Jämställdhet inom utbildning och forskning
Debatt om förslag 20 mars 2003
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenAxel Darvik (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTorsten Lindström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSofia Larsen (C)
- Hoppa till i videospelarenMajléne Westerlund Pank (S)
- Hoppa till i videospelarenAxel Darvik (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMajléne Westerlund Pank (S)
- Hoppa till i videospelarenAxel Darvik (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMajléne Westerlund Pank (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenAxel Darvik (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenAxel Darvik (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenLennart Gustavsson (V)
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenLennart Gustavsson (V)
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenLennart Gustavsson (V)
- Hoppa till i videospelarenMikaela Valtersson (Mp)
Protokoll från debatten
Anföranden: 19
Anf. 95 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! För att få mig en bild av vilka köns-
roller som i dag förmedlas till våra unga barn gav jag
mig tidigare i dag ut på stan för att leta upp en liten
tidning. Jag hittade Sagoprinsessan. Det är en tidning
som är avsedd för unga flickor. Där får man tre söta
små presenter, ett glitterarmband, en kam och en
spegel. Man får lära sig om vårens klädmode, och
man får veta att en riktig prinsessa tycker om rosa,
och ju mer smycken desto bättre. Liknande avsnitt
eller presenter tror jag hade varit oerhört svåra att
hitta i serietidningar som i stället vänder sig till unga
pojkar.
Könsrollerna tränger sig på mycket tidigt. Jag som
är en liberal feminist tycker att individerna ska vara
fria att själva bestämma hur de vill leva sina liv. Då
måste man klara av att bryta strukturerna. Könsroller-
na hindrar barnen att leva de liv de vill. Det är då
viktigt att man i förskolan och i skolan tittar på hur
undervisningen ser ut. Det krävs nämligen ett tydligt
jämställdhetsperspektiv genom hela undervisningen.
Det krävs utvecklade planer för att bryta underord-
ningen av kvinnor i samhället.
Till stor del handlar det om bemötandet från per-
sonalen. Personalen måste vara medveten om vilka
roller de kan förmedla som ledare i skolan och i för-
skolan. Detta är någonting som man måste arbeta
aktivt med. Man kan till exempel dela upp i enkönade
grupper för att ha möjlighet att träna de egenskaper
som barnen annars kanske saknar. Man ska värna
allas intressen i undervisningen. Inom idrotten är det
till exempel många gånger så att man fixerar alldeles
för mycket på bollsporter som gärna killarna tycker är
roligt. Men man tar kanske inte alltid hänsyn till vad
tjejerna tycker är intressant att göra på idrottstimmar-
na.
För att kunna bedriva ett effektivt professionellt
jämställdhetsarbete i förskolan och skolan är det
viktigt att man säkerställer en hög andel utbildade
lärare. Detta är någonting som vi i Folkpartiet libera-
lerna länge har kämpat för.
Fru talman! Det krävs också krafttag mot språk-
våldet i skolan. Vi efterlyser ett nationellt program
där man verkligen tar tag i det problemet. Ingen ska
behöva höra skändande fraser flygande över huvudet.
Det är därför väldigt viktigt att man arbetar med atti-
tyderna i skolan. Det är framför allt de vuxna som
befinner sig i skolan som har ett särskilt stort ansvar.
Det går inte att komma ifrån det. Det måste tydligt
markeras vilken typ av beteende som kan accepteras
och när beteendet inte kan accepteras.
Detta gäller naturligtvis också andra typer av tra-
kasserier. Skolans personal måste med kraft motverka
dem. Vi vill dessutom att man ska ta arbetsmiljölagen
som förebild för att motverka trakasserier. Samma
förutsättningar ska gälla genom hela livet när det
gäller skydd mot trakasserier och kränkande behand-
ling.
Fru talman! Jämställdhetsproblematiken gäller
inte bara eleverna utan också lärarna. Den offentliga
sektorn har till stor del och på många ställen monopol
på utbildningsväsendet. Detta gör att man kan hålla
nere lönerna, eftersom de anställda inom den offentli-
ga sektorn inte kan konkurrera genom att välja en
annan arbetsgivare som kan betala bättre.
Detta drabbar kvinnorna extra hårt eftersom de i
större utsträckning är anställda inom den offentliga
sektorn. Det krävs att man fortsätter arbetet med att
bryta upp monopolen för att kunna ge lika lön för lika
arbete, uppvärdera kvinnornas arbete och sluta dis-
kriminera dem.
Den offentliga sektorn måste ta sitt ansvar. Det är
faktiskt vi politiker som styr. I första hand är det
socialdemokratiska politiker som styr i regeringen
och i många kommuner. Det sker mycket lite. Det är
definitivt inte så att den offentliga sektorn är något
föregångsexempel som är värt att ta efter. Snarare kan
den många gånger vara sämre vad gäller kvinnornas
möjligheter.
Regeringen har länge slagit sig för bröstet för den
jämställdhetspolitik den för, men mycket lite händer.
Inom högskolan startade man för ett tag sedan ett
program för att utnämna fler professorer. Flera av
dem var kvinnor, vilket naturligtvis var mycket väl-
kommet. Men de nya tjänsterna har på ett olyckligt
sätt bidragit till att bevara de skillnader som finns
mellan män och kvinnor inom högskolevärlden ge-
nom att man gett kvinnorna, och framför allt de nya
professorerna, mindre forskningsresurser och lägre
löner.
Rekryteringsprocessen måste förändras så att man
tydligt utvärderar, tillvaratar och ser kvinnors kom-
petens vid rekrytering till tjänster inom högskolan. I
vissa fall kan det vara lägligt att använda sig av en
positiv särbehandling för att skapa en bättre könsba-
lans på vissa arbetsplatser. Arbetsformerna kan också
förbättras när det gäller planering, seminarietider
etcetera så att det går att kombinera med ett normalt
familjeliv.
Det gäller att kunna se alla individer och ta vara
på deras kompetens, något som för mig är central-
punkten som liberal feminist, och inte låta könsroller
och strukturer styra. Med en regering som säger sig
vilja utrota diskrimineringen av kvinnor och med en
jämställdhetsminister som tillika är vice statsminister
kan man titta tillbaka på åtta år där det inte har hänt
någonting som är särskilt väsentligt. Man får en otäck
klibbig känsla av att det fina språket enbart är parti-
taktik utan någon vilja att egentligen sätta kraft bak-
om orden. Jag vill därför yrka bifall till Folkpartiets
reservation nr 1 under punkt 1 i betänkandet.
Anf. 96 Torsten Lindström (Kd)
Fru talman! Låt mig först anföra att Inger Da-
vidson, som skulle ha fört Kristdemokraternas talan i
denna debatt, tyvärr har tvingats avstå av privata skäl.
Jag ska därför helt kort redogöra för Kristdemokra-
ternas synpunkter.
Jag vill också inledningsvis yrka bifall till reser-
vation nr 2. Givetvis står jag bakom Kristdemokrater-
nas alla reservationer, men för tids vinnande nöjer jag
mig med att yrka bifall till den reservationen.
Fru talman! För oss kristdemokrater är jämställd-
het en självklarhet i hela samhället. Jämställdhet är en
grundbult i vår människosyn, där alla människor
oavsett vilka de är eller vilka grupper de tillhör ska ha
samma möjligheter att leva och utvecklas. Kanske är
det av särskild betydelse att jämställdheten får ge-
nomsyra utbildningssektorn. Det är viktigt att upp-
växande generationer får goda och bra förebilder. Det
är viktigt att den normöverföring som naturligt sker i
barnomsorg och skola sänder signalen att alla är lika
mycket värda oavsett kön. Lika självklart är det, eller
borde vara, att vuxna studerande får vistas i en miljö
där tolerans, respekt och hänsyn råder och där dis-
kriminering är bannlyst.
Det handlar om att den värdegrund med respekt
och jämställdhet utifrån den etik som förvaltats av
kristen etik får genomsyra verksamheten i grundsko-
lan, i de frivilliga skolformerna som gymnasieskolan.
Enligt vår mening borde den också naturligt genom-
syra barnomsorg, förskola och högre utbildning. När
värdegrunden som den finns formulerad i läroplaner-
na för grund- och gymnasieskolan verkligen får ge-
nomslag och genomsyrar vardagen slipper vi den
skola där våra barn och ungdomar - och då särskilt
våra flickor - känner sig kränkta och förnedrade. En
nyckel i detta är att få ett stopp på det språkliga vål-
det. Det är en skam att flickor tvingas utstå och krän-
kas av förnedrande tilltal.
Lika oacceptabelt är det att det verkar finnas
glastak i de högre utbildningarna - tak som hindrar
kvinnor att göra akademisk karriär. De taken måste
krossas, så att det blir självklart att det är akademiska
meriter och inte kön som ska premieras vid karriär i
högskoleväsendet.
Även på grundutbildningen krävs insatser. Vi
kristdemokrater menar att det är självklart att diskri-
mineringslagstiftningen ska gälla alla studenter -
även studenter i uppdragsutbildning. Det är en brist
och ett tecken på passivitet i den förda politiken att så
inte är fallet.
Fru talman! Jämställdhet handlar inte enbart om
kvinnor. Det handlar om alla - om kvinnor, om män
och om medvetande och attityder. Den angår oss alla.
Så länge någon diskrimineras i vårt land på grund av
kön kan vi inte vila. Det krävs en politik som på all-
var kan ta itu med bristerna och bygga ett mer jäm-
ställt samhälle.
Anf. 97 Sofia Larsen (C)
Fru talman! I läroplanen är direktiven vad gäller
jämställdhet relativt klara. Ambitionen är hög och det
låter bra, men tyvärr vet vi att verkligheten ser något
annorlunda ut. Det gäller dels det språkvåld som
tidigare talare har varit inne på, dels den ojämställda
delen både i lärarutbildning och lärarroll. Det gäller
också de barn och elever som går i skolan.
Redan på dagis förstärks könsrollerna för pojkar
och flickor. Tendensen förstärks genom hela skolti-
den. Vi vet också att vuxnas språk förändras tydligt
beroende på om man talar till småpojkar eller små-
flickor. Det är någonting som vi vuxna inte tänker på.
Det är tråkigt men sant. Därför måste undervisnings-
formerna förändras så att man tar hänsyn till de olika
könen men också till de olika könens behov och in-
tressen. Lärarna spelar alltså en viktig roll både som
förebilder och när det gäller att uppmuntra till en
bättre jämställdhet. Därför är en jämn könsfördelning
i rekryteringen av lärare på alla nivåer viktig. Vi
måste eftersträva det på ett helt annat sätt än vad vi
gör i dag.
Man kan se att elevernas erfarenheter i de tidiga
skolåren spelar en stor roll för deras framtida utbild-
nings- och yrkesval. Ett medvetet arbete för att bryta
de könsbundna mönstren längre fram i livet måste
därför inledas redan de första åren i skolan.
Trots de fina formuleringarna i läroplanen har
inga stora förändringar egentligen skett. Det har fun-
nits ambitioner och det har funnits intresse för att
förändra. Vi måste förändra de könsstrukturer och
mönster som finns och vi måste förändra den del av
utbildningen och undervisningen som finns. Tyvärr
har inte så mycket kunnat förändrats. Projekt har
initierats och genomförts, men egentligen har det inte
funnits någon riktig samordning mellan projekten och
insatserna för att förbättra situation.
Arbetet för att öka jämställdheten får inte stanna
vid skrivna formuleringar. Det krävs i stället ett sam-
lat grepp där klart mätbara mål och metoder för att
mäta dem utformas. Vårt förslag är att vi borde ge
Skolverket i uppdrag att i samarbete med både ele-
vorganisationerna och lärarnas organisationer utar-
beta ett samlat program för jämställdheten i skolan.
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 3 under punkt 1.
Många av de projekt som har dragits i gång i dag
har enbart behandlats av vuxna. Man har inte tänkt på
att eleverna skulle kunna få vara med i utformningen,
inte ens lärarstudenterna eller lärarorganisationen.
Fru talman! En kvalitativ högre utbildning och
forskning måste också sätta jämställdheten i fokus.
När det gäller rekrytering till högre utbildning är
fördelningen mellan män och kvinnor ganska jämn.
Däremot är snedrekryteringen till de högre tjänsterna
inom Högskoleverket verkligen anmärkningsvärd.
Kvinnorna missgynnas systematiskt: Ju högre upp i
hierarkin, desto färre kvinnor. För att nå jämställdhet
inom högskolan är det nödvändigt att börja redan i
grundutbildningen.
Förhållandet att kvinnor väljer kortare utbildning-
ar och i mindre utsträckning fortsätter till forskarut-
bildningen måste också förändras. En mer aktiv re-
krytering är därför nödvändig och det behövs också
till exempel fler kvinnliga handledare till forskaräm-
betena.
Hela rekryteringsprocessen till den högre utbild-
ningen måste genomgå en översyn och göras mer
jämställd. De satsningar på rekryteringsarbete som
gjorts inom tekniska och naturvetenskapliga utbild-
ningar har medfört att andelen kvinnor på grundut-
bildningsnivån har ökat. Alltfler kvinnor söker sig
också till tekniska utbildningar, men det är fortfaran-
de långt kvar till en riktig jämställdhet.
Mer behöver alltså göras för att få fler unga kvin-
nor att välja tekniska och naturvetenskapliga utbild-
ningar. Motsvarande satsningar måste så klart göras i
rekryteringen till kvinnodominerade utbildningar. Vi
måste få en ökad jämställdhet mellan kvinnor och
män även där.
En annan viktig förutsättning för att öka genom-
strömningen är andelen kvinnor i den högre utbild-
ningen och att få kvinnor att satsa på den akademiska
karriären. Här är det viktigt att det finns möjligheter
att arbeta under ekonomiskt trygga omständigheter.
Det gäller så klart både män och kvinnor, men fram-
för allt har man kunnat se att det är kvinnorna som
halkar efter just eftersom tryggheten inte finns.
Därför har vi i Centerpartiet föreslagit fler dokto-
randtjänster och en satsning på mellantjänster, som vi
anser är de två enskilt viktigaste åtgärderna för att
stimulera fler kvinnor att påbörja den akademiska
karriären.
Anf. 98 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! Jag har nu under ett antal år haft för-
månen att med motioner från den allmänna motions-
tiden som bas här i kammaren debattera jämställdhet
inom utbildning och forskning. Till min glädje har jag
funnit att betänkandets sidomässiga omfattning med
åren blivit allt tunnare. Jag ser det som ett gott och
positivt tecken på att vi faktiskt har kommit en bra bit
på väg mot samsyn och gemensamt arbete när det
gäller jämställdhetsfrågorna inom de här fälten, ut-
bildning och forskning.
Jämställdhetsproblematiken har ju lyfts fram och
tydliggjorts inom de flesta samhällsområden de se-
naste åren. Skolans roll och uppgift som förmedlare
av värderingar och attityder i synen på flickor och
pojkar, män och kvinnor har ju lyfts fram och beto-
nats av företrädare för de allra flesta organisationer
som arbetar med jämställdhetsfrågor.
Det har hänt mycket, och det händer mycket när
det gäller att stödja och stimulera jämställdhetsarbetet
i förskola, skola och gymnasium. Skolverket arbetar
med att ta fram och sprida goda exempel. Resursper-
soner i jämställdhet och genuskunskap håller på att
utbildas. Den nya Matematikdelegationen har bland
annat uppgiften att utveckla matematiken så att den i
större utsträckning än i dag även ska väcka flickornas
intresse. Lagstiftningen har skärpts steg för steg när
det gäller bestämmelser som reglerar skolans arbete
mot kränkande behandling. En kommitté arbetar för
närvarande med en översyn av hela diskriminering-
slagstiftningen.
Fru talman! Det arbete som bedrivs i förskolan,
grundskolan och gymnasiet för att lyfta fram jäm-
ställdhetsfrågorna har naturligtvis sin motsvarighet
även i högskolan. Jämställdhetsarbetet inom högsko-
lan handlade länge om hur vi skulle få fler flickor att
söka sig till högre studier. I dag fokuseras diskussio-
nen och arbetet på maktstrukturen inom högskolan.
Som flera talare före mig konstaterade finns det fort-
farande en snedbalans mellan män och kvinnor när
det gäller antalet professorer och antalet rektorer.
Balansen på detta område börjar bli något bättre. Men
det går alltför sakta, enligt min åsikt, och lite för
osäkert.
Samtidigt har faktiskt en ny snedbalans uppstått i
grundutbildningen. Betydligt fler kvinnor än män
söker sig till högskolan i dag. 60 % av alla grundex-
amina i högskolan avläggs i dag av kvinnor. Arbetet
med jämställdhetsfrågorna på grundutbildningsnivå
på högskolan i dag borde faktiskt handla något mer
om hur vi rent generellt ska kunna locka fler män till
högre utbildning.
Lärosätena har i dag i uppdrag att i sina årsredo-
visningar redogöra för vilka åtgärder de tänker vidta
för att få en jämnare könsfördelning, bland annat i
forskarutbildningen och vid rekryteringen av lärare,
men även hur man ska få en bättre balans i olika
grundutbildningar.
Jag skulle vilja säga att arbetet för att nå en ökad
jämställdhet inom utbildning och forskning definitivt
inte är vilande. Det är i allra högsta grad levande och
dynamiskt. I motsats till Torsten Lindström och
Kristdemokraterna anser jag inte att den socialdemo-
kratiska regeringen har varit passiv i de här frågorna.
Jag ser ingen anledning att göra några tillkännagivan-
den. Jag yrkar alltså avslag på samtliga motioner.
Anf. 99 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! Att jämföra tjockleken på ett betän-
kande i riksdagen med vad regeringen har lyckats
åstadkomma i jämställdhetspolitiken tycker jag är
beklämmande. Vad har egentligen hänt när det gäller
att höja lönerna och statusen för kvinnliga lärare?
Vad har hänt att för att skapa en arbetslivslagstiftning
när det gäller skolorna, eller i alla fall någonting som
liknar en sådan? Om man går ut på en vanlig grund-
skola i dag behöver man inte vänta länge innan man
hör kvinnoförnedrande fraser flyga genom luften.
Jag skulle vilja omformulera Winston Churchills
kända citat och säga: Sällan har så många pratat så
mycket och gjort så lite.
Anf. 100 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! Jag vill nog påstå att regelsystemet
och lagstiftningen mot diskriminering finns där. Nu
gäller det ett mycket mer komplext arbete, nämligen
att förändra attityder. Man förändrar inte med ett
klubbslag här i riksdagen tusenåriga attityder till
mäns och kvinnors, pojkars och flickors roller.
Det sexualiserade språkbruk som vi tyvärr har i
dag bland ungdomar och även bland barn härrör från
exakt samma gamla attityder till män och kvinnor,
där kvinnor hela tiden ska behandlas som några ob-
jekt av något slag.
Jag tror att skolan har en viktig roll när det gäller
värderingsfrågor, demokrati, tolerans och jämställd-
hetsfrågor. Det finns med i uppdraget ute på skolorna.
Jag vet att man arbetar väldigt mycket ute på de en-
skilda skolorna för att komma åt de här problemen.
Anf. 101 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! Jag delar Majléne Westerlund Pankes
uppfattning att det är viktigt att ändra på attityderna.
Hennes regering har haft makten i åtta år nu, och det
har inte rört sig många millimeter under den tiden.
Även om det finns en del mycket lovvärda exempel
märker man ändå mycket lite av de krafttag som
borde komma från regeringen.
Jag undrar faktiskt hur Majléne Westerlund Panke
ser på hoppet att över huvud taget förändra de här
attityderna. De kan visserligen vara gamla, men jag
tycker att det verkar mycket illavarslande att det har
varit stört omöjligt att förändra dem under de här åtta
åren.
Anf. 102 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! Jag tror att det bästa sättet att arbeta
med de här frågorna helt enkelt är att arbeta stegvis,
som vi har gjort. Kvinnor har steg för steg vunnit
inträde inom fler och fler samhällssektorer. Vi är
nästan 50 % kvinnor i den här kammaren när den är
fylld. Vi har fler kvinnor inom attitydskapande sekto-
rer i samhället, inom journalistkåren och inom kyr-
kan. Det är inte oväsentligt att vi har kvinnliga präster
och kvinnliga biskopar. Är det någon sektor som
sysslar med värderingar och attityder så är det ju våra
religiösa församlingar.
Det är, tror jag, ett sätt att föra in ett kvinnligt
språk. Jag har länge väntat på någon form av forsk-
ning kring just språket och språkets användning i den
här kammaren. Har språket blivit annorlunda under
debatterna när nästan hälften av oss är kvinnor - om
vi nu ska koncentrera oss på språkbruket?
En annan fråga som Axel Darvik tog upp är löne-
sättningen. Axel Darvik ansåg att man skulle lösa upp
det offentliga monopolet för att kvinnorna skulle få
högre löner eftersom man då fick fler arbetsgivare.
Det tror jag inte ett dugg på. Om det är någon
sektor där kvinnor har tusentals arbetsgivare att välja
på så är det handeln. Där tror jag inte att de tjänar ett
öre mer än vad vårdbiträdena gör inom offentlig sek-
tor. Det är en myt att det skulle bero på om man har
en offentlig eller en privat arbetsgivare.
Själva problematiken ligger nog i att man är kvin-
na och av tradition inte var familjeförsörjare.
Anf. 103 Tobias Billström (M)
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att klargöra
vissa saker när det gäller jämställdhet.
Jämställdhet betyder inte en matematiskt jämn
könsbalans, utan det betyder frånvaro av diskrimine-
ring. En matematisk rättvisa innebär inte nödvändigt-
vis jämställdhet. Diskriminering kan nämligen före-
komma även på arbetsplatser med jämn könsfördel-
ning, till exempel en akademisk institution.
Jämställdhet är ytterst en relation mellan indivi-
der, män som kvinnor, och innebär lika rättigheter
och möjligheter. Därför är ett fungerande diskrimine-
ringsskydd av yttersta vikt, oavsett vilken del av
arbetsmarknaden vi pratar om och oavsett om vi dis-
kuterar inom eller utom akademin.
Kvotering kan inte lösa de här problemen. Trots
att regeringen föreslår det som lösning på de allra
flesta problemen med jämställdhet på arbetsmarkna-
den, kan en konstgjord könsbalans i stället dölja och
permanenta vad som i själva verket är en reell ojäm-
likhet.
Den statistiska könsbalansen förvandlas i så fall
till ett alibi som döljer den verkliga situationen.
Majléne Westerlund Panke talade om att antalet
sidor i betänkandet skulle bli mindre. Tyvärr ökar
antalet sidor på andra håll, till exempel i arbetsmark-
nadsutskottets handlingar som talar om FN:s kvinno-
konvention.
Det blir ännu värre om den här utvecklingen paras
med det arbete som den europeiska unionen beklag-
ligtvis driver i sitt antidiskrimineringsprojekt, där fler
och fler kriterier staplas på varandra för att man ska
uppnå jämlikhet. Ras, kön, sexuell läggning, trosbe-
kännelse, funktionshinder, ja till och med frågor om
visstidsanställning och värnplikt staplas på varandra
för att man ska uppnå politisk korrekthet.
I stället för att se människor som individer i ett
samhälle förvandlar denna utveckling samhället till
en matris för politiker. Vi blir med andra ord inplace-
rade i fack med utgångspunkt i yttre eller inre attribut,
varav vissa råkar vara mer intressanta för stunden än
andra.
Detta är i grunden en grym och känslokall politik
där människan till slut inte blir något annat än sum-
man av de politiska kriterier som gäller för stunden.
Individen som borde ha varit i centrum för debatten
förvandlas i de socialdemokratiska kvarnarna till ett
abstrakt objekt. Jag och mitt parti motsätter oss den
synen och vi debatterar den ofta här i kammaren. Vi
motsätter oss den så fort vi kommer åt.
Den politik som jag nyss beskrev har lett fram till
en situation där det är uppenbart att diskrimineringen
som begrepp är på väg att spåra ur. Ett tydligt bevis
på detta är uppdelningen av tillsynen över diskrimine-
ringen i arbetslivet. Därför behövs en ny politik.
Vi ser ofta professorn som klappar den kvinnliga
doktoranden i baken som det främsta problemet,
alltså det sexuella trakasseriproblemet. Sådana för-
kastliga handlingar är i grunden bara toppen på ett
isberg där det är den grundläggande synen på manligt
och kvinnligt som är knuten.
Lösningen på könsdiskrimineringen är att ut-
veckla och utvärdera neutrala meritvärderingssystem
så att kvinnor inte utsätts för den dolda diskrimine-
ring som genussystemet och könsmaktsordningen
innebär på arbetsmarknaden.
Lösningen på alla övriga former av diskriminering
ligger ju i att ha en formel för likabehandling, inte
särlagstiftning. Det är därför viktigt att samla alla fall
av diskriminering hos en myndighet för att på bästa
sätt kunna bekämpa diskriminering av olika slag.
Fru talman! En stark diskrimineringslagstiftning
löser förvisso inte alla problem med dåliga attityder i
samhället. Dessa måste alltid lösas genom dialog
mellan medborgarna. Lagen ger individen ett lagstad-
gat skydd och visar att staten inte på några grunder
accepterar diskriminering.
Att regeringen även fortsättningsvis vill ha en
splittrad diskrimineringslagstiftning betyder bara att
de nuvarande myndigheternas existens är viktigare än
respekten för de medborgare som utsätts för diskri-
minering, oavsett om det är inom akademin eller
utanför.
Tack för ordet.
Anf. 104 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! När jag bläddrar igenom betänkandet
som handlar om jämställdhet inom utbildning och
forskning är det svårt att hitta särskilt mycket skrivet
av moderaterna.
Jag vill inte ta ställning till deras engagemang i
frågan, men jag vill fråga Tobias Billström hur han
ser på de strukturer som finns inom samhället och
inom utbildning och forskning och vad han vill göra
åt dem.
Anf. 105 Tobias Billström (M)
Fru talman! Axel Darviks fråga är naturligtvis re-
levant: Vad kan göras?
Den moderata utgångspunkten - som vi har ut-
vecklat i det särskilda yttrande som finns på sidan 32
i betänkandet Jämställdhet inom utbildning och
forskning - är ju att grunden för all diskriminering är
att den bör behandlas lika av lagstiftaren.
Det finns inget hållbart motiv till att dela upp dis-
krimineringen i olika kategorier, något som ju Folk-
partiet är väldigt glada för. Man talar om HBT-
diskriminering, kvinnodiskriminering, religiös dis-
kriminering och så vidare, och vill splittra lagstift-
ningen på en rad olika lagar.
Diskrimineringen ser olika ut, men olika sorters
diskriminering är precis samma brottsliga handling
oavsett var den förekommer. Att lagstiftningen är
splittrad och att ombudsmännen delar på ansvaret
resulterar bara i sämre skydd för medborgaren efter-
som man får svårare att överblicka sina rättigheter.
Det är mitt svar på frågan. Vi behöver en samlad
diskrimineringslagstiftning. Vi behöver en diskrimi-
neringslagstiftning som tydligt och klart uttalar att
alla former av diskriminering, var och i vilket sam-
manhang de än må förekomma, är förkastliga.
Anf. 106 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! Min fråga gällde egentligen inte dis-
kriminering, utan den gällde strukturer som förtrycker
kvinnorna inom samhället, till exempel de strukturer
man finner i tidningar som riktar sig till unga flickor,
för att inpränta de könsroller som gör att man hindrar
individer från att göra de val som man annars hade
velat göra. Man hindrar individernas fria val.
Vill inte Moderaterna, som ibland utger sig för att
vara beskyddare av individens frihet, göra något åt
dessa könsstrukturer som förtrycker kvinnorna?
Anf. 107 Tobias Billström (M)
Fru talman! Moderaterna tror mycket starkt på in-
dividen och är varma anhängare av att alla individer
ska ses utifrån sina personliga kriterier och inte uti-
från påhittade kriterier.
Men Axel Darviks fråga är litet märklig.
Kvinnors situation förbättras ju genom att diskri-
mineringen i samhället - både den öppna och den
dolda - upphör.
Det är en fråga om attitydförändringar som måste ske
genom en dialog mellan medborgarna. Jag tror inte på
förbud och lagstiftning, och jag hoppas att inte heller
Folkpartiet gör det. Ibland när jag hör folkpartistiska
ledamöter föra debatten här i kammaren, inte minst
Birgitta Ohsson, blir jag dock lite orolig.
Den moderata utgånspunkten är att frånvaro av
diskriminering ger män och kvinnor lika rättigheter.
Frånvaro av diskriminering, Axel Darvik, är det som
ger ett jämställt samhälle, och det uppnår man inte
genom att reglera sönder och samman, genom att
bryta upp och genom att se till att lagstiftningen tar
fasta på olika delar. Det uppnås i stället genom att
man satsar på en sammanhållen diskrimineringslag-
stiftning.
Nu lyfter vi fram jämställdhetsperspektiven, men
kammaren kommer om ett tag att föreläggas ytterliga-
re ett förslag till en sammanhållen diskriminering-
slagstiftning med utgångspunkt i Europeiska unio-
nens kriterier. Jag tror till och med att propositionen
har levererats i dag. Man måste då som politiker ställa
sig frågan vad man egentligen vill uppnå. Jag menar
att man inte kan bryta ut den här frågan och behandla
den skild från andra kriterier, till exempel avseende
handikappade, sexuell läggning eller någonting annat.
Allting måste ses i ett och samma perspektiv, och det
är mitt svar.
Anf. 108 Lennart Gustavsson (V)
Fru talman! Vänsterpartiet har ingen reservation i
det här betänkandet, men jag tror att vårt intresse för
frågan är rätt välbekant.
Vårt samhälle är genomgående strukturerat så att
män är överordnade kvinnor. Kvinnor diskrimineras
på grund av sitt kön, och kvinnors handlingsutrymme
begränsas därigenom. I ekonomi, kultur och politik
står ofta mannen som norm.
Utbildningsväsendet är hårt präglat av de här
strukturerna. Eftersom en stor del av barns och ung-
domars fostran och socialisering sker i skolan blir
skolan också ett av de viktigaste instrumenten för
bevarandet av de här strukturerna. Redan i förskolan
och vid skolstarten är förväntningar från lärare och
personal tydligt styrande i riktning mot de traditio-
nella könsrollerna. Jag har hört flera som har talat om
det här.
Flickor kan sägas förväntas inta en passiv, tyst
och snäll roll, medan pojkar förutsätts vara aktiva,
pratsamma och utåtagerande. Den olika behandling
som pojkar och flickor möter i klassrummet bidrar
kanske till att stärka pojkarnas självförtroende, medan
flickor riskerar att bli passiva och därmed kanske får
svårare att uttrycka sig.
I skolan och inom den högre utbildningen lär sig
eleverna och studenterna ofta männens syn på sam-
hället. Skolan förmedlar männens historia, och många
gånger är det de manliga författarna som läses, till
exempel i svenskundervisningen. I utbildningsväsen-
det gör elever och studenter val mellan ämnen och
utbildningar, val som är påverkade av och befäster
strukturen.
Men det spännande är att samtidigt som utbild-
ningsväsendet reproducerar och konserverar mans-
samhället utgör det en nyckelinstitution i arbetet för
ett jämställt samhälle. Genom att skolledare, lärare
och övrig personal skaffar sig medvetenhet om just de
här maktstrukturerna och engagerar sig för att utmana
dem kan skolan faktiskt bli en plats där barn och
ungdomar ges möjlighet att ifrågasätta stereotypa
könsroller som förmedlas i kultur, i reklam och i det
övriga omgivande samhället.
Fru talman! Vänsterpartiet vill öka valmöjlighe-
terna för kvinnor och män. Alla ska ha reella möjlig-
heter att göra val som inte är könstypiska. Vårt mål är
att kön inte ska vara en begränsning och ett hinder
under uppväxten. I de lagar och styrdokument som
styr utbildningväsendet finns många formuleringar
som syftar just till en jämställd skola och till ett inten-
sivt arbete för att motverka den manliga normen i
samhället.
Skolverket och nu den nya Skolutvecklingsmyn-
digheten och Högskoleverket bedriver ett viktigt
arbete i den riktningen. Samtidigt finns det mycket
mer att göra, och det är långt kvar till en jämställd
skola och en jämställd högskola.
Jag tänker bara helt kort peka på några punkter
som kan tillföra debatten något från oss från Vänster-
partiet. Vi kommer nu att ställa större krav på kvali-
tetsredovisningar från kommuner. Jag tror att det är
viktigt att de kvalitetsredovisningarna innehåller mål
och utvärderingar som tydligt pekar på skolornas
jämställdhetsarbete. Jag tror också att positiv särbe-
handling kan vara ett användbart medel för att bryta
upp en stark könssegregering i utbildningsväsendet.
Det behövs ju till exempel fler män inom förskola,
skola, vård och omsorg, och det behövs fler kvinnor
inom tekniska och naturvetenskapliga verksamheter.
Jag tror att det utan att bryta den könssegregerade
arbetsmarknaden är mycket svårt att i grunden angri-
pa en ojämn maktfördelning mellan kvinnor män.
I den akademiska världen finns en tydlig hierar-
kisk struktur och faktiskt en stark manlig dominans,
även om vi ser tecken som utifrån mitt perspektiv går
åt rätt håll. Men kvinnorna har än så länge inte sam-
ma möjligheter att avancera i den strikta hierarki som
råder på universiteten. Därför kan faktiskt positiv
särbehandling av underrepresenterat kön vid tjänste-
tillsättning vara ett sätt att komma åt en problematik.
Det är vidare ett genomgående drag i vår kultur att
beskrivningar av verkligheten, som jag sagt, utgår
från en manlig norm, det vill säga att beskrivningar
handlar mer om män än om kvinnor, att de utgår från
mäns erfarenheter och att män framställs som nor-
mala och kvinnor som avvikande. Dessutom tillskrivs
män och kvinnor olika egenskaper som på ett sätt ofta
låser fast individen i sterotypa könsmönster.
Vi har nu en kvinno- och genusforskning som
faktiskt visar hur det här mönstret innebär att kvin-
nors underordning upprätthålls. Jag är övertygad om
att en del av de läromedel som används i skolan och i
den högre utbildningen inte är några undantag i det
här resonemanget. En kritisk granskning av läromedel
i jämställdhetsperspektiv borde egentligen vara ett
naturligt inslag såväl vid köp av läromedel som i
samtal med elever och studenter om hur man använ-
der läromedlen.
Jag menar att utskottsbetänkandet faktiskt visar att
vi har kommit en bit på vägen men också pekar på att
vi har lång väg kvar. Innan jag gick i väg till den här
debatten hämtade jag ett pressmeddelande från Skol-
verket. Utan att fördjupa mig mer i det vill jag peka
på att det har rubriken: Pojkars intresse styr ämnet
idrott och hälsa. Sådana exempel som dyker upp visar
att vi har en lång väg kvar.
Betänkandet visar enligt min mening också att det
inte är tillräckligt att utforma lagar och regler utan att
det behövs ett kontinuerligt och oförtröttligt arbete
med attityder och inte minst värderingar för att göra
verklighet av alla de vackra orden om jämställdhet.
Anf. 109 Tobias Billström (M)
Fru talman! Min fråga går till Lennart Gustavsson
med anledning av ett betänkande från arbetsmark-
nadsutskottet som handlar om jämställdhetsmärkning
av varor, tjänster och företag. Jag borde egentligen
också replikera till Axel Darvik, eftersom Folkpartiet
är anhängare av samma tanke.
Min fråga är: Har Lennart Gustavsson som leda-
mot för Vänsterpartiet reflekterat över möjligheten att
jämställdhetsmärka universitet och högskolor, som ju
är offentliga institutioner? Det är kanske till och med
enklare att jämställdhetsmärka dem än företag. Och
vidare: Vad skulle detta få för konsekvenser? Jag vet
att Lennart Gustavsson inte har läst det aktuella be-
tänkandet, men eftersom frågan är så uppenbar och
tydlig skulle det vara intressant att få ett klarläggan-
de.
Anf. 110 Lennart Gustavsson (V)
Fru talman! Detta är intressant, och jag beklagar
att jag faktiskt inte har läst det här betänkandet. Där-
för kommer jag inte heller att svara direkt med ett ja
eller ett nej. Men jag tycker att exempelvis de utvär-
deringar av jämställdhetsarbetet som Högskoleverket
gör vad gäller universitet och högskolor är viktiga.
Om de sedan ska leda till en jämställdhetsmärkning
eller inte vill jag inte ta ställning till nu, men visst är
läroanstalternas arbete med jämställdhetsfrågor vik-
tigt ur mitt perspektiv.
Anf. 111 Tobias Billström (M)
Fru talman! Jag ställer frågan eftersom jag inte ser
betänkandet som vi i dag behandlar i kammaren ut-
brutet ur helheten. Det måste fogas in i den totala
uppfattning som riksdagen förväntas ha efter behand-
lingen av detta om jämställdhetspolitiken. Jag nämner
det eftersom jag inte tycker att det är en bra idé. Jag
tycker inte alls om tanken att man ska jämställdhets-
märka varor, tjänster eller företag. Kriterierna blir så
oerhört svåra att formulera.
Jag kan bland annat se ett mycket stort problem
om man har en arbetsplats - låt oss ta en akademisk
institution - där man har 50 % män och 50 % kvin-
nor. Sedan blir en kvinna sjuk eller en kvinna åker på
ett sabbatsår utomlands och är inte längre en del av
institutionen, och så vidare. Detta rubbar könsbalan-
sen. Förlorar då universitet sin status som jämställt?
Detta är mycket intressanta frågor. Jag tycker att man
här anar den problematik som uppstår när politiker
försöker formulera alltför precisa mål och framför allt
försöker att ta på sig uppgifter som är omöjliga. Där-
emot kan jag mycket väl tänka mig att Sveriges hög-
skoleförbund frivilligt skulle kunna tänka sig att ut-
färda jämställdhetscertifikat eller någonting annat.
Men det faktum att detta inte har uppstått ännu är
kanske snarare ett bevis på hur svårt det är för den
offentliga sektorn att sopa rent framför sin egen dörr.
Det är mycket enklare att gå och peka ut för den pri-
vata sektorn vad den ska göra och tycka och tänka.
Anf. 112 Lennart Gustavsson (V)
Fru talman! Den här frågan får vi diskutera sena-
re. Det var inte en fråga utan mer ett tankeutbyte. När
vi diskuterar jämställdhet tycker jag att det är viktigt
att lyfta fram ett perspektiv som många gånger glöms
bort och som jag tycker att Moderaterna ibland
glömmer bort. Det var det jag försökte bevisa. Det
handlar faktiskt om strukturer och om makt. Det
handlar om någonting annat. Det är inte bara det att vi
ska vara lika mycket värda. Det är gamla strukturer
som präglar oss väldigt hårt. Det är därför jag försö-
ker säga - flera har varit inne på det - att vi ska ha
bra lagar, bra regelverk och kontrollmekanismer, men
om vi långsiktigt ska komma framåt behövs arbetet
med värderingar och åsikter. Då är naturligtvis hela
utbildningssystemet ett redskap som vi ska använda,
från förskolan till forskningen.
Anf. 113 Mikaela Valtersson (Mp)
Fru talman! Jag var inne på en del av jämställd-
hetsfrågorna förut i dag i samband med de tidigare
betänkandena. Jag vill återigen betona vikten av att
man börjar tidigt med ett aktivt och medvetet jäm-
ställdhetsarbete. Förskolorna Tittmyran och Björn-
tomta i Gävle och Jämrum i Gävle för att sprida kun-
skaper är ypperliga exempel på hur ett bra och aktivt
arbete med jämställdhetsfrågor kan ske i de lägre
åldrarna. Man måste börja i förskoleåldern för att det
ska ge effekt.
Jag vill framhålla ett annat bra exempel. Det är
det som Kommunförbundet länge har drivit som
jämställdhetsprojekt och som kallas 3 R-metoden
eller jämtegrering. Det är ett bra exempel på hur man
kan arbeta systematiskt med jämställdhetsfrågor. 3 R
står för representation, resurser och realia. Man kan
till exempel göra en 3 R-analys inom utbildningsom-
rådet. Det har gjorts i många kommuner runtom i
Sverige.
Man tittar då först på statistik. Hur ser det ut, till
exempel med representationen? Vilka går en viss
utbildning? Vilka undervisar? Vilka sitter med i de
beslutande organen? Sedan ser man över resurserna.
Hur använder man dem? Vilka får del av resurser för
till exempel barn med behov av särskilt stöd? Hur
mycket tid tar pojkar och flickor upp i klassrummet?
Vilka är författare till den kurslitteratur som man
köper in?
Slutligen tittar man på och drar slutsatser i reali-
teten. Är det något vi behöver förändra? Harmonise-
rar denna statistik i verkligheten med de mål vi har
politiskt, eller är det något som ska ändras?
Diskussioner kan sedan med utgångspunkt i
kvantitativa fakta bli mycket mer konkreta och verk-
samhetsnära. När man tvingas bli konkret och var-
daglig är det möjligt att även fundera över det som är
så vanligt att det tas för givet och självklart. Det kan
då bli tydligt vad som bör förändras för att öka jäm-
ställdheten.
Det viktiga är att göra människor uppmärksamma
på jämställdhetsperspektivet och vikten av en ökad
medvetenhet i de här frågorna. Det är viktigt att skapa
en ökad medvetenhet bland dem som arbetar i utbild-
ningssektorn och en fortbildning i jämställdhetsfrå-
gor.
Jämrum i Gävle är ett mycket bra initiativ, en bra
metod för att sprida kunskap, handha utbildning och
fortbildning och sprida bra pedagogiska idéer. Vi
skulle tycka det vara väldigt intressant att se fler
liknande projekt på andra håll i landet.
Nu erbjuds också landets kommuner att delta i en
nationell utbildning av resurspersoner i jämställdhet
och genuskunskap. Syftet är att stärka kompetensen i
jämställdhetsfrågor och att ge lärare och pedagoger
redskap att arbeta med ett aktivt förändringsarbete i
den egna pedagogiska praktiken. Det tycker vi i Mil-
jöpartiet är ett mycket bra exempel. Majléne Wester-
lund Panke nämnde fler goda exempel på vad som är
på gång och som vi också tycker är mycket bra.
Resultatet efter att Skolverket har tittat på jäm-
ställdhetsundervisningen visar dock att jämställdhet
måste få en mycket tydligare plats i undervisningen.
Man måste fokusera mer på värderingar i skolans
undervisning, få möjlighet till reflektion och insikt i
olika perspektiv. Det behövs mer kompetensutveck-
ling av lärare i sex- och samlevnadsfrågor och ett
HBT-perspektiv på dessa. Skolorna behöver ha tydli-
gare mål och planer för sin sex- och samlevnadsun-
dervisning.
Precis som Lennart Gustavsson nämnde kan vi
senast i en aktuell rapport från Skolverket se att poj-
kars intresse styr innehållet i ämnet idrott och hälsa.
Undervisningen är i väsentligt högre grad anpassad
efter pojkars intressen. Man kan också se att pojkar
har högre betyg i ämnet. Ibland tror jag visserligen att
det är åt andra hållet också, att det finns verksamheter
i skolan som är mer anpassade efter flickor och där
pojkar missgynnas. Pojkar kanske oftare ses som ett
problem med sitt mer utåtagerande beteende.
Jag tycker också att det är viktigt att poängtera att
det kränkande språk som många var inne på inte bara
riktar sig till flickor. Det var bara det som nämndes.
Om man vistas på en skolgård hör man att det slår åt
ganska många håll, tyvärr.
Det viktiga är att verksamheten i skolor och hög-
skolor uppmärksammar jämställdhetsperspektivet och
ser hela människan. Det här handlar om ett individ-
perspektiv. Om varje människa ska få utvecklas uti-
från sina förutsättningar kräver det ett jämställdhet-
sperspektiv.
Vi i Miljöpartiet tycker också att arbetsmiljölagen
ska gälla även i skolan. Det är något vi länge har
drivit, att vi ska likställa reglerna. Jag hoppas att vi
får anledning att återkomma till det när vi ska besluta
om en ny skollag.
Slutligen vill jag säga några ord om högskolan.
Jag talade förut om en breddad rekrytering. Jag tror
att det i högsta grad är en jämställdhetsfråga att få till
stånd en breddad rekrytering. Tyvärr kan vi i dag inte
säga att vi har en jämställd högskola när nästan tre
fjärdedelar av de högsta cheferna vid våra högskolor
är män. Vi måste fortsätta att jobba aktivt för en hög-
skola som är jämställd, där kvinnorna inte längre
tjänar mindre pengar än män och där inte den allra
största delen av all kurslitteratur är skriven av män.
Vi måste se till att ingen på en högskola behöver
känna sig kränkt. Eftersom jag personligen inte tror
att det förhåller sig så att vi kvinnor är dummare eller
mer oförmögna till abstrakt teoretiskt tänkande än
män eller mindre lämpade för universitetsstudier
anser jag det mycket rimligt att vi borde ha en mer
jämställd högskola med en bättre representation, inte
minst när det gäller rektorer och professurer.
Dokument
Beslut
Motioner om jämställdhet inom utbildning och forskning (UbU6)
Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2002 om jämställdhet inom förskolan, skolan, högskolan och forskningen.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag