Immaterialrättsliga frågor
Debatt om förslag 14 maj 2003
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenHenrik von Sydow (M)
- Hoppa till i videospelarenIngemar Vänerlöv (Kd)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenHillevi Larsson (S)
- Hoppa till i videospelarenHenrik von Sydow (M)
- Hoppa till i videospelarenHillevi Larsson (S)
- Hoppa till i videospelarenIngemar Vänerlöv (Kd)
- Hoppa till i videospelarenIngemar Vänerlöv (Kd)
- Hoppa till i videospelarenHillevi Larsson (S)
- Hoppa till i videospelarenIngemar Vänerlöv (Kd)
- Hoppa till i videospelarenHillevi Larsson (S)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenHillevi Larsson (S)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenHillevi Larsson (S)
- Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHillevi Larsson (S)
- Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHillevi Larsson (S)
- Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
Protokoll från debatten
Anföranden: 30
Anf. 65 Henrik von Sydow (M)
Fru talman! Betänkandet som vi i dag debatterar
behandlar motionsyrkanden i olika immaterialrättsli-
ga frågor från allmänna motionstiden 2002. Som vi
nyss hörde är immaterialrätt den sammanfattande
beteckningen för ett antal olika regler som skyddar
intellektuella prestationer. Det här betänkandet har
fyra reservationer av vilka vi kristdemokrater står
bakom två och det är om dessa jag ska nämna lite
grann.
Jag börjar med reservationen om den ersättning
för upphovsrätt som har med kopiering att göra.
Konstnärer har i dag laglig rätt till viss upphovsrätts-
lig ersättning vid fotokopiering av deras verk. Staten
och Kommunförbundet betalar årligen en klump-
summa för rätten att fotokopiera konstverk för i hu-
vudsak undervisningssyfte. Resurserna betalas till
företaget Bonus Presskopia som på uppdrag av ett
antal medlemsorganisationer bevakar rättsinnehavar-
nas ekonomiska intressen. Därefter fördelas resurser-
na av Bonus till medlemsorganisationerna som i sin
tur och efter egna regler fördelar resurserna till konst-
närerna. Eftersom det rör sig om förhållandevis små
resurser fördelas de oftast inte till varje enskild
konstnär som fått ett verk kopierat utan i stället i form
av stipendier. Medlemsorganisationerna i Bonus
representerar olika konstnärsgrupper, till exempel
bildkonstnärer, fotografer, tecknare, tonsättare och
författare.
Fru talman! Så långt är allt gott och väl. Men här
finns det problem, och de uppstår i och med att Bonus
Presskopia tillåter bara en medlemsorganisation för
varje konstform. De mindre konstnärsorganisationer-
na får alltså inte ansluta sig till Bonus. Givetvis bör
statens kopieringsersättning gå till alla de konstnärs-
organisationer som ställer sina medlemmars verk till
förfogande för kopiering. Det borde vara självklart att
alla konstnärer på samma villkor får del av den upp-
hovsrättsliga ersättningen. Så är det emellertid inte i
dag. Därför vill vi kristdemokrater att en utvärdering
görs av det rådande fördelningssystemet.
Utskottsmajoriteten avstyrker vårt yrkande med
hänvisning till att man förutsätter att det vi tar upp
kommer att övervägas inom ramen för ett arbete som
enligt uppgift pågår i Regeringskansliet och som går
ut på att genomföra direktivet om upphovsrätt i in-
formationssamhället. På samma sätt resonerade man
för ett år sedan men inget har hänt. Under tiden som
ingenting händer kommer även fortsättningsvis
många konstnärer och andra utövare att gå miste om
rättmätig upphovsrättslig ersättning.
Jag går så över till vår andra reservation, den om
arenarätten.
Den som går till exempel på ett idrottsevenemang
och betalar sin entrébiljett kan samtidigt ta med sig
sin videokamera. Tekniskt är det möjligt att koppla
kameran till mobiltelefon och att sända över bilderna
till en webbsida. Teoretiskt kan alltså vem som helst
direktsända idrottsevenemanget på en hemsida. I dag
finns det ingen materialrätt som förhindrar detta. Den
som däremot gör samma sak i samband med en tea-
terföreställning begår ett brott mot upphovsrätten.
I svensk lagstiftning existerar inte någon ägande-
rätt eller upphovsrätt beträffande sändningsrätter för
föreningar eller sammanslutningar, till exempel id-
rottsklubbar. När Fotbollförbundet säljer TV-
rättigheter är det faktiskt bara ett slags skenbar rättig-
het som man säljer. Vad det egentligen handlar om är
den rätt som tillkommer ägaren till en idrottsanlägg-
ning eller arrangören vid ett evenemang att ta ut en
högre inträdesavgift för ett sändande TV-bolag. Först
när ett TV-bolag gjort en upptagning inträder upp-
hovsrätten, och då är det TV-bolaget som får den. Det
finns alltså ingen generell äganderätt beträffande
händelseförlopp eller dagshändelser.
I dag finns det ingen skyddslagstiftning för arran-
görer av idrottsevenemang, ej heller för evenemang
med imitatörer, akrobater och cirkus- eller varietéar-
tister. Arrangören har visserligen rätten till arenan där
evenemanget sker men informationen kring det som
sker under evenemanget är inte skyddat i upphovs-
rättslig mening.
Vi menar att behovet av skydd för rättigheter som
äganderätten och rätten till de egna evenemangen bör
utredas. Så kallade arenarättigheter finns i vissa andra
länder. Det kan vara befogat att utreda möjligheterna
att införa liknande rättigheter i Sverige.
Utskottsmajoriteten hävdar, något förvånande, att
det inte finns några bärande skäl för att man ska
överväga införandet av ett nytt immaterialrättsligt
skydd i enlighet med vad jag här har framfört. Vidare
förvånar majoriteten när den bekänner sig till de an-
taganden som gjordes av 1986 års lagstiftning på
området och som går ut på att det är möjligt för artis-
ter och andra utövare som saknar upphovsrättsligt
skydd att avtalsvägen skaffa sig garantier mot att
obehöriga upptagningar av deras prestationer sker.
Det är möjligt att det fanns fog för dylikt resone-
rande för 17 år sedan, då till exempel Internet inte
fanns. Men hur ska någon i dag via ett kontrakt kunna
skaffa sig garantier för att obehöriga upptagningar av
de egna prestationerna inte sker när vem som helst
medelst en enkel videokamera kan direktsända eve-
nemang på en hemsida? Där skulle jag gärna vilja ha
ett besked av majoritetens företrädare.
Fru talman! Vi kristdemokrater står naturligtvis
bakom våra båda reservationer men jag nöjer mig
med att yrka bifall till reservation nr 4.
Anf. 66 Ingemar Vänerlöv (Kd)
Fru talman och övriga åhörare! Jag vill beträffan-
de betänkande LU16 lyfta ett par frågor angående
STIM:s verksamhet - dels statens representation, dels
viss ersättningsfråga.
I år är det 80 år sedan STIM, Svenska Tonsättares
Internationella Musikbyrå, bildades. STIM är därmed
en erfaren ekonomisk förening, och dessutom
välskött. STIM:s uppdrag är att bevaka kompositörers
och författares verk, både svenska och utländska, och
att se till att upphovsmännens ersättningar betalas in
och fördelas till rättighetshavarna.
Upphovsrättsorganisationen är finansiellt stark,
och man är kunnig i att hantera de rättighetslagar som
man omfattas av.
Det som vi i Centerpartiet ifrågasätter är regering-
ens inblandning i STIM:s styrelse. Varför försvarar
regeringen så ihärdigt att av nio ledamöter i styrelsen
ska regeringen utse tre - detta inklusive ordföranden?
Centerpartiet anser att regeringens styrelseplatser i
STIM ska slopas.
Jag frågar regeringens representanter: Varför? Av
vilken anledning ska en tredjedel av styrelsen ha en
koppling till regeringen? Är det för att regeringen ska
vara med och styra vilka verk som ska framställas
offentligt, eller tilltror man inte STIM:s medlemmar
att själva utse hela styrelsen?
Det finns absolut ingen anledning till att staten
ska vara med och styra upphovsmännens verksamhet.
Vi har ju en lagstiftning som reglerar detta.
Jag yrkar bifall till reservation 3.
Den andra frågan gäller STIM och dess ersätt-
ningssystem. Vi i Centerpartiet har föreslagit en för-
ändring av upphovsrättslagen som innebär att i ideella
organisationer och studieförbunds verksamhet ska
framförande av upphovsrättsligt skyddade verk kunna
undantas - det vill säga göras fria från avgifter. Detta
tycker vi är viktigt för att inte försvåra och fördyra för
de kulturarbetare som ofta arbetar i studieförbunden
och i ideella organisationer. De här människorna är
ofta lokala eldsjälar. De har ett stort engagemang när
det gäller att föra både musikaliska verk och författa-
res verk vidare till den breda allmänheten - dessutom
många gånger till grupper i samhället och på orter i
Sverige där kulturutbudet är av mindre omfattning.
Jag som tillhör Centerpartiet, ett folkrörelseparti -
som även regeringspartiet påstår sig vara - vill rikta
en uppmaning till regeringen om att den borde arbeta
för att underlätta för de ideella organisationerna, inte
försvåra. Som upphovsrättslagen nu är utformad
bromsar den till viss del studieförbundens medverkan
vid olika arrangemang.
Studieförbunden arbetar dessutom i sin verksam-
het utifrån de kulturpolitiska mål som riksdagen har
fastställt. Jag vill därför uppmana regeringens repre-
sentanter, socialdemokraterna, att närmare granska
effekterna vad gäller både styrelserepresentation och
nuvarande avgiftssystem.
Anf. 67 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Immaterialrätten är ett komplicerat
område där olika intressen vägs mot varandra. Det
framkommer också i de motioner som vi sett från den
allmänna motionstiden.
Å ena sidan har vi uppfinnare och konstnärer som
naturligtvis har ett starkt intresse av att kunna försörja
sig. Självfallet måste det också finnas en sporre för
uppfinnare att komma med nya uppfinningar. Det är
ju därför som patenträtten finns.
Å andra sidan finns det andra intressenter. Det
finns ju ett allmänt intresse av att läkemedelsforsk-
ningen fungerar och av att läkemedel har rimliga
priser. Det finns också ett intresse hos den enskilde av
att till någorlunda rimliga kostnader till exempel få
kopiera noter att använda för enskilt bruk.
Det är därför jag tycker att man måste vara för-
siktig i dessa sammanhang. Varje förslag rubbar ba-
lansen mellan å ena sidan uppfinnaren och konstnä-
rerna och å andra sidan det allmänna intresset, bruka-
rens och den enskildes intresse. Därmed inte sagt att
man aldrig kan överväga några förändringar. Men
man får vara medveten om att varje förändring riske-
rar att rubba balansen. Det kan få positiva konsekven-
ser för den man gynnar men desto mer negativa för
den andra parten.
Det som är viktigt i dessa sammanhang är den in-
ternationella lagstiftning som redan finns och som är
på gång. Ansökan om patent är vad som gäller för
industriella uppfinningar, till exempel ett läkemedel.
Då ansöker man stat för stat. Får man inte patent i en
stat kan man inte utnyttja skyddet i den staten utan
bara i de stater där man har lyckats få skyddet.
Man kan inte heller ansöka om världspatent. Där-
emot finns det ett väldigt intressant EU-arbete som
pågår som skulle kunna möjliggöra gemensam ansö-
kan och gemensam prövning av patent så att man
skulle kunna få patent i hela EU-området. Det är helt
avgörande för de uppfinnare och företag som är be-
rörda.
Det också med den motiveringen som jag vill be-
svara de flesta av motionsyrkandena. Väldigt mycket
positivt pågår på EU-nivå som går helt i linje med
motionärernas önskemål. Det kommer dessutom att få
mycket större effekt eftersom det kommer att täcka
hela EU-området.
Jag tänkte nu gå in lite på det första området. Jag
vill dela upp det i två områden. Det första området
gäller uppfinnaren och konstnären, och det andra
området gäller det allmänna intresset, brukaren och
den enskilde. Givetvis finns det motionsyrkanden
som vill förskjuta balansen och å ena sidan stärka
uppfinnaren eller å andra sidan stärka den enskilde.
Jag börjar med uppfinnaren och konstnären. Det
finns motioner om patentintrångsförsäkring. Det
handlar om andra företag som till exempel försöker
utnyttja någonting som man har upptäckt för eget
kommersiellt syfte. Detta är förbjudet. Man försöker
kringgå patent. Det är väldigt goda intentioner i mo-
tionen. Det handlar om att försöka skydda ofta små
företag eller en enskild uppfinnare.
Det finns väldigt starka regler för att komma till
rätta med detta. Mycket av det hänger ihop med EU.
Det är sådant vi redan har genomfört genom EU-
lagstiftning och sådant som är på gång. Man kan till
exempel få betala vite om man gör intrång. Ska-
destånd utgår till den drabbade. Man har höjt straffen
från sex månaders till två års fängelse för intrång. Till
och med förberedelse och planering av intrång är
straffbart. Man har också förstärkt mönsterskyddet.
Det var tidigare lite lättare att kunna använda ett
mönster i ett annat sammanhang och därmed kringgå
patentet. EU-lagstiftningen är också väldigt stark.
Ytterligare förstärkningar planeras och kommer att
diskuteras i EU under våren.
Ett annat motionsyrkande handlar om enklare
skydd. Om det inte är någon större uppfinning utan en
smärre teknisk uppfinning kan man få en lite lägre
tröskel på skyddet, men det kan å andra sidan gå
igenom lite snabbare. På samma sätt håller EU på
med ett arbete. Det ska vara snabbt, enkelt, lägre
skyddsvillor och också lägre kostnader för den som
ansöker om patent.
Datorrelaterade uppfinningar är väldigt intressan-
ta. Utvecklingen går snabbt på det området. Det gör
att behovet av skydd är extra starkt. Här finns också
regler för detta. Men det är väldigt tvetydiga regler.
Trots att man till exempel inte kan ta patent på dator-
program beviljas tusentals sådana patent både i Sve-
rige och i andra EU-länder. Här borde man se över
vad det egentligen är som gäller. Samtidigt som man
försöker underlätta att få patent ska inte det leda till
att man förhindrar andra att utveckla nya program.
När det gäller brukaren och den enskilde talas det
här väldigt mycket om till exempel ersättning för
kopiering. I dag är det inte några extrema kostnader
det handlar om. Framför allt är det viktigt att komma
ihåg att om man helt tar bort ersättningen för konstnä-
rer i så kallade ideella sammanhang drabbas de av
det. Många konstnärer har redan i dag en mycket
dålig ekonomi. Här får man återigen göra en avväg-
ning. Tasso Stafilidis från Vänsterpartiet kommer
under sitt anförande att utveckla ämnet vidare.
Det har klagats en del på den statliga representa-
tionen i Stim. Jag ser det snarare som någonting posi-
tivt att två ledamöter och ordförande är utsedda av
regeringen. Det gör jag av två skäl, dels för att man
får insyn, dels för att man får balans mellan de intres-
sen jag tidigare talat om, det vill säga den enskilde
brukarens och konstnärens. Det får inte bli en obalans
som leder att det kanske blir svårare för ideella körer
till exempel. Där ser jag en poäng. Det gäller också
insynen ur demokratisk synpunkt.
