Infrastrukturfrågor

Fru talman! Det här är årets höjdpunkt, åtminstone för oss i trafikutskottet. Vi ska nu debattera övergripande infrastruktur.

Ett slitet begrepp i debatten är att infrastrukturen är blodomloppet i vårt land. Även om det är ett slitet uttryck är det en rätt bra beskrivning av vad det handlar om. Utan infrastrukturen går det inte att transportera människor och gods, och då skulle samhället helt stanna av.

Det finns i Sverige 216 400 kilometer väg, 15 600 kilometer järnväg, 44 instrumentflygplatser och 54 hamnar. Det är fascinerande hur vi i debatten ofta fokuserar på tillkommande kilometer järnväg men sällan på all den räls som redan finns på plats.

Sällan pratar vi väg. Flygplatser pratar vi oftast om när det kommer initiativ om att lägga ned och minska flyget, och hamnarna är sällan uppe i debatten. Det är tillkommande kilometer räls som oftast är föremål för diskussion.

För oss moderater och regeringen är alla trafikslag viktiga. De behövs alla fyra för att vårt land ska fungera, och vi ska ha ett transportsystem som håller ihop så att människor kan ta sig till och från arbetet och gods komma fram i tid.

Vår moderatledda regering lägger nu mer fokus på att faktiskt se till att det vi redan har på plats ska fungera. Mer pengar läggs på underhåll av järnväg och väg, och vi säkerställer att våra regionala flygplatser kan fortsätta sin verksamhet genom att dubblera stödet till dem.

Fru talman! Arbetet med en infrastrukturproposition pågår. Sedan ska en ny nationell plan tas fram. Det är utmanande med tanke på de behov som finns, men det är också utmanande på grund av den ansvarslöshet som präglade den förra regeringens och dess stödpartiers arbete med den plan som gäller nu.

Det ekonomiska visar att planen ger 70 öre tillbaka på varje satsad krona - till att börja med. Det är något som vi som land inte har råd med. Vi måste se till att satsa pengarna där de behövs mest och där de ger bäst avkastning.

Trafikverket är också tydligt med att med den fördelning av pengar som gjorts kommer både väg och järnväg att vara i sämre skick i planperiodens slut än vad den är i dag.

Riksrevisionen är också fullkomligt förödande i sin kritik mot den förra regeringen och arbetet med planen. Riksrevisionen konstaterar att de investeringar som den förra regeringen valde "inte effektivt bidrar till att nå riksdagens transportpolitiska mål. Bristerna beror bland annat på att regeringen genom sin styrning inte gett Trafikverket förutsättningar att föreslå de mest samhällsekonomiskt lönsamma projekten. Tillsammans med stora kostnadsökningar har det förhindrat en planering som ger mest nytta för pengarna."

Den förra regeringen valde dessutom att minska anslagen till järnvägens nya signalsystem ERTMS trots att Trafikverket varnat för att det vore direkt systemhotande. ERTMS kommer därför enligt Trafikverket inte att vara implementerat förrän efter 2070, vilket leder till kraftigt ökade underhållskostnader för det gamla systemet. Det allra värsta är enligt Riksrevisionen att resultatet ger sämre transportmöjligheter och fler döda i trafiken än vad som annars hade varit möjligt.

Utöver detta kom det under den förra regeringen elva olika riksrevisionsrapporter om brister på Trafikverket - brister som den förra regeringen helt enkelt struntade i att göra någonting åt.

Fru talman! Utmaningarna framåt är stora, men viktiga steg har redan tagits, såsom mer pengar till underhåll av både väg och järnväg och fler uppdrag till Trafikverket att förbättra sin verksamhet, effektivisera och hålla nere kostnaderna. Vi kan också se att Trafikverket tack vare hårda krav från regeringen har gjort en genomlysning och tagit fram en plan för omfattande förändringar internt.

Det måste helt enkelt bli ordning på infrastrukturen. Vi har inte obegränsat med pengar utan måste se till att vi gör rätt saker med de pengar vi satsar. Samhällsekonomisk lönsamhet måste ha högre prioritet. Vi har satsat och kommer att satsa mer på underhåll, vilket är det som kommer att göra störst skillnad på kort sikt i människors vardag. Potthålen blir färre, och tågen har bättre möjligheter att hålla tidtabellen.

Fru talman! Jag tror att vi alla kan vara överens om att det behövs förändringar på Trafikverket. Ett väl fungerande och effektivt arbetande trafikverk är förutsättningen för att vi ska få till det underhåll och den nybyggnation vi behöver i vårt land. Som jag sa tidigare har problemen på Trafikverket varit kända länge. Riksrevisionsrapporterna och en strid ström av anekdotisk bevisföring kan inte ha undgått någon utom möjligen den förra regeringen.

Tack vare de krav som vår regering nu ställer på Trafikverket börjar det äntligen hända saker, och förändringar är på gång. Det kommer att ta tid att förändra ett verk med över 10 000 anställda, men det är någonting som måste göras.

Vad ägnar sig oppositionen åt? Jo, den ägnar sig åt ett politiskt spel för att skapa splittring i regeringsunderlaget. Att i det här läget föreslå en gigantisk omorganisation bara för att försöka sabotera Tidösamarbetet är oansvarigt. Tack vare att regeringen ställer krav på Trafikverket, både genom konkreta uppdrag och genom dialog, ser vi att krismedvetenheten finns och att förändringsarbete har påbörjats. Att i det läget ge signaler om att dela Trafikverket riskerar att lägga en våt filt över det arbetet.

Fru talman! Transporter och infrastruktur är förknippat med vårt klimatarbete. Utsläppen från våra transporter måste minska om vi ska nå våra mål. Det gläder mig att se att alla trafikslag i dag arbetar hårt med att få ned sina utsläpp. För fyra och ett halvt år sedan, när jag klev över till trafikutskottet, var det ingen som trodde att tunga lastbilar skulle kunna gå på el. Nu rullar tunga lastbilar som går på el på våra vägar. Jag ser med spänd förväntan fram emot att se hur den tekniska utvecklingen fortsätter.

Den stora utmaningen blir att planera för ett transportsystem i snabb förändring, men vi kan ändå förutsätta att alla trafikslag blir helt fossilfria och att teknikutvecklingen fortsätter.

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Stockhaus, för anförandet, som jag tycker mest handlade om oppositionen! Det var inte så väldigt mycket om vad regeringen vill göra utan mer om vad den förra regeringen enligt Maria Stockhaus underlät att göra.

Jag skulle vilja stanna lite grann vid det som Maria Stockhaus sa om att det nuvarande styret fokuserar på det vi har och inte på de kilometer, tror jag att ledamoten sa, som vi inte har. Då måste man ändå fundera på om ledamoten Maria Stockhaus inte ser det som händer uppe i norr. Ser inte ledamoten den oro som faktiskt finns för att investeringar i Sverige ska försvinna från vårt land just på grund av att kapaciteten inte finns?

I förra veckan skickade vd:arna för samtliga svenska godsbolag i Sverige ett brev till infrastrukturministern där de påtalade just att det finns en jättestor risk att investeringar försvinner. Vi ser att LKAB tvingas stänga ned för att kapaciteten inte räcker till, och Maria Stockhaus står och pratar om att vi ska underhålla det vi har. Uppenbarligen räcker det ju inte till.

En annan fråga handlar om det som ledamoten tog upp gällande kostnadsutvecklingen. Jag skulle vilja att ledamoten reflekterade lite grann över det system vi ändå har i Sverige och som är så avreglerat. Tror ledamoten att det också kan ha någon påverkan på kostnadsutvecklingen?

(Applåder)

Fru talman! Man kan välja att lägga sitt fokus lite olika. Jag tyckte att jag var inne på mycket av det som regeringen vill göra, inte minst att vi håller på att ta fram en ny infrastrukturproposition.

Det har varit en hel del gemensamma möten med alla intressenter, exempelvis i järnvägsbranschen, för att diskutera hur vi kan genomföra underhåll på ett effektivt sätt och så att det påverkar dem som kör tåg - oavsett om det är gods- eller persontrafik - så lite som möjligt. Trafikverket hade ett uppföljande möte i förra veckan, och det har visat sig att den här typen av dialoger har öppnat upp helt nya möjligheter för att effektivisera underhållet och minska påverkan på kapaciteten när man måste göra underhåll.

Regeringen har också gett Trafikverket i uppdrag att snabba på - vi kallar det snabba på-uppdraget - i norra Sverige. Där tittar man på hur vi kan snabba på de nödvändiga investeringarna i norra Sverige och hur vi kan hitta möjligheter till alternativ finansiering, vilket exempelvis Socialdemokraterna är väldigt tveksamma till. Det skulle vara ett viktigt sätt att få fram det här snabbare.

Hade den förra regeringen i stället för att satsa på den extremt olönsamma höghastighetsjärnvägen lyssnat på Trafikverket, som faktiskt ville ha en större andel pengar till underhåll, hade Malmbanan möjligtvis inte varit i det här skicket. Under åtta år struntade man i underhåll och fokuserade på att klippa så många band för nya projekt som möjligt i stället för att se till att det vi redan har på plats fungerar. Det är en av anledningarna till att det ser ut som det gör på Malmbanan i dag.

Fru talman! Det är faktiskt ren lögn av ledamoten. Under den förra mandatperioden lade man mer till underhåll än man tidigare gjort. Påståendet att man struntade i underhållet helt och hållet är alltså en ren lögn, vilket jag tycker att vi ska hålla oss för goda för. Vi kan ha olika åsikter, men vi behöver inte vara lögnaktiga.

Ledamoten säger att gemensamma mötesplatser äntligen har kommit till. Jag har för mig att vi under den förra mandatperioden hade ett godstransportråd där säkerligen alla aktörer runt omkring godset samlades. Vad har hänt med det? Det är lite grann så att man inte får svar när man ställer frågor till statsrådet om vad som har hänt med godstransportrådet.

När vi träffar branschen, vilket vi ju får göra för oss själva, efterfrågar de dock mer av det som togs fram. Då togs det nämligen fram målsättningar. Vi sa: Hit vill vi. Nu verkar det mer vara en mötesplats. Men vad händer med mötesplatsen? Man måste också ha målsättningar för att man ska komma någonstans.

Jag tror att det är hemskt viktigt att regeringen inte bara fortsätter att utreda, tillsätta nya utredningar och titta på saker. Man måste också peka ut riktningen. Det är ju det branschen efterfrågar: Vart ska vi någonstans? Hur blir det med klimatomställningen? Kommer det att hända någonting, eller kommer ni att låta Sverigedemokraterna bestämma den frågan?

Vi var ändå sju partier som var överens om klimatmålen, och klimatmålen ligger fast. Men var är stimulanserna för att vi ska uppnå målen om sänkta utsläpp? Snacka går ju, men man måste också göra någonting.

(Applåder)

Fru talman! I sitt inriktningsunderlag för den förra planen sa Trafikverket tydligt att anläggningen med den här fördelningen av pengar kommer att vara i sämre skick i slutet av planperioden än vad den var i början. Man kan också titta på Riksrevisionens kritik mot hur den förra regeringen genomförde sitt planarbete.

Jag skulle nog säga att det är en värderingsfråga om man tycker att det är att strunta i underhållet, men jag tycker definitivt att det är att underfinansiera underhållet och att prioritera bandklippning i valrörelser framför att se till att det vi faktiskt har på plats fungerar.

Det som var viktigt med dessa möten var att de inte omfattade enbart godstrafik eller persontrafik utan omfattade alla aktörer, även de aktörer som underhåller spåren. Trafikverket var naturligtvis också med. Alla som kör tåg på spåren var med i samma möte. Det som hände där var att man kom fram till väldigt många bra lösningar som man praktiskt kan implementera för att minska den tid då trafik måste stoppas när man utför underhållsarbete. Detta är en ganska viktig fråga för både persontrafiken och godstrafiken.

Jag går vidare till frågan om kostnadsutvecklingen och huruvida avregleringen har lett till en kostnadsökning. När Alexandersson tittade på denna fråga konstaterade han att underhållet har blivit både bättre utfört och mer kostnadseffektivt tack vare den avreglering av järnvägsunderhållet som genomfördes av den tidigare alliansregeringen. Jag tycker att detta ganska tydligt visar att kostnadsutvecklingen inte har med avregleringen att göra.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är uppenbart att denna regering är både visionslös och väldigt myndighetsstyrd. Regeringen är visionslös på så sätt att man faktiskt är väldigt nöjd med att infrastrukturen i Sverige ser så dålig ut som den gör i dag. Man är väldigt nöjd med att LKAB:s järnmalmståg inte kommer fram på grund av urspårningar. Man är nöjd med att det inte går att ploga på E22:an. Det är ganska härligt att ligga kvar utan en vision, trots att man gick till val på elektrifiering av transporterna. Det var pendlarna och godstransporterna man skulle satsa på, men detta har inte skett.

Man är också ganska nöjd med att ha ett trafikverk som baserar sina prognoser på att järnvägen aldrig kommer att bli samhällsekonomiskt hållbar. Man är ganska nöjd med att slippa bygga järnväg och att slippa bygga ihop Sverige, trots att framför allt Svenskt Näringsliv gång på gång har tryckt på regeringen och sagt att transporterna måste fungera. Oavsett hur många elektrifierade tunga och långa lastbilar vi har i Sverige kan det tunga godset bara köras på den redan elektrifierade järnvägen, men det vill inte regeringen.

Regeringen sviker den tunga industrin i Sverige. Man sviker Svenskt Näringsliv. Man sviker den gröna omställningen och utvecklingen av framtidens Sverige. Vi skulle kunna få järnmalmen i norr att gå ned genom Danmark och Fehmarn Bält. Vi kommer att ha en enorm trafik genom Europa väldigt snart, men regeringen har ingen plan för hur vi ska bygga ett stort och starkt Sverige. Det är dags att göra om infrastrukturplaneringen.

Fru talman! Jag hade intrycket att replikerna i ett replikskifte ska innehålla någon form av fråga, men jag upplevde att ledamotens replik var mer av ett anförande.

Jag undrar om ledamoten har stängt av och inte lyssnat på oss i denna debatt eller på infrastrukturministern när han uttalat sig. Skulle vi på något sätt vara nöjda med tingens ordning? Det finns ett uppdrag att snabba på investeringarna och underhållet i norra Sverige för att det som hände på Malmbanan inte ska hända igen. Det förs enormt mycket dialog med Trafikverket för att sätta press på Trafikverket att förbättra sitt arbete. Man har också ett konkret uppdrag att effektivisera och hålla nere sina kostnader.

Vi tittar också på att göra om förutsättningarna för nationell plan så att vi säkerställer att den infrastruktur som redan finns på plats fungerar. Det gör den bevisligen inte i dag.

Det finns mycket som den här regeringen är nöjd med, men hur infrastrukturen fungerar i Sverige är regeringen inte nöjd med. Detta är någonting, fru talman, som jag kan tycka att Vänsterpartiet har ett stort ansvar för. Man stöttade under åtta år en regering som i princip satt på händerna och fokuserade på bandklippning snarare än på att underhålla det vi har.

Det är därför vi har stora potthål i våra vägar. Det är också därför vi har en järnväg som inte fungerar. Man har helt enkelt inte satsat på det underhåll som infrastrukturen behöver.

Fru talman! Jag har självklart många frågor till ledamoten Stockhaus.

En fråga är om du, Maria Stockhaus, är nöjd med dina upprepningar om att klippa band och om att höghastighetsjärnväg är ett prestigeprojekt. Det har du sagt i ungefär två års tid när vi har debatterat infrastruktur.

Vad regeringen inte har gjort är att ta ansvar för att man är en regering. Sluta skylla på den förra regeringen! Sluta skylla på Socialdemokraterna! Mitt parti har aldrig suttit på ett departement. Lägg skulden där den hör hemma!

Vad som är intressant är att ledamoten och regeringen inte klarar av att hålla samman sitt regeringsunderlag. Det är ju Sverigedemokraterna som förstår allvaret när det gäller infrastrukturen. Det är Sverigedemokraterna som har drivit på för en delning av Trafikverket, som är ett verk som inte klarar av sitt uppdrag. Det är också Sverigedemokraterna som vill återförstatliga järnvägsunderhållet.

Men ledamoten Stockhaus skyller på oppositionen, fru talman - som om det skulle vara oppositionens ansvar att hålla samman en minoritetsregering som inte får igenom sina förslag om man inte har med Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är det enda parti i Tidösamarbetet som faktiskt kan järnvägsfrågan och förstår betydelsen av att bygga ny järnväg.

Du tror att det är oppositionens ansvar att hålla ihop regeringssamarbetet. Efter möten i trafikutskottet behöver Tidöpartierna gå och banna Sverigedemokraterna för att de inte håller linjen. Det är mycket intressant att fråga sig vad Tidöpartierna ger Sverigedemokraterna för att de ska backa från sin egen politik.

När ska ni i Moderaterna, som borde driva näringslivets frågor om att ställa om Sverige och om de tunga transporterna, börja förstå vikten av denna fråga? Ni borde lyssna mer på Sverigedemokraterna här i stället för att köra över dem.

(Applåder)

Jag får påminna om tilltalet i kammaren. Man talar alltid via talmannen, och då är det inte okej att använda "du" och "dig".

Fru talman! Denna regering har tagit många initiativ för att förändra tingens ordning. Att satsa på underhåll av infrastruktur är oerhört viktigt. Att bygga ny räls, eller för delen ny väg, tar väldigt lång tid och är väldigt kostsamt. Det som kan ge resultat här och nu för dem som står och fryser på perronger är att vi ser till att järnvägsunderhållet börjar fungera. Det pågår en intensiv diskussion med Trafikverket för att verkligen få ordning på detta.

Det märkliga, fru talman, är att oppositionen hela tiden driver att det är bättre om staten tar hand om detta. Trafikverket, som alla är så kritiska till, ska ta ansvar för järnvägsunderhållet - då löser vi alla problem. Det finns utredningar som tydligt visar att vi får mer valuta för pengarna när det gäller järnvägsunderhåll om vi har den modell vi har i dag med professionella operatörer som utför detta.

När det gäller delningen av Trafikverket ser jag att man ägnar sig åt önsketänkande, fru talman. Allting var bättre förr - om bara klockan vrids tillbaka kommer tågen att gå i tid, och då kommer det inte att finnas några potthål i vägarna.

Så enkelt är det dock inte. Vi har ett gigantiskt verk som har vuxit under lång tid. Att man vill dela Trafikverket tyder på en övertro på att alla problem kommer att lösas om vi bara vrider tillbaka klockan.

Vi ser problemen med Trafikverket och sätter hård press på verket. Denna regering har gett tydliga uppdrag till Trafikverket att förändra sig. Den dialog som vi har haft med Trafikverket är det som har lett fram till denna genomlysning och den effektiviseringsresa som man nu befinner sig på för att minska kostnaderna med 5 procent. Det sker också en stor omorganisation internt. Detta är tack vare att den här regeringen har sett problemen med Trafikverket och tagit tag i dem.

(Applåder)

Fru talman! Föregående talare inledde med att säga att detta är lite av en högtidsstund, eller vilket ord hon nu använde. Jag tittar på denna skrift, som är ganska tjock, och vill rikta ett stort tack för arbetet till kansliet och till Christer Åström, som finns här i dag. Det är ett oerhört gediget arbete som har gjorts med att sätta samman alla förslag från de politiska partierna med den historik och den nulägesbild som finns. Om jag får rikta mig till dem som lyssnar på denna debatt skulle jag vilja säga att det här är ett väldigt bra lästips inför sommaren om man vill känna att man är väl insatt i både de infrastrukturutmaningar vi står inför och mycket av det nuläge som debatteras här i dag.

Det finns oerhört mycket att säga på detta område, så det får bli några nedslag. Jag står givetvis bakom alla Centerpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 3.

När det handlar om nationell plan för transportinfrastrukturen går vi i väntans tider, och regeringen utlovar att mycket ska komma ut ur det arbete som pågår. I sin rapport säger Riksrevisionen att de transportpolitiska målen nås men inte på ett effektivt sätt, och oavsett vilket parti man företräder tror jag att man tittar ganska noga på tidigare granskningar och funderar över vad som behöver göras för att säkerställa en bättre tingens ordning framöver.

Historiskt har flera borgerliga regeringar tagit ganska kraftfulla steg när det gäller hur de avser att utveckla infrastrukturarbetet. Därför är det lite förvånande att nuvarande Tidöregering så lätt avslår förslaget om bättre långsiktighet i arbetet med transportinfrastrukturen genom ett närmande till försvarspolitikens långvariga arbetssätt med en försvarsberedning, något som gynnat Sverige på många olika sätt. Ett grundläggande beredningsarbete är en viktig förutsättning för både krisberedskap och snabbt Natointräde. Jag skulle önska att Tidöregeringen var lite mer inlyssnande här och funderade över hur planeringsprocessen kan säkerställas på ett bra sätt.

Ledamoten Stockhaus sa i sin inledning att man ibland liknar infrastrukturen vid ett blodomlopp. Man kommer då snart in på var proppar, infarkter och åderförkalkningar sitter och att man ibland behöver göra underhåll i form av en bypassoperation eller annat för att åtgärda detta. Det pratas också mycket om nya kilometer.

Oppositionen bakas ihop på ett sätt som jag känner inte är helt givet. Centerpartiet står exempelvis inte bakom ett förstatligande av underhållet och inte heller en uppdelning av Trafikverket. Jag skulle därför önska att vi hade en lite mer precis debatt.

Detta blodomlopp är inte friskt, och vi måste också prata om de minsta vägarna, kapillärerna. Vi vet att 1 miljon människor startar sin resa till jobb, förskola eller annat på enskild väg. Det är viktigt att stödet till dessa vägar fortsätter att utvecklas, för vägarna måste vara både farbara och hållbara. I vinter har vi sett skrämmande exempel när det gäller både vägar som sköts av vägsamfälligheter och statliga grusvägar med mera som sköts av Trafikverket. Det har varit extrema påfrestningar men också en stor utmaning att göra något åt detta på ett klokt sätt. Alla i trafikutskottet har varit ute i vårt avlånga land och tittat på potthål och fruktansvärt dåliga reparationer där vägtrummor bytts ut mot för små vägtrummor, och sedan fungerar det inte.

Vi behöver på olika sätt jobba vidare för att de människor som verkligen kan underhåll, och de finns ofta i den privata sektorn, får möjlighet att förbättra underhållet. Centerpartiet menar att Sverige har en infrastrukturskuld på 300 miljarder, och den ökar hela tiden. Men det finns också en underhållsskuld på drygt 100 miljarder, och precis som en tidigare ledamot var inne på är det här otroligt viktigt att man är resurseffektiv när man jobbar med frågor om underhåll. Alla de företag runt om i Sverige som jobbar med underhåll måste ges möjlighet att göra detta på ett klokt sätt.

Det krävs alltså ganska mycket av regeringen för att skapa ett förtroende för att man kommer att lösa detta. Man säger att det tidigare hellre har klippts band men att man nu ska satsa på underhåll, så nu vill det till att man så här ett par år in på mandatperioden visar att det blir skillnad och att man satsar på ett hållbart underhåll.

Vi behöver bygga så mycket mer. Vi ska inte ha en finanspolitisk debatt här och nu, men de flesta partier ser nog att vi måste lösgöra ytterligare resurser för de investeringar som behöver göras. Det handlar om att titta på statens egna finanser, och just nu pågår ett arbete kopplat till överskottsmål, balansmål och underskottsmål. Bara genom att gå från ett överskottsmål till ett balansmål finns möjlighet att frigöra ganska rejält med resurser som skulle kunna användas på infrastrukturområdet. Här behövs en bred överenskommelse om att det är så vi ska göra.

Det behövs ett Sverigelyft för infrastrukturen, och under kommande planperiod behöver underhållsskulden betas av. Det kommer att kräva väldigt mycket, och jag hoppas få höra från kommande representanter för Tidöregeringen att man inte bara säger att man kommer att satsa mer på underhåll utan också kan visa på en plan. Vad är tidsplanen? Inom vilket tidsspann avser man att beta av underhållsskulden? Annars kan man lova väldigt mycket väldigt länge utan att det blir någon verklighet.

I betänkandet tas också infrastruktur i kris och beredskap upp. I ett förändrat världsläge behöver vi verkligen göra en hel del, och vi har fått höra från både försvarsministern och infrastrukturministern att de jobbar tillsammans i dessa frågor när det gäller Natomedlemskapet och annat. Det är viktigt att det inte bara blir prat, och därför väntar vi med spänning på hur man kommer att lyfta fram perspektivet väst-öst för att stärka infrastrukturen och hur man kommer att säkerställa transporter.

Gunilla Svantorp har tidigare kritiserat regeringen för att det saknas en plan och en vision, och jag instämmer i hennes kritik. Jag skulle verkligen vilja se på vilket sätt man har tänkt utveckla detta. På 1800-talet krävdes inte så många analyser av underlaget för att bygga stambanor, men i dag är det upp till bevis för regeringen när det gäller visionerna för järnväg och väg så att vi kan se vart man är på väg.

Fru talman! Till sist ska jag ta upp forskning och innovation. ERTMS har förts fram som en viktig del, och vi vet att mycket teknik behöver utvecklas. Jag skulle önska att regeringen var lite mer modig här och pratade mer om innovationsupphandling. Vi vet att den nya tekniken behöver finnas med, och då får man inte vara lika enögd som regeringen många gånger är och bara prata om elektrifiering. Det är mycket som behöver utvecklas tekniskt, också för att vi ska kunna vara robusta i tider av kris.

Fru talman! Nu debatterar vi betänkandet om infrastruktur. Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Varje dag tar sig hundratusentals svenskar till och från arbetet eller annat med hjälp av infrastrukturen i vårt land, och de förväntar sig att den ska fungera.

Att hela Sverige ska fungera är inte bara en bra slogan som används kanske vart fjärde år, utan det är vad regeringen arbetar med varje dag. Att vägar är körbara och trafiksäkra och att vi har en väl fungerande järnväg som resenärer och företag kan lita på kommer i tid är helt avgörande för att människor ska kunna leva och verka i hela landet. Vi behöver utveckla och stärka transportinfrastrukturen. Transportflödena behöver vara effektiva och resilienta.

Jag är glad över att vi har en regering som inte ställer de fyra trafikslagen väg, tåg, flyg och sjöfart mot varandra. Tvärtom: Fungerar dessa trafikslag väl i ett land uppnår vi mer effektiva transporter och Sverige blir mer konkurrenskraftigt gentemot andra länder.

Fru talman! Sverige - det har vi hört förut - har ett eftersatt underhåll. Stora delar av vägnätet är byggt före 1970 - det är alltså jämnårigt med mig själv - och har en teknisk livslängd på mellan 40 och 60 år. Underhållsskulden på både väg- och järnvägsnätet är stor och har tyvärr tillåtits växa av regeringarna bakåt i tiden. Enligt Trafikverkets senaste bedömning uppgår underhållsskulden till cirka 35 miljarder kronor för väg och cirka 91 miljarder kronor för järnvägen. Det är enormt mycket pengar, men här finns inga genvägar. Det måste betas av under åren framöver.

Fru talman! Om en bro får sämre bärighet eller om en vägsträcka stängs av leder det till omvägar. Längre körtider orsakar i sin tur både högre utsläpp och kostnader för våra företag, detta helt i onödan för att underhållet inte har skötts på ett hållbart sätt.

Underhållet kommer att beaktas tydligt i den nationella planen för den nya planperioden 2026-2037. Underhållet av det svenska väg- och järnvägsnätet kommer att stärkas.

Fru talman! Mycket stark kritik har riktats mot Trafikverket för skötseln av våra vintervägar, och den är helt befogad.

Trafikanter måste känna trygghet med att vägunderhållet sköts. Det är bra att Trafikverket har tagit intryck och nu pratar om dialogmöte med yrkestrafikanter men också om ökad trygghet på vägarna inför säsongen 2024.

Fru talman! Vi är i dag ett Natoland. Det är i sig mycket viktigt med tanke på omvärlden och Rysslands hemska invasionskrig mot Ukraina som berör oss alla. Att vi är Natomedlem och att stärka totalförsvarets behov kommer att vara viktiga delar i den nya nationella planen för 2026-2037.

Fru talman! Vi kristdemokrater ser att infrastrukturbehoven är mycket stora och resurserna begränsade. Därför kommer alternativ finansiering att vara viktigt för att få fram mer resurser till infrastruktur. Jag vet att den här regeringen arbetar med att ta fram förslag på hur det kommer att kunna se ut.

(Applåder)

Fru talman! Jag hugger tag i det som ledamoten Oscarsson sa om att Sverige nu är Natomedlem. I morgon debatterar vi även DCA-avtalet och röstar om det. Det händer mycket nu inom försvarsområdet.

Även om mitt parti är emot Natomedlemskapet - och DCA, ska jag säga; för det är många påtryckningar just nu - är det ändå intressant hur Nato kommer att påverka vårt land. Nato ställer stora krav på den svenska infrastrukturen.

Den här regeringen är tydlig med att det är underhållet man satsar på. Jag har många kritiska åsikter om det. Jag anser att vi behöver mer kapacitet och underhåll och att vi har råd med det med den alternativa finansiering som både V och Kristdemokraterna driver på för.

Jag har lärt mig att den utrustning som krävs för en enda Natosoldat är ungefär en container - alltså en hel container för bara en Natosoldat. Det enda sättet att på ett hållbart sätt kunna transportera den enorma och tunga mängd gods som ett Natoförband kräver är på järnvägen. Vi kommer att behöva mer järnväg nord-syd, och vi behöver eventuellt fler övergångar över Öresund. Vi kommer till exempel att behöva bygga en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör eftersom en tunnel är svårare att bomba än en bro.

Detta tror jag är något som skulle vara väldigt bra, men vi behöver också en genomgång av infrastruktur från Norge och Sverige till Finland.

Det är alltså mycket som behöver göras. Men det ledamoten Oscarsson säger i sitt anförande är att ingenting kommer att byggas. Man kommer att underhålla infrastrukturen.

Det kommer antagligen inte att räcka för det som Nato vill och det som framtidens Sverige behöver. Hur ska regeringen fixa det kravet?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Linda W Snecker för frågorna.

Precis som ledamoten var inne på är Sverige medlem i Nato, och som jag sa i mitt anförande tycker jag att det är väldigt positivt. Vi vet att det är viktigt, med tanke på Rysslands informationskrig och vad de är kapabla att göra.

Ledamoten nämner saker som ledamoten säger att Nato kommer att vilja ha. Jag har inte varit med och förhandlat och har ingen aning om exakt vad Nato kommer att kräva.

Det jag vet, ledamoten Linda W Snecker, är att Nato naturligtvis kommer att vilja att det finns säkra hamnar, och detta får vi med all säkerhet se till att rusta upp.

Ledamoten var också inne på förbindelsen Norge och över till andra sidan, och vi får säkerligen se till att järnvägen längs Sveriges kust finns och repareras.

Precis som jag och andra har varit inne på i dag har underhållsskulden blivit värre och värre, och nu får vi bita i det sura äpplet. Vi kommer inte ifrån att vi måste lösa det här.

Som sagt har jag inte varit med och vet inte exakt vad Nato kommer att kräva. Där kanske ledamoten har mer säkra källor än jag. Men till dess får vi höra vad ledamoten har att säga i andra halvlekar, höll jag på att säga.

Fru talman! Jag hör på ledamoten Oscarsson, som ändå tillhör samma parti som infrastrukturministern, att det inte finns någon dialog vare sig med riksdagen, Tidöpartierna i utskottet eller mellan Försvars- och Infrastrukturdepartementen. Det verkar inte finnas någon dialog eftersom det inte finns kunskap om vad Nato faktiskt kräver. När man har drivit på så hårt för att gå med i Nato borde ju alla departement stå i givakt för att uppfylla kraven.

Jag har läst på för att jag är lite överintresserad av vad detta kommer att innebära. Det är inte rocket science att läsa rapporter om vad ett Natoförband behöver. Det är inte några hemligheter jag pratar om, utan helt vanliga rapporter. Jag sitter definitivt inte med i några Natoförhandlingar, men jag kräver av en regering och av Kristdemokraterna som parti att de har bättre koll på vad det här Natomedlemskapet faktiskt innebär.

Jag är positiv till allting som får den här regeringen att bygga mer, framför allt järnväg. Det är bra om Nato trycker på. Ska vi transportera förband är det bara järnvägen som kan ta både materiel för soldater och de stora - jag kan inte ens namnen - försvarsmaskiner som används. Det kan säkert fru talman oerhört mycket bättre, men den kompetensen har inte jag. Jag förstår dock att det här är tungt och kommer att ta oerhört mycket plats.

För att regeringen ska lösa den här frågan har jag ett tips, och det är den alternativa finansieringen. Det är väldigt mycket snack om alternativ finansiering som kanske kommer att behövas någon gång och som kanske kommer att utredas, men var är den alternativa finansieringen om alla pengar - mer än 799 miljarder - är upptecknade och kommer att användas till nationell plan? Var är då regeringens plan för alternativ finansiering, bland annat för att kunna uppnå det som Nato ställer krav på att Sverige ska uppfylla för att Sverige nu är medlem?

Fru talman! Precis som ledamoten Linda W Snecker är inne på är vi överens om att behovet är stort och att det kommer att behövas mycket mer. Vi vet också att det i och med Natomedlemskapet kommer att föras dialoger. Jag tänker även att kammaren nu kanske inte är rätt arena för att prata om varenda väg och hamn som ska fixas, utan det görs på Försvarsdepartementet och i försvarsutskottet. Där kan jag tänka mig att man har dessa dialoger, och de kommer naturligtvis till oss framöver.

Jag tänker att det som ledamoten avslutade sitt anförande med är viktigt, alltså den alternativa finansieringen. Jag lyfte också fram det i mitt anförande. Det är något som jag är övertygad om kommer att ske eftersom vi i samarbetet mellan Tidöpartierna tycker att det är viktigt. Det finns mycket mer att göra. Vi ser att man behöver reparera men faktiskt kanske också se till att få nya sträckningar vad gäller både väg och järnväg. Jag ser verkligen fram emot alternativ finansiering som en jätteviktig del. Underhåll kostar som sagt enormt mycket, och det finns allvarliga brister. Vi kommer att behöva göra mycket mer, men det här är ett alternativ som är väldigt positivt.

Fru talman! Jag har två frågor till ledamoten Oscarsson, inte minst utifrån att det departement som har infrastrukturfrågor är Landsbygdsdepartementet. Det är ju frågor som rör hela Sverige, och det är viktigt att belysa.

