Idéburen välfärd

Herr ålderspresident! Inom vård, skola och omsorg jobbar drygt 1,3 miljoner personer runt om i vårt land. Det är lärare, kuratorer, sjuksköterskor och många fler som varje dag går till jobbet. Det här är alla de som gör att de viktiga välfärdstjänsterna fungerar. Barnen i skolan ska få undervisning och kunna nå sina drömmar. Den som har det jobbigt hemma ska kunna träffa någon att prata med för att få hjälp att kanske bara orka med livet. Den som är gammal och sjuk ska få bästa tänkbara sjukvård och omsorg.

Den svenska välfärden, herr ålderspresident, sover aldrig. Den fungerar dygnets alla timmar, alla dagar om året. Den finns alltid där. Det handlar om akutmottagningar och äldreomsorg. Allt fungerar alltid och hela tiden.

Den svenska välfärden är fantastisk. Vi betalar för den tillsammans och efter förmåga, och den finns också till hands utifrån de behov som vi medborgare har. Den betalas via skatten, vilket ger en trygghet. Självklart finns det, herr ålderspresident, brister och möjlighet till förbättringar inom detta område, men själva grunden finns det bred uppslutning för i vårt land. Grunden är att vi betalar för välfärden tillsammans och att alla har rätt att ta del av den.

Inom den svenska välfärdsproduktionen jobbar 1,3 miljoner personer. Av dessa har 300 000 en annan arbetsgivare än det offentliga. Det är inte kommunen eller sjukvårdsregionen som betalar ut lönen, utan det finns andra utförare av detta. Som medborgare märker man inte alltid om vårdcentralen eller äldreboendet drivs av kommunen eller en privat utförare. Det kostar inte mer att gå till den ena eller den andra. Samma regelverk gäller för båda.

Vi betalar för den svenska välfärden tillsammans, men vi har också rätt att i stora delar välja vem som ska utföra de välfärdstjänster som vi har rätt till. Äldreboendet kan drivas av en kommun, ett privat företag, ett personalkooperativ eller Röda Korset. Som medborgare kan du sedan välja vem du vill ska utföra din välfärdstjänst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Idéburen välfärd

I Sverige har vi kombinerat det bästa av två världar: tryggheten i att vi betalar tillsammans och att alla har rätt att få välfärden efter behov. Men vi har också rätten, herr ålderspresident, att som medborgare välja vem vi vill eller inte vill ska utföra välfärdstjänsten. Man har möjlighet att välja vilken skola barnen ska gå i. Man har rätt att själv välja vilken vårdcentral man vill besöka eller på vilket äldreboende man vill bo.

Jag, precis som de flesta av oss i det här landet, har goda erfarenheter av både offentlig skola och friskola, av privata vårdcentraler och offentliga vårdcentraler. Det som förenar alla verksamheter är att vi betalar för dem tillsammans och att vi alla har rätt att välja.

Herr ålderspresident! Svensk välfärd är fantastisk. I dag har regeringen lagt fram en proposition för att underlätta för idéburna aktörer, exempelvis Röda Korset, att vara med och erbjuda välfärdstjänster inom ramen för lagen om valfrihetssystem. Och vi moderater är i grunden väldigt positiva till att fler kan vara med och bidra till den svenska välfärden, att medborgarna har ännu fler att välja mellan.

Men det är också positivt för alla de 1,3 miljoner människor som arbetar inom den svenska välfärden att det finns fler än en arbetsgivare på den ort där man befinner sig och att man har möjlighet, om man vill, att kanske också prova egna idéer och starta verksamhet. Allt detta bidrar tillsammans till att utveckla den svenska välfärden.

Vi moderater var lite oroliga, herr ålderspresident, för att det förslag som regeringen från början lade fram skulle begränsa möjligheten för medborgarna att välja. Det innebar att vi i första hand ville avslå den proposition som regeringen lade fram och i stället be regeringen att arbeta igenom och säkerställa att valfriheten skulle öka för medborgarna och inte minska. Men det gick inte att få majoritet för detta.

Kristdemokraterna och Liberalerna har gjort betydande förbättringar i det förslag som regeringen från början lade fram. De finns nu i det huvudförslag som vi har att ta ställning till i dag, herr ålderspresident. Det tycker vi är bra. Det innebär att primärvården undantas från den förändring av lagstiftning som genomförs och att stora delar kommer att fungera precis som tidigare. Vi kommer såklart att få fortsätta följa de här frågorna mycket nära.

Jag vill rikta ett stort tack till både Jakob Forssmed från Kristdemokraterna och Mats Persson från Liberalerna, som gjorde ett mycket gott jobb för att vi skulle kunna förbättra den liggande lagstiftningen.

Herr ålderspresident! För oss moderater är det viktiga att vi betalar tillsammans för den välfärd som alla ska kunna ta del av. Vi betalar för den via skatten och efter förmåga. Alla har rätt till den. Men man har också rätt att välja vem som ska utföra välfärdstjänsterna.

Herr ålderspresident! Propositionen som nu ligger på riksdagens bord har ett lovvärt syfte: att förbättra villkoren för idéburna organisationer att verka inom välfärdsområdet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Idéburen välfärd

Det görs dels genom att det föreslås en frivillig registrering för idéburna organisationer som vill verka inom dessa områden, dels genom att det föreslås en möjlighet för upphandlande myndigheter, i praktiken oftast kommuner, att reservera rätten att delta i vissa upphandlingar av välfärdstjänster till idéburna organisationer.

Det handlar om icke-kommersiella organisationer vilkas allmännyttiga syfte bidrar till att uppfylla ändamålet med den tjänst som upphandlas. Möjligheten föreslås i propositionen också kunna ges när den upphandlande myndigheten använder sig av lagen om valfrihetssystem, LOV.

Det här är förslag som Vänsterpartiet i huvudsak välkomnar. Vi har en motion med några yrkanden som jag kommer att återkomma till mot slutet av mitt anförande. Men i huvudsak är detta bra förslag byggda på en gedigen och kunnig utredning. De är inte av karaktären att de omdanar hela välfärdssektorn. Men de är steg i rätt riktning och efterlängtade.

Utredningen som propositionen bygger på tillkom som ett resultat av den överenskommelse om ordning och reda i välfärden som Vänsterpartiet drev igenom i början av förra mandatperioden och som då slöts med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Det är bara att konstatera när vi nu ser ut över välfärden att svenska folket hade varit betjänt av handling på det området. Vi fortsätter i dag att se det fullständigt nedslående och stundtals bisarra läget med pressade kunskapsresultat och skriande segregation inom marknadsskolan.

Vi ser den snabba tillväxten av appar där läkare hjälper företrädesvis friska stockholmare med förkylningar samtidigt som köerna till livsviktiga operationer är alldeles för långa. Vi ser återkommande skandaler inom äldreomsorgen där vinstkrav och ibland rena skojare till ägare pressar personalen.

Det lades som bekant också fram konkreta förslag mot vinstjakten som huvudresultat av överenskommelsen. Det var förslag som röstades ned av kvartetten som tidigare var känd som Alliansen plus Sverigedemokraterna.

Detta skedde efter att Sverigedemokraterna hade varit föremål för en intensiv men inte särskilt svårbedd uppvaktning från de organiserade kapitalintressen som finns runt extraktionen av skattemedel från välfärden. Det var en exceptionellt god avkastning av en investering i bättre middagar och några glas dyr konjak från välfärdsprofitörernas sida, får man säga. Det är ett helt centralt element för att förstå dynamiken bakom formeringen av det blåbruna block som vi nu har i svensk politik.

Jag går tillbaka till propositionen om den idéburna sektorn. Den är en inte oviktig sidoprodukt av den överenskommelse som jag tidigare nämnde. Skälet till att förslagen om den idéburna sektorn behövs är i grunden att den kommersiella logiken petar ut också idéburna, det vill säga privata men icke-kommersiella, alternativ.

Vi har haft exempel här i Stockholm. Röda Korset skulle bort från sitt arbete med specialistsjukvård för flyktingar med trauma från tortyr. Det är ett område där Röda Korset har extremt stor och viktig erfarenhet. Och detta skulle ske eftersom kommersiella aktörer utan den erfarenheten hade slängt in billigare bud i upphandlingsprocessen.

Samma dynamik gör att kommersiella skolkoncerner som är på jakt efter avkastning gör läget svårare för inte bara kommunala skolor utan även andra typer av skolor, till exempel de som för övrigt en gång i tiden användes för att sälja in friskolekonceptet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Idéburen välfärd

Herr ålderspresident! Inte ens den mycket modesta förbättring som nu föreslås för att fler privata men icke-kommersiella verksamheter ska kunna vara med och erbjuda välfärdstjänster kan man fördra på högerkanten. Tre partier vill se avslag rakt av på hela propositionen.

Det är förstås Moderaterna. För Moderaterna är det viktigt "att värna den fria etableringsrätten inom välfärdens verksamheter", vilket man kan läsa i deras motion. Det som avses är alltså den fria avdragsrätten på skattemedel för kapitalägare. De kärnväljare som Moderaterna värnar bygger i allt högre grad förmögenheter på extraktiv verksamhet som är garanterad av det offentliga.

"Välfärden blir sämre om patienter och brukare förhindras att välja privata alternativ", kan vi också läsa - som om det vore patienter och brukare som längtar efter att deras sjukvård och äldreomsorg prompt ska generera god räntabilitet i någon riskkapitalists koncernresultaträkning.

Centerpartiet håller sig också krampaktigt fast i sina marknadsfundamentalistiska rättesnören i det här fallet. Här tar man strid för den svårt utsatta grupp i samhället som utgörs av ägarna till kommersiella vård- och omsorgsbolag. Man vill skydda dem mot hotet från sådana aktörer som Röda Korset och Stadsmissionen. Man säger några obligatoriska fraser i motionen om att ideella verksamheter är bra och så vidare, men införandet av bättre villkor för dem får inte ske "på ett sätt som omöjliggör för andra aktörer i välfärdssektorn att delta".

Argast av dem alla är Sverigedemokraterna. SD skriver att förslaget om icke vinstdrivande verksamheter "är ett sätt för regeringen att försöka snedvrida frågan om vinster i välfärden". Vidare säger de: "LOU ska inte användas i syfte för att främja särskilda politiska intressen såsom vinster i välfärden" - den språkliga hanteringen lämnar kanske en del att önska. Motionärerna blir framför allt oerhört arga av bara tanken på att några välfärdsprofitörer - de som har varit så vänliga mot SD på sistone - skulle gå miste om skattemiljoner till sina bolag.

Så långt om partier som vill avslå propositionen helt.

Kristdemokraterna och Liberalerna vill inte det - kul! Det är ju partier som ofta talar sig varma för privata men icke-kommersiella alternativ. KD och Liberalerna har dock fått kalla fötter när det kommer till hälso- och sjukvården och de så kallade vårdvalssystemen, som organiseras med den eufemistiskt namngivna lagen om valfrihetssystem, vars syfte är att tvinga fram mer privatisering.

Liberalerna uttrycker det i sin motion som att det "föreligger risk för att regioner byter ut redan fungerande valfrihetssystem mot drift i egen regi". Man vill med andra ord inte underlätta för idéburna aktörer inom primärvården eftersom man krampaktigt vill fortsätta skydda de områden där de mest lukrativa profitmöjligheterna redan har erbjudits kommersiella aktörer.

Herr ålderspresident och eventuella åhörare runt om i landet! Detta är ett prima exempel på att den ideologiskt marknadsliberala hållningen i praktiken är ett skydd för mycket konkreta, mycket välsituerade ekonomiska intressen. Ett ord som täcker det här ganska väl är "skamligt".

Den ändring i propositionens utformning som den samlade högeroppositionen, från Centerpartiet till Sverigedemokraterna, nu driver igenom är skräddarsydd åt en bransch som är byggd på att plocka ut skattepengar ur primärvården på ett sätt som vi vet leder till fördjupade sociala klyftor. Det dyker upp vårdcentraler på Östermalm och i andra områden där befolkningen är friskare och mer resursstark, medan pressen ökar på vården där behoven redan är större. Detta är vad högern kan samlas kring. Det är ganska skamligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Idéburen välfärd

Herr ålderspresident! Jag måste ändå notera att Socialdemokraterna har intagit en ganska anmärkningsvärd position här. När det har uppstått en förmodad riksdagsmajoritet för den ändring som jag har beskrivit har Socialdemokraterna också anslutit sig till den, i stället för att reservera sig till förmån för förslaget från den socialdemokratiska regeringen. Man skriver i sitt särskilda yttrande att man "välkomnar . att en utskottsmajoritet har kunnat enas kring ett gemensamt förslag" och att man visserligen hade föredragit att primärvården var med, men nu är man i stället med och skapar en "bred politisk enighet".

Det är alltså inte en förhandlingskompromiss som försvaras. Det säger kanske snarare något om svajigheten i den socialdemokratiska positionen mer allmänt och väcker en del frågor om vad man ska hålla fast vid och lita på när det gäller den retorik som vi kommer att höra i valrörelsen. Men jag hoppas på det bästa. Vi får se.

Herr ålderspresident! Jag har talat länge. Jag ska bara säga något kortfattat gällande Vänsterpartiets två motionsyrkanden.

Vänsterpartiet vill att regeringen återkommer med förslag som löser problemet med att varje lokalorganisation i idéburna organisationer - det kan vara fråga om väldigt stora demokratiska strukturer - ska behöva registrera sig separat i det föreslagna registret. Det skulle kunna leda till att mindre aktörer i onödan avstår från att delta i upphandlingar.

Vänsterpartiet vill också att regeringen ska återkomma med en närmare juridisk analys av möjligheterna till undantag i lagen om valfrihetssystem när det saknas bestämt gränsöverskridande intresse. Det är något som utredningen föreslog. Vi menar att det utöver själva sakfrågan, som återigen skulle underlätta för idéburna organisationer, är viktigt att Sveriges förhållningssätt till EU-rätten inte präglas av att vi hela tiden avstår från att agera där det juridiska läget är något oklart. Ofta måste sådana frågor faktiskt prövas utifrån rimliga överväganden för att förbättringar ska kunna ske.

Med detta yrkar jag slutligen bifall till reservationerna 2 samt 7.

Herr ålderspresident! Jag begärde från början ordet för att jag, för tydlighetens skull, vill yrka bifall till reservation 1.

Herr ålderspresident! Det var ändå underhållande att lyssna när Ali Esbati delgav oss de olika synpunkterna om vad de andra partierna tycker är viktigt.

Låt oss vara tydliga! Det finns inget parti i Sveriges riksdag som är emot den skattefinansierade välfärden. Alla partierna står bakom den. Och det finns en bred uppslutning hos svenska folket bakom just detta.

Det som skiljer oss åt är att några partier på vänsterkanten inte tycker att medborgarna, när de har betalat in skatt, också ska ha rätt att välja vilken skola barnen ska gå i, vilken vårdcentral man ska gå till eller vilket äldreboende man ska bo på. Det ska kommunpampar bestämma och inte medborgarna själva. Där skiljer vi oss åt, men inte när det gäller finansieringen av detta. Vi vill att allt det ska finnas sida vid sida under reglerade former, herr ålderspresident.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Idéburen välfärd

Moderaterna har i god anda gjort upp med Vänsterpartiet om mer pengar till äldreomsorgen. Moderaterna har under pandemin gjort upp med Vänsterpartiet om mer pengar till sjukvården. De här två partierna har alltså förstärkt välfärden tillsammans. Det framgick inte riktigt av Ali Esbatis tal, herr ålderspresident.

Herr ålderspresident! Det är alltid trevligt att få prata mer.

Jag är jätteglad över de överenskommelser som våra partier har gjort tillsammans. Ibland har vi sammanfallande synpunkter, i det här fallet till exempel att det har behövts mer pengar till kommunerna.

Men vi är oense om organiseringen av välfärdssektorn.

Vi är uppenbarligen också oense om hur verkligheten ser ut. Det finns skäl till att man när man byggde upp välfärdssystemen tänkte att det är verksamheter som bör organiseras på ett annat sätt; de har nämligen andra syften än man kan shoppa sig till på vanliga marknader.

Resultaten ser vi ju. Jag var inne på några av dem. Runt om i Sverige ser vi det varje dag. Vi ser vad som händer med skolsystemet. Det som står i lagen om skolans kompensatoriska uppgift kan inte göras på ett lika bra sätt med de kommersiella intressen som finns inom skolans värld. Vi ser det när etableringen av exempelvis nya vårdcentraler mer styrs mot socioekonomiskt starka områden än mot de områden där de hade gjort mest nytta.

Det handlar inte om att kommunpampar ska bestämma vart Edward Riedl eller någon annan ska gå; det handlar om hur vi använder våra gemensamma resurser på bästa sätt. För mig, och för ganska många andra som tycker att resurserna ska användas på det sätt som det offentliga gemensamt beslutar och för att lösa samhällsproblem i stället för att skapa nya, är det ett problem att kommersiella intressen, marknadens logik, får styra mer av verksamheterna. Där är vi uppenbart oense - ja.

Herr ålderspresident! Jag ska inte förlänga den debatten. Vi kommer att ha den många gånger under valrörelsen.

Det som är viktigt för er som lyssnar på den här debatten är att vi från Moderaternas sida, tillsammans med de sju andra partierna i Sveriges riksdag, står upp för den offentligt finansierade hälso- och sjukvården, för den offentligt finansierade skolan och för den offentligt finansierade äldreomsorgen - allt det vi betalar tillsammans för.

Det som skiljer oss åt - och det tycker jag också att Ali Esbati förklarade på ett bra sätt, herr ålderspresident - är frågan om det är kommunpamparna som ska välja vilken skola dina barn ska gå till, om det är kommunpamparna som ska välja vilken vårdcentral du ska höra till och om det är kommunpamparna som ska välja var äldreomsorgen ska ske någonstans, eller om medborgarna själva är förmögna att fatta den typen av beslut.

Vi kommer att ha en valrörelse där flera av vänsterpartierna kommer att vilja bussa skolelever som sociala experiment runt om i landet. Vi kommer att ha en valrörelse där flera av partierna på vänsterkanten kommer att vilja bestämma mer över välfärden och vem som utför den. Vi tror att medborgarna är kapabla till detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Idéburen välfärd

Det finns problem både med offentlig verksamhet och med privat verksamhet emellanåt. Men de går att lösa, och de går att lösa utan att minska människors bestämmande över den egna välfärden - som de faktiskt själva har betalat för, herr ålderspresident. Det är inte så att detta är kommunens pengar, utan det är kommunmedborgarna som har arbetat, slitit och betalat skatt. Vi förvaltar deras pengar och säkerställer att de får en god välfärdsproduktion. Det måste dock innebära att vi inte gör medborgarna oförmögna att själva välja när det faktiskt är möjligt.

Herr ålderspresident! Jag noterar att detta med bussande har fått en prominent plats i moderat retorik. Jag är väldigt mycket för att skolelever åker buss. Även vuxna bör göra det i betydligt högre utsträckning än i dag. Men det finns inga förslag om någon organiserad bussning för att lösa problemen inom skolan.

Däremot finns det förslag om att begränsa vinstmotivets betydelse för barnens utbildning, eftersom vi tittar på verkligheten. Det är där konflikten ligger: konflikten mellan att se problem i verkligheten inom de välfärdsområden som vi här har nämnt och den idealbild av marknaden som Edward Riedl delar med många av sina borgerliga kamrater men som möter ganska mycket problem i verkligheten, också bland många borgerliga väljare. Även de ser ju vad som händer med skolan och är inte särskilt glada över tappet i skolresultat när det inte är samhället som får bestämma vad som vore en bra strategi för att höja kunskapsresultaten utan vi är i händerna på kommersiella aktörer som gör vad de kan för att få ut så mycket pengar som möjligt ur det offentliga.

Jag noterar absolut att Moderaterna i många fall också är för att dessa välfärdsverksamheter finansieras offentligt. Men poängen är ju att resultatet blir att de offentliga medel som ska gå till vår gemensamma välfärd, barnens skola och de äldres välfärd i stället slussas in i resultaträkningarna för kommersiella bolag.

Där står vi på olika sidor. Det kommer vi nog att höra mer om i valrörelsen också.

Herr ålderspresident! Det här är en stor dag, när vi får en lagstiftning på plats som kommer att underlätta för idéburna aktörer i välfärden.

Varför är detta viktigt? Jo, de idéburna aktörerna inom välfärden har historiskt och fortsatt bidragit med både innovationer och idéer om hur man löser samhällsproblem, alltifrån sociala problem och utmaningar inom sjukvård, arbetsintegration och rehabilitering till akuta påfrestningar i samhället, som när vi tar emot många flyende.

Många idéer om hur vi kan lösa människors problem har uppkommit i idéburen sektor. De idéburna har ofta särskilt goda förutsättningar. Man har en god lokal närvaro och en position som inger förtroende. Man skapar tillit och medmänsklighet med sin verksamhet. Man har ofta en närhet mellan ledning, medarbetare och de personer som verksamheten finns till för. Det gör att värden som tillit kan växa i samhället. Dessa organisationer och aktörer för alltså med sig mervärden in i välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Idéburen välfärd

Man har dessutom drivkrafter som gör att man återinvesterar sin vinst i verksamheten, vilket skapar långsiktiga förutsättningar för att kunna bedriva den viktiga välfärdsverksamheten och möta både dagens och morgondagens problem och utmaningar för medborgarna.

Hur är det då i Sverige jämfört med många andra länder, frågar sig kanske åhörarna. Många vill se de idéburna organisationerna som mer aktiva i välfärden också i vårt land. Men i Sverige utgör de 3 procent av välfärdsutförarna. I Norge är andelen tre gånger så stor, 9 procent. I Danmark har de fem gånger så stor andel av välfärden. Går man ännu längre ned på kontinenten kan man hitta Tyskland, med 49 procent, och Schweiz, där de står för över hälften.

Sverige sticker alltså ut här jämfört med många andra länder. Vi har bra valfrihet, men ibland har valfriheten kommit att reduceras till val mellan en stor kommersiell aktör och kommunen. Mångfalden har ibland inte riktigt funnits där. Här tas stora steg i dag. Organisationer som Stadsmissionen, Ersta, Bräcke diakoni, Hela Människan, Röda Korset, Rädda Barnen, Räddningsmissionen och andra idéburna aktörer får nu bättre möjligheter att göra det som de är så bra på - driva fontänhus, kvinnojourer, vård i livets slutskede, missbrukarvård eller vad det nu kan vara. Därför är detta väldigt viktigt och angeläget.

Kristdemokraterna har vid flera tillfällen agerat för att förbättra förutsättningarna för idéburen välfärd. Vår långsiktiga målsättning - vi har en sådan - är att idéburen sektor borde kunna stå för 10 procent av välfärdsutförandet i Sverige för att se till att vi har en mångfald som blir berikande och kan höja kvaliteten i den svenska välfärden till gagn för dem som finns i utsatthet.

Regeringen har nyligen lämnat ett av oss efterfrågat och välkommet förslag gällande möjligheter för en myndighet att reservera upphandlingar och valfrihetssystem för idéburna aktörer. Det har vi drivit under lång tid. Det kommer att ge större möjligheter för idéburen sektor att vinna exempelvis kommuners kontrakt gällande barnomsorg, hemtjänst och social omsorg för personer med funktionsnedsättning.

Vi vet att upphandlingarna i dag fungerar på ett sådant sätt att idéburna aktörer inte sällan har svårt att göra sig gällande. De mervärden som skapas i dessa verksamheter är nämligen inte alltid lätta att värdera i denna typ av upphandlingar. Det blir mer priset som blir avgörande. Därför är det angeläget att vi får förändrade regler.

Det kan också vara så att en kommun faktiskt vill att till exempel kvinnojourerna drivs av organisationer som arbetar aktivt och icke vinstdrivande för att skydda kvinnor. Det kan kanske vara så att man inte vill lägga hospisverksamhet, vård i livets slutskede, på en kommersiell aktör men skulle kunna tänka sig att organisationer som har lång erfarenhet av den typ av etiska ställningstaganden som är så viktiga när det gäller den typen av vård skulle kunna komma i fråga.

Då blir ju resultatet av detta inte att aktörer trängs ut utan att aktörer inte får komma in och bidra med det de faktiskt kan. Därför tycker jag att det resonemang som förs från Centerpartiet och Lars Thomsson blir svårt att förstå. Vi ska främja de idéburna aktörerna, säger man från Centerpartiets håll, men vi ska inte exkludera några andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Idéburen välfärd

Resultatet blir ju inte det som Centerpartiet säger, utan resultatet blir att de idéburna exkluderas när vi inte får rikta en upphandling av kvinnojourer till just kvinnojourerna utan måste inkludera kommersiella aktörer i upphandlingen. Risken är ju att det då inte blir någon upphandling alls. Det gäller många verksamheter där kommuner och myndigheter har möjlighet att välja om de vill upphandla eller inte.

Den risk som Lars Thomsson pekar på när det gäller att införa Reepalu bakvägen har vi från Kristdemokraternas sida väldigt svårt att förstå, särskilt med de förändringar som utskottet nu går fram med. Finns det en risk att de kommersiella aktörerna, som också bidrar med väldigt mycket viktigt i välfärden, exkluderas skulle det ju vara där kommunerna - i det här fallet sekundärkommunerna, eller regionerna - har en skyldighet att tillhandahålla valfrihetssystem. Det är ju inom primärvården. Utskottet har lagt fram ett skarpt lagförslag som innebär att detta exkluderas från den möjligheten för att helt säkerställa att den risk som Centerpartiet pekar på med denna proposition inte uppstår.

Därför är det väldigt svårt för mig att förstå detta resonemang. Man talar sig väl för de idéburna, men när det väl ligger konkreta förslag på bordet - där vi dessutom har tagit hänsyn till den kritik som har riktats och de farhågor som finns för att göra allt vi kan för att sådant inte ska kunna uppstå - väljer man ändå från Centerpartiets sida att yrka avslag på propositionen. Jag har svårt att förstå det resonemanget.

Herr ålderspresident! Jag är däremot väldigt glad för det förslag som kommer att antas av riksdagen i dag, och jag vill tacka många som har bidragit till detta. Jag vill till att börja med tacka för att man har tagit fram den här lagstiftningen. Jag vill rikta ett tack till Gunilla Carlsson och till Åsa Westlund för konstruktiva överläggningar om hur vi ska kunna få en bred enighet kring den här produkten.

Många andra har också bidragit för att vi ska kunna ha en bred uppslutning. Det är ju också bra för de idéburna att det finns en bred uppslutning kring detta.

Jag vill tacka Moderaterna och Edward Riedl, som jag vet har en annan grundposition men som ändå bekräftar betydelsen av de förändringar som vi nu gör i detta.

Jag tror att det här är en väldigt bra och viktig dag. Det är en dag som innebär att de idéburna aktörerna lättare kan bidra inom sådant som fontänhus, hospis, traumabehandling, kvinnojourer, behandlingshem och missbruksvård, där kommuner, regioner och myndigheter ser att de kan bidra på ett väldigt bra sätt. Detta kommer att betyda mycket för alla de enskilda som i större utsträckning kan få del av de mervärden som skapas i den idéburna sektorn. Vi kristdemokrater är stolta över att ha varit med och drivit fram en så här viktig reform.

Det betyder dock inte att det här arbetet är klart. Mer behöver göras. Vi ser särskilt att detta med idéburet offentligt partnerskap, där man på ett nytt - eller i alla fall ganska nytt - och intressant sätt samverkar kring att lösa samhällsproblem, behöver en tydligare lagreglering. Man ska inte behöva vara entusiast för att vilja samverka med den idéburna sektorn. Därför behövs det en förbättrad reglering kring IOP som gör att fler vågar använda sig av det här verktyget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Idéburen välfärd

Detta vill jag yrka bifall till, och därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. Jag vill också yrka bifall till reservation 4.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Miljöpartiet välkomnar varmt att denna proposition, som syftar till att förbättra möjligheten för idéburen välfärd att verka i Sverige, nu läggs fram. Alldeles för länge har vi sett att idéburna företag och organisationer haft svårt att få en plats som utförare på den svenska arenan, trots att de har unika värden att bidra med och trots att många människor gärna vill se att de får vård och omsorg av utförare som vid sidan av sin professionalitet även har en etisk utgångspunkt och ett etiskt syfte med verksamheten.

I många länder är situationen en annan. Mycket mer av den vård och omsorg som bedrivs utförs av idéburna aktörer, och ofta finns det särskilda regelverk som förbättrar deras förutsättningar att verka. Detta beror på att man har sett att det behövs. Det har vi också gjort, sedan länge, och vi är därför väldigt glada att den här propositionen kommer fram.

Idéburna organisationer utgör en viktig del av den svenska välfärden. De bedriver eller ägnar sig åt sjukvård, tjej- och kvinnojourer, vårdcentraler, verksamheter för personer med funktionsvariationer, LSS-boenden, äldreboenden, hemtjänst, psykologmottagningar, arbetsmarknadsinsatser, flyktingmottagande, stödboende, beroendemottagningar, skolor och insatser för personer i hemlöshet - ofta med mycket lång erfarenhet och stor kompetens.

Miljöpartiets utgångspunkt är att pengar i välfärden ska gå till det som är syftet, inte till vinst. Vi vill därför se mer av idéburen verksamhet, och att idéburna aktörer härmed kommer att få en bättre möjlighet att verka är ytterst välkommet. Vi ser propositionen som ett viktigt steg för förbättrade möjligheter för den idéburna sektorn att bli mer synlig och att på sikt ta större plats och hjälpa fler.

Vi är därför mycket positiva till propositionen, som innebär att idéburna organisationer som bedriver offentligt finansierad välfärdsverksamhet nu får ett eget lagrum. Det kommer att underlätta för alla de kommun- och regionpolitiker som vill värna en sådan utveckling.

Jag vill dock lite mer än regeringen och vill därför lyfta fram några aspekter.

Herr ålderspresident! Välfärdsutredningen föreslog åtgärder för att bättre kunna följa upp idéburna aktörer i myndigheternas statistik. Regeringen skriver nu i propositionen att det inte är behövligt, eftersom registret kommer att finnas och gör det möjligt att ta fram statistik. Vi håller inte med om att det räcker.

Det register som föreslås är frivilligt, och alla aktörer kommer inte att finnas där, särskilt inte inledningsvis. Dessutom måste det till jämförande tal om de andra två sektorerna - offentlig respektive privat och kommersiell - om statistiken ska gå att använda som ett jämförelsematerial i syfte att kunna överblicka och jämföra verksamheter.

Detta är inte en uppgift för en enskild registermyndighet, utan för detta ändamål krävs det att SCB, Socialstyrelsen, Skolverket med flera myndigheter får i uppdrag att samla in data som sedan kan sammanställas och jämföras, till exempel på SCB eller hos registreringsmyndigheten. På det sättet kommer jämförande statistik, som övergripande kommer att vara viktig för att följa utvecklingen, att finnas tillgänglig. Det vill vi tillkännage för regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Idéburen välfärd

Det finns en stor majoritet bland Sveriges politiker för att sätta upp ett mål för hur stor andel idéburen verksamhet vi vill eftersträva i Sverige. För att uppnå ett sådant mål behövs det underlag för att jämföra hur de ligger till i förhållande till andra verksamheter. I de allra flesta EU-länder finns dessa uppgifter; Sverige är tyvärr ett negativt undantag.

Vi ser också, till skillnad från regeringen, behovet av en specifik lag om idéburet offentligt partnerskap, så kallat IOP. I propositionen skriver regeringen att idéburet offentligt partnerskap inom offentligt finansierad välfärdsverksamhet inte bör regleras i lag. Regeringen hänvisar till att utredningen i betänkandet har konstaterat att det är svårt att reglera området eftersom lagstiftningen måste beakta såväl regleringen om statsstöd som kommunal- och upphandlingsrätten. Vidare anses det finnas en risk att lagstiftningen skulle bli onödigt begränsande och vag.

Utifrån ett civilsamhällesperspektiv ser det dock annorlunda ut. Civilsamhället efterlyser självt en specifik lag om IOP. Därför torde det vara tydligt att risken för att idéburen sektor skulle uppleva en risk att kringskäras och till exempel bli osjälvständig är obefintlig och inte delas av dem som verkar inom området.

Det som verkligen är ett problem ur ett civilsamhällesperspektiv på basis av erfarenheter från verkligheten är att alltför många kommuner och regioner tror att IOP är förbjudet och inte nyttjar de möjligheter till samarbeten i partnerskap som såväl EU-rätten som statsstödsreglerna de facto öppnar upp för.

I Nystaprojektet, som är ett brett upplagt samarbetsprojekt mellan en lång rad civilsamhällesorganisationer, initierat med anledning av pandemin, kom flera av de deltagande teamen oberoende av varandra också fram till att en lag om IOP behövs.

Utifrån dessa argument anser vi att regeringen bör tillsätta en statlig utredning i syfte att utforma en lag om idéburet offentligt partnerskap.

Sist men inte minst: Att en majoritet nu ställer sig bakom att man ska undanta primärvården är sorgligt och visar bara hur starkt de andra partierna värnar de kommersiella krafterna och ett fortsatt vinstuttag i välfärden - snarare än omsorgen om patienterna och rätten att välja en idéburen organisation.

Detta har med all tydlighet visat sig i dag, men det förlorar vi alla på. Jag tänker på alla som behöver och vill ha tjänster från en idéburen utförare och på ett samhälle som utarmas genom att man låter pengar styra snarare än behov.

Jag står bakom alla Miljöpartiets reservationer men yrkar bifall till reservationerna 2 och 5.

Herr ålderspresident! Sverige lyfts ofta fram som ett exempel på ett land där det finns ett stort intresse bland medborgarna av att engagera sig i civilsamhällets olika organisationer. De utgör en arena som är skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet. Många är aktiva i en eller flera organisationer och föreningar. De idéburna organisationerna fyller flera viktiga funktioner i samhället. För den enskilde kan de ge livet en extra mening, en gemenskap med andra och en kraft till den egna utvecklingen. Men man kan också finnas med för att möjliggöra en bättre tillvaro för andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Idéburen välfärd

Civilsamhället ser ofta andra utmaningar och bidrar med andra perspektiv än vad offentliga myndigheter och privata företag gör.

Idéburna organisationer har historiskt spelat en viktig roll i att utveckla välfärdssamhället. Men de gör det också i dag. De idéburna organisationerna är de som tidigast ser behov som ingen riktigt fångar upp. Många gånger startar de verksamhet utan att kanske fundera på det byråkratiska. De går egentligen på känslan av att det är viktigt. Men det är inte sällan så att när de har drivit verksamheten ett tag startar det offentliga eller den privata sektorn liknande verksamhet, för de ser att det finns ett behov.

Dessa organisationer har ofta en stark förankring hos de människor som har behov av verksamheten. Människorna har väldigt ofta ett stort förtroende för organisationen och dem som är verksamma inom den. Och man är i många fall väldigt duktig på att inkludera personer med egna erfarenheter av den verksamhet som man bedriver.

Ibland rör det sig om grupper som det offentliga kan ha svårt att få kontakt med. Det kan handla om misstro mot det offentliga men också om att man inte riktigt vet vart man ska vända sig. Därför är den lokala förankringen viktig liksom att man finns där människor finns. Det är ett annat utmärkande drag hos de idéburna aktörerna, vilket kan vara särskilt viktigt på platser där såväl den offentliga som den kommersiella servicen har försvunnit. Idéburna aktörer är viktiga när det gäller att bidra till mångfald och till valfrihet för medborgarna.

Jämfört med de flesta andra länder i Norden och Europa är de idéburna aktörernas andel av välfärdssektorn liten i Sverige. Däremot har vi kunnat se hur de kommersiella aktörernas andel som utförare inom välfärdssektorn har ökat. Det är ofta stora privata aktörer och stora koncerner, vilket gör att de små aktörerna har väldigt svårt att konkurrera med dessa aktörer. I dag står den idéburna välfärden för cirka 3 procent av driften inom svensk välfärdssektor. Med de förändringar som nu föreslås skulle nya förutsättningar kunna göra att denna andel ökar.

De organisationer som drivs av en idé har inte intresse av och fokus på att konkurrera med låga priser och stora vinster. De vill kunna leverera bra kvalitet, och de drivs av en bärande verksamhetsidé. Det är just anledningen till att de finns. Oftast är det ett gemensamt ändamål - och man sätter upp samhällsnyttiga mål för verksamheten. Och, som sagt, deras syfte är inte att dela ut vinst till ägarna, utan eventuella överskott ska investeras tillbaka in i verksamheten. Det är idén och människorna som är i fokus.

Herr ålderspresident! I dagens betänkande, som behandlar regeringens proposition om idéburen välfärd, ställer sig en majoritet av utskottet bakom förslagen, med ett undantag. Det handlar om att primärvården ska undantas från möjligheten att reservera deltagande i valfrihetssystem.

Vi socialdemokrater har ett särskilt yttrande i dagens betänkande. Vi ser att de idéburna organisationerna fyller flera viktiga funktioner i samhället. Man har länge efterfrågat politiska beslut som förbättrar möjligheterna för idéburna organisationer att verka som aktörer i välfärden inom ramen för både offentlig upphandling och valfrihetssystem. Men för att idéburna aktörer ska få långsiktiga förutsättningar att verka och att etablera sig ser vi socialdemokrater att det är viktigt med en bred politisk enighet. Jag är därför glad att det finns en utskottsmajoritet som har kunnat enas om ett gemensamt förslag som skapar bättre förutsättningar för idéburna aktörer att verka, med den justering som jag nämnde: att primärvården ska undantas från möjligheten att reservera deltagande i valfrihetssystem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Idéburen välfärd

Vi socialdemokrater skriver i yttrandet att vi hade föredragit att gå på propositionens förslag. Men vi är, som jag sa, positiva till att vi har kunnat komma fram med en rad förslag som kommer att främja ett ökat idéburet deltagande i välfärden. Därför vill jag rikta ett stort tack till Kristdemokraternas Jakob Forssmed och Liberalernas Mats Persson för en bra och konstruktiv diskussion. Vi har med denna förändring kunnat ställa oss bakom propositionen och kunnat lägga fram detta betänkande.

I övrigt ställer sig utskottet bakom förslaget om att införa en ny lag om registrering av idéburna organisationer och om ändring i lagen om offentlig upphandling, vilket innebär att idéburna organisationer i offentligt finansierade välfärdsverksamheter kommer att kunna registrera sig i ett särskilt register och att upphandlande myndigheter får möjlighet att reservera rätten att delta i upphandlingar av vissa välfärdstjänster till idéburna organisationer och möjlighet att reservera rätten att delta i ett valfrihetssystem till idéburna organisationer.

Jag vet att man från de idéburna organisationerna har längtat efter och väntat på det beslut som vi ska fatta i kammaren i dag. Man vill få - och man vill ta - en större roll i att vara med och utveckla välfärden. Det finns en stor potential, och med dessa beslut tar vi bättre vara på just den potentialen.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Det är glädjande att lyssna på alla inlägg och fina ord i denna debatt och se att vi har en stor samsyn om den stora betydelse som idéburna organisationer har för samhället och för välfärden. Vi fastslog också tillsammans år 2010 att ett nationellt mål för civilsamhällespolitiken är att förutsättningarna för det civila samhället att bidra till samhällsutveckling och välfärd ska stärkas. Det är precis det som vi går fram med nu.

Dessutom har det allvarliga läge som vi befinner oss i - det gäller säkerhetsfrågorna och den pandemi som vi just gått igenom - visat på vikten av ett starkt samhälle där idéburna organisationer utgör en viktig del. Vi har dessutom haft ett flertal utredningar som också har fastslagit detta.

Herr ålderspresident! Fina ord är viktiga, men de måste kombineras med att något händer. Det är därför som vi har lagt fram denna proposition för behandling i riksdagen. Vi har nämligen sett att det finns en stor potential i den idéburna sektorn som inte kommer till sin fulla rätt. I jämförelse med våra nordiska grannländer ligger vi lågt vad gäller idéburen välfärd, precis som Jakob Forssmed var inne på.

I Sverige bedrivs cirka 3 procent av välfärdsverksamheterna av idéburna organisationer, vilket är att jämföra med ungefär 9 procent i Norge och 14 procent i Danmark. Tittar vi lite längre bort är siffrorna ännu högre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Idéburen välfärd

En av orsakerna till att den här siffran är så låg i Sverige har att göra med vårt upphandlingssystem. Det är svårt för idéburna organisationer att vara med. Många idéburna organisationer upplever också att det är svårt, ibland till och med omöjligt, att konkurrera med vinstdrivande företag.

Herr ålderspresident! Idéburna organisationer kan öka mångfalden och valfriheten för brukarna och tillhandahålla tjänster som annars inte skulle erbjudas. De idéburna aktörerna har också historiskt bidragit till just innovationen inom området genom att tillhandahålla nya former av välfärdstjänster innan de kommit att i större skala utföras av det offentliga. Det är därför av flera skäl viktigt att ta till vara de idéburna organisationernas kompetens, erfarenheter och resurser.

Mot bakgrund av allt detta har vi i den här propositionen lagt fram ett antal lagförslag som syftar till att öka möjligheterna för just idéburna organisationer att tillhandahålla offentligt finansierade välfärdstjänster. Ni har hört om förslagen i debatten. Jag återupprepar dem något här: Det handlar alltså om att idéburna organisationer ska kunna registrera sig i ett frivilligt särskilt register under förutsättning att man uppfyller ett antal kriterier, till exempel att man bedriver eller har för avsikt att bedriva offentligt finansierad välfärdsverksamhet. Man ska också förbinda sig att inte göra välfärdsöverföringar annat än till andra registrerade idéburna organisationer eller forskning.

Registreringen ska vara frivillig. Syftet är just att registret ska underlätta i kontakterna med det offentliga och dessutom fungera som ett slags kvalitetsstämpel för idéburna organisationer.

Regeringen föreslår vidare att en ny bestämmelse införs i lagen om offentlig upphandling, som ger upphandlade myndigheter möjligheten att reservera rätten att delta i upphandlingar av vissa välfärdstjänster till idéburna organisationer. Vi föreslår också att reservera rätten att delta i valfrihetssystem. Alla dessa nya förändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2023.

Vi bedömer att allt detta sammantaget kommer att leda till att vi bättre tar till vara de idéburna organisationernas kompetens och kapacitet. Det kommer också att bidra till att vi ökar valfriheten och mångfalden och bidra till målen om att stärka förutsättningarna för de idéburna organisationerna och det civila samhället att delta i välfärdstjänster och samhällsutvecklingen. Det är mycket glädjande att många riksdagspartier har ställt sig bakom förslagen i propositionen och vill underlätta för idéburna organisationer att delta i välfärden på olika sätt.

Idéburen välfärd

Vi hade gärna gått fram även med förslaget om primärvården, men vi tycker att det är viktigare att förslagen går igenom än att riskera att hela propositionen avslås. På det sättet har vi också lyckats att ta åtminstone ett steg. Vi har kunnat nå en hög grad av samförstånd i frågan, och så har vi säkerställt att förslagen får en majoritet i riksdagen. Det ska också noteras att den förändring av regeringens förslag som utskottet har föreslagit inte innebär något hinder för idéburna organisationer att bedriva primärvård inom de befintliga valfrihetssystemen.

Jag skulle vilja rikta ett särskilt stort tack till utskottet för en konstruktiv behandling av denna proposition. Jag skulle också vilja tacka mina företrädare Ardalan Shekarabi och Lena Mikko, som har dragit de här frågorna vidare genom regeringen tills vi nu landar i ett beslut.

Avslutningsvis, herr ålderspresident, ska vi ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden. Ett sätt att göra detta är att ge kommuner och regioner bättre rådighet över att reservera kontrakt till idéburna organisationer när det är lämpligt och när det skapar ett mervärde för medborgarna. Det är ett sätt att faktiskt ge och ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden.

Vi tror att vårt Sverige kan bättre och att de idéburna organisationerna kan bidra till det.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)