Minoritetsfrågor

Fru talman! I betänkandet KU24 behandlas motioner från den allmänna motionstiden som berör minoritetsfrågor. Jag kommer att tala om Vänsterpartiets reservationer som handlar om samers rättigheter. Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 4 om att inrätta en oberoende sanningskommission.

Fru talman! År 1977 erkände Sverige samerna som ett urfolk. Enligt folkrätten har urfolk särskilda rättigheter utöver de rättigheter som följer av ställningen som nationell minoritet. Det handlar om rätt till självbestämmande och rätt till de landområden som de traditionellt bebor.

Den svenska statens behandling av samerna och samiska frågor är en mörk historia som är okänd för många trots att det skedde för inte så många år sedan. Den svenska majoritetsbefolkningen har systematiskt försvårat samernas möjligheter att använda mark för renbete, jakt och fiske. Samer har också använts för tvångsarbete, och de har tvångsförflyttats.

Minoritetsfrågor

Länge gick statens samepolitik ut på att splittra och stigmatisera samerna. Samerna ansågs endast lämpade för att leva på det traditionella samiska sättet och förhindrades att bedriva jordbruk och bygga fasta bosättningar. Barnen fick inte heller gå i den vanliga folkskolan.

År 1928 beslutade riksdagen att de samer som inte var renskötare inte heller skulle ha några samiska rättigheter. De fick till exempel ingen rätt att jaga och fiska i de områden där deras förfäder levt. På så sätt drog staten en skarp gräns mellan de samer som lever på renskötsel och de som försörjer sig på annat sätt.

De senaste decennierna har samernas rättigheter visserligen stärkts, men internationella organ såsom FN och Europarådet påtalar återkommande de brister Sverige uppvisar vad gäller samers rättigheter som urfolk och hur denna pågående diskriminering påverkar samers situation. Till exempel visar en kartläggning att två av tre samer uppger att de utsatts för rasism utifrån att de är samer. Denna rasism pågår nu - i dag, i Sverige.

Civil Rights Defenders rekommenderar Sverige att inrätta en sanningskommission. Diskrimineringsombudsmannen och Sametinget har också pekat på behovet av en förändring och efterlyst åtgärder som tar avstånd från och bryter med det koloniala arvet och diskriminerande strukturer. Även samiska organisationer har såklart lyft frågan.

Vänsterpartiet instämmer i detta och anser att en sanningskommission bör etableras. Sanningskommissionen bör utreda den svenska statens övergrepp mot samer och samers mänskliga rättigheter samt komma med förslag på lämpliga åtgärder för att stärka samers ställning och komma till rätta med det historiska traumat.

Fru talman! En sanningskommission är nödvändig för att den svenska samepolitiken ska kunna utvecklas och måste kopplas till kompensatoriska och framåtsyftande åtgärder samt ha ett oberoende mandat. Flera andra länder, till exempel Kanada, har arbetat med olika sannings- och försoningskommissioner i förhållande till sitt urfolk. Det finns väldigt mycket bra att lära av det arbetet.

Vi skulle till exempel kunna låta de drabbade berätta sina historier och lyssna på dem och ta till oss av deras erfarenheter och de förslag på åtgärder som finns. Om inte det som har hänt kommer fram i ljuset kommer gamla föreställningar om samer att leva kvar. Därför behöver vi en framåtblickande sanningskommission som kan arbeta med ett oberoende mandat och även lägga fram tydliga förslag. Det är dags att samerna får en officiell ursäkt.

Fru talman! FN:s rasdiskrimineringskommitté har återkommande kritiserat Sverige för brister när det gäller samers rättigheter som urfolk. År 2013 kritiserades Sverige för att inte ta tillräcklig hänsyn till samebyarna i samband med gruvetableringar. Under den senaste granskningen våren 2018 uttalade kommittén stark kritik mot att Sverige inte uppnått något resultat på området sedan 2013.

I FN:s urfolksdeklarationen från 2007 anges en miniminivå för hur urfolksfrågorna bör behandlas i de olika länderna. Tyngdpunkten i deklarationen ligger på rätten till självbestämmande. Sverige stöder urfolksdeklarationen men har, trots att det gått tio år sedan den antogs, ännu inte lyckats implementera den. Det är genant.

Fru talman! I väntan på att Sverige implementerar urfolksdeklarationen anser jag och Vänsterpartiet att de åtgärder och förändringar som berör samerna i möjligaste mån ska beslutas av samernas egna organisationer. Exempelvis anser vi att det är en principiellt viktig fråga att Sametinget själva utser sin ordförande.

Vi vill även ratificera ILO 169, konventionen om ursprungsfolk. Det är hög tid, och det skulle visa att de vackra orden motsvaras av aktiv handling. Om man menar allvar med det man säger är detta vad som krävs framöver: mer aktiv handling och färre vackra ord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Fru talman! Inledningsvis vill jag självklart betona att jag står bakom samtliga reservationer från Liberalerna i detta betänkande. För tids vinnande yrkar jag dock bifall endast till reservation 3, punkt 6.

Fru talman! De nationella minoriteterna samer, sverigefinnar, romer, judar och tornedalingar har en lång historia i vårt land. Alla har de utsatts för en assimileringspolitik som har inneburit att de har varit förbjudna att tala sitt eget språk. De har inte haft rätt att utöva sin kultur, och de har inte rätt till sitt eget arv. Detta är grunden till att det behövs en särskilt minoritetspolitik, en politik som skyddar de nationella minoriteterna.

Målet med minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna, att stärka deras möjligheter till inflytande och att stödja deras historiska anspråk på att kunna leva sina liv. Minoritetsspråken måste hållas levande. Individens möjligheter att använda sitt eget språk i kontakten med myndigheter måste därför stärkas.

Fru talman! Vi liberaler är positiva till att det nu finns lagreglering om att kommuner och landsting ska anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete. Detta ger bättre förutsättningar för den långsiktighet i det lokala arbetet som i dag saknas på många håll i vårt land.

Dock brister regleringen i två vitala delar. Till att börja med bör det av målen och riktlinjerna också framgå hur verksamheten ska följas upp. Utan sådana mekanismer riskerar dessa dokument att enbart bli hyllvärmare. Om kravet på mål och riktlinjer ska vara meningsfullt behöver styrdokumenten också följas upp noggrant och ständigt rapporteras av.

Vidare finns det ingen reglering som säkerställer att målen och riktlinjerna är politiskt beslutade ute i landet. Eftersom målen och riktlinjerna syftar till att uppfylla kommunens minoritetspolitiska åtaganden bör de också beslutas av förtroendevalda. Om detta sedan ska ske i kommunfullmäktige, kommunstyrelse, annan nämnd eller annat politiskt organ får givetvis avgöras av lokala förhållanden på den lokala orten.

Fru talman! Det behövs fler insatser för att öka tillgängligheten till äldreomsorg och barnomsorg på minoritetsspråk. Bland annat bör frågan om skärpt lagstiftning övervägas för att ställa tydligare krav på kommunerna. Många gånger handlar det snarare om hur verksamheten rent praktiskt organiseras och administreras än om att resurser behöver tillföras. Kommuner som har äldreombudsmän bör se till att dessa har minoritetskompetens. Vidare bör alla kommuner, landsting och regioner kunna bli bättre på att tillvarata den språkkompetens som ofta redan finns i personalgrupperna. Vid upphandling av service och omsorg inom till exempel äldreomsorgen bör kommunerna också kunna beakta behov som de nationella minoriteterna har.

Jag anser att valfriheten och etableringsfriheten är av stor vikt för att framväxten av barnomsorg och äldreomsorg på minoritetsspråk ska få en fortsättning - och inte bara inom de områden som är förvaltningsområden utan i alla kommuner och landsting. Det betyder inte att detta skulle vara hela lösningen, men på de orter och i de områden där ett betydande antal invånare talar ett visst minoritetsspråk kan valfrihet och etableringsfrihet underlätta för fler verksamheter.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 3.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Fru talman! Jag vill sälla mig till födelsedagsgratulanterna när jag nu har chansen.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Tack så mycket!)

Det handlar om demokrati. Vi diskuterar demokrati ganska mycket just nu, av förståeliga skäl. Jag tror att vi är eniga om att demokrati inte bara handlar om att majoriteten ska bestämma utan om att det i demokratin också finns tydliga förhoppningar om och förväntningar på att vi ska respektera minoriteterna, lyssna på dem, vara bekymrade över deras behov och så vidare.

Detta har lyckligtvis slagits fast i en lång rad internationella konventioner som spikar just minoriteternas rättigheter. De kanske två viktigaste i just det sammanhang som vi nu diskuterar är för det första Europarådets ramkonvention om nationella minoriteter och för det andra en konvention från Europarådet om stadgan om landsdels- och minoritetsspråk. Bägge dessa har Sverige ratificerat, och det är viktigt att vi verkligen genomför det som krävs i dessa konventioner och respekterar dem.

En del av de motioner som har lagts fram här hänvisar till dessa regler, och det är positivt. Det är inte lätt att få igenom en motion i den här fabriken och att få den bifallen. Men jag måste säga att när man läser de motioner som har lagts fram ser man att det i flera av dem finns en ärlig vilja att föra vidare den svenska traditionen att verkligen respektera minoriteters rättigheter. Det är positivt. Jag tror att en del av de avslag som har kommit i utskottets behandling snarast beror på att man har bedömt det som att saker redan är på gång och att man har startat arbetet för att säkerställa rättigheterna. Jag delar denna bedömning. Här finns också förväntningar på att det ska fortsätta.

Jag vill särskilt understryka betydelsen av det som sägs i en motion om vikten av att förbättra samordningen i det systematiska genomförandet av konventionen. Det är viktigt. Det finns också en annan konvention som är betydelsefull, nämligen den om att vi måste säkerställa att det finns information ute i samhället, i skolor och på andra ställen, om minoriteters rättigheter.

Jag skulle särskilt vilja ta upp frågan om romerna. Romerna har diskriminerats i århundraden i vårt land. För precis fem år sedan lades en vitbok fram om vad som hade hänt med romerna under förra seklet, under 1900-talet. Det var skrämmande läsning om systematiskt förtryck påverkat av de teorier som fanns i början på förra seklet om att romerna var en lägre stående sekt i vårt samhälle.

Det blev inte heller bättre mot slutet av seklet. Tänk bara på det faktum att samtidigt som jakten på romer pågick i Europa på 30- och 40-talen var det förbjudet för de romer som försökte få en tillflykt i vårt land att komma hit! Det var stopp vid gränserna, och detta var stiftat i lag. Denna lag fortsatte att gälla till 1954, alltså långt efter kriget. Det var en tankeställare som kom fram när man läste rapporten.

Samtidigt som rapporten lades fram beslutade regeringen - och heder till den borgerliga regeringen, som tog detta steg - att man skulle tillsätta en särskild kommission för att inte bara sprida information om vad som faktiskt hade hänt i historien utan också titta på vad det var som gjorde att antiziganismen fortsatte i vårt samhälle. Och den har fortsatt. Romer som man talar med berättar hur de drabbas av diskriminering och trakasserier i det dagliga livet när de söker arbete, när de går in i butiker och över huvud taget när de är ute i det svenska samhället. Detta måste få ett stopp. Hatet mot och diskrimineringen av romerna fortsätter i vårt samhälle, och det är en skam.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Här har vi en stor uppgift i att säkerställa att de löften som vi nu har gett i andan av de konventioner som vi har ratificerat verkligen uppfylls. Här finns det saker att konkret göra. Den kommission som tillsattes för fem år sedan kom med förslag som till fullo måste genomföras.

Ett av förslagen var att man skulle upprätta ett särskilt romskt center i Sverige. Det skulle ge stöd åt den romska kulturen, ge det romska samhället en möjlighet till en organiserad röst i den politiska debatten i vårt land och säkerställa att romska intressen verkligen tillgodoses. Det skulle inte vara detsamma som gäller samerna och Sametinget, men någonting med samma ambitioner. Detta behövs i det svenska samhället. Här finns ett förslag från kommissionen som har utretts inom Regeringskansliet. Tyvärr har rapporten blivit liggande i drygt ett år, men den nya kulturministern har lovat att nu ta tag i frågan och göra någonting konkret av det hela så att vi får ett tydligt förslag till riksdagen att besluta om.

Det här är viktigt. Det är viktigt att vi är självkritiska. Samtidigt ska vi stå upp för de erfarenheter vi har gjort när det gäller att bekämpa antiziganismen i vårt samhälle. På den punkten är Sverige tyvärr, skulle jag vilja säga, ett föredöme för andra länder. Vi har kommit längre än många andra länder inom Europarådet. Det ska vi visa.

Det arbete som nu pågår inom EU med stöd från svenska ledamöter i Europaparlamentet måste fortsätta, och det måste få ett fortsatt stöd. Här sker det nämligen någonting som är viktigt och som också kommer att påverka romernas situation över hela Europa. Vi har alltså någonting att ge, men samtidigt måste vår självkritiska hållning fortsätta.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jonas Eriksson (MP).

Fru talman! Sverige är på många sätt ett föregångsland i sitt arbete med minoritetsfrågor, men det finns såklart mycket kvar att göra. Vi som stat och nation både bejakar, jobbar för och respekterar människors grundläggande fri- och rättigheter, som rätten till sitt språk, sin kultur och sin religion. Men det finns naturligtvis strömningar i vårt samhälle som försöker motverka dessa rättigheter, som vi så gärna vill ska vara självklara för alla.

Det finns mycket kvar att göra vad gäller alla våra nationella minoriteter. Några av mina kollegor har också lyft upp det. Jag skulle vilja uppehålla mig särskilt vid den judiska gruppen i Sverige.

Det är helt oacceptabelt att vi i Sverige år 2019 har en situation som gör att judar känner att de inte kan utöva sin kultur och sin religion eller ens bo kvar i sin hemstad. Glåpord, trakasserier, hot och attentat ska inte behöva vara någons vardag, inte ens enskilda händelser i en människas liv. Här har samhället misslyckats i sitt åtagande att skydda. Rätten till trygghet har därmed också inskränkts för den judiska gruppen, speciellt i vissa delar av vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

När synagogor attackeras, när ungdomar som träffas för att umgås står i skottlinjen och riskerar sitt liv och sin hälsa just för att de råkar vara judar, då har vi ett samhälle som har misslyckats.

Fru talman! Den judiska minoritetens situation är bara ett exempel på hur viktigt det är att vi står upp för våra nationella minoriteters rättigheter. Judarna, samerna, romerna, sverigefinnarna och tornedalingarna har alla sina egna förutsättningar, särdrag och bakgrunder. Det som de har gemensamt är just att de utgör våra nationella minoriteter och därmed också har rätt till det skydd som vi som samhälle tagit på oss.

Vårt budskap är lika enkelt som tydligt: Vi kommer alltid att ställa upp för våra nationella minoriteters rättigheter och rätten till trygghet, oavsett var man kommer ifrån eller vilken grupp man tillhör. I Sverige ska alla kunna känna sig trygga.

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag till beslut i betänkande 24.

Fru talman! Grattis!

Det bekymrar mig mycket att det i Sverige fortfarande förekommer diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.

Jessica Wetterling, Vänsterpartiet, pekade särskilt ut minoritetsgruppen samer. Thomas Hammarberg hade fokus på den romska gruppen och Jörgen Berglund på den judiska gruppen. Vi har också tornedalingar och finska grupperingar i samhället som alla upplever den här diskrimineringen.

Debatten här i dag om minoritetsfrågor visar att det finns en oro som tas på allvar av flera av riksdagens partier, även om vi inte har samsyn om hur minoritetsfrågorna i alla delar ska hanteras.

Miljöpartiet har motionerat i riksdagen om ett stärkt minoritetsskydd. Målet för minoritetspolitiken är att ge de nationella minoriteterna skydd och stärka deras möjligheter till inflytande och att stödja de historiska minoritetsspråken så att de kan hållas levande och utvecklas.

Den rödgröna regeringen har vidtagit ett flertal åtgärder och gjort ett flertal satsningar för att motverka diskriminering och utsatthet, förbättra förutsättningarna för inflytande och delaktighet samt stärka minoritetsspråkens ställning och minoriteternas kulturella identitet. Mycket återstår dock att göra.

I ett delbetänkande med namnet Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik gjordes en översyn av hur dagens uppföljning och samordning av minoritetspolitiken fungerar. Utredningen kom fram till att den nuvarande ordningen hade bidragit till genomförandet av flera rättigheter och ökad medvetenhet om minoritetspolitiken men att den också hade brister.

Utredningen föreslog regeringen att inrätta en särskild myndighet för uppföljning, samordning och främjande av minoritetspolitiken. I dag är det ansvaret delat. Detta är ett av de förslag som Miljöpartiet har följt upp i sin motion En mer effektiv minoritetspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Fru talman! En annan del som vi valt att lyfta upp i den motion som jag refererar till är språkens betydelse som bärare av identitet, historia och kultur.

Fortsatta satsningar krävs på språk, utbildning och kultur. Ytterligare åtgärder för att revitalisera och stärka minoritetsspråken i Sverige skulle kunna vara att ange minoritetsspråken som ett ämne i skollagen och införa nya bestämmelser om undervisning i nationellt minoritetsspråk för alla de obligatoriska skolformerna, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Det är viktigt att minoritetsspråken garanteras en större undervisningstid inom ramen för skoldagen. Sverige bör också utöka den tvåspråkiga undervisningen för samiska.

Utbildningsområdet kan dock inte ensamt trygga språkens överlevnad. De nationella minoriteternas kulturer och minoritetsspråken behöver stödjas brett som en del av svenskt kulturarv och mångfald.

Fler behöver bidra till möjligheter att använda språken, och det allmänna måste tillhandahålla relevant och korrekt information om de språkliga rättigheter som gäller de nationella minoriteterna.

Regeringen jobbar med att stödja språkets utveckling och vidmakthållande. Man har gett uppdrag till Statens kulturråd att göra insatser för att främja utgivning och spridning av litteratur på de nationella minoritetsspråken. Socialstyrelsen har fått ett särskilt uppdrag att informera om nationella minoriteter och minoritetsspråk inom myndighetens ansvarsområde till kommunerna och till hälso- och sjukvården. Sveriges Radio och Sveriges Television har också i uppdrag att utöka sitt utbud av program på minoritetsspråk.

Det här är viktiga satsningar, och mer behöver göras.

Regeringen har också lämnat en skrivelse, Nystart för en stärkt minoritetspolitik, där regeringen delar bedömningen att styrningen och samordningen av minoritetspolitiken behöver förbättras, tydliggöras och effektiviseras. Man vill gå vidare med att utreda och analysera detta. Regeringen har alltså inte kommit lika långt som Miljöpartiet föreslår i sin motion, men jag som miljöpartistisk företrädare kommer att fortsätta att stödja regeringen i det arbetet och den analysen och försöka få till en utveckling som stärker minoriteterna på alla områden.

Miljöpartiet har också i sin motion tagit upp frågan om en samisk sanningskommission. Här har regeringen gett uttryck för att man är beredd att när Sametinget så önskar tillsätta en sådan.

Miljöpartiet driver också att vi ska ratificera ILO 169. Här saknas det stöd som behövs i Sveriges riksdag för att regeringen ska kunna få igenom ett sådant förslag. Vi kommer att fortsätta att från Miljöpartiets sida argumentera och jobba för att i framtiden få en sådan ratificering.

Med det, fru talman, önskar jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Även jag vill framföra de varmaste gratulationerna på födelsedagen! Fru talmannen lär få höra det mycket i dag, tänker jag.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag, precis som min kollega Thomas Hammarberg också gjorde. Han gick även igenom stora delar av betänkandet, men jag ska fokusera särskilt på de samiska frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Jag har sagt det förr i den här talarstolen, och jag säger det igen: Att ha en stark minoritetspolitik är en grund för en stark och välmående demokrati. Runt om i världen förtrycks minoriteter. De fördrivs från sina hem, koloniseras och mördas. Där förtrycket pågår ses minoriteter - en grupp av människor med språk, religion eller uttryck som skiljer sig från majoritetens - som något som försvagar nationen.

Även vårt land har förtryckt urfolk och minoriteter. Vår historia innehåller både rasbiologi och tvångsassimilering. Det är en historia som alltmer skildras i det offentliga rummet. Jag tror exempelvis att det är få som sett filmen Sameblod och inte blivit berörda av den berättelsen.

Fru talman! Minoritets- och urfolkspolitiken är ett viktigt område att utveckla så att vi i historien om oss själva kan skriva att vi tog steg framåt och för att vi aldrig mer ska behöva skildra hur människor förtrycks i detta land utan att man får vara den man är oavsett vilken minoritet man tillhör.

Bara de senaste åren har det tagits viktiga steg framåt. Strax före sommaruppehållet debatterade vi regeringens proposition vid namn En stärkt minoritetspolitik. Senare återkom regeringen med ytterligare förslag i skrivelsen Nystart för en stärkt minoritetspolitik. Dessa innehöll bland annat några viktiga lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 2019 och som förstärker minoriteters rättigheter, vilket mina kollegor också tidigare har redogjort för. Bland annat handlar det om det politiska arbetet i kommunerna, om vikten av samråd, om att beakta barns och ungas inflytande i minoritetsfrågor som rör dem och om förstärkt rätt till skola och äldreomsorg.

Trots de här framstegen när det gäller att stärka rättigheterna gör regeringen ändå bedömningen att det återstår betydande arbete för att säkerställa full efterlevnad av de nationella minoriteternas rättigheter. Regeringen beslutade därför den 23 augusti 2018 att ge en särskild utredare i uppdrag att närmare analysera och föreslå hur ansvaret för samordning, utveckling och uppföljning av minoritetspolitiken ska organiseras.

En av utgångspunkterna i utredningen är att Sametinget bör ges större frihet att utforma och bedriva sin verksamhet med ansvaret för samiska rättigheter och det samiska språkets utveckling inom minoritetspolitiken.

Förslag som utredningen ska lämna ska syfta till att se till att ansvariga myndigheter på bästa sätt bidrar till att säkerställa efterlevnaden av de nationella minoriteternas rättigheter och till effektiv verksamhet inom den offentliga förvaltningen. Uppdraget ska redovisas senast den 29 april 2020.

Vidare är det också värt att nämna att förslag om en konsultationsordning för samiska frågor bereds hos regeringen i detta nu. En konsultationsordning är en metod för att säkra inflytande och delaktighet i frågor som rör de samiska intressena. Vi ser fram emot att få ta del av detta förslag i riksdagen.

Minoritetsfrågor

Fru talman! För en tid sedan presenterade Svenska kyrkan en vitbok om relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna som redovisar de kränkningar och det förtryck som begåtts av kyrkan gentemot den samiska befolkningen. Även Svenska Tornedalingars Riksförbund har presenterat en rapport om skallmätningarna som utfördes på tornedalingar under det rasbiologiska institutets verksamma år.

Det är viktigt att vi går igenom historien och lär oss av den så att den aldrig någonsin upprepas. Därför välkomnar regeringen initiativ kring sanningskommissioner där både Sametinget och Svenska Tornedalingars Riksförbund nu arbetar med att bereda var sin process. Det är viktigt att förslagen bereds av folken själva och inte av staten. Staten ska ge förutsättningar för sanningskommissionerna men inte lägga sig i innehållet, då det är staten själv som utreds. Det är dock viktigt att arbetet med att samla in berättelserna och vittnesmålen kommer igång relativt snart medan de som kan tala om detta ännu kan tala.

Fru talman! Jag är stolt tornedaling, men jag upplever att det har funnits en tid då vi inte skulle vara stolta över att vara det. Det var en tid då vi skämdes över vårt språk och varken fick prata finska eller meänkieli och då traditioner föll i glömska. Då var det viktigt med ett språk, en nation och en kultur. De här tankegångarna känner vi igen. Men i dag upplever jag en annan tid. Vi är många som vill återerövra det språk och den kultur som vi har förlorat. Låt oss skapa förutsättningar för detta och en gång för alla stoppa assimileringspolitik, antisemitism, rasism och diskriminering i historiens skräpkorg!

(Applåder)

I detta anförande instämde Jonas Eriksson (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Valfrågor