Några körkorts- och fordonsfrågor

Herr talman! I det stora hela ställer vi oss bakom de förslag som ligger i regeringens proposition. Men på de direkta förslag som finns ifrågasätter vi varför regeringen inte vill se fler trafikmedicinska centrum. Senast vi behandlade frågan i utskottet menade den borgerliga majoriteten att det pågick ett beredningsarbete inom Regeringskansliet utifrån Vägverkets förslag, och därför avslogs då de motioner som fanns angående behovet av fler trafikmedicinska centrum. Nu kan vi konstatera att det beredningsarbetet inte gav mycket alls och att regeringen inte föreslår att fler trafikmedicinska centrum ska inrättas. Regeringen menar att de förslag som Vägverket lämnat vad gäller just dessa centrum inte var tillräckligt genomlysta, och med det släpper regeringen frågan. Men det är ju precis därför det behövs ytterligare fördjupning i frågan, eftersom förslaget i sig självt är intressant. Personer tappar körförmågan i olika åldrar, och trafikmedicinska centrum kan då testa körförmågan på ett helt annat sätt än vad en läkare kan göra. Till dessa centrum ska en läkare kunna remittera patienter när det är dags för kontroll. I dag finns mycket få trafikmedicinska centrum, och vi vill att det ska utredas hur trafikmedicinska centrum ska kunna etableras i fler län. Läser man det tidigare betänkandet om detta framgår det att majoriteten i utskottet förväntar sig att regeringen skulle lämna ett förslag. Men det kom inget förslag - och inte i denna fråga heller. Utifrån den planering som låg för vårens propositioner är det uppenbart att det var fler frågor där det inte kom något förslag från regeringen. Det som tidigare hade rubriken Alkolås till rattfyllerister och körkort i privat regi och var planerat att lämnas till riksdagen i januari kom betydligt senare och nu under rubriken Några körkorts- och fordonsfrågor . Det är den propositionen vi debatterar i dag. Om någon mot förmodan skulle läsa både propositionen och riksdagens betänkande och undra varför vi behandlar frågan om alkolås, då det över huvud taget inte finns med i regeringens förslag, har det sin förklaring i att vi trodde - utifrån regeringens planering - att ministern skulle komma med förslag om just alkolås. Vi har väntat på det under hela våren och planerade att då behandla de förslag om alkolås som finns i ett antal tidigare väckta motioner. Men det finns inget förslag från regeringen om alkolås. Och det är bara tack vare de motioner som har väckts under den allmänna motionstiden som vi kan debattera alkolåsfrågan i dag. Vi är många som är ordentligt besvikna över vad som har hänt, eller snarare inte har hänt i frågan om åren med Åsa Torstensson som ansvarig minister. MHF beskrev beskedet från Torstensson om att inte fortsätta att driva frågan om alkolås i alla nya bilar som ett stort bakslag i arbetet med alkolås, och på den vägen är det. En av mina kolleger beskrev det rätt träffande: Frågan om alkolås har gått i baklås. Vad gäller alkolås har vi i princip, inte helt, fyra förlorade år att se tillbaka på, i alla fall politiskt. Kunnandet och viljan att utveckla tekniken från branschen är stora. Tekniken blir allt smidigare, bättre och mer pålitlig och låsen allt billigare. Men vi behöver också politisk vilja, och för varje liv som går förlorat på grund av att någon har valt att köra bil alkoholpåverkad blir frågan om behovet av alkolås i bilar alltmer påtaglig. Jag är väl medveten om att alkolås i nya bilar inte löser hela problemet, men ju fler bilar med alkolås vi har, desto färre riskerar att dödas av alkohol i trafiken. Jag har mött så många föräldrar, anhöriga som har förlorat ett barn, ett syskon eller ett barnbarn på grund av alkohol i trafiken, och för mig finns det inte ett enda bra argument för att inte driva frågan om alkolås på alla tänkbara sätt. Att få dispens av EU för att införa krav på alkolås i alla nya bilar från 2012 i Sverige var en del i den socialdemokratiska regeringens arbete med frågan. Det var en viktig del i vårt nollvisionsarbete. Tyvärr har det inte varit lika viktigt för Åsa Torstensson. Men vad har då Torstensson gjort under de fyra år som hon har haft ansvaret för att driva bland annat denna fråga i trafiksäkerhetsarbetet? Då man granskar vad hon har levererat kan man konstatera att det är alldeles för lite. Visst är det positivt att regeringen ser till att några - nio stycken - myndigheter nu ska kräva alkolås vid upphandling av fordon. Att det sker en positiv utveckling i kommunerna och att allt fler företag inom yrkestrafiken väljer att installera alkolås är naturligtvis glädjande, men inte ett resultat av regeringens arbete. Det är ju bra att ministern skrev ett brev till kommissionen om alkolås i bussar och lastbilar i yrkestrafik inom EU. Ett brev ja - att Ulrica Messing i egenskap av ansvarig minister för dessa frågor under förra mandatperioden skrev ett brev till kommissionen om alkolåsfrågan har det raljerats över här i kammaren, inte minst från minister Torstensson själv. Men det är tydligen en kraftfull åtgärd då någon annan håller i pennan. Men varför väntade ministern till 2009 med att skriva detta brev? Varför lyftes inte frågan upp och prioriterades under ordförandeskapet? Och hur mycket, hur många gånger och under hur många frågeställningar behöver frågan om alkolås utredas innan regeringen kommer med något förslag till riksdagen? Den borgerliga majoriteten säger i betänkandet att frågan är prioriterad. Men varför finns det då inget förslag från regeringen? Det här var några frågor jag ville ställa till ministern i dagens debatt. Tyvärr blir ministern svaren skyldig eftersom hon har valt att inte delta i debatten i kammaren i dag, vilket jag naturligtvis beklagar. Herr talman! Vi står naturligtvis bakom alla våra gemensamma reservationer med Miljöpartiet och Vänstern, men för tids vinnande vill jag yrka bifall till reservationerna nr 1 och nr 5. (Applåder)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2 och reservation nr 5. Reservation 2 handlar om utbildning av utryckningsförare. Jag tror att de allra flesta som ser ett fordon framföras med blåljus, antingen det är ambulans, brandbil eller polisbil, förväntar sig att den person som sitter bakom ratten har fått en särskild utbildning och gjort ett särskilt förarprov för att kunna köra med blåljus. De här fordonen är många gånger svårare att manövrera. De är tyngre, och själva transportens natur gör att man för fram dem i hög hastighet. Men så är faktiskt inte fallet, utan det är upp till varje bransch att själv besluta om vilken sorts utbildning man ska ha. Mitt engagemang i den här frågan väcktes av en brandman som berättade för mig att nu när det är kommunen som ansvarar för detta och kommunen är tvungen att spara har man sparat in på utbildningen för den som ska köra brandbilen med blåljus. Det tyckte han var väldigt obehagligt, han ville ha en uppbackning i en utbildning och en certifiering för att få framföra sådant fordon. Detta har det motionerats om. Det finns en moderat motion, en kristdemokratisk och en folkpartimotion - Johan Pehrson har motionerat om detta. Jag tycker att de motionerna borde ha vunnit utskottets gehör så att vi kan kvalitetssäkra och trygga utbildningen och förarprovet för dem som ska framföra blåljusfordon i Sverige. Jag tänkte säga något om alkolås, och jag instämmer i allt vad Marie Nordén sade. Vi har arbetat tillsammans i den här frågan. Jag vill också erinra om att när det här brevet skrevs av Ulrica Messing tillsattes också en utredning som jag hade möjlighet att arbeta med. Där tog jag bland annat fram en strategi för hur man skulle följa upp den intresseförfrågan som Ulrica Messing hade gjort med en begäran om att få ett undantag från de regler i EU som för närvarande förhindrar att vi i egen lagstiftning inför krav på alkolås, att vi skulle få bedriva försöksverksamhet själva eller tillsammans med något annat land för att se i vilken utsträckning alkolås kunde lösa problemen. Vi hade i det sammanhanget ett bra samarbete med svensk fordonsindustri, särskilt med Volvo Lastvagnar och Saab i Trollhättan och arbetade mycket proaktivt och testade olika lösningar av alkolås. Jag är väldigt förbluffad nu när det varit kris i bilindustrin över att regeringen inte vid något tillfälle har passat på att utnyttja just säkerhetsargumenten, som ju är ganska goda när det gäller svenska bilar. Det har varit ett viktigt argument för export och framgång i andra länder. Här borde man ha tagit upp den tråden. Det är säkert bara en tidsfråga innan det kommer någon utrustning som är obligatorisk i bilar som förhindrar att man kan framföra dem när föraren har alkohol i utandningsluften. Det som är speciellt för i år är att FN:s generalförsamling och WHO har konstaterat att det här är en folkhälsofråga. Man har tagit upp trafiksäkerheten på generalförsamlingens agenda och antagit ett program därför att man har konstaterat att trafikdöden är den enskilt största orsaken till att ungdomar omkommer, större än någon sjukdom. Det gör att det finns anledning att ta itu med det här av humanitära skäl, av folkhälsoskäl och av samhällsekonomiska skäl. Den som förlorar livet i trafiken har i genomsnitt i Sverige 33 ½ år kvar av sin livslängd. Det är alltså inte bara en personlig tragedi utan också ett stort samhälleligt problem att folk mister livet i trafiken. I takt med att man nu har börjat få bukt med andra orsaker till att människor omkommer i trafiken, att trafikvolymerna på sina håll minskar och hastighetskamerorna ger effekt, kvarstår alkoholen som en väldigt viktig faktor för att olyckor får en dödlig utgång. När man ser när dessa inträffar på dygnet - natten mellan fredag och lördag, natten mellan lördag och söndag, för det finns en stor överrepresentation i statistiken där - blir man något förbluffad över att det Åsa Torstensson väljer att gå fram med i EU är yrkestrafiken. Den är inte som mest frekvent natten mellan fredag och lördag eller natten mellan lördag och söndag. Visst finns det problem i yrkestrafiken också, men det är framför allt de enskilda personbilsförare som självmant inte skulle installera alkolås som utgör det största hotet både mot sig själva och mot oss andra som vistas på vägarna. Nu när det är tider där man summerar hela mandatperioden och en hel del kolleger i trafikutskottet slutar finns det anledning att blicka bakåt. Då vill jag erinra mig Folknykterhetens dag 2006. Det var en person som höll ett mycket bra tal om att alkolås måste man införa om man vill ta ansvar för ungdomars hälsa. Den personen heter Maria Larsson. Hon berättade att alkolås var en av Kristdemokraternas absolut viktigaste åtgärder att genomföra för att öka folkhälsan i Sverige. Hon har haft goda möjligheter att prata med Åsa Torstensson om detta. Om hon har gjort det vet jag inte, men hon har uppenbart inte varit framgångsrik i att övertyga om att använda den teknik som finns för att förhindra att folk omkommer på grund av rattfylleri. Det finns en del som invänder och säger: Visst, man kan ha teknik för att fånga in trötthet vid fordon. Det är ett ökande problem att folk har narkotika i kroppen när de sitter bakom ratten. Jag vill inte på något sätt förringa dessa problem, men jag tycker att det är ett dåligt argument för att inte använda den teknik som finns för att förhindra att det är alkoholpåverkade på våra vägar. Det här borde vara ett sätt att tidigt upptäcka de människor som inte kan kontrollera sitt alkoholintag, som kanske inte kan hålla nere konsumtionen tillräckligt under helgen och därmed inte ska starta sitt fordon när de ska åka till jobbet på måndagen. Det är alltså ett sätt att tidigt upptäcka människor med alkoholproblem. Man har då möjlighet att rehabilitera dem, vilket är svårare ju längre alkoholmissbruket har fortgått. För den som värnar om folkhälsa och värnar om en god trafiksäkerhet är det en gåta att den här regeringen låter bli att ta fram den åtgärd där det finns både bland folk i allmänhet och i branschen en stor samstämmighet om att det är en effektiv åtgärd. Förmodligen är den lika naturlig efter det att den införts som vi tycker att bilbältena är i dag. (Applåder)

Herr talman! Betänkandet behandlar, som tidigare talare redan sagt, en proposition om några körkorts- och fordonsfrågor och några motioner från den allmänna motionstiden. I betänkandet finns fem reservationer. I huvudsak behandlas läkarnas ansvar för att rapportera in när en körkortsinnehavare av olika skäl kanske inte ska fortsätta att köra sitt fordon. Här skiljer sig Alliansen från vänsterpartierna i synsättet. Oppositionen vill införa en testcenter som skulle tvinga alla att genomgå en test som förare. Men vi vet att många av våra äldre skulle känna ett stort obehag och säkert bli mycket nervösa inför en sådan test. Alliansen vill i stället att ansvaret ska ligga kvar på patientens läkare. Vi vet att det är en svår uppgift och ett mycket svårt beslut för en läkare att meddela patienten att denna inte längre är lämplig som förare. Men det finns ingen som känner sin patient så väl som ens egen läkare. Läkarna är dessutom utbildade på att ha svåra samtal med sina patienter. Oppositionens förslag skulle innebära att vi aktivt skulle jaga både äldre och sjuka förare på ett helt oacceptabelt sätt. Herr talman! Alliansen vill gå försiktigare fram i den här frågan. Herr talman! En annan viktig fråga i betänkandet är att ändra kravet på de handledare som ska hjälpa sina barn eller elever att ta körkort. Alliansen tycker att det räcker med att handledaren går en kurs en gång, och tillståndet ska gälla i fem år. Tidigare var man tvungen att gå tillsammans med varje elev, vilket var orimligt. Föräldrar har kanske flera barn, kanske tätt födda som dessutom bor på olika platser och på det viset har svårt att samordna utbildningen. Vi gör detta mer praktiskt än tidigare. Det sänker dessutom kostnaderna för föräldrarna långsiktigt i och med att tillståndet gäller i fem år. Detta kommer att införas den 1 september 2010. Vi vill vidare ha en kontroll på hur många elever varje handledare tar hand om, detta för att minska fusket med körskoleverksamheten, svart körskoleverksamhet. Herr talman! En annan stor och viktig fråga i detta betänkande är att vi nu gör det möjligt att godkänna balansfordon och klassificera dessa som cyklar. Nya fordon är ständigt på gång och under utveckling, och det är viktigt att vi kan använda dessa på ett smidigt sätt och i rätt miljöer. Ett sådant fordon är till exempel Segway, som går i ca 20 km/timme och nu får framföras under samma villkor som en cykel. Den får även användas i gångmiljöer, men då i en hastighet som är anpassad till de gående. Det kommer inte att bli något krav på förarbevis, hjälm eller åldersgräns för dessa fordon. Däremot kommer vi att utvärdera och följa upp beslutet. Herr talman! En annan fråga som tas upp i betänkandet och i några av motionerna är att införa en speciell utbildning för blåljusförare, alltså förare av utryckningsfordon. Alliansregeringen tar det för självklart att dessa yrkesgrupper får nödvändig utbildning och repetitionskurser av varje arbetsgivare så att de klarar sina arbetsuppgifter. Det är ett tydligt arbetsgivaransvar att se till att detta fungerar. Någon motion och en reservation från Vänsterpartiet tar upp frågan om ålder för mopedkörkort. Alliansregeringen anser att de nu gällande reglerna är rimliga, att man får köra moped vid 15 års ålder och EU-moped efter erlagd utbildning. När det gäller traktorer får vi inte glömma bort att Sverige är ett livsmedelsproducerande land och att stora delar av mellersta och södra Sverige är beroende av en fungerande livsmedelsproduktion som ger både svenska arbetstillfällen och svensk mat och i framtiden även ökad energiproduktion. Livsmedelsproduktionen är viktig för hela landet och mycket viktig för min hembygd Skaraborg. I dag är det tillåtet att köra traktor vid 16 års ålder, men om man tar mopedkörkort för EU-moped får man dessutom köra traktor vid 15 års ålder. De som kör traktor är oftast landsbygdsbefolkning som är uppväxta med detta fordon, och de är ofta också mycket skickliga förare. Alliansregeringen tycker att detta är ett rimligt beslut och står fast vid detta, men följer självklart upp utvecklingen noga. Herr talman! Alkolåsfrågan tas upp i en av reservationerna från oppositionen. Man vill införa alkolås i alla bilar. Först av allt: Sverige följer denna fråga noga och försöker att påverka EU att gå i takt med Sverige. Om man jämför Sverige med EU är onykterheten ett betydligt större problem i övriga Europa än i Sverige. Sverige försöker ändå driva frågan aktivt för att få en annan utveckling och för att minska antalet olyckor som är kopplade till förare som är påverkade av alkohol men också av andra droger och trötthet. Herr talman! Många arbetsgivare och offentliga arbetsplatser kräver redan i dag alkolås i sina bilar och fordon. Detta gör att forskningen och utvecklingen kan gå framåt för att få fram en bra, användbar och säker teknik. Men man ska alltid komma ihåg att de personer som vill fuska och faktiskt köra påverkade aldrig frivilligt kommer att skaffa en bil med alkolås, utan de kommer att fortsätta att köra äldre bilar utan alkolås. För att komma åt dessa gruppers beteende handlar det om att vi måste ha fler kontroller, fler poliser och också kännbara straff för dem som blir ertappade. Frågan om alkolås kommer att belysas ytterligare i debatten av mina allianskolleger i trafikutskottet. Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och till propositionen och avslag på motionerna och reservationerna. Till sist vill jag önska herr talmannen, kammarkansliet, trafikutskottets ledamöter och trafikutskottets kansli samt alla skaraborgare en riktigt skön och trevlig sommar.

Herr talman! Jag vill börja med att rätta Sten Berghedens beskrivning av vårt förslag och vår reservation och den motion som Sten Bergheden borde ha läst innan han försökte sig på att recensera den. Han säger i sitt anförande att vi ska börja jaga alla äldre och tvinga dem till något slags kontroll. Det vi föreslår är att man som läkare ska kunna remittera patienter i alla åldrar när man ser ett behov av att bedöma om de är lämpliga som förare. Det ska vara ett komplement till de läkare som i sin tur ska göra en bedömning. Jag kan inte förstå vad som är problemet med att få ett ytterligare bättre bedömningsmaterial undersökningsmässigt. Jag skulle gärna vilja att Sten Bergheden svarar på och förklarar vad som är problemet, nu när Sten Bergheden vet hur vårt förslag ser ut, att det inte är att tvinga eller jaga utan att läkaren ska kunna remittera. Sten Bergheden pratar också om alkolås i sitt anförande och säger att regeringen och majoriteten vill att övriga Europa ska gå i takt med Sverige. Då undrar jag på vilket sätt. Det har ju inte hänt något vad gäller förslagen om alkolås vare sig i yrkestrafik eller i privata personbilar, eftersom ministern har valt att inte driva frågan vare sig hemma eller i EU. Vi har ju inte drivit frågan om att vara ett försöksland. Menar Sten Bergheden också att det här inte är ett lika stort problem i Sverige, så att vi ska rikta in oss på Europa och inte göra så mycket här hemma?

Herr talman! Först och främst förstår jag inte vitsen med att en läkare som har en patient med demens, syn- och hörselproblem eller annat som gör att det kan vara svårt att framföra ett fordon och som har daglig kontakt med patienten, eller under hela utvecklingen, ska behöva remittera patienten till en annan person och upprätta centrala teststationer för att konstatera samma sak som läkaren i första läget säkert själv kan komma fram till. Jag tycker att det verkar lite onödigt att använda skattepengar till att låta en läkare remittera till en annan läkare för att få samma sak konstaterad. När det gäller frågan om alkolås driver vi på. Det vet du, Marie Nordén, efter att ha varit med i trafikutskottet och faktiskt hört Åsa Torstensson tala om hur hårt vi driver alkolåsfrågan. Det är väl känt att vi driver frågan tufft för att få en gemensam syn i Europa och att vi går före när det gäller offentliga fordon för att få fram de här medlen. Vi går inte så långt före som Marie Nordin och oppositionen vill, men vi går före Europa i övrigt.

Herr talman! Mitt namn står på talarlista. Sten Bergheden kan läsa att jag heter Nordén och inte Nordin. Det vore bra om du använde rätt namn. Det är alltid trevligare så. Det är inte så att en läkare ska remittera till en annan läkare som har helt andra beslutsgrunder, utan det handlar om att ett trafikmedicinskt centrum skulle ha helt andra möjligheter att göra tester som gör att om en person ska tas ifrån sitt körkort, oavsett ålder - demens eller att man har blivit gammal behöver inte vara beslutsgrunden - bör det ske på riktiga grunder, att man har gått igenom grundliga tester. Där tror jag att många läkare skulle vara hjälpta av att ha ett bättre beslutsunderlag än bara de tester som de har möjlighet att göra på vårdcentralen. Jag kan inte se problemet med att ha en så god kompetens som möjligt vid ett så stort intrång i människors liv som att ta ifrån dem körkortet. Jag skulle också vilja att Sten Bergheden berättade på vilket sätt han har påverkat ministern och drivit på regeringen att jobba med alkolåsfrågan. För vad är det för beslut som har fattats förutom att man ser till att nio myndigheter tar in alkolåsfrågan i en del av upphandlingen? Det har ju inte hänt speciellt mycket. Man skickade ett brev. Man drog i princip tillbaka arbetet som den tidigare regeringen gjorde och drev när det gällde alkolåsfrågan, att försöka vara ett föregångsland. Man började på ruta ett och bestämde sig för en annan inriktning i stället för att jobba på bred front och lyfta in yrkestrafiken tillsammans med persontrafiken. På vilket sätt tycker Sten Bergheden att regeringen har drivit på det här så radikalt som han hävdar i sitt anförande?

Herr talman! Vi tror inte att vi behöver upprätta speciella testcenter för att komma fram till om en person är lämplig eller inte. Vi tror att läkarna är fullt kapabla att göra nödvändiga tester och ha de samtal som behövs med patienten. Det är viktigt att läkaren som har en nära anknytning till patienten och kan se helheten är inkopplad. Det är inte bara ett rent testcenter, som ni vill införa. Vi tror på lösningen med en nära läkarkontakt och ett avgörande där om framtiden. Det är olika synsätt. Vi litar på att våra läkare klarar av detta på ett bra sätt. Marie Nordén undrar vad vi har gjort i alkoholfrågan. Hon vet att vi har tagit upp dessa frågor när Åsa Torstensson har varit i utskottet. Vi har fått raka och klara besked från Åsa Torstensson att hon driver frågan och jobbar i den riktningen. Vi har också infört riskutbildningar för dem som tar körkort för att öka medvetenheten om droger, alkohol och trötthet och om hur farligt det är att vara påverkad i trafiken. Vi går också före när det gäller den offentliga fordonsparken. Vi har som mål att 75 procent av den statliga fordonsflottan ska ha installerat alkolås till 2012. Vi gör alltså ett brett och bra arbete för att lösa denna situation i Sverige.

Herr talman! Jag blev lite förbluffad när jag hörde Sten Berghedens tilltro till att varje bransch själv skulle ordna med utbildning för utryckningsfordon. Det fanns ett obligatorium i Sverige innan vi blev medlemmar i EU, och jag tror att det avskaffades av misstag för att man trodde att det skulle finnas en EU-gemensam utbildning och certifiering av dem som kör med blåljus. Jag tror att det vore en poäng att vi andra kan veta att de som kör dessa fordon har fått särskild utbildning för det. Det finns flera undersökningar som visar att man sedan dess har orsakat fler olyckor vad som är rimligt. Därför vore det bra om man höjer kompetensen så att vi andra kan känna oss trygga med att huvudmännen har en särskild utbildning för detta oavsett ekonomin i kommunerna. Jag blev något konfunderad när Sten Bergheden sade att de som bäst behöver alkolås inte skulle installera det frivilligt utan köra äldre bilar. Men i Alkolåsutredningen föreslog jag att man skulle börja med ett obligatorium för nya bilar och sedan ha en eftermontering på äldre bilar. De som är i störst behov av alkolås kommer inte att installera dem frivilligt, och poängen med alkolås är att vi andra på vägarna ska kunna veta att vi inte möter en person som kör berusad. Finessen är att alkolåset ska vara ett obligatorium för alla och inte ett frivilligt skydd som de som kanske minst behöver det installerar i sina fordon. Om Åsa Torstensson hade velat driva detta, varför tog hon inte upp det under ordförandeskapet? Det fanns alla möjligheter i världen för Sverige att trycka på och tillsammans med den proaktiva svenska fordonsindustri visa på alkolåsets förtjänster. Det fanns dock inte på ordförandeskapets dagordning.

Herr talman! När det gäller blåljusförarutbildningen är det viktigt att vi lägger ansvaret på arbetsgivarna. De måste se till att chaufförerna är utbildade. Så är det på lastbilssidan och inom verkstadsindustri med mera. Arbetsgivaren har ett ansvar att se till att de anställda har den utbildning och kompetens som krävs för att klara jobbet. Samhället ställer körkortskrav, men hur man specifikt hanterar ett fordon i vissa miljöer är arbetsgivarna experter på. Det finns dessutom ett program med alla kompetenskrav som ansvarig arbetsgivare kan dra nytta av. Hur löd frågan om alkolåsen?

Herr talman! Jo, jag undrade varför Åsa Torstensson inte tog upp alkolåsen på dagordningen för ordförandeskapet. Man hade då möjlighet att säga att Sverige ville bli försöksland och att ta upp det som har presterats tillsammans med Volvo Lastvagnar och Saab i Trollhättan som aktivt och mycket förtjänstfullt har drivit dessa frågor. Det fanns goda möjligheter att visa att ett obligatorium är klokt, även med eftermontering, så att de som bäst behöver alkolås och är minst motiverade är tvungna att ha det för att garantera nykterhet på vägarna. Sten Berghedens redovisning av att Sverige har gjort vad man har kunnat stämmer alltså inte. Det fanns tvärtom stora möjligheter att göra mer i det sammanhanget.

Herr talman! Jag är övertygad om att regeringen gjorde en avvägning av vilka frågor som var absolut viktigast och av vad man var tvungen att få med under ordförandeskapet. Jag vet att Åsa Torstensson driver dessa frågor, men allt får man inte med under ett ordförandeskap hur gärna man än vill. Det finns många frågor som Sverige inte tog upp under ordförandeskapet som jag önskat att vi hade tagit upp, men jag förstår att regeringen måste göra en avvägning av vilka frågor som skulle drivas för att få bäst genomslag. Jag överlåter åt regeringen att göra en sådan värdering inför ett ordförandeskap och tror att de väger frågorna mot varandra för att få med så mycket som möjligt av det som är viktigt för Sverige.

Herr talman! Ca 150 människor dödas varje år i trafiken där onykterhet finns med i bilden. Det finns beräkningar som gör gällande att rattfylleriet är lika vanligt som det finns taxibilar i trafik. Att alkohol och trafik inte hör ihop är vi nog alla härinne överens om. Vi har fått behandla en rad motioner med förslag på hur vi motarbetar denna livsfarliga kombination. Arbetet med att införa alkolås är ett mycket effektivt sätt när väl tekniken finns och förbättras. Det är viktigt att den teknik som används i fordon är ett stöd för föraren. Den ska vara enkel och lättanvänd. Men det är också viktigt att vi i samband med teknikutvecklingen höjer ribban så att vi får fram en fullödig teknik som upptäcker och varnar för både alkohol och övriga droger. I detta sammanhang kanske den också kan utvecklas till att varna för trötthet. Inom EU, som det naturligtvis är viktigt att involvera i diskussionen och ambitionen om obligatoriska alkolås, vet jag att det finns en mycket stor skepsis. Regeringen ska ha en eloge för det arbete som pågår i EU för att få ett obligatorium inom yrkestrafiken. Arbetet sedan vi införde nollvisionen har i stor utsträckning fokuserat på hur vi gör våra vägar säkrare. Detta är naturligtvis viktigt men minst lika viktigt, om inte viktigare, är att fokusera på förarnas beteende. Alla de förslag som läggs fram i motioner om vilka krav som ska gälla på körkort samt vilka typer av bestraffningssystem som ska finnas hänger ihop med hur vi bildar våra trafikanter på säkraste sätt. När trafikanter bryter mot regler kan vägnätets standard vara hur bra som helst, men vi kommer ändå att uppleva många skadade i trafiken. Jag tycker att det poängsystem med prickar som gör att det inte hjälper att betala böter i det oändliga är mycket intressant. Det är ett förslag som övervägts i många utredningar sedan 1970-talet. Utredningarna har kommit till skilda resultat när det gäller om ett sådant system bör införas eller inte. Jag välkomnar utskottets uttalade avsikt att noga följa utvecklingen i de länder där man har infört poängkörkort för att studera för- och nackdelar med systemet. Negativa konsekvenser som till exempel att förare som inte begått tidigare förseelser tycker att de har råd med till exempel en fortkörning måste givetvis belysas grundligt. Information kan vara ett sätt att förhindra alkoholpåverkade förare i trafiken. Det är emellertid viktigt att informationen når fram till berörda personer. Det är mycket positivt att ett flertal initiativ pågår, såväl nationellt som internationellt, för att minska antalet påverkade förare i trafiken. De många motionsförslagen om alkolås vittnar, enligt utskottets mening, om ett starkt engagemang för att få bort alkohol i trafiken, vilket utskottet anser är glädjande. Utskottet har fått veta att det pågår en aktiv beredning av alkolåsfrågan inom Regeringskansliet och att frågan är prioriterad. Utskottet konstaterar även att regeringen har beslutat om att den statliga fordonsparken successivt ska förses med alkolås. Detta innebär att bilar som köps in eller leasas i största möjliga utsträckning ska vara utrustade med alkolås, och man eftersträvar att minst 75 procent av den statliga fordonsflottan ska ha alkolås 2012. Inledningsvis nämnde jag alkohol som den stora trafikfaran, därefter dumdristiga trafikanter. Viktigt är också att vi kan konstatera att en del trafikanter har missbruks- eller beroendeproblem. I dag är det få personer som anmäls som olämpliga att inneha körkort sett i förhållande till antalet sjukdomstillstånd som påverkar körförmågan negativt. Jag välkomnar därför regeringens initiativ och förslag om ändringar av läkares anmälningsplikt. I princip innebär en liten justering av rekvisitet "uppenbart olämplig" till endast "olämplig" att systemet mer effektivt kan förhindra att personer som inte uppfyller de medicinska förutsättningarna sätter sig bakom ratten. Rekvisitet "uppenbart olämplig" är ett mycket starkt rekvisit och det är därför angeläget att rekvisitet justeras. På det viset kan anmälan avdramatiseras. Det blir därigenom lättare för en läkare att göra en anmälan. Herr talman! Jag yrkar bifall utskottets förslag.

Herr talman! Som tidigare nämnts bygger föreliggande betänkande Några körkorts- och fordonsfrågor på en proposition med samma namn och på en följdmotion med anledning av propositionen samt på 28 motioner från den allmänna motionstiden 2008 och 2009 om olika körkortsfrågor och frågor om alkohol i trafiken. Jag kan hålla med mina allianskamrater i vad de här har anfört, och behöver inte upprepa det. Vi kristdemokrater står givetvis bakom propositionen som bland annat föreslår ändringar i läkares anmälningsplikt av förare som bedöms vara medicinskt olämpliga att framföra körkortspliktiga motorfordon. Vidare föreslås i propositionen att kravet på att en introduktionsutbildning vid privat övningskörning måste genomgås tillsammans av körkortsaspiranten och handledaren tas bort. Det föreslås också en ändring i lagen om vägtrafikdefinitioner med innebörden att vissa eldrivna mindre fordon ska betraktas som cykel. Lika intressant som att Miljöpartiet ansluter sig till en moderatmotion om poängkörkort kan själva frågan om det speciella körkortet vara vid en första anblick. Tanken är att ett dylikt körkort från början ska vara laddat med ett visst antal poäng. Vid ett eventuellt trafikbrott dras poäng av. Om poängen skulle ta slut på körkortet förloras detta. Det kan tyckas vara konsekvent och bra. Dock finns det en risk för att ett system med poängkörkort skulle kunna få negativa konsekvenser i form av att förare som inte begått tidigare förseelser räknar med att de har råd med till exempel en fortkörning, vilket framgår av betänkandet. En annan fråga är om ett poängavdrag är för evigt eller om man får tillbaka poängen efter en viss tids prickfri körning. Om systemet skulle likna det hos kronofogden, att en betalningsanmärkning försvinner efter tre år, skulle det kunna innebära att den skickligt kalkylerande bilföraren kan kosta på sig vissa trafikförseelser vart tredje år och utgöra en fara för den allmänna trafiksäkerheten utan att förlora körkortet. Vi kristdemokrater har alltid legat i frontlinjen när det gäller att främja trafiksäkerheten. Att komma till rätta med rattonykterhet och rattfylleri är ett led i denna strävan. Vi menar att trafiksäkerheten kan förbättras betydligt när ett regelverk om alkolås kommer på plats. Vi är lite stolta över att det var just en kristdemokrat, Åke Carnerö, som var först i riksdagen med att motionera om alkolås. Det gjorde han redan 1992. Sedan dess har det strömmat in många motioner i alkolåsfrågan från ledamöter i alla partier. Efter några års försöksverksamhet blev man rätt snart helt klar över alkolåsets positiva effekter. För tio år sedan sade trafikutskottet, då med socialdemokratisk majoritet, i betänkandet Trafiksäkerhet , 2000/01:TU13: "Utskottet ser mycket positivt på såväl försöksverksamheten med alkolås för personer som har dömts för rattfylleri som projektet med att installera alkolås inom ramen för arbetet med att kvalitetssäkra transporter." Vidare sade man: "Dessutom vill utskottet understryka vikten av att krav på alkolås ställs vid upphandling av transporter." Två år senare var utskottet, fortfarande med s-majoritet, än mer positivt. Då lät det bland annat så här i betänkandet om trafiksäkerhet, 2002/03:TU4: "Enligt utskottets mening föranleder de entydigt positiva erfarenheterna av nuvarande försöksverksamhet att det fortsatta arbetet bör inriktas på att införa en permanent lagstiftning om alkolås." Trots att Socialdemokraterna i regeringsställning hade åtminstone tio år på sig att åstadkomma en permanent lagstiftning om alkolås blev det inte så. Det bör man komma ihåg som bakgrund till den reservation om alkolås som oppositionen presenterar här i dag. Kristdemokraterna vill ha ett genombrott i alkolåsfrågan. Därför välkomnar vi dels den aktiva beredning av alkolåsfrågan som pågår inom Regeringskansliet, dels att frågan är prioriterad. Det är även positivt att regeringen har beslutat att den statliga fordonsparken successivt ska förses med alkolås. Det innebär att bilar som köps in eller leasas i största möjliga utsträckning ska vara utrustade med alkolås. Man eftersträvar att minst 75 procent av den statliga fordonsflottan ska ha alkolås 2012. Det är mycket positivt att Sverige arbetar aktivt för att alkolås ska bli obligatoriskt i nya bussar och lastbilar i yrkestrafik inom EU. För att driva på i alkolåsfrågan har infrastrukturminister Åsa Torstensson föreslagit EU-kommissionen att som ett första steg ta fram en strategi för ökad användning av alkolås inom EU. Herr talman! Eftersom jag inte kandiderar i höst är detta min sista debatt i kammaren. Jag vill därför passa på tillfället att tacka trafikutskottets kansli för deras oförtröttliga arbete med att vara oss behjälpliga med att få struktur och innehåll i våra betänkanden. Jag vill även tacka mina allianskamrater i Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet för mycket gott samarbete. Sist men inte minst vänder jag mig till oppositionens företrädare. Ni ska ha heder av att ni engagerat bedrivit opposition på ett, som jag tycker, korrekt sätt. Ibland har ni faktiskt inte haft helt fel. Naturligtvis önskar jag alla en glad sommar som med en statistisk sannolikhet av 70 procent blir varmare än normalt efter midsommar. (Applåder)