Konsumenträttsliga frågor

Fru talman! I Sverige har vi en konsumentlagstift- ning som i många avseenden skapar ett bra rättsligt skydd för konsumenterna. Dessutom ger lagstiftning- en tydliga spelregler för näringsidkarna. Men det finns anledning att stärka konsumenternas möjlighe- ter att hävda sina rättigheter även i IT-världen. Det här är inte minst viktigt i en samhällsutveckling där vi ser marknadsföring i nya former, som via elektronisk post. Spam, som är det engelska uttrycket för skräpreklam i form av massutskick av elektronisk post, är en helt ny form av direktreklam som har blivit ett växande problem, även internationellt. America On Line, som är en av de större ameri- kanska Internetoperatörerna men som också har verk- samhet i Sverige, uppger att ca 40 % av de 15 miljo- ner e-postmeddelanden som de dagligen hanterar är spam, och ungefär hälften av dessa, alltså 3 miljoner, är reklamerbjudanden om pornografi, om lotter eller om att man ska bli rik eller vacker. När regeringen i februari 2000 överlämnade pro- positionen om obeställd reklam till riksdagen visade det sig till mångas förvåning - inte minst Vänsterpar- tiets, eftersom vi hade fått en annan uppfattning initi- alt - att regeringen hade valt den s.k. opt out- lösningen, dvs. att konsumenterna måste anmäla om de inte vill ha viss reklam. Lagen villkorades med att det skulle upprättas ett spärregister som man skulle kunna anmäla sig till om man inte ville ha viss re- klam, och Konsumentverket fick regeringens uppdrag att utreda frågan. Nu har det visat sig att det inte är möjligt att införa ett sådant register - det skulle inte vara effektivt - och lagen har varit i kraft i två år. Det tycker jag är bristande respekt för alla konsumenter som inte vill ha oönskad reklam på sina dataskärmar. Vänsterpartiet var emot det här förslaget, liksom hela konsumentrörelsen, inklusive Konsumentverket. Nu kommer snart EU-kommissionen med ett förslag om att det är opt in-lösningen som ska gälla i hela unionen. Jag får väl tacka EU för den draghjälpen. Vad jag kan förstå kommer regeringen att stödja förslaget. Det är rent märkligt att det är en sådan undfallenhet gentemot EU. Vi var faktiskt flera parti- er i Sveriges riksdag som var emot opt out-lösningen. Även flera socialdemokratiska riksdagsledamöter var det, men det hjälpte inte den gången. Vi vill inte ha reklam i våra datorer från Sunes Livs om extrapris på leverpastej. Låt åtminstone datorn få vara en reklam- fri zon! Anledningen till att vi nu reserverar oss till förmån för de motioner där man kräver opt in- lösningen är att vi inte litar på regeringen fullt ut i den här frågan. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 5. I det här betänkandet har lagutskottet behandlat ett antal motioner som rör könsdiskriminerande reklam. Den frågan har varit uppe vid flera tillfällen tidigare, och det finns egentligen ingen som helst tvekan om var utskottet står i den frågan. Ett enigt utskott anser att reklam med inslag av diskriminering, i vilken form den än må vara, är fullständigt oacceptabelt. Men ett förbud kräver en grundlagsändring som skulle innebära inskränkningar i tryckfrihetens och yttrandefrihetens grundvalar, och det är inte utskottet berett att göra. Det måste blir en sistahandslösning, men det kan naturligtvis heller inte uteslutas. Vänsterpartiet har i en motion begärt att regering- en ska ta initiativ till en dialog med Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam i syfte att få en breddad sammansättning i rådet. Jag tänker mig att representanter för konsumentrörelsen och kvinno- organisationer skulle kunna bidra med sin kompetens i de här frågorna. Ett annat syfte är att förmå rådet att offentliggöra alla sina avgöranden, alltså även ären- den som har friats av rådet. I vår motion, fru talman, ifrågasatte vi om ERK tar sina uppgifter på allvar. Det var väldigt slarvigt av oss. Nu vet vi bättre efter ett seminarium som Vänsterpartiet anordnade här i riksdagen om könsdiskriminerande reklam. Jag tycker att det är väldigt viktigt att få detta sagt. Rådet har också uttalat att man gärna ser konsumentrörelsen som representant i rådet, men konsumentrörelsen har avböjt eftersom man inte anser sig ha resurser till det. Det är också en sak som regeringen kanske bör tänka på. Faktum kvarstår nämligen: Många kvinnor och män känner sig kränkta av den könsdiskriminerande reklamen. Dessutom har reklamen blivit alltmer sex- ualiserad. Men det gäller kanske också för oss kon- sumenter att använda oss av vår konsumentmakt. Själv skulle jag aldrig drömma om att köpa underklä- der av en viss firma som varje år har stora af- fischkampanjer. Jag tror att alla vet vilket företag jag menar. Vänsterpartiet har också en reservation till förmån för en v-motion där man är kritisk mot den kredit- prövning som Telia gör i samband med att telefona- bonnemang tecknas. Det slår väldigt hårt mot de invandrare som nyligen har fått uppehållstillstånd här i landet. Det är i praktiken omöjligt för dem att skaffa sig en egen telefon. Vi anser att regeringen ska ut- nyttja sitt ägarinflytande i Telia för att försöka åstad- komma ändrade rutiner. Vänsterpartiet vill också att regeringen ser över nuvarande lagstiftning om borgensåtagande. Jag är glad över den välvilliga behandling som motionen har fått av utskottets ledamöter, för det är inte acceptabelt att borgen krävs mer eller mindre slentrianmässigt. Från den allmänna motionstiden har utskottet ock- så behandlat en motion som rör krigsleksaker. Jag kan inte avhålla mig från att berätta att jag hade för- månen att få delta under Ungdomsriksdagen i fredags. Där behandlades också en motion om krigsleksaker. Det var Västerviks gymnasium som ville att krigslek- saker skulle varningsmärkas. Det blev en väldigt engagerad och intressant debatt i utskottet, och när vi kom fram till votering i utskottet visade det sig att 14 elever var för en märkning. 2 elever var emot, och 5 avstod från att rösta. Jag tycker att det är intressant att se att framtidens makthavare vill varningsmärka krigsleksaker, men det framkom också att vi som föräldrar har ett stort ansvar när vi köper den här typen av leksaker. Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer men väljer, som sagt, att enbart yrka bifall till reservation nr 5.

Fru talman! Ärade åhörare och ledamöter! Nu har vi ytterligare en debatt i konsumenträttsliga frågor. LU16 är ett motionsbetänkande. En del motioner är från förra året och en del från höstens motionsperiod. Vi moderater har flera motioner som i huvudsak berör den nya tekniken för köpenskap, såväl i när- miljö som över hela världen. Jag vill redan nu yrka bifall till reservation nr 1. Vi står naturligtvis bakom våra andra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag inte bifall till dem. Det går då förhoppningsvis fortare vid voteringen. Vad först gäller distansavtalsdirektivet vill jag påminna kammarens ledamöter om att vi är mycket kritiska till detta och att vi motsatte oss distansav- talslagen. Direktivet och lagen är både gammaldags och krångliga. Våra farhågor kring den föreslagna lagstiftningen har nu besannats. Jag är rädd att vi kommer att bli över hövan sannspådda i framtiden. Det försprång som Sverige hade och den tillväxtpo- tential som finns i e-handeln riskar nu att gå förlora- de. Varken köpare, som ju konsumenterna är, eller e- handelsföretag, dvs. säljarna, är nöjda med den nuva- rande ordningen. Vi vill att regeringen omgående i EU tar initiativ till en förändring av detta direktiv så att det blir modernare och mer ändamålsenligt för alla inblandade. I väntan på detta måste regeringen vidta sådana förändringar i distansavtalslagen som kan göras inom ramen för direktivet för att åstadkomma förenklingar i stället för krångel och hinder för handel. Regelver- ket måste vara förutsägbart och rättssäkert. Vi kan inte ha strängare eller krångligare lagstift- ning än den som finns i omgivande länder. Nationella särlösningar inverkar menligt på konkurrensen och är också till men för svenska köpare. Handeln på Inter- net går framåt, trots det massiva motarbetandet och de hinder på vägen som regeringen har staplat upp. Uttrycket "det kunde gå bättre" är en underdrift. De höga kraven på information från näringsidka- rens sida, lagens tillämplighet på auktioner och kon- sumentens ångerrätt kan se bra ut på papperet, men de är hinder för såväl svenska företag som svensk handel utomlands och begränsar svenska köpares möjligheter att handla billigt på en stor marknad. Konsumentverket har nu fått regeringens uppdrag att göra en utvärdering av distansavtalsdirektivet. Risken är stor att man koncentrerar sig på konsu- menternas ovana att handla på nätet och överdriver riskerna för endast en part. Detta område är också viktigt för svenskt närings- liv, svensk export och svenska varor och för Sverige som nation. Uppdraget att göra en utvärdering borde gå till flera, t.ex. Konkurrensverket. Vi måste ha ett system som skyddar yttrandefri- heten samtidigt som det skapar rättssäkerhet för till- handahållare av Internettjänster och för användare. S.k. notice-and-take-down-procedurer är ett använd- bart medel för att skydda yttrandefriheten och skapa rättssäkerhet. Detta sker genom tydliga definitioner av vem som har rätt att begära att ett visst material tas ned samt möjligheter för den som publicerat materi- alet att hävda sin rätt. Mellanhanden har därmed fullgjort sina skyldigheter avseende materialet, medan frågan om materialets laglighet får avgöras i domstol - ett effektivt medel för att ta bort otillåtet material från Internet. Även i våra nordiska grannländer diskuteras in- förseln av sådana regler. I Norge har man föreslagit detta system i ett utkast till lag om elektronisk handel. Sverige bör allvarligt överväga fördelarna med detta system. Det är, tycker vi, angeläget att operatörerna slip- per straffansvar för det material som de hanterar. Det leder till en ohållbar situation för svenska operatörer, som missgynnas i förhållande till utländska. Regeringen måste anstränga sig för att människor ska kunna få tilltro till e-handel och kunna lita på att transaktionerna kommer till stånd på ett säkert sätt. Både köpare och säljare ska kunna lita på den digitala tekniken och uppleva den lika säker som de traditio- nella sätten att ingå avtal. Handel är handel, oavsett vilka metoder parterna väljer för att mötas och kommunicera, betala och leverera produkter. Därför får inte elektronisk handel särskiljas från annan handel i lagstiftningshänseende. I telefonens barndom kunde det nog hända att människor inte litade på den nya tekniken. På den tiden var det tryggaste sättet att säkra ett avtal att skaka hand. Så är det inte i dag. Om vi i dag endast skulle handla med dem som vi når att skaka hand med skulle köpenskapen vara i utdöende och vi skulle få gå tillbaka till gamla tiders försörjningsmöjligheter med självhushåll. Nu är avstånden långa och sätten många att köpa och sälja. Det har lett till en fantastisk välfärd i många delar av världen. Hur länge ska vi i Sverige, som ju är ett föregångsland, vänta på att få en e- handel som fungerar? Omvärlden springer i kapp oss. Fru talman! Sverige har den högsta andelen Inter- netuppkopplade hushåll i världen. Vi har stora möj- ligheter att behålla vår tätposition och leda resten av världen in i informationssamhället. Det vore olyckligt om vi bromsade detta genom att hela tiden tala om den stackars olyckliga konsumenten, vilket inte är sant. De flesta konsumenter är vakna, intresserade, prismedvetna och självständiga. Vi kan inte definiera ett helt folk som svaga och naiva människor som ska vägledas och styras av duktiga politiker eller politiskt styrda organisationer och myndigheter. Det finns förvisso människor som är ovana, oeko- nomiska och naiva. Vi skulle kunna ge dem var sin stjärnadvokat för de summor som man lägger ned för att sätta alla svenskar under offentlig förmyndare. Snälla - släpp det krampaktiga taget om svenskarna! Det måste finnas bättre sätt att hjälpa dem som av olika anledningar har svårigheter att ta till sig infor- mation eller att hushålla med sina medel. All försening jämfört med vår omvärld bromsar svenskt näringslivs möjligheter att sälja utomlands och förmenar svenska konsumenter möjligheten att välja på en större marknad. Man skulle kunna tala om handelshinder i detta sammanhang, när man gör spe- cialregler för bara svenska affärskontrahenter. Att handla mer med andra länder, t.ex. u-länder som har produkter att sälja, skulle också medverka till ett blomstrande näringsliv och en positiv utveckling för invånarna i dessa länder. Det vore bättre än bidrag. Släpp fångarna loss, skulle man vilja utbrista en sådan här vacker dag. Nu handlar det inte om fångar utan om köpare och säljare. Släpp köpenskapen fri med lagar som gör handeln förutsägbar och med ett rättssystem som beivrar brott och oetiskt beteende! Det går och måste gå om Sverige ska hävda sig i världen med sina produkter och om svenska köpare ska hitta en stor marknad att handla i, för prisets, kvalitetens och mångfaldens skull. Fru talman! Jag hade förmånen att få delta i landsbygdsriksdagen i Piteå i helgen. Där fanns en mässa som visade och sålde produkter från bygden. Tänk om de människor som saluförde sina produkter där också skulle ha kunnat visa dem för resten av världen! Tänk tanken! Alltifrån åkerbärssylt - mycket speciell, mycket god, som jag själv köpte - och hand- vävda och handsnidade konst- och bruksföremål till timrade hus, monterbara gärdsgårdar och mycket annat skulle dessa människor ha kunnat sälja samti- digt till hela världen. Tänk tanken! Det gjorde jag. Jag yrkar, som jag sade inledningsvis, alltså bifall till reservation nr 1 under punkt 1.

Fru talman! Det betänkande som nu debatteras in- nehåller en rad yrkanden på olika områden som rör konsumenträttsliga frågor. Jag vill helt kort ta upp ett par av dessa. Jag börjar dock med att yrka bifall till reservation 8 under punkt 11 i avsnittet om nätverks- försäljning. Med nätverksförsäljning avses ett sätt att organi- sera direktförsäljning av varor och tjänster som inne- bär att distributionen sker genom ett nätverk av obe- roende direktsäljare. Direktförsäljning sker vanligtvis genom demonst- ration och beskrivning av varan eller tjänsten. För- tjänsten kommer dels från den egna försäljningen, dels från försäljning av nätverket som säljaren har bidragit till att rekrytera och utbilda. Av betänkandets text framgår att det i Sverige för närvarande inte finns någon särskild lagstiftning som gäller förhållandet mellan direktsäljare och företag men att lagen om distansavtal och hemförsäljning är tillämplig på vissa former av nätverksförsäljning när det gäller förhållandet mellan säljare och konsument. Nätverksförsäljningen har utvecklats starkt de se- naste åren, men spännvidden är stor. Det rör sig både om relativt små aktörer och om världsomspännande internationella konglomerat. Direkthandelsföreningarna i Norden och i övriga Europa har utarbetat etiska regler som varje med- lemsföretag måste följa för att uppfylla de krav som medlemskapet innebär. Dessa regler har sedan ett antal år tillbaka utgjort ett slags norm som är accepte- rad. En svårighet är dock att kunna fånga upp de företag som inte är anslutna till branschföreningarna och som därmed inte anser sig bundna av de utarbe- tade regler som finns. Det är därför angeläget att nu utarbeta nya regler och eventuellt lagar på området - ett regelverk och en lagstiftning som inte bygger in hinder i den fria han- deln utan som i stället kan leda till ökad konkurrens och effektivisering i systemen för distribution av varor och tjänster i en alltmer globaliserad värld. En annan anledning att utarbeta och i än högre grad formalisera ett regelverk gällande alla aktörer och siktande på framtiden är att en undersökning visat att direktförsäljningen, av flera orsaker som jag nu inte ska ta tid att i detalj gå in på, kommer att växa under nästa årtionde. Generellt kan man dock säga att globaliseringsutvecklingen och ökad användning av elektroniska medier leder till att både arbetsmarkna- den och människors sätt att leva snabbt förändras. I denna utveckling är det viktigt att vi i Sverige inte blir efter när det gäller att ta vara på nya och snabbt inträdande köprutiner i samhället. Nya af- färsmetodiker kommer annars att drivas ut ur landet och hamna i svårkontrollerade regioner som visserli- gen är tillgängliga via elektroniska medier men inte utsatta för någon kontroll vad beträffar konsumentens rätt. Jag ska inte ta tid i anspråk med att räkna upp alla de kriterier som bör uppfyllas och beaktas i ett fram- tida regelverk eftersom de är nämnda i motionen och delvis också i reservationen. Kristdemokraterna har i lagutskottets betänkande, på grund av utskottets avslagsyrkande, genom en reservation markerat vikten av att ett nytt regelverk för nätverksförsäljning tas fram och fastställs. Fru talman! En annan fråga som jag vill ta upp i mitt anförande gäller obeställd reklam via elektronisk post. År 1999 tog riksdagen efter förslag i en proposi- tion från regeringen beslut om att obeställd e- postreklam ska vara tillåten genom en s.k. opt out- lösning. Denna innebär att reklamen får sändas under förutsättning att e-postadressinnehavaren inte motsatt sig detta genom att anmäla sig till ett register. Något sådant register fanns inte då beslutet togs men skulle enligt regeringen tas fram. Bl.a. vi kristdemokrater ansåg vid detta tillfälle att ett sådant förfarande inte skulle fungera och reserve- rade oss därför tillsammans med andra till förmån för en s.k. opt in-lösning. Denna lösning innebär att re- klamavsändaren först måste förvissa sig om att inne- havaren av e-postadressen vill ha reklamen. Först därefter får denna sändas. Denna lösning fanns redan då och tillämpades i flera europeiska länder. På regeringens uppdrag utredde Konsumentverket registerfrågan och kom fram till att denna lösning i princip var oframkomlig. Frågor till regeringen och motioner har sedan vid flera tillfällen väckts om att upphäva beslutet om opt out-lösningen och i stället införa opt in. Nu tycks läget i det arbete som pågår i EU med ett direktiv som har samband med e-postreklamfrågan vara att regeringen har förordat olika varianter av opt in-lösningar och fått stöd för dessa i riksdagens EU- nämnd. Regeringen har således ändrat inställning till förmån för en inriktning som ligger i linje med bl.a. den kristdemokratiska motion som behandlas i detta betänkande och Kristdemokraternas tidigare ställ- ningstagande i lagutskottet. Vi ser naturligtvis med tillfredsställelse på rege- ringens ändrade hållning, och vi förutsätter att rege- ringen vidhåller och fullföljer detta nya ställningsta- gande genom att aktivt verka för en opt in-lösning både i Sverige och i EU. Med anledning av det pågående arbetet i frågan och regeringens ändrade hållning har vi kristdemo- krater valt att i det betänkande som nu debatteras endast göra ett särskilt yttrande.

Fru talman, åhörare! Jag börjar med att instämma i Centerpartiets reservationer nr 4 och 5. I reservation nr 4 berörs elektronisk handel. Det pågår en ständig utveckling av den elektroniska han- deln, vilket innebär att det löpande måste ske en upp- följning av de rättsliga frågorna. En mängd olika tjänster och varor erbjuds över nätet till alltfler. Därutöver ökar också möjligheterna att ta del av det ökade utbudet från offentlig service via den digitala tekniken. Detta ställer stora krav på säkerhet. För att medborgarna ska vilja använda den nya tekniken måste de känna tillit till systemet både vid handel via nätet och vid kontakter med myndigheter- na. Ett sätt att öka medborgarnas tillit är att införa ett system med elektroniska identitetskort, s.k. smarta kort. Det systemet skulle underlätta medborgarnas kontakter med myndigheter och andra offentliga servicegivare. På ett tillförlitligt sätt kan de då sköta sina ärenden smidigare än i dag. Användning av ett sådant kort kan också möjliggöra underteckning och vid behov kryptering av handlingar och meddelanden. Utöver offentlig service bör de medborgare som så önskar även kunna nyttja sitt elektroniska identi- tetskort för andra tjänster. Tanken bakom smarta kort är att den som utnyttjar tjänsterna kan identifieras på ett tillförlitligt och säkert sätt och att handlingar och andra dokument ska få samma rättsverkan som ett egenhändigt undertecknande. Detta är viktigt för utvecklande av servicen till medborgarna. Jag vill också ta upp reservation nr 5 om obeställd e-postreklam. Jag vill framföra Centerpartiets syn- punkt att regeringen i det fortsatta arbetet inom EU måste verka för en opt in-lösning. Vi anser det vara skäligt att kräva ett förbud mot att sända e-postreklam till konsumenter som inte i förväg samtyckt härtill, detta med hänvisning till den olägenhet och de mer- kostnader som uppstår vid mottagande av obeställd e- postreklam. Vi anser att vårt ställningstagande eliminerar be- hovet av ett nationellt spärregister. Med den ändring i marknadsföringslagen som börjar gälla den 1 maj blir det lagligt att skicka ut e- postreklam till - att spamma - alla som inte aktivt motsätter sig detta. Spammande har medfört att många människor har drabbats av mycket stora mängder oönskad reklam. Detta skapar problem ge- nom att viktig e-post dränks i allehanda skräputskick som många får. När det gäller reklam via telefax och automatisk uppringning föreslog regeringen en opt in-lösning, men för spam föreslog den en opt out-lösning. Vi tycker att det finns anledning att ompröva riksdagens tidigare fattade beslut och att riksdagen bör medverka till att Internet och e-post inte drunknar i digitalt skräp och reklam.

Fru talman! Konsumenträtten är ett område som är både viktigt och vittomspännande. Det ser vi på motionsfloran och de yrkanden som finns i motioner- na som ligger till grund för vårt betänkande LU16. Inledningsvis kan vi konstatera att konsumentfrå- gorna har fått en starkare framtoning vilket kan bero på EU-ordförandeskapet och på den debatt som för- des och förs. Många frågar sig varför vi i Sverige ska betala mycket mer för livsmedel och för byggnadsva- ror, bara för att ta två exempel. Galna ko-sjukan och dioxiner i fisk har också bi- dragit till att debatten om konsumentfrågor har inten- sifierats. Det tycker jag är bra, dvs. att debatten är livlig. Svensk konsumenträtt är stark. Under våren 2001 fastställde vi en handlingsplan för konsumentpoliti- ken 2001-2005. I den har vi fem framåtsyftande mål för konsu- mentpolitiken. Jag upprepar målen även om de är väl kända av dem som sitter i kammaren. · Konsumenternas ställning och inflytande på marknaden ska stärkas genom det s.k. inflytan- demålet. · Hushållen ska ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser effektivt, det s.k. hushållningsmålet. · Konsumenternas hälsa och säkerhet ska skyddas - säkerhetsmålet. · Sådana konsumtions- och produktionsmönster ska utvecklas som minskar påfrestningen på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling - miljömålet. · Konsumenterna ska ha tillgång till god vägled- ning, information och utbildning - det som kallas kunskapsmålet. Dessutom har vi ett väl fungerande konsument- verk som åtnjuter stor respekt inom landet men även utanför landets gränser. Jag tänker då främst på EU. Ett kort citat från Konsumentverkets årsredovis- ning: "Konsumentområdet har nu fått vind i seglen och jag ser med tillförsikt fram emot de närmaste åren. Konsumentverket är redo att fortsätta och utöka sitt gedigna arbete för konsumenternas bästa." Detta har sagts av Karin Lindell, som många av oss känner. Fru talman! Jag kräver ett besked av Berit Adolfs- son om Konsumentverket. Det gäller även oss politi- ker som anser att konsumentpolitiken är viktig. Tyck- er Berit Adolfsson att vi är förmyndare eller rentav fångvaktare? Det är ett rättmätigt krav att ställa. Jag vill ha ett klart svar. Detta kommer upp i varje debatt som jag har fört med Berit Adolfsson under denna mandatperiod. Det känns tråkigt, eftersom jag vet att Konsumentverket har en god verksamhet. Det är den och oss politiker som Berit Adolfsson ofta inriktar sig på. Har Berit Adolfsson läst Konsumentverkets årsre- dovisning? Annars har jag den här. Jag skulle gärna kunna tänka mig att låna ut den. Den är väl värd att studera. Handlingsplanen för konsumentpolitiken före- gicks av en utredning som i och för sig gick längre än vad handlingsplanen gör. Däremot är det väldigt många av utredningsförslagen som bereds eller utreds i Regeringskansliet. Utredningen hade väldigt kort tid till förfogande, så därför är det både bra och rimligt att regeringen arbetar vidare med de förslag som är komplicerade. Exempel på det är hur konsumenter ska få tillgång till IT-baserad konsumentinformation om dagligvaror och hur konsumentskyddet vid finansiell rådgivning ska utformas så att kvaliteten blir hög. Konsumentverket har också fått flera uppdrag att arbeta med som ligger i linje med vad utredningen kom fram till. Det visar på Konsumentverkets bety- delse. Det råder väldigt stora skillnader mellan social- demokratisk och moderat syn på god konsumentpoli- tik. För moderaterna gäller ledstjärnan "sköt dig själv och ." - ni vet vad jag menar. Det är inte alltid så lätt. För oss socialdemokrater är det viktigt att ge be- folkningen möjlighet att bli starka som konsumenter. Samtidigt vet vi att även starka konsumenter behöver stöd av samhällets lagar och regler. Dessutom vet vi att både Konsumentverket och Konkurrensverket står på konsumenternas sida. Fru talman! Jag vill gärna kort kommentera de olika reservationerna. I reservation 1 skriver Moderaterna att distansav- talsdirektivet och distansavtalslagen är förlegade och innebär ett hinder mot e-handel. Det finns delar i detta som jag kan hålla med om, men har inte reser- vanterna uppmärksammat att Konsumentverket fått i uppdrag att göra en utvärdering av det svenska ge- nomförandet av distansavtalsdirektivet? Jag som socialdemokrat tror till skillnad från Mo- deraterna att e-handeln utvecklas i positiv riktning den dag konsumenterna känner att konsumentskyddet är gott. Om inte vi som konsumenter känner trygghet och förtroende för den elektroniska handeln kommer vi inte att använda oss av den. Det går, enligt mitt sätt att se, stick i stäv med det Moderaterna avser med sin reservation. Vad gäller reservation 2 kan jag bara hänvisa till att det precis kommit en proposition som handlar om elektronisk handel. När vi behandlar den kommer vi att avgöra frågan. Reservationerna 3 och 4 kan egentligen besvaras med att det som begärs är på gång. När det gäller Vänsterpartiets och Centerpartiets reservation 5 om obeställd reklam pågår det arbete både inom EU och i Regeringskansliet. Det arbetet ligger helt i linje med reservationerna. Det kan vara så att EU hjälper regeringen på traven eller tvärtom, det vet jag inte. Men det arbete som pågår är bra. Jag hälsar det med tillfredsställelse. Reservationerna 6 och 7 avslås på grund av de regler som redan finns och de arbeten som pågår. Som goda konsumenter måste vi både ställa krav och känna ansvar. Med bra och tydliga lagar och regler och kloka och ansvarskännande konsumenter kan vi komma betydligt längre än i dag. Konsumentpolitik handlar om vår verklighet varje dag. Den förtjänar att stå högt upp på den politiska dagordningen. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot- tets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Karin Jeppsson och jag är eniga i nästan alla delar när det gäller konsumentpolitiken. Vi har också suttit i den konsumentpolitiska utred- ningen, så vi känner varandras ståndpunkter mycket väl. Jag är glad att vi många gånger har jobbat till- sammans i utskottet på ett bra sätt med de frågorna. Men jag måste ändå replikera när det gäller frågan om obeställd reklam. Här hade ni socialdemokrater ett gyllene tillfälle att sätta ned foten och välja den lösning som andra partier hade valt. Ni gjorde inte det. Nu är ni jätteglada åt att EU kommer med försla- get. Jag är väldigt besviken på att ni inte vågade. Jag kan inte se det på annat sätt än att det var fegt. Ni duckade. Jag kan kanske få en kommentar till det från Karin Jeppsson.

Fru talman! Konsumentverket fick ett uppdrag att utreda om det gick att införa ett spärregister som skulle ha kunnat vara en bra hjälp för att vi skulle slippa den formen av obeställd reklam, såsom opt in- lösningen innebär. Nu visade det sig att det inte gick. Jag vill inte på- stå att vi duckade. Men om vi hade vetat det som Konsumentverket kom fram till i sin utredning hade vi kanske redan då kunnat förespråka en opt in- lösning rakt av. Som det ser ut i dag känner jag tillfredsställelse över att vi har kommit så långt som vi har gjort i frågan.

Fru talman! Historiskrivningen är följande: När samverkanspartierna skulle arbeta fram propositionen och tog upp frågan om vi skulle välja opt in eller opt out var regeringen mycket tydlig på den punkten att opt in skulle gälla. När sedan propositionen kom på riksdagens bord har man gjort en kovändning. Anledningen till det känner vi också till. Det var att svenskt näringsliv inte ville ha den lösningen. Då valde man att gå på den linjen, mot Konsumentverkets vilja, mot den enade konsumentrörelsen, mot partier i riksdagen och även mot ganska många socialdemokrater i riksdagen. Jag tycker att det var synd att ni duckade och att ni hade en sådan tilltro till registret. När propositio- nen lades fram hade ni direkt kunnat välja att stödja motionen som gick i en annan riktning. Det gjorde ni inte. Det är jag besviken på.

Fru talman! Vi hade inte kommit ett dugg längre i frågan än vad vi är i dag, Tanja Linderborg. Jag tyck- er egentligen att det känns lite trist att vi ska diskutera vad som hände förra gången vi diskuterade den här frågan. EU har nu tagit itu med frågan. Det hade man gjort oavsett hur vi hade svarat förra gången. Det utredningsarbete som Konsumentverket har gjort är en bra grund. Vi vet att det inte fungerar. Då kan vi med fog säga att vi vill ha opt in-lösningen. Jag hoppas verkligen att EU kan enas så att det blir en opt in-lösning för hela EU. Sedan hoppas jag att det kan genomföras i större områden än bara inom EU. Ska opt in-lösningen ha något verkligt genom- slag är det bra om vi får en global överenskommelse. Det hoppas jag att vi ska kunna få tack vare EU.

Fru talman! Vi diskuterar någonting mycket spän- nande, nämligen konsumentens situation i IT-världen. Det är inte alls en enkel fråga. Det är t.o.m. svårt att tala om det därför att det finns så många speciella namn och begrepp att använda - opt in och opt out. Det är därför ofta svårt att ta ställning. Jag minns när jag kom in i riksdagen hösten 1999 att vi diskuterade den nya bokföringslagen. Den lag- texten skulle också anpassas till IT-världens verklig- het. Jag minns mycket väl att vad vi bestämde då inte kunde passa in i IT-världens verklighet. Jag är säker på att vi här i riksdagen kommer att ta upp frågan på nytt, på samma sätt som vi nu tar upp frågan om opt in och opt out. Det är väldigt svårt att i ett enda land spika fast bestämmelser och lagar innan de internationella över- enskommelserna är någorlunda tydliga. Samtidigt har vi en skyldighet att stärka positionen för konsumen- ten i det egna landet. Den skyldigheten är lika stark som alltid. Detta är en mycket svår balansgång. Därför vill jag framför allt tala om en motion som Folkpartiet har lämnat in och som jag inte hade möjlighet att ta upp under utskottets arbete. Det gäller motionen T409 yrkande 1, som jag yrkar bifall till. Jag är mycket medveten om att vi inte kommer att få igenom det i voteringen i dag. Men jag vill göra en markering inför den kommande verksamheten. I den motionen talar Folkpartiet om en IT- myndighet som ska arbeta för att stärka konsumen- tens ställning i IT-världen. Myndigheten ska ge stöd och information till konsumenten men också hjälpa näringsidkare som verkar inom IT-världen. Myndig- heten ska föra en ständig diskussion om etik inom IT- handeln och skulle kanske också kunna arbeta med certifiering för näthandelsföretag. Jag tycker att det är värt att vi satsar ordentligt på den idén i fortsättningen. Det är klart att en sådan tanke kommer att behöva lite mer tid och ansträng- ning för att föras i hamn. Men vi är säkra på att det kommer att hända så småningom. Jag ska inte tala så mycket i dag. Jag ska inte fylla hela min talartid, eftersom jag inte tycker att det be- hövs. Har man ingenting att säga är det mycket bättre att hålla tyst. Jag vill bara markera att det är glädjan- de att frågor om diskriminering, mäklare som diskri- minerar och diskriminering vid kreditgivning har lyfts fram i olika motioner. Det fanns ingen anledning att jobba vidare med dessa frågor i detta betänkande eftersom Diskrimine- ringsombudsmannen och Justitiedepartementet har ett mycket långtgående arbete på gång inom dessa områ- den. Jag till tacka mina riksdagsvänner som tog upp dessa frågor. Med detta avslutar jag mitt anförande.

Fru talman! Jag missade möjligheten till replik- skifte tidigare. Jag vill kort ta upp frågan om nät- verksförsäljning. Den motion som finns i betänkandet och som av- styrks är en signal och egentligen en vädjan från dem som seriöst håller på med just nätverksförsäljning att regeringen ska engagera sig i dessa saker med regel- verk osv. så att det blir seriöst över hela marknaden. Jag hörde ingen kommentar om det i anförandet tidigare. Jag vill därför vända mig till Karin Jeppsson i den frågan och eventuellt få ett svar på det.

Fru talman! Jag vill be om ursäkt för att jag glöm- de bort att kommentera det. Det pågår ett arbete på EU-nivå. Vi känner att vi inte vill förgripa det, utan vi väntar på vad resultatet blir. Det får vi behandla sena- re när vi får besked om vad det blir. Det var synd att jag glömde bort att kommentera det.

Fru talman! Jag tackar för det svaret. Det är bra att frågan har kommit upp. Man väntar på att arbetet ska skyndas på. Vi har nu markerat det genom att ta upp frågan och reservera oss. Jag hoppas att man skyndar på arbetet också inom EU och i Sverige.