Offentlighet och sekretess för uppgifter i domstolsavgöranden

Herr talman! Offentlighet och sekretess är två ständiga motsatspar i all offentlig verksamhet, vilket vikten av öppenhet å ena sidan och skyddet för den personliga integriteten å den andra sidan visar.

I vårt land har vi en lång tradition av att låta medborgarna få insyn i myndigheters och domstolars beslutsfattande. För detta kan vi tacka vår stolta offentlighetsprincip som firar 250 år i år.

Samtidigt får inte den personliga integriteten offras på offentlighetens altare. För lagstiftaren gäller det därför att hela tiden finna den ultimata balanspunkten mellan offentlighet och sekretess.

Betänkande KU22 om offentlighet och sekretess för uppgifter i domstolsavgöranden är en bekräftelse på att vi lagstiftare anstränger oss för att finjustera denna intrikata balanspunkt. Ibland lyckas vi mindre väl. Men i det här fallet har regering och riksdag gjort rimliga avvägningar.

Inga motioner har väckts, och i betänkandet finns det därför heller inga reservationer, så, visst, jag kan förstå om herr talmannen undrar varför jag har anmält mig som ensam talare i detta ärende. Men anledningen är att jag vill göra kammaren uppmärksam på att förslaget som riksdagen ska besluta om inte alls är så tråkigt och blodfattigt som man först kan förledas att tro - tvärtom.

KU har behandlat en proposition som syftar till att lägga större vikt vid brottsoffrens och målsägandenas intresse av sekretess vid känsliga uppgifter i domar och beslut än vid allmänhetens, och för all del mediernas, intresse av offentlighet och insyn i den dömande verksamheten. Det perspektivet kan provocera.

Allmänheten ska i så stor utsträckning som möjligt ha insyn i domstolarnas verksamhet. Det är en hörnsten i varje rättsstat värd namnet. Men som KU konstaterar måste också intresset av skydd för enskilda personers privatliv vägas in när man bestämmer vilka uppgifter som ska vara offentliga, inte bara under en rättegång utan också efter, det vill säga efter det att dom och beslut har fattats.

Huvudregeln är i dag att alla uppgifter som tas in i ett domstolsavgörande ska vara offentliga. Uppgifterna får sekretessbeläggas bara om, som det heter, rikets säkerhet eller annat intresse av synnerlig vikt påkallar det. Den regeln är dels restriktiv, dels väldigt allmänt hållen och ger inte mycket till ledning åt domstolarna i konkreta fall. Det är inte ovanligt att till exempel brottsoffer i sexualbrottsmål tvingas framträda med fulla identitetsuppgifter i domar och beslut, med kanske förödande konsekvenser för privatlivet.

Offentlighet och sekretess för uppgifter i domstolsavgöranden

Regeringen och KU vill nu strama upp praxis genom att införa tydligare bestämmelser om när domstolarna ska och inte ska förordna om fortsatt sekretess även efter det att dom och beslut har meddelats. Det införs också regler om utvidgade möjligheter att sekretessbelägga beslut om förordnande av offentliga försvarare och målsägandebiträden. Också i dessa fall är det motiverat av integritetsskäl.

Man ska inte sticka under stol med att dessa och andra förslag i betänkandet sammantaget innebär något minskad offentlighet när det gäller domstolarnas avgöranden. Men ändringarna är som sagt väl motiverade av hänsyn till parternas behov av skydd för sin personliga integritet. Med dessa ändringar minskar också risken för att Europadomstolen fäller Sverige för att inte ha levt upp till konventionens bestämmelse om skydd för privatlivet.

Herr talman! Ett enigt KU föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)