Nationell narkotikahandlingsplan
Debatt om förslag 4 april 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenLeif Carlson (M)
- Hoppa till i videospelarenLars Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
- Hoppa till i videospelarenLeif Carlson (M)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
- Hoppa till i videospelarenLeif Carlson (M)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Heinemann (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSusanne Eberstein (S)
- Hoppa till i videospelarenLeif Carlson (M)
- Hoppa till i videospelarenSusanne Eberstein (S)
- Hoppa till i videospelarenLeif Carlson (M)
- Hoppa till i videospelarenSusanne Eberstein (S)
- Hoppa till i videospelarenRolf Olsson (V)
- Hoppa till i videospelarenLars Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenRolf Olsson (V)
- Hoppa till i videospelarenLars Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenRolf Olsson (V)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSocialminister Lars Engq (S)
- Hoppa till i videospelarenLeif Carlson (M)
- Hoppa till i videospelarenSocialminister Lars Engq (S)
- Hoppa till i videospelarenLeif Carlson (M)
- Hoppa till i videospelarenSocialminister Lars Engq (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSocialminister Lars Engq (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSocialminister Lars Engq (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Heinemann (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSocialminister Lars Engq (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Heinemann (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSocialminister Lars Engq (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
- Hoppa till i videospelarenSocialminister Lars Engq (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
- Hoppa till i videospelarenSocialminister Lars Engq (S)
- Hoppa till i videospelarenMarie Granlund (S)
- Hoppa till i videospelarenMaud Ekendahl (M)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMaud Ekendahl (M)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMaud Ekendahl (M)
Protokoll från debatten
Anföranden: 42
Anf. 217 Leif Carlson (M)
Herr talman! Livets turer är oförutsägbara. Jag
hade trott att jag i dag skulle debattera narkotika-
handlingsplanen med min gode vän och med- och
motdebattör sedan mer än 10 år, Rinaldo Karlsson.
Men så blev det tyvärr inte. Det känns tomt att inleda
denna debatt utan Rinaldo.
Herr talman! Som Sickan själv återkommer soci-
alministern med en ny plan, fjärran från verkligheten
- nu mot narkotika. Det fanns stora förväntningar på
handlingsplanen. Många drabbade anhöriga och ide-
ellt engagerade personer hoppades på en kraftfull
narkotikapolitik. Missbruket har ju i det närmaste
exploderat det senaste årtiondet.
Utmärkande för 1990-talet är de nya s.k. partyd-
rogerna som är särskilt riktade till ungdomar. Jag
behöver bara nämna Ecstacy. Detta missbruk är lika
farligt och leder till samma misär, samma destruktiva
och kostsamma följder som något annat missbruk.
Förra året sökte sig drygt 1 500 ungdomar till Ma-
ria ungdomsmottagning i Stockholm. Det är en ök-
ning med 12 % jämfört med året innan, och det
högsta antalet någonsin. Nästan 12 % av de ungdo-
mar som missbrukade amfetamin under förra året var
under 15 år.
I dag är det för de flesta ungdomar enklare och
billigare att få tag i narkotika än alkohol. Daniel,
17 år, från en Stockholmsförort, skrattar i en intervju
och säger: Det är lättare att köpa knark än en liter
mjölk.
Herr talman! Utifrån den verkligheten är reger-
ingens handlingsplan ett haveri. Det regeringen nu
presenterar i kampen mot narkotika är inget annat än
prat. Politik som gör skillnad måste vara mer än att
vilja och prata. En aldrig så god vilja räcker inte när
handlingskraft saknas. Handlingsplanen är i stort sett
utan konkret innehåll.
Att propositionen dessutom fått titeln Nationell
narkotikahandlingsplan gör att man undrar över hur
regeringen definierar handling.
Är det något regeringen här visar sig sakna så är
det just handlingskraft. Detta trots att narkotikan är
ett av vår tids värsta gissel. Det är bland narkotika-
missbrukare man hittar den svåraste misären. Narko-
tikan bryter ner människor fysiskt och psykiskt. Nar-
kotikan tvingar missbrukare till oönskade och krän-
kande beteenden för att finansiera fortsatt missbruk.
En narkoman ljuger för sina närmaste, bryter förtro-
enden och upphör till slut att älska allt utom narkoti-
kan.
När allt fler narkotikapåverkade människor rör sig
på restauranger, i utelivet eller i trafiken blir samhäl-
let osäkrare för oss alla. Att bekämpa narkotikan är
därför att stå upp för människors rätt att få leva tryggt
och anständigt.
Herr talman! Att säga att missbruket under 1990-
talet har sprungit ifrån den svenska narkotikapolitiken
är ingen överdrift. En svensk narkotikapolitik mot
ökningen av missbruket och de nya attityderna till
droger har saknats. Narkotikapolitiken har varit re-
striktiv i ord och i viss mån i lagstiftning men mycket
slapphänt i handling. När nu efterfrågan på narkotika
växer saknas informationsinsatser för att dämpa efter-
frågan, polisiära resurser för att minska användandet
och vårdande insatser för att bryta missbruket.
Det finns, herr talman, en opinion mot missbruk
som ofta tar sig uttryck i ett starkt engagemang. Men
det finns också de som menar att narkotikaproblemen
måste ses i ett nytt perspektiv och att förbud inte
hindrar människor från att missbruka. I takt med att
antalet unga missbrukare ökar, färre missbrukare får
vård och antalet ungdomar som provar narkotika
stiger döms den restriktiva narkotikapolitiken ut. Det
menar jag är en farlig utveckling.
Narkotikahanteringen skapar enorma rikedomar
för ett fåtal kriminella, samtidigt som den ödelägger
tusentals människoliv. Droger och kriminalitet går
hand i hand - antingen begår man brott för att få tag i
pengar till narkotika, eller så börjar man ta droger för
att orka med ett liv i kriminalitet. Missbruket tar ock-
så över de anhörigas liv, och de pendlar mellan ett liv
i skräck och ett liv i maktlöshet.
Men förtvivlan kan också ta sig desperata och
olagliga uttryck när samhällets instanser sviker, som
medborgargarden och enskilda uppgörelser - nog så
förståeligt ibland. Att förebygga och bekämpa drog-
missbruk - lokalt såväl som globalt - handlar därför
om att förhindra familjetragedier och värna rättssta-
ten.
Herr talman! Att utreda, utveckla, analysera,
kartlägga, samordna och hålla konferenser och semi-
narier är enligt handlingsplanen det som ska vända
den explosionsartade ökningen av narkotikamissbru-
ket, bromsa upp kriminalitet och det våld som följer i
dess släptåg. Men vad har handlingsplanen att erbjuda
alla de missbrukare som behöver hjälp nu? Alla de
som förtvivlat försöker få en anhörig missbrukare
omhändertagen för vård? Alla de föräldrar som ser
polisen stå maktlös inför spridningen av partydroger?
Svaret till dem är: Det finns inget i handlingsplanen
att hämta. Mot dem är handlingsplanen ett svek. Den
rådande situationen kräver snabba och effektiva åt-
gärder. All kraft måste nu ligga på att få stopp på
ökningen.
Det kanske mest allvarliga är att de förslag som
Narkotikakommissionen presenterade i syfte att kun-
na upptäcka ungdomsmissbruk i tidigt skede har
försvunnit. Det handlar om ökade befogenheter för
polis och socialtjänst att gripa in när man misstänker
narkotikamissbruk hos ungdomar över tolv år. Inte
heller kommissionens förslag om hur smuggling av
narkotika in i fängelserna ska försvåras har följts upp.
Herr talman! Med vetskap om den aktuella situa-
tion som råder i dag är regeringens förslag om en
särskild narkotikasamordnare otillräckligt. Problem-
område efter problemområde pekas ut i handlingspla-
nen utan att följas upp av konkreta åtgärder. Varken
polis eller tull ges de verktyg som behövs för att
minska nyrekryteringen av missbrukare och tillgång-
en på narkotika.
Att utan några andra insatser tillsätta en särskild
nationell samordnare av narkotikapolitiken riskerar
att bli verkningslöst.
I stället för att ge förslag har regeringen nöjt sig
med att bara göra bedömningar. Ett undantag utgör
förslaget om registrering av läkare som förskriver
narkotikaklassade läkemedel. Detta är anmärknings-
värt nog den enda lagändring som föreslås i hand-
lingsplanen. De positiva effekterna av förslaget är en
försvinnande del i missbruksproblemet i stort och
riskerar dessvärre också att få kontraproduktiva ef-
fekter för vården. De som förskriver dessa läkemedel
är få, och problemet kan lösas inom dagens system.
Herr talman! Det här duger inte. Riksdagen måste
begära av regeringen en ny handlingsplan mot narko-
tika med ett verkligt innehåll.
Herr talman! Det behövs lagändringar som un-
derlättar upptäckten av missbruk i ett tidigt skede.
Det är helt avgörande för framtiden. Tull, polis och
kriminalvård behöver mer resurser och ökade befo-
genheter för att kunna bryta utvecklingen och förbätt-
ra dagsläget. Herr talman! Jag ska vara tydlig. Föl-
jande behövs:
· Specialiserade narkotikaenheter i varje län samt
gatulangnings- och ungdomsgrupper i större stä-
der.
· Vid misstänkt missbruk ska provtagning på ung-
domar över tolv år tillåtas.
· De pågående försöken med utdelning av fria
sprutor till narkotikamissbrukare ska omedelbart
upphöra.
· Kriterierna för metadonbehandling måste ändras.
Metadonprogrammet kräver en klar målinriktning,
och för ett meningsfullt program krävs att det
ställs tydliga krav på patienten.
· Arbetet med dokumenterat framgångsrika be-
handlingsmetoder ska intensifieras.
· Insatserna mot narkotikan på fängelserna måste
intensifieras. Narkotikafria fängelser är ett måste.
· Kriminalvården behöver resurser för att kunna
fylla verksamheten med ett fungerande innehåll
samt kunna ha ett tillräckligt antal platser. För att
detta ska bli möjligt vill vi satsa 2,2 miljarder
kronor mer än regeringen på kriminalvården un-
der nästkommande treårsperiod.
· Ökade befogenheter för polisen att beslagta till-
gångar vid misstanke om att dessa förvärvats ge-
nom brottslig verksamhet.
· Maxstraffen för ringa och grova narkotikabrott
måste höjas.
· Vi tillför ANT-utbildningen i skolan för elever,
lärare och skolpersonal 40 miljoner kronor. Sko-
lan ska ha en absolut plikt att informera vårdnads-
havare vid misstanke om narkotikaanvändning.
Herr talman! För att förslagen ska bli verklighet
avsätter vi sammanlagt 3 ½ miljard kronor utöver vad
regeringen anslagit för kommande treårsperiod till
rättsväsende, tull och preventivt upplysningsarbete.
Socialministern, som enligt ryktet skulle vara här men
ännu inte är det, måste vara medveten om den besvi-
kelse hans plan utlöst bland så många. Han har här
och nu tillfälle att säga att han tar åt sig av kritiken
och accepterar vårt förslag som utgångspunkt för en
nationell handlingsplan så att man kan uppnå de nar-
kotikapolitiska mål som vi faktiskt alla är ense om.
Jag yrkar bifall till reservation nr 1.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.57 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
Anf. 218 Lars Gustafsson (Kd)
Herr talman! "Det är lättare att köpa droger än
korv med bröd. - - - Väck upp den slumrande föräld-
ragenerationen. Varför ska de stå på läktaren och låta
socialen och polisen sköta deras grej? Föräldrar måste
engagera sig i sina barn och bry sig om dem. Som det
är nu har en hel föräldrageneration abdikerat. Det är
dags att ta tillbaka förlorad mark."
Dessa påståenden kommer inte från någon krist-
demokratisk politiker utan från Stefan Holmén, chef
för citypolisens narkotikaenhet i Stockholm. Uttalan-
det stod att läsa i en artikel i gårdagens Expressen. I
samma artikel fanns också mycket nedslående upp-
gifter från en undersökning om förekomsten av knark
på Stockholms krogar.
Narkotikan är ett växande samhällsproblem som
förtjänar en bättre politik än den handlingsplan mot
narkotika som vi nu behandlar. Regeringen tar inte
problemet på tillräckligt allvar och lägger inte fram
de förslag som är nödvändiga. Socialminister Lars
Engqvist talar om ett narkotikafritt Sverige inom tio
år, men den framlagda propositionen saknar de åtgär-
der som frivilligorganisationer, polis- och tullmyn-
digheter och missbrukarvården efterfrågar. Dessutom
åtföljs propositionen inte av de resursförstärkningar
som är nödvändiga för att uppnå de satta målen.
Berättigad kritik mot handlingsplanen har redan
framförts av i princip alla organisationer som arbetar
med att förebygga missbruk eller med vården av
missbrukare. Kristdemokraterna instämmer bl.a. i den
kritik som gör gällande att utökade resurser och befo-
genheter till polis- och tullmyndigheter krävs. Exem-
pelvis har gatulangningsgruppen i centrala Stockholm
minskat från 50 till 16 personer efter 1995, samtidigt
som flödet av droger har ökat.
Givetvis kan inte arbetet för ett narkotikafritt
samhälle avgränsas till insatser från olika myndighe-
ter, utan har en stark social dimension. Det går dock
inte att prata bort de stora brister som finns hos de
myndigheter som har till uppgift att ansvara för att
lagar efterlevs.
Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ för
innevarande år därför avsatt 380 miljoner kronor till
polisorganisationen utöver nuvarande budget, bl.a. för
narkotikainriktat arbete och skolinformation. Till
Tullen har vi avsatt 20 miljoner kronor.
Uppskattningsvis finns det över 26 000 tunga
missbrukare i Sverige. Bakom dessa siffror döljer sig
lidande och misär. Detta är ingen omedveten om -
inte heller regeringen. Socialminister Lars Engqvist
anser dock att samhällets resurser är tillräckliga, en
uppfattning som för övrigt inte delas av Kommunför-
bundet. Skulden för narkotikapolitikens misslyckande
skylls på bristande samverkan mellan myndigheterna.
Handlingsplanens verkligt stora tillkortakommande är
dock av annat slag.
Föräldrar och familjer som på något sätt har erfa-
renhet av en anhörig med missbruksproblem vittnar
om hur svårt det är att tyda signalerna på ett begyn-
nande missbruk och även få hjälp och stöd. Kristde-
mokraterna menar att samhällets stöd till missbrukar-
na och drabbade familjer måste förbättras, från upp-
sökande verksamhet, vård och behandling till efter-
vård och uppföljning. I det förebyggande arbetet mot
narkotika är familjen samhällets bästa resurs. Det
samma gäller när unga människor börjar använda
droger. En familj eller förälder som tidigt ingriper
med samhällets stöd i ryggen har bäst möjligheter att
förhindra tungt missbruk.
Så länge regeringen och dess stödpartier inte tar
familjens roll på allvar kommer inte problemet med
droger att minska. Att erkänna familjens betydelse för
barnens uppväxt innebär även att samhället måste
tillhandahålla ett adekvat stöd när det behövs. Miss-
lyckas vi med det är risken stor att vi fullständigt
tappar kontrollen över narkotikasituationen. Famil-
jens oersättliga roll och uppgift i det förebyggande
arbetet finns tydligt beskriven i Narkotikakommissio-
nens utredning, som ligger till grund för handlings-
planen. Konsekvensen borde vara att regeringen
kommer med konkreta förslag för att stärka och upp-
värdera familjens betydelse. Man tvingas dock besvi-
ket konstatera att åtgärder såsom informationsinsatser
och stödjande föräldrautbildning för familjer saknas
helt i handlingsplanen.
Herr talman! En dyster bild av missbruksvården
beskrivs i handlingsplanen, men den föranleder inte
några skarpa förslag eller ökade anslag. Utökade
resurser till kommuner och landsting är alldeles nöd-
vändigt, vilket också Narkotikakommissionen påpe-
kade. Fler vårdplatser i primärvården skulle ge bättre
förutsättningar att behandla missbrukare och att dess-
utom samverka med socialtjänsten när avgiftning
övergår i rehabilitering. En effektivare samverkan
inom missbrukarvården är också nödvändig, vilket
även regeringen anser. Antalet vårdplatser måste
dock bli fler. Att regeringen väljer att helt ignorera
detta uppenbara behov är svårförståeligt.
Stödet och uppföljningen vid en lyckad rehabili-
tering är minst sagt bristfällig. För att klara en drogfri
tillvaro krävs ett större personligt stöd än vad som ges
i dag. Återigen har regeringen inga förslag, utan häv-
dar att resurserna och lagstiftningen är tillräckliga.
Felet sägs ligga i bristen på samverkan mellan lands-
ting, kommun och rättsvårdande myndighet. Det
ligger viss sanning i detta, men missbrukarvården
kräver också nytänkande och utökade resurser, och
detta bortser regeringen helt ifrån.
Kristdemokraterna anser att det borde införas en
möjlighet att ta blod- eller urinprov på barn under 15
år vid allvarlig misstanke om missbruk. Det är be-
klagligt att regeringen inte vågar ta steget fullt ut och
föreslå att förbudet mot drogtest av barn tas bort. Den
personliga integriteten måste värnas, men inte till
priset av mänskligt lidande. Det borde vara en själv-
klar uppgift för samhället att hindra minderåriga från
att knarka.
Skolan är oslagbar när det gäller möjligheten att
nå ut till barn och ungdomar med information och
kunskap om droger. Alkohol-, narkotika- och tobaks-
undervisningen, den s.k. ANT-undervisningen, måste
ges prioritet och anpassas till ungdomars synsätt och
livsstil. ANT-undervisningen måste utgå från verk-
ligheten genom att ha föreläsare som arbetar med
dessa frågor eller har levt i missbruk. Drogbruket
kryper allt längre ned i åldrarna, och insatserna måste
sättas in tidigare. ANT-undervisningen borde därför
påbörjas redan i årskurs 4 och fortlöpande finnas med
i läroplanen t.o.m. årskurs 9. Vi anser att särskilda
medel bör tilldelas frivilligorganisationerna för
skolinformation, då dessa har särskilda kunskaper på
området.
Under år 2000 rapporterades 796 vägtrafikolyckor
med personskada där föraren misstänks ha varit på-
verkad av alkohol eller annan drog. I körkortsutbild-
ningen ingår en teoridel om droger och alkohol, men
det ingår inget obligatorium att detta görs under an-
svar av trafikskolor. Med tanke på den negativa ut-
vecklingen av missbruk av droger bland ungdomar
anser vi att en uppgradering och ett obligatorium av
undervisning i ämnet vid trafikskolor införs.
Handlingsplanen mot narkotika visar att regering-
en inte inser vidden av eller inte har förmågan att
tackla problemet med narkotikan i vårt land. Det har
sagts att 90-talet var ett förlorat årtionde i kampen
mot drogerna. Tyvärr är risken överhängande att
ytterligare ett decennium går förlorat om inte narkoti-
kapolitiken förändras i grunden.
Tyvärr har utskottsmajoriteten inte heller valt att
stödja förslag som skulle kunna förbättra propositio-
nen.
Herr talman! Vi står givetvis bakom samtliga våra
reservationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall
till endast reservation nr 6.
Avslutningsvis vill jag säga att jag beklagar bort-
gången av Rinaldo Karlsson och vill uttrycka mitt
stöd till hans anhöriga.
Anf. 219 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Även jag vill börja med att säga att
det känns tomt att Rinaldo Karlsson inte är med i
debatten i dag.
Jag vill också inledningsvis yrka bifall till reser-
vation nr 7, men jag står självfallet bakom övriga
reservationer där Centerpartiet förekommer.
Herr talman! Centerpartiet delar regeringens upp-
fattning att det övergripande målet - ett narkotikafritt
samhälle - måste ligga fast. Vi måste se till att nyre-
kryteringen till narkotikabruk minskas samtidigt som
vi aktivt arbetar med vård och behandling för de
människor som redan brukar narkotika. Sedan mitten
av 1980-talet beräknas missbruket ha tredubblats.
Ungdomar har en mer tillåtande attityd till narkotika.
Antalet ungdomar som har provat narkotika har ökat,
liksom tillgången. Det är självfallet fullständigt oac-
ceptabelt.
Den senaste tiden har det kommit alarmerande
rapporter att människor i alla åldrar från bl.a. Sverige
tar sig över Öresundsbron till Köpenhamn för att få
tillgång till billig narkotika. Det måste snabbt få sin
lösning. Människor tar sig till Baltikum och Polen för
att införskaffa billiga narkotikapreparat. Trots mins-
kade polis- och tullresurser ökar beslagen, vilket
tyder på ökat inflöde av narkotika till Sverige. Till-
gången till narkotika är god och priset sjunker. Den
liberala hållningen i delar av övriga Europa drabbar
även oss.
Situationen är allvarlig. Narkotikahandlingsplanen
kommer inte att vända trenden - tyvärr. Den är otill-
räcklig och saknar viktiga förslag. Jag och Centerpar-
tiet har i 13 reservationer och ett särskilt yttrande
redovisat vilka åtgärder vi vill se. Förebyggande
insatser är allra viktigast, t.ex. attitydpåverkande
opinionsbildande insatser, begränsad tillgänglighet,
att kunna erbjuda drogfria uppväxtmiljöer, att skjuta
upp debutåldern, bättre stöd för föräldraansvaret,
bättre vård och behandling samt ökade insatser för att
komma åt den illegala narkotikahandeln. Polis-, tull-
och kriminalvårdsresurserna måste öka för att lyckas i
narkotikabekämpningen. Även om det är svårt, måste
den liberala syn på droger som finns i bl.a. en del
övriga EU-länder aktivt bekämpas. I en reservation
tillsammans med Kristdemokraterna har jag lagt fram
förslag om åtgärder för en restriktivare EU-politik på
området.
Politikområden måste föras samman och insatser-
na samordnas. Kampen måste föras på såväl interna-
tionell som nationell nivå. Det kommunala ansvaret
görs tydligt. Det är bra. Frivilligorganisationerna och
folkrörelserna som har en så viktig uppgift i främst
det förebyggande arbetet glöms delvis bort. Det är
inte bra.
Herr talman! Den kanske viktigaste rollen i det fö-
rebyggande arbetet har familjen. Centerpartiet anser
att vi måste ge föräldrarna bättre verktyg för att kun-
na motverka användningen av narkotika hos barn och
ungdomar. Föräldrar måste få bättre tillgång till in-
formation och utbildning om hur man tidigt upptäcker
om ungdomar använder narkotika. Handlingsplanen
borde tydliggöras och vara mer konkret i denna del.
Skolan är också en viktig arena för drogpreven-
tion. Kraftig kritik har riktats mot hur ANT-
verksamheten fungerar. Alla högstadie- och gymna-
sieelever har, enligt min uppfattning, rätt till en bra
ANT-undervisning, vilken ska leda till att ungdomar
avstår från att testa olika droger. Jag har, tillsammans
med Kerstin Heinemann, även reserverat mig för att
man i lärarutbildningen ska ta upp drogfrågorna på ett
tydligare sätt än i dag.
Det är många olika droger som florerar - heroin,
ecstasy, amfetamin, GHB m.fl. GHB är i dag klassad
som narkotika, och redan har dess efterföljare kommit
som inte är narkotikaklassificerade. Drogmissbrukare
och droghandlare är uppfinningsrika, och det hjälper
inte med narkotikaklassning för en speciell kemisk
sammansättning. Det är i stället det kemiska prepara-
tets verkan som borde få avgöra när det ska narkoti-
kaklassas. Likaså krävs ett intensifierat internationellt
samarbete för att bekämpa och motverka drogförsälj-
ning över Internet. Det måste också ske en översyn av
de varor som erbjuds i Internetannonser och lagstiftas
om vad som är lovligt eller inte.
När det förebyggande arbetet inte räcker till och
människor har behov av effektiva vård- och behand-
lingsinsatser måste de finnas att tillgå. Det brister i
dag, och även detta måste rättas till.
En för många kontroversiell fråga är sprututbytes-
projektet i Malmö-Lund. Vi i Centerpartiet har kom-
mit fram till att det nu är dags att ta ställning. Vi
måste erkänna att ett studiebesök med Centerpartiets
riksdagsgrupp i januari gjorde intryck. Diskussioner
med personal och knarkare var i den här delen både
givande och tankeväckande. Man har lyckats mycket
bra, och man har i princip fått slut på spridning av hiv
och hepatit bland sprutnarkomanerna i området. Man
bygger upp kontakter och förtroenden, och man kan
lättare motivera till behandling. En särskild mödra-
vårdsmottagning ger möjligheter till regelbundna
gynekologiska undersökningar. Möjligheter att upp-
täcka graviditeter och behandla och förebygga vene-
riska sjukdomar ökar.
Centerpartiet, liksom kristdemokrater och folk-
partister, anser att verksamheten i Malmö-Lund bör
permanentas. Dessutom bör enligt vår uppfattning de
landsting som så önskar, efter prövning av Socialsty-
relsen, ges möjlighet - jag betonar möjlighet - att
starta liknande verksamheter, restriktivt och under
kontrollerade former.
Centerpartiet anser att det behövs satsningar inom
kriminalvården. Det är viktigt att anstalterna och
häktena hålls fria från narkotika och alkohol, vilket
de långt ifrån är i dag. Det behövs mer personal. Den
höga beläggningen är ett problem. Programverksam-
heten för de intagna måste effektiviseras och kon-
trollåtgärderna ökas. Fler narkotikahundar behöver
utbildas för användning i polisens, tullens och krimi-
nalvårdens bekämpning av narkotika. Insatserna efter
frigivningen behöver förbättras. Polis- och tullresur-
serna behöver förstärkas. Centerpartiet har anslagit
1,2 miljarder kronor utöver regeringens anslag för
satsningar på rättsväsendet under den kommande
treårsperioden. Vi anslår 20 miljoner kronor extra för
att möta Tullverkets behov. Centerpartiet anser, slut-
ligen, att buggning ska få användas vid brott som ger
minst fyra års fängelse. Exempel på detta är just nar-
kotikabrott. Buggning är en väg att komma åt den
grova brottsligheten.
Herr talman! Målet ett narkotikafritt samhälle
kräver mycket mer av åtgärder och insatser för att
uppnås. Det är Centerpartiets slutsats.
Anf. 220 Leif Carlson (M)
Herr talman! Jag skulle vilja ta upp det som Ken-
neth Johansson sade rätt mycket om, dvs. sprututby-
tesprogrammet. Det är utmärkt att man har varit på
plats och talat med berörda, men jag undrar om man
inte har funderat på att de som arbetar med detta
faktiskt har ett egenintresse av att verksamheten fort-
sätter. Det finns så att säga en allians mellan dem som
går dit och dem som arbetar där för att framställa
detta som mycket lyckat. Om man tittar på det som
har utvärderats finner man att verkligheten är den att
det inte finns så mycket sådant att säga. Man kan se
att Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, KRIS och
andra riksförbund säger att vi måste stoppa det här
därför att det är inte bra.
Den här verksamheten har hållit på sedan 1986,
och det har gjorts flera utvärderingar. Socialstyrelsen
har gjort en sådan, och den har granskats av Social-
styrelsens vetenskapliga råd. Man kan inte säga att
verksamheten har någon av de effekter som sprutut-
bytesprogrammet var tänkt att ha. Det har inte någon
sådan verifierbar effekt.
Då är det märkligt att man tycker att detta ska
fortsätta, när det innebär att samhället talar med dub-
bel tunga. Utan att säkert kunna hjälpa någon förser
man ändå människor med redskap för att begå ett
brott. Det är faktiskt det man gör: Det är ett brott att
använda narkotika i dag, och vi förser människor med
det redskapet.
Jag skulle kunna förstå det om det vid en utvärde-
ring hade visat sig att detta hade en utomordentligt
stor effekt vad gäller smittspridning och övriga åtgär-
der, men det har det inte. De övriga sociala kontak-
terna kan man lösa på annat sätt, som man har gjort
t.ex. här i Stockholm. Jag finner det märkligt att vi
sprider den uppfattningen att här stöder samhället
lagbrott.
Anf. 221 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Ungefär det som Leif Carlson av-
slutade med anförde jag själv för inte så länge sedan.
Men vi inom Centerpartiet har tänkt igenom och
diskuterat, och vi har framför allt på plats gjort en
ordentlig genomgång av den verksamhet som bedrivs.
Jag sade i mitt anförande att det gav intryck. Jag vet
inte om Leif Carlson har varit där, men jag tror att det
skulle vara på sin plats att han gjorde ett studiebesök.
Jag tror att det skulle väcka ytterligare tankar.
Det är inte så enkelt. Det är inte svart eller vitt.
Här handlar det om redovisningar av att hiv och he-
patit i just de här grupperna närmast är borta. Det
handlar framför allt om att få en kontakt. Det handlar
om att uppfylla intentionerna i hälso- och sjuk-
vårdslagen. Det handlar om att lindra, bota och före-
bygga ohälsa och sjukdom. Det handlar om att se det
som ett inslag i vård och behandling, och det är det vi
vill göra, och som en möjlighet att gå vidare och
kunna motivera och erbjuda behandling.
Det är klart att de som är där talar i eget intresse -
det kan jag hålla med om. Men då är det upp till oss
att väga de synpunkter som är viktiga att ha med mot
övriga synpunkter, och så kommer man till en slut-
sats. Den slutsats vi har kommit fram till är att det är
dags att ta ställning. Vi vill inte stänga. Har man hållit
på sedan 1986 är det rimligt att man någon gång får
ett klart besked. Vi tycker att man nu ska få det be-
skedet.
Anf. 222 Leif Carlson (M)
Herr talman! Jag måste säga att jag är imponerad
av att Centerpartiet anser sig kunna dra den slutsatsen
efter ett besök där, när man dessutom är medveten om
att de som finns där talar i egen sak. Det är inte så
många andra som har lyckats dra den slutsatsen. Om
Kenneth Johansson läser igenom Socialstyrelsens
utvärdering kommer han att se förklaringar till de
positiva saker som han tycker finns där. Det gäller
statistiken, vilket material det är, hur det kommer till
Stockholm och hur det ser ut på andra ställen. Allt
detta är genomgånget.
När man granskar detta med vetenskapliga ögon
kan man inte säga att det har någon effekt. Om det
hade någon effekt skulle jag vara för det hela, men
när man inte kan säga det tycker jag att vi måste hålla
på de lagar som gäller i samhället. Vi uppmanar här
till lagbrott. Vi hjälper t.o.m. människor att begå
lagbrott genom att förse dem med redskapet.
Det är intressant att de som är mycket berörda,
t.ex. Riksförbundet Föräldraföreningen mot Narkoti-
ka, KRIS, som är Kriminellas Revansch i Samhället
och som har mycket kontakter med detta, samt Riks-
förbundet Narkotikafritt Samhälle, säger att detta är
fel, att vi leder in människor på fel väg.
De vällovliga kontakter som Kenneth Johansson
nämner går att ordna på annat sätt. Det har man ord-
nat i Stockholm. Det går att ordna med mödravård
och med sjukvårdsmottagningar för att hjälpa på
annat sätt, utan att använda metoden att ge sprutor till
människor när det är förbjudet att använda narkotika.
Jag förstår inte riktigt att Centerpartiet kan dra en
sådan här slutsats och säga att utvärderingarna från
Socialstyrelsen och Vetenskapliga rådets bedömning
ger de inte mycket för, därför att de har pratat en
stund med dem där nere.
Anf. 223 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Jag har inte refererat Socialstyrel-
sens undersökning. Om man tittar på vad som står där
finner man att de säger att det inte går att se vare sig
nackdelar eller fördelar. Det är den korrekta beskriv-
ningen. Någon måste kunna dra politiska slutsatser.
Man ska inte överlåta all bedömning till myndigheter.
Det är väl vår uppgift att göra det i det här huset, Leif
Carlson.
Vi har tagit intryck - det står jag för. Vi har vägt
de intrycken mot andra delar. Det är inte svart eller
vitt, utan det handlar om att vi tycker att fördelarna
överväger nackdelarna och att man inte kan hålla på
att driva försök hur länge som helst. Då har vi kom-
mit fram till att vi tycker att detta ska permanentas.
Vi säger inte att det som man gör på andra håll i
landet är sämre eller fel. Det enda vi säger är att om
man i något annat landsting vill få frågan prövad ska
man ha den möjligheten och få göra det hos Social-
styrelsen, som ska kolla att det är korrekt i alla delar.
Det är så vi har sett det, och det är utifrån det vi har
dragit slutsatserna.
Vi i Centerpartiet understryker att det handlar om
att jobba med en fortsatt restriktiv narkotikapolitik.
Lagen om förbud mot innehav och bruk av narkotika
ska ligga fast. Men vi måste också se till att kombine-
ra det med lite modernt tänkande när det gäller vård
och behandling och se att det ibland inte är fel att
pröva sig fram med nya möjligheter i den delen.
Anf. 224 Kerstin Heinemann (Fp)
Herr talman! Jag vill också säga att speciellt i dag
och i den här debatten känns saknaden mycket myck-
et stor efter utskottskamraten Rinaldo Karlsson.
Regeringens förslag när det gäller narkotikabe-
kämpningen är vällovliga men räcker inte för att
stoppa och vända utvecklingen mot alltfler narkoti-
kamissbrukare. Folkpartiet vill ha en avsevärt större
satsning än regeringen. Vi föreslår drygt en halv
miljard mer än regeringen fram t.o.m. 2004 i anslag
till kampen mot narkotika. Satsningen ska användas i
huvudsak till fyra ändamål:
- en utvecklad strategi för tidig upptäckt av narkoti-
kabruk,
- en förstärkning och vidareutveckling av narko-
manvården,
- ett stöd till de nya specialenheterna inom polisen
och
- satsningar på tullen för att förhindra smuggling.
Genom denna satsning och de övriga förslag vi
har lagt fram i vår motion anser vi att det blir möjligt
att återupprätta den svenska narkotikapolitikens
framgångar och verkligen närma oss målsättningen
om ett narkotikafritt samhälle.
Herr talman! Att ingripa tidigt är det viktigaste
man kan göra, och detta gäller inte minst ungdomar
som experimenterar med narkotika men ännu inte
hunnit utveckla något mer avancerat beroende av
droger. Detta ger positiva resultat på många områden.
Att ingripa tidigt medför att missbrukaren inte
hinner utveckla ett destruktivt narkotikaberoende,
vilket besparar individen och hans eller hennes anhö-
riga mycket lidande. Prognosen för att bli drogfri när
man väl har etablerat ett drogberoende är tyvärr inte
så god. Det är därför viktigt att man ingriper så fort
som möjligt.
Att ingripa tidigt medför att missbrukaren inte kan
sprida sitt missbruk vidare. Narkotika smittar, brukar
man säga. Det handlar om att man vill dela med sig
av sina positiva erfarenheter och därför introducerar
andra i narkotikabruket. Spridningen sker främst
under den s.k. smekmånadsfasen, den inledande peri-
oden av missbruket.
Att ingripa tidigt ger mer verksamma påföljder.
En sedan länge etablerad narkoman är i många fall i
det närmaste straffimmun medan människor som
fortfarande har en social förankring har mer att förlo-
ra på ett straff, varför eventuella påföljder blir mer
verkningsfulla.
Att ingripa tidigt får spridningseffekter. Unga
människor vill inte riskera att åka fast av polisen eller
socialtjänsten. Ett ingripande får därför preventiva
spridningseffekter då kamratkretsen ser att det får
tydliga konsekvenser om man bryter mot lagen.
Att ingripa tidigt är ekonomiskt. Det är extremt
dyrt att försöka få en avancerad narkoman att bli
drogfri.
Att ingripa tidigt minskar missbruket. Forskning
visar att ingripanden från myndigheterna inte bara
verkar på de individer som grips utan också ger en
effekt på hela samhällets missbrukarutveckling.
Att ingripa tidigt ger bonuseffekter. Att ingripa
mot de små narkotikabrotten ger ofta bonuseffekter
genom att man lyckas nysta upp större narkotikabrott.
Erfarenheter från den s.k. rejvkommissionen i Stock-
holm visar att man lyckas göra stora beslag genom
t.ex. tips som kommer fram på det här viset.
Herr talman! Det finns alltså ett flertal skäl att
ingripa tidigt mot narkotikamissbruk. Det är främst
unga människor, under 25 år, som testar narkotika.
Det är extremt ovanligt att en person som har passerat
den åldern testar narkotika om han eller hon aldrig
har gjort det tidigare. Att ingripa tidigt innebär därför
att man inriktar sitt arbete mot ungdomars missbruk -
det handlar om de platser där missbruket sker och de
tillfällen då det sker.
I dag är det betydligt lättare för unga att få tag i
narkotika än vad fallet var för 5-10 år sedan. När
man sedan kan konstatera att CAN:s drogvaneunder-
sökning bland elever i årskurs 6 visar att fyra av tio
inte har fått någon information alls och att en fjärde-
del har fått väldigt lite information finns det anled-
ning att oroas. Folkpartiet anser att alla skolor bör
åläggas att införa en drogpolicy i syfte att upptäcka
och åtgärda narkotikamissbruk. Det ska ske i samar-
bete med föräldrar, socialtjänst och polis. Varje elev
ska ha rätt att gå i en drogfri skola. Mot bakgrund av
att narkotikamissbruket ökar och går allt längre ned i
åldrarna anser vi att det, när stark misstanke före-
kommer om drogbruk bland barn under 15 år, ska
vara tillåtet att med målsmans tillstånd genomföra
drogtest på barnet.
Herr talman! Också inom polisen har sparkraven
gått fram radikalt under 90-talet, kanske i den falska
tron att narkotikaproblemet i början av 90-talet visade
sig gå åt rätt håll. Det kan inte uteslutas att avveck-
lingen av narkotikaenheter och annan specialkompe-
tens hos polisen runtom i landet har medverkat till att
utvecklingen under 90-talet vänt åt fel håll. Det är
hög tid att se till att polisens resurser prioriteras så att
man mer effektivt kan bidra till kampen mot narkoti-
kan. Särskilda polisenheter bör enligt Folkpartiets
förslag bildas i hela landet i detta syfte för att tillför-
säkra resurser och kompetens.
I går kunde man i ett TT-meddelande läsa att poli-
sen i Piteå hade upptäckt hundra nya narkotikamiss-
brukare. I samband med spaningar som har resulterat
i att en stor narkotikahärva i Piteå har nystats upp har
polisen i Piteå kartlagt över hundra nya missbrukare,
en del så unga som 15 år. Ett ökat antal narkotikare-
laterade brott, som stölder och inbrott, låg bakom
Piteåpolisens satsning på att systematiskt arbeta med
narkotikafrågan. Det ledde till ett stort beslag av
amfetamin men också till att ett hundratal missbruka-
re, varav många okända, kartlades. Det är ett exempel
på hur man kan arbeta och nå resultat, enligt bl.a. de
förslag som vi för fram i vår motion.
Herr talman! Även om det tidiga ingripandet är
viktigt har vi en skyldighet att hjälpa de människor
som har hamnat i ett missbruk. Missbrukarvården blir
allt mindre. Tvångsvården för narkomaner har i dag
endast en tredjedel av de platser som den hade för tio
år sedan. I dag är situationen så allvarlig att det ofta
helt enkelt inte finns vårdplatser ens till de narkoma-
ner som är mest motiverade att sluta med sitt miss-
bruk. Detsamma gäller frivilligvården. Den vården är
75 % av vad den var för tio år sedan. Samtidigt som
missbruket har ökat har vårdinsatserna minskat, och
det är horribelt.
I en strategi för att rehabilitera missbrukare bör
man ha som självklar utgångspunkt att man ska ingri-
pa tidigt i missbrukarkarriären. Vårdkedjan måste
fungera smidigt. Sekretessen får inte lägga onödiga
hinder mellan olika samhällsfunktioner som behöver
samverka. Vården och placeringen av narkomanerna i
vården måste också i så stor utsträckning som möjligt
anpassas till den enskilde missbrukarens behov. Ett
problem är att missbrukarvården är dåligt utvärderad.
Placeringen av den som behöver vård sker ofta utan
att den som ansvarar för den har kunskap om huruvi-
da behandlingsmetoden är lämplig eller inte. Det
krävs med andra ord att kommunerna när de upp-
handlar tjänsterna alltid kvalitetsgranskar de tjänster
som erbjuds. En uppföljning under vårdtiden och
även efter vårdtiden måste också ske.
Herr talman! De som missbrukar har också rätt att
få hjälp att hålla sig friska och att få den sjukvård
som de behöver. Många missbrukare söker sig inte
till vården eller blir dåligt bemötta eller t.o.m. avvisa-
de när de söker vård. Det sprututbytesprojekt som har
pågått under många år i Malmö och Lund har visat på
en modell för att få kontakt med de svåraste fallen av
missbruk. Själva utbytet av sprutor tillkom efter bl.a.
rekommendationer från WHO framför allt för att
stoppa spridningen av hiv. Osäkerheten kring verk-
samheten har varit stor under hela projekttiden, och vi
anser att det är dags att permanenta verksamheten.
Verksamheten består inte bara av ett utbyte av
sprutor. Narkomaner får här en kontakt med sjukvård
och med medmänniskor som bryr sig om dem som
personer. Den kontakt som de får är oftast den enda
kontakt som de har utanför missbrukarkretsen. Det
ges vaccinationer mot bl.a. hepatit. Det finns möjlig-
het att träffa en läkare vid sjukdom, och det finns
möjlighet för kvinnorna att träffa barnmorska och
gynekolog. Detta utgör en trygghet för de här männi-
skorna. De har rätt till detta precis som alla andra.
Invändningarna mot verksamheten växer. Det
handlar bl.a. om att man bryter mot den restriktiva
narkotikapolitiken. Vi ser det inte så. Ingen blir nar-
koman för att man får möjlighet att få rena sprutor.
Den här verksamheten är i stället en humanitär insats
för att hjälpa missbrukarna, och genom den mycket
nära kontakt som personalen får med missbrukarna
kan de motivera dem att söka vård och bli av med sitt
missbruk.
Precis som Kenneth Johansson anser vi att även
övriga landsting som så önskar ska kunna få starta
sådan här verksamhet. Vi tror att det är viktigt att det
byggs många olika modeller i landet med och utan
sprututbyte så att vi verkligen kan få någonting att
jämföra med, och det är viktigt att vi får en verklig
forskning om vad som är verksamt.
Det finns mycket mer att säga i den här frågan,
herr talman. Jag har inte berört alla de förslag som vi
har framfört för att få en mer effektiv narkotikapolitik
i Sverige. Våra reservationer finns i betänkandet, så
jag hänvisar till dem. Här ber jag därför bara att få
yrka bifall till reservation nr 5.
Anf. 225 Susanne Eberstein (S)
Herr talman! Rinaldo Karlsson - inte jag - skulle i
detta ögonblick ha stått i denna talarstol. Rinaldo
skulle med hängivenhet, kunskap och en diger erfa-
renhet ha talat om visionen om ett narkotikafritt sam-
hälle. Men döden hann i kapp honom i Nasafjäll på
skärtorsdagen. Mina tankar går till hans hustru och
två döttrar som har förlorat en fantastisk man och
pappa. Vi socialdemokrater i riksdagen har förlorat en
vän som hade ett särskilt varmt hjärta inför de männi-
skor som har hamnat utanför välfärden.
Det var i mötet med människor med svåra miss-
bruksproblem som Rinaldo fick kraften att slåss mot
narkotikan och alkoholen. Jag minns särskilt förra
våren då Rinaldo och jag besökte Mariapolikliniken
här i Stockholm. Efter samtal med personalen fick
han möjlighet att följa med mobilteamet som söker
upp hemlösa och missbrukare. Denna resa gav honom
ökad insikt i bristerna som finns i dagens missbruks-
vård.
Han var mycket nöjd med regeringens nationella
narkotikahandlingsplan, som sätter behovet av pro-
fessionalitet i fokus i arbetet med att förverkliga vi-
sionen om ett narkotikafritt samhälle.
Rinaldo Karlsson får aldrig uppleva den dag då vi
kan förverkliga denna vision, men han har varit med
och röjt vägen och byggt broar som är oersättliga i
vår fortsatta kamp för ett samhälle där våra barn kan
växa upp i trygghet och frihet utan att riskera att
hamna i drogträskets misär.
Herr talman! Regeringens förslag till nationell
narkotikahandlingsplan, som vi i dag debatterar, har
som mål att Sverige ska bli ett narkotikafritt samhäl-
le. Denna vision är sprungen ur insikten om de skador
och lidanden som narkotikan skördar bland männi-
skor. Visionen har varit vägledande för Sveriges
narkotikapolitik sedan 1970-talet - en politik som har
varit mycket framgångsrik under lång tid. I knappt
något med Sverige jämförbart land har medborgarnas
inställning till narkotika varit så avvisande, nyrekry-
teringen till missbruksleden så begränsad och dödlig-
heten bland unga missbrukare så låg. I knappt något
annat land har den offentligt betalda missbruksvården
varit så utbyggd som hos oss, och det är få länder som
haft vårt socialpolitiska helhetsperspektiv på narkoti-
kafrågan.
Framgångarna för vår narkotikapolitik avtog un-
der 90-talet. Den ekonomiska krisen ledde till att vi
sänkte garden mot de krafter som får narkotikaeländet
att sprida sig. Fler ungdomar prövar droger. Alltfler
fastnar i missbruk, och tillgången på droger ökar.
Visionen om ett narkotikafritt samhälle får aldrig
reduceras till en utopi. Därför är det viktigt att vi
sätter upp mätbara mål för att kunna kontrollera att
utvecklingen åter kan vändas rätt.
Vi förverkligar inte visionen genom enstaka kort-
siktiga punktinsatser. I stället kräver vi en kraftfull
mobilisering av våra gemensamma resurser såsom
polis, tull, kriminalvården, socialtjänsten, sjukvården,
skolan, idrottsföreningar och föräldraföreningar. Vi
måste alla ta aktiv del i kampen.
Därför har den socialdemokratiska regeringen ta-
git fram en nationell narkotikahandlingsplan som
sätter fokus på att minska efterfrågan på och utbudet
av narkotika samt professionalisera missbruksvården.
Efterfrågan på narkotika ska minska genom en
förstärkning av det förebyggande arbetet, bl.a. genom
bättre undervisning om narkotika i skolan, insatser för
att tidigt upptäcka och hjälpa ungdomar som miss-
brukar, insatser för utsatta barn och deras familjer och
kraftfullt opinionsarbete för vår restriktiva narkotika-
politik.
Tillgången på narkotika ska minskas genom en
satsning på fler poliser och en översyn av deras arbete
med narkotikabekämpningen samt en effektivare
kontroll av läkarnas förskrivning av narkotikaklassa-
de läkemedel. Kriminalvården ska få 100 miljoner
kronor för att äntligen skapa narkotikafria fängelser.
Bristen på professionalism inom missbruksvården
är oacceptabel. Jag läste nyligen Göteborgs-
Tidningen, där Birgitta Lehtirinne skrev så här: Jag
måste få komma in på ett behandlingshem. Jag saknar
mina barn fruktansvärt, men så länge jag inte är fri
från amfetamin är jag förstås ingen bra mamma.
Hon kämpar för att få vård, men blir avvisad från
sjukvårdens tillnyktringsenheter av polis med moti-
veringen att hon inte tillhör riskfallen.
Birgittas tragedi är inte unik, utan delas av många
missbrukare i Sverige. Orsaken är att missbruksvår-
den har försummats under de senaste åren. Det har
varit färre vårdplatser, mindre vård per patient och
dålig samverkan mellan kommun, landsting och stat,
och det har inte gjorts någon tillförlitlig utvärdering
av verksamheten. Detta har skett samtidigt som miss-
bruket av narkotika har ökat.
När platserna har blivit färre tvingas personalen
välja de svåraste fallen, medan övriga hänvisas till
den öppenvård som på många håll har orimliga vän-
tetider.
De som trots allt blir inlagda på avgiftningsenhe-
terna blir ofta utskrivna efter ett par dagar för att ge
plats åt en ny missbrukare vars liv hänger på en skör
tråd.
Den missbrukare som erbjuds vidare behandling
efter avgiftning kan dessvärre inte heller räkna med
att behandlingen ger effekt. Trots att missbruksvård
har bedrivits i över 80 år i Sverige saknar vi i dag
redskap för att kunna uttala oss om huruvida den
socialtjänstbaserade missbruksvården är framgångsrik
och huruvida den motsvarar människors behov av
vård. Generella och regelbundna studier av vårdens
effekter saknas. Få inom socialtjänsten använder
behandlingsmetoder som har ett väl dokumenterat
stöd i form av konstaterade behandlingseffekter. Det
gäller såväl den frivilliga vården som tvångsvården,
institutionsvården och inom den öppna vården.
Bristen på professionalism i missbruksvården är
häpnadsväckande med tanke på att narkotikamissbruk
är en dödlig beroendesjukdom. Vem skulle med be-
rått mod utsätta en svårt sjuk cancerpatient för en
behandling som inte grundades på medicinsk veten-
skap och beprövad erfarenhet? Detta händer narkoti-
kamissbrukare, vilket jag anser vara oacceptabelt.
Därför är jag mycket nöjd med att regeringen i den
nationella planen uppmärksammar behovet av en
bättre vård.
Regeringen lägger tre viktiga förslag:
· Statens folkhälsoinstitut ska utarbeta en specia-
listutbildning i missbruksvård.
· En särskild satsning på forskning som kan bidra
till att höja missbruksvårdens kvalitet ska priorite-
ras under de närmaste åren.
· Dokumentation, uppföljning och utvärdering ska
förbättras inom vård och behandling. Socialstyrel-
sen ska utarbeta riktlinjer för socialtjänstens do-
kumentation av socialtjänstens insatser för miss-
brukare.
Dessa förslag skapar förutsättningar för en kurs-
ändring för svensk missbruksvård som innebär att
människor i motsvarande situation som Birgitta Leh-
tirinne garanteras en väg tillbaka till ett drogfritt liv.
För att snabbt få i gång arbetet med narkotika-
handlingsplanen satsar regeringen totalt 325 miljoner
kronor och har utsett Björn Fries, för närvarande
kommunalråd i Karlskrona, till narkotikasamordnare.
Han har det viktiga uppdraget att samordna myndig-
heternas arbete och bedriva opinionsarbete för att det
ska bli så - som jag sade precis i början - att alla
deltar och är engagerade i kampen mot narkotika med
visionen om ett narkotikafritt samhälle.
Utifrån detta vill jag yrka bifall till förslaget i so-
cialutskottets betänkande nr 15 och avslag på samtli-
ga reservationer.
Anf. 226 Leif Carlson (M)
Herr talman! Sverige har haft trovärdighet i sin
vision om ett narkotikafritt samhälle, i varje fall fram
till 1995. Även om de knarkliberala krafterna i Euro-
pa har sagt att det varit en utopi, har vi kunnat visa på
att vi har haft en låg andel missbrukare. Det har varit
en bra utgångspunkt. Men efter 1995 har någonting
hänt. Missbruket har ökat väldigt mycket och särkilt
rekryteringen av unga missbrukare.
Susanne Eberstein har sagt ungefär vad jag har
sagt att man bör göra. Skillnaden är att ni bara säger
att man ska anslå pengar. Det finns inget konkret. Jag
undrar, Susanne Eberstein, hur vi ska kunna göra den
här visionen trovärdig, hur vi ska kunna stödja dem
ute i Europa som också vill ha knarkfria samhällen -
mot knarkliberalerna - när vi inte gör några konkreta
satsningar.
Var finns de konkreta satsningarna? Var finns lag-
förslagen? Var finns de resurser som verkligen ökar
polisantalet och inte bara återställer det som det var
vid 1990-talets början? Var finns insatserna till tul-
len? Var finns sådana insatser som kan tyckas svåra,
nämligen att spåra upp de unga som är på väg in i
missbruket? Man skulle t.ex. kunna ta urinprov på
dem som är tolv år och äldre för att försöka förebygga
i tid. Var finns de konkreta lagförslagen? Var finns de
konkreta pengarna? Vi anslår ju 3,5 miljarder. Var
finns era satsningar?
Anf. 227 Susanne Eberstein (S)
Herr talman! Det vi vill åstadkomma, Leif Carl-
son, är att skapa ett folkligt engagemang som inne-
fattar ungdomarna, föräldrarna, polisen, socialsekre-
terarna, far- och morföräldrar - alla. Vi vill inte ha
kräkmedel, livstidsstraff, urinprov på barn och glas-
rutor vid besöken i fängelserna. Vi vill helt enkelt
åstadkomma en nationell samling med nationell kamp
som ska beröra alla.
Anf. 228 Leif Carlson (M)
Herr talman! Det är ju lovvärt. Det hade också va-
rit väldigt lovvärt om det stora problemet i dag hade
varit att vi inte har något nationellt stöd bland all-
mänheten för visionen om ett narkotikafritt samhälle.
Men mer än 95 % tycker ju redan så. De vill ha det på
det sättet. Det verkar alltså inte vara just det som är
det viktigaste. Det är viktigt i sig att hålla detta kvar,
men det viktiga är att ge dem som ska arbeta med
frågorna materialet, resurserna, lagarna, platserna på
anstalter - alla de åtgärder som gör att människor inte
ska känna sig besvikna.
Just genom att Susanne Eberstein inte anslår några
medel till konkreta åtgärder kommer kanske männi-
skors vilja att stödja vår vision om ett narkotikafritt
samhälle att fallera. De ser ju att ingenting händer, att
de är en ropandes röst i öknen. Det måste mer till än
förhoppningar - får vi fortsatt folkligt stöd behöver vi
inte göra mer. Självklart måste vi faktiskt vidta åtgär-
der! Var är era åtgärder?
Anf. 229 Susanne Eberstein (S)
Herr talman! Det här är mycket intressant. I dag
hade jag nämligen en radiodebatt i lokalradion i Kal-
mar med en av de främsta företrädarna för RNS. Han
berättade om det oerhört bra ingripande som polisen,
utan handlingsplanen, har gjort för att reda upp den
stora och otäcka härva man haft i gymnasieskolorna i
Kalmar och Västervik. Det var alltså något som kun-
de ske just därför att folk äntligen har fått upp ögonen
för att var och en måste vara delaktig i detta.
Jag tycker att Leif Carlsons debatteknik är väldigt
intressant. Han pratar hela tiden om att vi inte gör
någonting. Han har en god vän som på DN Debatt har
skrivit på samma sätt, nämligen ordföranden i den
europeiska organisationen Europe Against Drugs:
"Persson har svikit." Inte ett enda förslag på vad vi
borde ha gjort i stället för handlingsplanen har han,
utan han bara rackar ned på den.
Ibland undrar jag om de som bara rackar ned på
saker och inte - som Leif Carlson, till skillnad från
den här personen - kommer med annat än repressiva
förslag verkligen är emot droger eller om de kanske
längtar efter harm reduction eller något annat, vad vet
jag.
Anf. 230 Rolf Olsson (V)
Herr talman! Jag ber att i likhet med tidigare tala-
re få uttrycka sorg och saknad över att Rinaldo Karls-
son inte är bland oss längre och kan delta i den här
debatten.
Herr talman! I socialutskottets betänkande Natio-
nell narkotikahandlingsplan behandlas en proposition
som utformats i samarbete mellan regeringen, Väns-
terpartiet och Miljöpartiet samt motioner som väckts
med anledning av denna proposition. Därutöver be-
handlas i betänkandet motioner från allmänna mo-
tionstiden.
För Vänsterpartiet är det grundläggande och avgö-
rande att förena en restriktiv och en solidarisk narko-
tikapolitik. Det är också alldeles nödvändigt, menar
vi, att narkotikapolitiken är väl integrerad med en
mycket ambitiös social välfärdspolitik. Vi tycker i
Vänsterpartiet att det betänkande vi nu ska ta ställ-
ning till lever upp till dessa förutsättningar och att
planen bör kunna fungera som startpunkt för förnyade
ansträngningar på alla nivåer att bekämpa narkotikans
skadeverkningar.
Herr talman! Planen bygger på en balans mellan
tre viktiga mål i narkotikaarbetet, nämligen
· att minska nyrekryteringen till missbruk,
· att förmå fler missbrukare att sluta med missbru-
ket, och
· att minska tillgången på narkotika.
Samhället måste satsa samtidigt på dessa tre ben
om narkotikapolitiken ska stå stadigt - om uttrycket
och bilden tillåts - och om vi ska kunna förena re-
striktivitet med solidaritet. Planen redovisar en bred
samling av åtgärder i stora delar av samhället på olika
nivåer. Vänsterpartiet står aktivt bakom handlings-
planen och det synsätt som finns i den. Vi vill dock
understryka att vi inte ser planen som ett slutsteg utan
som ett avstamp och att fler steg med all säkerhet
behöver tas längre fram utifrån utvärderingar och
erfarenheter som görs under arbetet de kommande
åren.
Herr talman! Jag har några kommentarer kring
vissa delar av betänkandet.
Det stora arbetet med planen återstår att göra. För
oss i Vänsterpartiet är inte minst det lokala arbetet,
och därmed arbetet i kommunerna, avgörande för om
planen ska lyckas eller inte. Det är på lokal nivå som
kartläggning av problem och möjligheter ska ske för
att man där sedan ska kunna ta fram lokala hand-
lingsplaner. Därvidlag är det mycket viktigt att de
medel som nu tas fram i samband med handlingspla-
nen till en väsentlig del kommer lokala satsningar till
godo.
När det gäller det internationella samarbetet fast-
slås i betänkandet vikten av att på internationell nivå
samarbeta kring en restriktiv drogpolitik och aktivt
begränsa inflytandet från de mycket starka droglibe-
rala krafterna i Europa och andra delar av världen. I
detta sammanhang är det också naturligt för oss i
Vänsterpartiet att understryka att det är förödande om
det glappar och skiljer alltför mycket i synen på nar-
kotika respektive alkohol både i det internationella
samarbetet och i arbetet på hemmaplan. Det finns
naturligtvis skillnader, men en restriktiv och solida-
risk linje är naturlig att föra både vad gäller alkohol
och vad gäller narkotika. Det gäller inte minst i det
förebyggande arbetet i ungdomskretsar.
Tyvärr har 90-talet inneburit en stagnation och
försämring av vård- och behandlingsinsatser på miss-
bruksområdet. Det är hög tid att nu vända på utveck-
lingen och åter aktivt starta en utveckling som leder
till effektiva och individuellt anpassade behandlings-
metoder.
