Kommissionens arbetsprogram 2010

Herr talman! Utrikesutskottet har i dagens utlåtande redovisat sin syn på EU-kommissionens arbetsprogram 2010 med titeln Tid för handling . Inledningen på programmet har i all blygsamhet benämnts En ny epok och är skriven i ett självberömmande och närmast svulstigt tonläge, enligt min uppfattning. Texten tar sin utgångspunkt i krisen, det vill säga finanskrisen hösten 2008, och det sägs att den europeiska solidariteten har satts på hårda prov. Som vanligt i EU-sammanhang blandar man ihop begreppen EU och Europa, för det är väl knappast solidariteten med Ukraina, Vitryssland eller Ryssland som avses. Man påstår vidare att krisen tydligt har visat att EU kan nå framgång genom att arbeta tillsammans som union och att EU genom Lissabonfördraget, det nya EU-parlamentet och en ny kommission förfogar över de politiska verktyg som behövs. Dessa påståenden är väl mest ett utryck för önskningar än för visad styrka. Även utskottsmajoritetens skrivningar har ett liknande tonläge. Liksom utskottsmajoriteten vill jag dock betona vikten av öppenhet i kommissionens och EU:s arbete. Det är viktigt att EU varken sluter sig gentemot omvärlden eller gentemot sina medborgare. Vänsterpartiet har liksom majoriteten en positiv syn på fortsatt utvidgning av EU och på vikten av att utveckla bra relationer med våra grannar utanför EU - apropå tidigare inlägg här om relationerna med Ryssland - och via det östliga partnerskapet och Medelhavssamarbetet. I detta sammanhang vill jag tydliggöra att Vänsterpartiet är djupt kritiskt till militariseringen av EU:s yttre gränser, med transportörsansvar, visumtvång och Dublinbestämmelserna, som hindrar människor som är i behov av skydd mot krig och förföljelse från att söka asyl inom unionen. Det är viktigt att det antagna Stockholmsprogrammet inte innebär ytterligare försämringar. En av de viktigaste frågorna för EU de närmaste åren är den kommande översynen av EU:s budget, och kommissionen kommer enligt sitt arbetsprogram att under 2010 hålla ingående samråd med berörda parter, som det heter i dokumentet - med det måste väl menas till exempel medlemsstaterna - och där diskutera den framtida inriktningen på EU:s resursanvändning, bland annat i fråga om jordbrukspolitiken, sammanhållningspolitiken och forskningspolitiken, som det står i dokumentet. När det gäller budgetreformen understryker Vänsterpartiet att översynen måste resultera i en totalt sett minskad budget för EU och därmed även, som vi ser det, mindre överstatlighet. Kritiskt är här naturligtvis vikten av att minska omfattningen av den gemensamma jordbrukspolitiken CAP, och vi anser att EU:s jordbrukssubventioner och delar av regional- och strukturfonderna för de mer välmående länderna i unionen på sikt ska fasas ut och en del av medlen i stället satsas på utbildning och forskning. Men totalt sett måste inriktningen vara att EU:s budget ska minskas. Herr talman! Det är anmärkningsvärt att varken arbetsprogrammet eller utskottsmajoritetens utlåtande lyfter upp klimatfrågan på det sätt som den är värd. EU måste ta lärdom av misslyckandet i Köpenhamn och ta nya tag för att nå ett internationellt klimatavtal. Jag menar att EU visade bristande ledarskap inför mötet i Köpenhamn. EU:s ambitioner när det gäller minskningen av utsläppen är också för lågt satta. Klimathotet kräver kraftfulla satsningar och tydliga ekonomiska styrmedel. Det behövs stora satsningar på investeringar i energieffektiviseringar, hållbara transporter och en förnybar energi, ibland kallat green new deal. Sverige och EU får inte tveka att utnyttja de fördelar det innebär att skapa en klimatvänlig, grön ekonomi som ger nya jobb, driver utvecklingen framåt och gör oss världsledande när det gäller den nya tekniken. En satsning på morgondagens teknik ger morgondagens arbetstillfällen, något som EU behöver i denna massarbetslöshetens epok. Klimat- och miljöfrågorna måste också lyftas upp på ett helt annat sätt när det gäller översynen av EU:s egen budget. Det handlar bland annat om att klimatpolitiken inte ges tillräckliga resurser. De nya utmaningarnas andel av budgeten är liten och har också startat på en mycket låg nivå. Det är en del av den här omprioriteringen av budgeten. Det handlar också om att klimatsäkra EU:s budget, vilket innebär att EU-medel inte ska gå till verksamheter som förstör klimatet. I klartext innebär det mindre pengar till motorvägar och flygplatser och mer pengar till järnvägar. Här finns det faktiskt ett mervärde för EU. För att människor ska kunna ersätta flygresor med järnvägsresor krävs också att järnvägsnäten över gränserna förbättras. Herr talman! Utskottsmajoriteten undviker i sitt utlåtande att nämna den negativa betydelsen av EMU och vilken effekt detta har fått på flera av de medlemsstater som infört euron. Det har blivit väldigt tydligt nu i finanskrisens spår och genom till exempel läget i Grekland. Euroländerna tvingas till samma räntenivå när behoven egentligen ser helt olika ut. Det finns klara fördelar med att Sverige inte är med EMU och därmed har möjlighet att agera utifrån de förutsättningar som vår ekonomi har med bland annat en mycket stor andel exportberoende företag. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 2.

Herr talman! I dag diskuterar vi utrikesutskottets utlåtande angående kommissionens arbetsprogram för år 2010. Kommissionens arbetsprogram för år 2010 är ett oerhört viktigt dokument. Det är att jämföra med en regeringsförklaring. Det är en blandning av en regeringsförklaring och en lista över regeringens kommande propositioner. För den som vill få en aning om vad som kommer från EU:s regering det närmsta året är det här ett väsentligt dokument att läsa. Jag tror att samtliga utskott borde läsa det här dokumentet. Alla utskott har haft möjlighet att komma med yttranden till utrikesutskottet som har att behandla det. Inget av utskotten har inkommit med något yttrande. Det är kanske inte förvånande med tanke på var vi befinner oss i den svenska fyraåriga mandatperioden och den arbetsbörda som finns i utskotten just nu, men det är ändå anmärkningsvärt att inget utskott har velat yttra sig om detta. Vad är det då det innehåller? Det innehåller väldigt mycket. Vi börjar med dess titel, Tid för handling . Det är en ganska floskulös titel. Själva texten i arbetsprogrammet är verkligen något att bita i. De överdriver. Det talas om historiska steg och början på en ny era. Det är en självgratulerande text där kommissionen hyllar både sig själv och EU på ett sätt som åtminstone för min svenska sensibilitet känns anmärkningsvärt. Men det är inte språket som är det problematiska. Det problematiska är vad som saknas. Jag tänker börja med att lyfta upp de fyra punkter som vi i Miljöpartiet, som har en reservation när det gäller det här utlåtandet, tycker är viktigast. Jag börjar med de punkter där vi i stora drag är ense med utskottet. Det gäller till att börja med öppenheten. Utskottet har deklarerat, det är själva cloun i utskottets utlåtande, att EU måste vara öppet och bli öppnare. Man får inte sluta sig mot omvärlden. Det gäller migration, frihandel och demokrati. EU får inte sluta sig vare sig mot sina egna medborgare eller mot omvärlden. Det finns en risk för det. Vi i Miljöpartiet är eniga med utskottet om att det inte får bli så. Den andra punkten där vi är eniga med utskottet gäller utvidgningen. Det är oerhört viktigt att EU:s utvidgning fortsätter. Man får inte tappa tempot i utvidgningen eller sluta EU:s gränser. Alla partier i Sveriges riksdag just nu tävlar om att vara det parti som är mest för utvidgningen. Jag kan säga att vi kommer alla på delad förstaplats. Det är inget kontroversiellt att säga detta i Sverige, men tyvärr är det kontroversiellt att säga detta ute i EU. Därför är jag glad att utskottet har lagt så stor vikt vid detta. Låt mig gå över till klimatfrågan. Det råder en viss klimattrötthet efter det misslyckade toppmötet i Köpenhamn. Tyvärr verkar den klimattröttheten, den bristande ambitionsnivån, även ha färgat av sig på kommissionens arbetsprogram. Det här är inte rätt tid att sänka takten i klimatarbetet. Den måste tvärtom höjas. Vi i Miljöpartiet vill att man ska minska utsläppen av växthusgaser med minst 30 procent. Det pågår en diskussion om det i EU nu. Man håller på att utvärdera hur mycket det skulle kosta och om det är möjligt. De senaste tecknen tyder på att det inte skulle vara särskilt mycket dyrare att öka kravet på en minskning från 20 procent till 30 procent, och det behöver göras. EU:s strategi inför toppmötet i Köpenhamn var tyvärr ett misslyckande. Man lyckades inte få med sig världen. Det beror delvis på att den var lite för uttunnad. Man vågade inte säga det som behövde säga, det vill säga att man måste göra stora, kraftiga minskningar och att man måste börja nu. Det är dags att man gör det. För att åstadkomma dessa stora minskningar behöver man bland annat göra stora investeringar i infrastruktur, forskning och ny, ren energi, det som vi i Miljöpartiet kallar new green deal. Det kommer att betala sig. Man tjänar pengar på att spara energi. Det blir fler arbeten när man genomför dessa investeringar. Det är också fullkomligt nödvändigt att vi gör det. Det är också viktigt att man klimatanpassar EU:s budget. I dag går tyvärr stora delar av EU:s budget till saker som skadar klimatet. EU:s jordbrukspolitik är inte klimatsäkrad. EU:s stöd till motorvägsbyggen är inte klimatsäkrat. EU lägger en väldigt liten del av sina pengar på saker som är bra för klimatet. Det måste vi ändra på. Låt mig gå över till frågan om budgeten. Det här dokumentet är också en fortsättning på inledningen av debatten om EU:s nästa långtidsbudget. Här vill vi från Miljöpartiets sida trycka framför allt på två saker. EU:s budget bör minska. Den är för stor i dag. Men det som framför allt bör minska är jordbruksstödet och stödet till regionalpolitik och motorvägsbyggen i redan rika länder. De pengarna bör läggas på andra saker. De kan gå tillbaka till medlemsstaterna och läggas på utbildning, forskning, investeringar i infrastruktur och ren energi. Det är Miljöpartiets fyra viktigaste prioriteringar i vår reservation här och nu. Nu är min talartid slut, så jag ska bara yrka bifall till reservation nr 2.

Herr talman! Fru Europaminister! I dag debatterar vi kommissionens arbetsprogram för 2010. Det är ett väldigt spännande och ambitiöst program som även länkar ihop med långtidsplaneringen Europa 2020 - En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla som är ett program som lanserar många olika initiativ för de kommande tio åren, signerat Barroso 2, alltså kommissionspresident José Manuel Durão Barrosos andra mandatperiod. Arbetsprogrammet går under temat Tid för handling . Det är ett bra tema i en tid då EU utvecklar och hittar sina nya former efter att Lissabonfördraget trädde i kraft under Sveriges ordförandeskap. Kommissionen säger att år 2010 börjar en ny epok i Europa. Detta är sant ur många aspekter. Det handlar om en ny styrning, en ny permanent ordförande i Europeiska rådet och en hög representant för säkerhet och utrikespolitik. Men det är även tid för fortsatt europeisk handling för att möta finanskrisen med efterföljande lågkonjunktur som drabbat många europeiska länder mycket hårt. Vi kan se det i Grekland men även i länder som Spanien, Irland, Italien och Storbritannien. Prövningen är heller ännu inte över. Tack och lov har vi i Sverige mycket välskötta offentliga finanser med mycket låga underskott. Det är en styrkeposition. När många europeiska länder diskuterar kraftiga nedskärningar kan Sveriges regering göra stora satsningar. EU måste våga visa öppenhet och vara öppet för utvidgningen och lyhört mot medborgarna. Fortsatt öppenhet måste även gälla områden som migration, frihandel och utvecklingssamarbete. Framtiden kan bara utveckla sig positivt om alla är med och vet vart färden går. Detta var också huvudfrågan som utrikesutskottet tog fasta på. Programmet kan också ses som ett genomförande av visionen om medborgarnas Europa. Det innehåller inte bara problem som ska lösas snabbt utan ger även allmänna politiska riktlinjer. Kommissionen väljer i sitt arbetsprogram ut fyra huvudområden där den särskilt försöker hitta lösningar. Områdena känns delvis igen från tidigare program men innehållet är nytt och anpassat till de nya tiderna, till ett större Europa och till Lissabonfördraget. Kommissionen vill framför allt hantera den ekonomiska krisen, utanförskapet och marknadsekonomin. Människan ska stå i centrum, och utrikespolitiken ska utvecklas vidare och fyllas med mer substans. EU ska moderniseras och börja utnyttja sina nya verktyg, nya positioner, nya personer och nya arbetssätt. Kommissionen tar fasta på vikten av hållbara och sunda europeiska finanser. Det leder till tillväxt och bra planeringsförutsättningar. Miljöhänsyn måste tas i vartenda steg, och energianvändningen ska vara koldioxidsnål, resurseffektiv och klimattålig samtidigt som en konkurrenskraftig energiförsörjning ska säkras för såväl enskilda som företag och industrin. Herr talman! Kommissionen talar även om hur EU ska förbättra sammanhållningen i våra samhällen. Det är en viktig aspekt som lätt glöms bort. Det handlar om att stärka den ekonomiska, sociala och geografiska sammanhållningen. Här vill jag en gång till lyfta fram Östersjöstrategin, och snart även Donaustrategin, som exempel på hur detta omsätts i praktiken. Infrastrukturutvecklingen i EU-området blir en prioriterad fråga. Tyvärr syns ännu i dag Europas gamla gränser alltför ofta. En snabb blick över vår kontinents transportvägar får många att inse att vägarna är ett utvecklingshinder som hämmar vår konkurrenskraft. I programmet försöker kommissionen att göra EU-medborgarskapet mer konkret för den enskilde genom en agenda för medborgarna. Vad är egentligen fördelarna med att vara EU-medborgare? Medborgarinitiativet är ett sätt att försöka få den enskilde att känna sig delaktig. Stockholmsprogrammet som står för ett tryggare och öppnare Europa är en annan pelare i medborgarnas Europa och handlar till stor del om bekämpning av gränsöverskridande brottslighet och om den gemensamma asyl- och migrationspolitiken. För att genomdriva allt detta och för att bli den viktiga partnern i världen behöver EU en sammanhållen utrikespolitik. Hela organisationen kommer att bli ny. Diskussionen om implementeringen av den nya utrikestjänsten EAS, External Action Service, är i full gång och förbereds av den höga representanten Ashton som samtidigt är kommissionens vice ordförande. EU:s grannskapspolitik och det östra partnerskapet ska vidareutvecklas och ska - där är utrikesutskottet helt bestämt - inte bli en ersättning till EU för de länder som berörs, utan syftet är att länderna så småningom ska söka medlemskap i EU. Som alltid betonar utrikesutskottet att EU:s dörrar ska hållas öppna. Alla stater som uppfyller Köpenhamnskriterierna ska kunna bli medlemmar och bli delaktiga i det fredliga samarbetet och den integration som kännetecknar den europeiska unionen. Viktigt är att inse att kandidatländerna själva kan påverka hastigheten och har möjlighet att få hjälp av kommissionen, rådet och Europaparlamentet. Även den sista huvudpunkten är av stor vikt, nämligen att modernisera EU:s olika verktyg och arbetssätt. En stötesten har alltid varit att regler och lagar i EU ofta har lett till mycket regelkrångel. Nu ska kommissionen införa en fitness check och testa om en lag är ändamålsenlig. Om så inte är fallet ska lagen avskaffas. Denna fitness check börjar på några områden, men förslaget att minska den administrativa bördan med 25 procent till 2012 står fast. Hela programmet syftar till en översyn av EU:s budget. Man vill se till konkreta resultat, mervärden, transparens och valuta för pengarna för den enskilde medborgaren. Kommissionens program andas framtidstro, och vi får hoppas att det kan genomföras som tänkt. Därmed yrkar jag på att utlåtandet läggs till handlingarna och på att reservationerna avstyrks.

Herr talman! Ja, det är tid för handling. Efter år av inre vånda och år av inre diskussion om hur vi ska samarbeta kring de institutionella frågorna om hur EU:s strukturer ska formas är det nu tid för handling. Det är en tid då vi måste jobba intensivt för ett öppet och fritt, socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart Europa där EU måste ta den plats på världens scen som så många har väntat på. Med Lissabonfördraget på plats ges förutsättningarna att gå från ord till handling. Jag förstår, herr talman, att vissa partier i den här kammaren inte tycker att det är bra. De hade ju inte heller velat se ett Lissabonfördrag på plats. Det är naturligtvis något som den nuvarande oppositionen har att hantera. Utöver Lissabonfördraget har vi, herr talman, även Stockholmsprogrammet som grund för att kunna möta de kommande åren. Det syns i kommissionens arbetsprogram för 2010. Det handlar om att hantera krisen, som är så tydlig för så många medborgare i Europa. Senaste exemplet är Grekland. Det blir tydligt för allt fler vilken betydelse EU har för just hanteringen av krisen. Länder ska inte behöva hamna ensamma på ett oroligt hav, utan vi måste arbeta och ta ansvar tillsammans. Det berör oss alla. Det handlar också om att slå vakt om Europas sociala marknadsekonomi, som är en viktig grund för ett fritt, öppet, socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart Europa. Det gäller att utveckla den ekonomin så att den blir ekoeffektiv och resurssnål samtidigt som den främjar tillväxt. Vidare handlar det, som tidigare sagts, om att skapa en agenda där medborgarna, människorna, står i centrum. Här vill jag understryka något som även kommer att tas upp i ett kommande ärende, nämligen vikten av att EU nu utnyttjar de möjligheter som Lissabonfördraget ger och ansluter unionen till Europakonventionen för mänskliga rättigheter. På så sätt kan vi säkra att vi får ett gemensamt rättsligt rum där människors rättigheter står i centrum. Det handlar om att utveckla en väl sammanhållen utrikespolitik. Här finns det stora förväntningar, herr talman, på att EU ska göra skillnad. Många länder väntar på att EU ska tala mer samlat, med en röst, för att påverka och förändra utvecklingen i världen. Inte minst gäller det att säkerställa en utrikestjänst som gör att EU också här går från ord till handling. Det är många som under den senaste tiden har frågat när den kommer på plats. Här finns en tydlig ambition, och det är viktigt att tjänsten kommer på plats och kan börja verka - för allas vår skull. Herr talman! Jag förstår att Jacob Johnson och Max Andersson ser vissa svårigheter i kommissionens rapport trots de EU-positiva rösterna. Det är spännande att höra dessa EU-positiva röster från oppositionen där man talar om möjligheterna med EU. Det låter ibland som om budgeten är för stor och att för lite görs, att det borde göras mer. Det skulle kunna användas även i andra sammanhang - inte mer pengar men gärna fler åtgärder. Man kan fundera på hur det ska gå ihop. Vi är dock överens om att jordbruksstödet ska minska och att vi vill åstadkomma en förändring när det gäller EU:s budget. Det är en viktig del i det kommande arbetet. Vi är också överens om att det är angeläget att EU tar krafttag för att komma vidare inför nästa klimatmöte. Här kan jag inte låta bli att ställa frågan om någon verkligen tror att ökade krav, eller bristen på krav eller bristen på vilja, från EU:s sida gjorde att klimatmötet i Köpenhamn inte nådde framgång. Vilka andra regioner, vilka andra länder, stod för högre ambitioner när det gällde klimatåtagandena, sådant som skulle ha gjort skillnad? Det var väl snarare så att viljan att nå upp till vad som krävs saknades från många andra länder, vilket i sin tur gjorde att klimatmötet i Köpenhamn inte lyckades. Jag kan hänvisa till det kommissionsprogram som Max Andersson uppenbarligen läst noggrant. Där markerar man tydligt en 30-procentig minskning till 2020 och förbereder insatserna för vad som krävs till 2050. Det är en tydlig viljeyttring från EU:s sida, som framgår av kommissionens rapport. Vi från vår sida står helt och hållet bakom den. Det utgör en del av de förväntningar vi har på EU, nämligen att EU ska kunna göra skillnad för att åstadkomma inte bara ett mer öppet, fritt och hållbart Europa utan också ett mer öppet, fritt och hållbart globalt system, en hållbarare värld. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag att lägga utlåtandet till handlingarna och avslag på de reservationer som finns.

Herr talman! När det gäller förhandlingarna på klimattoppmötet i Köpenhamn sade forskarna att för att vi ska kunna vara rimligt säkra på att slippa en skenande klimatkris måste vi inom en ganska nära framtid minska utsläppen med mellan 25 och 40 procent. EU sade att man skulle minska med 20 procent men om andra minskar tillräckligt kan man gå upp till 30 procent. Genom att säga så signalerade man att man inte trodde på forskarna, att man var beredd att göra en del men inte så mycket som forskarna krävde. Det var ett svagt besked man hade med sig till Köpenhamn. Man hade också med sig beskedet att man ville gå ifrån det som vi rika länder lovat i klimatkonventionen, nämligen att vi som ställt till med klimatproblemen skulle hjälpa de fattiga länderna att anpassa sig och minska sina utsläpp. Man sade att man kunde tänka sig att ge lite pengar, men de pengarna skulle tas från redan utlovade biståndsmedel. Jag kan förstå att de fattiga länderna inte var nöjda med det beskedet. Det lät bra i öronen på dem som inte satt sig in i frågan, men det var långt ifrån tillräckligt. I stället borde man ha haft en högre ambitionsnivå. Man borde redan inför Köpenhamn ha sagt 30 procent. Man har inte sagt det ännu, utan man utreder och tittar på det. Och som alla politiker vet är det stor skillnad mellan beslut och utredning. Man kunde ha gjort det bättre.

Herr talman! Visst är det spännande att lyssna på Max Andersson. Jag hörde honom inte nämna några andra länder som hade en högre ambitionsnivå, några andra regioner som kom till klimatmötet med mer i bagaget, än vad EU gjorde. Därför återkommer jag till frågan: Var det bristen på förslag och åtaganden från EU:s sida som fällde klimatmötet i Köpenhamn? Min slutsats är att det inte var så. Om andra länder hade varit beredda att stå upp för samma åtaganden som EU visade sig vara berett att göra skulle vi ha fått ett nytt klimatavtal i Köpenhamn. Så var dock inte fallet, herr talman. Sprid inte myten, Max Andersson, att EU:s bristande vilja eller bristande engagemang hotade och raserade resultatet av toppmötet i Köpenhamn, för så var inte fallet. Så kommer inte heller att vara fallet när vi pratar om nästa möte, det som kommer att hållas i Mexiko. EU har öppnat dörren för att även resonera om Kyotoavtalet och vara med på båda spåren. Vi har från vår sida dessutom visat viljan att anslå mer pengar, men vi måste vara säkra på att det leder till klimatåtgärder. Det är ett viktigt krav för att pengar inte ska användas till andra åtgärder. Herr talman! Max Andersson har inte visat att det fanns andra stater eller regioner som hade en högre ambitionsnivå än EU. EU tar täten på miljökampens område.

Herr talman! Det fanns länder som hade betydligt högre krav än EU. Mauritius var ett av dem, om jag inte missminner mig. De har starka incitamentet att komma med höga krav, för om det misslyckas, om kraven inte är tillräckligt höga, kommer deras land att sjunka under vatten. EU hade bättre krav än Kina, Ryssland och USA - ett USA som tyvärr förlamats av en intern politisk process kring sjukvårdsreformen. Det var definitivt inte bara EU:s fel att Köpenhamnstoppmötet blev ett misslyckande. Men EU gjorde inte tillräckligt för att det skulle bli bra. EU:s linje var en kompromiss internt mellan länder som inser att klimathotet är ett allvarligt problem - Sverige är ett av dem, även under nuvarande regering - och länder som inte inser att klimathotet är ett problem. Vi kan nämna Tjeckien till att börja med. En utslätad kompromisslinje var inte tillräckligt bra. Det som hände i Köpenhamn efter att förhandlingarna i princip brutit samman, när man hade tillämpat en strategi som jag tror att EU också var inne på, att man skulle ta bort kraven på additionalitet i biståndet, var att USA, Kina, Indien, Sydafrika och Brasilien gjorde en egen fusköverenskommelse utan att EU ens fick vara med i diskussionerna. EU hamnade vid sidan av, för det hade inte tillräckligt bra förslag. Det var ett misslyckande. Man kunde ha gjort mer.

Herr talman! Så kom det då till slut: Det var inte bara EU:s fel. Så långt kan Max Andersson sträcka sig. Om han då tittar på slutprodukten borde han, herr talman, också ganska enkelt kunna dra slutsatsen att det inte var de som hade de högre kraven som enades om slutprodukten. Det var inte brist på vilja att nå högre klimatmål som gjorde att EU inte fanns med, utan det var väl så att EU hade en för hög ambitionsnivå och därför inte var med i slutsummeringen. Det var ett resultat som styrdes av dem som ville gå sakta fram, om ens gå över huvud taget. Det var dilemmat, herr talman. Jag vet inte om ett EU lett av Max Andersson skulle ha nått längre genom att höja kravnivån till 50 procent, om det skulle ha samlat världens länder bakom ett nytt klimatavtal i Köpenhamn. Jag tillåter mig tvivla, herr talman.

Herr talman! Det kanske mest intressanta i dag i debatten tycker jag är att se hur den numera samlade oppositionen låter sig företrädas när vi ska diskutera EU:s framtidsfrågor och viktiga handlingsfrågor inför valet. Det är mycket intressant. Jag tycker att entusiasmen är måttlig från den sidan. Det jag har kunnat notera är att man i stort sett är överens om att vi ska ta bort subventionerna till jordbruket. Det kan vi vara med och diskutera allesammans, men vi ska nog vara klara på att tar man bort pengarna via skattsedeln kommer de i butiken i stället. I Sverige har vi ungefär 20 procent högre livsmedelspriser än man har ute i Europa i övrigt. Vi sitter i en lite knepig situation när vi går in i den diskussionen. Herr talman! Jag ska be att få diskutera kommissionens prioriteringar i fyra punkter. Jag ska vara ganska kort, men ändå beröra dem. Punkt ett är att man vill hantera krisen och slå vakt om Europas sociala marknadsekonomi. Jag drar gärna ett streck under den sociala marknadsekonomin, för jag tycker att det är väldigt angeläget. Punkt två är att skapa en agenda för medborgarna, där människan står i centrum för EU:s arbete. Punkt tre är att utveckla en väl sammanhållen utrikespolitik med högt satta mål och ett globalt perspektiv. Punkt fyra är att modernisera EU:s olika verktyg och arbetssätt. Man kan tycka att det är korta och lite allmänt hållna rubriker. Men jag måste ändå säga att vi för vår del tycker att det är bra och viktiga målsättningar som tar tag i vad vi har drabbats av väldigt nyligen. Man vill rätta till situationen. Herr talman! Kommissionen vill genomföra viktiga strategiska åtgärder för att hantera den ekonomiska och finansiella situationen genom att stärka den ekonomiska övervakningen och förbättra styrningen inom euroområdet och på så vis bidra till en återgång till mer hållbara finanser. Detta är viktigt. Därmed ska man också garantera stabila och socialt ansvarspräglade finansmarknader som gagnar ekonomin som helhet. Mina vänner! Bakom bristen i det här sammanhanget har vi mycket arbetslöshet, även om vi har klarat oss undan den i Sverige ganska lindrigt. Men det är ett angeläget mål. Vi kristdemokrater vill lägga till kravet på kommissionen att fortsatt arbeta också på den globala nivån för att se över regleringar och kontroller av finansmarknaderna på den nivån. Vi ska inte glömma att finanskrisen började i USA. Den som möjligen kan göra något åt detta är Europeiska unionen. Att till exempel vårt land skulle kunna åstadkomma någonting är inte möjligt; vi behöver Europeiska unionen. Jag vill påminna oppositionen om detta. Det är också angeläget att främja investeringar i social välfärd, skapa effektiva arbetsmarknader och en övergång till en grönare ekonomi, främja bättre företagsklimat och satsa på forskning och innovation. Det är nog så viktiga målsättningar. EU behöver ta krafttag för att ställa om till en grön och resurseffektiv ekonomi, stärka EU på den globala marknaden och hantera de utmaningar som en åldrande befolkning och minskat arbetskraftsutbud innebär. Det är den situationen vi är på väg att möta: fler äldre, färre som är i aktivt arbete och kan producera både service och produkter. Herr talman! Det svenska ordförandeskapet, kommer att ligga till grund för kommissionens arbete under 2010. Stockholmsprogrammet står för ett tryggare och öppnare Europa där enskildas rättigheter och behov ska värnas. En viktig utgångspunkt, anser vi kristdemokrater, är individen och dennes rättigheter. Samtidigt som krafttag måste tas mot brottslighet måste åtgärder genomföras för att stärka den enskildes rättigheter. Kommissionen prioriterar EU:s anslutning till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Det är mycket bra. Herr talman! Lissabonfördragets ikraftträdande är en milstolpe för unionens utrikespolitiska samarbete och ett angeläget steg mot en gemensam europeisk utrikespolitik. Vi välkomnar att kommissionen ska arbeta nära den nya utrikestjänsten för att främja frihet, stabilitet och välstånd i EU:s grannskap. EU:s utvidgning innebär en unik möjlighet att bygga stabilitet, fred och säkerhet i Europa och medför politiska, ekonomiska och miljömässiga fördelar för alla inblandade länder. Kristdemokraterna uppskattar kommissionens arbete med att ta fram en ny handelsstrategi för Europa 2020 - ett strategiskt initiativ nr 30 kallar man den - och en EU-handlingsplan inför 2015 års toppmöte om millennieutvecklingsmålen. Herr talman! För att hantera de utmaningar som Europeiska unionen ställs inför behöver genomförandet av unionens politik förbättras genom stärkt politiskt åtagande och ägarskap. Vi välkomnar därför kommissionens planer att verka för bättre uppföljning och utvärdering av befintlig lagstiftning, genomförande och resultat. Vi stöder också kommissionens ambition att fortsätta att prioritera förenkling av lagstiftningen och minskning av den administrativa bördan. Kristdemokraterna anser att det i EU:s framtidsstrategi 2020 behövs genomgripande omprioriteringar av EU:s budget och utgifter. Förändringar ska göras utan att budgetens samlade utgifter ökar. Vi anser att ramen bör ligga fast. Styrande för budgeten ska vara subsidiaritet, europeiskt mervärde, proportionalitet, en sund ekonomisk förvaltning och restriktivitet. Herr talman! Med dessa kommentarer till kommissionens arbetsprogram 2010 yrkar jag bifall till förslaget i utrikesutskottets utlåtande nr 17.

Herr talman! Alliansen vill ha ett tydligt och kraftfullt Europa. Vi vill ha ett Europa där vi gemensamt tar ansvar för de avgörande framtidsfrågorna. Vi vet att Sverige inte ensamt kan forma Europa, men genom regeringens målsättning att tillhöra Europas kärna har vi ett starkare inflytande över Europasamarbetet som når långt utanför Sveriges gränser. Vi vill ta ansvar för de stora frågorna. Vi vill vara med och forma dagens och morgondagens Europa. I dag ska vi debattera kommissionens arbetsprogram. Det är det första arbetsprogrammet från den nya kommissionen. Det anger inte bara arbetet för det innevarande året utan också de stora dragen för hela den kommande femårsperioden. Den här debatten ska handla om vad regeringen vill med EU-samarbetet. Jag hoppas också att för första gången få ett tydligt svar på vilka frågor en eventuell vänsterregering skulle driva i EU och vad man avser att arbeta för för att få genomslag för de svenska intressena. Från alliansregeringen kan vi ge ett tydligt och klart besked. Vi behöver ett starkt Europa, ett starkt EU för att hantera de gemensamma utmaningar som vi står inför. Vi behöver ett Europa som tar ansvar för ekonomi, miljö, trygghet, fred och mänskliga rättigheter. Jag tycker därför att kommissionens arbetsprogram i stora drag är en bra avsiktsförklaring. Låt mig nämna fem områden som alliansregeringen särskilt kommer att driva i EU-samarbetet den närmaste tiden. För det första behöver vi ett konkurrenskraftigt Europa med mål om full sysselsättning. Vi vet alla att den ekonomiska krisen har slagit hårt mot Europas välfärd. Det är viktigt att fortsätta med de krisrelaterade åtgärderna samtidigt som vi håller tempot uppe i det ordinarie reformarbetet. EU:s nya tillväxtstrategi Europa 2020 har varit ett centralt instrument för att stärka välfärden genom tillväxt för att nå full sysselsättning. Från regeringens sida jobbar vi aktivt och målinriktat för en förstärkt strategi med åtgärder som fokuserar på att stärka tillväxt, främja kunskap och innovation, ställa om till grön ekonomi med hög sysselsättning och social sammanhållning. Vi har också framgångsrikt drivit jämställdhet i EU 2020. Vi var det land som fick igenom att ett ökat arbetskraftsdeltagande ska gälla både kvinnor och män. Det är en självklar del i strategin. Jag brukar säga att Europa inte har råd att ha världens mest välutbildade hemmafruar. Vi värnar den inre marknaden och arbetar för att den ska fördjupas. Vi välkomnar därför kommissionens översyn och arbetar nära kommissionen med förslag som handlar om att stärka den inre marknaden. Jag betonar inte minst som liberal i denna talarstol att frihandel är en viktig och nödvändig förutsättning för tillväxt. Därför motverkar vi tillsammans med likasinnade medlemsländer att den ekonomiska krisen tas som intäkt för protektionistiska förslag som gynnar enskilda länders marknader. Det är mycket positivt att våra ansträngningar har givit resultat. Kommissionen kommer att lägga fram ett meddelande om en ny handelsstrategi för EU 2020. För det andra behöver vi ett EU som tar ansvar för klimathoten. Utmaningen är global. Lösningen måste då vara global. Jag kan med säkerhet säga att utan ett starkt svenskt och europeiskt engagemang och utan våra ambitiösa målsättningar hade vi haft en betydligt sämre situation än den vi har i dag. Tyvärr märker jag samtidigt en viss klimattrötthet hos många av mina europeiska kolleger. Det är då som det är allra viktigast att driva på. Det gör Sverige, inte minst tillsammans med Storbritannien som är ett av de länder som vill gå långt och är ambitiöst och tydligt. Det handlar om att vi i närtid måste utveckla EU:s egna positioner och anpassa dem till den situation som råder efter Köpenhamnstoppmötet. Ni vet - det har sagts förut - att Sverige fortsätter att verka aktivt för ett bindande avtal och för en analys av möjligheterna att höja EU:s bud till 30-procentiga utsläppsminskningar. Där är Sverige tydligt tillsammans med Storbritannien. Vi ser fram emot kommissionens meddelande om skärpta utsläppsminskningar som väntas i slutet av maj, alltså denna månad. Men det är viktigt att alla goda parter som vill gå framåt vad det gäller klimatpolitiken faktiskt samlas. Europa hade höga ambitioner under Köpenhamnstoppmötet i december. Det var inte Europa det föll på. Det var på grund av att stora utsläppsländer som USA, Kina och Indien valde att inte lägga sig på samma ambitiösa nivå. Här måste Europa ta ledartröjan och gå vidare. Det är också nödvändigt att fokusera på omställningen till en klimatsmart ekonomi. EU måste bli mycket bättre på grön tillväxt. Vi ser att miljöteknik är en växande exportmarknad, inte bara för Sverige utan för hela Europa. I land efter land som jag besöker, inte minst i Östeuropa, finns det många framgångsrika företag, inte minst svenska, som tar marknader och jobbar intensivt på denna front. Här måste det bli en högre ambitionsnivå för att man gemensamt ska kunna möta klimathoten. För det tredje behöver vi ett tryggt och öppet Europa som värnar mänskliga rättigheter. Vi har ett ambitiöst program för ett tryggare och öppnare Europa som kom på plats efter det svenska ordförandeskapet. För ett par veckor sedan presenterade kommissionen en åtgärdsplan för Stockholmsprogrammet. Jag är stolt över att vi har fått ett stort genomslag för arbetet med att bättre värna enskildas rättigheter i samarbetet. Inte minst tillsammans med Cecilia Malmström och kommissionen gör vi vårt yttersta för att målsättningarna i Stockholmsprogrammet ska uppnås. Respekt för mänskliga rättigheter ska vara en självklar del i EU. Det var därför Europeiska unionen kom till. Vi arbetar för att EU så snabbt som möjligt ska bli en part till konventionen om mänskliga rättigheter. Trots vår höga ambitionsnivå på det fältet finns det anledning att diskutera de här frågorna med länder inom Europeiska unionen. Vi vet att romernas situation är oerhört utsatt i alltför många länder inom EU. Vi vet att rätten att välja sin homo-, bi- eller transsexualitet som är en självklarhet i Sverige är hotad och utsatt på alltför många håll i Europa. Vi vet att man måste bekämpa antisemitism och islamofobi mycket starkare än vad som görs i dag och all form av extremism. Målsättningen är att alliansregeringen ska stå upp för dessa rättigheter tydligt, oavsett om brotten mot dem sker inom eller utom Europa. På fredag ska jag inviga Baltic Pride i Vilnius, Litauens huvudstad. Men för 20 minuter sedan fick jag reda på att riksåklagaren i Litauen har sett till att stoppa paraden på lördag. Jag vill bara säga från denna talarstol att det är fullkomligt oacceptabelt att ett land inom Europeiska unionen trampar på mötesfrihet, yttrandefrihet och grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Jag vill också påminna om att Litauen har skrivit under Europakonventionen om mänskliga rättigheter och EU:s stadgar för mänskliga rättigheter. De har sagt tydligt i skrift att de ska leva upp till dessa rättigheter men trampar nu på dem på ett oerhört cyniskt sätt, vilket jag tycker är upprörande. För det fjärde är det viktigt att värna ett starkt närområde. Östersjöstrategin, som vi har debatterat tidigare i dag på förmiddagen, är en fortsatt viktig prioritet för alliansregeringen. Regeringen kommer också under 2010 att medverka till att vidareutveckla det östliga partnerskapet för att främja reformer och EU-integration för unionens närmaste grannar i öst. För det femte behöver vi ett starkt Europa på den globala arenan. Det är genom EU som vår röst får tyngd i världen och våra insatser får politisk kraft på allvar. Jag är glad över att den europeiska utrikestjänsten börjar komma på plats. Med den har EU fått nya möjligheter att utforma internationell utveckling utifrån europeiska intressen och värderingar. Alliansregeringen kommer fortsatt att stödja utvecklingen av en effektiv och stark utrikestjänst. Jag tycker också att det är väl värt att nämna att i ett Europa med alltför få kvinnor i maktpositioner vi har Catherine Ashton som med stor politisk erfarenhet och tydliga värderingar ska leda denna verksamhet. Det tycker jag är positivt och bra. Inte minst för Sverige som är ett något mindre land inom den europeiska unionen är det viktigt med en gemensam utrikespolitik på många fält. Det gör att våra åsikter kan få större genomslag. Europeisk utrikespolitik kan annars lätt bli en megafon för de allra största ländernas intressen. Därför har vi allt intresse från svensk sida att stödja detta. Fortsatt utvidgning, som många har berört, är en hjärtefråga. Vi är fortsatt pådrivande för utvidgningen och fortsätter att ta ansvar för utvecklingen i våra grannländer i öst såväl som i syd. Europeiska unionen är en värdegemenskap, och vi fortsätter att prioritera en politik för främjande av fred och säkerhet, för frihandel och minskad fattigdom, för demokrati och mänskliga rättigheter. Sist men inte minst: De närmaste åren kommer frågan om EU:s budget för åren 2014-2020 att vara viktig och debatteras. Detta arbete är en väsentlig del i debatten om Europeiska unionens framtid. Det behövs nya prioriteringar för att möta nya utmaningar. Vi ser hur den ekonomiska krisen pressar många medlemsstaters nationella budgetar oerhört hårt. Kravet på att skattebetalarnas pengar ska användas väl är nu större än någonsin. Reformer och omprioriterade utgifter kommer att vara nödvändiga för att uppnå en modern EU-budget med tydligt europeiskt mervärde. Därför behövs det flera åtgärder exempelvis för att bekämpa klimatförändringar, stärka konkurrenskraften hos EU:s ekonomi och samarbeta mer i rättsliga och inrikes frågor samt i fråga om yttre förbindelser. Låt mig avsluta med att understryka att EU-samarbetet inte finns till för att enskilda länder ska kunna plocka russinen ur kakan. EU är av strategisk betydelse för Sveriges välstånd och säkerhet. Vårt medlemskap är ett uttryck för internationell solidaritet med andra länder. För att svensk EU-politik ska kunna göra skillnad i Bryssel krävs en tydlig regeringspolitik. Där ser jag fram emot en klargörande debatt om prioriteringarna inom EU-arbetet de närmaste åren.

Herr talman! Först vill jag uttrycka mitt stöd för ministerns uttalande vad gäller Baltic Pride och den parad som tydligen är stoppad i Litauen. Det är mycket anmärkningsvärt att man på det sättet hindrar demokratiska uttrycksformer i ett EU-land. EU-ministern har mitt fulla stöd i sitt ställningstagande, och jag hoppas att det tydligt kommer att framföras också. Jag noterade inledningsvis att Birgitta Ohlsson använde Europabegreppet på samma sätt som EU-kommissionen, som synonymt med EU. Men Europa är enligt min uppfattning större än EU. Jag tycker att det är viktigt att hålla isär de här begreppen trots allt. Birgitta Ohlsson talar om ett tydligt och kraftfullt Europa. Jag antar att EU-ministern menade ett tydligt och kraftfullt EU. Birgitta Ohlsson pratade senare om vad regeringen vill med EU-samarbetet. Det är mer riktigt; det handlar naturligtvis om det. Birgitta Ohlsson frågade hur en kommande vänsterregering ska förhålla sig till EU-samarbetet. Nu är vi inte fulltaliga på vänstersidan i dag, men vi är överens om att en kommande regering ska vara aktiv i EU-politiken, ska aktivt granska, förbättra och förändra EU, framför allt i frågor som handlar om gränsöverskridande problem. Det är där vi ska använda EU. Det har vi som en gemensam hållning. Det är en plattform för att använda och utveckla EU. Jag skulle vilja fråga ministern om inställningen till EMU. Hur ser ministern på EMU mot bakgrund av finanskrisen och situationen i Grekland?

Herr talman! Jag tackar för stödet från Jacob Johnson vad gäller att fördöma att Prideparaden i Vilnius är inställd på lördagen. Jag vill dock nämna att jag kommer att invigningstala redan på fredagen. Jag skulle ha deltagit i paraden på lördagen, men jag kommer att åka till Vilnius på fredagen och hålla mitt invigningstal. Där kommer exempelvis Viviane Reding från kommissionen att vara med via ett videoinspelat meddelande och flera av Europaparlamentariker. Det är en bred uppslutning från många av Europeiska unionens länder. Det är klart att Europa är större än Europeiska unionen, men man kan ändå inte bortse ifrån att kärnan av Europa i dag är Europeiska unionen. Det är 27 demokratier som har gått samman för att man vill stå upp för tydliga rättigheter, för att man har lämnat dödsstraffet bakom sig på historiens sophög, för att man tycker att frihet och öppenhet är bra. Man ser att samarbete och inte isolationism är det som gäller för att skapa en bra framtid. Här är den stora klyftan mellan alliansregeringen och De rödgrönas politik. Man kan fråga sig själv: Vill man ha ett inflytande i Europeiska unionen? Då är det en fördel om man vill tillhöra denna Europeiska union. Vänsterpartiet, ditt eget parti, vill ju lämna EU. Ni säger nej till Europeiska unionen. Miljöpartiet säger nja till Europeiska unionen. De ändrade sig förvisso förra året. De vill inte gå ur unionen längre men har Europaparlamentariker och riksdagspolitiker som fortfarande har den hållningen och driver den aktivt. Samtidigt var bägge partierna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, mot Lissabonfördraget, som i dag är kuggen för själva Europa. Socialdemokraterna visar i sin praktiska politik, i utskottsreservationer och vad man driver i motioner att de faktiskt ligger närmare Alliansen än Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Men det är med Vänsterpartiet och Miljöpartiet som Socialdemokraterna ska regera, inte med Alliansen. När det gäller euron är jag som liberal fortfarande för ett svenskt deltagande i eurogemenskap. Jag får fortsätta i nästa replik.

Herr talman! Vi får höra resten när det gäller Birgitta Ohlssons inställning på euroområdet i nästa replik. Den kommande vänsterregeringen efter valet den 19 september, det är 136 dagar kvar, kommer att jobba aktivt för att granska, förbättra och förändra EU. Under den mandatperiod vi står inför är det inte aktuellt med att Sverige ska lämna EU. Den frågan står inte på dagordningen, det har vi från Vänsterpartiet accepterat, även om vi har en pragmatisk inställning att på sikt är det bättre med ett annat slags samarbete mellan Europas länder, mer mellanstatligt än EU-samarbetet. Det föreligger inga problem för att vi tillsammans ska kunna jobba aktivt på den plattform som EU för tillfället utgör. Men jag har en annan fråga apropå detta samarbete och begreppet Europa. Det gäller förhållandet till Ryssland. Det var Fredrik Malm inne på tidigare. Det är en viktig del av Europa. I Ryssland bor över 100 miljoner människor som tillhör Europa fastän utanför EU:s gränser. Tyvärr ingår inte Ryssland i det östliga partnerskapet. Men det har en betydelsefull roll, inte minst för Östersjösamarbetet. Jag skulle vilja höra hur ministern ser på det.

Herr talman! Vill man driva en kraftfull politik oavsett om det handlar om klimat, jämställdhet eller ekonomiska framgångar, är det en fördel att vara med i projektet Europeiska unionen. Det är en stor skillnad mellan vad alliansregeringen vill och vad De rödgröna vill. Euron: Det första vi kan konstatera är att den finanskris som har pågått globalt, både på världsnivå och på EU-nivå, inte beror på euron. Den beror bland annat på att Grekland har vilselett omvärlden och har misskött sina statsfinanser. Det är något som grekiska politiker måste ta ett större ansvar för. Det finns flera länder i vår närhet som inte har haft euron som har haft stora problem med sin ekonomi, till exempel Island som ännu inte är EU-medlem och Lettland och Ungern. Det är flera länder som har stått utanför euron som har drabbats av ekonomisk kris. Jag skulle vilja säga att utan euron skulle finanskrisen ha varit betydligt större. En annan trend i Europa ser vi i länder som Tyskland eller Holland. Där är man tydlig med att hade man inte haft euron hade det sett betydligt värre ut. Grekerna är nog ganska glada över att räntan i dag sätts i Frankfurt och inte i Aten. Man behöver bara gå 15 år tillbaka ur svenskt perspektiv. Vi minns själva hur vi i början av 90-talet drabbades av räntehöjning på 500 procent och devalveringar. Det som Grekland har saknat är sunda statliga, offentliga finanser. Det är något som grekerna själva måste ta itu med. När det gäller relationerna till Ryssland kan jag säga att Ryssland inte kan vara med i Östersjöstrategin, som vi debatterade tidigare här, för Ryssland är inte medlem i Europeiska unionen. Däremot inser vi att vi måste ha en del avtal med Ryssland. Vi ska självklart vara tydliga och glasklara i kritiken vad gäller brott mot mänskliga rättigheterna, attacker mot oppositionspolitiker, med mera. Men när det gäller klimatsamarbete måste vi se på hur vi kan hjälpa till och hur vi tillsammans kan jobba för att miljön ska bli bättre. Det är inte bara vi som skitar ned Östersjön från vårt lands sida och från våra grannländer i EU, utan det handlar också om Rysslands roll i det.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är utmärkt att ministern reagerar mot det sätt som Litauen agerar mot Baltic Pride. Det är bra att regeringen säger ifrån. Men jag har ett par frågor: Kommer regeringen att göra något mer än att säga ifrån? Är man beredd att vidta åtgärder för att få Litauen att skärpa sig eller kommer man att låta det stanna vid ett synnerligen kraftigt och djupt känt fördömande nästa vecka? Nästa fråga som jag har gäller klimatfrågan. EU har högre ambitioner än vad exempelvis USA har, men är man också beredd att ta med sig pengar till nästa och nästnästa klimatkonferens, de pengar som länderna i G77 faktiskt kommer att behöva för att ha råd att föra en bra klimatpolitik, de pengar som vi enligt klimatkonventionen är skyldiga att leverera, eller kommer man att säga att det är okej att EU driver en linje som går ut på att klimatfinansiering ska betalas genom neddraget bistånd? Jag tvivlar på att ministern tycker att detta är okej, men nu frågar jag efter vad som är regeringens åsikt.

Herr talman! Det är väldigt viktigt för att mänskliga fri- och rättigheter ska respekteras fullt ut bland Europeiska unionens länder att man också har ett system som ser till att man lever upp till detta. Jag vill också säga, nota bene, att blir man medlem av Europeiska unionen har man skyldigheter i sig. Det finns en viss ribba vad gäller mänskliga fri- och rättigheter för att komma på fråga som medlem i Europeiska unionen. Och Litauen behöver en dag som denna påminnas om att de har skrivit under EU:s stadga för mänskliga rättigheter och Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Det är en grund. Men det som är oerhört viktigt nu är att laborera vidare med hur vi kan se till att få ett effektivare sanktionssystem mot länder som uppenbart bryter mot mänskliga fri- och rättigheter. Där har EU i dag något som heter Fundamental Rights Agency som jobbar med att bevaka dessa rättigheter. Jag tycker att det vore oerhört positivt om man kunde ge dem mer makt och även se till att involvera Europaparlamentet tydligare i detta arbete. Jag tror som liberal och EU-vän att de länder som har kommit med i Europeiska unionen också fortfarande är väldigt angelägna om sitt anseende. Jag tror att man kan komma ganska långt med name and shame, att hänga ut länder och göra rankningar för hur man exempelvis behandlar minoriteter. Men jag utesluter inte att vi eventuellt måste gå vidare. Det är intressant att Max Andersson och jag stod här i november 2008, om jag inte missminner mig, och debatterade Lissabonfördraget. En av de främsta aspekterna med Lissabonfördraget var faktiskt att till och med ge makten att man på sikt skulle kunna utesluta länder som inte sköter sig som medlemmar av Europeiska unionen. Det är ett väldigt långsiktigt drag. Jag tror inte att det är något land som är i närheten av detta, utan det handlar förstås om att det skulle vara riktigt långtgående kriser. Men Miljöpartiet var ju tillsammans med Vänsterpartiet emot att man skulle ha Lissabonfördraget som faktiskt gav oss mer makt att vara tydliga i dessa frågor.

Herr talman! Jag kan önska ministern lycka till med sin name and shame-kampanj. Jag tvivlar dock på att regeringen seriöst kommer att driva kravet på att utesluta Litauen, i alla fall i nuläget. Redan före Lissabonfördragets ikraftträdande fanns möjligheten att beröva länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna rösträtten. Jag undrar om regeringen är mer beredd att använda den metoden. Jag tillåter mig att tvivla men går vidare till nästa fråga. Den gäller EMU. Jag tror inte att grekerna är nöjda med det ekonomiska arrangemang de har just nu. Grekerna har skapat sina egna problem, om det är vi alla eniga, men det är svårare att hitta en lösning på de problemen nu när de är med i EMU. De kan inte devalvera. De kan inte sänka sin ränta. I stället kommer de att vara dömda till en väldigt lång period av massarbetslöshet och deflation som förvärrar en kris som redan är mycket allvarlig. Det är inte bra för ett land som hamnar i Greklands situation att vara med i EMU. Storbritannien har också allvarliga ekonomiska problem på grund av sitt budgetunderskott. De är inte med i EMU. Läget för dem är på sikt inte lika allvarligt. Länder som Italien, Spanien och Portugal - framför allt Spanien har inte misskött sig lika mycket som Grekland, de har skött sig - ligger väldigt illa till. Det är på grund av att det är riskabelt att vara med i EMU om man hamnar i den här situationen. Jag undrar: Är det inte lite väl våghalsigt av Alliansen att kräva ett EMU-medlemskap nu?

Herr talman! Jag vill återigen betona att krisen i Europa i dag, ekonomiskt och finansiellt sett, inte beror på euron. Men det viktiga att betona just nu är att den bästa medicinen inte är att låta andra betala för festen. Varje land måste vara ansvarigt för sina egna skulder. Solidaritet är i alla fall inte för mig som liberal synonymt med att de som missköter sina statsfinanser ska kunna åka snålskjuts på exempelvis ECB:s låga räntor. Grekiska skattebetalare och grekiska politiker måste ta ett större ansvar. Det behövs stora strukturella reformer i Grekland och i många andra länder för att vi ska kunna ha en hållbar ekonomi i ett dynamiskt Europa. Jag återkommer till frågan om klimatet som jag inte hann med i första omgången. Jag tycker att det är otroligt viktigt att vi får ett internationellt klimatavtal. Vi vet alla att det kommer att vara ett stort möte i Cancún i Mexiko i november. Året därpå har vi möte i Sydafrika. Vi hoppas ju alla att vi redan i Cancún utifrån Copenhagen Accord ska ha grunden till ett brett avtal som så många länder som möjligt är med på. Men det innebär inte att Europeiska unionen ska slappa till. Vi måste vara en motor och våga gå före. Det har vi också gjort genom att säga att vi har kvar kravet om 30-procentiga utsläppsminskningar. Det finns kvar och kommer kanske också att vara lättare att genomföra faktiskt på grund av att den finansiella krisen påverkar i positiv riktning. Det som Max Andersson tar upp om utvecklingsländernas roll är jätteviktigt. Redan där har vi tillsatt de så kallade Fast track-pengar som har kommit och som ska löpa till jag tror att det är 2014. Stora belopp har pumpats in, och Sverige är en av de stora givarna. Det är klart att det här måste fortsätta. Jag vill betona att vi hela tiden i miljö- och klimatdebatten talar om hur viktigt det är att USA är med på kärran och att Indien, Kina, Japan och stora industriländer med stora utsläpp står i fokus. De är viktiga, för det är de länderna som släpper ut allra mest. Men det är lika viktigt att utvecklingsländerna får ett stöd. Det är där vi kanske också ska se till att det bildas breda, stora allianser som de känner förtroende för. För dem är frågan om klimathotet en fråga om liv och död, inte minst för många ö-nationer.

Herr talman! Vi diskuterar nu EU-kommissionens arbetsprogram för 2010. Vi fick en ganska bra illustration i de två senaste replikskiftena av vad vi kan vänta om De rödgröna vinner valet i höst. Vi ser här hur Vänsterpartiet vill lämna EU helt och hållet. Det blir väldigt svårt att bedriva en offensiv politik då. Miljöpartiet vill sedan ett år tillbaka vara kvar i EU men vill inte acceptera Lissabonfördraget. Man säger nej till en rad av de centrala projekt, samarbeten och processer som är på gång i EU. Man säger nej till euron. Man säger nej till Schengensamarbetet, som vi redan har sedan lång tid tillbaka. Man säger nej till Lissabonfördraget, som nämndes. Man säger nej till Haagprocessen som innebär att vi kan ta ett gemensamt ansvar för migrationspolitiken. Man säger nej till en rad associeringsavtal. Man är i praktiken från Vänsterpartiets och Miljöpartiets sida skeptiska till att EU över huvud taget ska ha en försvars- och säkerhetspolitisk dimension. Man säger nej till EPA-avtalet som förhandlas just nu och mycket, mycket annat. Vänsterpartiet säger så här: Vi vill lämna EU, men det är bara en vision. Vi kommer förstås att jobba konstruktivt om vi får sitta tillsammans med Mona Sahlin, Kenneth G Forslund och de andra i regeringen. Men så är det ju inte. Om man egentligen inte gillar Europasamarbetet och egentligen vill lämna Europeiska unionen och varje dag ställs inför en rad konkreta frågor att ta ställning till är det klart att man på punkt efter punkt kommer att försöka få denna hållning att genomsyra de enskilda konkreta besluten. Det är detta som gör oss oroliga. Herr talman! EU-ministern nämnde i sitt anförande att vi står bakom Catherine Ashton. Den nya höga representanten för utrikesfrågorna, tillika vice ordförande i kommissionen, Catherine Ashton ska nu bygga upp EU:s utrikestjänst. Det är oerhört viktigt att Sverige nu visar ett stöd för att bygga upp EU:s utrikestjänst, att få en renodlad EU-diplomati, en diplomatisk apparat där EU är närvarande runt om i hela världen och där EU kan spela en mer betydelsefull roll. Vi kan dessutom "poola" resurser på ett sätt som kan hjälpa mindre stater vid olika administrativa frågor, till exempel visumhantering. Det kan hjälpa en stat som Sverige och ännu mer hjälpa en mindre stat, till exempel Estland. Det är viktigt att vi förstår att det nu finns en ny kommission, ett nytt fördrag, en ny utrikestjänst och en ny person som är ansvarig för just detta. Då kan vi inte förvänta oss att Catherine Ashton efter bara några månader ska vara den mest profilerade stora aktören. Angela Merkel, Sarkozy och andra personer har haft många år på sig att etablera sina positioner. Vi ska ge mycket tydligt stöd för att EU kan bygga upp utrikestjänsten på ett bra sätt. Herr talman! Jag vill kort nämna ytterligare en viktig sak för detta år. Vi har under en längre tid sett hur Turkiets anslutningsprocess med EU har kärvat betänkligt. Turkiet ska förhandla om 35 kapitel. Man har lyckats avsluta endast ett av dem. Det är inte några folkmord på armenier eller förtryck av kurder som har bromsat processen utan det är Cypernfrågan. Vi såg nu ett val på det ockuperade norra Cypern, som inte gick i någon särskilt positiv riktning om man är vän av att lösa frågan. EU behöver göra ytterligare tunga insatser så att Grekland, Turkiet och de två parterna på Cypern kan mötas och nå en lösning på frågan för att Turkiet över huvud taget ska kunna gå vidare i förhandlingsprocessen. Detta är mycket viktigt att betona.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till den socialdemokratiska motivreservationen nr 1. Betänkandet handlar om kommissionens arbetsprogram för EU för 2010. Titeln på arbetsprogrammet är välgörande; Tid för handling . Jag önskar verkligen att det blir det nu. EU har under mycket lång tid ägnat stor del av sin kraft och tid till att diskutera och formulera den regelbok som nu är på plats i form av Lissabonfördraget. Samtidigt har miljökriser, jobbkriser och finanskriser rullat vidare. Det är hög tid att EU börjar agera och inte fortsätter diskussionen om hur vi bäst ska organisera arbetet och vad vi ska hålla på med egentligen och så vidare. Nu är det verkligen som EU-kommissionen säger i sin titel, nämligen att det är tid för handling. Tyvärr tycker vi socialdemokrater att det som kommissionen pekar ut som möjliga handlingsvägar inte räcker till. Vi borde diskutera ett ambitiösare program från kommissionen i dag. Jag tror att det finns en enkel förklaring till varför det ser ut som det gör. EU-kommissionen speglar det politiska läge som råder just nu inom EU. En majoritet av de 27 EU-staterna har borgerliga regeringar som förespråkar, helt naturligt och rimligt, en borgerlig politik. Det är en politik som inte handlar om att använda politiken som ett aktivt verktyg utan mer för avregleringar och liberala - nyliberala, ekonomiskt liberala - åtgärder. Det finns ett slags beröringsångest när man som borgerlig politiker runt om i Europa ska använda sig av det fantastiska verktyg som finns i form av EU. Därför vågar man inte riktigt ordentligt stoppa ned handen i verktygslådan och ta ett fast grepp om detta och använda EU till att bekämpa både jobbkris, klimatkris och finanskris på ett ändamålsenligt sätt. EU är ett viktigt politiskt verktyg, och det ska vi använda. Det ska användas aktivt. Det är det som vi socialdemokrater saknar, det vill säga att man riktigt vågar ta ut stegen i arbetsprogrammet från EU-kommissionen. Det är det som är grunden till vår kritik i vår motivreservation. Vi vill använda EU aktivt. Det är först då som EU blir ett verkningsfullt verktyg.