Norden

Herr talman! Norden har länge fungerat bra när det gäller samarbete och integration mellan länderna. Genom åren har en lång rad åtgärder vidtagits som tillsammans med delade värderingar bundit samman de nordiska länderna. Den nordiska passfriheten och den nordiska arbetsmarknaden är viktiga milstolpar. Det finns enighet om huvuddragen i det nordiska samarbetet. Men på ett par punkter vill vi moderater understryka vikten av att man kontinuerligt utvecklar formerna för det nordiska samarbetet, allt i akt och mening för att se till att det förblir starkt och relevant för att möta tidens utmaningar. Herr talman! De baltiska staterna står på randen till fullt medlemskap i EU och Nato. Denna utveck- ling är mycket positiv för Estland, Lettland och Li- tauen och innebär full integration i de västliga syste- men för ekonomiskt, politiskt, säkerhetspolitiskt och försvarspolitiskt samarbete. Denna utveckling är också mycket positiv för Sverige och för de övriga nordiska länderna, liksom för stabiliteten och tillväxt- förutsättningarna i vår region. Nordiska rådets uppgift är - och måste vara - att bidra till att stärka samarbetet och relationerna i vår del av Europa. De nordiska länderna och Nordiska rådet borde ta ett alldeles särskilt ansvar för och ha ett speciellt intresse av att integrera de baltiska staterna i regionens samarbete. Det har dock visat sig möta större hinder för de baltiska länderna att komma med i Nordiska rådet än vad det har gjort och gör i EU och Nato. Det är näm- ligen så att intresset för deras medlemskap saknas helt hos den svenska regeringen. Hittills - och med lyckat resultat - har gemen- samma möten hållits mellan Nordiska rådet och den baltiska församlingen, som är Nordiska rådets baltis- ka motsvarighet. Inte minst frågor om Östersjöområ- dets säkerhet har diskuterats livligt. Det är i sig bra. Gemensamma sessioner är välkomna och angelägna för att diskutera gemensamma angelägenheter. Men det ersätter inte medlemskap. Precis som inom andra organisationer måste samarbetet ske på jämställd fot. De baltiska länderna är inte Nordens lillebröder. Utskottets skäl för att avfärda det moderata yr- kandet om medlemskap i Nordiska rådet för de bal- tiska staterna är milt sagt svårbegripligt. Majoriteten skriver följande: "När det gäller medlemskap konsta- terar dock utskottet att det nordiska samarbetet vilar på den språkliga och kulturella gemenskapen de nor- diska länderna emellan. Det nordiska samarbetet är ingen internationell organisation där andra länder kan söka medlemskap. De baltiska länderna har inte heller uttryckt någon önskan om att få medlemskap i Nor- diska rådet." Den här skrivningen är på flera sätt direkt själv- motsägande. Först avfärdar majoriteten möjligheten för länder att söka medlemskap. Sedan anför man som skäl för att länderna inte ska inbjudas att komma med att de inte uttryckt någon önskan om att få delta. Därför vill jag fråga företrädare för majoriteten: Hur sannolikt tror Socialdemokraterna att det är att de baltiska länderna skulle be att få komma med i en organisation som uttryckligen förklarat sig vara stängd för ansökningar? Initiativet till ett medlemskap - en inbjudan - måste komma från oss. Hänvisningen till språklig gemenskap i Norden är också självmotsägande. Svenskan och finskan är knappast varandra mer närstående än svenskan och estniskan. Både Finland och Estland har under långa - om än olika långa - perioder varit en del av samma rike som Sverige. Har utskottet glömt att Riga har varit en betydande stad i det svenska riket? Har ut- skottet glömt universitetet i Tartu? Har Socialdemo- kraterna glömt alla personella band mellan Sverige och de baltiska länderna både långt tillbaka i tiden och i modernare historia? Har Socialdemokraterna glömt att vi alla delar Östersjön med allt vad det in- nebär av ansvar för miljö, säkerhet och kommunika- tioner? Har utskottet och Socialdemokraterna glömt det gemensamma intresset av att integrera det nära Ryssland i handel, kulturellt utbyte och politiska relationer i närområdet? Vad, om inte detta, borde det Nordiska rådet syssla med? Dessutom har Sverige och de andra Nordiska EU- länderna allt intresse av att skapa ett så nära samar- bete som möjligt med de baltiska staterna inför deras förestående EU-medlemskap. Då är det knappast rätt signal att avfärda dem som medlemmar i Nordiska rådet för att sedan, när de väl är med i EU, komma farande och be om deras samarbete och stöd för t.ex. den nordliga dimensionen inom EU. Ett väl fungerande nordiskt samarbete är viktigt när det gäller utvecklingen i Östersjöområdet liksom för att regionalt stärka den europeiska integrationen. Det nordiska samarbetet har spelat en betydelsefull roll för att väva samman de nordiska länderna särskilt före det svenska och det finska EU-medlemskapet. Det nordiska samarbetet kommer att ha viktiga funktioner också i framtiden, men det förutsätter ju att vi är villiga att utveckla Nordiska rådets uppgifter. Det är här som vi moderater ser medlemskap för de baltiska staterna som den stora utmaningen för sam- arbetet. Under 2003 bör de baltiska staterna erbjudas medlemskap i det nordiska rådet så att de åtminstone kommer i en parallell process med utvidgningen av EU och Nato. Herr talman! Jag vill därför yrka bifall till den moderata reservationen nr 1 i dagens betänkande. En angelägen funktion för Nordiska rådet är an- nars att fungera som Nordens politiska torg där poli- tiker från de nordiska länderna kommer samman för att diskutera gemensamma frågor och utbyta idéer. Därför måste ländernas ledande politiker, både från regeringar och från parlament, kunna delta. Det är tydligt att många gemensamt nordiska frå- gor också har en stark koppling till de europeiska frågorna. Omvänt gäller att många Europafrågor har en stark inverkan på de nordiska länderna och de nordiska frågorna. Vi lever inte längre isolerat. Där- för måste den såväl politiska som personella kopp- lingen till EU-parlamentet stärkas. Vi moderater menar därför att de nordiska länder- nas EU-parlamentariker måste kunna ingå i respekti- ve lands nordiska rådsdelegationer och vara valbara tillsammans med nationella parlamentariker. Därmed skulle de kunna vara fullvärdiga medlemmar av re- spektive länders delegationer. De nordiska ländernas parlament måste därför få möjlighet att nominera ledamöter till Nordiska rådet partipolitiskt proportionellt, men bland såväl nordiska parlamentsledamöter som nordiska Europaparlamen- tariker. Ett starkt nordiskt samarbete stammar ur varda- gen. Det är bra att vissa av ländernas parlamentariker har ett särskilt ansvar för det nordiska samarbetet i sina nordiska rådsdelegationer. Men det vore ännu bättre om de nordiska frågorna kom att involvera alla parlamentsledamöter i deras dagliga gärning. Ett sätt att klara detta vore att varje nordiskt lands fackutskott i respektive parlament samarbetade med kollegerna inom sina frågeområden. Om detta har vi moderater avgett ett särskilt yttrande. Men dagens huvudpoäng är att vi vill inbjuda de baltiska staterna att komma med i Nordiska rådet och att genom detta stärka vardagsintegrationen och det gemensamma ansvaret för regionen. Kent Olsson kommer senare att redovisa ytterligare moderata synpunkter, men då mer på Nordiska rådets praktiska arbete.

Herr talman! Trots att betänkandet i sitt omfång, knappt 20 sidor, kan synas tunt är det en betydande ärendeström som rinner i den flod som förenar Nor- diska ministerrådet med dess parlamentariker i Nor- diska rådet. Redogörelsen från regeringen upptar finska ordfö- randeskapet från i fjol, då man valde rubriken Nordbo 2001. Där kartlades nordiska medborgares rättigheter vid bosättning, arbete, studier och uppehåll i annat nordiskt land. Utredaren lämnade också förslag om hur man skulle kunna förbättra informationen om nordiska avtal och konventioner till medborgare och myndigheter. Det pekades också på behovet av en ökad medvetenhet och en bättre uppföljning av de nordiska avtalen. En slutrapport kommer att lämnas under detta år. En viktig del i det organisatoriska avsnittet var Viesmanspanelens rapport, som kom förrförra året, med förslag om den framtida inriktningen på det nordiska samarbetet. Senare kom också en ny nordisk dagordning. Det ledde till en ändrad utskottsstruktur där vi i princip återgick till tidigare sakområden. Ministerrådet hade också siktat in sig på fem områ- den: den teknologiska utvecklingen, välfärden, den inre marknaden i Norden, samarbetet med grannlän- der och regeringar i grannskapet samt miljö och en hållbar utveckling. Ett temamöte i april i fjol om ett bärkraftigt Norden ledde till en extra kongress i juni i Kungälv. Samarbetet i närområdet är en angelägen fråga. Inte minst det parlamentariska utbytet spelar stor roll. Nordiska investeringsbanken, NIB, men också NEF- CO och NOPEF har haft betydande verksamheter med inriktning på närområdet. Det är nu tio år sedan de nordiska informations- kontoren i Tallinn, Riga och Vilnius inrättades, och jag vill påstå att dessa informationskontor, som kom i gång innan banden slets av till gamla Sovjetunionen, var något av en dörröppnare. Nu arbetas det på att få en liknande informationspunkt i Kaliningrad. Det är viktigt att snabbt komma i gång eftersom det har en så avgörande betydelse för det framtida samarbetet. Utan att föregripa vad nästa års rapport kommer att innehålla är det intressant att notera att det norska ordförandeskapet har prioriterat de tre viktiga områ- dena barn och unga, livsmedelssäkerhet och bärkraf- tig utveckling. Jag tycker att det ligger väl i linje med vad vi parlamentariker från mittengruppen har uttalat oss för, och vi känner stor sympati för dessa priorite- rade sakområden. Herr talman! När jag 1979 deltog i min första ses- sion här i Stockholm var det rådets 27:e session sedan starten. Under dessa 23 år har naturligtvis väldigt mycket hänt både i rådet och i världen i övrigt. En tydlig förändring är det ökade tempot, sessionen har kortats. Då pågick sessionen i nästan en hel vecka. Då var hela den svenska regeringen på plats. Antalet deltagande ministrar från övriga nordiska länder var ungefär detsamma. Nu kan man väl säga att konkur- rensen om tid för det internationella samarbetet inte var lika stor då, och många fler hade tid att delta för att så att säga bara lyssna. I år fyller Nordiska rådet 50 år. Det är nästan lika gammalt som FN och det däremellan startade Europa- rådet som till stora delar blev förebild under Nordiska rådets första arbetsår. Nordiska rådet hade dels ett omfattande parlamentariskt samarbete i Norden och i Europa. Dock fick inte utrikes- och säkerhetspolitik behandlas. Jag minns debatter då erfarna parlamenta- riker tystade nya och entusiastiska ledamöter som ville tala om säkerhetspolitik. Dessa frågor var då fortfarande tabu. Historiskt har Nordiska rådet främst arbetat som nationella delegationer. Samarbetet mellan de olika nordiska partierna fanns visserligen, men det var svagt och inte formaliserat med partigruppsmöten och partigruppsförslag som det är i dag. År 1979 hade Sverige en liberal regering under ledning av Ola Ullsten, och oppositionsledaren Olof Palme var ordförande i den svenska delegationen. Det är värt att notera att flera av de förslag som fanns på dagordningen för den 27:e sessionen har stor aktuali- tet också i dag. Avsaknaden av överstatlighet och behovet av konsensus har naturligtvis inverkat på möjligheten att handla snabbt. Jag vill bara nämna att frågor som då diskuterades var ett förbättrat konsu- mentskydd, nordiskt dataråd, valutapolitik och mo- netärt samarbete i Norden - ett samarbete som i dag är under snabb utveckling i hela Europa. Medicinskt missbruk inom elitidrotten och framfarten av droger bland yngre var problem som då fanns med men som har mycket hög aktualitet också i våra dagar. Åtgär- der för att bevara sälstammen, begränsningar av djur- försök och samarbete om genteknik är också frågor som med hänvisning till den snabba medicinska ut- vecklingen rymmer ett antal etiska problem som vi fortfarande måste ta itu med såväl på nordisk basis som i världen i övrigt. Frågor som också diskuterades vid detta möte var Nordiska hälsovårdsskolan, Nordiska industrifonden och Nordiskt institut på Åland. Färöarnas representa- tion var en het fråga, inte minst för danskarna och färöingarna själva. Många av de verksamheter som då var på dagordningen utvärderas i dag. En del kan synas spela stor roll och ha betydelse eller också bör de ersättas med annan nordisk verksamhet. Med ett skutt framåt tio år i tiden till 1989 är vi åter i Stockholm. Nu är det rådets 37:e session. Statsministern är nu Ingvar Carlsson, och ordförande för svenska delegationen är Karin Söder, som vid den sessionen också väljs till rådets president. Också vid detta möte behandlades frågor som har hög aktualitet i dag, som arktisk medicinsk forskning m.m. Andra förslag som lades fram var att sätta i gång en nordisk studie angående Europasamarbete och en utredning om det nordiska samarbetet och EG:s inre marknad. Nu vet vi resultatet med flera nordiska länder i EU och några som står utanför men ändå med en anknyt- ning genom EES-avtalet. Det är inte fråga om anting- en eller utan om både-och. Vi behöver såväl Norden som Europa och världen. IT-frågorna står i dag högt på dagordningen, och det finns ett särskilt IT-ministerråd. Redan 1989 var de faktiskt aktuella genom förslag om en nordisk informations- och databank och förslag om en nor- disk datautbildning. Det är ett fint inslag i det utbyte som sker med våra närområden och inte minst med de tidigare av Sovjetunionen styrda områdena. Nord- jobbs verksamhet spelar här en stor roll. Att på plats kunna utbyta erfarenheter i ett främmande land med både skillnader och likheter spelar en stor roll inte minst för unga människor. Fumliga försök i det förgångna har bl.a. NORD- SAT, Nordisk ekonomisk union - NORDEK - och Försvarsförbundet varit. Alla dessa tre försök har det gemensamt att det inte blev någonting av dem. Jag lägger ingen särskild värdering i det påståendet, men uttrycket står sig att nordiskt samarbete har haft många små framgångar och några få men stora bak- slag. Vid Nordiska rådets senaste möte i Reykjavik dis- kuterades globaliseringen, som nu har många ansik- ten. Det må vara internationell handel som växer, stora kapitalflöden över nationsgränserna, framsteg inom högteknologin i stora delar av världen, lägre kostnader för kommunikationer, en kraftigt ökad migration - allt detta i en alltmer integrerad världs- ekonomi och en explosiv utveckling av finansiella transaktioner. Det är stor risk att klyftan växer mellan rika och fattiga länder. Globaliseringen, som framför allt kom i gång kring 1980-talet, har i verkligheten främjat ekono- misk tillväxt. Det visar sig att länder som ökade sin öppenhet gentemot omvärlden har haft en snabbare utveckling än länder som mälde sig ut från handel och investeringar. På tal om öppenhet är vi från Folkpartiets sida också öppna för att valkretsen utvidgas till att också gälla Europaparlamentariker. Det gör att vi har yrkat bifall till reservation 2 i betänkandet. Herr talman! Ett par korta reflexioner till. I en rapport som jag själv lade fram för Nordiska rådet för ett par år sedan som hette Globaliseringen och Nor- den tog jag upp globaliseringens betydelse för kultur- politik och socialpolitik. Jag utgick från ett nordiskt perspektiv men med en positiv syn på globaliseringen i betydelsen regional samverkan, tillväxt och mark- nadsekonomi för att motverka tendenser till slutenhet mot omvärlden, att få en vidgad arbetsmarknad och att åtgärda brister som orsakar arbetslöshet, t.ex. genom bättre vidareutbildning och kompetensutveck- ling. Rapporten debatterades och ledde till rådsbeslut. En rekommendation gjordes till ministerrådet och en rekommendation i fyra punkter till de nordiska län- dernas regeringar. Några delpunkter som fanns i re- kommendationerna: Hur möter vi de utmaningar som den nordiska modellen gentemot den allmänna glo- baliseringen innebär? Ministerrådet uppmanas att klarlägga vilka delar av vår välfärdsmodell som det finns samstämmighet kring och är angelägna att vär- na. Välfärdsforskningsprogrammet ska undersöka hur man harmoniserar men också särskilt beakta skatteba- sernas rörlighet. Kan detta påverka vår handlingsfri- het vid val av välfärdsmodell, och hur påverkar de allt större enheterna och koncentrationen i finans- och näringsliv maktförhållandena i samhället och konsu- menternas situation? De nordiska regeringarna uppmanades att främja goda levnadsvillkor i u-länderna. Vi ger också en demokratisk dimension åt detta genom uppmaningen att presentera gemensamma handlingslinjer för hur man stärker demokratin och förnyar dess former. Vidare uppmanades till att sprida kunskap om våra nordiska erfarenheter av folkrörelse och medbestäm- mande, om byalag och om folkbildning. Detta är klassiska frågor som sprang fram ur våra stora folkrö- relser och som sedan fått en mer modern avnämare. Att verka för att folkrörelserna och frivilligorgani- sationerna stärks och att öka demokratiseringen är bl.a. vad den globala styrningen handlar om. Där, allra sist herr talman, tror jag att det nordiska samarbetet har sin uppgift. Det är inte bara 50 år. Vi har ett månghundraårigt gott samarbete, och därför är det så starkt med denna folkliga bas. Jag har sagt vid en del tillfällen att det här faktiskt är något som kan vara en god exportvara.

Herr talman! I det här betänkandet finns, som ti- digare år, en sammanfattande redogörelse av reger- ingens skrivelse till riksdagen om Nordiska minister- rådets verksamhet och även en kort sammanfattning av Nordiska rådets svenska delegations redogörelse för det gångna verksamhetsåret. I Nordiska ministerrådet var Finland ordförande under 2001. Man hade valt Nordbo 2001 som rubrik för sitt program. Ambitionen var att se samarbetet på olika områden ur den enskilde nordiske medborga- rens perspektiv. En särskild utredare tillsattes för att kartlägga nordiska medborgares rättigheter och skyl- digheter vid bosättning, arbete, studier och uppehåll i annat nordiskt land. Särskild vikt lades vid den s.k. visemanspanelens rapport, som tidigare nämndes här. Den lämnades i oktober 2000 med förslag till inriktning av det fram- tida nordiska samarbetet. Avsikten är att samarbetet ska inriktas på fem områden: teknologisk utveckling, välfärd, där också nordbors rättigheter ingår, den inre marknaden i Norden, samarbetet med grannländer och grannregioner samt miljö och hållbar utveckling. Nordiskt samarbete i EU-frågor har i första hand karaktär av samråd och informationsutbyte. Samar- betet med närområdet, de tre baltiska länderna, nord- västra Ryssland, Barentsområdet och Arktis, är prio- riterat för Norden. En stor del av resurserna satsas på projekt med inriktning på demokrati, välfärd, bär- kraftigt resursutnyttjande och marknadsutveckling. Under året uppmärksammades, som också har sagts tidigare, att det var tio år sedan de nordiska informa- tionskontoren i Tallinn, Riga och Vilnius inrättades. Dessa kontor har spelat en viktig roll för utvecklingen av kontakter och kulturellt utbyte mellan de baltiska och de nordiska länderna. Glädjande nog har ju nu också beslut fattats om öppnande av ett svenskt kon- sulat i Kaliningrad. I regeringens skrivelse betonas samarbetet inom sektorerna utbildning och forskning, miljö, närings- politik, regionalpolitik, arbetsmarknad samt social- och hälsovårdsfrågor. Särskilt viktiga miljöfrågor den närmaste tiden är havsmiljön och miljö och hälsa. När det gäller arbetsmarknadssektorn handlar det om full sysselsättning, avskaffande av gränshinder, trygghet i arbetsmiljön och arbetslivet samt frågor som rör den nordiska välfärdsmodellen. Ett centralt område för arbetet är utvecklingen av arbetskraftens rörlighet i det gränsregionala samarbetet. Bl.a. har s.k. hinder- kataloger tagits fram för att undanröja de hinder som finns för arbetskraftens rörlighet på den nordiska arbetsmarknaden. Herr talman! I redogörelsen från Nordiska rådets svenska delegation redovisas de möten som har av- hållits och de politiska utvecklingslinjerna i samar- betet. Förändringar i omvärlden har följts av organi- satoriska förändringar i arbetet inom Nordiska rådet. Vid rådets session i Köpenhamn i oktober 2001 fatta- des beslut om ändringar i rådets organisation. Den tidigare geografiska utskottsindelningen ersattes av en fackindelning av utskotten inom områdena kultur och utbildning, medborgar- och konsumentfrågor, välfärd, miljö och naturresurser samt näringsfrågor. Jag vet att Anita Johansson senare kommer att ytterligare belysa de förändringar som har genomförts beträffande rådets arbetssätt och de planer som finns för det framtida samarbetet. Herr talman! Utskottet har behandlat ett antal mo- tioner i anslutning till skrivelsen och redogörelsen. Motionerna behandlar relationerna till närområdet, nordbors rättigheter, miljö- och hälsofrågor och soci- ala frågor, regional utveckling samt organisationsfrå- gor. Samtliga motioner har besvarats eller avstyrkts. När det gäller relationerna till närområdet handlar motionsyrkandena om det nordiska samarbetets roll för att främja utvecklingen i närområdet, dvs. de i baltiska länderna, i nordvästra Ryssland, i Barentsom- rådet och i Arktis. De här motionsyrkandena har behandlats av ut- skottet ett flertal gånger, och utskottet har därför inte funnit anledning att ändra sin bedömning från tidigare år, dvs. att det nordiska samarbetet vilar på den språkliga och kulturella gemenskapen de nordiska länderna emellan. Det nordiska samarbetet är ingen internationell organisation där andra länder kan söka medlemskap. Däremot har vi från utskottets sida pekat på den pågående översynen av de strategiska målsättningarna för närområdessamarbetet inom ramen för uppföljningen av rapporten Närmare Nor- den. Herr talman! När det gäller organisationsfrågor föreslår Moderaterna i sin motion liksom tidigare år att även ledamöter i Europaparlamentet ska kunna nomineras till Nordiska rådet och att utskotten i de nordiska ländernas parlament ska ha en aktivare roll i beredningen av de ärenden som behandlas i Nordiska rådet. De menar också att det krävs en fortsatt refor- mering av Nordiska rådet. Majoriteten i utskottet anser att Europafrågorna redan i dag har en självklar plats i Nordiska rådets verksamhet och att de löpande kontakterna mellan Nordiska rådet och Europaparlamentarikerna har stärkts under senare år. Europaparlamentets ledamö- ter kan redan i dag delta i Nordiska rådets temamöten med full yttranderätt. De kan också delta i rådets sessioner. I samband med omorganisationen av ut- skottsstrukturen inom Nordiska rådet har det även slagits fast att ordförandena i de nyskapade fackut- skotten ska etablera kontakt med motsvarande utskott i Europaparlamentet. När det gäller den fortsatta reformeringen av ar- betet anser vi att det är rimligt, efter en så pass om- fattande omorganisation, att den nya organisationen ska få en chans att finna sina former innan nya, större organisationsförändringar diskuteras på nytt. Vad gäller förankringen i de nationella parlamen- ten har en försöksverksamhet inletts där utskott från de nordiska länderna har hållit särskilda möten. Det är en del av det reformarbete som pågår och som kontinuerligt ska utvärderas. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utri- kesutskottets betänkande och avslag på samtliga re- servationer.

