Nytt östbistånd

Fru talman! Folkpartiet liberalerna är det enda parti som reserverat sig i detta betänkande om östbiståndet. Vi har tre stycken reservationer. Den första reservationen berör en ny transitionsenhet inom UD, där vi liberaler skulle önska att Sveriges riksdag blickade mot Tjeckiens utrikesdepartement som startat en avdelning vid namn Unit for Promotion of Transitions, som aktivt stöder människorättsaktivister och oppositionen i diktaturstater som Vitryssland, Kuba och Burma. Den andra reservationen berör Sidas nya profilenhet på Gotland, vars tillblivelse både Folkpartiet och Sida kritiserat hårt. Att använda biståndsmedel för att finansiera regionalt samarbete eller en misslyckad arbetsmarknadspolitik kring Östersjön går stick i stäv med den av riksdagen beslutade politiken för global utveckling med fattigdomsbekämpning som huvudmål. Vi tycker att det är oacceptabelt att regionalpolitiska hänsyn får styra biståndspolitiken på det sättet. Men det är vår tredje reservation, här benämnd reservation 4, om egeninsatser som jag yrkar bifall till och tänker ägna det här inlägget åt. Vi i Folkpartiet har länge kämpat för att demokrati ska vara ett överordnat mål i svensk biståndspolitik. Fortfarande lever miljarder individer världen över i grymma diktaturstater där rättigheter trampas på, skändas och kränks dagligen. Rätten att tycka, tänka och tro fritt är en avlägsen vision för många medborgare världen över. Demokratin är så viktig. Den medför positiva effekter som gynnar utvecklingen i fattiga länder genom att makthavare som vill bli omvalda har intresse av att genomföra samhälleliga reformer. Genom demokratins inneboende mekanismer främjas mänskliga rättigheter och rättsstat, och ekonomisk tillväxt stimuleras. För oss som har privilegiet att få leva i en demokrati är det vår yttersta plikt att fortsätta det arbetet för andra individer. Vad är då inte mer angeläget än att aktivt fortsätta samma demokratistöd, både politiskt, moraliskt och finansiellt, som åtminstone några av partierna här inne kämpade för när det gällde Baltikum för tiotalet år sedan mot det kommunistiska diktaturväldet i Sovjetunionen. I dag är länderna i Baltikum stabila demokratier och medlemmar av Europeiska unionen. Men demokratikampen i öst får inte stanna vid Baltikum, inte heller vid Balkan. Diktaturen och våldet fortsätter i stater som Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Uzbekistan och Turkmenistan. I kölvattnet av fattigdom, manssamhälle och icke-existerande rättsstat har sexslaveri, spridning av hiv och brott mot mänskliga rättigheter följt. Vi måste aktivt fortsätta arbetet i de forna Sovjetstaterna. Här vill jag betona att det svenska arbetet mot Vitryssland, ofta kallad Europas sista diktatur, är väldigt centralt och viktigt. Min kollega Cecilia Wigström som sitter här i kammaren har jobbat oerhört för de här frågorna och rest mycket i regionen. Från Folkpartiet tycker vi att man behöver fortsätta med konkreta specialsatsningar för att stödja den politiska oppositionen, oberoende journalister och de studentaktivister som fredligt vill införa demokrati och förpassa diktator Alexander Lukasjenko till historiens sophög. Han hör hemma bland diktaturledare som Rumäniens Nicolae Ceausescu och Kubas Fidel Castro och definitivt inte i ett modernt demokratiskt Europa. Alexander Lukasjenko styr i dag Vitryssland med järnhand. Den politiska oppositionen censureras, trakasseras och slängs i fängelse. Parlamentsvalen som hölls hösten 2004 och bevittnades av många parlamentariker här i riksdagen var inte fria, inte heller demokratiska. Men landet ska inte isoleras, utan vi ska stödja de goda krafter som kämpar, ofta med livet som insats, för friheten. Det så kallade Vitrysslandsprogrammet som vi tog upp i vår reservation innebar just att svenska organisationer fick en bra möjlighet att tillsammans med vitryska samarbetspartner genomföra demokratifrämjande projekt med full finansiering från Sida. Syftet med programmet var att skapa kontakter och utbyte mellan föreningsliv i Sverige och Vitryssland. För några år sedan, 2001, anslog Sida 13 miljoner kronor till den här typen av projekt. Sedan utvärderades projekten av Forum Syd, och Sida beviljade ytterligare finansiella medel på nästan 12 miljoner kronor. Vi har gång på gång sett att de här ideella projekten ofta i samarbete med det partinära biståndet, bland annat Folkpartiets biståndsorgan Silc, Svenskt internationellt liberalt centrum, har varit oerhört framgångsrika. Men därefter sade Sida nej till att fortsätta samarbetet. Man beslutade att de svenska organisationer som ville genomdriva demokratiprojekt från och med förra året måste betala 10 % i egeninsats. Vi tycker att det var ett tråkigt beslut som Sida tog som dessvärre en majoritet i den här kammaren stöder. Mot bakgrund av vad som har hänt på sistone i Vitryssland med allvarliga försämringar för de mänskliga fri- och rättigheterna tycker vi att man måste riva upp beslutet och faktiskt ge full finansiering. Svenska föreningar kan inte arbeta under försämrade förutsättningar. Det handlar om att man tvingas till ökat risktagande i den väldigt grova diktatur som Vitryssland är. Det civila samhället i Vitryssland lever under ett ökat tryck från myndigheterna. Där måste vi vara lojala till hundra procent. Kanske kan Vitrysslandsprojekten också vara en förebild för många andra diktaturstater som Kuba, Burma, Zimbabwe och andra länder där Sverige verkar. Jag tycker att det är väldigt tråkigt. Den rådande situationen i Vitryssland borde ju föranleda att Sverige ger mer pengar och jobbar hårdare i stället för att ändra på politiken. Men det är som i så många andra fall. Den svenska politiken mot diktaturstater saknar ofta fokus och tydliga målbeskrivningar. Vi från Folkpartiet tycker att man inte använder bistånd tillräckligt strategiskt och hårt för att jobba för att stödja dem som vill främja demokrati. Målet om fattigdomsbekämpning har heller aldrig fått en fungerande definition i svensk politik, trots att man har gett miljardbelopp genom åren till alltifrån länder i Afrika till länder i öst. När biståndet väl har dragits in efter tydliga kränkningar av mänskliga rättigheter har man inte lyckats omformulera målen. Man har heller inte försökt bidra till förändringar. Men jag hoppas att det finns en majoritet i den här kammaren som vill kämpa för det här och att det går i rätt riktning. I Vitryssland har vi nu chans att göra rätt på den fronten. Herr talman! Jag vill avsluta med att nämna här i kammaren att det nu är precis tio år sedan en annan region i öst drabbades väldigt hårt. Det är tio år sedan folkmorden i Srebrenica på Balkan 1995. Tusentals muslimska bosniska män och pojkar mördades efter att FN hade givit upp skyddet av enklaven. Det är en region som vi heller aldrig får glömma att ge stöd till. Det tycker vi i Folkpartiet är oerhört viktigt. Det är viktigt att fortsätta demokratiarbetet där och att säkra rättsstaten. Det är kanske den främsta garantin för att de grymheterna aldrig kommer att upprepas igen på europeisk mark.

Herr talman! Målet för PGU, Politiken för global utveckling, är, som vi alla vet, att bidra till en rättvis och hållbar utveckling men också att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina villkor. Samma mål gäller naturligtvis för det svenska östbiståndet. Dessutom ska biståndet präglas av två perspektiv, rättighetsperspektivet, som innefattar både mänskliga rättigheter och demokrati, och de fattigas perspektiv, som innebär att det är de fattigas behov, intressen och förutsättningar som ska vara utgångspunkt när man arbetar för att uppnå målet. Fattigdomens kärna är brist på materiella resurser och makt. Tillväxt är naturligtvis nödvändigt men inte tillräckligt för att bekämpa fattigdomen. De fattiga själva måste vara med i kampen mot fattigdom. Därför måste vi skapa förutsättningar för dem, till exempel öka de fattigas tillgång till produktiva resurser som utbildning, kapital, jord, information och kunskap, men också makt. Det svenska östbiståndet inleddes 1990. Stödet till Polen och Baltikum har under åren haft karaktären av EU-integrationsbistånd. Det nya svenska östbiståndet fortsätter i samma anda med övriga länder i det forna Sovjetunionen men också med länderna på västra Balkan. Det svenska utvecklingssamarbetet med Ryssland kommer däremot gradvis att minskas och ersättas av det europeiska grannlandssamarbetet ENPI, European Neighbourhood Policy Instrument, som är, kan man säga, ett samarbete på mera jämlika villkor. Det grannlandssamarbetet ska också omfatta de baltiska länderna och Polen, och så småningom Ukraina och förhoppningsvis Vitryssland. EU har naturligtvis en oerhört viktig roll att spela i detta område, vilket man tyvärr inte alltid visar. Det gäller både finansiellt och politiskt engagemang. Därför är det viktigt för Sverige och den svenska regeringen att i sitt arbete få länderna i öst att närma sig EU men också att få EU att engagera sig politiskt och ekonomiskt i öst och att EU:s politik för Moldavien, Ukraina och Vitryssland får ett mycket tydligt medlemsperspektiv. Herr talman! Ett väl fungerande partisystem är en förutsättning för den representativa demokratin. Därför är det viktigt att det partinära stödet finns. De svenska partierna har gett, och kan naturligtvis också fortsättningsvis ge, värdefulla bidrag till uppbyggandet av partiorganisationer i öst. Det är viktigt att det finns kvar, och det är viktigt att det kan utvecklas. Den nyligen genomförda utvärderingen av Sida angående detta partinära stöd och de rekommendationer som där ges är mycket intressanta. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande UU12 Nytt östbistånd och avslag på de tre reservationerna. Det råder stor enighet i utrikesutskottet om detta betänkande. Alla partier utom Folkpartiet ställer sig bakom förslaget till beslut, vilket är mycket glädjande. Som vi hörde tidigare har Folkpartiet reserverat sig på tre punkter, och jag ska kortfattat kommentera dessa punkter. Folkpartiet anser enligt sin första reservation att UD ska inrätta en transitionsenhet som ska främja övergången till demokrati i utvecklingsländer. Det tycker jag och utskottet också låter mycket intressant. Men beslutskompetensen ligger inte hos riksdagen, utan den ligger hos regeringen. Utskottet anser därför att man inte ska göra något tillkännagivande i denna fråga. Men Folkpartiet delar alltså inte den åsikten. I den andra reservationen tas, som vi hörde, Sidas nya profilenhet på Gotland upp. Den ska som vi vet stödja kommuner, organisationer och vänorter kring Östersjön. Medlen för att driva denna enhet uppgår till 22 miljoner per år. Och det ska tas från utgiftsområde 5 som handlar om fredsfrämjande verksamhet, vilket inte är biståndspengar. Eftersom dessa länder nu är EU-medlemmar kommer det bilaterala biståndet till dem inte att fortsätta. Detta handlar alltså om en annan typ av verksamhet än biståndsverksamhet. Därför har vi avstyrkt den reservationen. Den tredje reservationen handlar om, som Birgitta Ohlsson tog upp i sitt inlägg, egeninsatser när det gäller projekt i Vitryssland som vi faktiskt har haft under en period. Folkpartiet vill att vi fortsättningsvis ska särbehandla just Vitryssland genom att ta bort dessa egeninsatser. När det gäller egeninsatser för icke-statliga organisationer som är involverade i biståndsarbete utomlands finns det en princip som gäller för alla. Den innebär att man ska betala 10 % i egeninsatser. Syftet som Sida anger är att visa vem som äger programmet och ge ett mer långsiktigt engagemang. I och för sig kan dessa två argument kanske diskuteras. Men det viktiga är att man har samma princip för alla länder. Avslutningsvis: För mig är det otänkbart att tala om östbistånd utan att nämna Barentsregionen. Jag vill därför ta upp nordvästra Ryssland som är en del av Barentsområdet. Den delen skiljer sig oerhört mycket från övriga Ryssland och bör naturligtvis behandlas därefter. Det är ett fattigt område med många sociala problem, drogproblem och hiv/aids, och det finns oerhört mycket att göra där uppe, även om det har hänt mycket under de senaste tio åren. Vi som bor i norra Sverige har under många år haft ett samarbete med nordvästra Ryssland, och vi anser att det är viktigt att få fortsätta med detta. I dag har UD inrättat ett Barentssekretariat i Luleå, vilket har till syfte att stärka det svenska arbetet med frågor som rör denna region. Vi skulle se det som mycket positivt om Sida kunde göra samma sak eftersom vi tycker att kunskapen och arbetet finns uppe i norr, och där borde också resurserna finnas. Sidas personal kunde därför inrymmas i detta Barentssekretariat, och den är hjärtligt välkommen dit. Jag yrkar, som sagt, bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande 12 och avslag på de tre reservationerna.

Herr talman! Det är alltid roligt att höra Birgitta Ahlqvist diskutera den här delen av världen eftersom jag vet att hon har ett sant och stort engagemang. Men det var några saker som jag reagerade på. Folkpartiets första reservation handlar om att införa en speciell demokratienhet som jobbar just mot grymma diktaturstater. Det är intressant att du tycker att det är ett bra koncept. Men ni vill ändå inte bifalla det. Vad har man för alternativ från regeringens sida? Vilken strategi har ni från Socialdemokraterna när det gäller att jobba just med extremt slutna länder som exempelvis Vitryssland, Kuba, Burma eller Zimbabwe? Vilka andra engagemang har ni på den fronten? Sedan tar du upp frågan om att Folkpartiet skulle vilja särbehandla Vitryssland när det gäller att ge 100 % finansiering. Det är inte sant. Vi vill måhända särbehandla extremdiktaturer. Vi har tidigare föreslagit att detta också ska gälla exempelvis Kuba som många av oss är engagerade i. Det är inte så att vi vill särbehandla ett specifikt land. Men vi tror att när man som biståndsorganisation eller svensk förening jobbar i ett land där oppositionen mördas, slängs i fängelse, där fri press inte finns, och där människorna lever under otroligt grymma förhållanden, är det oerhört riskabelt, och då kan man behöva denna fulla finansiering. Det handlar inte bara om pengar. Det handlar också om moraliskt ansvar och att Sverige faktiskt har en skyldighet som demokrati att fullt ut stödja de utsatta människorna.

Herr talman! Det är naturligtvis oerhört viktigt att arbeta för demokrati i de länder där vi har ett utvecklingssamarbete. Men det finns också med i vårt mål och i våra perspektiv för PGU:n. Och man kan säga att detta arbete i öst är en del av PGU-arbetet. Men jag tycker personligen att det som ni tar upp i er motion om det arbete som har utförts i Tjeckien, tror jag, är intressant. Och det finns säkert mycket att lära av det. Men vi anser inte att det är vi som ska säga att regeringen ska göra detta, utan detta är en kompetensfråga för regeringen. Däremot kan vi säga att det är intressant, och det gör vi också i vårt betänkande. När det sedan gäller detta med att särbehandla Vitryssland upplever jag när jag läser er motion att ni specifikt tar upp Vitryssland. Men det är mycket möjligt att ni i tidigare motioner har tagit upp andra diktaturer. Också jag tycker att det är viktigt att man kan göra allt för att motverka en diktator som Lukasjenko. Men jag tror att Sida när det gäller att lämna bidrag till icke-statliga organisationer måste ha en policy som gäller alla länder. I så fall får man hitta andra lösningar.

Herr talman! Jag förstår att du som enskild socialdemokratisk ledamot i utrikesutskottet inte kan påverka exakt vad regeringen gör. Men regeringen baseras ändå på Socialdemokraterna som parti, så om du tycker att det är en klok idé att just ha en speciell enhet för demokrati hoppas jag att ni för den åsikten vidare. Det är också intressant att lära av länderna i öst som för bara 10-15 år sedan levde under kommunistiskt diktaturförtryck, och se hur de har gått vidare. Deras erfarenheter, som man i EU mycket lyssnar på, tycker jag ska gälla också för Sverige. Att vi tar upp Vitryssland och hundraprocentsfinansieringen när det gäller de projekten beror förstås på att det är något som rör östbiståndet. Tidigare har vi tagit upp Kuba, och vi kommer att fortsätta med samma kamp i flera andra länder som vi tycker är viktiga på den fronten. För oss handlar det väldigt mycket om principfrågor. En politiker - i alla fall en principfast politiker - måste ofta vara djärv och försöka ta ut svängarna lite extra. Vi tror att det moraliskt är väldigt viktigt och ett stöd för dem som arbetar där att Sverige vågar finansiera fullt ut. Jag vet att många riksdagspartier här i kammaren har varit aktiva i Vitryssland och stöder detta, så det är inte bara enskilda folkpartister som tycker att det här är viktigt. Jag tror faktiskt att vi på sikt kan nå enighet i den frågan. Sist men inte minst vill jag helt kort ta upp Sidas nya profilenhet på Gotland. Inte heller i det avseendet är det bara Folkpartiet som har varit kritiskt. Även Sida har gått ut oerhört hårt mot detta. Ni talar om fredsfrämjande åtgärder. Men varför i så fall lägga det hela på Gotland? Vad är det för konflikt som pågår där? Kommer det inte att kosta oerhört mycket pengar att forsla dem som flyger via Stockholm från Baltikum till Gotland? Väldigt mycket hade kunnat sparas genom att stoppa det här. Som många av oss misstänker handlar nog Gotlandsflytten egentligen inte speciellt mycket om bistånd, utan det handlar oerhört mycket om arbetsmarknadspolitik, neddragningar inom försvaret och annat. Vi tycker att det är väldigt sorgligt om svenskt bistånd styrs utifrån de perspektiven.

Herr talman! Jag tror att Birgitta Ohlsson har rätt i att det är många komponenter som gör att man valt placeringen på Gotland. Men en komponent tror jag är det Östersjöcentrum som ska sätta i gång på Gotland och som ska jobba just med de här frågorna också. Det finns en möjlighet till samarbete mellan Sida och detta Östersjöcentrum, så det är väl en bit. Sedan finns det säkert också många andra bitar. Jag skulle kunna fortsätta att ta upp Vitryssland men nöjer mig med att säga att jag nästan tycker att Folkpartiet hade kunnat undvika att skriva de tre små reservationerna. Trots det verkar alla sju partierna i riksdagen vara väldigt eniga när det gäller detta betänkande. Det gläder mig. Det är precis som Birgitta Ohlsson säger. Också för mig betyder nämligen samarbetet österut väldigt mycket. Uppe i norr har vi ett samarbete i vardagen - ett samarbete som vi har sedan väldigt många år, sedan 1970-talet. Vi hoppas att det får fortsätta att utvecklas, även om det dras ned på östbiståndet vad gäller Ryssland.

Herr talman! Kristdemokraterna har inte väckt några motioner i anslutning till regeringens skrivelse Svenska utvecklingssamarbetet med länderna i OSS och på västra Balkan . Vi har därför inte haft anledning att reservera oss. Jag vill ändå göra några kommentarer som vi kristdemokrater anser är värda att beakta. Det är bra att utskottet markerar funktionshindrade människors utsatthet när det gäller landstrategin och Ryssland men också bedömningen avseende det framtida grannlandssamarbetet. Vi minns alla de fruktansvärda syner från institutioner med funktionshindrade barn som medierna förmedlade efter murens fall. Det tar tid att förändra attityder. Att det svenska samhällets utbytesverksamhet bland annat genom folkrörelser och andra organisationer bör förstärkas är något som vi kristdemokrater välkomnar. Många organisationer, kyrkor och enskilda i Sverige gör en fantastisk insats för att ge barn på institutioner i de forna Sovjetstaterna ett värdigt liv. Utskottet anser att utvecklingen i de länder som tidigare utgjorde delrepubliker i Sovjetunionen samt länderna på västra Balkan ger skäl för att känna såväl tillförsikt som oro. Medan den senaste tidens utveckling i bland annat Ukraina och Georgien är lovande är utvecklingen i till exempel Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Uzbekistan och Turkmenistan mer bekymmersam. Herr talman! Visst är det då en paradox att vi tar ett visst antal miljoner i en vårbudget på 200 miljoner och flyttar dem från biståndsbudgeten till utgiftsområde 8 därför att fler familjer som sökt skydd i vårt land ska sändas tillbaka till de här länderna, till en osäker tillvaro och fattigdom. Jag tänker speciellt på de gömda barnens dubbla utsatthet men även på alla de barn som har integrerats i vårt land. De sista 16 raderna i betänkandet berör människohandel och andra former av exploatering. Av den miljon kvinnor och barn lågt räknat som säljs som slavar i världen svarar Europa skamligt nog för hälften! Flickor och unga kvinnor i åldern 17-20 år utgör majoriteten. De flesta kommer från desperata förhållanden i de före detta socialistiska öststaterna och även från Asien. Kristdemokraterna menar att de åtgärder som vidtagits för att hindra människohandel hittills har varit otillräckliga. För att stoppa sexslavhandeln krävs det snabba och kraftfulla åtgärder på flera plan. Barnsexhandel, barnsexturism och barnpornografi genererar i dag miljardbelopp. Pengarna hamnar i fickorna på hänsynslösa och brutala människor, samtidigt som miljoner barn får sina liv förstörda. Enligt organisationen Ecpat försöker ca 7 000 personer dagligen i Sverige få tillgång till barnporrsajter. Antalet kommersiella barnporrsajter har ökat med 400 % under de senaste fem åren. Det är mycket som pekar på att maffian i vissa av de länder vi i dag behandlar bedriver en verksamhet av gigantiska mått - en verksamhet som ger enorma vinster på grund av efterfrågan även i vårt eget land. Det som behövs är en blockering av dessa sajter i vårt land men även att krav ställs på övriga EU-länder och EU:s grannländer när det gäller efterfrågan och blockering av barnporrsajter med miljontals bilder. Här krävs det mod, samarbete och beslutsamhet från regeringar och nätleverantörer i kampen mot den organiserade brottsligheten.

Herr talman! Vi från Centerpartiet står bakom betänkandet, men det är några saker som jag skulle vilja lyfta fram. Jag kan börja med att instämma i Birgitta Ohlssons inlägg när det gäller Vitryssland. Vi har från Centerkvinnorna och Centerpartiets ungdomsförbund haft verksamhet och varit samarbetspartner i Vitryssland. Det är en lång uppförsbacke innan man är i närheten av demokrati i det landet. Där finns mycket viktigt arbete för oss att uträtta, som på många andra ställen. Det jag skulle vilja lyfta fram i dag handlar om Ukraina. Jag tycker att det är positivt att vi i utskottet faktiskt förtydligade oss och säger att EU måste ta ett steg vidare. Det är mycket angeläget, säger vi, att EU står berett att bistå Ukraina med dess 48 miljoner invånare nu när en ny politisk ledning återupptar vandringen längs den långa vägen mot demokrati, rättsstat och marknadsekonomi. Den handlingsplan som EU har upprättat måste revideras, för det har skett en hel del förändringar i Ukraina. Varför är Ukraina så viktigt? Det finns, som Birgitta påpekade, andra ställen som ur demokratisk synvinkel har betydligt längre väg att gå. Anledningen till att jag väljer att lyfta fram Ukraina är att många bedömare anser att det är nyckeln till hela den regionens utveckling. Efter den orangea revolutionen, då världens strålkastare var riktade mot Ukraina, rinner intresset lite grann ut. Då det gäller den väg som man nu har börjat vandra mot demokrati har det varit väldigt tyst. Det skulle vara otroligt värdefullt om EU på allvar tog upp diskussionen med Ukraina. EU:s roll hänger ihop med den ratificeringsprocess som nästan har gått i stå. Vi får se vad toppmötet i veckan kommer att medföra. Det jag skulle vilja se utifrån vad som har skett är att diskussionen om att göra EU både smalare och vassare lyftes ännu mer. EU har med sina fel och brister även många fördelar. En av dem är att vara påskyndare av demokratiseringen av hela Europa. Det finns en mängd länder som med ett EU-medlemskap inom synhåll har satt stor fart på både demokratisering och sin syn på mänskliga rättigheter. Kvinnors situation och rättigheter, det vet vi alla visa av erfarenhet, kommer utan demokrati aldrig upp på bordet över huvud taget. Jag hoppas att Göran Persson tar med sig detta till toppmötet och ser till att diskussionen om ratificeringsprocessen fortsätter, att man använder reaktionerna från olika länder till att faktiskt fördjupa den här debatten och också ser till att folket kommer med i diskussionen om vad vi ska ha EU till och vad vi inte ska ha det till. Även om det här toppmötet inte handlar om det hoppas vi att den svenska regeringen verkligen ligger på i EU för att se till att en handlingsplan för ett framtida medlemskap eller en nära association till EU blir möjligt. Det är viktigt att Ukraina kan se den vägen och får ett bra mål att arbeta mot. Återigen handlar det om att EU är ett demokratiskt verktyg som kan bidra till både en säkrare och en rättvisare värld. Ukraina är nyckeln i den här regionen. Därför hoppas jag att detta går med som en extra brasklapp till regeringen.

Herr talman! Vi tycker att det här är ett bra betänkande. Vi tycker att Folkpartiet nog är fel ute, tyvärr, i sina reservationer. Vi har ingenting till övers för dem. Betänkandet är också väldigt informativt. Jag skulle gärna rekommendera det här betänkandet till ganska många människor för vilka öststater, Centralasien, södra Kaukasus och även Balkan fortfarande är terra incognita. Jag har fyra minuter på mig och har fyra kommentarer som hör ihop. För det första känns det för mig och oss som är ett EU-kritiskt parti lite fantasilöst att den enda moroten för utveckling, för införande av demokrati, för stärkande av mänskliga rättigheter och för stärkande av institutioner alltid ska vara medlemskap i EU. Det måste finnas mer saker att erbjuda än medlemskap i en monolitisk cementunion, tycker vi. Det som riskerar att ske är att framför allt Ryssland och de gamla satellitstaterna återupprättar muren därför att man ser EU som en motpart och inte som en möjlighet när Ryssland blir ensamt kvar. I stället tycker vi, och det är min andra kommentar, att man ska satsa mycket på de civila strukturerna, på det medborgerliga och mellanmänskliga mötet, på folkens och organisationernas möten. Glöm inte bort sådana mycket viktiga organisationer med bred verksamhet som OSSE. Jag tycker att det underskattas lite grann, om jag ska vara kritisk till vårt betänkande. Inte minst gör, vilket också Birgitta Ohlsson nämnde, de partinära organisationerna ett jättebra jobb. Dessa vill vi i utskottet verkligen värna och försvara mot den kritik som de blir utsatta för. Inte minst är vårt Green Forum, tycker vi, väldigt duktiga på Balkan, skapar insikt och strukturer i det lilla för demokratisk uppbyggnad genom bland annat partiväsendet. Den tredje kommentaren handlar om folkligt utbyte. Det gör att man kan resa mycket, och det är väldigt positivt när rätt sorts människor reser. Men när fel sorts människor tvingas resa, till exempel genom människohandel, blir det väldigt fel. Det är tyvärr ett växande problem för många av de länder som behandlas i det här betänkandet. Det är ett stort bekymmer. Rosita var inne på det, med stor förtjänst, alldeles nyss. Vad jag skulle vilja se är att Sverige inom EU mera kraftfullt verkar för att få ett stopp för detta, bevakar våra gränser och skapar en modell. Där har Sverige genom vår lag om kriminalisering av könsköp en oerhört viktig roll. Det är en position och ett verktyg som vi borde plädera för. Kriminaliserar man könsköp världen över kommer trafficking att stoppas. Det känns som en viktig åtgärd. Det finns mycket kvar att göra för Sverige. Den fjärde kommentaren gäller naturligtvis Sidaenheten på Gotland. Det tycker vi är en bra och innovativ åtgärd. Den är inte, som vi betraktar det, i första hand en regionalpolitisk åtgärd. Det handlar om att på Gotland, som ligger längst till öster i vårt land, mitt i Östersjön, verkligen främja det mellanfolkliga och civila samarbetet. Vi tillstyrker det och tycker att det är en bra sak. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Efter att nyss ha kommit hem från Moldavien kände jag att jag ville delta i den här debatten. Jag var i Moldavien i samband med en plan att försöka starta ett kvinnoprojekt mellan s-kvinnor i Östergötland och kvinnoorganisationer i Moldavien. Det var ett mycket spännande och intressant besök. Men när man reser i Moldavien slås man av den enorma fattigdomen och bristen på möjligheter att ta till vara de resurser som landet ändå har. Vi reste mycket på landsbygden, och där är naturligtvis fattigdomen ännu mer framträdande. I ett samhälle som vi besökte med över 3 000 invånare hade man inte längre tillgång till vatten. Ledningar och allt var söndertrasat. Vattenkällor finns, men man är tvungen att åka ut och hämta sitt vatten i dunkar. Vilka konsekvenser får inte det för skola, dagis och äldreboende som man försökte ordna att man inte har vatten! Arbetslösheten är enorm, över 60 % på landsbygden. Föräldrar lämnar sina barn för att arbeta, ofta på en svart marknad i något EU-land. För många, framför allt för kvinnor och också för barn, blir det sexslavhandel. Familjer slås sönder. Barnen tas i bästa fall om hand av grannar eller mor- och farföräldrar. Skolorna saknar ofta utbildade lärare därför att de unga utbildade har lämnat dem. Det gör att barnen inte får den undervisning som är nödvändig. Jag välkomnar utskottets ställningstagande angående Moldavien på flera områden. Jag vill bara understryka vikten av utvecklingssamarbete med Moldavien från svensk sida, och det är bråttom. Fattigdomen och bristen på möjligheter att överleva i sitt land är ju en av orsakerna till handel med människor för arbete och prostitution. Moldavien håller på att utarmas på unga utbildade människor. Jag välkomnar alltså utskottets ställningstagande. Mer initiativ behövs på alla nivåer, från svensk sida men också på EU-nivå, för att hejda en - som jag ser det - katastrof i Moldavien.