SBU har i en stor utvärdering studerat olika be-
handlingsmetoder och deras effektivitet. För narko-
maner konstateras bl.a. att de i många fall mår bra av
sluten vård, något som vi vet minskat dramatiskt
under senare år. För de missbrukare som vid sidan av
missbruket också har grava psykiska problem är be-
hoven störst och bristerna mest markanta. Det är
viktigt att betona, vilket understryks i betänkandet, att
den enskilde missbrukarens behov ska styra utveck-
lingen på vård- och behandlingssidan. I det här sam-
manhanget är det också värt att påpeka vikten av den
nu återinförda besvärsrätten i socialtjänstlagen, som
ska ge den enskilde ökad rättssäkerhet och större
möjlighet att få sina behov tillgodosedda.
När det gäller LVM-vården fastslogs i propositio-
nen att tillämpningen av tvångsvården för missbruka-
re ska ses över. Det är alldeles nödvändigt, anser vi i
Vänsterpartiet. Det finns tydliga tecken på att lag-
stiftningen används på sätt den inte är avsedd för.
Bl.a. ökar de omedelbara omhändertagandena, men
de följs i väldigt många fall inte upp med vårdansök-
ningar. Därvid tycks alltså LVM användas som något
slags tvångsavgiftning, och det är inte förenligt med
lagens intentioner. Totalt sett har användningen av
LVM minskat dramatiskt, och det finns skäl att
misstänka betydande brister i tillämpningen av lagen.
Därför är det naturligtvis mycket bra med den över-
syn som nu kommer.
Herr talman! Vänsterpartiet har inga reservationer
i detta betänkande. Vi har däremot ett särskilt yttran-
de som handlar om sprututbytesverksamheten. Re-
geringen ska ju återkomma med förslag till lagstift-
ning som reglerar hanteringen av injektionssprutor.
Inför detta är det angeläget för oss i Vänsterpartiet att
framhålla att de personer med missbruksproblem som
nu finns i verksamheten måste få fortsatt stöd och att
den kommande lagstiftningen måste ta hänsyn till
dessa personers behov av nuvarande eller liknande
verksamhet.
I det här sammanhanget vill jag också understryka
att sprututbytesverksamheten i Malmö och Lund är en
väl fungerande och stabil verksamhet som når en stor
andel av sprutnarkomanerna i området och som er-
bjuder ett varierat utbud av olika medicinska och
kurativa insatser. Jag har i likhet med Kenneth Jo-
hansson varit nere och studerat verksamheten och
fick då ett gott intryck av ambitionerna, stabiliteten
och långsiktigheten i arbetet. Men som sagt: Vi har
anledning att återkomma till diskussionen i den frå-
gan.
Men jag vill i det här sammanhanget, inte för po-
lemikens skull men för klarhets vinnande, ställa en
fråga till Kristdemokraterna och Lars Gustafsson. Ni
står tillsammans med Centern och Folkpartiet bakom
reservation nr 19. I den reservationen sägs bl.a.:
"Enligt vår mening bör försöksverksamheten i Malmö
och Lund övergå i permanent verksamhet. Dessutom
bör de landsting som så önskar, efter prövning av
Socialstyrelsen, ges möjlighet att starta liknande
verksamheter."
Jag har som sagt respekt för den ståndpunkten,
även om vi har valt att avvakta lagförslaget från re-
geringen. Men jag har lite svårt att få denna stånd-
punkt att gå ihop med formuleringar i det särskilda
yttrande, nr 4, som ni i ert parti ensamma har lagt
fram. "Den humana och samtidigt kompromisslösa
narkotikapolitiken kan också motivera fortsatta för-
sök med sprututbyten." Och lite längre fram: "Därför
är ett försök med sprututbyten värt att pröva även
fortsättningsvis."
Jag skulle alltså gärna för klarhets skull vilja ha en
deklaration från Lars Gustafsson: Vilken linje gäller,
fortsatta försök eller permanent verksamhet?
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betän-
kandet SoU15.
Anf. 231 Lars Gustafsson (Kd)
Herr talman! Jag kan svara Rolf Olsson att jag
tycker att de som vill ha försök kan få det, och de
som inte vill ha försök ska kunna få detta, utifrån det
som står i reservationen. Är det klarläggande nog?
Anf. 232 Rolf Olsson (V)
Herr talman! Jag kan inte säga att jag blev så
mycket klokare av detta. Speciellt tror jag att verk-
samheten nere i Malmö och Lund inte blev så mycket
klokare. Där pågår sedan 16 år tillbaka ett försök. De
vill naturligtvis veta hur partierna ställer sig till per-
manentning av verksamheten eller fortsatt försök. Det
får man så att säga välja.
Anf. 233 Lars Gustafsson (Kd)
Herr talman! Man får väl ha fortsatt försök tills
det blir permanent.
Anf. 234 Rolf Olsson (V)
Herr talman! Jag anser att detta är motsägelsefullt.
Det går inte ihop. Och jag tycker inte att Lars Gus-
tafsson lyckades få det att gå ihop.
Anf. 235 Lotta N Hedström (Mp)
Herr talman! Jag har själv ingen personlig relation
till Rinaldo Karlsson, men jag har all anledning att
här framföra en tanke från min partikamrat och sedan
många år socialutskottsledamot Thomas Julin som
mycket beklagar och ställer sig väldigt sorgsen efter
Rinaldos bortgång. Det vill jag framföra.
Till dagens diskussion!
Ingenting, herr talman, som vi gör för gemen-
samma medel eller genom demokratiskt beslutsfat-
tande i socialutskottet är samtidigt lika akut och lika
långsiktigt viktigt som att bekämpa droger och nar-
kotika.
Under de gångna sju åren, sedan EU-inträdet, har
t.ex. partydroger - vilket bedrägligt namn - och can-
nabis fått ett starkt fäste hos den yngre generationen,
starkare än vi trodde var möjligt, vi som inte surfar så
mycket på nätet, vi som inte längre hämtar våra nor-
mer från ett gäng och vi som inte lever krog- eller
partyliv. Nej, vår generation trodde naivt nog att det
bakom vår rygg fanns ett fungerande socialt system
med regler, med vård, med förebyggande information
och med ett motiveringsarbete som fungerade.
Narkotikakommissionens rapport Vägvalet tog
nog många ur den illusionen. Hälsan teg inte still.
Vi trodde att den klassiska restriktiva synen på al-
kohol och droger för evigt nättopp hade tatuerats in i
varje svensk. Ett nyktert folk bygger landet, lärde vi
oss, vi som är födda före 60-talet. Men nykterhetspo-
litiken har grundligen raserats, offrad på EU-
anpassningens och alkoholkapitalets altare, beledsa-
gad av idiotliberala argument som uppmanar männi-
skor att göra sig fria från "förmyndare". Tvärtom
hade självdisciplin gett människor verktyg och be-
hövlig upprorskraft mot dem som tjänar på att hålla
folk lagom lulliga. Drogade, passiva och beroende
medborgare kräver nämligen inte sin rätt, bygger inte
upp någonting som överheten inte kan kontrollera och
gör inte uppror.
Jag menar att vi måste se den starka och direkta
kopplingen mellan alkohol och droger - gift som gift.
Låt oss inse kopplingen mellan att alkoholskadesiff-
rorna skjuter i höjden och den samtidiga explosionen
av narkotikamissbruket. Låt oss slutligen inse kopp-
lingen mellan en övergiven heltäckande och interna-
tionellt förut beundrad alkoholpolitik och den
dammlucksöppning för narkotikan som har skett efter
EU-inträdet 1995. Budskapet till de unga är ungefär
att det är den personliga friheten som hotas om inte
alla osnäst får knarka i fred.
I själva verket är drogbruk och missbruk någon-
ting som springer fram ur självdestruktivitet, som
göder fortsatt självdestruktivitet. Det här är den indi-
vidualpsykologiska sidan av saken. Vi politiker, med
både ansvar och befogenheter, måste våga ställa oss
den tuffa frågan: Varför, mitt i välfärden, är så många
unga människor så självdestruktiva? Hur har drogerna
kunnat klibba sig fast på dem?
Svaret är tredelat, och åtgärderna måste därför få
en tredelad udd. Allt kemiskt beroende handlar om ett
samspel mellan
1 medlet,
2 människan och
3 miljön.
Medlet kallas ibland för tillgänglighet när vi de-
batterar. Fanns det inga droger skulle ingen missbru-
ka dem. Ju svårare att komma åt droger, desto mindre
missbruk.
Människan handlar om individens självkänsla och
egenstyrka. Mår individen dåligt, vilket alla gör nå-
gon gång under livets gång, ligger mekanismen att fly
från verklighetens kalla ljus och självdestruktivt bete-
ende nära till hands. Att stärka individen utan att
skapa egoister är skolans största utmaning.
Miljön slutligen, det tredje m:et, står för den sam-
hällsanda och den sociala miljö som människan ver-
kar i och som påvekar henne oerhört. Om det klimatet
är andefattigt, drogbejakande och nedbrytande, med
arbetslöshet och bristande framtidstro, blir självklart
missbruksrisken högre. Häri ligger den allmänpolitis-
ka och allmänmänskliga utmaningen att tillsammans
skapa ett gott samhälle.
Vår kamp får ett startskott med den här hand-
lingsplanen. Den måste också utgå från en sådan här
tredelad analys. Att här i dag, mina vänner, plocka
eventuella poäng på hur mycket mer man själv skulle
vilja lägga in i arbetet redan nu därför att planen inte
är perfekt menar vi leder till försening av arbetet och
är kontraproduktivt.
I stället ska vi se till att i den process som vi nu
går in i fortsätta att ge input, bjuda på vårt fortsatta
engagemang och under fem år fortsätta göra insatser
för att bekämpa narkotikan som människor, föräldrar,
vänner, grannar och som beslutsfattande politiker.
Särskilt viktig, menar vi, är den kommunala are-
nan där det väsentligaste arbetet ska bedrivas. Kart-
läggningsfasen startar nu där, efter att vi har fattat
beslut om den här planen.
En ensam, om än modig, droggeneral kan inte
vinna slaget. Han måste få fullt stöd och full upp-
backning av alla partier. I den här saken finns det som
tur är en ovanligt stor värdegemenskap mellan oss
och en stor gemensam oro att bygga på. Det har vi
hört av inläggen fram till nu. Så låt oss för en gångs
skull och i dubbel mening reservationslöst sluta upp
för någonting som är viktigare än partiprestigen och
sjösätta den här handlingsplanen. Vi har makten att
allteftersom fylla den här skutan med bemanning,
lagändringar, pengar, entusiasm, iakttagelser och tips
och en så småningom alltmer preciserad målinrikt-
ning. Jag är övertygad om att vilken färg en kom-
mande regering än har i höst kommer den att lägga
fram en budget för nästkommande år där det finns
mer narkotikapolitiska pengar.
Mitt eget direkta förslag till droggeneralen är att
skapa direktkanaler i varje kommun från allmänheten
till en drogsamordningskommitté som ska bildas, så
att den engagerade allmänheten på ett tidigt stadium
involveras i processen och får en chans att ge sina
bidrag till sin kommunala antidrogskuta. Det här har
ju verkligen chansen att bli en allomfattande och sant
nationell handlingsplan om vi rikspolitiker i dag visar
vägen.
Herr talman! Mycket av kritiken mot planen som
den ser ut i dag och mot de förslag som lämnas här
delar vi, men jag ser på inget sätt att det här loppet är
kört. Vi menar att loppet börjar nu.
Anf. 236 Socialminister Lars Engq (S)
Herr talman! En tidig morgon för bara någon
vecka sedan vaknade jag av en radiodebatt mellan
Rinaldo Karlsson och en ansvarig utgivare för en
tidskrift. Debatten handlade om alkoholreklam och
om att den ansvariga utgivaren skulle publicera en
annons för alkohol. Rinaldo sade: Jag diskuterar inte
EU:s regelverk. Jag diskuterar inte svensk lagstift-
ning. Jag diskuterar det personliga ansvaret. Vi kom-
mer aldrig till rätta med missbruk om vi inte förstår
att var och en av oss har ett personligt ansvar.
Det är synd att Rinaldo inte kan vara med i dagens
debatt. På något sätt börjar diskussionen också om
narkotikaproblemet med att vi inser att var och en har
ett personligt ansvar för utvecklingen.
Herr talman! Sebastian var i tioårsåldern när han
började missbruka och begå brott. Först var det alko-
hol. I sjuan började ha röka hasch. Ett år senare blev
det amfetamin. "Jag fick det gratis första gången",
berättar han. "Redan då fattade jag varför, men tog
det ändå. Sedan fick jag så klart betala." Det gjorde
han genom att sälja det han kom över vid inbrotten.
För Sebastian var drogerna en flykt från trassliga
hemförhållanden, ett sätt att försöka komma ifrån
bråken och våldet. Gänget blev hans nya familj. Han
kunde försvinna hemifrån veckovis. Han sov i knar-
karkvartar eller hos äldre kompisar. Det var de som
introducerade honom i det tyngre missbruket. Under
långa perioder var han påverkad dagar i sträck. Hela
tillvaron kretsade kring jakten på knark. Själv säger
han att han inte minns så mycket från den tiden: "Jag
var påtänd både i skolan och hemma och mamma var
arg. Men jag brydde mig inte".
Det som förvånar honom nu är att ingen ingrep.
Hans missbruk var inte alls okänt. Skolan, social-
tjänsten, polisen och barn- ungdomspsykiatrin visste
att han knarkade. Han åkte fast hos polisen gång på
gång. Men någon riktig hjälp att sluta med drogerna
fick han inte förrän han hittades medvetslös på en
toalett efter många dagars festande med amfetamin
och till sist en överdos rohypnol och stesolid. Först då
fick han behandling. Sebastian var 14 år och hade
redan hunnit leva ett liv i kriminalitet och missbruk i
fyra år.
I dag är han 17 år och drogfri. Vägen bort från
knarket har inte varit lätt. Men nu tycker han äntligen
att han har funnit modet att se framåt. Han håller på
att ta igen de förlorade grundskoleåren och vill fort-
sätta läsa på gymnasiet. Sebastian säger att han har
visioner, men det är inga luftslott. Det handlar om att
i fortsättningen kunna leva ett vanligt liv. Berättelsen
om Sebastian publicerades i Eskilstuna-Kuriren i
förrgår.
Herr talman! Alla vi som på olika nivåer i sam-
hället är engagerade i narkotikapolitiken måste ställa
oss en alldeles nödvändig fråga, nämligen: Vad ska vi
säga till Sebastian? Ska vi säga att det är hög tid att
ge upp målet om ett narkotikafritt samhälle, att inse
att det är orealistiskt, att det aldrig kan bli mer än en
utopi? Ska vi säga att vi bara framstår som naiva,
ensamma i världen, så länge vi håller fast vid det här
målet?
Ska vi säga att det nu är dags att skilja på s.k.
tunga och lätta droger, att narkotikabekämpningen
enbart kan inriktas på tung narkotika medan de lätta
drogerna rentav borde legaliseras? Ska vi säga att
narkotikaliberalerna har rätt, de som i tidningar och
TV-soffor hävdar att svensk narkotikapolitik är ur
tiden och att vi inte ska vara så storsvenska, som det
står i en tidning, utan lära av de länder som är mer
tillåtande?
Nej, ingenting av det ska vi säga. Det är inte det
Sebastian behöver höra. Att gå narkotikaliberalerna
till mötes, att acceptera droger som en del av sam-
hället, är det största svek vi kan begå mot den unga
generationen. Det vore ansvarslöst och djupt omora-
liskt.
I stället måste vi hävda att i dag, när alltfler unga
experimenterar med droger, är det viktigare än nå-
gonsin att hålla fast vid målet om ett samhälle fritt
från narkotika, att aldrig ge upp och börja fundera
över vilka droger vi kan tillåta. Sebastian började ju
en gång med hasch, en s.k. lätt drog. Skulle vi stillati-
gande stå och se på och ingripa först när han var inne
i ett mer avancerat missbruk? Det var just samhällets
passivitet som var det stora sveket under hans miss-
brukstid. Nej, vi ska hävda att ingen borde behöva
uppleva det.
Att kämpa för ett narkotikafritt samhälle är inte att
vara naiv. Det är den enda rimliga ståndpunkten. I
dag finns drygt 20 000 tunga missbrukare i Sverige.
Ungefär 250 dör varje år till följd av sitt narkotika-
missbruk. Vi kan aldrig acceptera det lidande och den
sociala misär som följer i drogmissbrukets spår. Det
är definitivt inte en mer tillåtande hållning till narko-
tika som vårt samhälle behöver. Att vi under 90-talet
fått alltfler tunga missbrukare och att alltfler unga
testar droger betyder i stället att kampen mot narkoti-
ka måste intensifieras. Det är detta och inget annat vi
ska säga till Sebastian och alla dem som delar hans
erfarenhet.
Narkotikan är ett av vår tids stora samhällspro-
blem och ett hot mot unga människors hälsa och
framtid. Alla ansvariga, statliga myndigheter, lands-
ting, kommuner och frivilligorganisationer, behöver
samlas i en gemensam kamp för att förhindra att
ungdomar börja använda droger, för att erbjuda alla
missbrukare vård och behandling och för att stoppa
tillflödet av narkotika till landet. Alla måste dra åt
samma håll för att insatserna ska bli effektiva. Det är
för att åstadkomma denna breda samling mot narkoti-
ka som regeringen presenterar en narkotikapolitisk
handlingsplan.
För det första: Det finns dessbättre en bred poli-
tisk uppslutning kring målet att skapa ett narkotika-
fritt samhälle. Det är mycket viktigt för det framtida
arbetet. Strategin i handlingsplanen går ut på att
samla så många aktörer som möjligt kring sådana
hållningar och insatser som vi vet att det råder sam-
stämmighet om.
För det andra: Mer resurser krävs för att upprätt-
hålla narkotikapolitikens trovärdighet. Det har påpe-
kats av många. Jag delar den uppfattningen. Det krävs
också för att förhindra att människor börjar använda
narkotika, för att erbjuda missbrukare vård och be-
handling och för att stoppa tillflödet av droger. De
325 miljoner kronor som avsätts under tre år ska ses
som en första insats, som en början, för att få i gång
ett mer samlat och metodiskt arbete. Vi är beredda att
under de kommande åren öka de statliga insatserna.
För det tredje: Både Narkotikakommissionen och
frivilligorganisationerna konstaterar att de växande
problemen under senare år beror på brister i samar-
betet mellan myndigheter och i samarbetet mellan
myndigheter och frivilligorganisationer. För att få till
stånd en bättre samverkan ska alla kommuner upp-
rätta egna narkotikapolitiska handlingsplaner. Planer-
na ska utgå från en kartläggning av hur situationen
ser ut i kommunen och bygga på en samverkan mel-
lan kommunens olika verksamheter, landstingen,
statliga myndigheter och frivilligorganisationer.
I den narkotikapolitiska handlingsplanen läggs
stor vikt vid det förebyggande arbetet. Insatser be-
hövs för att utveckla alkohol- och narkotikautbild-
ningen i skolan, att tidigt upptäcka och hjälpa barn
som skolkar eller missbrukar och att på olika sätt
stödja barn och ungdomar i utsatta miljöer. Ansvaret
för missbrukarvården ska även fortsättningsvis vila på
socialtjänsten. Alla som missbrukar ska nås av erbju-
danden om behandling. Det är mycket betydelsefullt
att detta kommer i ett tidigt skede av missbruket.
För det fjärde: På områden där staten har ett eget
ansvar, t.ex. polisen och kriminalvården, vidtar vi
omedelbart viktiga åtgärder. Antalet poliser ökar nu
kraftigt. En särskild satsning, 100 miljoner kronor,
görs på kriminalvården. Målet är att alla narkotika-
missbrukare i häkten och fängelser ska erbjudas vård
och behandling. Vi skärper också lagstiftningen för
att öka kontrollen av läkares förskrivning av narko-
tiska läkemedel.
För det femte: För att genomföra och följa upp
den narkotikapolitiska handlingsplanen har en sär-
skild narkotikasamordnare utsetts. En viktig uppgift
för samordnaren blir att fungera som stöd för kom-
muner och landsting och tillsammans med politiker
på dessa nivåer bedriva opinionsbildning.
För det sjätte: Kunskapen och kompetensen behö-
ver utvecklas såväl inom det förebyggande arbetet
som inom missbrukarvården. Därför ges Statens folk-
hälsoinstitut i uppdrag att lämna förslag till en
grundläggande vidareutbildning i förebyggande ar-
bete. En specialistutbildning i missbrukarvård bör
också inrättas.
För det sjunde: Narkotikan är ett internationellt
problem. Samarbetet mellan länderna måste öka för
att vi ska kunna förstärka kontrollen över den illegala
narkotikan. Sverige ska arbeta för att effektivisera de
internationella narkotikaorganen och för att upprätt-
hålla respekten för FN:s narkotikakommission. Vi ska
också fokusera på narkotikan i svenskt bistånd.
Herr talman! Regeringens handlingsplan har fak-
tiskt fått ett gott mottagande av många som arbetar
direkt med narkotikabekämpning. De har glatt sig
över att det äntligen tas ett samlat grepp. Men den
efterföljande debatten har visat på något av narkoti-
kapolitikens tragedi, nämligen att de organisationer
som är engagerade i frågan ofta har olika mål och inte
bara olika bedömningar och metoder. Nu gäller det
att vi som står för ett narkotikafritt samhälle enas i
kampen mot narkotikan. Den narkotikapolitiska
handlingsplanen är ett första steg i att återupprätta
kampen för ett narkotikafritt samhälle.
Anf. 237 Leif Carlson (M)
Herr talman! Låt mig först säga att jag fullt ut de-
lar synen på den beskrivning som socialministern
gjorde av visionen att stå upp för ett narkotikafritt
samhälle osv. Det låter mycket bra. Och när det gäller
personligt ansvar är det väl inget parti som har talat så
mycket om det som mitt parti!
Men jag måste ändå fråga en sak, egentligen för
att fortsätta det tidigare replikskiftet med socialmi-
nisterns partikamrat: Vad ska egentligen statsrådet
säga till Sebastian när ökningen av narkotikarelatera-
de dödsfall sedan 1995 har varit 220 % och när 500-
600 människor dör av överdoser varje år? Hur ska
socialministern förklara för Sebastian att planen kan
ändra på detta när den enda lagändringen är just änd-
ringen av läkares förskrivningsrätt, som ju är en mar-
ginell fråga som knappast kommer att ändra narkoti-
kaförhållandena i landet? En narkotikageneral står ju
här ensam och har ingen armé bakom sig i form av
lagar och resurser och i form av sådant som gör att
han kan vara aktiv och handlingskraftig och gå på
offensiv. Hur ska Sebastian då förstå att den här pla-
nen ska kunna hjälpa andra i hans situation?
Jag tror att det är många med mig som inte riktigt
begriper hur planen ska kunna ändra på det här. Sä-
kert har socialministern rätt i att det finns de som har
tyckt att planen är bra, men socialministern vet också
att polisen har varit kritisk och att Hasselakollektivet
har varit kritiskt. Kolossalt många har varit kritiska -
inte för det verbala och inte för de goda tankarna eller
för målet utan för bristen på resurser, bristen på
handling och bristen på lagförslag.
Jag har fortfarande inte förstått detta, men social-
ministern kanske kan förklara det för mig nu. Hur ska
planen få de åsyftade effekterna?
Anf. 238 Socialminister Lars Engq (S)
Herr talman! Om jag får möjlighet att tala med
Sebastian så ska jag förklara följande mycket enkla
sammanhang: När regeringen och riksdagen och det
offentliga Sverige - egentligen lite för sent - upp-
täckte i början av 90-talet att nu vänder utvecklingen
så tillsattes en narkotikakommission som fick i upp-
gift att gå igenom situationen och svara på frågan:
Vad är det som har gått snett? Denna narkotikakom-
mission, som bestod av många begåvade ledamöter,
sade att det som har gått snett framför allt är bristen
på samverkan, men också brist på uppmärksamhet
kring problemet. Vi har inte diskuterat problemet på
allvar i vare sig kommuner, landsting eller riksdag
och framför allt inte i medierna. Narkotikafrågan
tycktes för ett ögonblick vara löst, och sedan var det
ingen som engagerade sig. Det var Narkotikakom-
missionens väsentliga budskap.
Nu måste vi föra upp narkotikafrågan på dagord-
ningen igen. Vi måste diskutera den i alla samman-
hang och se till så att samverkan fungerar igen. Det
var inte så många nya lagar som narkotikakommis-
sionen föreslog; det var egentligen en ganska begrän-
sad förändring av lagstiftningen. Den stora maningen
var: Ta nu frågan på allvar igen, och se till så att de
resurser som finns i samhället återigen går samman!
Men när vi behandlade detta sade vi: Det räcker
inte. Vi behöver också påbörja en förstärkning av
resurserna därför att situationen är kanske mer utma-
nande nu än tidigare. Utöver att vi faktiskt följer
Narkotikakommissionens synpunkter så för vi till
resurser. Vi ger också ett mycket bestämt besked,
nämligen att vi ska fortsätta detta. Detta är bara bör-
jan.
Apropå debatten så tycker jag att det intressanta
har varit att kritik har kommit, precis som Leif Carl-
son säger, ifrån de organisationer som företräder en
restriktiv politik. Men det har dessvärre också kom-
mit allt högljuddare kritik från krafter som vill att vi
ska lämna den nuvarande politiken. Det är de som har
fått störst utrymme i debatten. Det är rätt viktigt att vi
ger dem en signal - vi tänker inte ändra politik.
Anf. 239 Leif Carlson (M)
Herr talman! Det tycker jag är en viktig signal att
ge; där är vi helt ense.
Jag var med när man först tittade på narkotikafrå-
gan 1992, och såg att det inte verkade som det hade
hänt något. Men sedan hände det något mycket fort -
det är alldeles riktigt. När man nu tittar på detta så är
det viktigt att man ska diskutera och lyfta fram frå-
gan, som statsrådet säger. Men det räcker ju inte. Det
hjälper inte dem som behöver hjälp nu. Vi måste ha
mer handlingar.
Jag är kritisk mot Narkotikakommissionen för att
den inte föreslog mer. Men inte ens det som den före-
slog och som rörde lite känsliga saker tar statsrådet
till sin proposition. Det gäller t.ex. att hjälpa till att
hitta de unga som är på väg in i missbruk. Då kan
man ta urinprov på barn över 12 år om man har en
stark misstanke just för att kunna gå in med kraftfulla
åtgärder. Där Narkotikakommissionen lägger fram
konkreta förslag på att göra något så backar alltså
statsrådet. Vad skickar det för signaler?
Jag är fortfarande besviken på det här. Det måste
vara mer om man ska göra det som statsrådet säger
och så vältaligt beskriver. Ska man nå de målen så
måste det finnas mer av konkreta åtgärder än prat om
att vi ska lyfta fram frågan och ha konferenser. Det
måste mer till för dem som lider nu och för dem som
är på väg in i missbruket. Det behövs lagändringar,
det behövs skärpta straff, det behövs provtagningar på
yngre barn och det behövs narkotikafria samhällen.
Det måste till åtgärder som gör att vi får långt fler
poliser än vad statsrådets regering föreslår. Det be-
hövs mängder av konkreta åtgärder nu.
Anf. 240 Socialminister Lars Engq (S)
Herr talman! I själva verket tycks skillnaden i den
här diskussionen gälla några få ytterligare åtgärder.
En av dem är det här med tester av barn. Men ta Se-
bastian - problemet var ju inte att omgivningen inte
visste att han missbrukade narkotika! Problemet var
att alla visste och ingen ingrep. Vi skulle inte ha flyt-
tat oss en millimeter mot en bättre situation med
drogtester av Sebastian. Här var problemet att alla
som representerade det offentliga och vuxenvärlden
visste, men ingen gjorde någonting.
Då är lösningen på problemet inte att ha fler tester
av barn, utan att se till så att vi verkligen utnyttjar den
kunskap som vi har. Det gäller att föra samman för-
äldrarna med myndigheterna, att tala med dem, att se
till så att socialtjänsten får resurser att verkligen följa
upp de enskilda fallen. Därför har vi kunnat säga att
de problem som finns med att gå ned för långt i åld-
rarna och testa barn gäller att detta faktiskt kan vara
kontraproduktivt. Det kan skapa en misstro mot sam-
hället som rentav kan verka i motsatt riktning.
Låt oss se till att den kunskap vi har faktiskt an-
vänds! Problemet är inte att vi inte vet. Vi vet alldeles
för mycket, men gör för lite.
Anf. 241 Lars Gustafsson (Kd)
Herr talman! Jag tror att enigheten i kammaren är
stor omkring målet för ett narkotikafritt Sverige. Det
finns dock olika faser i detta som rör sig om allt från
början ända till slutet, om man uttrycker det så, ter-
minalt sett.
Det allra bästa är ju att ingen börjar med detta; det
tror jag att vi också är överens om. De preventiva
insatserna är inte så utvärderingsbara över kort tid,
men det visar sig ganska snart när de lyckas. Det var
kanske de som lyckades under 80-talets slut.
I det här fallet har vi kristdemokrater en liten
käpphäst. Vi tjatar om familjen och föräldrarna. Det
är viktigt att de får stöd, eftersom de är närmast bar-
nen. Dessvärre visar det sig att de inte alltid heller
kan upptäcka detta, men det skulle man kanske kunna
göra i skolan. Den familjestödjande eller föräldra-
stödjande rollen fungerar faktiskt inte särskilt bra. Jag
undrar varför socialministern i sin proposition inte
föreslår fler föräldrastödjande uppgifter. Familjer ser
olika ut. Det vet vi. Det föräldrastödjande arbetet är A
och O. Jag känner många familjer som tyvärr befin-
ner sig i den situationen att deras barn finns ute. Det
är inte roligt att tala om för dem att vi inte kan hjälpa
dem av olika skäl.
Utbildningen är t.ex. väldigt dålig hos socionomer
och socialarbetare. De kan inte heller tyda detta. Det-
samma gäller lärarna. Skulle vi inte kunna uppgradera
informationen och kunskapen hos lärare och sådana
som kommer i kontakt med våra barn så att de till-
sammans med hemmen skulle kunna se till av vi inte
behöver ha några LVM-platser? Det måste väl ändå
vara målet att vi avvecklar alla LVM-hem, om det nu
går. Det tror jag att vi är överens om.
Anf. 242 Socialminister Lars Engq (S)
Herr talman! Ja, absolut. Det kan vi vara överens
om. Men än så länge befinner vi oss inte där. Nu är
det viktigt att vi ser över den lagstiftning som gäller
så att vi vet att verksamheten verkligen är effektiv
och att den dessutom är pålitlig också ur rättssyn-
punkt.
Lars Gustafsson tar upp det stöd som det offentli-
ga, staten, kommunen och landstinget, kan ge till
föräldrarna. Uppdraget till narkotikasamordnaren är
nu att i samtal, inte bara med kommunerna utan också
med frivilliga organisationer och alla dem som är
engagerade i verksamheten, lyssna på hur man nu ska
fördela de pengar som vi anslår. Det ska bli spännan-
de att se vilka förslag som kommer. Det är inte svårt
att gissa att en väsentlig del kommer att handla om att
stärka de frivilliga organisationernas arbete när det
gäller narkotikabekämpningen och ge ett rejält stöd
till alla dem som arbetar med stöd till de anhöriga. I
vilken mån de pengar som nu avsätts är tillräckliga
för det långsiktiga arbetet är svårt att säga, men vi
börjar med att lyssna till narkotikasamordnarens för-
slag om hur de första medlen ska användas. Jag för-
väntar mig förslag i den här riktningen.
Anf. 243 Lars Gustafsson (Kd)
Herr talman! Vi har noga inga delade uppfattning-
ar där. Jag gläds också åt den omsvängning, om än
under galgen, som den här regeringen har gjort när
det gäller att använda de frivilliga organisationerna på
ett effektivt sätt. Man ser också över så att de kan få
bättre ekonomiskt stöd och andra villkor. Det är bra
att man nu tar till sig de kunskaper som de har. De
har möjligheter och ingångar som inga myndigheter i
världen kan ha. Det vet vi av egna erfarenheter.
Jag hoppas att socialministern framgent kommer
att uppgradera detta. Det finns ju brister i den här
planen som jag inte ens behöver gå in på. Det gör att
den inte är tillräcklig. Jag tror inte ens att socialmi-
nistern vill hävda att det här är tillräckligt. Det behövs
ganska mycket mer på flera områden som kanske
ligger utanför socialministerns kompetensområde.
Det kanske ligger på utbildningsministerns och justi-
tieministerns områden. Kampen måste föras över hela
bredden. Vi kommer att förlora kampen om vi inte tar
upp den nu. Det är jag dessvärre helt övertygad om.
Anf. 244 Socialminister Lars Engq (S)
Herr talman! Jag tror att jag och Lars Gustafsson
är överens. Det är rätt viktigt att vi försöker sortera
fram de minsta gemensamma nämnarna nu. Vi kan ha
olika uppfattningar om vissa metoder, och vi kan
fortsätta den debatten. Men jag tror att det är viktigt
att vi gemensamt bestämmer oss för vad vi är överens
om och säger att det är viktigt.
Vi tycks vara överens om att de resurser som har
anvisats inte är tillräckliga för långsiktiga satsningar.
Vi måste återkomma och stödja detta mer. Vi är över-
ens om de frivilliga organisationernas arbete. Jag vet
inte om det var en omvändelse under galgen, men jag
har för min del aldrig ifrågasatt behovet av en sam-
verkan mellan de offentliga myndigheterna och de
frivilliga organisationerna på det här området. Jag tror
att de spelar en otroligt stor roll. Som politiker måste
vi vara beredda att ge stöd till dessa organisationer.
Där är vi överens. Vi är överens om målen, vi är
överens om att vi behöver förstärka resurserna och vi
är överens om att de frivilliga organisationerna ska
användas i det arbetet. Det är viktiga uppgifter för
narkotikasamordnaren.
Anf. 245 Kerstin Heinemann (Fp)
Herr talman! Jag vill också understryka att jag tror
att enigheten om målet när det gäller narkotikapoliti-
ken är total här i riksdagen. Det har åtminstone varit
så i väldigt många år i socialutskottet. Ibland har jag
funderat över om vi kanske har varit för angelägna
om att vara överens och inte vågat titta. Nu har vi 35
reservationer i det här betänkandet, men det behöver
ju inte betyda att vi är oense om målen utan bara om
hur vi ska nå dem.
Jag har en speciell fråga som jag skulle vilja ställa
till socialministern. Den handlar om LVM-vården
som vi kan konstatera att vi behöver. Den har skurits
ned ordentligt. Det ekonomiska ansvaret ligger i dag
hos kommunerna. Vi tycker att det ska ligga kvar där.
Men eftersom staten har ansvaret för narkotikapoliti-
ken när det gäller tvångsdelen har vi föreslagit att
staten kanske borde ta ett litet ekonomiskt ansvar,
inte hela ansvaret, tillsammans med kommunerna så
att vi kan få en bättre och mer välfungerande LVM-
vård med fler platser än vad vi har i dag. Platsbehovet
är stort.
Anf. 246 Socialminister Lars Engq (S)
Herr talman! Det är inte alldeles enkelt att svara
på Kerstin Heinemanns fråga. Jag tycker att man först
måste analysera vad det är som har gjort att kommu-
nerna och kommunernas socialtjänst inte tar det fulla
ansvaret för att erbjuda vård och behandling. Vi kan
ha många synpunkter på detta och försöka hitta för-
klaringar i kommunernas dåliga ekonomi, okunnighet
eller ett bristande intresse. Men den lagstiftning som
vi har på det här området är alldeles tydlig när det
gäller kommunernas ansvar att erbjuda vård och be-
handling och att också ta det ekonomiska ansvaret för
detta.
Jag tycker att det är en bra ordning. Jag vill gärna
att kommunerna ska ha detta ansvar. Jag tror att hela
vår socialtjänst fungerar bäst om det ligger där. Jag
väntar mig att vi ska få förslag på hur man stärker
detta ansvar och hur man ser till så att samtliga kom-
muner och samtliga kommuners socialnämnder och
socialtjänsten vet om att det har ansvaret. Jag är inte
säker på att lösningen ligger i att staten tar över det
finansiella ansvaret eller att det skulle behövas sär-
skilda statliga medel för att göra det. Men det är en
fråga som vi får återkomma till när vi prövar lagstift-
ningen och när vi prövar hur vården ska utvecklas
framöver.
Anf. 247 Kerstin Heinemann (Fp)
Herr talman! Vi är överens om att det ekonomiska
ansvaret ska ligga kvar hos kommunerna. Jag tycker
att det är jättebra att vi får en översyn av den här
lagen. Det finns brister. Vi måste också ta reda på
varför kommunerna inte använder den här. Det kan
vara så att vi har dåliga resultat, men det kan också
vara så att man drar sig för stora kostnader och hellre
väljer den öppna vården som kan vara totalt olämplig
för vissa svårt missbrukande personer.
Jag tycker att man kanske borde överväga om
staten ändå inte skulle kunna ta en viss del av den här
kostnaden. Då skulle vi också kunna se till att de som
absolut behöver den här kanske mest avancerade
vården också tillförsäkras den.
Anf. 248 Socialminister Lars Engq (S)
Herr talman! Vi får säkerligen anledning att åter-
komma till frågeställningen när vi nu ser över lagen
och försäkrar oss om att den fungerar ur alla aspekter.
Vi måste framför allt se till att vi får ett svar på varför
den inte används. Det råder ingen tvekan om att det
finns en osäkerhet om effektiviteten i olika behand-
lingsmetoder, vilket är ett av missbruksvården stora
bekymmer. En del av resurserna används till behand-
lingsprogram som är ineffektiva, vilket SBU har
pekat på.
Det finns omvänt behandlingsprogram som är do-
kumenterat framgångsrika där vi vet att de fungerar. I
stort sett alla program som bygger på tolvstegsmo-
dellen visar sig vara effektiva. Det är viktigt att vi ser
till så att kommunerna inte bara lever upp till sina
skyldigheter utan att de också kan anvisa vård som är
effektiv.
Jag vill inte ge ett alldeles bestämt svar om hur
ansvaret ska ligga. Jag tycker att vi ska återkomma
till den diskussionen. Det viktigaste är trots allt inte
vilken kassa som svarar för det utan att de som är
missbrukare får adekvat vård.
Anf. 249 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Vi är överens om de långsiktiga
målen och om att det krävs en kraftsamling för fram-
gång. För framgång krävs också, enligt mitt förme-
nande, ett offensivare internationellt arbete, ett mer
målmedvetet förebyggande arbete, bättre vård och
behandling, effektivare och utökade kontrollåtgärder.
Jag har tre frågor som jag gärna vill ha svar på.
Den första gäller det internationella arbetet. Hur
bedömer socialministern vår möjlighet att få fram-
gång i att påverka så att vi får en restriktivare Euro-
papolitik på narkotikaområdet?
Den andra frågan är: Vad är egentligen socialmi-
nisterns uppfattning när det gäller sprututbytespro-
jektet i Malmö och Lund?
Den tredje frågan: Bedömer socialministern att
man med de förstärkningar som regeringen aviserar
inom bl.a. polisens område kommer att ha de resurser
som krävs för att jobba med just de kontrollerande
åtgärderna?
Anf. 250 Socialminister Lars Engq (S)
Herr talman! Jag börjar med frågan om den inter-
nationella utvecklingen. Jag är allvarligt bekymrad
över den debatt som förs i flera europeiska länder,
dessvärre också i våra nordiska grannländer.
Jag möter partivänner inom socialdemokratin i
andra länder som tidigare haft en restriktiv hållning
och som nu på något sätt gett upp. Jag möter parti-
vänner till Kenneth Johansson, eller i varje fall libe-
raler och mittenpolitiker, som har samma hållning.
Det är en otroligt oroande utveckling eftersom de
företräder en linje som jag inte kan se leder någon
annanstans än in i en återvändsgränd. Det betyder att
om vi skulle acceptera en liberalisering av narkotika-
politiken rakt över Europa kommer vi om ett antal år
att stå inför gigantiska problem, inte minst med tanke
på den europeiska integrationen och allt som kommer
att ske med ett utvidgat EU osv.
Vi kan spela en roll i detta. Det är viktigt att vi
engagerar oss. Det kansli som nu byggs upp kring
narkotikasamordnaren kommer också att förses med
internationell kunskap och erfarenhet så att vi i större
utsträckning än hittills deltar i de internationella dis-
kussionerna och finns på plats varje gång de här frå-
gorna prövas.
Jag ska gärna erkänna att det inte har varit så alla
gånger. Vi har inte haft resurser. Vi har inte varit med
varje gång den här debatten har förts. Det är viktigt
att vi är det och ser vår roll också i ett internationellt
perspektiv.
De på den internationella arenan som är för en re-
striktiv politik borde faktiskt, apropå den debattartikel
som Susanne Eberstein pekade på, kunna rikta kritik
mot de regeringar som nu är på väg att lämna den
restriktiva politiken i stället för att rikta kritik mot en
regering och ett land som försöker upprätthålla den.
Vi ska bidra, och vi behöver engagera oss betyd-
ligt mer på det internationella området än vad vi gjort
nu.
Om Kenneth Johansson upprepar frågan om
sprututbytesprogrammet ska jag svara på den också.
Anf. 251 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Jag upprepar frågan om sprututby-
tesprojektet och resurserna till de kontrollerande
åtgärderna.
När det gäller sprututbytesprojektet tror jag att det
skulle vara värdefullt att få reda på när de aviserade
förslagen kan komma.
Det som socialministern hann svara på gällde in-
ternationaliseringen. Jag delar den oro som socialmi-
nistern aviserade när man ser hur de liberala trender-
na slår inom drogpolitiken och hur synen på soft
drugs är. Man ryser.
Jag hoppas och tror att vi ska kunna föra en mer
aggressiv narkotikapolitik i EU-sammanhang. Att
delta i diskussioner och debatter och påverka är helt
nödvändigt.
En liten början kan kanske vara att åtminstone få
ett gemensamt utgångsläge, att få internationell stati-
stik som ger möjligheter till jämförelser. Det är ju
ynkedom att man inte ens har kommit dit. Det löser
inga problem, men det är i alla fall en början så att
man börjar prata samma språk. Upp till kamp, minis-
tern!
Anf. 252 Socialminister Lars Engq (S)
Herr talman! När det gäller sprututbytesprogram-
men har jag uppfattningen att sprututbyte inte kan
vara en del i narkotikapolitiken. Det är faktiskt inte
fler och renare sprutor som heroinmissbrukarna be-
höver, utan stöd och hjälp till vård och behandling.
Det är heller inte en bra del i en fungerande och
radikal socialpolitik. Man måste, som man har gjort i
Stockholm och Göteborg, kunna hitta andra sätt att
etablera kontakt mellan socialtjänsten och missbru-
karna.
Det som gör att vi ändå inte föreslår något stopp
för verksamheten är att sprututbyte kan vara ett ef-
fektivt redskap i kampen mot smittspridning. Det är
det enda som kan legitimera eller motivera insatserna.
Som Leif Carlson påpekar pekar siffror och kun-
skap åt olika håll. Vi har sagt att vi ska diskutera detta
ytterligare, pröva det ytterligare och skaffa oss mer
information för att bedöma hur vi ska göra i framti-
den.
Jag kan inte se erbjudandet om att få rena sprutor
som ett led i en restriktiv narkotikapolitik. Men jag
kan acceptera det om man visar att man på det sättet
förhindrar att människor får hiv/aids och kanske dör i
en allvarligt smittsam sjukdom.
Därför har vi sagt att vi ska pröva detta vidare och
diskutera det i detta sammanhang.
Resurserna till polisen ökar. Också resurserna till
tullen ökar. Det är svårt att säga om det räcker för att
bekämpa narkotikan långsiktigt. Också där menar jag
att vi ska återkomma. Det är viktigt att vi ser till att
polisen har resurser nog att aktivt och mer avancerat
arbeta mot narkotikasmugglingen.
Anf. 253 Marie Granlund (S)
Herr talman! När det handlar om narkotika har
Malmöområdet, som jag kommer ifrån, en särställ-
ning med sin närhet till Köpenhamn och Kristiania
och de omfattande problem som finns där. Malmöre-
gionen är starkt utsatt för inflöde av narkotika, och
det behövs verkligen kraftfulla åtgärder om vi ska
uppnå målet ett narkotikafritt samhälle.
Precis som man skriver i propositionen handlar
det om förebyggande insatser. Men det handlar också
om att begränsa utbudet. En angelägen åtgärd vore att
omedelbart stänga Kristiania.
Man borde kunna ha samma målsättning när det
gäller Kristiania som man har med kärnkraften, näm-
ligen att avveckla det del för del. Det är självklart
svårare när det inte är en nationell fråga, men jag
tycker att man ska sätta upp det målet - precis som
när det gäller den andra reaktorn i Barsebäck.
En viktig del i arbetet mot drogmissbruket är fak-
tiskt också sprututbytesprogrammet, som har diskute-
rats här tidigare. Det har funnits i Malmö och Lund
sedan andra hälften av 1980-talet.
Detta är självklart bara en del. Som socialminis-
tern har sagt är det framför allt en del för att minska
smittorisken. Men det är också en viktig del i kon-
taktskapande åtgärder.
Sprututbytesverksamheten har gjort att man har
fått större kontakt med just sprutnarkomanerna. Det
har lett till att sjukvården inom Malmö har klart större
kunskap om missbrukare än kommuner där den här
verksamheten inte finns.
Kontakterna med sprutnarkomanerna ger också
möjligheter till regelbundna hivtest och därmed till en
tidig upptäckt av sådana fall. Verksamheten i Malmö
och Lund har inneburit betydligt färre hivsmittade.
Som sidoeffekt har man ibland också lyckats förhind-
ra oönskade graviditeter bland kvinnor som missbru-
kar, och man har kunnat ge en medicinsk omvårdnad
som i sin tur skapar förebyggande insatser.
Sprututbytesprogrammet är självklart inte det-
samma som en liberalisering av narkotikapolitiken.
Målet måste vara ett narkotikafritt Malmö och ett
narkotikafritt Sverige; detta till skillnad från många
länder på kontinenten där man har liknande projekt
men en helt annan syn på detta, och där man tycker
att det faktiskt är okej med narkotika, som t.ex. i
Holland och Schweiz.
Så är det inte i Sverige. Vi måste kunna göra två
saker samtidigt: arbeta för ett narkotikafritt samhälle
men också se de problem som finns under tiden tills
detta uppnåtts.
Det är min förhoppning att den lagstiftning som
regeringen framöver ska förelägga riksdagen innebär
att den försöksverksamhet som i dag finns i Malmö
och Lund kan övergå till en reguljär verksamhet. På
det sättet skapar man en långsiktighet i detta viktiga
arbete som bedrivs i min hemregion.
Anf. 254 Maud Ekendahl (M)
Herr talman! I dag står vi inför att fatta beslut om
hur den fortsatta narkotikapolitiken ska bedrivas i
Sverige. Samtliga partier är faktiskt överens om att vi
ska ha ett narkotikafritt samhälle, men i Socialdemo-
kraternas, Vänsterns och Miljöpartiets förslag till
åtgärder saknas kraftfulla insatser. Det gör att man i
verkligheten inte kommer att märka så mycket av den
nya handlingsplanen.
Åtgärderna för att minska narkotikaanvändandet
och de förebyggande insatser som föreslås är alltför
tandlösa eller ligger alltför långt fram i tiden för att de
ska kännas meningsfulla för dem som vill ha verkty-
gen omedelbart. Situationen är just nu faktiskt allvar-
ligare än någonsin.
Den positiva känsla och förhoppningsfullhet som
man fick när regeringen tillsatte Narkotikakommis-
sionen är borta. Man är inte beredd att vidta kraftfulla
åtgärder område för område för att få bort bruket och
de problem som finns bland missbrukare. Varför är ni
så flata från regeringen och från socialdemokratiska
riksdagsledamöter samt från samarbetsparterna
Vänsterpartiet och Miljöpartiet?
Herr talman! Miljöpartiet vågade inte ens stå kvar
vid sitt tidigare fattade beslut om att polisen vid skä-
lig misstanke skulle kunna begära urinprov av dem
som är under 15 år. Det är ynkligt att man inte vågar
stå kvar vid sitt tidigare beslut. Jag tycker inte heller
att det har hjälpt att riksdagen bildat ett nätverk, som
vi kallar Riksdagsmän mot narkotika. Jag var själv
initiativtagare till detta nätverk, och jag trodde fak-
tiskt att vi gemensamt skulle kunna komma betydligt
längre med den information och den kunskap som vi
har bibringats i olika seminarieformer.
Herr talman! Jag vill påstå att min partikollega
Elizabeth Nyström och jag faktiskt har gått ett steg
längre i vår motion, där vi pekar på åtskilliga områ-
den där åtgärder bör vidtagas omedelbart. Jag har
därför för avsikt att ta upp några av dessa här i kam-
maren.
I strategierna för det lokala narkotikapolitiska ar-
betet bör inkluderas vård och behandling, och de bör
innehålla mycket klara riktlinjer för samverkan med
andra parter. Låt mig direkt bara peka på ett område
som berör mig själv, nämligen hur det haltar i sam-
verkan mellan socialtjänsten och kriminalvården.
När det gäller det akuta behovet anser vi faktiskt
att man måste ha avgiftningsenheter. För dessa ska
självklart hälso- och sjukvården ansvara, och där ska
också betalningsansvaret liggaa. En av anledningarna
till att det är så viktigt att ha avgiftningsenheter är att
psykiatrin inte tar emot drogade personer. Därför ska
vård, oavsett om det handlar om frivillig vård eller
tvångsvård, alltid föregås av avgiftning på en särskild
avgiftningsenhet. Dock är även eftervården viktig,
och då återkommer man till ett samspel mellan de
olika huvudmännen.
Regeringen anser att det lokala narkotikapolitiska
arbetet är en viktig grund, men det behövs mer pro-
jektpengar för att utveckla det lokala arbetet och för
att sprida de goda exempel på samverkan som trots
allt finns i dag. Sådana finns på olika håll i landet. Jag
vill påstå att vid samverkan med andra parter måste
finansieringsfrågorna lösas på ett klart och tydligt
sätt.
Herr talman! På den regionala nivån föreslås att
länsstyrelserna både ska göra uppföljningar av narko-
tikaarbetet och verka för samordning av metod- och
kompetensutveckling. Vi två motionärer ställer oss
undrande till om detta verkligen är klokt. Länsstyrel-
sens roll som tillsynsmyndighet får inte på något sätt
ifrågasättas. Vi anser att man i stället borde lägga
ansvaret för metod- och kompetensutveckling på
Svenska Kommunförbundet, där det redan i dag finns
en kompetens och en erfarenhet som med mycket
större lätthet kan byggas ut.
Herr talman! När det gäller narkotikaförebyggan-
de insatser i skolan anser jag att regeringen intar en
alltför passiv hållning. Inte ska man väl behöva ge
Statens skolverk och det statliga Folkhälsoinstitutet i
uppdrag att analysera vilka insatser som bör vidtas!
Man borde i stället kunna ge Skolverket i uppdrag att
ta fram ett program för att fortbilda lärarna i narkoti-
kakunskap.
Samma passivitet kännetecknar även förslaget om
översyn av kursplanerna. Regeringen signalerar till
skolorna att sitta still i båten och vänta på förändring-
ar till nästa översyn. Det är i själva verket hög tid att
börja agera omedelbart.
När det gäller drogtester har jag fått klara besked
från många socialtjänstenheter som jag har besökt ute
i landet om att de anser att polisen måste ges möjlig-
het att drogtesta ungdomar ned i tolvårsåldern. Det är
den tidiga upptäckten på skälig misstanke från poli-
sen som är viktig. Det säger man själv från social-
tjänsten. När man på frivillig basis kommer till soci-
altjänsten har det hunnit gå många år.
Om Sebastian, som nämndes av socialministern,
före 14 års ålder, kanske redan i 12-årsåldern, hade
blivit ertappad av polisen, hade han kanske under de
närmaste två åren blivit hjälpt på ett helt annat sätt
och sluppit att vakna upp från medvetslöshet på toa-
letten.
Herr talman! Regeringen vill inte heller ta upp
frågan om § 34-intagningar på behandlingshem. Det
är beklagligt att betalningsansvaret inte kan få belasta
en enda myndighet i stället för som i dag både krimi-
nalvården och hemkommunen. Detta delade betal-
ningsansvar garanterar inte likabehandling eftersom
kommunerna har olika ekonomi och inställning.
Till sist, herr talman, ansåg Narkotikakommissio-
nen precis som vi moderater har gjort i många år att
glasrutan på fängelserna skulle vara ett mycket bra
komplement vid bevakade besök då man misstänker
att insmuggling av narkotika kan ske. Glasrutan krä-
ver färre vårdare som närvarar vid besöken och hind-
rar besökarna att komma i fysisk kontakt med den
intagne.
Avslutningsvis, herr talman, ställer jag mig natur-
ligtvis bakom motionen So27, men för tids vinnande
avstår jag från att göra några yrkanden.
Anf. 255 Lotta N Hedström (Mp)
Herr talman! Maud Ekendahl kastade en handske
som jag måste få plocka upp. Jag skulle kunna nöja
mig med att be henne läsa vårt särskilda yttrande vad
gäller drogtestning på barn. Men hon använder ordet
"ynkedom", och jag tycker att det faktiskt är ynke-
dom när man inte ser i vilket läge det är dags att för-
ena sina krafter, utan kivas i stället.
Det är egentligen fem kontroversiella frågor som
har kommit upp i efterdiskussionen runt handlings-
planen. Förutom drogtestning av barn handlar det om
hur man ser på metadon, odling av industrihampa,
kräkmedel och sprututbytesprogrammet i Malmö. Jag
vet att i så gott som alla partier finns det en väldigt
stark diskussion, eftersom de här frågorna är svåra.
Det kanske t.o.m. är så i det långa loppet att det är bra
att handlingsplanen inte är fullständigt komplett, utan
att t.ex. sådana här svåra avvägningsfrågor ges möj-
lighet att diskuteras i mycket bredare lager än vad
man har gjort de sista 15 åren. Det kanske är så att vi
får en såpass djupgående diskussion ute i samhället
att många människor kommer till insikt om att det är
allvar, så att vi kan få den uppslutning bakom denna
handlingsplan som vi tre samarbetspartier har efter-
lyst.
Jag skulle vilja att Maud berättar för oss hur noga
Moderaterna kommer att sluta upp bakom handlings-
planen, eftersom den kommer att gå igenom vid mor-
gondagens beslut. Jag skulle också vilja veta hur
Moderaterna själva har gått till räfst och rättarting
med de drogliberala krafter som finns i närheten av
Moderaterna.
Anf. 256 Maud Ekendahl (M)
Herr talman! Moderaterna har varit det parti som
alltid har pratat narkotika. Det är det partiet som har
lagt fram narkotikamotioner i flera år här i riksdagen,
då ingen annan har gjort det. Vi har drivit politiken
ensamma, och det är faktiskt många organisationer
som har sagt det till oss.
Vad gäller morgondagens votering får vi ta den
då. Det är inte jag som sitter i socialutskottet. Lotta
Hedberg vet kanske hur det kommer att gå i alla fall.
Vi motionärer har betat av område för område för
att verkligen ge olika konkreta förslag, och jag tog
upp några av de 17 yrkanden som vi hade, där tio
stycken yrkanden har ställts som reservationer från
andra partier.
Kräkmedel skulle vara det bästa vi kunde införa.
Det är ett typiskt storstadsproblem. Gå ned till plattan
och prata med poliserna där nere! De skulle kunna ta
ett tjugotal langare på en gång och få sätta dit dem
om de hade möjlighet att bevisa det som de gör. Det
som sker är ju detta kyssande mun till mun när man
för över kapslar och lägger en femhundrakronorssedel
eller vad det kostar att betala. När polisen försöker
videofilma kan de inte få bevismaterial nog. Tänk om
vi blev av med langarna! De är dödens kurirer, när vi
pratar narkotika!
Anf. 257 Lotta N Hedström (Mp)
Herr talman! Ja, jag beundrar detta patos. Jag de-
lar det också i grunden och tror inte att vi har särskilt
olika ståndpunkter i sak.
Kan Maud bara berätta för mig hur Moderaterna
bemöter sitt ungdomsförbund och vilken typ av dis-
kussioner som förs med det när det gäller droglibera-
lisering?
Anf. 258 Maud Ekendahl (M)
Herr talman! När det gäller dagens ungdomsför-
bund för olika partier brukar vi aldrig stå här och
ställa deras frågor mot moderförbundet. De är fristå-
ende förbund, precis som Socialdemokraternas kvin-
noförbund, som gör konstiga utspel emellanåt, och
andra partier också. Därför har jag ingen anledning
att stå här och försvara oss och tala om hur vi gör.
Ungdomsförbundet får ha sin ståndpunkt. Låt dem bli
mogna, växa in och förstå problemet.
Det är det här som är felet - just vad Narkotika-
kommissionen pekade på: Ungdomen har ett helt
annat synsätt i dag när det gäller narkotika. På 70-
talet ställde man sig med ryggarna ihop och tog av-
stånd från narkotikan. I dag säger ungdomarna så här:
Det gör ingenting. Kalle får väl knarka om han vill.
Det är inte min ensak.
Detta resultat var entydigt när man från kommis-
sionens sida gjorde en undersökning bland ungdomar.
Gå ut, Lotta Hedström, och prata med ungdomarna
och se vad de säger om detta. Det är dem vi ska vän-
da, och det kan vi göra gemensamt.
Dokument
Beslut
Nationell narkotikahandlingsplan (SoU15)
Riksdagen beslutade om narkotikapolitiska mål. Det övergripande målet för narkotikapolitiken ska även i fortsättningen vara ett narkotikafritt samhälle. Huvudinriktningen för narkotikapolitiken ska vara målinriktade och samordnade insatser för att begränsa både utbudet av och efterfrågan på narkotika. Riksdagen beslutade vidare att receptregistret ska få användas av Socialstyrelsen för tillsyn över enskilda läkares och tandläkares förskrivningar av narkotiska läkemedel. Bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 2002.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag