Mänskliga rättigheter m.m. länder, områden, enskildafolkgrupper och vissa FN-frågor
Debatt om förslag 20 mars 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
- Hoppa till i videospelarenMurad Artin (V)
- Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
- Hoppa till i videospelarenMurad Artin (V)
- Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
- Hoppa till i videospelarenMurad Artin (V)
- Hoppa till i videospelarenMargareta Viklund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
- Hoppa till i videospelarenMargareta Viklund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
- Hoppa till i videospelarenMargareta Viklund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenMurad Artin (V)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenMurad Artin (V)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenMargareta Viklund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenMargareta Viklund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMurad Artin (V)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMurad Artin (V)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Samuelsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Samuelsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Samuelsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Samuelsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Samuelsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Jönsson (S)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Jönsson (S)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Jönsson (S)
- Hoppa till i videospelarenMurad Artin (V)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Jönsson (S)
- Hoppa till i videospelarenMurad Artin (V)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Jönsson (S)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Jönsson (S)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Jönsson (S)
- Hoppa till i videospelarenBertil Persson (M)
- Hoppa till i videospelarenMargareta Viklund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBertil Persson (M)
- Hoppa till i videospelarenMargareta Viklund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBertil Persson (M)
- Hoppa till i videospelarenMurad Artin (V)
- Hoppa till i videospelarenBertil Persson (M)
- Hoppa till i videospelarenMurad Artin (V)
- Hoppa till i videospelarenBertil Persson (M)
- Hoppa till i videospelarenUrban Ahlin (S)
- Hoppa till i videospelarenMargareta Viklund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenUrban Ahlin (S)
- Hoppa till i videospelarenMargareta Viklund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenUrban Ahlin (S)
- Hoppa till i videospelarenMurad Artin (V)
- Hoppa till i videospelarenUrban Ahlin (S)
- Hoppa till i videospelarenMurad Artin (V)
- Hoppa till i videospelarenUrban Ahlin (S)
- Hoppa till i videospelarenSven-Erik Sjöstrand (V)
- Hoppa till i videospelarenBertil Persson (M)
- Hoppa till i videospelarenSven-Erik Sjöstrand (V)
- Hoppa till i videospelarenPer Lager (Mp)
- Hoppa till i videospelarenYilmaz Kerimo (S)
- Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
- Hoppa till i videospelarenUrban Ahlin (S)
- Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
- Hoppa till i videospelarenUrban Ahlin (S)
- Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
- Hoppa till i videospelarenJan Erik Ågren (Kd)
Protokoll från debatten
Anföranden: 76
Anf. 172 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Sverige ska konsekvent och entydigt
driva det absoluta, universella och okränkbara i
mänskliga rättigheter och demokratins värden. Det
kalla krigets anpasslighet och relativisering måste
ersättas av tydliga ställningstaganden för de värden
som den västerländska demokratin och humanismen
står för.
Afrikansk socialism som omskrivning för enparti-
styre, Asian values som omskrivning för förtryck av
mänskliga rättigheter, demokratisk socialism, som det
hette i det gamla östblocket, som omskrivning för
diktatur - alla måste avvisas, genomskådas och för-
dömas.
Det finns inga speciella eller förmildrande om-
ständigheter, som ledarna i t.ex. Kina och Zimbabwe
talar om. Det finns bara mänskliga rättigheter och
brott mot mänskliga rättigheter.
Det finns heller inga ursäkter för dem som indi-
rekt stöder detta eller ursäktar det. Jag beklagar djupt
att SADC och Sydafrikas president Mbeki inte till-
räckligt tydligt har tagit avstånd från president Muga-
bes manipulationer av valet i Zimbabwe. Det är dags
att öka kraven på och klarspråket om afrikanska län-
ders eget ansvar för kontinentens utveckling och
människors situation. Svensk utrikespolitik måste
handla om värden, inte anpasslighet eller relativise-
ring.
Fru talman! Det har blivit bättre de senaste åren,
särskilt efter EU-medlemskapet. Det finns dock kvar
fossil av det gamla.
Varje taiwanes är välkommen att besöka Sverige.
Men om en person från Taiwan reser hem från besö-
ket i Sverige, kandiderar i ett demokratiskt val och
dessutom lyckas vinna sitt folks högsta förtroende-
uppdrag, är han inte välkommen tillbaka till Sverige.
Kan någon förklara logiken i detta för mig? Ska vi
straffa att människor blir demokratiskt valda?
Sverige driver en ett-Kina-politik. Det stöder vi.
Vi stöder däremot inte att regeringen, samtidigt som
man välkomnar diktaturens yttersta företrädare från
Folkrepubliken Kina, avvisar ledarna för den kinesis-
ka kultursfärens första demokrati, Taiwan. Att säga
att detta sänder olyckliga, tvehågsna och tvivelaktiga
signaler om den svenska regeringens syn på värdet av
demokratiseringen i Taiwan är knappast att ta i.
Ett-Kina-politiken innebär att Sverige inte kan ha
fulla diplomatiska relationer med Taiwan eller ta
emot officiella besök, men den innebär inte att privata
besök från Taiwans ledare måste avvisas. Det är den-
na skillnad mellan privata och offentliga besök som
är grunden i dagens fyrpartireservation.
Det finns en inofficiell praxis i EU innebärande
att Taiwans fem högsta befattningshavare inte ska
beviljas visum. Miljöpartiet har haft fel i sina uttalan-
den. Det finns inget EU-avtal om saken, bara en
praxis. Likväl måste den svenska regeringen agera för
att ändra denna EU-praxis så att sanna demokrater
inte stängs ute från den union som baseras på demo-
kratins värden. Utrikesministern har när jag har frågat
henne inte förmått ge ett enda argument för denna
praxis bevarande. Inte heller utskottets majoritet
förmår göra det.
Likväl fanns chansen att nå en ny majoritet om att
öppna Sverige för besök av sanna demokrater från
Taiwan. Miljöpartiet skrev i fjol under en reservation
som var så långtgående att ingen skillnad gjordes
mellan officiella och privata besök, men i år vågade
man inte stå för sin uppfattning. Det är klent, för att
uttrycka sig milt.
Fru talman! På flera punkter i dagens betänkande
backar majoriteten jämfört med tidigare år. Utskottet
slår nu äntligen fast att observatörskap för Taiwan i
WHO skulle välkomnas av Sverige. Kvar står dock
Socialdemokraternas bristande tydlighet vad gäller
Kinapolitiken i övrigt, särskilt vad gäller Kinas kärn-
vapenprogram. Svaret på våra motioner i betänkandet
handlar mest om viktiga men allmänna avtal, men det
saknas en tillräckligt tydlig markering av hur allvar-
ligt Sverige ska se på frågan. Kinas missilprogram
nämns över huvud taget inte.
Utrikesministern har tidigare signalerat att hon är
beredd att efter oppositionens påstötningar öka tyd-
ligheten i Sveriges ställningstagande gentemot Kina.
Men ännu återstår för regeringen att omsätta denna
föresats i praktiken. Det nämns i regel i enstaka ord i
utrikesdebatten i riksdagen men kräver en helt annan
dimension i kritiken.
Kina skickade missiler mot Taiwan 1996 eftersom
Taiwan höll fria demokratiska presidentval. Sam-
manlagt har Kina avfyrat ett hundratal missiler i
Taiwansundet. Man har också vid upprepade tillfällen
hotat demokratin med militärt våld och invasion, och
man har sökt påverka utgången i parlamentsval.
Sverige, EU och det internationella samfundet
stöder principen om ett Kina, men det är oerhört vik-
tigt att säga att en återförening bara kan ske på demo-
kratiska grunder och med respekt för mänskliga fri-
och rättigheter. Våld eller hot om våld från Kinas sida
mot Taiwan är oacceptabelt.
Det är också viktigt att inse att den kinesiska
kärnvapenpolitiken är mer än bara ett teoretiskt hot.
Hittills har det varit fråga om konventionella missiler,
som utan militära provokationer skickats över sundet
i riktning Taiwan. Men Kina har kapacitet för annat.
Vi ser att ny missilteknik förändrar den strategiska
balansen i regionen. Kina har numera både land- och
sjöbaserade och ubåtsbaserade långdistansrobotar
med kärnvapenkapacitet. Man kan utsträcka sitt hot
till nya områden, ända till USA. Enligt vissa uppgifter
har Kina också neutronbombskapacitet, vilket är
synnerligen oroande, med tanke på de konflikter
landet kan tänkas bli inblandat i.
Kina har utvecklat och utvecklar MIRV-kapacitet
för att kunna nå fler mål på längre avstånd med indi-
viduellt styrbara stridsspetsar. Vi måste slå fast att
Kinas kärnvapenrustningar är oacceptabla.
En fråga som har fått alldeles för lite uppmärk-
samhet är den hot spot som finns i regionen där Pa-
kistan, Indien och Kina möts. De båda kärnvapen-
makterna Pakistan och Indien ligger i konflikt i och
om Kashmir. I konflikten finns en stark religiös di-
mension på båda sidor och en koppling mellan extre-
mister i Kashmir, Pakistan och Afghanistan. I västra
Kina finns också inslag av denna fundamentalistiska
rörelse. Här finns en risk för en hopkoppling av grup-
per och oroligheter värda att uppmärksamma i tid,
särskilt med tanke på hur relationerna tidigare har sett
ut mellan Kina och Indien.
Kina ska inte bedömas utifrån andra normer eller
ses med andra ögon än världens övriga länder. Man
bryter konsekvent och hänsynslöst mot grundläggan-
de mänskliga fri- och rättigheter. Massanvändning av
dödsstraff samt förtryck av oppositionella och religiö-
sa människor hör till vardagen.
Sverige och EU måste i varje kontakt entydigt
fördöma kränkningar av mänskliga rättigheter i Kina,
lyfta fram den kinesiska kärnvapenupprustningens
negativa inverkan på asiatisk och global säkerhet och
ständigt värna Taiwans rätt till fria val och säkerhet.
Fru talman! Ytterligare en punkt där majoriteten
backar i dagens betänkande gäller upprätthållandet av
flygförbudszonerna i Irak. I fjol krävde majoriteten
att detta skulle upphöra, ett krav som man alltså i år
tvingas backa från.
I fjol skrev man: "Utskottet anser det därför orim-
ligt att bombningarna under dessa förutsättningar
fortsätter. Utskottet konstaterar att utrikesministern i
ett interpellationssvar har klargjort att Sverige tagit
avstånd från bombningarna, både under den tid som
Sverige var medlem av FN:s säkerhetsråd och sena-
re." Eftersom det påståendet från utrikesministern
inte längre har stöd av riksdagens majoritet bör hon
snarast klargöra att Sverige inte längre motsätter sig
upprätthållandet av flygförbudszonerna i Irak. De
kom till efter Gulfkriget för att skydda civila från
kränkningar av de mänskliga rättigheterna från den
irakiska regeringens sida samt för att hindra militär
aktivitet i norra respektive södra Irak.
Den norra zonen är ett skydd och en förutsättning
för den kurdiska befolkningens säkerhet. Förutsätt-
ningen för att upprätthålla skyddszonen är att ameri-
kanskt och brittiskt stridsflyg kan förhindra regimen
att utnyttja luftrummet.
Det bästa vore om FN:s säkerhetsråd kunde ge ett
entydigt mandat för skyddet, men bristen på ett enty-
digt mandat får inte innebära att skyddet upphör, så
att civila människor råkar ut för mord och övergrepp.
FN:s medlemsstater måste respektera både FN-
stadgan och FN:s folkmordskonvention. Mord och
massakrer på civilbefolkningen kan aldrig accepteras.
Dessbättre börjar vi se en trend inom folkrätten.
Människors rätt börjar överordnas och jämställas med
staters rätt. Därmed är förhoppningsvis utvecklingen
sakta på väg mot att folkrätten blir folkrätt i genuin
mening.
Fru talman! Bertil Persson kommer senare under
debatten att beröra övriga frågor i dagens betänkande.
Jag vill därför avsluta med att yrka bifall till den
första moderata reservationen, nr 1.
(forts. 15 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 16.52 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 17.00 då
dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.
Anf. 173 Murad Artin (V)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr 10 och reservation nr 11.
Brott mot mänskliga rättigheter kan ske på olika
sätt och utföras av olika sorters aktörer. De kan begås
av stater. De kan begås av organisationer. De kan
begås av enskilda personer, ofta i krigssituationer. De
kan förekomma som statlig organiserad förföljelse,
som under Förintelsen. De begås av paramilitära
grupper, t.ex. i Colombia. De kan ske i form av at-
tentat, som angreppet på World Trade Center. Brott
mot mänskliga rättigheter kan ske i form av döds-
straff, som i USA och Kina. De kan ske i form av
stening av kvinnor, som i Iran. De kan ske i form av
s.k. hedersmord i stora delar av världen. Detta är bara
några former av brott mot mänskliga rättigheter.
Ansvar för brott mot mänskliga rättigheter kan se-
dan 1948 utkrävas av såväl stater som enskilda perso-
ner. Den grövsta formen av brott mot mänskligheten
torde vara statligt organiserade folkmord. Brott mot
mänskliga rättigheter är ofta förbundna med brott mot
folkrätten. Brott mot folkrätten och brott mot mänsk-
liga rättigheter betingar ofta varandra.
Fru talman! I 35 år har den israeliska staten brutit
mot folkrätten och ockuperat Palestina. I 35 år har
man brutit mot folkrätten genom upprättandet av
israeliska bosättningar i Gaza och på Västbanken. I
35 år har man utövat ett omänskligt förtryck av den
ockuperade palestinska befolkningen. På senare tid
har man börjat att systematiskt mörda deras ledare.
Den israeliska staten är militärt överlägsen pales-
tinierna. De har försetts med de modernaste vapnen
av i första hand USA. Mot stridsvagnar och attackhe-
likoptrar har palestinierna stenar och handeldvapen.
De extrema palestinska organisationerna har tillgripit
terror, självmordsbombare. Men är inte det som is-
raeliska staten gör mot palestinierna också terror?
Vi fördömer terrorhandlingar vem som än begår
dem. Politiskt motverkar de sitt syfte. Men vi kan inte
undgå att se att israelisk och palestinsk terror har
olika karaktär och ursprung. Den israeliska statsterro-
rismen har som mål att cyniskt tvinga ett folk till
underkastelse. De palestinska självmordsbombarnas
terror har sin grund i den desperation som förtrycket
skapat. Israel rättfärdigar ideologiskt ofta sin politik
med en rejäl dos islamofobi. Man bortser från det
faktum att en stor minoritet av palestinierna faktiskt
är kristna.
Det palestinska folket kommer inte att ge sig, inte
underkasta sig. De kan inte ge sig, eftersom det vore
detsamma som självutplåning. Vad händer om pales-
tinierna inte underkastar sig Israel, utplånar sig själ-
va? Om Israel och Sharon då håller fast vid sin politik
och kräver underkastelse, vad händer då? Vad säger
logiken? Några kanske inte törs tänka på vad som blir
resultatet. Likafullt måste vi göra det. Vad kommer
den israeliska statens militära överlägsenhet i så fall
att leda till? Vad blir den yttersta konsekvensen av
Sharons politik?
Fru talman! Det finns, liksom när det gäller För-
intelsen, de som vill förneka historiska fakta, de som
vill gömma undan historien. Sådant skapar personli-
ga, sociala och politiska trauman för lång tid framåt.
Ett sådant fall var det folkmord som begicks mot
armenierna, assyrier/syrianer och kaldéer i det otto-
manska riket mellan 1915 och 1922.
För två år sedan förklarade den svenska riksdagen
att det armeniska folkmordet var ett historiskt faktum.
Vi i Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpar-
tiet vill att vi även slår fast att detta folkmord också
drabbade assyrier/syrianer och kaldéer. Men i dag
slingrar sig utrikesutskottets majoritet. Man försöker
krypa bakom juridiska spetsfundigheter som att folk-
mordskonventionen inte tillkom förrän 1948.
Men det handlar inte om juridiska spetsfundighet-
er här. Här gäller att sätta rätt namn på historiska
händelser. Massakrer är inte rätt ord, massakrer för-
utsätter ingen systematik. Här handlar det om ett av
det ottomanska riket planerat och organiserat mör-
dande som pågick i flera år, alltså ett folkmord. Att
det inte fanns en folkmordskonvention förrän 1948
kan väl inte utplåna händelser som inträffat i historien
innan dess. I så fall har ju inga folkmord inträffat i
historien förrän efter 1948. Vad får ett sådant ställ-
ningstagande för konsekvenser?
Utskottsmajoriteten vet att dess ställningstagande
är fel. Utrikesutskottets majoritet vet att dess argu-
ment är ohållbart. Men jag avstår från att spekulera i
utrikesutskottets majoritets bevekelsegrunder. Dess
ställningstagande är grumligt när den säger att det
"sannolikt" var ett folkmord.
Man förklarar att det inte finns någon källkritisk
forskning. Det finns både källor och källkritik att gå
till. Det finns det på många olika språk. Det finns för
övrigt människor vilka som barn upplevde folkmor-
det, som Gares Gares, som i dag är 100 år och bor i
Göteborg, Habsono Debasso, 98 år, boende i Stock-
holm, och Fikkare Abraham, också 100 år, som lever
i Tyskland. För deras del skulle ett erkännande av
folkmordet innebära slutet på ett 87-årigt trauma och
ett förnekande som en fortsatt kränkning.
Ett folkmord består inte bara av att människor
mördas fysiskt. Det består också av att man utplånar
ett folks identitet, dess kultur, språk och historia. Att
Vänsterpartiet tar upp detta beror på att vi anser att
alla folk har den mänskliga rättigheten till sin kultur,
sitt språk och sin historia. Den rättigheten ska även
tillkomma armenier, assyrier/syrianer och kaldéer.
Fru talman! Jag har tidigare talat om Israel och
Palestina. I dag försöker USA förmå Sharon att be-
sinna sig. Bevekelsegrunden för detta är dock knap-
past att president Bush vurmar för palestiniernas
rättigheter. I stället planerar han ännu en stor krigsin-
sats efter Afghanistan. Den här gången mot Irak. Och
han vill ha stöd från arabstaterna. Det kommer san-
nolikt att bli massiva bombningar av en befolkning
som redan lidit svårt, och där 1,5 miljoner människor
förlorat livet.
Vad kommer Saddam Hussein att göra i ett sådant
läge? Han har svårt att komma åt sin angripare. Men
det senaste årtiondet har visat att en ställföreträdande
fiende duger lika bra. Vem kan garantera att Saddam
Hussein inte kastar sig över kurderna? Inför ett nära
förestående krig mot Irak, som mycket väl kan kom-
ma att drabba de kurdiska områdena, är det oansva-
rigt att återsända landsflyktiga kurder till norra Irak.
Svenska migrationsmyndigheter måste låta bli att
spela med människors liv som insats.
Vidare måste man fråga sig utifrån vilken folk-
rättslig grund USA ska rättfärdiga ett angrepp på Irak.
Kanske man kommer att hänvisa till Saddam Husse-
ins massförstörelsevapen. Men Israel har haft sådana i
årtionden utan att det har föranlett någon åtgärd från
världssamfundet, i all synnerhet inte från USA.
Fru talman! Vi ser gärna en federation mellan ira-
kiska Kurdistan och ett framtida demokratiskt Irak.
Vi ser gärna att kurderna ges det skydd de behöver,
men detta skydd måste ges med korrekt folkrättslig
grund. Vi ser gärna att demokratin utvecklas i norra
Irak.
Vi tror inte att ett militärt angrepp på Irak kommer
att gynna vare sig kurderna, assyrier/syrianer eller
kaldéer i norra Irak eller den shiamuslimska befolk-
ningen i södra Irak eller för övrigt det plågade irakis-
ka folket.
I detta anförande instämde Tanja Linderborg,
Sven-Erik Sjöstrand, Willy Söderdahl och andre vice
talman Eva Zetterberg (alla v).
Anf. 174 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Bertil Persson kommer i ett senare
anförande att återkomma till situationen för assyri-
er/syrianer och kaldéer när Ottomanska riket föll
samman.
Låt mig ändå säga att det finns ingen, Murad Ar-
tin, som förnekar att tusentals och åter tusentals
medlemmar av dessa folkgrupper dödades och mör-
dades i samband med Ottomanska rikets sönderfall.
Det är fullständigt felaktigt när Murad Artin säger att
en del vill förneka ett historiskt faktum. Däremot
stämmer inte det Murad Artin säger från talarstolen
överens med det han har skrivit i betänkandet. Det är
inte alls så att Vänsterpartiet vill erkänna folkmordet
på dessa grupper. Tvärtom. Jag citerar från Murad
Artins reservation: "Att i strikt juridisk mening be-
nämna de massmord och folkfördrivningar som in-
träffat före folkmordskonventionens ikraftträdande,
för folkmord låter sig svårligen göras. Det skulle
innebära att man ägnade sig åt retroaktiv lagstift-
ning."
Det Murad Artin säger är alltså inte korrekt. Vill
Murad Artin att Sverige som land ska eller inte ska
erkänna folkmordet på assyrier/syrianer och kaldéer?
Det är inte alls det som hans reservation handlar om.
Han har precis samma inställning som utskottet i
övrigt. Murad Artin skriver att om 1948 års folk-
mordskonvention funnits vid tillfället för dessa mord
och massakrer hade dessa säkert benämnts som ett
folkmord. Det är precis det som utskottets majoritet
skriver, nämligen att om konventionen hade funnits i
kraft då hade man förmodligen betraktat detta som ett
folkmord.
Hur kommer det sig att Vänsterpartiet avvisar det
moderata förslaget att starta en verksamhet som har
till uppgift att informera, forska om och belysa samt-
liga de folkmord och övergrepp som har begåtts av
religiösa skäl, som på assyrier/syrianer och kaldéer,
av politiska skäl, som kommunismen, och Förintel-
sen, av etniska skäl mot judarna? Det är Vänsterparti-
et inte med på. Sedan kan man stå och ropa ut för
hela världen att det här ska erkännas.
Murad Artin måste ta sitt ansvar och bidra till att
kunskapen och forskningen ökar. Ändra uppfattning
vad gäller detta center för information och kun-
skapsutveckling.
Anf. 175 Murad Artin (V)
Fru talman! Det är skrämmande att höra hur Sten
Tolgfors och Moderaterna tolkar vår reservation.
Vi kräver ett officiellt erkännande av folkmordet
på armenier, assyrier/syrianer och kaldéer. Sten
Tolgfors har haft sitt anförande. Inte med ett enda ord
nämnde han i sitt anförande att detta var ett folkmord.
Förra året kallade den moderata majoriteten detta för
en tragedi. I år kallar man det för massakrer. Vi säger
att det är ett historiskt faktum. Vi vill komplettera det
med det ställningstagande som utrikesutskottet gjorde
år 2000 när det gällde armenierna. Då sade vi att vi
ville ha en officiell redovisning och ett erkännande av
folkmordet på armenierna 1915. I år vill vi komplet-
tera detta med ett erkännande av att detta också har
drabbat assyrier/syrianer och kaldéer.
Sten Tolgfors och Moderaterna tolkar helt fel. Vi
har i reservationen också skrivit att det är ett mora-
liskt och historiskt faktum att detta är ett folkmord.
Sten Tolgfors och Moderaterna vill ha det till massak-
rer och förnekar att detta har skett.
Anf. 176 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Murad Artin vill alls inte att Sverige
som land ska erkänna detta som ett folkmord. Han
pratar om ett historiskt faktum och beskriver de hän-
delser som har skett. Det är precis vad utskottsmajo-
riteten också gör.
Jag tolkade inte Vänsterpartiets reservation utan
jag läste innantill från Vänsterpartiets reservation.
Murad Artin vet inte längre vad han pratar om. Han
skriver också: ". 1948 års konvention, om den hade
varit i kraft." Men den var inte i kraft. Den fanns
inte. Den existerade inte. Den kom till på grund av
judeutrotningen.
Murad Artin har t.o.m. gått så långt att han i sin
motion har skrivit att det var det största folkmordet
under 1900-talet. Det har han fått ta tillbaka, t.o.m.
skriftligt, i en reservation. Det Murad Artin säger i sin
reservation är inte att Sverige officiellt ska erkänna
detta. Han pratar om detta som ett historiskt faktum,
ett moraliskt erkännande. Det är ingen annan i kam-
maren som säger något annat.
Det striden har gällt, och som Murad Artin har
blåst upp och fått landets syrianer att tro, är inte om
det var ett folkmord eller inte i juridisk mening. Det
vill inte Murad Artin erkänna heller. Vi säger att det
finns mycket dokumentation om det som hände, men
vi vill öka forskningen. Där säger Murad Artin nej.
Vi vill öka informationen. Där säger Murad Artin nej.
Vi säger att om folkmordskonventionen hade funnits
när detta skedde hade det sannolikt varit att betrakta
som ett folkmord. Det är exakt detta som Murad Artin
säger i sin reservation, trots de högljudda orden från
talarstolen.
Anf. 177 Murad Artin (V)
Fru talman! Jag ska läsa precis vad vi har skrivit i
motionen. Sten Tolgfors har inte ägnat en enda minut
åt att läsa de tio sidorna i motionen. Vi skriver i yr-
kande 1: "Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att den svenska
regeringen bör verka för att och visa på det angelägna
och nödvändiga i en officiell redovisning och ett
erkännande av att det folkmord som drabbade arme-
nierna i Ottomanska riket också omfattade assyri-
er/syrianer och kaldéer."
Läs, Sten Tolgfors och Moderaterna! Sten
Tolgfors behöver inte tolk. Han kan läsa svenska. Det
här handlar inte om juridik. Det handlar om politik
och Sveriges ställningstagande i politisk mening -
inte i juridisk mening.
Sten Tolgfors hittar på ord som inte stämmer med
verkligheten. Vi har inte skrivit "sannolikt". Det är
utrikesutskottets majoritet som skriver "sannolikt". Vi
har skrivit "skall betraktas som folkmord", Sten
Tolgfors. Läs själv, Sten Tolgfors och Moderaterna.
Tolka det som står i reservationen. Den har vi skrivit
tillsammans med Kristdemokraterna och Miljöpartiet.
Anf. 178 Margareta Viklund (Kd)
Fru talman! Jag vill inledningsvis framföra att vi
kristdemokrater ställer oss bakom samtliga de reser-
vationer där vi finns med, men för att vinna tid yrkar
jag bifall endast till reservationerna 6 och 10.
För mig är frågor som handlar om mänskliga rät-
tigheter tillsammans med demokrati och jämställd-
hetsfrågor ett fundament för mitt politiska handlande.
Det handlar om svåra frågor som ständigt ger anled-
ning till fördjupning, begrundanden och ställningsta-
ganden, oavsett om frågorna är internationella eller
nationella.
Den s.k. efterkrigstiden har gång på gång visat att
inga konventioner eller traktat i världen avskräcker
människor, grupper eller stater från att begå krigsför-
brytelser, folkmord och brott mot mänskliga rättig-
heter. Det måste därför i varje land också finnas ef-
fektiv bevakning av hur de mänskliga rättigheterna
respekteras, och framför allt måste det finnas möjlig-
heter och vilja att förhindra, behandla och bestraffa
dem som bryter mot mänskliga rättigheter.
Genom att skriva under olika internationella MR-
konventioner förbinder sig länder att garantera att
rättigheterna respekteras inom respektive land. Men
människor kan inte utöva sina medfödda rättigheter
utan en god lagstiftning och effektiva domstolar.
I de fall stater inte lyckas skydda sina medborga-
re, eller systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter,
har vi en förpliktelse att ställa upp för utsatta med-
människor. Ingen har rätt att förklara sig neutral och
överge människor som utsätts för kränkningar av
människovärdet.
Fru talman! Det största hotet mot upprätthållandet
av de mänskliga rättigheterna är passivitet inför orätt-
visor, kränkningar av människovärdet, förnekandet av
grundläggande mänskliga fri- och rättigheter och
organiserade mord av hela folkgrupper.
Botemedlet mot denna passivitet handlar i grun-
den om medvetenhet om de brott som begås mot
människors medfödda rättigheter i dag, men också
om de brott som begåtts i dåtiden. Om vi inte kan
bekämpa brott mot de mänskliga rättigheterna i dag
och erkänna brott som begicks i går kommer vi aldrig
att kunna förhindra brott som begås i framtiden.
Fru talman! Vid förra årets debatt om mänskliga
rättigheter vid ungefär den här tiden på året kunde
majoriteten i utrikesutskottet inte förmå sig att erkän-
na att den stora förföljelsen och dödandet av oskyldi-
ga, fördrivandet av hundratusentals assyrier/syrianer
och kaldéer och konfiskeringen av mark och egen-
dom var ett folkmord. Man gick ändå så långt i sitt
ställningstagande att man använde det allmängiltiga
ordet "tragedi" om händelsen, vilket naturligtvis inte
godtogs av dem som har en helt annan bild av vad ett
folkmord är och som har släktingar, föräldrar, syskon
och vänner som utsatts för denna systematiska för-
följelse.
I dag finns ungefär 70 000 av assyrier-
na/syrianernas släktingar - syskon, föräldrar, mor-
och farföräldrar - i Sverige. Självklart har dessa
människor oerhört svårt att förstå att vi infödda
svenskar inte kan tro på dem och inte heller kan förstå
hur oerhört viktigt detta erkännande av folkmordet är
för dem, så att de på riktigt ska finna sig till rätta och
känna sig accepterade i sitt nya land. De som jag har
talat med säger att ett erkännande av svärdets år
1915-1919 är en direkt förutsättning för att de ska
kunna fortsätta och bygga upp sina egna och sina
familjers nya liv i vårt land.
Fru talman! Jag måste säga att jag förstår dem.
Liknande tankar har jag hört från bosnier, kosovoal-
baner och andra som bor på Balkan och här i Sverige
och som blivit trakasserade och förföljda intill döden
och terroriserade och fråntagna alla sina mänskliga
rättigheter. De har sagt och säger fortfarande: "Det
blir ingen fred på Balkan förrän Milosevic, Karad ic
och Mladic står inför domstolen i Haag." Jag tror
dem, och jag förstår dem.
För att kunna gå vidare behöver man stryka ett
streck över det som varit. Men det kan man inte förr-
än det som är orättvist, förödmjukande och mot allt
vad mänskliga rättigheter heter har förts fram i ljuset
och erkänts med sina rätta namn. Begraver man histo-
rien, begraver man också de etiska värden som vårt
demokratiska samhälle vilar på.
Folkmordet på assyrier/syrianer och kaldéer måste
fastställas för att folket ska kunna gå vidare. Jag för-
står mig inte på utskottsmajoritetens resonemang och
ställningstagande i denna fråga.
Det handlar om folkgrupper som inte har rättig-
heten att existera i sitt eget land. I dag lever exempel-
vis hundratusentals assyrier/syrianer som flyktingar i
Jordanien. De flesta har flytt från Irak, och de lever
utan mänskliga rättigheter och under mycket knappa
förhållanden. De lever under ett enormt tryck från de
övriga invånarna i området, och naturligtvis från
Saddam Hussein som vill utrota alla kristna.
Med anledning av bombningarna i Afghanistan
får assyrierna/syrianerna också utstå trakasserier från
flera olika grupper. De blir syndabockar för västvärl-
dens, eller som man säger den kristna världens, enga-
gemang i denna fråga.
Fru talman! Assyrierna/syrianerna är ett bortglömt
folk som lever i skuggan av storpolitiken. Sverige har
en lång tradition av att stå på de svagas och utsattas
sida, och jag vill därför vädja till utrikesministern att i
sitt internationella arbete på olika plan lyfta frågan
om assyriernas/syrianernas svåra situation; det gäller
inte minst de som lever i Jordanien. Jag är övertygad
om att inte någon av oss vill vara med om eller höra
talas om ett nytt folkmord på assyrierna/syrianerna.
Jag har fått informationen om assyrier-
na/syrianernas svåra situation dels vid ett besök i
Jordanien för något år sedan, dels från flyktingar som
kommer därifrån och från andra som har kontakt med
sina släktingar som finns i Jordanien men inte kan
komma därifrån. Jag har också fått dessa uppgifter
om situationen för det assyrisk/syrianska folket i
Jordanien verifierade bl.a. av forskare som är specia-
liserade på Mellanöstern.
Fru talman! Nu går jag över till något helt annat.
Jag är helt övertygad om att om världens stater och
ledare verkligen skulle vilja göra en genomgripande
insats för att rädda människor från att dö i aids och
barn från att bli föräldralösa därför att deras föräldrar
dött i den sjukdomen skulle situationen inte vara så
mörk på aidsfronten som den är i dag. Jag säger
"fronten", då hiv/aids redan har slagit ut miljontals
människor, samhällen och kulturer. Men den del av
världen som har resurser att gå emot angrepp gömmer
som strutsen huvudet i sanden fram till den dag då det
gäller dem själva. Men då kan det vara för sent.
Framför allt är det, som det oftast brukar vara,
flickorna och kvinnorna som drabbas hårdast. Efter-
som flickorna vanligtvis måste ta hand om familjen
och pojkarna prioriteras får flickorna ofta ingen skol-
undervisning. Går de inte i skolan och genom utbild-
ning får sitt människovärde bekräftat blir de genom
sin okunskap och brist på kärleksfulla vuxnas stöd lätt
offer för hänsynslöst utnyttjande. Många flickor blir
därför i unga år utsatta för sexuella övergrepp och
därmed också hivsmitta. T.o.m. spädbarn utsätts för
övergrepp. Villfarelsen att en oskuld kan bota en
redan smittad är allmänt spridd där det fattas infor-
mation och kunskap.
Kvinnan är i många av världens länder så ned-
tryckt och diskriminerad att hennes problem och
situation inte räknas in i mänsklighetens. Många av
dessa gravt diskriminerade kvinnor finns i de mest
hiv/aids-drabbade länderna.
Fru talman! Jag anser att det måste till ett uppvak-
nande i denna fråga. Engagemang måste skapas, och
insatser måste göras. Här har den svenska regeringen
också ett stort ansvar. Det går inte att i den här frågan
peka på vad man har gjort. Här måste det till en kraft-
samling, inte bara i vackra ord utan också i handling.
Världens ledare måste påminnas om de löften som de
gav vid t.ex. FN:s speciella session om hiv/aids förra
sommaren. Jag har vid flera tillfällen efterfrågat en
världsomfattande handlingsplan i den här frågan. Och
jag gör det igen. Kan världen enas om att kriga mot
talibanerna, al-Quaida och annan hotfull terrorism
måste den också kunna enas om kraftfulla insatser
mot hiv/aids, som kallas det tredje världskriget eller
vår tids digerdöd.
Fru talman! Tiden räcker inte för att ta upp andra
angelägna frågor, som prenatal könsdiskriminering,
könsstympning, hedersmord, trafficking, slavhandel
m.m. Men jag får nöja mig med att nämna orden, och
bara de väcker ju känslor av avsky och förskräckelse.
Jan Erik Ågren kommer att senare i debatten speciellt
ta upp frågan om prenatal könsdiskriminering.
Det är en bit kvar till olika folkgruppers och kvin-
nors mänskliga rättigheter i världen. Det finns mycket
att göra.
Jag yrkar bifall till reservationerna 6 och 10.
Anf. 179 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Låt mig först säga att jag är fullstän-
digt övertygad om att tusentals och åter tusentals
mördades systematiskt bland de folkgrupper vi nu
diskuterar i samband med Ottomanska rikets sönder-
fall. Jag har tagit intryck av källor, av berättelser och
av diskussioner.
Var det utrotning? Ja. Var det mord? Ja. Var det
förföljelse? Ja. Var det fullständigt oacceptabelt i alla
avseenden? Självklart ja. Hade det beskrivits som
folkmord om folkmordskonventionen hade funnits
då? Ja, det är min bedömning att det hade det gjort.
Vad är det då vi tvistar om egentligen? Jo, det är
att folkmord är ett juridiskt begrepp, som fastställs i
domstol. Jag vill inte ha ett politiserat rättsväsende.
Jag vill inte att det ska bli riksdagen i stället för inter-
nationella domstolar som bedömer om det ena eller
det andra fallet i världen, nu eller förut, var folkmord
i juridisk bemärkelse. Det är det frågan handlar om
och ingenting annat. Det är det som frågan handlar
om och ingenting annat.
Låt mig också understryka för dem som sitter på
läktaren och för dem som kanske läser det här fram-
över att man i reservationen inte begär att Sverige
officiellt ska erkänna detta som ett folkmord. Vad
som finns i reservationen är allmänna resonemang
och tyckanden. Det är inte en begäran om att Sverige
officiellt ska erkänna det som hände under 1900-
talets början i det ottomanska riket, under dess sön-
derfall, som ett folkmord. Sluta hävda det, för det
begär ni inte!
Låt mig avsluta med att säga att det finns mycket
källmaterial och många berättelser, men det finns
alldeles för lite forskning. Där har jag med mig t.ex.
Fuat Deniz som är sociolog på Örebro universitet,
som berättade det på det seminarium som Margareta
Viklund själv var med och anordnade här i riksdagen.
Då blir min slutsats att vi ska forska. Låt oss berätta
om vad som har hänt! När vi lägger fram ett yttrande
om det väljer kd att inte skriva under. Kejsaren var
naken.
Anf. 180 Margareta Viklund (Kd)
Fru talman! Det är intressant att höra Sten
Tolgfors engagemang i frågan. Han har bestämt sig
för att detta inte är något folkmord, och det ska han
kämpa för till hundra procent. Det får han göra hur
mycket han vill, men jag kan inte förstå denna avoga
inställning till just det ordet.
Han erkänner precis allt som ingår i ett folkmord
men inte det här lilla ordet "folkmord". Jag tycker att
det är väldigt egendomligt. Den ekvationen går inte
ihop för mig. Jag tycker att Sten Tolgfors ska läsa
reservationen lite mer noggrant och med andra ögon,
som Murad Artin också påpekade.
Jag tror egentligen, Sten Tolgfors, att vi inte lig-
ger så förfärligt långt ifrån varandra. Våra uppfatt-
ningar ligger nog ganska nära varandra. Det här är en
stor och svår fråga för oss alla. Ta det där lilla steget
och låt människorna, de som bor här i Sverige och
även de som finns utanför vårt land, få glädjen av att
vi erkänner att detta är ett folkmord! Om vi erkänner
det är det väl ingenting som hindrar att också de juri-
diska experterna sedan erkänner det. Vi har inte sagt
att vi inte tillåter dem att göra det.
Att man forskar vidare på det här området har vi
ingenting alls emot. Det har vi i alla fall uttalat i and-
ra sammanhang att vi inte har. Jag måste erkänna att
jag inte har varit med i debatten i utrikesutskottet. Jan
Erik Ågren kommer att svara utifrån den synvinkeln
lite senare i debatten.
Anf. 181 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Jag upprepar att ni inte i reservatio-
nen begär att Sverige som land officiellt ska erkänna
det här. Tvärtom skriver ni följande:
Frågan om huruvida ett brott begåtts är en fråga
för juridiska instanser. Riksdagen är ingen domstol.
Det ankommer sålunda inte på den svenska riksdagen
att, i juridisk mening, göra något ställningstagande
rörande folkmord.
Det är vad ni skriver i er reservation.
Jag delar uppfattningen, Margareta Viklund, att
skillnaden inte är så stor. Varför försöker ni då blåsa
upp den? Inför alla som sitter på läktaren och överallt
annars försökte ni ju säga att vi förnekar det som har
hänt. Jag har tvärtom stått och sagt, gång efter annan,
att jag inte känner någon som helst tvekan om att
tusentals och åter tusentals mördades, utrotades och
fördrevs. Det som pågick var i alla dess meningar
brottsligt, men folkmordskonventionen existerade
inte då. Ni varnar själva för retroaktiv lagstiftning.
Hur får ni detta att gå ihop?
Vad vi nu bör göra för att gå vidare med de här
frågorna, så att det blir något konstruktivt av det, är
att se till att öka forskningen och öka informations-
spridandet. Väldigt få i det svenska folket vet över
huvud taget varför syrianer finns i Sverige och vad
den gruppen har råkat ut för. Låt oss berätta det! Det
är det viktigaste. Låt oss gå vidare med det projekt
som regeringen satte i gång med ...om detta må ni
berätta... och fylla på med kommunismens offer och
de grupper som är offer för religiös förföljelse, som
syrianer, assyrier och kaldéer har varit.
Låt oss inte fastna i frågan om det är eller icke är
ett folkmord i juridisk bemärkelse! Riksdagen är inte
en domstol, och det har ni tillstått i er reservation.
Därför tycker jag inte att Margareta Viklund ska
sprida bilden av någonting annat.
Om kd är för mer forskning undrar jag varför ni
inte är med på yttranden där man begär mer informa-
tion, mer kunskap och mer forskning. Källorna finns,
men det har inte forskats kring dem. Det går att åt-
gärda, Margareta Viklund, med lite god vilja.
Anf. 182 Margareta Viklund (Kd)
Fru talman! Det handlar om det här lilla ordet.
Tänk om Sten Tolgfors kunde försöka att tänka sig in
i de här människornas situation! Många av dem sitter
här på läktaren. De har flytt från sitt land. Deras för-
äldrar, släktingar och andra har varit utsatta för för-
följelse, död, pina och annat. De har varit nedtryckta i
århundraden och undertryckta av sina härskare i de
länder där de har funnits. De har kämpat för den
kristna tron bland andra folk som inte har haft den
och blivit syndabockar i alla möjliga olika samman-
hang.
Man ska göra detta för deras skull, för de svenska
medborgarnas skull, de som finns här i vårt land, som
också är delar av oss och som behöver den här re-
spekten för sin uppfattning om att detta är ett folk-
mord. Varför kan inte Moderaterna visa den respek-
ten för det folket? Det förstår inte jag.
Det är möjligt att det kan finnas juridiska skiljak-
tigheter, men detta med folkmord är väl inte fastställt
en gång för alla. Vi vet väl inte heller hur folkmorden
och det som det handlar om kommer att bli en gång i
framtiden. Jag fattar inte det här resonemanget. Jag
tycker att det är omänskligt.
Anf. 183 Marianne Andersson (C)
Fru talman! För mig är kampen för mänskliga rät-
tigheter och mot kränkningar den kanske viktigaste
orsaken till mitt politiska engagemang.
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna,
grundtesen där om allas lika värde och rättigheter, är
också grunden för Centerpartiets politik. Det gäller
alla, oavsett vem och var. Det gäller barn som mob-
bas och diskrimineras i svenska skolor. Det gäller den
som kastas i fängelse i Kina på grund av sina åsikter
eller den kvinna i Nigeria som hotas av stening för att
hon blivit våldtagen.
Bland de 30 punkterna i FN:s deklaration om
mänskliga rättigheter tänker vi kanske först på frihet
från diskriminering, likhet inför lagen, frihet och
säkerhet, frihet från slaveri och yttrandefrihet. Den
innehåller också rätten till kostnadsfri utbildning och
till rimliga levnadsförhållanden, till mat och bostad.
Detta innebär att de mänskliga rättigheterna kränks
för den överväldigande majoriteten av jordens be-
folkning varje dag, i en värld där antalet fattiga ökar,
där hälften av befolkningen lever på mindre än 20 kr
per dag.
Allra mest kränks kvinnors mänskliga rättigheter.
De är dubbelt diskriminerade. De är allra fattigast och
utsatta för det största förtrycket. Därför är millenni-
emålet om halverad fattigdom och de andra målen om
utbildning, jämställdhet, minskad barna- och mödra-
dödlighet, hälsa och uthållig utveckling verktyg i
kampen för mänskliga rättigheter.
Förutsättningen för att man ska uppnå de här må-
len är att ländernas regeringar strävar mot demokrati
och respekterar mänskliga rättigheter. Utan detta går
det inte att nå de andra målen, vilket med smärtsam
tydlighet visar sig i Zimbabwe, där hunger och fattig-
dom breder ut sig på ett katastrofalt sätt samtidigt
som våldet trappas upp, vilket vi har sett under presi-
dentvalet. Oroande tecken finns i flera länder i Afri-
ka. Hur kan deras ledare stödja valresultatet och gra-
tulera Zimbabwe? För oss är det obegripligt.
Det är nu ännu viktigare att vi i Sverige såväl bi-
lateralt, med ledarna i de afrikanska länderna och
ledarna i andra länder, som multilateralt, genom EU
och FN, är mycket aktiva i en dialog för att göra det
fullständigt klart att det inte finns någon skillnad i
kraven på respekt för mänskliga rättigheter mellan i-
och u-länder och att det inte är någon imperialistisk
politik som gör att vi kräver fria medier och yttrande-
frihet för människorna i de olika länderna. De grund-
läggande mänskliga rättigheterna är universella och
odelbara.
Vi har ofta kritiserat regeringen för att ta för lätt
på de kraven och för att ha haft för stort överseende
med bristen på mänskliga rättigheter, t.ex. när Sverige
stött befrielserörelser och sedan fortsatt vänskapen
när frihetskämparna tagit makten. Det är inte säkert
att det är de som är bäst på att regera och styra ett
land.
Den ende som förstått just det är Nelson Mandela,
den som minst av allt behövde lämna ifrån sig makten
av det skälet. De andra frihetskämparna har använt
alla medel för att klamra sig fast vid makten i stället.
Vi menar att regeringen måste vara ännu tydligare
i kraven på de länder som vi har haft och har nära
relationer med. Och vi måste vara det från början;
Sedan blir allt mycket svårare.
Vi måste också bli mycket tydligare i kraven i vå-
ra relationer med biståndsmottagarna. Det är bra att
Globkom föreslår att demokrati och respekt för de
mänskliga rättigheterna ska prioriteras i utvecklings-
samarbetet. Det måste vi leva upp till. Då handlar det
om att rikta utvecklingssamarbetet strategiskt, att
stödja dem som visar god vilja och att stötta upp en
begynnande demokratisk process.
Ett exempel jag har tagit upp många gånger i den-
na talarstol är Guinea-Bissau, som vi nästan var på
väg att lämna i ett mycket kritiskt skede då man efter
krig och förtryck lyckades genomföra ett demokra-
tiskt val av en ny president. Just då behövde den nya
regeringen stöd från omvärlden för att verkligen klara
av att utveckla demokratin. I det skedet valde flera
länder att lämna landet. Då gav man inte demokratin
en chans. Det är just sådana processer som jag menar
att vi ska stödja och där Sverige som ett litet land har
möjligheter.
Jag tycker också att det är viktigt att riksdagen ska
kunna ha ett ord med i laget inför framtida bistånds-
insatser i tid innan programmen och planerna läggs
upp. Därför är jag med Moderaterna i en reservation
när det handlar om mänskliga rättigheter och demo-
krati.
Fru talman! Trots vissa skiljaktigheter råder det
ändå en stor samsyn mellan oss i Sverige när det
gäller kampen mot kränkningar av mänskliga rättig-
heter, tortyr och dödsstraff och för yttrandefrihet, fria
medier och fria val. I de flesta frågor är vi överens.
Det gör att regeringen kan agera med stor kraft inter-
nationellt i de här frågorna. Riksdagen nöjer sig inte
med mindre än att regeringen driver dessa frågor, och
regeringen ska hela tiden veta att den har hela riksda-
gen bakom sig när det gäller att hävda de mänskliga
rättigheterna, yttrandefrihet och organisationsfrihet.
En angelägen fråga som jag på grund av tiden ba-
ra vill nämna är kvinnors situation i krig och kon-
flikter. FN:s resolution 1325 tar upp denna fråga, och
vi behandlar den också här. Jag säger inte så mycket
mer, för det kommer senare att hållas en stor inter-
pellationsdebatt där kvinnor från alla partier har skri-
vit interpellationer som handlar just om hur man ska
implementera denna resolution. Den är mycket viktig.
Ett annat jätteproblem är hiv/aids-frågan. Jag tän-
ker inte beröra den så mycket mer heller, men det går
bra att läsa vad utskottet har skrivit i betänkandet om
denna oerhört svåra fråga.
Vi hinner inte heller ta upp alla de olika länder
som vi behandlar i betänkandet. Jag ska bara nämna
några av dem som jag känner starkt för.
Afrika har jag behandlat lite översiktligt.
Turkiet är ett land mellan öst och väst, ett kandi-
datland till EU och ett land med stora problem med
mänskliga rättigheter. Det är viktigt att vi har en stän-
dig och tydlig dialog med Turkiet, att vi för fram
konstruktiv kritik och försöker stötta dem som vill
förbättra situationen. Vi måste också stötta deras
kandidatur till EU, så att man inte vänder och går åt
andra hållet.
I norra Irak sprider sig oron bland kurderna och
andra inför allt starkare signaler om anfall på Irak
som ett led i terroristbekämpningen. Det är oerhört
viktigt att stödja den demokrati som har utvecklats i
norra Irak. Det är fantastiskt och bra hur man ändå
har kommit fram, särskilt med beaktande av hur det
ser ut i grannländerna. Den utvecklingen är det viktigt
att vi stöder på alla sätt, liksom deras självstyre. Flyg-
förbudszonerna måste också upprätthållas till dess att
säkerheten kan garanteras på annat sätt. Jag är också
med på ett särskilt yttrande som handlar om just den
frågan.
Frågan om Mellanöstern ska vi behandla i en sär-
skild debatt i morgon, och därför säger jag ingenting
om den.
Jag vill dock säga några ord om Kina, Tibet,
Taiwan och dödsstraffet. I Kina kränks de mänskliga
rättigheterna på det mest brutala sätt. Vi hör ständiga
rapporter om hur tibetanerna och andra oliktänkande
blir behandlade, om kärnvapenupprustningen som är
en farlig utveckling, om deras hårdhet när det gäller
Taiwan osv. Det får inte vara så att vare sig EU eller
Sverige faller undan för stormakten Kina av ekono-
miska eller andra skäl. Det är viktigt att vi hela tiden
är mycket tydliga mot Kina när det gäller de mänskli-
ga rättigheterna och deras kränkningar.
Jag ska avsluta med att också säga någonting om
folkmordet. Utskottet har ägnat mycket tid åt denna
svåra och angelägna fråga. Vi kan vara väldigt över-
ens om att varje land som på ett bra sätt vill gå vidare
in i framtiden bör klargöra sin egen historia. Det som
har skett har skett och kan inte göras ogjort. Inte
heller kan människor som lever i dag lastas för det
som hände för länge sedan. Men kunskapen behövs
för att i någon mån lösa upp de trauman som finns
och för att hindra att något liknande uppstår igen. Det
är nödvändigt.
Därför beklagar jag att jag inte är med på det sär-
skilda yttrande som Moderaterna och några andra
partier har om hur man ska gå vidare när det gäller
andra folkmord och övergrepp av olika slag som skett
under 1900-talet. Det var ett förbiseende, och jag
ställer mig helt bakom det särskilda yttrandet.
När det gäller det folkmord på armenier, assyri-
er/syrianer och kaldéer som vi har diskuterat här i dag
och som skedde under början av 1900-talet har ut-
skottet utrett de rent juridiska omständigheterna kring
hur begreppet kan användas folkrättsligt. Detta är det
faktiska folkrättsliga läge som vi har i dag. Ingen
säger någonting annat än att det som har skett har
skett, och vi fördömer det på alla sätt. Jag har till-
sammans med Folkpartiet ett särskilt yttrande där vi
pekar på att detta utan tvivel moraliskt sett var att
anse som ett folkmord. Men rent juridiskt och när det
gäller det sätt på vilket man kan använda detta be-
grepp i lagstiftning, domstolar osv. står jag helt och
hållet bakom det som utskottet säger i den här frågan.
Fru talman! Jag står självfallet bakom alla reser-
vationer där Centerpartiet finns med men yrkar bifall
till reservation nr 4, som handlar om att Sverige bör
driva frågan om homosexuellas rättigheter också i
FN.
Anf. 184 Murad Artin (V)
Fru talman! Efter det ottomanska rikets sönderfall
och efter folkmordet på armenier, assyrier/syrianer
och kaldéer fortsatte förföljelserna. I 87 år har den
turkiska staten stängt kyrkor, förföljt armenier, assy-
rier/syrianer och kaldéer och inte tillåtit dem att läsa
och skriva på sitt eget modersmål. I 87 år har den
turkiska staten förnekat att detta är ett folkmord. Vi
har från den turkiske ambassadören och från Turkiet
fått massor av skrivelser där de förnekar detta.
Då säger Marianne Andersson: Jag står bakom
detta betänkande. Vad står det i betänkandet? Jo, det
står att det sannolikt var ett folkmord. Då talar Mari-
anne Andersson om juridik. Vi talar om historik och
om politik. Det är det intressanta i det här fallet.
Vi säger att riksdagen inte är en domstol. Det är
det politiska ställningstagandet som riksdagen ska
göra. Jag frågar Marianne Andersson: Erkänner Ma-
rianne Andersson att judarnas förintelse var ett folk-
mord eller inte?
Anf. 185 Marianne Andersson (C)
Fru talman! Murad Artin vet mycket väl att jag
arbetar mycket med mänskliga rättigheter i Turkiet.
Jag har gjort det under många år. Jag har träffat assy-
rier och syrianer och deras kyrkliga ledare, och vi
arbetar självklart för kurderna. Vi vet att det här har
hänt. Det är inte den frågan som vi talar om i dag. Jag
sade alldeles nyss att detta moraliskt sett är ett folk-
mord, men det som vi har att besluta om här handlar
om just den folkrätt som vi har och de juridiska för-
hållanden som råder.
Det har varit en lång debatt här tidigare, och i den
reservation som Murad Artin står bakom står det
också att vi inte kan ha en retroaktiv lagstiftning. Det
är precis det som vi pratar om, inte om något annat.
Vi håller ju med om att det moraliskt sett är fråga om
ett folkmord, men juridiskt fanns det begreppet inte
när detta skedde.
Det är lika viktigt att man plockar fram historien,
att man berättar för människorna vad som har hänt.
Det är därför som jag beklagar att jag inte är med på
det särskilda yttrande som bl.a. Moderaterna avgivit
om att jobba vidare med detta.
Jag tyckte att Förintelsekonferensen var väldigt
viktig. Nu måste vi gå vidare och göra klart vad som
har hänt med andra folk i världen. Det har tyvärr
begåtts många massakrer och folkmord, och männi-
skor är utsatta för fruktansvärda övergrepp. Man har
också varit det under de senaste 100 åren, för att gå
tillbaka bara så långt.
Jag tycker att detta är jätteviktigt, och jag tror att
vi är fullständigt överens. Vi strider om någonting
som egentligen inte skiljer oss åt. Jag tycker att det är
väldigt beklagligt, för det skapar egentligen bara
ytterligare trauman.
Anf. 186 Murad Artin (V)
Fru talman! Jag frågade om Förintelsen var ett
folkmord. Jag anser självklart att det var ett folkmord.
Varför det? Det är ett historiskt och moraliskt faktum.
Tyskarna har inte förnekat detta. De gör nu precis
tvärtom.
1948 års konvention kom efter Förintelsen. Jag
menar inte att vi ska prata om juridik när vi tar upp
Förintelsen. Det är ett historiskt faktum att det skedde
ett folkmord på judarna. Det är samma sak här. Var-
för ska vi när det gäller assyrier/syrianer, kaldéer och
för den delen också armenier alltid hävda att folk-
mordskonventionen ska gälla?
Ni säger "med sannolikhet", och vi säger att det
"ska betraktas" som ett folkmord. Det är en stor skill-
nad mellan detta.
Jag vill också säga att jag uppskattar det arbete
som Marianne Andersson gör i gruppen om Turkiet
och de turkiska frågorna.
Anf. 187 Marianne Andersson (C)
Fru talman! Jag vet inte vad man mera ska säga
till Murad. Vi är ju egentligen överens. Det handlar
om att begreppet folkmord inte fanns när detta sked-
de. Också jag säger i ett särskilt yttrande för att vara
tydlig att jag anser att det moraliskt sett självklart
anser att det är ett folkmord. Det är inte detta som det
handlar om.
Nej, jag tycker att vi i stället borde förenas om-
kring den här frågan och försöka sprida kunskaper om
den. Jag håller helt med om att Turkiet har en stor
skuld. Vi har inga delade meningar alls om skillnaden
mellan Tyskland och Turkiet. Det är synd att Turkiet
inte vill klarlägga sin historia. Jag tror att det skulle
vara väldigt bra för landet. Då skulle man kunna gå
vidare. Särskilt nu när Turkiet är kandidat till EU osv.
skulle det kunna bli mycket bättre för Turkiet. Man
skulle slippa alla dessa trauman och allt det här brå-
ket.
Det skulle vara en stor framgång om man där
kunde arbeta med försoning i stället för att förneka
det. Jag är helt övertygad om att ingen av oss har
någon annan uppfattning om detta. Vi kan hjälpas åt
med att försöka arbeta med det. Det handlar om att vi
vill att de ska öppna sina arkiv och att de ska kunna
diskutera denna fråga utan att det t.ex. blir en fruk-
tansvärd e-postterror mot riksdagsledamöter som tar
upp sådana här frågor. Det är ett inte särskilt demo-
kratiskt sätt att reagera.
Om detta är vi helt överens, men den juridiska
tolkningen måste vi hävda. Jag tror att det är viktigt
att vi vet hur vi ska hantera sådana här frågor. Det
finns faktiskt fler sådana. Ni som sitter här på läkta-
ren kämpar för det här erkännandet. Det moraliska
erkännandet får ni ju av oss allihop. Vi är inte oeniga
utan är faktiskt eniga om detta.
Anf. 188 Margareta Viklund (Kd)
Fru talman! Också jag är lite grann förvånad över
att Marianne Andersson står bakom hela betänkandet.
Vi har här fått kritik för vår reservation, och man har
läst upp olika meningar ur den. Jag skulle gärna vilja
läsa upp följande som inte har återgetts: "Detta mot-
säger dock inte att det som drabbade armenier, assy-
rier/syrianer och kaldéer var ett historiskt faktum och
som sådant ett folkmord. Det är viktigt att slå fast
detta, då det tillhör varje folks rätt att få känna till och
utforska sina kulturella och historiska rötter. Det
måste för övrigt även för dåtiden ha varit uppenbart
att det inträffade rent moraliskt var ett folkmord."
Kan det sägas tydligare? Vi har fått kritik för att
vi inte har varit tydliga i den här reservationen. Jag
vill fråga Marianne Andersson om vi kan säga det här
tydligare.
Anf. 189 Marianne Andersson (C)
Fru talman! Jag har flera gånger här alldeles nyss
sagt att moraliskt sett bör detta anses som ett folk-
mord. Jag anser att det var ett folkmord moraliskt sett
men att begreppet inte fanns vid den tiden. Ni säger
själva i er reservation att vi inte kan ha en retroaktiv
lagstiftning. Det är det som det handlar om.
Anf. 190 Margareta Viklund (Kd)
Fru talman! Vi pratar här nu väldigt engagerat om
folkmord. Jag undrar när jag hör det här resonemang-
et: Är det ena folkmordet värre eller mindre illa än
det andra? Är inte ett folkmord ett folkmord, ett mord
på ett folk?
Begreppet fanns inte då detta skedde, sade Mari-
anne Andersson. Nej, men det fanns 1948, då defini-
tionen kom. Varför kan då inte den definitionen också
gälla här när det handlar om ett folks identitet och rätt
att få erkännas som ett folk?
Anf. 191 Marianne Andersson (C)
Fru talman! Det handlar här inte, Margareta
Viklund, om ett folks rätt att bli erkänt som ett folk.
Detta har inte någonting med det att göra. Margareta
Viklund frågar också om det ena folkmordet är värre
än det andra. Det är svårt att värdera grader i helvetet.
Jag tycker inte att man kan gradera folkmord, mas-
sakrer och övergrepp.
Jag ser egentligen att vi är överens med Kristde-
mokraterna. Jag förstår inte riktigt varför vi ska be-
höva ha den här debatten på detta sätt. Precis som
Margareta Viklund säger erkänner vi att detta mora-
liskt sett är ett folkmord, men begreppet fanns inte då
det skedde. Då förstår jag inte var skillnaden finns.
Jag tycker att det är viktigt att vi har rett ut detta.
Vi har skaffat oss kunskaper om hur det här begrep-
pet har kommit till. Det utgick från Förintelsen och
Nürnbergrättegången, och sedan kom konventionen.
Den fanns inte tidigare. Nu har vi kunskaper som vi
inte hade när vi för två år sedan behandlade frågan
om folkmordet på armenierna. Vi hade då inte samma
kunskaper som vi har i dag.
Nu har vi precis rett ut det här, och det är viktigt
och angeläget. Låt oss nu samla oss och gå vidare,
sprida information och arbeta för att sprida kunskap
om andra folkmord och övergrepp mot människor
som har skett under 1900-talet. Det är oerhört viktigt
att vi samlar oss kring den kunskapen. Om alla länder
ska kunna gå in i demokrati och få en bättre framtid,
med fred och försoning, handlar det mycket om att
göra klart med sin historia. Där har vi inte alls olika
uppfattning.
Anf. 192 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Det här betänkandet om mänskliga
rättigheter är ett tjockt betänkande. Jag har tittat till-
baka på de senaste tre åren. Det verkar som om be-
tänkandena om mänskliga rättigheter bara blir mer
omfattande. Man kan fråga sig om det beror på att det
begås fler brott mot mänskliga rättigheter i dag än för
tre år sedan eller på att vi är mer medvetna om saker
och ting. Jag lutar åt det senare, att utskottet blir allt-
mer engagerat i frågor om mänskliga rättigheter. Det
är jättebra.
År 2000 var betänkandet på 90 sidor. Förra året
var det 135 sidor. I år är det 185 sidor. Jag vet inte
var det kommer att sluta.
Den största delen av betänkandet handlar om da-
gens brott mot mänskliga rättigheter. Men det finns
också skrivningar om sådant som har hänt i historien,
som vi har hört. Jag ska återkomma till det. Jag vill
bara redan nu göra reflexionen att om vi ska gå tillba-
ka i historien och i utskottet och riksdagen resonera
om allt som har skett i fråga om brott mot mänskliga
rättigheter i världen århundraden tillbaka, då kommer
det inte att räcka med ett betänkande. Då blir det en
hel encyklopedi, för så gräsligt är det.
Så gräsligt är det i dag. Vi har fullt upp med att
hantera dagens situation.
Jag kan bara ta som exempel vad utskottet skriver
om, som riksdagen ska ta ställning till. Det är avskaf-
fandet av dödsstraffet. Fortfarande finns det demo-
kratiska länder som har dödsstraff. Det händer att
oskyldiga människor blir avrättade. Då är det defini-
tivt.
Utskottet skriver om kvinnans utsatthet: köns-
stympning, sexuell exploatering, det som med ett
konstigt namn kallas för hedersmord. Utskottet skri-
ver "hedersmord" inom citattecken, för att markera
att det inte är frågan om någon heder.
Utskottet skriver om barns utsatthet, om alla
barnsoldater i världen i dag. De går på narkotika. De
fingrar på sin kalashnikov och skjuter vilt omkring
sig. Det är 10-15-åringar. Detta händer nu - i dag.
Det är viktigt att diskutera. Det är viktigt att handla.
Vi tar upp olika länder. Vi kommer att delta i en
debatt om Israel och Palestina i morgon så jag går
förbi det i dag, liksom Marianne Andersson och flera
andra har sagt.
Vi möts av dessa gräsligheter varje dag - brott
mot mänskliga rättigheter.
I Iran förekommer stening av kvinnor. I Kina har
man förbjudit falungong. I Nordkorea är ett helt folk
förtryckt, miljoner människor. De har ingen aning om
vad vi gör här. De får ingen information, och det
förekommer absolut ingen diskussion om några
mänskliga rättigheter.
Jag skulle kunna räkna upp land efter land på den
afrikanska kontinenten där man trampar på sitt eget
folk. På Kuba har en diktator styrt i decennier. Folk är
förtvivlade. Det gäller också Colombia. Man kan
räkna upp hur många platser som helst runt jordklo-
tet.
Folkpartiet menar att vi måste ha demokrati om vi
ska komma till rätta med kränkningarna av mänskliga
rättigheter. Det har vi sagt om och om igen från den
här talarstolen. Utan demokrati klarar vi varken ut-
veckling eller att leva upp till de mänskliga rättighe-
terna.
Folk röstar inte för krig. Folk röstar inte för mör-
dande. Folk röstar inte på regimer som trampar på
mänskliga rättigheter, om det är fria, öppna, rättvisa
val. Det har vi framfört om och om igen. Och vi vin-
ner mer och mer terräng. När vi började tala om att
lyfta in mänskliga rättigheter som ett övergripande
mål för biståndet möttes vi av skepsis. I den sista
utredningen, Globkom, lyfts just detta fram. Det är vi
mycket glada för.
Flera talare har sagt att anledningen till att de står
här och talar som politiker är att de slåss för mänskli-
ga rättigheter. Så är det säkert för många, kanske alla
som arbetar politiskt här. Så är det för mig också. Det
var mina erfarenheter från en diktaturstat som gjorde
att jag gick in i politiken. Det är det land som nu är på
allas läppar, Zimbabwe.
På den tiden var det den vite mannen som för-
tryckte de svarta. När jag arbetade med afrikanerna
ute på landsbygden hände det att de sattes i fängelse
därför att de jobbade med politik. I dag är det den
svarte ledaren som förtrycker sitt eget folk, som har
begått massakrer på matabelefolket i sydvästra delen
av landet när landet blev fritt 1980 och som nu inte
tillåter fria val. Här måste man tala klartext. Det går
inte att humma. Man måste tala klartext med grann-
länderna - Sydafrika, alla SADC-länderna. De måste
ställa upp på demokrati.
Jag yrkar bifall till reservationerna nr 2 och 14.
Reservation 2 rör bistånd och demokrati. Reservation
14 rör Taiwan.
Det finns en reservation där man menar att vi ska
vara generösa med visum för människor från Taiwan,
oberoende av ställning. Vårt parti har drabbats av
detta. Vi ville få hit presidenten till vårt hundraårsju-
bileum. Nu var han bara med på video och beklagade
att han inte kunde vara personligen närvarande. Detta
gör man därför att man faller undan för Kina. Sveri-
ges regering vågar inte.
Här har jag en direkt fråga till Marianne Samuels-
son, Miljöpartiet. Ni var med förra året och tyckte att
det var en vettig lösning. Era parlamentariker i EU,
Gahrton, Schörling och andra, tycker att vårt förslag
är bra. Varför har ni helt plötsligt bytt fot i Sverige?
Gäller inte det som ni sade förra året?
Slutligen ska jag beröra det som har kommit att
dominera debatten om mänskliga rättigheter i kväll,
nämligen synen på folkmord när det gäller assyri-
er/syrianer. Jag ser alla som sitter på läktaren. Det
måste vara förbryllande för er att lyssna på debatten.
Jag ska än en gång försöka reda ut hur jag och Folk-
partiet ser på det.
Det sades här att vi ska visa respekt mot assyri-
er/syrianer. Vi ska förstå deras situation, har flera
sagt. Gör inte Sverige det? Har vi inte gjort det? Jag
har själv åkt omkring i sydöstra Turkiet för över tio år
sedan och besökt byarna. Jag har varit i Diyarbakir,
Mardin, Midiat och Karboran. Jag har sett ödeläggel-
sen och förödelsen. Jag har sett tomma byar. Jag har
förstått att det har begåtts ett folkmord. Det har jag
tyckt hela tiden, att det moraliskt sett är ett folkmord.
Låt oss slå fast det. Ingen har sagt något annat här.
Det saken gäller, som vi försöker reda ut, är precis
det som Murad Artin säger i sin reservation.
Han säger i sin reservation att det ankommer inte
på riksdagen att ta ställning till detta. Så skriver Mu-
rad Artin. Nu skakar han på huvudet. Då får jag väl
läsa ur betänkandet.
Jag läser det som Murad Artin skriver:"Frågan om
huruvida ett brott begåtts är en fråga för juridiska
instanser." Detta har redan Sten Tolgfors läst upp här,
förresten. "Riksdagen är ingen domstol." Vi är i riks-
dagen nu. "Det ankommer sålunda inte på den svens-
ka riksdagen att, i juridisk mening, göra något ställ-
ningstagande rörande folkmord."
Så skriver Murad Artin. Samtidigt skriver Murad
Artin i sitt yrkande, som han vill ha igenom här, att
det är just det vi ska göra. Det skriver han i yrkande 1
i sin motion. Det är klart att det blir förbryllande för
dem som läser detta och hör denna debatt.
Här har sagts om och om igen att det som skedde
1915, och tidigare och senare, är att betrakta som ett
folkmord ur moralisk synpunkt och hade troligtvis
också varit att betrakta som ett folkmord, säger vi, om
det begrepp som fastställdes 1948 hade existerat då.
Då tror jag att det hade klassats som ett folkmord.
Men det är precis som Murad Artin säger. Det skulle
ha varit en domstol som fastställt detta. Nu säger ni
själva att riksdagen inte ska göra det, och då accepte-
rar jag det. Jag tycker att det är rätt.
Vi har inte politiska domstolar i Sverige, och det
ska vi vara glada för. Det är jurister som sköter den
delen. Då kan man inte säga som Murad Artin att
detta är juridiska spetsfundigheter. Det är ett nedvär-
derande av hela det system vi har att säga att det är
juridiska spetsfundigheter.
Murad Artin får bestämma sig. Ska vi i riksdagen
vara en domstol och klassa detta som folkmord eller
ska vi det inte? Det måste Murad Artin klara ut med
vad han själv skriver i sin reservation.
Jag yrkar bifall till de två reservationerna 2 och
14.
I detta anförande instämmer Elver Jonsson (fp).
Anf. 193 Murad Artin (V)
Fru talman! Förra året sade Karl-Göran Bi-
örsmark: Jag är osäker på om det som har drabbat
assyrier/syrianer är ett folkmord. Karl-Göran Bi-
örsmark och Folkpartiet har haft ett år på sig. Jag vet
att Karl-Göran Biörsmark har jobbat seriöst med
frågan. Jag vet att han har läst på. Men Karl-Göran
Biörsmark vill inte ta steget ut och kalla det för ett
folkmord.
Man säger "sannolikt" eller "med största sanno-
likhet". Det är vad Folkpartiet säger. Det är vad be-
tänkandet handlar om. Vi säger att riksdagen inte är
en domstol. Vi säger att vi ska ha ett politiskt ställ-
ningstagande. Sverige ska ha en officiell redovisning
om detta.
Vi säger så här:"Det skall framhållas att det som
drabbade armenier, assyrier/syrianer och kaldéer
under det ottomanska rikets tid skall betraktas som
folkmord enligt Artikel II i 1948 års konvention, om
den hade varit i kraft vid den aktuella tidpunkten."
Så säger vi. Men Folkpartiet och andra vill för-
falska vad vi säger. Vi säger att det ska betraktas som
ett folkmord. Men ni säger: Vi förnekar detta. Vi
säger att riksdagen inte är någon domstol. Den ska
inte syssla med detta, säger vi. Men vi säger att det är
ett moraliskt och historiskt faktum. Detta säger ni inte
i betänkandet, Karl-Göran Biörsmark.
Anf. 194 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Jag vet inte om argument biter längre.
Jag ska försöka en gång till.
Jag ska först läsa upp vad vi skriver i vårt särskil-
da yttrande:"Ur ett moraliskt perspektiv måste det
även för dåtiden varit uppenbart att det inträffade var
ett folkmord." Så skriver vi. Det är det första.
Det andra är följande. Jag var osäker förra året.
Fast jag har jobbat med dessa frågor i många år blev
jag osäker. Varför? Bl.a. därför att det påstods, bl.a.
av Murad Artin, att FN hade fattat ett sådant beslut
om armenierna.
När man får en sådan information utan att få den
tillrättalagd och motsagd är det klart att det impone-
rar. Nu visar det sig att FN inte har fattat någon så-
dant beslut. Vårt resonemang byggde bl.a. på det. Nu
har jag läst mer, studerat mer och jobbat med frågan
ytterligare.
Det är en poäng med att det står "sannolikt". Ut-
gångspunkten för det är just det Murad Artin säger.
Riksdagen är ingen domstol. Vi går inte in i de delar-
na. Vi kan inte fastslå detta. Men sannolikt skulle en
domstol ha gjort det om den fanns då.
För mig är detta klart. Men jag tror inte att jag
riktigt når fram med det argumentet vad jag än säger.
Jag tror att det är precis som Marianne Andersson
sade här. Det gäller nu att inte låsa oss fast totalt. Här
finns en öppenhet för att se vad saken egentligen
gäller. Då måste man pröva och också lyssna på mot-
argumenten. Det har jag gjort.
Anf. 195 Murad Artin (V)
Fru talman! Den argumentation och den debatt
som vi har haft hedrar Karl-Göran Biörsmark. Jag vet
att Karl-Göran Biörsmark vill veta sanningen.
Det är sant att FN fastslog detta 1985. Det är inget
fel. Här är rapporten. FN:s rapport är precis som det
här betänkandet. Den säger tydligt och klart att detta
är ett exempel på folkmord. Jag håller rapporten här i
min hand. Det är flera sidor som säger detta. Det är
inget fel i det.
Vi säger inte att det är en resolution som har fast-
slagits. Vi säger att FN har fastslagit det. Vad säger
Karl-Göran Biörsmark om vad EU sade 1987? Vad
säger man om den resolution som kom nu den 28
februari, som Folkpartiet också har röstat för? Vad
säger man om det?
Det är ett folkmord. Resolutionen säger det. Den
går ännu längre och kräver att Turkiet ska erkänna
detta. Inte bara EU har erkänt det. Jag vet att Karl-
Göran Biörsmark har jobbat med frågan. Det var
därför jag sade att Karl-Göran Biörsmark har jobbat
seriöst med frågan.
Varför stöder man i så fall inte denna reservation?
Då skulle man inte säga "med största sannolikhet"
utan att det "skall" betraktas folkmord.
Om vi säger "sannolikt" innebär det i juridiska
termer att det är 75 % sant, och då finns alltid 25 %
som man inte tror på. Det är därför vi säger "skall"
betraktas som ett folkmord.
Anf. 196 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Murad Artin säger att jag har sagt att
jag arbetar med frågan seriöst. Jag hoppas verkligen
att jag gör det. Det är just därför jag kommit fram till
det här ställningstagandet.
Det som Murad Artin viftar med är ingen FN-
resolution. Det kan framstå som en sådan när man
står och viftar med ett FN-dokument på det här sättet,
men det är ingen FN-resolution! Det var det jag gick
på förra gången som det lät så här; jag trodde det.
Men nu vet jag mer.
Jag vädjar än en gång till er: Lyssna även på mot-
argumenten! Försök att lyssna och ta till er - ni som
har den här, som jag tycker, fastlåsta positionen.
Lyssna på vad det är som vi säger. Det blir så för-
bryllande, inte minst för asyrier/syrianer i Sverige.
Det är som om vi skulle förneka detta!
Jag vet att Marianne Andersson har jobbat med
detta i åratal. Hon reste för bara några veckor sedan
borta i Diyarbakirområdet. Hon kan mycket om detta,
och hon lägger hur mycket tid som hels på det. Skulle
det vara oseriöst? Skulle hon inte veta vad hon talar
om? Egentligen skulle Murad Artin be Marianne om
ursäkt med tanke på allt det jobb hon lägger ned på de
här frågorna, just för att få Turkiet att förstå vad man
håller på med. Ge Marianne Andersson lite credit för
det!
Anf. 197 Marianne Samuelsson (Mp)
Fru talman! Det betänkande som vi nu debatterar
och så småningom ska besluta om är ett betänkande
som, vilket Biörsmark just påpekade, har ökat i om-
fång under årens lopp. Det är väl ett bevis för det
engagemang som finns i riksdagen för mänskliga
rättigheter från väldigt många och i många fall också
tvärpolitiskt. Många av de motioner som ligger till
grund för betänkandet är skrivna av representanter för
samtliga partier under motionstiden.
Samtidigt kan man säga att detta är ett tecken på
att när det gäller mänskliga rättigheter så har världen
delvis stått still. Det har inte hänt så mycket för att
förbättra de mänskliga rättigheterna. En stor del av
jordens befolkning lever under förtryck. En stor del
lever i krig och i krigszoner. En stor andel kan inte få
äta sig mätta. Många kan över huvud taget inte få det
som vi anser höra till de mänskliga rättigheterna där-
för att det saknas.
I biståndsutredningen Globkom har vi just lyft in
ett särskilt avsnitt om rättighetsperspektivet. Det har
vi gjort utifrån att vi har sett att detta är oerhört vik-
tigt. Om man ska bygga ett samarbete i en värld där
vi tillsammans arbetar för att minska fattigdomen och
öka möjligheterna för mänskliga rättigheter så måste
rättighetsperspektivet komma fram tydligare.
Jag tror att det också kan vara en grund för ett
förbättrat samarbete när det gäller bistånd och inter-
nationell samverkan att man lyfter in just rättighet-
sperspektivet som en ledstjärna. Det måste finnas
med.
Tittar man på betänkandet så kan man se att det
innehåller en stor andel ämnen: dödsstraff, tortyr,
kvinnors situation, rasism, slavhandel, terrorism,
religionsfrihet, funktionshindrades situation och
krigsförbrytelser. Det finns en mängd områden där
mänskliga rättigheter saknas och förtrycket fortgår.
Det finns också en mängd länder med i betänkandet
där vi har pekat på att man brister i aspekterna kring
de mänskliga rättigheterna.
I grunden tror jag att vi i utskottet är ganska över-
ens i de här frågorna, precis som jag tror att också
hela riksdagen egentligen är det. Men sedan har vi ju
alltid våra egna delar, som vi tycker borde ha betonats
tydligare, skrivits in bättre, markerats på ett annat sätt
eller fått en annan behandling.
Tittar man på betänkandet ser man att det inte
finns så många reservationer, utan de flesta motioner-
na är besvarade med en text som innebär att man har
uppmärksammat situationen och att Sverige bör göra
mer på området.
Det finns en mängd områden där vi måste vara
mer aktiva. Min uppfattning är att Sverige kan och
bör vara ännu mer aktivt inom området som gäller
mänskliga rättigheter i ett internationellt perspektiv.
Det är viktigt att man där använder sig av sin roll
inom EU för att trycka på och lyfta fram just frågorna
om mänskliga rättigheter på ett tydligt sätt.
Jag tror också på vikten av att visa på rätten till
frisk luft och rent vatten och rätten på fred. Det är de
grundläggande delarna i de mänskliga rättigheterna,
som i dag är hotade i många delar. Vi kan ju se att vi
inte har fred i världen. Det pågår en mängd krig och
det finns en ständig oro. Det är många som inte har
rätten till vatten i dag. Det finns en stor risk att man
framgent i ännu större utsträckning än i dag kommer
att privatisera vatten genom att stora multinationella
företag köper upp det vatten och de vattenrättigheter
som det borde vara varje människas självklara rättig-
het att få ha tillgång till. Detta försvårar naturligtvis
situationen för många människor, och därför bör vi
också vara oerhört uppmärksamma på de här frågor-
na.
Det kommer en särskild debatt om Israel i mor-
gon. Det är ju bara ett bevis på att situationen i Israel
i dag är oerhört allvarlig. Den har tyvärr inte föränd-
rats särskilt mycket, utan snarare försämrats. När vi
skrev vår motion tryckte vi bl.a. på att man måste
fundera på om man inte ska använda sig av sank-
tionsmöjligheter mot Israel. Vi hade också det uppe i
frågestunden med Kofi Annan, som sade att man nog
kan behöva titta på det. Vi kommer att bevaka frågan,
och vi lär återkomma till ämnet i morgon. Det finns
all anledning att fundera över hur man ska kunna
agera för att öka trycket bl.a. på Israel i situationen
där nere.
Det finns fler länder som vi väl alla känner ett en-
gagemang för. Jag tycker att det är mycket glädjande
att vi har fått fram att man kommer att jobba mycket
mer med Östtimor framöver. Östtimor är ju ett land
som har utsatts för oerhört svåra situationer och som
nu behöver internationell stöd och hjälp för att bygga
upp demokratin och situationen när det gäller de
mänskliga rättigheterna.
Det är tämligen tyst kring Afghanistan i dag, trots
att bombningar fortgår och situationen naturligtvis
inte har förbättrats särskilt mycket för människorna i
Afghanistan. Stundtals är det väldigt stor uppmärk-
samhet på ett land därför att det händer någonting där.
Det finns många journalister och andra på plats som
rapporterar. Men det är väl tyvärr i de tysta stunderna
som människor har det värst - när situationen i landet
inte längre uppmärksammas och förtrycket kan fortgå
i det tysta. Jag tycker att Afghanistans situation är
mycket bekymmersam, inte minst för kvinnorna. Vi
kan bara hoppas på att det hela kan leda till att man
på sikt får en förbättring av de mänskliga rättigheter-
na i landet.
Det finns ett avsnitt där man tar upp förändrings-
arbetet och reformerna inom FN. Vi har där en reser-
vation som jag yrkar bifall till - det är reservation nr
18 - om UNEP. Vi ville att Sverige mer aktivt skulle
verka för att FN:s miljöorganisation skulle få en stör-
re styrka i det internationella samarbetet.
Vi skulle vilja ha den till en världsekologisk organi-
sation. Det fick vi dock inte gehör för. Men vi åter-
kommer väl i den frågan också. Vi får se vad som
händer så småningom. Vi har dock fått utskottet att
uttala att det gemensamma miljöarbetet är viktigt och
att UNEP skulle behöva ha mer ekonomiska resurser
för att kunna genomföra det jobb som åligger dem.
Vi stöder naturligtvis de reservationer som vi står
bakom, men jag yrkar bara bifall till reservation 18.
Anf. 198 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Jag skulle vilja veta varför Marianne
Samuelsson är emot att demokratiskt valda ledare
från Taiwan ska få besöka Sverige samtidigt som hon
är för att diktaturen Kinas ledare får komma till Sve-
rige. Jag skulle vilja veta om Marianne Samuelsson
ens själv tycker att detta kan beskrivas så att hon
tydligt värderar demokratin. I fjol stod Miljöpartiet
bakom en text som inte gjorde en tydlig skillnad
mellan officiella och privata besök av Taiwans ledare.
Om Miljöpartiet åtminstone hade kunnat stå bakom
hälften av sin gamla politik i år så hade vi fått en
majoritet i kammaren för att öppna Sverige för besök
av Taiwans demokratiska ledare, men det förmådde
man inte. Miljöpartiet kunde alltså ha agerat till för-
mån för demokratin men valde att avstå och lade i
stället fram ett särskilt yttrande. Jag skulle vilja att
Marianne Samuelsson reder ut varför man gjorde på
det sättet när man kunde ha gjort annorlunda.
Det är också så att Marianne Samuelsson har häv-
dat i olika sammanhang att det finns ett EU-avtal som
skulle förhindra att man ändrade visumpraxisen. Det
är inte alls på det sättet. Det finns en inofficiell EU-
praxis som den svenska regeringen mycket väl kan
vara med och ändra. Hade Marianne Samuelsson stått
upp för demokratins värderingar i dag hade vi haft en
majoritet i riksdagen för att se till att den svenska
regeringen ändrade EU-praxisen, men Miljöpartiet
föll till föga och backade. Jag vill be Marianne Samu-
elsson att förklara sig.
Anf. 199 Marianne Samuelsson (Mp)
Fru talman! I det här fallet har jag valt att göra ett
särskilt yttrande. Jag förutsätter att regeringen aktivt
arbetar med den här frågan inom EU. Jag tycker na-
turligtvis också att det är självklart att människor ska
kunna röra sig fritt i världen oavsett vilken ställning
de har. Det vidhåller jag, men i det här fallet har jag
valt att göra ett särskilt yttrande.
Anf. 200 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Marianne Samuelsson har i detta sär-
skilda yttrande över huvud taget inte berört möjlig-
heten för Taiwans demokratiska ledare att komma till
Sverige. Det hon skriver är att officiella besök inte är
möjliga. Det finns ingen som hävdar det heller. Hon
berör inte möjligheten för Taiwans demokratiskt
valda ledare att komma till Sverige på privata besök.
Summan av kardemumman av hennes politik blir
att varje taiwanes är välkommen till Sverige. Men om
man reser hem från Sverige och kandiderar i ett de-
mokratiskt val och sedan vinner sitt folks förtroende
och blir demokratiskt vald är man inte välkommen
längre. Detta är Miljöpartiets politik. Det är detta
Miljöpartiet nu står bakom därför att man inte hade
ryggrad nog att fullfölja det man sade i fjol eller ens
bara hälften av det man sade i fjol. Då var man inte
ens noga med att göra skillnad mellan officiella och
privata besök. Det vi begärde den här gången var att
Miljöpartiet skulle stå upp så mycket för demokratin
att man tillät privata besök, och det gick alltså inte.
Det är en sak att Sverige bedriver en ett-Kina-
politik, att vi inte har fulla diplomatiska relationer
och att vi inte kan ta emot eller åka på officiella be-
sök. Men det innebär inte, Marianne Samuelsson, att
man inte skulle kunna tillåta privata besök från
Taiwans demokratiska ledare inom ramen för en ett-
Kina-politik.
Nu får Miljöpartiet leva med att man aktivt har
bidragit till, varit tungan på vågen eller vågmästar-
parti, att stänga ute dem fem högsta demokratiska
ledarna i Taiwan. Taiwan är den första demokratin i
den kinesiska kultursfären någonsin. Det handlar om
23 miljoner människor som i fria val utser sina ledare.
Marianne Samuelsson säger nej tack till dem om de
skulle vilja komma och besöka Sverige. Jag tycker att
det är ytterligt klent. Vi hade haft majoritet om Mil-
jöpartiet hade haft ryggrad. Nu har vi dessvärre inte
det.
Anf. 201 Marianne Samuelsson (Mp)
Fru talman! Sten Tolgfors tar i ganska rejält i den
här frågan. Jag vet inte riktigt hur han menar att det
skulle bli så stor förändring i EU-praxisen om ni hade
haft Miljöpartiet med er i den här reservationen. Vi
har valt att påpeka att vi tycker att det är oerhört vik-
tigt och angeläget att människor kan röra sig fritt och
resa. Vi förutsätter att regeringen kommer att se till
att så också blir fallet i den mån man kan påverka
detta.
Vi får väl se vad resultatet blir och vem som på-
verkar mest när det gäller att förändra möjligheterna
för Taiwans demokratiskt valda personer att resa
inom EU.
Anf. 202 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Jag begärde replik på samma tema
som Sten Tolgfors, och jag tänkte ta tillbaka min
replik. Men när jag nu hör svaret kan jag inte göra
det. Jag blir väldigt förbryllad när Marianne Samuels-
son undrar vad det skulle göra för skillnad om man
hade haft kvar samma ståndpunkt som man hade för
ett år sedan. Det hade varit en enorm skillnad. Då
hade ju en riksdagsmajoritet gett en klar signal till
regeringen hur de ska agera. Jag tycker att det är
väldigt olyckligt. Det har verkligen betydelse. Om
man är så blygsam som Marianne Samuelsson är nu
har man verkligen devalverat sin roll i riksdagen. Ni
hade ju möjligheten att tippa ett beslut från en mino-
ritet till en majoritet, och ni säger att det kanske inte
har så stor betydelse.
Jag kan konstatera att Ungern nu välkomnar vice-
presidenten Anette Lu i slutet på veckan till ett möte i
Ungern. De tar ställning. Det kanske beror på att de är
en yngre demokrati och brinner på ett annat sätt än
vad det kanske sovande Sverige gör undfallande för
Kina.
Det hade haft stor betydelse om ni hade varit med
även i år, Marianne Samuelsson.
Anf. 203 Marianne Samuelsson (Mp)
Fru talman! När det gäller Taiwanfrågan tycker
jag att Folkpartiet gjorde väldigt mycket inrikespoli-
tik av en fråga som egentligen borde ha varit utrikes-
politik. Ni agerade väldigt kraftfullt för delvis för-
sämra situationen för Taiwan. Det tyckte jag inte
stärkte situationen, utan snarare tvärtom. Jag är helt
övertygad om att vi kommer att kunna påverka situa-
tionen när det gäller Taiwan på olika sätt, och det ska
vi naturligtvis göra.
Anf. 204 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Jag vet att Taiwan välkomnar den här
inbjudan. Det var en artighetsinvitation. Lars Leijon-
borg var inbjuden som enda svenska partiledare till
Taiwan vid presidentinstallationen. Det har hela tiden
legat i luften att det skulle bli ett återbesök. Det var
man också glad för i Taiwan. Marianne Samuelsson
försöker påskina att detta skulle vara kontraproduk-
tivt. Då skulle Marianne Samuelsson ha varit med
och lyssnat på presidenten när han talade via TV i
andrakammarsalen i fredags. Han tackade för inbju-
dan och beklagade att han inte kunde komma. Vi vet
ju alla varför han inte kunde det. Han hade varit här
om regeringen hade gett honom visum. Regeringen
vägrade visum till en demokratiskt vald president.
Därför var han inte här. Det beklagar både vi och han.
Anf. 205 Marianne Samuelsson (Mp)
Fru talman! Det är naturligtvis beklagansvärt.
Men jag tror inte att han hade varit här även om vi i
det här fallet hade skrivit en gemensam reservation.
Det hade inte löst problemet som det ser ut i dag,
tyvärr. Det gäller väl för oss alla att ligga på för att
förbättra sådant som gäller mänskliga rättigheter. Vi
kanske har olika kanaler för att göra det.
Anf. 206 Marianne Jönsson (S)
Fru talman! Det är med blandade känslor som jag
står här i dag för att prata om utrikesutskottets betän-
kande om mänskliga rättigheter. Det är glädjande att
det råder stor enighet i Sveriges riksdag kring dessa
viktiga frågor. Även om vi på några punkter har olika
åsikter förenas vi kring synen att svensk utrikespolitik
ska vara aktiv och fast förankrad i respekten för de-
mokrati och mänskliga rättigheter. Detta ger Sverige
en stark röst inom det internationella samfundet, en
röst vi kan använda för att ständigt arbeta för att re-
spekten för mänskliga rättigheter upprätthålls.
Under det senaste året har ett par händelser i vår
omvärld starkt påverkat förutsättningarna för arbetet
med mänskliga rättigheter. Det första är naturligtvis
attacken mot World Trade Center i New York den 11
september förra året. Attacken och de händelser som
sedan följt visar på ett tydligt sätt behovet av att FN
stärks och lika tydligt på behovet av att de spelregler
som vi gemensamt satt upp i världen följs. Det gäller
krigets lagar såväl som att de mänskliga rättigheterna
följs.
En rad händelser har de senaste åren förändrat den
syn vi har på internationella relationer. Krigen på
Balkan, folkmorden i Rwanda och kriget i Östtimor
visar alla att vi är på väg mot en värld där stater spe-
lar mindre roll och människor större. Mänskliga rät-
tigheter är inte bara en skrift i vatten utan blir just vad
de en gång var tänkta: Alla människors rättigheter,
universella till sin karaktär, individuella i sin tillämp-
ning. Inte minst Serbiens förra diktator Milosevic kan
vittna om detta från sin cell i Haag. Förmodligen
trodde han att han skulle komma undan på samma
sätt som generationer av diktatorer har gjort före
honom. Det är min fasta övertygelse att ställningen
för de mänskliga rättigheterna kommer att fortsätta
stärkas. Samtidigt som denna utveckling känns hopp-
full finns det mycket att vara sorgsen och oroas över.
Vi har de senaste dagarna bevittnat hur Robert
Mugabe i Zimbabwe utnyttjar hela registret av tricks
och fula knep för att bli omvald som landets presi-
dent. Genom att utnyttja frågan om fördelningen av
land har han kunnat bryta mot de mänskliga rättighe-
terna i en omfattande och systematisk skala. Detta är
inte på något sätt acceptabelt, och jag välkomnar
EU:s tydliga ställningstagande mot Mugabe. Precis
som alla andra folk förtjänar folket i Zimbabwe en
regering som respekterar demokratins grundläggande
spelregler och de mänskliga rättigheterna.
En annan konflikt som flera har nämnt i dag och
som det finns anledning att vi ser med stor oro på är
konflikten i Mellanöstern. Våldet måste få ett slut!
Dagligen kan vi se på nyheterna hur människor dödas
och skadas i vad som ser ut att vara en oändlig spiral
av våld. Hela det internationella samfundet måste
arbeta gemensamt för att vi ska kunna lösa konflik-
ten, även om huvudansvaret naturligtvis ligger på de
berörda parterna. Därför är det mycket positivt att
FN:s säkerhetsråd nyligen i resolution 1397 betonade
behovet av att både Israel och Palestina får leva inom
säkra och erkända gränser. Resolutionen visar att
världssamfundet står enigt i kravet på att få ett ome-
delbart slut på våldet och på terrorn.
Mänskliga rättigheter är en förutsättning för de-
mokratisk utveckling. Därför går kraven på demokra-
tiska fri- och rättigheter inte heller att kompromissa
om. Samtidigt är, precis som det redogörs för i betän-
kandet, den extrema fattigdom som i dag råder på
många håll i världen det främsta hindret för varaktig
fred och för konsolidering av demokratin.
- Fattigdomsbekämpning är därför den i särklass
största utmaningen vi har framför oss.
- Fattigdomsbekämpningen är en förutsättning för
det hållbara samhället.
- Fattigdomsbekämpningen måste gå hand i hand
med det globala strävandet mot en socialt och
ekologiskt hållbar värld. Vi måste både kämpa
mot brotten mot mänskliga rättigheter och kämpa
för att orsakerna till dessa brott, som krig, nöd och
brist på demokrati, upphör.
Fru talman! Kvinnors rättigheter är också mänsk-
liga rättigheter.
I gårdagens Aftonbladet finns en artikel om Latifa
från Kabul som numera lever i landsflykt. Hon be-
skriver hur hon hölls inspärrad i sitt hem för att hon
var kvinna. När hon var 16 år intog talibanerna Kabul
och hennes och hennes familjs liv förändrades totalt.
Hon tvingades bära chadri, dvs. den heltäckande
dräkten. Skolor och universitet stängdes. Latifas be-
rättelse är bara ett exempel av många på hur kvinnors
rättigheter blir kränkta, hur kvinnor blir offer för
krigets vedermödor. Över en natt kan en människas
liv bli helt förändrat. För kvinnorna i Afghanistan
finns nu kanske hopp om ett nytt liv med en ny frihet.
Kränkta rättigheter och kvinnors utsatthet hittar vi
också i Sverige, nu och förr. Min egen mormor var
statare. Hon ägde ingenting. Det var godsägarna som
ägde henne, hennes man och deras sju barn. För
kvinnorna i den tidens Sverige, inklusive min mor-
mor, såg livsprojekten mycket lika ut. Valalternativen
var minimala. Blev du som kvinna kränkt och som
min mormor utsatt för våld i hemmet fanns inte heller
mycket hjälp att få. Dessutom var Sverige på 1800-
talet ett av Europas fattigaste länder. Från det läget
till det läge vi är i i dag, ett fritt och betydligt mer rikt
land, har kampen om rättigheterna spelat stor roll,
från att den allmänna rösträtten infördes och fram till
idag.
Med en titt i backspegeln kan vi i dag säga att
jämställdhetsarbetet i Sverige har burit frukt. Och
precis som påpekas i betänkandet kan vi, eftersom
jämställdheten kommit långt i vårt land i jämförelse
med många andra stater, hålla en hög ambitionsnivå i
dessa frågor i såväl FN- som EU-samarbetet. Vi vet i
dag att sociala normer, politik och lagar har betydelse
för skillnader mellan könen, vad gäller tillgång och
möjlighet till hälsovård, arbete och utbildning. Studi-
er visar också att ju fler kvinnor som får utbildning,
desto högre blir tillväxten i ett land. Men på alltför
många ställen i världen har vi bara sett början till en
sådan positiv utveckling. Diskrimineringen av kvin-
nor har visat sig ha ett högt ekonomiskt pris. Diskri-
minering av kvinnor bidrar fortfarande till att bibe-
hålla eller till och med öka fattigdomen. Mot den
bakgrunden är FN:s millennieutvecklingsmål att
halvera fattigdomen ett tufft mål, men också den
viktigaste utmaningen världssamfundet har framför
sig.
Diskrimineringen av kvinnor har också ett poli-
tiskt pris. När det råder brist på kvinnor i politiken
blir den inte bara odemokratisk utan också kolossalt
ensidig, eftersom halva befolkningens intressen inte
speglas i besluten. I världens parlament i dag finns i
genomsnitt 14 % kvinnliga ledamöter. Det lägsta
antalet kvinnor återfinns i arabvärlden där de kvinnli-
ga parlamentsledamöterna utgör endast 4 %. Och i
Kuwait och Förenade Arabemiraten har kvinnor fort-
farande ingen rösträtt.
Fru talman! Jag blir rädd när jag erfar uppgifter
som säger att prostitutionen och handeln med kvinnor
växer lavinartat. Jag blir arg när jag hör om unga
flickor som gifts bort mot sin vilja. Lika förfärade
som arga blir vi när vi hör om den kvinnliga köns-
stympning som sker i dag på flera håll i världen. Vi
blir skakade när vi ser vad kvinnor utsätts för i krig.
Det finns exempel på flyktingläger där kvinnor ut-
nyttjas, t.o.m. av hjälparbetare. Genom Rädda Barnen
och UNHCR avslöjades nyligen att flickor och unga
kvinnor har utnyttjats av personalen i flyktingläger.
Ett omfattande arbete pågår för att klarlägga de hän-
delserna.
Hiv och aids är tillsammans med fattigdomen två
av de största problemen i dag för världens kvinnor.
Det finns byar i Afrika där kvinnorna helt har dött ut i
hiv och aids. Medicin som skulle kunna bromsa sjuk-
domen förvägras dem som mest behöver den.
Men det finns också ljusglimtar som inger fram-
tidstro. Konkreta exempel som visar att bistånd i form
av mikrolån till kvinnor blivit en succé i många län-
der och att lagarna mot kvinnovåld har blivit fler. I
t.ex. Afrika blir fattiga flickors möjlighet till utbild-
ning ett lyft för hela samhället.
Därför är jag glad att vi i betänkandet tydligt slår
fast det svenska engagemanget i jämställdhetsfrågan.
Det framgår också i betänkandet att vi på olika sätt i
utvecklingssamarbetet stöder åtgärder för att förbättra
flickors situation, bl.a. genom att öka andelen flickor
som får tillgång till grundskoleutbildning.
Där kvinnors rättigheter kränks måste detta för-
dömas. Men det räcker inte! I hög grad handlar det
om att öka antalet rättigheter och förstärka kvinnor-
nas lagliga rättigheter. Kvinnors rätt till sitt eget liv
och till sin egen kropp, liksom kvinnors rätt till ut-
bildning och att äga mark, är grundläggande. Men
kvinnor och män måste också i övrigt ges samma
lagliga rättigheter och möjligheter. Kvinnors och
mäns behov måste tas på lika stort allvar vid utform-
ning av verksamheter och i tillgång till och reell möj-
lighet till utbildning, arbete och försörjning. Genom
att göra detta befrämjas inte bara situationen för värl-
dens halva befolkning utan även människors livsvill-
kor totalt sett. På det viset är nog jämställdhetsarbetet
ett av de mest långsiktigt effektiva medel vi har att
tillgå för att bekämpa fattigdomen i världen. Att ut-
bilda kvinnor är att utbilda hela världen!
Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till förslaget i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 207 Marianne Andersson (C)
Fru talman! Marianne Jönsson talade engagerat
om kvinnor, vilket jag uppskattar mycket. Där har vi
ingen annan åsikt.
Jag vill ställa en fråga om hiv/aids. Ledare i Afri-
ka, t.ex. Thabo Mbeki, kritiseras för deras förhåll-
ningssätt i frågan. Vi såg Mbeki i TV när han var här
i samband med mötet med de progressiva ledarna.
Man blev ganska mörkrädd när han sade att det är för
att medicinerna inte är säkra som han inte vill att de
ska spridas i Sydafrika. På det sättet hindrar han möj-
ligheten att stoppa smittspridningen från t.ex. mor till
barn.
Jag ställde en fråga till statsministern eftersom
han träffar Thabo Mbeki med ojämna mellanrum. Jag
tänkte att statsministern skulle ha en möjlighet att
påverka. Det var biståndsministern som svarade på
frågan. Svaret på frågan handlade inte alls om ledare
utan om andra saker.
Jag menar att världens ledare har ett ansvar. Jag
tror att Marianne Jönsson har en något närmare rela-
tion till statsministern än vad jag har. Jag vill att hon
ska föra detta vidare eftersom jag tror att statsminis-
tern har möjlighet att påverka en ledare som Thabo
Mbeki att ändra uppfattning eller att i varje fall inte
stoppa utdelningen och spridningen av mediciner för
att stoppa hiv/aids i Sydafrika.
Anf. 208 Marianne Jönsson (S)
Fru talman! Jag har naturligtvis ingen annan upp-
fattning än Marianne Andersson i frågan. Jag är lika
frågande till det förhållningssätt som Sydafrika har
när det gäller mediciner. Vi vet att de gör mycket
nytta. Jag vet inte om det har med kostnader att göra.
Men sådant går alltid att klara av.
Naturligtvis ska jag ta med mig detta och göra
min insats för att påverka i rätt riktning.
Anf. 209 Marianne Andersson (C)
Fru talman! Jag tycker att det är bra.
Thabo Mbeki har yttrat att detta är ett västpåfund
och att epidemin beror på fattigdomen. Det är klart att
fattigdomen gör människor mer sårbara och på så sätt
bidrar till att öka spridningen, men smittan uppstår på
ett helt annat sätt.
Det är så viktigt vad en ledare säger. Hur ska vi få
männen i dessa länder - både i Sydafrika och i andra
länder - att ändra sexuellt beteende? Vi vet att de är
vidlyftiga. Då måste de ändra beteende, de måste
använda kondomer och det måste finnas tillgång till
mediciner. Thabo Mbeki förnekar detta.
En ledare som Göran Persson, vår statsminister,
som har en god relation till Thabo Mbeki, skulle ha
en möjlighet att påverka Thabo Mbeki utan att han
skulle behöva känna att han tappar ansiktet. Där
skulle finnas en möjlighet. Jag har inte fått svar på de
frågor jag har ställt till statsministern, och därför
frågar jag nu Marianne Jönsson.
Ta med detta. Jag tänker också på spridningen av
budskapet i radio, som är det medium som folket
lyssnar på i de länderna. Ett budskap till människorna
i ett radioprogram skulle ha stor betydelse. Det är jag
alldeles övertygad om.
Anf. 210 Marianne Jönsson (S)
Fru talman! Jag är övertygad om att statsministern
ser med precis samma allvar på frågan som vi övriga i
kammaren. Jag är övertygad om att när det finns
tillfälle kommer statsministern också att verka för att
kvinnorna och männen i Sydafrika får stöd och hjälp i
frågan.
Anf. 211 Murad Artin (V)
Fru talman! Jag vill också hålla med om det Mari-
anne Jönsson tog upp i sitt anförande, speciellt när det
gäller kvinnors situation i världen.
Jag vill ställa en fråga till Marianne Jönsson om
Irak. Det irakiska folket har lidit hårt. 1,5 miljoner
irakier har dött på grund av sanktionerna. 500 000 av
dem är barn. Nu framgår det t.o.m. i FN:s egna rap-
porter att hundratusentals människor har dött bland
civilbefolkningen.
Det finns flera organisationer i Sverige, Caritas,
Röda korset, Svenska kyrkan, som vill att sanktioner-
na ska hävas. De vill att det ska vara riktade sanktio-
ner mot den irakiska diktatorn Saddam Hussein och
hans regim, inte mot det irakiska folket.
Vi har motionerat om kurdernas situation. Vi vill
att demokratin ska utvecklas i norra Irak, i irakiska
Kurdistan, och vi vill gärna se en federation mellan
irakiska Kurdistan och det framtida demokratiska
Irak. Hur ställer sig socialdemokratin till den frågan?
Hur ställer sig socialdemokratin till sanktionerna?
Anf. 212 Marianne Jönsson (S)
Fru talman! Kurdernas situation är allvarlig. Jag
tar för givet, precis som beskrivs i betänkandet, att vi
i Sverige kommer att ha beredskap att ge stöd till
demokratiska val i norra Irak när det blir aktuellt.
Vi har många gånger konstaterat att sanktioner är
trubbiga instrument. Trots att FN har försökt att mild-
ra verkningarna för civilbefolkningen genom olja-för-
mat-programmet är situationen svår. Vi kan konstate-
ra och erkänna att försöken att tvinga regimen till
samarbete har misslyckats. Det pågår i FN ett arbete
med att försöka förfina sanktionsinstrumenten. Det är
dock inte särskilt lätt.
En sak får vi inte glömma, Murad Artin. Det krävs
handling från Saddam Hussein. Han driver ett makt-
spel för att få FN på knä. Han håller undan alla de
nödvändiga varorna för omvärlden för att peka ut en
fiende. Ibland blir resultatet sådant av sanktioner.
Sverige hör till de allra största givarna när det
gäller humanitärt bistånd till Irak. FN och Sverige
värnar mycket mer om det irakiska folket än vad
Saddam Hussein gör.
Anf. 213 Murad Artin (V)
Fru talman! Det är självklart att det är diktatorn
Saddam Hussein som tjänar på sanktionerna, inte det
irakiska folket. Det irakiska folket har lidit.
Vi menar att det måste vara riktade sanktioner
mot Saddam Hussein och hans regim, inte mot det
irakiska folket.
Saddam Hussein åker kors och tvärs i världen
utan att vi gör någonting åt detta, medan det irakiska
folket lider. Kurder, assyrier/syrianer, araber, shiiter
och sunniter dör på grund av sanktionerna. Sverige är
inte aktivt i denna fråga. Man hänvisar hela tiden till
FN, men Sverige har inte varit aktivt. Jag menar att
Sverige skulle ha varit aktivt.
Sverige aviserade också att vi skulle ha en inter-
nationell konferens i höstas, men den kom aldrig.
Marianne Jönsson tog inte upp frågan om folk-
mordet, men det kanske är någon annan som ska göra
det. Jag vill bara ställa en fråga till Marianne Jönsson.
Det står i betänkandet att Sverige inte har någon offi-
ciell linje när det gäller den frågan. Men Göran Pers-
son skrev i maj år 2000 att vi ska understryka att det
som drabbade armenierna var ett folkmord. Har Ma-
rianne Jönsson en annan uppfattning än statsminis-
tern?
Anf. 214 Marianne Jönsson (S)
Fru talman! Vi skriver tydligt och klart i betän-
kandet från majoriteten när det gäller frågan om
folkmord att "det som drabbade armenier, assyri-
er/syrianer och kaldéer under det ottomanska rikets
tid sannolikt skulle betraktas som folkmord enligt
1948 års konvention, om den hade varit i kraft vid
den aktuella tidpunkten". Tydligare kan det inte sä-
gas.
Vi har i utskottet arbetat väldigt mycket med den
här frågan, och vi har gjort det för att vi skulle kunna
enas. Men hur vi än har arbetat har Vänstern och
Murad Artin gjort allt för att undvika att vi skulle bli
eniga. De skriver i och för sig också detta i sin egen
reservation, och det är glädjande att Murad Artin har
förstått och håller med om det som vi i majoriteten
skrev redan förra året. Jag stod här i talarstolen och
talade om den här problematiken med att folkmord är
ett folkrättsligt begrepp som man måste handskas
sakligt och ansvarsfullt med.
Det är oerhört viktigt att historiska illgärningar
uppmärksammas. Vi har absolut ingen annan uppfatt-
ning. Men nu försöker Murad Artin ta sig ur en väl-
digt obehaglig situation genom att i reservationen tala
om ett historiskt betraktande av folkmorden. Jag
tycker att det är att försvaga, t.o.m. förringa, de hän-
delserna.
Vi säger att hade vi haft folkmordskonventionen
vid tiden för de här blodiga händelserna hade vi kun-
nat ställa de ansvariga inför rätta, kunnat döma och
straffa dem och kunnat ge ersättning till de drabbade.
Är det inte så att Murad Artin i sin iver att samla
politiska poäng har lovat mycket mer än han har
kunnat hålla?
Urban Ahlin kommer lite senare att ta upp den här
frågan.
Anf. 215 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Marianne Jönsson sade att vi är eniga
i stora stycken, och det är vi verkligen. På de här 185
sidorna är det mest enighet. Det finns bara ett tjugotal
reservationer, och det är ganska få om man tänker på
att det är sex partier utöver Socialdemokraterna som
ska tycka till.
Folkpartiet har två reservationer som rör två öar
ute i världen. Den ena ön heter Kuba, och den andra
ön heter Taiwan. Den ena reservationen gäller att det
är för lite demokrati. Det är en diktaturstat, som Sve-
rige har nära förbindelser med och t.o.m. ger bistånd.
Det är Kuba.
På den andra ön blommar demokratin, och där har
man en demokratiskt vald president.
Vi menar från Folkpartiet att det är fel signal att
vara så mjuk mot Kuba, som är en diktaturstat, jäm-
fört med mot Taiwan. Sverige förhindrar att visum
ges till den som vill komma hit även som privatper-
son.
Vi jobbar mycket med demokratifrågor. Tycker
inte Marianne Jönsson att det är ett dilemma att man
försvårar för en demokrati men uppmuntrar en dikta-
tur som Kuba?
Anf. 216 Marianne Jönsson (S)
Fru talman! Respekt för mänskliga rättigheter och
demokratisk utveckling utgör grunden i vår politik
oavsett om det gäller Kuba eller något annat land. Vid
varje möjligt tillfälle framför Sverige den kritiken
mot just Kuba.
När det gäller Taiwan gjorde Folkpartiet stor affär
av att Taiwans president inte tilläts komma till Folk-
partiets jubileum. Det visade sig att presidenten inte
hade några planer på att komma till Sverige.
Känns detta inte genant för er i Folkpartiet, K-G
Biörsmark? Det får i och för sig gärna göra det, men
det bekymmersamma i den här historien är det sätt på
vilket Folkpartiet förödmjukar Taiwans regering och
generar dess president. Dessutom vet ni mycket väl
att ert agerande kunde ha fått utrikespolitiska konsek-
venser i relationerna till både Kina och Taiwan. De
allra flesta inser att frågan kräver tålamod och försik-
tighet. Hur långt är Folkpartiet berett att gå i den här
frågan?
Anf. 217 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Svaret på den sista frågan är att då det
gäller demokrati är vi beredda att gå hur långt som
helst. Vi har alltid slagits för demokratin - i början av
seklet nationellt tillsammans med Socialdemokrater-
na.
Vi är beredda att gå hur långt som helst, för vi tror
stenhårt på demokrati och på att det är grunden för att
vi ska ha mänskliga rättigheter. Vi ska alltså vara hur
tydliga och klara som helst. I Sverige har vi inte varit
det, och det har vi från Folkpartiet kritiserat.
Vi kan ta Zimbabwe som exempel; Det har varit
uppe tidigare. Redan på 90-talet sade vi i Folkpartiet
att vi måste börja ge signaler om styrt bistånd till
Zimbabwe. Vi var det enda parti som började prata
om det. Så småningom har det blivit annorlunda, och
nu har även regeringen kommit och traskat patrull. Vi
ska vara hur tydliga som helst.
Det är helt fel när Marianne Jönsson säger att
detta skulle vara genant för Folkpartiet. Det är genant
för regeringen, för det är uppenbart att om regeringen
hade gett visum till Taiwans president så hade han
kommit hit. Vi är inte ett dugg generade. Vi gav klara
signaler: Om ni bara fixar visum så kommer han.
Men ni klarade inte det, och det är genant.
Anf. 218 Marianne Jönsson (S)
Fru talman! K-G Biörsmark vet mycket väl varför
Taiwans president inte får visum. Sverige erkänner
inte Taiwan som en suverän stat. Hittills är det bara
28 stater som erkänner Taiwan, och Sverige är inte
bland dem. Inget EU-land över huvud taget är bland
dem. Vår ett-Kina-politik står fast, men står Folkpar-
tiet bakom ett-Kina-politiken? Tycker ni att vi ska
bryta de diplomatiska förbindelserna med Kina? Är
det så Folkpartiet vill föra politiken?
Anf. 219 Bertil Persson (M)
Fru talman! Grova brott mot de mänskliga rättig-
heterna begås fortfarande på många håll i vår värld.
De har begåtts i alla tider, och det är någonting som
vi alltid måste kämpa mot.
Deklarationen om de mänskliga rättigheterna är
en omistlig kod. Det är en etisk kod som fungerar
oberoende av religion och kultur, och den fungerar
över hela världen. Den får successivt mer och mer
acceptans men det finns fortfarande många länder i
världen som inte uppfyller grundläggande mänskliga
rättigheter.
Detta är utomordentligt bekymmersamt. Det leder
till våld. Det leder till terror, och inte minst hindrar
det utveckling, tillväxt och demokrati.
När jag kom till riksdagen 1988 var Margaretha af
Ugglas den enda som stod här och talade i kammaren
om behovet av krav på mänskliga rättigheter i de
länder där vi bedrev utvecklingssamarbete. Nu har det
här blivit ett viktigt inslag även i den formen av
svensk politik, och jag uppskattar verkligen att vi har
kommit fram till den enighet som vi faktiskt genom-
gående har i det här betänkandet.
När det gäller de mänskliga rättigheterna är de
politiska, sociala och ekonomiska rättigheterna av
utomordentlig betydelse. Det är också väldigt viktigt
att vi har god information om situationen för mänsk-
liga rättigheter när vi fattar våra beslut i riksdagen.
Den borgerliga regeringen införde en rapport om
Sveriges internationella utvecklingsarbete. Den för-
svann när den borgerliga regeringen föll men har
sedan återkommit. Där redovisar man situationen för
våra samarbetsländer vad gäller mänskliga rättigheter
och demokrati. Den är ett viktigt instrument och
skulle kunna vara det även för vårt budgetarbete om
den bara kunde komma i tid till det. Jag hoppas att jag
får ett löfte av Urban Ahlin i kommande inlägg om att
vi ska få den saken ordnad. Detta är faktiskt viktigt
när vi tar ställning till samarbete.
Den i kväll aktuella frågan gäller naturligtvis
skillnaden mellan folkrättsbegrepp och historisk
forskning. Det ottomanska riket begick grova över-
grepp och massakrer på armenier, assyrier/syrianer
och kaldéer. Det är ingen tvekan om att det handlade
om fördrivning, mord och utrotningsförsök. Assyrier-
na har varit utsatta för massakrer 1843, 1915 och
1933.
År 1948 fick vi folkmordskonventionen, som en
följd av Nürnbergrättegångarna. Därmed blev ordet
"folkmord" en juridisk term. Det är inte bara ett litet
ord. Det är en juridisk term av mycket stor betydelse
och ska reserveras för officiella beslut. Det är inte
längre någonting som officiella organ som riksdagar,
som inte är domstolar, ska sätta som etikett på förete-
elser.
Folkmordskonventionen innebär också att det här
begreppet inte kan användas när det gäller det som
har hänt tidigare än 1948. Annars skulle man finna en
lång rad folkmord när man går igenom historien.
Om folkmordskonventionen hade varit i kraft -
det står i utredningen - hade man sannolikt kommit
fram till att det som har drabbat armenier, assyri-
er/syrianer och kaldéer är att betrakta som något så-
dant, men det är inte riksdagens sak att fungera som
domstol. Det framgår både av texten i riksdagen och
av texten i reservationen.
Jag tycker däremot att det är väldigt viktigt, precis
som Sten Tolgfors har berättat, att vi skapar kunskap
om Förintelsen, om folkmord och om mänsklig onds-
ka. Vi har i kulturutskottet föreslagit att man ska
skapa en organisation eller en ideell förening där
näringsliv, folkrörelser och universitetens förintelse-
forskare ägnar sig åt att ta fram sanningen, ta fram en
kritisk granskning och få fram vad som egentligen har
hänt historiskt. Det är ett brett uppdrag. Det handlar
om Förintelsen. Det handlar om folkmord. Det hand-
lar om kommunismens illdåd, och det handlar om
religiös intolerans.
Det är också viktigt att vi ingriper vid akuta hän-
delser. Situationen i Zimbabwe i dag är upprörande.
Det är väl att Sverige har dragit in sitt bistånd till
Zimbabwe. Vi krävde det redan när man började
kriget i Kongo, och det är en tydlig signal om hur
observatörerna såg på valsituationen i Zimbabwe att
Samväldet nu i dag har uteslutit Zimbabwe.
När det gäller mänskliga rättigheter är det också
viktigt, tycker jag, att FN:s och Världsbankens mil-
lenniemål, som vi alla har skrivit på, kompletteras
med krav på en utveckling av mänskliga rättigheter
och demokrati. Det är ett område som jag tror att vi
ska ägna mycket möda åt under den närmaste tiden.
Jag vill yrka bifall till reservation 1.
Anf. 220 Margareta Viklund (Kd)
Fru talman! Om folkmordskonventionen hade va-
rit i kraft, sade Bertil Persson, skulle situationen när
det gäller erkännandet ha varit i en helt annan dager.
Men nu är det inte så, sade Bertil Persson. Han sade
också att det måste vara aktuella händelser.
Hur aktuell måste den händelsen i så fall vara?
Människor som har varit med om det som vi kallar
för folkmordet när det gäller assyrier/syrianer och
kaldéer lever fortfarande i dag. De kan berätta om
det. De vet vad de har varit med om, vad de har ut-
satts för. Det finns vittnen, och de kan berätta. Jag vet
inte riktigt vad Bertil Persson menar med "aktuell" i
det här sammanhanget. Det skulle jag vilja veta.
Anf. 221 Bertil Persson (M)
Fru talman! Det är mycket tydligt. Detta gäller
alltså fr.o.m. 1948. Det enda som kan betecknas som
folkmord före 1948 är Förintelsen. Det är där gränsen
är satt i konventionen, och det är den regeln som
gäller. Det är det som är det juridiska begreppet.
Sedan har det begåtts väldigt mycket hemska sa-
ker i världens historia. Och när det gäller en del av
dem finns det kvarvarande vittnen. I andra fall finns
det beskrivningar och berättelser. Men konventionen
är mycket tydlig. Det handlar om 1948.
Anf. 222 Margareta Viklund (Kd)
Fru talman! Även om konventionen, som Bertil
Persson säger, är väldigt tydlig måste det finnas en
viss otydlighet i den. Det som har skett i vår tid måste
väl också kunna respekteras som sanning med de här
glasögonen.
Jag förstår fortfarande inte resonemanget. Det
handlar ändå om respekten för människor som har
varit med om och överlevt detta folkmord. De kan
berätta om det, och de finns i dag.
Låt juristerna strikt hålla på det juridiska! Men
kan inte vi som är politiker och lever med de här
människorna som nu finns i vårt land och har att titta
på deras situation och arbeta för dem enas om att vi
ska ta ställning till ordet "folkmord" och verkligen
erkänna att det var det?
Jag förstår inte det här resonemanget. Juridiken är
väldigt paragraflydig, men ibland passar inte paragra-
ferna in på människorna och det mänskliga livet. Jag
förstår inte den här trilskan när det gäller just att er-
känna det som hände assyrier/syrianerna och kaldéer-
na 1915-1919 och att det inte ska kunna kallas för
folkmord. Jag förstår inte detta, men det kanske är en
mognadssak. Vi får väl i så fall ta upp diskussionen
igen när ni har funderat färdigt.
Anf. 223 Bertil Persson (M)
Fru talman! Jag tror nog att det är det. Vi tycker
alla att det är upprörande massakrer, mord och för-
drivningar som har förekommit mot de här folken -
armenier, assyrier/syrianer och kaldéer. Men ett brott
uppstår först när man lagstiftar om det, när det kom-
mer in i folkrätten. Kristdemokraterna skriver faktiskt
själva lika tydligt som Murad Artin i motionen att
riksdagen är inte någon domstol. Det här är inte riks-
dagens uppgift, i och med att det är ett folkrättsbe-
grepp. Om Kristdemokraterna funderar vidare tror jag
att ni också kommer att finna att internationell folk-
rätt är någonting som man ska respektera och inte töja
på. Det är viktigt.
Däremot ska man få fram historiska fakta. Det är
ingen tvekan om att armenier, assyrier/syrianer och
kaldéer ska få den korrekta historiska bilden. Vi ska
ha stor öppenhet, och vi ska dessutom visa för all-
mänheten vad som har hänt. Det är därför vi vill byg-
ga upp den här institutionen.
Anf. 224 Murad Artin (V)
Fru talman! Vi hörde Sten Tolgfors från Modera-
terna säga att det egentligen inte finns någon skillnad.
Han sade att det sannolikt är ett folkmord - och det är
det. Nu hör vi Bertil Persson tala om fördrivningar,
massakrer och förföljelser. Då undrar jag: Hur vill ni
ha det? Vill ni säga att det är ett folkmord, eller vill ni
säga att det bara är massakrer?
Vi menar att detta, som vi skriver i vår reserva-
tion, inte är juridik. Vi pratar om politik. Vi pratar om
historia. Det är det som är viktigt, inte att prata om
juridik.
Jag vill fråga Bertil Persson varför vi säger, vilket
jag tycker är riktigt, att Förintelsen är ett folkmord
men inte folkmordet på armenier, assyrier/syrianer
och kaldéer.
Anf. 225 Bertil Persson (M)
Fru talman! Vi utgår från den folkmordskonven-
tion som kom från FN med anledning av Nürnber-
grättegången. Det är därför som Förintelsen räknas
dit.
Anf. 226 Murad Artin (V)
Fru talman! Tack för det svaret! Förintelsen, för-
följelserna och folkmordet på judarna, varade mellan
1933 och 1945. Konventionen kom 1948. Då kunde
man göra detta retroaktivt, enligt Bertil Persson, men
inte när det gäller armenier, assyrier/syrianer och
kaldéer.
För övrigt har EU 1987 tydligt och klart sagt att
detta var ett folkmord på armenierna. Den 28 februari
2002 sade man också att det var ett folkmord, och
man kräver från EU att Turkiet ska erkänna det. Bertil
Perssons moderata EU-parlamentariker har vad jag
vet röstat för det. Hur förklarar Bertil Persson detta?
Anf. 227 Bertil Persson (M)
Fru talman! Det är inte jag som säger att det som
ligger tidigare inte är folkmord. Det är konventionen
som gör detta.
Det är faktiskt viktigt att vi håller oss till de över-
enskomna konventionerna. Det hindrar inte att vi med
all kraft försöker visa vad som har skett och att vi
också får en källkritisk forskning som klarlägger
bakgrunden till det som har drabbat de här folken.
Det har vi tagit ställning för, och det är den frågan vi
driver - att vi ska skapa en sådan här institution som
ska granska mänsklig ondska, dra fram den i ljuset
och visa vad som har hänt.
Anf. 228 Urban Ahlin (S)
Fru talman! Anledningen till att jag har begärt or-
det efter vår huvudtalare Marianne Jönsson är att
riksdagen har fått en hel mängd mejl som har kommit
ledamöterna till handa från olika assyrisk/syrianska
och armeniska grupper den senaste tiden. Jag tycker
att det finns anledning att ägna en viss tid åt att för-
klara de olika begreppen. Det finns ju en tydlig be-
greppsförvirring i salen, efter vad man hör från Mar-
gareta Viklund och Murad Artin, så jag tycker att det
finns ett visst behov av att berätta lite grann om vad
som har legat bakom det ställningstagande som utri-
kesutskottet har gjort.
Låt mig först säga att jag är glad över att det an-
ordnas en aktuell debatt i morgon om situationen i
Mellanöstern. Det som ändå måste uppta den allra
största tiden för oss som parlamentariker är naturligt-
vis att se till att stoppa de kränkningar av mänskliga
rättigheter som pågår i dag och det mördande och
dödande som i dag präglar jorden.
Med det sagt skulle jag vilja gå in på den sista
frågeställningen, som faktiskt väcktes av Murad Artin
och Margareta Viklund.
Först och främst förstår jag inte vad Murad Artin
är ute efter när han säger: Jo, men man kom ju fram
till att nazisternas förbrytelser var ett folkmord efter
det att kriget var slut. Hur kan man ha gjort det? Hur
kan man ha haft en retroaktiv lagstiftning? Det är väl
ganska självklart att man har en rättegång mot krigs-
förbrytare när kriget är avslutat. Nürnbergrättegång-
arna satte inte i gång före andra världskriget, Murad
Artin, de satte naturligtvis i gång efter för att man
skulle kunna straffa dem som hade begått de här
brotten.
Det var då, under Nürnbergrättegångarna, som
den juridiska termen folkmord för första gången
etablerades. Om Murad Artin inte tror på mig kan han
läsa den rapport han viftade med förut. Där står det
att det var just då som folkmordsbegreppet faktiskt
myntades, dvs. under Nürnbergrättegångarna.
Vi politiker i dag ska vara oerhört glada över att
man på den tiden var så framsynt. Man satte sig ned
och sade: Vilket fruktansvärt folkmord! Vilken för-
intelse nazisterna genomförde! Ska vi göra någonting
för att förhindra att detta sker i framtiden? Ja, man
satte sig i FN och diskuterade hur man skulle kunna
göra. Man kom fram till en folkmordskonvention som
FN presenterade 1948 där man - lyssna noga, Marga-
reta Viklund - med klara kriterier förklarade vad som
är ett folkmord. Det var mycket bra kriterier. Denna
ratificerades 1951. Då hade tillräckligt många stater
skrivit under för att den skulle träda i kraft. Det var
1951. Sverige tillträdde den inte förrän 1952.
Då frågar Margareta Viklund: Varför är det så
känsligt att behandla detta retroaktivt och att erkänna
detta retroaktivt? Sanningen är, Margareta Viklund,
att vi kunde ha varit utan ett internationellt folkrätts-
ligt instrument att straffa dem med som begår folk-
mord i dag. Varför det? Jo, därför att inget land hade
skrivit under folkmordskonventionen om man hade
vetat att den skulle vara retroaktivt bindande. Det är
som Bertil Persson och många andra här har sagt:
Historien är full av folkmord! Skulle de respektive
länderna ha känt att oj, skriver vi på den här folk-
mordskonventionen kommer vi att bli ställda inför
rätta för folkmord vi begått för trehundra, tvåhundra
eller hundra år sedan, då hade vi inte haft någon
folkmordskonvention. Det är den enkla sanningen.
Jag förstår mig inte på Vänsterpartiet i den här
frågan. I den här talarstolen står vänsterpartister stup i
ett och klagar på de länder som inte har ratificerat den
internationella brottmålsdomstolen, eftersom man vill
att den ska träda i kraft. Det vill jag också. Men, Mu-
rad Artin, den internationella brottmålsdomstolen har
i sina stadgar att den ska verkställa straffen för folk-
mord. Murad Artin vet ju att det inte är på det här
sättet egentligen, utan det handlar bara om att försöka
vinna några väljare. Men låt oss inbilla oss att han
skulle lyckas med sin föresats att få begreppet folk-
mord att kunna appliceras retroaktivt även på sådant
som skett före 1948. Ja, då skulle aldrig brottmåls-
domstolen träda i kraft. Det är det enkla svaret.
Våra politiska förfäder som efter andra världskri-
get satte sig ned och bestämde sig för att detta aldrig
mer ska få upprepas gjorde en fantastiskt bra gärning.
Men de visste redan då att det inte går att behandla
detta retroaktivt, för då får vi aldrig en folkmords-
konvention.
Det är därför som det som sker i Rwanda sker i
dag. Vi har en Rwandatribunal som bygger på folk-
mordskonventionen. Det är är också därför som Mi-
losevic i dag är i Haag. Det är för att vi har en folk-
mordskonvention, och den ska vi slå vakt om. Det är
ett fantastiskt bra instrument, som mänskligheten för
första gången under en väldigt lång historia kan an-
vända för att bestraffa sådana här handlingar. Tidiga-
re var de inte brottsliga.
Låt mig peka på någr saker som Murad Artin har
sagt. Kära vänner som sitter uppe på läktaren bland
publiken i kammaren och lyssnar på detta. Det finns
ingen i den här kammaren som förnekar att era förfä-
der utsattes för något som om folkmordskonventionen
hade funnits då skulle ha betraktats som ett folkmord.
Det finns ingen som ifrågasätter det. Det har ni fått
höra från vartenda parti. Ingen förnekar detta.
Men jag tvekar inte att säga att det finns två parti-
er i kammaren som försöker profitera på det här. Vad
menar jag då? Jo, den här debatten hade aldrig haft
den här utformningen och vi hade aldrig haft den här
reservationen, om det inte hade varit val i höst. Det är
den enkla sanningen. Två partier i den här kammaren
försöker profitera på det som har hänt era förfäder.
Jag darrar inte på manschetten när jag säger detta.
Man får leta länge för att hitta en mer skruvad re-
servation än den som Murad Artin ligger bakom. I
praktiken ställer hela utskottet upp på detta. Murad
kunde ha föreslagit detta under utskottets sammanträ-
de, då vi använde mycket tid för att komma fram till
en text som vi faktiskt kunde vara överens om. Alla
kände till det juridiska läget och det politiska läget.
Men Murad försöker allt krampaktigare att hålla sig
fast vid ett par saker.
Han säger att det var ett historiskt faktum och som
sådant ett folkmord. Det finns ingen som ifrågasätter
att det var ett historiskt faktum, och vi har nu flera
gånger sagt att om folkmordskonventionen funnits på
den tiden och ett sådant begrepp hade funnits, hade
det varit ett folkmord.
Han avslutar med en liten extra knorr för att det
ska kännas bra: att det inträffade rent moraliskt var ett
folkmord. Jag tycker att det försämrar texten. Folk-
mord är det grövsta brott som man kan begå mot
mänskligheten. Det finns inget moraliskt perspektiv
att anlägga på det. Det är fruktansvärt och ska fördö-
mas och straffas. Man inleder inte en diskussion med
att fundera på om det var moraliskt riktigt eller inte.
Det grövsta brott mot mänskligen som man kan begå
är folkmord.
Låt oss också se på vad han skrivit. Precis som
Sten Tolgfors tidigare har sagt blev folkmord ett
juridiskt rättsbegrepp i samband med Nürnbergrätte-
gångarna. Murad ifrågasätter sedan det varenda gång
han går upp i ett replikskifte, men det står där lika
förbaskat.
Murad Artin säger också att riksdagen inte är nå-
gon domstol. Nej, han sade t.o.m. i sitt förstamajtal i
Örebro att riksdagen inte är någon domstol.
Sedan har han gått ut med ett pressmeddelande
som jag tycker är fantastiskt. Han skriver att ut-
skottsmajoritetens formulering att det sannolikt var
fråga om ett folkmord för det första strider mot bättre
vetande, för det andra är en snorhal formulering, som
bara visar att utrikesutskottet av dunkla skäl inte
förmår tala ur skägget.
Det är fullständigt urspårat. Vi har talat ur skäg-
get. Vi har gått djupt i det här ärendet, men det finns
två partier varav Murad Artins har varit det ledande
som hela tiden försökt manövrera så att man av purt
partipolitiska intressen, för att vinna några få röster i
höstens val, ska kunna avge en reservation.
Om Murad Artin hade tagit sig tid att läsa de rap-
porter som han står och viftar med, hade han inte
skrivit sådana motioner som han har gjort. I hans
motion till riksdagen står det att det folkmord som
han då diskuterar var det största folkmordet under
1900-talet. Sedan har han här frågat Marianne An-
dersson om hon förnekar Förintelsen. Den ende här i
kammaren som har varit snubblande nära att förneka
Förintelsen är Murad, som i en motion har skrivit att
det folkmord som det ottomanska imperiet genomför-
de var det största folkmordet. Det är snubblande nära
en förnekelse av Förintelsen.
När vi har pressat Murad Artin på detta säger han:
Ja, ja, det är tryckfel. Det skulle vara det första folk-
mordet på 1900-talet. Det är intressant, för om man
läser de FN-rapporter som han hänvisar till finner
man att det första folkmordet var tyskarnas massaker
på hererosstammen i Namibia 1904. Det står i den
rapport som Murad Artin själv hänvisar till och stolt
viftar med. Han har inte ens läst den innan han har
skrivit motionen. Så mycket arbete har Murad lagt
ned på detta. Det är purt partiegoistiska intressen som
ligger bakom detta.
Sten Tolgfors ställde en väldigt intressant fråga
till Murad Artin: Anser Vänsterpartiet att Sverige
som stat officiellt ska erkänna folkmordet? Han sva-
rade inte på den frågan, och jag vet varför. När man
läser den reservation som han själv har skrivit finner
man inte ett ord om något erkännande.
Murad Artin sade någonting väldigt avslöjande
som jag hoppas att ni allihop uppfattade: Det här
handlar inte om juridik utan det handlar om politik.
Ja, det är precis det som det gör för Murad Artin. Det
handlar om höstens val.
Anf. 229 Margareta Viklund (Kd)
Fru talman! Jag vill till att börja med säga att det
var ett intressant inlägg. Vi har här blivit anklagade
för att vara populistiska för att vi har fört upp den här
frågan nu och på något vis skulle ha fört in valrörel-
sen i riksdagens kammare. Jag vill bara upplysa Ur-
ban Ahlin om att jag för min del har arbetat med den
här frågan sedan 1994 och har försökt att tränga djupt
in i assyriernas/syrianernas situation. Det har varit
jobbigt, och jag har mött många människor. Jag fatta-
de över huvud taget inte ett dugg från början, men jag
har levt mig in i deras situation, och jag vet vad jag
talar om, Urban Ahlin.
Visst kan man jämföra med Nürnbergrättegången
med domar och straffmätning för vad som då hade
hänt, men folket assyrianerna/syrianerna frågar inte
efter straff utan efter upprättelse och ett erkännande
av att detta folkmord har ägt rum. Det har förnekats
och förnekas i olika sammanhang, men man vill att vi
ska erkänna det.
Urban Ahlin kanske kommer ihåg att jag i mitt an-
förande bl.a. sade att assyrierna/syrianerna är ett
fredligt folk. Man vill inte ha strid, och man vill inte
gå till doms, men man vill ha upprättelse. Det är fak-
tiskt en annan sak.
Visst får det som hände under andra världskriget
aldrig upprepas. Det har vi sagt många gånger, men
likväl upprepades det på Balkan. Var fanns vi då
någonstans, Urban Ahlin? Var fanns Socialdemokra-
terna då, och hur länge dröjde det innan man gjorde
någonting åt det som aldrig skulle få upprepas? Nu
har man kommit i gång, och det är jättebra, men det
går väldigt trögt att få de skyldiga till Haagdomsto-
len. Det är mycket som är skevt i den här debatten,
fru talman.
Anf. 230 Urban Ahlin (S)
Fru talman! Ja, det är mycket som är skevt i den
här debatten, Margareta Viklund, exempelvis Marga-
reta Viklunds och Murad Artins agerande. Margareta
Viklund säger att man vill ha erkännande och upp-
rättelse. Ja, det är riktigt, och jag tycker att den text
som finns här innebär en upprättelse. Alla riksdagens
partier uttalar att detta sannolikt hade varit ett folk-
mord om folkmordskonventionen hade varit i kraft.
Varför säger vi "sannolikt"? Jo, av en väldigt enkel
anledning. Vi är inte den juridiska instansen för att
döma detta. Vi kan inte säga mera än så. Det finns
inte heller någon här i kammaren som vill göra den
till en juridisk instans, och det är därför som det står
"sannolikt".
En del partier har sedan försökt med att skriva
"med största sannolikhet" för att bättra på det lite
grann, men det hjälper inte. Detta är ett juridiskt be-
grepp, och vi ska vara rädda om det, för det är första
gången i historien som mänskligheten faktiskt kan
straffa sådana som begår folkmord. Det är också det
som vi nu gör vad gäller Balkan, Margareta. Det är
tack vare att politiker i en generation före oss var så
smarta efter Förintelsen att man satte sig ned och
sade: Detta ska inte få upprepas utan att de som för-
övar dessa brott ska straffas. Då kom man överens om
folkmordskonventionens text.
Folkmord är ett juridiskt begrepp, och det finns
speciella domstolar för att hantera det, och det är inte
Sveriges riksdag. Det skriver ni själva i era reserva-
tioner. Vi har gått så långt som det bara går i den här
texten för att lyfta fram denna fråga. Jag har full för-
ståelse för att assyrierna vill att vi ska trycka på Tur-
kiet nu. Kritisera oss gärna! Ställ krav på Sveriges
riksdag att vi ska arbeta hårdare för att Turkiet ska
öppna arkiven, att man där ska erkänna sina förbry-
telser och att man ska ta itu med sin historia! Gör
gärna det, men detta är inte forumet för att ta juridis-
ka beslut om att detta var ett folkmord. Jag är ledsen,
men så enkelt är det.
Anf. 231 Margareta Viklund (Kd)
Fru talman! Jag ser det lilla ordet "sannolikt" som
en brasklapp. Varför denna brasklapp när man kan
säga rent ut vad man tycker? Sannolikt tycker man
egentligen inte att det är ett folkmord.
Urban Ahlin säger att detta är en strängt juridisk
fråga. Är Urban Ahlin villig att föra upp frågan till en
rättslig prövning inför domstol?
Anf. 232 Urban Ahlin (S)
Fru talman! Mitt raka svar är nej, av det enkla
skälet att det skulle leda till att vi i framtiden inte kan
straffa dem som begår folkmord. Det är vad det
handlar om. Jag har försökt att förklara för Margareta
Viklund att om vi börjar ägna oss åt retroaktiv lag-
stiftning kommer den internationella brottmålsdom-
stolen inte att träda i kraft. Så enkelt är det.
Läs Bibeln, Margareta Viklund. Det är folkmord
sida upp och sida ned. Det finns mängder av länder
som skulle kunna få straff på grund av en retroaktiv
lagstiftning. Vi måste som politiker säga ärligt att vi
vill kunna straffa dem som begår brotten i framtiden.
Det är därför vi intar denna position.
Jag är ledsen över att behöva säga att det aldrig
kommer att bli någon retroaktiv lagstiftning i dessa
ärenden, av det enkla skälet.
Jag känner mig nästan förolämpad när Margareta
Viklund säger att vi skriver "sannolikt" för att vi
sannolikt inte tycker att det var något folkmord. Tala-
re efter talare från alla politiska partier har redan talat
om vad man tycker i den frågan. Margareta Viklund
försöker skruva argumenten allt vad hon kan för att
krama ur några få röster. Jag tycker att det är ett pate-
tiskt beteende, om jag ska vara ärlig.
Folkmord är ett juridiskt begrepp. Riksdagen är
inte en juridisk instans. Om folkmordskonventionen
hade varit i kraft hade det sannolikt varit ett folk-
mord. Vi kan inte säga något annat, för vi är ingen
juridisk instans. Det finns ingen här i kammaren som
har förnekat att det skulle varit ett folkmord. De enda
två som profiterar på dessa människors förfäders död
är Vänsterpartiet och Kristdemokraterna.
Anf. 233 Murad Artin (V)
Fru talman! Jag kommer att säga några ord som
jag inte vet om man får säga i riksdagen. Jag kommer
att säga dem i alla fall.
Detta är det billigaste jag har hört någon gång av
utrikesutskottets ordförande. Ordföranden för utri-
kesutskottet visar ingen respekt. Han satt och skratta-
de hela tiden och visade ingen respekt för ett ämne
som detta, som är så känsligt. Han förolämpar många
människor här i landet som strävar efter upprättelse.
Han förolämpar mig och Margareta Viklund och
säger att vi vill vinna några poäng. I vilket land lever
utrikesutskottets ordförande? I vilket utskott sitter
han?
År 2000 skrev vi en motion. Var det valår då? I
vilket land?
År 2001 skrev vi en motion. Var det val då?
Visa respekt för alla dessa människor! De ska ha
upprättelse och erkännande. Det är nonchalant av
utrikesutskottets ordförande.
Det här handlar inte om några billiga poäng. Vi
pratar om historien. Det handlar om mänsklighetens
brott som det ottomanska riket har begått. Utrikesut-
skottets ordförande förnekar det. Han gömmer sig
bakom juridiska termer.
Visa respekt för de människor som sitter här i
kammaren och på läktarna, för alla offer.
Anf. 234 Urban Ahlin (S)
Fru talman! "Att i strikt juridisk mening benämna
de massmord och folkfördrivningar som inträffat före
folkmordskonventionens ikraftträdande, för folkmord
låter sig svårligen göras." Det är vad Murad Artin
skriver i sin reservation. Sedan har han mage att säga
att jag visar bristande respekt och att jag förnekar det
genom att försöka linda in det i juridiska spetsfundig-
heter.
Murad Artin är inmålad i ett hörn i den här frågan,
och han vet det. Det är precis som Marianne Jönsson
sade tidigare, Murad Artin har lovat lite för mycket
och inte kunnat hålla det.
Förra året var utrikesutskottet med på Murad Ar-
tins tongångar om FN-resolutioner och att det fanns
ett beslut om det armeniska folkmordet. K-G Bi-
örsmark talade om det tidigare. Men när utrikesut-
skottet har tagit sig tid att studera ärendena visar det
sig att Murad Artin har dåligt på fötterna. Därför tar
utrikesutskottet tillbaka det beslut som vi fattade förra
året, om det armeniska folkmordet.
Jag tycker att Murad Artin ska vara en aning för-
siktig med sina utspel. Denna kammare är ingen pa-
jastillställning. Här försöker vi att fatta riktiga beslut
så sakligt vi kan. Vi har ägnat en oerhört omfattande
tid åt detta ärende. Jag har träffat assyrier/syrianer
och kaldéer under processen, precis som Murad Ar-
tin.
Vi har ett ansvar som politiker att förklara även
svåra saker. Det borde även Murad Artin göra.
Anf. 235 Murad Artin (V)
Fru talman! Urban Ahlin är ute efter straff. Vem
ska vi straffa? säger utskottets ordförande.
Utskottets ordförande visar stor okunnighet när
han säger till Margareta Viklund att Kristdemokrater-
na skriver "med största sannolikhet". Det har inte
Kristdemokraterna skrivit. Läs bättre, Urban Ahlin.
Det är Folkpartiet och Centern som skriver "med
största sannolikhet".
Hos vem finns okunnigheten? Det är nonchalant
att behandla motionen på det viset. Det är nonchalant
att säga som utrikesutskottets ordförande. Han är inte
påläst, har inte läst motionen ordentligt.
Vi skrev motioner två år i rad, 2000 och 2001.
När har det varit valår, 2000 eller 2001, och i vilket
land? Berätta det för mig.
Vi menar i vår reservation att det är ett historiskt
faktum. Varför skriver ni inte det? Varför säger vi att
det är ett folkmord och ska betraktas som ett folk-
mord, medan utskottets ordförande och majoritet
säger att det "sannolikt" är folkmord? Är det "ja" till
75 % och "man vet aldrig" till 25 %? Det är den tolk-
ningen man gör, att man vill göra det till en juridisk
fråga?
Anf. 236 Urban Ahlin (S)
Fru talman! Det är möjligt att jag gör något fult.
Men jag hoppas att publiken lyssnade på den enda
fråga jag ställde till Murad Artin under vårt replik-
skifte. Jag ställde en enda fråga: Anser Murad Artin
och Vänsterpartiet att Sverige som stat officiellt ska
erkänna folkmordet? Har han svarat på frågan? Nej,
han ägnar sig åt snorhala formuleringar för att gynna
sina egna intressen.
Jag ställde en fråga till honom. Fick jag något
svar? Nej. Varför? Fundera! Hämta betänkandet och
läs reservationen, så förstår ni varför. Det är snorhala
formuleringar från Murad Artin.
Jag vet inte om Murad Artin lyssnar dåligt eller
om jag inte når fram i mikrofonen. Murad Artin säger
att utrikesutskottets ordförande säger "vem ska vi
straffa?". Jag har inte i något av mina anföranden sagt
det. Det går att läsa i protokollet i morgon. Jag har
inte sagt det i något inlägg.
Dessutom säger Murad Artin att jag anklagar
Kristdemokraterna och Vänsterpartiet för att ha skri-
vit "med största sannolikhet", när jag sade att det är
andra partier förutom de två som har skrivit om
"största sannolikhet" och på det sättet försöker slingra
sig undan.
Nej, den ende som har varit snubblande nära att
förneka ett folkmord i dag är Murad Artin själv, som
har skrivit en motion om det största folkmordet och
på det sättet glömt bort Förintelsen. När det påtalas
säger Murad Artin att det är feltryck och att det i
stället skulle ha stått "det första folkmordet". Sedan
viftar han med en rapport från FN där det står att det
första folkmordet är tyskarnas folkmord på hererofol-
ket i Namibia 1904.
Den enda som har ägnat sig åt riktigt billiga poäng
i debatten är Murad Artin.
Anf. 237 Sven-Erik Sjöstrand (V)
Fru talman! Murad Artin har talat om att historia
är viktigt. Det är ju inte för inte som projektet Levan-
de historia startats och vi har börjat diskutera om
historia ska bli ett kärnämne i skolan. Men för några
år sedan ansåg vissa skolpolitiker att det räckte med
att man lärde sig lite om de senaste hundra åren. Det
skulle ju innebära att vi om några decennier skulle
stryka rösträttens genomförande i skolböckerna.
Det är klart att detta är ett felaktigt synsätt. Vi
som lever i Sverige ska känna till vår historia och
göra det väl. Det är bl.a. därför som vi har motionerat
om den svenska slavhandeln i Karibien på 1700-talet.
Vi i Sverige bör när vi kritiserar andra för deras histo-
ria sopa rent framför vår egen dörr.
Utskottsmajoritetens text i betänkandet nämner
inte ens den svenska slavhandeln. Det är som den
nästan inte funnits. Det är något av det mest intets-
ägande jag sett i betänkandeväg, i all synnerhet mot
bakgrund av den rekommendation som Durbankonfe-
rensen gjorde.
Den svenska slavhandeln var inte så stor som änd-
ra länders. Det är sant. Men den fanns där, och svens-
ka myndigheter hade samma synsätt som de stora
kolonialmakterna. Det är viktigt att känna till detta i
vår tid när Sverige blir alltmer multietniskt. Är det
något vi inte ska ärva från det förgångna är det slav-
handlarmoral, där vissa folk och raser anses minder-
värdiga.
Fru talman! Språk, kultur och nationell identitet
har stor betydelse för oss människor, för vår själv-
känsla och självaktning. Att förneka människors
nationella identitet, språk och kultur är också ett brott
mot de mänskliga rättigheterna. Den som förföljer
författare och bränner böcker bränner snart männi-
skor, har det sagts.
I Turkiet förföljs minoritetskulturens författare
och kulturpersonligheter. Det senaste fallet vi känner
till är Mehmed Uzun. Detta sker i ett land som söker
medlemskap i Europeiska unionen. Av den statistik
som flera människorättsorganisationer regelbundet
presenterar framgår det klart att antalet tortyroffer
ökar i Turkiet. Antalet frihetsberövade på grund av
s.k. otillåtna yttranden ökar, och antalet utdömda
fängelseår mot de oppositionella ökar också. Repres-
sionen i det turkiska samhället riktad mot landets
etniska minoriteter växer på bred front.
Trots detta har Turkiet undertecknat FN:s dekla-
ration om mänskliga rättigheter, Europadeklarationen
mot tortyr och flera andra konventioner. Man har
också förbundit sig att söka uppnå vad som krävs i de
s.k. Köpenhamnskriterierna. Men för Turkiets del
förpliktar dessa deklarationer inte till något, för man
förbjuder religiösa minoriteter, kristna, att äga fastig-
heter, dvs. kyrkor.
Man raserar kulturella minnesmärken som borde
tillhöra hela mänskligheten. Så är det med den
mångtusenåriga staden Hasankeyf och det dammbyg-
ge som kommer att lägga denna antika stad under
vatten. Jag kan berätta att ni kan se en fin liten ut-
ställning om detta i Medelhavsmuseet.
Jag tycker att detta är nationalistisk vandalism och
kulturellt barbari, men inte bara det. Byggandet av
denna damm kommer att innebära deportationer av
kurder från ett stort område, stora stillastående vat-
tensamlingar som kan ge upphov till bl.a. malaria
samt starka motsättningar till grannländerna. Turkiet
kan reglera floden Tigris och vattentillgången i ira-
kiska Kurdistan och övriga Irak.
Den turkiska kulturpolitiken präglas nästan av
samma mentalitet som talibanernas. Talibanerna
sprängde uråldriga Buddhastatyer. Turkiet utplånar
gamla kyrkor och dränker städer. Utrikespolitiken är
nationalchauvinistisk. Man blockerar Armenien och
stryper vattentillgången till Irak och Syrien. Hur
kommer en sådan stat att uppträda i EU som beter sig
så mot sina grannar?
Ett annat land som bryter mot snart sagt varje
mänsklig fri- och rättighet är Kina. Det är också ett
land som har skrivit på många dokument och kon-
ventioner om mänskliga rättigheter. Men innan
bläcket hunnit torka på de högtidligt undertecknade
dokumenten bryter man mot dem.
Med stöd av ytterst stränga lagar om statens sä-
kerhet och efter bristfälliga rättegångar har många
tusental blivit dömda till långa fängelsestraff i Kina.
Inte minst gäller detta meditationsrörelsen falungong,
som är utsatt för mycket brutala påtryckningar.
Kina är också det land i världen där flest personer
avrättas. Anklagelser om mutbrott, skattefusk, ben-
sinstölder och våldsbrott kan leda till dödsdom och
avrättning i Kina. Men när man pratar om dödsstraff
måste man fördöma såväl Kina som USA och andra
länder som har dödsstraff. En avrättning är en vålds-
handling, och jag tror att våld oftast föder ytterligare
våld.
Anf. 238 Bertil Persson (M)
Fru talman! Jag tror att Sven-Erik Sjöstrand har
rätt i att det finns all anledning att inte minst sopa
framför egen dörr. Vi har tidigare vid åtskilliga till-
fällen när vi har diskuterat mänskliga rättigheter och
biståndsfrågor just tagit upp frågan om även en
svensk historisk öppenhet.
Vi har vår 352 år gamla slavhandelskoloni som
hette Cabo Corso där man byggde en vasaborg i
svensk granit med hjälp 250 slavar. Den kallades
Carolusborg. Den är i dag renoverad av Shell och
utsedd till världsarv. Vi hade den i 15 år, och vi har
all anledning att skämmas för vad som hände då.
All dokumentation om själva slavhandeln har för-
svunnit från Riksarkivet. Men det är viktigt, och det
är någonting som vi allesammans känner till. Det är
också något som vi ska minnas för framtiden.
Anf. 239 Sven-Erik Sjöstrand (V)
Fru talman! Jag tackar för Bertil Perssons inlägg.
Att jag tog upp slavhandeln beror på att vi har väckt
en motion om den. Utskottet har skrivit lite allmänt
om slavhandeln. Det kanske skulle betona hur Sveri-
ge egentligen har agerat. Jag och vi i Vänsterpartiet
hade hoppats att man skulle har skrivit lite mer om
det.
Anf. 240 Per Lager (Mp)
Fru talman! Det är nu 15 ½ år sedan den då 32-
årige Mordechai Vanunu kidnappades och dömdes
för att han i The Sunday Times avslöjat Israels hem-
liga kärnvapenprogram i kärnteknikanläggningen
Dimona där han arbetade som tekniker 1976-1985.
Han dömdes bakom lykta dörrar för landsförräderi
och avslöjande av statshemligheter. Straffet blev 18
år i en isoleringscell på 2 * 3 meter. Detta föranledde
en våg av protester och upprop över hela världen,
bl.a. från en stor grupp Nobelpristagare och ledande
vetenskapsmän. Arbetet för hans frigivning har där-
efter pågått oavbrutet. År 1987 tilldelades han det
alternativa Nobelpriset.
Vanunu ansåg att kärnvapenprogrammet var en
angelägenhet som måste avslöjas för hela mänsklig-
heten. I ett brev från fängelset skriver han så här: Jag
är en människa med samvete som gjorde det av en
stark övertygelse, efter mycket funderande och
många tvivel. Jag hade inget val. Jag var tvungen. Det
fanns ingen annan som skulle göra det om inte jag
gjorde det. Jag var rädd men redo att betala priset.
Han har fått betala ett alldeles för högt pris för sitt
mod att avslöja sanningen och personligen handla
efter Nürnbergprincipen om att mänsklighetens sä-
kerhet gäller för mer än lojaliteten mot det egna lan-
det.
Amnesty International betecknar Vanunus isole-
ringsstraff som grymt, omänskligt och förnedrande
och har krävt hans omedelbara frigivning. Trots detta
och trots hänvisningar till att Israel har skrivit under
konventionen om mänskliga rättigheter och tortyr-
konventionen har alla vädjanden, även genom resolu-
tioner i EU-parlamentet, om lättnader varit förgäves.
Ändå väcktes hoppet hos många när Vanunu i
mars 1998 plötsligt tilläts komma ut ur sin isolerings-
bur i Ashkelonfängelset. Hans mentala hälsa var då
sedan länge allvarligt hotad. Skulle han släppas i
samband med firandet av Israels 50-årsjubileum? Nej,
det som såg ut att äntligen bli en upplösning av en
lång pina visade sig bara vara falska förhoppningar.
Förhållandena har sedan dess i stället hårdnat för
Vanunu. I september år 2000 stängdes han åter in i
isoleringscellen. Han utsätts också fortsättningsvis för
svåra trakasserier. Dessutom censureras posten. Bre-
ven klipps i bitar eller når inte mottagaren på flera
månader. Man låter honom ha en dator som en skriv-
maskin, men inget av det han har skrivit på den
kommer han att få ta med sig när han till slut lämnar
fängelset. Enligt domstolen blir det först den 22 april
2004. Då har han suttit i 18 år. Det finns också upp-
gifter nu om att han dessutom därefter på obegränsad
tid kan hållas i husarrest under hårda restriktioner vad
gäller kommunikationen med omvärlden.
Straffet, fru talman, har inga proportioner till det
s.k. brottet. Det är bara en utdragen hämnd som inte
får accepteras av omvärlden. Alla eventuella militära
hemligheter från 1986 som han skulle kunna komma
ihåg är i dag inaktuella. Den enda hemligheten som
ytterligare kan avslöjas och som förvisso är kompro-
metterande för några är hur, av vem, och på vems
order Vanunu kidnappades den 30 september 1986.
Men dessa uppgifter väger lätt mot det helvete som
Vanunu har utsatts för och fortsätter att utsättas för.
Nu, fru talman, krävs bl.a. kraftiga markeringar
från den svenska regeringen i direkta samtal med
Israels regering med krav på omedelbar frigivning.
Har inte det effekt så måste Sverige snabbt få upp
Vanunus fall på FN:s agenda. År efter år har jag lyft
fram denna fråga i riksdagen, och i år är det till min
glädje representanter för fem partier som står bakom
min motion. Regeringen måste göra något mer och ta
reella initiativ i frågan. Allmänna uttalanden räcker
inte - det har vi sett.
Vanunu själv är en osjälvisk människa som har
fått lida mer än nog för sitt mod och för sitt rättspatos.
Om situationen för den i dag 47-årige Vanunu ska
kunna förbättras måste hans fall aktualiseras på alla
nivåer. Varje chans till påtryckning och varje försök
att få Vanunu fri är något av en medmänsklig skyl-
dighet. Vanunu har blivit en symbol för fredskampen
och för våra mänskliga och demokratiska fri- och
rättigheter.
Fru talman! Vi får inte svika honom.
Anf. 241 Yilmaz Kerimo (S)
Fru talman! Det är synd att vi som har hamnat
längre ned i talarlistan inte fick komma in i debatten
tidigare med replikrätt. Vi får nöja oss med att kom-
ma in nu i stället.
Fru talman! I utrikesutskottets betänkande om de
mänskliga rättigheterna tas motioner från oss riks-
dagsledamöter upp om något så grundläggande som
hur människor har det i olika delar av världen. Mo-
tionerna ger en mängd beskrivningar av människo-
öden. Det är många gånger engagerade förslag på hur
olika orättvisor, oacceptabla övergrepp och andra
brister i människors vardag runtom på vår jord ska
kunna rättas till.
Jag tror att vi alla inte bara känner till och förstår
många av de fruktansvärda saker som dagligen drab-
bar människor på vårt klot. Jag vet också att vi alla
har olika kopplingar och anknytningar till människor
som lever mitt i detta. Det är människor som många
gånger kämpar för sina liv och för sina rättigheter i
världens alla hörn - människor som verkligen behö-
ver Sveriges aktiva stöd och solidaritet i sin kamp.
För mig är frågan om det som kallas svärdets år
mer än så. För mig handlar det om mina egna dödade
förfäder. För mig och för mina landsmän är detta inte
bara politik, utan främst en punkt där politiken direkt
berör själ och hjärta.
Det är i det perspektivet som jag vill ge några
kommentarer till mitt ställningstagande. Ställningsta-
gandet utgår från betydelsen av att vi nu utan ytterli-
gare dröjsmål tar alla steg vi kan för att morden på
mina och mina landsmäns förfäder äntligen ska kunna
förklaras för folkmord i dess absoluta och hemska
mening.
Assyrier/syrianer är en kristen folkgrupp med ur-
sprung i landet Bethnahrin runt Eufrat och Tigris.
Hemländerna för den assyrisk/syrianska folkgruppen
är Irak, Iran, Libanon, Syrien och Turkiet. Vid sekel-
skiftet bodde mer än en miljon assyrier/syrianer i
Turkiet. I dag finns bara några tusen kvar. Den stora
utrensningen skedde under en period som går under
namnet svärdets år, 1915-1919. Också efter andra
världskriget har omfattande och dramatiska utrens-
ningar och diskriminering skett av gruppen.
Det fasansfulla som drabbade armenier, assyri-
er/syrianer och kaldéer i samband med det ottomans-
ka rikets sönderfall är inslag i världshistorien som har
påverkat och påverkar många generationer av de
folkgrupper som utsattes.
Folkmord är ett väl definierat folkrättsligt begrepp
som kräver en omfattande och opartisk bevisning och
forskning. Det gör det angeläget att ha väl under-
byggda fakta bakom sitt ställningstagande. Naturligt-
vis hade detta underlättats om de turkiska myndighe-
terna hade haft den ambition som borde finnas hos en
nation som anser sig kunna tillhöra EU.
Den forskning kring assyriernas situation under
svärdets år som är så viktig måste genomföras. Sveri-
ge måste göra ytterligare ansträngningar för att de
turkiska myndigheterna ska tvingas till en annan
hållning i frågan än vad som nu gäller. Det gäller till
att börja med det självklara i att man måste ha rätten
att över huvud taget tala om frågan.
Den rätten gällde inte för den syrisk-ortodoxa
prästen fader Yusuf Akbulut i Diyarbakir. Jag hade
själv möjlighet att tillsammans med kollegan Carina
Hägg närvara vid rättegången i Turkiet tre gånger.
Han åtalades för statsfientlig verksamhet och förräde-
ri enligt paragraf 312 i den turkiska strafflagen. Skä-
let till detta var att han i en tidningsintervju sade att
han uppskattade att USA:s kongress antagit ett erkän-
nande av folkmordet på armenierna 1915-1919. I
intervjun säger han vidare att man inte får glömma att
även assyrier/syrianer mördades under folkmordet på
armenierna.
Det gäller också att man måste öka möjligheterna
att forska kring händelserna under svärdets år. Det är
det internationella samfundets plikt att inte enbart
fördöma och minnas det som händer. Vi har också en
uppgift i att räta ut frågetecknen i historien och kraft-
fullt fördöma händelser som dessa. Därför är det
utomordentligt viktigt att möjligheterna och förutsätt-
ningarna att forska kring händelserna under svärdets
år ökar.
I år är utskottets betänkande till stora delar ett do-
kument som stärker möjligheterna för ett kraftfullt
agerande från Sveriges sida i frågan. Men en viktig
del saknas.
För mig och för mina landsmän handlar ett erkän-
nande av svärdets år som ett regelrätt folkmord om
vår historia och om vår identitet. Det handlar om att
äntligen få världssamfundets stöd i vår bearbetning av
ett dråpslag mot en folkgrupp som aldrig får glöm-
mas. Det borde vara klart och tydligt uttalat i betän-
kandet.
I ett avsnitt i betänkandet finns dock mycket tyd-
liga signaler som går åt rätt håll. Det är skrivningar
som tydligt slår fast att Sveriges riksdag bedömer
händelserna under svärdets år som så allvarliga att
definitionen folkmord skulle ha använts om nu gäl-
lande konventioner hade funnits då händelserna in-
träffade. Det har många av de tidigare talarna nämnt.
Frågan om huruvida ett brott begåtts mot dessa
avgörs av juridiska instanser. Utskottet menar att det
som drabbade armenier, assyrier/syrianer och kaldéer
under det ottomanska rikets tid sannolikt skulle be-
traktas som folkmord enligt 1948 års konvention om
den hade varit i kraft vid den aktuella tidpunkten.
Det är glädjande att riksdagen genom betänkandet
medger att det som hände assyrier under det otto-
manska riket skulle kunna betraktas som folkmord
enligt 1948 års konvention om den hade varit i kraft
vid den aktuella tidpunkten.
Den som tillhör den assyrisk/syrianska gruppen
har nog haft svårt att förstå varför den armeniska
gruppen tidigare kunnat få ett erkännande av de hän-
delser som också drabbade dem som folkmord. I
betänkandet slås fast att detta inte stämde. Utskottet
betonar att det i FN-resolutioner inte fanns någon
särskild behandling av armeniernas situation under
tiden för folkmordet och att betänkandet därmed
borde ha haft en annan formulering när det gäller
behandlingen av motion U651 under riksmötet
1999/2000.
Utskottet slår därmed fast en likabehandling av
folkgrupperna assyrier/syrianer och armenier som
drabbades av samma folkmord under 1900-talets
första år. Det är ett välkommet ställningstagande.
Därmed måste vi tillsammans se till att frågan be-
handlas i FN och EU för att där få en resolution som
förklarar det som hände assyrierna/syrianerna och
armenierna 1915 för folkmord.
Det är det juridiska perspektivet på frågan. Jag
kan förstå att detta ligger till grund för den bedöm-
ning man gör i frågan när Sveriges riksdag ska fatta
beslut. Internationella konventioner och begrepp
måste följas, men för mig handlar det om betydligt
mer än juridik, hur viktig den än må vara.
Mina förfäder överlevde inte folkmordet. På
samma sätt som många av mina landsmäns förfäder
föll de offer för en hänsynslös utrensning under åren
1915-1919. Jag har fått höra detta av mina släktingar,
och också mina landsmän har hört om folkmordet på
samma sätt, fru talman.
En halv miljon människors död är som om kata-
strofen i World Trade Center den 11 september i
USA skulle upprepas 166 gånger.
Olof Palme uppmanade oss i Hanoitalet julen
1972 att kalla saker vid dess rätta namn. Jag är väl
medveten om vikten av att så djupgående juridiska
begrepp som ordet folkmord kräver varsamhet när
man använder dem. För mig med min bakgrund, min
kunskap och min historia som förmedlats genom
årtionden är det ett historiskt faktum att ett folkmord i
vår nuvarande definition begicks under svärdets år.
Fru talman! Låt oss återigen, som Olof Palme sa-
de, kalla saker vid dess rätt namn, nämligen folkmord
och ingenting annat.
Anf. 242 Siv Holma (V)
Fru talman! Utrikesutskottet har behandlat en
motion, Om detta må vi också berätta, som Ulla
Hoffmann m.fl., inklusive jag, står bakom. Den tar
upp två principiellt viktiga händelser i den svenska
historien som handlar om de mänskliga rättigheternas
värde under andra världskriget.
Motionen fokuserar också på vikten av att ge
forskning tillfredsställande förutsättningar att ta fram
fakta om hur människor blev behandlade under denna
tid. Den tar också upp vikten av att Sverige gör upp
med sina historiska misstag. Det måste också innebä-
ra att de människor som blev felaktigt behandlade
måste få en officiell ursäkt och därmed upprättelse.
Detta måste ske på samma sätt när regeringen uttalat
en ursäkt till dem som tvångssteriliserades eller till
samer som utsatts för maktövergrepp. Motivet att det
har gått för lång tid kan aldrig accepteras.
Den ena historiska händelsen berör de s.k.
rysslägren där den svenska samlingsregeringen, be-
stående av Folkpartiet, Socialdemokraterna, Högern
och Bondeförbundet, lät Sovjetunionen ha kontroll
över de ryska internerna. Det finns uppgifter om att
det t.o.m. fanns hemliga agenter i lägren vars svenska
personal avlönades av den sovjetiska staten. Sovjet-
unionen tryckte på om repatrieringen och den 10
oktober 1944 lämnade de första fartygen Gävle hamn
med ca 900 sovjetryska krigsfångar ombord. Sam-
manlagt skickades ca 2 000 krigsfångar tillbaka trots
att samlingsregeringen måste ha vetat att det fanns en
uppenbar risk att de skulle avrättas eftersom de be-
traktades som desertörer.
Det finns i dag barn till fäder som satt i de ryska
krigsfångelägren i Sverige. De får inte svar på frågan
varför deras fäder inte fick stanna i Sverige. Många
vet inte heller vad som hänt med deras fäder efter att
de skickades tillbaka till Sovjet.
Den andra historiska händelsen berör de särskilt
upprättade interneringslägren där värnpliktiga samla-
des upp i s.k. arbetskompanier. Detta skedde också
under samma samlingsregering som upprättade
rysslägren.
De internerade har inte fått veta skälen till varför
de blev utvalda eller vad de anklagades för. De kunde
därmed inte heller föra talan mot myndigheternas
beslut att placera dem i lägren. Rättssäkerheten blev
därmed satt ur spel. Det gemensamma för de interne-
rade var att de betraktade sig själva som antifascister
och antinazister. Genom interneringen fick de en
stämpel som förföljde dem resten av livet.
Genom Lundkommissionen i Norge och andra
historiska undersökningar kan vi se att de som på
liknande sätt blev internerade i Norge och Danmark
senare kunde bli skickade till Nazitysklands koncent-
rationsläger. Det är en skrämmande tanke att landets
egna medborgare kunde bli så rättslösa att de skulle
kunna skickas till ett annat land som bedrev systema-
tisk etnisk rensning. Den rensningen innebar också att
människor med antinazistiska åsikter blev mördade.
Fru talman! När det gäller rysslägren har Ulla
Hoffmann i en interpellationsdebatt beskrivit sitt
möte med några av de drabbade och deras barn.
Anatolij Emets var en av dem som transporterades
tillbaka. I Sovjet dömdes han vid en massrättegång
till arbetsläger i tio år. Han satt sammanlagt 45 år i
arbetsläger. I Sovjet har han ännu inte fått någon
formell upprättelse för sina år i Gulag som förment
landsförrädare. Sovjetstaten bär det största ansvaret,
men det svenska staten har också ett ansvar. Dessa
händelser förföljer de anhörigas barn så länge de
lever.
När Ulla Hoffmann besökte minnesstenen i
Krampen i Västmanland kom en kvinna i 60-
årsåldern och bad: Hjälp mig att hitta min pappa eller
åtminstone få veta vad som hänt honom. Jag var bara
en månad när han deporterades till Sovjet. Sedan dess
har jag inte hört något från honom.
Fru talman! Jag ska också ge en kort beskrivning
av ett människoöde som jag kom i kontakt med. Det
gäller en av dem som blev internerade. Jag tror dess-
utom att han är representativ för denna grupp. För
drygt 20 år sedan var jag med om att göra en teater-
pjäs om interneringslägren under andra världskriget. I
arbetet med att ta fram relevant material intervjuade
vi bl.a. en man, Einar, som blev internerad i Storsien
1939-1940. Vi intervjuade också hans fru och fick
insikter i hur familjen blev förföljd av att mannen
internerades. Einar berättade att han var socialdemo-
krat och framför allt aktiv inom den fackliga cent-
ralorganisationen, FCO, föregångaren till Landsorga-
nisationen, LO. Han prenumererade på Norrskens-
flamman eftersom det var en norrbottnisk tidning.
Under kampanjen som gick under namnet
"Finlands sak är vår" for militärer runt bland de in-
kallade och värvade folk att aktivt ställa upp på den
finska sidan i kriget mot Sovjet. Einar delade den
svenska regeringens då officiella inställning att Sve-
rige skulle vara neutralt, och därför nekade han till att
bli "Finlandsfrivillig". Värvaren fortsatte att övertala
med argument som att sovjetiska soldater var illa
utrustade. "Det här skulle vara en lätt uppgift att kla-
ra." Då kontrade Einar med att han inte trodde att de
var sämre utrustade än under tsartiden. Einar trodde
själv att det var denna ordväxling som gjorde att han
blev internerad.
År 1984 framfördes pjäsen Landsförrädarna på
Seskarö för närmare 7 000 besökare under tio före-
ställningar. Även Einar såg pjäsen. Han uttryckte sin
belåtenhet över att vi hade gjort pjäsen. Kort efter
föreställningarna avled han, 84 år gammal, utan nå-
gon upprättelse mer än att ett gäng amatörer upp-
märksammat rättsövergreppet med en pjäs.
Jag kommer aldrig att glömma premiären. Efter
slutscenen såg jag äldre män i publiken i tårar. Det
var deras uttryck för den kränkning som de blivit
utsatta för när de blev internerade utan att bli infor-
merade om varför. Jag mötte också barn, nu i vuxen
ålder, vars fäder blivit internerade, och de berättade
om skammen som följt dem hela deras liv.
Fru talman! Det är därför jag yrkar bifall till re-
servation 19 som går ut på att arkiven inte bara ska
vara öppna till formen utan också till innehållet. Det
innebär att materialet inte ska, som nu sker, censure-
ras genom att delar av texten överlämnas i fotokopie-
rat skick med "vita" luckor. Ett sådant material kan
inte anses vara tillfredsställande ur forskningssyn-
punkt.
Människor och grupper som drabbats måste få rätt
att veta vad som inträffade, få någon form av upprät-
telse eller ett erkännande av varför de behandlades
som de behandlades. Det måste ske innan alla invol-
verade hunnit dö. Vi kan inte acceptera att samlings-
regeringens efterträdare i denna riksdag är så passiva
att dessa människor inte hinner få upprättelse under
sin livstid. Det får inte vara så att det är viktigare att
skydda historiskt stora män i respektive parti än att
erkänna de rättsövergrepp över vanligt folk som sam-
lingsregeringen har det politiska ansvaret för. Ansva-
ret för misstagen ökar ju längre tiden går.
Anf. 243 Urban Ahlin (S)
Fru talman! Jag är glad över det engagemang som
Siv Holma visar dessa medborgare. Jag skulle dock
vilja ställa en fråga till Siv Holma eftersom hon har
unik erfarenhet av situationen i norra Sverige. Jag har
också träffat människor som har varit involverade i
tragiska situationer, som har blivit rekryterade av
vänsterpartistiska funktionärer över till Karelen och
där arbetat för den sovjetiska arbetarstaten.
Jag är lite nyfiken på att höra om Vänsterpartiet
och Siv Holma från norra Sverige är beredda att ta tag
i den delen av historien, öppna sina arkiv för forsk-
ning och ge ett svar till de familjer som än i dag lever
i trauman för att deras familjer drabbades av en sådan
tragedi. Tacket de fick för att de hjälpte till med den
sovjetiska arbetarstaten var ett skott i nacken i Petro-
zavodsk.
Anf. 244 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag ska lugna Urban Ahlin med att
säga följande:
Vi i Vänsterpartiet är naturligtvis intresserade av
att även dessa historiska händelser kommer upp på
dagordningen. Alla arkiv som kan öppnas ska natur-
ligtvis öppnas. Vi har också verkat för det, dels ge-
nom att kontakta forskare att vara behjälpliga med att
göra detta, dels genom att i Norrbottensdistriktet, som
jag är med i, initiera en historieprojektgrupp som leds
av ett antal människor som har kontakter genom att
släktingar har varit involverade i de här samman-
hangen. Naturligtvis ska alla brott som har begåtts
mot de mänskliga rättigheterna behandlas därefter.
Samtidigt är det viktigt att den svenska regeringen
någon gång tar itu med de frågor som jag har tagit
upp i mitt anförande. Det är inte första gången de har
tagits upp. Många har tyvärr redan hunnit gå ur tiden.
Men eftersom jag har kommit i kontakt med barnen
vet jag att det här fortfarande lever kvar. Det finns all
anledning att göra någonting.
Jag undrar: På vilket sätt kommer Urban Ahlin att
medverka till att just de internerade ska få en upprät-
telse och att vi får klarhet i det jag tog upp om
rysslägren.
Anf. 245 Urban Ahlin (S)
Fru talman! Jag tackar Siv Holma för svaret. Det
hon säger är ju att Vänsterpartiet är berett att öppna
sina arkiv. Visserligen har man inte tillgång till alla
arkiv. En del skickades ju över till Sovjetunionens
kommunistiska parti och har fortfarande inte hittats.
Men vi får väl hoppas att även de arkiven kommer att
öppnas så småningom.
Kan man kanske också hoppas på en ursäkt till de
familjer som har drabbats av detta trauma, där Väns-
terpartiet faktiskt spelat en ganska stor roll? Vi ska
naturligtvis ta allt vi kan i anspråk för att komma till
rätta med brott mot mänskliga rättigheter, men när vi
själva så nära inpå kroppen ändå känner att vi har ett
visst ansvar vore det trevligt om Siv Holma också
kunde säga att Vänsterpartiet är berett att ge dessa
familjer en ursäkt.
Jag är glad över att Siv Holma så tydligt säger att
hon ska öppna arkiven. Jag ska meddela de överle-
vande släktingar som fortfarande finns att Siv Holma
gjort det uttalandet.
Precis som vi skriver i vårt betänkande om de frå-
gor som Siv Holma tar upp är Sveriges regering väl-
digt öppen för att vi ska ha den här forskningen. Vi
ska öppna. Vi vet själva att generalkonsulatet i S:t
Petersburg och vår ambassad i Moskva gör allt för att
få tag i relevanta arkiv. Tråkigt nog är det på det
sättet att Ryssland i dag stänger fler och fler av de här
arkiven. Det blir svårare att komma åt dem.
Men jag tackar Siv Holma för svaret. Jag tänker
vidarebefordra det till överlevande släktingar. Men
jag undrar också: Är Vänsterpartiet berett att ge en
ursäkt?
Anf. 246 Siv Holma (V)
Fru talman! Ja, vi är naturligtvis beredda att ge en
ursäkt. Svårigheterna efter att vi har försökt intervjua
människor som har varit i Petrozavodsk, de s.k. Kiru-
nasvenskarna, är ju att det kommunistiska partiets roll
i det här fallet inte är så väldigt tydlig. Det finns en-
skilda kommunister som har varit aktiva i det här
sammanhanget. Mycket beroende på att det var en
möjlighet att få arbete. Just den här tiden var det
massarbetslöshet.
Det finns uppgifter från Hilding Hagberg, som var
en av de ledande gestalterna. Han vädjade till de här
människorna att inte resa till Petrozavodsk och ryska
Karelen. Har fel begåtts tycker jag att det är fullstän-
digt självklart att man också ska uttrycka en ursäkt.
Anf. 247 Jan Erik Ågren (Kd)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 6 och 10.
Brott mot mänskliga rättigheter möts vi av snart
sagt varje dag - oftast via medierna men också ibland
personligt nära.
Jag glömmer aldrig den dag hemma i prästgården
i Ramsele när jag frågade en av de första syrianska
flyktingar jag kom i kontakt med varför han ville
komma just till Sverige. Han sade: "Jo, ni har ett kors
på er flagga. Ni är ju kristna." Som kristen hade han
upplevt förföljelse och otrygghet i Turkiet. En nära
släkting med position i samhället hade mördats, och
det hade förekommit ytterligare hot osv.
Fru talman! I maj 1917 hölls ett protestmöte i Au-
ditorium i Stockholm anordnat av 1916 års freds-
kommitté. Inledningsanförandet hölls av redaktör
Hjalmar Branting, sedermera svensk statsminister.
Hjalmar Branting sade bl.a. följande:
"Armeniernas lidande har inte börjat under världskri-
get ." - alltså det första - ". gång på gång under
de senaste decennierna ha underrättelser om de öde-
läggelser som övergått landet nått den civiliserade
världen . Budskapen blev allt bestämdare och mera
olycksbådande, och 1916 kom så den stora anklagel-
sen, den engelske historikern Viscount Bryces doku-
mentsamling, med vittnesbörd från 150 personer,
vilka ha varit ögonvittnen till massakrerna . trovär-
diga opartiska personer, amerikaner, armenier, skan-
dinaver, några av dem missionärer, och ett icke så
ringa antal tyskar . De har vittnat att i Armenien har
verkställts ett fullt organiserat folkmord, och tilldra-
gelserna därnere stå utan motstycke i allt vad som
hänt under kriget." Så långt Hjalmar Branting - en av
de alltför få som reagerade då.
Vi svenskar borde skämmas för vår tystnad om
det som då hände. Vi som nu tillhör den svenska
riksdagen har möjlighet att gottgöra en del av den
passivitet som då visades genom att stödja reservation
10 där denna fråga tas upp.
Det är viktigt för alla berörda att få denna del av
sin historia erkänd. Annars är det mycket svårt att gå
vidare från den sorgeprocess många är inne i till den
läkningsprocess de behöver. Där har vi som riks-
dagsledamöter ett ansvar. Vi får inte förtränga att
folkmord sätter outplånliga ärr i ett drabbat folks själ.
Vi ställs nu i riksdagen inför att erkänna det folk-
mord, Seyfo, som begicks 1915-1919 mot armenier,
assyrier/syrianer och kaldéer. Dagens debatt visar
tydligt varför det inte har gått att få en majoritet för
detta i utskottet.
Fru talman! I vår reservation nr 6 tas frågan om
prenatal könsdiskriminering upp. Att den frågan över
huvud taget behöver tas upp är ett tydligt bevis på
bristande respekt för allas lika värde.
Kvinnor i alla åldrar diskrimineras på ett otal oli-
ka sätt över hela världen. Ett av de mest utstuderade
sätten är s.k. prenatal könsdiskriminering, dvs. selek-
tiv abort. Speciellt i Asien har andelen kvinnor i för-
hållande till män sjunkit drastiskt de senaste årtion-
dena.
Vi anser att det finns all anledning för Sverige
som ett föregångsland i arbetet för demokrati och
mänskliga rättigheter att målinriktat arbeta för att
frågan om prenatal könsdiskriminering behandlas
seriöst i FN. Vårt tal om allas lika värde blir inte
trovärdigt om vi inte i alla sammanhang där det krävs
och är möjligt står upp för att alla har samma värde.
Dokument
Beslut
Motioner om mänskliga rättigheter (UU8)
Riksdagen besvarade eller avslog motioner om mänskliga rättigheter och andra förhållanden som rör länder, områden och folkgrupper.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag