Kemikaliekontroll

Fru talman! Det är vad vi gör i dag som ger effekter i morgon. Barn kan inte skydda sig själva mot farliga kemikalier. Det är vi vuxna som måste göra vad vi kan för att skydda dem. Vi är varandras miljö. Den insikten bär en social demokrati som vill bygga ett hållbart Sverige och en hållbar värld, helt enkelt för att vi är övertygade om att social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet förstärker varandra. Miljöproblemen kan inte lösas utan solidaritet mellan generationer, mellan länder och mellan människor. Det är den rikare delen av världen som förbrukar mest av jordens resurser. Det är länder med begränsade ekonomiska resurser som drabbas hårdast av miljöproblemen. Skadliga kemikalier, tungmetaller och gifter som länge har varit förbjudna i Sverige och inom EU används fortfarande runt om i världen. Skogar, jordar och grönområden är utsatta för en hård press. Arter och hela ekosystem försvinner. Många människor saknar tillgång till rent dricksvatten. Därför är jag mycket glad över att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna lyckades få med hela utskottet på ett tillkännagivande om ytterligare åtgärder mot parakvat. Sverige förbjöd parakvat redan 1983. År 2007 förbjöds medlet inom EU. Men parakvat används fortfarande i andra delar av världen med förödande konsekvenser för människor och miljö. Nu får regeringen ett tillkännagivande om att verka för att användningen av parakvat stoppas också internationellt samt att svenska och europeiska lantbrukare behöver ges förutsättningar för att kunna sluta köpa djurfoder som har odlats med parakvat. Jag hade önskat att de borgerliga partierna hade följt samma goda exempel när det gäller andra skadliga kemikalier. Men så är det tyvärr inte. När det gäller exempelvis deka-BDE, bisfenol A och azofärgämnen väljer de borgerliga partierna en mer saktfärdig väg. Behovet av en internationell kemikaliepanel faller inte heller de borgerliga partierna i smaken. Herr talman! Vi har ställt frågan förut, och jag måste ställa den igen: Var är den svenska ledartröjan, solidariteten och ansvaret? Det verkar vara vad den moderatledda regeringen förmår och inte vad människor och miljö tål som är vägledande. I stället för att ta täten för en giftfri vardag river regeringen upp beslut eller gömmer dem i miljömålsberedningen. Den socialdemokratiska regeringen förbjöd 2006 deka-BDE, ett bromerat flamskyddsmedel. Ämnet riskerar att störa hjärnans utveckling och påträffas numera både hos människor och djur i blod och bröstmjölk. Den borgerliga regeringen hävde dock förbudet 2008, trots att de negativa effekterna vid det laget var kända. Orsaken var att de var rädda att förlora i EU-domstolen. Vi socialdemokrater fortsätter att hävda att deka-BDE ska förbjudas. Vi vill också undersöka förutsättningarna för att minska eller förbjuda användningen av fler farliga bromerade flamskyddsmedel. Herr talman! Att kemikalier är en del av vår vardag är inget konstigt. I vissa fall spelar de en avgörande roll för att förbättra våra liv, exempelvis som beståndsdelar i våra läkemedel. Men kemikaliernas fördelar måste vägas mot deras nackdelar. Vi vet att det blivande barnet redan i magen utsätts för hundratals miljögifter, och under hela livet fortsätter vi sedan att utsättas för nya miljögifter. De finns i maten vi äter, i vattnet vi dricker, i barnets leksaker och i våra möbler, kläder, rengöringsmedel och datorer. I många fall är effekterna mycket allvarliga. Det är önskvärt att produkter som används av barn har en extra hög säkerhetsmarginal, eftersom barn är extra känsliga för kemikalisk påverkan. Vi vill därför, nationellt och på EU-nivå, förbjuda farliga ämnen i livsmedel eller i produkter som kommer i kontakt med livsmedel. Det gäller exempelvis azofärgämnen, som används för att färga läsk och godis. En stor brittisk studie har visat på risker för att ämnena kan göra barn hyperaktiva. Det handlar också om bisfenol A, ett ämne som på goda grunder misstänks vara hormonstörande. Det räcker inte att förbereda ett nationellt förbud när det gäller bisfenol A i nappflaskor, utan denna begränsning måste gälla alla varor barn kommer i kontakt med samt alla varor som kommer i kontakt med mat. Farliga kemikalier ska förbjudas eller, när det inte går, ersättas av mindre farliga alternativ. Vi tycker att kontrollen och tillsynen måste bli bättre än i dag, i Sverige och i världen. Det finns åtgärder som behöver vidtas. Vi tycker att det ska tillsättas en forskarpanel inom FN - en internationellt oberoende kemikaliepanel. Det behövs en forskarpanel som kan utveckla, värdera och förankra kunskaperna om spridningen av miljögifter och dess konsekvenser för människa och miljö. Herr talman! Vi socialdemokrater har i grunden en positiv miljösyn. Vi tror på människan. Det går att åstadkomma förändringar genom att människor tar sitt miljöansvar i sin egen vardag. Alla kan vi ändra på hur vi lever och vad vi handlar. Det är vad vi gör i dag som ger effekter i morgon. Barn kan inte skydda sig själva mot farliga kemikalier, utan det är vi vuxna som måste göra vad vi kan för att skydda dem. Vi är varandras miljö. Dagens miljöproblem går att åtgärda med modig politik - en aktiv miljöpolitik på hemmaplan och internationellt. Sveriges möjligheter att påverka utvecklingen ökar om vi själva väljer att gå före. Miljöarbetet i Sverige har legat på topp, men nu har ledartröjan tyvärr plockats av. Arbetet måste, inte bara i ord utan också i handling, fortgå för att ta bort farliga kemikalier och bygga en giftfri vardag. Det går att göra mer. Vi vill skapa en giftfri miljö där ingen utsätts för farliga kemikalier i sin vardag. Barn har rätt att växa upp utan onödiga risker för sin hälsa, och vuxna har rätt till en arbetsmiljö som bygger hälsa. Själv ska jag göra vad jag kan för att debatten inte ska tystna. Därför har jag lämnat mitt blod för analys. Mitt blod ska användas hemma i Örebro län på en konferens som ordnas av länsstyrelsen, Örebro universitet och Örebro universitetssjukhus. Det är en konferens som ska sätta fokus på kemikalierna i vår vardag. Avslutningsvis, herr talman, står jag naturligtvis bakom alla socialdemokratiska reservationer men yrkar för tids vinnande enbart bifall till reservation 2 om en internationell kemikaliepanel och reservation 12 om förbud mot farliga ämnen i livsmedel och produkter som kommer i kontakt med livsmedel, såsom bisfenol A och azofärgämnen. (Applåder) I detta anförande instämde Sara Karlsson, Jan-Olof Larsson och Pyry Niemi (alla S).

