Nya regler om marknader för finansiella instrument (MiFID II och MiFIR)

Debatt om förslag 21 juni 2017
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 6

Anf. 44 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Det är väldigt trevligt att se att det finns ett så stort intresse för finansmarknadslagstiftning i denna kammare.

Dagens beslut är viktigt för att de regler som gälla för banker och andra aktörer på den finansiella marknaden ska regleras på EU-nivå. Tyvärr vet vi att det finns alldeles för många fula fiskar som söker sig till den finansiella marknaden med ett annat mål: att tjäna så stora pengar som möjligt.

Man gör det genom att gena i kurvorna när det gäller att följa regelverk, genom att använda sig av vilseledande marknadsföring och genom att bara ha vinstjakten som incitament. Detta gör att seriösa aktörer riskerar att slås ut.

Ett exempel på detta - som i och för sig inte omfattas av det regelverk vi debatterar i dag, men principen är densamma - är premiepensionsföretaget Allra. Precis som många andra exempel gick man upp som en sol och ned som en pannkaka, men man gjorde också extrema vinster. Dyra bilar och en villa på Lidingö för 50 miljoner kronor var några av ägarnas extravaganta utgifter under de senaste åren.

Man använde sig av aggressiv telefonförsäljning och sålde dyra råd om hur spararna skulle placera premiepensionerna, samtidigt som bolaget tog ut höga avgifter. Man såg till att få tillstånd hos Finansinspektionen för att bedriva sparverksamhet. När man hade kontroll över spararnas pengar köpte man så kallade warranter. Dessa genererade vinst, men vinsten slussades vidare till ägaren - inte till fondspararna.

Att skojare som Allra uppmärksammas visar på att granskningssystemet fungerar. Men när preskriptionstiden är för kort riskerar detta att leda till att det inte går att utdöma straff för de överträdelser som har begåtts.

Två år är en mycket kort preskriptionstid. I praktiken innebär det att en myndighet har väldigt kort tid på sig att vidta åtgärder när den har hittat ett fel. Det kan ha gått ett och ett halvt år sedan felet begicks, och då är tiden ytterst knapp. Därför behöver preskriptionstiden förlängas, exempelvis till fem år.

Att förlänga preskriptionstiden är någonting som tas upp av den utredning som hade i uppdrag att föreslå hur införandet av EU-direktivet i Sverige skulle gå till. Utredningen pekade på att ärendena är komplexa och att det kan finnas anledning att låta fysiska personer yttra sig när Finansinspektionen anser att företaget har brutit mot reglerna, vilket såklart förlänger handläggningstiden.

Flertalet remissinstanser tillstyrkte förslaget, och ingen remissinstans avstyrkte det. Men av någon oklar anledning har regeringen inte genomfört detta. Uppenbarligen är man inte orolig för fler Allraskandaler.

Allra etablerades redan 2008. Flera av de oklarheter som finns är från 2015, men det finns även oklarheter från tidigare år.

Herr talman! En av de debatter som var stora inför regeringens proposition var frågan om provisionsförbud. Vissa aktörer har uppenbarligen tjänat mycket pengar på att sälja produkter som har gynnat säljaren mer än vad de har gynnat köparen.

Samtidigt har det funnits andra aktörer, såsom sparbankerna, som varit seriösa och för vilka provisionen har varit ett viktigt komplement i affärsmodellen och i relationen till kunderna.

Jag tycker att regeringens förslag om förbud, i vissa fall, mot att ta emot ersättningar från tredje part är ett steg i rätt riktning. En ökad konkurrens inom banksektorn är en mycket viktig fråga, och därför kan det finnas skäl att införa ett totalt förbud mot provisioner. Storbritannien och Nederländerna har redan infört olika typer av provisionsförbud. Detta tycks ha lett både till en ökad konkurrens och till en prispress.

Ett införande av provisionsförbud kan dock drabba mindre aktörer som inte har egna sparandeprodukter och egen distribution, till exempel sparbankerna. Det kan leda till minskad konkurrens och gynna storbankerna och de större försäkringsbolagen på de mindre aktörernas bekostnad, vilket är något som bland annat Konkurrensverket har pekat på i sitt remissvar.

Enligt Vänsterpartiet borde regeringen utreda hur ett förbud mot provisioner skulle kunna utformas och vilka konsekvenser ett sådant förbud skulle kunna medföra. Regeringen bör därför tillsätta en utredning som närmare studerar hur ett provisionsförbud skulle kunna utformas och vilka konsekvenser ett sådant förslag skulle få, inte minst för konkurrensen inom banksektorn.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation 2.


Anf. 45 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag är inte bara den sista talaren i denna debatt utan även den sista talaren i ärendedebatter under detta riksmöte. Jag vet inte om jag ska tolka det som att jag är ett ankare eller om jag ska vara särskilt hedrad av det.

Jag ska inte försöka att utnyttja alla de sex minuter som jag har i talartid. Om jag skulle ha gått igenom detta ärende från början till slut och redogjort för hela ärendet skulle jag ha behövt minst 15 minuter, och jag tror inte att man är särskilt intresserad av att sitta och höra på när jag pratar om finansmarknadsfrågor i 15 minuter. Jag försöker att förkorta och göra ett väldigt kort sammandrag av detta.

Det här är ett av de betänkanden som vi har att behandla som gäller det som följde på finanskrisen 2008. Det är nu dags att implementera detta regelverk.

Kort kan det sägas att Mifid och Mifid II handlar om att man ska stärka finansmarknadens effektivitet och integritet. Man ska också ge rättsliga verktyg att använda mot värdepappersföretag, reglerade marknader och andra handelsplatser, leverantörer av datarapporteringstjänster samt företag från tredjeland som tillhandahåller investeringstjänster och utför investeringsverksamhet.

Det gäller även råvaror och handel med utsläppsrätter, så detta kommer också att bli en del av finansmarknaden, vilket det inte alltid har varit tidigare.

Bland annat nämns i detta betänkande att man ska stärka transparensen när det gäller finansmarknadens olika aktörer.

En annan viktig åtgärd som man har vidtagit, till exempel i krishanteringsdirektivet Solvens II, som handlar om hur man ska hantera kriser i banker och i försäkringsföretag, gäller att man även här kommer att ge ett särskilt ansvar för ledning och styrelse.

I dag går det, precis som Håkan Svenneling sa tidigare, att smita undan och säga att man själv inte har det fulla ansvaret. Man behöver inte hela tiden stå för allt. En del av dessa hål kommer alltså att täppas till.

En annan viktig sak i detta sammanhang är att rådgivningen kommer att bli mycket mer uppstyrd.

Det har funnits en stark kritik mot rådgivningen. Man har till exempel gett råd om att använda sina egna produkter. Detta kommer nu att regleras så att det inte är möjligt att göra på det sättet.

Provisionen har kanske varit den fråga som har diskuterats mest under remisstiden. En del mindre banker men framför allt sparbankerna har haft mycket synpunkter på den. Propositionen är nu avskalad så pass mycket att den följer det som direktivet kräver. Mycket längre kan man inte gå, för då skulle kommissionen omedelbart tala om för oss att vi har brutit mot reglerna, och då skulle vi kunna få betala böter.

När det gäller preskriptionstiden kan man alltid diskutera om den ska vara tre eller två år. Det finns mycket avancerade ekonomiska brott, och de brukar ta väldigt lång tid att utreda. Jag tycker att vi ska kolla här hur detta kommer att falla ut. Direktivet föreskriver också att preskriptionstiden ska vara två år. Men det kan finnas anledning att återkomma till detta.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avstyrker motionen.

Jag önskar kammaren en mycket trevlig sommar.

(Applåder)


Anf. 46 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Jag kunde inte låta bli att begära replik på Börje Vestlund i och med att jag vet hur mycket Börje gillar att debattera med mig och jag med honom, så jag tänkte att vi skulle ha detta replikskifte som sommaravslutning.

Jag hade gärna hört dig, Börje, i 15 minuter prata om detta. Det är ju faktiskt en av årets tjockaste propositioner som vi nu debatterar, så det var en gedigen proposition som vi fick på riksdagens bord.

Ett stort problem med att regeringen har satt en tydlig standard med en preskriptionstid på bara två år inom all typ av finansmarknadslagstiftning är att den typ av skojare som Allra visat sig vara kommer undan väldigt enkelt. Man gör stora vinster under ett antal år och hoppas sedan på att komma undan, men som vanligt hinner ofta systemet ikapp en. Nu pågår en debatt och diskussion i Sverige om att förändra hela premiepensionssystemet i grunden som en konsekvens av ett bolags agerande.

Det gör att vi har en situation där det är viktigt att komma åt de tillgångar som man har fuskat sig till på olika sätt. Om det finns villor för 50 miljoner och lyxbilar som man har använt till Gumball 3000 visar det på att det är otroliga tillgångar som de här ägarna har tillskansat sig, och det är långtifrån säkert att det har skett på ett lagligt sätt.

Jag förstår inte varför regeringen och Socialdemokraterna inte är intresserade av att göra något åt dessa skojare. I praktiken bygger man upp ett stort system där man lägger mycket resurser för att Finansinspektionen ska kunna granska den här typen av aktörer, men i andra änden ger man dem inte den tidsram som de behöver för att klara sin handläggning. Det gör att man i praktiken missar målet och låter människor som fuskar komma undan.

Varför ska vi ha det så, Börje?


Anf. 47 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Om det skulle vara så som Håkan Svenneling tror, att fler skulle åka fast om vi hade tre års preskriptionstid, vore jag glad. Om preskriptionstiden skulle vara flera år skulle man kunna tänka sig att Finansinspektionen hann arbeta vidare med ärendena.

Det har varit väldigt många remissinstanser, och det är viktigt att propositionen är så genomarbetad som möjligt. Det menar jag att den är och att det har gjorts en bra avvägning här.

Jag har försökt följa finansmarknaden rätt så nära, och det är bara vid något enstaka tillfälle som man inte har kunnat lagföra dem som har gjort sig skyldiga till brott i de här fallen.

Det är inte så att man inte måste stå till svars inför Finansinspektionen och få betala dryga skadestånd till Finansinspektionen. Där finns ingen preskriptionstid. Däremot är preskriptionstiden två år vid brott.

Detta regleras också i propositionen genom ett mycket noggrannare regelverk, inte minst vad gäller värdepappersföretagen, som Håkan Svenneling pratar om i sammanhanget.


Anf. 48 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Jag kan konstatera att regeringen är ensam om sin åsikt. Ingen av remissinstanserna håller med regeringen utan tycker att utredarens förslag om tre års preskriptionstid vore bättre. Några remissinstanser tycker till och med att den skulle vara längre.

Jag vill ändå tacka Börje så mycket för den här debatten och önska honom en trevlig sommar. Jag hoppas att han får lite sol och värme och att han kan njuta av sommaren och ta igen sig på ett bra sätt inför det sista riksmötesåret för denna mandatperiod.


Anf. 49 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag vill önska Håkan Svenneling detsamma.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Beslut

Ja till nya regler om värdepapper (FiU35)

Det införs nya regler om marknader för finansiella instrument. Reglerna bygger på tvingande EU-regler, bland annat handlar det om hur värdepappersföretag får bedriva sin verksamhet i sitt hemland och gränsöverskridande.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag. Riksdagen gjorde dock mindre ändringar av teknisk karaktär. En del av lagändringarna börjar gälla den 1 augusti istället för den 2 augusti 2017 som var regeringens förslag.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Delvis bifall till propositionen. avslag på motionen.