Minoritetsfrågor

Herr talman! Det är knappt ett år sedan vi debatterade minoritetsfrågor utifrån propositionen Från erkännande till egenmakt . I dag är det motioner från allmänna motionstiden 2009 som är föremål för KU:s behandlingar. En del av motionerna ligger inom samma område som behandlades förra våren. Därför följer vi upp den reservation som vi hade då angående tillsyn av minoritetsspråkens användning, bland annat inom äldreomsorgen. De förändringar som beslöts i våras har nyss trätt i kraft, och förändringar behöver tid på sig. Därför har vi inte några säryrkanden i de motioner som berör exempelvis älvdalskan eller utvidgning av förvaltningsområdet för finskan. Det kommer säkert att behövas fler reformer på detta område och säkert också ökad utvidgning, men vi ser också att det är fler kommuner som vill finnas med och slå vakt om de nationella minoritetsspråken genom att själva ansöka om att få finnas med inom förvaltningsområdet för finskan eller samiskan, och det är bra. Vi har fått kritik av Europarådets ministerkommitté. En del kommer säkert att bli åtgärdat genom vårens riksdagsbeslut, men det gäller att inte slå sig till ro med det. På det här området finns det mycket kvar att arbeta med för att vi med stolthet ska kunna säga att vi lever upp till minoritetsspråkskonventionerna. Herr talman! Därför tror vi inte att det är tillräckligt med bara uppföljning. Remissinstanserna och diskrimineringsombudsmannen påtalade det i samband med behandlingen av propositionen Från erkännande till egenmakt . Finns det ett tillsynsansvar för en myndighet, Länsstyrelsen i Norrbotten eller möjligtvis Socialstyrelsen, får beslutet och uppdraget en större tyngd. Det finns också möjlighet för enskilda människor att framföra klagomål och anmäla brister när kommunen inte uppfyller kraven på tillgång till äldreomsorg på de nationella minoritetsspråken. Det är bra att det utförs djupintervjuer med personer som talar minoritetsspråk och att Socialstyrelsen fortsätter att göra brukarundersökningar där även befolkningen som talar minoritetsspråken ingår. Detta påbörjades redan under den förra mandatperioden, och det är bra att det fortsätter även nu. Det kommer säkert fram en hel del som kan åtgärdas på ett ganska enkelt sätt, men vi anser att det behövs en instans som har ett tillsynsansvar. Övrig äldreomsorg sker ju under tillsyn, så varför skulle inte denna del omfattas? Herr talman! Jag vill också tillägga att det är viktigt att tillsyn sker även på förskolans område, men reservationen baseras denna gång på en motion som behandlar äldreomsorg på minoritetsspråk. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationen.

Herr talman! Det här betänkandet handlar om minoritetsfrågor. Det finns en reservation, och den gäller äldreomsorg på nationella minoritetsspråk. När vi här i kammaren för drygt ett år sedan fattade beslut om en ny minoritetsspråklag välkomnade Vänsterpartiet i stort det förslag som regeringen lade fram om en samlad strategi för minoritetspolitiken. Vi hade endast några synpunkter, och de handlade bland annat om tillsynsansvaret. Dagens reservation gäller tillgång till äldreomsorg på de nationella minoritetsspråken, och den gäller också tillsynen. I dag finns det ett uppföljningsansvar som ligger på Stockholms län och Sametinget. Det är bra, men Vänsterpartiet anser inte att det är tillräckligt. Vi vill gå ett steg ytterligare och ge en myndighet tillsynsansvar. För den enskildes rättssäkerhet är det avgörande om det finns en myndighet att vända sig till vid det tillfälle personen upplever att hans eller hennes rättigheter sätts åt sidan. Det handlar alltså om en myndighet som tar ansvar för att eventuella brister som förekommer faktiskt åtgärdas. Herr talman! Antalet personer som har behov av omsorg på det egna modersmålet har visat sig öka inom omsorgsboendet såväl som inom hemtjänsten. Det är otroligt viktigt att vi ser till helheten. Vi får inte blunda för att många äldre personer på ålderns höst tappar mycket av det svenska språket. Vissa tappar språket helt. Detta gör att omvårdnaden på modersmålet är otroligt viktig ur många aspekter, framför allt för att man ska få rätt service. Det ökar också tryggheten för personen som är i behov av vård och omsorg och även personalens trygghet. Det finns också svart på vitt. Runt om i landet har det visat sig att när äldre får omsorg på sitt modersmål minskar till exempel deras behov av medicinering. Herr talman! Uppföljningsansvar är bra, men Vänsterpartiet anser att med en tillsynsmyndighet kommer en högre grad av rättssäkerhet att råda för den enskilde. Därför yrkar jag bifall till reservationen i betänkandet.

Herr talman! Vi diskuterar minoritetsfrågor den här gången, och det är i KU:s betänkande nr 30 som också avhandlar motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Betänkandet tar upp frågor som handlar om minoritetsspråkens ställning, omfattning av minoritetsspråkslagstiftningens användning samt tillsynen av minoritetsspråkens användning i bland annat äldreomsorgen, vilken vi redan har varit inne på i dag. Betänkandet tar alltså upp många viktiga frågor, men utskottet har dock valt att avstyrka samtliga motionsyrkanden. Anledningen till detta har vi också varit inne på tidigare och handlar mycket om att vi redan i våras fattade beslut om en proposition med namnet Från erkännande till egenmakt , och då behandlade vi många av de här frågorna. I utskottet är vi nu inte beredda att ompröva våra tidigare ställningstaganden, men det handlar också om att man arbetar med vissa frågor, och då vill vi inte föregripa det arbete som redan pågår. Herr talman! Utskottet har, som vi har nämnt tidigare också, varit helt överens i stort sett i samtliga frågor när det gäller det här betänkandet förutom när det gäller frågan om uppföljningen av tillgång till äldreomsorg på de nationella minoritetsspråken inom förvaltningsområdena. Här har Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet valt att reservera sig trots att det egentligen inte finns några större skillnader på våra ställningstaganden. Från utskottsmajoritetens sida anser vi att de överväganden och bedömningar som vi gjorde i våras angående uppföljningsansvaret fortfarande håller och därmed bör ligga fast. Skulle det dock visa sig att uppföljningsansvaret som riksdagen beslutade om i våras inte är tillräckligt för att förbättra efterlevnaden menar vi att frågan får väckas på nytt, och vi är villiga att ompröva vårt ställningstagande från i dag. Det kan dock vara värt att notera att minoritetsspråkslagen trädde i kraft för endast sex veckor sedan, och mot bakgrund av detta och tidigare ställningstaganden tycker vi att det är för tidigt att ompröva ställningstagandet från i våras. Herr talman! Det var alltså så sent som i våras som vi antog en ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk samt gjorde ändringar i sametingslagen och socialtjänstlagen. Propositionen från i våras var en mycket viktig och bra proposition som innehöll en rad förslag som nu har stärkt de nationella minoriteternas rättigheter. Förslagen höjde även ambitionen i genomförandet av minoritetspolitiken samt ger det stöd som krävs för att minoritetsspråken kan och ska hållas levande. Det är glädjande att vi nu mer aktivt arbetar med dessa frågor då tidigare erfarenheter visar att vi har haft svårigheter med att nå de minoritetspolitiska målen samt att de nationella minoriteternas behov inte har beaktats i tillräckligt stor omfattning tidigare. För att de nationella minoriteternas rättigheter ska förverkligas måste de olika grupperna få verktyg och större egenmakt att värna sitt språk och sina kulturer. I och med den proposition som vi antog i våras samt de frågor som vi arbetar med kontinuerligt hoppas jag i alla fall att detta kommer att bli verklighet. Herr talman! Jag tackar för ordet och yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! I dag har vi att diskutera minoritetspolitiken, och en viktig del av den är skyddet av de nationella minoriteterna och deras rätt att använda minoritetsspråken. Det här är dels en del av det internationella skyddet för mänskliga rättigheter, och som Helene Petersson berättade tidigare har det förekommit kritik från Europarådet av Sveriges hantering av de nationella minoriteterna som ju har ett skydd i Europarådets ramkonvention om skydd för de nationella minoriteterna och också den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk. Men det här är också en viktig del av det svenska kulturarvet. Det är en viktig del av Sveriges historia och en viktig del av den svenska identiteten. Därför var det, herr talman, roligt att förra våren kunna fatta beslutet om den nya lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Det var ett stort och viktigt steg framåt med de utvidgade förvaltningsområdena med större inflytande och egenmakt för de nationella minoriteterna och bättre förutsättningar att leva upp till Europarådets konventioner. Inom ett förvaltningsområde har nu de enskilda rätt att använda minoritetsspråket i kontakt med förvaltningsmyndigheterna. Enskilda har även rätt till förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på minoritetsspråket. I lagen trycks även på att det allmänna i övrigt ska främja de nationella minoriteternas möjlighet att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Man trycker särskilt på barns utveckling av kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket och att det ska främjas särskilt. Men det är också viktigt att komma ihåg de äldre. Det här handlar både om förskole- och äldreomsorg. Det finns också en generell skyldighet i socialtjänstlagen, inte bara för de nationella minoritetsspråken utan över huvud taget att kunna möta äldre på deras eget språk. Det är en lagstiftning som är långt ifrån förverkligad, och det är viktigt att poängtera att det är viktigt för oss att ha rätt att åldras på vårt eget språk. Herr talman! Den nya lagen innebär att förvaltningsområdena utvidgas till att för samiska omfatta 17 kommuner, för meänkieli 5 kommuner och för finska 23 kommuner. I övrigt bygger lagen på en frivillig anslutning där man i en dialog lokalt med företrädare för de nationella minoriteterna kan ta initiativ till att ansluta sig till förvaltningsområdena. Det är glädjande att redan nu när det bara har gått två månader av den nya lagstiftningen har åtminstone fyra kommuner ansökt om att få ingå i förvaltningsområdena. Det är Krokom inom det samiska området och Borås, Surahammar och Västerås inom de finska förvaltningsområdena. Det låter ju också självklart därför att det här är kommuner med starka nationella minoriteter inom sig och att det också är självklart att de ska ingå i förvaltningsområdena. Men minoritetspolitiken handlar inte bara om de nationella minoriteterna. Kenneth Johansson lyfter i sin motion till riksdagen fram vikten av att stödja språk som till exempel älvdalskan. Älvdalskan är också ett språk som har lyfts fram av Europarådet, dock inte till en rekommendation. Minoritetsspråkskommittén behandlade också älvdalskan och andra folkmål i sitt betänkande och konstaterade då att älvdalskan inte uppfyllde kriterierna för att klassas som ett nationellt minoritetsspråk. Framför allt var det användningen gentemot det offentliga livet som var det avgörande. Både minoritetsspråkskommittén och konstitutionsutskottet pekar på att folkmålen är viktiga. De är viktiga för bygden och inte minst som kulturbärare. De är också, på samma sätt som de nationella minoritetsspråken, en viktig del av det svenska kulturarvet. Här är en viktig uppgift för kommunen och för det civila samhället, inte minst för folkbildningen, att stödja älvdalskan och andra folkmål. Här finns en långtgående frihet och möjlighet för det lokala samhället, för kommunerna, att aktivt verka för att stödja folkmålen. Just älvdalskan är ett bra exempel där jag förstår att det finns ett engagemang både från kommunen och från intresseorganisationer kring älvdalskan för att stärka dess ställning. Det är också ett enigt konstitutionsutskott som trycker på vikten av att älvdalskan ska bevaras som en del av det svenska kulturarvet. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande.

Herr talman! Till de mest grundläggande rättigheterna hör den att självständigt avgöra sin etniska och språkliga tillhörighet. Öppenhet, tolerans och ömsesidighet är principer som lägger grunden för ett mångkulturellt samhälle där den enskilda människans situation är lika viktig oavsett om hon tillhör befolkningens majoritet eller minoritet. Utan sina nationella minoriteter och minoritetsspråk skulle Sverige vara ett utarmat land. Myten att Sverige var ett etniskt och kulturellt homogent land fram till efterkrigstidens invandring måste kastas på sophögen en gång för alla. Fram till våra dagar har statsmakterna ibland också direkt motarbetat de nationella minoriteterna och minoritetsspråkens överlevnad. Sverige ratificerade år 2000 Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Det innebär ett erkännande av Sveriges nationella minoriteter och deras språk och att minoritetsspråken ges ett stöd för att hållas levande. Den svenska minoritetspolitiken är ett nytt politikområde som fortfarande håller på att utvecklas. Liberal politik utgår från individens rätt att själv forma sitt liv. Det måste ytterst vara den enskilda människan, inte staten eller traditionen eller utomstående bedömare, som avgör i vilken mån man känner tillhörighet till en nationell minoritet eller en språklig gemenskap. Utgångspunkten för minoritetspolitiken måste därför vara att stärka individers möjlighet att utifrån sina egna önskemål hävda och utveckla sin kultur och sitt språk, inte att göra kollektiva gruppbedömningar överordnade individens självklara identifikation. Redan i samband med riksdagens minoritetspolitiska beslut under riksmötet 1999/2000 föreslog mitt parti, Folkpartiet liberalerna, att de nationella minoriteterna och minoritetsspråken borde namnges i regeringsformen. Med tanke på det långvariga osynliggörandet av minoriteterna och minoritetsspråken skulle detta vara en mycket betydelsefull markering, eftersom man därigenom skulle kunna tydliggöra Sveriges mångkulturella karaktär. Kunskapen om nationella minoriteter och minoritetsspråk är bristfällig hos många som identifierar sig med majoritetsbefolkningen. När det gäller att öka kunskapen om de nationella minoriteternas situation och att motverka fördomar har skolan en viktig roll att fylla. Vissa ansatser har gjorts för att uppmärksamma minoritetsfrågorna. Till exempel berörs ämnet i grundskolans kursplaner i svenska och samhällskunskap. Hur frågorna om minoriteter och minoritetsspråk uppmärksammas i grundskolan och i gymnasieskolan måste följas upp. Det är dessutom viktigt att förbättra undervisningen i och på minoritetsspråken. Arbetet med utveckling av läromedel och utarbetande av ordbaser och lexikon måste utvecklas. Och stödet till språkvårdsorgan för minoritetsspråken måste förbättras. Särskilda insatser ska också göras för utbildning av lärare i minoritetsspråk som ämne. Regeringen beslutade därför i höstas att från och med det här budgetåret, 2010, höja anslaget när det gäller åtgärder för nationella minoriteter till drygt 80 miljoner kronor. Av budgetpropositionen framgår bland annat att medel för särskilda revitaliseringsinsatser för de nationella minoritetsspråken avsätts från och med i år. Det fastställs också att två samiska språkcentrum inrättas i det sydsamiska området och att medel avsätts för språkvård av samtliga nationella minoritetsspråk, särskilt meänkieli. Med tanke på hur de här språken, särskilt samiskan, har behandlats eller snarare misshandlats under många år är detta en mycket välkommen insats från regeringen. Herr talman! Det är inte ovanligt att äldre tappar kunskaper i inlärda språk men behåller kunskaperna i sitt modersmål. Därför är det viktigt att äldre med minoritetsspråk som modersmål ges större möjlighet till äldreomsorg på sitt eget språk. Socialstyrelsen har redovisat en rapport om hur olika kommuner organiserar och genomför äldreomsorg för finsktalande. Rapporten visar att det inte behöver medföra större kostnader att erbjuda en anpassad äldreomsorg. Jag är övertygad om att vi kommer att få allt fler äldreboenden anpassade till det mångkulturella samhälle som vi lever i. Herr talman! Jag är glad över den minoritetspolitik som regeringen, med statsrådet Nyamko Sabuni i spetsen, nu driver. Jag vill därför yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationen.