Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet

Debatt om förslag 3 mars 2016

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 147 Mikael Jansson (SD)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

När den så kallade FRA-lagen antogs år 2008 var det under en livlig allmän debatt. Debatten tog sin utgångspunkt i att många inte tycktes lita på våra egna svenska myndigheter - detta trots att lagen reglerade att FRA inte fick analysera svenska förhållanden. FRA ska enbart fånga och analysera signaler som rör utländska förhållanden. Men det är inte bara Sverige som söker och fångar signaler. Även andra länder lyssnar i kablar och i etern, och det borde såklart oroa oss mer.

Flera länder satsar kolossalt på signalspaning och dekryptering. NSA:s datorer i USA lär dra lika mycket ström som fem kärnkraftverk kan producera. Eventuella hot och skadliga intrång i svenska system står andra stater eller hackare för.

Det är min övertygelse att Försvarets radioanstalt sköter sitt jobb enligt beslutade anvisningar. De är vår första försvarslinje där ute i underrättelsevärlden. Precis som vi är stolta över våra soldater, sjömän och officerare, som står sig bra i alla jämförelser, finns det anledning att också vara stolta över personalen i försvarets stödresurser.

Svensk signalspaning har fina anor. Under andra världskriget knäckte matematikprofessorn Arne Beurling tyskarnas krypto. Det gjorde att den svenska regeringen och försvarsstaben kunde läsa tyskarnas meddelandetrafik i klartext.

Som ni märker ser vi sverigedemokrater positivt på signalspaning eftersom vi anser att den sker för allas vår säkerhets skull. Samtidigt tar vi integritetsfrågorna på stort allvar. Det är bra att vi reglerar signalspaningen med lagar i stället för att låta verksamheten som sådan vara helt hemlig.

Bra är det också att FRA måste söka tillstånd hos Försvarsunderrättelsedomstolen när de ska spana. Vidare är det bra att Siun, Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, kontrollerar spaningen. Styrelsen som styr Siun bör ha representation från samtliga politiska partier som är representerade i riksdagen. Så är det tyvärr inte, och det är det som vår reservation 2 handlar om.

Signalspaning är teknik, och i många delar avancerad och hemlig teknik. Men en sak är känd: Det krävs mycket datakraft. SD satsar därför 100 miljoner kronor mer per år än regeringen på FRA för att de ska kunna bygga upp mer datakraft.

It-kriget fortgår tyvärr trots att det är fred i den fysiska världen. Svenska myndigheter och svenska företag angrips varje vecka genom att utländska intressen stjäl data. Passivt it-försvar innebär att skydda egna system från angrepp och stölder. Aktivt it-försvar innebär att oskadliggöra de system, oftast utomlands, som angriper våra. Ett problem med aktivt it-försvar är att angriparna ofta använder oskyldiga kapade datorer för sina angrepp.

Som det är nu har alla svenska myndigheter sina egna datakonsulter, och de placerar sina servrar där det är billigast, även utomlands.

Vi vill återta Civilförsvarsstyrelsen och inom denna organisation ha en avdelning som tar fram standardplattformar för effektivt passivt it-försvar som ges svenska myndigheter till handa. Lag bör reglera att svenska myndigheter måste ha sina servrar i Sverige.

Vi vill sedan tillsätta en utredning om att skicka upp mikrosatelliter för att kunna bygga ett helt säkert svenskt myndighetsnät. Nätverket ska betraktas som militärt, och upphandlingen av satelliter och annan hårdvara bör i så fall ske enligt försvarsupphandlingsdirektivet. Med hjälp av artikel 346 kan vi då rikta beställningarna till svenska företag.

Sverige har särskild kompetens vad gäller att producera mikrosatelliter, och den är av strategisk betydelse.

Detta helt säkra myndighetsnät kan också vara i form av ett nordiskt samarbete.


Anf. 148 Stig Henriksson (V)

Herr talman! Man kan begära hos Siun att få reda på om någon, som det heter, otillbörlig inhämtning eller därtill hörande behandling skett av ens meddelanden.

Jag tänkte att jag måste testa det. I mitten av december tillskrev jag därför Siun för att fråga om detta. Den 21 december fick jag en bekräftelse om att min förfrågan hade inkommit. En månad senare fick jag besked om att någon sådan otillbörlig inhämtning inte hade skett.

Även om jag kan förvånas över att det tar en dryg månad att svara på en så enkel fråga kan jag i alla fall konstatera att någon otillbörlig inhämtning inte skett. Om någon tillbörlig inhämtning skett förtäljer inte det besked som jag fick.

Nåväl, Vänsterpartiets yrkanden ligger fast, trots detta i huvudsak positiva test.

Vi anser att det behövs en omarbetning av FRA-lagen. Den nuvarande FRA-lagen har gett FRA tillgång till en mycket stor del av nättrafiken i Sverige. Tidigare gavs undantag endast för militära hot, och FRA hade möjlighet att avlyssna endast signaler som går genom luften.

Enligt Vänsterpartiets mening innebar dessa förändringar tydliga steg mot ett övervakningssamhälle. Principen måste vara att massavlyssning utan konkret brottsmisstanke inte ska förekomma. Därför bör FRA-lagen rivas upp och göras om.

Förutom detta anser vi att det bör tillsättas en parlamentarisk utredning som granskar FRA:s samarbete med NSA och alla andra relevanta delar av NSA:s övervakningsverksamhet. Vi anser också att allt samarbete mellan FRA och NSA bör frysas under denna tid.

Bakgrunden till detta krav är följande: Under 2013 avslöjades flera fall av massavlyssning utförda av USA:s underrättelsetjänst. I många länder har omfattande granskningar inletts om deras respektive länders och underrättelseorgans inblandningar i NSA:s övervakningsverksamhet. Det var miljontals människor, internationella organisationer och även stats- och regeringschefer som hade fått sina telefoner och sina elektroniska kommunikationsmedel avlyssnade av NSA.

Med stöd av en stor mängd hemliga dokument läckta av visselblåsaren och den tidigare NSA-medarbetaren Edward Snowden kunde SVT:s Uppdrag granskning avslöja att även svenska FRA hade varit delaktiga och behjälpliga i delar av NSA:s övervakningsverksamhet.

Uppdrag granskning avslöjade exempelvis att ledningen för FRA besökte NSA under april 2013. Enligt de hemliga dokumenten framgår det att NSA och FRA har förberett ett gemensamt agerande i det NSA-initierade programmet Winterlight som möjliggör hackande av andras datorer. Enligt dessa dokument ska FRA också ha blivit en del av NSA:s övervakningssystem, det som heter XKeyscore, som gör det möjligt att samla in miljontals människors data kring e-post, sociala medier, sökhistorik etcetera.

Enligt Snowdendokumenten framgår det också att NSA ser FRA som en strategisk allierad, i synnerhet avseende informationsinhämtning från internetkablar i Östersjön, till exempel från Ryssland.

När den grävande brittiske journalisten Duncan Campbell vittnade om NSA-skandalen i EU-parlamentet i september 2013 pekade han ut Sverige och FRA som den viktigaste partnern, vid sidan av USA och Storbritannien, i NSA:s globala övervakningsverksamhet.

I många länder har omfattande granskningar inletts om deras respektive länders och underrättelseorgans inblandning. Men i Sverige har det varit mycket tyst. Denna skrivelse berör förstås inte heller de omfattande övervakningsskandalerna och FRA:s påstådda roll i det hela. Av naturliga skäl har FRA inte heller velat kommentera sin roll i avslöjandena kring dessa skandaler.

I ljuset av terroristattentatet i Paris vet vi alla att det lanserades förslag som ytterligare riskerar att påverka den personliga integriteten negativt. Polisen ska få möjlighet att plantera trojaner på misstänkta kriminellas och terroristers datorer. En sådan utvidgning, med den risk för ändamålsspridning som finns, ökar behovet ytterligare av en genomlysning av FRA:s samarbete med NSA. Därför anser jag att det är hög tid att gå till botten med Sveriges roll i denna övervaknings- och avlyssningsverksamhet.

Det finns i och för sig kanske en överdriven misstro mot FRA. Jag såg i somras en T-shirt med den fyndiga texten: FRA, en myndighet som verkligen lyssnar på dig.

Det kan å andra sidan ge lite kalla kårar om man betänker vad som egentligen menas med det.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 3.


Anf. 149 Mattias Ottosson (S)

Herr talman! Då står vi här i år igen och ska diskutera granskningen av integritetsskyddet vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet.

Jag skulle vilja börja med att säga att underrättelseverksamhet är av ganska stor vikt för rikets säkerhet. Det handlar om att förstå omvärlden, att se vilka skeenden som inträffar, att förbereda sig för de skeenden som inträffar, att kanske förhindra att saker inträffar i landet och att underlätta i de situationer då kriser - kanske krig eller andra kriser - uppstår.

Jag tror också att det är viktigt att vi har en internationell samverkan på detta område och att vi för en dialog med allierade och andra vänner, så att säga, ute i världen.

I grund och botten handlar det naturligtvis om att värna demokratin och de medborgerliga rättigheterna. Det är det som är grunden.

Vi hade en intensiv debatt för några år sedan om dessa frågor och om den personliga integriteten. Jag tycker att det är ganska bra att denna diskussion har nyktrat till lite grann på senare tid. Men det är naturligtvis viktigt att också betona att det inte får gå fel. Ibland sker fel på detta område. Den personliga integriteten är naturligtvis viktig, och detta får inte missbrukas. Som stat är det naturligtvis viktigt att man hanterar detta på ett klokt sätt.

Jag tycker att den lagstiftning och den form som vi arbetar med fungerar bra med den försvarsunderrättelsedomstol som finns och med den inspektion för försvarsunderrättelser som sköter granskningen av detta.

Det kanske ska påpekas i en sådan här debatt att ingen anmärkning har gjorts under 2014 mot det arbete som har skett.

Jag skulle också vilja uttrycka mig på följande sätt: Underrättelseförmågan är central för vår förmåga att försvara Sverige. Försvarets radioanstalts generaldirektör uttryckte när årsrapporten kom att han såg områden som var viktiga. Det var att kunna kartlägga militär aktivitet i närområdet, terrorhotet och it-hotet. Då kom naturligtvis följdfrågan om att detta kostar pengar och att detta behöver finansieras.

Jag tror att det då är viktigt att på ett tydligt sätt beskriva att regeringen satsar rätt så mycket på detta område. Det försvarsbeslut som denna kammare tog ställning till tidigt i somras innebär att anslagen för underrättelseverksamheten ökar.

Det finns motioner på det här området, och regeringen har redan tillgodosett detta. Den säger tydligt att underrättelseverksamheten är av betydande vikt och kommer att hanteras också i den framtida Försvarsberedningen. Det är bra att regeringen är framsynt och hanterar dessa frågor.

Med de orden - jag ska inte göra debatten längre, herr talman - ställer jag mig bakom utskottets förslag.


Anf. 150 Annicka Engblom (M)

Herr talman! Jag har sagt det förr: Utan spaning ingen aning. Den meningen kan tyckas sliten, men det är ett viktigt och avgörande arbete som personalen vid våra underrättelsetjänster, bland annat Försvarets radioanstalt, bedriver. Det är viktigt inte bara för den nationella säkerheten för våra medborgare inom våra gränser utan också för dem utanför våra gränser som av olika anledningar arbetar i internationella insatser, i räddningsinsatser eller vid företag och ambassader.

Det är en absolut nationell nödvändighet att Sverige har en egen underrättelsetjänst. Det borde egentligen vara självklart för alla. I grunden handlar det nämligen om vår egen frihet och trygghet och om vår självständighet. Det är bara den egna informationen vi till hundra procent kan lita på, och i det läge vi har i dag med en alltmer försämrad säkerhetssituation både i vår närhet och i vår omvärld är detta viktigare än någonsin.

När man hör rapporter från Mali, Syrien och andra oros- och krishärdar runt om i världen kan man få uppfattningen att vi lever relativt skyddat i den här delen av världen. Så är det inte - det pågår ett ständigt krig, om än lågmält. Det är både ett cyberkrig och ett it-krig, och i vårt samhälle där vi är så beroende av ettor och nollor skulle jag vilja säga att vi är mer sårbara än någonsin. Detta underrättelsearbete är därför av fullkomligt avgörande betydelse för att vi ska kunna fatta viktiga och nödvändiga beslut hos våra myndigheter, hos vår regering, på Försvarsdepartementet och liknande.

Herr talman! Vad är då underrättelsetjänst? Ja, det är såväl inhämtande av olika uppgifter från öppna och hemliga källor som analysarbete därav. Det innebär också ett samarbete med vänligt sinnade nationer, och det ska självklart göras på ett vederbörligt och reglerat sätt. Vi ska dock ha i åtanke att detta inte är någon välgörenhetsverksamhet. Det är ett utbyte av information, och för att kunna byta information måste man ju ha någonting att byta med.

Låt mig backa till 2007/2008 och debatten om signalspaningslagens införande. Vi stod inför en verklighet av ett teknikskifte inom underrättelseinhämtningen. Den tidigare möjligheten för Försvarets radioanstalt att inhämta underrättelser från det som var allt i etern var inte reglerat, men icke förty måste jag understryka att det inte var något High Chaparral i form av spaning på allt och alla. Det fanns redan då, innan integritetsrådets tillkomst, en intern kontroll. Varenda slagning som gjordes kunde spåras och härledas till interna medarbetare, och man hade väldigt god kontroll över det inre arbetet i Försvarets radioanstalt.

I och med att teknikskiftet innebar att mer och mer av informationen gick över i tråd tappade dock Försvarets radioanstalt bland annat möjligheten att bedriva relevant underrättelseinhämtning och analysera informationen. Nödvändigheten av att även spana i tråd stod fullkomligt klar, och det var Försvarets radioanstalt själv som vände sig till den dåvarande socialdemokratiska regeringen och bad om ett regelverk - just av integritetsskäl. Jag tycker att detta är viktigt att framhålla i debatten.

Alliansregeringen ärvde denna fråga vid regeringsskiftet 2006, och diskussionen som då ägde rum var en sorglig historia. Den kom att handla om egentligen allt annat än Försvarets radioanstalts egen verksamhet och vad den får och inte får göra, nämligen att Försvarets radioanstalt bara ägnar sig åt underrättelseinhämtning och sådant utanför våra gränser. Det blandades ihop med både Säpos verksamhet och alla möjliga konstiga fakta som inte hörde hemma i sammanhanget.

Icke förty landade detta i en signalspaningslag, herr talman. Den har gällt sedan dess och har utmynnat bland annat i anledningen till att vi står här i dag, nämligen regeringens årliga redogörelse för hur hela det riggade systemet för integritetsskyddet fungerar. Denna skrivelse är väldigt tunn, herr talman, och det finns en anledning till det. Det visar sig nämligen att alla de hängslen och livremmar vi har riggat i systemet för integritetsskyddande verksamheter faktiskt fungerar - och fungerar väldigt bra. De fungerar utan anmärkning.

Det är därför lite intressant att återkommande höra argumentation från Vänsterpartiet, och tidigare även från Miljöpartiet, för att riva upp lagen. Det är egentligen obekant på vilka grunder, och det enligt min mening allra allvarligaste är att man gör det utan att komma med några alternativ - i denna tid då vi mer än någonsin behöver ha ett system som verkligen fungerar, vilket det också har visat sig göra.

Jag tycker faktiskt att det är ganska allvarligt och att det lite grann andas en misstänksamhet mot alla de verktyg som finns. Såväl Siun som Datainspektionen och många andra är inblandade i detta. Jag ställer mig starkt frågande till att man fortsätter att framhärda i detta. Miljöpartiet har gudskelov tillnyktrat, men Vänsterpartiet hävdar fortfarande detta utan att ha några alternativ - för vad skulle det innebära?

Herr talman! I årsrapporten från FRA, som vi alla i försvarsutskottet har på vårt bord, har det redovisats hur man ser på hotbilden och på det arbete som bedrivits av Försvarets radioanstalt under 2015. Generaldirektören Dag Hartelius har också uttalat sig i en artikel på DN Debatt, där han säger: Vi räcker inte till. Trots de tillskott som har gjorts och de satsningar som görs räcker vi inte till.

Det gäller inte bara terrorhot och militära hot utan också de alltmer växande cyberhoten, som går allt längre ned i vår samhällshierarki. Det är inte bara gentemot verksamheter inom vår industri, vår försvarsmakt eller liknande, utan det letar sig ända ned till våra allra mest känsliga samhällsfunktioner - medborgarna själva. Jag talar då om kommuner och landsting som den absolut svagaste länken i hela kedjan. Detta måste vi verkligen ta på allvar.

Herr talman! I skrivelsen finns det ett antal motioner. Jag vill lägga lite vikt vid den kommittémotion från Moderaterna som bland annat lyfter fram behovet av en bättre samordning mellan de olika underrättelseorganisationerna. De är såväl civila som militära och polisiära. Detta har omhändertagits av utskottet på ett gott sätt genom att man i en framställan från bland annat Moderaterna om en förnyad försvarsberedning, som man också har ställt sig bakom, lyfter in behovet av just en samordning mellan dessa underrättelseorganisationer. Det finns redan i dag ett samarbete mellan dessa verksamheter, men det behöver effektiviseras ytterligare.

Jag står fast vid att jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt och obegripligt att Vänstern vill riva upp signalspaningslagen till förmån för någonting som är fullkomligt oklart, när det faktiskt är in i exakta detaljer som FRA i dag ansöker om tillstånd. Man anger till och med in i minsta fiber, också vad gäller destruktion och tid för själva inhämtandet.

Herr talman! Vi gick alla igenom en bloggstorm. Jag genomled den tillsammans med mina före detta kollegor vid Försvarets radioanstalt och är kanske en av dem i kammaren som faktiskt vet vad det hela handlar om efter en lång arbetskarriär inom myndigheten. Jag måste säga att jag tycker att vi har landat väldigt bra. Det är en bra balans mellan själva underrättelseinhämtandet och omhändertagandet av integriteten. Det påvisar om inte annat denna skrivelse, som också godkänner arbetet i sin helhet.

Jag yrkar, herr talman, bifall till förslaget till beslut och avslag på reservationerna.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mikael Jansson och Roger Richtoff (båda SD).


Anf. 151 Stig Henriksson (V)

Herr talman! Siun gör säkert så gott de kan, men någonstans känns de lite grann som revisorer i stora bolag. När har de någonsin avslöjat de stora skandaler som andra har avslöjat? Jag skulle kunna räkna upp en hel radda här. Det är väldigt svårt att få övervakningen att fungera.

Det finns starka indikationer på att samarbetet med NSA - jag tror inte att ens Annicka Engblom försvarar allt som NSA har gjort - var verkligen vilda västern eller möjligen High Chaparral.

Apropå High Chaparral: Med tanke på Snowdens position inom NSA undrar jag vad det här annat kan kallas än ett stalltips direkt från hästens egen mun. Varför vill inte Sverige och, vad jag förstår, Annicka Engblom utreda dessa kopplingar med de allvarliga anklagelser som ligger i botten och som måste sägas vara ganska väl grundade? Det borde tillsättas en parlamentarisk utredning som granskar det här.

Det är min fråga till dig.


Anf. 152 Annicka Engblom (M)

Herr talman! Stig Henriksson lyfter fram detta med NSA. I stället för att säga någonting om ett annat lands signalspaningsorganisation kan jag säga att jag är väldigt stolt över vår egen. Jag är stolt över att lagen har implementerats på det sätt som den har och att den fungerar. Det visar om inte annat den redogörelse som kommer från regeringen årligen. Den har blivit allt tunnare och visar på att det inte finns några anmärkningar. Den skulle kanske behövas också i USA. Efter avslöjandena av Snowden har också den debatten kommit igång i USA.

Däremot vill jag nog avhålla mig i den här debatten från att uttala mig vad gäller Snowden. Den insatsen har vi nog lite olika uppfattningar om. Men icke förty är det bra att debatten har kommit igång i USA.

Det torde inte ha undgått Stig Henriksson att de internationella samarbeten som myndigheten FRA bedriver också omfattas av rapporteringsplikt till regeringen, till Siun och till Försvarsdepartementet. Därmed omfattas de av de regelsystem som finns.

Jag skulle vilja ställa en motfråga till Stig Henriksson: Vad är det för belägg Vänsterpartiet anser sig ha för att de här organisationerna, sammanslutningarna, inte gör sitt jobb på ett tillbörligt sätt, och med vad tänker Vänsterpartiet ersätta signalspaningslagen och i vilka delar?


Anf. 153 Stig Henriksson (V)

Herr talman! Att säga exakt hur en ny lag ska formuleras tänker jag inte försöka ge mig in på. Visserligen är vi formellt lagstiftare, men det kräver nog ett rejält utredande.

Annicka Engblom tog i sitt anförande upp att man bara får spana utanför våra gränser. Ja, men med det teknikskifte som du själv har varit inne på blir den gränsdragningen alltmer irrelevant. Jag fick reda på någonstans att riksdagens e-postserver under ett par år låg i London. Det visar lite grann på problematiken i sammanhanget.

När det gäller rapporteringsplikten borde väl de avslöjanden som kom via Snowden, som inget Siun lyckades hitta, utredas i grunden, för det vore oerhört allvarligt om det som påstås är sant. Hittills har ingen kunnat dementera det på ett trovärdigt sätt, så jag tycker fortfarande att det är märkligt att man inte vill gå till botten med det. Därför tycker jag att det är Annicka Engblom som är svaret skyldig på frågan: Varför inte?

Sedan kan man fundera på om det är ett gott eller dåligt tecken att Siuns rapporter blir allt tunnare med åren.


Anf. 154 Annicka Engblom (M)

Herr talman! Av egen erfarenhet kan jag gå i god för att de spärrar som är mellan våra olika myndigheter vad gäller inrikes angelägenheter och utrikes angelägenheter fungerar och har fungerat. Undertecknad har arbetat både för Säpo och för FRA. Det finns brandväggar när man lämnar över ett ärende från det ena till det andra. Gränsen för när en utrikes företeelse övergår till en inrikes företeelse är solklar. Den är inte på något sätt suddig eller liknande.

Jag vet inte hur jag ytterligare ska kunna svara på frågan om internationella samarbeten, så jag får väl upprepa vad jag sa tidigare, det vill säga att de är satta under rapporteringsskyldighet. Man har inte funnit någon anledning att göra någon anmärkning vad gäller våra internationella samarbeten. Det är en hela tiden pågående process. Skulle det uppkomma något har vi ett riggat system för att titta på detta.

Vänstern är fortfarande svaret skyldig på frågan vad man avser att ersätta en eventuell signalspaningslag med och i vilka avseenden den inte fungerar. Jag uppfattar ändå Stig Henriksson som en balanserad och klok man. I vilket avseende tycker Vänstern att detta ska ersättas, speciellt i dessa tider?

Avslutningsvis vill jag säga att det är en ansvarslös hållning.


Anf. 155 Jakop Dalunde (MP)

Herr talman! I en demokratisk rättsstat är det viktigt med ett väl fungerande integritetsskydd. För att vi ska kunna ha en signalspaning och övervakning är det centralt att det finns rättssäkra processer och ett folkligt förtroende för den verksamhet som pågår. Därför är försvarsunderrättelseverksamheten reglerad i lagar och förordningar, bland annat i syfte att just värna enskildas personliga integritet och rättssäkerhet.

Utöver det finns kontrollmyndigheten Siun, som har i uppgift att kontrollera att försvarsunderrättelsemyndigheterna följer de aktuella författningarna. I kontrollen av signalspaningen ska inspektionen särskilt granska sökbegrepp, förstöring och rapportering.

Siun har också mandat att avbryta inhämtning eller besluta om förstöring av upptagning eller uppteckning om det skulle visa sig att den inhämtning som skett inte varit förenlig med det tillstånd som meddelats av Försvarsunderrättelsedomstolen.

Herr talman! Vi godtar regeringens skrivelse, även om vi gärna skulle sett att den årliga redovisningen i framtiden var något mer utförlig och detaljerad.

I sak kan man även tillägga att Riksrevisionen i sin granskning av Siun och signalspaningen har haft en del frågetecken när det gäller tillgången till protokoll och utförligheten i desamma.

Här finns det fortfarande utrymme för förbättring, och det är viktigt att Siun har bästa möjliga förutsättningar att genomföra sin granskning.

Miljöpartiet skulle dessutom gärna se en ökad parlamentarisk insyn i Siuns granskning.

I sammanhanget kan också nämnas att Sveriges Advokatsamfund i en skrivelse har lyft fram att det fortfarande finns utrymme att stärka domstolens oberoende när det gäller hur dess ledamöter utses och att man skulle kunna förordna fler integritetsskyddsombud. Detta kan vara värt att tänka på i framtiden.

Mot bakgrund av detta är det välkommet att regeringen i sin skrivelse framhåller behovet av en konstruktiv dialog mellan Siun och bero¨rda fo¨rsvarsunderra¨ttelsemyndigheter om liknande fo¨rba¨ttringsa°tga¨rder. Regeringen a¨r även o¨ppen fo¨r fo¨rdjupade uppfo¨ljningar av signalspaningslagens konsekvenser fo¨r den personliga integriteten.

I skrivelsen understryker regeringen även vikten av att arbetet med att va¨rna ra¨ttssa¨kerheten och den personliga integriteten vid signalspaning stärks. Regeringen har också detta som mål.

Därför godtar jag regeringens skrivelse om integritetsskydd vid signalspaning i fo¨rsvarsunderra¨ttelseverksamhet och yrkar bifall till utskottets förslag.


Anf. 156 Daniel Bäckström (C)

Herr talman och ärade ledamöter! Det här är en viktig debatt om centrala områden i arbetet med att bygga säkerhet och också följa upp detta arbete.

I senaste utgåvan av FOI:s rapport Strategisk utblick från november 2015 finns det mycket att ta del av när det gäller nuläget. Bland annat beskrivs hur den massiva ökningen av trådlösa system kommer att öka sårbarheten både för angrepp med elektromagnetiska störningssignaler och för cyberattacker.

Angreppen kan göras på avstånd från trådlösa system, och en slutsats är att viktiga strategiska vägval måste göras av såväl myndigheter som näringslivsaktörer för att hantera samhällets ökade sårbarhet och integritetsfrågor för medborgare.

Utvecklingen går snabbt framåt med ytterligare tekniklyft och högre ambitionsnivå. Det finns prognoser som visar att den globala datatrafiken i mobilsystemen kommer att växa mer än 200 gånger till år 2020 och nästan 20 000 gånger mellan åren 2010 och 2030.

I MSB:s rapport från 2015 om informationssäkerhetens trender betonas att informationssäkerhet på senare år fått en växande säkerhetspolitisk dimension.

I rapporten tas bland annat upp att informationsoperationer där internetbaserad propaganda kombineras med diplomati, lögner, medieutspel och traditionell militär verksamhet är mycket vanligt förekommande i väpnade konflikter. Vidare har cyberspionage och cybersabotage blivit en del av den säkerhetspolitiska verktygslådan i allt fler länder. Dessutom har internets ökade möjligheter till fri och svårkontrollerad kommunikation medfört motreaktioner i många stater med försök att isolera de nationella näten från det globala internet.

Mängden elektroniska data växer allt snabbare i det moderna samhället. Denna informationsexplosion har satt privatlivet på agendan och lett till diskussioner om vem som äger rätten till data och hur den får nyttjas.

Flera parallella trender samexisterar. Nya digitala arenor möjliggör för människor att utbyta information och avslöja missförhållanden, men de erbjuder också nya möjligheter till censur och desinformation.

Det är tydligt att användningen av informationsoperationer i konflikter är här för att stanna. Vi kan läsa om åtskilliga exempel i FOI-rapporten om Rysslands annektering av Krim. Information sprids med olika syften på sociala medier och plockas därefter upp och används i traditionella medier.

FOI konstaterar att informationsoperationer kompletterar den traditionella militära verksamheten och att de var en viktig faktor för den ryska framgången i Krimoperationen.

Moderna krig utspelar sig både i den fysiska miljön och i informationsmiljön. Världens länder möter gemensamma utmaningar som cyberbrottslighet, cyberterrorism och cyberkrig.

Sveriges försämrade säkerhetspolitiska läge visar tydligt på behovet av en god förmåga att inhämta, bearbeta, analysera och delge försvarsunderrättelsetjänster.

I försvarsbeslutet från 2015 slås fast att påverkansoperationer mot Sverige pågår. "Försvarsunderrättelseförmågan är avgörande för att kunna använda och utveckla stridskrafterna och övriga förmågor på ett ändamålsenligt sätt."

Berörda myndigheter och aktörer måste, med respekt för grundläggande tryck- och yttrandefriheter, kunna identifiera och möta påverkanskampanjer och neutralisera propagandakampanjer.

En robust cyberförsvarsförmåga måste kunna skydda samhällsviktiga funktioner och system som är vitala för totalförsvaret mot antagonistiska it-angrepp. Sverige bör kunna genomföra aktiva operationer i cybermiljön.

I betänkandet ser vi att Vänsterpartiet vill riva upp och göra om FRA-lagen. Det väcker en del frågor. Tidigare var det ju fler partier som stod för samma uppfattning, men de stöder nu lagstiftningen.

För Centerpartiet är det viktigt att samhället klarar av att göra två viktiga saker samtidigt. Vi måste agera för att bekämpa denna nya typ av attacker, terror och krigföring, men vi måste också se till att vi i vår iver att bekämpa dessa grupper och fenomen inte inskränker människors personliga integritet och rätt till ett privatliv.

Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelse-verksamhet

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Annicka Engblom (M).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 mars.)

Beslut

Integritetsskyddet vid signalspaning fungerar som tänkt (FöU5)

Riksdagen har behandlat den årliga skrivelsen från regeringen om skyddet för personlig integritet vid signalspaning inom försvarsunderrättelseverksamhet. Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (Siun) är den myndighet som kontrollerar att verksamheten bedrivs i enlighet med lagar och förordningar. Under 2014 genomförde Siun 28 granskningar, vilket är lika många som året före. Samma år genomförde Siun 12 kontroller på begäran från privatpersoner. Resultaten av 2014 års kontrollverksamhet har inte lett till att Siun framfört några synpunkter till regeringen.

Regeringen anser att systemet för att skydda den personliga integriteten vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet fungerar som det är tänkt. Riksdagen höll med och lade regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Utskottets förslag till beslut
Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.