helt obekant att i fråga om
offentligt och privat har vi olika uppfattningar mellan
Vänsterpartiet och Moderaterna.
Anf. 65 Lennart Gustavsson (V)
Fru talman! Alkoholen är alltid en intressant fråga
att diskutera. Den sätter fokus på vilken syn man har
på individen och vilket ansvar man vill ge till indivi-
den. Moderaterna välkomnar informationsåtgärder.
Det gör vi alltid i detta avseende. Det är självklart att
högskolorna ska ta sitt ansvar. Det tycker vi att de gör
redan i dag. Men poängen är att när Vänsterpartiet
efterlyser konkreta åtgärder så ligger det i sakens
natur att de vill gå ett steg längre. Då tycker vi att de
måste precisera sig. I fråga om att det kanske skulle
vara en del av högskolekulturen i sig kan man säga att
doktorander och professorer en gång har varit stu-
denter de också.
Lennart Gustavsson nämner nationerna. Jag hop-
pas inte att Vänsterpartiet är inne på att fullständigt
förbjuda nationerna att försälja alkohol. Som Lennart
Gustavsson själv sade och Ulf Nilsson också tagit upp
så handlar det om myndiga människor. De måste
rimligen ha möjlighet att fritt bestämma över vilka
sammanslutningar de vill vara med i.
När det gäller imamerna tror jag inte att det är nå-
gon, i synnerhet inte Moderaterna, som har några
invändningar mot att man bygger upp den här typen
av verksamhet om det är så att universiteten och hög-
skolorna själva vill det. Men då är vi tillbaka till den
fråga som vi har diskuterat fram och tillbaka under en
stund här i kammaren: Är det politiska beslut som ska
diktera vilka utbildningar som ska förekomma vid
landets lärosäten, eller ska vi kanske gå den andra
vägen och ge lärosätena större frihet att själva ut-
veckla de utbildningar som de tycker är viktiga? Jag
tycker att Vänsterpartiet någon gång i framtiden bor-
de överväga att stödja vår reservation om flera och
fristående universitet.
Anf. 66 Tobias Billström (M)
Fru talman! Jag har själv, även om det var länge
sedan, bedrivit studier på universitet och högskolor.
Jag vill på intet sätt förbjuda nationer. Jag vet att de
gör ett mycket bra jobb i många stycken. Dessutom är
det absolut inte fel att ha roligt. Det är viktigt att
poängtera.
Men jag återkommer till vad jag sade tidigare. Är
detta ett problem? Varken Ulf Nilsson eller Tobias
har definierat om det är ett problem. Jag antydde att
det är ett problem. Vi måste först bli överens om
huruvida det är ett problem. Om det är ett problem,
ska man då ta gemensamma tag? Om det är ett pro-
blem tycker jag att det inte enbart är ett problem för
studenterna. Då är det ett problem för högskolan.
I debatten om imamerna lyfts det upp en intres-
sant fråga. Du frågar, Tobias, om det är politiska
beslut eller individens fria val som ska styra utform-
ningen av utbildningen, om jag fattar dig rätt. Jag
tycker att frågan är intressant. Det är inte helt själv-
klart. Ur min ståndpunkt är det så att utbildning i alla
lägen ska svara mot behov i samhället. I samhället
finns det behov. Utbildning är ett sätt att tillfredsställa
behoven.
Anf. 67 Lennart Gustavsson (V)
Fru talman! Låt mig först hälsa Lennart Gustavs-
sons engagemang i alkoholfrågan välkommet. Vi är
fullständigt överens om att alkohol är en folkhälso-
fråga och inte en näringsfråga. Den är viktig. Sedan
må vi diskutera metoderna och se hur vi kan lösa det
på ett bra sätt för att minska det allvarliga missbruket
som kan sätta spår för livet hos våra studerande.
Fru talman! Lennart Gustavssons parti Vänster-
partiet är ju hjälpreda och stöd till regeringen. Därför
vill jag ställa en fråga till Lennart Gustavsson angå-
ende de väldigt alarmerande rapporter som har kom-
mit om situationen i högskolan. Fler och fler lärare
blir utbrända, stressade och dukar under av den allt
hårdare pressen. Vad tänker Lennart Gustavsson göra
åt detta problem? Vi har tidigare i debatten hört hur
Lennart Gustavsson har talat om att eventuellt möjli-
gen kunna öka resurserna. Men nu räcker inte ord
längre. Jag vill ställa frågan till Lennart Gustavsson:
Vad tänker Vänsterpartiet göra för att våra lärare i
högskolan ska få en dräglig arbetsmiljö?
Anf. 68 Torsten Lindström (Kd)
Fru talman! Det var bra att Torsten Lindström i
slutändan ändrade frågan till att gälla vad Vänster-
partiet kan göra. Från början var det vad Lennart
Gustavsson kan göra. Jag kan väl försöka påverka
mitt parti. Men låt mig börja med att säga att det finns
en tendens i denna debatt som fanns i den tidigare
debatt som vi förde här. Det är en slags eländesdebatt.
Jag satt och noterade under era anföranden var det
fanns något positivt. Jag noterade en positiv kom-
mentar från Ulf Nilsson. I övrigt var det en oerhörd
svada under debatten över det eländiga tillståndet
inom universitet och högskolor.
Ja, vi har problem. Ja, det finns problem. Jag är
den första att erkänna dem. Tobias Billström visar på
ett problem, den höga andelen sjukskrivningar bland
lärarna inom högskolan. Vi har utbrända och trötta
lärare. Ett av svaren är naturligtvis att se till att det
finns mer resurser. Vad kan jag göra? Jag vill påpeka
att vi försöker att ha ett samarbete, inte enbart utgöra
ett stöd. I det samarbete vi har med Miljöpartiet och
Socialdemokraterna försöker vi från Vänsterpartiet
driva fram frågorna. Vi vet om att resurser är en sak
som självklart behövs. Men jag står inte här i talar-
stolen och lovar ett antal kronor till universitet och
högskolor. Det gör jag inte.
Anf. 69 Lennart Gustavsson (V)
Fru talman! Lennart Gustavsson kunde ha lyssnat.
I mitt anförande lyfte jag fram att det var oerhört bra
att vi har fått in fler studenter. Vi kristdemokrater ser
positivt på det. Vi vill ha in fler studenter. Vi vill nå
flera nya grupper. Vi tror att högskolan mår bra av
det och att det är nödvändigt för vårt samhälle.
Men det uppenbarar sig en tydlig skiljelinje här.
Vi vill ha en utbyggnad med kvalitet där resurser,
möjligheter och platser ska gå hand i hand. Det är en
väsentlig skiljelinje som dyker upp här. När antalet
studenter ökar med 25 % och antalet lärare med 13 %
är det ganska klart att det blir en obalans. Priset får
betalas av lärarna som inte mår bra och därmed i
förlängningen också av studenterna som inte får den
kvalitet på undervisningen och arbetet som de har rätt
att förvänta sig. Det behövs ett studentperspektiv. Vi
behöver också vara rädda om personalen. Därmed blir
skiljelinjen ganska tydlig mellan Vänsterpartiet som
pratar i ord men inte levererar i handling och oss
kristdemokrater.
I vårt budgetalternativ vill vi ha mer pengar till
grundutbildningen. Därtill har vi extra satsningar på
kvaliteten i högskolan i vårt budgetförslag. Ord måste
följas av handling. När Lennart Gustavsson företräder
Vänsterpartiet, som nu är ett stöd till eller samarbetar
med den socialdemokratiska regeringen, är det klart
att han har ett ansvar för att svara på frågan vad
Vänsterpartiet gör. Då hoppas jag, fru talman, att
detta görande inte bara förblir ord utan att det också
leder fram till handling.
Anf. 70 Torsten Lindström (Kd)
Fru talman! Jag vågar påstå att den utbyggnad
som Torsten Lindström bejakar har skett som ett
resultat av det samarbete vi har haft under förra man-
datperioden och som vi har inlett nu också. Men när
jag går igenom reservationerna har jag mycket svårt
att hitta en gemensam borgerlig hållning i högskole-
frågor. Det finns en sak som jag har hittat och som
man är överens om, och det är kårobligatoriet. I öv-
rigt spretar det åt en mängd olika håll. Jag undrar
verkligen: Hur har man tänkt få ihop en borgerlig
universitets- och högskolepolitik? Det är enkelt och
naturligt att i opposition prata om de olika profilerade
förslagen. Vad vi försöker göra i det samarbete vi har
är att faktiskt lägga fram realistiska förslag som vi
försöker att ro i land.
Min avslutande fråga blir: Var finns det samlade
borgerliga alternativet när det gäller universitets- och
högskolepolitik, och hur ska detta finansieras?
Anf. 71 Lennart Gustavsson (V)
Fru talman! Jag yrkar bifall till centerreservatio-
nen nr 27 under punkt 23. Jag nöjer mig med att yrka
bifall till den och konstaterar bara att vi självfallet
står bakom också de övriga centerreservationerna.
Jag ska börja med att säga någonting positivt,
Lennart Gustavsson. Jag tror att vi har en hög kvalitet
på högskolor och universitet på de flesta håll i det här
landet, men att denna kvalitet är hotad på många sätt.
En viktig problematik i det sammanhanget är den
växande bristen på högskolelärare. Under senare år
har den högre utbildningen i Sverige byggts ut med
mer än 100 000 platser, och det är mycket positivt.
Fler får del av den högre utbildningen. En rad nya
högskolor och universitet har sett dagens ljus runtom
i landet, och det är en utveckling som vi i Centerpar-
tiet är stolta över att ha medverkat till.
Nyrekryteringen av lärare har emellertid inte alls
ökat i samma takt som utbyggnaden av antalet studie-
platser. Det nämndes tidigare att antalet helårsstu-
denter har ökat med 25 % sedan 1994-1995 samtidigt
som antalet lärare ökat med 13 %, enligt siffror från
Högskoleverket. Det är klart att det leder till problem.
Redan i dag är behovet av kompetenta högskolelä-
rare stort, och det kommer att växa kraftigt framöver,
inte minst genom stora pensionsavgångar. Satsas det
inte på genomtänkta åtgärder hotas självfallet kvali-
teten i undervisningen på ett allvarligt sätt.
Ett tecken som man måste ta fasta på i samman-
hanget är att antalet långtidssjukskrivna lärare inom
den högre utbildningen ökar. Utbrändhet är inte ett
okänt fenomen i dagens högskolesamhälle.
Från Centerpartiets sida har vi under flera år ef-
terlyst en samlad strategi från regeringens sida för hur
rekryteringen av högskolelärare ska kunna öka. Det är
dags att ta krafttag på det här området nu. Det borde
vi alla vara överens om. Då vill jag gärna fråga Soci-
aldemokraternas företrädare här: När kommer rege-
ringen och regeringspartiet att agera på det här områ-
det? Det räcker inte med att avvakta en utredning om
det framtida behovet. Vi vet redan nu att behovet är
stort.
Ett annat område som jag vill lyfta fram i debatten
är distansutbildningen. Inrättandet av Sveriges nätu-
niversitet är mycket positivt. En väl fungerande di-
stansutbildning kommer att medverka till att fler
människor runtom i vårt land kan studera på högsko-
lenivå och kontinuerligt utbilda sig vidare. Den geo-
grafiska och sociala snedrekryteringen kan motver-
kas. Den här utbildningsformen är speciellt värdefull
för studerande som av familje- och arbetsmark-
nadsskäl inte kan flytta till en högskoleort. I det
sammanhanget vill jag också understryka att de lär-
centrum som byggs upp i kommunerna kan spela en
viktig roll.
Nätuniversitetet kan medverka till att resurserna
bättre tas till vara inom högskoleväsendet genom att
olika universitet och högskolor kan samverka om
kurser på ett bra sätt. Det är emellertid viktigt att
finna pedagogiska former som ger distansutbildning-
en en hög kvalitet och en fullgod lärandemiljö. Sam-
ma höga krav som ställs på den traditionella högsko-
leutbildningen ska ställas på distansutbildningen. För
att säkra detta vill vi att Högskoleverket får i uppdrag
att särskilt granska kvalitetsarbetet inom distansut-
bildningen. Vi anser att kurser i distanspedagogik och
distansmetodik bör ingå i såväl grundutbildning som i
vidareutbildning av högskolelärare. Undervisning på
distans kan inte bedrivas med samma teknik som
undervisning i traditionell universitetsmiljö.
Distansutbildningen är utan tvekan en utbildnings-
form som har framtiden för sig, men för att bli verk-
ligt framgångsrik måste den ha resurser. En direkt
flaskhals som finns i dag är den bristande tillgången
på snabba uppkopplingar till Internet i stora områden
av vårt land. Därför är det även ur den här synvinkeln
viktigt att bredbandsutbyggnaden sätter fart så att vi
så snart som möjligt får en verklig digital allemansrätt
i det här landet.
Avslutningsvis vill jag understryka att utmaningen
för framtiden nu är att gå vidare med att kvalitetssäk-
ra utbildningen på våra universitet och högskolor och
att förbättra de studerandes ekonomiska och sociala
villkor. Det är nödvändigt både för att de utbildnings-
platser som finns ska fyllas och för att målsättningen
att minst hälften i en årskurs ska kunna studera vid
högskola eller universitet vid 25 års ålder ska upp-
fyllas. Inte minst är det naturligtvis viktigt för att vi
ska kunna bygga vidare på och utveckla vårt samhälle
i framtiden.
Anf. 72 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Jag tror att vi allihop här tycker att
det känns ännu tyngre nu att fortsätta den här debat-
ten än innan avbrottet för Irakdebatten. Och jag tror
att vi alla i dag känner att tankarna och engagemanget
är långt härifrån, som flera har betonat, så jag ska
bara ganska kort kommentera några av de saker som
vi tycker är viktiga inom högskolan.
En av de viktigaste utmaningarna är att komma
till rätta med den sociala snedrekryteringen. Alla
människor har, som vi ser det, en självklar rätt till
kunskap och utveckling. En jämlik tillgång till utbild-
ning är en förutsättning för att ha makt över sitt eget
liv och ha makt i samhället.
Att bredda grupperna som söker sig till högskolan
för att nå upp till målet om 50 % av en årskull är en
stor uppgift. Lyckligtvis verkar det som att det går åt
rätt håll.
Ambitionen med den öppna högskolan är ett bra
sätt att arbeta med det här viktiga området. Ett antal
olika åtgärder verkar ge gott resultat, som regionala
högskolor, en förändrad gymnasieskola som ger ung-
domar ett större självförtroende att söka sig vidare
och en större tonvikt vid högskolepedagogik med
mera. Men det är fortfarande en av de viktigaste ut-
maningarna som vi måste fortsätta att arbeta aktivt
med, för man har ännu inte nått målen.
En breddad rekrytering är viktig ur flera aspekter.
En breddad rekrytering är också viktig för en ökad
jämställdhet, och en breddad rekrytering är viktig för
att bättre ta till vara dem som har ett annat ursprung
än det svenska. Men det är också en viktig sak för att
skapa en högskola fri från diskriminering. En hög-
skola fri från diskriminering låter ju som en självklar-
het.
Den nya lag som kom den 1 mars 2002 för att
främja lika rättigheter på högskolan och motverka att
studenter utsätts för diskriminering är viktig. Men i
realiteten är vi inte där ännu. Det är otroligt viktigt att
högskolorna nu arbetar aktivt med att verkligen leva
efter den här lagen, både vad gäller direkt diskrimine-
ring i form av direkta trakasserier och mer indirekt
diskriminering, som kanske är svårare att komma åt.
Till exempel kan det handla om hur antagningsregler
eller andra regler är utformade. Det är viktigt att
komma ihåg att det inte bara handlar om sexuella
trakasserier utan även om andra typer av diskrimine-
ring, vilka grupper som gynnas eller missgynnas av
regelverket. Vi måste också gå vidare till områden
som i dag inte omfattas av den lag som infördes för
ett år sedan, till exempel på grundskole- och gymna-
sienivå, men det får vi väl anledning att återkomma
till i senare debatter om skollagen.
Det finns rapporter som visar att oacceptabelt
många kvinnliga studenter blir utsatta för sexuella
trakasserier. Bland de kvinnliga doktoranderna är
siffrorna som allra högst. Lagen finns, men vi måste
se till att den efterlevs och att vi får ordentlig uppfölj-
ning av hur den följs.
Flera i debatten var inne på alkoholkonsumtion.
Vi har i det här betänkandet en reservation tillsam-
mans med Vänsterpartiet. Lennart Gustavsson ställde
en liten fråga. Jag tror att det är ett problem i sam-
hället, därför har vi ställt upp på den här reservatio-
nen. Jag tror att detta är ett problem som vi måste
arbeta med på flera arenor. Högskolan är en av dem.
Med anledning av att alkoholkonsumtionen är oroan-
de hög bland studenter, framför allt i åldrarna 18-25,
tycker jag att denna reservation är viktig. En alltför
stor andel riskerar att drabbas av alkoholrelaterade
skador. En följd blir också ett försämrat studieresul-
tat. Det är viktigt att högskolorna tar tag i det här och
ser till att få fram konkreta åtgärder tillsammans med
studentorganisationerna.
Sedan kan man säga att man inte vill ställa upp på
detta i dag eftersom det inte finns ett tillräckligt stort
batteri med konkreta åtgärder, men jag vet inte om vi
ska detaljstyra det härifrån. Jag tror att det är otroligt
viktigt att få upp frågan på dagordningen. Jag tror att
man kan jämföra det med hur man fick upp miljöfrå-
gorna på dagordningen. Man har ålagt varje högskola
att ha miljöledningssystem och miljöpolicy. Det gör
att man sätter i gång en process på högskolan, på
lärosätet och bland studentorganisationerna. Det tror
jag är viktigt. Allt behöver inte vara färdigtänkt här
från början.
Till Ulf Nilsson och Torsten Lindström, som tala-
de om studenternas situation, vill jag säga att jag
känner stor sympati för detta. Jag håller fullständigt
med om att vi ska fokusera på studenterna. Studen-
terna är ju en heterogen grupp. Många med barn stu-
derar i dag. Det är viktigt att uppmärksamma den
gruppens behov. Vi tycker därför att det är mycket
bra att man nu ser över den studiesociala situationen,
och vi vill tillsammans med Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet återinföra barntillägget under den här
perioden. Jag förutsätter och hoppas att vi får stöd av
både Folkpartiet och kd, som också prioriterar stu-
denternas situation.
Anf. 73 Mikaela Valtersson (Mp)
Fru talman! Mikaela Valtersson tar upp den studi-
esociala situationen. Det är glädjande att vi kan vara
fullständigt överens om att det är viktigt att förbättra
situationen för alla de studenter som har barn. De är
väldigt många, och det är en grupp som växer. Därför
är det så tragiskt att regeringen har varit långsam när
det gäller att tillsätta den utredning som ska titta på
detta och att ta fram ordentliga förslag. Därtill har
regeringen inte satt till någon parlamentarisk utred-
ning, utan man låter en enmansutredare titta på situa-
tionen.
Fru talman! Jag kan relatera till en interpellations-
debatt i just detta ärende som jag hade med statsrådet
Andnor i december förra året. Där sade statsrådet
plötsligt att man nu skulle ge tilläggsdirektiv till ut-
redningen att också titta på frågan om barntillägget.
Så Mikaela Valtersson behöver inte vara bekymrad
över vårt engagemang i den här frågan. Tvärtom är
det snarare den socialdemokratiska regeringens brist
på engagemang som hon borde bekymra sig över.
Anf. 74 Torsten Lindström (Kd)
Fru talman! Vi har också tyckt att utredningen
kanske borde ha gått lite längre när det gäller att
komma med skarpa förslag, men det får vi väl anled-
ning att återkomma till. Jag tycker att det är bra att
man ska se över barntillägget. Det är en sak som vi
har efterfrågat länge. Sedan är det bara trevligt att vi
är rörande överens.
Anf. 75 Mikaela Valtersson (Mp)
Fru talman! Jag nämnde inte studiemedelsfrågor-
na eftersom de inte direkt ingår i betänkandet, men
eftersom Mikaela Valtersson nämner mig och Folk-
partiet här vill jag påminna om att vi i ett antal år har
drivit att situationen för studerande föräldrar ska
förbättras, inte minst inom studiemedelssystemet. Det
är en lång historia - från att vi försvarade barntilläg-
get i de gamla vuxenbidragen till att vi har sagt att
småbarnsföräldrar ska prioriteras när det gäller möj-
ligheten till tilläggslån i det nya studiestödssystemet.
Det är ju alldeles riktigt. Inte minst ensamstående
föräldrar, oftast mammor, hoppar av studierna och
har jätteproblem. Vi välkomnar verkligen att det
händer något på det här området. Direktiven till den
studiesociala utredningen kunde ha varit bättre, men
vi hoppas mycket på den. Vi ser fram emot att Miljö-
partiet hjälper till att driva på den här frågan, för den
har stått stilla under många år.
Anf. 76 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Jag kan bara konstatera att vi är väl-
digt överens, och jag ser fram emot framtida samar-
bete om de här frågorna.
Anf. 77 Mikaela Valtersson (Mp)
Fru talman! Precis som en del av debattdeltagarna
har påpekat är den svenska högskolan i dag inne i en
fas av mycket snabb expansion. Vi har i dag nästan
100 000 fler studenter än vi hade för bara sex år se-
dan. Men vi är inte unika. Vi följer utvecklingen i
övriga Europa, där det i dag finns 3,5 miljoner fler
studenter än det fanns för bara tio år sedan. År 2000
hade Europas ca 4 000 högskolor 12,5 miljoner stu-
denter i grundutbildning.
Kunskapssamhällets tillväxt är helt beroende av
en ny bred och fördjupad kunskap. Därför krävs att vi
har ett utbildningssystem som kan erbjuda den en-
skilda människan möjlighet att få tillgång till den
kunskap och den kompetens som det nya samhället
kräver. I dag går 98 % av en årskull vidare från
grundskola till gymnasium. Majoriteten av dem läm-
nar gymnasieskolan med grundläggande behörighet
till högskolan. I dagsläget börjar 41 % av en årskull
på högskolan. Antalet studenter som går vidare till
forskarutbildning är i dag större än det antal som tog
studenten i mitten på 1960-talet. då var debatten in-
tensiv kring frågan om inte det ökande antalet stu-
denter skulle urholka kvaliteten.
Det socialdemokratiska målet är att 50 % av en
årskull ska ha börjat en utbildning på högskolan före
25 års ålder. Det är inget orealistiskt mål, och det är
inte unikt. Storbritanniens regering har satt upp lik-
nande mål.
Högskolan är inte längre endast ett elitprojekt.
Högskolan är inte längre ett projekt endast för den
grupp gymnasister som går teoretiskt inriktade pro-
gram och är väl förberedda för vidare studier. Hög-
skolan är en del av det livslånga lärandet, och den är
på god väg att anpassa sig till den rollen.
Fru talman! Vad krävs då av högskolan i denna
nya roll? Jo, det krävs att det enskilda lärosätet finner
former för att aktivt rekrytera nya grupper för att
bryta det mönster av social och etnisk snedbalans som
i dag är ganska tydligt. I ett samhälle där rätt kunskap
och rätt kompetens mer än någonsin är avgörande för
den enskildes möjlighet till delaktighet i samhälls-
och yrkesliv får ingen grupp lämnas utanför. Det
skulle väldigt snabbt skapa ett samhälle i obalans. Att
rätt ta till vara varje persons reella kompetens blir i
detta sammanhang ett mycket viktigt demokrativerk-
tyg, och beredskapen för en pedagogisk förnyelse
inom högskolan blir som en följd av detta ett måste.
Att mitt i denna dynamiska utbildningsutveckling
som Folkpartiet föreslå att endast en mycket begrän-
sad del av en årskull ska äga tillträde till högskolan är
för mig ett tecken på att man kör framåt med blicken i
backspegeln.
Vad krävs mer av en framåtblickande högskola än
rekrytering av nya grupper? Jo, det krävs en öppenhet
mot det omgivande samhället. Högskolan verkar inte
i ett vakuum och har aldrig verkat i ett vakuum. Den
har alltid varit en del av det samhälle som den verkat
i. Och i dag finns högskolan i ett samhälle där upp-
byggnaden av ny kunskap inte endast sker inom hög-
skolan. Kunskap och kompetens föds, växer och
ackumuleras även utanför högskolan. För kunskaps-
samhällets utveckling är det avgörande om kontakten
är tät och levande mellan högskolan och det omgi-
vande samhället.
En viktig kontaktyta i dag är högskolans styrelser.
Att där låta högskolan och det omgivande samhället
mötas skapar nytt tänkande, nya verksamheter och
lägger grunden för den flexibilitet som är ett måste
för en högskola som även fortsatt vill ha en betydan-
de roll att spela i ett snabbt föränderligt samhälle. Att
då stänga dörren till högskolans styrelserum för alla
representanter för det omgivande samhället, såsom
Folkpartiet och Moderaterna tycks förespråka, och
låta högskolan snurra endast kring sin egen axel tar
bort en mycket viktig mötesplats för dialog och tan-
keutbyte med det samhälle för vilket högskolan fak-
tiskt finns till och verkar.
Fru talman! Den öppna högskolan är beredd på
den förändring som samhällsutvecklingen kräver.
Den är beredd att bli en högskola för alla.
Jag vill avsluta mitt anförande med att yrka avslag
på samtliga reservationer med anledning av motio-
nerna.
Anf. 78 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! Majléne Westerlund Pankes vackra
ord om kunskapssamhället låter sig höras. Men låt oss
nu granska verkligheten som den har utvecklats under
90-talet. Det var ju då som Socialdemokraterna an-
vände den högre utbildningen som en avledare för
arbetslösheten. Vi moderater har ingenting emot fler
studenter vid akademierna, men det ska ske med
bibehållen kvalitet, och det ska också ske med oför-
minskade anslag, vilket inte har varit fallet, som jag
sade i mitt huvudanförande.
Låt mig ge några tydliga exempel som jag tror att
Majléne Westerlund Panke får svårt att säga emot.
Först och främst har vi i dag fler studenter vid våra
lärosäten, men vi har samtidigt också färre lärarledda
undervisningstimmar. Det är ett faktum som Hög-
skoleverket har konstaterat. Vi har också en ökning
av antalet doktorander. Men vi har inga utökade
forskningsanslag till dessa doktorander. Vi har en
uppgradering av högskolerektorerna till biträdande
professorer. Men det har skett utan en satsning på
deras forskning. Rapporterna från Högskoleverket
som kom nu i vår talar sitt tydliga språk - de förpup-
pade lektorerna har nu som biträdande professorer
mindre forskningsutrymme än de hade före reformen,
men nu har de högre krav på sig i kraft av sin nya titel
och sin arbetsbeskrivning på institutionerna. Vad
säger Majléne Westerlund Panke om det?
Socialdemokraterna talar mycket om nya grupper
och öppenhet mot det omgivande samhället. Och helt
plötsligt ska universitetsstyrelserna, dessa kaffedrick-
ande och mazarinätande församlingar, bli den plats
där man möter det omgivande samhället. Tillåt mig
tvivla på detta eftersom jag själv en gång har suttit i
en sådan styrelse som studentrepresentant. Nej, vi ska
ha system som låter småföretagarna möta akademin
och system som låter uppfinnare få del av det senaste
akademiska tänkandet. Det är först när vi skapar
mötesplatser som ligger utanför de traditionella sty-
relserummen som vi når ut. Det är därför som vi har
skrivit den här reservationen om att inte ha så mycket
politisk styrning som vi alltid har i övrigt i Sverige.
Anf. 79 Tobias Billström (M)
Fru talman! Jag ska börja med att bemöta Tobias
Billströms syn på universitetens och högskolans sty-
relser som meningslösa mazarinätande och kaffe-
drickande församlingar. Jag tycker att det var en
mycket grov förolämpning mot näringslivets repre-
sentanter, mot forskare och mot representanter för
studentkåren som sitter i dessa styrelser och som jag
faktiskt upplever för mycket konstruktiva dialoger
och är av en oerhört stor betydelse för den enskilda
högskolans sätt att fungera i det omgivande samhäl-
let.
Jag hoppas att det var lite överord i stundens yra,
kan man säga. Det är nämligen inte på det sättet som
jag upplever styrelserna för universitet och högskolor.
De består av människor med mycket stor erfarenhet
och stora kunskaper.
När det sedan gäller anslagen vill jag säga att
varje ny plats som den enskilda högskolan fick under
expansionen var finansierad. Däremot ökade inte
priset. Prislappen var densamma, och kostnaderna
ökade ute på universitet och högskolor. Nu har rege-
ringen tillsammans med våra samarbetspartier börjat
möta kostnadsökningen genom att satsa på de delar
av utbildningen som har fått vidkännas de största
anslagsförlusterna, nämligen humaniora och sam-
hällsvetenskap.
Anf. 80 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! Nej, det var inga överord. Jag står för
vad jag säger i den här kammaren. Jag tycker inte att
det viktiga utvecklingsarbetet sker i universitetssty-
relserna i det här landet. Det viktiga utvecklingsarbe-
tet sker på institutionsnivå och ute bland studenter,
doktorander och forskare. Universitetsstyrelsernas
möjligheter att dra upp strategiska dokument under-
känner jag inte. Men det är inte det som är poängen.
Och att hävda att det är där i dessa små församlingar
med 10-15 personer som man ska ha den stora öp-
penheten mot det omgivande samhället är inte seriöst,
det tycker jag inte.
Sedan var det fråga om fler studenter kontra mer
pengar. Ja, jag tror på de siffror som vi har fått från
Sveriges högskoleförbund och som visar att vi fak-
tiskt har fler studenter i systemet men mindre pengar
och att vi sedan 1994 och 1995 har fått vidkännas en
minskning med närmare 26 % av det totala anslaget.
Jag tror också på det som vi har kunnat konstatera när
vi ser siffrorna från Högskoleverket om att fakul-
tetsanslagen, de pengar som går direkt ut, inte har
räknats upp i den omfattning som är behövlig för att
bibehålla kvaliteten. Jag tror också på de siffror som
visar att det i dag finns institutioner runtom i landet
som inte kan erbjuda mer än fyra-fem timmars lärar-
ledd undervisning. Och om det är detta som är
Majléne Westerlund Pankes och Socialdemokraternas
uppfattning om en högre utbildning med god kvalitet
måste jag säga att det är ett mycket stort avstånd
mellan den uppfattningen och den som mitt parti
Moderaterna företräder.
Anf. 81 Tobias Billström (M)
Fru talman! Man får höra många nya ingångar när
vi får nya ledamöter i kammaren. Det som Tobias
Billström sade var intressant, nämligen att högskolans
styrelser är helt betydelselösa församlingar.
När jag läser de reservationer som finns från mo-
derater och folkpartister verkar det som om det är
dessa församlingar som helt har tagit över styrningen
av fördelningen av forskningsresurser, innebärande
att forskarna i dag är totalt upplåsta av främst politi-
kerna som sitter i dessa mazarinätande och kaffe-
drickande församlingar.
Någonstans brister det i logiken här men det kan
vi kanske diskutera i utskottet vid ett annat tillfälle
eftersom Tobias inte har rätt till fler repliker.
När det sedan gäller anslag är det ganska intres-
sant vad den nye ordföranden för Högskoleverket,
Björn Svedberg, säger. Han är inte riktigt säker på att
resurser och kvalitet totalt hänger ihop, utan han vill
gärna att Högskoleverket, när man går ut och gör sina
kvalitetsutvärderingar, också ska se på detta med om
låg kvalitet beror på att resurstilldelningen är för
liten. Finns det ett samband där? Han verkar inte
riktigt övertygad om detta beroende på att de kvali-
tetsutvärderingar som Högskoleverket har gjort i
väldigt liten utsträckning visar på en kvalitetsbrist i
undervisningssituationen ute på högskolorna - dock
inte den typ av brist på kvalitet som gör att man ger
gult eller rött kort. Man har vissa anmärkningar men
inte mer.
Anf. 82 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! I mitt huvudanförande tog jag upp ett
antal problem som, är jag rädd, på sikt kommer att
leda till försämrad kvalitet. De nya grupper som både
Majléne Westerlund Panke och jag vill välkomna till
högskolan möts alltså av neddragen undervisningstid.
Jämfört med för tio år sedan är det nu färre undervis-
ningstimmar, färre lärarmöten, mindre handledning
och så vidare. Regeringens egen utredare, universi-
tetslärarna med flera har konstaterat att det är uppen-
bart att undervisningspengarna per student har mins-
kat med 20-25 %.
Vi i Folkpartiet har föreslagit en resursökning, ett
förslag som avslagits vid budgetbehandlingen. Men
eftersom fakta talar sitt språk är det, tycker jag, vik-
tigt att Majléne Westerlund Panke på något sätt
kommenterar hur hon vill ge alla dessa studenter en
möjlighet att klara sig bättre.
Faktum är att svenska studenter hoppar av från si-
na studier eller tar väldigt lång tid på sig genom ut-
bildningssystemet. I verkligheten är det, som sagt,
bara 27 % av en årskull som över huvud taget tar ut
en examen efter fullföljda studier.
Min fråga som helhet handlar alltså om hur vi kan
förbättra situationen för studenterna.
Majléne Westerlund Panke gjorde ett märkligt på-
stående, nämligen att Folkpartiet anser att en begrän-
sad del av en årskull ska få tillträde till högskolan.
Jag förstår inte riktigt detta, utan det får nog precise-
ras.
Vad jag frågade Majléne Westerlund Panke var
vad vi ska göra åt det faktum att det är så svårt att
komma in på högskolan, att det är alldeles för få av
de ungdomar som går ut gymnasieskolan som kom-
mer in på den utbildning de vill till och att de måste
komma in på sitt andra- eller tredjehandsval eller
kompletteringsläsa på komvux.
Min motfråga blir därför: Vad gör vi åt att det är
så oerhört svårt att komma in på en högskoleutbild-
ning?
Anf. 83 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Det är väldigt enkelt att svara på frå-
gan om varför det är så svårt att komma in på en
högskoleutbildning: Vi har långt fler sökande än vi
har platser. Det är detta som är grundproblematiken.
Vi får avvisa över 40 % av alla sökande studenter
därför att vi inte kan erbjuda platser på högskolan.
Trots att vi mitt i besparingstider gjort kraftsamlingen
att skicka i väg pengar till högskolan för 100 000 nya
högskoleplatser är det fortfarande inte tillräckligt. Det
är det enkla svaret på frågan om varför det är så svårt
att komma in på högskolan.
När det sedan gäller antagningen till högskolan
förstår inte Ulf Nilsson min fråga. Jag ska läsa direkt
ur Folkpartiets reservation om villkor för grundläg-
gande behörighet:
"Det som ger grundläggande behörighet för hög-
skolestudier skall enligt Folkpartiets mening vara
studentexamen från gymnasieskolans studieförbere-
dande program eller motsvarande utländsk utbild-
ning." Jämfört med när vi diskuterar validering av
reell kompetens, det här med att släppa in nya grup-
per i högskolan och så vidare ser jag detta enbart som
att smalna av dörren in till högskolan.
Anf. 84 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! Majléne Westerlund Pankes sista svar
här visar tydligt att Socialdemokraterna har bestämt
sig för att nu föra samma politik för högskolan som
man sedan länge har fört för gymnasieskolan, nämli-
gen att helt enkelt bara skicka människor vidare till
ett utbildningssystem utan att kunskaper finns för att
klara av den nivå som de hamnar på.
Er lösning, att kalla det för att man börjar på hög-
skolan när man i själva verket ska börja med att re-
petera gymnasieskolan, kan på papperet se ut som att
det är fråga om högskolestudier. Men i verkligheten
är det inte så, utan man repeterar helt enkelt gymna-
siekurser. Det tycker jag alls inte är en bra lösning.
Det stora problemet är att det är väldigt många
människor med bra förkunskaper som inte kommer in
på utbildningar. Detta beror inte alls bara på att vi har
fler sökande än platser, utan det stora problemet är att
er centralstyrning av hur många platser en högskola
ska få ha och var de ska ligga har resulterat i det kän-
da faktumet att det till vissa utbildningar är långa
köer, medan det på andra utbildningar finns tomma
platser. En mängd högskolor har ju i panik fått dra
ned på antalet utbildningsplatser därför att man inte
har kunna leva upp till uppsatta mål.
Det absurda i situationen är alltså att vi har tomma
platser och långa köer. Detta är ett resultat av ett
centralstyrningssystem som inte längre fungerar.
Anf. 85 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Såvitt jag förstår ropar man ute på
högskolorna på långsiktighet när det gäller planering-
en av grundutbildningen. Man tycker att det är be-
svärligt och jobbigt att, just som Ulf Nilsson beskri-
vit, inte veta hur många sökande det blir bland stu-
denterna till de platser som erbjuds.
När man nu ute på högskolorna ropar efter lång-
siktighet undrar jag ändå, Ulf Nilsson, om det är rätt
svar på det nödropet som Folkpartiet ger när svaret är
den studentpeng som ska följa studenten. Svaret är ju
då att lärosätet termin för termin eller kurs för kurs
får se hur mycket resurser man får till lärosätet.
Jag tror alltså inte att detta är lösningen vad gäller
den långsiktighet som är basen för att skapa möjlig-
heten att släppa in fler studenter på högskoleutbild-
ningen. I stället skulle det skapa en oerhörd nervositet
ute på högskolorna och riskera att man populariserar
kurser för att dra till sig studenter som har student-
peng med sig. Det tror inte jag är lösningen, utan jag
tror att det är mycket bättre att fördela platser som
högskolan sedan kan hantera.
Anf. 86 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! Jag kan hålla med om väldigt mycket
av det som Majléne Westerlund Panke sade i sitt
anförande. Vi är också väldigt stolta över att ha med-
verkat till att bygga ut högskolor och universitet så
som skett under den senaste tioårsperioden. Men nu
är kvalitetsproblem på gång.
I mitt anförande tog jag särskilt upp den hotande
bristen på högskolelärare. Vi har efterlyst en strategi
från regeringen för att kunna rekrytera kompetenta
lärare så att vi inte hamnar i en situation där studen-
terna inte har lärare som kan undervisa på ett bra sätt.
Då hotas hela högskoleutbildningen.
Därför vill jag fråga Majléne Westerlund Panke:
Vilken strategi anser du att vi ska ha för att lösa det
här problemet? Det kan inte räcka med att vänta på en
utredning från Högskoleverket om framtida behov. Vi
vet ju redan i dag att behovet är stort, och ännu större
kommer det att bli. Då måste man agera medan tid är.
Anf. 86 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Jag kan hålla med om väldigt mycket
av det som Majléne Westerlund Panke sade i sitt
anförande. Vi är också väldigt stolta över att ha med-
verkat till att bygga ut högskolor och universitet så
som skett under den senaste tioårsperioden. Men nu
är kvalitetsproblem på gång.
I mitt anförande tog jag särskilt upp den hotande
bristen på högskolelärare. Vi har efterlyst en strategi
från regeringen för att kunna rekrytera kompetenta
lärare så att vi inte hamnar i en situation där studen-
terna inte har lärare som kan undervisa på ett bra sätt.
Då hotas hela högskoleutbildningen.
Därför vill jag fråga Majléne Westerlund Panke:
Vilken strategi anser du att vi ska ha för att lösa det
här problemet? Det kan inte räcka med att vänta på en
utredning från Högskoleverket om framtida behov. Vi
vet ju redan i dag att behovet är stort, och ännu större
kommer det att bli. Då måste man agera medan tid är.
Anf. 87 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! Jag ser fram emot den utredning som
Högskoleverket ska göra, därför att jag är en varm
anhängare av distansutbildning som verktyg, och jag
vet att även Håkan Larsson är det. En fråga man stäl-
ler sig då är: Hur kommer ett ökat utnyttjande av
distansutbildning att påverka behovet av lärare, efter-
som campussituationen kommer att förändras?
Men för att gå tillbaka till det som vi faktiskt har
gjort för att öka rekryteringen av lärare till högskolan:
Vi har ju genomfört den nya forskarutbildningen. En
av de mest betydelsefulla bakomliggande idéerna för
den nya forskarutbildningen var, när vi sade att fyra
år bör vara gränsen för utbildningstid för nya forska-
re, just att vi skulle snabba upp leveransen så att säga
av nya lärare till högskolor och universitet, och sam-
tidigt se till att få ut fler disputerade i näringsliv och i
offentlig sektor. Att öka antalet lärare tycker jag är ett
viktigt strategiskt beslut som vi har fattat i riksdagen.
Men med informationsteknologins utveckling möter
vi också en framtid som vi inte riktigt har grepp om
när det gäller just behovet av lärare.
Anf. 88 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Det är säkert bra, det här med den nya
forskarutbildningen, men jag tror inte alls att det är
tillräckligt för att möta de stora behov som kommer,
inte minst på grund av de pensionsavgångar som vi
står inför.
Jag tycker att det är jättebra att du tar upp det här
med distansutbildningen och sätter in den i sitt sam-
manhang. Kan vi förvänta oss att Socialdemokraterna
aktivt och offensivt kommer att medverka till att vi
får en mera heltäckande strategi för att rekrytera lära-
re, både till distansutbildning och annan utbildning
inom universitet och högskolor framöver? Vi är allt-
för sent ute nu, men kan vi vänta oss att det blir en
förändring och att vi kan agera för det framåt hösten?
Anf. 89 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! När vi kan börja agera beror ju allde-
les på när vi får den information som vi tycker oss
behöva för att kunna börja agera. Själv ser jag inte att
framtiden är så att säga okomplex beträffande detta
med student-lärare, vilket jag tyckte för bara fyra fem
år sedan. Just begrepp som nätverksuniversitet, de-
centraliserad utbildning, distansutbildning och lär-
centrum till exempel har gjort framtidsbilden något
mer komplex.
Jag tycker att vi bör ha rejält på fötterna innan vi
går in och diskuterar lärarförsörjningen rent konkret.
Naturligtvis är vi medvetna om att det kommer att
vara brist på lärare, precis som det är brist i alla andra
sektioner i samhället på grund av den stora gruppen
fyrtiotalister som kommer att lämna väldigt många
hål efter sig när de försvinner ut i pension.
Anf. 90 Torsten Lindström (Kd)
Fru talman! Majléne Westerlund Panke talade i
sitt anförande om att tillvarata människors reella
kompetens. I dag är det ett utanförskapets samhälle
som vi lever i, därför att i dag tas inte människors
reella, verkliga, kompetens till vara. I dag kan inte
vårdbiträden som har förvärvat kunskaper som en
undersköterska få papper på det på ett enhetligt och
nationellt sätt. I dag tvingas läkare, civilingenjörer
och lärare att arbeta med uppgifter som ligger långt
bort från deras egentliga, reella, kompetens, bara
därför att de är födda och utbildade i ett annat land.
Ett steg på vägen för att råda bot på det här pro-
blemet är validering, som Majléne Westerlund Panke
nämnde. Men då inställer sig frågan varför regeringen
och majoritetspartierna, om de nu är medvetna om
problemet, inte agerar. Vi var lovade, fru talman, en
proposition. Den skulle ha kommit senast i dag från
regeringen just om validering. Den propositionen
infinner sig inte. Och min fråga till Majléne Wester-
lund Panke blir givetvis: Hur tänker majoriteten häva
det utanförskapets politik som regeringens passivitet
leder till?
Anf. 91 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! Jag delar uppfattningen om att det
finns en fara för utanförskap i dag för vissa grupper.
Därför är det också väldigt betydelsefullt att vi hittar
former för att validera de reella kunskaper och den
reella kompetens som människor har.
Det stämmer att det inte kommer någon valide-
ringsproposition, men däremot kommer det en de-
partementsskrivelse som ska gå ut på remiss för att
man ska lyssna av, från alla de organisationer som
arbetar med valideringsfrågor, hur de ställer sig till de
strukturella delar som finns i denna departements-
skrivelse som kommer och som handlar om hur vi ska
få ett valideringssystem i landet.
Det handlar alltså inte enbart om nya svenskar,
utan det handlar också om personer som är födda och
uppvuxna här och även har fått utbildning här, som
inte har tillräckligt mycket formell utbildning men
som kanske under en lång tid på arbetsmarknaden har
skaffat sig både kunskaper och kompetens som skulle
möjliggöra vidare studier. För dem är det också väl-
digt betydelsefullt och viktigt att vi hittar ett valide-
ringssystem.
Torsten Lindström behöver inte vara orolig. Den
här skrivelsen kommer inom de närmaste dagarna,
och då kan man läsa och begrunda och lämna förslag
till förändringar eller tillägg till de texter som finns.
Anf. 92 Torsten Lindström (Kd)
Fru talman! Jag är orolig. Jag är orolig för två
grupper: för dem som är födda och uppvuxna i Sveri-
ge, som till exempel vårdbiträdet som har jobbat och
jobbat och på så sätt erhållit kompetens motsvarande
undersköterska, och för de stora grupperna utländska
akademiker som inte släpps in, inte får komma in, på
den svenska arbetsmarknaden, som stängs utanför av
strukturer som inte låter dem släppas in. Det är inte
fara för utanförskap, fru talman. Det är ett utanför-
skap i dag. Det är ett utanförskapets politikområde.
Jag undrar ibland vilka regeringen är så rädda för,
för någonting måste ju motivera den här oförmågan
hos regeringen att komma fram med de verkliga för-
slagen, att komma fram med lösningen.
Nu talar Majléne Westerlund Panke lovande om
en departementsskrivelse. Det har vi hört förr. Den
ska ut på remiss. Ja, visst - gott så! Men frågan be-
står: Varför kommer inte en proposition? Varför är vi
inte i nästa steg? Jo, det beror på passiviteten hos
regeringen, som inte har förmått att komma hela
vägen fram till en proposition. Det är på grund av det
här sveket som utanförskapets samhälle består. Det är
ett resultat av det sveket.
Anf. 93 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! Vi ska akta oss lite grann, tror jag, för
alltför starka ord i det här sammanhanget. Det är väl
bra att en regering är lyhörd och, innan man sätter
ned foten och lämnar förslag på lagtext, skriver ned
de idéer man har i en skrivelse och skickar ut den
brett i samhället för att efterhöra om det här ligger
rätt, både innehållsmässigt och i tiden. Jag tror inte att
Torsten Lindström behöver vara så orolig när det
gäller de här frågorna. Vi kommer att kunna hantera
detta.
Anf. 94 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till
ytterligare en reservation just för att den markerar en
mycket viktig punkt i Folkpartiets politik. Det är
reservation 23 under punkt 19 och handlar om valide-
ring. Vi fortsätter alltså den diskussion som just förts.
Jag ska tillåta mig att vara lärare och lite grann
försöka undervisa dem som sitter här om hur det
egentligen ser ut för de akademiker som kommer till
Sverige från andra länder. Jag har träffat dem under
många år; jag tillhör själv den gruppen. Jag har träffat
människor som fått ekvivalering från Högskoleverket
med mycket höga poäng. Ingen har tittat på deras
papper. De är arbetslösa också i fortsättningen. De
har inte kommit in i sitt yrke.
Jag har träffat andra som fått ekvivalering på en
del av studierna, medan en del har betraktats som
fullständigt ointressanta. Jag har träffat åter andra
som inte haft en chans att få en riktig bedömning av
sina kunskaper. Därför föreslår vi i Folkpartiet att
man inför ett test eller prov som ska öppna för inträde
antingen till högre studier eller till yrkesliv för aka-
demiker från andra länder.
Ett sådant test eller prov kan vara fullständigt
anonymt. Det är då bara kvalifikationen, kompeten-
sen, som visas i lösningen av de problem som finns i
själva provet. På så sätt är det endast lösningen av
problemen som avgör om en människa är eller inte är
tillräckligt kompetent att utöva ett yrke eller komma
in på en mycket avancerad utbildning.
Detta kan lätt göras. Varje individs identitet kan
döljas under en symbol. Därigenom bedömer man
bara resultatet av de problem och frågor som perso-
nen i fråga hittat lösningen till. Man ser inte att Mo-
hammad är Mohammad, och inte heller ser man ålder
på personen. I en rad fall faller människor bort då det
i vårt samhälle också finns ett slags åldersdiskrimine-
ring.
Jag vill berätta lite mer detaljerat om den grupp
akademiker från andra länder som inte finns i sina
respektive yrken. Det som gör problemet mycket stort
är det faktum att de har oerhört varierande kunskaper
och kompetensnivåer.
När det gäller arbetspositioner, befattningar eller
utbildningar i Sverige har man vanligtvis krav på god
svenska, god engelska, goda datakunskaper. Kommer
man från ett arabiskt land kan man ha lärt sig mycket
bra svenska men saknar engelskan. Har man under
flera år bott på en flyktingförläggning i avvaktan på
uppehållstillstånd och arbetstillstånd har man inte
heller haft möjlighet att förbättra sina kunskaper om
det till exempel gäller datahantering.
På alla dessa nivåer kan man hitta mängder av
olika kombinationer. Då är det också mycket svårt att
med ett enda valideringssystem avgöra vad en männi-
ska kan eller inte kan. Det behövs en flexibel mottag-
lighet i det svenska utbildningssystemet för att kunna
komplettera de kunskaper som vissa personer saknar
och för att kunna uppvärdera de kunskaper som de
redan har. Där kommer vi in på den svåraste punkten.
Om man hela tiden jämför utländska utbildningar
med svenska, och tar bort allt som inte stämmer med
den svenska utbildningen, kastar man säkert bort
mycket värdefull kunskap.
En läkare som inte gått kursen i socialmedicin,
men som behandlat malaria och tbc och väl känner
till dessa sjukdomar - som är mycket lite kända i
Sverige - kan vara en mycket mera kompetent läkare
än vad det ser ut på papperet. Om man hela tiden
stirrar sig blind på kurser och poäng i det svenska
utbildningssystemet, vad säger man då till den männi-
ska som kommer utifrån? Jo, att vi är bäst i världen.
Vår utbildning är den allra bästa.
Nu ska jag berätta om ett autentiskt fall. Det var
en gång en arkitekt som kom från Rumänien. Han
saknade en sista liten examen för att hela hans utbild-
ning på sex år skulle vara komplett. På Tekniska
högskolan i Stockholm sade man till honom att han
skulle få gå in på årskurs 1. På den tiden saknades
emellertid arbetskraft på byggnadsområdet och han
blev därför genast anställd som arkitekt. Tekniska
högskolan skulle ha placerat honom i årskurs 2.
Men han var inte nöjd med att bygga skolor i nå-
gon Stockholmsförort. Han ville ha papper på sina
kunskaper. Därför skickade han in ansökan om dokto-
randstudier till 30 amerikanska universitet. Han blev
antagen på samma nivå som den som skulle ha gått
alla svenska kurser och fått alla svenska poäng. Så
han blev stadsplanerare och byggde nya städer i Sau-
diarabien. Nu bor han i Boston, och Sverige har förlo-
rat en mycket värdefull kraft.
En annan intressant sak hände när denne man kom
i kontakt med det svenska utbildningssystemet. Han
var flykting men hade lyckats få ut sina ritningar från
Arkitekthögskolan i Bukarest genom att västerländs-
ka vänner smugglat ut dem. Under diktaturen var det
svårt att få ut dem på annat sätt. När han visade sina
ritningar på KTH vägrade man där att acceptera att de
var hans. Man sade att de var för vackra och kunde
inte ha presterats av honom som var så ung. Detta
visar hur farlig fixeringen vid ett enda mått, det
svenska måttet, kan vara.
Jag ska berätta om läkaren från Somalia som ar-
betsförmedlingen försökt tvinga att bli sjukvårdsbi-
träde. Hon är utbildad i före detta Sovjetunionen och
har alltså en mycket bra utbildning. Hon skulle behö-
va gå kursen i sjukvårdssvenska, men för statistiken
är det naturligtvis mycket bättre om hon blir sjuk-
vårdsbiträde. Då är hon ju inte längre arbetslös och
kostar inte heller pengar för en kurs i sjukvårdssvens-
ka.
Just den kvinnan skulle bättre än någon annan lä-
kare kunnat hjälpa somaliska kvinnor som föder för
små barn att bättre sköta sin graviditet och förbereda
sig inför förlossningen.
Vad vi måste göra är alltså att sluta stirra oss blin-
da på ett enda mått, det svenska måttet. Det finns
mycket bra utbildning i Sverige, men det finns myck-
et bra utbildning också i resten av världen, och vill vi
vara öppna måste vi lära oss att respektera, uppskatta
och värdera även annan kunskap än den som produce-
ras här.
Dokument
Beslut
Motioner om högskolan (UbU5)
Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2002 om högskolefrågor.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag