Justitieombudsmännens ämbetsberättelse

Fru talman! Det är inte det här årets största betänkande vi ska debattera nu. Jag är inte säker på att det är det minsta, men det är snudd på. Men jag tycker att det är alldeles utmärkt att vi på det här lilla sättet ändå markerar den stora vikt som vi lägger vid justitieombudsmännens arbete. När vi i konstitutionsutskottet varje år får ämbetsberättelsen har vi en stor och rejäl genomgång tillsammans med justitieombudsmännen om de aktuella frågor som är viktiga. Vi vet också att JO och ombudsmannarollen har spritts i världen. Även om det kanske inte i första hand är exakt den svenska modellen som har valts är det ändå själva funktionen ja till och med begreppet som har spritts över världen. Det här är egentligen ett uttryck för vårt kollektiva lärande och för utveckling och skydd av allt det som demokratin står för. På sätt och vis är den här tjocka boken en bibel. Utan alla jämförelser i övrigt är det nämligen en bok som man inte ska läsa från pärm till pärm, utan man ska dyka ned här och var och samla på kunskap. Vår känsla från konstitutionsutskottet är att detta inte bara är en fråga för oss och för det här utskottet eller för justitieombudsmännen, utan det skulle kunna fungera just lärande för andra utskott i riksdagen, kommunala förvaltningar och offentliga verksamheter. Det är något de ska använda för att utveckla sin egen kompetens. Vi vet att det delvis fungerar så, men det skulle kunna fungera ännu bättre. Med detta sagt, fru talman, står ett enigt utskott bakom förslaget i det här stora betänkandet med det mycket lilla formatet.

Fru talman! Ja, justitieombudsmännens ämbetsberättelse brukar passera den här riksdagen utan att den väcker så stor uppmärksamhet. Den anmäls, hänvisas till konstitutionsutskottet, och så delas den ut i alla ledamöters fack. Jag tror att det är många som bara ställer den i bokhyllan. I samband med att konstitutionsutskottet behandlar det som så småningom blir, som Pär Axel sade, ett inte så tjockt betänkande kommer justitieombudsmännen och håller en omfattande muntlig redogörelse. Då ges förstås vi som sitter i konstitutionsutskottet tillfälle att ställa frågor. När det gäller det betänkande som vi så småningom ska votera om, klockan 16, ska riskdagen ta ställning till förslaget om ett godkännande av att ämbetsberättelsen läggs till handlingarna. Sedan skulle man kunna säga att det hela är över för den här gången. Jag har inte varit riksdagsledamot så länge, ett par år drygt, men jag tänkte redan från början att det är rätt märkligt att den här berättelsen passerar riksdagen utan att den får särskilt stor uppmärksamhet, för det finns faktiskt ganska mycket intressant att läsa i de här sammanställningarna. Det är sådant som vore intressant för många andra riksdagsledamöter och utskott än bara för oss som sitter i konstitutionsutskottet. Det finns många intressanta slutsatser att dra. Det finns många reflexioner som man skulle kunna göra, och jag tycker verkligen att den här fantastiska boken förtjänar en större uppmärksamhet. Pär Axel jämförde med Bibeln. Man kan väl säga att vi skulle kunna använda den i riksdagen för att få bra uppslag och dra kloka slutsatser. Justitieombudsmannen är en gammal inrättning eller en inrättning som har en lång historia, ända sedan 1809. Sedan dess har egentligen JO arbetat efter samma principer. Det har skett vissa förändringar. Till exempel granskar JO nu den kommunala sektorn, som man inte gjorde från början. Alla som anser sig ha blivit felaktigt eller orättvist behandlade kan klaga hos Justitieombudsmannen, och i mån av tid tar också JO initiativ till inspektioner. Nu har formerna för behandlingen av den här berättelsen diskuterats i konstitutionsutskottet, och jag hoppas verkligen att detta får en större uppmärksamhet och att fler utskottsledamöter från andra utskott har möjlighet att ta del av den bra information som vi får i konstitutionsutskottet. Jag ska förstås respektera de oskrivna regler som finns om att man inte för debatt och att man inte på något vis överprövar det som justitieombudsmännen har kommit fram till i sin omfattande berättelse. Men visst är det intressant att reflektera över JO:s slutsatser till exempel när det gäller handläggningen. När det gäller människor som är unga och som är skäligen misstänkta för brott har handläggningstiderna uppfattats som väldigt långa. Och inom vissa områden finns det till exempel nästan inte några anmälningar alls. Det kan också leda till funderingar till exempel när det gäller lagen om vård av missbrukare. Där är det ett anmärkningsvärt litet antal anmälningar. Och det gäller förvaringen av häktade personer och så vidare. Så det finns mycket intressant att läsa. Fru talman! Jag vill rekommendera alla riksdagens ledamöter att läsa den här boken, och jag hoppas verkligen att riksdagen i framtiden kommer att ägna ämbetsberättelsen större uppmärksamhet.