Herr talman! Att utrikesutskottet tidigare har av- styrkt en motion är knappast ett sakargument för att göra det en gång till, särskilt när argumentationen inte utvecklas. Jag skulle vilja fråga Agneta Brendt varför Socialdemokraterna är motståndare till baltiskt med- lemskap i Nordiska rådet. Den skrivning som finns i betänkandet är ju, som jag har redogjort för tidigare, direkt självmotsägande. Man vill inte bjuda in de baltiska länderna till Nordiska rådet av det skälet att de inte har uttryckt någon önskan om att få delta. Samtidigt skriver man att Nordiska rådet är stängt för andra länder att ansöka om medlemskap i. Det är fullständigt självklart att de baltiska länderna inte skulle förödmjuka sig genom att öppet säga att de skulle vilja komma med när Socialdemokraterna sänder sådana avståndstagande signaler. Det är ju på det sättet att Nordiska rådet och medlemsländerna själva måste sända en signal om att de baltiska stater- na vore välkomna. Det är på något sätt underligt, och det måste väl ändå Agneta Brendt också tycka, att det är lättare för de baltiska staterna att bli medlem i EU och Nato än att få minsta signal om öppenhet från nordiska rådet. Det finns fler självmotsägelser i Socialdemokra- ternas argumentation. Man talar om den språkliga gemenskapen. Finskan är t.ex. inte mer lik svenskan än vad estniskan är. Det allvarligaste, tycker jag, är att man fullständigt bortser från det gemensamma ansvar som Sverige, Norden och Baltikum har för Östersjöangelägenheter. Det gäller alltifrån miljö- och energifrågor, säkerhetsfrågor och att integrera det nära Ryssland i ett samarbete med de västliga demo- kratierna. Jag skulle vilja be Agneta Brendt att ut- trycka något sakskäl för att de baltiska staterna ska nekas medlemskap i Nordiska rådet.

Herr talman! De baltiska staterna har faktiskt inte uttryckt någon önskan att bli medlemmar. Det före- ligger också en mycket bred samsyn i Norden om de här frågorna. Det är den konservativa gruppen i Nordiska rådet som driver frågan om ett baltiskt medlemskap i Nor- diska rådet. Det är däremot inte så att övriga parti- grupperingar i Nordiska rådet på något sätt tar av- stånd från de baltiska länderna. Jag har själv deltagit vid sessioner där Nordiska rådet har sammanträffat med den baltiska församlingen, som är de baltiska ländernas samarbetsorganisation. Från de baltiska ländernas sida uttrycker man också stor tillfredsstäl- lelse med det samarbete som finns i dag mellan de baltiska länderna och Nordiska rådet. Självklart har de nordiska länderna ett mycket stort ansvar när det gäller Östersjön och länderna runt Östersjön.

Herr talman! Först säger Agneta Brendt att de baltiska staterna inte får vara med. Sedan förundras hon över att de inte själva har uttryckt någon önskan om att vara med. Det är väl ändå att bjuda med arm- bågen? Den baltiska församlingen har uttryckt önskemål i riktning att man skulle kunna utvidga Nordiska rådet, men Socialdemokraterna avfärdar denna närområ- desintegration som Nordiska rådet skulle kunna bidra till. Våga fråga, Agneta Brendt! Stå inte här och för- sök förutsäga deras svar! Se vilken reaktion de kom- mer med. Återigen: Jag tycker att man gör en synnerligen underlig hänvisning till språklig och kulturell gemen- skap, som skulle vara något exkluderande och skilja Norden från övriga länder kring Östersjön. Jag ser inte alls på vår historia på det sättet. Både Agneta Brendt och jag vet mycket väl att såväl Estland som stora delar av Lettland en gång i tiden har varit med i samma rike som Sverige och Finland. Riga var en av våra största städer, och universitetet i Tartu var ett av våra viktigaste universitet. Östersjön band ihop Nor- den, men nu vill Agneta Brendt använda Östersjön för att särskilja de nordiska länderna från de baltiska staterna. Det tycker jag är i grunden felaktigt. Vad sänder det för signal om det framtida samar- betet i EU om en nordlig dimension? Först avvisar Socialdemokraterna ett ytterligare närmande mellan Sverige och de baltiska staterna inom Nordiska rådet. När dessa sedan kommer med i EU kommer vi för- modligen snabbt att vara där och be om deras stöd för den svenska linjen för EU:s utveckling, för den nord- liga dimensionen och för hjälp med att integrera det nära Ryssland. Jag tycker att det är synnerligen underligt att det ska vara lättare för ett land att komma med i Nato och EU än i Nordiska rådet, eller att ens få en signal om att man skulle vara välkommen som medlem i Nor- diska rådet. Socialdemokraternas argumentation hål- ler inte. Varken språklig eller kulturell gemenskap kan vara tillnärmelsevis tillräcklig grund för att avvi- sa en utvidgning och göra Nordiska rådet relevant i vardagsintegrationen.

Herr talman! Sten Tolgfors, jag har inte uttryckt någon förundran över att de baltiska länderna inte har ansökt om medlemskap. Jag har konstaterat att så inte är fallet. Som jag sade tidigare är det oerhört viktigt att vi i de nordiska länderna och i övriga länder runt Öster- sjön samarbetar när det gäller t.ex. miljöfrågorna, Östersjön och när det gäller demokratiutvecklingen i de baltiska länderna, hälsovården osv. Men förutsätt- ningen för att göra det behöver inte vara att vi alla är med i samma organisation. Samarbetet mellan de nordiska länderna och de baltiska länderna fungerar alldeles utmärkt redan i dag.

Herr talman! Utrikesutskottet har en tradition att både besvara och avfärda med så mjuka ord att man har svårt att ta till storsläggan. Jag skulle önska att det skulle finnas mer av tåga och vilja i utskottets besked när det gäller de olika förslagen. Jag tänker särskilt på de gränshinder som finns. Det blir en väldigt tjock katalog. Man har tagit upp alltför lite i försök att undanröja det. Agneta Brendt talade själv om hur viktigt det är med arbetskraftsutbyte. Vi har en sådan punkt som Folkpartiet har tagit upp. Den gäller problemen för de s.k. gränsgångarna. Det finns ett tiotal gränsöverskri- dande områden. Inte minst i det norra, Haparanda- Torneå, eller det sydvästra, Öresundsregionen, ser man väldigt tydligt hur viktigt det är att ha ett fungerande gränsöverskridande samarbete. Där har gränsgångarna haft det svårt genom att det har varit knöligt för dem antingen i skattefrågor eller i t.ex. hur man hanterar de dagliga färderna över gränsen. Detta har varit alltför stelbent. Jag tycker att de nordiska regeringarna har tagit alltför lätt på detta, och vi parlamentariker har väl inte tillräckligt skjutit skarpt i de här frågorna. Jag skulle vilja att Agneta Brendt hade något att skicka med för att sätta tryck på de nordiska regeringarna, och då inte minst den svenska, när det gäller att underlätta för det nordiska samarbetet i vardagsverksamhet.

Herr talman! Jag är väl medveten om att det finns hinder och att det är stora problem på vissa ställen när det gäller gränsöverskridande arbete - man bor i ett land och arbetar i ett annat. Men jag vet också att den svenska regeringen har gjort ansträngningar för att lösa de här problemen. Detta är inte bara en svensk angelägenhet, utan det handlar om regeringarna i de övriga nordiska länderna också. Det måste finnas en önskan att se till att de här problemen blir lösta.

Herr talman! I den mån den svenska regeringen har ansträngt sig är det inte särskilt imponerande. Det återstår för mycket när det gäller att komma till rätta med vad jag kallar vardagshinder. Det gör att våra högtidstal om hur självklart det nordiska samarbetet är och att vi egentligen är en enda gemenskap ekar något ihåligt, eftersom just vardagsproblemen inte hanteras bättre. Agneta Brendt säger att hon och utskottet är väl medvetna om detta. Då skulle det faktiskt vara klädsamt att lägga in lite mer politisk tyngd när man besvarar motioner. Det här är realiteter, där bekymren fortfarande i alltför hög grad kvarstår.

Herr talman! Det är kanske framför allt i de mycket vardagliga situationerna som problemen är mest irriterande. Jag kan bara hoppas att det i framti- den blir en lösning på de problemen, så att det t.ex. blir enkelt för människor som bor i Köpenhamn att arbeta i Malmö och vice versa. På samma sätt hoppas jag att det ska bli enklare för de människor som bor längs gränsen till Norge eller uppe i Tornedalen.

Herr talman! Nordiska rådet fyller 50 år i år. Då frågar man sig om det är en pigg 50-åring eller en trött 50-åring. Ska man se på Nordiska rådet med oro, eller ska man se på Nordiska rådet med pessimism? Ska man se på Nordiska rådet med tillförsikt eller bekymmer? Vi kan gå tillbaka 50 år i tiden och se vad som har hänt. Vi har vår passfrihet. Vi har den gemensamma nordiska arbetsmarknaden. När man frågar människor utanför kammaren är det dessa saker de anser att Nordiska rådet har betytt för dem. Men det finns problem inom Nordiska rådets om- råde. Elver Jonsson och Sten Tolgfors tog upp dem, nämligen problemen med olika typer av gränshinder. Jag blir lite bekymrad när jag hör den ledande so- cialdemokratiska företrädaren i dag säga att vi får hoppas att vi kan lösa de vardagliga problemen. Det ska inte hoppas någonting! Det ska lösas! Det är därför som Nordiska rådet finns. De problem som finns ska lösas. En av de viktigaste sakerna inom Nordiska rådet är att lösa problemen. Vi måste inom Nordiska rådet lösa dessa problem för dem som tyck- er att Norden är viktigt. Vi måste se till att koncentre- ra vårt arbete, att det blir målinriktat - människor ska t.ex. kunna flytta. Låt oss titta på Norrbackrapporten - den rapport som flera har citerat ur. Vi kan konstatera att de flesta nordbor tror att det är problemfritt att flytta mellan de nordiska länderna. Men det man kan stöta på är irrite- rande svårigheter och problem som man inte har kunnat förutse. En orsak är att lagstiftningen inte är tillräcklig och inte beaktar de behov nordbor har som flyttar mellan de nordiska länderna. Vi vet att det behövs en bättre samordning av regelverken. De flesta nordbor, som en följd av det växande nordiska samarbetet och globaliseringen inom när- ingslivet i Europa, kommer att bo i olika länder. Då förväntar de sig faktiskt att deras barns utbildningar ska gälla i det ena landet till det andra, att de kan få pensionsförmåner i det ena landet efter det andra. Det ska inte vara några problem. Det är här, Agneta Brendt, vi politiker har vår största uppgift, nämligen att se till att gränshindren försvinner i stället för att konstatera att det nu finns en ny katalog av gränshinder. Vi får faktiskt se till att hindren tas bort mycket snabbt. Låt mig ge exempel på ett antal hinder som kan tyckas små men som ändå är typiska. En ung svensk gick till arbetsförmedlingen för att undersöka möjligheten att arbeta på Färöarna eller i Grönland. Det fanns ingen information att få. På en fråga fick han till svar att arbetsförmedlingen kon- centrerar sig på EU och EG, och förresten behövs det arbetstillstånd för att arbeta på Färöarna eller i Grön- land. Tack vare Hallå Norden - den nordiska instans som hjälper enskilda med byråkratin - fick vederbö- rande den information han behövde. Han hade helt rätt; det behövdes inget arbetstillstånd för att arbeta i Grönland eller på Färöarna. Det här var ett exempel på att myndigheterna måste veta vilka regler som gäller. I norrbackska rapporten föreslås att det ska finnas en databas där man snabbt kan se reglerna. Låt mig ta ett annat exempel som kan synas vara obetydligt. Vi har ett ungt par. Hon är svensk, och han är från Island. De bosätter sig på Island, och de får en dotter med det vackra namnet Saga. Efter för- äldrarnas gemensamma önskemål registreras barnet i Island i enlighet med isländskt namnskick. Det unga paret beslutar så att flytta till Sverige, men här vägrar de svenska myndigheterna att ge Saga hennes full- ständiga namn med motiveringen att modern är svensk medborgare. Frågan om prövningstillstånd är nu under behandling i kammarrätten. Ska det verkli- gen behöva vara så krångligt? Jag som bor nära den norska gränsen i Bohuslän kan konstatera följande. Enligt Göteborgs-Posten rasar norska pensionärer bosatta i Sverige mot den extra skatt som de tvingas betala till sitt hemland. Norge kräver 3 % av deras pensioner i sjukvårdsav- gift, trots att de inte anlitar norsk vård. Den norska staten hävdar att när pensionärerna anlitar sjukvården i Sverige får norrmännen betala via räkningar. Men, detta har kontrollerats med svenska myndigheter, och beskedet där är att Sverige inte skickar några räk- ningar på sjukvårdskostnader till norrmännen. Norr- männen får inte heller dra av den norska avgiften när de betalar skatt i Sverige, men det norska folke- tryggskontoret säger att man har rätt att ta ut dessa avgifter. Det här var ett antal exempel, och jag skulle kun- na rabbla fler exempel. Ett annat problem är den baltiska och ryska integ- rationen. Vi moderater har tagit upp den frågan i Nordiska rådet ett antal gånger. Det gäller den höga avgift som måste betalas när t.ex. idrottsungdomar ska få visum för att åka till Finland. Nu har vi sett på problemen, och nu tycker jag att vi ska se på möjligheterna. Det har ett antal gånger nämnts i denna kammare att Sverige och Norden har varit föregångare när det gäller skapandet av den baltiska demokratin och de förändringar som har skett i nordvästra Ryssland. Här är det oerhört viktigt att Norden fortsätter att satsa. I betänkandet pekar man på att Nordens internationella roll är oerhört viktig. Vi har en framtid där vi kan ge mycket i form av hjälp. Jag hade förmånen att i Nordiska rådet vara ordfö- rande för en grupp som arbetade med den nordliga dimensionen. Vi kom fram till att det övergripande målet för den nordliga dimensionen är att stärka de- mokrati, säkerhet, stabilitet och hållbar utveckling i norra Europa. Man ska se det som en politisk satsning att bygga en plattform och ange en inriktning för samarbetet mellan EU-länder och multilaterala orga- nisationer i den nordliga regionen. Det är viktigt att vi kraftsamlar för att stärka den demokratiska, ekono- miska, sociala och miljömässiga utvecklingen i nord- västra Ryssland och runt Östersjön. Det finns en mångfald av aktörer, vilket är positivt. Det finns ingen brist på idéer. Det finns ingen brist på förslag. Det finns ingen brist på projekt. Men det är faktiskt viktigt att vi koncentrerar oss och ser till att det blir någonting av alla dessa projekt, att vi identifierar de hinder och svårigheter som finns för genomförandet och att vi lägger fram förslag på rea- listiska projekt. Det ska vara projekt kring vilka det finns en identitet, där människor i nordvästra Ryss- land och Baltikum känner att de kan göra något av projekten. Här ser jag en oerhört stor uppgift för Norden i framtiden med dess internationella engagemang. Så vill jag säga lite grann om Baltikum. Sten Tolgfors hade en stor debatt i frågan tidigare. Visst vill balterna bli medlemmar i Nordiska rå- det. Det vet alla som sitter här. Vi har sett deras skri- velser. Men de kan inte söka medlemskap i en organi- sation som i statuterna säger att det måste ske ett erbjudande. Visst vill de bli medlemmar. Det känns konstigt att vara i denna kammare där de flesta vet att så är fallet. Men nu säger man att balterna inte vill detta för att de formellt inte har ansökt om medlemskap. Men de har i skrivelser i samband med den baltiska församlingens möte sagt att de vill bli medlemmar i Nordiska rådet. Det är något som vi bör kämpa för. Herr talman! Låt oss sammanfatta. Jag känner att Norden har stor betydelse, men för att Norden ska fortsätta att ha en stor betydelse är det viktigt att vi tar tag i de gränshinder som finns. Det har gått alltför många år. Det har varit alltför mycket vackert tal vid olika fester och här i kammaren. Det måste göras någonting. Nu har vi en katalog via ambassadör Norrback. Dessutom måste Norden fortsätta på den väg man slagit in och ge stöd och hjälp åt de baltiska staterna och nordvästra Ryssland att utveckla demokratin. Då tror jag att vi kan stå här om tio år och känna oss nöjda och belåtna, men det måste ske någonting nu.

Herr talman! Det är glädjande att Kent Olsson hy- ser en sådan tilltro till den svenska regeringen att han tror att den kan lösa alla problem som finns när det gäller det gränsöverskridande samarbetet. Men Kent Olsson pekade ju själv på att problemen kanske inte alltid ligger på den svenska sidan. Det finns ingen möjlighet för den svenska regeringen att lösa de pro- blem som finns för de norska pensionärerna. De pro- blemen måste lösas av den norska regeringen. Det är en stor uppgift för de ledamöter som kommer att arbeta vidare i Nordiska rådet att gemensamt påverka sina regeringar så att de här problemen blir lösta.

Herr talman! Jag måste tyvärr göra Agneta Brendt besviken. Jag har inga stora förhoppningar på den svenska regeringen. Den har faktiskt misslyckats med att lösa de här problemen under en lång tid. Vi har stått här i kammaren och pratat om de här gränspro- blemen, och ingenting har hänt. Jag nämnde bara detta för att inte bli alltför långrandig. Jag hade ur- sprungligen tänkt nämna de svenska problemen ock- så. Nu råkade jag ta upp dem på andra sidan, vilket var en slump. Men det sker alldeles för lite. De här problemen drabbar ju enskilda människor. Enskilda människor ska kunna flytta inom Norden utan att de här proble- men uppstår, men man kan inte göra detta. Då hjälper det inte att olika ministrar, vare sig det är svenska, finländska eller danska samarbetsministrar, säger att man ska lösa dem. Problemen måste lösas eftersom de drabbar enskilda människor. Människor frågar ofta vad vi gör inom Norden och varför vi inte löser de här problemen. Vi lyckades lösa problemen med passen och den nordiska arbetsmarknaden, men sedan måste vi gå vidare. Jag tycker att detta kanske är det viktigaste vi har framför oss att göra. Sedan hoppas jag att en ny regering löser de här problemen lite snabbare. Den gamla har inte lyckats med det.

Herr talman! Nordiska rådet har utvecklats under sin femtioåriga historia. Redan på ett tidigt stadium har människornas fria rörlighet varit i fokus, och det nordiska samarbetet har alltid främst varit ett frivilligt mellanfolkligt arbete. Vi fick alla en skrift på vårt bord häromdagen. Den är av Bengt Sundelius och Claes Wiklund och heter Femtio år av nordiskt samarbete. Jag tycker att det är en mycket bra sammanfattning av de 50 åren. Gemensam arbetsmarknad, social trygghet och passfrihet genomfördes på 50-talet. Därefter följde det ekonomiska samarbetet och uppbyggnaden av våra institutioner. Under 90-talet upplevde många av oss att det nor- diska kom i skymundan av nationell politik och den ökade Europadebatten, som bl.a. Sveriges och Fin- lands medlemskap innebar för hela Norden. Nu under 2000-talet har det nordiska samarbetet börjat få ökad vikt igen. Det tycker jag i alla fall. Fortfarande efter 50 år har arbetet med en gemen- sam marknad och en gemensam arbetsmarknad högsta prioritet i samarbetet. Men under de senare åren har fokus också förflyttats till många viktiga internationella samarbeten och till utvecklingen i våra grannländer. I Sverige inleddes femtioårsjubileet med en fan- tastisk nordisk vecka i Stockholm under våren. Det var ett fullspäckat kulturellt program. Nordiska rådet, Föreningen Norden, Hallå Norden och vårt nordiska fönster hade välbesökta montrar på Centralstationen. Även på biblioteken ute i landet anordnades många bra aktiviteter. Tusentals människor var intresserade av Norden. Tack till alla medverkande! Nu väntar ett stort femtioårsfirande under höstens session i Helsingfors. Jag hoppas och tror att detta firande kommer att bli ett avstamp för de kommande 50 åren av nordiskt samarbete. Herr talman! Efter förra årets omstrukturering till fackutskott i rådet har man nu hittat sina former. Kontakterna med de nationella parlamenten och andra organisationer med liknande fackutskott har redan börjat fördjupats, och förutsättningar för framtida relationer är mycket goda. Det beror nu framför allt på oss själva inom Nor- diska rådet och de nationella parlamenten om denna nya struktur kommer att bli framgångsrik. Kontakten mellan parlamentens utskott och rådets utskott måste bli goda för att vi ska kunna nå syftet med nationell förankring och uppföljning av det nordiska arbetet. Det är spännande och glädjande att kontakterna med Baltiska församlingen och Ryssland samt Öster- sjösamarbetet har ökat. Samarbetet med Baltiska församlingen har kommit så pass långt att vi för för- sta gången ska anordna en gemensam temakonferens i Lund. Temat för konferensen är ännu inte klart, men goda idéer florerar. Även mer internationella kontakter mellan parla- mentariker är viktiga. I den socialdemokratiska grup- pen har vi inlett ett positivt samarbete med våra parti- vänner i Baltiska församlingen. Även kontakterna med Europaparlamentet har fördjupats. Senast i förra veckan var Nordiska rådets presidium och två av utskottsordförandena i Stras- bourg för att träffa nordiska parlamentariker. Tyvärr var jag ensam från det svenska parlamentet. Det var mycket spännande och givande möten där vi bl.a. diskuterade gemensamma områden som EU:s utvidg- ning, den framtida regionalpolitiken, den nordliga dimensionen och civil krishantering. Vi kom fram till att Nordiska rådets näringsutskott och Europaparlamentets regionalpolitiska utskott ska träffas för att diskutera olika modeller för regional- politikens utformning i ett utvidgat Europa. Vi kon- staterade också att ett närmare samarbete mellan rådet och Europaparlamentet kan bidra till förverkligandet av den nordliga dimensionen. En viktig fråga för rådet som kom upp var risken för att EES-länderna kan få en svagare ställning nu när EU utvidgas. Vi hade också ett mycket bra möte med vår miljö- kommissionär Margot Wallström som framhöll att det nordiska samarbetet är ett viktigt och kraftfullt red- skap för att stärka miljöarbetet, inte minst i norra Ryssland. I dagsläget, sade hon, kan kanske Nordiska rådet uträtta mer än EU. Hon underströk också vikten av det nordiska samarbetets roll i utvidgningsarbetet. Under vårt möte med Europarådet framkom att Sverige har en väldigt viktig betydelse, inte minst genom vår f.d. kollega Hans Göran Franks oförtrött- liga kamp mot dödsstraffet. Det diskuteras nu att det eventuellt ska instiftas ett pris till hans minne, vilket gladde mitt hjärta mycket, herr talman. Det är viktigt att komma ihåg att allt inte är frid och fröjd inom det nordiska samarbetet, och det har vi ju hört Kent Olsson säga också. Den viktigaste frågan är fortfarande att få bort de gränshinder som finns kvar inom Norden. Nordbor ska kunna förvänta sig att Norden är en gemensam marknad och en gemen- sam arbetsmarknad. Där håller jag med Kent Olsson. Den socialdemokratiska gruppen har länge prio- riterat denna fråga. Åke Gustavsson var den förste rapportören när det gäller gränshinder. För en kort tid sedan kom, som vi har hört, Ole Norrbacks slutrapport om nordbornas rättigheter. Den kommer nu att följas upp med en arbetsgrupp som snabbt ska jobba fram konkreta förslag till sessionen i höst. De erfarenheter som de som står bakom service- telefonen Hallå Norden har av människor som fastnat i byråkratin mellan länderna eller fått fel eller ofull- ständig information är mycket viktiga att ta till vara. Både människorna bakom Hallå Norden och Ole Norrback påpekar att våra nordiska myndigheter ofta upplever att det nordiska regelverket fungerar väl, medan medborgarna är av en helt annan uppfattning. Detta måste vi så snart som möjligt finna lösningar på. En stor utmaning för Nordiska rådet i framtiden är stöd och utbyte med våra närområden. Även om vi har kommit en bit på väg och utvecklingen går snabbt finns det mycket kvar att göra. Inför EU-utvidgningen är det viktigt att ambitio- nerna om nordiskt samråd och nordisk koordinering inom Europaarbetet blir ännu bättre. De nordiska statsministrarna har börjat träffas inför toppmötena, vilket är bra. Även på parlamentarikersidan skulle samarbetet kunna bli ännu bättre. Den kanske allra största frågan som vi har framför oss är hur vi ska vidareutveckla demokratin i Norden. Nya generationer av nordister kommer kanske att utveckla en ny syn på hur man ska använda den nor- diska gemenskapen. Det är angeläget att dagens yngre beslutsfattare och framtidens beslutsfattare kommer in i det nordiska arbetet och kan utbyta erfarenheter och tankar inför framtiden. Därför har den socialde- mokratiska gruppen föreslagit att Nordiska rådet ska arrangera ett nordiskt möte för unga om demokrati i Norden. Jag vill avsluta med att poängtera att styrkan med Nordiska rådet ändå är att vi kan nå konsensus i vik- tiga frågor. Vi har på detta sätt nått stora framgångar genom åren. Ett av de mest kända, uppskattade och lyckade exemplen är svanmärkningen inom miljön. I dag är en dag då vi ska tacka varandra. Jag vill först tacka mina partivänner Kaj Larsson, Eva Jo- hansson och Åke Gustavsson, som har gjort fantastis- ka insatser för Nordiska rådet. Utan engagerade par- lamentariker i denna kammare skulle det inte bli så mycket av nordiskt samarbete. Jag vill också tacka Lars Hjertén, som jag vet ska lämna rådet. Sedan har vi vår ålderman Elver. Jag vet inte om 23 år i Nordiska rådet är rekord. Jag har all anledning att till dig säga tusen tack för alla timmar i valbered- ningen. Tusen tack för alla stunder vi har suttit och pratat med varandra. Tusen tack för ditt engagemang för de nordiska frågorna. Jag vill påstå, herr talman, att det är tack vare Elver Jonssons gedigna motions- skrivande som vi fått en skrivelse från regeringen om nordiskt samarbete. Jag är säker på, herr talman, att alla dessa kamra- ter kommer att ta med sig det nordiska i det fortsatta jobbet. Tusen tack!

Herr talman! Efter Anita Johanssons tack till alla dem som har deltagit i och gjort stora insatser för Nordiska rådet, i vilket jag instämmer, känns det svårt att återföra debatten till det jag tänkte ta upp. Trots det får jag göra detta. Jag är glad att Anita Johansson och jag har samma syn på frågan om gränshinder. Jag skulle ändå vilja återkomma till frågan om medlemskap för de baltiska staterna. Anita Johansson sade att man har goda förbindel- ser med de baltiska socialdemokraterna. Då har väl Anita Johansson också hört att de baltiska socialde- mokraterna uttrycker en önskan om att bli medlem- mar i Nordiska rådet? Vad svarar hon dem när de undrar varför de inte får bli medlemmar? Vill man från den socialdemokratiska sidan inte att de ska bli medlemmar därför att man tycker att Norden bara ska bestå av fem plus tre länder? Beror det på att de inte tillhör vår språkgemenskap? Man kan i och för sig diskutera om Finland tillhör vår språkgemenskap i större utsträckning än de baltiska länderna. Det skulle vara intressant att höra vad Anita Jo- hansson säger till sina partivänner, som ändå har uttryckt ett önskemål om att få bli medlemmar i Nor- diska rådet.

Herr talman! Kent Olsson vet mycket väl att det är en stor majoritet i rådet som har beslutat - det är mittengruppen, socialdemokratiska gruppen och vänstergruppen - att inte säga ja till att balterna blir medlemmar i Nordiska rådet. Jag tycker att vi har utvecklat ett bra samarbete. Vi deltar i temakonferenser tillsammans. Vi ska, som jag sade, ha en temakonferens i Lund nästa år. Baltis- ka församlingen och Nordiska rådet har gemensamma möten. Jag tycker att vi har ett väldigt gott samarbete med de baltiska staterna. Mina partivänner har inte till mig sagt att de vill söka medlemskap. De vill ha stöd av oss i Nordiska rådet när det gäller demokratiutveckling, bl.a., och det stödet ger vi dem.

Herr talman! Jag tror att vi kan vara överens om att man har ett bra samarbete. Jag tycker att det fun- gerar mycket bra på de möten vi har gemensamt. Men från samarbete till medlemskap är det onekligen ganska långt. Som medlem är man med och påverkar. I ett samarbete är man inte alls med och påverkar på samma nivå. Jag är lite förvånad över att socialdemokraterna i de baltiska länderna inte har framfört detta vid möten, eftersom vi vet att det finns en skrivelse från dem om att de vill bli medlemmar i Nordiska rådet. Det må vara så att det bara är den konservativa gruppen som driver denna fråga. Men det är inte mindre angeläget därför att frågan drivs av oss kon- servativa. Så småningom lyckas vi väl. Det brukar ju vara så här: Spottar man på en sten blir stenen till slut våt. Vi hoppas att våra idoga försök att få med balter- na så småningom ska leda till att de andra partierna inser att vi hade rätt i denna fråga. Problemet är att det blir en fördröjning.

Herr talman! Jag hade så sent som för tre veckor sedan kontakt med en kollega från den baltiska för- samlingen. Något önskemål om att söka medlemskap har inte framkommit. Jag vet att det finns en skrivel- se, som Kent Olsson har talat om. Vi är där vi är. Vi får se vad framtiden har att ut- visa.

Herr talman! Först vill jag framföra ett tack till Anita Johansson för de vänliga orden. Jag tror att jag kan tacka för de andras räkning också. Jag vill säga ett par ord om gränshinder. Jag hade förmånen att i september 1999 lägga fram en rapport som hette Ett gränslöst Norden. Där konstaterar jag att det är med ökad frustration man möter de många gånger onödiga gränshinder som finns, som ibland faktiskt bottnar i en okunskap hos myndigheter. Det är också det som Ole Norrback har konstaterat. Rapporten gick vidare till Nordenutskottet och till ministerrådet. Ministerrådet hade i uppdrag att arbeta vidare med förslagen om att försöka finna lösningar. Vi begärde där också en genomgång och en samlad handlingsplan - en begäran som sessionen för två år sedan kom att ställa sig bakom. Den rapporten har vi nu fått. Det är alldeles ut- märkt. Jag hoppas att ministerrådet med kraft tar tag i frågorna. Det är som någon sade tidigare i dag: Det är den enskilda människan det handlar om. Förbundsdirektören i Föreningen Norden, Anders Ljunggren, refererade till ett brev som han hade fått från en dansk som hade flyttat till Skåne. Denna per- son skrev så här: Ska jag ringa till Köpenhamn, cirka fem mil, får jag betala en krona i minuten plus upp- koppling. Jag kan ringa till Stockholm och Nordsve- rige för 12-18 öre per minut. Ska jag besöka mina barn i Köpenhamn och önskar använda bron får jag betala mer än 500 kr, även om själva resan varar i mindre än en timme. I Danmark betraktar man mig som utvandrare. Jag får därför inte lov att rösta i Folketingsvalet. Jag kan heller inte rösta i Sverige. Jag får sänt min lön och pension från Danmark. Den transaktionen kostar mer än 150 kr per gång. Jag betalar min skatt till Danmark men har inga rättighe- ter i Danmark över huvud taget. Jag tror att det finns många medborgare i olika nordiska länder som upplever sådana här problem. Därför tycker jag faktiskt att den parlamentariska församlingen måste sätta allt tryck på ministerrådet för att med kraft ta tag i de här frågorna. Jag hade tänkt säga att par ord om två medlems- förslag. Det handlar dels om inrättandet av ett film- pris, dels om den nordiska språkgemenskapen. Vi har i dag på kulturområdet ett väl uppmärk- sammat litteraturpris och ett lika väl uppmärksammat musikpris. Skälet till att man skulle inrätta ett nor- diskt filmpris enligt det här socialdemokratiska med- lemsförslaget är att det redan i dag finns ett omfattan- de stöd och en stimulans till nordisk filmproduktion. Vi har sett många bra nordiska filmer. Det sker ett växande utbyte av filmskapare och filmarbetare. Jag tror att det är viktigt. Genom ett nordiskt filmpris kan vi lyfta fram en kulturform som profile- rar nordiska språk och kulturen. Det handlar inte minst, om vi talar om framtiden i Norden, om att intressera den unga generationen. Dessutom tror jag faktiskt att detta med film och filmtittande kommer att öka kraftigt framöver. Det ser vi i kulturmätningar i Sverige redan i dag. Framför allt tror jag att den nya tekniken med bättre distributionsmöjligheter - jag tänker på den digitala utvecklingen - gör att detta kommer att bli alltmer attraktivt. Efter det att kultur- och utbildningsutskottet har berett ärendet har presidiet beslutat att det ska ske en utdelning av ett nordiskt filmpris i samband med sessionen i Helsingfors, i samband med 50- årsjubiléet. Detta tycker jag är alldeles utmärkt. Jag hoppas att det blir en fast institution. Det andra handlar då om den nordiska språkge- menskapen. Det talades om prioriterade områden här tidigare. Ett av de fem prioriterade områdena är just den nordiska språkgemenskapen. Här ligger det ett väl genomarbetat medlemsförslag som ställer krav på att vi måste underlätta för medborgarna att få en bätt- re förståelse när det gäller andra nordiska språk. Den nordiska språkgemenskapen är självklart viktig för det nordiska samarbetet. Tyvärr har ambi- tionen hos de nordiska länderna många gånger mins- kat när det gäller att man ska lära sig grannspråk. I de svenska kursplanernas anvisningar stod det tidigare att eleverna skulle lära sig att förstå grannspråken. I den nya kursplanen för svenska i grundskolan har det ändrats till att eleverna ska få erfarenhet av språken i de nordiska grannländerna. Vid ett seminarium som arrangerades i Oslo framträdde en norsk språkvetare. Han sade att det även i Norge är motsvarande situation. Lärarutbild- ningen har låtit detta med grannspråken bli alltmer summariskt. Men jag tror att ganska små insatser skulle kunna ge goda resultat ute på skolorna. En del av verksamheten sköter vi väldigt bra. NORDPLUS, utväxling av lärare i de nordiska län- derna, är ett exempel. Men vi borde också kunna åstadkomma system där man i den nordiska språkge- menskapen åter prioriterar exempelvis nordiska lekto- rat vid universitet och högskolor. I Vismanspanelens rapport föreslår man inrättande av Margaretaprofes- surer - det anknyter till Kalmarunionens drottning. Det är ett utmärkt område med anknytning till nordisk språkgemenskap, som är en självskriven professur i det här sammanhanget. Jag har bara radat upp några exempel på detta. Jag hoppas att Nordiska rådet vid sin session i Helsingfors kommer att ta ställning positivt till med- lemsförslaget, och jag hoppas att man, när det svens- ka ordförandeskapet i ministerrådet tar vid nästa år, prioriterar just den nordiska språkgemenskapen.

Herr talman! Det här blir det sista inlägget om nordiska frågor som jag gör här i riksdagen. Efter att ha arbetat mer eller mindre med nordiska frågor i över tio år står en sak mycket klar. Det folk i Norden som vet minst om de andra nordiska länderna är utan tvekan Sverige. Till mycket stor del beror det på den eviga nordiska frågan om att se varandras TV- program. Medan de övriga nordiska länderna har kunnat se svensk TV i största möjliga utsträckning har motsvarande möjlighet inte funnits i Sverige. Det har funnits flera förslag till lösning på detta. Alla har ett gemensamt: de har inte genomförts. I dag finns det inte längre några tekniska hinder, utan nu handlar det mer om vilja hos de nordiska TV- bolagen, och den viljan verkar inte vara så stor. När jag tänker på den här eviga frågan kan jag inte låta bli att göra en jämförelse med en annan fråga som också har varit uppe i dag. Det handlar om gränshindren. Låt oss inte hoppas att samma sak sker med just gränshindren och allt det krånglet! Vi har hört redovisningar om alla de olika grupper som har varit tillsatta och som har jobbat och undersökt det här. Jag skulle kunna lägga till några fler. Nu ska det tillsättas en arbetsgrupp igen. Det är väldigt lätt att tillsätta arbetsgrupper, men det är mycket svårare att nå resultat, och det ser vi. Jag har en känsla av att den här frågan flyttas framåt och framåt och framåt och att det inte händer så mycket. I mycket stor utsträckning handlar det ju faktiskt om att alla nordiska länder ska gå hem till sig själva och förändra de regler som orsakar det här krånglet. Detta kan inte ske på nordisk nivå, utan det måste i största utsträckning ske på nationell nivå. Jag tycker att det är viktigt att det sker. Jag hoppas verkligen att det kommer att bli förbättringar när det gäller detta. I det här betänkandet behandlas en motion som vi har. Det är flera yrkanden som handlar om miljöfrå- gor, regional utveckling, gränshinder, IT osv. Alla de yrkandena är positivt besvarade. Vi har ingen reser- vation i det avseendet. Däremot har vi en reservation tillsammans med Moderaterna och Folkpartiet om att EU-parlamentariker skulle kunna vara medlemmar i Nordiska rådet. Vi tycker att de skulle kunna vara det. Det har vi ingenting emot. Vi tycker att det ska vara tillåtet i alla fall. Därför vill jag yrka bifall till den reservationen. Sedan vill jag säga en sak som jag tycker är lite oroande. Vi talar väldigt mycket om att vi har mycket gemensamt i de nordiska länderna. Det har vi också. Vi har gemensamma värdegrunder och en gemensam tradition. Det handlar om språk och allt detta. I det perspektivet kan man ju se med mycket stor oro på det som händer i våra västliga grannländer, i Norge och Danmark, med de främlingsfientliga partier som har vuxit sig så starka där. Man undrar hur det kom- mer att bli i Sverige och hur det kommer att se ut i Norden om det är sådana krafter som får övertaget och det är de värderingarna som får genklang i det nordiska samarbetet. Jag hoppas att det inte blir så. Det har ju startats ett par kampanjer mot rasism och främlingsfientlighet i Nordiska rådet, men det är på många sätt svårt att jobba internationellt med de frågorna. Det är svårt att göra det praktiskt. Jag menar att man måste utarbeta någon form av strategi. Det här är någonting som är vårt gemensamma ansvar, och jag hoppas att Nordiska rådet och alla medlem- mar i Nordiska rådet i framtiden kommer att arbeta mycket med detta. Det är viktiga frågor. Med detta, herr talman, vill jag avsluta mitt sista inlägg när det gäller nordiska frågor och också tacka alla för ett gott samarbete, som vi har haft. Det har varit mycket trevligt att vara medlem i Nordiska rådet under den tid som jag har varit det. Jag har varit sup- pleant, och jag har varit ordinarie. Jag har varit med i en del kommittéer, och jag tycker att det har varit mycket givande och mycket roligt. Jag hoppas verkli- gen att det blir framgångar för det nordiska samarbe- tet, men då får man nog sluta att koncentrera sig så mycket på organisationen och kanske se lite mera på innehållet. Organisationen har nämligen en förmåga att ta över ibland.