Nya åtgärder som kan genomföras utan krav på bygglov

Debatt om förslag 4 juni 2014
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenLars Eriksson (S)
  2. Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (MP)
  3. Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (MP)
  4. Hoppa till i videospelarenMarkus Wiechel (SD)
  5. Hoppa till i videospelarenMarkus Wiechel (SD)
  6. Hoppa till i videospelarenAmineh Kakabaveh (V)
  7. Hoppa till i videospelarenAmineh Kakabaveh (V)
  8. Hoppa till i videospelarenOskar Öholm (M)
  9. Hoppa till i videospelarenNina Lundström (FP)
  10. Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (MP)
  11. Hoppa till i videospelarenNina Lundström (FP)
  12. Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (MP)
  13. Hoppa till i videospelarenNina Lundström (FP)
  14. Hoppa till i videospelarenNina Lundström (FP)
  15. Hoppa till i videospelarenRickard Nordin (C)
  16. Hoppa till i videospelarenRickard Nordin (C)
  17. Hoppa till i videospelarenRoland Utbult (KD)
  18. Hoppa till i videospelarenRoland Utbult (KD)
  19. Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (MP)
  20. Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (MP)
  21. Hoppa till i videospelarenRoland Utbult (KD)
  22. Hoppa till i videospelarenRoland Utbult (KD)
  23. Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (MP)
  24. Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (MP)
  25. Hoppa till i videospelarenRoland Utbult (KD)
  26. Hoppa till i videospelarenRoland Utbult (KD)
  27. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Stefan Attefall (KD)
  28. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Stefan Attefall (KD)
  29. Hoppa till i videospelarenLars Eriksson (S)
  30. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Stefan Attefall (KD)
  31. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Stefan Attefall (KD)
  32. Hoppa till i videospelarenLars Eriksson (S)
  33. Hoppa till i videospelarenLars Eriksson (S)
  34. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Stefan Attefall (KD)
  35. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Stefan Attefall (KD)
  36. Hoppa till i videospelarenAmineh Kakabaveh (V)
  37. Hoppa till i videospelarenAmineh Kakabaveh (V)
  38. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Stefan Attefall (KD)
  39. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Stefan Attefall (KD)
  40. Hoppa till i videospelarenAmineh Kakabaveh (V)
  41. Hoppa till i videospelarenAmineh Kakabaveh (V)
  42. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Stefan Attefall (KD)
  43. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Stefan Attefall (KD)
  44. Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (MP)
  45. Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (MP)
  46. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Stefan Attefall (KD)
  47. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Stefan Attefall (KD)
  48. Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (MP)
  49. Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (MP)
  50. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Stefan Attefall (KD)
  51. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Stefan Attefall (KD)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 44

Anf. 2 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Civilutskottets betänkande 32 Nya åtgärder som kan genomföras utan krav på bygglov är enligt mitt tycke ett rätt ovanligt betänkande. Regeringen har bedrivit ett lagstiftningsarbete som i varje steg har fått mycket hård kritik. Trots att den kritiken också förts fram till oss i utskottet har majoriteten valt att inte låta sig påverkas av den kritiken. När jag säger att det är ett ovanligt betänkande syftar jag framför allt på den samlade slutsats som Lagrådet drar i sin remissbehandling. Där framgår nämligen klart och tydligt att de underlag, i form av utredningar, som regeringen har tagit fram inte har den kvalitet som fodras för att de ska kunna ligga till grund för lagstiftningsarbete. När de verkställande instanserna, från tjänstemän ute i kommunerna till dem som i slutändan ska uttolka lagen vid kommande tvister i domstol, inte anser att förarbetena håller måttet för att fungera vid tillämpningen innebär det även, vilket tydligt påpekas, att det kommer att bli rättsosäkert och att det på andra sätt kommer att bli problematiskt att i framtiden hantera tvister om mindre till- och ombyggnader såväl i kommunerna som i länsstyrelserna och domstolarna. Regeringen har till synes helt medvetet kört över landets hela profession på området. Fru talman! Vad handlar den här, som jag kallar den, skandalen om? Den handlar om ett antal ändringar i plan- och bygglagen. Syftet är precis som rubriken antyder, att bygglovsbefria ett antal åtgärder som i dag kräver bygglov. Det låter inte särskilt dramatiskt, men jag lovar er som lyssnar att det är mer än så. Det föreslås att utöver den numera ganska välkända friggeboden på 15 kvadratmeter ska ytterligare en komplementbyggnad om maximalt 25 kvadratmeter få byggas för åretruntbruk. Ett enbostadshus ska även få omvandlas till en tvåfamiljsfastighet. En befintlig huvudbyggnad på en fastighet ska dessutom utan bygglov kunna kompletteras med ytterligare 15 kvadratmeter liksom med två takkupor. Tillbyggnaden får ha samma takhöjd som det ursprungliga husets nockhöjd. Summan av dessa åtgärder blir att den traditionella villatomten omvandlas till en borggård. Med 4 ½ meters vallgrav mot grannarna kan den enskilde med en tillbyggnad och två friliggande nya byggnader bygga in sig på sin borggård. Vi kommer alltså att få en helt ny bebyggelsekaraktär. Regeringen föreslår, till mångas stora förvåning, att dessa åtgärder ska vara bygglovsbefriade och att de även ska få utföras i de fall de strider mot gällande detaljplan. Den som vill göra detta måste i och för sig i de flesta fall först lämna in en anmälan om att åtgärderna ska vidtas. Kommunen ska därefter lämna ett startbesked, som inte kan överklagas av någon annan än den sökande, det vill säga att om den sökande inte får sitt startbesked kan hon eller han överklaga det. Grannar kan inte överklaga. Däremot kan grannar, när väl byggnationen har startat eller till och med när den är färdig, begära att ett tillsynsärende startas hos kommunen. Kommunens beslut kan därefter överklagas till länsstyrelsen och slutligen till mark- och miljödomstol. I värsta fall innebär det att man i stället för att lösa konflikter i förväg tvingas lösa dem när byggnaden väl är på plats. Flera handläggare runt om i landet har tolkat regeringens förslag så att de i princip kommer att tvingas genomföra samma arbete som vid ett bygglovsärende innan de kan lämna ett startbesked. Eftersom kommunallagen anger att taxor ska återspegla de faktiska kostnaderna har redan många handläggare dragit slutsatsen att startbeskedet i stort sett kommer att hamna på samma avgiftsnivå som bygglovet. Det blir alltså mer komplicerat för den enskilde att hålla reda på sina skyldigheter och rättigheter. Rättsosäkerheten ökar trots att ingen i kommunerna uppfattat att man kan göra någon form av arbetstidsbesparing. Frågan blir kanske hängande i luften i den här debatten, men kan det finnas något annat motiv som gör att regeringen hastar igenom en så bristfällig lagstiftning som denna än viljan att inför valet framstå som handlingskraftig? Men vilken väljare vill ha en handlingskraftig rättssabotör till regering? Då, fru talman, kommer vi till redogörelsen av själva skandalen. Från flera remissinstanser har det framförts allvarlig kritik mot att regeringen ställer orimliga krav på snabba remissvar samt att man förlägger remisstiderna mycket olämpligt. Några remissinstanser har av den anledningen aktivt valt att avstå från att yttra sig. Det tycker jag är mycket allvarligt för den slutliga produkten. Som grund för regeringens förslag ligger tre förarbeten. Plangenomförandeutredningens betänkande, som remitterades den 16 maj med sista svarstid den 31 augusti, innebar att remissinstanserna hade 15 veckor på sig, semesterveckorna inräknande. Det ansågs vara ganska normalt och därmed acceptabelt även om det alltid är problematiskt med remisshantering över semestrar. Promemorian om vissa plan- och byggfrågor från Socialdepartementet remitterades den 20 juni med sista svarstid den 12 september. Det innebar en remisstid på 12 veckor inklusive semesterveckorna, vilket i praktiken är i knappaste laget men kanske ändå acceptabelt. Men det är som sagt alltid problematiskt med remissbehandling över semestrar. Med Boverkets rapport, vilken jag uppfattar som den viktigaste nyckelprodukten i sammanhanget, förhåller det sig dock annorlunda, som Lagrådet uttrycker det i sitt yttrande. Boverket tvingades arbeta under mycket stor tidspress. Uppdraget gavs i mitten av november, och rapporten remitterades den 13 december. Sista svarstiden för remissen sattes till den 10 januari, vilket innebär en remisstid på bara fyra veckor, dessutom under jul- och nyårshelgerna. I praktiken innebar det maximalt tolv arbetsdagar. Villkoren för Boverkets uppdrag och remisshanteringen av det har av många uppfattats som skandalartade, precis som jag uttrycker det. Det är inte konstigt att många som arbetat med de här frågorna har känt sig totalt överkörda när någon egentlig utredning i praktiken inte kunnat genomföras. Lagrådet konstaterar att regeringen beslutade om lagrådsremissen mindre än en månad efter att remisstiden på den senaste rapporten från Boverket gått ut samt att regeringen i den lagrådsremissen knappast bemödade sig om att ens försöka bemöta den kritik som trots de korta och olämpliga remisstiderna ändå hade framförts. Dessa fakta, samt att regeringen nästan inte tagit någon som helst hänsyn till kritiken vare sig när man utarbetat lagrådsremissen eller när man skrivit den proposition som vi debatterar i dag, visar att regeringen inte riktigt förstått sin roll. Utrednings- och beredningsresurser ska inte användas för att bedriva valpropaganda utan för att utforma lagstiftning, och det är uppenbart att det arbete regeringen har presterat inte kan klassas som lagstiftningsarbete. Lagrådet är tydligt med att beredningen inte uppfyller regeringsformens krav. Dessutom konstaterar Lagrådet att den förhastade processen resulterat i ett lagförslag behäftat med allvarliga lagtekniska brister. Och de är inte ensamma om att tycka det. Det är många som skriver så. Eftersom syftet med regeringens förslag anges vara att underlätta är det märkligt att regeringen inte försöker bemöta alla de remissinstanser som hävdar att förslaget kommer att få precis motsatt effekt. Det blir mer arbete högre upp i instanskedjan, säger till exempel Mark- och miljööverdomstolen. Energimyndigheten konstaterar att regeringen glömt bort energifrågorna och avstyrker av det skälet. Trafikverket avstyrker på grund av att man inte hanterat trafikkonflikter. Naturvårdsverket avstyrker av många skäl, men bland annat därför att strandskyddsfrågorna inte är behandlade i förslaget. Riksantikvarieämbetet anser att miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö inte är beaktat i arbetet och avstyrker av den orsaken. Handisam konstaterar som många andra att man helt har glömt bort tillgänglighetsfrågorna i utredningen. Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar att intentionerna med plan- och bygglagen som sådan om förutsägbarhet inte är möjliga att förena med regeringens förslag och avstyrker av det skälet. Länsstyrelsen i Västra Götaland, liksom många kommuner, avstyrker regeringens förslag med motiveringen att man i alla fall kommer att tvingas göra i princip samma utredningsarbete som tidigare. Varför då göra lagstiftningen ännu mindre tydlig? Många kommuner skriver att förslaget kommer att få - lyssna nu - förödande konsekvenser för värdefulla miljöer. Är det detta som är regeringens mål? Man säger också från kommunernas sida att förslaget innebär ökad rättsosäkerhet för fastighetsägare, grannar och kommuner. Sveriges Kommuner och Landsting skriver att de är tveksamma till om just de undantag från bygglovsplikt som regeringen har valt att föreslå verkligen är de mest lämpade. En av de tyngsta instanserna ifrågasätter alltså om det är rätt saker man har försökt lagstifta kring när man nu vill underlätta. Svenska Byggnadsvårdsföreningen avstyrker förslaget med motivet att kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan komma att förvanskas och att helhetsmiljöer därmed kan ta skada. Och visst kan man konstatera att vi kan skapa helt andra boendemiljöer på det här sättet. Sveriges Stadsarkitektförening avstyrker med motiveringen att förslaget i propositionen inte beretts i enlighet med regeringsformen, att det kommer att leda till ökade granntvister, att det bryter mot Europakonventionen om egendomsskydd, att det motverkar arbetet för en hållbar stadsutveckling och att det i praktiken innebär att vi får längre och mer svårförutsägbara planerings- och byggprocesser. Föreningen anser helt enkelt att förslaget är ett hån mot landets byggnadsnämnder och ett slag i ansiktet på hela professionen. Mycket av den kritik som Sveriges Stadsarkitektförening lämnar kan man återfinna i många andra remissvar. Mark- och miljööverdomstolen skriver att förslaget om takkupor kan vara genomförbart - lyssna nu noga - under förutsättning att konsekvenserna utreds. Detta säger en domstol. Det tycker jag är en uppsummering av hela denna skandalartade hantering. Så kan vi inte hålla på och stifta lagar. Men visst, många av förslagen är nog inte så tokiga, och vi i Miljöpartiet skulle förmodligen ha kunnat tillstyrka en hel del av dem om vi bara hade fått rimliga underlag att ta ställning till. Sanningen är nämligen så sorglig att regeringen har stressat fram förslaget i en sådan takt att det mesta faktiskt återstår att konsekvensbeskriva. Det är inte rimligt att riksdagen fattar beslut när det är så stora hål i beslutsunderlaget. Det är inte vallöften eller valplattformar vi ska ta ställning till här i riksdagen, utan genomförbara lagförslag. Vi miljöpartister anser även att riksdag och regering inte ska köra över dem som ska genomföra våra beslut så till den milda grad som med detta förslag. Om samtliga, från kommunens handläggare till domstolarna, säger att förslaget inte fungerar i praktiken, är det då inte rent vansinne att inte göra ett omtag och konsekvensbeskriva, som vi i Miljöpartiet föreslår i vår följdmotion? Eller är det så att ni i Alliansen faktiskt inte bryr er om huruvida det som ni beslutar här i riksdagen fungerar eller inte? Ni kunde inte ens gå handläggarna till mötes så långt att ni kunde skjuta upp ikraftträdandet till dess de kommer tillbaka från semestern. Det är ett utslag av rent maktmissbruk som man inte vill se i vårt land. Jag tycker att det är sorgligt när så goda idéer fuskas bort så totalt. Vi i Miljöpartiet hade gärna sett ett förslag med fungerande regler för ett antal åtgärder som skulle kunna vidtas utan bygglov. Men nu läggs förslaget fram utan att konsekvenserna är utredda, och vi kan inte tillstyrka något som inte går att bedöma. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 2 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Civilutskottets betänkande 32 Nya åtgärder som kan genomföras utan krav på bygglov är enligt mitt tycke ett rätt ovanligt betänkande. Regeringen har bedrivit ett lagstiftningsarbete som i varje steg har fått mycket hård kritik. Trots att den kritiken också förts fram till oss i utskottet har majoriteten valt att inte låta sig påverkas av den kritiken. När jag säger att det är ett ovanligt betänkande syftar jag framför allt på den samlade slutsats som Lagrådet drar i sin remissbehandling. Där framgår nämligen klart och tydligt att de underlag, i form av utredningar, som regeringen har tagit fram inte har den kvalitet som fodras för att de ska kunna ligga till grund för lagstiftningsarbete. När de verkställande instanserna, från tjänstemän ute i kommunerna till dem som i slutändan ska uttolka lagen vid kommande tvister i domstol, inte anser att förarbetena håller måttet för att fungera vid tillämpningen innebär det även, vilket tydligt påpekas, att det kommer att bli rättsosäkert och att det på andra sätt kommer att bli problematiskt att i framtiden hantera tvister om mindre till- och ombyggnader såväl i kommunerna som i länsstyrelserna och domstolarna. Regeringen har till synes helt medvetet kört över landets hela profession på området. Fru talman! Vad handlar den här, som jag kallar den, skandalen om? Den handlar om ett antal ändringar i plan- och bygglagen. Syftet är precis som rubriken antyder, att bygglovsbefria ett antal åtgärder som i dag kräver bygglov. Det låter inte särskilt dramatiskt, men jag lovar er som lyssnar att det är mer än så. Det föreslås att utöver den numera ganska välkända friggeboden på 15 kvadratmeter ska ytterligare en komplementbyggnad om maximalt 25 kvadratmeter få byggas för åretruntbruk. Ett enbostadshus ska även få omvandlas till en tvåfamiljsfastighet. En befintlig huvudbyggnad på en fastighet ska dessutom utan bygglov kunna kompletteras med ytterligare 15 kvadratmeter liksom med två takkupor. Tillbyggnaden får ha samma takhöjd som det ursprungliga husets nockhöjd. Summan av dessa åtgärder blir att den traditionella villatomten omvandlas till en borggård. Med 4 ½ meters vallgrav mot grannarna kan den enskilde med en tillbyggnad och två friliggande nya byggnader bygga in sig på sin borggård. Vi kommer alltså att få en helt ny bebyggelsekaraktär. Regeringen föreslår, till mångas stora förvåning, att dessa åtgärder ska vara bygglovsbefriade och att de även ska få utföras i de fall de strider mot gällande detaljplan. Den som vill göra detta måste i och för sig i de flesta fall först lämna in en anmälan om att åtgärderna ska vidtas. Kommunen ska därefter lämna ett startbesked, som inte kan överklagas av någon annan än den sökande, det vill säga att om den sökande inte får sitt startbesked kan hon eller han överklaga det. Grannar kan inte överklaga. Däremot kan grannar, när väl byggnationen har startat eller till och med när den är färdig, begära att ett tillsynsärende startas hos kommunen. Kommunens beslut kan därefter överklagas till länsstyrelsen och slutligen till mark- och miljödomstol. I värsta fall innebär det att man i stället för att lösa konflikter i förväg tvingas lösa dem när byggnaden väl är på plats. Flera handläggare runt om i landet har tolkat regeringens förslag så att de i princip kommer att tvingas genomföra samma arbete som vid ett bygglovsärende innan de kan lämna ett startbesked. Eftersom kommunallagen anger att taxor ska återspegla de faktiska kostnaderna har redan många handläggare dragit slutsatsen att startbeskedet i stort sett kommer att hamna på samma avgiftsnivå som bygglovet. Det blir alltså mer komplicerat för den enskilde att hålla reda på sina skyldigheter och rättigheter. Rättsosäkerheten ökar trots att ingen i kommunerna uppfattat att man kan göra någon form av arbetstidsbesparing. Frågan blir kanske hängande i luften i den här debatten, men kan det finnas något annat motiv som gör att regeringen hastar igenom en så bristfällig lagstiftning som denna än viljan att inför valet framstå som handlingskraftig? Men vilken väljare vill ha en handlingskraftig rättssabotör till regering? Då, fru talman, kommer vi till redogörelsen av själva skandalen. Från flera remissinstanser har det framförts allvarlig kritik mot att regeringen ställer orimliga krav på snabba remissvar samt att man förlägger remisstiderna mycket olämpligt. Några remissinstanser har av den anledningen aktivt valt att avstå från att yttra sig. Det tycker jag är mycket allvarligt för den slutliga produkten. Som grund för regeringens förslag ligger tre förarbeten. Plangenomförandeutredningens betänkande, som remitterades den 16 maj med sista svarstid den 31 augusti, innebar att remissinstanserna hade 15 veckor på sig, semesterveckorna inräknande. Det ansågs vara ganska normalt och därmed acceptabelt även om det alltid är problematiskt med remisshantering över semestrar. Promemorian om vissa plan- och byggfrågor från Socialdepartementet remitterades den 20 juni med sista svarstid den 12 september. Det innebar en remisstid på 12 veckor inklusive semesterveckorna, vilket i praktiken är i knappaste laget men kanske ändå acceptabelt. Men det är som sagt alltid problematiskt med remissbehandling över semestrar. Med Boverkets rapport, vilken jag uppfattar som den viktigaste nyckelprodukten i sammanhanget, förhåller det sig dock annorlunda, som Lagrådet uttrycker det i sitt yttrande. Boverket tvingades arbeta under mycket stor tidspress. Uppdraget gavs i mitten av november, och rapporten remitterades den 13 december. Sista svarstiden för remissen sattes till den 10 januari, vilket innebär en remisstid på bara fyra veckor, dessutom under jul- och nyårshelgerna. I praktiken innebar det maximalt tolv arbetsdagar. Villkoren för Boverkets uppdrag och remisshanteringen av det har av många uppfattats som skandalartade, precis som jag uttrycker det. Det är inte konstigt att många som arbetat med de här frågorna har känt sig totalt överkörda när någon egentlig utredning i praktiken inte kunnat genomföras. Lagrådet konstaterar att regeringen beslutade om lagrådsremissen mindre än en månad efter att remisstiden på den senaste rapporten från Boverket gått ut samt att regeringen i den lagrådsremissen knappast bemödade sig om att ens försöka bemöta den kritik som trots de korta och olämpliga remisstiderna ändå hade framförts. Dessa fakta, samt att regeringen nästan inte tagit någon som helst hänsyn till kritiken vare sig när man utarbetat lagrådsremissen eller när man skrivit den proposition som vi debatterar i dag, visar att regeringen inte riktigt förstått sin roll. Utrednings- och beredningsresurser ska inte användas för att bedriva valpropaganda utan för att utforma lagstiftning, och det är uppenbart att det arbete regeringen har presterat inte kan klassas som lagstiftningsarbete. Lagrådet är tydligt med att beredningen inte uppfyller regeringsformens krav. Dessutom konstaterar Lagrådet att den förhastade processen resulterat i ett lagförslag behäftat med allvarliga lagtekniska brister. Och de är inte ensamma om att tycka det. Det är många som skriver så. Eftersom syftet med regeringens förslag anges vara att underlätta är det märkligt att regeringen inte försöker bemöta alla de remissinstanser som hävdar att förslaget kommer att få precis motsatt effekt. Det blir mer arbete högre upp i instanskedjan, säger till exempel Mark- och miljööverdomstolen. Energimyndigheten konstaterar att regeringen glömt bort energifrågorna och avstyrker av det skälet. Trafikverket avstyrker på grund av att man inte hanterat trafikkonflikter. Naturvårdsverket avstyrker av många skäl, men bland annat därför att strandskyddsfrågorna inte är behandlade i förslaget. Riksantikvarieämbetet anser att miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö inte är beaktat i arbetet och avstyrker av den orsaken. Handisam konstaterar som många andra att man helt har glömt bort tillgänglighetsfrågorna i utredningen. Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar att intentionerna med plan- och bygglagen som sådan om förutsägbarhet inte är möjliga att förena med regeringens förslag och avstyrker av det skälet. Länsstyrelsen i Västra Götaland, liksom många kommuner, avstyrker regeringens förslag med motiveringen att man i alla fall kommer att tvingas göra i princip samma utredningsarbete som tidigare. Varför då göra lagstiftningen ännu mindre tydlig? Många kommuner skriver att förslaget kommer att få - lyssna nu - förödande konsekvenser för värdefulla miljöer. Är det detta som är regeringens mål? Man säger också från kommunernas sida att förslaget innebär ökad rättsosäkerhet för fastighetsägare, grannar och kommuner. Sveriges Kommuner och Landsting skriver att de är tveksamma till om just de undantag från bygglovsplikt som regeringen har valt att föreslå verkligen är de mest lämpade. En av de tyngsta instanserna ifrågasätter alltså om det är rätt saker man har försökt lagstifta kring när man nu vill underlätta. Svenska Byggnadsvårdsföreningen avstyrker förslaget med motivet att kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan komma att förvanskas och att helhetsmiljöer därmed kan ta skada. Och visst kan man konstatera att vi kan skapa helt andra boendemiljöer på det här sättet. Sveriges Stadsarkitektförening avstyrker med motiveringen att förslaget i propositionen inte beretts i enlighet med regeringsformen, att det kommer att leda till ökade granntvister, att det bryter mot Europakonventionen om egendomsskydd, att det motverkar arbetet för en hållbar stadsutveckling och att det i praktiken innebär att vi får längre och mer svårförutsägbara planerings- och byggprocesser. Föreningen anser helt enkelt att förslaget är ett hån mot landets byggnadsnämnder och ett slag i ansiktet på hela professionen. Mycket av den kritik som Sveriges Stadsarkitektförening lämnar kan man återfinna i många andra remissvar. Mark- och miljööverdomstolen skriver att förslaget om takkupor kan vara genomförbart - lyssna nu noga - under förutsättning att konsekvenserna utreds. Detta säger en domstol. Det tycker jag är en uppsummering av hela denna skandalartade hantering. Så kan vi inte hålla på och stifta lagar. Men visst, många av förslagen är nog inte så tokiga, och vi i Miljöpartiet skulle förmodligen ha kunnat tillstyrka en hel del av dem om vi bara hade fått rimliga underlag att ta ställning till. Sanningen är nämligen så sorglig att regeringen har stressat fram förslaget i en sådan takt att det mesta faktiskt återstår att konsekvensbeskriva. Det är inte rimligt att riksdagen fattar beslut när det är så stora hål i beslutsunderlaget. Det är inte vallöften eller valplattformar vi ska ta ställning till här i riksdagen, utan genomförbara lagförslag. Vi miljöpartister anser även att riksdag och regering inte ska köra över dem som ska genomföra våra beslut så till den milda grad som med detta förslag. Om samtliga, från kommunens handläggare till domstolarna, säger att förslaget inte fungerar i praktiken, är det då inte rent vansinne att inte göra ett omtag och konsekvensbeskriva, som vi i Miljöpartiet föreslår i vår följdmotion? Eller är det så att ni i Alliansen faktiskt inte bryr er om huruvida det som ni beslutar här i riksdagen fungerar eller inte? Ni kunde inte ens gå handläggarna till mötes så långt att ni kunde skjuta upp ikraftträdandet till dess de kommer tillbaka från semestern. Det är ett utslag av rent maktmissbruk som man inte vill se i vårt land. Jag tycker att det är sorgligt när så goda idéer fuskas bort så totalt. Vi i Miljöpartiet hade gärna sett ett förslag med fungerande regler för ett antal åtgärder som skulle kunna vidtas utan bygglov. Men nu läggs förslaget fram utan att konsekvenserna är utredda, och vi kan inte tillstyrka något som inte går att bedöma. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 3 Markus Wiechel (SD)

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till reservationen från Sverigedemokraterna. I propositionen föreslås ändringar i plan- och bygglagen med målet att förenkla regelverket. Det här är ett ärende som många har pratat om. Kort sagt är tanken med förändringarna att man inte ska ställa krav på bygglov i större utsträckning än vad som är motiverat utifrån samhällets behov. Detta kan vara ett sätt att säkerställa en hållbar utveckling av bebyggelsen. I likhet med hur det var vid friggebodsreformen är det flera som har pekat på de problem som kan uppstå. Man har varit orolig för vad som skulle kunna hända om fastighetsägare fick för mycket frihet. Den förra reformen har dock varit lyckad och har uppskattats av många människor sedan genomförandet. Få politiker lär i dag ångra det beslut som togs då. Och jag funderar ofta på varför man egentligen behöver vara orolig över dagens reform. Fru talman! Jag ska lämna dåtiden och prata lite mer om nutiden. Ändringarna innebär att de åtgärder som ska kunna vidtas utan krav på bygglov utökas med ytterligare åtgärder. Större komplementbyggnader och mindre bostäder på sammanlagt 25 kvadratmeter ska kunna uppföras. Utöver detta ska man kunna bygga till en- och tvåbostadshus med högst 15 kvadratmeter samt bygga en eller två takkupor. Enbostadshus ska således även kunna inredas med ytterligare en bostad. Jag är övertygad om att dessa förändringar inte bara möjliggör för villa- och fastighetsägare att skapa attraktivare tomter och hem. De skapar även möjligheter för nya platser att bo på, utan trassel med onödig byråkrati. Jag har inte helt oväntat ställt mig bakom regeringens förslag om förenklingar för husägare som önskar bygga till sina hus eller bygga mindre komplementhus på tomterna. För mig är det obegripligt att någon kan misstänkliggöra småhusägare för att vilja förstöra sina tomter eller göra sina fastigheter mindre attraktiva. Självfallet vill fastighetsägare göra raka motsatsen. De vill snarare göra sina tomter mer attraktiva, oavsett om de själva tänker nyttja tomten eller om de ska sälja eller hyra ut en del av fastigheten. Fru talman! Jag ser tydligt att dagens lagstiftning om byggande innehåller ett flertal regler som innebär onödigt krångel även för mindre förändringar. Det är tydligt att fler förenklingsåtgärder för minskad byråkrati och fortsatt reformering av plan- och bygglagen är önskvärda. Utgångspunkten bör vara att underlätta byggandet och öka möjligheten för människor att själva bestämma över sina fastigheter. Kritik har riktats mot regeringens beredning av ärendet och analysen av frågor som rör grannars intresse. Grannarnas intressen måste kunna tas till vara när fler åtgärder får utföras utan krav på bygglov. Av den anledningen kan jag till stor del instämma i kritiken. Propositionen innebär stora förändringar, och de får naturligtvis inte vara så dåligt beredda och analyserade att de kan orsaka nya problem. Det är min övertygelse att det därför finns behov av att så snart som möjligt genomföra en analys av hur grannars intresse i samband med byggnadsåtgärder på granntomten ska hanteras i fortsättningen. Det finns skäl att vid lämpligt tillfälle noga följa den praktiska tillämpningen av lagändringarna. Särskilt de delar som har uppmärksammats under remissbehandlingen är intressanta att följa upp. Fru talman! Regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning och eventuella nya förslag samt inkomma med en utvärdering av konsekvenserna av lagändringarna. Utvärderingen kan även ligga till grund för fler förenklingsförslag.

Anf. 3 Markus Wiechel (SD)

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till reservationen från Sverigedemokraterna. I propositionen föreslås ändringar i plan- och bygglagen med målet att förenkla regelverket. Det här är ett ärende som många har pratat om. Kort sagt är tanken med förändringarna att man inte ska ställa krav på bygglov i större utsträckning än vad som är motiverat utifrån samhällets behov. Detta kan vara ett sätt att säkerställa en hållbar utveckling av bebyggelsen. I likhet med hur det var vid friggebodsreformen är det flera som har pekat på de problem som kan uppstå. Man har varit orolig för vad som skulle kunna hända om fastighetsägare fick för mycket frihet. Den förra reformen har dock varit lyckad och har uppskattats av många människor sedan genomförandet. Få politiker lär i dag ångra det beslut som togs då. Och jag funderar ofta på varför man egentligen behöver vara orolig över dagens reform. Fru talman! Jag ska lämna dåtiden och prata lite mer om nutiden. Ändringarna innebär att de åtgärder som ska kunna vidtas utan krav på bygglov utökas med ytterligare åtgärder. Större komplementbyggnader och mindre bostäder på sammanlagt 25 kvadratmeter ska kunna uppföras. Utöver detta ska man kunna bygga till en- och tvåbostadshus med högst 15 kvadratmeter samt bygga en eller två takkupor. Enbostadshus ska således även kunna inredas med ytterligare en bostad. Jag är övertygad om att dessa förändringar inte bara möjliggör för villa- och fastighetsägare att skapa attraktivare tomter och hem. De skapar även möjligheter för nya platser att bo på, utan trassel med onödig byråkrati. Jag har inte helt oväntat ställt mig bakom regeringens förslag om förenklingar för husägare som önskar bygga till sina hus eller bygga mindre komplementhus på tomterna. För mig är det obegripligt att någon kan misstänkliggöra småhusägare för att vilja förstöra sina tomter eller göra sina fastigheter mindre attraktiva. Självfallet vill fastighetsägare göra raka motsatsen. De vill snarare göra sina tomter mer attraktiva, oavsett om de själva tänker nyttja tomten eller om de ska sälja eller hyra ut en del av fastigheten. Fru talman! Jag ser tydligt att dagens lagstiftning om byggande innehåller ett flertal regler som innebär onödigt krångel även för mindre förändringar. Det är tydligt att fler förenklingsåtgärder för minskad byråkrati och fortsatt reformering av plan- och bygglagen är önskvärda. Utgångspunkten bör vara att underlätta byggandet och öka möjligheten för människor att själva bestämma över sina fastigheter. Kritik har riktats mot regeringens beredning av ärendet och analysen av frågor som rör grannars intresse. Grannarnas intressen måste kunna tas till vara när fler åtgärder får utföras utan krav på bygglov. Av den anledningen kan jag till stor del instämma i kritiken. Propositionen innebär stora förändringar, och de får naturligtvis inte vara så dåligt beredda och analyserade att de kan orsaka nya problem. Det är min övertygelse att det därför finns behov av att så snart som möjligt genomföra en analys av hur grannars intresse i samband med byggnadsåtgärder på granntomten ska hanteras i fortsättningen. Det finns skäl att vid lämpligt tillfälle noga följa den praktiska tillämpningen av lagändringarna. Särskilt de delar som har uppmärksammats under remissbehandlingen är intressanta att följa upp. Fru talman! Regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning och eventuella nya förslag samt inkomma med en utvärdering av konsekvenserna av lagändringarna. Utvärderingen kan även ligga till grund för fler förenklingsförslag.

Anf. 4 Amineh Kakabaveh (V)

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet är mycket kritiska till regeringens förslag. Vi menar till att börja med att detta inte löser den förödande bostadsbristen, varken generellt eller för unga människor. Finansminister Anders Borg sade i en intervju i Expressen att förslaget att inreda friggebodar skulle kunna ge 15 000 bostäder. Även om finansministerns och regeringspartiernas önsketänkande skulle bli verklighet är behovet av bostäder långt mycket större än så. Nästan 300 000 unga vuxna saknar ett eget boende. Ett annat skäl till att vi är kritiska mot förslaget är den typ av bostäder som regeringen vill skapa med det här förslaget och hur de därmed menar att landets unga vuxna ska bo i framtiden. Förslaget innebär att man ska kunna hyra en bostad på någon annans villatomt eller i en del av någon annans villa. Att hyra en friggebod av en annan privatperson innebär ett boende utan besittningsskydd eller med andra ord ett otryggt boende, enligt Vänsterpartiet. Hyressättningen omfattas i dessa fall också av lagen om privatuthyrning av bostäder, vilket innebär att hyran tillåts vara högre än bruksvärdessystemet tillåter. Högerregeringen har med andra ord lagt ytterligare ett förslag som gör det mer lönsamt för den som äger sin bostad att hyra ut och därmed tjäna pengar på bostadsbristen. Det blir också osäkrare för hyresgästerna. Vänsterpartiets syn på bostaden skiljer sig markant från regeringens. Vi menar att en bostad är en social rättighet. Därmed blir också bostadsbristen ett problem som politiken kan och bör ta ett aktivt ansvar för att lösa. Det är inte en fråga för marknaden. Jag menar att landets unga måste ges en reell möjlighet och chans att kunna planera sin framtid, kunna flytta hemifrån och på riktigt påbörja sina vuxenliv. För att uppnå detta behövs inte fler friggebodar. Det är i stället avgörande att det finns tillgång till billiga hyresrätter, framför allt på orter där bostadsbristen är stor. Vänsterpartiet föreslår flera åtgärder för att få fart på bostadsbyggandet och för att stärka hyresgästernas rättigheter. Vi vill bland annat införa ett statligt investeringsstöd för att stimulera ökat bostadsbyggande med inriktning mot miljövänliga och tillgängliga hyresrätter med rimliga hyror. Vi i Vänsterpartiet menar vidare att det i dag råder akut bostadsbrist i stora delar av landet, inte minst i storstadsregionerna. Särskilt stor är avsaknaden av hyresrätter. Den extrema och växande bristen på hyresrätter drabbar alla människor men främst dem som inte är etablerade på bostadsmarknaden, särskilt ungdomar. Ungdomar efterfrågar oftast hyresrätter med rimliga hyresnivåer. Det har länge varit uppenbart att regeringen står handfallen inför det stora samhällsproblem som bostadsbristen i dag utgör. Fru talman! Huvudförslaget i propositionen innebär att det ska vara möjligt att bygga en större variant av friggeboden, ett så kallat komplementbostadshus på 25 kvadratmeter, som ska få användas som permanentbostad eller hyras ut. Vi i Vänsterpartiet menar att även ur ett samhällsplaneringsperspektiv har propositionens förslag stora brister. Liksom remissinstanserna har påpekat innebär propositionens förslag att detaljplanens funktion riskerar att undergrävas. På ett mer övergripande och principiellt plan betyder det att möjligheten till planering och demokratisk styrning av bebyggelseutvecklingen försvagas. Det allmänna intresset får ge vika för enskilda villaägares. I avvägningen mellan den enskilde husägarens frihetsgrad, som regeringen kallar det, och vårt gemensamma samhälleliga behov av förutsägbarhet i planeringen väljer regeringen det förra. Vi i Vänsterpartiet menar att de åtgärder som föreslås inte medför mycket positivt mervärde, vare sig för villaägare, potentiella hyresgäster eller för samhället i övrigt. Samtidigt bortser man från att lagförslaget innebär en inskränkning av grannars möjlighet att påverka omgivningen eftersom deras möjlighet att överklaga ett bygglov tas bort. Lagrådet har i sitt yttrande konstaterat att ärendet inte har beretts som föreskrivs i regeringsformen, och dessutom kan detta stå i strid med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte har gett remissinstanserna reell möjlighet att överväga förslagen och därigenom möjliggöra att deras sakkunskap tillförs lagstiftningsärendet. Lagrådet menar vidare att detta förslag går emot rättspraxis och att det inte är utrett att förslaget uppfyller Europakonventionens krav vad gäller grannars rätt till domstolsprövning. Det styrker den inskränkning av medborgerligt och demokratiskt inflytande som lagförslaget faktiskt ger upphov till. Sammantaget finns det så stora brister i propositionen som regeringen har lagt fram till riksdagen att vi föreslår avslag på lagförslaget i dess helhet. Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2, och jag står såklart bakom alla våra reservationer. Jag vill också säga att Socialdemokraterna är kritiska till förslaget, men det är synd att de inte yrkar avslag på det. Det är faktiskt bara kritik som de framför här i kammaren. (Applåder) I detta anförande instämde Marianne Berg (V).

Anf. 4 Amineh Kakabaveh (V)

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet är mycket kritiska till regeringens förslag. Vi menar till att börja med att detta inte löser den förödande bostadsbristen, varken generellt eller för unga människor. Finansminister Anders Borg sade i en intervju i Expressen att förslaget att inreda friggebodar skulle kunna ge 15 000 bostäder. Även om finansministerns och regeringspartiernas önsketänkande skulle bli verklighet är behovet av bostäder långt mycket större än så. Nästan 300 000 unga vuxna saknar ett eget boende. Ett annat skäl till att vi är kritiska mot förslaget är den typ av bostäder som regeringen vill skapa med det här förslaget och hur de därmed menar att landets unga vuxna ska bo i framtiden. Förslaget innebär att man ska kunna hyra en bostad på någon annans villatomt eller i en del av någon annans villa. Att hyra en friggebod av en annan privatperson innebär ett boende utan besittningsskydd eller med andra ord ett otryggt boende, enligt Vänsterpartiet. Hyressättningen omfattas i dessa fall också av lagen om privatuthyrning av bostäder, vilket innebär att hyran tillåts vara högre än bruksvärdessystemet tillåter. Högerregeringen har med andra ord lagt ytterligare ett förslag som gör det mer lönsamt för den som äger sin bostad att hyra ut och därmed tjäna pengar på bostadsbristen. Det blir också osäkrare för hyresgästerna. Vänsterpartiets syn på bostaden skiljer sig markant från regeringens. Vi menar att en bostad är en social rättighet. Därmed blir också bostadsbristen ett problem som politiken kan och bör ta ett aktivt ansvar för att lösa. Det är inte en fråga för marknaden. Jag menar att landets unga måste ges en reell möjlighet och chans att kunna planera sin framtid, kunna flytta hemifrån och på riktigt påbörja sina vuxenliv. För att uppnå detta behövs inte fler friggebodar. Det är i stället avgörande att det finns tillgång till billiga hyresrätter, framför allt på orter där bostadsbristen är stor. Vänsterpartiet föreslår flera åtgärder för att få fart på bostadsbyggandet och för att stärka hyresgästernas rättigheter. Vi vill bland annat införa ett statligt investeringsstöd för att stimulera ökat bostadsbyggande med inriktning mot miljövänliga och tillgängliga hyresrätter med rimliga hyror. Vi i Vänsterpartiet menar vidare att det i dag råder akut bostadsbrist i stora delar av landet, inte minst i storstadsregionerna. Särskilt stor är avsaknaden av hyresrätter. Den extrema och växande bristen på hyresrätter drabbar alla människor men främst dem som inte är etablerade på bostadsmarknaden, särskilt ungdomar. Ungdomar efterfrågar oftast hyresrätter med rimliga hyresnivåer. Det har länge varit uppenbart att regeringen står handfallen inför det stora samhällsproblem som bostadsbristen i dag utgör. Fru talman! Huvudförslaget i propositionen innebär att det ska vara möjligt att bygga en större variant av friggeboden, ett så kallat komplementbostadshus på 25 kvadratmeter, som ska få användas som permanentbostad eller hyras ut. Vi i Vänsterpartiet menar att även ur ett samhällsplaneringsperspektiv har propositionens förslag stora brister. Liksom remissinstanserna har påpekat innebär propositionens förslag att detaljplanens funktion riskerar att undergrävas. På ett mer övergripande och principiellt plan betyder det att möjligheten till planering och demokratisk styrning av bebyggelseutvecklingen försvagas. Det allmänna intresset får ge vika för enskilda villaägares. I avvägningen mellan den enskilde husägarens frihetsgrad, som regeringen kallar det, och vårt gemensamma samhälleliga behov av förutsägbarhet i planeringen väljer regeringen det förra. Vi i Vänsterpartiet menar att de åtgärder som föreslås inte medför mycket positivt mervärde, vare sig för villaägare, potentiella hyresgäster eller för samhället i övrigt. Samtidigt bortser man från att lagförslaget innebär en inskränkning av grannars möjlighet att påverka omgivningen eftersom deras möjlighet att överklaga ett bygglov tas bort. Lagrådet har i sitt yttrande konstaterat att ärendet inte har beretts som föreskrivs i regeringsformen, och dessutom kan detta stå i strid med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte har gett remissinstanserna reell möjlighet att överväga förslagen och därigenom möjliggöra att deras sakkunskap tillförs lagstiftningsärendet. Lagrådet menar vidare att detta förslag går emot rättspraxis och att det inte är utrett att förslaget uppfyller Europakonventionens krav vad gäller grannars rätt till domstolsprövning. Det styrker den inskränkning av medborgerligt och demokratiskt inflytande som lagförslaget faktiskt ger upphov till. Sammantaget finns det så stora brister i propositionen som regeringen har lagt fram till riksdagen att vi föreslår avslag på lagförslaget i dess helhet. Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2, och jag står såklart bakom alla våra reservationer. Jag vill också säga att Socialdemokraterna är kritiska till förslaget, men det är synd att de inte yrkar avslag på det. Det är faktiskt bara kritik som de framför här i kammaren. (Applåder) I detta anförande instämde Marianne Berg (V).

Anf. 10 Nina Lundström (FP)

Fru talman! Jag tycker att det är fantastiskt att den här möjligheten öppnas för småhusägare. Jan Lindholm väljer att kalla det för en sorglig lagstiftning. Trots allt står ju Jan Lindholm och Miljöpartiet bakom stora delar av propositionens förslag. Det gäller inte minst komplementbyggnader och tillbyggnader. Jag tycker att det är utomordentligt bra att vi vågar ta det här steget. Oskar Öholm redogjorde för den kritik som riktades också mot friggebodreformen. Småhusägare tar ansvar. De vill utveckla sin fastighet och ta vara på de möjligheter som finns. De vill definitivt inte försämra värdet på sina fastigheter. Vi utgår ifrån att de tar ett ansvar, och vi ska följa utvecklingen noga och se hur det hela faller ut. Dessutom har kommunerna en fortsatt möjlighet att värna värdefulla miljöer, inte minst av kulturhistoriska skäl. Vi ser fram emot dessa möjligheter. De som hör av sig är fyllda av förhoppningar om att äntligen få börja bygga. Det här är en viktig pusselbit för att möjliggöra utveckling. Den kommer inte att lösa bostadspolitikens stora utmaningar, utan det är den stora paletten med mängder av åtgärder som ska lösa denna. Men vi vågar ge frihet, vi utgår ifrån att småhusägarna tar ansvar och vi kommer att följa utvecklingen.

Anf. 10 Nina Lundström (FP)

Fru talman! Jag tycker att det är fantastiskt att den här möjligheten öppnas för småhusägare. Jan Lindholm väljer att kalla det för en sorglig lagstiftning. Trots allt står ju Jan Lindholm och Miljöpartiet bakom stora delar av propositionens förslag. Det gäller inte minst komplementbyggnader och tillbyggnader. Jag tycker att det är utomordentligt bra att vi vågar ta det här steget. Oskar Öholm redogjorde för den kritik som riktades också mot friggebodreformen. Småhusägare tar ansvar. De vill utveckla sin fastighet och ta vara på de möjligheter som finns. De vill definitivt inte försämra värdet på sina fastigheter. Vi utgår ifrån att de tar ett ansvar, och vi ska följa utvecklingen noga och se hur det hela faller ut. Dessutom har kommunerna en fortsatt möjlighet att värna värdefulla miljöer, inte minst av kulturhistoriska skäl. Vi ser fram emot dessa möjligheter. De som hör av sig är fyllda av förhoppningar om att äntligen få börja bygga. Det här är en viktig pusselbit för att möjliggöra utveckling. Den kommer inte att lösa bostadspolitikens stora utmaningar, utan det är den stora paletten med mängder av åtgärder som ska lösa denna. Men vi vågar ge frihet, vi utgår ifrån att småhusägarna tar ansvar och vi kommer att följa utvecklingen.

Anf. 11 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Det här är i grunden en frihetsreform. Det offentliga får lite mindre att säga till om, och människor får större chans att påverka sina egna liv. Att kunna bygga ut sitt lilla hus när familjen växer eller att kunna ställa en stuga på tomten när tonåringen har blivit större motsätter sig delar av oppositionen. När man inte motsätter sig förslaget som sådant försöker man åtminstone att hitta kritik mot det så att man kan vara emot, trots att man egentligen är för. Jag tycker att det hade varit bättre om oppositionen i stället hade lyft fram alla de positiva sidor som finns i förslaget, för egentligen har vi en ganska stor enighet när det väl kommer till votering i eftermiddag. Här gäller gamla system. Det är gamla detaljplaner som kommuner inte orkat uppdatera. Bostadsbristen i många kommuner är skriande. Här har kommunerna ett väldigt stort ansvar själva. Men när de inte tar det ansvaret, ja, då får vi på riksnivå försöka göra så gott vi kan med de medel som vi har. Ett verktyg är andrahandsuthyrningen, och den här reformen är ytterligare ett verktyg. Skillnaden mellan regeringen och oppositionen är att oppositionen gärna vill kasta ut pengar till de stora och redan vinstrika bostadsbolagen, medan Centerpartiet och regeringen vill att man ska få bestämma lite mer själv. Det är svårt att i förväg föreställa sig exakt hur reformen kommer att utvecklas. Ska kompletteringsbyggnader användas som kontor eller verksamheter i nystartade små företag? Kommer familjedaghem att kunna utveckla sin verksamhet och skapa större ytor för ytterligare barn eller för de barn som finns? Kommer det att bli vävstugor, pingisrum, nya kök och badrum eller festlokaler? Det kanske till och med kan bli ett bostadshus för tonåringen, den lilla familjen, en äldre släkting eller för sommargäster. Oavsett hur det blir kommer man att få nya små, men fullt moderna och funktionsdugliga hus och utrymmen som människor kan bo i om de vill. Husen är också i vissa fall tillgängliga för uthyrning. Om man lyssnar på delar av oppositionen säger den: Ja, det här kommer inte att lösa bostadsbristen. Nej, det kommer det inte att göra. Det kommer inte att bli 300 000 nya bostäder genom det här enskilda förslaget. Men det är en liten del i det stora pusslet. Även om det nu blir 15 000 och inte 300 000 bostäder är det ju bra. Det är 15 000 personer som annars inte hade haft någonting att flytta till över huvud taget. Det är lätt att säga att det är ett dåligt förslag för att det inte löser bostadsbristen, men säg det till de 15 000 personerna som får chans till en bostad! Säg det till de individer som i dag inte har någon bostad alls! Det är det som är alternativet. Fördelen är också att den som äger ett hus eller en tomt slipper vänta på att kommunen ska uppdatera gamla detaljplaner som kanske inte ens ligger i pipeline för revidering. Oppositionen lyfter fram många olika problem, både i sina reservationer och i tidigare debatter. Man säger: Nej, det blir inga fler bostäder, och det löser inte bostadsbristen. Samtidigt säger man att om det blir bostäder - som man nu inte erkänner att det blir - ja, då kommer grannarna att klaga. Kommuner kommer att behöva rusta upp va-nät, bygga ut befintliga busslinjer och kollektivtrafik, så de kommer att få mer och mer problem. Här finns det en motsättning. Oppositionen säger att det inte blir några fler bostäder, och sedan lyfter man fram alla problem som nya bostäder för med sig. Jag tycker snarare att det är bra att människor får större möjligheter att flytta in i ett modernt och nybyggt hus. Man kan antingen hyra in sig eller bygga ut sitt eget hus. Det kan bli nya, hållbara och energieffektiva byggnader i ganska omoderna bostadsområden. Antagna detaljplaner som inte är aktuella för revidering kan utnyttjas bättre. Det blir fler människor som ger bättre underlag för service, handel, arbetstillfällen och andra typer av tjänster. Frågan till oppositionen blir: Var tycker ni att människor ska bo? Kommuner bygger ju inte på det sättet som de borde göra. Exempelvis den rödgröna majoriteten i Göteborg bygger betydligt mindre än vad man gör i allmännyttan i Stockholm. Man har inte klarat sina bostadsmål någon gång under de senaste 20 åren. Det är klart att om man inte klarar det på kommunal nivå - oavsett regering - då får vi göra åtminstone en liten av vår del här, och det tycker jag att vi också gör. Det här är ett litet steg framåt. Det är inte hela lösningen på bostadsbristen, för den kan inte riksdag eller regering lösa. Den kan bara lösas ute på plats. Men vi gör åtminstone vår del. Det ger minskad byråkrati, det ger lite mer frihet och det ger lite fler bostäder. Det tycker vi i Centerpartiet och i Alliansen är bra, och därför yrkar vi bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Anf. 11 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Det här är i grunden en frihetsreform. Det offentliga får lite mindre att säga till om, och människor får större chans att påverka sina egna liv. Att kunna bygga ut sitt lilla hus när familjen växer eller att kunna ställa en stuga på tomten när tonåringen har blivit större motsätter sig delar av oppositionen. När man inte motsätter sig förslaget som sådant försöker man åtminstone att hitta kritik mot det så att man kan vara emot, trots att man egentligen är för. Jag tycker att det hade varit bättre om oppositionen i stället hade lyft fram alla de positiva sidor som finns i förslaget, för egentligen har vi en ganska stor enighet när det väl kommer till votering i eftermiddag. Här gäller gamla system. Det är gamla detaljplaner som kommuner inte orkat uppdatera. Bostadsbristen i många kommuner är skriande. Här har kommunerna ett väldigt stort ansvar själva. Men när de inte tar det ansvaret, ja, då får vi på riksnivå försöka göra så gott vi kan med de medel som vi har. Ett verktyg är andrahandsuthyrningen, och den här reformen är ytterligare ett verktyg. Skillnaden mellan regeringen och oppositionen är att oppositionen gärna vill kasta ut pengar till de stora och redan vinstrika bostadsbolagen, medan Centerpartiet och regeringen vill att man ska få bestämma lite mer själv. Det är svårt att i förväg föreställa sig exakt hur reformen kommer att utvecklas. Ska kompletteringsbyggnader användas som kontor eller verksamheter i nystartade små företag? Kommer familjedaghem att kunna utveckla sin verksamhet och skapa större ytor för ytterligare barn eller för de barn som finns? Kommer det att bli vävstugor, pingisrum, nya kök och badrum eller festlokaler? Det kanske till och med kan bli ett bostadshus för tonåringen, den lilla familjen, en äldre släkting eller för sommargäster. Oavsett hur det blir kommer man att få nya små, men fullt moderna och funktionsdugliga hus och utrymmen som människor kan bo i om de vill. Husen är också i vissa fall tillgängliga för uthyrning. Om man lyssnar på delar av oppositionen säger den: Ja, det här kommer inte att lösa bostadsbristen. Nej, det kommer det inte att göra. Det kommer inte att bli 300 000 nya bostäder genom det här enskilda förslaget. Men det är en liten del i det stora pusslet. Även om det nu blir 15 000 och inte 300 000 bostäder är det ju bra. Det är 15 000 personer som annars inte hade haft någonting att flytta till över huvud taget. Det är lätt att säga att det är ett dåligt förslag för att det inte löser bostadsbristen, men säg det till de 15 000 personerna som får chans till en bostad! Säg det till de individer som i dag inte har någon bostad alls! Det är det som är alternativet. Fördelen är också att den som äger ett hus eller en tomt slipper vänta på att kommunen ska uppdatera gamla detaljplaner som kanske inte ens ligger i pipeline för revidering. Oppositionen lyfter fram många olika problem, både i sina reservationer och i tidigare debatter. Man säger: Nej, det blir inga fler bostäder, och det löser inte bostadsbristen. Samtidigt säger man att om det blir bostäder - som man nu inte erkänner att det blir - ja, då kommer grannarna att klaga. Kommuner kommer att behöva rusta upp va-nät, bygga ut befintliga busslinjer och kollektivtrafik, så de kommer att få mer och mer problem. Här finns det en motsättning. Oppositionen säger att det inte blir några fler bostäder, och sedan lyfter man fram alla problem som nya bostäder för med sig. Jag tycker snarare att det är bra att människor får större möjligheter att flytta in i ett modernt och nybyggt hus. Man kan antingen hyra in sig eller bygga ut sitt eget hus. Det kan bli nya, hållbara och energieffektiva byggnader i ganska omoderna bostadsområden. Antagna detaljplaner som inte är aktuella för revidering kan utnyttjas bättre. Det blir fler människor som ger bättre underlag för service, handel, arbetstillfällen och andra typer av tjänster. Frågan till oppositionen blir: Var tycker ni att människor ska bo? Kommuner bygger ju inte på det sättet som de borde göra. Exempelvis den rödgröna majoriteten i Göteborg bygger betydligt mindre än vad man gör i allmännyttan i Stockholm. Man har inte klarat sina bostadsmål någon gång under de senaste 20 åren. Det är klart att om man inte klarar det på kommunal nivå - oavsett regering - då får vi göra åtminstone en liten av vår del här, och det tycker jag att vi också gör. Det här är ett litet steg framåt. Det är inte hela lösningen på bostadsbristen, för den kan inte riksdag eller regering lösa. Den kan bara lösas ute på plats. Men vi gör åtminstone vår del. Det ger minskad byråkrati, det ger lite mer frihet och det ger lite fler bostäder. Det tycker vi i Centerpartiet och i Alliansen är bra, och därför yrkar vi bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Anf. 12 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Det vi tar upp i dag är frågor som är mycket viktiga för många. Det handlar alltså om nya åtgärder som kan genomföras utan krav på bygglov. På ett djupare plan handlar det om människors frihet och möjlighet att förverkliga sina drömmar. För mig som kristdemokrat är det viktiga inslag för ett liv med bra livskvalitet när människor får fatta sina egna beslut vid köksbordet om bland annat sitt boende. Det är viktigt att ha möjlighet att utan bygglov få bygga ett hus på 25 kvadratmeter på tomten. Anmälan görs till byggnadsnämnden, som ser till att de tekniska kraven följs, och sedan får husägaren ett startbesked. Någon prövning av hur huset placeras i förhållande till detaljplan sker inte. Till skillnad från friggeboden ska Attefallshuset kunna användas som permanentboende men också som gäststuga, garage eller kontor. Högsta nockhöjd blir fyra meter, vilket gör det möjligt att ha ett loft. Huset måste ligga minst fyra och en halv meter från tomtgränsen, annars krävs grannars tillstånd. Såg ni rubrikerna i våras? Det första Attefallshuset visas i centrala Stockholm, Attefall och Borg besöker 25 kvadratmeter på Norrmalmstorg. En ledare skrev att Attefallshuset är en tydlig bostadspolitik. Villaägarna skrev att Attefallshus ger hundratusentals bostäder. Villaägarnas Riksförbund bedömer att de slopade bygglovskraven när det gäller tillbyggnad av hus och den nya formen av komplementbostadshus, eller Attefallshus som de kallas, på sikt kan skapa 150 000-200 000 nya bostadstillfällen. De har genomfört en undersökning som visar att 90 procent av småhusägarna är positiva till att öka storleken på dagens friggebodar och att 83 procent anser att man bör få inreda dem för bostadsändamål. Ja, det var lite annat ljud i skällan då än det vi fått höra från vissa debattörer i dag. Men det är inte hela sanningen, för såväl socialdemokrater som vänsterpartister och miljöpartister vet att Attefallshuset är en fantastiskt bra grej. Oppositionen våndas eftersom de vet att det har samma dignitet och möjlighet att bli en succé som friggeboden. Fru talman! Det låter ungefär likadant som 1979 när friggeboden lanserades av dåvarande folkpartiregeringen. Då var många skeptiska, framför allt från myndighetshåll och från oppositionen, där man hade en uttalad rädsla för vad det kunde föra med sig av förskräckligheter. Var det verkligen meningen att vanliga villaboende skulle kunna hantera frihet från förbud, regler och lagstiftning? Ändå var det ganska lätt att hålla reda på reglerna, nämligen högst tio kvadratmeter, som senare blev 15, takhöjd högst tre meter och ingen placering närmare grannen än fyra och en halv meter. Det var många synpunkter som kom fram i remissvaren. Några modiga instanser tillstyrkte rakt av. Andra gick emot. Arkitekterna var särskilt negativa till friggeboden. De menade att grannarna skulle drabbas i stor omfattning av förstörd utsikt, intrång på annans mark, dålig sikt vid utfart och av att skuggor skulle falla på byggnader. Man befarade att byggnaden skulle placeras olämpligt, till exempel mitt på tomten i stället för att med grannes medgivande ge den en mer undanskymd placering i tomtgräns. Grupphusområden var särskilt illa ute. Folk skulle försöka smälla upp byggnader som inte ens fick plats på tomten, och förslaget kunde uppfattas som en uppmuntran att bygga ett friliggande hus i stället för att göra en tillbyggnad som ofta kunde vara mer motiverad. Till slut drämde Föreningen Sveriges Stadsarkitekter i med att förslaget var ett avsteg från det kommunala planmonopolet och kunde således inte genomföras. Fru talman! I riksdagen var det faktiskt mycket nära att förslaget att vi utan bygglov skulle få bygga små hus och bodar inte gick igenom. Omröstningen i riksdagen den 7 november 1979 blev dramatisk och slutade med röstsiffrorna 162 för boden och 162 emot. Dåvarande Vänsterpartiet och Socialdemokraterna röstade emot, trots att Per Olof Håkansson, socialdemokrat från Trelleborg, försäkrade att de "var emot krångel och byråkrati". Men han ansåg - vilket också Oskar Öholm tog upp tidigare - att "förslaget var en skenreform som snarast förvärrar det som den är avsedd att bekämpa nämligen byråkratin". Som ni hör kan det som sägs i denna riksdag och som förs in i protokollen med tiden vändas mot en. Risken är att man blir citerad om 30 år när Attefallshusen har övervunnit sina naturliga hinder. Det kanske är någonting att fundera över. Dåvarande Vänsterpartiet föreslog i stället att all mark som skulle bebyggas skulle föras över till kommunerna och att alla privata hyreshus skulle kommunaliseras. Lotten fick avgöra friggebodens öde, och som tur var tog Rune Torwald, centerpartist, en ja-sedel ur rösturnan och lagen kunde därmed träda i kraft den 1 januari 1980. Man kan fråga sig, fru talman, om den där lilla stugan på 10 eller 15 kvadratmeter förtjänar all den uppmärksamhet som den har fått. Det är ju bara en enkel liten stuga, så oansenlig där den står. Men den är faktiskt större än så. Den är en frihetssymbol. Så är det också med Attefallshusen. Det handlar om hundratusentals hushåll som på ett enkelt sätt kan förverkliga sina drömmar. Fru talman! Regeringen, med bostadsminister Stefan Attefall i spetsen, tillika kristdemokrat, har under det senaste året presenterat ett mycket stort antal förslag som syftar till att bland annat förkorta och förenkla hela plan- och byggprocessen, som under flera decennier varit en studie i snårighet. Regeringens ambition att förenkla regelverket blir väldigt tydlig i den proposition som regeringen lagt på civilutskottets bord. Det spretar ordentligt i oppositionens syn på regeringens förslag. Vänsterpartiet vill avslå regeringens förslag i dess helhet. De påstår dessutom att regeringen står handfallen. Miljöpartiet går med på det mesta, men inte bygglovsbefrielse för att inrätta ytterligare en bostad i ett enbostadshus, och deras förslag är att senarelägga starten från den 2 juli till den 1 september i år. Socialdemokraterna ställer sig bakom regeringens förslag även när det gäller datum. Med stor tveksamhet, skriver de, har de avstått från att lägga fram ett avslagsyrkande. De avstyrker alltså inte förslaget. Varför? kan man fråga sig. Jag tror att det beror på att det är en reform som kommer att vinna folkets gillande. Vi kristdemokrater välkomnar den här frihetsreformen för småhusägare. Vi anser att det dessutom finns mer att göra. Det finns en rad åtgärder som vi borde överväga att bygglovsbefria, till exempel byte av takmaterial, fasadändring mot innergård och garageportar. Det är åtgärder där kravet på bygglov kan ifrågasättas. Utgångspunkten borde vara att åtgärder som inte innebär någon inskränkning på grannens utsikt eller motsvarande bör befrias från bygglov. Hälften av den svenska befolkningen bor i villa. Kristdemokraterna vill helt enkelt göra livet lite enklare för alla dessa människor. (Applåder)

Anf. 12 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Det vi tar upp i dag är frågor som är mycket viktiga för många. Det handlar alltså om nya åtgärder som kan genomföras utan krav på bygglov. På ett djupare plan handlar det om människors frihet och möjlighet att förverkliga sina drömmar. För mig som kristdemokrat är det viktiga inslag för ett liv med bra livskvalitet när människor får fatta sina egna beslut vid köksbordet om bland annat sitt boende. Det är viktigt att ha möjlighet att utan bygglov få bygga ett hus på 25 kvadratmeter på tomten. Anmälan görs till byggnadsnämnden, som ser till att de tekniska kraven följs, och sedan får husägaren ett startbesked. Någon prövning av hur huset placeras i förhållande till detaljplan sker inte. Till skillnad från friggeboden ska Attefallshuset kunna användas som permanentboende men också som gäststuga, garage eller kontor. Högsta nockhöjd blir fyra meter, vilket gör det möjligt att ha ett loft. Huset måste ligga minst fyra och en halv meter från tomtgränsen, annars krävs grannars tillstånd. Såg ni rubrikerna i våras? Det första Attefallshuset visas i centrala Stockholm, Attefall och Borg besöker 25 kvadratmeter på Norrmalmstorg. En ledare skrev att Attefallshuset är en tydlig bostadspolitik. Villaägarna skrev att Attefallshus ger hundratusentals bostäder. Villaägarnas Riksförbund bedömer att de slopade bygglovskraven när det gäller tillbyggnad av hus och den nya formen av komplementbostadshus, eller Attefallshus som de kallas, på sikt kan skapa 150 000-200 000 nya bostadstillfällen. De har genomfört en undersökning som visar att 90 procent av småhusägarna är positiva till att öka storleken på dagens friggebodar och att 83 procent anser att man bör få inreda dem för bostadsändamål. Ja, det var lite annat ljud i skällan då än det vi fått höra från vissa debattörer i dag. Men det är inte hela sanningen, för såväl socialdemokrater som vänsterpartister och miljöpartister vet att Attefallshuset är en fantastiskt bra grej. Oppositionen våndas eftersom de vet att det har samma dignitet och möjlighet att bli en succé som friggeboden. Fru talman! Det låter ungefär likadant som 1979 när friggeboden lanserades av dåvarande folkpartiregeringen. Då var många skeptiska, framför allt från myndighetshåll och från oppositionen, där man hade en uttalad rädsla för vad det kunde föra med sig av förskräckligheter. Var det verkligen meningen att vanliga villaboende skulle kunna hantera frihet från förbud, regler och lagstiftning? Ändå var det ganska lätt att hålla reda på reglerna, nämligen högst tio kvadratmeter, som senare blev 15, takhöjd högst tre meter och ingen placering närmare grannen än fyra och en halv meter. Det var många synpunkter som kom fram i remissvaren. Några modiga instanser tillstyrkte rakt av. Andra gick emot. Arkitekterna var särskilt negativa till friggeboden. De menade att grannarna skulle drabbas i stor omfattning av förstörd utsikt, intrång på annans mark, dålig sikt vid utfart och av att skuggor skulle falla på byggnader. Man befarade att byggnaden skulle placeras olämpligt, till exempel mitt på tomten i stället för att med grannes medgivande ge den en mer undanskymd placering i tomtgräns. Grupphusområden var särskilt illa ute. Folk skulle försöka smälla upp byggnader som inte ens fick plats på tomten, och förslaget kunde uppfattas som en uppmuntran att bygga ett friliggande hus i stället för att göra en tillbyggnad som ofta kunde vara mer motiverad. Till slut drämde Föreningen Sveriges Stadsarkitekter i med att förslaget var ett avsteg från det kommunala planmonopolet och kunde således inte genomföras. Fru talman! I riksdagen var det faktiskt mycket nära att förslaget att vi utan bygglov skulle få bygga små hus och bodar inte gick igenom. Omröstningen i riksdagen den 7 november 1979 blev dramatisk och slutade med röstsiffrorna 162 för boden och 162 emot. Dåvarande Vänsterpartiet och Socialdemokraterna röstade emot, trots att Per Olof Håkansson, socialdemokrat från Trelleborg, försäkrade att de "var emot krångel och byråkrati". Men han ansåg - vilket också Oskar Öholm tog upp tidigare - att "förslaget var en skenreform som snarast förvärrar det som den är avsedd att bekämpa nämligen byråkratin". Som ni hör kan det som sägs i denna riksdag och som förs in i protokollen med tiden vändas mot en. Risken är att man blir citerad om 30 år när Attefallshusen har övervunnit sina naturliga hinder. Det kanske är någonting att fundera över. Dåvarande Vänsterpartiet föreslog i stället att all mark som skulle bebyggas skulle föras över till kommunerna och att alla privata hyreshus skulle kommunaliseras. Lotten fick avgöra friggebodens öde, och som tur var tog Rune Torwald, centerpartist, en ja-sedel ur rösturnan och lagen kunde därmed träda i kraft den 1 januari 1980. Man kan fråga sig, fru talman, om den där lilla stugan på 10 eller 15 kvadratmeter förtjänar all den uppmärksamhet som den har fått. Det är ju bara en enkel liten stuga, så oansenlig där den står. Men den är faktiskt större än så. Den är en frihetssymbol. Så är det också med Attefallshusen. Det handlar om hundratusentals hushåll som på ett enkelt sätt kan förverkliga sina drömmar. Fru talman! Regeringen, med bostadsminister Stefan Attefall i spetsen, tillika kristdemokrat, har under det senaste året presenterat ett mycket stort antal förslag som syftar till att bland annat förkorta och förenkla hela plan- och byggprocessen, som under flera decennier varit en studie i snårighet. Regeringens ambition att förenkla regelverket blir väldigt tydlig i den proposition som regeringen lagt på civilutskottets bord. Det spretar ordentligt i oppositionens syn på regeringens förslag. Vänsterpartiet vill avslå regeringens förslag i dess helhet. De påstår dessutom att regeringen står handfallen. Miljöpartiet går med på det mesta, men inte bygglovsbefrielse för att inrätta ytterligare en bostad i ett enbostadshus, och deras förslag är att senarelägga starten från den 2 juli till den 1 september i år. Socialdemokraterna ställer sig bakom regeringens förslag även när det gäller datum. Med stor tveksamhet, skriver de, har de avstått från att lägga fram ett avslagsyrkande. De avstyrker alltså inte förslaget. Varför? kan man fråga sig. Jag tror att det beror på att det är en reform som kommer att vinna folkets gillande. Vi kristdemokrater välkomnar den här frihetsreformen för småhusägare. Vi anser att det dessutom finns mer att göra. Det finns en rad åtgärder som vi borde överväga att bygglovsbefria, till exempel byte av takmaterial, fasadändring mot innergård och garageportar. Det är åtgärder där kravet på bygglov kan ifrågasättas. Utgångspunkten borde vara att åtgärder som inte innebär någon inskränkning på grannens utsikt eller motsvarande bör befrias från bygglov. Hälften av den svenska befolkningen bor i villa. Kristdemokraterna vill helt enkelt göra livet lite enklare för alla dessa människor. (Applåder)

Anf. 13 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Vi har nu hört Roland Utbult hålla ett anförande som egentligen inte har med betänkandet att göra. Hela argumentationen handlar om framgången med friggeboden. Min enkla fråga till Roland Utbult är: Anser inte Kristdemokraterna att det är någon skillnad på detta förslag och friggebodsförslaget? Här handlar det om att en fastighet där det i dag bor en familj med förslaget utan bygglovsprövning kan komma att bebos av tre familjer. Det är en väsentlig skillnad mot friggebodsförslaget som inte innebar att man fick ha ett permanentboende i friggeboden. Det här förslaget handlar om en förändring av hur fastigheten kan nyttjas och inte om att en byggnad si eller så uppförs. Är det verkligen inte någon skillnad i sak mellan dessa förslag?

Anf. 13 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Vi har nu hört Roland Utbult hålla ett anförande som egentligen inte har med betänkandet att göra. Hela argumentationen handlar om framgången med friggeboden. Min enkla fråga till Roland Utbult är: Anser inte Kristdemokraterna att det är någon skillnad på detta förslag och friggebodsförslaget? Här handlar det om att en fastighet där det i dag bor en familj med förslaget utan bygglovsprövning kan komma att bebos av tre familjer. Det är en väsentlig skillnad mot friggebodsförslaget som inte innebar att man fick ha ett permanentboende i friggeboden. Det här förslaget handlar om en förändring av hur fastigheten kan nyttjas och inte om att en byggnad si eller så uppförs. Är det verkligen inte någon skillnad i sak mellan dessa förslag?

Anf. 14 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Det jag gjorde framför allt var att jämföra den kritik som fanns då och den kritik som finns nu. När jag lyssnade på ditt anförande och jämförde lite grann med Nina Lundströms anförande slog det mig att du använde uttryck som att det skulle vara en "borggård". Du talade om "skandal". Du använde uttrycket "förödande konsekvenser". Du sade att det var "ett hån mot landets byggnadsnämnder". Du talade om "maktmissbruk" och "sorglig lagstiftning". Nina Lundström talade om att "underlätta för medborgarna" och om "ökad frihet". Hon sade att det "väckt stort intresse" och är "till glädje för medborgarna". Det är en väldig skillnad i synen på detta, och det fanns också 1979 när det skulle fattas beslut om friggeboden. Det var den jämförelsen jag gjorde. Jag tycker att den är helt relevant. Attefallshusen är en utveckling av detta med friggeboden. Det handlar om befrielse från bygglov och en större yta. Det handlar om att dra in både värme och vatten. Jag ser det mer som att Attefallshusen är en utveckling av friggeboden.

Anf. 14 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Det jag gjorde framför allt var att jämföra den kritik som fanns då och den kritik som finns nu. När jag lyssnade på ditt anförande och jämförde lite grann med Nina Lundströms anförande slog det mig att du använde uttryck som att det skulle vara en "borggård". Du talade om "skandal". Du använde uttrycket "förödande konsekvenser". Du sade att det var "ett hån mot landets byggnadsnämnder". Du talade om "maktmissbruk" och "sorglig lagstiftning". Nina Lundström talade om att "underlätta för medborgarna" och om "ökad frihet". Hon sade att det "väckt stort intresse" och är "till glädje för medborgarna". Det är en väldig skillnad i synen på detta, och det fanns också 1979 när det skulle fattas beslut om friggeboden. Det var den jämförelsen jag gjorde. Jag tycker att den är helt relevant. Attefallshusen är en utveckling av detta med friggeboden. Det handlar om befrielse från bygglov och en större yta. Det handlar om att dra in både värme och vatten. Jag ser det mer som att Attefallshusen är en utveckling av friggeboden.

Anf. 15 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Det var inte något svar på min fråga. Jag frågade Kristdemokraterna och regeringssidan, för ni tycker ju samma sak i de fyra allianspartierna: Anser ni inte att det är någon skillnad på en reform som innebär att man på en fastighet får bygga en bod som man kan förvara saker i eller att man får förändra fastighetens användningsområde från att bebos av en familj till att bebos av tre familjer? Är det ingen skillnad? Jag tycker att jämförelsen av hur man argumenterar är väldigt intressant. Det handlar om i vilken mån vi tar hänsyn till det som fackmyndigheter anser. De ord som jag använde är tagna från remissyttranden. Det handlar om vilken hänsyn vi ska ta till de lagtillämpande instanserna, de som ska handlägga. Nu använde Roland Utbult, precis som alla andra företrädare för regeringens sida, begreppet frihetsreform. I vilken utsträckning är det en frihetsreform i verkligheten? Det vore intressant att få veta. Då kan man lyssna på vad handläggarna säger. Förutom min första fråga, Roland Utbult: Vad anser ni om det faktum att handläggarna säger att de kommer att behöva göra samma prövning för att kunna lämna ett startbesked som för att ge ett bygglov?

Anf. 15 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Det var inte något svar på min fråga. Jag frågade Kristdemokraterna och regeringssidan, för ni tycker ju samma sak i de fyra allianspartierna: Anser ni inte att det är någon skillnad på en reform som innebär att man på en fastighet får bygga en bod som man kan förvara saker i eller att man får förändra fastighetens användningsområde från att bebos av en familj till att bebos av tre familjer? Är det ingen skillnad? Jag tycker att jämförelsen av hur man argumenterar är väldigt intressant. Det handlar om i vilken mån vi tar hänsyn till det som fackmyndigheter anser. De ord som jag använde är tagna från remissyttranden. Det handlar om vilken hänsyn vi ska ta till de lagtillämpande instanserna, de som ska handlägga. Nu använde Roland Utbult, precis som alla andra företrädare för regeringens sida, begreppet frihetsreform. I vilken utsträckning är det en frihetsreform i verkligheten? Det vore intressant att få veta. Då kan man lyssna på vad handläggarna säger. Förutom min första fråga, Roland Utbult: Vad anser ni om det faktum att handläggarna säger att de kommer att behöva göra samma prövning för att kunna lämna ett startbesked som för att ge ett bygglov?

Anf. 16 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Det sista med handläggarna får du på något sätt leda i bevis, det vill säga om de verkligen uttrycker att de menar att det blir ungefär samma hantering. Det har jag inte hört. (JAN LINDHOLM (MP): Du har inte läst remissvaren.) Du säger handläggarna. Frågan är hur stort antal det handlar om egentligen. Varje gång vi svarar dig säger du att du inte får svar på frågan. Det är ganska hopplöst att försöka besvara frågorna om man ska ha den retoriken hela tiden. Jag ser Attefallshusen som en utveckling och en frihetsreform. Det är en möjlighet för människor att få en större frihet att förverkliga de beslut de fattar vid köksbordet. Jag förstår inte varför Miljöpartiet har så svårt för att ge människor den friheten och möjligheten att fatta de besluten själva. Varje gång vi hör argumentationen från oppositionen går det för långsamt för regeringen och händer för lite, eller så agerar man och det händer saker, och då går det för snabbt. Det är oppositionens roll att hålla argumentationen i gång. Jag tror att Attefallshusen kommer att bli en lika stor frihetsreform som friggeboden.

Anf. 16 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Det sista med handläggarna får du på något sätt leda i bevis, det vill säga om de verkligen uttrycker att de menar att det blir ungefär samma hantering. Det har jag inte hört. (JAN LINDHOLM (MP): Du har inte läst remissvaren.) Du säger handläggarna. Frågan är hur stort antal det handlar om egentligen. Varje gång vi svarar dig säger du att du inte får svar på frågan. Det är ganska hopplöst att försöka besvara frågorna om man ska ha den retoriken hela tiden. Jag ser Attefallshusen som en utveckling och en frihetsreform. Det är en möjlighet för människor att få en större frihet att förverkliga de beslut de fattar vid köksbordet. Jag förstår inte varför Miljöpartiet har så svårt för att ge människor den friheten och möjligheten att fatta de besluten själva. Varje gång vi hör argumentationen från oppositionen går det för långsamt för regeringen och händer för lite, eller så agerar man och det händer saker, och då går det för snabbt. Det är oppositionens roll att hålla argumentationen i gång. Jag tror att Attefallshusen kommer att bli en lika stor frihetsreform som friggeboden.

Anf. 17 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Det pågår en totalrenovering av svensk bostadspolitik där vi vänder på i stort sett alla stenar. En rad olika propositionen har lagts fram till riksdagen förutom de förslag som återfunnits i olika budgetpropositioner. Vi har också gjort en del skattelättnader, exempelvis att de första 15 åren när man bygger nytt är fastighetsavgiftsbefriade. Vi har lagt fram propositioner som underlättar andrahandsuthyrning, om avskaffande av den obligatoriska byggfelsförsäkringen och som tar tag i bullerproblemen och den bristande samordningen mellan olika statliga aktörer på området. Vi har genomfört en rad planförenklande åtgärder och enklare regler för att bygga ungdoms- och studentbostäder. Nu har vi propositionen Nya åtgärder som kan genomföras utan krav på bygglov . Det handlar totalt sett om 112 skarpa lagförslag som har som en röd tråd att förenkla, göra det enklare att komma till byggstart, göra det enklare att bygga fler bostäder och få en smidigare fungerande bostadsmarknad. Fru talman! Jag är glad att vi nu i dag med som synes en bred majoritet kan fatta beslut om ett antal åtgärder som underlättar vardagen för många människor. Vi förenklar för dem som vill skapa mer utrymme åt sin familj eller skapa bostäder åt andra. Det är fyra viktiga förenklingar, nämligen möjlighet att bygga ett komplementbostadshus på högst 25 kvadratmeter möjlighet att göra en tillbyggnad på högst 15 kvadratmeter möjlighet att inreda ytterligare en bostad i ett enbostadshus möjlighet att bygga upp till två enkla takkupor. I de tre första fallen krävs en anmälan till byggnadsnämnden eftersom det handlar om bostäder för permanent boende. Och då måste vi säkerställa att vissa krav är uppfyllda, inte minst säkerhetsfrågor. De förenklingsåtgärder som vi i dag ska besluta om kan ske utöver gällande detaljplan. En prövning som sker av kommunerna i samband med anmälan är av enklare karaktär. Det innebär både en snabbare prövning än vid ett bygglov, och åtgärderna kan inte stoppas om det inte finns starka tekniska eller säkerhetsmässiga invändningar, eller för att det är en särskilt kulturellt värdefull miljö. Jag kan se framför mig hur de reformer vi beslutar om i dag kommer att bidra till att lösa många vardagsproblem för människor runt om i Sverige. Familjen som skapar ett lekrum på övervåningen med hjälp två takkupor som ger ljus och rymd. Hur den växande familjen skapar mer utrymme genom en tillbyggnad. Hur en ny bostad inrättas i huset när barnen flyttat hemifrån. Och hur tonåringen kan få ett eget hus på gården, eller hur mormor kan flytta närmare barnbarnen och ändå ha ett eget boende. Ett bostadstillfälle kan kanske skapas för den unge studenten - för att inte nämna alla lösningar som kan uppstå på fritidshuset, där exempelvis de vuxna barnen vill ha en egen stuga. Möjligheterna är oändliga. Till detta ska vi lägga alla de prisvärda koncepthus som kommer att dyka upp när byggbranschen utvecklar sina koncept i takt med stigande efterfrågan, vilket i sin tur pressar priser och ökar utbudet. Det är så här det brukar bli när politikerna ger människor mer makt och ansvar för sina liv, när vi öppnar möjligheter för människor att finna lösningar på sina vardagsproblem. Fru talman! År 1979 kom friggeboden, ett bygglovsbefriat litet hus på max 10 kvadratmeter. Roland Utbult har på ett levande sätt beskrivit den processen och turbulensen här i riksdagen kring den voteringen. År 2008 blev den 15 kvadratmeter. År 2014 får vi ett 25 kvadratmeter stort komplementhus. Vad är den gemensamma nämnaren till den här tre besluten? Jo, tre borgerliga regeringar. Förenklingar för vanliga människor kommer när vi har en regering som är fokuserad på just förenklingsarbete. När friggeboden kom 1979 var det ungefär samma kritik som nu. Man varnade för än det ena, än det andra. Myndigheternas kontroll skulle minska, förfulningen av bostadsområdena skulle öka, och konflikterna mellan grannar skulle öka. Kritiken mot de bygglovsbefriade åtgärderna gäller i huvudsak tre områden. Det första är att det har gått fort. Ja, vi har arbetat snabbt. Tjänstemännen på Boverket och i Regeringskansliet har lagt ned oerhört många timmar under en relativt kort tidsperiod. För det ska de ha beröm - inte skäll. Remisstiden har varit kortare än normalt när det gäller vissa delar av förslaget - det stämmer - men vi har delvis kompenserat detta med att förannonsera om remisstiden samt anordna en extra hearing för att ge utrymme för frågor och information för remissinstanserna. Det viktiga måste ändå vara om alla relevanta synpunkter och invändningar har kommit fram. Ja, det har de, och vi har justerat och kompletterat förslagen utifrån synpunkterna. Glöm inte heller att vi inte har skapat någon helt ny lagstiftning när det gäller komplementbostadshuset utan byggt vidare på befintlig friggebodslagstiftning. Jan Lindholm läser upp en massa från vad remissinstanser har sagt. Det är Naturvårdsverket, som kritiserar att man inte har beaktat strandskyddet. Ja, men det är samma strandskyddsregler som i dag. Det finns en rad olika skäl till att vi inte har lyssnat till remissinstanser när de påpekar det självklara. Energiverket klagar över energiregler. Men det är samma regler som för andra små bostäder under 50 kvadratmeter. Samma sak är det med tillgänglighetsfrågorna etcetera. Sedan glömmer Jan Lindholm i sin uppräkning nogsamt att berätta att Sveriges Kommuner och Landsting tillstyrker förslaget, vilket också framkom på den hearing som civilutskottet hade. Den andra kritiken är att grannarna borde kunna överklaga det startbesked som kommunen ger efter en anmälan till byggnadsnämnden. Men kom då också ihåg att det finns ett antal spärrar i förslaget, just för att hävda grannars rättigheter. En tillbyggnad eller ett komplementsbostadshus kan inte byggas närmare än fyra och en halv meter från grannens tomt utan deras medgivande. Om grannen anser att någon inte följer reglerna kan en begäran om tillsyn lämnas till byggnadsnämnden, som då kan följa upp de felaktigheter som har begåtts och i värsta fall beordra flyttning eller rivning. Men vi avser också, som vi skriver i propositionen, att göra en bred analys av de här frågorna, för det finns i så fall fler områden där man kan ifrågasätta varför det inte finns möjlighet att överklaga i traditionell form. Det finns nämligen också andra områden där man kräver anmälan och där sådan möjlighet inte heller finns. Den kritik som har riktats från bland annat Lagrådet på den här punkten träffar faktiskt fler områden, och det krävs ett särskilt analysarbete för detta. Det är vi beredda att göra, men vi tycker inte att det finns skäl att avstå från lagstiftning. Kom också ihåg att skiljelinjen mellan en friggebod på 15 kvadratmeter, som inte kräver någon typ av prövning av kommunerna, och en stuga på 25 kvadratmeter är så allvarlig att mänskliga fri- och rättigheter står på spel. Vi måste ha lite proportioner i den här diskussionen. Den tredje kritiken är att det förfular: Stadsmiljöerna förfulas när människor får bygga friare. Men det finns, tycker jag, spärrar i lagförslaget som gör att kulturellt värdefulla miljöer kan värnas. Inget tyder heller på att människor vill ha det fult omkring sig. Ingen vill sänka värdet på sin fastighet. Det gör att den här kritiken faller ganska platt, tycker jag, liksom den gjorde när samma kritik riktades mot friggeboden en gång i tiden. Sammantaget förskjuter de föreslagna bygglovsbefriade åtgärderna lite grann makten från det offentliga till enskilda familjer och människor, vilket också Rickard Nordin påpekade. Jag kan förstå att det stör en och annan, inte minst på vänstersidan i politiken. Trots att det verkar finnas en bred majoritet bakom betänkandet i dag ser vi hur obekväm man känner sig på vänstersidan inför de här förslagen. Socialdemokraterna kallar till och med förslaget för uselt, enligt TT, och Lars Eriksson framförde en kanonad av olika problem, liksom Jan Lindholm. Men de kommer ändå att rösta ja till förslaget. Jag måste säga att jag i det här fallet nog mer respekterar retoriken och konsekvenserna från Vänsterpartiet, som i ett pressmeddelande till och med kallar förslaget en återgång till statarsamhället. Det är åtminstone konsekvent. Vänsterpartiet är emot - mot detta förslag, liksom alla andra förslag som vi lägger, ska vi kanske påminna om. Det är kanske kännetecknande för Vänsterpartiet. Det finns skäl för att slutligen trycka på ja-knappen. Det måste bero på att detta är en reform som människor runt om i Sverige uppskattar. Jag noterar också i diskussionen de perspektiv som präglar debattörerna. Från vänstersidan är perspektivet ofta den kommunala planeraren och myndigheten, medan vi från Alliansen pekar på just den enskilda familjen, den enskilda människan, deras möjlighet att förverkliga sina ambitioner och planer. Jag tror att det är något viktigt att ta med från den här diskussionen. Fru talman! Jag tror att det förslag som vi har på riksdagens bord i dag är en del i att skapa ett enklare regelverk, skapa fler bostadstillfällen och framför allt lösa människors vardagsproblem. Jag tror att de fyra bygglovsbefriade åtgärder som vi föreslår här kommer att göra skillnad i vardagen och kommer att bidra till att mångas bostadssituation kan förbättras. Det gäller både dem som i dag inte har en bostad och dem som behöver förändra sin bostad. Därför är jag glad att vi verkar ha en bred majoritet för förslaget. (Applåder)

Anf. 17 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Det pågår en totalrenovering av svensk bostadspolitik där vi vänder på i stort sett alla stenar. En rad olika propositionen har lagts fram till riksdagen förutom de förslag som återfunnits i olika budgetpropositioner. Vi har också gjort en del skattelättnader, exempelvis att de första 15 åren när man bygger nytt är fastighetsavgiftsbefriade. Vi har lagt fram propositioner som underlättar andrahandsuthyrning, om avskaffande av den obligatoriska byggfelsförsäkringen och som tar tag i bullerproblemen och den bristande samordningen mellan olika statliga aktörer på området. Vi har genomfört en rad planförenklande åtgärder och enklare regler för att bygga ungdoms- och studentbostäder. Nu har vi propositionen Nya åtgärder som kan genomföras utan krav på bygglov . Det handlar totalt sett om 112 skarpa lagförslag som har som en röd tråd att förenkla, göra det enklare att komma till byggstart, göra det enklare att bygga fler bostäder och få en smidigare fungerande bostadsmarknad. Fru talman! Jag är glad att vi nu i dag med som synes en bred majoritet kan fatta beslut om ett antal åtgärder som underlättar vardagen för många människor. Vi förenklar för dem som vill skapa mer utrymme åt sin familj eller skapa bostäder åt andra. Det är fyra viktiga förenklingar, nämligen möjlighet att bygga ett komplementbostadshus på högst 25 kvadratmeter möjlighet att göra en tillbyggnad på högst 15 kvadratmeter möjlighet att inreda ytterligare en bostad i ett enbostadshus möjlighet att bygga upp till två enkla takkupor. I de tre första fallen krävs en anmälan till byggnadsnämnden eftersom det handlar om bostäder för permanent boende. Och då måste vi säkerställa att vissa krav är uppfyllda, inte minst säkerhetsfrågor. De förenklingsåtgärder som vi i dag ska besluta om kan ske utöver gällande detaljplan. En prövning som sker av kommunerna i samband med anmälan är av enklare karaktär. Det innebär både en snabbare prövning än vid ett bygglov, och åtgärderna kan inte stoppas om det inte finns starka tekniska eller säkerhetsmässiga invändningar, eller för att det är en särskilt kulturellt värdefull miljö. Jag kan se framför mig hur de reformer vi beslutar om i dag kommer att bidra till att lösa många vardagsproblem för människor runt om i Sverige. Familjen som skapar ett lekrum på övervåningen med hjälp två takkupor som ger ljus och rymd. Hur den växande familjen skapar mer utrymme genom en tillbyggnad. Hur en ny bostad inrättas i huset när barnen flyttat hemifrån. Och hur tonåringen kan få ett eget hus på gården, eller hur mormor kan flytta närmare barnbarnen och ändå ha ett eget boende. Ett bostadstillfälle kan kanske skapas för den unge studenten - för att inte nämna alla lösningar som kan uppstå på fritidshuset, där exempelvis de vuxna barnen vill ha en egen stuga. Möjligheterna är oändliga. Till detta ska vi lägga alla de prisvärda koncepthus som kommer att dyka upp när byggbranschen utvecklar sina koncept i takt med stigande efterfrågan, vilket i sin tur pressar priser och ökar utbudet. Det är så här det brukar bli när politikerna ger människor mer makt och ansvar för sina liv, när vi öppnar möjligheter för människor att finna lösningar på sina vardagsproblem. Fru talman! År 1979 kom friggeboden, ett bygglovsbefriat litet hus på max 10 kvadratmeter. Roland Utbult har på ett levande sätt beskrivit den processen och turbulensen här i riksdagen kring den voteringen. År 2008 blev den 15 kvadratmeter. År 2014 får vi ett 25 kvadratmeter stort komplementhus. Vad är den gemensamma nämnaren till den här tre besluten? Jo, tre borgerliga regeringar. Förenklingar för vanliga människor kommer när vi har en regering som är fokuserad på just förenklingsarbete. När friggeboden kom 1979 var det ungefär samma kritik som nu. Man varnade för än det ena, än det andra. Myndigheternas kontroll skulle minska, förfulningen av bostadsområdena skulle öka, och konflikterna mellan grannar skulle öka. Kritiken mot de bygglovsbefriade åtgärderna gäller i huvudsak tre områden. Det första är att det har gått fort. Ja, vi har arbetat snabbt. Tjänstemännen på Boverket och i Regeringskansliet har lagt ned oerhört många timmar under en relativt kort tidsperiod. För det ska de ha beröm - inte skäll. Remisstiden har varit kortare än normalt när det gäller vissa delar av förslaget - det stämmer - men vi har delvis kompenserat detta med att förannonsera om remisstiden samt anordna en extra hearing för att ge utrymme för frågor och information för remissinstanserna. Det viktiga måste ändå vara om alla relevanta synpunkter och invändningar har kommit fram. Ja, det har de, och vi har justerat och kompletterat förslagen utifrån synpunkterna. Glöm inte heller att vi inte har skapat någon helt ny lagstiftning när det gäller komplementbostadshuset utan byggt vidare på befintlig friggebodslagstiftning. Jan Lindholm läser upp en massa från vad remissinstanser har sagt. Det är Naturvårdsverket, som kritiserar att man inte har beaktat strandskyddet. Ja, men det är samma strandskyddsregler som i dag. Det finns en rad olika skäl till att vi inte har lyssnat till remissinstanser när de påpekar det självklara. Energiverket klagar över energiregler. Men det är samma regler som för andra små bostäder under 50 kvadratmeter. Samma sak är det med tillgänglighetsfrågorna etcetera. Sedan glömmer Jan Lindholm i sin uppräkning nogsamt att berätta att Sveriges Kommuner och Landsting tillstyrker förslaget, vilket också framkom på den hearing som civilutskottet hade. Den andra kritiken är att grannarna borde kunna överklaga det startbesked som kommunen ger efter en anmälan till byggnadsnämnden. Men kom då också ihåg att det finns ett antal spärrar i förslaget, just för att hävda grannars rättigheter. En tillbyggnad eller ett komplementsbostadshus kan inte byggas närmare än fyra och en halv meter från grannens tomt utan deras medgivande. Om grannen anser att någon inte följer reglerna kan en begäran om tillsyn lämnas till byggnadsnämnden, som då kan följa upp de felaktigheter som har begåtts och i värsta fall beordra flyttning eller rivning. Men vi avser också, som vi skriver i propositionen, att göra en bred analys av de här frågorna, för det finns i så fall fler områden där man kan ifrågasätta varför det inte finns möjlighet att överklaga i traditionell form. Det finns nämligen också andra områden där man kräver anmälan och där sådan möjlighet inte heller finns. Den kritik som har riktats från bland annat Lagrådet på den här punkten träffar faktiskt fler områden, och det krävs ett särskilt analysarbete för detta. Det är vi beredda att göra, men vi tycker inte att det finns skäl att avstå från lagstiftning. Kom också ihåg att skiljelinjen mellan en friggebod på 15 kvadratmeter, som inte kräver någon typ av prövning av kommunerna, och en stuga på 25 kvadratmeter är så allvarlig att mänskliga fri- och rättigheter står på spel. Vi måste ha lite proportioner i den här diskussionen. Den tredje kritiken är att det förfular: Stadsmiljöerna förfulas när människor får bygga friare. Men det finns, tycker jag, spärrar i lagförslaget som gör att kulturellt värdefulla miljöer kan värnas. Inget tyder heller på att människor vill ha det fult omkring sig. Ingen vill sänka värdet på sin fastighet. Det gör att den här kritiken faller ganska platt, tycker jag, liksom den gjorde när samma kritik riktades mot friggeboden en gång i tiden. Sammantaget förskjuter de föreslagna bygglovsbefriade åtgärderna lite grann makten från det offentliga till enskilda familjer och människor, vilket också Rickard Nordin påpekade. Jag kan förstå att det stör en och annan, inte minst på vänstersidan i politiken. Trots att det verkar finnas en bred majoritet bakom betänkandet i dag ser vi hur obekväm man känner sig på vänstersidan inför de här förslagen. Socialdemokraterna kallar till och med förslaget för uselt, enligt TT, och Lars Eriksson framförde en kanonad av olika problem, liksom Jan Lindholm. Men de kommer ändå att rösta ja till förslaget. Jag måste säga att jag i det här fallet nog mer respekterar retoriken och konsekvenserna från Vänsterpartiet, som i ett pressmeddelande till och med kallar förslaget en återgång till statarsamhället. Det är åtminstone konsekvent. Vänsterpartiet är emot - mot detta förslag, liksom alla andra förslag som vi lägger, ska vi kanske påminna om. Det är kanske kännetecknande för Vänsterpartiet. Det finns skäl för att slutligen trycka på ja-knappen. Det måste bero på att detta är en reform som människor runt om i Sverige uppskattar. Jag noterar också i diskussionen de perspektiv som präglar debattörerna. Från vänstersidan är perspektivet ofta den kommunala planeraren och myndigheten, medan vi från Alliansen pekar på just den enskilda familjen, den enskilda människan, deras möjlighet att förverkliga sina ambitioner och planer. Jag tror att det är något viktigt att ta med från den här diskussionen. Fru talman! Jag tror att det förslag som vi har på riksdagens bord i dag är en del i att skapa ett enklare regelverk, skapa fler bostadstillfällen och framför allt lösa människors vardagsproblem. Jag tror att de fyra bygglovsbefriade åtgärder som vi föreslår här kommer att göra skillnad i vardagen och kommer att bidra till att mångas bostadssituation kan förbättras. Det gäller både dem som i dag inte har en bostad och dem som behöver förändra sin bostad. Därför är jag glad att vi verkar ha en bred majoritet för förslaget. (Applåder)

Anf. 19 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Beredningsprocessen diskuteras mycket. Då måste man välja väg. Antingen tycker man att de svar som vi ger i propositionen och de förklaringar som vi ger innebär att det blir ett hanterbart beslutsunderlag som man kan gå till beslut om eller också tycker man att detta är uselt och hemskt och annat som Lars Eriksson ofta uttrycker i sin retorik och som sägs i socialdemokratiska uttalanden i olika sammanhang - och då kan man inte rösta ja till förslaget. Man måste bestämma sig. Är detta ett godtagbart underlag för lagstiftning eller inte? Slutsatsen av Socialdemokraternas ja-röstande i dag måste vara att man tycker att det är acceptabelt. I mitt anförande och i andra sammanhang har jag pekat på att man måste gå igenom punkt för punkt vad det är för typ av kritik och hur den ska bemötas. Vi tycker att vi har ett bra underlag för att fatta beslut. Diskussionen om grannars överklagande är juridisk-tekniskt mycket intressant, men den är inte så glasklar som Lagrådet framställer det. Vi har ett antal startbesked som ges i samband med anmälan som inte ens den sökande kan överklaga. Det finns faktiskt juridiska saker i befintlig lagstiftning som får samma kritik som Lagrådet pekar på. Därför krävs det en översyn av dessa frågeställningar. De är inte så enkla att de står och faller med komplementbostadshuset. Vi ska göra den typen av analyser. Vi ska självklart också följa upp lagstiftningen och se hur den fungerar. Jag tror dock att man måste välja; antingen tycker man att underlaget är rimligt, eller också tycker man inte det. Sedan har vi en rad olika reformer för att underlätta byggandet, inte minst av små lägenheter. Riksdagen har ställt sig bakom en del lagförslag, och Boverket kommer med nya ändringar i regelverk som gör att det går att bygga fler ungdoms- och studentbostäder till lägre kostnad. Det är ett viktigt bidrag till att lösa problemen.

Anf. 19 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Beredningsprocessen diskuteras mycket. Då måste man välja väg. Antingen tycker man att de svar som vi ger i propositionen och de förklaringar som vi ger innebär att det blir ett hanterbart beslutsunderlag som man kan gå till beslut om eller också tycker man att detta är uselt och hemskt och annat som Lars Eriksson ofta uttrycker i sin retorik och som sägs i socialdemokratiska uttalanden i olika sammanhang - och då kan man inte rösta ja till förslaget. Man måste bestämma sig. Är detta ett godtagbart underlag för lagstiftning eller inte? Slutsatsen av Socialdemokraternas ja-röstande i dag måste vara att man tycker att det är acceptabelt. I mitt anförande och i andra sammanhang har jag pekat på att man måste gå igenom punkt för punkt vad det är för typ av kritik och hur den ska bemötas. Vi tycker att vi har ett bra underlag för att fatta beslut. Diskussionen om grannars överklagande är juridisk-tekniskt mycket intressant, men den är inte så glasklar som Lagrådet framställer det. Vi har ett antal startbesked som ges i samband med anmälan som inte ens den sökande kan överklaga. Det finns faktiskt juridiska saker i befintlig lagstiftning som får samma kritik som Lagrådet pekar på. Därför krävs det en översyn av dessa frågeställningar. De är inte så enkla att de står och faller med komplementbostadshuset. Vi ska göra den typen av analyser. Vi ska självklart också följa upp lagstiftningen och se hur den fungerar. Jag tror dock att man måste välja; antingen tycker man att underlaget är rimligt, eller också tycker man inte det. Sedan har vi en rad olika reformer för att underlätta byggandet, inte minst av små lägenheter. Riksdagen har ställt sig bakom en del lagförslag, och Boverket kommer med nya ändringar i regelverk som gör att det går att bygga fler ungdoms- och studentbostäder till lägre kostnad. Det är ett viktigt bidrag till att lösa problemen.

Anf. 20 Lars Eriksson (S)

Fru talman! Skillnaden mellan mig och Stefan Attefall i den här debatten är att för Stefan Attefall är detta regeringens bostadspolitik. Man säger att man hoppas att människor ska flytta in i Attefallshusen för att lösa ett problem på svensk bostadsmarknad, och man sätter sin tilltro till andrahandsuthyrningen. Jag frågar: Var befinner sig bostadsministern och regeringen på den här reformagendan? Det finns 289 000 bostadslösa ungdomar och studenter i Sverige, för att bara ta en grupp. Det finns många. Var befinner sig regeringen på den här agendan? Vad är detta ett svar på i numerär? Vad är det man ska dra av från 289 000 med den här reformen? Välj gärna någon annan reform också så att vi får grepp om ifall regeringen har ett mål med bostadspolitiken. Var någonstans på den resan befinner sig bostadsministern när han lägger fram denna reform? Talare efter talare från de borgerliga partierna går upp och säger: Detta är vår bostadspolitik. Det är vårt stoltaste ögonblick i riksdagen när vi lägger fram en reform om Attefallshus, som ska lösa en del av bostadspolitiken. Jag undrar: Hur stor del ska den lösa? Jag har varit tydlig med att Socialdemokraterna ser positivt på åtgärder som på olika sätt kan underlätta för vanliga husägare att vidta byggnadsåtgärder. Därför ställer vi oss bakom reformen. Vi har helt andra förslag som vi lyfter upp. Vi tar upp en tillväxtmiljard som vi tar från de rikaste kommunerna i landet och premierar dem som vill bygga hyresrätter. Vi tycker att hyresrätter är att föredra för ungdomar och studenter. Vi riktar också investeringsstöd till små lägenheter. Regeringen går fram med komplementbostadshusen.

Anf. 20 Lars Eriksson (S)

Fru talman! Skillnaden mellan mig och Stefan Attefall i den här debatten är att för Stefan Attefall är detta regeringens bostadspolitik. Man säger att man hoppas att människor ska flytta in i Attefallshusen för att lösa ett problem på svensk bostadsmarknad, och man sätter sin tilltro till andrahandsuthyrningen. Jag frågar: Var befinner sig bostadsministern och regeringen på den här reformagendan? Det finns 289 000 bostadslösa ungdomar och studenter i Sverige, för att bara ta en grupp. Det finns många. Var befinner sig regeringen på den här agendan? Vad är detta ett svar på i numerär? Vad är det man ska dra av från 289 000 med den här reformen? Välj gärna någon annan reform också så att vi får grepp om ifall regeringen har ett mål med bostadspolitiken. Var någonstans på den resan befinner sig bostadsministern när han lägger fram denna reform? Talare efter talare från de borgerliga partierna går upp och säger: Detta är vår bostadspolitik. Det är vårt stoltaste ögonblick i riksdagen när vi lägger fram en reform om Attefallshus, som ska lösa en del av bostadspolitiken. Jag undrar: Hur stor del ska den lösa? Jag har varit tydlig med att Socialdemokraterna ser positivt på åtgärder som på olika sätt kan underlätta för vanliga husägare att vidta byggnadsåtgärder. Därför ställer vi oss bakom reformen. Vi har helt andra förslag som vi lyfter upp. Vi tar upp en tillväxtmiljard som vi tar från de rikaste kommunerna i landet och premierar dem som vill bygga hyresrätter. Vi tycker att hyresrätter är att föredra för ungdomar och studenter. Vi riktar också investeringsstöd till små lägenheter. Regeringen går fram med komplementbostadshusen.

Anf. 21 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Jag vet att ni vill ta pengar från de kommuner som behöver bygga fler bostäder. Det är inte särskilt slugt. Vi har sammantaget 112 skarpa lagförslag som handlar om att vända på alla stenar för att underlätta inte minst vägen från idé till dess att spaden kommer i backen, för att göra det enklare att bygga bostäder. I den proposition som just nu ligger på riksdagens bord har vi pekat på vår bedömning av hur många bostäder vi behöver bygga. Vi måste komma upp i 40 000-45 000 bostäder. Vi är på väg åt det hållet nu. Bostadsbyggandet ökar kraftigt. Förra året var det nästan 50 procent plus, och om jag kommer ihåg rätt var det 26 procent plus under det första kvartalet 2014. Vi har prognoser som pekar på att vi är på väg åt rätt håll. Nu gäller det att hålla i och fortsätta reformarbetet. Sedan måste kommunerna göra sin del av det hela, men regelverket på nationell nivå håller på att förenklas. Ni socialdemokrater kommer att bli svaret skyldiga när ni står vid voteringsknappen nästa gång ni pratar bostadspolitik. Är ni beredda att medverka till planförenklande åtgärder som gör att det går snabbare att få fram bostäder? Eller tänker ni sätta stopp för de förslagen, som ni nu diskuterar i utskottet? Detta kommer att vara avgörande för trovärdigheten hos socialdemokratins förmåga att leverera konkreta beslut och inte bara snacka i valrörelsen.

Anf. 21 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Jag vet att ni vill ta pengar från de kommuner som behöver bygga fler bostäder. Det är inte särskilt slugt. Vi har sammantaget 112 skarpa lagförslag som handlar om att vända på alla stenar för att underlätta inte minst vägen från idé till dess att spaden kommer i backen, för att göra det enklare att bygga bostäder. I den proposition som just nu ligger på riksdagens bord har vi pekat på vår bedömning av hur många bostäder vi behöver bygga. Vi måste komma upp i 40 000-45 000 bostäder. Vi är på väg åt det hållet nu. Bostadsbyggandet ökar kraftigt. Förra året var det nästan 50 procent plus, och om jag kommer ihåg rätt var det 26 procent plus under det första kvartalet 2014. Vi har prognoser som pekar på att vi är på väg åt rätt håll. Nu gäller det att hålla i och fortsätta reformarbetet. Sedan måste kommunerna göra sin del av det hela, men regelverket på nationell nivå håller på att förenklas. Ni socialdemokrater kommer att bli svaret skyldiga när ni står vid voteringsknappen nästa gång ni pratar bostadspolitik. Är ni beredda att medverka till planförenklande åtgärder som gör att det går snabbare att få fram bostäder? Eller tänker ni sätta stopp för de förslagen, som ni nu diskuterar i utskottet? Detta kommer att vara avgörande för trovärdigheten hos socialdemokratins förmåga att leverera konkreta beslut och inte bara snacka i valrörelsen.

Anf. 22 Amineh Kakabaveh (V)

Fru talman! Jag tackar statsrådet Stefan Attefall - det är jättebra att du är här i dag. Vi hade diskussioner om dessa frågor även i utskottet, men det är alltid bra att kunna diskutera här eftersom folk följer oss. KD:s inställning i fråga om privata husägare är ingenting nytt. Ministern talade om 112 skarpa förslag. Vet ministern hur många faktiska hyresrätter som genereras i bostäder för de ca 300 000 ungdomarna, eller är det ja till mer makt till enskilda husägare, ja till mer överhyror, ja till otrygga boenden för alla dessa ungdomar i beroendeställning och ja till en otrygg framtid för landets unga vuxna? Den kritik som finns är inget vi har hittat på, utan det är Lagrådets och remissinstansernas kritik. Vi överdriver inte. Jag tror att ministern vet att det är han själv som ignorerar medierna och det som sades på radion i morse. Det är en maktmänniska som står här i talarstolen. Regeringen har makt över andra människor. Vi vet var vi har husägarna, men vi vet inte vad de 300 000 ungdomarna får. Blir det en hyresrätt? Ska de leva vidare med c/o, eller blir det en egen bostad och en bättre framtid?

Anf. 22 Amineh Kakabaveh (V)

Fru talman! Jag tackar statsrådet Stefan Attefall - det är jättebra att du är här i dag. Vi hade diskussioner om dessa frågor även i utskottet, men det är alltid bra att kunna diskutera här eftersom folk följer oss. KD:s inställning i fråga om privata husägare är ingenting nytt. Ministern talade om 112 skarpa förslag. Vet ministern hur många faktiska hyresrätter som genereras i bostäder för de ca 300 000 ungdomarna, eller är det ja till mer makt till enskilda husägare, ja till mer överhyror, ja till otrygga boenden för alla dessa ungdomar i beroendeställning och ja till en otrygg framtid för landets unga vuxna? Den kritik som finns är inget vi har hittat på, utan det är Lagrådets och remissinstansernas kritik. Vi överdriver inte. Jag tror att ministern vet att det är han själv som ignorerar medierna och det som sades på radion i morse. Det är en maktmänniska som står här i talarstolen. Regeringen har makt över andra människor. Vi vet var vi har husägarna, men vi vet inte vad de 300 000 ungdomarna får. Blir det en hyresrätt? Ska de leva vidare med c/o, eller blir det en egen bostad och en bättre framtid?

Anf. 23 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Amineh Kakabaveh påstår att vi ignorerar invändningarna. Ja, det verkar även Socialdemokraterna och Miljöpartiet göra i allt väsentligt, eftersom de tänker rösta ja i dag. Det är klart att det kan vara svårt att samarbeta med partier, så som Vänsterpartiet tänker göra, som tydligen ignorerar invändningarna på ungefär samma sätt som regeringen. Det här är en del av att lösa bostadspolitiken. Ingen av företrädarna för Alliansen har dock sagt att detta är en quick-fix-lösning. Man måste vidta en lång rad åtgärder för att lösa bostadsbristen. Om vi talar om de unga kommer de regelförenklingar Boverket gör och de lagändringar som riksdagen redan antagit att bidra mycket från och med den 1 juli till att göra det möjligt att bygga mindre bostäder enklare, snabbare och mer flexibelt. De nya bullerregler vi ska genomföra kommer att göra det lättare att bygga mer i tätortsnära lägen, även fler smålägenheter, som bullerreglerna slår extra hårt mot. Det finns alltså en rad olika åtgärder, men sedan måste kommunerna göra sin del. Det är intressant att se runt om i Sverige hur kommuner där Vänsterpartiet har regeringsmakten inte förmår leverera detaljplaner. Ett exempel är Göteborg, där Vänsterpartiet är med och styr, liksom Gävle. Det är inte direkt exempel på kommuner med en sprudlande planberedskap. Det finns många exempel på kommuner där Vänsterpartiet finns med som har mycket hemläxa att göra på hemmaplan. Det handlar om att få kommunerna att göra sin del av det hela. Men vi måste ge dem fler verktyg och möjligheter att komma fram snabbare med byggklar mark. Därför är det mycket fascinerande att se hur Vänsterpartiet, så fort vi lägger fram sådana förslag, säger nej. Då har man inte förstått mycket av hur bostadspolitik fungerar.

Anf. 23 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Amineh Kakabaveh påstår att vi ignorerar invändningarna. Ja, det verkar även Socialdemokraterna och Miljöpartiet göra i allt väsentligt, eftersom de tänker rösta ja i dag. Det är klart att det kan vara svårt att samarbeta med partier, så som Vänsterpartiet tänker göra, som tydligen ignorerar invändningarna på ungefär samma sätt som regeringen. Det här är en del av att lösa bostadspolitiken. Ingen av företrädarna för Alliansen har dock sagt att detta är en quick-fix-lösning. Man måste vidta en lång rad åtgärder för att lösa bostadsbristen. Om vi talar om de unga kommer de regelförenklingar Boverket gör och de lagändringar som riksdagen redan antagit att bidra mycket från och med den 1 juli till att göra det möjligt att bygga mindre bostäder enklare, snabbare och mer flexibelt. De nya bullerregler vi ska genomföra kommer att göra det lättare att bygga mer i tätortsnära lägen, även fler smålägenheter, som bullerreglerna slår extra hårt mot. Det finns alltså en rad olika åtgärder, men sedan måste kommunerna göra sin del. Det är intressant att se runt om i Sverige hur kommuner där Vänsterpartiet har regeringsmakten inte förmår leverera detaljplaner. Ett exempel är Göteborg, där Vänsterpartiet är med och styr, liksom Gävle. Det är inte direkt exempel på kommuner med en sprudlande planberedskap. Det finns många exempel på kommuner där Vänsterpartiet finns med som har mycket hemläxa att göra på hemmaplan. Det handlar om att få kommunerna att göra sin del av det hela. Men vi måste ge dem fler verktyg och möjligheter att komma fram snabbare med byggklar mark. Därför är det mycket fascinerande att se hur Vänsterpartiet, så fort vi lägger fram sådana förslag, säger nej. Då har man inte förstått mycket av hur bostadspolitik fungerar.

Anf. 24 Amineh Kakabaveh (V)

Fru talman! Jag tackar ministern. Problem är att vi inte ser att detta är en reell lösning. Därför har vi andra förslag än regeringen. Vi tycker att politiken ska ta ansvar, och vi tycker att regeringen under åtta år borde ha tagit ansvar för att bygga fler hyresrätter. Ni har utarmat hela allmännyttan. 160 000 lägenheter har sålts. Det finns inga hyresrätter kvar, och ni bygger inga. Det byggs bara för dem med gräddfil och i strandlägen. De människor vi företräder har inte råd med strandlägen. Därför säger vi ja till investeringsstöd. Du, Stefan Attefall, och regeringen ger miljard efter miljard i skatteavdrag, bidrag och olika förmåner till husägare, till enskilda som redan har. Så fort vi säger att vi ska bygga fler hyresrätter säger ni: Vi vill inte ge bidrag, för det är bara Vänsterpartiet som säger det. Men ni själva ger miljard efter miljard. De går till skatteparadis, till skattesänkningar och till RUT- och ROT-avdrag, men det finns inte pengar till att bygga hyresrätter. Vi säger helt enkelt: Finns det pengar till detta vill vi ta ansvar också för de människor som inte har pengar till att äga. Här vet även ministern vad Vänsterpartiets politik står för. När det gäller vänsterkommuner beklagar även jag att det inte fungerar i vissa kommuner. Men jag tror att det är precis som vi har skrivit i andra motioner: Det handlar mycket mer om att det måste finnas mer utbildad personal i kommunerna. För att den politik som finns ska kunna genomföras måste det finnas mer resurser till dem.

Anf. 24 Amineh Kakabaveh (V)

Fru talman! Jag tackar ministern. Problem är att vi inte ser att detta är en reell lösning. Därför har vi andra förslag än regeringen. Vi tycker att politiken ska ta ansvar, och vi tycker att regeringen under åtta år borde ha tagit ansvar för att bygga fler hyresrätter. Ni har utarmat hela allmännyttan. 160 000 lägenheter har sålts. Det finns inga hyresrätter kvar, och ni bygger inga. Det byggs bara för dem med gräddfil och i strandlägen. De människor vi företräder har inte råd med strandlägen. Därför säger vi ja till investeringsstöd. Du, Stefan Attefall, och regeringen ger miljard efter miljard i skatteavdrag, bidrag och olika förmåner till husägare, till enskilda som redan har. Så fort vi säger att vi ska bygga fler hyresrätter säger ni: Vi vill inte ge bidrag, för det är bara Vänsterpartiet som säger det. Men ni själva ger miljard efter miljard. De går till skatteparadis, till skattesänkningar och till RUT- och ROT-avdrag, men det finns inte pengar till att bygga hyresrätter. Vi säger helt enkelt: Finns det pengar till detta vill vi ta ansvar också för de människor som inte har pengar till att äga. Här vet även ministern vad Vänsterpartiets politik står för. När det gäller vänsterkommuner beklagar även jag att det inte fungerar i vissa kommuner. Men jag tror att det är precis som vi har skrivit i andra motioner: Det handlar mycket mer om att det måste finnas mer utbildad personal i kommunerna. För att den politik som finns ska kunna genomföras måste det finnas mer resurser till dem.

Anf. 25 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Jag noterar att Vänsterpartiet vill satsa totalt sett 11 miljarder, tror jag, på nya subventioner för att öka byggandet. 11 miljarder kronor som skattebetalarna - undersköterskor, metallarbetare och poliser - ska leverera in för att subventionera byggföretag så att de ska bygga mer. Jag tror att det är bättre att förenkla regelverken så att vi snabbare får fram nya bostäder. Vi kan bygga enklare bostäder och även mindre bostäder där det behövs och därmed pressa kostnader. Jag tror att det är en bättre användning av skattebetalarnas pengar att tänka så. Jag kan ta många exempel på kommuner där exempelvis privata företag som vill bygga hyresrätter säger: Vi vill bygga hyresrätter i dag! Vi har pengarna, kompetensen och resurserna. Ge oss bara byggklar mark så kan vi köra i gång! Men de får inget eftersom det sitter fast i den kommunala processen. Det är betingat delvis av ett nationellt regelverk som är krångligt, delvis av kommunal oförmåga att få fram detaljplanerna. Då kan man säga att det finns för lite resurser till stadsbyggnadskontoren ute i kommunerna. Det kan mycket väl vara så, men stora kommuner kan inte skylla på att de har för små resurser för att kunna extraanställa ett antal handläggare på stadsbyggnadskontoren. Inte kan Göteborg, Gävle och den typen av kommuner skylla på det. Inte Norrköping heller, för att ta ett annat exempel på en S-märkt kommun där Vänsterpartiet är med och styr som faktiskt bygger mycket sämre än många andra kommuner i dess närhet.

Anf. 25 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Jag noterar att Vänsterpartiet vill satsa totalt sett 11 miljarder, tror jag, på nya subventioner för att öka byggandet. 11 miljarder kronor som skattebetalarna - undersköterskor, metallarbetare och poliser - ska leverera in för att subventionera byggföretag så att de ska bygga mer. Jag tror att det är bättre att förenkla regelverken så att vi snabbare får fram nya bostäder. Vi kan bygga enklare bostäder och även mindre bostäder där det behövs och därmed pressa kostnader. Jag tror att det är en bättre användning av skattebetalarnas pengar att tänka så. Jag kan ta många exempel på kommuner där exempelvis privata företag som vill bygga hyresrätter säger: Vi vill bygga hyresrätter i dag! Vi har pengarna, kompetensen och resurserna. Ge oss bara byggklar mark så kan vi köra i gång! Men de får inget eftersom det sitter fast i den kommunala processen. Det är betingat delvis av ett nationellt regelverk som är krångligt, delvis av kommunal oförmåga att få fram detaljplanerna. Då kan man säga att det finns för lite resurser till stadsbyggnadskontoren ute i kommunerna. Det kan mycket väl vara så, men stora kommuner kan inte skylla på att de har för små resurser för att kunna extraanställa ett antal handläggare på stadsbyggnadskontoren. Inte kan Göteborg, Gävle och den typen av kommuner skylla på det. Inte Norrköping heller, för att ta ett annat exempel på en S-märkt kommun där Vänsterpartiet är med och styr som faktiskt bygger mycket sämre än många andra kommuner i dess närhet.

Anf. 26 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Miljöpartiet har som en grundläggande princip att vi tycker att beslut ska fattas så nära dem som berörs av beslutet som möjligt. Det är väl lite grann det som den här debatten handlar om. Det är bara det att vi tycker att besluten ska fattas på ett rättssäkert sätt. Förslaget som vi diskuterar i dag innebär - det syns tydligt i majoritetstexten i betänkandet - att man först har valt att öppna för någonting och sedan insett att det man öppnar för leder till mängder av problem. Man hänvisar till det mesta från remissinstanserna som jag tog upp i mitt anförande och säger att man ska rätta till det här efteråt. Är det så vi ska lagstifta? Anser ministern att det är okej att den frihet som ni talar om är friheten att leva med en tillbyggnad till sin fastighet som inte är legaliserad? Det vet man ju inte om den är när man får ett startbesked. Det är först om grannen begär ett tillsynsärende och det slutligen går till process i domstol som man vet om man får ha kvar tillbyggnaden. Jag försökte tidigare få svar här från ministerns partikamrat på om ni ser någon skillnad på det som ni hänvisar till, friggebodsreformen, och den här reformen. Jag hoppas att åtminstone ministern kan ge ett svar på det. Är det enligt ert sätt att se på det någon skillnad mellan en reform där man får tillstånd att bygga en byggnad att ha som redskapsbod eller liknande, alltså inte som åretruntboende, och reformer som innebär att en villafastighet kan förändras från en bostad för en familj till en tomtyta där tre familjer bor? Är det ingen skillnad mellan de förslagen?

Anf. 26 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Miljöpartiet har som en grundläggande princip att vi tycker att beslut ska fattas så nära dem som berörs av beslutet som möjligt. Det är väl lite grann det som den här debatten handlar om. Det är bara det att vi tycker att besluten ska fattas på ett rättssäkert sätt. Förslaget som vi diskuterar i dag innebär - det syns tydligt i majoritetstexten i betänkandet - att man först har valt att öppna för någonting och sedan insett att det man öppnar för leder till mängder av problem. Man hänvisar till det mesta från remissinstanserna som jag tog upp i mitt anförande och säger att man ska rätta till det här efteråt. Är det så vi ska lagstifta? Anser ministern att det är okej att den frihet som ni talar om är friheten att leva med en tillbyggnad till sin fastighet som inte är legaliserad? Det vet man ju inte om den är när man får ett startbesked. Det är först om grannen begär ett tillsynsärende och det slutligen går till process i domstol som man vet om man får ha kvar tillbyggnaden. Jag försökte tidigare få svar här från ministerns partikamrat på om ni ser någon skillnad på det som ni hänvisar till, friggebodsreformen, och den här reformen. Jag hoppas att åtminstone ministern kan ge ett svar på det. Är det enligt ert sätt att se på det någon skillnad mellan en reform där man får tillstånd att bygga en byggnad att ha som redskapsbod eller liknande, alltså inte som åretruntboende, och reformer som innebär att en villafastighet kan förändras från en bostad för en familj till en tomtyta där tre familjer bor? Är det ingen skillnad mellan de förslagen?

Anf. 27 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Jag skulle vilja säga att det är en gradskillnad men ingen artskillnad. Jag delar också Jan Lindholms ambition att beslut ska fattas så nära dem som berörs som möjligt. Det kallas på kristdemokratiska för subsidiaritetsprincipen. Beslut ska fattas på den mest ändamålsenliga nivån. Det är precis vad det här handlar om. Vi lägger beslutet närmare människorna. Vi ger den enskilda familjen möjlighet att forma sitt liv och hitta lösningar. Vi tror att människor kan ta det ansvaret. Och vi har, tycker vi, tillräckliga spärrar mot att det skulle missbrukas på något sätt. Man ska vara ödmjuk inför alla reformer och följa upp dem noggrant. Det kommer vi att göra också i den här frågan. Men jag vänder mig mot att Jan Lindholm använder uttryck som inte rättssäkert, maktmissbruk, rättssabotör och skandalartat. Ändå tänker han rösta ja till tre av de fyra förslagen. Vore det skandalartat och rättsosäkert skulle jag aldrig rösta ja till ett förslag. Då skulle jag rösta nej. Men tycker jag att det är en rimlig avvägning och en bra lagstiftning - jag kanske har synpunkter på detaljer, men jag tycker att det sammantaget är ganska rimligt - då röstar jag ja. Jag tolkar det som att Miljöpartiet kommer att rösta ja till tre av de fyra förenklingsförslagen. Socialdemokraterna röstar ja till alla, medan Vänsterpartiet är mer konsekvent och har något slags logik i förhållandet mellan retorik och knapptryckning. Som sagt: Analysera de olika invändningarna och titta på hur vi bemött dem! Att Lagrådet kritiserar överklagandemöjligheterna är en principiell, juridiskt knepig frågeställning som i så fall berör fler områden i den nuvarande lagstiftningen. Den kräver alltså analys. Men det är inte så att det uppstår något nationellt trauma dag ett när vi har infört lagstiftningen. Man får se vad praxis blir av detta, vad man måste titta på och hur man ska hitta en bra ordning för detta. Men vi vill göra det enklare att bygga ett komplementbostadshus, inte krångligare.

Anf. 27 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Jag skulle vilja säga att det är en gradskillnad men ingen artskillnad. Jag delar också Jan Lindholms ambition att beslut ska fattas så nära dem som berörs som möjligt. Det kallas på kristdemokratiska för subsidiaritetsprincipen. Beslut ska fattas på den mest ändamålsenliga nivån. Det är precis vad det här handlar om. Vi lägger beslutet närmare människorna. Vi ger den enskilda familjen möjlighet att forma sitt liv och hitta lösningar. Vi tror att människor kan ta det ansvaret. Och vi har, tycker vi, tillräckliga spärrar mot att det skulle missbrukas på något sätt. Man ska vara ödmjuk inför alla reformer och följa upp dem noggrant. Det kommer vi att göra också i den här frågan. Men jag vänder mig mot att Jan Lindholm använder uttryck som inte rättssäkert, maktmissbruk, rättssabotör och skandalartat. Ändå tänker han rösta ja till tre av de fyra förslagen. Vore det skandalartat och rättsosäkert skulle jag aldrig rösta ja till ett förslag. Då skulle jag rösta nej. Men tycker jag att det är en rimlig avvägning och en bra lagstiftning - jag kanske har synpunkter på detaljer, men jag tycker att det sammantaget är ganska rimligt - då röstar jag ja. Jag tolkar det som att Miljöpartiet kommer att rösta ja till tre av de fyra förenklingsförslagen. Socialdemokraterna röstar ja till alla, medan Vänsterpartiet är mer konsekvent och har något slags logik i förhållandet mellan retorik och knapptryckning. Som sagt: Analysera de olika invändningarna och titta på hur vi bemött dem! Att Lagrådet kritiserar överklagandemöjligheterna är en principiell, juridiskt knepig frågeställning som i så fall berör fler områden i den nuvarande lagstiftningen. Den kräver alltså analys. Men det är inte så att det uppstår något nationellt trauma dag ett när vi har infört lagstiftningen. Man får se vad praxis blir av detta, vad man måste titta på och hur man ska hitta en bra ordning för detta. Men vi vill göra det enklare att bygga ett komplementbostadshus, inte krångligare.

Anf. 28 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Ministern säger att man vill göra det enklare och inte krångligare. Det är många remissinstanser som hävdar att det är precis tvärtom - det här kommer att göra det krångligare, och det kommer att göra det mindre rättssäkert. Eftersom ministerns partikamrat uppenbarligen inte har läst remissvaren hoppas jag att ministern har gjort det. Jag skulle nämligen vilja ha svar på ytterligare en fråga. Många kommuner påpekar att det krävs i princip samma kommunala hantering för att lämna ett startbesked som det i dag krävs för att lämna ett bygglov - i princip samma hantering; man ser inte några större skillnader. Däremot ser man osäkerheter som kan leda till ytterligare hantering efteråt. Många kommuner och även en del regioner och länsstyrelser hänvisar alltså till samma motiv för att ifrågasätta den här lagstiftningen. Hur ser ni från regeringens sida på det? Anser ni att det är en felaktig bedömning? Anser ni att de inte förstår förslaget som ni har lagt fram? Vad avser ni att göra om det visar sig att många kommuner där man bara har en handläggare under sommaren inte kommer att klara det här arbetet förrän kanske efter några månader när andra kommuner har vågat utveckla någon form av praxis? Vilka signaler vill ni ge för att de ska förstå vad det egentligen är ni föreslår? Om det nu innebär en förenkling, för det upplever man alltså inte ute i verkligheten.

Anf. 28 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Ministern säger att man vill göra det enklare och inte krångligare. Det är många remissinstanser som hävdar att det är precis tvärtom - det här kommer att göra det krångligare, och det kommer att göra det mindre rättssäkert. Eftersom ministerns partikamrat uppenbarligen inte har läst remissvaren hoppas jag att ministern har gjort det. Jag skulle nämligen vilja ha svar på ytterligare en fråga. Många kommuner påpekar att det krävs i princip samma kommunala hantering för att lämna ett startbesked som det i dag krävs för att lämna ett bygglov - i princip samma hantering; man ser inte några större skillnader. Däremot ser man osäkerheter som kan leda till ytterligare hantering efteråt. Många kommuner och även en del regioner och länsstyrelser hänvisar alltså till samma motiv för att ifrågasätta den här lagstiftningen. Hur ser ni från regeringens sida på det? Anser ni att det är en felaktig bedömning? Anser ni att de inte förstår förslaget som ni har lagt fram? Vad avser ni att göra om det visar sig att många kommuner där man bara har en handläggare under sommaren inte kommer att klara det här arbetet förrän kanske efter några månader när andra kommuner har vågat utveckla någon form av praxis? Vilka signaler vill ni ge för att de ska förstå vad det egentligen är ni föreslår? Om det nu innebär en förenkling, för det upplever man alltså inte ute i verkligheten.

Anf. 29 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Jag tror att ett skäl till att vi har fått den här typen av synpunkter från kommuner är att remisstiden har varit lite kortare och att man därför har svarat på tjänstemannanivå. Då har man sett en del praktiska problem framför sig, framför allt i inledningsskedet. Men notera att Sveriges Kommuner och Landsting, den gemensamma organisationen, har tillstyrkt förslaget. Man ska också vara ödmjuk inför att det kan ta sin tid innan de hittar bra och smidiga rutiner ute i kommunerna. Men jag tycker att det är märkligt när stora kommuner använder invändningar av typen att det är semestertider. Där har man resurser; där kan man planera sitt arbete. Jag har mer respekt för de mindre kommunerna i det avseendet. Vad handlar det då om? Jo, man ska enligt bygganmälan pröva den tekniska utformningen av det hela eftersom det är permanentbostäder med åretruntboende. Man ska pröva säkerhetsfrågor, men man ska inte pröva detaljplanen när det gäller hur stor byggbar yta man får ha på tomten, estetik och liknande saker. Man ska inte ställa krav på kontrollansvarig. Det behövs inget tekniskt samråd eller liknande. Det är alltså en enklare prövning, men det är likafullt en prövning. Kommer man då med ett färdigt koncept - man kanske har en tillverkare som skickar med ritningar och man gör en situationsplan som man bifogar - blir det en smidigare behandling än vad en bygglovsansökan innebär. Framför allt är det på färre punkter som man kan invända från en kommunal myndighets sida. Detta måste vi självklart se till att både Boverket och kommunerna är alerta och följer upp, så att man så snabbt som möjligt hittar bra rutiner. Alla nya åtgärder måste man självklart finna nya rutiner för att hantera. Det kan vara lite struligt på en del ställen inledningsvis, men jag tror att det ganska snabbt kommer att rätta till sig. Jag tror att det här kommer att bli en modell som efter en tid kommer att upplevas som ganska väl fungerande, och det kommer att vara få som kommer att kännas vid den kritik som i dag upprepas av Jan Lindholm.

Anf. 29 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Jag tror att ett skäl till att vi har fått den här typen av synpunkter från kommuner är att remisstiden har varit lite kortare och att man därför har svarat på tjänstemannanivå. Då har man sett en del praktiska problem framför sig, framför allt i inledningsskedet. Men notera att Sveriges Kommuner och Landsting, den gemensamma organisationen, har tillstyrkt förslaget. Man ska också vara ödmjuk inför att det kan ta sin tid innan de hittar bra och smidiga rutiner ute i kommunerna. Men jag tycker att det är märkligt när stora kommuner använder invändningar av typen att det är semestertider. Där har man resurser; där kan man planera sitt arbete. Jag har mer respekt för de mindre kommunerna i det avseendet. Vad handlar det då om? Jo, man ska enligt bygganmälan pröva den tekniska utformningen av det hela eftersom det är permanentbostäder med åretruntboende. Man ska pröva säkerhetsfrågor, men man ska inte pröva detaljplanen när det gäller hur stor byggbar yta man får ha på tomten, estetik och liknande saker. Man ska inte ställa krav på kontrollansvarig. Det behövs inget tekniskt samråd eller liknande. Det är alltså en enklare prövning, men det är likafullt en prövning. Kommer man då med ett färdigt koncept - man kanske har en tillverkare som skickar med ritningar och man gör en situationsplan som man bifogar - blir det en smidigare behandling än vad en bygglovsansökan innebär. Framför allt är det på färre punkter som man kan invända från en kommunal myndighets sida. Detta måste vi självklart se till att både Boverket och kommunerna är alerta och följer upp, så att man så snabbt som möjligt hittar bra rutiner. Alla nya åtgärder måste man självklart finna nya rutiner för att hantera. Det kan vara lite struligt på en del ställen inledningsvis, men jag tror att det ganska snabbt kommer att rätta till sig. Jag tror att det här kommer att bli en modell som efter en tid kommer att upplevas som ganska väl fungerande, och det kommer att vara få som kommer att kännas vid den kritik som i dag upprepas av Jan Lindholm.

Beslut

Mindre bostadshus ska inte kräva bygglov (CU32)

Den som vill bygga ett komplementbostadshus på högst 25 kvadratmeter på sin tomt ska inte längre behöva bygglov. En- och tvåbostadshus ska kunna byggas till med högst 15 kvadratmeter och förses med högst två takkupor utan bygglov. Det ska också bli tillåtet att utan bygglov inreda enbostadshus med ytterligare en bostad. Detta gäller även om åtgärderna strider mot detaljplanen. Man måste dock fortfarande göra en bygganmälan till kommunen, utom för takkupor. Lagändringarna gäller från den 2 juli 2014.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.