Kultur för alla

Fru talman! Kultur är någonting som engagerar en stor del av befolkningen, och det är glädjande.

Det syns också på motioner skrivna av olika riksdagsledamöter att det finns ett genuint intresse för kultur, som de allra flesta av oss faktiskt använder dagligen.

I dag har vi motioner som handlar om allt från svensk scenkonst till samisk nationalscen, bibliotek och litteratur. Men vi har även motioner om vårt operahus här i Stockholm.

Det är därför extra glädjande att som moderat här i dag kunna yrka bifall till utskottets förslag till beslut och därmed avslag på nästan alla motioner med motiveringen att de allra flesta faktiskt redan är bifallna och beslutade eller är under utredning.

Jag tycker att operahuset är en symbol för hur kulturpolitiken har hanterats i flera decennier. Misären som faktiskt råder nu på Kungliga Operan i Stockholm är ingen ny fråga.

Redan när jag var borgarråd i Stadshuset i början av 2000-talet uppvaktade vi Marita Ulvskog, som då var socialdemokratisk kulturminister, kring eländet med operahuset och behovet av renovering. Därefter uppvaktade vi Leif Pagrotsky, socialdemokratisk kulturminister, i samma fråga, men mötte ett ganska kompakt ointresse. Sedan blev Lena Adelsohn Liljeroth kulturminister. Hon förstod att operahuset behövde renoveras och tillsatte de första utredningarna, men tyvärr hann de aldrig beslutas om. Frågan försvann i och med att Moderaterna förlorade regeringsmakten och Alice Bah Kuhnke blev miljöpartistisk kulturminister. Då hände ingenting. Därefter blev Amanda Lind miljöpartistisk kulturminister. Då hände ingenting. Sedan blev Jeanette Gustafsdotter kulturminister. Då hände ingenting.

Fru talman! Nu är Operan nästan världskänd, tror jag, på grund av hur illa det är med huset. Stenar ramlar ned. Det står hinkar i kostymateljén, och det finns till och med en hängränna där eftersom det regnar in. Nu läcker det också avföring eftersom det är hål i avloppsstammarna, så det luktar utedass i hela operahuset.

Vår regering tar ansvar för kulturen och fattar beslut som är nödvändiga. Det är därför glädjande att Parisa Liljestrand och Niklas Wykman, som tillsatte operativa utredningar kring operahuset, i måndags tog emot Statens fastighetsverks och Operans båda förslag till renovering av operahuset. Inom några månader kommer regeringen och samarbetspartiet att fatta nödvändiga beslut om en renovering av operahuset. Det borde ha gjorts för decennier sedan. På område efter område fattar vår regering nödvändiga beslut som främjar kultur i hela landet.

(Applåder)

Fru talman! Det är ett väldigt brett betänkande vi behandlar i dag. Kultur för alla spänner över allt från litteratur- och biblioteksfrågor, spel som kulturform, nationella minoriteters kultur och urfolket samernas kultur till tillgång till kultur och kulturutövning i hela landet. Jag kommer att göra några nedslag i betänkandet där Miljöpartiet har många motionsyrkanden.

Vad har Bröderna Lejonhjärta, Häxorna och Harry Potter gemensamt? Det är inte bara att de är älskade barnböcker och självklara i våra hem och på bibliotek. Det är böcker som i olika tider och i olika länder varit förbjudna. Bröderna Lejonhjärta ansågs uppmuntra till revolution i dåtidens Tjeckoslovakien. Häxorna ansågs vara hatisk mot kvinnor. Harry Potter förbjöds i Saudiarabien och på lokal nivå i USA på grund av ockulta inslag.

Kultur berör och har en unik förmåga att öppna våra ögon och skapa nya referensramar. Det har inte alltid uppskattats av makten, inte sällan av skäl som på sin tid upplevts som positiva. Man har velat skydda och motverka skadliga effekter. Det kan ju vara lätt att skratta åt i efterhand men desto svårare att se och genomskåda när det sker i samtiden.

Fru talman! Vi ser tyvärr i dag en negativ utveckling av den konstnärliga friheten världen över. När författaren Laurie Halse Andersen tog emot Almapriset förra året höll hon ett berörande tacktal. Hon berättade att i USA sker nu en censur av barnböcker av sällan skådat slag. Hennes egna böcker Säg något och Shout har förbjudits i bibliotek runt om i USA för att de behandlar sexuellt våld och därmed har klassats som pornografi.

Det kan också handla om att man inte vill att ungdomar ska läsa om sex, homosexuella eller transpersoner, andra religioner än en viss typ av kristendom eller rasteori. Det som berörde oss som satt i publiken under Almaprisutdelningen tror jag särskilt var att vi inte uppfattar USA som något långt borta utan snarare väldigt nära vår vardag här i Sverige.

Fru talman! Även i Sverige har vi utmaningar. Konstnärlig frihet är så mycket mer än bara det som inte är förbjudet. Det handlar om vilket frihetsutrymme konstnärer upplever sig ha och om de känner sig pressade av självcensur eller en tuff ekonomisk situation. Det kan gälla hot och förföljelse men också dåliga villkor för att verka som konstnär.

I höstas hade jag glädjen att få delta vid invigningen av Förbjuden kulturvecka i Malmö. Det är en vecka med fokus på den förbjudna kulturen och den konstnärliga friheten. Det var allt från boktips, föreläsningar, stadsvandringar och visning av konst till maratonläsning av förbjudna texter. Det var en vecka som syftade till att sprida kunskap om orsaker till censur och om förbjuden musik och journalistik världen över.

Fru talman! I dagens betänkandedebatt vill jag sätta ljuset på vårt motionsyrkande om fristäder. Genom fristadssystemet har det i nästan 30 år givits möjlighet för hotade och förföljda författare och konstnärer att få en plats i Sverige att skapa. Fristadsprogrammet innebär att en författare, musiker, bildkonstnär, tecknare, scenkonstnär eller filmare som är utsatt för förföljelse eller censur i sitt hemland erbjuds ett tvåårigt stipendium med fri bostad och ett nätverk i stadens och regionens kulturliv för att kunna utvecklas konstnärligt och verka fritt inom sitt konstområde. Malmö, som jag nämnde tidigare, är nu inne på sin nionde fristadsstipendiat.

Det finns i dag 24 fristäder i Sverige. Det är alltså kommuner eller regioner som är anslutna till ett internationellt nätverk som heter Icorn. Vi i Miljöpartiet menar att antalet fristäder för förföljda författare, journalister och konstnärer i Sverige skulle behöva utökas för att bättre möta det behov som finns. Därför uppmanar vi i den här motionen regeringen att se över och stötta Icornprogrammet ytterligare för att man ska kunna utöka programmet och säkra förutsättningarna för konstnärerna också efter det att tiden som fristadskonstnär löpt ut.

Vi tycker även att regeringen i alla internationella sammanhang, inte minst på EU-nivå, bör fortsätta att lyfta fram frågan om konstnärlig frihet och fristäder som en möjlighet att värna både demokratin och det fria ordet.

Fru talman! I det här betänkandet har vi också motionsyrkanden som rör de nationella minoriteternas och urfolket samernas kultur. Här vill jag särskilt nämna Giron Sámi Teáhter. Det är i dag den största aktören inom samisk scenkonst på den svenska sidan. Giron Sámi Teáhter bildades genom ett beslut i Sametinget 1992 och drivs i dag som en ideell förening. Den finansieras av Sametinget, regionerna i Norrbotten och Västerbotten och Kiruna och Storumans kommuner. De har också ett anslag via staten.

Fru talman! Giron Sámi Teáhter är viktig för att främja den samiska kulturen, berättarkonsten och scenkonsten och även sprida berättelser med samisk grund i hela vårt land. Giron Sámi Teáhter har gjort ett eget arbete om hur de kan utvecklas till en samisk nationalscen. Regeringen har gett Giron Sámi Teáhter ett ekonomiskt tillskott. Det tycker vi är bra, men vi tycker att det borde utvecklas. Vi tycker också att Giron Sámi Teáhter bör få ett uppdrag att verka som nationalscen. Det vore ett viktigt steg att ta, både för den samiska kulturen och för hela vårt lands kulturella utveckling.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord om några aktuella frågor i debatten och i betänkandet. En utredning har ju lämnat förslag kopplade till sammanslagning av myndigheter på kulturområdet. Jag vill särskilt nämna förslaget som finns om att Kulturrådet och Konstnärsnämnden skulle slås samman. Det har kommit underlag från de myndigheterna som har belyst vilka möjligheter och risker som finns med förslaget. Inte minst Konstnärsnämnden är väldigt tydliga med att det finns en risk att det särskilda uppdrag man har att värna konstnärerna i Sverige kan komma bort. Det finns ett värde av en självständig myndighet som kan värna just konstnärernas villkor och förutsättningar.

Jag har kunnat se i utredningen Så fri är konsten att Konstnärsnämnden är en myndighet som lyckats väldigt bra med att värna och främja den konstnärliga friheten. Vi från Miljöpartiets sida hoppas att regeringen beaktar de synpunkter som kommit från Konstnärsnämnden. Vi menar att det finns stora värden med att inte genomföra sammanslagningen med Kulturrådet. Man bör undersöka om det finns andra möjligheter inom kulturområdet när det gäller myndigheter och att effektivisera myndighetssidan där.

Fru talman! Därtill skulle jag kortfattat vilja nämna frågan om Operan. Detta är en fråga, precis som har sagts från talarstolen, som har engagerat många regeringar. Det har skett många olika utredningar för att belysa de alternativ som finns, och i måndags presenterades två alternativ från Statens fastighetsverk för hur man skulle kunna gå vidare.

Fru talman! Vi har ett motionsyrkande i detta betänkande som handlar om Operan. Jag ska inte säga att det är överspelat, men det har hänt lite grann sedan det skrevs. Det som står i vårt motionsyrkande är att vi förutsätter att det nya underlaget från Statens fastighetsverk präglas av en stor lyhördhet för Kungliga Operans inspel och att beslutet sedan från regeringen noggrant beaktar de behov som finns för en modern opera och dansverksamhet och att det finns ett stort mått av långsiktighet i beslutet.

Jag ska inte ta upp för mycket talartid om detta. Det är en pågående diskussion som förs. Men jag konstaterar att Kungliga Operan är bekymrad över det förstnämnda alternativet i utredningen som presenterades i måndags. Man säger att det finns en risk för en ineffektiv verksamhet som inverkar negativt på deras konstnärliga arbete. Och att orkestern ska transportera instrument kanske dagligen till Musikaliska Kvarteret utan att ha möjligheter att göra sina repetitioner och verka inom ramen för Operans byggnad skulle kunna vara negativt för deras verksamhet.

Det finns ett annat alternativ som har presenterats och som inte är så mycket dyrare men som på sikt skulle ge en bättre möjlighet för en långsiktig operaverksamhet. Vi i Miljöpartiet kommer också att fördjupa oss i dessa underlag, och vi ser fram emot att fortsätta föra dialog med regeringspartierna om detta. Vi tycker att det vore bra för långsiktigheten att denna typ av breda partipolitiska samtal sker. Vi vill även här understryka att detta är ett beslut som kommer att gälla för lång tid framåt och att vi måste se till att vi har en operaverksamhet på vår nationalscen som ges möjlighet att blomma under lång tid framöver. Därför måste detta beslut fattas med ett stort mått av långsiktighet.

Jag står naturligtvis bakom samtliga våra motionsyrkanden i detta betänkande, men jag väljer att yrka bifall till reservation 11 som rör en samisk nationalscen.

Fru talman! En dag för länge sedan skulle fem grabbar starta ett rockband. Namnet var enkelt: The Berets, baskrarna.

Resterande steg kom naturligt. Det fanns en trummis, en basist och gitarrister. Nu var det bara en fråga kvar att lösa. Vem skulle sjunga? Det behövdes en sångare. Drömmen fanns om de stora arenorna. Entusiastiskt tog de kontakt med musikskolans sångpedagog Maud Lax som välkomnade dem och ville testa grabbarnas färdigheter. För de flesta gick det riktigt bra, men givetvis behövde de öva och träna för att bli bättre.

Fru talman! När det blev min tur fick jag sjunga en sång som heter Köp varm korv. Jag fick sjunga upprepade gånger, och när jag var klar sa Maud nedstämt: Oj, den där rösten kräver mycket, mycket arbete framöver. Och som ni säkert förstår var min sångkarriär över redan innan den hade börjat.

Men musiken har aldrig lämnat mig. Den har funnits där genom livets alla skeden, från den första lp:n med Abba, som pappa gav mig, till alla magiska konserter på de stora scenerna med bland andra Bruce och Bowie.

Men om jag håller mig till Sverige och inte bara till 80-talets Folkets Parker med Gyllene Tider och Uggla utan till de svenska artister som verkligen har jag gjort avtryck internationellt kan jag nämna hårdrocksgruppen Europe, som introducerade genren glam metal, Roxette, som hade fyra förstaplatser på USA:s Billboardlista, Ace of Base, som slog i både öst och väst och Rednex, som i dagarna har spelats 3 miljarder gånger på Youtube med Cotton eye Joe.

Den svenska musiksagan bara fortsätter med musikproducenter och svenska världsartister, och om jag skulle räkna upp dem alla skulle jag bli stående här.

Fru talman! Musiken bjuder upp till dans. Jag ska belysa dansens värld och dess fundamentala roll i vår kultur, speciellt i kontexten av små och fria aktörer. Dessa utgör inte bara kärnan i vår scenkonstinfrastruktur utan är också pionjärer inom nyskapande kulturuttryck. Under de senaste åren har dessa fria aktörer, det vill säga dansstudior och fristående dansare, stött på betydande ekonomiska utmaningar. Ökade elpriser och hyreshöjningar har slagit hårt mot sektorn som redan verkar under strama ekonomiska ramar.

Dansens popularitet, särskilt bland ungdomar, är oomtvistad. Det är en konstform som inte bara erbjuder ett uttryck för kreativitet och känslor utan som också främjar fysisk hälsa och mentalt välbefinnande - därav exempelvis upphovet till Alla kan dansa i Dansstudion hemma i Karlstad i Sveriges kulturlän Värmland. Trots detta har dansen inte fått samma institutionella eller strukturella stöd som andra konstformer.

Fru talman! Musiklektioner hjälper inte alla, men Sverige hade inte haft dessa enorma musikframgångar om det inte hade funnits ett gott underlag. Musikens ekosystem bestående av offentliga och privata aktörer är avgörande för vårt svenska musikunder.

Sångundervisningen i förskolan, högskolans konstnärliga program och lokala scener och musikevenemang är sammanlänkande delar som bidrar till nationens musikaliska succéer.

Tyvärr ser vi att resurserna för viktiga institutioner som kommunala kulturskolor och musikhögskolor har minskat liksom antalet musikscener. Detta utgör ett stort hot mot detta ekosystem.

Vi uppmanar regeringen att initiera en dialog med dansutbildningarna, företrädare för dansen, de fria utövarna, musikskolor och kommunala kulturskolor för att förbättra förutsättningarna för dessa konstformers framtid i Sverige.

Fru talman! Genomslaget av streamningstjänster, såsom Spotify som startade i Sverige, förändrar också hur vi konsumerar musiken globalt och har fortsatt stärka Sveriges position i musikvärlden. Musikbranschen har blivit en av Sveriges största exportvaror och en industri som förtjänar all uppmärksamhet.

Förändringarna inom musikbranschen sker väldigt snabbt, vilket vi fick ta del av under forskningsdagen förra veckan. Utvecklingen av teknik, digitalisering och globalisering har transformerat musikindustrin och skapar nya förutsättningar.

Om Sverige ska fortsätta att vara stort inom musik krävs det nya politiska initiativ som möter dagens utmaningar. Det är hög tid att utreda villkoren och förutsättningarna för svensk musik.

Fru talman! Vi måste se vikten av kultursamverkansmodellen. Syftet med modellen är att ge regionerna ett ökat ansvar och en ökad frihet inom kulturområdet, samtidigt som den värnar om armlängds avstånd från oss politiker. Det är avgörande för att nå de nationella kulturpolitiska målen och stärka regionala prioriteringar samt föra kulturen närmare medborgarna. Vi vill betona att regeringen ska värna, förstärka och utveckla kultursamverkansmodellen.

Fru talman! För oss socialdemokrater har kultur och demokrati alltid gått hand i hand. Vi ser en aktiv kulturpolitik som demokratins katalysator. Politiken måste vara beredd att ta ansvar för att kulturlivet även fortsatt ska ha goda förutsättningar. Vi ser därför faror i, precis som Amanda Lind sa, att regeringen har aviserat en sammanslagning av Kulturrådet och Konstnärsnämnden. En sådan åtgärd borde föregås av en konsekvensanalys.

Jag står bakom alla socialdemokratiska reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 1. Jag står också bakom vårt särskilda yttrande.

Det är svårt att bygga ett samhälle utan kultur. Kulturen är inte bara en lyx som vi anskaffar när vi anser att vi har råd. Den är en nödvändig del av samhällets själ och samhällets utveckling.

Jag vill lyfta fram en institution som exemplifierar kulturens kraft och nödvändighet i vårt samhälle, och det är Kungliga Operan.

Men låt oss först resa tillbaka till 90-talet, då Sveriges ekonomiska situation var prekär. Vi hade en statskuld på 70 procent. Sedan dess har Sveriges ekonomi förbättrats betydligt, och vi är nu en av världens stabilaste nationer. Med lägre statsskuld, minskat skattetryck och förbättrade ekonomiska förutsättningar borde möjligheterna till investeringar i kultur vara stora. Ändå ser vi en kontinuerlig nedprioritering av satsningarna på kultur.

Kungliga Operan i Stockholm, vår nationalscen för balett och opera, lider under kritikvärdiga arbetsförhållanden. Musiker övar i korridorer, ballerinor slår huvudet i taket på grund av otillräckliga faciliteter, det regnar in och det är för trångt bland kostym- och perukmakarna, som även Kristina var inne på. Men stoltheten genomsyrar alla operamedarbetare. Likt magi syr de ihop föreställning efter föreställning. Det är ovärdigt att en sådan ikon behandlas på det sätt som sker.

Fru talman! Kungliga Operan, vår största kulturklenod, har lidit länge nog. Jag förväntar mig att ministern tar initiativ till blocköverskridande samtal utifrån de möjligheter som finns i de två förslagen; det är fråga om nödvändighet respektive vidareutveckling, skulle man kunna säga. Detta måste ske blocköverskridande. Kulturinstitutionen Kungliga Operan och vårt engagemang i Icorn skapar långsiktiga värden som går långt utöver ekonomisk avkastning. Det är berikande i form av identitet och gemenskap och fördjupar vår förståelse för mänskligheten.

Fru talman! Låt oss därför inte se kulturen som en kostnad utan hellre som en investering i vårt lands själ och framtida välstånd! Låt oss lyfta kulturen till de höjder den förtjänar! Vi behöver en bred politisk enighet för att våra kulturskatter inte bara ska överleva utan också ska satsas på. Vi måste även fortsätta stödja och utöka vårt engagemang i Icorn för att stärka vår position som en bastion för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

Till sist tror jag att Pablo Nerudas ord kan inspirera oss i denna strävan: "De kan undanröja alla blommor, men de kan aldrig stoppa våren." Låt oss säkerställa att kulturen, vår eviga vår, aldrig upphör att blomstra i vårt land!

(Applåder)

Fru talman! Jag tappade rösten i måndags. Kanske beror det på en rockkonsert i helgen, men jag låter det vara osagt. Det är inte riktigt klarlagt än.

Jag står naturligtvis bakom samtliga av våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 9. Där lyfter vi sverigedemokrater fram frågan om att stärka de kulturella och kreativa näringarna. Vi menar att enskilda kulturskapares förutsättningar skulle kunna stärkas bland annat genom mecenatskap och alternativa finansieringsmodeller. Det är en viktig fråga för att skapa bättre förutsättningar för en fri och oberoende kultur.

I våra nordiska grannländer Norge och Danmark har man redan etablerat system för mecenatskap för kulturskapare. Vid en internationell jämförelse kan vi även se att det exempelvis finns en mängd olika finansieringsmodeller för samtidskulturen, men för att så många kulturskapare som möjligt ska kunna vara självständiga och verka utanför de etablerade institutionerna behöver finansieringen ses över. Vi menar därför att regeringen borde utreda en mecenatskapsmodell inspirerad av just Norge och Danmark för att främja fristående kulturskapares möjligheter. En sådan åtgärd skulle kunna stärka kulturlivets oberoende.

Ett annat sätt att stärka de kulturella och kreativa näringarna är att ge kulturmyndigheterna en mer aktiv roll i att stötta och bistå dem i deras näringsverksamhet. Under pandemin blev det tydligt att de kulturella och kreativa näringarna föll mellan stolarna, då det var oklart vilka myndigheter de skulle vända sig till för att få den service de förväntade sig. Det gällde både kulturskapare och företagare. Det är därför viktigt att kulturmyndigheterna får ett förtydligat uppdrag om hur de ska stötta och bistå företagande inom de kreativa branscherna. Mest talande var att de kommersiella aktörerna inte ens såg sig själva som en del av kultursektorn under pandemin. Det är ett dåligt tecken.

Sveriges kulturmyndigheter har en stor kompetens som kan vara till stor hjälp för de kulturella och kreativa näringarna. Det är därför viktigt att undersöka hur svenska kulturmyndigheter kan bidra till att hjälpa de kulturella och kreativa branscherna i deras roll som företagare. Detta kan uppnås genom att utveckla bättre riktlinjer, öka kommunikationen och samarbetet mellan myndigheter och näringsliv och erbjuda mer skräddarsydda tjänster och stöd. Vi sverigedemokrater har länge lyft just dessa frågor, och det är glädjande att regeringen nu börjar driva dem i och med sin skrivelse Strategi för företag i kulturella och kreativa branscher.

Fru talman! Det finns naturligtvis jättemycket mer att säga om detta betänkande, som är mycket brett. Men jag väljer att nöja mig här med tanke på mitt röstläge och tacka för mig.

Fru talman! De allra flesta människor i vårt land tar del av kultur dagligen - i vilken utsträckning och på vilket sätt skiljer sig förstås åt. När det gäller eget skapande är inte skillnaderna så stora, men när det handlar om att som publik ta del av professionell kultur på scener och i museer och konsthallar blir skillnaderna desto större. Då spelar bland annat klass och bostadsort in. Vi kan se att kvinnor är överrepresenterade och personer med funktionsnedsättningar underrepresenterade.

Vi menar att detta i förlängningen ger avtryck i vilka som kan tänka sig arbeta inom ett konstnärligt yrke. Utan mångfald bland kulturarbetarna riskerar kulturen att beröra färre. Perspektiven blir enahanda. Många berättelser kommer aldrig fram, och intresset för kultur blir lägre. Då blir det också svårt att nå nya grupper, och situationen cementeras. Den som aldrig ser någon som liknar en själv på vita duken, skärmen eller scenen har svårare att föreställa sig själv där.

Vänsterpartiets mål om ett samhälle med kultur för alla kräver därför ett aktivt arbete med ökad mångfald inom de konstnärliga yrkena, det som ofta benämns breddad rekrytering. Det handlar också om jämlikhet, demokrati och rätten till det offentliga rummet. Den som skapar musik, litteratur och scenkonst är också med och formar samtiden och skapar vårt framtida kulturarv och får en plattform för att föra fram åsikter.

Vi ser att en strategi för att nå ut med kultur till alla måste inkludera perspektiv kring ökad mångfald inom kulturlivet och beröra både det som traditionellt är kulturpolitik och det som kallas konstnärspolitik, det vill säga både breda insatser för hela befolkningen och riktade insatser för dem som arbetar inom kultursektorn.

Fru talman! De konstnärliga utbildningarna på högskolenivå hör till de mest snedrekryterande utbildningarna, framför allt när det gäller de studerandes socioekonomiska bakgrund. Det kan finnas många orsaker till att det varit svårt att bryta snedrekryteringen till just de konstnärliga utbildningarna, exempelvis det faktum att de som har utbildat sig under många år inom ett konstnärligt yrke tjänar 65 procent av lönesnittet för högskoleutbildade. Det är vanligt att man efter utbildningen måste ha ett flertal olika jobb för att kunna försörja sig. Många får kombinera stipendier, projekt, timanställningar och frilansande med egen firma. I en bransch med få fasta tjänster blir också kontakter viktigare. Statistik visar att studenter från studieovana hem oftare väljer utbildningar som leder direkt till arbete.

Den här situationen innebär inte bara osäkra månadsinkomster utan även svårigheter att förutse inkomster vid sjukdom, föräldraledighet och pension. Utredningen Företagare i de sociala trygghetssystemen pekar på att denna otrygghet kan vara avskräckande för dem som har en svag position på arbetsmarknaden. De reella villkoren för dem som väljer att satsa på ett konstnärligt yrke är troligtvis en av de största utmaningarna för att locka fler från arbetarklassen till kultursektorn och framför allt de konstnärliga yrkena. Detsamma gäller för dem som varit kort tid i Sverige. De välbetalda och trygga jobben är få, och minskningen har pågått under en längre tid. Vänsterpartiet vill därför att kulturinstitutionerna får höjda anslag, så att man kan fastanställa fler. Vi vill bygga ut konstnärsallianserna, en särskild anställningsform för dansare, skådespelare och musiker vilken ger trygghet mellan olika uppdrag men i dag inte kan ta emot alla som egentligen kvalificerar sig.

Vi hoppas att regeringen tar tag i socialförsäkringsfrågan så att konstnärer också kan vara föräldralediga och bli sjukskrivna utan att behöva lämna hus och hem. Det behövs också en fungerande akassa.

När det gäller att skapa möjligheter för fler att komma in i kultursektorn behöver vi också skapa breda tidiga insatser riktade till barn. Alla barn ska få ta del av och skapa kultur själva, och uppmuntras vara kreativa från förskola och upp genom gymnasiet.

Alla som vill ska kunna få en plats på en kulturskola, och fritidsgårdarna ska vara arenor för eget skapande. Vi ska ha starka folkhögskolor och studieförbund som ger människor vägar till både det professionella utövandet och en rik fritid.

Herr talman! Utöver de breda satsningarna på barn och unga, ett starkt utbildningsväsen och stärkt socialförsäkring behöver staten också ta ett ansvar för en politik som riktar sig till minoriteter så att de har möjlighet att bevara och utveckla sin kultur. Det handlar såväl om de nationella minoriteterna som andra kulturella och språkliga minoriteter som invandrat till vårt land.

Det är anmärkningsvärt att regeringen och Sverigedemokraterna bestämt sig för att en typ av förening, den som samlar människor kring en språklig och kulturell gemenskap, inte ska få bidrag. Det går till exempel jättebra att få bidrag för svensk folkdans som kulturförening, men inte för en organisation med fokus på estnisk, kurdisk eller somalisk kultur i bredare bemärkelse.

Representanter från Liberalerna har sagt att det är segregerande att vara med i en sådan förening och att man borde organisera sig tillsammans med andra. Ett av problemen man då stöter på är väl att det inte lärs ut serbisk folkdans i så många andra sammanhang än just inom en serbisk organisation.

Jag menar att det är stor skillnad på att träna språk med andra grekiskspråkiga och att gå en studiecirkel hos ett studieförbund med dem som vill lära sig beställa mat på semesterresan.

Hela poängen med att vi organiserar oss i olika föreningar är ju att vi har olika intressen och bildar en gemenskap med vissa personer kring det intresset. Men det betyder inte att vi inte kan finnas med i andra gemenskaper.

Det går att ha ett jobb där man pratar svenska, att spela fotboll med människor från olika samhällsklasser och att sedan på helgen träffa och se fransk film med franskspråkiga. Från Vänsterpartiet vill vi se ett samhälle där flerspråkighet och bred kulturell kompetens är något som tas till vara och uppvärderas och inte ses som ett hot mot en fantasi om en enhetlig svensk kultur.

Herr talman! I vår motion som i dag behandlas i betänkandet Kultur för alla lyfter vi specifikt fram samisk kultur. Samernas rättigheter har stärkts de senaste decennierna. Men de övergrepp och den diskriminering som svenska staten har utsatt samer för och som fortfarande pågår på många plan är ofta okänd för både beslutsfattare och allmänhet. Internationella organ som FN och Europarådet påtalar återkommande brister i hur Sverige respekterar samernas rättigheter som urfolk och hur diskriminering påverkar samernas situation.

Från Vänsterpartiet har vi tidigare lagt fram förslag i kulturutskottet om en sanningskommission om statens agerande. En del av de frågorna behandlas också i konstitutionsutskottet.

Vi har lyft fram frågan om repatriering, återlämnande av samiska föremål och kvarlevor. Där finns ett tillkännagivande från riksdagen som både tidigare och nuvarande regering behövt och behöver ta tag i. Vi lyfter också upp frågan om mer resurser till språksatsningar och det samiska resursbiblioteket i vår budgetmotion för 2024.

En viktig insats för den samiska kulturen skulle också vara att instifta en samisk nationalscen. Den samiska teatern bildades genom ett beslut i Sametinget redan 1992 och tog senare sitt nuvarande namn, Giron Sámi Teáhter. Sedan dess har man haft i uppdrag att bedriva professionell scenkonst med den samiska kulturen och identiteten som grund och också främja de samiska språken genom att lyfta fram till exempel samhällsaktuella frågor.

Förutom att Giron Sámi Teáhter är det samiska folkets teater är det också, menar vi, en kunskapsbank i språk och kultur för hela det samiska området. Det gjordes ett pilot- och utvecklingsarbete 2017-2020 med uppdrag att utreda och klarlägga hur man skulle kunna utveckla verksamheten till en samisk nationalscen.

Från Vänsterpartiet menar vi att man nu måste ta det förslaget vidare. Vi avsätter pengar för det ändamålet i vår budgetmotion, och vi vill att regeringen tar tag i frågan skyndsamt. Därför vill jag i dag yrka bifall till reservation nummer 11.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4 under punkt 3 i betänkandet.

Vi har många olika delar i betänkandet, men jag tänker stanna vid några för att försöka få ihop det. För mig handlar Kultur för alla om tillgänglighet, att tänja sina gränser och att få reflektera över vår samtid och vår historia. Att ha tillgång till kultur oavsett var du bor är en ren tillgänglighetsfråga. Kulturen behöver därför vara stark i hela landet.

Herr talman! Det handlar om vikten av att barn tidigt får möta kultur. Det första och riktigt viktiga för små barn är mötet med boken. Om det görs på rätt sätt blir boken en vän för hela livet och får ses som en viktig grund för bildningen under hela livet.

Men det handlar också om att barn får möta de professionella kulturskaparna. Det kan inspirera till att man senare i livet har lättare att ta sig till teaterscener eller att ha det som en självklar del av sin fritid att ta del av kulturen som publik.

Bra exempel på det är bland annat Gävle Symfoniorkester som i mindre format låter 3-5-åringar möta musiker och bjudas på klassisk musik just för väcka nyfikenheten inför framtiden. Eller Norrköpings Symfoniorkester, som med sin verksamhet för barn och unga varje år bjuder in uppemot 20 000 elever till skolkonserter, studiebesök och andra samarbeten där barn också får medverka i konsertproduktioner. Orkestern spelar också in musik just för målgruppen barn. I Uppsala län har man kulturbuss för skolbarn. Det underlättar för elever att åka till museer exempelvis inne i Uppsala.

Jag tycker att vi vuxna har ett ansvar att sänka trösklarna till kulturen för våra barn oavsett om det handlar om att läsa en bok eller att besöka ett museum. Det handlar om att göra det konstnärliga och kulturen tillgängligt för barn.

Men vi har olika förutsättningar. Vi måste även se vikten av att personer med olika funktionsnedsättningar har möjlighet att ta del av kultur. Det gäller att den rent fysiskt är tillgänglig. Men det handlar också om hjälp med tolkning och ledsagning både till och från aktiviteterna. Att gå på en konstutställning eller bio med synnedsättning kan innebära både ledsagning, som jag sa, men också syntolkning på plats.

Herr talman! Hur börjar det? Är man musiker är det inte otänkbart att starten var i ett studieförbund som en ren fritidsaktivitet. Man träffar andra, och man utforskar tillsammans utifrån sina egna förutsättningar. Det finns verksamhet där och en struktur som gör att projekten drivs framåt. Man sätter upp mål, och man genomför sin plan.

En annan väg är ju givetvis kulturskolan, och ofta via folkhögskolorna, innan studier på Musikhögskolan. Folkbildningen spelar en oerhört stor roll för vårt svenska musikunder, som vi alla är så stolta över. Det är fortsatt så att jag med stor oro ser Tidöregeringens neddragning till just folkbildningen. Det drabbar kulturen hårt på alla fronter.

En annan viktig del är att vi i hela vårt land kan se möjligheter att ta del av kulturen. Jag kan inte låta bli att nämna civilsamhället och föreningslivet, som med bygdegårdar och hembygdsföreningar står för scenerna och mottagandet när teatersällskap kommer. I alla våra landsbygder är detta en förutsättning för infrastrukturen när det gäller kultur. Det är så vi möter kultur på hemmaplan, och Sverige är ju ett fantastiskt land, fullt av kultur i varje hörn.

Genom kulturen lär vi känna oss själva. Vi testar våra gränser. Vi får ompröva våra fördomar. Det ger livsluft och skapar gemenskap. Vi upplever något tillsammans.

Att fortsätta kämpa för den fria kulturen, där politiken håller en armlängds avstånd, kommer för mig fortsatt att vara en självklar grund i mitt politiska värv.

Jag vill avslutningsvis säga någonting om Operan. Det finns ju två förslag som flera tidigare talare har berört, och jag vill vädja till regeringen att också lyssna med stora öron på Operans synpunkter i detta. Det handlar ju om utvecklingen av Operan. Vi behöver en långsiktig, hållbar lösning, och jag ser fram emot den.

Herr talman! Regeringens kulturpolitik syftar till att göra kulturen till en allemansrätt. Den som lyssnat på Parisa Liljestrand, vår kulturminister, vet att detta är någonting hon ständigt återkommer till. Men det är inte bara ord, utan det är också handling.

Den här regeringen håller på att ta fram en kulturkanon. Vi håller på att ta fram läslistor i skolorna och en Sverigekurs för nyanlända. Allt detta syftar till att göra kulturen till en allemansrätt och se till att alla människor i Sverige har en riktig möjlighet att ta till sig av det enorma kulturarv som finns i Sverige.

Läsande är hela grunden för att kunna ta till sig av kulturen, och där är det otroligt viktigt att satsa på barn och ungdomar. Det är därför vi gör en stor satsning på skolbibliotek, på läromedel och på läsande i stort. Vi satsar också på idrott i utsatta områden med över 100 miljoner varje år, och vi har också en tillfällig lösning med 100 miljoner under det här året inför införandet av fritidskortet. Vi satsar också i år 32 miljoner extra på kulturskolan innan fridskortet kommer till, och satsningen syftar till att få tag i de ungdomar som annars inte kommer till kulturskolan.

Men vi tar också hand om våra stora kulturarv i Sverige. Naturhistoriska riksmuseet får ett tillskott i den budget som vi om ett par månader kommer att besluta om för att kompensera för att museet har hållit stängt. Vi kommer att storsatsa på Kungliga Operan. Sedan över tio år finns ett beslut i kammaren om att renovera operan, och med den borgerliga regeringen görs nu en riktig renovering av operan. Det blir Statens fastighetsverks största och mest komplicerade renovering någonsin.

Den kulturella allmänhetsrätten som Parisa Liljestrand pratar om är alltså inte bara prat utan också action. Det händer en massa saker här.

Herr talman! Jag vill ägna sista delen av mitt anförande åt att vända mig till kulturutskottets ordförande Amanda Lind, som troligen gör sitt absolut sista inlägg här i kammaren i dag som ordförande för kulturutskottet innan hon går vidare och förmodligen blir språkrör.

Jag vill citera Astrid Lindgrens Pippi Långstrump: "Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll." Jag tycker det citatet säger mycket om Amanda Lind. Hon kom in i utskottet som en före detta kulturminister. Hon kunde allt och kände alla och har varit otroligt givmild mot oss andra ledamöter när det gäller att dela med sig av sina erfarenheter och kontakter när vi har varit ute och pratat. Hon har också lett utskottet på ett föredömligt sätt.

Jag vill verkligen här i kammaren tacka Amanda Lind för ett fantastiskt genomförande av ordförandeskapet i kulturutskottet. Tack!

(Applåder)

Herr talman! Nu vet jag inte riktigt vad som är kutym vid den här typen av avtackningar, men jag har ju sett partiledardebatterna. Jag blir jätteglad, vill jag säga till vice ordföranden i kulturutskottet Robert Hannah, för de väldigt fina orden.

Att sitta i kulturutskottet är en förmån som ledamot i den här riksdagen. Det vill jag understryka. Vi har ideologiska debatter här i kammaren. Vi har olika förslag på hur vi konkret ska stärka kulturen i vårt land, men vi delar ett starkt gemensamt engagemang i utskottet. Vi är ett utskott som reser mycket tillsammans, tar del av kunskap och erfarenheter och lyssnar på intresseorganisationer. Jag är övertygad om att kulturutskottet kommer att hålla den fanan väldigt högt även framgent.

Jag vill också tacka Robert Hannah så mycket för ett gemensamt arbete i utskottet.

(Applåder)

Herr talman! Jag har inget att tillägga. Jag instämmer!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)