Avslutningsvis till frågan om arenarätt. Frågan
som kommit upp är relevant om man till exempel
filmar ett idrottsevenemang och lägger ut det på In-
ternet. Det pågår ett arbete inom EU med det direktiv
som finns om upphovsrätt i informationssamhället. Vi
förutsätter naturligtvis att den frågan kommer upp
där.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det
mest avgörande ändå är TV-sändningar. Där har man
avtalsvägen och kontraktsvägen i dag möjligheter.
Det finns heller inget starkt tryck för att förändra de
regler som finns. Men naturligtvis måste vi ändå ta
upp frågan när vi nu bereder EU-direktivet om upp-
hovsrätt i informationssamhället.
Anf. 68 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Jag vill börja med att korrigera mitt
yrkande. Jag yrkar naturligtvis bifall till reservation 3
och ingenting annat.
Den fråga jag har till Hillevi Larsson kretsar just
kring det sista hon var inne på, arenarätten och möj-
ligheterna för idrottsarrangemang att skydda sina
immateriella tillgångar.
Om jag till exempel skulle gå på en biopremiär
och se Sagan om ringen är det förbjudet för mig att ta
med mig videokameran och mobiltelefon och sända
det live ut på nätet. Jag får inte ens ha med mig vi-
deokameran för att filma det och sedan lägga ut det
på nätet. Det är förstås något som är mycket viktigt
för filproducenten i det här fallet.
På samma sätt är det om jag går på teater. Där får
jag inte heller ta med mig en videokamera för att
filma pjäsen eller filma föreställningen på olika sätt.
Det är förbjudet. Där har vi ett immaterialrättsligt
skydd. För mig är det en uppenbar lucka i lagstift-
ningen att inte också arrangörer av idrottsarrange-
mang har samma immaterialrättsliga skyddslagstift-
ning.
Jag har därför en fråga till Hillevi Larsson, och
jag vill gärna få ett svar utan hänvisning till arbete
som pågår i EU eller i andra beredningar. Vad är
socialdemokraternas åsikt i den här frågan? Är det
någon principiell skillnad mellan ett operabesök och
att gå på en fotbollsmatch i just det immaterialrättsli-
ga avseendet?
Anf. 69 Henrik von Sydow (M)
Fru talman! Det finns en väsentlig skillnad. Det är
att matcherna vanligtvis inte går i repris. Det gör
däremot teaterföreställningen. Det är en unik upple-
velse varje gång man ser en ny match. Det blir en helt
annan utgång vid varje tillfälle. Däremot spelas pjä-
sen upp gång på gång ungefär likadant. Lyckas man
då komma över en videoupptagning eller se en pjäs
på datorn behöver man inte gå och titta på den sedan.
Idrottsarrangemang däremot är vanligtvis olika från
gång till gång.
Därmed inte sagt att frågan är oviktig. Precis som
jag sade får man överväga om det finns ett tillräckligt
starkt behov att på det här sättet skydda även idrotts-
evenemang. Men jag vill ändå understryka att det inte
är många som sitter och tittar på datorskärmen en hel
match eller en hel föreställning. De allra flesta före-
drar fortfarande att se på TV-skärmen och att se på
bio, till exempel.
Anf. 70 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Min replik handlar om samma sak
som Henrik von Sydow var inne på här. Jag ställde en
fråga i mitt anförande. Hur ska någon i dag via ett
avtal kunna skaffa sig garantier för att obehöriga
upptagningar av de egna prestationerna inte sker? Det
är det som lagstiftningen kom fram till år 1996 som
lagutskottet har lutat sig mot under flera år nu.
Det vore intressant att höra hur regeringspartiets
företrädare kan tänka sig hur idrottsmän ska kunna
avtala sig till skydd för att deras prestationer inte ska
bli föremål för obehöriga upptagningar mot den bak-
grund som jag skissar på i mitt anförande, det vill
säga att vem som helst kan ta med sig en videokame-
ra till ett evenemang och direktsända till en hemsida.
Hur i all sin dar tänker sig Hillevi Larsson att man
ska kunna avtala bort detta?
Anf. 71 Ingemar Vänerlöv (Kd)
Fru talman! Jag tror först och främst att många id-
rottsmän bara blir glada om man filmar deras presta-
tioner. De som inte tillhör den absoluta eliten blir
naturligtvis bara glada att se att deras prestationer
sprids och att möjligheterna därmed för dem ökar i
framtiden.
Däremot finns det naturligtvis också undantag
från detta. Det gäller när det är kommersiella intres-
sen inblandade, det vill säga idrottsutövare som har
möjlighet att få pengar för att sälja rättigheterna till
upptagningar till exempel. Detta är inte oväsentligt i
sammanhanget.
Men precis som jag sade tidigare så finns det
skillnader mellan till exempel en teaterföreställning
och ett idrottsevenemang. Det är ju när idrottsevene-
manget är som absolut mest färskt som det är av in-
tresse, och detta leder inte till att folk inte går på nästa
idrottsevenemang. Tvärtom kan det få motsatt effekt.
Man kan teckna avtal, och på samma sätt som det
är förbjudet att göra videoupptagningar på en teater-
föreställning så borde man kunna avtala om samma
regler. Om inte det är möjligt att avtala om så kanske
det är någonting som man borde diskutera. Man bor-
de kunna teckna mer långtgående avtal
Jag vill ändå avsluta med att säga att vi inte på
något sätt har stängt dörren i frågan. Tvärtom så kan
det vara av intresse att ta upp frågan i samband med
EU-direktivet. Dessutom tror jag att det skulle kunna
leda till ett betydligt starkare skydd för den enskilda
idrottsutövaren med tanke på hur internationell id-
rottsvärlden är. Får man ett gemensamt EU-skydd så
smäller det högre än ett speciellt svenskt skydd.
Anf. 71 Ingemar Vänerlöv (Kd)
Fru talman! Jag tror först och främst att många id-
rottsmän bara blir glada om man filmar deras presta-
tioner. De som inte tillhör den absoluta eliten blir
naturligtvis bara glada att se att deras prestationer
sprids och att möjligheterna därmed för dem ökar i
framtiden.
Däremot finns det naturligtvis också undantag
från detta. Det gäller när det är kommersiella intres-
sen inblandade, det vill säga idrottsutövare som har
möjlighet att få pengar för att sälja rättigheterna till
upptagningar till exempel. Detta är inte oväsentligt i
sammanhanget.
Men precis som jag sade tidigare så finns det
skillnader mellan till exempel en teaterföreställning
och ett idrottsevenemang. Det är ju när idrottsevene-
manget är som absolut mest färskt som det är av in-
tresse, och detta leder inte till att folk inte går på nästa
idrottsevenemang. Tvärtom kan det få motsatt effekt.
Man kan teckna avtal, och på samma sätt som det
är förbjudet att göra videoupptagningar på en teater-
föreställning så borde man kunna avtala om samma
regler. Om inte det är möjligt att avtala om så kanske
det är någonting som man borde diskutera. Man bor-
de kunna teckna mer långtgående avtal
Jag vill ändå avsluta med att säga att vi inte på
något sätt har stängt dörren i frågan. Tvärtom så kan
det vara av intresse att ta upp frågan i samband med
EU-direktivet. Dessutom tror jag att det skulle kunna
leda till ett betydligt starkare skydd för den enskilda
idrottsutövaren med tanke på hur internationell id-
rottsvärlden är. Får man ett gemensamt EU-skydd så
smäller det högre än ett speciellt svenskt skydd.
Anf. 72 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Vi har redan konstaterat att det är
skillnad på teaterföreställning och bioförevisning
gentemot exempelvis ett idrottsevenemang.
Jag kan också konstatera att Hillevi Larsson inte
hade något svar att ge på frågan om hur man avtals-
vägen ska kunna skaffa sig garantier mot obehöriga
upptagningar av idrottsmäns och idrottskvinnors
prestationer. Sedan spelar det ingen roll om idrotts-
män är glada eller inte för att en viss direktsändning
någon gång sker via videokamera - utan här är det
principen vi talar om.
Jag kan underförstått tycka mig spåra i Hillevi
Larssons anförande att hon egentligen är inne på
samma linje. Därmed menar jag att det finns bärande
skäl till att stödja Kristdemokraternas reservation i
det här fallet. Det har hänt mycket sedan man i 1986
års lagstiftning konstaterade att det i allmänhet går att
skaffa sig garantier kontraktsvägen mot obehöriga
upptagningar. Det går inte i dag. Jag skulle önska att
Hillevi Larsson erkände att det inte går i dag att kon-
traktsvägen skaffa sig garantier för att det icke sker
obehöriga upptagningar av idrottsmäns prestationer
på ett idrottsevenemang.
Anf. 73 Ingemar Vänerlöv (Kd)
Fru talman! Jag kan kontra med att säga att i
praktiken går det inte heller när det gäller en teaterfö-
reställning eller en konsert. Hur ska man kunna ga-
rantera att ingen filmar under föreställningen? Man
kan ju till och med ha en dold kamera med sig och
sedan lägga ut det hela på nätet. Det är ju fullt möjligt
att till och med komma in på friskolor och filma utan
att någon märker att man har en kamera, så givetvis
kan man aldrig helt gardera sig mot att detta kan
hända.
Däremot skulle man kunna avtala att det inte är
tillåtet att det händer. Men det är svårt att komma
undan att det händer. Det finns folk som olagligen
filmar även i teatersammanhang, men på samma sätt
som man kan avtala att en annan TV-kanal inte får
vara där och filma och sedan sända kan man natur-
ligtvis avtala att det hela inte heller får lägga ut på
nätet. Det är självfallet fullt möjligt för arrangörerna
att själva bestämma reglerna för åskådarna som
kommer dit.
Men vi måste först överväga hur stort behovet är
av att införa en sådan bestämmelse, med tanke på att
trycket inte är speciellt starkt i frågan. Det finns ju
möjlighet att genom avtal förhandla sig fram i dag,
och det är därför trycket inte är så starkt. Men jag vill
ändå inte stänga dörren helt, utan vi får diskutera
detta i samband med det direktiv om upphovsrätt från
EU som nu finns.
Anf. 74 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Jag reagerar på att ni från Socialde-
mokraternas sida, Hillevi Larsson, försvarar och hål-
ler fast vid att regeringen ska kunna utse tre ledamö-
ter i STIM:s styrelse varav ordföranden är en.
Hillevi Larsson säger att ni vill ha insyn. Det är ju
fullt möjligt att erhålla insyn på andra sätt! Det kan
man göra om man har en adjungerad ledamotsplats i
styrelsen. Men att som regeringen försvara att behålla
tre styrelseledamöters platser kan jag inte beteckna
som annat än att ambitionerna är att vara med och
styra. Det är ju någonting som vi reagerar mot från
Centerpartiet just med hänvisning till den balans som
också Hillevi Larsson tidigare nämnde. Det är balan-
sen mellan olika intressen - mellan konstnärerna och
den enskilde.
Jag vill återigen uppmana det socialdemokratiska
partiet att verkligen se över detta och att skaffa sig
insyn i STIM:s styrelse på annat sätt än att som i dag
ha en tredjedel av styrelseplatserna. Det kan ju inte
vara annat än att också ha makt över verksamheten.
Insyn kan man skaffa sig på ett annat sätt.
Anf. 75 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Jag vill understryka att det här är re-
presentationen för svenska folket. Det är det allmän-
nas representation. Det är den svenska riksdagen,
utsedd av folket, som utser statsminister som i sin tur
utser regering, det vill säga att den grundläggande
makten ligger hos folkets företrädare.
Jag tycker att det enbart är positivt att detta kom-
mer fram även i STIM:s styrelse. Det är viktigt att
STIM:s styrelse inte enbart blir partsintresse. Det
missgynnar ju den enskilde. Det är alla ideella körer-
na och de enskilda som kopierar som drabbas om det
blir ett partsintresse för tonsättare och konstnärer av
andra slag.
Det är viktigt att komma ihåg att det inte är någon
majoritet, utan tre av nio. Det innebär alltså inte totalt
inflytande. Däremot tycker jag att det är bra att det
blir ett visst inflytande så att balansen inte väger över
åt andra hållet. I många motionsyrkanden tas just
problemet upp att man är orolig för att den enskilde
drabbas med dagens system. Hur blir det då inte om
man helt tar bort den offentliga insynen och inflytan-
det som garant för att det blir en bra balans mellan
brukaren och i det här fallet konstnären?
Anf. 76 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Mitt svar på Hillevi Larsson inlägg är
detta: För att öka demokratin kan man utse ledamö-
terna på annat sätt än att regeringen gör det. Det
skulle verkligen bredda insynen och även ge andra
möjligheter. Så länge som regeringen bibehåller
makten att utse ledamöter så är den ändå koncentre-
rad till ett fåtal som verkligen kan bestämma vilka
som ska sitta med. Om man vill ha ett ökat folkligt
inflytande tycker jag att man bör utse representanter-
na på ett annat sätt än man gör i dag.
Anf. 77 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Det är ju det styrelseskicket vi har i
Sverige i dag. Vi har en riksdag som i sin tur utser
statsminister som i sin tur utser regering. Denna re-
gering är ju fortfarande ändå beroende av riksdagens
förtroende. Riksdagen kan ju avsätta statsministern
och därmed hela regeringen. Jag vill därför under-
stryka att detta kommer ytterst från folket. Vi har ju
den regering som vi har utifrån vad folket har röstat
fram. Representanterna i styrelsen representerar där-
igenom valresultatet och folkets vilja och samtidigt
naturligtvis ytterst riksdagen. Jag tycker att detta är
ett demokratiskt system och jag har svårt att tänka
mig något alternativt system.
Det som vi beslutar i dag om vilken balans det ska
vara mellan konstnärerna och brukarna är ju dessut-
om det som regeringen sedan kommer att företräda.
Riksdagen är ju högsta beslutande organ över reger-
ingen och ger uppdrag till den att utföra. Regeringen
utser i sin tur tre ledamöter som givetvis ställer sig
bakom det som vi här i dag och andra gånger som vi
diskuterar de här frågorna kommer fram till. Jag
tycker alltså att det är mycket demokratiskt från den
utgångspunkten.
Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets
förslag i betänkandet, för det glömde jag att göra i
mitt inledningsanförande.
Anf. 78 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Immaterialrätten handlar om den in-
tellektuella äganderätten och skyddet för idéer och
uppfinningar. Det handlar om företags, uppfinnares,
författares, konstnärers och andra människors och
institutioners rätt att skörda frukterna av en intellek-
tuell prestation genom att få ensamrätt i form av upp-
hovsrätt, patent, mönsterskydd eller vad det vara
månde. Immaterialrätten säkerställer därigenom rätten
till den möjliga framtida ekonomiska vinst som är
drivkraften för uppfinnares och företags arbete med
innovationer och utveckling. Idérikedom och
nyskapande är nyckeln till ekonomiskt framåt-
skridande och välstånd.
Ett tydligt och enkelt immaterialrättsligt regelverk
och en effektiv administration är också en viktig
konkurrensfaktor för vårt näringsliv. I det samman-
hanget vill jag passa på att välkomna att det mångåri-
ga arbetet med att få till stånd ett gemenskapspatent
inom EU nu verkar vara nära att komma i mål.
Fru talman! I dagens alltmer gränslösa ekonomi
lägger man bäst grunden för effektiva, ändamålsenli-
ga och administrativt enkla skydd för immaterialrätter
genom ett aktivt arbete på den internationella arenan,
inte minst inom EU:s institutioner. Det oklokaste vi
skulle kunna göra vore att vända ryggen åt det arbete
som pågår inom EU och andra internationella organ
och i stället åstadkomma hemmabyggen utan motsva-
righet i andra länders immaterialrätt.
Vi anser att många av de frågor som tas upp mo-
tionsvägen i detta betänkande är mycket angelägna.
Men av de skäl som jag nyss redovisade anser vi att
de bäst hanteras inom ramen för internationella över-
enskommelser genom framtagande av EG-
förordningar, direktiv och andra internationella över-
enskommelser. Vi följer detta arbete mycket noga. Vi
förväntar oss att Sverige är en pådrivande kraft inom
EU och andra organ för att få till stånd ett effektivare,
enklare och mer ändamålsenligt immaterialrättsligt
regelverk.
Fru talman! Jag skulle vilja säga några ord om en
fråga som däremot är en helt svensk angelägenhet.
Det är styrelsesammansättningen i STIM. I dag utser
regeringen både ordförande och två övriga ledamöter
i STIM. Detta är en ordning som har funnits under
mycket lång tid. STIM har ju funnits i närmare 80 år.
Man kan fråga sig varför regeringen nödvändigtvis
ska utse företrädare just i detta organ. Vi har tidigare
hört regeringssidans företrädare tala om att det är
lämpligt att regeringen är representerad på grund av
att man på det sättet åstadkommer en sammanjämk-
ning mellan olika partsintressen. Men i själva verket
ska STIM inte vara en sammanjämkning mellan olika
partsintressen. STIM ska vara en partsföreträdare för
upphovsmännen och bevaka upphovsmännens intres-
sen och rättigheter. Det är ett arbete som STIM för
övrigt fullgör på ett mycket effektivt och, såvitt jag
kan se, mycket ändamålsenligt sätt. Jag blir väldigt
förvånad över att det är ett argument för att man ska
behålla en statlig inblandning i denna organisation
som faktiskt är en av många partsintressen på det
immaterialrättsliga området.
Redan 1995 föreslog Kulturutredningen att staten
i framtiden inte skulle utse ledamöter och ordförande
i STIM:s styrelse. Man ansåg detta av de skäl jag
nyss har redovisat. Man pekade också på de negativa
kulturpolitiska effekter det kan få med en alltför när-
gången statlig inblandning i organisationer av detta
slag.
Jag tycker att det finns en stor brist på argument
från regeringssidan för varför man vill behålla den
nuvarande ordningen. Men det handlar kanske om att
man vill försvara en inarbetad tradition, och man är
kanske också en smula förtjust i att se statliga repre-
sentanter i diverse organisationer som ska vara fristå-
ende.
Fru talman! Med anledning av detta vill jag för
Folkpartiets räkning ställa mig bakom reservation
nr 3 som handlar om statens engagemang i STIM. Jag
yrkar alltså bifall till den reservationen och i övrigt
till majoritetens förslag i betänkandet.
Anf. 79 Martin Andreasson (Fp)
Fru talman! Jag konstaterar att Martin Andreasson
från Folkpartiet tycker att STIM fungerar alldeles
utmärkt trots de här tre representanterna från staten.
Han säger att detta skulle få negativa konsekvenser.
Det intressanta är att han samtidigt säger att denna
ordning har funnits under väldigt lång tid. Det har
uppenbarligen inte fått negativa konsekvenser. Det är
kanske till och med så att på grund av den här repre-
sentationen får man en bra balans som leder till att
STIM gör ett bra arbete. Därför ser jag ännu mindre
anledning att ändra ordningen. Jag tycker att det fun-
gerar bra, och det gör Martin Andreasson också.
Sedan tror jag att det är nyttigt för STIM att bli
påmind om att brukaren är mycket svag i många
avseenden. Det är viktigt för enskilda att kunna utöva
eller ta del av verksamheter i undervisningssyfte i
skolor och ideella sammanhang. Det gäller till exem-
pel skolundervisningen där läraren har rätt att spela in
TV-debatter och visa för eleverna dagen efter. Det är
ett undantag som är väldigt viktigt ur undervisnings-
synpunkt. Skolorna skulle inte ha råd med detta an-
nars. Det är väldigt viktigt att påminna tonsättarna,
och i det här fallet andra som har intressen i detta, om
att det finns undantag där de ändå inte har några
kommersiella intressen.
Jag tror inte att behovet att förändra den ordning
som gäller är så jättestort. Det fungerar bra som det
är.
Anf. 80 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! I mitt tycke känns det lite grann som
om Hillevi Larsson försöker uppfinna nya argument
för att rädda ett tidigare resonemang. Det jag sade var
att STIM på ett effektivt sätt fullgör sin roll att vara
partsföreträdare för upphovsmännen. I och med att
STIM ska fylla den uppgiften, att bevaka en viss parts
intressen på det immaterialrättsliga området, tycker
jag att det är betänkligt att staten utser såväl ordfö-
rande som två övriga ledamöter i just den styrelsen.
Jag vill ställa en fråga till Hillevi Larsson. Om det
nu är så angeläget av någon sorts allmänna balansskäl
att staten ska vara representerad i just den immaterial-
rättsliga organisationen, vad ska man dra för slutsat-
ser av det? Kommer regeringen nu eller nästa år att
föreslå att regeringen ska börja utse ledamöter i stort
antal andra immaterialrättsliga organ som ska företrä-
da olika partsintressen?
Kulturutredningen pekar också på att STIM är,
och bör vara, ett partsintresse som ska få sina önske-
mål vägda mot andras i rättstillämpningen utifrån den
lagstiftning vi har. Just på grund av att STIM är ett
partsintresse får det kulturpolitiskt olyckliga konse-
kvenser när staten engagerar sig så djupt i detta or-
gan.
Jag tycker fortfarande att regeringssidans resone-
mang till stöd för den nuvarande ordningen är något
svajigt, för att uttrycka det försiktigt.
Anf. 81 Martin Andreasson (Fp)
Fru talman! Nej, vi kommer inte att införa en
statlig representation om det inte föreligger särskilda
behov. Det får naturligtvis prövas från fall till. Förut-
sättningarna är ju olika på olika områden. Det är
väldigt viktigt att sprida kulturen till ideella organisa-
tioner, skolor och så vidare. Man kan till och med
tänka sig att sprida den till sjukhus. Därför finns det
skäl i det här fallet.
Men det allra viktigaste för oss är att det fungerar
alldeles utmärkt som det är i dag. Det är inte en majo-
ritet från det offentliga utan tre ledamöter av nio. De
andra sex kan bestämma över huvudet på det tre.
Däremot finns de hela tiden med för att ge synpunkter
under processen. Om det inte hade fungerat bra hade
vi självklart föreslagit att ordningen skulle ändras,
men eftersom det fungerar så bra som det gör i dag
vill vi inte förändra den.
Anf. 82 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Nu kommer det fram ytterligare ar-
gument. Jag tycker fortfarande att det känns som om
man försöker komma på nya argument under debat-
tens gång. Det nya argumentet skulle vara att STIM
har en särställning eftersom det handlar om kultur.
Men, fru talman, STIM är ju bara en av många orga-
nisationer som bevakar immaterialrättsliga intressen
på kulturområdet. STIM är definitivt inte det enda
organ som har betydelse för att bevaka upphovsrätten
för människor som ägnar sig åt olika former av
konstnärligt skapande - det må vara musik, litteratur,
film eller vilka andra konstformer som tänkas kan.
Det resonemang som Hillevi Larsson nu för fram,
att dagens ordning i STIM ska försvaras med just
kulturpolitiska argument, tycker jag snarast borde
peka fram emot att staten ska börja blanda sig i också
de andra immaterialrättsliga organen på kulturområ-
det.
Nej, i mina öron går resonemanget från regerings-
sidan inte ihop. Jag tycker fortfarande att försvaret för
dagens ordning känns som att man på ett oreflekterat
sätt bara vill ställa sig bakom det rådande systemet
därför att det är det som vi har, kort och gott i något
slags invand konservatism. Bakom det anar jag en
förtjusning i att se statliga representanter i olika orga-
nisationer på immaterialrättens område.
Fru talman! Detta är inte ett argument som vi från
Folkpartiet kan ställa oss bakom. Självklart står jag
bakom reservation nr 3.
Anf. 83 Martin Andreasson (Fp)
Fru talman! Jag tänker försöka att inte upprepa de
saker som har sagts tidigare från talarstolen och som
jag instämmer i. De handlar till exempel om vikten av
hela detta ärende som handlar om immaterialrätt och
om det upphovsrättsskydd som upphovsrättsinneha-
vare ska ha.
Detta betänkande är viktigt, och det är betydelse-
fulla frågor som tas upp. Det pågår mycket arbete just
nu. Den stora frågan är upphovsrätten i informations-
samhället, där ett EG-direktiv just nu är ute på remiss.
De skrivningar och den promemoria som Justitiede-
partementet har sammanställt med utgångspunkt i
direktivet håller nu på att remissbehandlas. Det kom-
mer att bli intressant att se vilka av de frågor som i
dag debatteras som kommer att lyftas fram i de olika
remissinlagor som är på gång.
Vänsterpartiet har inte heller reserverat sig till
förmån för något av yttrandena. Vi har däremot avgi-
vit ett särskilt yttrande där vi vill påvisa att det finns
en problematik som vi nu i och för sig förutsätter
kommer att finnas med i detta beredningsarbete, och
det handlar om datorrelaterade uppfinningar. Dator-
mjukvaran är ett känsligt område som det i dag finns
oklara regler för och där vi ser att små företag blir
hindrade i sina nya lösningar. Det gäller framför allt
när nya uppfinningar i redan befintliga program för-
hindras av att ett större företag har tagit patent sådana
uppfinningar.
Fru talman! Jag tänker ändå beröra de reservatio-
ner som finns. Det finns en orsak till att Vänsterparti-
et inte har ställt sig bakom de krav som reservanterna
har lyft upp utan i stället har valt att stödja utskottets
förslag och ställa sig bakom dess betänkande.
Jag vill först och främst gå in på de frågor som
handlar om ersättningen till STIM och den reserva-
tion som avgivits av Centerpartiet. Visst finns det en
behjärtansvärd bakgrund till att Centerpartiet vill att
studieförbund och ideella organisationer inte ska bli
ekonomiskt betungade när man till exempel framför
musik vid konserter, i elevuppspel och i sådana situa-
tioner. Detta kan jag förstå, men vi ska också se till
den praktiska verkligheten.
Jag hade precis före debatten kontakt med STIM
för att få de allra senaste uppgifterna om vad som
gäller, för att få veta om det har skett några föränd-
ringar sedan vi förra gången talade om det här ären-
det. Jag har alltså fått de uppgifter som gäller, och jag
kan inte påstå att de visar att det finns skäl för att man
skulle göra några förändringar med hänvisning till de
krav som Centerpartiet ställer.
Det kan till exempel handla om en konsert som
ges gratis av en ideell organisation eller av vilken
annan som helst. Kostnaden om max 100 personer
kommer till konserten utan att betala entré blir, fru
talman, 113 kr. Om man tar inträde ska man tillämpa
en procenttariff med minimi- och maximiavgifter.
Hela tiden utgår man från att den som en gång har
komponerat ett verk faktiskt ska få ersättning för det
som denne en gång har skapat.
Jag tycker inte att de tariffer som tillämpas är
oskäliga. Tvärtom blir man väldigt förvånad över
deras skälighet. Man kan i snitt räkna med att det till
de flesta av den typ av konserter som Viviann Gerdin
hänvisar till inte kommer mer än kanske 100 perso-
ner. Kommer det 300 personer rör sig kostnaden om
900 kr.
För studieförbunden finns det särskilda avtal till
vilka faktiskt alla studieförbund är anknutna. Man har
ett ramavtal med speciella tariffer som faktiskt gör
det ännu billigare för studieförbunden.
Vad sedan gäller den diskussion som har tagit
längst tid i debatten här, nämligen statens engage-
mang i STIM:s styrelse, står det väldigt tydligt i ut-
skottets ställningstagande att utskottet anser att den
marknadsdominans som följer med STIM:s verksam-
het på området motiverar offentlig insyn med en
fortlöpande och tillförlitlig granskning av verksam-
heten.
Det faktum att STIM också tillämpar internatio-
nella konventionsförpliktelser har enligt oss i utskot-
tets majoritet inte gjort en statlig insyn i verksamhe-
ten genom styrelserepresentationen mindre motive-
rad. Min fråga till er som har yrkat bifall till reserva-
tion 3 är därför: Vilka är de negativa kulturpolitiska
effekter som ni skriver om i er reservation? Vi har
inte hört en enda av er moderater, centerpartister och
folkpartister som har lyft fram den här frågan klargö-
ra vilka dessa negativa effekter är. Jag har inte riktigt
förstått det.
Det är inte ett självändamål att utse statliga repre-
sentanter i en styrelse. Den fråga som Martin Andre-
asson ställde var varför sådana ska utses i just detta
organ. Svaret är: därför att det är endast detta organ
som har uppgiften att se till tonsättares intresse. Det
finns ingen annan sådan organisation. Inom bild-
konstområdet, inom teaterområdet, inom litteraturom-
rådet och så vidare finns det flera olika organisatio-
ner. STIM är den definitivt största organisationen,
som omsätter allra mest pengar av de upphovsrättsor-
ganisationer som finns inom konstnärsområdet.
Enligt min mening finns det därför i dag faktiskt
en motivering för att staten ska fortsätta att utse re-
presentanter. Dessa representanter utgör heller abso-
lut inte något hinder. Tvärtom har det inte förekom-
mit någon kritik från styrelsen som har visat på att de
statliga representanterna skulle lägga sig i, i större
omfattning än vad andra gör.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets förslag och avslag på reservationerna.
Anf. 84 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag vill kommentera det som Tasso
Stafilidis sade här tidigare om att avgifterna till STIM
inte skulle vara betungande. Man kan till och med
ordna en konsert med upp till hundra personer, och
totalkostnaden skulle vara 113 kr, och det låter ju
väldigt bra.
Men kärnan i det hela är att det är gratis. Det är ju
inte alla som har goda givare som ställer sig bakom
det hela. Det finns fortfarande väldigt många små
ideella organisationer runtom i landet och studieför-
bund som, för att klara att genomföra ett kulturarran-
gemang, på något sätt måste finansiera annons, loka-
ler och kanske också till exempel något fika. Det är
just där som problemet uppstår: Man kan känna sig
tvingad att ta inträde för att klara av att genomföra det
här.
Det finns en paragraf som hänvisar till upphovs-
rättslagen § 21 som säger att inträdet ska vara avgifts-
fritt, och det är just det som är problemet. Har man då
inte några som kan stå bakom och skänka medel för
att undvika inträde blir situationen en helt annan.
Med anledning av det har vi en avvikande åsikt i
förhållande till utskottet. Jag vet inte vad Tasso Stafi-
lidis har för synpunkt, men det måste kunna vara
möjligt också för den som inte har någon som kan
finansiera det här att kunna ha ett kulturarrangemang
och helt öppet kunna ta ett litet inträde.
Anf. 85 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Det här är detaljer som jag egentligen
inte tycker att vi i riksdagen ska lägga oss i såvida de
inte är oskäliga. Centerpartiet säger nu ändå att det är
oskäligt och att det förhindrar för små organisationer.
Hade det varit så att även jag och Vänsterpartiet hade
haft den åsikten så hade vi ju så klart agerat till för-
mån för dessa små organisationer. Men om man har
en avgift som ligger under 60 kr betalar man 3:40 kr
per besökare. Då kan det vara upp till 2 000 männi-
skor som kommer och besöker arrangemanget. När
Viviann Gerdin talar om oskäliga avgifter och att man
ska ta in en liten entréavgift undrar jag var nivån på
det som Viviann Gerdin ifrågasätter ligger. Var ligger
nivån på den mindre avgift som man vill ta in? Rör
det sig om att man ska ta in stora entréavgifter så kan
jag över huvud taget inte se varför det skulle finnas
lättnader för organisationer som tar in stora avgifter i
entré men inte vill betala till upphovsrättsinnehavar-
na.
Anf. 86 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Till Tasso Stafilidis skulle jag verkli-
gen vilja säga att det är de små detaljerna som är
kryddan i tillvaron. Det kan vi verkligen märka när vi
diskuterar avgifter till STIM. Utöver att vi har pratat
om avgifterna är det också så att det medför en byrå-
krati. När jag nu hör att det är 3:40 kr per besökare
som ska redovisas in tycker jag att det finns ännu
starkare skäl till att verkligen ifrågasätta om man ska
hålla på med allt det merarbete som det skapar för
den som har ansvaret för att inbetala och redovisa och
för STIM som ska kontrollera det här. Jag tycker
fortfarande att det är en angelägen fråga att de här
avgifterna ska tas bort för dessa arrangemang som
sker helt utan vinstsyfte. Vi är också fullständigt
övertygade om att det är enda vägen att verkligen
kunna leva upp till de kulturpolitiska mål som riksda-
gen har fastslagit.
Anf. 87 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Självklart, Viviann Gerdin och Cen-
terpartiet - det här är ju en avvägning. Majoriteten i
utskottet har gjort den avvägningen att vi tycker att
även upphovsrättsinnehavarna, de som har skrivit den
musik som framförs, ska ha del av de intäkter som
eventuellt tas in och att de ska ha en liten del av ka-
kan så att säga när deras verk framförs. Det är den
avvägningen som vi har gjort. Det handlar ju inte om
att det inte sker i vinstsyfte. Det som det handlar om
är att när man gör ett arrangemang och när man an-
vänder någon annans verk, något som någon annan
har skrivit, så ska det finnas en skälig ersättning för
det. Då har man kommit fram till den här summan
som väldigt skälig. 113 kr för en entréfri tillställning
för upp till hundra personer tycker inte jag är speciellt
mycket.
Men för upphovsrättsinnehavarna, framför allt de
små upphovsrättsinnehavarna, innebär det att de med
sin redan ekonomiskt dåliga ställning faktiskt får ett
litet tillskott till kassan. När man sedan talar om Ben-
ny Andersson och sådana personer, som får flera
hundra tusen kronor i ersättning, kan jag förstå att
man tycker att de ändå får så mycket. Men det hand-
lar också om att det är små upphovsrättsinnehavare
som får ersättningen till del när deras verk spelas, till
exempel av en ideell organisation. Och som sagt:
Studieförbund kommer undan ännu bättre eftersom de
har ett brett ramavtal. Jag tycker därför inte att det
finns något skäl att i dag göra någon ändring i enlig-
het med det som Viviann Gerdin har föreslagit.
Anf. 88 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Tasso Stafilidis försvarar statens en-
gagemang i STIM med att säga att STIM är den enda
organisationen på tonsättarnas område, vilket ger den
en särställning. Av det skälet är det berättigat att
staten genom regeringen utser en viss andel av styrel-
sen. Men här tycker jag att Tasso Stafilidis är ute på
hal is, därför att det finns ju i själva verket ganska
många olika organisationer på upphovsrättens område
som inom sina respektive sektorer är helt marknads-
dominerande. Det kan gälla olika saker: olika upp-
hovsrättsfrågor för författare, bildkonstnärer, fotogra-
fer och vad det nu vara månde. Med det resonemang
som Tasso Stafilidis nu för fram skulle det öppna för
ett mycket stort antal statliga representanter i diverse
upphovsrättsliga organ.
Därför vill jag fråga Tasso Stafilidis om han står
kvar vid det här resonemanget. Jag tycker att det
känns ganska sökt att peka på STIM:s ensamställning
inom sin sektor som det bärande argumentet till var-
för staten skulle engagera sig just i STIM.
Tasso Stafilidis frågar vidare vilka negativa kul-
turpolitiska konsekvenser det finns av att staten utser
ordföranden och två andra ledamöter i STIM. Ja, fru
talman, det beror kanske på vilken kulturpolitik man
står för. För mig som liberal är det självklart att det är
en viktig del av vår kulturpolitiska vision att det ska
finnas en tydlig rågång mellan staten och de friståen-
de organisationerna och intressena på kulturlivets
område. Det gagnar inte kulturpolitiken att staten
sätter sig i ledarsätet för en organisation som ska vara
ett partsintresse för vissa på upphovsrättens område.
Men med den kulturpolitik som Vänsterpartiet har
kanske det tvärtom är en fördel att staten engagerar
sig på detta sätt.
Anf. 89 Martin Andreasson (Fp)
Fru talman! Det var ett otroligt märkligt argument
som Martin Andreasson valde att kasta in i avslut-
ningen av sin replik, och det var definitivt inget svar
på vilka de kulturpolitiska negativa effekterna är, som
ni hänvisar till. Visa på en enda punkt att det har
funnits negativa kulturpolitiska effekter med att staten
har utsett tre representanter, alltså en tredjedel av
representanterna i STIM:s styrelse.
Man kan inte komma ifrån, vilket jag tycker att
Martin Andreasson försöker göra, en sak. Jag talar
om tonsättarnas upphovsrättsorganisation, som är
STIM. Jag tog andra organisationer som exempel för
att visa att inom andra områden finns det flera olika
organisationer. De omsätter en pytteliten del jämfört
med de pengar som STIM omsätter. Musikindustrin
är en av de stora industrierna i Sverige, och därför
tycker jag inte att det är konstigt att man har en de-
mokratisk insyn i den.
Jag har inte kunnat se en enda punkt där vare sig
Folkpartiet eller något annat parti bland reservanterna
kunnat peka på att det skulle ge negativa effekter att
staten utsett representanter. Tvärtom har de represen-
tanterna hela tiden arbetat utifrån de internationella
konventioner som Sverige har skrivit på och utifrån
att rättighetsinnehavarna får den ersättning som de
har rätt till när deras verk har spelats upp, redovisning
skickats in och arrangörer betalat in de ersättningar
som ska gå till upphovsrättsinnehavarna.
Anf. 90 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag blir mer och mer övertygad om att
skiljaktigheterna i den här frågan handlar om vilken
kulturpolitisk grundsyn man har. Samma resonemang
som Tasso Stafilidis för fram för att försvara statens
engagemang i STIM kan tillämpas på andra områden,
både på upphovsrättens område och för den delen
även på andra områden - vad vet jag.
Det handlar om ifall man vill att det ska vara en
viktig princip att staten inte engagerar sig i och rent
av sätter sig i ledarsätet för en organisation som har
till uppgift att vara en partsföreträdare på det upp-
hovsrättsliga området.
STIM fullgör en mycket viktig uppgift genom att
vara partsföreträdare. STIM är just en partsföreträda-
re, och därför blir det en märklig sammanblandning
mellan allmänintresset och partsintressena när staten
genom sitt ordförandeskap i STIM, och genom sin
styrelserepresentation i övrigt, skapar en koppling
mellan stat och fristående part. Det är en koppling
som i mitt tycke är olycklig.
Fru talman! Jag blir alltså mer och mer övertygad
om att skiljaktigheterna i den här frågan handlar om
grundläggande kulturpolitiska värderingar. De hand-
lar om vilken roll man anser att staten och andra par-
ter ska ha på kulturens område.
Anf. 91 Martin Andreasson (Fp)
Fru talman! Det är intressant att höra att Martin
Andreasson väljer att gå in på kulturpolitiken. Det ska
jag också gärna göra, men först vill jag förklara att
jag inte alls tycker att min argumentation skulle leda
till att jag förespråkade statlig representation inom
andra upphovsrättsorganisationer.
De andra organisationerna ser nämligen inte ut
som STIM. Ingen av de andra organisationerna
omsätter lika stora summor som STIM. Det tycker jag
är argument nog. Dessutom tycker jag att den kom-
mersiella marknad som i dag finns inom musikindu-
strin kräver en demokratisk insyn.
Vad menar Folkpartiet och Martin Andreasson att
representanterna och ordföranden i STIM håller på
med? Menar han att man hänvisar till Göran Persson
och skrämmer med att om de inte gör på ett visst sätt
så kommer Göran Persson och äter upp dem? Eller
vad är det ni menar? Jag fattar det inte.
Låt mig snabbt gå över till kulturpolitiken. Den är
mycket intressant. Om Folkpartiet menar att det här
är en fråga som rör kulturpolitiken innebär det att
Folkpartiet sällar sig till den kulturpolitiska uppfatt-
ning som Moderaterna har med förslag om privata
fonder som ska stå för kulturutbudet. Man ska alltså
inte ha offentlig finansiering av kulturen i Sverige.
Moderaterna förelog även att man skulle skära
ned kulturbudgeten med nästan en miljard kronor.
Martin Andreassons partikamrater i kulturutskottet
ställde sig inte bakom det förslaget, men om han vill
hävda att det finns en kulturpolitisk strategi bakom
detta tror jag att han har fel.
Däremot tror jag att Martin Andreasson har rätt
när han talar om värnandet av det allmänna i kultur-
politiken. Och just det motiverar att vi har tre repre-
sentanter i STIM:s styrelse.
Anf. 92 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Från debatten om STIM ska vi gå
över till betänkandet Med tvång och god vilja - vad
gör Statens institutionsstyrelse? I det betänkandet
behandlas Riksdagens revisorers förslag angående
Statens institutionsstyrelse, SIS, samt några motions-
yrkanden.
Vi har i utskottet varit eniga med revisorernas
uppfattning att SIS övergripande ansvar för behand-
ling bör förtydligas. Revisorernas rapport visar på
stora brister i SIS verksamhet. Det kan bland annat
bero på att målgruppen har stora problem, men också
på ett antal andra faktorer som SIS inte har hanterat
på rätt sätt.
Institutionerna är i hög grad självständiga enheter,
och SIS har helt delegerat behandlingens innehåll och
utformning till institutionscheferna. SIS har alltså inte
tagit ställning till vilka metoder som bör användas,
och inte heller implementerat den forskning som
finns på området. Då ska man veta att en klient på en
LVM-institution under en femmånadersperiod, som
är den vanliga behandlingstiden, kostar över en halv
miljon kronor. Det är alltså inte fråga om några små
summor, men man vet inte vilken nytta de har gjort
eftersom man inte vet vilka metoder som har använts.
De är därmed inte beprövade. Revisorerna framhåller
därför vikten av en tydligare styrning av behandling-
en på basis av forskning.
Det finns också stora brister i uppföljningen av
vårdens resultat, och målen går inte att följa upp. Det
behövs alltså nya mål som kan följas upp. En tredje-
del av alla intagna saknar behandlingsplaner, och de
granskade planerna har många brister.
Eftervård i form av bostad, arbete, sysselsättning
med mera saknas i stora delar av landet. Här är det
viktigt och nödvändigt med ett samarbete med re-
spektive socialnämnd. Inte heller det är i dag tillfyl-
lest. Om inte eftervården fungerar går mycket av den
vård som getts på institutionerna till spillo, och
många av klienterna kommer snart att fortsätta med
missbruk och kriminalitet. I dag är eftervården på
många ställen i landet nästan obefintlig. Sjukskriv-
ning är heller inte bra att ta till. Jobb fungerar mycket
bättre och ger en struktur på vardagen.
Revisorerna föreslår i rapporten att regeringen får
i uppdrag att se över utformningen av lagen om vård
av missbrukare, LVM, i vissa fall. Vi i Folkpartiet var
tveksamma till en översyn av LVM med den inrikt-
ning som revisorerna föreslår, eftersom det skulle
vara liktydigt med fortsatt ambitionssänkning inom
missbrukarvården.
Förslaget saknar hållbar grund i granskningens re-
sultat. I stället finns det tankar från tidigare debatt där
det ifrågasätts om tvångsvård alls skulle få förekom-
ma vid allvarligt alkohol- och narkotikamissbruk. Det
är bra att vi fått gehör på denna punkt.
I stället begär vi en bredare översyn av missbru-
karvårdens organisation och villkor. Översynen skulle
bland annat leda fram till en ändrad kostnadsfördel-
ning så att kommunerna inte av ekonomiska skäl
vidtar otillräckliga eller för sena åtgärder. Staten bör
införa riktade bidrag till kommunerna för sådan miss-
brukarvård och kvalificerad social ungdomsvård som
kräver institutionsplacering. I annat fall kan några få
klienter omkullkasta hela budgeten i socialnämnden i
en liten kommun.
Fru talman! Folkpartiet begär också ett tillkänna-
givande om förutsättningar för LVM-vård, där sådan
är nödvändig, för att förebygga fosterskador till följd
av alkohol eller narkotika. Det är viktigt att utreda
vad som behöver göras för att tvångsvård av miss-
brukande gravida kvinnor ska kunna ske för att före-
bygga fosterskador. I dag används inte tvångsvård av
gravida kvinnor i nämnvärd utsträckning. I Norge
finns en möjlighet till tvångsvård i lagen, och enligt
forskare där har det en skyddande och förebyggande
effekt.
Jag har egen erfarenhet av ett flertal fall där möj-
ligheten att tvångsvårda den gravt missbrukande
gravida mamman både skulle ha gett henne själv stöd,
men framför allt skulle det ha gett hennes väntade
barn en helt annan start i livet. Jag har också varit i
kontakt med familjesociala avdelningen vid Hud-
dinge sjukhus, som handhar gravida missbrukare, och
de är av samma uppfattning.
Det finns en mängd saker som det är bra att revi-
sorerna har lyft fram. Bland annat påpekar de att SiS
har en dubbel roll när det gäller tillsyn, drift och ut-
veckling av verksamheten vid institutionerna.
Det är alltså en förkrossande kritik mot SiS, som
vi dock ska säga har en mycket svår uppgift med en
mycket svår behandlingsgrupp. Det gäller blandmiss-
bruk, som kräver speciella behandlingsmetoder.
Många har dubbeldiagnos, alltså utöver missbruket
även psykisk sjukdom vilket kräver speciell behand-
ling. Vi hoppas nu att de åtgärder som SiS vidtar efter
revisionens kritik ger snabb förbättring.
Vi måste också från socialutskottet följa verksam-
heten. Det är en för viktig och kostsam verksamhet
för att förfelas på det sätt som skett.
Jag yrkar bifall till vår reservation 1 under
punkt 2. I övrigt står jag bakom det mesta i betänkan-
det.
Anf. 92 Tasso Stafilidis (V)
av andre vice talmannen därefter till och med 11 §
Dokument
Beslut
Motioner om immaterialrättsliga frågor (LU16)
Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2002 om olika immaterialrättsliga frågor. Motionerna handlar om främjande av patent, patentintrångsförsäkring, bruksmodellskydd, datorrelaterade uppfinningar, upphovsrättsligt skydd, upphovsrätt i anställningsförhållanden, ersättning för kopiering, ersättning till STIM, statens engagemang i STIM, följerätt och s.k. arenarätt.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag