Internationella relationer m.m.

Fru talman! Vi har i dag att debattera utrikesutskottets betänkande Internationella relationer m.m. Det är ett brett betänkande som täcker stora och viktiga frågor inom utrikespolitiken, och även om jag av tidsskäl inte har möjlighet att belysa varje aspekt av betänkandet i dag ska jag försöka att göra det rättvisa genom några viktiga nedslag.

Det är trots allt så att världen befinner sig i en allvarligare tid än på mycket, mycket länge, fru talman. Vi har krig på vår kontinent, och på många ställen utmanas nu den regelbaserade världsordning som vi så länge har litat till. Många av de motioner som behandlas i detta betänkande handlar just om den regelbaserade världsordningen och vikten av att den svenska utrikespolitiken försvarar och främjar den liberala demokratin. Det är också vår bestämda linje.

Fru talman! I den senaste regeringsförklaringen slog statsministern fast att grunden för den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken är den regelbaserade internationella ordningen, försvaret av demokrati och mänskliga rättigheter samt respekten för FN-stadgan, liksom att svensk utrikespolitik kommer att föras på en europeisk, nordisk-baltisk och transatlantisk grund.

Just det nordisk-baltiska samarbetet och den transatlantiska länken har kommit att bli ännu viktigare nu när vi är allierade med våra nordiska och baltiska vänner, och även Förenta staterna, genom Atlantpakten Nato.

Av regeringsförklaringen framgår också att Sverige fortsatt ska vara ett globalt engagerat land som står upp för mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Sverige ska också fortsätta att vara en stark röst för jämställdhet både i Sverige och globalt.

Fru talman! I betänkandet tas även en annan mycket viktig fråga upp som jag skulle vilja gå lite närmare in på. Det handlar om Kina. I och med alla de andra konflikter vi har runt om i världen just nu glömmer vi ibland Kina.

Kina är ett stort land och ett land med stort globalt inflytande som i allt väsentligt inte delar vår syn på den liberala demokratin, medborgerliga fri- och rättigheter samt den regelbaserade världsordningen. Sverige fick en Kinastrategi år 2019 som baserades på EU:s gemensamma Kinastrategi. Utgångspunkten för dessa strategier var att inta ett förhållningssätt som balanserar den ömsesidiga ekonomiska nytta vi har av varandra med att ta Kina på allvar och se landet för det långsiktigt stora säkerhetshot det faktiskt utgör.

EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena, och därför är det också viktigt att det är inom unionen som Sverige förankrar sin hållning gentemot Kina. Precis som Europeiska rådet uttalade förra året måste vårt mål vara att minska beroendet och sårbarheten gentemot Kina samtidigt som vi inte sluter oss inåt. Kina är på samma gång en partner som en konkurrent och en systemrival.

Fru talman! Kina är dessutom ett land som hotar stabiliteten i hela regionen, liksom världsekonomin, genom sitt agerande i Sydkinesiska sjön. Kinas illegala anspråk på i princip hela bihavet och dess annekteringar av ögrupper, liksom Kinas agerande i Taiwansundet, väcker stor oro. Pekings niostreckspolicy saknar juridisk grund och inkräktar på grannländernas territorialvatten. Härtill kommer också Kinas påtryckningar och återkommande hot mot Taiwan.

Passagerna i Sydkinesiska sjön är oerhört viktiga för världshandeln eftersom hälften av världens båtlast går just där. Dessutom uppskattas det finnas stora naturtillgångar i form av olja och gas i området, och jag behöver inte ens nämna betydelsen av tillgången till halvledare. Vi kommer alla ihåg pandemin, då vi fick en hacka i leveransen av halvledare. En fullskalig invasion av Taiwan skulle helt stoppa leveranserna. Både pandemin och konsekvenserna av invasionen av Ukraina skulle kännas som en västanfläkt i jämförelse med den ekonomiska vinter vi skulle se om det hände.

Det finns alltså stora såväl ekonomiska som säkerhetspolitiska aspekter som spelar in i regionen. Men vad gäller Kina går det inte heller att undvika att tala om de kränkningar av mänskliga rättigheter som förekommer, fru talman. Det handlar dels om minoriteter såsom tibetanerna i det icke-autonoma Tibet och uigurerna i Xinjiang, där Kina gör sig skyldigt till kulturellt folkmord, miljöförstöring och kränkning av individuella rättigheter.

Det är dock inte bara etniska minoriteter som är hårt ansatta av kulturell och religiös förföljelse, utan det gäller också i stort i Kina. Den politiska friheten är i det närmaste helt kringskuren, pressfriheten är avskaffad och kulturcensuren är mycket omfattande. Den fängslade svenske medborgaren, författaren och förläggaren Gui Minhai är bara ett exempel på detta. Jag litar på att regeringen arbetar hårt för att han och andra svenskar som är frihetsberövade av främmande makt runt om i världen ska släppas och kunna komma hem.

Fru talman! Sverige har en lång historia som ett frihandelsvänligt land. Det är genom handel och samarbete vi skapar både välstånd och djupare relationer till andra länder. Men Sverige har också en lång tradition av att arbeta för och lyfta fram mänskliga rättigheter. Här är det viktigt att Sverige fortsätter att vara en tydlig röst och att vi gemensamt i EU arbetar för att narrativ från Kina och Ryssland inte får fäste.

I betänkandet tas frågan om Taiwan upp, och jag skulle vilja gå in lite djupare även på den. Det är förstås viktigt att Sverige värnar inte bara våra relationer med Taiwan utan också Taiwans möjlighet att freda sig från det kommunistiska förtrycket från Fastlandskina.

Fru talman! För att ytterligare fördjupa samarbetet med Taiwan vill vi att de ska ges möjlighet att delta i fler internationella organisationer, så som de redan gör i Världshandelsorganisationen. Det gäller exempelvis Världshälsoorganisationen, där regeringen tillsammans med likasinnade vid ett flertal tillfällen har uppvaktat generaldirektören om att låta Taiwan delta som observatör. Än så länge har vi inte lyckats nå konsensus om detta, men Taiwan vore ett mycket välkommet bidrag. Som ett högteknologiskt och medicinskt framstående land hade Taiwan varit ett viktigt tillskott, inte minst eftersom det också är en demokrati.

Sedan tidigare finns också ett tillkännagivande från riksdagen om att öppna ett House of Sweden i Taipei. Det skulle kunna ske genom att den verksamhet som i dag bedrivs av Business Sweden breddas, och den skulle kunna rymma akademi, kulturfrämjande och annat. Redan i dag kan svenska medborgare få hjälp med vissa konsulära ärenden genom Business Swedens kontor, via ambassaden i Bangkok. Arbetet med hur detta skulle kunna se ut bereds i Regeringskansliet, som det heter. Det ska också påpekas att det är en budgetär fråga, vilket vi inte behandlar i detta betänkande.

Med det sagt, fru talman, vill jag avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Betänkandet gäller utrikespolitikens huvudinriktning, och även om det - precis som det ska vara - finns en stor samsyn mellan riksdagens partier i stora delar av utrikespolitiken finns det ett antal frågor där vi är oense. Jag får nog också säga att tvistefrågorna har ökat i antal efter regeringsskiftet, eftersom den nya regeringen lade om politiken i en rad avseenden direkt efter valet.

Det första regeringen gjorde var att överge den feministiska utrikespolitiken. Högerregeringen tillträdde den 18 oktober 2022, och redan samma dag meddelade utrikesministern att man tänkte avskaffa den feministiska utrikespolitiken. Så viktigt var det tydligen att få det ur sig - utrikesministern hann knappt sätta sig på stolen på UD innan han ville säga att det var slut på den feministiska utrikespolitiken.

Det skäl som utrikesministern angav var att feministisk utrikespolitik ändå bara var en etikett. Han sa också att den feministiska utrikespolitiken skymt det faktum att svensk utrikespolitik måste grunda sig i frågan vad som är svenska värden och svenska intressen. Det var ju faktiskt ett häpnadsväckande uttalande - som om kvinnors och flickors lika rätt till resurser, rättigheter och representation inte skulle vara i linje med svenska värden och svenska intressen! Det är ju helt galet, skulle jag vilja säga.

Det har ju i alla tider varit precis tvärtom. Lika rättigheter, lika resurser och lika representation för kvinnor och män - så som den feministiska utrikespolitiken definierades - har i alla tider varit bärande svenska värden i utrikespolitiken och helt i linje med svenska intressen. Hur man kan få det till att lika rättigheter, lika resurser och lika representation för kvinnor och män skulle stå i motsatsställning till svenska värden är faktiskt helt obegripligt.

Dessutom lade man om politiken i detta avseende i en tid då vi snarare kunnat se en backlash för just kvinnors och flickors rättigheter i stora delar av världen, till exempel i länder som Afghanistan och Iran, där kvinnor och flickor dödas eller piskas på torget om de kräver sin rätt. Vi har även kunnat se det i USA, där den amerikanska högern nu har tagit bort rätten till abort som en grundläggande amerikansk rättighet. Detta var bara några exempel.

Vi menar också att det är totalt fel att påstå att den feministiska utrikespolitiken bara skulle vara en etikett utan betydelse. Detta har ju faktiskt utvärderats av regeringens eget expertorgan, Expertgruppen för biståndsanalys. I sin utvärdering drar de slutsatsen att den feministiska utrikespolitiken ledde till en tydlig ökning av jämställdhetsarbetet inom alla de tre utrikespolitiska områdena, alltså bistånd, handel och säkerhetspolitik.

Nu har högerpartierna avskaffat detta framgångsrika arbete. Man hör ofta hur de försvarar sig med att de jobbar med att driva frågor om till exempel sexuell och reproduktiv hälsa. Det gör de kanske, men de har helt missat att jämställdhet inte bara handlar om detta, även om det är nog så viktigt. Jämställdhet handlar ju också om representation, det vill säga att man i alla internationella forum måste lyfta fram att kvinnor ska ha lika representation vid alla beslutsbord. Det handlar även om resurser, det vill säga kvinnors rätt till egen inkomst och eget arbete, och om lika lön för lika arbete.

Det handlar om alla rättigheter. Det handlar självklart om sexuella och reproduktiva rättigheter, om aborträtt och om rätten till preventivmedel - en kvinna måste själv få bestämma om och när hon ska bli gravid. Men det handlar också om andra rättigheter, till exempel rätten till utbildning för flickor, rätten till sjukvård och rätten till trygghet. Detta viftar regeringspartierna bort med motiveringen att det skulle skymma sikten för vad som är svenska värden. Det är dock precis tvärtom, fru talman: Kvinnors och flickors rättigheter är mänskliga rättigheter, och detta är sannerligen svenska värderingar.

Det här betänkandet tar också upp hur regeringen drar sig undan den globala scenen och att utrikespolitiken har blivit mer passiv och provinsiell. Detta märks i synen på FN. Man har genomfört stora nedskärningar på Sveriges kärnstöd till FN:s organisationer. Man har mer än halverat stödet till UN Women, som jobbar för kvinnors rättigheter i världen. Man har skurit ned på FN:s gröna klimatfond med mer än 40 procent. Man har skurit ned Sveriges bidrag till World Food Programme, som är helt avgörande för att svältande människor ska kunna få mat i en del områden i världen, med över 30 procent. Detta var bara några exempel; det finns många fler.

Man kan säga mycket om FN - det är en organisation med många problem. Men dessa problem blir ju inte mindre av att medlemsstaterna drar sig undan när det gäller finansiering. Det blir snarare tvärtom.

FN bildades efter andra världskriget för att till varje pris försöka förebygga att något liknande skulle ske igen. 60 miljoner människor hade dödats i det krig som nazisterna hade startat, och i krigets slutskede hade ett nytt vapen, atombomben, gjort entré. De flesta drog slutsatsen att ett tredje världskrig - ett kärnvapenkrig - skulle kunna leda till mänsklighetens undergång. Det var därför Europarådet bildades. Det var därför EU bildades. Det var därför en lång rad andra organisationer bildades. Det var också därför FN bildades - för att bevara freden och utveckla och värna grundläggande mänskliga rättigheter. De senaste decennierna har FN därutöver fått ta sig an ytterligare ett existentiellt hot mot mänskligheten, nämligen klimatfrågan.

Samtidigt ser vi hur demokratin är på tillbakagång i världen, hur respekten för mänskliga rättigheter undergrävs och hotas i allt fler länder, hur vi nu återigen har ett storkrig i Europa, hur fruktansvärda krig återigen har blossat upp i Mellanöstern och i Afrika samt hur spänningarna i Sydostasien ökar. I detta läge skär alltså den svenska regeringen ned på FN. Det är, enligt min mening, faktiskt inte klokt.

Detta späs på av att Sverige nu också drar sig undan i Afrika. Biståndet avvecklas i Mali, Burkina Faso och Sydsudan, som är några av de fattigaste och mest utsatta länderna i världen, där svenskt bistånd verkligen har gjort nytta. Det drabbar förstås fattiga människor direkt, men det är också en väldigt olycklig politisk signal. Om västvärlden drar sig ur Afrika - om man lämnar Afrika - kommer detta vakuum att fyllas av andra. Det kommer att fyllas av Ryssland eller Kina, som ju länge och systematiskt har utvecklat sina kontakter med och band till olika afrikanska länder.

I stället för att vända Afrika ryggen borde Sverige och EU satsa på Afrika, som ju är Europas grannkontinent. Vi borde ha en särskild Afrikastrategi där vi utvecklar samarbetet med ett antal länder, naturligtvis när det gäller bistånd - där det behövs - men också när det gäller handel, kultur, politik och många andra områden.

Afrika borde ha högsta prioritet för såväl Sverige som EU för att vi tillsammans ska skapa utveckling och framtidstro för de miljontals människor som bor där. Det är ju också genom att angripa grundorsakerna till att människor flyr - krigen, fattigdomen och de urusla framtidsutsikterna - vi kan motverka migrationsströmmarna mot Europa. Jag är ändå optimist när det gäller den delen - Afrika har alla förutsättningar att vända den utvecklingen. Sverige och EU måste dock vara en del i detta arbete.

Fru talman! Vi socialdemokrater står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Dagens betänkande heter Internationella relationer m.m. Inte minst "med mera" är viktigt att ta fasta på i och med att detta betänkande tar upp vitt skilda frågor som ledamöterna har motionerat om under året. Frågeställningarna handlar om värden och prioriteringar i svensk utrikespolitik, Sveriges engagemang i internationella organisationer, arbetet med agendan för kvinnor, fred och säkerhet, Sveriges diplomatiska förbindelser, arbetet med konsulära ärenden och politiken gentemot Kina. Jag tänker kommentera några av dessa ämnen.

Jag tänker förstöra spänningen genom att redan nu meddela att vi kristdemokrater står bakom förslaget i betänkandet i dess helhet.

Fru talman! Vi lever i en utmanande tid. Därför är det av yttersta vikt att Sverige bedriver en utrikespolitik som skyddar landets intressen och som är baserad på den regelbaserade internationella ordningen, demokrati och mänskliga rättigheter samt respekten för FN-stadgan och folkrätten.

Sverige ska vara ett globalt och engagerat land. Vi ska stå upp för mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Jämställdhet är ett centralt värde i vår utrikespolitik. Vi ska tydligt framhålla vikten av kvinnors rättigheter och deras deltagande i samhället. Vi ska arbeta för att alla människor ska kunna åtnjuta sina rättigheter, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa. Samtidigt ska vi stärka kvinnors och flickors frihet, rättigheter och egenmakt.

Sverige ska vara en drivande, konstruktiv och engagerad medlem i internationella organisationer. Detta möjliggör genomslag för vår utrikes- och säkerhetspolitik och utgör en effektiv plattform för våra politiska prioriteringar.

Vi måste lyfta fram FN:s centrala roll i hanterandet av globala frågor som fred, säkerhet och stabilisering i konfliktländer samt genomförandet av Agenda 2030 och Parisavtalet.

EU är dock vår främsta utrikespolitiska plattform. Ett starkt och enat EU kan ge våra svenska ståndpunkter globalt genomslag på ett sätt som annars inte vore möjligt.

Vårt nya medlemskap i Nato ska fortsätta att främja de grundvärden som är kärnan i vår utrikes- och säkerhetspolitik. Det finns en bred samsyn om de grundläggande värdena, och vi måste ha en samstämmighet och långsiktig politik, särskilt vad gäller vårt stöd till Ukraina, såväl i Sverige som i EU och Nato.

Fru talman! Kinas snabba utveckling och ökande inflytande får allt större betydelse för svensk utrikes- och säkerhetspolitik. En enad, långsiktig och strategisk EU-politik gentemot Kina är därför avgörande för att säkra svenska intressen. De svenska säkerhetsintressena ska vara vägledande i alla aspekter av förbindelserna med Kina. EU och likasinnade länder måste samarbeta kring de säkerhets- och försvarsmässiga utmaningar som ett ökat kinesiskt globalt inflytande medför.

Sveriges intressen gentemot Kina tillgodoses bäst genom en gemensam europeisk strategi, och regeringen arbetar i EU för en kraftfull och tydlig Kinapolitik, i samordning med transatlantiska partner. Relationen med Kina ska vara tydlig även när det gäller Kinas kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och Sverige behöver delta i samarbeten för att motverka de utmaningar mot regional säkerhet och den regelbaserade världsordningen som uppstår genom Kinas växande maktambitioner och dess försök att påverka både enskilda stater och den globala ordningen genom politiska, ekonomiska och militära medel.

Utvecklingen i Hongkong fortsätter att väcka oro, vilket har framförts av EU, särskilt i fråga om behandlingen av demokratirörelsen.

I detta sammanhang kan också uigurernas situation lyftas.

Både Sverige och EU har ett intresse av att Taiwan kan delta i internationella organisationers arbete, även om förutsättningarna för deltagandet varierar mellan olika organisationer. Taiwans meningsfulla deltagande i internationella organisationer bidrar positivt till internationellt samarbete.

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt ta replik på Magnus Berntssons anförande, men så hörde jag honom utveckla sin syn på FN. Han sa att det är viktigt att Sverige lyfter fram FN:s centrala roll - jag tror att jag citerade honom rätt.

Då undrar jag bara hur det går ihop när ni samtidigt skär ned på FN:s organisation. Ni skär alltså ned på UN Women, som jobbar för flickors och kvinnors rättigheter över hela världen; ni har mer än halverat anslaget till UN Women under er regeringstid. Ni skär ned på World Food Programme, som ju är helt avgörande för att svältande människor kan få mat i vissa områden. Vi ser dessutom nu att växande problem, inte minst i Afrika, gör att det kommer att bli ett än större problem och ett än större tryck på just World Food Programme, där ni har skurit ned på Sveriges anslag med 30 procent. På den gröna klimatfonden, som medverkar till omställning, inte minst för de fattigaste länderna, har ni skurit ned med över 40 procent.

Det är ett läge där hungersnöden ökar, krigen breder ut sig, det säkerhetspolitiska läget försämras och människor lider på många håll i världen - kanske i många avseenden mer än på väldigt länge. Då är min fråga till Magnus Berntsson: Om ni nu vill värna FN, varför skär ni då ned på Sveriges anslag just till FN?

Fru talman! Jag lyfte upp FN:s centrala roll i frågan om att hantera globala frågor som fred, säkerhet och stabilisering i konfliktländer samt genomförandet av Agenda 2030 och Parisavtalet. Där har FN en viktig roll.

Sverige är dock inte den enda finansiären av FN:s olika organ; det vore väldigt illa om det var på det viset. Det finns faktiskt ganska många andra aktörer som behöver steppa upp. Vi är ett medelstort land, men vi är en av världens största finansiärer.

Vi ser att det inte alltid har varit det mest effektiva sättet för svenskt bistånd att gå genom FN-kanaler, och därför gör vi en förändring i reformagendan för bistånd som gör att vi kommer att använda oss mer av civilsamhällets aktörer.

Vi ställer också krav på FN:s organ. Ledamoten Johansson nämnde själv att det finns problem i FN-strukturen, och dem måste vi ta itu med. Då måste vi ställa krav och se förbättringar. Det kan leda till förändringar i framtiden.

Finansieringen behöver ske mer från andra aktörer, men vi behöver också se till att man gör rätt saker. Där behöver Sverige faktiskt ställa krav och inte bara ge en check med pengar och luta sig tillbaka.

Fru talman! Det har det ju aldrig varit tal om. Inte har vi lutat oss tillbaka när vi har finansierat FN:s organisationer. Tvärtom har Sverige gått in som en väldigt aktiv medlem för att påverka FN och vara med och styra hur FN:s arbete utförs.

Det är klart att det finns problem i FN, liksom det finns i alla organisationer, men de problemen blir ju inte precis mindre om finansiärerna sviker och om det är färre länder som vill bidra till FN:s arbete.

Vilken signal tror Magnus Berntsson att det sänder om Sverige minskar sitt stöd? Tror Magnus Berntsson att det då innebär att andra länder är beredda att gå in och täcka upp? Det har ju visat sig bli precis tvärtom, det vill säga att det är färre länder som då också är beredda att skjuta till pengar.

Till slut kommer vi att få ett FN som inte ens har råd att utföra de allra mest grundläggande uppgifterna, och detta i ett säkerhetspolitiskt läge som kanske är svårare än någonsin, där hunger och svältkatastrofer riskerar att breda ut sig i ännu större utsträckning och där behoven ökar väldigt mycket.

Om man nu i ena andetaget säger att man ska lyfta fram FN:s centrala roll, då kan man inte i nästa andetag säga att man samtidigt ska skära ned på UN Women, där anslaget mer än halveras. På World Food Program minskas det med 30 procent och på den gröna klimatfonden minskas det med 40 procent. Om man säger detta måste man faktiskt också vara beredd att sätta av de resurser som behövs.

FN är inte perfekt och har aldrig varit det, men FN är den enda globala organisation vi har för att kunna förebygga bland annat de stora säkerhetspolitiska hot som finns. Det är den enda globala motor vi har för att kunna driva fram internationella konventioner som kan ha betydelse. Det är också rent praktiskt en organisation som delar ut mat, kläder och tak över huvudet för miljontals människor varje år.

Nu bidrar alltså Kristdemokraterna till att försvaga FN, och det tycker jag är djupt beklagligt.

Fru talman! När man lyssnar på ledamoten Morgan Johansson låter det som att Sverige har gått från att vara näst intill den enda finansiären av FN till att nu inte göra någonting. Så ser det inte ut.

Sverige är fortfarande en av de absolut största bidragsgivarna till hela FN-systemet, men vi har lagt om biståndspolitiken. Det bygger på en del utvärderingar, som även togs upp av ledamoten Johansson här innan, från exempelvis olika statliga revisionsrapporter som har kommit från både Riksrevisionen och Biståndsanalys. De pekar på att det inte gick att veta om vi nådde våra mål, eftersom målen var så spretiga. Det fanns över 120 olika mål.

Nu har vi gjort en tydligare prioritering av vad vi vill se som resultat av vår utrikespolitik och vår biståndspolitik. Därmed blir det en del förändringar. Det blir förändringar i att vi minskar en del av kärnstödet. Ibland handlar det om minskningar på stöd till FN-organ.

Det används för att ställa tydliga krav på reformer. Det är väldigt viktigt att vi ser till att de resurser som går till FN-systemet används på bästa sätt. Ibland är det så att andra organisationer kan göra ett bättre resultat i slutändan. Det ser vi i reformagendan för bistånd.

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 13. Vi står naturligtvis bakom även övriga reservationer, men vi nöjer oss med att yrka bifall till en för tids vinnings skull.

Vid det här laget finns det nog ingen som sysslar med utrikespolitik som har missat var Sverigedemokraterna står i frågan om Taiwan. Vi har återkommande drivit på för att försöka främja och stärka de svensk-taiwanesiska relationerna.

Därtill har vi som bekant tidigare bidragit till att riksdagen kunde rikta ett tillkännagivande till den föregående socialdemokratiska regeringen om att stärka den svenska närvaron i Taipei genom ett House of Sweden.

Det här är naturligtvis ett arbete som måste fortsätta. För att på bästa sätt utnyttja potentialen i förbindelserna mellan Sverige och Taiwan måste vi åtgärda de grundläggande brister som vi ser i Sveriges representation i Taipei.

Alltför länge har man tillåtit en i vissa fall direkt dysfunktionell verksamhet att fortsätta. För dem av oss som varit där och sett detta är det tämligen uppenbart att det inte är särskilt svårt att genomföra rejäla förbättringar.

Fru talman! Vad är det då vi vill göra? Jo, först och främst måste bemanningen öka, och representationen måste få tillgång till mer ändamålsenliga lokaler. Därtill behöver representationskontoret få de verktyg det behöver för att kunna genomföra sitt viktiga uppdrag, till exempel möjlighet att sköta pass- och visumärenden på ett adekvat sätt.

Man behöver inte vara särskilt insatt för att förstå att flera av de brister vi ser i den svenska representationen till stor del beror på att representationskontoret inte formellt sett är en myndighet.

Vi anser därför att regeringen bör vidta de åtgärder som behövs för att representationskontor likt det i Taipei ska kunna räknas som en myndighet.

Fru talman! Det är inte bara de bilaterala relationerna med Taiwan som är viktiga, utan också att det tillåts delta på samma villkor som andra länder i olika internationella organisationer. Det har flera nämnt tidigare.

Vi har enbart att tjäna på att Taiwan, som på många sätt står Sverige väldigt nära, får chansen att bidra till internationella organisationers verksamhet på ett positivt och meningsfullt sätt.

Från Sverigedemokraternas sida önskar vi att man från svensk sida gör sitt yttersta för att verka för att Taiwan erbjuds möjlighet att delta i FN:s generalförsamling, men också i de olika organisationer som ryms inom FN-systemet.

Jag tänker då bland annat på Internationella civila luftfartsorganisationen, ICAO, och Världshälsoorganisationen, WHO, men också det internationella polissamarbetet inom Interpol.

Det behövs helt enkelt en tydlig strategi för att övergripande kunna ge Taiwan tillträde till olika internationella arenor.

Fru talman! Vi kan tillfälligt lämna Taiwan och i stället tala om vad vi ser på andra sidan Taiwansundet. Det auktoritära Kinas tendenser att använda sig av en alltmer aggressiv politik gentemot omvärlden är nämligen en av vår tids största utrikespolitiska utmaningar.

Kina använder sig av sin ekonomi, handel, utländska direktinvesteringar och andra påverkansmetoder som till exempel hot om blockader och militära styrkedemonstrationer för att på olika sätt få sin vilja igenom.

Bara nu senast för inte så länge sedan, efter den senaste presidentinstallationen i Taipei, såg vi ett tydligt exempel på just detta när hela Taiwan omringades av kinesisk militär.

Mot bakgrund av detta är det tämligen lätt att förstå att samma totalitära synsätt och metoder kommer att fortsätta att användas om Kina tillåts dominera den internationella ekonomin.

I det internationella arbetet på olika områden, såsom exempelvis forskning och ny teknik, finns det redan nu goda skäl att vara vaksam.

Fru talman! År 2019 behandlade riksdagen en ny Kinastrategi som också var motiverad sett till Kinas globala ambitioner. Sedan dess har dock det kinesiska hotet mot den regelbaserade världsordningen ökat avsevärt.

På kort tid har Kina flyttat fram sina positioner inte minst på den afrikanska kontinenten. Man har hotat med militärt våld mot Taiwan och på olika sätt gett Ryssland stöd i den brutala invasionen av Ukraina.

Sverige måste som en del av den fria demokratiska världen ha beredskap för att hantera en global utveckling formad av samverkande diktaturer och auktoritära stater såsom Kina och Ryssland.

Regeringen bör mot bakgrund av detta utarbeta en ny Kinastrategi med en uppdaterad hotbildsanalys och med effektiva åtgärder för att hantera hoten och för att verka för en positiv utveckling globalt. Det transatlantiska samarbetet bör också vara en bärande del av den nya Kinastrategin.

Fru talman! Världens största demokrati Indien är onekligen ett intressant land att följa i dessa tider, och det lär också bli mer intressant i framtiden. Indiens positiva utveckling erbjuder goda möjligheter för Sverige att öka sina utbildnings- och handelsrelationer. Här menar jag att vi från svensk sida behöver vara aktiva.

Det finns även anledning för Sverige att se över möjligheterna att etablera nya samarbeten som kan knyta Indien närmare Europa, inte minst inom exempelvis klimatområdet. Regeringen bör med tanke på detta se över möjligheten att stärka de diplomatiska banden med Indien.

Fru talman! I det här betänkandet behandlar vi också frågan om den eritreanska så kallade diasporaskatten. Det är en företeelse som Sverigedemokraterna ser väldigt allvarligt på, varför vi också lyft fram det i en riksdagsmotion.

Vi har dock lyssnat in uppgifter om att man slutat driva in dessa orättfärdiga skatter, vilket vi välkomnar. Mot bakgrund av det avstår vi från att gå vidare i denna fråga, men vi förutsätter naturligtvis att frågan följs upp.

Om det skulle visa sig att diasporaskatten ändå fortsätter avser vi att komma med ett nytt förslag och verka för ett tillkännagivande.

Avslutningsvis, fru talman, tänkte jag gå in på ett till det här betänkandet närliggande område, nämligen verksamheten inom OSSE och ett annat betänkande, UU12. Det är direkt skamligt att tre partier väljer att i en reservation påstå rena lögner om delegationens ordförande Björn Söder. Att baserat på fullkomligt grundlösa anklagelser påstå att ledamoten Söder, som agerat klanderfritt i sin roll som delegationsledare, skulle vara olämplig är inte värdigt ledamöter av Sveriges riksdag.

I flera av våra internationella delegationer finns en tradition av att agera samlat, så även i OSSE-delegationen. Det är sorgligt att vänstersidan i svensk politik inte ser vikten av att detta fortsätter. De ledamöter som stod bakom reservationen i fråga borde skämmas.

Fru talman! Jag vill börja med att välkomna att Joar Forssell missar sitt anförande. Med tanke på att jag är sen till en lunch passar det min kalender alldeles utmärkt.

Jag vill också kommentera det sista gällande Markus Wiechels attack gällande OSSE-betänkandet. Det är ett betänkande som har debatterats i kammaren och redan klubbats igenom. Det fanns en reservation från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och, tror jag, även Miljöpartiet, där vi kritiserade ordförande Björn Söder för de uttalanden han har gjort. Han har gjort väldigt skarpa uttalanden som har handlat om minoriteter, vars rätt att vara i Sverige han har ifrågasatt. Han har också gjort en del ganska lustiga uttalanden kring pedofili. Man har även haft en omröstning om huruvida Björn Söder skulle vara ordförande i OSSE.

Jag tror absolut att vi kan komma tillbaka till de diskussionerna i riksdagen, men det här är en fråga som har avgjorts i ett annat betänkande. Det är viktigt att slå fast detta i början av debatten.

Med det, fru talman, vill jag börja prata om feministisk utrikespolitik och verkligen beklaga det vi ser att den svenska högerregeringen nu gör när den har övergett den feministiska utrikespolitiken. Sverige har varit ett föregångsland som andra länder har tagit efter. Men plötsligt har regeringen i ett slag ändrat riktning mot världens flickor och kvinnor.

Expertgruppen för biståndsanalys, EBA, har i en rapport undersökt effekterna av Sveriges feministiska utrikespolitik. Rapporten heter More Than a Label, Less Than a Revolution: Sweden's Feminist Foreign Policy och skrevs förra året. Där konstateras att den feministiska utrikespolitiken ledde till att jämställdhetsarbetet intensifierades och att ambitionsnivån höjdes samt att den stärkte Sveriges internationella ledarskap i jämställdhetsfrågor. Det är ett arbete som regeringen och Sverigedemokraterna tillsammans nu kastar över bord.

Kränkningar av kvinnors rättigheter är det vanligaste och mest omfattande brottet mot de mänskliga rättigheterna. Världen över begränsas kvinnors liv av diskriminerande lagstiftningar och samhällsnormer. Könsdiskriminering är en vanlig orsak till fattigdom. Kvinnor, som oftast har det verkliga försörjningsansvaret för familjen, saknar ofta de mest basala rättigheterna.

Därtill kommer den politiska utvecklingen i stora delar av världen där nationalistiska och fascistiska strömningar går på offensiven samtidigt som demokratin krymper. Det är en rörelse som inte sällan bygger sin politiska agenda på repression mot och kontroll av kvinnor och flickor.

Kvinnors rättigheter är därför en nyckel till utveckling. Att öka kvinnors möjligheter till utbildning och försörjning bidrar till att förbättra den enskilda kvinnans ställning och främja jämställdhet i stort. Det bidrar dessutom till hela samhällets utveckling.

Samtidigt är det viktigt att understryka att kvinnor världen över i högsta grad själva är aktörer. Det är därför avgörande att det är kvinnor i fattiga länder som sätter dagordningen för arbetet med jämställdhet i utvecklingspolitiken och att Sverige verkar för att kvinnor finns representerade och inkluderade i alla former av beslutsprocesser. Jämställdhet är inte bara en mänsklig rättighet; det är en förutsättning för hållbar utveckling.

Kvinnors deltagande ska inte vara villkorat eller tillfälligt. För att bygga verklig och hållbar jämställdhet krävs att kvinnor aktivt kan delta på alla samhällsnivåer. Ett genusperspektiv ska genomsyra alla områden, oavsett om det handlar om infrastruktursatsningar, handelsavtal eller vapenexport. Arbetet ska vara målstyrt och möjligt att utvärdera och följa upp. Jämställdhet ska inte vara en separat strategi någonstans på en hylla, utan det ska vara en del i hela den svenska utvecklingspolitiken.

Både fattigdom och inskränkningar av mänskliga rättigheter tar sig olika uttryck för flickor och kvinnor respektive pojkar och män. För att nå framgång på dessa områden behöver ett tydligt könsperspektiv inkluderas så att man synliggör de skillnader i villkor som finns för kvinnor och flickor kontra män och pojkar. Politiken behöver undanröja den diskriminering som sker på grund av kön.

Så här skulle det kunna vara med Sveriges feministiska utrikespolitik. Det här är den politik vi borde föra. När vi i Vänsterpartiet tillsammans med andra partier kommer tillbaka till makten om två år är det också den här feministiska utrikespolitiken jag ser framför mig att vi kommer att föra.

Fredsprocesser och återuppbyggnad efter konflikt är, liksom utrikes- och säkerhetspolitik i stort, ett traditionellt manligt område. Kvinnor är därför ofta antingen helt frånvarande eller kraftigt underrepresenterade i dessa processer, trots att deras deltagande är avgörande för att skapa hållbar fred och mänsklig säkerhet. FN:s utvecklingsfond för kvinnor, Unifem, beräknar att mellan 1992 och 2019 utgjorde kvinnor inom fredsprocesser globalt 13 procent av förhandlarna, 6 procent av medlarna och 6 procent av undertecknarna. Omkring 70 procent av fredsprocesserna under samma tidsperiod innehöll inga kvinnor som deltagare.

Att öka andelen kvinnor i alla stadier av det fredsbyggande arbetet är ett viktigt mål i sig eftersom representation är grundläggande för demokrati och rättvisa. FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet syftar till att stärka kvinnors rättigheter och deltagande i fredsprocesser. Den bygger på FN:s resolution 1325 och en lång rad efterföljande resolutioner.

Det borde vara en självklarhet att kvinnors och mäns representation och deltagande i fredsprocesser fördelas jämnt. Det är grundläggande att understryka kvinnors avgörande uppgift och roll i fredsprocesser, fredsbevarande trupper, rättsväsen, valprocesser, säkerhetssektor och återuppbyggnadsprocesser, som det beskrivs i resolution 1325 och påföljande resolutioner.

Eftersom det i praktiken inte är så bör riksdagen tillkännage för regeringen att Sverige inom FN ska verka för att kvinnors deltagande i fredsprocesser ska öka och för att säkerhetsrådet ska ge agendan för kvinnor, fred och säkerhet genomslag i alla sina resolutioner.

Fru talman! Jag går nu över till några av de så kallade konsulära ärendena och fängslanden av människorättsaktivister runt om i världen.

När hela världens blickar var riktade mot USA efter attacken den 11 september passade Eritreas diktator på att gripa en grupp ledande politiker som ville föra landet i en demokratisk riktning. En av dem som greps var journalisten och författaren Dawit Isaak, som i sin nystartade tidning hade publicerat ett par politikers upprop. Dawit hade flytt och blivit medborgare i Sverige men återvänt till Eritrea för att bidra till en positiv utveckling i landet, där de politiska vindarna hade vänt. Gripandena innebar att den demokratiska utvecklingen avbröts, och Eritrea är än i dag en diktatur, där presidenten och tidigare gerillaledaren Isaias Afewerki alltid har sista ordet.

I eritreanska fängelser sitter inte bara Dawit Isaak utan hundratals samvetsfångar, journalister och före detta politiker utan att åtal har väckts mot dem. De har ingen möjlighet att träffa en advokat eller sina anhöriga. Sverige bör därför både som enskilt land och som medlem i FN och EU verka för att alla politiska fångar i Eritrea friges.

Fru talman! Efter massakern på Himmelska fridens torg 1989 blev Gui Minhai svensk medborgare. Han jobbade med lite olika saker och projekt men blev till slut bokförläggare och författare. Han startade ett bokförlag med i bas i Hongkong, där det fanns en marknad för politisk satir och realistisk fiction om de kinesiska politiska ledarnas lyxliv med texter som var förbjudna på andra sidan sundet, i Kina. Genom Hongkongs dåvarande självstyre och demokratiska rättigheter som yttrandefrihet kunde Gui Minhais förlag växa och öka sin försäljning framför allt till kinesiska turister.

Men så krympte demokratin i Hongkong. Paraplyrevolutionen slogs ned brutalt, och de som stod upp för det fria ordet förföljdes allt mer. Den kinesiska regimen fick fatt i Gui Minhai genom att han i oktober 2015 kidnappades från sin semesterbostad i Thailand. Han fördes ut ur landet och flögs till Kina. Där har han åtalats i en skenrättegång och frisläppts för att sedan gripas, dömas och fängslas på nytt. Sveriges regering måste fortsätta kämpa för Gui Minhais frihet.

Fru talman! Även i Turkiet krymper demokratin, och människor som står upp för demokratin fängslas. Kobane-cases handlar om att åtala personer som uppmanade till fredliga protester mot IS. Det absurda, förutom anklagelserna i sig, är att hela partiledningen, 108 personer, för det oppositionella partiet HDP åtalas. Det var alltså ett sätt att attackera och förgöra oppositionen till den turkiska regimen.

Nyligen föll domen. 24 personer dömdes till långa fängelsestraff. Två av dem var Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag, partiledare för HDP, som dömdes till 42 år respektive 30 års fängelse. Såväl 2020 som 2022 har Europarådet krävt deras omedelbara frisläppande.

Både Kobane-cases och den krympande demokratin i Turkiet i stort måste få konsekvenser. Turkiet måste suspenderas från Europarådet. Europarådet måste utöka sina granskningar av Turkiet, samtidigt som deras förmåner måste dras in. Dessutom måste EU agera. Turkiets medlemskapsprocess till EU måste helt avbrytas. Allt stöd och alla förmåner måste dras in, och sanktioner måste inrättas gällande demokrati.

Det här är den enda vägen framåt för att öka pressen på Erdogan. Vi har under alldeles för många år sett ett gullande med Erdogans Turkiet, särskilt under den svenska Natoprocessen, och det måste bli slut med det nu.

Fru talman! Sverige måste stå upp för dem som kämpar för mänskliga rättigheter, oavsett vilket medborgarskap de har och var i världen de är fängslade. Det är vårt ansvar som demokrati.

Med det vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 8.

Fru talman! När man lyssnar till den här debatten kan man fundera på vad som egentligen är den största utmaningen och vad vi behöver arbeta mest med i den internationella politiken och våra internationella relationer.

Det vi ser, fru talman, är två saker: Demokratin går tydligt bakåt, och autokratiseringen fortsätter att slå demokratin i allt fler länder. Man börjar ofta med medierna och pressfriheten. Reportrar utan gränser avgav alldeles nyligen sin rapport, och det är skrämmande läsning. I endast åtta länder är medierna fria, och där finns endast 0,8 procent av världens befolkning.

Man börjar med att trycka tillbaka medierna. Man fortsätter med kvinnor, hbtqi-personer och går vidare med akademiker och så vidare. Mönstret är väldigt tydligt.

Om detta kan alla läsa i den eminenta rapporten från V-Dem i Göteborg, som gör ett oerhört viktigt arbete för oss alla med att tydliggöra vad som händer. Demokratin globalt är tillbaka till läget 1985. Det är fortsatt rejäla tapp.

De liberala demokratierna är inte så många. Det handlar inte bara om val utan även om fungerande lagstiftning som begränsar maktens utrymme. Man skyddar friheten för civila, och det råder likhet inför lagen. Det är bara 13 procent av världens befolkning som har förmånen att leva i länder som är liberala demokratier, och utvecklingen går bakåt.

Vi ser ett antal länder som leder den utvecklingen. Det handlar om Ryssland, Kina och Iran, men andra följer efter och det sker brett. Vi får allt fler så kallade valautokratier och även helt slutna autokratier - diktaturer, som vi skulle säga.

Om man ska arbeta för frihet globalt och för att kvinnors rättigheter ska vara universella mänskliga rättigheter är det oerhört viktigt att stå upp och arbeta för att stärka demokratin globalt. Så stärker man friheten för alla.

Om vi nu bara är åtta länder som har full press- och mediefrihet behöver vi strategiskt fundera igenom hur vi arbetar för att tillsammans med ett antal länder kunna stå emot den autokratiska flodvåg som går över världen. För Centerpartiets del är det självklart så att kampen för frihet och demokrati behöver starka röster, och Sverige måste vara en av de ledande rösterna i världen.

Det är bra att regeringen har återinrättat en MR-ambassadör, men nog vore det klokt om vi från Sveriges sida gjorde demokratin och hur vi förstärker den i dess olika delar till den centrala utrikespolitiska frågan. Det handlar om att forma koalitioner och visa att en annan väg är möjlig än att följa och ta rygg på Ryssland, Kina, Iran och andra autokratiserade länder.

Kina och dess kommunistparti har under Xi Jinpings ledning arbetat oerhört tydligt för att visa upp sitt land som modell för resten av världen. Alldeles för många länder faller för detta lockrop och ser inte vad som händer uigurerna i Kina, man ser inte vad som händer den som vågar tänka annorlunda och till och med säga att Xi Jinping liknar Nalle Puh - vilken förskräcklig anklagelse! De ser inte heller vad som händer i Hongkong och har inte möjlighet att uppmärksamma vad som hände på Himmelska fridens torg. Det fanns de som nu senast försökte påminna om detta i Hongkong. De greps.

Hongkong är i dag uppenbart en del av kommunistpartiets Kina. Jag kan notera att den frihet och rättssäkerhet som låg bakom att vi inrättade ett rättshjälpsavtal med Hongkong, trots ett-Kina-politiken, inte längre går att hävda. Det är alltså ett avtal som i dag saknar grund, för det är det kinesiska kommunistpartiets rättstillämpning som används även i Hongkong. Vi ser också att ytterligare domare från Storbritannien lämnar Hongkong eftersom det inte längre är möjligt att hävda rättssäkerhet.

Det finns två tillkännagivanden till nuvarande och tidigare regering att man måste häva detta rättshjälpsavtal med Hongkong. Andra länder har gjort det, men Sverige har inte mäktat med att göra det ännu. Vi tycker att det är en viktig signal att stå upp och visa att Hongkong inte längre är ett unikum i Kina. Det är CCP, det kinesiska kommunistpartiet, som regerar och styr, vilket har varit väldigt tydligt under senare år när man så brutalt kväst all opposition och allt utrymme för oliktänkande att göra sin röst hörd.

Vi förväntar oss alltså att det här rättshjälpsavtalet avslutas senast den 31 december 2024. Det är fullt möjligt för regeringen att leverera på dessa tillkännagivanden. Jag yrkar bifall till reservation 14 under punkt 7.

Här finns det också tillkännagivanden. Att inrätta ett House of Sweden i Taipei, som vi har föreslagit, är möjligt utan att erkänna Taiwan, vilket vi inte har sagt att vi vill göra. Däremot måste vi inom ramen för den svenska uttolkningen av vad som är ett-Kina-politik kunna skapa vår uttolkning och även säkra att vi kan ha annat än business med Taiwan. Vi kan ha politiska relationer och relationer på flera områden samt en bredare närvaro i Taiwan.

När det gäller budgetfrågan finns det redan lokaler. Det är inte jättestora kostnader vi talar om. Det borde vara möjligt att utöka inom ramen för ett-Kina-politiken enligt svensk uttolkning, för det är vi och inte Kina som bestämmer uttolkningen. Om det nu är en budgetfråga förväntar jag mig att man i höstens budget kommer att återfinna en utökning av vår närvaro i Taiwan.

Det hänger naturligtvis samman med vår bredare bild, om att försöka knyta Taiwan till många av de multilaterala organen. I flera av dem utgör Taiwan en tillgång för hela världen.

Fru talman! Slutligen handlar det om de konsulära ärendena: Gui Minhai, Dawit Isaak, Ahmadreza Djalali och Johan Floderus. Men det handlar också om det som har berörts tidigare, det som nu händer med fängslanden i Iran. Men även i Turkiet, vilket också har tagits upp, finns det personer som är politiska fångar - det är politiska fångar som vi pratar om här. Där har den tysta diplomatin jobbat, och den fortsätter att jobba. Men den har inte nått fram. Man behöver fundera på en ny strategi även där.

Fru talman! Världen präglas i dag av mångfasetterade kriser som leder till att regioner och länder nedprioriterar internationellt samarbete för att i stället vända sig inåt och fokusera på att värna inhemska kortsiktiga intressen. På många håll är också demokratin satt under stark press. Sammantaget innebär denna utveckling försämrade förutsättningar för samförstånd och förståelse globalt samt ökade risker för spänningar och konflikter.

I denna alltmer protektionistiska värld behövs globala krafter som med ett långsiktigt perspektiv skyddar och stärker mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatens principer, fria medier och mänsklig utveckling. Sverige har en lång tradition av att stå upp för dessa principer, men nu börjar även vi styra politiken i en protektionistisk riktning.

När demokratin är hotad runt om i världen och många länder blir alltmer auktoritära måste vi stå upp för fria medier och aktivt bidra till att stärka civilsamhällen, mänskliga rättigheter och demokratin. Vi ska inte sluta oss mot omvärlden.

När konflikter uppstår på olika håll måste vi bidra med diplomati, medling och fredliga vägar ut ur dessa konflikter. Vi ska inte bara satsa på ökad militarisering och högre murar.

När människor tvingas fly på grund av naturkatastrofer och ett förändrat klimat måste vi stå upp för dessa människors rättigheter samtidigt som vi bidrar till minskade utsläpp och anpassning till ett förändrat klimat. Vi ska inte öka våra egna utsläpp och försämra flyende människors möjligheter till ett värdigt och hållbart liv.

Regeringen verkar dock inte förstå något av detta.

Vi vill att Sverige, genom en utrikespolitik grundad på respekten för mänskliga rättigheter och folkrätten, ska vara en global röst för demokrati, mänskliga rättigheter och en regelbaserad världsordning.

Fru talman! En feministisk utrikespolitik handlar om att på utrikespolitikens samtliga områden säkerställa flickors och kvinnors rättigheter, politiska representation, ekonomiska egenmakt och frihet från våld. Begreppet feministisk har i sig lett till nya analyser och perspektiv som bidragit till att utforma verkningsfulla insatser. Med en tydlig analys och ett genusperspektiv som genomsyrar alla delar av en målstyrd och uppföljningsbar utrikespolitik skapas förutsättningar för jämställdhet och för att förbättra flickors och kvinnors faktiska situation.

Det är djupt beklagligt att regeringen har avvecklat den svenska feministiska utrikespolitiken, inte minst i ljuset av den strömning av konservativa högerkrafter som globalt ifrågasätter och attackerar kvinnors och flickors rättigheter. Kränkningar av kvinnors rättigheter genom diskriminerande lagstiftning och samhällsnormer är det vanligaste och mest omfattande brottet mot de mänskliga rättigheterna. Det är en betydande orsak till fattigdom och därmed ett väsentligt hinder mot utveckling.

Sverige behöver stå upp för jämställdhet, lika rättigheter - inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och sexuella och reproduktiva rättigheter - lika representation och jämställd tillgång till resurser för kvinnor och män. Att ge kvinnor och flickor makt över sina egna liv och att främja deras medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är det bästa sättet att bekämpa fattigdom och att nå ekonomisk tillväxt och mänsklig utveckling.

Miljöpartiet anser därför att regeringen bör återinföra och utveckla den feministiska utrikespolitiken, där jämställdhet och arbetet för alla flickors och kvinnors rättigheter - inklusive SRHR och frihet från våld - tillgång till resurser och representation prioriteras.

Fru talman! I takt med en omvärld som blir alltmer protektionistisk minskar även tilltron till FN och andra globala organisationer. I en värld där konflikter ökar och demokratin är på tillbakagång hör vi många världsledare, även den svenska regeringen, prata högt om vikten av en regelbaserad världsordning. Men i samma andetag drar man undan mattan för FN, som är den enda organisation som har möjlighet att stå upp för och säkra den regelbaserade världsordningen, genom att minska resurserna och ställa allt högre villkor på de knappa resurser man fortfarande bidrar med, trots att dessa villkor minskar effektiviteten hos FN.

I stället bör Sverige driva en utrikespolitik som prioriterar ett starkt internationellt samarbete med FN som central aktör med handlingskraft att fullfölja sina uppgifter: att främja internationell fred och mänskliga rättigheter. För detta behöver FN-systemet moderniseras. De rika resursstarka ländernas dominans behöver brytas, och de ekonomiskt svaga länderna måste ges en starkare röst. Beslutsfattandet behöver reformeras och säkerhetsrådets sammansättning förändras så att FN blir mer demokratiskt och rättvist.

Det är också viktigt att säkerställa att FN har tillräckliga resurser. Sverige bör därför fortsätta bidra till finansieringen av FN-organen och verka för en kraftigt ökad finansiering till de organ som har till uppgift att granska medlemsstaternas arbete med just mänskliga rättigheter.

Fru talman! För att förebygga konflikter om resurser som energi, vatten och livsmedel måste klimatförändringarna stoppas. Detta kräver konkret handling. I utrikespolitiken bör regeringen prioritera klimatdiplomati.

Sverige bör vara ledande i arbetet för att lösa den globala klimatkrisen och vara drivande i alla internationella forum där klimatfrågor behandlas. För att kunna vara det med trovärdighet och för att vara ett föredöme i klimatomställningen och det internationella klimatarbetet måste Sverige uppfylla kraven i Parisavtalet om att minska de egna utsläppen till en hållbar nivå och finansiera klimatarbetet i fattiga länder.

För Sveriges trovärdighet i internationella sammanhang är det också viktigt att svenska företrädare är representativa. Regeringen bör därför vidta åtgärder för att säkerställa att Sveriges diplomatiska kår återspeglar den mångfald som finns i Sverige och att den är jämställd och jämlik. Bland annat bör regeringen införa processer för tillsättningen av tjänster i utrikesförvaltningen som främjar mångfald utifrån alla diskrimineringsgrunder.

Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga av Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 3.

Fru talman! Jag begärde ordet igen med anledning av att Markus Wiechel attackerade S, V och MP i sitt inlägg. Han anklagade oss för att uppträda ovärdigt när det gäller inställningen till Björn Söder som ledare för OSSE-delegationen. Jag vet att detta egentligen hör hemma i OSSE-debatten, som vi redan har haft, men när detta kommer upp i en debatt får det inte stå oemotsagt. Man måste bemöta det.

Vad var det Björn Söder gjorde? Vad var det som gjorde att vi reagerade? Jo, det var att han förra sommaren skickade ut en tweet, alltså gjorde ett inlägg på sociala medier, där han anklagade statsministern, talmannen och utrikesministern för att befrämja pedofili. Det var när utrikesministern, statsministern och talmannen hade uttalat sig positivt om Pridefirandet. Det var ett solklart homofobt uttalande av Björn Söder, som väckte mycket stor uppmärksamhet. Det var till och med så att utrikesministern krävde en ursäkt av Björn Söder. Den ursäkten har han inte fått.

Vår uppfattning, Markus Wiechel, är att när vi reagerade på det här var det inte på något sätt vi som var ovärdiga. Det är snarare tvärtom. Grundproblemet är att Björn Söder är olämplig för det uppdrag han har i OSSE-delegationen. Man kan inte uppträda på det sätt han gjorde förra sommaren och tro att man ska komma undan med det.

När vi får den här anklagelsen riktad mot oss i kammaren får den inte stå oemotsagd. Därmed var det sagt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)