Ökad insyn i partiers och valkandidaters finansiering

Herr talman! När vi nu debatterar KU35 Ökad insyn i partiers och valkandidaters finansiering tror jag att vi alla kan vara överens om att politik inte ska vara till salu. Om någon vill köpa sig politik ska köparens identitet åtminstone vara välkänd. När vi jämför vår situation med många andra länders har vi den lyckliga omständigheten att svenska riksdagspartier inte är beroende av gåvor. Vi har ett stöd som gör att man utan vidare kan fullgöra väljarnas uppdrag inom ramen för det bidragssystem vi har. Det leder till att frågan om gåvor kommer i en något annan dager än på andra håll. Gigantiska ekonomiska muskler medför inte nödvändigtvis att de politiska musklerna är lika gigantiska. Därför tycker vi att det är ganska märkligt att en person som vill stödja det parti han tror på ska låta sig åsiktsregistreras om han exempelvis vill ge 23 000 kronor. Det är nämligen det som blir följden. Charles de Gaulle sade vid ett tillfälle att i politiken räknas aldrig avsikterna bara resultatet. Vilka avsikterna än var, eller uppges vara, i den här frågan blir resultatet en åsiktsregistrering, om man inte gör som man tvingas göra i en del andra länder och på något sätt försöker kringgå det. Men vi tycker att det är ovärdigt. På den här punkten menar vi att rätten att slippa åsiktsregistrering samtidigt som man bibehåller rätten att få stödja det man tror på bör vara kvar. Jag yrkar bifall till vår reservation 2 på den här punkten. Vi har även en annan reservation som gäller punkt 6 Partistödslagen och anonyma bidrag. Lagrådet fick yttra sig i frågan, och Lagrådets yttrande föranleder kanske en och annan kommentar. När det gäller de anonyma bidragen skriver de: "Någon särskild beloppsgräns finns . inte i det förslag som konstitutionsutskottet nu har remitterat. Även enstaka anonyma bidrag på blygsamma belopp innebär att det parti som har tagit emot bidraget saknar all rätt till partistöd och kanslistöd. Förslaget har handlagts inom konstitutionsutskottet med anledning av en motion. Det har inte hämtats in några upplysningar eller yttranden från myndigheter, kommuner, sammanslutningar eller enskilda. Något förslag som liknar det nu aktuella har inte heller beretts i samband med regeringens lagstiftningsarbete. - - - Som tidigare nämnts kommer varje mottagande av ett anonymt bidrag att leda till att ingen del av stödet över huvud taget ska betalas till partiet. Det gäller alltså också helt obetydliga belopp och även sådana som inte betalas till partiet utan till exempel till enskild valkandidat. Det måste i detta sammanhang också observeras att stödet uppgår till för partierna betydande belopp. Stödets ändamål är att främja en väl fungerande opinionsbildning, och stödet har därmed avsetts utgöra 'en del av demokratins spelregler i vidsträcktaste mening'. Även konsekvenserna i detta hänseende om ett parti går miste om stödet borde belysas." Som vi ser det saknas här all proportionalitet mellan en avvikelse från regelverket och sanktionerna för det. Av bland annat den anledningen yrkar jag bifall till vår reservation 4.

Herr talman! I dag debatterar vi som sagt betänkandet som behandlar regeringens proposition om ökad insyn i partiers och valkandidaters finansiering och de motioner som har väckts med anledning av den propositionen. Jag vill börja med att säga att det är bra att det äntligen kommer ett förslag som reglerar hur partierna ska redovisa sina intäkter. Det är viktigt att människor kan se vilka ekonomiska intressen som finns bakom partierna. Öppenhet är det bästa sättet att förhindra korruption. I Sverige har vi - i alla fall vad man antar - inget större problem med korruption. Vi uppfattas som ett land där det faktiskt inte förekommer särskilt mycket. Vi har stöd till partier; man är inte helt beroende av anonyma bidrag. Men vi måste ha ett system som människor kan känna tillit till, att man har insyn och vet hur partierna finansieras. Vi har också under många år fått kritik i internationella sammanhang därför att vi inte har en reglering på området. Partierna ska enligt förslaget lämna redovisning till Kammarkollegiet som anger vilka intäkter man har haft på central nivå. Även intäkter som avser personvalskampanjer för kandidater som erhåller plats i riksdagen eller Europaparlamentet ska redovisas, och när det gäller bidrag från enskilda ska identiteten anges om bidraget överstiger ett halvt prisbasbelopp per år, det vill säga för närvarande 22 200 kronor. Även om det här är en klar förbättring, eftersom det kommer en lagstiftning, saknas flera viktiga delar i regeringens lagförslag. Bland annat anges det i propositionen att det är intäkter för den politiska verksamheten som ska redovisas. Det anges även i lagen att det är på det sättet. "Som politisk verksamhet räknas enligt regeringen inte verksamhet som saknar, eller har i det närmaste obefintliga, politiska inslag och där intäkterna inte används för att finansiera partiers politiska verksamhet, till exempel viss internationell biståndsverksamhet som partier bedriver eller annars kontrollerar." Lagrådet har haft synpunkter på det här, och regeringen hänvisar till en parlamentarisk kommitté som man aviserar att man ska tillsätta och uppger att den kommittén ska titta närmare på frågan om lagen ska gälla för all verksamhet som ett parti bedriver. Jag måste säga att jag tycker att det är att göra frågan lite väl krånglig. För mig är det en mycket märklig avgränsning. Själva grunden för ett partis existens handlar ju om politik. Hela verksamheten bygger på att man har en politisk idé, en politisk agenda och i viss mån vill förändra världen. Här anges till exempel att det kan vara när man är aktiv i andra länder och ägnar sig åt biståndsverksamhet. Men det är klart att man också kan ha för avsikt att påverka den politiska kontexten i det landet. Ett parti finns inte om det inte håller på med politik. I stället för att lägga frågan i en kommitté kan man helt sonika ta och stryka det lilla ordet "politiska", så att lagen helt enkelt kräver att partierna ska redovisa hur de finansierar sin verksamhet. Hur svårt kan det vara? Därför yrkar jag bifall till reservation nr 1. Det är flera andra saker som regeringen vill begrava i en kommitté men som man i stället borde återkomma med förslag om ganska snart och som inte heller borde vara något större problem. Vi har här ett tydligt förslag om hur man ska redovisa intäkterna på central nivå. Det är klart att det går att göra en ganska enkel överföring på lokal och regional nivå. Det ville regeringen lägga i en kommitté som ska utreda frågan om redovisning på de nivåerna ytterligare. På samma sätt vill man återkomma med förslag om redovisning av intäkter till partiernas sidoorganisationer och lägga också det i en kommitté som vi ännu inte har sett. När man inte ska redovisa på lokal och regional nivå kan det också fortsättningsvis lämnas stora summor pengar där som sedan kan vidarebefordras uppåt till den centrala nivån utan att det på något sätt registreras och redovisas varifrån de ekonomiska musklerna kommer. Det är förstås ett problem. Då blir det en lagstiftning som på ett sätt är tydlig men som lämnar ett stort hål. Det är också rimligt att man reglerar att enskilda valkandidater som tar emot pengar för sin egen personkandidatur eller långsiktiga politiska verksamhet ska redovisa varifrån de får sina pengar. Därmed yrkar jag bifall till reservation nr 3. En viktig motion som utskottet däremot har tillstyrkt handlar om anonyma bidrag. I lagen om insyn i partier anges att summan av anonyma bidrag ska redovisas. Men det är alltså fortfarande möjligt att ta emot stora summor pengar där det inte anges vem som är givare och lägga dem i potten för anonyma bidrag. Mindre summor från en bössa på ett bokbord eller liknande går in under den punkt där man redovisar intäkter från insamlingar, så det är reglerat där. Det gäller alltså inte en femtiolapp i en bössa. Det gäller en större pott som handlar om anonyma bidrag. Nu har vi i utskottet ett förslag på grundval av en tillstyrkt motion. Om man tar emot anonyma bidrag och inte vill redovisa dem, det vill säga inte anger vilka som har gett de större summorna pengar, ska man inte vara berättigad till statligt stöd. Det är alltså fortfarande fullt möjligt att ta emot anonyma bidrag om man vill det, men om man ska ha stöd av staten ska man också vara tydlig i sin redovisning om varifrån man får sina övriga intäkter och vilka intressen man i övrigt företräder. Det är ett mycket bra förslag, och det är bra att utskottet har ställt sig bakom det.

Herr talman! Runt om i världen tyngs mängder av länder, folk och människor av korruption. Den förstör länder, förstör ekonomier, skadar samhällen, skadar tilliten mellan människor och mellan företag och omöjliggör fungerande bra samhällen. Dess bättre är korruption någonting som vi i Sverige behövt lida av i mindre utsträckning. Men erfarenheterna från andra länder som har drabbats i större utsträckning måste vi ändå försöka ta till oss. Efter lång tids kritik, dels från oss som har suttit i opposition, dels från internationella organ som Europarådets kontrollorgan mot korruption, Greco, får vi nu äntligen en lag som reglerar frågan om partiernas finansiering, ett område där det finns en betydande risk för korruption. I Sverige har vi i alla fall från majoriteten i riksdagen och de flesta partierna, framför allt de största partierna, tidigare nöjt oss med att vi haft en frivillig överenskommelse för att reglera det här och minska risken för att man ska kunna köpa politiska beslut. Men den frivilliga överenskommelsen är inte tillräcklig, har de internationella organ som jobbar med de här frågorna ansett. Sedan fyra år tillbaka är också majoriteten i riksdagen för en reglering. Åtminstone sedan augusti 2010 har det funnits en tydlig majoritet bland riksdagspartierna för en förändring. Men regeringen har dragit benen efter sig, tycker jag. Det borde ha kommit ett förslag tidigare, och det borde ha kommit ett mer heltäckande förslag till riksdagen eftersom man haft relativt lång tid på sig. Men jag tänker inte orda så mycket mer om det. Jag tycker i alla fall att det är bra att vi har fått ett förslag till riksdagen, även om förslaget hade betydande brister. Det som kom för någon månad sedan var till exempel behäftat med så stora luckor att vi från oppositionen kände att vi måste överväga om vi över huvud taget kunde säga ja till det. Den lösning som vi ändå försökte ge oss på var att förbättra förslaget efter bästa förmåga. Därför lade vi fram motioner om att komplettera det förslag som regeringen lagt fram genom att föra in en reglering av anonyma bidrag, som väl var det område där vi ansåg att den största bristen fanns i regeringens förslag. Det har vi nu också fått stöd för. Jag får tacka regeringspartierna för att man har tillstyrkt detta, för det gör att vi nu kan besluta om ett förslag som jag tycker ser någorlunda ut. Det finns fortfarande brister, men förslaget är någorlunda anständigt. Vi tar nu ett första steg för att reglera de här frågorna. Det gäller riksorganisationerna för partierna. Naturligtvis finns det en brist i att lokal- och regionavdelningar inte finns med, men å andra sidan är vi överens om att en utredning ska tillsättas för att fortsätta arbetet och successivt täppa till de luckor som finns kvar. Det finns ytterligare frågor kring till exempel sidoorganisationer som man kan behöva reglera. Jag är den förste att hålla med om att det här inte är ett särskilt lätt område att reglera. Det finns juridiska problem, och det kan finnas konflikter med grundlagen. När regeringen eller den utredning som ska tillsättas kommer med ett förslag hoppas jag att det är mer genomtänkt och kompletterat än de förslag som har kommit hittills. Jag är ändå väldigt glad att vi har kunnat göra en komplettering i riksdagen. Hade det här slukhålet i regleringen funnits kvar i lagstiftningen tycker jag inte att man riktigt hade kunnat säga att vi gjort vårt bästa för att få till stånd en tydlig öppenhet i regleringen av partiernas finansiering. Anonyma bidrag ska inte vara ett sätt att komma runt den öppenhet som vi nu beslutar om. Nu blir det en tuff reglering på det området, får man säga. Deklarerar ett parti att det tar emot anonyma bidrag har det inte längre rätt att få partistöd från Partibidragsnämnden. Det handlar om ganska många miljoner kronor. Men vi tycker att det ändå är rimligt i det här fallet, eftersom det är ett val partierna gör. Om partierna tar emot ett anonymt bidrag i stället för att skicka tillbaka det till avsändaren eller lämna över det till, som vi föreslår, Allmänna arvsfonden är det ett val som partierna gör. Då får de också ta den konsekvensen att de inte längre har rätt till de statliga bidragen. Jag vill med detta yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkande KU35.

Herr talman! Som redan har framgått behandlar vi nu regeringens proposition om bättre insyn i partiernas finansiering. I de inlägg som redan varit har vi fått en bild av vad det här rent tekniskt i olika delar innebär. Trots det, herr talman, skulle jag vilja göra några reflexioner och kommentarer. Som jag upplever det skulle man kunna säga att processen har varit en lång dags färd mot natt för att få fram den här propositionen. Processen startade egentligen, kan man säga, med att vi i konstitutionsutskottet hösten 2011, åtminstone de flesta partier, var överens om att ge partisekreterarna i uppdrag att ta fram ett förslag till en reglering som gick längre än den frivilliga överenskommelse som fanns vid den tiden. Jag tycker att beredningsprocessen efter det har präglats av senfärdighet på ett sätt som får åtminstone mig att känna: Fanns det en uppriktig vilja att hitta en reglering av de här frågorna? Upplevelsen att jag är tveksam till att man verkligen ville det förstärks när jag till min häpnad konstaterar att i förslaget saknas den viktigaste frågan, nämligen förbud mot anonyma bidrag. Det gjorde att vi tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet resonerade så här: Om vi bara säger ja till propositionen har vi inte fört frågorna speciellt långt framåt. Då tänkte vi: Kan vi ta fram ett förslag som är möjligt även för allianspartierna att acceptera? Och då kom vi med det förslag som de som gjort inlägg här före mig har redovisat och berättat om. Det är att om man tar emot ett anonymt bidrag förverkar man sin rätt att få ett statligt partistöd. Jag tycker att det är jättekul och glädjande att ni representanter för allianspartierna som sitter här framför mig sade: Okej, vi är beredda att gå med på det. Ni ska inte uppfatta att jag är elak mot er när jag upplever det som att det lite grann fanns ett stråk av omvändelse under galgen när ni gjorde det. Men jag är tacksam för att ni gjorde det. Hade ni inte gjort det hade denna fråga över huvud taget inte flyttats framåt. Man ska väl också vara klar över att det förslag som riksdagen förhoppningsvis ställer sig bakom - det finns en majoritet i utskottet för det - är ett steg på väg, som vi ser det, men det är inte att nå målet. Därför tycker jag att det är oerhört viktigt att regeringen fullföljer sin aviserade avsikt att tillsätta en parlamentarisk kommitté för att klara ut de fortfarande obesvarade frågorna. Herr talman! Inför det arbetet skulle jag vilja - och det kan låta lite påfluget - skicka med ett par synpunkter på vad jag tycker att den här kommittén skulle behöva ta fram förslag om. För det första vill jag göra det tydligt att Socialdemokraternas uppfattning och utgångspunkt är att anonyma bidrag i framtiden inte ska vara möjliga. Det ska finnas en lagstiftning som förbjuder anonyma bidrag. Det tycker vi inte minst av demokratiska skäl. Som Peter Eriksson och andra har beskrivit har vi fått kritik från bland annat Greco. För mig har det viktiga varit att det är en demokratisk dimension. När ni som nu sitter uppe på läktaren ska bestämma er för vilket parti ni ska rösta på är det väl högst rimligt att ni vet vilka ekonomiska och andra intressen som finns bakom det parti som ni vill rösta på när ni till exempel står och väljer mellan två partier. Att inte veta vilket intresse jag röstar på är för mig en brist i demokratin. För det andra: Även om vi tar ett steg i rätt riktning har det redan i medierna, och jag tror att Mia tog upp det, sagts att det går för den som inte vill acceptera andemeningen i förslaget att runda det. Därför är det oerhört viktigt och avgörande, för att vi ska få det till heltäckande tillsammans med förbud mot anonyma bidrag, att vi får in även partiernas lokala och regionala nivåer i en framtida lagstiftning. I det sammanhanget skulle jag vilja göra medskicket att det är viktigt att kommittén faktiskt tittar på om det kommer att leda till administrativa kostnader, andra utgifter och pålagor för partierna för att få fram en relevant och fungerande redovisning på lokal och regional nivå. Om det uppstår sådant tycker jag att det är rimligt att man tittar på vilket ansvar staten i så fall ska ta för ökade kostnader för att hantera det hela. Slutligen skulle jag bara vilja nämna för mina kolleger här och som ett medskick till kommittén att jag har tagit del av en statsvetenskaplig uppsats av Magnus Hagevi. Han beskriver där hur fyra decenniers partistöd har fungerat i vårt land. Om ni inte har läst den är mitt tips att det är intressant och idéväckande läsning i en fråga som jag tycker att det kan finnas anledning för kommittén att belysa närmare. En sådan belysning skulle kunna bidra till en fortsatt positiv utveckling av framtidens partistöd i vårt land. Det sätt som vi har använt behöver inte vara exakt det sätt som vi ska ha i en framtid. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkande 35. (Applåder)

Herr talman! Låt mig börja med det som Billy Gustafsson slutade med, nämligen att yrka bifall till förslag i KU35 Ökad insyn i partiers och valkandidaters finansiering . Vad handlar det om? Jo, det handlar om att regeringen föreslår en ny lag, en insynslag, som gör det möjligt för medborgarna att se hur partier och personvalskandidater finansieras. Dessutom föreslår KU en ändring i lagen om statligt stöd till politiska partier för att täppa till ett litet hål om anonyma bidrag. På vanlig svenska handlar det om att se till att väljarna - tyvärr inte på valdagen, Billy Gustafsson men någon gång senare - vet hur partier och valkandidater är finansierade. Ytterligare en sak som den parlamentariska kommittén kanske ska titta på är hur man ska se till att väljarna redan på valdagen vet hur partier och kandidater är finansierade. Herr talman! Detta är en stor och viktig fråga. Precis som många har sagt här är det svenska partiväsendet till mycket stor del finansierat via offentliga partistöd på olika nivåer, och de privata delarna är små. Det är ändå viktigt att nu gå från en överenskommelse till en lagreglering, inte minst därför att ett parti som kom in i valet senast, 2010, har sagt att de aldrig kommer att gå med på några överenskommelser. Dessutom ligger detta i linje med Europarådets rekommendation från 2003, och det ligger också i linje med de sju rekommendationer som Greco har riktat till Sverige om åtgärder för att skapa insyn i de politiska partiernas och valkandidaternas finansiering. Tillämpningsområdet - om vi ska bli juridiska - gäller alla partier som deltar i val till riksdagen eller Europaparlamentet från och med den 1 april i år. Partierna ska årligen ge Kammarkollegiet en intäktsredovisning som tydligt anger vilka intäkter partierna har haft på central nivå men ska också innehålla uppgifter om intäkter som avser valkandidaters personvalskampanjer. Det innebär att jag med stort intresse redan hösten 2015 kommer att kunna se hur många LO-ombudsmän som på betald arbetstid var ute och jobbade för Socialdemokraterna. Det blir en spännande läsning. Herr talman! Det är lätt att säga att man ska stifta lag så där snabbt. Jag vill ändå ödmjukt påpeka att KU brukar tala om för regeringen att det är viktigt att man gör saker rätt från början och att man gör processen rätt. Detta handlar om en helt ny lag på ett tidigare helt oreglerat område. Redan det ställer stora krav. Vi vill ha en lagstiftning som inte bryter mot grundlag eller annan lag. Vi vill se till att det görs en ordentlig beredning och att många remissinstanser får tycka till. Därför, herr talman, tycker jag att det är klokt att ta detta i två steg. En parlamentariskt tillsatt kommitté kommer att titta närmare på några frågor. Billy Gustafsson gav tips om några, och jag håller med - det var samma sak som jag var inne på. Konsolidering av partier på lokal och regional nivå - det är ett krångligt ord för att säga att man faktiskt vill veta helheten. Man ska inte kunna ge ungdomsorganisationen i ett visst parti 22 000, kvinnoorganisationen 22 000, lokalföreningen i Älmhult 22 000 och så vidare, för det blir ganska många 22 000 som man kan stapla på varandra. Det borde ju synas om man flera gånger ger 22 000 till ett och samma parti fast till olika delar av det. En annan sak är sidoorganisationer, och det kanske vi inte har sett så där vansinnigt mycket av i Sverige, om vi inte räknar LO som en sidoorganisation. LO är ju en del av samma träd, som det heter. Det är mycket enkelt att tänka sig att det startar en organisation som är för ett nytt förslag och en annan organisation som är mot ett nytt förslag, och båda pumpar in mycket pengar. Den ena organisationen kan då ligga nära det ena blocket och den andra organisationen ligga nära det andra blocket. Det är klart att vi behöver fundera kring de frågorna. Sedan tycker jag, precis som Billy Gustafsson, att vi långsiktigt måste ha ett förbud mot anonyma bidrag. Det vi gör nu är en finurlighet som jag tackar er i oppositionen för att ni kom på. Det är också självklart att vi måste reglera kommersiella lotterier. Det enklaste sättet att anonymt ge pengar till SSU eller till Socialdemokraterna är att köpa 1 000 A-lotter och slänga dem i elden. Då hämtar man inte ut några vinster, och det finns inte heller några som helst spår av att man har gett pengarna till SSU och till Socialdemokraterna. Sedan måste vi naturligtvis titta ytterligare på fackföreningarnas miljonrullning till Socialdemokraterna. Jag håller också med om det som Billy Gustafsson är inne på. Säg att det är fyra kandidater i Norrköping som alla slåss om en riksdagsplats: Då vore det bra om man kunde gå in på deras hemsidor och se vilka som är finansierade av vem. Kanske är det just finansieringsfrågan som gör att man tycker att en viss kandidat är bättre än en annan kandidat. Herr talman! Oppositionspartierna, bortsett från Sverigedemokraterna, har i princip sagt ja till regeringens lagförslag. Dessutom har de hjälpt till att täppa igen lite grann kring de anonyma bidragen. Det är en kortsiktigt innovativ lösning. Men det finns stora lagtekniska frågor, och dem kommer den parlamentariska utredningen att få titta på. Låt mig också påpeka att mitt eget parti, Moderaterna, inte tar emot några anonyma bidrag och att vi inte har tagit emot några bidrag från företag sedan mitten av 1970-talet. Vi har följt de överenskommelser som har funnits. Sedan 2011 har vi, precis som de övriga sju partier som har slutit en frivillig överenskommelse, redovisat eventuella bidrag över 20 000 kronor. Vi vill verkligen, Billy Gustafsson, täppa till hålet, och vi tror att lagstiftning om anonyma bidrag långsiktigt är det bästa sättet. Men vi har haft svårt att övertyga de opolitiska tjänstemännen på Justitiedepartementet om att detta är enkelt att göra. Herr talman! I och med denna proposition ökar insynen, och vi kommer att ha ett öppnare och bättre val på många sätt. Men det finns, som vi har varit inne på, flera saker kvar att göra. Jag hoppas och tror att den parlamentariska kommittén kommer att titta vidare på de delar där vi ännu inte har några lösningar.

Herr talman! Jag hade inte tänkt ta replik, men när jag blev apostroferad åtta tio gånger kändes det som att det fanns någon avsikt från Moderaterna med att locka upp mig. Jag misstänker vad det beror på, eftersom Per Bills argumentation gick ut på att de enda skumma pengar som möjligen kunde finnas var till oss socialdemokrater från fackföreningsrörelsen och Landsorganisationen. Jag vill då bara ta tillfället i akt att säga att de stöd och de resurser som vi har fått till det socialdemokratiska partiet från fackföreningsrörelsen och LO har varit helt öppna - de är inte dolda. Jag håller med Per Bill om det han sade i början när han apostroferade mig, nämligen problemet med att man inte visste det på valdagen. Det var också lite det jag menade, att det vi gör nu är ett första steg. Jag vill se en lagstiftning som gör att jag inför ett kommande val har möjlighet att se vilka intressen som finns om jag står och väljer mellan parti A och parti B. Det är högst rimligt att du, Per Bill, vet att om du röstar på parti A råkar du stödja någon del av fackföreningsrörelsen. Jag misstänker att du då röstar på parti B i stället. Det är högst rimligt att du kan veta det.

Herr talman! I en så här lugn och sansad debatt ska jag inte ta upp mina elakaste argument. Realtidsdiskussionen är vi helt överens om. För mig har det under årtiondena varit så att när jag åker och spikar upp mina egna skyltar kommer det en stor LO-bil där det hoppar ut 20 ombudsmän som spikar upp alla mina motkandidaters fem gånger så stora färgaffischer. Jag är inte säker på att alla deras arbetstimmar har varit inräknade. Men den gnagande oro som jag har känt när jag har stått där med mitt spett och min yxa och mina små affischer kommer jag att få stillad när jag läser de berättelser som ni nu måste skicka in från och med den 1 april.

Herr talman! Jag får väl konstatera att det känns som att Per Bill desperat söker efter någonting så att vi inte kan säga: Men vad bra, nu har vi hittat varandra här även om vi började från olika utgångspunkter. Hur LO kommer att göra i framtiden och hur fackföreningsrörelsen kommer att göra i framtiden har jag ingen aning om. Däremot har jag uppfattningen att de själva får bestämma det.

Herr talman! Absolut, och jag tror att den här parlamentariska kommittén ska fundera på det. Det är inte så många som vet att SSU faktiskt är ungdomsorganisation för både LO och SAP. Redan där är det väldigt svårt att hålla isär partikassorna. Egentligen är det fortfarande ett träd där den politiska grenen bara är en del av LO. Lika svårt som Socialdemokraterna hade att förstå det här med att tvångsansluta alla LO-medlemmar så att de automatiskt blev medlemmar i Socialdemokraterna, lika svårt tycks det vara för er att förstå att för oss, när nästan hälften av alla LO-medlemmar röstar på ett annat parti, blir det väldigt konstigt att de har gått från att vara tvångsanslutna till att vara någon typ av tvångsbidragsgivare.

Herr talman! En tidigare talare sade att det har varit en lång väg hit. I riksdagens arkiv har jag funnit att den första motionen om att politiska partier ska åläggas att offentligt redovisa sina inkomster och utgifter behandlades av riksdagen för 80 år sedan, alltså 1934. Det var samma år som mitt parti, Folkpartiet, bildades. Frågan om insyn i partier och kandidaters finansiering har regelbundet återkommit sedan dess. Några hållpunkter har funnits, och ska jag välja någon under min tid i riksdagen tänker jag närmast på den offentliga utredningen med förslag som presenterades för tio år sedan vars tid nu har kommit. Med gemensamma ansträngningar har vi i dag en bred enighet kring en lagstiftning. Tyvärr vill inte Sverigedemokraterna ställa upp på samma öppenhet, men alla andra partier i riksdagen står nu bakom en lagstiftning som syftar till att hålla korruptionen på en låg nivå och till att väljarna ska få veta vilka bidrag som partier och kandidater får. Dolda lojaliteter på grund av ekonomiskt stöd måste nu upphöra. Lagen kräver att bidragsgivarna antingen offentliggörs eller att bidragen ska vara av en sådan storlek att de inte kan anses ha en oacceptabel påverkan. Sverige tillhör i dag en mycken liten skara demokratiska länder som inte har lagstiftning med krav på att partier öppet ska redovisa ekonomiska bidrag. För denna brist har vi fått kritik från Europarådet. Europarådets antikorruptionsgrupp, Greco, har upprepade gånger gett oss skarpa rekommendationer. Den frivilliga överenskommelse som vi har i Sverige duger inte. En av svagheterna är att det inte är möjligt att granska det som rapporterats, och det finns heller inga sanktioner mot den som inte velat redovisa eller som lämnat en felaktig uppgift. Sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och valde att stå utanför överenskommelsen omfattas inte alla riksdagens partier, och partier som knackar på dörren till valda församlingar är inte heller med. Redovisningskravet för kandidater kan tolkas på olika sätt, och när personvalet nu får allt större betydelse bör allmänheten ha reglerad insyn också i personvalskampanjernas finansiering. Därtill innehåller dagens redovisning enbart skarpa krav kring ekonomiskt stöd, men åtminstone ett parti ser ut att ta emot tjänster av betydande värde. Vi vet att LO varje år sätter in många miljoner på Socialdemokraternas konto. Svenska Dagbladet uppger att det har handlat om ca 70 miljoner kronor de senaste fem åren. Det riktigt stora värdet är dock de kampanjarbetare som LO ställer till förfogande som stöd till Socialdemokraterna. Folkpartiets riksdagsledamot Carl B Hamilton skrev en motion 2004 där han med riksdagens utredningstjänsts hjälp beräknat att värdet av LO:s stöd till Socialdemokraterna i valet 2002 uppgick till en halv miljard kronor. Det är oerhört mycket pengar, och man undrar förstås vad Socialdemokraterna anser sig skyldiga att ge tillbaka. Under debatten här kom ämnet upp, och jag tittade snabbt på nätet för att se hur intäktsredovisningen för Socialdemokraterna ser ut på deras hemsida. Vad jag kan utläsa där är det bidrag, insamlingar och donationer från organisationer som anges, men värdet av tjänsterna kunde jag inte på något enkelt sätt få fram. Folkpartiet har länge efterfrågat lagstiftning kring bidrag till partier. Jag vill därför säga: Äntligen lämnar vi nu överenskommelsen och övergår till lag. Ett grundligt lagförslag har i dag lagts på riksdagsledamöternas bänkar. Det utgår från den departementsskrivelse som presenterades i juni och som sedan remissbehandlades. I skrivelsen har man tydligt haft Grecos rekommendationer i åtanke. Målet för regeringen har varit att en lag ska vara i kraft till den 1 april i år så att kampanjerna till Europavalet och det allmänna valet omfattas. Nu lyckas vi med det. Lagstiftningen är omfattande. Det blir en del nya rutiner som måste komma på plats. Samtidigt är detta ingen ovanlig lagstiftning. Liknande bestämmelser finns i våra grannländer. Som tidigare sagts i debatten är lagen inte heltäckande. Det återstår några frågetecken att räta ut och några luckor att täppa till. Dagens lagförslag täcker inte de regionala och kommunala nivåerna, och för att minska risken för korruption på dessa nivåer och för att bidrag inte ska kunna ges till en del av ett parti och sedan slussas vidare internt behövs lagstiftning även för detta. Vi kan konstatera att partiers organisationer skiljer sig åt och ofta består av hundratals fristående föreningar och att dessa i många fall inte har någon redovisningsskyldighet gentemot moderpartiet. För att landa rätt i en sådan lagstiftning som täcker de lokala och regionala nivåerna behöver frågan utredas ytterligare. Regeringen ska därför tillsätta en parlamentarisk utredning vars mest omfattande uppdrag blir att komma med förslag som också täcker de regionala och kommunala nivåerna. I propositionen föreslås också att vidare utreda förbud av anonyma bidrag. Att tillåta anonyma gåvor är problematiskt eftersom det ökar risken att partier och kandidater försöker utnyttja anonymiteten för att dölja en givares identitet. I remissvaret på departementsskrivelsen uttalade Folkpartiet att vi måste arbeta vidare för att stävja anonyma bidrag. Eftersom det är otydligt om ett förbud mot anonyma bidrag står i strid med grundlagen föreslog regeringen att anonyma bidrag ska redovisas i antal och storlek men inte förbjudas. När propositionen väl hade lagts fram kom ett motionsförslag om att anonyma bidrag inte skulle förbjudas men att ett parti eller en kandidat som tar emot ett anonymt bidrag inte ska få något offentligt partistöd. Detta vore en så pass kännbar sanktion att ingen i praktiken kan ta emot ett anonymt bidrag. I utskottet tog vi emot motionen och utvecklade dess innehåll, skickade ett förslag till Lagrådet och mottog dess kommentarer. Jag kan se att vi med detta har fått en bestämmelse som sänder en signal om att anonyma bidrag inte är acceptabla och i praktiken inte heller blir önskvärda eftersom bidraget måste skickas i väg eller blir en ren förlust för moderpartiet. Med det sagt vill jag tillägga att det troligen finns skäl att låta den framtida utredningen titta vidare på denna konstruktion för anonyma bidrag. Den lagstiftning som nu införs betyder att ett parti som grovt missköter sin redovisning ska kunna betala straffavgift på högst 100 000 kronor. Däremot räcker det med en mindre, anonym gåva till en enskild personvalskandidat för att hela partiets statliga partistöd på kanske tiotusentals miljoner kronor ska dras in. Proportionaliteten i sanktionerna kan behöva övervägas igen. Sverigedemokraterna klagar på att beredningen av delen om anonyma bidrag inte varit tillräcklig och att lagstiftningen därför inte ska antas. Detta måste läsas mot bakgrunden att de egentligen inte alls vill ha lagstiftning på det här området. Vi har i medierna fått veta att det har funnits en jultomte som gett Sverigedemokraterna stora bidrag, kanske i miljonklassen. I år får Sverigedemokraternas stora bidragsgivare antingen träda fram eller hålla igen på klapparna eller gåvorna. Alternativt får vi räkna med att Sverigedemokraterna försöker utnyttja hålen i lagstiftningen på det sätt som deras partisekreterare nyligen uttryckte i medierna: genom att uppmana sina anonyma bidragsgivare att skicka pengarna till lokalorganisationerna och hoppas att dessa lydigt skickar vidare pengar till partitoppen. I detta sammanhang kan man fråga sig om det är ovanligt att behöva redovisa vem som ger en donation. International Idea, ett institut som arbetar för demokrati, har kanske världens mest omfattande databas över hur lagstiftningarna kring finansiering av partier och kandidater ser ut i länder världen över. Där kan man läsa att det i Europa är enbart i Sverige, Cypern och några mycket små länder kända för sin sekretess som partier aldrig behöver redovisa vem som gett donationer. I de andra länderna ska givarens identitet uppges, i vissa fall då beloppet överstiger ett visst värde. Med den föreslagna lagstiftningen övergår Sverige till den kategori där redovisning av identitet ska ske i vissa fall, det vill säga den som bidrar med mer än 22 200 kronor per år ska offentliggöras. Det är ganska mycket pengar över en mandatperiod. Vill man inte tillkännage sin politiska uppfattning får man helt enkelt göra donationer under den nivån. Med denna lagstiftning tar vi ett viktigt steg framåt för att trygga allmänhetens insyn i vilka bidrag partier och valkandidater får. Bidrag kan fortfarande ges. De ska redovisas, och är bidraget av ett större värde måste också givaren uppges. Hemlighetsmakeriet med gåvor och lojaliteter ska alltså upphöra. Väljarna kan därmed framöver dra sina egna slutsatser om partiers och politikers beroendeställning och ekonomiska konkurrenskraft i kampanjer. Med denna lagstiftning fortsätter vi den svenska traditionen av öppenhet och offentlighet, principer som har hjälpt oss att hålla tillbaka korruption och stärka förtroendet för politiken. Jag yrkar därmed bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Efter några års diskussioner om hur vi i Sverige ska kunna få en öppen redovisning av och därmed insyn i hur partierna och deras kandidater finansierar sina valkostnader har vi nu tagit ett viktigt steg framåt. Vi debatterar nu här i riksdagen ett förslag från regeringen och konstitutionsutskottet till en helt ny lag, insynslagen. Den ska träda i kraft den 1 april. Vi i Centerpartiet har i många år varit pådrivande för att få offentlighet och insyn i vilka partier och kandidater som tar emot bidrag och gåvor. För bidrag och gåvor på över 22 000 kronor ska nu enligt förslaget bidragslämnarens namn och beloppets storlek uppges. Det ska inte gå att köpa inflytande på politiska beslut med gåvor och bidrag. Jag och mitt parti välkomnar därför det förslag som vi nu debatterar. Det är först efter att Europarådets organ mot korruption, Greco, har riktat kritik mot Sverige de senaste åren som vi har fått riktig fart på det här lagstiftningsarbetet. Nu har alla partier utom ett, Sverigedemokraterna, ställt sig bakom lagstiftningen om insyn i det stöd och de bidrag som partierna tar emot för att finansiera sina valrörelser. Syftet är naturligtvis att givare inte ska kunna påverka politiska beslut. Det ska helt enkelt inte gå att muta politiker med pengar eller på annat sätt. Det ska heller inte vara möjligt att lämna anonyma bidrag till partier eller kandidater för att undgå den registrering som lagstiftningen innebär. Lagstiftningsarbetet som vi nu tar ställning till är inte heltäckande. Regeringen avser att gå vidare med en parlamentarisk utredning. Den ska arbeta fram ett förslag som innebär att bidrag och gåvor till partier och kandidater även på lokal nivå och distriktsnivå ska omfattas av lagstiftningen. Även frågorna om anonyma bidrag behöver ses över. I den här debatten har jag lyft fram att det kan vara möjligt, med tanke på de allvarliga konsekvenser som ett anonymt bidrag innebär, att någon skulle vilja betala in ett bidrag för att skada ett parti. Konsekvensen skulle bli att partiet blir av med hela sitt partistöd. I arbetet i konstitutionsutskottet kom vi gemensamt fram till en lösning: Det ska vara möjligt att skicka ett sådant anonymt bidrag till Allmänna arvsfonden för att slippa den konsekvensen. Att skicka tillbaka ett anonymt bidrag är ju inte så lätt eftersom man inte vet vem som har skickat in det. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i KU35. Jag vill också välkomna det långa arbete som har föregått att vi har fått den här produkten. Hela den här processen och hela det här arbetet är KU i ett nötskal. Det är ett resonerande utskott. Det är ett utskott där man ger och tar. Vi har fått eloger från regeringen och från oppositionen för att vi har lyssnat till deras förslag. Den motion som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern lade fram om anonyma bidrag rättade vi oss efter, och efter en hel del funderade sade vi: Ja, men det är bättre än ingenting. Det här är goda saker. KU är alltså det av utskotten i riksdagen som hanterar själva regelboken, demokratins regelbok, och det är någonting stort och viktigt. Har vi haft problem i Sverige när det gäller finansieringen av partier och valkandidater? Det vet vi inte. Vi har i medierna fått ta del av att Socialdemokraterna tar emot betydande belopp. Vi vet inte i detalj hur stora, men det är avsevärda belopp - betydligt mer än vad mitt parti tar emot från staten. Vi vet att fackföreningarna och LO arbetar; vi vet inte exakt hur mycket. Vi vet att Sverigedemokraterna sannolikt har någon eller flera stora bidragsgivare. Det är ungefär det som har kommit upp. Det kan finnas ett mörkertal därutöver; det vet vi inte. Det vi har gjort nu är att vi har enats om spelregler som är tuffa. De ger betydligt mindre utrymme för mörkret som vi inte kan mäta och för det som vi kan ana hos Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna eller eventuellt något annat parti. Sammanlagt innebär det att vi har anledning att möta väljarna, allmänheten, med viss frimodighet och säga att vi har gjort så gott vi har kunnat för att skapa legitimitet åt demokratin. Det är ju det detta går ut på. Det har tidigare funnits en överenskommelse mellan partierna, och den har varit viktig och bra. Den har tjänat sina syften under sin tid. Men ett parti har deklarerat att det inte ställer sig bakom den överenskommelsen, och då är den passé och saknar legitimitet. Det räcker ju med ett parti som säger: Vi står inte bakom detta. Till det kommer att Greco granskar alla länder i EU och försöker komma med uppmaningar om förbättring. När Sverige då har fått de uppmaningarna vill vi efterleva dem. Jag menar att vi går Greco och de kraven till mötes i mycket stor utsträckning. Sverige föregår med gott exempel och skapar därmed legitimitet i Sverige, bland svenska medborgare, men också ut över EU, Europa och världen. Det är ett självändamål bara det. För det är med politiken som med Caesars hustru en gång för ett par tusen år sedan. Caesars hustru får inte ens misstänkas. Vi har anledning att hålla de politiska spelreglerna så högt att vi inte ens kommer i närheten av att kunna misstänkas. Kristdemokraterna välkomnar den nya lagen om ökad insyn. Vägen till dagens beslut har förvisso varit lång, kanske till och med svår för en och annan. Det har varit angeläget att minimera risken för otillbörlig påverkan eller jävssituationer genom gåvor till partier eller kandidater. Samtidigt har vi varit angelägna om att lagen inte får vara grundlagsstridig, strida mot regeringsformen eller Europakonventionen. Vi har inte velat medverka till att lagfästa åsiktsregistrering eller minska utrymmet för den fria åsiktsbildningen. Lagen, som vi debatterar och förhoppningsvis beslutar om i dag, är visserligen inte fullkomlig eller fullständig, men den är ett gott och viktigt steg mot att minska risken för korruption och öka medborgarnas insyn i partiernas och kandidaternas finansiering. Låt mig förtydliga att Kristdemokraterna inte ser något problem i att partier eller kandidater tar emot gåvor. Vi är en folkrörelse. Och folkrörelser bygger på medlemmarnas och sympatisörernas stöd på olika sätt. Det kan vara insamlingar. Det kan vara gåvor av mer modernt slag, med autogiro. Allt detta är jättebra. Det är viktigt att man ger, men man ska också stå för det man ger. När det är under 22 000 kronor, ett halvt basbelopp, är det möjligt att bevara valhemlighet och undvika åsiktsregistrering. Vi uppmuntrar medlemmar i vårt parti och i andra partier att stödja den demokratiska processen. Det är helt riktigt, som Obama gjorde, att vädja till folk att ge en dollar via ett sms. Det är inget problem. Inte ens anonyma gåvor är ett problem så länge de inte har med sig något budskap. De är per definition anonyma. Man vet inte varför de har getts, i vilket syfte de har getts, annat än att de är ett allmänt stöd för partiet. Men Kristdemokraterna står bakom det här sättet att hårt reglera de anonyma bidragen, för anonyma bidrag skulle kunna tänkas vara ett sätt att gå runt lagstiftningen och säga: Vi har inte tagit emot något som vi ska deklarera över 22 000, men vi har tagit emot 22 miljoner i anonyma bidrag. Då har man gått runt alltsammans. Det vill vi inte medverka till. Det får inte finnas misstanke om otillbörlig påverkan från juridiska eller fysiska personer. Så har vi det kanske till och med unika initiativet, där Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet får stöd av regeringspartierna. Det är ett odelat, klart och tydligt stöd. Ja, den här lagstiftningen är bättre än att inte röra vid det alls, trots de problem som fanns med grundlagen. Vi förbjuder alltså inte anonyma gåvor i lag, utan också i fortsättningen får partier motta gåvor. Även kandidater får motta gåvor. Men de partier som önskar partibidrag måste försäkra att inga anonyma gåvor har tagits emot av partierna eller kandidaterna, de som har valts till riksdagen eller Europaparlamentet. Skulle man få ett anonymt bidrag till valrörelsen måste partiet eller kandidaten avstå från det, hur litet det än är, så snart det är praktiskt möjligt. Ett lämpligt sätt är att skicka bidraget till Allmänna arvsfonden och dokumentera det. Det kan vara på sin plats att varna riksdagens partier och riksdagsledamöterna. Det räcker med att det är 100 kronor, i mitt fall för Kristdemokraterna, för att hela partiet ska gå miste om 30 miljoner kronor. Så stor är fallhöjden. Det ska vi vara medvetna om. Om det är så för ett litet parti som Kristdemokraterna måste jag beundra Socialdemokraterna, som är ett mångdubbelt större parti, med mångdubbelt fler kandidater, när det gäller att de kommer att mäkta med och klara den kontrollen av varje enskild kandidat. Det är bra. Det är ett stort åtagande. Om en enda fallerar går hela bidraget förlorat. Den som prövar den här frågan är Partibidragsnämnden, och det finns ingen möjlighet att överklaga. Om detta är vi överens. Detta ska genomföras också om det drabbar mitt parti eller något annat parti. Däremot utgör inte ideellt arbete eller intäkter från försäljningar, lotterier, insamlingar eller liknande verksamheter anonyma bidrag. Det ska också sägas. Lagen vi beslutar om i dag är inte fullkomlig och heltäckande. Det som vi har pratat om i dag kanske man blir tvungen att ta upp i den parlamentariska utredningen, och det kanske behöver finjusteras. Det är möjligt att vi kommer att komma längre när det gäller de anonyma bidragen på ett annat sätt. Det kan vara fråga om saker som vi i dag inte har förutsett. Men vi har kommit längre än till bara den överenskommelse som fanns tidigare. Med det, herr talman, upprepar jag att jag yrkar bifall till förslaget i KU35.

Herr talman! Jag inledde min förra replik med att säga jag inte hade tänkt ta den. Det kan jag göra den här gången också. Anledningen till att jag tar den här repliken är att jag nu kan se ett mönster från de fyra allianspartierna. Det är väldigt intressant. Det är ett försök att flytta fokus från regeringens tillkortakommanden i propositionen. I stället pratar ni hela tiden om fackföreningsrörelsen och LO. Det är intressant att lyssna på er. Ni säger: Vi har ingen aning om hur mycket de stöder socialdemokratin med. Sedan talar ni om hur mycket det är som de stöder socialdemokratin med. Det var visst någon halv miljard, eller vad det var. Eftersom det här går ut i medierna nu vill jag säga till den som möjligen lyssnar: Se mönstret! De vill flytta fokus från det som fattas i det egna förslaget och prata om någonting helt annat. Jag har en fråga till Tuve, som jag ändå känner som en väldigt trevlig och ärlig person. Jag sade i talarstolen: Jag välkomnar en fortsatt utredning. Jag har varit med som person och som parti och drivit fram en motion som ni har accepterat och som vi tycker flyttar frågan framåt i rätt riktning, om än inte ända fram till målet. Då är min fråga till Tuve: Håller du med om att det är bra att vi välkomnar ett fortsatt utredningsarbete? Tycker du fortfarande att det var bra att vi väckte den här motionen?

Herr talman! Ja, utan tvivel var motionen ett steg i rätt riktning. Utan tvivel välkomnar både jag och mitt parti - och jag kan tala för Alliansen - den parlamentariska utredning som vi nu ska se. Men, Billy Gustafsson, ropar man på strålkastare och säger att man inte har någonting att dölja får man också finna sig i att få strålkastarljuset på sig. Det gäller mig; det gäller min privata ekonomi ned till hundralappen. Men det gäller också Billy Gustafsson - åtminstone har det gjort det, men nu kliver han åt sidan - och det gäller det socialdemokratiska partiet. Ropar vi på genomskinlighet och granskning får vi det också. Socialdemokraterna kommer inte att gå fria från den granskningen. Det finns inget annat mönster än det som drabbar oss allesammans. Har Socialdemokraterna ingenting att dölja och allt att vara stolta över är den granskningen ingenting att frukta.

Herr talman! Nej, men det var inte det som det handlade om. Det är ni som säger att ni vet hur mycket stöd vi får. Samtidigt säger ni att ingen vet hur mycket vi får. Det hänger inte ihop. Det är ologiskt. Jag sade att jag har ingenting emot förslaget. Tvärtom välkomnar vi och driver att utredningsarbetet ska fortsätta. Vi ställer upp på att bli granskade, och vi har aldrig någonsin förnekat att vi stöds av LO och en stor del av fackföreningsrörelsen. Däremot är det tämligen oklart vilka privata företag och andra industriintressen som möjligen har stött borgerligheten genom åren. Jag kan inte på samma sätt som ni säga både och. Jag kommer förhoppningsvis att få finna mig i att bli granskad även efter valet, och det välkomnar jag. Det finns ju andra ställen att bedriva politik på än i det här huset, och det vore kanske bra om en del av er andra också upptäckte det.

Herr talman! Billy Gustafsson säger att vi vet både att det är fråga om en halv miljard och samtidigt inte exakt hur mycket det är fråga om. Det är så. Vi vet inte exakt hur mycket det är fråga om, men det är betydande belopp. Låt oss vänta till granskningen där ni nu har förbundit er att redovisa i detalj ned till hundralappen de anonyma gåvorna. Det är viktigt. Jag skulle önska att Billy Gustafsson som representant för det största partiet kunde vara mer angelägen om och mer tacksam för det strålkastarljus som nu riktas mot Socialdemokraterna. Det var detta utskottet ville, och det var detta utskottet tillsammans kom fram till. Vi ville ha strålkastarljuset på oss för att skapa legitimitet. Glöm inte Caesars hustru. Caesars hustru får inte ens misstänkas. Får Socialdemokraterna ens misstänkas?

Herr talman! Det finns en risk att jag bryter mot den mysiga harmonin som hittills har spritt sig i kammaren och där alla har gratulerat varandra. Jag vill än en gång upprepa det som Karin Granbom Ellison sade, nämligen att Britta Lejon för tio år sedan lade fram utredningen. Det var hon som tog initiativet. Hon var då demokratiminister. Det krävde ett betydande civilkurage från hennes sida att driva denna fråga. Det är ingen som kommer ihåg det i dag. Om man hade tagit utredningen på allvar hade de beslut som i dag diskuteras fattats redan för tio år sedan. Det är inte rätt, som Billy Gustafsson säger, att Landsorganisationens stöd till Socialdemokraterna har varit helt öppet. Jag har själv genomfört ett antal kartläggningar, som väckte betydande uppmärksamhet på den tiden. Anledningen till att frågan väckte uppmärksamhet var att stödet inte var offentligt. Det finns en fråga som egentligen stör mig mest i debatten. Vi är en del av den politiska eliten i Sverige. Vi ska inte gratulera varandra, utan vi ska skämmas över den behandling som denna fråga har fått de senaste tio åren. Ingenting har gjorts sedan utredningen lades fram. Varför görs det nu? Man kan få intrycket att det äntligen sker något. Det är inte så att det är det här gänget som sitter i Sveriges riksdag och i regeringen, den politiska eliten i Sverige, som har kommit fram till en slutsats att något ska göras. Det är först när omvärlden, Europarådets granskningsorgan, klagar på Sverige som Sveriges politiska elit förmår att vidta åtgärder mot risken för korruption i det politiska livet. Det är nästan äckligt att höra argumentationen här. Man får intrycket av att det är den här församlingen, den politiska elit vi är en del av, som tack vare sin upplysthet har kommit fram till beslutet. Det är det inte. Det här har skett under galgen och delvis på grund av att Sverigedemokraterna har kommit in i Sveriges riksdag och inte vill underordna sig de lösliga överenskommelser som har funnits. Behärska gratulationerna. Sedan var det diskussionen om att Sverige är exemplariskt, att vi har skrivit demokratins regelbok. Det är andra som har skrivit demokratins regelbok åt oss. Europarådet lade fram sina bestämmelser redan 2003. Nu, 2014, börjar det skrivas i Sverige. Det är bara Sverige, San Marino och kanske något annat land som har haft så dålig lagstiftning under alla år. Det är inte vi själva som har kommit på detta, utan det är andra som har kritiserat oss. Vi har inte lyckats rensa stallet själva. Jag tycker att vi ska visa en betydande återhållsamhet och snarare skämmas än gratulera oss till att arbetet äntligen har kommit i mål. Sedan var det frågan om gratis arbetskraft från LO:s sida. Jag har uppskattat summan till 400-500 miljoner. Det finns alltid en roande motsättning. När LO skryter över hur många valarbetare man ställer upp med blir summan större. Då blir det besvärande för en del socialdemokrater. Sedan finns också frågan om A-lotteriet. Det är precis som Per Bill sade, nämligen att om man köper en massa lotter och sedan kastar dem är det klart att det blir fråga om ett anonymt bidrag.

Herr talman! Det har varit en intressant debatt. Debatten visar att regleringen inte är helt oväsentlig, utan den kommer att ha en betydelse. Redan i det här läget har vi ställt oss frågor om vad som är nästa steg och hur regleringen ska förbättras. Om vi i dag kan ta klivet från att Sverige är ett av de värsta exemplen i Europa, Carl B Hamilton, på detta viktiga område, att vi aningslöst fortsätter att låtsas att vi tillhör den bästa av världar när vi i själva verket är de som släpar efter, till att förbättra lagstiftningen och få fram något som är riktigt hyggligt, då har vi gjort något vettigt. Jag ställde mig i talarstolen för att jag hade en fråga till Jonas Åkerlund i Sverigedemokraterna. Men nu får ni inte höra den eftersom han just gick ut ur kammaren. Jag får ta frågan med honom en annan gång.