Vi kan läsa i betänkandet att utskottet utgår från att fördelningen av resurser mellan länen sker på ett välavvägt sätt. Utskottet betonar att infrastrukturplaneringen behöver samspela väl med den fysiska samhällsplaneringen. Om man jämför stad och land och gör jämförelser länen emellan kan man se att på det stora hela har länsplanerna fått en allt mindre del av hela kakan i infrastrukturpropositionerna ända sedan 00-talet. Det var en betydligt större del under den första alliansregeringen.

Jag vill fråga Magnus Oscarsson på vilket sätt man har utgått från att det sker en väl avvägd fördelning mellan länen. Man kan ju se att till exempel Jämtlands län och Stockholms län har mycket olika potter för detta. Är man från regeringens sida nöjd med underlaget som finns kopplat till befolkning och så vidare? Vore det inte viktigt att också titta på standarden på väg- och järnvägsnätet och näringslivets behov i ännu större utsträckning än i dag?

Min andra fråga har ledamoten redan varit inne på. Den handlar om det som diskuterades i det förra replikskiftet, nämligen alternativ finansiering. Jag vill ställa en väldigt rak fråga: Tror ledamoten att det kommer att finnas ett antal utpekade projekt, kanske fem sex stycken? Ledamoten sa att det kanske kommer att behövas nya vägar, men jag hoppas att man snart säger säkert att det behövs. Kommer det att finnas utpekade projekt där alternativ finansiering blir det sätt som man tänker lägga upp arbetet på?

Fru talman! Vi diskuterar nu länsplanerna och hur de sett ut förr i tiden. Om jag förstod rätt var ledamoten inne på att tidigare regeringar inte har prioriterat dem. Det är spännande i sig med tanke på att ledamotens eget parti var medhjälpare till den förra regeringen. Men jag tycker ändå att det är en jätteviktig fråga som ledamoten tar upp, därför att i länsplanerna är ju underifrånperspektivet det viktiga. Vad är det som behövs i varje län?

Ledamoten tog upp Jämtland som exempel. Där vet vi att det är extremt dåliga vägar. Jag tror att det är Svenskt Näringsliv som tar fram de siffrorna, och de visar på att väldigt många av Trafikverkets vägar är under all kritik. Det är alltså klart att om vi menar allvar - och det gör vi - ska det naturligtvis bli skillnad. Annars pratar vi bara, och det tycker jag inte hör hit. Om man har lovat saker ska det också märkas.

Nu har jag bara några sekunder kvar av talartiden, men även den andra frågan är viktig. Man ska se till att vägarna, och för den delen också järnvägarna, i olika delar av landet fixas i ordning. Jag fortsätter med svaret sedan.

Fru talman! Jag tänker uppehålla mig vid båda frågorna ytterligare en stund. Ledamoten sa nu att det är extremt dåliga vägar i till exempel Jämtland, men vi ser också i södra Sverige att Dalsland är ett område där man på kartnivå kan se att det är extremt dålig bärighet på allt från statliga vägar till länsvägar och kommunala vägar. Man behöver verkligen fundera över på vilket sätt man ska skapa underlag som ger möjlighet att ge länsplanerna ökat stöd.

Jag vill ställa ytterligare en fråga. Ledamoten säger att allt vi lovar kommer att märkas. Jag är nyfiken på det, för om man gör samma sak som förut kommer det inte att märkas. Då kommer det att minska ännu en gång i länsplanerna för de län som i dag får en allt mindre del. Menar ledamoten att det nu kommer att finnas en möjlighet att märka att det kommer mer resurser i länsplanerna i det arbete som tas fram?

När det gäller frågan om alternativ finansiering tas det fram ganska många rapporter där man ser att det runt om i Norden finns exempel på väldigt bra lösningar, som jag upplever att vi i Sverige inte har testat på samma sätt. Det har kommit en del mycket intressanta rapporter på senaste tiden. Jag vet att Kristdemokraterna och ledamotens minister tittar på det här. Tror ledamoten att det kommer att kunna finnas ett antal projekt där man faktiskt redan nu pekar ut att alternativ finansiering är vägen som man måste gå? Vi vet ju att det kommer att behövas relativt mycket ny kapacitet för att få en robust infrastruktur. På vilket sätt kommer man att kunna se det framöver?

Fru talman! Tack, ledamoten Heie, för fortsatta frågor! Det är i princip samma frågor om igen.

Vad gäller alternativ finansiering var det precis det jag försökte säga. Exakt vilka tåg- eller vägsträckor det kommer att gälla kommer säkert fram, men i dag är det inte sagt att det blir just den och den. Det finns väldigt många sträckor som man diskuterar. Jag är övertygad om att i sinom tid kommer det fram vilka det ska gälla. Det är viktigt.

Vi är faktiskt lite överens här i dag! Centerpartiet lyfter ju också fram alternativ finansiering som en framkomlig väg. Det är positivt när riksdagen ska fatta beslut sedan att det finns partier i kammaren som säger att det här är viktigt och att vi kan se om man kan göra en deal.

Mellan raderna på ledamotens första fråga hörde jag kritik mot den förra regeringen. Ledamoten var inne på att vad gäller länsplanerna har man inte lyssnat tillräckligt utan låtit det komma upp och sedan ändå gjort som man tyckte. Tyvärr märktes inte det man gjorde i exempelvis vare sig Jämtland eller Dalsland, som ledamoten själv nämnde.

Jag har varit runt, precis som ledamoten också säkert varit, och träffat människor som upplever att skillnaden mellan stad och land är väldigt tydlig. Vi vet att ute i verkligheten märks den av. Det är viktigt, och regeringen lägger mycket krut på att få till finansiering och att göra skillnad för folk som lever och verkar på landsbygden.

(Applåder)

Fru talman! Under 1900-talet, när vårt välfärdssamhälle byggdes, var människovärdet väldigt mycket i fokus. Det handlade om rättfärdigheten och om detta med att stärka människan. Det var det som var i fokus i alla de reformer som vi då såg. Det handlade om att alla skulle ha rätt till utbildning oavsett plånbok, om försäkringssystem för att man skulle slippa fattighus och så vidare. Det handlade också väldigt mycket om att bygga infrastrukturen, alltså att stärka samhällskroppen.

Några av er här har pratat just om när järnvägen och stambanorna kom till. De kom faktiskt till tack vare en nationell plan, som hade utarbetats av Nils Ericson. Den planen hade två fokusområden. Det första var att man skulle undvika kusterna - det hade med militära skäl att göra. Det andra var att man ville bryta bygd, som man sa. Man ville alltså gå en annan väg än där vattenvägarna hade gått för att använda hela landet. Hela Sverige var viktigt.

Det som man redan då, när stambanorna byggdes, såg som ett resultat var att en ökad tillgång på transporter stimulerade efterfrågan och påverkade arbetsmarknadsregionerna. Det är faktorer som kom till på 1800-talet men som har hållit över tid, också i dag.

I dag har vi en infrastruktur som inte riktigt fungerar som den borde göra. Jag tänker i mitt anförande problematisera just att infrastrukturen har blivit en marknad och hur marknaden påverkar den infrastruktur som vi har.

I dag är varje aktör, till exempel i järnvägssystemet, konkurrent till en annan aktör. Det måste man fundera på. Hur påverkar det egentligen? Vi ser också att transaktionskostnaderna för upphandlingssystemet skjuter i höjden. Vi ser att systemet för infrastruktur och framför allt för järnvägen skulle behöva mer av sammanhållning. Det handlar om spår, stationer och signaler. Man kan räkna upp hur mycket som helst. Vad har vi? Jo, vi har motsatsen. Vi har en fragmentisering. Vem som helst kan trafikera i princip vilken sträcka som helst. Rätten till offentliga tillgångar har vi på grund av marknadiseringen faktiskt delat ut.

Precis som när det starka samhället byggdes på 1900-talet måste vi i dag, menar jag, fundera på människor och samhällsnytta. Det måste gå före företagsekonomiska vinster, men det gör det inte i dag. Det behöver vi problematisera.

Till detta systemfel har vi ett trafikverk som inte riktigt blev som tanken kanske var. Därför tycker vi att man borde utvärdera det. Man borde ha haft med det i beslutet från början: Om x år ska detta utvärderas. Det hade man inte, och vi tycker att man verkligen borde haft det.

Som flera andra har nämnt har vi ett nytt säkerhetspolitiskt läge som kräver en massa saker av oss, inte minst att vi ska bygga nya saker. Det kräver också att vi har en rådighet över vår infrastruktur, vilket marknadiseringen faktiskt inte ger oss. Det kräver att vi har en redundans, och det kräver att vi samarbetar kring infrastrukturen. Åt det hållet går vi inte riktigt i dag.

Sedan har vi det som kanske är viktigast: klimatutmaningen. Vi vet att transportsystemet håller på att ställa om. Jag tänker på alla våra besök. Alla vi, oavsett vilket parti vi tillhör, som är ute och träffar aktörer från transportbranschen ser detta. De håller på att ställa om. Signalerna har varit tydliga, i alla fall fram till valet. Vi ska ställa om. Det har varit stimulanser för att man ska kunna byta från det fossila till det förnybara.

Som jag sa förut är vd:arna för landets godsbolag oroliga. Annars skulle de inte skicka ett gemensamt brev till infrastrukturministern. Man säger bland annat att faktorer i dag gör att man flyttar gods åt fel håll. Man flyttar gods från järnvägen till vägen, vilket inte kommer att gynna klimatomställningen.

Vi vet att vi måste minska utsläppen. Vi måste ställa om från det fossila. Vi måste också bidra till beteendeförändringar. Detta behöver vi i politiken bidra med genom stimulanser och genom skarpa mål. Vi har redan de skarpa målen. Vi har en klimatlag. Vi har sju partier som sa ja till klimatlagen. Men vi måste visa riktning. Vi måste tala om vart vi ska någonstans. Vi vet att det mest klimateffektiva sättet att färdas på är med järnväg, men järnvägen pratar vi väldigt lite om. Ja, inte vi på vår sida, men Tidöpartierna pratar väldigt lite om järnvägen, och pratar de om järnvägen säger de: Vi har en massa järnväg. Varför gör vi inte någonting åt den vi redan har? Men vi ser att det inte räcker till.

Fru talman! Vi har en mängd reservationer i denna tjocka lunta. De handlar om klimat, nya stambanor, näringslivets transportbehov och det gränsöverskridande, som inte minst blir viktigt i det nya säkerhetspolitiska läget. Vi har reservationer om underhåll. Vi har reservationer om nästan allting i den här tjocka luntan. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 9.

Avslutningsvis vill jag säga att infrastruktur är något som kräver långsiktighet, för det tar många år innan det blir färdigt. Därför är det väldigt synd att Tidöpartierna inte står bakom att vi borde ha en gemensam gruppering - kalla den infrastrukturberedning eller vad som helst. Det skulle vara en beredning där vi precis som i Försvarsberedningen tillägnar oss kunskap. Det är det som är den stora grejen i Försvarsberedningen. Man tillägnar sig gemensam kunskap, sitter runt samma bord och kan ställa frågor och lyssna på när andra ställer frågor. Det är det som är den stora grejen. Det är detta som Tidöpartierna säger nej till, och det tycker jag är beklagligt.

(Applåder)

Fru talman! Detta med en infrastrukturberedning har kommit upp i ett antal debatter. Det är ganska intressant. Det är lätt att i opposition säga: Nu är inte vi med och bestämmer längre. Då vill vi ändå sitta med vid bordet och bestämma.

Det intressanta är detta: Trots åtta år med en socialdemokratisk regering och två nationella planer som togs fram var oppositionen inte inbjuden till något enda möte för att diskutera infrastrukturen. Jag kan tycka att det är lite magstarkt att man nu, när man sitter i opposition, börjar prata om att det är viktigt att vi pratar ihop oss om infrastrukturen. Det var dessutom en minoritetsregering, men man gjorde ändå inte några ansatser över huvud taget för att bjuda in oppositionen.

Jag har en annan fråga som jag skulle vilja ta upp med Gunilla Svantorp, fru talman. Det gäller en utredning som Gunnar Alexandersson gjorde för tio år sedan. Den heter Koll på anläggningen. I den fanns det 19 förslag för ett bättre järnvägsunderhåll. Det handlade om bättre koll på anläggningarnas status. Det handlade om att ta fram en underhållsplan. Det handlade om en bättre dialog med tågoperatörerna. Dessutom innehöll den förslag om en genomlysning av Trafikverkets styrning och ledning.

Fru talman! Min fråga är: Hur kan ledamoten Svantorp försvara att utredningen kastades i papperskorgen av den förra regeringen? Den ledde inte till några konkreta förslag över huvud taget för att förbättra underhållet. Det är tio år sedan. Hade de insatserna gjorts då, hade man gjort en genomlysning av Trafikverket då, hade man tagit fram en underhållsplan då, hade man haft bättre koll på anläggningarnas status då, hade vi inte varit i den situation vi är i dag med stora förseningar av tågen och stora potthål i våra vägar.

Fru talman! Det ska bli väldigt roligt att gå tillbaka efter detta replikskifte och titta på alla de utredningar som fanns innan 2006-2014 och se vilka som slängdes i papperskorgen när regeringen Reinfeldt kom.

Ledamoten Stockhaus vet också att det är direktiven inför utredningar som är viktiga. Det är då man talar om vad man vill för någonting. Sedan kommer en utredning tillbaka, och det kanske är ett nytt styre.

Då gör man kanske en tilläggsutredning, för att man tycker att man vill utreda det mer. Eller så tycker man: Det här var inte vår utredning, och sedan gör man ingenting med det. Det är inget konstigt.

Dessutom kan jag inte ta något ansvar. Jag har inte varit statsråd, och jag jobbade inte med trafikfrågor på den tiden. Det är en väldigt konstig fråga.

Men ska vi stå och fråga varandra om utredningar som har stoppats i papperskorgen är jag fullständigt övertygad om att jag kan räkna upp ett antal bara jag får läsa på lite mer.

När jag har chansen här måste jag ändå fortsätta att ställa den fråga som jag ställde förut. Det gäller detta med att allt är så lysande bra om det är flera aktörer som är inne i infrastrukturen. Det är uppenbart att Moderaterna tycker det. Jag tycker inte det.

När man är ute och träffar människor som har jobbat framför allt inom järnvägssektorn säger de att det har gått väldigt mycket kompetens förlorad. Man åker ut och ska göra en sak. Man ser att det är trasigt på ett annat ställe. Men man lagar inte det som är trasigt, för det har man inte upphandlat, utan då åker man tillbaka. Sedan får man göra om det en gång till.

Tycker verkligen inte ledamoten att det finns någonting som är dåligt med den marknad som vi har inom infrastrukturområdet?

Fru talman! Jag funderar lite grann på detta med utredningar. Man kan titta på förslagen. I det här fallet var de 19 stycken. En del av dem var kanske mer politiskt laddade.

Men att Trafikverket ska ha bättre koll på anläggningars status, att det ska finnas en underhållsplan, att man ska ha en bättre dialog med tågoperatörerna och att man ska göra en genomlysning av Trafikverket skulle jag säga är frågor som Socialdemokraterna har på sin agenda i dag.

Det är väldigt svårt att förstå att man för tio år sedan valde att kasta utredningen i papperskorgen. Jag tror att det berodde på att det han inte föreslog var att man skulle återförstatliga järnvägsunderhållet.

Anledningen till det var att han i sin utredning kom fram till att det var mer effektivt att upphandla underhållet än att Trafikverket skulle sköta det i egen regi. Det var den anledningen. Det finns siffror på det. Han tittade på det och såg att det blev bättre.

Underhållet i dag genomförs inte på ett optimalt sätt. Det har också Riksrevisionen konstaterat vid flera tillfällen. Det gäller både väg och järnväg. Men det handlar också om hur Trafikverket gör sina upphandlingar. Om man tittar på den egna genomlysningen som Trafikverket har gjort handlar det snarare om brister internt hos Trafikverket. Då kan man undra om det Socialdemokraterna tror.

Fru talman! Läser man genomlysningen, vilket jag antar att Gunilla Svantorp har gjort, kan man konstatera att det är väldigt mycket av centrala funktioner och centrala rutiner i Trafikverket som inte fungerar som det ska i dag. Det levererar inte effektiva tjänster ut till vår infrastruktur.

Fru talman! Hur kan Gunilla Svantorp tro att om Trafikverket tog hand om underhållet av järnvägen skulle helt plötsligt allting fungera lysande? Man kan fundera på om Gunilla Svantorp har läst den interna genomlysning som Trafikverket självt gjort av sin verksamhet.

Fru talman! Jag kan lugna ledamoten med att jag läser det mesta som handlar om infrastruktur, så jag har läst det.

Om det skulle få ett uppdrag, vilket vi tycker att det ska få, att ta över mer av underhållet i egen regi bygger det på att man bygger kompetensen. Det är den man saknar i dag. Det är det alla säger när vi är ute och träffar de människor som tidigare jobbade statligt.

Det är den kompetensen som har gått förlorad. De människor som kunde någonting har försvunnit. Det handlar inte om att de personer som i dag sitter och beställer upphandlingar ska ut och jobba i järnvägen.

Det handlar självklart om att man ska bygga på sin kompetens. Nu är det inte aktuellt, för det är uppenbarligen Moderaterna som styr. Jag kan inte ställa några fler frågor, så jag gör inte det.

Fru talman! I dag ska vi debattera TU18 Infrastrukturfrågor. Dagens betänkande är, som några av ledamöterna har sagt här innan, ett av de viktigaste vi debatterar i trafikutskottet inte minst i år, eftersom regeringen nu tar fram en ny infrastrukturplan.

Trafikverket korn med ett förslag om hur vi bör fördela statens pengar under åren 2026-2037. Landets olika län, olika organisationer och företag skickade i april in sina remissvar på förslaget. I höst planerar regeringen att lägga fram en proposition till riksdagen.

Övergripande handlar det om hur mycket pengar vi ska lägga på underhåll och hur mycket som ska gå till investeringar i väg och järnväg. Här är alternativ finansiering väldigt viktig parallellt med statens anslag till infrastruktur för att möta de stora behov som finns runt om i Sverige.

Låt mig först konstatera att Liberalerna ser landets olika transporter som delar av ett system där alla trafikslag behövs. Det är det effektiva användandet av varje trafikslags fördelar som bygger ett starkt transportsystem i Sverige. Därför behöver vi ett ökat fokus på hur trafikslagen samverkar. Det är tiden dörr till dörr som är viktig, inte tiden för en delsträcka. Därför behöver vi på ett helt annat sätt tänka i stråk och sammanhängande resor.

Ett effektivt transportsystem påverkar möjligheterna att kunna välja jobb och skola. Samtidigt är företag beroende av pålitliga godstransporter och tillgång till rätt kompetens. Sveriges konkurrenskraft och möjligheten att driva företag och söka arbete i hela landet är väldigt starkt beroende av fungerande transporter.

Därför krävs ett ökat fokus på underhåll av infrastruktur. Det är samtidigt den samhällsekonomiskt mest effektiva användningen av våra gemensamma skattemedel. Vi behöver också investera i ny kapacitet. Här krävs också ett helhetsperspektiv på nationell nivå.

Vi behöver bygga bort flaskhalsar på våra vägar och i järnvägsstråken, satsa på smidiga byten när vi reser och ha fungerande knutpunkter för lastning och lossning av gods. Två viktiga exempel är att vi behöver bra kollektivtrafik till våra flygplatser och omlastning från tåg och lastbil till sjöfart i våra hamnar.

På så sätt kan vi underlätta för att möta svenska företags stora behov av utländsk arbetskraft och öka deras exportmöjligheter. För att öka de gränsöverskridande transporterna krävs en större samordning mellan Sverige, Danmark, Norge och Finland. Vi måste också påverka inom EU och även på global nivå.

Det finns väldigt stora behov av både underhåll och ny infrastruktur. Pengarna räcker inte till. Därför krävs det väldigt tuff prioritering.

Det var därför som vi liberaler sa nej till utbyggnaden av nya höghastighetsbanor i södra Sverige innan valet 2022. Det var ett projekt som skulle ha kostat långt över 400 miljarder. Det är pengar som kan göra betydligt större nytta runt om i Sverige, något som vi nu har möjliggjort. Det gäller inte minst i det nya geopolitiska läge som vi är i med ökade infrastrukturbehov för försvaret.

Här vill jag lyfta fram Sveriges största flaskhals för både person- och godstransporter. Det är järnvägssträckan Göteborg-Alingsås, som är av mycket stor vikt för försvaret. Att den inte finns med i den nuvarande nationella infrastrukturplanen är för mig en fullständig gåta och ett symtom på att prioriteringsprocessen inte fungerar. Det behöver åtgärdas i nästa plan.

Även om de nya höghastighetsbanorna har stoppats är det viktigt att se att de tre delsträckor som varit utpekade täcker ett behov av att bygga bort flaskhalsar. De delsträckorna bör alltså byggas.

För att vi politiker ska kunna prioritera rätt från början är de samhällsekonomiska kalkylerna för projekten oerhört viktiga som beslutsunderlag. Höghastighetsbanorna är ett exempel där kostnaderna tredubblades jämfört med de initiala kalkylerna. Så kan vi inte fortsätta.

Liberalerna vill se betydligt högre träffsäkerhet på de initiala kalkylerna, vilka avgör om ett projekt prioriteras av politikerna eller inte. Kalkylerna behöver också prioritera upp godsets betydelse för Sveriges utveckling.

Regeringen har nu gett Trafikverket i uppgift att dels se över kostnadsutvecklingen generellt och dels återkomma med information om orsakerna till att vissa projekt överstigit sin initialkostnad med mer än 10 procent.

Liberalerna anser att detta är ett betydligt effektivare sätt att komma åt infrastrukturens kostnadsutveckling än att som i Socialdemokraternas och Miljöpartiets förslag dela Trafikverket i två nygamla verk, Vägverket och Banverket. Det är något vi liberaler starkt motsätter oss.

Satsningar på vägnätet behöver också öka. Området har under en rad av år varit nedprioriterat, vilket främst har drabbat vägnätet på landsbygden. Det slår hårt eftersom bilen ofta är enda alternativet för persontransporter på landsbygden. Det minskar också möjligheten för längre och tyngre lastbilar, som är bättre för klimatet och ger effektivare transporter.

Fru talman! Transportsektorn står för en tredjedel av de svenska koldioxidutsläppen, och över 90 procent kommer från vägtrafiken. Den svenska fordonsflottan måste därför bytas ut till eldrivna fordon.

Laddinfrastrukturen är i dag en begränsande faktor, och det är glädjande att utbyggnaden nu börjar skjuta fart längs våra vägar. Samtidigt tvekar människor inför att köpa elbil då det inte finns tillräckligt med laddplatser nära bostaden, inte minst när det gäller flerbostadshus.

Regeringen gör en översyn av regelverken för att underlätta utbyggnaden, ställer krav på ökat antal laddplatser på parkeringar och vidtar andra stödåtgärder.

Övergången till eldrivna fordon startade senare för tunga transporter. Här behövs fortsatt stöd till både lastbilspremier och laddinfrastruktur under en övergångsperiod. Under teknikövergången till eldrivna fordon är biodrivmedel viktigt för att snabbt få ned vägtransporternas klimatutsläpp.

Det är inte bara vägtransporterna - flyget och sjöfarten behöver också ställa om och bli av med sitt beroende av fossila bränslen.

Bland annat EU:s beslutade Fuel EU Maritime och Refuel EU Aviation ställer krav på en successiv övergång till el och biodrivmedel inom sjöfart och flyg.

Regeringen behandlar nu utredningen om landets flyginfrastruktur. Stort fokus ligger på framtidens flyginfrastruktur, där laddinfrastruktur, nya bränslen och elflygets möjligheter att effektivare binda samman Sverige finns med.

Det är bra att de här kraven kommer på EU-nivå eftersom de svenska företagen ligger väldigt bra till i omställningen. Då ökar deras konkurrenskraft.

Sverige ligger väldigt långt fram i klimatomställningen för sjöfart, där nya fartyg för el, vind och nya bränslen tas fram. Här måste svenska hamnar möta behovet av laddinfrastruktur och nya bränslen.

Här vill jag lyfta fram Göteborgs hamn, Skandinaviens största hamn, för dess målinriktade arbete med att få bort klimatutsläppen genom att samla aktörerna inte bara i Sverige utan även i Europa, de som är aktiva i hamnens hela transportkedja, runt den gröna vision som Göteborgs hamn har.

Slutligen, fru talman: Ska vi klara våra klimatmål och effektivisera våra transporter krävs forskning, innovation och teknikutveckling. Vi behöver utveckla självkörande, eldrivna fordon som är uppkopplade och som underlättar delningsekonomi i samhället. Vi behöver lagstiftning som möjliggör för oss att utnyttja den snabba teknikutvecklingen så länge den uppfyller säkerhetskrav och kraven på personlig integritet. Digitaliseringen ger stora möjligheter, där tillgången till data ingår som en del av infrastrukturen och ger ett trafiksäkert och kostnadseffektivt transportsystem - och faktiskt också minskar behovet av ny infrastruktur.

Med de orden vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motioner.

(Applåder)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 32 om gränsöverskridande infrastruktur. Men självklart står vi sverigedemokrater bakom våra övriga reservationer och de två särskilda yttranden som vi har i betänkandet.

För oss sverigedemokrater i trafikutskottet är det viktigt att man ser hela transportsystemet och förstår hur det fungerar. Det gäller alla former av logistik som vi har i dag med flyg, båt, väg och järnväg men också framtidens mobilitet, där nya innovativa transportslag kommer att ta plats i vår vardag.

Att tro att man kan ta bort eller försvåra för vissa transportslag leder inte till framgång. Vi måste i stället se till att försöka optimera och effektivisera transporterna för att skapa valmöjligheter så att passagerare och gods kan ta den mest effektiva resvägen - eller den minst effektiva om man så önskar - så länge behovet finns.

Den här regeringen ihop med Sverigedemokraterna kommer inte att lägga störst fokus på att klippa band på nya projekt. Vi kommer att satsa på att underhålla och bygga upp infrastrukturen, som under decennier har brutits ned.

Det är smärtsamt att se hur förfallet har tillåtits fortgå under så lång tid, och vi vet att det kommer att fortsätta om vi inte tar krafttag för att vända denna nedåtgående spiral. Åtskilliga är de som fått sina bilar förstörda av potthål och stenskott på vägarna, för att inte tala om dem som står på perrongerna och väntar på tåg som är sena eller inställda.

Fru talman! En fråga jag ofta ställer mig är om folk i allmänhet vet hur viktig infrastrukturen är. Den påverkar oss varje dag och kan göra vår vardag lättare eller svårare beroende på skicket. Vart ska jag, hur tar jag mig dit och när ska jag vara där? Finns det jag behöver när jag väl kommer fram? Jag tänker då på varor som levererats till butik men även våra arbeten.

Det har gått så långt att våra industrier i detta nu funderar på om de kan stanna i Sverige eller om de tvingas lämna landet för att få ekonomin att gå ihop - då med tanke på att transporter och leveranser fungerar sämre och sämre.

Att Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen kommer att satsa på underhållet är en självklarhet. Vi kommer dessutom att satsa på att trimma dagens infrastruktur, det vill säga att göra den mer effektiv så att man kan öka trafikflödena i befintlig infrastruktur.

Att inte underhålla befintlig infrastruktur så snart som möjligt kostar skattebetalarna mycket mer ju längre vi väntar. Det är klart att det hade varit roligare att klippa band på en ny järnväg eller väg, men utan massivt underhåll och trimningsåtgärder kommer arbeten garanterat att försvinna utomlands.

Fru talman! Det handlar inte bara om att pumpa in pengar i systemet för att få det att fungera. Pengar är självklart en viktig faktor när underhållsbehovet är så stort som det är just nu. Dessutom har Riksrevisionen påtalat att om det inte satsas stort på underhållet kommer infrastrukturen att fortsätta brytas ned. Men räcker det att pumpa in pengar för att få det underhåll vi behöver? Nej, vi behöver också en mer effektiv organisation som arbetar med underhållet och framtiden. Det är inte rimligt att det fortsätter som i dag när Trafikverket gång på gång får hård kritik av Riksrevisionen.

Vi sverigedemokrater har länge drivit frågan om att förändra Trafikverket genom en delning till gamla Banverket och Vägverket. Vi är inte nöjda med hur det nu fungerar, och vi har inte sett en positiv utveckling. Kostnaderna skenar för både underhåll och nybyggnationer. Vi sverigedemokrater arbetar aktivt med politik för att få till förändringar som ska leda till förbättringar.

Genom hårt arbete och dialog har Trafikverket påbörjat en process där det skapas systemansvar för väg respektive järnväg. Vi förutsätter att detta arbete prioriteras och att Trafikverket gör vad de kan för att banta ned onödiga verksamheter och att de sätter allt fokus på kärnverksamheten. Skattepengarna ska gå till infrastrukturen och inget annat. Arbeten ska gå snabbt, och störningar på befintlig infrastruktur ska minimeras så mycket som möjligt.

Vi kommer att ge Trafikverket denna chans att själva förändra arbetet, och vi kommer att vänta oss resultat. Det gäller att de inte drar fötterna efter sig. Om det inte sker förändringar som ger den effekt vi hoppas på kommer vi att agera för att få till förändringar. Det är upp till bevis nu, Roberto, Francisca och Anna.

Fru talman! Det får vara nog talat om Trafikverket; jag gissar att jag kommer att få fortsätta prata om det i replikerna.

Fru talman! Flyg och båt får nästan inget utrymme i debatten om infrastrukturen. En stor anledning är att de båda trafikslagens behov inte är så stora för att de ska klara sig. Dock får man inte glömma att det är viktigt att bygga infrastruktur till och från hamnar och flygplatser. Det gäller såväl väg- som järnvägsförbindelser. Vi bor i ett stort land med många hamnar och flygplatser. Men ofta finns det tyvärr inte tillfredsställande möjligheter att ta sig till dem. Järnväg saknas eller är så hårt belastad att det är svårt att frakta gods eller åka kollektivt dit.

När det gäller sjöfarten finns det stora möjligheter att avlasta vägar och järnvägar genom både inlandssjöfart och kustsjöfart. Det är infrastruktur som redan finns men som tyvärr inte nyttjas i någon större utsträckning. Det mest tragiska är att det inte behövs mycket för att få igång en konkurrenskraftig sjöfart då infrastrukturen redan finns på plats.

Varför utnyttjas inte sjöfarten mer, fru talman? Ofördelaktiga regelverk och kostnader hindrar sjöfarten att blomstra. Det måste vi råda bot på så snart det bara går. Trafikverket bör ges i uppdrag att göra en översyn av trafikflödena till och från hamnar och flygplatser för att se hur man kan förbättra infrastrukturen och tillgängligheten.

Vad gäller tillgänglighet bör vi också titta på hur vi kan öka och säkra våra gränsöverskridande transporter. Det finns dialoger om olika nya gränsöverskridande transportvägar. En som diskuterats länge är mellan Oslo och Köpenhamn. Det diskuteras även att bygga järnväg mellan Oslo och Stockholm. Att knyta ihop de nordiska länderna med infrastruktur är positivt för pendling men även för godstransporter. Göteborgs hamn är i dag Norges största hamn, och med en sådan lösning hade mycket av godset kunnat styras om till järnväg.

En annan viktig led är en ny förbindelse till Danmark. Nu när Fehmarn Bält-tunneln byggs mellan Rödby och Puttgarden skapas helt nya möjligheter att frakta gods till Sverige med järnväg. Europaspåret har en mycket kreativ lösning för transporten mellan Landskrona och Köpenhamn vidare ned mot Europa. Europaspåret är en tåg- och vägtunnel mellan Landskrona och Köpenhamn där allt från regionaltåg till fjärrtåg, godståg och vägtransporter kan köra. Denna förbindelse kan dessutom med fördel byggas med sänktunnelelement likt dem som i dag används i bygget av Fehmarn Bält-tunneln.

(Applåder)

Fru talman! Det är klart att vi måste diskutera Trafikverket. Vi hade faktiskt samma åsikt ganska länge. Egentligen har Sverigedemokraterna drivit den frågan fram till och med förra mandatperioden. När man läser protokollen och sådant ser man att det var en viktig fråga för er. Ni måste alltså verkligen känna er tvärsäkra på att det kommer att ske saker ganska fort.

Vi har inte sett att det har hänt särskilt mycket under de två åren Tidöpartierna har styrt. Det har mest handlat om tillsättande av utredningar och om stora talepunkter, som jag ser att Sverigedemokraterna nu också har anslutit sig till, om att den tidigare S-regeringen mest ägnade sig åt att klippa band. Sådant är lite larvigt. Jag hade hoppats slippa höra det från Sverigedemokraterna.

Jag vill ställa några frågor. Varför tror ni att ni kommer att få se resultat ganska snart? När är ganska snart? När vill ni se resultat från Trafikverket? Ledamoten talade direkt till generaldirektören och kommunikationschefen i anförandet om vad ni förväntar er. När förväntar ni er leverans?

Mina andra frågor handlar om det som jag också har uppfattat att Sverigedemokraterna har varit väldigt kritiska till. Kanske inte de senaste åren, men fram till för några år sedan var ni kritiska till marknaden och sa att marknaden ändå inte skulle lösa det mesta utan faktiskt försämra en hel del.

I sitt anförande sa Jimmy Ståhl att skattepengar ska gå till infrastrukturen. Ser inte Jimmy Ståhl en fara med marknadiseringen och att den äter upp mycket av skattepengarna?

(Applåder)

Fru talman! Tack så jättemycket för frågorna, Gunilla Svantorp! Jag ska vara ganska precis och svara ganska snabbt på dem.

Vi vill ha verksamhet nu, gärna i går. Vi har tagit ett beslut och vill ge Trafikverket möjlighet att ordna upp sin egen soppa. Roberto är hyfsat ny som generaldirektör. Han behöver rätt verktyg för att klara sitt uppdrag. Om Roberto, Francisca och Anna inte lyckas med sitt uppdrag lovar jag att vi kommer att vidta åtgärder.

Vi hoppas kunna se stora förändringar redan vid årsskiftet. Men om det dröjer för länge och om det inte sker kommer vi att agera. Då blir det förslag till ett utskottsinitiativ, och jag hoppas att vi får med oss andra på det. Vi vill ge dem en chans, och vi hoppas innerligt att de kommer att lyckas. Det här fungerar nämligen inte. Vi har inte ändrat åsikt, men vi har ändrat taktik.

Vad gäller marknaden är vi inte för att man privatiserar hela marknaden, och vi är inte för att hela marknaden är statlig. Vi tycker att det är en bra balans. I dag har vi, som Gunilla Svantorp vet, Infranord, som är ett statligt bolag, och vi har Svevia, som också är ett statligt bolag. Vi tycker att balansen är ganska bra.

Däremot har Trafikverket misslyckats med upphandlingarna. Vi vill se bättre upphandlingar, innovativa upphandlingar och snabba upphandlingar. Det ska vara upphandlingar som fungerar. I dag är problemet att upphandlingarna är så svåra och så små att till och med jag och Thomas Morell skulle kunna ta en traktor och byta kontaktledningar, även om vi egentligen inte vet hur man gör. Det är inte riktigt bra.

Vi måste få mer pang för pengarna. Där kommer vi att gå er till mötes.

(Applåder)

Fru talman! Detta handlar inte om personer hos Trafikverket, utan det handlar om systemet. Jag menar att avregleringen inom detta område och inom andra områden är ett misslyckande, om man ska utgå från det som stärker samhällskroppen och människan. Avregleringen inom infrastrukturen har verkligen inte lett till ett stärkande av samhällskroppen. Det kan man lugnt säga.

En avreglerad marknad kräver också mer regler och mer kontroll. Då borde Jimmy Ståhl också vara lite rädd för att de skattepengar som han säger ska gå till infrastruktur i stället kommer att gå till mer kontroller och administration. Det är ju inget bra.

I stället för att som i dag lägga väldigt mycket pengar på avhjälpande underhåll skulle man lägga betydligt mer på förebyggande underhåll. Som jag sa förut: När man åker ut för att laga en sak ska man naturligtvis också laga annat som man ser är trasigt. Så gör man dock inte i dag, för man har inte fått beställning på det. Det är detta som är baksidan med hela marknadiseringen, och jag tycker att det är märkligt att Sverigedemokraterna inte längre tycker att detta är ett problem.

Skogsindustrin, skogen, pappersindustrin - man kan räkna upp hur många som helst - är beroende av järnväg. Vi kan inte få ut de tunga saker vi behöver på vägen. Där tycker jag att jag saknar en diskussion om hur vi ska öka kapaciteten, så att de branscher som ändå bidrar som allra mest till vår bnp inte flyttar till andra länder för att vi vidmakthåller det vi har men inte bygger ut det vi behöver - och vi vidmakthåller inte ens det vi har. Hur tänker Jimmy Ståhl kring detta?

Fru talman! Tack, Gunilla Svantorp, för ytterligare frågor! Vad gäller avregleringen kan jag säga att väldigt mycket har skett väldigt fort i Sverige. EU var inne och klampade på med olika järnvägspaket. Vi har i dag det fjärde järnvägspaketet. Sverige har också implementerat detta, vilket innebär att vi har fått enormt stor trafik på våra järnvägar. Det har lett till krav på att järnvägen ska fungera. Det har tyvärr också blivit bristfälligt underhåll.

Självklart ska man göra förebyggande underhåll innan saker går sönder. Jag håller med. Så ska det vara, och dit ska vi komma.

Vad gäller industrin hoppas jag att man också där börjar tänka om.

Järnvägen går inte inne i skogen. Varför tar man inte lastbilen ut till närmaste kaj - ofta ligger kajen nära - och kör de stora skogsprodukterna på fartyg? Jag tror att vi måste lära oss att tänka om. Järnvägen är superviktig. Vi ska bygga upp det som är trasigt. Vi ska trimma så att vi kan öka effektiviteten i järnvägen. Vi kommer också att bygga nytt, men inte så mycket som man hade velat.

Att ha en trasig järnväg är mycket dyrare än att bygga en ny järnväg. Därför är det viktigt att vi återhämtar underhållet så att vi kommer i kapp. Det finns inget värre än att stå och vänta på en perrong och få höra att tåget är försenat, först 5 minuter, sedan 10 minuter, sedan 20 minuter, och till sist kommer det inte alls. Vi kan inte ha ett sådant samhälle. Sverige är rikare än så.

Men jag lovar en sak, Gunilla: Levererar inte Trafikverket återkommer vi.

Fru talman! Det går inte jättebra för Sveriges infrastruktur. Tågen spårar ur, bilvägarna snöar igen, pendlarna kommer för sent till jobbet och järnmalmen ligger kvar uppe vid Malmbanan. Nattågens och isbrytarnas upphandlingar blir inte toppen.

Infrastruktur handlar som allt annat om politisk prioritering. Det handlar om en regering och en infrastrukturminister som aktivt stoppar byggandet av ny järnväg, vilket gör Svenskt Näringsliv rasande. Hur vi planerar för infrastruktur i Sverige är oerhört ineffektivt, där stora projekt som nya stambanor har planerats och investerats i årtionden i våra kommuner och regioner, och sedan kan en nyvald regering helt avbryta de planerna.

Riksrevisionen har tittat på hur infrastrukturplaneringen kan fungera bättre, och de är väldigt kritiska men utan att se helheten. Skulle riksdagen följa hur Riksrevisionen vill att infrastrukturen ska planeras kommer Sveriges klimatmål aldrig att uppnås. Särskilt järnvägen kommer att bortträngas till förmån för satsningar på bilvägen.

Det sätt som Trafikverket beräknar den samhällsekonomiska lönsamheten för olika projekt på kommer att leda till att Sverige aldrig får ny järnväg men däremot ganska många korta vägsnuttar för bil. Vi ska vara rädda om våra ekonomiska resurser. Men Trafikverkets sätt att räkna och det man baserar sina modeller på är just så dumsnålt som det kan bli.

Den akademiska modell som används leder inte till en transporteffektiv och hållbar framtid. Modellen passar för motorväg, men inte för järnväg. Kombinationen av en snedvriden analysmodell från ansvarig myndighet tillsammans med en regering som inte har några som helst ambitioner att bygga ett transporteffektivt samhälle är en ytterst dålig kombination.

Kritiken kommer från många, från Naturvårdsverket, Tillväxtverket, Energimyndigheten till Klimatpolitiska rådet, som alla vill se en modell med tydligare koppling till klimatmålen. Och det är tydligt att just kritiken mot Trafikverket och behovet av en eventuell uppdelning av myndigheten aldrig har varit tydligare.

Sverige är värt mer än tvära kast i infrastrukturplaneringen. Det behöver långsiktiga förutsättningar. Därför behöver planeringen förändras och politiken komma överens även efter att färgen på regeringen har bytts ut.

Försvarsberedningen har lämnat in sin totalförsvarsrapport, en rapport som alla partier i sin helhet står bakom. Det ger Försvarsmakten och en lång rad myndigheter, långsiktighet och trygghet i att bygga Sverige robust och starkt. Jag vill ge mitt beröm till försvarsministerns arbetssätt. Han har med dialog med alla partier samlat både beredningen och riksdagen.

Jag vill jämföra detta med infrastrukturministerns helt obefintliga dialog med riksdagen. Det är tydligt att 51 procent av riksdagens röster är viktigare än dialog och samförstånd.

Jag vill också påminna om att Sverige nästan aldrig har haft en majoritetsregering och att Tidöpartierna uppenbarligen har fått ta Sverigedemokraterna både en och fyra gånger i örat när det kommer till frågor om uppdelning av Trafikverket, upphandlingar av nattåg och förstatligande av järnvägsunderhållet. Det är frågor som Sverigedemokraterna aktivt, hårt och återkommande har drivit både före och under Tidöavtalet.

Vi i trafikutskottet har varit nära att vara överens om en riksdagsmajoritet i viktiga frågor, där Sverigedemokraterna sedan har backat från sin egen politik. Det är spännande att få veta vad de har fått för det. Är det bara ett ryck i örat, eller är det någonting annat, inom ett annat politiskt område där infrastrukturen kanske används som något slags köp- och säljargument inom Tidöregeringen?

Jag blir också oroad av det jag hör från Sverigedemokraterna i talarstolen. Man tilltalar Trafikverkets ledning med förnamn återkommande gånger och säger: Om ni inte sköter er kommer ni att få veta någonting annat!

Det här liknar ministerstyre från Sverigedemokraternas sida, och man kan fråga sig vem det är som kör i regeringen. Är det infrastrukturministern med Tidöpartierna, eller är det Sverigedemokraterna? Jag är ganska säker på vem jag tror att det är som kör.

Sverige förtjänar mer än tvära kast. Sverige förtjänar långsiktighet. Vår gröna omställning och industrin förtjänar att det finns en plan. Därför föreslår vi i riksdagens opposition att det införs en infrastrukturberedning där vi i politiken kan komma överens om infrastruktursatsningar. Långsiktighet och samsyn över blockgränserna är viktigt.

I en infrastrukturberedning ska riksdagens partier arbeta tillsammans, möta branschens aktörer och ta del av utmaningar och möjligheter, precis som Försvarsberedningen gör. Det skulle ge Trafikverket och en rad andra myndigheter en tydlighet och transportbranschen en långsiktighet. Det är vad Sverige behöver.

Släng bort prestigen, sluta basera nationell plan på en ohållbar modell som ställer trafikslag mot varandra. Se till att det blir en långsiktighet. Det är vad transportbranschen behöver, vad omställningen behöver och vad Sveriges framtid behöver. Det är därför vi måste ändra sättet vi planerar infrastrukturen på. Med detta yrkar jag bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag begärde replik på Linda W Snecker för att diskutera lite trafikverk.

När man i utskottet för dialog med Tidöpartierna och Trafikverket kan man se nya öppningar. Vi vill ge Trafikverket möjligheten att förändra.

I mitt tidigare möte i talarstolen med Gunilla Svantorp glömde jag att berätta att Trafikverket på sin hemsida redan har gjort systemförändringar. Man försöker tydligt påvisa att verket ska ha en järnvägssida och en vägsida.

Jag är inte minister, och jag kan inte styra Trafikverket. Men jag kan ge en uppmaning. Jag driver en politik, och jag vill tydligt tala om för Trafikverket att om verket inte levererar kommer vi att agera i kammaren - denna gång med full kraft. Sverige måste fungera.

Jag vet att alla partier har framfört kritik. Den svåra frågan är hur vi ska nå framgång. Vi är beredda att ge Trafikverket en chans. Men om man inte är beredd att göra det, hur anser Linda W Snecker att vi ska göra? Ska vi inte tillåta Trafikverket att göra förändringar? Ska vi tvinga Trafikverket att göra någonting som kanske blir bra, kanske inte blir bra? Den föreslagna utredningen har dragits tillbaka.

Fru talman! Om jag var lagstiftare från Sveriges näst största parti skulle jag inte till mina väljare och till den lagstiftande församlingen säga att jag har frångått jättestora delar av min politik, jag har frångått kritiken mot upphandlingen av nattåg, som den här myndigheten inte klarar av, jag har backat från förstatligande av järnvägsunderhållet och jag tycker inte längre att delningen av en av Sveriges största myndigheter är aktuell - därför att jag har läst på myndighetens hemsida att de ska ändra sig. Jag skulle inte tycka att det var ett bra svar till mina väljare, att det är därför jag backar från min politik.

Det är intressant med tilltalet från kammaren till en myndighetsledning, att agera på det sättet, som att det är så som vi lagstiftare dribblar. Jag förstår vad du menar med tillkännagivande, med utskottsinitiativ, med att man kan gå tillbaka, förhandla och ändra sig. Men så fort Sverigedemokraterna gör någonting i trafikutskottet är det i sista stund. Det är i sista stund ni förhandlar med Tidöregeringen. Det är i sista stund som Moderaterna, KD och Liberalerna kommer på: Oh shit! Vi håller på att bli överkörda.

Det är i sista stund som det händer någonting i samarbetet. Det är intressant hur ni jobbar, eller framför allt inte jobbar, och vem det är som egentligen bestämmer.

Det behöver göras mycket hos Trafikverket. Jag har själv jobbat åtta år med Polismyndigheten. Det är också en mycket stor myndighet, och jag kan se paralleller i svårigheten att politiskt styra en myndighet. Men på det sättet som Sverigedemokraterna jobbar är inte bra och seriöst.

Fru talman! Jag tycker att vi jobbar jätteansvarsfullt. Grejen är att det är pågående upphandling av nattågen. Där valde vi att backa, och vi avvaktar upphandlingen. Om upphandlingen resulterar i något vi inte är nöjda med kommer vi att agera även där.

I frågan om förstatligande har vi aldrig varit övertygade om att staten ska ta 100 procent av underhållet. Vi har alltid tyckt att man ska införliva Infranord och Svevia i Trafikverket för att få in kunskap. Vi är inte helt omöjliga på att det kan gå den vägen.

Fru talman! Jag tycker att Linda W Snecker ska titta på Trafikverkets hemsida. Vi vill ge dem möjligheten. Om de inte levererar måste vi agera, och det är stor skillnad. Vi kommer aldrig att svika väljarna, och vi kommer att hålla ord. Sedan får vi se om ledamoten Linda W Snecker och Socialdemokraterna kommer att följa med nästa gång. Vi kommer att agera. Ingenting kan stoppa oss, förutom att Trafikverket vänder om och agerar så att det blir en järnväg i världsklass.

Vi är medvetna om att vissa delar kommer att ta längre tid än andra delar. Men vi förväntar oss att man ska börja med att reformera och strukturera om sitt eget bo och sedan leverera.

Fru talman! Jag hör att Sverigedemokraternas arbetssätt i trafikutskottet är att hota och backa, hota och backa, hota och backa. Det är så ni jobbar. Ni hotar att göra någonting, men sedan backar ni, hotar att göra någonting, men sedan backar ni.

Jag är inte förvånad med tanke på hur vi har sett att Sverigedemokraternas parti är uppbyggt, med trollfabriker, med olika former av aggressivitet. Vi såg också hur mycket ni förlorade på den aggressiviteten i EU-valet. Men jag är inte förvånad över att det arbetssättet har en så djupgående förmåga i Sverigedemokraternas parti. Även om ledamoten Jimmy Ståhl har ett helt annat tilltalssätt är arbetssättet detsamma.

Vad skulle vi behöva göra, i stället för att dela Trafikverket, om Sverigedemokraterna ändå inte kommer att driva den politiken? Det är att ta ett helhetsgrepp. Vi måste ta tillbaka kontrollen över den svenska järnvägen, ta tillbaka kontrollen över underhållet, som är sönderprivatiserat, ta tillbaka kontrollen över saker som stationer, Jernhusen, hur vi gör upphandlingar. Vänsterpartiet har en helt annan syn än nuvarande regering om vad vi vill göra. Vi vet att mer kommer att kontrolleras på ett bättre sätt om vi tar tillbaka det i statens famn igen. Det fungerade inte perfekt förra gången, men det kommer att fungera bättre än i dag. Vi ser att olika upphandlingar driver på administrativa kostnader, och man vinner på att genomgående ge de lägsta anbuden. På det sättet får vi inte en robust, stark och bra järnväg.

Men vi hotar inte, och vi backar inte, det som Sverigedemokraterna gör, utan vi har en politik som vi står upp för. I dagens demokratiska samhälle är det det absolut viktigaste.

Fru talman! Vi har kommit till ett nytt kapitel i svensk järnvägshistoria. Det har blivit smärtsamt tydligt för svenska folket vilket dåligt skick vår järnväg befinner sig i. Bara i december och januari såg vi 11 000 inställda tågavgångar, och de senaste tre åren har vi sett en kraftig nedgång i tåg som kommer i tid. Under vintern har Sverige haft sämre punktlighet på tågen än Ukraina, som befinner sig i krig. För att komma till rätta med problemen behöver vi genomföra flera viktiga reformer.

Fru talman! Det måste till ett längre perspektiv när det gäller så långsiktiga frågor och så avgörande beslut som investeringar i infrastruktur, särskilt när det gäller planeringen av våra järnvägar. I en infrastrukturberedning kan riksdagens partier arbeta tillsammans, möta branschens aktörer och ta del av utmaningar och möjligheter på samma sätt som Försvarsberedningen gör i dag. Det skulle ge bättre förutsättningar för långsiktighet.

Fru talman! Den nationella transportpolitiken behöver tydligt prioritera klimat- och miljöfrågor framför åtgärder som ökar vägtrafiken. Det är orimligt att infrastrukturplaneringen utgår från prognoser om ökad vägtrafik i stället för att styras av de klimatmål som riksdagen har antagit. Därför bör Trafikverket arbeta målstyrt i stället för prognosbaserat. Den samhällsekonomiska modell som används i dag behöver reformeras och fokusera på transportsektorns klimatomställning och på hur Sveriges befolkning faktiskt vill resa.

Fru talman! Vi behöver också fungerande myndigheter med ändamålsenliga strukturer. Trafikverket bildades 2010 genom en sammanslagning av i första hand Banverket och Vägverket. Sedan starten har Trafikverket fått återkommande kritik, och ett antal rapporter från Riksrevisionen under de senaste åren har belyst problemen ur många aspekter. Det har handlat om dåliga upphandlingar, dålig kostnadskontroll, svällande organisation, dålig planering, dålig framförhållning och dåliga prognoser.

Vi kan konstatera att problemen inom Trafikverket drabbar både resenärerna och dem som är beroende av godstransporter, med försenade och inställda tåg, stora kostnader och många bekymmer som följd. Utifrån den kraftiga kritiken bör man ju åtminstone vilja utreda om vi verkligen har en optimal myndighetsstruktur i det här fallet.

Fru talman! Sist men inte minst, och det kanske absolut mest självklara: Vi behöver lyckas med att både komma i kapp med eftersatt underhåll och bygga ny järnväg utifrån framtidens behov. För det krävs en investeringsbudget för klimatet, och därför är det välkommet att flera partier ställer sig bakom Miljöpartiets linje att det krävs lånefinansiering. Vi behöver nämligen bygga nya stambanor för ett bättre järnvägssystem med högre kapacitet och snabbare tåg.

Inte minst för godstrafiken är en satsning på nya stambanor viktig. Den gröna nyindustrialiseringen kräver en kraftigt utbyggd järnväg, och i södra Sverige förväntas godstrafiken öka kraftigt när Fehmarn Bält-förbindelsen står färdig 2029. Därför är regeringens inställning till de nya stambanorna mycket olycklig. Den riskerar att ge Sverige ett föråldrat transportsystem i stället för en infrastruktur i världsklass.

Fru talman! Jag står givetvis bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 2 och - eftersom jag halverade Miljöpartiets talartid i debatten - reservation 49.

Fru talman! Välkommen till infrastrukturfrågorna, Jacob Risberg! Jag har förstått att Linus Lakso är sjuk - hälsa att han ska krya på sig.

Jag reagerade på två saker i anförandet, och den ena var frågan om bland annat underhåll och det dåliga skick som vår järnväg är i. Det är ju så att Miljöpartiet antingen satt i regering eller var stödparti till regeringen när den förra planen och planen före den togs fram. Framför allt i den senare planen var Trafikverket väldigt tydligt med att den summa pengar som satsas på underhåll innebär att järnväg och väg kommer att vara i sämre skick i slutet av planperioden. Det finns alltså en anledning till att det ser ut som det gör, och det är helt enkelt att man inte har satsat på underhåll av järnväg.

Det andra jag reagerade på är frågan om beredning, som kommer upp med jämna mellanrum. Miljöpartiet var som sagt med i regeringen och satt som stödparti till regeringen när den förra och den förrförra planen togs fram. I inget av de sammanhangen har oppositionen någonsin bjudits in till något samtal över huvud taget för att hitta de långsiktiga överenskommelser för svensk infrastruktur som oppositionen nu talar sig varm för. Det är väldigt intressant: När man byter sida i politiken och hamnar i opposition ska man helt plötsligt vara med och bestämma, men när man är med och bestämmer vill man inte släppa in oppositionen.

Den diskussionen misstänker jag att vi kommer att ha åtskilliga seminarier om i Almedalen också. Jag tycker att det börjar bli lite tröttsamt att man inte tar något ansvar för sitt agerande när man själv satt i regeringsställning.

Fru talman! Tack för frågorna, Maria Stockhaus!

Jag kan bara hålla med om att underhållet har varit eftersatt. Men det har inte varit eftersatt enbart under den förra regeringen utan även under regeringar innan dess; vi ser ju flera decennier av eftersatt underhåll. Det märkliga nu är att vi inte ser någon ökad satsning från den nuvarande regeringen heller. Det krävs enorma satsningar för att ta itu med de problem vi har. Att hela tiden bara titta tillbaka och skylla på tidigare regeringar fungerar ju inte, utan vi måste se en ordentlig satsning på infrastrukturen - och framför allt på banunderhållet - i dagsläget.

Vad gäller beredningar måste jag säga att det har uppkommit sådant som jag ställer mig frågande till. Det behövs en helt annan långsiktighet i dag. Vi tror ju liksom inte att Moderaterna när de kommer i regeringsställning helt plötsligt ska blockera de satsningar som EU vill göra vad gäller nya stambanor i Sverige. Moderaterna slopar helt enkelt de banor som finns med i TEN-T i EU. Ska sådana justeringar ske så fort det kommer en ny regering krävs det ju att vi har en mer sammanhållen syn på det här så att vi kan bereda tillsammans och få den här långsiktigheten.

Jag kunde aldrig i mitt drömma om att vi skulle se så här stora skiftningar vad gäller synen på behovet av nya stambanor - och inte heller att man dessutom skulle omöjliggöra för framtida regeringar att bygga med hjälp av EU-stöd i det här landet.

Fru talman! Om en ny regering går emot det man själv tycker ska vi ha en beredning och helt plötsligt komma överens, men så länge man får köra sitt eget race och bestämma själv är det inga problem. Det är en lite spännande inställning till demokratin, kan jag tycka.

Det den här regeringen har gjort är att öka budgeten för underhåll av både väg och järnväg - ganska mycket, till och med - i de två budgetar man har lagt fram. Vi har också varit tydliga med att ge Trafikverket i uppdrag att bli effektivare i sina upphandlingar av underhåll, liksom effektivare i sitt utförande av de underhållsåtgärder man gör.

Vi har även varit väldigt tydliga inför arbetet med infrastrukturpropositionen och den nya infrastrukturplanen att underhåll kommer att ha en betydligt större del av den totala kakan än historiskt, just för att vi ska komma till rätta med de problem vi har med den växande underhållsskulden.

Fru talman! Det är bra att regeringar eventuellt satsar mer på underhåll, men för att klara av underhåll krävs det att man även satsar på nya stambanor. Vi vet ju att tågtrafiken måste ta vägen någonstans medan vi underhåller; vi kan inte hela tiden stoppa trafiken för att försöka punktinsatsunderhålla, som vi har gjort under den senaste tiden. Vi måste helt enkelt få nya stambanor för att klara av de behov som finns.

Vad gäller det här med skiftningar mellan regeringar: Det jag pratar om är att se hela det europeiska tågnätet som ett enda system. Miljöpartiet var enigt med tidigare regeringar om att Sverige ska vara med där EU vill att vi ska satsa på nya stambanor. Att då komma in och från regeringens sida säga "Nej, vi vill inte ha EU:s stöd för de här paketen" är ju slöseri med skattepengar. Vi kommer att behöva stambanorna, och varför ska vi lägga alla våra pengar när EU har varit berett att vara med och delfinansiera dem? Det är slöseri med skattepengar. De pengarna hade kunnat gå till mer underhåll av järnvägen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)