Herr talman! Innan jag glömmer det vill jag yrka bifall till reservation 16 om bekämpningsmedel i jordbruket och reservation 19 om slam på jordbruksmark. Vi diskuterar i dag miljö- och jordbruksutskottets betänkande om kemikaliekontroll. Jag tänker i mitt anförande begränsa mig till några frågor som berör det svenska lantbruket. Det kanske mest påtagliga är den kemiska bekämpningsmedelsanvändningen i växtodlingen, men naturligtvis omfattas även annan användning inom till exempel djurhållningen. Länge har vi sett Danmark som landet där man använder mycket kemiska bekämpningsmedel i jordbruket. Men faktum är att Sverige har passerat Danmark om man ser till antal hektardoser per hektar bekämpade grödor. Danmark har alltså en mer målinriktad politik för att få ned bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket. Danmark har kännbara miljöavgifter på bekämpningsmedel, och de har höjts i omgångar sedan 1990-talet. Det är kanhända en reaktion på rapporterna om bekämpningsmedelsrester som allt oftare letar sig ned till grundvattnet. Min uppmaning till regeringen är att ta den kemiska bekämpningen på allvar. Skaffa en strategi för att fasa ut detta! I vår motion MJ449 pekar vi på faran med att godkänna nya bekämpningsmedel med hormonstörande ämnen. Ett annat brännande aktuellt ämne är om svenskt lantbruk ska ta emot slam från reningsverken. Att det som lämnar åkern också ska tillbaka till åkern är en gammal visdom som de flesta borde hålla med om. För att behålla bördiga åkrar och kunna fortsätta att odla livsmedel behöver ämnen som vi tar från jorden alltså föras åter. Fosfor är ett av dessa ämnen. Det är ett livsnödvändigt grundämne som har fler funktioner i djur och människor än något annat ämne, och det är också ett nyckelelement i fotosyntesen. Fosfor är ett av de kvantitativt mest betydelsefulla näringsämnena i vårt jordbruk. Därför är det viktigt att vi ser till att det råder balans mellan uttaget och tillförseln av fosfor på vår åkermark. Den fosfor som i dag tillförs åkern kommer från gruvbrytning i andra länder och är därmed en ändlig resurs. Denna fosfor är, som vi vet, kontaminerad med den giftiga tungmetallen kadmium. Halten kadmium varierar mellan brytningsställen. Kadmium har den otäcka egenheten att den ackumuleras i vår kropp. I stället för att följa urinen ut stannar en del i njuren, som med tiden får allt högre kadmiumhalter. De flesta människor i dag har flera gånger högre kadmiumhalt i njurarna än våra förfäder. Halten har successivt ökat i njurarna eftersom kadmiumhalten i vår mat har ökat. Detta beror alltså i sin tur på att halten i jordbruksmarken har ökat de senaste 100 åren. Förutom njurskador kan kadmium leda till benskörhet. Nu är det inte bara kadmium som följer med avloppsslammet ut på åkern. Många hävdar att vi har det slam vi förtjänar, det vill säga att slammet är en spegel av det kemikaliesamhälle vi lever i. Alltså hittar man metaller såsom till exempel silver, som är giftigt för markorganismerna. Jag tror att många lantbrukare resonerar efter försiktighetsprincipen. Dels vill man inte öka halten av kadmium i sin åkerjord, dels vet man inte vad nästa kemikalielarm visar. Skräcken, som åtminstone jag kände när jag var bonde, var att jag inte ville sprida ett slam som kanske skulle visa sig innehålla något som gör att en dödskalleskylt placeras på min åker. Bonden borde inte få stå där med Svarte Petter. Att bli av med slammet är ett samhällsproblem - inte bondens. Men vi måste få i gång ett fungerande kretslopp. Där är vi nog alla överens. Herr talman! Jag kom ihåg det: Jag yrkar bifall till reservationerna 16 och 19. (Applåder)

Herr talman! Vi vet att det finns ungefär 100 000 kemikalier på marknaden i världen. Vi vet att kemikalieanvändningen är någonting som har ökat extremt kraftigt. Sedan 50-talet har användningen i världen gått från 10 miljoner ton till över 400 miljoner ton. Man beräknar att användningen av kemikalier kommer att fortsätta att öka med nästan 100 procent fram till 2020. Kemikalieindustrin är av bland annat det här skälet en av de snabbast växande och lönsammaste industrierna i världen. Samtidigt har vi nästan ingen som helst kontroll över de här 100 000 kemikalierna. Man beräknar att ungefär 5 procent av dessa 100 000 kemikalier har registrerats eller testats på något sätt där man kan säga vad de har för slags egenskaper. Beträffande den absoluta merparten har vi ingen större aning om vad de leder till. Det vi dock vet att många kemikalier har som egenskaper är att de kan vara bioackumulerande, alltså att de förs vidare till kommande generationer, att de vandrar från vissa djur till andra, helt enkelt att de finns kvar i ekosystemet, att de finns kvar i naturen. Vi vet också att användningen av många kemikalier leder till cancer, till allergier och andra stora folkhälsoproblem. Min pappa föddes 1938 och min mamma några år därefter. Om deras blod vet man att de nog har ett par hundra kemikalier i sig. Om mitt blod vet vi att jag sannolikt har lika mycket, kanske ännu mer. Men skillnaden mellan mina föräldrar och mig själv, och i synnerhet den generation som föds i dag, är att mina föräldrar har fått kemikalierna under sitt liv, till exempel jobbade min pappa inom kemikalieindustrin, medan barn som föds i dag får de direkt i blodet från sina föräldrar. Det enda vi riktigt säkert vet att föräldrarna för med sig till barnen är kemikalier, en riktigt fet kemikaliecocktail till barnen. Det känns inte så trevligt, i synnerhet inte när man själv är förälder. Vi vet att kemikalierna går via modersmjölken från mamman till barnen. Det här menar många forskare kommer att få extremt allvarliga konsekvenser, konsekvenser som vi inte kan överblicka i dag. Jag såg för ett tag sedan filmen Underkastelsen av den svenske filmmakaren Stefan Jarl. Ifall det är någon här som inte har sett den ännu rekommenderar jag den verkligen. Det är en skrämmande uppgörelse med kemikaliesamhället. Jarl intervjuar en mängd framstående forskare på området. En finsk kemikalieforskare säger: Om kemikalierna i dag vet vi ingenting. Därför är det desto viktigare att vi politiker tillämpar försiktighetsprincipen, att när vi vet att det finns risker för att kemikalier kan skada oss människor, djur eller naturen måste vi se till att deras användning regleras eller att de förbjuds. Vi rödgröna har lagt fram flera konkreta förslag om kemikalier som vi vill förbjuda. Det gäller till exempel det bromerade flamskyddsmedlet deka-BDE, som tidigare var förbjudet i Sverige, men sedan några år tillbaka har regeringen tillåtit det igen. Det handlar om bisfenol A, mjukgöraren DEHP, om ett perfluorerat ämne som heter PFOA. Det finns en del andra ämnen som vi vill ska förbjudas. Vi menar att enskilda länder måste gå före. Det är tråkigt att se vad de borgerliga partierna svarar på det här. Standardsvaret är: Ett arbete pågår. Vi måste vänta på EU innan någonting händer. Vi har antagit en kemikaliehandlingsplan. Det är inte fel att arbeta på EU-nivå, det ska vi självklart göra. Det mesta av kemikaliepolitiken ligger på EU-nivå efter införandet av kemikaliförordningen Reach. Det är bra att vi numera har en handlingsplan mot kemikalier i Sverige. Men när vi vet att det finns stora risker menar jag att det bästa vi kan göra är att förbjuda de här kemikalierna. Om vi gör det går vi före andra länder i EU. Det effektivaste sättet att bedriva ett konstruktivt EU-arbete på är att enskilda länder går före och visar att här kan man förbjuda någonting som är farligt. Jag tycker som sagt att det är tråkigt att den här regeringen inte vill göra det. Man är i stället passiv och hoppas att någonting automatiskt ska hända på EU-nivå. Det finns flera viktiga reservationer i betänkandet, men jag vill särskilt understryka punkt 9. Det är reservationen som handlar om förbud mot deka-BDE, det bromerade flamskyddsmedlet, och som jag vill yrka bifall till. (Applåder)

Herr talman! I miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU15 Kemikaliekontroll behandlas sammantaget 53 motionsyrkanden som bland annat berör miljömål, förbud mot och begränsning av kemikalier, bekämpningsmedel och forskning om kemikalier. Mycket av det som motionärerna tar upp i betänkandet finns redan i dag såväl på regeringens agenda som inom ramen för den globala kemikaliepolitikens kontrollarbete. En del av motionerna i betänkandet tar exempelvis upp det kontroversiella medlet parakvat. Låt oss inte hymla med detta; parakvat är ett extremt farligt ämne. I dag används det främst inom ogräsbekämpning, och vid kontakt med människor kan det orsaka skador på lungor, hud, ögon och i värsta fall även leda till döden. I detta fall har emellertid Sverige varit ett föregångsland då parakvat förbjöds här 1983. Vi har även tagit strid för denna uppfattning inom EU. I februari 2004 stämde Sverige Europeiska kommissionen eftersom man godkänt parakvat för användning i bekämpningsmedel inom hela EU. Kommissionens beslut innebar att bekämpningsmedel som innehåller parakvat under vissa förutsättningar därmed skulle kunna godkännas för användning även i Sverige. I juli 2007 gavs Sverige rätt, och domen innebar att kommissionens godkännande av parakvat därmed ogiltigförklarades. Även om parakvat numera därmed är förbjudet inom hela EU används det fortfarande i exempelvis Sydamerika vid sojaodling. Det är därför utskottets samlade mening att Sverige inom EU och genom vårt internationella samarbete ska fortsätta att verka för att användningen av parakvat avvecklas. Den lilla dispyt som Matilda Ernkrans påpekade handlade om huruvida vi skulle erkänna att regeringen redan har gjort eller gör ett arbete om detta. Vi tycker att det är viktigt att vi har ett enigt utskott om att det ska förbjudas. Därför uppmanar vi regeringen att driva denna fråga vidare inom det globala kemikaliearbetet samtidigt som europeiska lantbrukare ska kunna ges bättre förutsättningar att hitta andra lösningar än djurfoder som framodlats med hjälp av parakvat. Herr talman! De motioner i betänkandet som berör förbud mot kemikalier handlar bland annat om förbud mot ämnena deka-BDE, bisfenol A samt nonylfenoletoxilat. Till att börja med har kemikalielagstiftningen på många sätt revolutionerats och därmed genomgått ett systemskifte under de senaste åren. Införandet av den självständiga europeiska kemikaliemyndigheten, Echa, i Helsingfors samt införandet av EU:s kemikalieregistreringsförordning, Reach, innebär ett förändrat arbetssätt i kemikaliekontrollsarbetet för de nationella myndigheterna inom unionen. Kemikalieinspektionen ska enligt sitt regleringsbrev exempelvis intensifiera arbetet avseende problematiken med kemikalier i varor. Inspektionen ska särskilt verka för att tillämpningen av Reachregler avseende kemikalier i varor är tydlig och verkningsfull. Vidare ska inspektionen bidra till att regler för olika produktgrupper som utvecklas inom EU får en utformning som bidrar till att lösa problem med farliga ämnen i varor. Man ska även informera, stödja och samverka med företag i deras arbete. När det gäller deka-BDE, bisfenol A och nonylfenoletoxilat är de prioriterade i uppdraget till Kemikalieinspektionen, då de anses särskilt farliga för människor, djur och miljö. Herr talman! Några motioner i betänkandet tar sikte på frågor kring forskning om kemikalieanvändning. Ökad kunskap om kemikalieanvändning och dess konsekvenser är alltid välkommet. I dag pågår ett arbete inom ramen för FN:s miljöprogram UNEP med att ta fram en rapport som ska beskriva de socioekonomiska kostnaderna för dagens kemikalieanvändning, Global Chemicals Outlook. Rapporten ska också titta på de miljö- och hälsoeffekter som kommer av kemikalieanvändning. Sverige är i sammanhanget med i arbetet för att hjälpa länder som i dag saknar väl fungerande kemikaliekontroller genom att ta fram en studie som via att beskriva fördelarna och betydelsen av kemikaliekontroller ska få fler länder att skaffa sig kunskaper om kemikaliekontroll och i förlängningen även införa det. Vi fortsätter som land att ligga i framkant när det gäller forskning och innovation. Genom propositionen Ett lyft för forskning och innovation tillkom också anslag för forskning kring nanoteknologi. Kemikalieinspektionen lämnade förra vintern en skrivelse till regeringen som behandlar ett säkert användande av nanomaterial. Bland annat har man föreslagit att Reach ska anpassas till att inkludera tillämpningen av nanomaterial i framtiden. Sverige fortsätter också att aktivt arbeta för att bidra till en bättre kemikaliehantering och kemikaliekontroll i världens utvecklingsländer, inte minst via det arbete som utförs av Kemikalieinspektionen och Sida. Herr talman! Regeringen presenterade våren 2010 miljöpropositionen Svenska miljömål - för ett effektivare miljöarbete som ligger till grund för riksdagens beslut om inriktningen för svensk miljöpolitik. En av grunderna i arbetet kring en säkrare svensk kemikaliehantering är miljökvalitetsmålet en giftfri miljö till år 2020. Syftet med målet är framför allt att förhindra spridning av kemiska ämnen som kan hota och skada såväl natur och miljö som människors hälsa genom att i stället ta fram en ökad kunskap om olika kemiska ämnens egenskaper. Inom miljömålsarbetet har Naturvårdsverket fått i uppdrag att leda arbetet med att minska miljöpåverkan i Östersjön och hela Östersjöregionen. Det handlar bland annat om att minska de föroreningar som drabbar Östersjön genom dioxin, kadmium och PCB. Kemikalieinspektionen har vidare fått i uppdrag att ta fram en särskild nationell handlingsplan för att identifiera, begränsa och fasa ut farliga kemikalier i det fortsatta arbetet för en giftfri vardagsmiljö. 25 miljoner kronor per år har avsatts fram till 2014 för denna reform, och anslaget till inspektionen har höjts med 20 procent för att förstärka kemikaliekontrollerna. Sverige ska fortsatt vara en drivande kraft för en starkare, mer effektiv och framtidsinriktad global kemikaliepolitik. Inom ramen för vårt EU-medlemskap har vi goda möjligheter att vara ett föregångsland inom unionen för en miljövänligare, säkrare och mer hållbar samhällsutveckling också inom detta område. En av de miljöpolitiska huvuduppgifterna under denna mandatperiod är därför att fortsätta arbeta för en giftfri miljö. Genom mer resurser och nya initiativ skapas möjligheter för att kemikalier som skadar miljön eller riskerar människors hälsa kan fasas ut eller oskadliggöras. Herr talman! Slutligen vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut i sin helhet. (Applåder)

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Linda Andersson från Moderaterna. Vi rödgröna vill ju förbjuda en mängd farliga ämnen, till exempel deka-BDE - som var förbjudet tidigare, men regeringen hävde förbudet i maj 2008 - bisfenol A och PFOS, som är ett perfluorerat ämne. När jag läser betänkandet ser jag att det är på gång och att det ska prioriteras i den handlingsplan som regeringen har tagit fram. Jag har läst handlingsplanen ganska noggrant, i synnerhet de sidor som handlar om nya lagstiftningsinitiativ. Där ser jag inte att något av de här ämnena nämns. Det finns än så länge inga konkreta förslag i handlingsplanen om att man kommer att föreslå att något av de tre ämnen som jag just räknade upp ska förbjudas. Därför undrar jag om det inte vore bättre ifall vi här kunde enas om att det här är farliga ämnen som borde förbjudas. Det tycker ni också. Jag tror att vi skulle hjälpa regeringen på det sättet. Jag vill ta upp en annan fråga. Vi rödgröna vill ha en internationell forskarpanel på ungefär samma sätt som vi har en klimatpanel. Vi vill ha ett internationellt forskarsamarbete just om kemikalier, men det avslår ni och menar att det redan finns så mycket internationellt samarbete. Men det är just det som inte finns på kemikalieområdet, och i synnerhet finns det ingen samordning.

Herr talman! Som jag nämnde är deka-BDE, bisfenol A och andra ämnen prioriterade. De ligger i handlingsplanen. Även om de inte per ord är definierade handlar det om hormonstörande ämnen, om ämnen som kan påverka barn och unga, och det är ju vad de här ämnena gör. Och även stora delar av användningen av deka-BDE är redan i dag förbjuden inom EU. Även om vi gärna skulle vilja gå före med vissa saker har vi en överenskommelse inom EU. Vi har Reach som vi är skyldiga att följa. Vi kan inte gå vidare med enskilda regler i de enskilda länderna. Inom vårt parti anser vi att det är bättre att vi fortsätter att driva frågor inom EU tillsammans, för det är viktigare att hela EU förbjuder vissa ämnen än att vi enbart gör det i Sverige.

Herr talman! Fast jag är rätt övertygad om att de flesta EU-länder tycker att det är bra om enskilda länder går före och visar på vilka ämnen man kan förbjuda. Och även Reachsamarbetet bygger på att enskilda länder tar upp ämnen som man på sikt vill ska kunna fasas ut. Det kräver ett aktivt arbete från de enskilda medlemsländerna. Vi kan inte bara sitta här med armarna i kors och tro att någon nere i Bryssel ska lösa det åt oss, för det kommer inte att hända. Jag hade också en fråga om den internationella forskarpanelen om kemikalier. I handlingsplanen För en giftfri vardag tar man upp behovet av ökad forskning - det är för övrigt något som vi har motionerat om - och man vill att regeringen ska avsätta särskilda medel för ökad forskning om risker med kemikalier. Det tror jag är extremt viktigt. Kan du som kommer från det parti som sitter på Finansdepartementet berätta för oss när de extra pengarna kommer för forskning om kemikalier? De pengarna täcks ju inte av de 25 miljoner kronorna som regeringen har avsatt, utan de är till handlingsplanen i sig.

Herr talman! Mycket riktigt kommer givetvis inte förbuden i EU av sig själv. Folk måste driva dem där, men det innebär inte att vi nationellt måste införa lagstiftningar innan vi tar diskussionerna i EU. Jag har svårt att tänka mig att någon inom EU diskuterar att vi ska förbjuda de ämnen som vi diskuterar här i dag, utan det handlar om att vi tillsammans ska utöka Reach, att vi ska få en bättre fungerande lagstiftning inom hela EU. Och som jag nämnde är stora delar av användningen av just deka-BDE förbjuden inom EU redan i dag, och det pågår arbete för att förbjuda den återstående delen. Jag ser därför inget mervärde i att vi här i dag skulle förbjuda den delen i Sverige när det redan pågår ett aktivt arbete för att vi ska förbjuda det på EU-nivå. När det gäller mer forskning och en global forskningspanel pågår det redan ett arbete på global nivå med att diskutera de här frågorna. Jag vet inte om ni har något konkret förslag på hur ni skulle vilja att forskningspanelen skulle se ut, vem som skulle driva den och vem som skulle sitta i den. Vi ser att de arbeten som görs i dag fungerar. Vi har Reach, och vi har stora samarbeten och diskussioner om farligheten med de kemiska ämnena. Som det ser ut i dag tror vi att det är tillräckligt.

Herr talman! Jag vill upprepa frågan från mitt anförande: Var är ledartröjan, solidariteten och ansvaret? Efter att ha hört anförandet av Moderaternas företrädare och replikskiftet med Jens Holm är det uppenbart att mantrat att vi ska anpassa oss efter EU-systemet är fullt förhärskande. I sitt anförande stoltserade ledamoten med att parakvat förbjöds i Sverige 1983 och att Sverige 2004 tog strid för att behålla förbudet. Jag vill påminna ledamoten om att det var en socialdemokratisk regering som tog den striden, och 2007 gav EU Sverige rätt. Om den moderata företrädaren är så stolt över det vi gjorde med parakvat och att det var ett bra beslut som vi rödgröna lyckades få med hela utskottet på, hur kommer det sig då att ni inte tagit striden när det gäller deka-BDE? Det är nämligen troligt att Sverige hade vunnit också denna strid mot EU. Ni valde i stället en passiv och inaktiv väg, nämligen att ta bort förbudet mot deka-BDE. Varför? Vad var det som låg bakom det beslutet? All forskning visade ju att det var ett felaktigt beslut. Det vore spännande att få höra en diskussion om det och också hur det är med ledartröjan när det gäller en giftfri vardag.

Herr talman! Matilda Ernkrans säger att vi anpassar oss efter EU-systemet. Att driva frågor internationellt, som regeringen gör, innebär inte att vi passivt anpassar oss efter EU-systemet. Vi tar ledartröjan och diskuterar dessa frågor i EU. Vi driver dessa frågor, och vi anser att det är viktigt att vi driver tillsammans, EU-gemensamt. Att enskilda länder förbjuder får en liten påverkan jämfört med om hela EU förbjuder. Vi har olika sätt att se på hur man anpassar sig till EU-systemet. Vi vill fortsätta driva frågorna aktivt, och det är en skillnad mot att passivt anpassa sig. Matilda Ernkrans räknar upp olika årtal. Ja, det var socialdemokratisk regering 1983 och 2004, och ni gjorde ett bra jobb. Det är bra att parakvat är förbjudet och att ni tog strid för det. När det gäller deka-BDE är mycket förbjudet redan i dag, och vi verkar aktivt för att fortsätta förbjuda resterande användning.

Herr talman! Att Linda Andersson tycker att det var bra att den socialdemokratiska regeringen tog ledartröjan och förbjöd parakvat och tog strid för det svarar inte på frågan varför den borgerliga moderatledda regeringen inte tog strid när det gällde deka-BDE utan i stället valde att upphäva förbudet. Det är viktigt att driva dessa frågor internationellt och på EU-nivå, men det är en helt annan sak att göra som den moderatledda regeringen och anpassa sig till EU-nivå. Menar Linda Andersson att barn i Sverige ska få vänta på att EU har kommit lika långt som vi kan komma i Sverige? Vi har möjligheten att gå före, vilket skulle göra barn i Sverige och EU friska snabbare eftersom vi tar ledartröjan och visar att det är möjligt. Låt oss ta exemplet med bisfenol A. Den moderatledda regeringen gjorde inte något innan EU kom fram till att bisfenol A skulle förbjudas i nappflaskor. Då först sade den svenska borgerliga regeringen att det var dags att förbjuda bisfenol A i nappflaskor. Vi säger: Ta ett steg till och förbjud bisfenol A i allt som barn kommer i kontakt med och i alla livsmedel som barn äter! Det är tydligt att ni tar för lite ansvar i dessa frågor, och det är ett fattigdomsbevis. Det bygger Sverige svagare och utsätter barn i Sverige för onödiga risker. (Applåder)

Herr talman! Matilda Ernkrans säger att vi tar för lite ansvar. Jag tycker inte att vi tar för lite ansvar när vi kämpar för, diskuterar och driver dessa frågor internationellt. Jag tycker inte heller att vi tar för lite ansvar när vi försöker begränsa så mycket vi kan nationellt och fortsätter driva detta. Matilda Ernkrans frågar varför vi inte gjort något. Varför gjorde den socialdemokratiska regeringen inte något före 2006? Många av ämnena kände man inte till före 2006. Det tar tid. Innan man kan förbjuda måste man hitta och identifiera ämnena. Vi arbetar tillsammans i EU för att förbjuda ämnen. Reach är uppe i 30 000 ämnen som vi håller på att gå igenom. Jag tycker att internationellt samarbete och samarbete i EU är viktigt, och vi ska inte ta mer ansvar nationellt än vi redan gjort. Vi har helt enkelt olika syn på hur vi ska driva frågorna. Ni vill att Sverige ska gå före och att det ska vara hårdare regler för Sverige och svenska företag medan vi anser att vi ska få hela Europa med oss. Det är inte detsamma som att anpassa sig och inte ta ledartröjan. Vi har olika synsätt. Ni vill ha lilla Sverige; vi vill ha med hela Europa på tåget. (Applåder)

Herr talman! Precis som Linda Andersson nämnde i sitt anförande handlar betänkandet om 53 motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Det är viktigt att återkoppla till vad den långsiktiga visionen är och vilka verktygen är för att nå dit. Jag är övertygad om att vi i mångt och mycket har en gemensam vision, men vägen dit kan skilja oss åt i visas avseenden. Herr talman! Vi har en vision om ett hållbart samhälle. Vi tror på människans ansvar att lämna över planeten i gott skick till barn och barnbarn. Betänkandet innehåller många olika frågeställningar, men jag ska koncentrera mig på några av dem. Jag börjar med miljömålet Giftfri miljö. Vad har gjorts och vad görs? Riksdagen beslutade sommaren 2010 om inriktningen på miljöpolitiken i enlighet med propositionen Svenska miljömål - för ett effektivare miljöarbete . Man beslutade bland annat om målstruktur för miljöarbetet, att ändra miljökvalitetsmålet för giftfri miljö och att tillsätta en parlamentarisk beredning med uppgift att ge råd till regeringen om hur miljökvalitetsmålen ska kunna nås. Miljömålsberedningens övergripande uppdrag gäller till och med 2020 och innebär att beredningen ska utveckla strategier med etappmål, styrmedel och åtgärder. Arbetet ska genomföras i nära samarbete med näringslivet, ideella organisationer, kommuner och myndigheter. Miljömålsberedningen presenterade ett delbetänkande i december 2010 med förslag till en handlingsplan för hur strategier bör utvecklas i miljömålssystemet i förhållande till miljökvalitetsmålen och generationsmålet. Så visst pågår det ett arbete - och det är ett viktigt arbete. Vänsterpartiets Jens Holm konstaterade att det inte är fel att arbeta på EU-nivå. Men, Jens Holm, kan man uttrycka att det är rätt att arbeta med dessa frågor inom EU-samarbetet? Det är en viktig frågeställning. Betänkandet berör också frågan om de giftiga ämnena dioxin, kadmium och PCB i Östersjön. Det råder ingen tvekan om att det är viktigt att göra en grundlig riskbedömning, vilket regeringen också har gjort utifrån de tre utgångspunkterna folkhälsa, miljö och jobb. Regeringen anser att det är möjligt att genom ett utökat informationsarbete kring kostråd, med riktade insatser till riskgrupper, ge ett tillfredsställande folkhälsoskydd samtidigt som det medger ett livskraftigt småskaligt fiske längs Ostkusten och i de stora sjöarna. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att leda arbetet med att minska användningen och påverkan av farliga ämnen i enlighet med handlingsplanen för EU-strategin för Östersjöregionen. Det ska göras i nära samarbete med Kemikalieinspektionen. Naturvårdsverket ska även leda arbetet med åtgärder för renare avloppsvatten efter samråd med bland andra vattenmyndigheterna. I betänkandet berörs också frågan om förorenade områden. I enlighet med budgetpropositionen för 2011 finns det ca 1 400 områden i Sverige som är så förorenade att de kan utgöra risker för miljön eller för människors hälsa. Av dessa har ungefär 200 åtgärdats. Regeringen har också framhållit att för att nå delmålet om efterbehandling av förorenade områden till 2050 behöver takten ökas. Hösten 2009 biföll riksdagen regeringens proposition Miljöbalkens försäkringar och avhjälpande av förorenade områden m.m. där åtgärder redovisades. Arbetet pågår. Jag övergår nu till att tala om kemikalier. Man kan ibland uppfatta att oppositionen vill se hårda regler i Sverige och något ökad aktivitet på internationell nivå för att detta ska ge bästa effekt på att minska farliga kemikalier. Vi vill alla minska antalet farliga kemikalier. Återigen glömmer ni EU:s viktiga roll! För konsumenterna är också EU en viktig arena. Jag noterar i reservationerna att det riktas underförstådd kritik mot EU:s arbete. Frågan är om ni ser fördelar, och i så fall vilka, där man ändå har rönt framgång och där man har gynnat konsumenterna än bara på den nationella arenan i Sverige. Men visst är det viktigt att Sverige driver frågorna. Och det gör den svenska regeringen. Den svenska marknaden är, ur konsumentperspektiv, inte en tillräckligt stor arena för att minska kemikalieanvändningen i stort. Det krävs större arenor. Men det är viktigt att det sker ett bra arbete också på hemmaplan. När det gäller EU:s arbete med kemikaliekontroll konstaterar utskottet att kemikalielagstiftningen till stor del är harmoniserad inom EU. Regeringen utvecklar sin syn på Reach i miljömålspropositionen. Därutöver berörs i betänkandet frågor om substitution och straffbestämmelser och inte minst den stora frågan om stickmyggor och myggbekämpning. Herr talman! Min talartid är slut, och jag avslutar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)

Herr talman! Nina Lundström ställde en konkret fråga till mig och Vänsterpartiet. Då tycker jag att man ska ge ett konkret svar. Vänsterpartiet tycker att så länge vi är medlemmar i EU ska vi arbeta konstruktivt för att göra EU så bra som möjligt. Miljöområdet är ett sådant konkret område där inte minst jag har arbetat aktivt för Vänsterpartiet som EU-parlamentariker. Jag arbetade just med Reach. Jag kan konstatera att om man jämför det förslag som Margot Wallström lade fram om Reach med det förslag som till slut klubbades igenom efter flera år av intensiv lobbning från den tyska och andra länders kemikalieindustrier blev det bara en liten tummetott kvar. Hela grundtanken med Reach är att man ska ha en ersättningsprincip. I de fall där det finns en farlig kemikalie och det finns alternativ ska den farliga kemikalien automatiskt ersättas av alternativet. Denna ersättningsprincip - substitutionsprincipen - finns inte kvar längre i Reach. För Sveriges del innebär Reach faktiskt en del försämringar. Det är ovanligt att man i lagstiftning gör saker sämre. När det gäller registrering för användning av kemikalier hade vi till exempel mycket hårdare krav tidigare. Nu har man höjt kravet till 1 ton, vilket är en stor skillnad mot de 10 kilo som jag tror var det som vi hade som krav tidigare. Jag måste säga att jag blev besviken på den liberala gruppen i EU-parlamentet, som till slut gick med på den urvattnade versionen av Reach. Om man säger att man ska påverka och förändra EU gäller det att ta strid och att sätta miljön först. Det tycker inte jag att liberalerna gjorde i det här fallet.

Herr talman! Jens Holm säger: Så länge vi är medlemmar i EU. Jag antar att det andas någon form av utträdesprincip. Det tycker jag är beklagligt. Jag tycker att samarbetet inom EU är viktigt ur ett konsumentperspektiv. Jag själv är en av dem som måste läsa varenda innehållsförteckning när jag köper någonting eftersom jag tillhör gruppen allergiker. Jag kan konstatera att läget har förbättrats oerhört mycket under mina 20 år av läsandet av innehållsförteckningar. Jag vill påminna kammaren om att vi hade en Reachdebatt 2002-2006 där jag satt i ett av utskotten. Också då upplevde vi som då satt i opposition att man hade högt uppsatta ambitioner. Det har varit viktigt att enas om att EU är en viktig arena. Därför tycker jag att Jens Holms synsätt på att EU på något sätt inte bidrar är beklagligt. Jag anser att EU bidrar. För liberalerna är frågan om en hållbar utveckling, där också kemikaliefrågorna ingår, en oerhört viktig fråga. Jag inledde med att uttala det som jag hoppas att många av oss upplever: Det vi lämnar efter oss till våra barn och barnbarn ska vara någonting som är bättre än, eller åtminstone lika bra som, det vi har i dag. Jag upplever, Jens Holm, att vi har olika synsätt på vad dessa arenor innebär. Ja, Sverige ska bedriva ett mycket bra arbete för att minska kemikalieanvändningen. Vi måste samverka inom ramen för EU-samarbetet, och vi ska också göra en insats på internationell nivå. Men där tror jag alltså att vi har olika uppfattningar. Jag tycker att det är beklagligt.

Herr talman! Jag tycker inte att EU-lojaliteten är det viktigaste. Jag tycker att miljön och folkhälsan är det som vi - åtminstone vi miljöpolitiker - alltid ska sätta först. Det är därför jag tycker att det är så otroligt viktigt att enskilda länder ska våga gå före och ta en strid mot Bryssel för att visa att vi på nationell nivå kan stoppa ett visst ämne därför att vi kan bevisa att det är farligt för folkhälsan, för miljön, för djuren eller vad det nu kan vara för någonting. Det är tragiskt till exempel med azofärger. Du säger att du är allergiker, Nina Lundström. Många allergiker blev djupt bedrövade när Sverige måste tillåta azofärger efter EU-inträdet. Även kraven på innehållsdeklaration har försämrats efter EU-inträdet; det vet du. Sverige hade de bästa innehållsdeklarationerna i Europa innan vi blev medlem. Men nu är Sverige medlem. Så är det. Då vill jag att Sverige ska gå före och visa de andra EU-länderna. Vi borde ha ett förbud mot azofärger, vi borde ha ett förbud mot deka-BDE, vi borde ha ett förbud mot PFOS och så vidare. Jag tycker att det är så tråkigt att regeringen håller sig passiv mot EU. Regeringen törs inte sticka ut, utan säger: Nej, vi väntar i stället på EU och hoppas att någonting händer där!

Herr talman! Vad gäller engagemanget i frågorna tror jag att vi delar det. Frågan gäller vägen dit. Jag delar inte uppfattningen att allt var bättre förr. Jag kan också ur det personliga perspektivet, som jag nämnde, se vad som har skett i form av utveckling. Vi som konsumenter konsumerar ju inte bara det som produceras i Sverige. Om vi ska kunna påverka de stora producenterna så att de tänker på konsumentperspektivet måste det finnas både ett konsumenttryck och ett politiskt tryck på att utveckla möjligheterna. Det är också viktigt att forskningen ser till att vi får belägg för vad vi ska förbjuda och på vilket sätt. Men ur ett konsumentperspektiv är det viktigt att effekten inte bara blir på det lokalt producerade. Jag som konsument vill känna samma trygghet och säkerhet var jag än köper mina produkter. Där är det stora samarbetet det viktigaste, för då får man också mycket bättre och effektivare sätt att påverka producenterna. Låt mig ge ett exempel. Det finns länder som till exempel Finland, som hade lite annorlunda avtal när de gick in i EU-samarbetet och som i dag har något vassare innehållsförteckningar. Det har funnits en variation, men jag menar att mycket har blivit mycket bättre. Det finns mer kvar att göra. Men det gläder mig att vi känner detta engagemang. Jag kan bara konstatera att det också gläder mig att regeringen arbetar så intensivt för att lyfta fram frågorna och för att dessutom skapa allianser och tryck i frågorna så att man också når en realitet i frågeställningarna. Det ska vara för konsumenternas bästa oavsett om konsumenten bor i Sverige eller någon annanstans i Europa eller i världen.

Herr talman! Vi debatterar miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 15 om kemikaliekontroll. Det kan ju låta lite torrt och tråkigt, men att arbeta med miljömålet Giftfri miljö är ett stort och viktigt arbete. Kemikaliefrågan var faktiskt den fråga som väckte den moderna miljödebatten i början av 60-talet med Rachel Carsons bok Tyst vår . På 1960-talet var det den myckna användningen av bekämpningsmedel i jord- och skogsbruk som var i fokus. Det fick småfåglarna i odlingslandskapet att försvinna, och våren blev tyst. Därav namnet Tyst vår . Mycket har hänt sedan dess. Farliga kemikalier har förbjudits. En sådan har varit uppe i debatten här i dag, nämligen parakvat. Det förbjöds i Sverige 1983 och i EU 2007. Jag tycker att det är bra att vi har ett tillkännagivande att Sverige ska intensifiera arbetet att också internationellt se till att parakvat inte används som bekämpningsmedel. Jag tycker att det är jättebra att vi kan ha en så bred samsyn och ge ett tillkännagivande till regeringen. Men det är inte bara här i ett motionsbetänkande i riksdagen som kemikaliearbetet bedrivs. Det låter lite så i debatten. Kemikalieinspektionen, som är den myndighet som ska jobba med frågorna i Sverige, presenterade den 10 mars en handlingsplan för en giftfri vardag, alltså för drygt en månad sedan. Det uppdraget hade de fått av regeringen. Uppdraget att riskerna med kemikalier i vardagen skulle minska kom från regeringen. Kemikalieinspektionen har fått 100 miljoner extra fram till 2014 för att genomföra den här handlingsplanen för en giftfri vardag. Det är viktigt att en myndighet får makt, muskler och resurser att jobba. Det är också viktigt att de får den här typen av tydliga uppdrag. Nu har Kemikalieinspektionen formulerat att fokus ska ligga på barn och ungdomar eftersom barn och ungdomar är mer sårbara för kemikalier och kemikaliers verkan än vuxna. Man har också ett fokus på internationellt arbete och att förbättra EU:s lagstiftning så att farliga kemikalier i varor kan begränsas. EU:s lagstiftning Reach har tidigare diskuterats här i ett replikskifte. Vi kan väl alla vara överens om att det inte är för inte som Kemikalieinspektionen har det här uppdraget att förbättra EU:s lagstiftning. Reach var en kompromiss, men det var bättre än ingenting. Det höjde den totala nivån på kemikaliekontrollen och kemikaliearbetet inom EU, men det var en kompromiss. När man ser att Reach med sina möjligheter och fel och brister kan förbättras ska Sverige ha ledartröjan i det arbetet. Det är det som Kemikalieinspektionen har formulerat utifrån regeringens uppdrag. Ett annat arbete sker i Miljömålsberedningen. Miljömålsberedningen presenterade så sent som den 31 mars ett delbetänkande där vi - jag säger vi eftersom jag sitter med i Miljömålsberedningen - bland annat lyfte fram ett etappmål om särskilt farliga ämnen. Det etappmålet handlar också mycket om att Sverige ska driva på och förbättra EU:s lagstiftning Reach. Detta sker alltså på parallella plan, både i den svenska handlingsplanen och i det här etappmålet som blir en del av etappmålet för att uppnå generationsmålet om en giftfri miljö. Där hade vi också en bred samsyn, vilket jag tycker är glädjande. När vi behandlar ett motionsbetänkande känns det som om vi försöker hitta motsättningar som jag upplever inte finns egentligen. Vi har alla som mål att generationsmålet om en giftfri miljö ska uppnås. Sedan har vi olika roller. Jag har också erfarenhet av att sitta opposition. Då är man alltid lite besviken på regeringen och tycker att regeringen borde göra mer. Det som den socialdemokratiska regeringen gjorde 2004 var bra, men det skedde efter tydliga påtryckningar från oppositionen. Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det är jättebra att regeringen har låtit Kemikalieinspektionen ta fram den här handlingsplanen för en giftfri vardag. Jag tycker också att det är bra att regeringen har avsatt 25 miljoner kronor extra varje år för att KemI ska kunna realisera den här handlingsplanen. Vi i Vänsterpartiet vill se mer pengar, men jag måste ändå säga att det är ett steg i rätt riktning. Det kan man kanske få bjuda på ibland. Jag vill ha ett konkret svar från Roger Tiefensee på den fråga som Kemikalieinspektionen tar upp i den här handlingsplanen. Man konstaterar att man inte har fått något konkret uppdrag att driva på forskningen, men de identifierar att det behövs väldigt mycket mer forskning på det här området. Det tror jag att vi är överens om. Kemikalieinspektionen föreslår också att det avsätts särskilda medel som öronmärks för just kemikalieforskning. När jag tittade i budgeten på utgiftsområde 20, som är det här området, noterade jag att regeringen höjde anslaget med 1 miljon från 91 miljoner kronor till 92 miljoner kronor avseende miljöforskning. Vi kan hoppas att kemikalieforskning kan ingå där. Kan Roger Tiefensee svara på om regeringen kommer att tillmötesgå Kemikalieinspektionen när det gäller extra medel för just kemikalieforskning?

Herr talman! Tack för erkännandet att det är ett steg i rätt riktning, Jens Holm! Det är bra att vi kan vara överens om att det är viktigt med resurser till en myndighet, men det är inte det enda saliggörande. Jag tror också att resurser till forskning är viktigt, men den här regeringen har gått ifrån en gammal princip där man öronmärker och specialdestinerar. Vi har gjort en gigantisk forskningssatsning. Vi har höjt forskningsanslagen med 5 miljarder. Mycket ligger i forskningsstiftelserna. Har man bra forskning om toxicitet och kemikalier har man också goda förutsättningar att få resurser till den forskningen. Det är inte den här regeringens princip att öronmärka miljoner till just det forskningsanslaget, utan vi har sett till att det finns en stor bulk med miljarder till forskning. Har man en bra forskning på hög kvalitetsnivå internationellt får man också resurser till den.

Herr talman! Vår expertmyndighet på det här området, Kemikalieinspektionen, vill ju att det ska öronmärkas medel. Jag tror att det är precis så. Vi kanske ska vara lite ärliga och säga att det faktiskt är så att om man inte öronmärker särskilda medel för just kemikalieforskning och giftforskning när det gäller kemikalier kommer inte det att tas upp i en allmän forskningsbudget som går till universitetet och helt andra saker. Man måste nog öronmärka till detta, precis som Kemikalieinspektionen vill göra. Jag tolkar det så att regeringen inte har några som helst sådana planer. Det måste jag då beklaga.

Herr talman! Vi ska komma tillbaka med en ny forskningsproposition under den här mandatperioden, men den proposition som lades fram under den förra mandatperioden innebar en historisk satsning med en nivåhöjning på 5 miljarder till forskningsanslaget. Där var miljöfrågor ett prioriterat område. Har man en bra forskning på kemikalieområdet eller på miljöområdet har man också bra förutsättningar att få pengar. Sedan har jag full respekt för att man i ett motionsbetänkande eller från en myndighet gärna vill öronmärka pengar just till sitt område, med det viktiga är att forskningen blir gjord. Det finns förutsättningar för det med den stora höjningen av det generella forskningsanslaget.

Herr talman! Jag vill passa på att påpeka att Kemikalieinspektionen också fick extra anslag i oppositionsbudgeten. Roger Tiefensee sade själv att resurser till myndigheten är viktigt men inte det enda saliggörande. Jag håller med om det. Det krävs också politiskt mod och handlingskraft. Det är ganska stor skillnad på att höra Roger Tiefensee och Centerpartiet från talarstolen jämfört med Moderaternas företrädare i den här debatten. Det känns som att man inte riktigt vet vem det är som talar för regeringens politik. Utmärkande för just Centerpartiet är att det är mycket ord och lite handling. Och om det är handling går det snarare åt fel håll när vi talar om att anta miljöutmaningarna. Vi har tidigare i dag talat om deka-BDE där handlingen blev att riva upp det förbud som Sverige hade mot deka-BDE. Vi har en regering som i handling öppnat för ny kärnkraft. Jag fick nu av Miljöpartiets företrädare veta att regeringen godkänt en ny fossilgasledning mellan Gislaved och Jönköping. Min fråga till Roger Tiefensee är: Är det inte så att Centerpartiet har lite problem i den moderatledda regeringen när det gäller miljön?

Herr talman! Jag tackar Matilda Ernkrans för erkännandet av Centerpartiets miljöengagemang. Matilda Ernkrans talar om handling. Jens Holm gav regeringen och Kemikalieinspektionen ett erkännande av en handlingsplan. Det viktiga är väl att handling blir till aktivitet. När det gäller det vi nu diskuterar, kemikaliefrågor och kemikalietillsyn, upplever jag att vi i den gemensamma Miljömålsberedningen, där både Matilda Ernkrans och jag ingår, har ett viktigt uppdrag att genomföra. Också Kemikalieinspektionen har ett uppdrag. De levererar. Dessa parallellspår kommer givetvis tillbaka i form av propositioner till riksdagen. Sedan kan vi gemensamt hantera dem också i miljö- och jordbruksutskottet.

Herr talman! Jag vill nog ändå återkomma till den fråga jag hade. Vad levererar Centerpartiets miljöengagemang i den moderatledda regeringen? Man var med om att riva upp förbudet mot deka-BDE, man har öppnat för ny kärnkraft och nu har man godkänt en fossilgasledning i Jönköpings län. Jag tycker att det är bra med handlingsplaner, med arbetet inom EU och ett internationellt arbete, men jag kräver också politiska beslut som understöder dessa planer. När det gäller den handlingsplan som jag här talar om ska man återkomma först i slutet av 2012 för eventuella beslut som ska tas i riksdagen. I annat fall återkommer man så sent som 2014. Miljömålsberedningen i all ära, men det återstår att se vad vi kommer fram till. Faktum är att det redan gått ganska många år sedan rapporten Nu är det bråttom lämnades. Det skedde 2008, och vi är nu inne i 2011. Miljömålsberedningen har ännu inte riktigt klarat av att leverera någonting. Jag tar mig an det arbetet, som sagt, och sedan får vi se vad vi kommer fram till. Det finns inte så mycket handlingskraft. Vad i den moderatledda regeringen levererar egentligen Centerpartiets miljöengagemang som går i rätt riktning? Vad handlar om att vi till nästa generation ska överlämna ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta?

Herr talman! Vi har från Miljömålsberedningen precis levererat ett delbetänkande. Då är det lite tråkigt att höra Matilda Ernkrans säga att Miljömålsberedningen levererar nästan ingenting. Jag upplevde att vi där hade ett mycket bra samarbete mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och allianspartierna. Miljöpartiet valde att lite grann ställa sig vid sidan av, vilket jag tyckte var beklagligt. Vi har kommit med viktiga delmål om särskilt farliga ämnen, som har relevans för detta betänkande. Om jag ska räkna upp vad Centerpartiet levererar på miljöområdet är det risk att talmannen avbryter mig för att jag går utanför ämnet. Jag kan dock nämna att när det gäller just energiomställningen har vi nu fyra terawattimmar vindkraft i vårt energisystem. Det är en direkt följd av regeringens klimat- och energiproposition där vi höjt målen för elcertifikaten och förlängt dem så att man vågar investera. Vi har gått från knappt 30 000 miljöbilar då Matilda Ernkrans parti satt i regeringen till att nu ha en bra bit över 330 000, ett delmål för att få en fossilfri fordonspark. Det är två exempel på att Centerpartiet och alliansregeringen levererar på miljöområdet. Vi handlar. Vi inte bara pratar. Jag kan uppleva att det från Socialdemokraterna nu och från Miljöpartiet tidigare var mycket prat. Vi siktar på att också få resultat. Det är det som kommer att göra skillnad i människors vardag, i det här fallet för att få en giftfri vardag. (Applåder)

Herr talman! Vi behandlar i dag ett motionsbetänkande som rör många viktiga ämnen, och de flesta är farliga. Så skulle man kunna sammanfatta det hela. Denna kammare tog för ett drygt år sedan beslut om hur vi skulle gå vidare med vårt nationella miljömålsarbete. Det var ett nytt sätt att arbeta för att nå målen, ett sätt att fasa ut det som inte ska finnas. Utifrån det arbetet har regeringen bland annat tillsatt Miljömålsberedningen vars uppdrag är att ta fram förslag på hur miljökvalitetsmål och generationsmål ska nås. Beredningen ska utveckla strategier med etappmål, styrmedel och åtgärder. Arbetet ska ske, och det vill jag betona, i nära samarbete med näringsliv, ideella organisationer och andra aktörer. Jag har förmånen att få vara med i det arbetet, vilket är oerhört spännande. När det gäller hur vi ska nå målet En giftfri miljö kan vi, herr talman, konstatera att Miljömålsberedningen för några veckor sedan överlämnade ett förslag till regeringen på hur etappmål ska kunna formuleras. Det är glädjande att se att det finns en bred samsyn i det arbetet och att sex av riksdagens partier står bakom det förslaget. Det låter inte riktigt så just nu, men jag kan konstatera att i det långa perspektivet och i det långsiktiga arbetet har vi en gemensam syn, och det är viktigt. Beredningen föreslår ett etappmål om kunskap om ämnens hälso- och miljömässiga egenskaper, att regelverket beaktar att barn är särskilt känsliga för påverkan från kemikalier. Det, herr talman, berör dagens betänkande i allra högsta grad. Det är en viktig aspekt och det är viktigt att vi nu tydliggör den och sätter fokus på det. Barnperspektivet är viktigt. Beredningen ger också regeringen förslag på hur andra myndigheter ska ta fram etappmål och underlag till dessa. Det pågår en ständig process där Kemikalieinspektionen och andra är involverade. Det övergripande målet är att vi till nästa generation ska lämna efter oss ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta utan att vi exporterat dem till andra. Därför behöver vi en betydande och ambitiös miljöpolitik, vilket vi har, något som alliansregeringen har drivit och kommer att fortsätta att driva. Herr talman! Arbetet som Kemikalieinspektionen gör om den giftfria miljön är mycket viktigt och angeläget. Det glädjande att den rapport som nu lagts på bordet tydligt talar om vårt ansvar att inte minst skydda barn och unga från gifter i vardagen. Det handlar om att göra oss konsumenter medvetna, att se till att vi tar vara på de valmöjligheter vi har och att vi som konsumenter på så sätt blir tydliga påtryckare i det arbete som nu görs. Sverige arbetar aktivt och intensivt på EU-nivå, vilket sägs både i rapporten och i betänkandet. Det har tidigare i kväll inte riktigt låtit så, men det är de facto så. I sin rapport skriver Kemikalieinspektionen att det viktiga arbetet måste göras på internationell nivå. För oss handlar det då i första hand om att arbeta på EU-nivå. Det är viktigt att sätta fokus på forskning och studier om hur farliga ämnen fungerar, också i samverkan med andra ämnen, och att göra detta på ett smart sätt även på internationell nivå, vilket pågår. Herr talman! Vi har berört också de farliga ämnena, som jag började med. Parakvatdiskussionen ska jag inte upprepa. Jag kan bara konstatera att det är glädjande att vi har en samsyn i det sammanhanget. Men det är också viktigt att vi fullföljer det här inom andra ämnesområden, som vi inte har att debattera i kväll. Det handlar om biståndsarbete och demokratiarbete, som behandlas av andra utskott än miljö- och jordbruksutskottet. När det gäller användningen av mildare varianter av biocider, som Kew Nordqvist från Miljöpartiet var inne på i sitt inlägg, är det så att regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att bilda ett råd för växtskydd, vilket man nu har gjort. Där ingår parter från Naturvårdsverket, KemI, LRF, SNF med flera. Det är glädjande att dessa aktörer nu möts vid samma bord för att diskutera dessa frågor, vilket inte har skett tidigare. Där ingår naturligtvis också producenter av dessa bekämpningsmedel. För första gången kommer vi alltså att få se dessa aktörer vid ett och samma bord för att komma fram till hur vi ska hitta bättre och skonsammare metoder för att skydda våra grödor mot skadeangrepp. EU:s växtskyddsmedelsförordning är ett viktigt steg i arbetet. Den kommer att betyda att vi behöver göra många förändringar i vårt jordbruk i Sverige. Men detta måste göras i harmoni med övriga Europa, inte så att vi exporterar problemen till andra nationer. Vi måste också tydliggöra vikten av att andra länder tar sitt ansvar. Vi ska vara pådrivare och gå före, men på ett klokt och vist sätt. Herr talman! Jag kan inte låta bli att ge en liten kommentar om gasledningen nära det småländska höglandet. Vi är några stycken i kammaren just nu som har vår utgångspunkt i det området. För mig är det en viktig investering gjord för att vi så småningom också ska kunna leverera in biogas i de ledningarna. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Herr talman! Jag kan inte undgå att gå i gång på Irene Oskarssons kommentar om fossilgasledningen. Att pumpa i och pytsa i lite biogas i den är inget annat än att legitimera en ökad fossilgasanvändning. Nu var det i och för sig inte för att diskutera fossilgas vi träffades här i kväll, men fossilgasledningen kommer att slå undan benen för biobränslesatsningar på höglandet. Det har Lantbrukarnas Riksförbund talat om i sitt remissvar. Lite anknytning till jordbruk lyckades jag få i alla fall.

Herr talman! Kew Nordqvist och jag har nästan samma geografiska utgångspunkt och har lantbruksbakgrund båda två. Jag ser inte denna ledning som den fara som Kew beskriver. Av onda ting kan man välja det minst onda. Fossilgasen kanske är något bättre än en del annat fossilt. Men den är inte bra. Därför är det också viktigt att vi satsar, vilket regeringen har gjort, på alternativa energikällor, produktion av biogas och så vidare, både småskaligt och i lite större skala. Jag vet att det har pågått ett intensivt arbete nere i den trakt där denna ledning nu ska dras fram om just biogasproduktion. Men nu blir vi väldigt lokala, herr talman. Det är ändå en riksdiskussion vi för. Därför vill jag avsluta med att säga att det är viktigt att vi hittar steg på vägen. Jag tror att även denna investering kan vara ett steg på vägen mot att ställa om.

Herr talman! När man bygger en fossilgasledning med kapacitet på en och en halv miljard kubikmeter per år är det ingen liten sak. Jag har pratat med Länsstyrelsen i Jönköpings län i dag, och där säger man att klimatmålen flyger sin väg. Därmed flyger också regeringens och Alliansens höga klimatambitioner samma väg.

Herr talman! Jag blir lite förvånad över den kommentaren. Om det är så att vi övergår från vanligt fossilt bränsle till detta är det trots allt ett steg i rätt riktning. Jag säger inte att det är dit vi ska. Vi ska ännu längre. Vi ska vidare förbi detta. Men låt det vara ett steg på vägen.

Herr talman! Dagens debatt om kemikaliekontroll innehåller många viktiga delar som har tydlig koppling till folkhälsan. Även om hälsa nämns i betänkandet har inte folkhälsoperspektivet i dess egentliga betydelse tagits med, vilket jag tycker är märkligt. Påstå inte att det finns ett aktivt arbete på regeringens agenda, Linda Andersson! Befolkningens hälsa, det vill säga folkhälsan, är i allra högsta grad relevant för kemikaliekontrollen och miljöpolitiken. Det gäller inte bara enskilda människors hälsa utan också den samlade effekten för hela befolkningen. I moderatregeringens värld har dock folkhälsa reducerats till enbart enskilda individers ansvar. Men hur ska vi konsumenter kunna välja bort hälsoskadliga kemikalier när vi inte ens har något alternativ? Egentligen borde det vara så enkelt att det som är bra är billigt och lättillgängligt, det som är skadligt dyrt och det som är farligt förbjudet. Jag kommer i mitt anförande att fokusera på den motion jag lagt fram om en av de vanligaste kemikalierna i vår vardag. Den finns i många av våra vanliga konsumtionsvaror. Får det vara lite gift i maten? Nej tack, skulle nog de flesta säga. Men har vi en reell chans att välja bort bisfenol A? Konservburken, nappflaskan, kontaktlinserna, kassakvittot, dvd-skivan - alla kan de innehålla bisfenol A. Och vad är nu det egentligen? Bisfenol upptäcktes redan 1938 i jakten på syntetiska östrogener. Dock fick man fram en mycket effektivare syntetisk östrogen, och därför blev aldrig bisfenol ett läkemedel. När en kemist sedan upptäckte att bisfenol gick att polymerisera fick kemikalien ett annat användningsområde. Bisfenol A är ett bra exempel på en kemikalie som på goda vetenskapliga grunder anses vara hormonstörande. Det är också ett bra exempel på en modern kemikalie som finns i en förfärligt stor mängd produkter och artiklar som vi använder dagligen. Vi vet också att kemikalien läcker ut från en rad olika källor till den omgivande miljön. Ett exempel är nappflaskor, där avgivningen ökar om man värmer flaskan i en mikrovågsugn. Detta innebär att hela befolkningen är exponerad, inklusive gravida kvinnor, foster och spädbarn, och det finns data som visar att människor tar upp bisfenol A. Ämnet påvisas rutinmässigt i blod från vuxna och spädbarn och på senare tid även i fostervatten och navelsträngsblod. Det innebär att den övergripande frågan är vilken betydelse det har att vi exponerar foster och spädbarn för denna typ av ämnen, som kan ge kroniska sjukdomar senare i livet. Det vet vi inte i dag, men det finns onekligen vetenskapligt stöd för att vara ytterst försiktig och börja ta dessa frågor på allvar. Redan i slutet av 1990-talet uppmärksammades riskerna med bisfenol A, bland annat i en riksdagsmotion av Miljöpartiet. Bisfenol A används vid tillverkning av plaster, epoxylim, färg, glas och keramik. Ämnet används också på insidan av konservburkar och i plasttandfyllningar. BPA, som det också kallas, används som byggsten vid tillverkning av polykarbonat, vilket är en glasklar värmebeständig hårdplast där bisfenolet är länkat i långa kedjor. Vid förslitning och upphettning släpper de. Ju äldre plast, desto lösare sitter molekylerna. Då riskerar vi att få dem i oss. BPA kan kopplas till för tidig pubertet hos flickor, urogenitala missbildningar hos spädbarn, alltså könsorgan, prostataförstoring, bröstcancer, adhd, diabetes och försämrad spermiekvalitet. Ja, listan kan göras lång. Utskottsmajoriteten hänvisar bara till pågående arbete och att kemikaliepolitiken styrs via EU och vill lämna motionen utan vidare åtgärd. Det vi föreslår i motionen är att införa ett förbud mot bisfenol A i livsmedelsförpackningar och andra produkter där det kan överföras till människor med hänvisning till dess hälsorisker. Som andra att-sats föreslår vi att Sverige kraftfullt driver på i EU för att införa ett förbud mot bisfenol. Inte ens det vill utskottsmajoriteten bifalla. En av världens mest framstående forskare på ämnet, Frederick vom Saal vid universitet i Missouri, har kallat BPA "den kanske giftigaste kemikalien vi känner", detta är på grund av dess bevisade inverkan på hormonsystemet redan i knappt mätbara doser. Små barn och foster är mest känsliga. Det absorberas genom huden. Det läcker från matförpackningar och tas upp av kroppen. Utan ett totalförbud kommer vi inte undan BPA. Det kan ibland vara motiverat att använda den hårda, ofta genomskinliga plasten. Men en bra början är att åtminstone slippa ämnet i maten. Inte ens det kan vi nå enighet om här i riksdagen. Jag yrkar bifall till reservation nr 10. (Applåder)