Maskeringsförbud

Fru talman! Demonstrations- och mötesfriheterna är grundlagsfästa och utgör en omistlig del av vårt demokratiska samhälle. Vänsterpartiet har under hela sin existens verkat för och värnat dessa fri- och rättigheter. Vi anser att grundregeln ska vara att demonstrationer ska ske öppet och offentligt, och som parti arbetar vi målmedvetet och kontinuerligt för detta. Men vi är medvetna om att det finns undantag från denna grundregel, och då måste möjligheten finnas, menar Vänsterpartiet, att kunna göra annorlunda och vidta åtgärder för att inte röja sig. Det kan bero på sådana omständigheter att man inte vågar avslöja sin identitet på grund av diverse olika hotbilder som personerna upplever. Ofta är det ju i sådana tillspetsade situationer som det är extra viktigt att få uttrycka sin mening och vara med och bilda opinion. Jag kan ge exempel på ett flertal situationer och hotbilder för män och kvinnor där maskering och dold identitet kan upplevas som nödvändiga. Men egentligen är ju det en bakvänd ordning att man ska behöva motivera varför vi vill behålla demokratiska fri- och rättigheter. Fru talman! Det nu föreliggande förslaget till maskeringsförbud har föregåtts av ett tidigare förslag som kritiserades mycket kraftigt av många viktiga remissinstanser som JO, Riksåklagaren, Sveriges Advokatsamfund och Svenska Helsingforskommittén. Lagrådet formulerade kritik på ett flertal tunga punkter och avstyrkte den då föreslagna förbudslagen i dess helhet. Lagtexten ansågs inte förenlig med regeringsformen, och Lagrådet ansåg vidare att syftena med det föreslagna maskeringsförbudet inte rimligen kunde antas bli så tillgodosedda att det kunde motivera förbudsförslaget. Nu återkommer alltså regeringen med ett nytt, något modifierat förslag. Nu ska det vara tillåtet att uppträda med ansiktet helt eller delvis täckt. Först när ordningsstörningen är ett faktum inträder förbudet. Undantag från maskeringsförbudet ska vidare gälla den som täcker ansiktet av religiösa skäl. Religiösa skäl sägs föreligga om personen täcker ansiktet i enlighet med religiös sedvana som personen normalt tillämpar. Det finns dessutom möjlighet att ansöka om att få demonstrera maskerad, och det ska beviljas av polisen om risken för ordningsstörning är obetydlig. Fru talman! Denna modifierade proposition innehåller alltså något uppmjukade förslag jämfört med det förra förslaget som innebar ett mer absolut förbud mot maskering. Det vilar på bedömningar som ska göras av enskilda poliser eller grupper av poliser. Dessa ska snabbt och ofta under betydande press fatta mycket viktiga beslut. De här föreslagna bestämmelserna och reglerna ska alltså tolkas, och jag menar att det ger ett mycket betydande utrymme för godtycke och rättsosäkerhet. När föreligger egentligen en ordningsstörning? Hur mycket får ansiktet vara täckt? Hur ska polisen i en trängd situation kunna veta om någon som hävdar religiösa skäl verkligen talar sanning? Hur ska polisen vid en ansökan om tillåtelse till maskering kunna bedöma om det endast föreligger obetydlig risk för ordningsstörning? Visst svajar det rejält, och det är lätt att hålla med Lagrådet i deras yttrande från november i år om att det även med detta modifierade förslag råder tveksamhet om någon verklig effekt av maskeringsförbudet kan uppnås. Det är inte bra med lagförslag som innebär stora risker för godtycke och rättsosäkerhet och vars effektivitet så tydligt kan ifrågasättas. Vänsterpartiet har tillsammans med Centern och Miljöpartiet till KU:s yttrande till justitieutskottet fogat en avvikande mening där partiet också hävdar att inte heller detta nya förslag är förenligt med de grundlagsfästa mötes- och demonstrationsfriheterna. Min partikollega Mats Einarsson kommer att ytterligare utveckla talan om bland annat detta. Vänsterpartiet är alltså principiella motståndare också till detta nya, något modifierade förslag. Vi är från Vänsterpartiets sida mycket glada åt att också Centerpartiet och Miljöpartiet har kommit till samma slutsats. Jag vet att vår reservation speglar åsikter hos en stor opinion ute i samhället. Förslagen i betänkandet innebär utan tvekan en begränsning av nu gällande mötes- och demonstrationsfrihet - det är omöjligt att resonera bort. Det är allvarligt att börja begränsa dessa friheter. Det sägs här att förslagen ytterst läggs fram för att värna om demonstrationsrätten. Det är inte trovärdigt att påstå sig värna demokratiska fri- och rättigheter samtidigt som man begränsar dem. Fru talman! Det finns, precis som Lagrådet sagt i sitt utlåtande om det första förslaget till maskeringsförbud, anledning att ifrågasätta om regler om förbud mot maskering verkligen främjar ordning och säkerhet vid allmänna sammankomster. Ingripanden kan i stället fungera som en provokation och motverka ordning och säkerhet. Det är inte heller sannolikt att ett förbud kommer att följas av personer som bestämt sig och har planer på att använda våld och begå brott vid till exempel demonstrationer och som fullföljer dessa planer. Jag menar att det finns möjligheter i befintlig lagstiftning att ingripa mot dessa personer. En del internationella erfarenheter från till exempel Genua i Italien 2001 visar att trots det italienska maskeringsförbudet skedde svåra konfrontationer mellan maskerade grupper och poliser. Det hjälpte inte med förbudet vid det tillfället. Förbudet mot maskering var verkningslöst i Genua. Däremot finns det all anledning att ta till vara de danska erfarenheterna av utvecklad dialog mellan polis och demonstranter. De är intressanta att följa och söka tillämpa i Sverige. Det pågår just nu ett arbete med detta, och det är bra. Mer av dialog och mindre av förbud - det får bli en avslutning på detta anförande. Fru talman! Jag yrkar avslag på förslaget i propositionen och bifall till reservation 1.

Fru talman! Rolf Olsson ger en inledande eloge till de demokratiska fri- och rättigheterna men kommer sedan fram till att det finns undantag och säger att man måste kunna dölja ansiktet och i tillspetsade situationer ta till andra metoder. Med den inställningen försvarar Rolf Olsson dem som hotar människors fri- och rättigheter och möjligheter att demonstrera och utöva sin mötesfrihet. Det framgår tydligt av betänkandet att Vänsterpartiet inte vill göra något åt de problem vi har i dag. Det första jag vill fråga Rolf Olsson är: Vad tycker Vänsterpartiet att man ska göra med de vänsterextremister som bryter sig loss för att söka konfrontation med nynazisterna en kväll som i går, stoppar trafiken, löper amok och beter sig allmänt på ett sätt som vi inte kan acceptera? Ska vi inte göra någonting alls eller borde vi på något sätt försöka förebygga den typen av aktiviteter och garantera också vänsterextremisterna, som vid händelserna i går, att de får demonstrera trots att de inte hade sökt tillstånd? Det andra jag undrar över, utifrån ditt anförande, är om Vänsterpartiet verkligen menar att man i Finland avskaffat yttrandefriheten och möjligheten att demonstrera, att de nu gått ifrån de mänskliga fri- och rättigheterna. Det är i så fall en ganska intressant uppfattning.

Fru talman! Det är självklart att vi försvarar de vunna demokratiska fri- och rättigheterna som vårt parti, tillsammans med andra politiska krafter, under årtionden, för att inte säga århundraden, byggt upp i det här samhället. Vi är bekymrade när de hävdvunna demokratiska fri- och rättigheterna naggas i kanten, och vi anser att det är vad som sker just nu. Vi har tillsammans med andra partier dessa farhågor, vilket vi också pekar på. Det är så vi ser på det. Vi tror att vi måste fortsätta med dialogen, den demokratiska dialogen. Det är den som är det viktiga medlet för att bekämpa de odemokratiska tendenser som vi möter på olika extremkanter i politiken. Det är dialogen, det är debatten, det är övertygelsen som är det viktiga. Formella förbud löser inte detta, vilket jag var inne på tidigare. Möjligen provocerar det människor som bestämt sig för att använda odemokratiska och till och med kriminella metoder ytterligare. Jag tror alltså inte att det är det effektivaste sättet att bekämpa dem. När jag ändå har ordet skulle jag vilja passa på att fråga Beatrice Ask om ert yrkande på generellt maskeringsförbud, som alltså innebär att ni går emot det som Lagrådet hävdade. På vilka grunder anser ni att Lagrådet hade fel i sin bedömning? Hur har ni resonerat? Jag skulle också vilja höra Beatrice Asks analys av händelserna i Genua 2001, där det italienska maskeringsförbudet visade sig vara verkningslöst. Har Beatrice Ask någon kommentar till det?

Fru talman! Lagrådet har aldrig fel. De har intressanta synpunkter. Men det är just för att vi vill ha ett annat förslag som vi också vill att det granskas av Lagrådet. Det är uppenbart att Lagrådet godkänt regeringens förslag i propositionen, det vill säga att de inte finner det oförenligt med de grundläggande regler vi har. Men vi vill ju ha ett annat förslag. Det är inga konstigheter där. Vad gäller Genua är det väl så att alla regler kan vara misslyckade någon gång. Låt oss återgå till det som jag frågade om. Det är intressant att höra att ni från Vänsterpartiet under århundraden skulle ha försvarat de vunna demokratiska friheterna. Ni har ju knappt hunnit sålla bort kommunismen. Om dialogen nu ska vara medlet mot våldsamheter vid demonstrationer undrar jag: Hur skulle man ha åstadkommit den dialogen på Centralbron i går kväll? Hur skulle man från polisens sida ha gjort under Göteborgskravallerna för att ha en dialog med stenkastarna? Hur gör man när folk löper amok och slår sönder fönsterrutor, bryter sig in, stjäl saker och beter sig illa? Ska man prata med dem? Tror du att det hjälper? Det gör det inte. Det är klart att det är mycket bättre att ha en regel där ingångsvärdet är vilka principer som gäller för demonstrationer. Då behöver man ju inte prata om det. Alla vet vad som gäller. Sedan får man ingripa om det behövs. Men du gör ingenting. Du presenterar inte ett enda förslag i detta betänkande om vad Vänsterpartiet vill göra för att lösa de här problemen. Det tolkar jag så att Vänsterpartiet faktiskt försvarar de människor som medvetet förstör demonstrationer och möten för andra.

Fru talman! Jag bestrider naturligtvis de insinuationer som Beatrice Ask kommer med. De saknar all grund. Vi bekämpar odemokratiska tendenser var vi än träffar på dem. Jag vill påminna Beatrice Ask om att minsta studium i historien visar att demonstrationsrätten infördes i det här landet i strid mot högerkrafterna - den höger som Beatrice Ask fortfarande tillhör. Så ligger det till. Läs historien. Polisen anser att dialogen är viktig, men det polemiserar uppenbarligen Beatrice Ask mot och tycker sig veta bättre än polisen. Jag håller nog på att polisen gör en bättre bedömning. Det är knepigt att inte också Moderaterna kan se och erkänna att det finns många situationer, många hotbilder, som i grunden kan legitimera att människor slipper röja sin identitet och ändå få utöva rätten att bilda opinion och delta i manifestationer som vill peka på just de hotbilder som de är rädda för och där de har anledning att inte röja sin identitet. Det är beklagligt att Moderaterna vill neka människor den rätten. Det är att, ännu mer brutalt än regeringen, inskränka den demokratiska friheten att kunna demonstrera.

Fru talman! Vi kommer väl alla ihåg de där dagarna i juni för snart fyra och ett halvt år sedan - våldsamheterna i Göteborg. Sverige hade inte tidigare drabbats av motsvarande upplopp. Sådant hade vi bara sett på tv. En ung man blev till och med skjuten. Som svar på detta vill regeringen införa en ny straffbestämmelse i brottsbalken - olaga maskering. Jag tror inte att det är rätt väg att gå. Upploppen i Göteborg hade inte minskat om demonstranterna inte hade haft sjalar för ansiktet. Det hade skett i alla fall. Eller också hade demonstranterna behållit sina maskeringar och kastat sten ändå. Det är inte demaskeringen i sig som gör en demonstration lugnare. Ett exempel är Italien, som vi hört här tidigare. Under toppmötet i Genua samma år genomfördes demonstrationer. I Berlusconis land är det förbjudet att maskera sig, och nu vill Sverige ta efter och göra likadant. Fru talman! Nu måste vi lyfta blicken och se Göteborgskommitténs förslag om maskeringsförbud i dess helhet. Ett maskeringsförbud berör inte bara bråkstakar som kastar gatstenar. Det gäller alla. Det finns tillfällen då det kan finnas fog för att dölja sin identitet i en demonstration. Skulle exempelvis personalen i en kommun eller på ett företag vilja protestera mot sin arbetsgivare kan jag förstå att de inte vill röja sin identitet. Detsamma gäller om någon vill demonstrera mot en grupp som på något sätt uppträtt hotfullt. Då hade jag också täckt mitt ansikte. Ett maskeringsförbud innebär för Centerpartiet ett oacceptabelt ingrepp i mötes- och demonstrationsfriheterna. Dessa friheter är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Att införa en regel som säger att du måste begära tillstånd för att täcka ansiktet är en inskränkning i yttrandefriheten. Mötes- och demonstrationsfriheterna utgör fundamentala delar i den fria åsiktsbildningen. Jag kan förstå hur många resonerar, även här i dag. Polisen ska ha tydliga identifierbara nummer på sina hjälmar, och då kan man tycka att samma regler ska gälla för demonstranterna. Kommentarer som "vill man demonstrera så ska man stå för det man tycker" förekommer i dessa diskussioner. Men här har ju polisen ett stort övertag. Polisen representerar en myndighet och har möjlighet att ingripa. Det är ju då två grupper som befinner sig på helt olika nivåer. Som ni vet är det inte bara genom ord man kan sprida åsikter. I den politiska skolan har vi fått lära oss att kroppsspråket och det kläderna utstrålar är minst lika viktigt. Ett visst sätt att klä sig kan vara en tydlig markör för vad man tycker. Denna möjlighet till fri åsiktsbildning också via kläderna ska naturligtvis finnas kvar, men man ska inte behöva fråga om lov när det gäller detta. Det ska i stället vara en självklarhet, som det är i dag. Förslaget från Socialdemokraterna skulle innebära att den som går till en demonstration eller ett möte utan att visa sin identitet inte vet om han eller hon kommer att begå ett brott. Förbudet aktualiseras ju då "det vid sammankomsten uppkommer en störning av den allmänna ordningen eller en omedelbar fara för en sådan störning". Och det ska enligt förslaget vara polisens uppgift att ge en så kallad skingringsbefallning eller helt enkelt säga: De i det första ledet bråkar nu, så av med sjalen! Det säger sig självt att ett maskeringsförbud med sådana oklara regler ifrågasätts. Problemet med våldsamma demonstrationer har andra lösningar. För att i framtiden kunna stoppa upplopp och oroligheter borde polisen ha andra befogenheter. Polisen borde kunna ingripa tidigare om man anar oråd. Bland remissvaren till detta förslag finns bland annat Riksåklagarens svar som är inne på just den linjen, att man ska se till att polisen tidigare kan stoppa förberedelser till våldsamt upplopp. Med dagens förslag om maskeringsförbud skulle polisen kunna gå in och konfrontera den som har täckt för munnen, men att stoppa en person som exempelvis samlar gatstenar i en hög kan man inte göra. Det är inte förrän stenarna är kastade som polisen kan göra något. Denna ordning tycker jag är fel. Man borde i stället lägga krutet på att ge andra befogenheter åt polisen för att stoppa förberedelser till våldsamt upplopp. Det hjälper inte med ett maskeringsförbud. Därför vill jag och Centerpartiet yrka bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag blir lite chockerad över det Stina Larsson säger, att om anställda vill demonstrera mot sin arbetsgivare kan de behöva maskera sig. De kanske jobbar i en kommun och är kritiska till hur barnomsorgen sköts eller så har de en privat arbetsgivare. Vilket samhälle får vi med en sådan inställning? Jag accepterar inte de här påhoppen på anställda som utövar sin opinionsfrihet. Kan det verkligen vara så att man, som Stina gjorde nu, nästan ger tips till nya grupper att maskera sig? Ska barnskötarna i Härjedalens kommun, om de är irriterade på kommunen, börja maskera sig för att utöva sin yttrandefrihet? Det här andas också, så som du beskriver det, en väldigt låg tilltro till samhällets möjligheter och vilja att skydda människor som yttrar sig och framför sina egna åsikter. Vi moderater har tvärtom en väldigt hög tilltro till att polisen kan förebygga, ingripa och utreda brott mot kränkningar av enskildas rättigheter. Men det är också en skyldighet för oss att slåss för den här öppna, frimodiga opinionsbildningen. Jag vill nog ha ett förtydligande på den här punkten. Är det verkligen meningen att kommunalanställda och andra anställda, för att slippa chefens negativa synpunkter, ska känna att det viktiga enligt Centern är att maskera sig?

Fru talman! Nej, det är givetvis inte ett sådant samhälle vi vill ha. Men jag kan ändå se situationer där det här kan vara nödvändigt. Det kommer alltid till en avvägning när man fattar beslut, och det mesta har trots allt både fördelar och nackdelar. Jag och Centerpartiet gör den bedömningen att maskeringsförbud inte kommer att ge den önskade effekt som man tror.

Fru talman! Problemet är att ni inte ens vill låta pröva om det ger en lugnare situation. Jag kan också se situationer där maskering kan vara intressant. Om man till exempel vill demonstrera mot kycklinguppfödning kanske man vill att många demonstranter ska klä ut sig till höns - vad vet jag? Men då får man väl ansöka om det i särskild ordning. Det är väl inget konstigt. Det finns ju tillfällen när man klär sig lite annorlunda. Det är det vårt förslag går ut på. Enligt den finska modellen sätter polisen in det i ett sammanhang och ser om det är rimligt eller inte rimligt. Det är faktiskt en mycket märklig hållning att uppmana människor att maskera sig för att de inte gillar hur det är på jobbet eller för att de är rädda att ingen kommer att bry sig om att skydda deras fri- och rättigheter.

Fru talman! Återigen har Beatrice Ask missuppfattat det här med vår uppmaning, vad vi vill göra med demonstranter eller inte. Låt oss ta ett annat exempel! Om vi har nya svenska medborgare som demonstrerar utanför Irans ambassad kan jag mycket väl tänka mig att de inte vill visa sin identitet. Vi sätter då den fria åsiktsbildningen högre än så här och vill inte att folk ska behöva fråga myndigheterna om lov för att täcka ansiktet.

Fru talman! Jag tror att det här är åttonde gången som vi för en diskussion angående maskeringsförbud. Det har varit uppe flera gånger. Det har mött motstånd. Lagrådet har haft sina invändningar. Det har tagits tillbaka. Det har blivit modifierat, och nu har vi ytterligare en modifikation framför oss. Jag tycker att det här visar åt vilket håll man vill gå i stället för att söka en annan väg för att lösa problematiken, nämligen konflikterna vid demonstrationerna, och ändå ha möjligheter att bevara mötes- och åsiktsfriheten. Jag ska inte upprepa allt det som tidigare har sagts, utan jag yrkar bifall till reservation nr 1 som vi har tillsammans med Vänsterpartiet och Centerpartiet. Men jag vill understryka det som nämndes av Rolf Olsson och som vi har tagit upp i en särskild reservation, nämligen reservation nr 6, som jag härmed också yrkar bifall till. Den handlar om att försöka gå en annan väg än den konfrontatoriska, att försöka få en dialog mellan polis och demonstranter, att skapa en större förståelse för vad som förorsakar demonstrationer och få en insikt i människors olika kulturella beteenden. Det tror jag kan skapa en atmosfär där man undviker konflikter. Beatrice Ask nämnde till exempel att det är väldigt viktigt att polisens beteende fungerar på ett korrekt sätt. Hastiga ingripanden, till exempel de som skedde närmast överfallsmässigt från polisens sida nere i Malmö då man störtade in från två tvärgator, leder naturligtvis till konflikter. Andra sådana historier har vi också från Göteborgskravallerna och när det gällde hanteringen av demonstranter som ännu inte hade hunnit demonstrera på skolor och på Järntorget. Jag känner väl till de situationerna och tycker att det hade funnits skäl att finna en annan strategi från polisens sida och från demonstranternas sida. De dialoger som fördes räckte tydligen inte till, men den vägen är framkomlig. Hur är det då med ett maskeringsförbud? Jag anser att det ligger i ordets karaktär att man, när man demonstrerar, visar sin åsikt och står för sin åsikt. Men jag har också full förståelse för att världen inte är lika mycket sörgårdsidyll som vi ofta har vant oss vid här i Sverige. Jag kan mycket väl tänka mig, som Stina säger, att människor som jobbar inom landstinget demonstrerar mot arbetsgivaren och att det, om de blir åsiktsregistrerade som motståndare eller för att de tar ställning i en fråga, kan leda till konflikter med arbetsgivaren. Det är ingen tvekan om att detta kan ske. Det har vi också sett ett exempel på i en demonstration. Men framför allt skulle jag känna mig väldigt orolig om jag går i en demonstration med antirasister och ser att rasisterna står vid sidan om med kamera och fotograferar alla. Jag har ingen lust att hamna på en dödslista med fotografi därför att jag intar en antirasistisk inställning, när rasisterna står vid sidan om och registrerar. Det finns alla skäl att uppträda maskerad där, även om jag rent principiellt inte skulle göra det - jag skulle hellre avstå från en demonstration i det fallet. Jag tycker att det finns flera skäl att säga nej till den här propositionen angående maskeringsförbud. Det finns skäl att söka nya vägar med utökat samtal och dialog mellan poliser och myndigheter och eventuellt kommande demonstranter.

Fru talman! Leif Björnlod slår in helt öppna dörrar när han pratar om dialog. Dialog är ett utmärkt förhållningssätt och en grundläggande faktor i den taktik som polisen utbildas i och som man försöker hitta tillämpningsområden på. Men världen är, precis som Björnlod sade, inte en sörgårdsidyll. Det kan vara som i Göteborg, i Malmö eller på andra håll: Det händer saker. Det är det vi diskuterar: Vad ska man göra då? Nu försöker Leif Björnlod försvara varför man inte kan säga att folk ska visa sitt ansikte: Han skulle inte våga demonstrera mot rasism utan att maskera sig. Jag har väl aldrig hört något så fegt - att inte våga stå för sin åsikt. Jag trodde att Ku Klux Klan var de mest fega man kunde tänka sig. Jag tror att demokrati innebär att vi måste stå upp för våra värderingar och vara beredda att personligen säga vilka idéer vi tror är viktiga och varför och ta debatten. Hur kommer det att se ut om de tokskallar som är ute och slåss på gatorna får maskera sig, och vi som är mot rasism och mot nazism och försvarar demokratiska rättigheter också ska dra på oss luvor? Ska vi springa omkring som tomtenissar hela högen? Det är inte ett sådant samhälle vi ska ha. Vi måste motverka det. Vi måste våga stå för det. Det fanns tidigare ett argument från en annan talare som jag kan ha respekt för. Det finns invandrare som kan vara rädda för sin regim och därför inte vill visa sitt ansikte. Jag håller med om det. Men vi kan inte acceptera de regimerna, och därför måste vi hålla på våra regler. Det går alltid att göra undantag när det behövs. Leif Björnlod! På vilket sätt kan du försvara en sådan idé som att du inte skulle våga demonstrera mot rasism utan att dölja ditt ansikte? Det får du faktiskt förklara.

Fru talman! Med tanke på sprängda bilar i journalisters ägo, som har registrerats vid demonstrationer eller från passfoto, kan jag mycket väl förstå att det finns människor som blir skrämda. Men om Beatrice Ask hade lyssnat på vad jag sade hade hon hört att jag hade föredragit att inte delta i den demonstrationen av den enkla anledningen att jag inte vill uppträda maskerad. Men det ligger i mitt privata ställningstagande. Jag har förståelse för människor som känner rädsla inför de svarta krafter som till viss del tyvärr är rådande på vissa områden och i vissa sektorer i samhället. I det fallet har jag förståelse för de människorna. Det är ingenting som jag rekommenderar. Vi ska givetvis ha ett sådant samhälle där man kan uppträda öppet och ärligt och uttrycka sin åsikt utan att behöva riskera repressalier. Men tyvärr, precis som Beatrice sade, finns det andra länder, andra traditioner och andra grupper i det här landet som gör att människor kan känna rädsla, och en befogad rädsla.

Fru talman! Jag är väldigt förvånad att Leif Björnlod har tagit sig till riksdagen om han känner den här rädslan. Men det är bra att det inte är något man rekommenderar. Jag måste säga att det är vår skyldighet i denna kammare och som politiker att hävda grundläggande demokratiska rättigheter, att visa att man ska stå för sin åsikt. Vi får väl aldrig vika för rädslan, för hot och annat. Är det så att vi känner den, måste Björnlod jobba hårdare i sin allians för att se till att polisen får de resurser som krävs för att skydda människor som känner rädsla vid demonstrationer eller när de i andra sammanhang utövar sina fri- och rättigheter.

Fru talman! Du får lyssna lite bättre, Beatrice. Jag säger att jag inte känner den rädslan men att jag har förståelse för att andra människor kan känna den. Jag respekterar den rädslan. Det tycker jag att man ska göra, för annars blir de helt tystade. Vi ska inte ha ett tyst samhälle, utan vi ska kunna stå upp för våra åsikter och synpunkter. Det finns en sak som kan vara lite positiv när det gäller ett maskeringsförbud, och det är att vi inte behöver ha maskerade poliser inne i demonstrationer. Å andra sidan förser vi nu poliser med en falsk identitet, så de behöver inte uppträda maskerade. Jag tycker att tydligheten, att vi också kan identifiera poliserna i den här situationen, är väldigt viktig.

Fru talman! I dag räknas mer än hälften av världens länder som demokratier. Men demokratier är inget givet. Vi kan se tillbaka på vår historia och konstatera att många av de europeiska demokratierna ännu bär ungdomens prägel. I många länder runtom i världen väntar man ännu på att demokratier ska födas. Och där demokratier har kämpats fram krävs det hela tiden nya kamper för att skydda, behålla och utveckla dessa demokratier. Vår politiska demokrati kännetecknas av den nödvändiga folkmakten, men också av fri- och rättigheter, rättssäkerhet och maktdelning. "All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt." Så lyder den inledande stadgan i regeringsformen, den mest centrala av Sveriges fyra grundlagar. Rättigheter som yttrandefrihet, tryckfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet uppfattas i vårt samhälle som en nödvändig förutsättning för att folkmakten ska få genomslag. Därför har vi i riksdagen grundlagsfäst dessa friheter. Vi ska vara skyddade från att det allmänna utan vidare inskränker vår möjlighet att ta del av och utöva våra demokratiska rättigheter. Rätten att ha vilken åsikt han eller hon vill, sprida den och försöka övertyga andra om den är något vi ska vara stolta över. Men dessa rättigheter ger också alla oss medborgare ett ansvar. Vår öppenhet och våra demokratiska rättigheter får inte användas som medel att inskränka demokratins grundtanke. Våld, skadegörelse, hot, kränkningar och rädsla ska inte gå hand i hand med våra demokratiska rättigheter. Demokratins utövning får inte bli ett medel i kriminalitetens händer. Då blir demokratins rättigheter sin egen fiende. Opinionsbildningar i vårt land har historiskt sett varit både fredliga och ofredliga. Men det har även funnits tillfällen då opinionsyttringar lett till bråk och våld. Vi som vuxit upp under 60-talet minns Hötorgskravallerna. En dag 1965 samlades ett hundratal mods på Konserthusets trappa. Det resulterade slutligen i att kravaller utbröt mellan polis och mods. Myndigheterna upptäckte att det fanns en ny ungdomsrörelse, och flera sociologiska undersökningar startade. Också vid almstriden i Kungsträdgården 1971 utbröt kravaller. Under 80-talet förekom flera sammandrabbningar mellan rasister och antirasister. Jag minns oroligheterna i Göteborg 1993. Det var nog första gången jag på tv såg maskerade demonstranter, och det var just då diskussionen om ett maskeringsförbud startade. Men starkast och närmast i våra minnen finns ändå Göteborgskravallerna 2001. Jag tror inte att någon av oss kunde tänka oss in i den förstörelse och den täta stämning som rådde under ett par dagar i Göteborg. Det hade förekommit kravaller i andra länder vid olika toppmöten, men kanske trodde vi att vi skulle bli förskonade från detta. Upploppet i Göteborg blev ingen isolerad företeelse. Vi har sett att det vid ett flertal tillfällen i samband med att det vid demonstrationer eller manifestationer blivit mer och mer vanligt att maskera sig, men även att störa den allmänna ordningen och förstöra egendom, ibland till och med använda våld. Reclaim the Streets-fester, Salemmanifestationerna och skadegörelsen i centrala Stockholm vid Stureplan 2003 är några exempel. I ett demokratiskt land är det fundamentalt att få yttra sig och att ägna sig åt opinionsbildning. Det får inte vara så att ett fåtal människor skrämmer bort seriösa opinionsbildare. Det får inte vara så att skadegörelse och brottslighet går hand i hand med fundamentala rättigheter. Det finns människor i dag som av rädsla och obehag drar sig för att demonstrera då de ser att deras åsikter sammanfaller med sådant som framförs av människor som gömmer sig bakom masker. De avstår från att delta i demonstrationer. Var finns deras frihet? Ett maskeringsförbud kommer att stärka möjligheterna till fri opinionsbildning för alla, med budskapet att demokratin möter vi med öppna ansikten. Därför måste också demonstrations- och mötesfriheten stärkas. Polisen måste få bättre möjlighet att upprätthålla ordning och säkerhet vid demonstrationer och politiska möten. För att förebygga händelser som till exempel Göteborgskravallerna och skadegörelsen vid Stureplan lägger regeringen nu fram ett förslag till riksdagen om maskeringsförbud vid demonstrationer, politiska möten och sammankomster. Förslaget innebär ett förbud att helt eller delvis täcka ansiktet på ett sätt som försvårar identifikationen om det vid sammankomsten uppkommer en störning av den allmänna ordningen eller en omedelbar fara för en sådan störning. Maskeringsförbudet är därmed inte generellt. Vilka sammankomster rör det sig då om? Förslaget gäller den som på allmän plats deltar i en allmän sammankomst enligt ordningslagen, demonstration eller en sammankomst som hålls för överläggning, opinionsyttring eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet. Huvudregeln i dag är att allmänna sammankomster inte får anordnas på offentliga platser utan tillstånd. Men det finns tillfällen när människor samlas utan att någon demonstration eller manifestation är planerad. Det kan handla om grupper av personer från en fredlig demonstration som efter att demonstrationen är avslutad orsakar oroligheter och stör den allmänna ordningen och som är maskerade. Straffskalan ska enligt det här förslaget vara böter eller fängelse i högst sex månader, och det ska inte dömas till ansvar i ringa fall. Förbud ska inte heller gälla den som täcker ansiktet av religiösa skäl. Och anordnaren har möjlighet att i samband med att man ansöker om demonstrationstillstånd undanta grupper eller enskilda som kanske helt eller delvis vill täcka sitt ansikte just på grundval av det Leif Björnlod sade, rädsla. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2006. Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Jag går nu över till att ge några korta kommentarer till reservationerna. Jag kan börja med reservation 1 av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet där de säger att förbudet strider mot den grundläggande mötes- och demonstrationsfriheten. Med den begränsning som finns i förslaget i dag finns inget som strider mot dessa friheter. Dessa friheter får enligt regeringsformen begränsas av hänsyn till bland annat ordning och säkerhet vid sammankomster och demonstrationer och enligt Europakonventionen också med hänsyn till den allmänna säkerheten, till förebyggande av ordning eller brott eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Reservation 6 från Miljöpartiet vill jag gärna stanna upp vid ett slag. Reservanten anser att det krävs en utökad dialog mellan demonstranter och polis. Efter händelsen i Göteborg vet vi ju alla att polisen startade ett omfattande arbete med att just se över och förbättra sina arbetsmetoder vid allvarlig ordningsstörning. Kommittén konstaterade allvarliga brister när det gällde svenska polismäns utbildning för att just kunna ingripa mot folkmassa och att de saknade kunskaper om de politiska grupper med flera som fanns i Göteborg. Som ett resultat av det började man på polishögskolorna att just jobba med kommunikation, konfliktlösning och mental träning i våldsförebyggande syfte. Utbildningen är ett samarbete mellan dansk och svensk polis. Givetvis är polisens dialog med politiska organisationer och andra opinionsgrupper av stor betydelse för att förhindra allvarlig ordningsstörning. Genom en dialog kan polisen och arrangörerna diskutera och finna gemensamma lösningar på olika praktiska frågor. Det är ett gemensamt ansvar, och demonstranterna har också ett ansvar att värna våra demokratiska grundprinciper. Anordnaren av en demonstration har ett stort ansvar och kan tydligt skriva in ett maskeringsförbud i den inbjudan som går ut. Så skedde vid Nätverket Göteborgs demonstrationståg 2001. Maskeringsförbudet var tydligt, och deltagarna uppmanades flera gånger innan tåget avgick att gå omaskerade. 20 000 deltagare genomförde denna demonstration i lugn och ro. Jag tror att Leif Björnlod och jag är mycket överens om att allt inte enbart kan ses som en ordningsfråga som ska hanteras med polisiära insatser utan också som en politisk fråga som rör demokrati, inflytande och utanförskap. Men vi, du och jag, politiska organisationer och partier måste ta ett större aktivt ansvar för att stödja fredliga demonstrationer, lyssna på våra ungdomar och ta vara på deras engagemang på ett positivt sätt. Dessutom måste vi lära dem att här i Sverige möter vi demokratin med ett öppet ansikte. Det är vi skyldiga vårt demokratiska land. Det är vi skyldiga våra barn och ungdomar. I detta anförande instämde Joe Frans, Britta Lejon, Elisebeht Markström, Göran Norlander, Margareta Persson och Ameer Sachet (alla s).

Fru talman! Jag förstår att Kerstin Andersson inte kommenterade den moderata reservationen, eftersom vi i grunden är överens om att man måste ha ett verktyg mot den här typen av störningar som kan finnas vid demonstrationer. Dessutom har vi moderater ett förslag som är mycket bättre. Jag skulle vilja fråga Kerstin Andersson lite grann om hur ni har resonerat när det gäller tillämpningen. Jag utgår från att Socialdemokraterna tycker att det är bra att polisen arbetar med dialogmodellen och att man försöker utveckla det konceptet. En viktig sak är då att inte komma med plötsliga ingripandechocker, eftersom det kan verka provocerande. Det ni har konstruerat nu är tyvärr ett verktyg som blir provocerande, för det är först när det har hettat till som polisen kan agera. Jag vill gärna ha en förklaring på hur man tror att detta ska fungera, i stället för att som vi har sett det arbeta förebyggande med att göra just det man gjorde med de 20 000 demonstranterna, från början i lugn och ro konstatera att vi inte demonstrerar maskerade och ta bort en massa saker som kan bidra till problem. Hur ska det fungera? Hur skulle polisen ha gjort på Centralbron i går kväll, om det hade varit någon maskerad där? Jag vet faktiskt inte om det var det. Ska man då helt plötsligt utropa skiljningsbefallning? Tror ni verkligen att det fungerar? Det är min fråga.

Fru talman! Ja, vi kan se att det har stort värde att polisen ges ytterligare verktyg och möjlighet att just förebygga våldsyttringar, skadegörelse och annan ordningsstörning och att man i ett tidigt skede kan avvisa eller avlägsna deltagare men också identifiera och lagföra dem som i skydd av maskeringen genomför kriminella handlingar. Man kan alltså i ett tidigt skede ingripa mot ledande personer som bär maskering. På det sättet kan man också, tror vi, få en avhållande och lugnande effekt på de övriga som finns med. På så vis trappas inte skeendet upp. Det är då lättare att avbryta mycket tidigt. Och jag tror faktiskt att polisen i dag har kompetensen att gå in. Jag måste få ställa en fråga till Beatrice Ask. Det förslag som i dag ligger på bordet är ändå ett förslag. Har inte det bättre effekt än ingen lagstiftning alls eftersom Moderaterna yrkar avslag på propositionen?

Fru talman! Vi har ett förslag på vad som ska göras. Vi tycker att regeringen ska återkomma med ett förslag på ett generellt maskeringsförbud. Vi har också detaljerat skissat på detta i vår motion. Det är inte bara fråga om ett avslag. Skälet till att vi har lagt fram förslaget är att vi tycker att Socialdemokraterna har valt en opraktisk form som vi tror inte blir det användbara verktyg polisen behöver. Avgränsningen gör att man kan fatta beslut om ett maskeringsförbud först när det börjar bli problem. Vi tror att man ska arbeta förebyggande och att utgångspunkten måste vara att man inte uppträder maskerad. Då är det enklare att få färre som agerar och enklare att ingripa. Ni tvingar polisen till svåra ställningstaganden i situationer som redan är besvärliga. Man riskerar att i den situationen fatta felaktiga beslut. Det går att undvika om det moderata förslaget och den modell vi har förordat väljs. Det är svaret på din fråga. Det är inget konstigt med att vi yrkar avslag på regeringens förslag och ber om en omarbetning. Det behöver inte ta så lång tid eftersom vi har anvisat den form man har valt i Finland och som har fungerat bra i ett år. Det finns en modell som går att överföra till Sverige ganska enkelt. Det är inga praktiska svårigheter. Det är bara fråga om vilja. Nu tror jag att det blir det socialdemokratiska förslaget. Då får vi väl se hur det fungerar. Men jag kan nästan förutsäga att maskeringsförbudet inte blir så användbart som polisen hade behövt ha. Risken är att vi får justera förbudet inom ett par år eftersom vi på detta sätt inte kan trygga människors rätt till åsikts- och yttrandefrihet på det sätt som jag tror att Kerstin Andersson och jag är på samma linje om att vi måste.

Fru talman! Jag håller med Beatrice Ask och Moderaterna om att det visst finns mer att göra när det gäller det förebyggande arbetet. Men vi ska också tänka på att det sker en hel del i dag hos polisen i samtalet med dem som söker tillstånd - vi vet att det finns vissa som inte söker tillstånd. Polisen har i dag en suverän dialog med dem som söker tillstånd. De diskuterar vad anordnaren kan göra, tänker göra, var de ska vara, tidpunkt, syftet med demonstrationen. Det går att komma fram till bra avvägningar. Det finns en annan del i det förebyggande arbetet. Jag vet att Stockholmspolisen har infört en Stockholmsmodell. De har redan nu börjat föra en dialog. De diskuterar med Afa. De för en dialog med vitmaktrörelsen. De för ständigt denna dialog så att den inte ska uppkomma direkt vid demonstrationen. Vi har sagt, Beatrice Ask, att generellt förbud är att gå för långt. Utskottet har behandlat yrkandet vid flera tillfällen och sagt att det är att gå för långt i vår mötes- och demonstrationsfrihet. Jag blir lite konfunderad när Beatrice Ask hela tiden nämner Finland vid tal om generellt förbud. Finland har inget generellt förbud. Om Beatrice Ask hade sagt Danmark eller Norge hade jag kunnat ställa upp på det. Men Finland har också begränsningar. I Finland hade man inledningsvis en diskussion om ett generellt förbud, men sedan landade man i att just när det fanns ett uppenbart syfte att ta till våld mot person eller skada egendom skulle poliserna få ingripa. Det är precis vad som ligger i förslaget här. Polisen måste också i Sverige ta ställning till när det uppkommer en ordningsstörning eller befaras göra det.

Fru talman! Kerstin Andersson var inne på grundlagen, och Mats Einarsson kommer att kommentera den i nästa inlägg. Jag har själv under många års tid deltagit i flera alldeles fredliga demonstrationer. Jag har alltid uppträtt utan maskering. Jag kan inte påstå att det har varit något inslag som har märkts särskilt mycket i de demonstrationer jag har deltagit i. De har i regel varit helt befriade från detta. Jag var själv demonstrationsvakt på de stora fredliga demonstrationerna i Göteborg 2001, som på något sätt försvinner i hanteringen till förmån för en del extrema varianter som otvivelaktigt förekom där och som vi naturligtvis bestämt ska ta avstånd från. Jag menar, trots detta, att jag är motståndare till inskränkningar. Det finns skäl för människor att maskera sig, att slippa röja sin identitet och ändå vara med och bilda opinion. Det tycks vi vara överens om som princip. Det är viktigt och bra. Jag menar också att de bestämmelser som regeringen lägger fram ger utrymme för godtycke och rättsosäkerhet. Jag ställde några frågor om detta i mitt anförande. Jag vill gärna höra Kerstins kommentarer. När föreligger egentligen en ordningsstörning? Hur mycket får ansiktet vara täckt? Hur ska polisen i en tänkt situation - det är det det handlar om - veta om någon som hävdar religiösa skäl verkligen talar sanning? Hur ska polisen vid en ansökan om tillåtelse av maskering kunna bedöma om det föreligger endast obetydlig risk för ordningsstörning? Det är jättesvåra frågor. Jag skulle ändå vilja höra några kommentarer om inte Kerstin själv tycker att det innebär risker för godtycke och rättsosäkerhet.

Fru talman! Vad gäller att maskera sig eller inte, Rolf, finns i föreliggande förslag en möjlighet att anordnaren i demonstrationstillståndet kan söka för enskilda personer eller grupper av personer som har skäl att täcka sina ansikten, delvis eller helt. Rolf Olsson vill ha svar på frågan om vad delvis eller helt är. Det kan jag inte direkt säga. Kan inte Rolf Olsson ha lite fantasi själv att "delvis" kan vara kanske en halsduk för munnen, "helt" kan vara som vid Salemmanifestationen - till och med stora svarta hjälmar och rånarluvor. Det kan väl vara en definition. Låt de göra det som klarar att göra de definitionerna. Jag tror att Rolf och jag har en bild av vad helt eller delvis är. Vilka fler frågor ställde du till mig? Det var en fråga om godtycke. Polisen har den professionalitet som behövs i dag att se och känna av när en ordningsstörning uppkommer eller är på väg att uppkomma. Det ska ligga i en polis professionalitet att vara vaksam och se vad som händer och sker i demonstrationståg. Detta kan ske med bra förebyggande åtgärder, med samtal, med dialog, med en bra utbildning för poliserna. Det är ingen lätt uppgift för poliserna. Det krävs en specialutbildning. Vi socialdemokrater är jättetacksamma och glada för att poliserna äntligen tar itu med detta efter den kritik som kom fram efter demonstrationerna i Göteborg. Nu ser man på kommunikation, hur man löser konflikter och mental träning. Allt detta är våldsförebyggande åtgärder. Dialogen blir metod.

Fru talman! Vi är naturligtvis överens om behovet av dialog. Det är jätteviktigt. Det behöver tryckas på mer om just dialogen till förmån för mindre av förbud. Det vore en bättre balans. Jag kan tolka Kerstin så att jag anar att hon någonstans också ger uttryck för att det visst kan förekomma risk för godtycke och rättsosäkerhet. Jag bedömer att du gav uttryck för sådana risker i första delen av ditt anförande. Jag vill passa på och fråga om de invändningar som Lagrådet fortfarande har när det gäller tillämpligheten, när det gäller effektiviteten och användbarheten i det föreliggande förslaget. Här finns det starka tvivel uttryckt av Lagrådet. Vi delar i all blygsamhet de tvivlen. Jag skulle också vilja höra Kerstins kommentarer om användbarheten och effektiviteten. Finns det några luckor som Kerstin ser i detta, som Lagrådet ser?

Fru talman! Vi är naturligtvis överens om behovet av dialog. Det är jätteviktigt. Det behöver tryckas på mer om just dialogen till förmån för mindre av förbud. Det vore en bättre balans. Jag kan tolka Kerstin så att jag anar att hon någonstans också ger uttryck för att det visst kan förekomma risk för godtycke och rättsosäkerhet. Jag bedömer att du gav uttryck för sådana risker i första delen av ditt anförande. Jag vill passa på och fråga om de invändningar som Lagrådet fortfarande har när det gäller tillämpligheten, när det gäller effektiviteten och användbarheten i det föreliggande förslaget. Här finns det starka tvivel uttryckt av Lagrådet. Vi delar i all blygsamhet de tvivlen. Jag skulle också vilja höra Kerstins kommentarer om användbarheten och effektiviteten. Finns det några luckor som Kerstin ser i detta, som Lagrådet ser?

Fru talman! Lagrådet har uttalat sig och sagt att det inte strider mot mötes- och demonstrationsfriheten. Det är precis den begränsning man får göra med hänsyn till bland annat ordning och säkerhet vid sammankomster eller demonstrationer. Sedan säger Lagrådet att det ifrågasätter om förbudet har någon avhållande effekt för sådana grupper som hittills har stått för det allvarliga våldet i sammanhanget. Men det säger också att det tror att det kan vara positivt i den meningen att det kan vara lättare att identifiera i efterhand och att lagföra.

Fru talman! Jag skulle vilja ta upp två saker. Jag är en av dem som också har varit med och demonstrerat. Första gången jag demonstrerade så demonstrerade jag för ett ökat stöd till u-länderna, som vi kallade dem för då. Då demonstrerade vi för enprocentsregeln. När vi hade gjort detta - och det skedde mycket lugnt, och ingen var maskerad - sätter jag mig i slänten. Helt plötsligt omges jag av tio-tolv fotografer som klickar med sina kameror så mycket de orkar. Det gör man naturligtvis för att registrera mig för att man sedan kan identifiera mig. En av dessa fotografer kände jag. Jag visste att han inte fotograferade för en tidning. Åsiktsregistrering är inte riktigt tillåtet i Sverige. Men likafullt kan vi inte förneka att många av de kameramän som finns, de finns både från den goda sidan och från den onda sidan. De registrerar de människor som går i demonstrationståget och framför sin åsikt. Dessa fotografier kommer naturligtvis i händerna på dem som av någon anledning vill registrera dessa demonstranter. Det gäller både från polisens sida men också från andra gruppers sida. Ser inte Kerstin Andersson en risk för många människor som är rädda för att bli åsiktsregistrerade och förstår att de faktiskt vill använda en maskering för att kunna undvika denna åsiktsregistrering?

Fru talman! Det står klart och tydligt i det förslag som ligger att anordnaren av en demonstration kan ansöka om att få bära mask eller helt eller delvis få täcka ansiktet, Leif Björnlod. Det är just med tanke på det du säger. Det finns människor som har rädsla för repressalier. De har ett skydd i demonstrationen även om det uppstår en ordningsstörning. När Leif Björnlod talar om fotografering måste jag gå tillbaka till år 2002, mitt i valrörelsen. Jag befann mig på Karlskronas gator. Där kom ett hundratal nazister gående uniformerade. Nere i parken en bit därifrån satt antirasisterna maskerade. De var inte från Karlskrona. Det var ungdomar som kom från andra ställen. Polisen skötte det på ett professionellt sätt. De höll de två grupperna isär. Det var bara en fruktansvärt obehaglig känsla man hade. Man trodde inte det var sant. Man trodde inte det var år 2002 när människor marscherar fullt uniformerade. Ungdomarna - flera hundratals gymnasieungdomar och elever i årskurs 7, 8 och 9 - gjorde varje fredag vid ett visst klockslag ett demonstrationståg upp till torget, Leif Björnlod. Det gjorde de tillsammans med oss vuxna. Men det var de som höll i det. Vid sidan stod männen, nazisterna, och tog kort och fotograferade dessa ungdomar. Men de stod upp för sin demokrati och för sina åsikter. De mötte demokratin med öppet ansikte. Det är den demokratin jag vill se i vårt Sverige.

Fru talman! Jag delar den uppfattningen. Men jag har också respekt och förståelse för de människor som känner en rädsla efter de attentat som har hänt. Kerstin måste hålla med om att det finns människor som har blivit drabbade av registreringen. Man måste kunna respektera att en del människor skulle välja att demonstrera maskerade eller att inte demonstrera alls. Om man inte vågar demonstrera alls har man förtryckt åsiktsfriheten i det här landet.

Fru talman! Jag upprepar detta, Leif Björnlod. Jag vet inte om du har läst riktigt rätt, eller om du är kvar vid ett generellt maskeringsförbud. Vi diskuterar inte ett generellt maskeringsförbud. Vi diskuterar det förslag som ligger på bordet i dag. Det gör att det i dag finns möjligheter att ansöka om tillstånd att få bära en maskering, det vill säga att täcka sitt ansikte helt eller delvis. Det finns ett sådant förslag just med tanke på det som Leif Björnlod säger. Det finns människor som har blivit drabbade. Det finns människor som känner sig förföljda. De har den möjligheten att göra så. Lagen gäller just när allmänna sammankomster eller andra folksamlingar befaras övergå till ofredliga syften. Vi har alla ett ansvar för hur vi ska handskas med mötes- och demonstrationsfriheten i vårt demokratiska land, som jag talade om i min inledning. Maskeringsförbudet som det nu är utformat borde också ge en och annan tankeställare för en person som tänker delta i någon form av demonstration. Vad är viktigast för mig? Är det att jag står upp för mina rättigheter och för min åsikt och att jag möter demokratin med ett öppet ansikte? Förslaget innebär att det kommer att stå var och en fritt att bära maskering vid demonstration eller andra grundlagsskyddade sammankomster så länge det inte förekommer någon ordningsstörning eller omedelbar fara för en sådan ordningsstörning.

Fru talman! Som har noterats har också konstitutionsutskottet tittat på ärendet och avlämnat ett yttrande till justitieutskottet. Av det skälet tog jag mig friheten att anmäla mig till denna justitieutskottets debatt. Det är helt riktigt att det förekommer en del små grupper som av rätt obskyra ideologiska skäl medvetet försöker att provocera fram våldsamma konfrontationer med polisen, den repressiva delen av statsapparaten, i samband med demonstrationer. De tror att de håller på med något slags klasskamp. Det är naturligtvis dumheter som Vänstern i dess helhet inklusive Vänsterpartiet alltid har tagit avstånd ifrån. Jag skulle tro, utan att förfalla till något skryt eller så, att Vänsterpartiet och Vänsterpartiets ungdomsförbund nog är de krafter som har gjort mest för att få bort detta från demonstrationer i det här landet. Kravaller uppkommer inte därför att ett antal personer demonstrerar maskerat. Det är inte det orsakssamband som finns. Det är heller inte så att kravaller inte kan provoceras fram om man inte är maskerad. Slutligen innebär ett förbud av det slag som vi nu diskuterar inte att dessa grupper inte kommer att maskera sig. Jag kan berätta för er att respekten för lagen och för polismans tillsägelse är ganska begränsad i de kretsarna. Jag tycker att Beatrice Ask har rätt i en del av sin kritik av det här förslaget. Det leder inte till den kloka och dialoginriktade hållning som polisen i allt större utsträckning har lärt sig att använda. Det leder inte i den riktningen. Det skapar en ny rättslig grund för okloka och provokativa ingripanden mot demonstrationer som sannolikt bara kommer att uppfylla det som dessa grupper egentligen vill nå, det vill säga en konfrontation med polisen. Beatrice Ask har helt rätt i att förslaget inte fungerar. Det är snarare kontraproduktivt. Man kan gå åt andra hållet, som Moderaterna gör. Man säger: Vi vidgar förbudet så att man kan ingripa tidigt. Visst, det är säkert polisiärt effektivt. Det allra mest effektiva rent polisiärt är naturligtvis att förbjuda demonstrationer helt eller i varje fall förbjuda vissa människor att ha demonstrationer. Då skulle vi inte ha några kravaller. Men det kan vi inte göra, eftersom vi försvarar demonstrationsfriheten. Det blir lite antingen eller. Antingen får man inskränka grundläggande demokratiska fri- och rättigheter, eller så får man en lag som möjligen - jag ska komma till det - med en viss tvekan är förenlig med den nuvarande grundlagen men som är polisiärt oanvändbar eller i värsta fall kontraproduktiv. Så till själva grundlagsenligheten: Konstitutionsutskottet begärde ju in ett nytt yttrande från Lagrådet. Regeringen hade inte tyckt att det var nödvändigt. Det tyckte vi i KU. Lagrådet sade den här gången - med någon tvekan får man väl ändå säga att man kan utläsa ur texten - att det gick att förena med grundlagen och det utrymme som finns i grundlagen för att göra inskränkningar i demonstrationsfriheten. Men frågan är om vi över huvud taget ska acceptera någon tvekan när det gäller en lags förenlighet med grundlag. Jag tycker inte det. Lagrådet argumenterar inte i sak. Man bara konstaterar att man tycker att det är på det sättet. Det går att argumentera även för motsatt ståndpunkt, nämligen att även denna lag kommer alltför nära den gräns som grundlagen sätter upp när det gäller inskränkningar i demonstrationsfriheten. För det är naturligtvis en inskränkning i demonstrationsfriheten. Annars skulle lagen över huvud taget inte vara diskuterad eller framlagd som förslag till riksdagen. Även om det bara är i ett enda fall som en medborgares rätt att uttrycka sin åsikt i en demonstration inskränks är det, menar jag, inte acceptabelt. Vi har här i debatten sett flera exempel på hur detta kan ske. Då försöker man komma undan det genom att demonstrationsarrangörerna i förväg ska ansöka om maskeringstillstånd. Det är närmast löjeväckande, skulle jag vilja påstå. Fru talman! Jag har inte någon klocka som fungerar här. Jag misstänker att jag börjar närma mig sluttiden för mitt anförande. Men jag ska säga en sak till. När det gäller öppenhet och att man ska visa sitt ansikte och stå för sina åsikter så står jag också för det. Jag vill verkligen leva i ett samhälle där ingen känner sig rädd för att visa sitt ansikte i en demonstration. Men kom ihåg att anonymiteten, rätten att anonymt uttrycka en opinion också är en del av de demokratiska fri- och rättigheterna. Vi kräver inte att man ska sätta ut namn när man sätter in en insändare. Man kan tycka att folk borde visa ansiktet i demonstrationer, men det är faktiskt en rättighet att delta i opinionsyttringar utan att identifiera sig. Det är också en viktig rättighet att ta hänsyn till. Så både av de polisiära skälen och av omsorg om grundlagen bör den här propositionen avslås. Därför yrkar jag bifall till reservation nr 1.

Fru talman! Det var spännande att få lite erkännande av Vänsterpartiet. Det är inte varje dag. Nu var ju KU enigt, och jag kan säga att vi alltid välkomnar KU:s ledamöter i debatter om justitieutskottets ärenden. Mats Einarsson pekar i sitt inlägg på att det alltid är en avvägning mellan olika frågeställningar. Frågan är om en inskränkning är rimlig och möjlig att göra. Maskeringsförbud är en inskränkning i friheten för den enskilda människan, men i det här sammanhanget är det ju en inskränkning för att kunna garantera samma frihet för andra människor. Det är det som gör att man kan försvara att man har en hållning att maskering inte ska vara tillåten och där försöker hitta en form. Jag skulle vilja fråga Mats Einarsson om Mats Einarsson anser att man i Finland har valt en modell som inte är förenlig med fri- och rättigheterna. Där har man valt att ha en utgångspunkt att ingripa där man ser att det finns skäl för det, men man gör det på ett tidigare stadium. Man har valt en modell som jag tycker ser ganska bra ut. Jag fick kritik förut för att vi pratar om generellt maskeringsförbud medan finnarna inte gör det. Det är alltid en fråga om retorik. Vi försöker markera att grundinställningen är att man inte maskerar sig, men vi ser den finska modellen som formen för när man ska ingripa mot det generella maskeringsförbudet - det kan vara lite svårt att förklara. Mats Einarsson, erkänner inte Vänsterpartiet att man i alla fall måste skydda de mångas frihet i det här sammanhanget? Om ni nu inte vill ha ett maskeringsförbud, inte ens den socialdemokratiska modellen, vad vill ni göra då? Vill ni inte göra någonting alls mot de provokationer och störningar som vi har sett?

Fru talman! Den begränsning man får göra får man göra med hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. Det får inte gå längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den här inskränkningen och så vidare. Det finns i grundlagen och i betänkandet. Om det här förslaget eller Moderaternas förslag kan accepteras trots att det visserligen inskränker någras demonstrationsfrihet men man gör det för att garantera andras demonstrationsfrihet - det är ju ett logiskt resonemang - vad kan då tänkas inskränka den stora gruppens demonstrationsfrihet? Det är naturligtvis kravaller och våldsamheter i samband med demonstrationer. Människor vågar inte delta i demonstrationer. Därför ska man kritisera var och en som försöker att framkalla kravaller på det sättet. Det är ett hot mot demonstrationsfriheten. Kan ett maskeringsförbud hjälpa oss att förhindra sådana kravaller? Jag säger nej. Snarare är det precis som Beatrice Ask säger. Det här förslaget - men det gäller också Moderaternas förslag - kan leda till polisiära insatser som provocerar fram kravaller. Därför menar jag att det argumentet inte håller. Vad gäller Finland har jag inte specialstuderat den finska lagstiftningen eller den finska grundlagen, men som har påpekats här förefaller det vara en lag av liknande karaktär som den som regeringen nu lägger fram. Den kan i det svenska fallet pressas in med skohorn under grundlagarna, men jag tycker inte att man ska använda skohorn i samband med grundlagar. Hur det är med den finska grundlagen vågar jag inte säga. Man får väl utgå från att man även där har lyckats med skohornet. Mer än så kan jag inte säga om den saken. Jag tycker inte heller att den finska varianten verkar så väldigt väl genomtänkt.

Fru talman! Vänsterpartiet anser således inte att maskeringsförbudet kan hindra störningar. Problemet är ju - det måste Mats Einarsson erkänna - att de som vill störa, som använder demonstrationsfriheten för sina egna syften, ofta tar till maskering för att skydda sig själva och för att skrämma andra. Det är det som vi vill förhindra, vi som tycker att man kan göra den här inskränkningen. Det är ändå en viss logik i det. Det är beklagligt att Vänsterpartiet inte vill göra någonting åt det problem som vi har sett och som tyvärr har blivit vanligare periodvis. Jag tror inte att det räcker med den dialog som finns. För att nu inte behöva använda den talartid som jag har anmält kan jag bara säga att jag vet att det finns många andra metoder som polisen arbetar med. Kerstin Andersson var inne på det. Jag är ordförande i City polisnämnd i Stockholm. Vi arbetar väldigt mycket med demonstrationerna i den här staden. Det är framför allt dialog och samverkan vi arbetar med. Men jag ser det som nödvändigt att polisen också får ett verktyg som den kan använda för att stoppa de krafter som vill undergräva demokratiska fri- och rättigheter. Det är därför jag tror att ett maskeringsförbud kan vara användbart och bra att ha.

Fru talman! Om man nu inför det här generella maskeringsförbudet som Moderaterna vill ha, kommer det att innebära att någon självutnämnd revolutionär avstår från den där svarta skidmasken i något läge där de tycker att det verkar intressant att provocera fram en demonstration? Icke, inte en enda. Det skulle snarast välkomnas. Det skulle naturligtvis ge polisen anledning att gå in i demonstrationen och försöka att ta de maskerade typerna. Då hade man uppnått det man ville, att få till stånd en konfrontation med polisen - kamp mot klassfienden. Det här fungerar inte polisiärt. Det är inte till skydd för demonstrationsfriheten för någon att använda den här typen av instrument. Det verkar kraftfullt. Man såg bilderna från Göteborg med svartklädda människor som slogs. - Vi måste göra någonting åt det. De ser ju hemska ut. Det är symbolpolitik. Det ser ut som om man gör något kraftfullt mot de hemska demonstranter som slåss, men i praktiken kommer det inte att fungera. Vad ska man göra då? Man ska göra det som polisen helt riktigt gör i allt större utsträckning. Man har lärt sig väldigt mycket. Man pratar om dialog. Det är naturligtvis mycket mer. Man har lärt sig hur man hanterar den här typen av situationer för att undvika att hamna i det läge som några små grupper vill att man ska hamna i, nämligen en spänd konfrontatorisk stämning som kan leda till kravaller. Jag har varit med på demonstrationer både av den första sorten där man har lyckats provocera fram kravaller och av den andra sorten där detta inte har gått trots att man har försökt. Skillnaden har varit en erfaren polismakt med poliser som inte är rädda och som har en ledning som vet vad man ska göra och gör det på ett klokt sätt. Då fungerar det. Det är på den vägen vi ska fortsätta. Maskeringsförbud är en återvändsgränd och ett steg tillbaka.