Kemikaliepolitik

Fru talman! Vi avslutar kvällen med en kemikaliedebatt, och jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 2.

Kemikaliepolitik

Enligt Världsbankens statistisk låg den förväntade globala medellivslängden 1960 på mellan 52 och 53 år. Nu, ungefär två generationer senare, ligger den på mellan 71 och 72 år, och trenden är ökande.

Fru talman! Resultatet skiljer sig fortfarande mycket åt mellan olika delar av världen, men det går i regel åt rätt håll överallt. Detta är i grunden glädjande och borde få många att bli mer hoppfulla, men vad beror det på? Man ska inte förenkla utvecklingen, men det finns i alla fall två faktorer som starkt har bidragit till denna utveckling: bättre tillgång till mat och bättre tillgång till mediciner.

Vad gäller mediciner är det uppenbart, men den globala revolutionen av livsmedelsproduktionen vilar i slutändan på industriell produktion av agrokemikalier, närmare bestämt konstgödsel och bekämpningsmedel. Detta är dock inte allt. Kemin har gett oss nya material och bidragit till det moderna samhällets urval av produkter som vi alla använder oss av.

Att i detta läge börja tala om ett samhälle utan kemikalier är världsfrånvänt. Myntet har dock en baksida. Rätt kemikalie på fel plats och i fel koncentration är inte längre rätt kemikalie, utan fel kemikalie. Kemi kan rädda liv men också ta liv, orsaka hälsoproblem och påverka våra ekosystem på negativa sätt. Därför har vi en omfattande lagstiftning på detta område och även myndigheter med uppgift att se till att lagstiftningen följs.

Det är viktigt att medborgare känner förtroende i detta avseende och att vi även har säkerhetsmarginaler. Ibland väljer vi bort en annars användbar och nyttig kemikalie, eller begränsar dess användning, därför att hälsoaspekten är oklar, och det är vårt ansvar att anstränga oss för att identifiera och helst eliminera alla kemiska hälsorisker.

Fru talman! Om något är farligt bör det i första hand förbjudas eller användningen av det begränsas. Regeringen har en annan syn på detta och beskattar hemelektronik under det innovativa namnet kemikalieskatt. Det borde i stället kallas insamling av pengar, eftersom det inte har någon styrande effekt på miljöområdet. Regeringen minskar alltså inte exponeringen av farliga kemikalier på detta sätt. Man ökar intäkterna till statskassan och hämmar i förlängningen svensk handels konkurrenskraft.

Konkurrenskraftsutredningen har konstaterat att Sverige har tillgång till betydligt färre växtskyddsmedel av betydelse för produktionen jämfört med konkurrenter i andra länder i Europa. Tillgången till lämpliga växtskyddsmedel är viktig för det svenska lantbruket om det ska kunna bibehållas och utvecklas och om vi ska kunna öka den svenska livsmedelsförsörjningen.

Sverigedemokraterna anser därför att det är av stor vikt att Sverige tillämpar ett ömsesidigt erkännande och accepterar andra länders godkännandeprocesser i större utsträckning än i dag.

Beslutanderätt om godkännande av växtskyddsmedel bör också överföras från Kemikalieinspektionen till Jordbruksverket. Kemikalieinspektionen ska fortsatt vara delaktig i processen, men ett överförande av beslutanderätten kan bidra till förbättrade helhetsbedömningar. Jordbruksverket ska även ha ett bredare ansvar för att säkra tillgången på växtskyddsmedel för grödor som odlas i liten omfattning eller till begränsade användningsområden.

Flera statliga utredningar har pekat på behovet av att differentiera bekämpningsmedelsskatten med avseende på preparatens olika miljö- och hälsorisker. Flera länder har gjort detta. Det finns också fler exempel på teknik som tillämpar icke-kemiskt växtskydd, där användningen skulle stimuleras av en differentierad bekämpningsmedelsskatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Sverigedemokraterna föreslår därför att det ska utredas hur en differentierad skatt på bekämpningsmedel kan utformas. Det ska konstateras att de bekämpningsmedel som används i Sverige i dag genomgår ett omfattande regelverk för godkännande, hantering och miljöövervakning. Produkter som inte är säkra för människor, djur och miljö blir inte godkända, medan de produkter som godkänns ändå måste anses vara säkra. Vi anser att detta är viktigt att ha i åtanke.

Fru talman! Det är alltså denna balansgång vi måste göra - bejaka modernitet och vetenskapliga framsteg till nytta för mänskligheten samtidigt som vi är uppmärksamma på att utvecklingen även kan medföra bakslag. Det sägs att alkemisterna ville nå rikedom och evigt liv. Dit kommer vi nog inte. Men en ökning av den globala medellivslängden med 20 år på ett halvt sekel får sägas vara ett steg i rätt riktning.

Fru talman! Jag tycker att det är mycket positivt att vi debatterar vatten och kemikalier efter varandra, eftersom de är mycket starkt sammanknutna.

I mitt förra anförande om vattenvård tog jag upp behovet av att arbeta uppströms för att minska olika ämnens påverkan på våra vattenmiljöer. Men farliga kemikalier i vår vardag påverkar inte bara vattnet utan även övriga delar av vår natur och oss människor.

För Centerpartiet är det tre viktiga delar som vi fokuserar på när det gäller kemikaliepolitiken: ett aktivt arbete för ett giftfritt kretslopp, stärkt konsumentmakt och stärkt skydd av både konsumenter och miljö.

Sverige och världen behöver bli mer resurseffektiva. I stället för det linjära samhälle som vi har i dag, där vi tar en råvara, förädlar, använder och slänger den, måste vi gå över till ett samhälle där använda produkter ses som en resurs och inte som avfall. För att vi ska lyckas med det krävs det ett giftfritt kretslopp.

En gammal plastleksak som innehåller ett numera förbjudet ämne kan till exempel inte återvinnas till en ny plastprodukt utan måste kastas. Därför är det viktigt att farliga ämnen fasas ut så att vi kan skapa cirkulära system. Vissa farliga ämnen måste förbjudas. Andra kemikalier är vanliga och inte så giftiga att de bör förbjudas. Men de kan i större mängder, eller i kombination med varandra, ändå vara skadliga. Dessa ämnen behöver bära sina kostnader, och användningen av dem bör minska. Ekonomiska incitament, exempelvis producentansvar eller kemikalieskatt, bör därför användas för att skynda på omställningen till mer hållbara alternativ.

För att uppnå giftfria kretslopp krävs också att EU:s kemikalielagstiftning Reach utvecklas och att den uppdateras i takt med att ny kunskap om kemikaliers egenskaper tillkommer. Det är också viktigt att giftfria kretslopp finns med i det arbete som görs kring till exempel cirkulär ekonomi på EU-nivå. Just nu håller EU på att arbeta fram en plaststrategi. Då är det en viktig uppgift för Sverige att fortsätta peka på behovet av regelverk och åtgärder som skyndar på arbetet för ett giftfritt kretslopp.

Fru talman! För att konsumenten ska kunna göra aktiva och hållbara val krävs information. Tyvärr är det väldigt svårt i dag att som konsument veta exempelvis vilka kemikalier som de kläder som barnen bär egentligen innehåller. Enligt gällande EU-lagstiftning måste innehållet i livsmedel och kosmetika anges. Men det finns inga krav på att redovisa vilka kemikalier som finns i t-shirten du bär eller i golvet i huset där du och dina barn dagligen vistas. Därför är det nästintill omöjligt för konsumenten att avgöra huruvida produkten innehåller ämnen som kan vara farliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Centerpartiet vill stärka konsumentmakten när det gäller innehåll i textilier genom exempelvis innehållsförteckning på kläder, men vi ser också behov av ökad transparens när det gäller fler varugrupper. Detta kan ske genom till exempel en databas där konsumenterna direkt kan söka och se vilka kemikalier som finns i de produkter som finns på marknaden - en kemikalie-FASS, kan man säga. Då kan man som konsument göra informerade val, och makten förs närmare dem som berörs.

Fru talman! Det sista område som jag vill lyfta fram är arbetet för stärkt skydd av både konsument och miljö.

Högfluorerade kemikalier, PFAS, hörde vi en djupgående debatt om i det förra ärendet. Men jag vill ta upp dem även i detta ärende. De är extremt svårnedbrytbara i naturen, och många är bioackumulerande och giftiga. Att dricka vatten med höga halter av PFAS kan ha negativa effekter på sköldkörteln, levern och immunförsvaret. PFAS har blivit mer allmänt känt när PFAS-ämnen har hittats i vattnet vid flera av försvarets flygplatser och övningsfält, bland annat i Kallinge, Tullinge, Halmstad och Uppsala.

Centerpartiet har vid upprepade tillfällen tryckt på för att försvaret ska fasa ut PFAS i sin verksamhet, men också för att de måste ta ansvar för den påverkan som deras användning av PFAS har gett upphov till.

Tyvärr har regeringen förhållit sig tämligen ointresserad till att agera. Men lyckligtvis har nu försvarsinspektören för miljö och hälsa beslutat att förelägga Försvarsmakten att ta fram förslag på åtgärder för att minska mängden PFAS i Uppsalas vatten. Men även fortsatt förekommer PFAS i brandskum och i mer konsumentnära produkter som pizzakartonger. Det är därför viktigt att från politiskt håll fortsätta arbeta mot PFAS.

Ett annat område där vi ser behov av stärkt konsumentskydd är den ökande e-handeln, där konsumenter från sin telefon eller padda kan direkthandla produkter från länder utanför EU. Dessvärre innebär denna direktimport ofta en risk för att det som man handlar innehåller ämnen som är förbjudna i produktionen i EU.

I ett tillsynsprojekt om näthandlade leksaker hittade Kemikalieinspektionen förbjudna ämnen som bly, kadmium och ftalater i nästan var femte kontrollerad leksak.

En annan varugrupp som ofta handlas på nätet, där man vid kontroller har sett en stor förekomst av i EU förbjudna ämnen, är smycken.

Vid en granskning av elektroniska lågprisprodukter som handlas på nätet, till exempel hörlurar, cykellampor och usb-kontakter, upptäcktes förbjudna kemikalier i 38 procent av de granskade produkterna.

Därför är det viktigt att stärka det internationella kemikaliearbetet, så att fler ämnen regleras och hårdare krav ställs på de varor som importeras till EU. Skärpta globala kemikalieregler ger bättre miljö där produkterna tillverkas, där de används och när de ska tas om hand som avfall.

För att skydda konsumenter på hemmaplan bör ett skärpt internationellt kemikaliearbete kompletteras med ett stärkt arbete med tillsyn av kemikalier i varor. Centerpartiet vill därför se en stor satsning på Kemikalieinspektionen, tullen och kommunerna för att kunna hitta dessa produkter, få bort oseriösa importörer och hjälpa butiker att ställa krav på giftfria produkter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Fru talman! Kemiska ämnen är en förutsättning för det liv vi lever, och de har underlättat våra liv och samhällets utveckling. Men det är uppenbart att vi har mycket kvar att göra för att säkerställa en giftfri vardag med hänsyn till både människa och miljö.

Centerpartiet står så klart bakom alla våra reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 15.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att ställa en fråga: Kan det finnas någon som inte vill växa upp och leva i en giftfri och ren miljö? Nej, självklart inte. Vi vill inte leva på en jord där miljögifter hotar våra liv, vår hälsa, djurlivet och miljön. Detta är särskilt viktigt för våra barn, som ofta är extra känsliga för kemikalier och andra ämnen i vår omgivning. En uppgift för politiken måste vara att på bästa sätt skydda barn och unga.

En bärande princip för oss kristdemokrater är försiktighetsprincipen. Vi har ett ansvar för att motverka oansvarig hushållning med jordens resurser.

Bland kommuner runt om i vårt land finns ett stort engagemang när det gäller att fasa ut giftiga ämnen ur barnens vardag. Det har gjorts och görs stora insatser, men mer måste till.

Fru talman! Utskottet konstaterar att det finns ett stort behov av att komma till rätta med spridningen av så kallade PFAS-ämnen i miljön, eftersom de är extremt långlivade i naturen och bland annat kan störa reproduktionsförmågan. Regeringen ser det som sin högsta prioritet att kartlägga användningen och verka för en utfasning av dessa ämnen, men de vill avvakta Kemikalieinspektionens förslag till åtgärder innan de agerar.

Vi kristdemokrater föreslår att ett förbud ska införas mot alla PFAS-ämnen, förutom de ämnen där det kan visas att miljö- och hälsoegenskaperna är acceptabla. I dag är endast en av PFAS-föreningarna förbjuden, nämligen PFOS. Vi menar att det är angeläget med ett helhetsgrepp när det gäller denna kemikaliegrupp eftersom många av de andra PFAS-föreningarna har liknande miljö- och hälsoegenskaper. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 11 i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag är socialdemokrat för att jag tycker att Socialdemokraterna bäst av alla partier kan kombinera det som vi människor behöver för att leva ett gott liv - det handlar om en hållbar utveckling ur ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt perspektiv. Vi har därmed också en hållbar utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Vi socialdemokrater har en stolt tradition av att arbeta med miljö- och klimatfrågor. Att solidariskt ta ansvar för våra gemensamma tillgångar, som både ska fördelas rättvist och ska förvaltas för kommande generationer, är en grundläggande värdering för oss. Den svenska modellen har dessutom visat att det går att förena välfärd, ekonomisk tillväxt och miljötänkande. Det handlar om miljövänlig teknisk utveckling som skapar arbetstillfällen, ekonomisk tillväxt och en välfärd värd namnet. Det handlar naturligtvis också om det som vi diskuterar i dag: en kemikaliepolitik som värnar vår hälsa och våra barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Fru talman! Sveriges regering har under denna mandatperiod, som nu går mot sitt slut, visat att den kan leverera på ett trovärdigt sätt, inte minst när det gäller miljö- och klimatpolitik och kemikaliepolitik. Klimatutmaningen är ständigt närvarande i regeringens arbete, och statsbudgetarna som har beslutats av vår regering under denna mandatperiod har gett kraftiga förstärkningar på just miljö- och klimatområdet - över 100 procent jämfört med den förra regeringen. I en jämförelse med tidigare regeringar är skillnaden i ambitionsnivå på just miljöområdet kanske den mest tydliga.

Kemikalier är något som angår oss alla. Vi människor kommer nämligen i kontakt med dem genom maten vi äter, genom kläderna vi har på oss och genom medicin som vi behöver när vi är sjuka. De finns i elektronikprodukter, till exempel mobiltelefoner och annat, som vi redan har hört. De finns i hygienprodukter och i många andra varor.

Det betänkande som vi diskuterar i dag handlar om Sveriges kemikaliepolitik. I betänkandet behandlas ett flertal motioner, som har skrivits och lämnats in av olika partier. Yrkandena rör flera skilda saker. Det handlar om miljökrav vid offentlig upphandling, allmän miljöövervakning, miljösanktionsavgifter, giftfri miljö, hormonstörande ämnen, kemiska bekämpningsmedel, pollinerande insekter och kemikaliearbetet på internationell nivå.

När vi debatterar kemikalier och nationell politik kontra den internationella nivån är det viktigt att vi har med oss att kemikalieområdet i hög grad är harmoniserat inom ramen för EU. Det samordnas genom EU:s kemikalielagstiftning Reach. Det innebär att utrymmet för nationella särregler blir något begränsat, men det har hela tiden varit Socialdemokraternas och även en del andra partiers linje att Sverige, oavsett det, ska gå före med nationell lagstiftning om farliga kemikalier när EU-regelverket inte räcker till. Många nationella regleringar har faktiskt följts av EU-regleringar eller regleringar på global nivå genom att enskilda stater har tagit initiativ till att gå före. Dessutom var det en stark politisk vilja i flera medlemsländer i EU som gjorde det möjligt att få till stånd världens mest ambitiösa kemikalielagstiftning.

Fru talman! I detta betänkande är det tydligt att regeringen driver en progressiv kemikaliepolitik, och i början av denna mandatperiod beslutade regeringen att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att utveckla handlingsplanen för en giftfri vardag. Det handlar om att intensifiera arbetet för att uppnå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.

Uppdraget för de första åren har redovisats. Även om många framsteg har gjorts ska vi vara ärliga och säga att många utmaningar återstår. Det handlar om farliga ämnen i varor, om att livsmedel och dricksvatten behöver skyddas bättre och om att barn och unga behöver skyddas i alla miljöer. Regeringen bedömer också fortsättningsvis att miljökvalitetsmålet Giftfri miljö är ett av de svåraste miljökvalitetsmålen att uppnå, varför vi i utskottet delar analysen att arbetet med kemikaliepolitiken fortsättningsvis måste bedrivas intensivt på alla nivåer. Inte minst därför har regeringen gett Kemikalieinspektionen förstärkta anslag och tydligare mandat för sitt uppdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Ett ytterligare konkret exempel på initiativ som har tagits och som är värt att nämna är regeringens satsning på inrättandet av ett substitutionscentrum. Ambitionen är att substitutionsarbetet bland företag och offentliga upphandlare ska öka. Man ska även bidra till utveckling av hållbara kemiska produkter, varor och icke-kemiska metoder och tekniker.

Fru talman! Sverige har varit och är ett föredöme när det gäller såväl nationell som internationell kemikaliepolitik. En viktig del har som sagt varit att arbeta för att utveckla EU:s kemikalielagstiftning. Sverige tillhör den grupp av medlemsländer som har lämnat in flest förslag till åtgärder mot hälso- och miljöfarliga kemiska ämnen. Det arbetet fortsätter nu. Förhoppningsvis fortsätter det också efter valet.

Grunden för en giftfri vardag läggs genom en harmoniserad klassificering av farliga ämnen, tillståndsprövning inom EU och förbud mot försäljning och användning av vissa farliga kemikalier. Men vi behöver också se över lagstiftning i frågor som rör det som vi har diskuterat: ekonomiska styrmedel, offentlig upphandling och upphandlingsstöd. Det handlar också om, inte att förglömma, riktad information till konsumenter.

Fru talman! Som socialdemokratisk företrädare för riksdagens miljö- och jordbruksutskott är det glädjande att se det breda engagemang i kemikaliefrågorna och den svenska kemikaliepolitiken som finns såväl hos regeringen som hos flera av riksdagens partier. Det märks inte minst i de motioner som behandlas i betänkandet och som finns på detta område. Anledningen till att utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden i betänkandet är i huvudsak att det pågår arbete när det gäller flera av de frågor som berörs. Det hänvisas också till detta i betänkandet.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkande 2017/18:MJU12 om kemikaliepolitik.

(Applåder)

Fru talman! Detta är fjärde och sista gången som vi debatterar det här kemikaliebetänkandet. De flesta moderata förslag som har lagts har därmed behandlats tidigare under mandatperioden och blir inte föremål för debatt i dag. Men man får ändå göra lite av ett bokslut, som Emma Nohrén förtjänstfullt sa tidigare, och se tillbaka på vad det egentligen är man har åstadkommit och bidragit till under perioden.

Under det första riksmötet, 2014/15, gjorde utskottet två tillkännagivanden: ett kring att man bör verka inom EU för att fasa ut kvicksilver och ett kring att fasa ut bromerade flamskyddsmedel. Både dessa yrkanden kom från motioner som Moderaterna varit med och skrivit tillsammans med övriga Alliansen.

Även förra året gjordes ett tillkännagivande till regeringen, där ett enigt utskott anförde att regeringen bör driva på inom EU för att få ett bättre regelverk som tar hänsyn inte bara till enskilda ämnen utan tittar på grupper av ämnen med liknande egenskaper. Här fanns också en moderat motion i botten, tillsammans med flera motioner från Centerpartiet.

I dag finns det däremot inga moderata reservationer. Vi har dock nått ganska stor framgång även detta riksmöte, och det tänker jag återkomma till längre fram i mitt anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Fru talman! På ett övergripande plan är kemikalielagstiftningen på väg åt rätt håll. Det är väldigt glädjande att kemikalielagstiftningen i allt väsentligt nu finns i gemensamma EU-förordningar. Det säkerställer att nationella särkrav inte blir hinder för den inre marknaden; den inre marknaden är ju ett av huvudsyftena med att vara medlem i Europeiska unionen.

I en värld där våra svenska företag blir alltmer internationella är det såklart väldigt önskvärt. På de områden där vi kan leverera miljösmarta innovationer med kemibaserade lösningar är det bra om vi kan exportera dem så att nyttan adderas och multipliceras. En sådan utveckling stärker vårt välstånd och säkerställer resurser till vår gemensamma välfärd, samtidigt som andra länder kan dra nytta av bättre och ofta billigare varor och produkter. Lite enkelt kan man säga att en högre tillväxt här och en utveckling på miljöområdet inte behöver vara motsatser utan kan också vara ömsesidigt förstärkande.

Sedan finns det i och för sig problem på nationell nivå när det gäller tolkningen av EU-gemensam lagstiftning. Ska lagstiftningen fungera som det är tänkt i unionen behöver medlemsländerna också tolka reglerna ungefär lika. Här är Sverige ett av de länder som sticker ut lite. Under den här mandatperioden har vi sett hur våra egna myndigheter förbjudit växtskyddsmedel som varit tillåtna i våra nordiska grannländer.

Den sortens gold-plating blir väldigt problematisk. Dels försämrar det konkurrenskraften för svenskt jordbruk, dels får vi samtidigt importera mat från länder som kanske inte tar samma hänsyn när de använder växtskyddsmedel. Det ska sägas att även om vi moderater generellt är emot att Sverige förbjuder ämnen som är godkända i andra länder förordar vi ju ett ansvarsfullt användande här hemma.

Glyfosat är ett utmärkt exempel. Det är det aktiva ämnet i det mest använda växtskyddsmedlet i Sverige och avgörande för att vi ska kunna bedriva en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion på våra breddgrader. Vissa vill förbjuda det i Sverige för att det överanvänds i andra länder. Men bättre vore ju om fler använde det på samma ansvarsfulla sätt som vi gör i Sverige, med begränsning när det gäller vilken mängd man får använda och hur nära skörden man får använda det.

Fru talman! Glyfosat för mig också in på nästa ämne. Det är nämligen så att glyfosat, som kanske låter farligt, ofta ersätter klororganiska föreningar som aktivt ämne i växtskydd. Det är väldigt bra, för klororganiska föreningar vill vi hålla på armlängds avstånd från allt vi stoppar i munnen.

Det är lite det som är det viktiga med substitution: Man kan inte bara förbjuda saker hit och dit. Det är inte bara "hähä och häpp häpp", utan det allra mesta som finns i våra produkter och varor har också en funktion. Och även om ett ämne förbjuds måste funktionen finnas kvar, vilket leder till att man eventuellt ersätter ett ämne med ett annat som potentiellt är farligare eller mer oönskat än det man hade från början. Det borde vi såklart undvika.

Samtidigt finns det ett behov av informationsinsatser så att tillverkare alltid kan använda bästa tillgängliga kemiska komponenter. Jag vet att många tillverkare absolut är öppna för att förbättra sina produkter om det bara finns ett rimligt alternativ. De är ju inte så att tillverkare längtar efter att använda farliga ämnen, utan de har enbart en vilja att tillverka saker som uppfyller de krav som kunderna har och vad de begär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Därför är det väldigt glädjande att regeringen nu har inrättat ett centrum för substitution av farliga kemikalier vid Research Institutes of Sweden i Borås, det vi kallar för Rise. Att detta nu blir verklighet tror jag är en väldigt verkningsfull insats för kemikaliepolitiken, inte minst på lång sikt.

Det här har regeringen skött överraskande bra. Faktum är att vi moderater ser hur man nästan ordagrant har tagit det förslag som vi lagt om att inrätta ett substitutionscentrum: angående finansiering, angående utformning och angående närheten till branschen. Det är tre gröna bockar!

Fru talman! På tal om myndigheter vill jag också säga några avslutande ord om vad jag tycker att de gör bra. Varje gång som vi har den här debatten om kemikalier brukar jag prata om problematiken med guldplätering, och ibland glömmer man att säga att det även finns saker som fungerar utomordentligt bra.

Ett sådant område som Kemikalieinspektionen verkligen är duktiga på är marknadskontroll. Kemikalieinspektionen har ansvar för tillsyn och har gjort ganska många intressanta granskningar bara på senare tid. Det första man ska veta är att de testar produkter som folk faktiskt använder. Det är inte perifera saker som är kul att testa, utan det är saker som folk faktiskt använder i sin vardag. Bland annat leksaker har man tittat mycket på.

När man testar gör man också en avgränsning mellan produkter där det delvis finns medvetet fusk och produkter där det finns rester av oönskade ämnen på grund av att man har haft dålig städning i lokalerna där man har tillverkat produkten.

När man så har fastställt vilka produkter som innehåller halter av reglerade ämnen - till exempel bly, kadmium och ftalater - inleder man en diskussion med branschen och med de företag som är ansvariga. Här får man säga att svenska myndigheter är ganska duktiga, för de blir ofta mer av en stödjande samarbetspartner än enbart en överrock som domderar, vilket är helt rätt.

Det vanliga när Kemikalieinspektionen har gjort sin marknadskontroll är att företag eller återförsäljare själva drar in produkterna. Sedan finns det fall där det handlar om rena lagöverträdelser, och där har myndigheten också resurser att inleda rättsprocesser.

Det här är också något som med rätta uppmärksammas i medierna. Man vill ju inte ha gift i produkter som man använder dagligdags. Här får jag säga att Kemikalieinspektionen också tar ett ansvar. Man informerar lugnt och sansat om vilka produkter det handlar om, man informerar om att man jobbar med branschen, man informerar om vilka rättsprocesser man inlett och dessutom, vilket är viktigt, är man tydlig med vilka halter som är farliga och inte.

Om jag exempelvis skulle säga att det finns arsenik i ris skulle nog de flesta bli ganska rädda - med rätta, för arsenik är ett väldigt potent ämne. Men när larmet om arsenik i ris gick senast var det sådana mikroskopiskt låga nivåer att det knappt var mätbart. Nivåerna var lägre än dem vi har i vårt blod naturligt. Vi hade mer arsenik naturligt i kroppen än de nivåer som gav upphov till krigsrubrikerna.

Fru talman! Det vetenskapliga förhållningssättet, som varken är skön eller svartmålande, mår vi väldigt bra av. Det ger en gemensam grund, inte bara för oss i samhället utan också för oss i den här kammaren, för diskussioner om vilken riktning politiken ska ta. Vi har läst många larmrubriker de senaste åren som sedan visat sig vara baserade på tveksamma studier från tveksamma forskare i fjärran länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Sådant tycker jag att vi folkvalda har ett ansvar att bemöta. En oro som saknar grund i vetenskapliga bedömningar är förlamande och kontraproduktiv. Därför hoppas jag att alla partier i den här kammaren tar strid mot sådana alternativa fakta i den valrörelse som närmar sig. Vi vet faktiskt bättre än att bara läsa rubriker, och mitt löfte till er, från hela mitt parti, är att stå emot sådana krigsrubriker.

(Applåder)

Fru talman! Jag har fått den otacksamma uppgiften att vara sist ut i en debatt en torsdagskväll, och jag ska försöka hålla mig kort och även informativ.

Vi är här för att debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande om kemikaliepolitik, och jag ska börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

När man pratar om kemikalier kan det ibland te sig lite skrämmande. Man tänker kanske på provrör med dödskallar på, så som det framställs i litteratur och på tv. När man har kemi i skolan är det alltid skyddshandskar och skyddsglasögon på. Det är bra. Man ska vara varsam.

Men det är faktiskt så att det mesta i vår vardag är kemi. Se bara på detta att laga mat. När man lägger salt i pastavattnet höjer man kokpunkten. Det är kemi. En dag som denna är det mer att man häller ut salt på isen för att slippa halka. Man får en lägre smältpunkt.

När vi rullar deo under armen är det aluminiumklorid som dödar bakterier och tar bort lukt. När vi tvålar in händerna sänks vattnets ytspänning, och det gör att fetter blandar ihop sig och kan sköljas bort. Det är kemi.

Att blanda samman ämnen så att de får andra egenskaper än varje ämne vart för sig har vi hållit på med länge. Salt på mat höjer smaken. Att randbarka en tall så att det bildas fetved, kådrikt virke, har gjorts länge för att få stabilt, bra och hållbart material, det vill säga ett naturligt impregnerat virke.

Med ökad kunskap och ökade resurser har vi förstås tagit detta mycket längre. I stället för att randbarka ett träd och vänta i sex år innan det tas ned kan vi ta vilket träd som helst och tryckimpregnera det och få fram något som är rötbeständigt. Tekniken var förstås revolutionerande när den kom, men nu vet vi alla att det inte var så bra med all kreosot som läckte ut i markerna och så vidare.

Det var samma sak med flamskyddsmedel, som tas upp i betänkandet. Det var jättebra att man kunde göra möbler som inte brann, men det var inte så bra när det var hormonstörande ämnen i dem. Det mesta har tagits fram i gott syfte, men konsekvenserna har ibland visat sig vara ödesdigra.

Vi talar nu om en giftfri vardag, vilket betyder att det är norm att vi befinner oss bland gifter. Det kan gälla golv inne på dagis, plastleksaker, pennor och kvitton. Allt innehåller ämnen som vi får mer och mer kännedom om och helt enkelt antingen måste förbjuda eller fasa ut.

Ibland vet vi inte ens om ämnena påverkar varandra. Vi har sagt det tidigare de senaste fyra åren i samband med debatter om kemikaliebetänkanden, nämligen att 1 + 1 inte alltid blir 2. 1 + 1 kan bli både 4, 10 och 1 000 beroende på vilka ämnen det är fråga om, när vi har utsatts för dem och under vilken del av vår livstid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Olika ämnen och kemikalier påverkar inte bara oss utan påverkar förstås också andra levande varelser. Vi har talat om läkemedel. Något som gör att jag som människa inte får ont i huvudet påverkar givetvis andra levande varelser också, dock inte alltid på samma sätt. Diklofenak, som gör att vi kan gå till jobbet fast vi har ont i ryggen, är dödligt för fåglar.

När vi talar om bekämpningsmedel, som Jesper Skalberg Karlsson tog upp alldeles nyss, kan jag nämna glyfosat. Efter många och långa EU-förhandlingar i höstas blev det en förlängning på enbart fem år, och privat användande av glyfosat blir förbjudet innan dess. Och den professionella användningen är reglerad. Ja, det kan bli problem till att börja med innan ersättningsämnen har tagits fram. Men glyfosat är skadligt för vattenlevande organismer och påverkar den biologiska mångfalden negativt. Det är helt enkelt inte bra för miljön. Ämnet motverkar faktiskt det vi vill göra. Vi vill odla och få grödor, och då måste det också finnas pollinerare. Men pollinerare och den biologiska mångfalden påverkas. Det behövs ett humuslager fullt med nematoder och andra små djur, men de påverkas negativt.

Vi biter oss själva i svansen - men vi trodde att vi var smarta.

I går släppte Efsa, European Food Safety Authority, en rapport om neonikotinoider. Det är bekämpningsmedel som används för att minska insektsangrepp på framför allt majs. Det är ett av de vanligaste och mest använda medlen. Tidigare har det sagts att det är ofarligt eftersom man har tittat på om det påverkar människor. Nu har man tittat på hur medlet påverkar bin, honungsbin och humlor. Rapporten är entydig: Det dödar bin. De tappar minnet och kan inte reproducera sig, och det blir en minskad mängd pollinerare.

I höstas kom en undersökning från Tyskland. Den visade att 60 procent - på vissa ställen ännu mer - av insekterna har försvunnit. Vi ser en insektsdöd.

Fru talman! Detta är allvarligt. Redan Einstein sa: Sju år utan pollinerare så finns ingen mat. Det finns få grödor som klarar sig utan pollinerare. Att förbjuda och minska användning av bekämpningsmedel är inte ett slag mot jordbruket utan är kanske det som behövs för att jordbruket ska kunna fortsätta.

Vi ska inte bita oss i svansen.

Mycket av detta är saker vi kan göra på hemmaplan. Vi ska förbjuda där det går, påverka där vi kan och gå före där vi kan. Flera har varit inne på att dessa frågor inte stannar inom nationens gränser utan att vi måste driva dem i EU, och det har både den här regeringen och den förra regeringen varit tydliga med. Sverige har ett bra track record i dessa frågor.

Detta gäller även globalt. Varje dag kommer 150 000 paket, så kallade Kinapaket, med olika innehåll till Arlanda. Paketen är beställda, men ingen ansvarar för vad de innehåller. Paketen kan i värsta fall innehålla ämnen som är förbjudna i EU eftersom de är skadliga för hälsa och miljö, till exempel bly eller mjukgörare. Vi behöver globala ramar - också för återvinning.

Därför är det spännande och bra att Sverige med miljöminister Karolina Skog står värd för ett internationellt strategimöte den 12-15 mars. Mötet ska titta på det globala samarbetet på kemikalieområdet, den så kallade Saicmstrategin. Den sträcker sig till 2020. Därefter vet man inte vad som ska hända. Det kommer att vara ett högnivåmöte i Stockholm. Sverige vill forma en koalition med ambitiösa länder för att få till stånd ett globalt ramverk för kemikalier och avfall. Man vill se ett Parisavtal för kemikalier och avfall, som det nu finns för klimatet. Ramverket ska innehålla en enkel och långsiktig version med mål om minskad risk för farliga kemikalier. Sverige har redan tagit på sig ledartröjan genom att bjuda in till mötet och se på hur arbetet kan ta sin fortsättning efter 2020. Det här är att ta frågan på allvar och göra det vi kan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

(Applåder)

Fru talman! Det är intressant att Emma Nohrén ändå använder Efsa som källa i en mening om neonikotinoider men inte när det handlar om glyfosat. Både Efsa och Echa har sagt att glyfosat inte leder till det som Emma Nohrén säger. Ändå vill hon fasa ut det.

Glyfosat är det aktiva ämnet i det mest använda växtskyddsmedlet i Sverige och är avgörande för att vi ska kunna idka jordbruk på våra breddgrader, enligt LRF. Ändå vill Emma Nohrén fasa ut det.

Jag har uppfattat det så att Miljöpartiet och hela regeringen står bakom livsmedelsstrategin, och den säger att livsmedelsproduktionen ska ökas i Sverige. Ändå verkar man vilja fasa ut det mest använda växtskyddsmedlet.

Låt oss titta på frågan om ett fossilfritt jordbruk. Ett plöjningsfritt jordbruk är avhängigt att det finns fungerande växtskyddsmedel.

Här som på andra områden finns en risk att om det ena förbjuds får man ett värre alternativ. Det är lite som att stänga ned kärnkraften i Tyskland, och sedan får man kolkraft i stället. Eller man förbjuder glyfosat, och sedan får man klororganiska föreningar i stället.

Varför vill Miljöpartiet så desperat vara fast i bilden av glyfosat, som egentligen bara bekräftas av en erkänd studie för några år sedan och som har överbevisats av alla europeiska expertmyndigheter? Vad är det som är så viktigt med glyfosat, förutom att det låter farligt?

Fru talman! Tack för frågan, Jesper Skalberg Karlsson!

Jag tror att vi blandar ihop begreppen lite grann. Efsa har kommit fram till att glyfosat inte är cancerframkallande utan säger att det är hjälpämnet talgamin som är cancerframkallande. Därför har man bytt hjälpämne. Däremot har Efsa inte sagt något annat än att det är farligt för den biologiska mångfalden. Det är skadligt för vattenlevande organismer - det står på förpackningen. Det ska också ut i naturen, så Efsa har i det fallet tittat på hur det slår mot människor men inte hur det slår mot naturen.

Det som skett med neonikotinoider är att man för första gången har tittat på hur de slår mot pollinerare som bin, honungsbin och humlor och då sett att de är farliga. Man har alltså inte tittat på det tidigare. Efsa har inte tittat på hur skadliga de ämnena är för den biologiska mångfalden.

Vad jag vet har aldrig ett förbud mot ett sådant här ämne lett till att man använder någonting som är farligare, utan det har alltid lett till en substitution mot någonting bättre. Men om Jesper Skalberg Karlsson har något annat exempel så varsågod.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Fru talman! Ett tydligt exempel är väl bisfenol A, som man ersatte med bisfenol S och bisfenol F, som har ungefär samma eller värre effekter.

Man kan säga att det fanns en tid när Sverige inte använde växtskyddsmedel, och då var saker mer naturliga. Ja, men då levde man också bara till den digra åldern av död i barnsäng. Det är klart att vi behöver nya saker om vi vill utvecklas och komma framåt, och vad gäller glyfosat är det som sagt det aktiva ämnet i det mest använda växtskyddsmedlet i Sverige.

Jag har debatterat det här med både Sven-Erik Bucht och Karolina Skog i den här kammaren, och de är fast i synen att det finns alternativa metoder som kommer att lösa de här problemen längre fram. Så kanske det är, men det är ingen som kan redogöra för hur dessa alternativa metoder går till. Där är man lite svaret skyldig - om man vill fasa ut alla växtskyddsmedel, vad vill man ersätta dem med?

Jag kan inte se framför mig att vi kan öka livsmedelsproduktionen - vilket är ett mål som den här regeringen har satt upp - om vi inte ger vårt jordbruk rimliga förutsättningar att konkurrera med våra nordiska grannländer. Det blir väldigt konstigt om vi ska lägga ned jordbruk i vårt land och sedan importera mat från andra länder.

Svensk mat är ansvarsfullt producerad mat - även om man använder lite glyfosat.

Fru talman! Återigen tycker jag att Jesper Skalberg Karlsson blandar ihop begreppen. Beslutet att fasa ut glyfosat under fem år gäller ju för hela EU, vilket gör att det kommer att vara samma konkurrensvillkor för svenska jordbruk som för utländska. I Frankrike har man fattat beslut om att göra det på tre år och gå före.

Om vi inte har biologisk mångfald, om vi inte har pollinerare, kommer vi heller inte att kunna öka vår livsmedelsproduktion. Vi ska kanske inte vara helt utan växtskyddsmedel, men vi måste ha rätt sorts växtskyddsmedel - växtskyddsmedel som faktiskt harmonierar med naturen och inte slår ut den och motarbetar oss.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 7 mars.)