Justitieombudsmännens ämbetsberättelse

Fru talman! Vi har i dag uppe frågan om justitieombudsmännens ämbetsberättelse. Det är en årlig bok som ges ut och som jag kan rekommendera läsning av. Man får reda på mycket om hur det står till i Sverige när man tittar igenom skriften. En sak som vi har diskuterat i konstitutionsutskottet, och som framgår här, är att JO-ämbetet de senaste åren har blivit alltmer arbetstyngt. Antalet ärenden har ökat kraftigt. För att JO ska fungera på ett bra sätt bedömer vi att det krävs en del förändringar. En sådan sak var uppe i det förra ärendet om delegation inom JO-ämbetet, och det är att man ska kunna delegera vissa saker inom bestämda gränser till tjänstemännen inom JO-ämbetet. En annan sak handlar om att vi ser ett problem inom JO-ämbetet som JO också har påpekat ett flertal gånger, och det är att många ser JO som första instans att klaga hos. Inom vissa områden i Sverige finns det inte en första reguljär instans som man kan gå till i stället för att gå direkt till JO-ämbetet. JO ska ju vara en extraordinär instans. Det gäller till exempel Kriminalvården men också Försäkringskassan. Det är ett av skälen till att JO blir starkt arbetsbelastat. Vi pekar också från konstitutionsutskottet i betänkandet på att här finns ett problem. Jag hoppas för min del - och jag tror att hela konstitutionsutskottet delar min mening - att regeringen uppmärksammar detta och kommer att se till att vi får en förändring. Det skulle inte bara underlätta för JO, utan det skulle också göra att det fungerar bättre för människor som berörs av Försäkringskassan eller Kriminalvården och att problemen i många fall får en enklare lösning. I dag handlar det om justitieombudsmännens ämbetsberättelse, och där har vi inga skilda meningar eller reservationer.

Fru talman! I detta betänkande behandlas justitieombudsmännens ämbetsberättelse för tiden den 1 juli 2009 till den 30 juni 2010. Av de statistiska uppgifterna framgår att det nyregistrerades 7 444 ärenden under verksamhetsåret. Det var en ökning med 526 ärenden jämfört med året innan. Antalet nya inspektionsärenden och andra initiativärenden var 46, vilket var en minskning med 22 jämfört med året innan. Klagomålsärendena uppgick till 7 310, vilket var en ökning med 581. Antalet nyregistrerade ärenden var på nytt det högsta någonsin i JO:s tvåhundraåriga historia. Fru talman! Det är lätt att stå i talarstolen och tala om siffror och om att ärendena hos JO ökar för varje år. Så har det varit flera år i följd. Allt fler anmälningar kommer in till JO, vilket innebär att man måste minska på inspektionerna ute i landet. Det är inspektioner som skulle kunna påtala missförhållanden och förhindra att människor blir felaktigt behandlade av våra myndigheter. I detta betänkande tar KU ett ansvar för den stora och ständigt ökande arbetsbelastning som justitieombudsmännen har genom att påtala att vissa samhällsområden saknar ordinära tillsynsorgan. Framför allt är det inom kriminalvård och socialförsäkring som JO påtalat i flera år att det saknas ordinär tillsyn. Det får konsekvensen att JO får ta emot dessa anmälningar, och man har på grund av det svårt att fullfölja sitt uppdrag som extraordinärt tillsynsorgan. Herr talman! JO:s ämbetsberättelse är också en återkoppling på hur människor upplever sig ha hamnat i vanmaktssituationer hos våra myndigheter. Bakom varje klagomålsärende finns en människa. Det kan vara en människa som anmält ett brott hon blivit utsatt för och som upplevt att ärendet bara lagts på hög hos polisen och senare kunnat konstatera att det anmälda brottet preskriberats innan utredningen ens påbörjats. Det handlar också om människor som har hamnat i svåra ekonomiska situationer för att handläggningstiden av ärendet på Försäkringskassan varit alltför lång. En del insatser för att korta handläggningstiderna har gjorts, men antalet klagomål är fortfarande mycket större än det var tidigare. Det handlar också om människor som har hamnat i vanmaktssituationer vid olaga frihetsberövande då det funnits brister i rättssäkerheten. Det här är stora ingrepp i människors liv som alla borde ta på största allvar. Det måste läggas kraft på att minska klagomålen genom utredningar, tydligare regelverk, ny lagstiftning och så vidare. Man kan inte varje år lägga ämbetsmannaberättelsen till handlingarna utan att vidta några åtgärder för att minska antalet klagomål. En regering har alltid ett ansvar att ta klagomålen på största allvar. Klagomålen från medborgarna är också en temperaturmätare på den förda politiken, på hur den påverkar människors liv och på myndigheternas förmåga att genomföra lagstiftningen. Att antalet klagomål ökar för varje år är inget hälsotecken i samhället, tvärtom. Vi KU-ledamöter kan stå i talarstolen och föreslå förändringar - som att ge justitieombudsmännen möjligheter att delegera - och påtala vikten av ordinära tillsynsorgan för kriminalvård och socialförsäkring för hantering av den allt större ärendemängden hos justitieombudsmännen, men det politiska uppdraget måste framför allt vara att ha en ambition att minska antalet ärenden till justitieombudsmännen genom att förbättra för våra medborgare. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Det här är ett okontroversiellt ärende, och vi är eniga. Det finns dock en del saker som bör påpekas, och somliga av dem har redan påtalats. Jag ska inte upprepa den statistik som föregående talare redogjorde för. Det är dock viktigt att påminna lite om bakgrunden. Justitieombudsmannainstitutet har gamla traditioner, över 200 år gamla, och fyller en otroligt viktig funktion. Det är nämligen dit man kan vända sig om man anser sig ha blivit felbehandlad av en myndighet eller av en enskild tjänsteman i en myndighet. Detta sker också i många fall. Förvisso är JO:s yttranden inte juridiskt bindande, men de åtnjuter ändå en enorm respekt. Självklart hjälper det faktum att JO har möjlighet att väcka åtal mot enskild tjänsteman till att upprätthålla ämbetets auktoritet, men JO:s yttranden är sakkunniga, de tas emot med respekt och man lyssnar på dem. Det är också förklaringen till auktoriteten. I justitieombudsmännens ämbetsberättelse framgår detta tydligt, dels av det stora antalet ärenden, dels av den typ av ärenden som JO har att hantera. Jag ska framföra några synpunkter, av vilka ett par redan har nämnts. Justitieombudsmännen har under ganska många år pekat på de långa handläggningstiderna inom vissa delar av den offentliga förvaltningen. Ett exempel är polisen där det ibland är så att brott har hunnit preskriberats innan utredningar ha påbörjats. JO gör i år som många gånger tidigare konstaterandet att dessa handläggningstider måste minskas. Även inom förvaltningsdomstolarna är de långa handläggningstiderna ett problem, vilket inte minst vi som varit kommunalpolitiskt aktiva är väl medvetna om. JO uttrycker en förhoppning om att den omorganisation där 23 länsrätter har blivit 12 förvaltningsrätter kommer att leda till en ökad effektivitet på sikt. Än så länge syns dock inga sådana effekter, snarare tvärtom. Också socialtjänsten har problem med långa handläggningstider. Det finns i socialtjänstlagen en tidsgräns på fyra månader för genomförande av vissa utredningar, framför allt när det gäller barn. Ibland är det dock så att denna tidsgräns inte kan hållas, vilket JO påpekar. Bristen på reguljära tillsynsorgan inom viktiga samhällsområden är ett annat viktigt påpekande som konstitutionsutskottet också lyfte upp särskilt. Det finns inget sådant i kriminalvården - eller i Försäkringskassan som är en stor myndighet vars verksamhet berör många tusen personer och deras personliga ekonomiska förhållanden. Då är det ett bekymmer att det inte finns några reguljära tillsynsorgan som människor kan vända sig till med klagomål. Vad händer då? Jo, klagomålen hamnar i stället på JO:s bord, och resultatet av det ser vi i den stora mängden ärenden. JO blir ett reguljärt tillsynsorgan, vilket inte alls är meningen eller syftet. Justitieombudsmännen menar att dessa ärenden skulle kunna hanteras mycket bättre i en annan form. Herr talman! Utskottet instämmer i dessa konstateranden och delar justitieombudsmännens bedömning att det är häpnadsväckande att reguljära tillsynsorgan fortfarande fattas på dessa viktiga samhällsområden. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! JO har lämnat sin årliga rapport till riksdagen, och ännu en gång kan vi konstatera att anmälningarna ökar och är fler än någonsin. Vill man vara positiv kan man säga att det tyder på att JO är en känd institution som medborgarna har förtroende för. Under en tid har JO besvärats av att det ökade antalet anmälningar tränger undan möjligheterna till inspektioner och förlänger handläggningstiderna. Ett antal åtgärder är på gång. Förslaget som nyss debatterades om att JO ska kunna delegera ärenden handlar just om att avlasta de fyra justitieombudsmännen. Under hösten har KU också hanterat frågan om JO som nationellt besöksorgan enligt det fakultativa protokollet i FN:s konvention om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. I budgetpropositionen för 2011 tillförs JO extra medel, bland annat för att kunna anta rollen som besöksorgan enligt FN:s tortyrkonvention. Det är bra och stärker JO:s möjligheter till inspektion hos frihetsberövade. I JO:s ämbetsberättelse framkommer att justitieombudsmännen tycker att den ordinarie tillsynen av vissa myndigheter borde kunna stärkas. Det skulle avlasta JO som då bättre skulle fungera som det är tänkt, som en instans för extraordinär tillsyn. Många anmälningar handlar om Kriminalvården. Jag ska uppehålla mig vid den myndigheten eftersom det är den jag har bäst erfarenhet från genom en mandatperiod i justitieutskottet och genom att jag har varit ledamot både i Kriminalvårdens styrelse och i insynsrådet. Jag har motionerat om att införa en fristående inspektion av Kriminalvården som även skulle kunna ta emot förslag och klagomål från intagna. Många anser att tillsynen av Kriminalvården kan förändras och förstärkas. JO gör det. Ledningen för Kriminalvården gör det. Utredningen om Kriminalvårdens effektivitet landade i att föreslå en ny fristående tillsynsmyndighet. Samtidigt konstaterade utredningen att förslaget kräver fördjupad analys; det är säkert så. Avvägningar måste göras för att hitta en bra gränsdragning till JO och JK och andra myndigheter. Man behöver troligen dra lärdom av erfarenheter från liknande internationell verksamhet. Därför är det viktigt att frågan analyseras noggrant inom Justitiedepartementet. På min motion fick jag svaret att frågan för närvarande bereds inom departementet. Utredningen om Kriminalvårdens effektivitet har offentliggjorts. Kriminalvården har sagt sin mening om förslagen, och beredningen fortsätter. Det finns skäl att lyssna när JO, som arbetar i riksdagens och medborgarnas tjänst, påtalar att flertalet av de frågor som de bereder kan hanteras bättre i ett annat sammanhang. Därför är detta en fråga som vi i Folkpartiet följer. För övrigt tycker jag att JO:s ämbetsberättelse talar för sig själv. Mot bakgrund av de långa handläggningstider som JO pekar på i rättsväsendet vill jag avsluta med att säga att det finns all anledning att fortsätta Alliansens arbete för att stärka och effektivisera rättsväsendet. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.